Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition nr 106 år 1975         Prop. 1975:106

Nr 106

Regeringens proposition med förslag till lag om ändring i rätte­gångsbalken;

beslutad den 10 april 1975.

Regeringen   föreslår  riksdagen  alt  aniaga  del   förslag  som   har upptagits i bifogade uldrag av regeringsprolokoll.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

LENNART GEIJER

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås atl rättegångsbalken ändras så alt beslag kan ske även i fall som avses i 36 kap. 3 § brottsbalken, dvs. i fråga om egendom som - oaktat något brott inle har begåtis - på grund av sin särskilda beskaffenhet och omständigheterna i övrigt kan befaras komma lill brottslig användning och därför förklaras förverkad.

1    Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 106

 

Prop. 1975:106                                                                      2

Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrives atl i rättegångsbalken skall införas en ny pa­ragraf, 27 kap. 14 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

14 a §

Kan föremål skäligen antagas vara förverkat enligt 36 kap. 3 § brottsbalken, må det tagas i be­slag. Härvid äger bestämmelserna i detta kapitel om beslag molsva­rande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

 

Prop. 1975:106

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET                       PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1975-04-10

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon.

Föredragande: slalsrådel Geijer

Proposition med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

För atl säkerställa slraffrältskipningen slår enligl rättegångsbalken (RB) vissa tvångsmedel lill myndigheternas förfogande. Ell sådanl tvångsmedel är beslag. Om beslag ges regler i 27 kap. RB. Enligt 27 kap. 1 § får föremål las i beslag, om del skäligen kan anlas äga betydelse för utredning om brott eller vara någon avhänt genom broll eller förverkat på grund av brott. Detsamma gäller i princip även skriftlig handling. I kapitlet regleras närmare vem som har rält all verk­ställa beslag och hur del i övrigi skall gå lill vid användningen av detta tvångsmedel. Beslag kan avse endast egendom som är tillgänglig för beslag. För atl söka efler föremål, som inte lämnas ul frivilligt, kan andra tvångsmedel bli aktuella, t.ex. husrannsakan. Beslämmelser härom finns i 28 kap. RB.

Som framgår av del sagda krävs enligl 27 kap. 1 § RB för all beslag skall få ske all egendomen har viss anknytning till broll. Del gäller även det sista av de tre i lagrummet nämnda fallen, nämligen all egendomen kan anlas vara förverkad på grund av brott. Uppkommer fråga om beslag i denna situation lorde i de flesla fall kravel på anknyt­ning lill brott utan vidare vara uppfyllt. Såvitt gäller de förverkandefall som avses i 36 kap. I och 2 §§ brottsbalken (BrB) och molsvarande beslämmelser i specialslraffrällslig lagstiftning kan beslag normall alltid ske för all säkerställa förverkandet. Enligl 36 kap. 3 § BrB kan emellertid egendom under vissa förutsättningar förklaras förverkad ulan atl brott har förövats. Sådanl förverkande kan komma i fråga belräffande dyrk, falskt mynt eller annat föremål, som på grund av sin särskilda beskaffenhet och omständigheterna i övrigi kan befaras komma lill brottslig användning. I rältstillämpningen har yppats tvekan om beslag kan äga rum för all säkerställa förverkande i nu

 

Prop. 1975:106                                                         4

åsyftade fall. Sedan högsta domstolen genom dom den 28 oktober 1974, nr DB 37, i mål om förebyggande av missbruk av falska mynt förklarat atl beslag inle kan avse föremål för talan om förverkande, som inte grundas på brott, får anses klariagi atl något utrymme för användning av beslag i berörda fall inle föreligger enligl nu gällande regler.

