Utbildningsutskottets betänkande nr 17

UbU 1975:17

Nr 17

Utbildningsutskottets betänkande med anledning av propositionen 1975:9
om reformering av högskoleutbildningen m. m. jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1975: 9 har regeringen (utbildningsdepartementet) föreslagit
riksdagen

1. att godkänna de riktlinjer för reformering av högskoleutbildningen
m. m. som angetts i propositionen,

2. att till Vissa kostnader i samband med högskolereform för budgetåret
1975/76 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
5 200 000 kr.,

3. att bemyndiga regeringen att inrätta en professur i enlighet med
vad som förordats i propositionen,

4. att till Yrkesteknisk högskoleutbildning för budgetåret 1975/76 under
åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 3 905 000 kr.,

5. att till Utveckling av studielämplighetsprov för budgetåret 1975/76
under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 661 000 kr.
(jfr prop. 1975: 1 bil. 10 s. 149).

I propositionen föreslås en reformering av den högre utbildningen på
grundval av förslag från främst 1968 års utbildningsutredning (U 68),
den inom utbildningsdepartementet tillkallade U 68-beredningen och
kompetenskommittén (KK).

Till grund för förslagen i propositionen ligger en helhetssyn på utbildning
efter gymnasieskolan. För denna utbildning används termen
högskoleutbildning. Högskoleutbildningen kommer att omfatta betydligt
mer än nuvarande universitet och högskolor.

Vissa preciseringar förordas i de vid 1972 års riksdag fastlagda allmänna
behörighetsvillkoren för högre studier. Den som fyllt 25 år och
varit verksam i arbetslivet i minst fyra år föreslås få allmän behörighet
för högskoleutbildning.

Högskoleutbildningen bör enligt propositionen bedrivas på vetenskaplig
grund, ge kritisk skolning och normalt syfta till att ge de kunskaper
och färdigheter som fordras för yrkesverksamhet inom något — ofta
brett — område av arbetslivet.

1 Riksdagen 1975.14 sami. Nr 17

UbU 1975:17

Ett samspel mellan grundläggande högskoleutbildning och forskning/
forskarutbildning bör enligt propositionen komma till stånd inom hela
högskolan. Förbättrade möjligheter föreslås för universitetslektorer
(motsv.) att deltaga i forskning och forskarutbildning. Särskilda anordningar
föreslås för att möjliggöra forskning i anknytning till läroanstalter
utan fast forskningsorganisation. Frågan om utbyggnad av
en forskningsorganisation inom den filosofiska fakultetens område i
Linköping skall utredas närmare.

För planering och resursfördelning föreslås att högskoleutbildningens
linjer delas in i fem yrkesutbildningssektorer, nämligen för teknisk yrkesutbildning,
administrativ, ekonomisk och social yrkesutbildning,
vårdyrkesutbildning, utbildning för undervisningsyrken samt utbildning
för kultur- och informationsyrken.

I propositionen förordas att den fortsatta planeringen av utbildningssystemet
skall utgå från återkommande utbildning som en modell för
individernas utbildningsplanering. Åtgärder som främjar återkommande
utbildning bör prioriteras.

Ett lokalt förankrat utvecklingsarbete i nära kontakt med arbetslivet
bör enligt propositionen vara grunden för högskoleutbildningens förnyelse.
Utbildningen skall organiseras i allmänna, lokala och individuella
utbildningslinjer samt enstaka kurser. De lokala utbildningslinjerna
skall möjliggöra lokala initiativ i utvecklingen av yrkesinriktade utbildningslinjer.
De individuella utbildningslinjerna och de enstaka kurserna
skall inom givna resursramar särskilt tillgodose individuella önskemål
om utbildning inom hela högskolan.

Den kvantitativa planeringen av högskoleutbildningen skall enligt
propositionen grundas på såväl individernas som arbetslivets behov. De
resurser samhället kan anvisa bör vara den ytterst bestämmande faktorn.
När det gäller kapaciteten för utbildningslinjer förordas en planeringsmodell
med en nedre och en övre gräns, mellan vilka den samlade
antagningskapaciteten skall fastställas för varje budgetår. Gränstalen föreslås
öka med 2 procent årligen under en femårsperiod. För läsåret
1977/78 bör planeringen tills vidare utgå från en antagningskapacitet av
omkring 35 000 platser i utbildningslinjer. Enstaka kurser bör prioriteras
vid den fortsatta utbyggnaden.