Riksåklagaren (RÄ) har i skrivelse den 30 oktober 1974 påtalat vissa ölägenheter av den sålunda rådande ordningen. Enligl RA:s mening behövs möjlighet atl ta i beslag föremål även för talan om för­verkande, som inle grundar sig på brott. Den situation som förelåg i del av högsta domstolen avgjorda målet kan uppslå även i mål om för­verkande av exempelvis förfalskad konst eller förfalskade checkar. En kanske ännu väsentligare konsekvens av den bristande överens­stämmelsen mellan förverkande- och beslagsreglerna blir all trimmade mopeddelar - vilka brukar förklaras förverkade med slöd av 36 kap. 3 § BrB - inte kan las i beslag för all säkerställa förverkandel. Enligl RÅ:s mening är delta inte en acceptabel ordning. Om det finns möjligheler all förklara egendom förverkad ulan anknytning lill broll, måsle del också vara möjligl atl garantera förverkandets genomförande. RÄ anser del angelägel atl sådana ändringar snarast vidtas atl beslag kan användas även i de förverkandesituationer som avses i 36 kap. 3 § BrB. RÅ påpekar också att andra tvångsmedel, såsom husrannsakan och kroppsvisitation, i många fall lorde vara nödvändiga förutsättningar för alt beslag skall kunna genomföras.

Den berörda frågan har aktualiserats också genom en skrivelse den 2 november 1973 från justitieombudsmannen (JO) Gunnar Thyresson lill regeringen med anledning av etl av JO avgjort ärende om handlägg­ningen av fråga om beslag till säkerställande av förverkande enligt 36 kap. 3 § BrB (se JO:s ämbetsberättelse 1974 s. 27). JO förordar i skri­velsen all sådan lagändring kommer lill stånd som gör del möjligl atl använda beslag även för förverkande, som inle grundar sig på brott.

När del gäller all la slällning lill del av RÅ och JO aktualiserade spörsmålet finns anledning alt försl erinra om tillkomsten av för­verkandebestämmelsen i 36 kap. 3 § BrB. En regel om förverkande som inle grundas på brott infördes i samband med revideringen av straff­lagens beslämmelser om broll mol slalen och allmänheten (prop. 1948:80). Förslagel grundade sig på straffrättskommitléns betänkande SOU 1944:69. Kommittén hade också som följd av den nya för­verkandebestämmelsen föreslagil en ändring av beslagsbestäm­melserna i 1 § i den då gällande lagen (1933:182) om vissa tvångsmedel i brottmål. Ändringen innebar all lokulionen '"på grund av brott för­verkat" skulle bytas ul mol "böra förklaras förverkat". Man påpekade atl en liknande ändring borde göras i 27 kap. I § nya RB, som då ännu inte trätt i kraft (SOU 1944:69 s. 76). Dåvarande chefen för justilie-

 

Prop. 1975:106                                                         5

departementet framhöll atl förhållandel lill nya RB inle då påkallade slutlig reglering, eftersom alla de lagändringar som RB föranledde borde las upp i etl sammanhang (prop. 1948:80 s. 353). Till detla uttalande fogade han anmärkningen, all efiersom enligt den föreslagna nya bestämmelsen i 2 kap. 17 § andra slyckel strafflagen (molsvarande 36 kap. 3 § BrB) brott inle längre var förulsälining för där avsett för­verkande, en utvidgning av bestämmelsen om beslag i 27 kap. 1 § RB syntes påkallad. Någon sådan ulvidgning har emellertid som framgår av den tidigare redogörelsen inle kommil lill stånd.

För all belysa behovet av den ifrågasatta lagändringen har i del nu förevarande lagstiftningsärendet genom RÅis och rikspolisstyrelsens försorg gjorts en inventering av i vad mån fall av det slag som avses i 36 kap. 3 § BrB förekommer hos landets åklagar- och polismyndigheter. Inventeringen visar all sådana förverkandesituationer förekommer i inle obetydlig ulslräckning. Vanligen aktualiseras förverkande i fråga om trimmade mopeddelar, hjälpmedel vid tillgrepps- eller våldsbrott samt förfalskade betalningsmedel, legitimalionshandlingar och konst­föremål. Härutöver kan fråga om tillämpning av 36 kap. 3 § BrB bli aktuell i elt stort antal skiftande situationer, t.ex. såvitt gäller föremål, som kan användas vid illegal narkotikahantering, eller utrustning för olaga radioulsändning.