I propositionen föreslås en fastare dimensionering av utbildningskapaciteten
över hela högskolan med hjälp av generell antagningsbegränsning.
Härigenom säkerställs en mer balanserad utveckling och en fördelning
av de totalt tillgängliga resurserna med hänsyn till individernas och
arbetslivets behov. Till flertalet allmänna utbildningslinjer föreslås antagningen
vara central. I fråga om linjer inom de nuvarande filosofiska
fakulteternas område skall dock det lokala inflytandet vara större. Antagningen
till bl. a. enstaka kurser föreslås bli helt lokal.

Urvalet till högskoleutbildning föreslås — när det gäller utbildnings -

UbU 1975:17

linjer — grundas på en indelning av de sökande i fyra kvotgrupper. Till
en grupp skall föras sökande med treårig gymnasieskoleutbildning, till
en grupp sökande med tvåårig sådan utbildning, till en grupp övriga
sökande utom de som har utländsk förutbildning och till en grupp sökande
med utländsk förutbildning. Var och en av de tre förstnämnda
grupperna skall tilldelas platser i proportion till sin andel av antalet sökande.
Inom varje grupp skall en rangordning göras, normalt på grundval
av en sammanvägning av skolbetyg och arbetslivserfarenhet samt,
i fråga om sökande utan gymnasial förutbildning, resultat av studielämplighetsprov.
Meritvärderingssystemet skall utformas så att sökande
med behörighet från folkhögskola får tillgodoräkna sig det studieomdöme
som avgetts vid folkhögskola.

Principbeslut föreslås om att nytillkommande högskoleutbildning i
första hand skall förläggas till 14 orter eller par av orter utanför de nuvarande
universitetsorterna, nämligen Borås, Eskilstuna/Västerås, Falun/
Borlänge, Halmstad, Jönköping, Kalmar, Karlstad, Kristianstad, Linköping/Norrköping,
Luleå, Sundsvall/Härnösand, Växjö, Örebro och Östersund.
Bl. a. för att underlätta planeringen av den fortsatta utbyggnaden
föreslås en indelning av landet i sex högskoleregioner.

Propositionen utgår från att det tills vidare skall finnas högskoleutbildning
dels med statlig, dels med primär- eller landstingskommunal huvudman.
Jordbrukets högskolor föreslås alltjämt tillhöra jordbruksdepartementets
område. I fråga om den statliga högskoleorganisationen inom
utbildningsdepartementets område skall det på var och en av de nyss
nämnda utbyggnadsorterna finnas en statlig högskoleenhet. För universitetsorternas
del skall indelningen i högskoleenheter övervägas närmare.

Varje högskoleenhet föreslås ledas av en styrelse som skall bestå av
såväl inom enheten verksamma som företrädare för allmänna intressen.
Inom större enheter bör resurserna liksom i dag organiseras i institutioner
för ett eller flera ämnesområden. För planering m. m. av allmänna
och lokala utbildningslinjer skall finnas linjenämnder, bestående av lärare,
studerande och företrädare för arbetslivet. Planering m. m. i fråga
om forskning/forskarutbildning föreslås ankomma på nämnder inom
fakulteter/sektioner.

Den kommunala högskoleutbildningen förutsätts normalt ha primärkommuns
skolstyrelse eller landstingskommuns utbildningsnämnd som
styrelse. Härutöver skall det kunna finnas linjenämnder enligt samma
principer som vid de statliga enheterna.

För planeringsuppgifter i fråga om den grundläggande högskoleutbildningen
föreslås för varje högskoleregion en regionstyrelse, i vilken
företrädare för allmänna intressen skall ha majoritet. Till regionstyrelsen
skall kunna knytas utbildningsnämnder med rådgivande och initierande
uppgifter när det gäller att utveckla utbildningen inom de fem yrkes -

UbU 1975:17

utbildningssektorerna. För planerings- och samordningsuppgifter för
huvuddelen av högskoleutbildningen föreslås ett nytt högskoleverk.
Inom verket skall finnas fem permanenta planeringsberedningar för utbildning
och forskning. Frågan om organisation m. m. av den centrala
ledningen av de vetenskapliga biblioteken skall utredas.

Anslagssystemet för den grundläggande högskoleutbildningen skall
enligt propositionen grundas på indelningen i yrkesutbildningssektorer.
En ökad lokal frihet att disponera anvisade medel föreslås.

Särskilda lokala tjänsteförslagsnämnder föreslås för handläggning av
ärenden om tillsättning av professorstjänster m. m.