Vad som har framkommit vid inventeringen pekar enligt min mening på atl del finns behov av alt kunna ta föremål i beslag också för alt säkerställa förverkande, som inte grundar sig på all broll har begåtts. Något principiellt hinder mol all utvidga beslagsinsliluiels tillämpningsområde lill fall som avses i 36 kap. 3 § BrB synes inle finnas. Som har understrukils av RÅ lorde del vara förenat med påtagliga ölägenheter atl nuvarande beslämmelser om beslag i RB inle kan vinna lillämpning i sådana fall. Jag tillslyrker därför all dessa beslämmelser ändras så atl del blir möjligt atl använda beslag även i situationer varom nu är fråga.

Vad gäller den närmare ulformningen av den förordade lagänd­ringen synes den enklaste lösningen vara all nära anknyta lill gällande regler om beslag i 27 kap. RB. Dessa erbjuder betryggande garantier för att den enskildes rättsskydd inte träds för nära. Jag syftar här bl.a. på befogenheten atl verkställa beslag liksom på den enskildes möjlighet all påkalla rättens prövning av beslag som har verkställts utan rättens förordnande. Även övriga bestämmelser i 27 kap. lorde böra ges molsvarande lillämpning i fråga om beslag i de fall del nu gäller. Jag förordar därför atl i 27 kap. RB las in en ny paragraf som klargör dels all föremål, som enligl 36 kap. 3 § BrB kan förklaras för­verkat, får tas i beslag, dels all i sådanl fall reglerna om beslag i 27 kap. 1 —14 §§ skall ha molsvarande lillämpning. Bestämmelsen i 27 kap. 7 § RB om utsättande av tid, inom vilken åtal skall väckas, blir härvid all

 

Prop. 1975:106                                                         6

tillämpa så all rätlen skall beslämma den tid inom vilken talan om för­verkande skall väckas. Någon anledning all göra undantag för de regler som gäller bara i fråga om brott av viss svårhetsgrad synes inte finnas. Det ligger i sakens natur atl de regler som här åsyftas, t.ex. 27 kap. 3 §, endasl sällan torde få någon aktualitet i samband med all fråga uppkommer om förverkande enligl 36 kap. 3 § BrB.

När fråga om förverkande enligl 36 kap. 3 § BrB aktualiseras lorde regelmässigt del föremål som förverkandel avser vara tillgängligt för den beslutande myndigheten. 1 många fall har föremålet föranlett misstanke om alt broll har begåtts och alltså utlöst förundersökning, som dock avslutas utan all åtal väcks. Under förundersökningen medger redan gällande bestämmelser beslag. Om beslag har skett under förundersökningen och det senare konstateras atl grund för beslag enligt 27 kap. 1 § RB inte föreligger kan med slöd av den föreslagna nya be­stämmelsen beslutas att beslaget skall bestå eftersom föremålet skäligen kan antas vara förverkat enligt 36 kap. 3 § RB. Situationen kan också vara den all påträffandet av föremålet inte utlöser förundersökning, t. ex. därför alt brott uppenbarligen ännu inte har begåtts eller gärningsman­nen inte har uppnått slraffmyndig ålder. Regelmässigt torde det emeller­tid vara den omständigheten all föremålet är tillgängligt som aktualiserar förverkandefrågan. Bara undantagsvis torde det förekomma att frågan om förverkande blir aktuell ulan atl föremålet är tillgängligt. Jag kan för min del inte fuina all dessa undanlagsfall har sådan tyngd alt andra tvångsmedel än beslag, t, ex, husrannsakan, bör göras tillämpliga i de fall varom nu är fråga.

Med hänvisning till vad jag nu har anförl hemställer jag atl rege­ringen föreslår riksdagen

atl antaga inom justitiedepartementet upprättat förslag lill lag om ändring i rättegångsbalken.

Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen att aniaga del förslag som föredraganden har lagl fram.

Norstedts Tryckeri    750217