Försöksverksamhet med yrkesteknisk högskoleutbildning skall inledas
höstterminen 1975 i Borlänge, Borås, Eskilstuna, Göteborg, Jönköping,
Luleå, Lund och Markaryd (med anknytning till Lund) samt tidigast
höstterminen 1976 i Skellefteå (med anknytning till Luleå).

Huvuddelen av förslagen i propositionen beräknas genomföras den
1 juli 1977. Det nya högskoleverket bör inrättas hösten 1976. För planeringsuppgifter
m. m. i samband med reformen skall bl. a. en central och
sex regionala organisationskommittéer tillkallas.

Motionerna

Med anledning av propositionen har väckts motionerna 1975: 1851,
1975: 1854—1865 och 1975: 1868—1880.

Vidare har under allmänna motionstiden framställts ett antal motionsyrkanden
med anknytning till de frågor som tas upp i propositionen
1975: 9 och som utskottet därför funnit sig böra behandla i detta sammanhang.

I anslutning till innehållsförteckningen i slutet av betänkandet redovisas
— bilaga 5 — på vilka sidor i utskottets betänkande ställning tas
till de olika motionsyrkandena. I översikten redovisas också i vilka
punkter av utskottets hemställan som motionsyrkandena tas upp.

De i betänkandet behandlade motionsyrkandena är följande.

1975: 45 av herr Elmstedt m. fl. (c, s, m, fp) vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om yrkesteknisk högskoleutbildning i Karlskrona,

1975: 49 av herr Ångström (fp) vari hemställs att riksdagen

1. fattar beslut om lokaliseringen av en institution för högre teknisk
utbildning och forskning i finmekanik till Skellefteå omfattande de två
sista studieåren för civilingenjörsexamen,

2. beslutar ge denna institution nödiga forskningsresurser med förslagsvis
4—5 professurer,

UbU 1975:17

3. hemställer hos regeringen att organisationskommittén för högre
teknisk utbildning och forskning i övre Norrland (NoTH) får i uppdrag
att framlägga förslag för en tvåårig högskoleutbildning inom området
träets mekaniska teknologi inklusive träkemi och polymerteknologi i
Skellefteå,

4. beslutar att en yrkesteknisk högskoleenhet lokaliseras till Skellefteå,

1975: 113 av herr Andersson i Storfors m. fl. (s) vari hemställs att regeringen
snabbt kommer med förslag till en hälsovårdsinspektörsutbildning
i enlighet med vad i motionen anförts,

1975: 158 av herr Bohman m. fl. (m) såvitt gäller hemställan att riksdagen
hos regeringen anhåller om en parlamentariskt sammansatt utredning
med uppgift att pröva med universitetsforskningen sammanhängande
frågor (yrkandet 9),

1975: 162 av herr Strindberg m. fl. (m, s, c, fp, vpk) vari hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att högskolan i Linköping
fr. o. m. den 1 juli 1975 får benämningen universitetet i Linköping
samt att i samband därmed den tekniska fakulteten får benämningen
tekniska högskolan i Linköping,

1975: 165 av fru Tillander m. fl. (c, s, m, fp) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär att möjligheten för socionomer att få rätt till
inträde vid lärarhögskola utreds,

1975: 360 av fru Sundberg m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om att behovet och utformandet av kortare utbildningar
vid teknisk fakultet utreds och att förslag med anledning därav
framläggs,

1975: 516 av fru Anér m. fl. (fp) vari hemställs att riksdagen vid behandlingen
av kompetenskommitténs förslag beslutar att kunskaper i
biologi motsvarande gymnasieskolans treåriga naturvetenskapliga linje
skall krävas för tillträde till dels teknisk, medicinsk, odontologisk och
farmaceutisk utbildning samt klasslärarutbildning inom högskolan, dels
utbildning vid jordbrukets högskolor,

1975: 519 av herr Danell (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen
anhåller om utredning i syfte att öka utbudet av praktisk och
teoretisk utbildning på Gotland,

1975: 521 av herr Gustafsson i Byske m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen 1.

hos regeringen begär att förslag om genomförande av planerna på
avslutande civilingenjörsutbildning i Skellefteå ofördröjligen föreläggs
riksdagen,

2. i sammanhang härmed uttalar att den högre tekniska utbildningen

UbU 1975:17

i Skellefteå skall organiseras så att den blir kvalitativt likvärdig med
motsvarande utbildning på andra håll i landet och att för ernående av
denna målsättning erforderliga forsknings- och utvecklingsresurser anvisas,

1975: 524 av herr Henmark (fp) såvitt gäller hemställan att riksdagen
beslutar att ett ökat antal sökande med sjukvårdsutbildning och sjukvårdserfarenhet
skall beredas plats i universitetens yrkesinriktade kurser
(yrkandet 1),

1975: 529 av fru Jonäng m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen
begär

1. att högskoleutbildning förläggs till Gävle kommun,

2. att enstaka kurser och studiekurser som en del av högskoleutbildningen
förläggs till Bollnäs kommun med anknytning till därvarande
vårdutbildning och musikutbildning,

1975: 530 av fru Jonäng m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen
begär att försöksverksamhet med yrkesteknisk högskoleutbildning
lokaliseras till Sandvikens kommun,

1975: 536 av herr Nilsson i Agnäs m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen 1.

begär att regeringen efter vederbörlig beredning ofördröjligen
framlägger förslag om genomförande av planerna på avslutande civilingenjörsutbildning
i Skellefteå, i första hand inom de teknikområden
som i motionen nämnts och som föreligger utredda hos organisationskommittén
för högre teknisk utbildning och forskning i övre Norrland
(NoTH),

2. i sammanhanget uttalar att den högre tekniska utbildningen i Skellefteå
skall organiseras så att den blir kvalitativt likvärdig med motsvarande
utbildning på andra håll i landet och att för uppnående av denna
målsättning erforderliga forsknings- och utvecklingsresurser anvisas,

1975: 541 av herr Nygren (s) och fru Hansson (s) vari hemställs att
riksdagen hos regeringen anhåller att de i motionen anförda synpunkterna
beaktas vid den fortsatta behandlingen av en utbyggd musiklärarutbildning
i Norrland,

1975:826 av herr Signell m. fl. (s, c, m, fp) vari hemställs att riksdagen
som sin principiella åsikt uttalar att Skövde kommun bör ifrågakomma
som lokaliseringsort för en högskoleenhet,

1975: 830 av herr Svanström (c) vari hemställs att riksdagen i samband
med beslut om införandet av yrkesteknisk högskoleutbildning beslutar
förlägga en yrkesteknisk högskola till Vimmerby, exempelvis för
träindustri,

UbU 1975:17

1975: 831 av herr Sörenson m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen ger
regeringen i uppdrag att skyndsamt inkomma med förslag till utbildning
av hälsovårdsinspektörer i enlighet med de huvudlinjer föreliggande
utredning framlagt,

1975: 1352 av herr Carlstein (s) och fru Hörnlund (s) vari hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förläggning av en formhögskola till Borås,

1975: 1373 av fru Ingvar-Svensson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen
i samband med beslut om genomförandet av en ny högskoleorganisation
även beslutar att reformera den tekniska utbildningen inom
gymnasieskolan i syfte att på sätt som i motionen föreslås samordna
den med den nya tekniska högskoleutbildningen,

1975: 1387 av fru Lindquist (m) vari hemställs att riksdagen beslutar
att en juristlinje inrättas vid Göteborgs universitet,

1975: 1390 av fru Mogård (m) vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen anhåller om att försöksverksamheten med könskvotering
vid intagning till förskollärarutbildning upphör,

2. uttalar att könskvotering vid urval av studerande icke bör förekomma,

1975: 1412 av fröken Rogestam m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen begär utredning av möjligheten att införa en obligatorisk
praktikperiod i all universitets- och högskoleutbildning,

2. hos regeringen begär utredning av förutsättningarna att ge arbetslivserfarenhet
under gymnasieskoltid på samtliga linjer,

3. hos regeringen begär utredning av de i motionen anförda problemen
i samband med praktiktjänstgöring och arbetslivserfarenhet för
studerande,

1975: 1414 av herr Siegbahn (m) vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen begär att biologiämnets ställning i gymnasieskolan
utreds,

2. hos regeringen begär att biologi blir förkunskapskrav för postgymnasial
utbildning med teknisk-naturvetenskaplig inriktning,

1975: 1420 av herr Svanström (c) vari hemställs att riksdagen beslutar
undersöka möjligheterna att ytterligare decentralisera den traditionella
högskoleutbildningen genom bl. a. samarbete mellan högskolorna
och folkhögskolorna,

1975: 1421 av herrar Svanström (c) och Andersson i Nybro (c) vari
hemställs att riksdagen i samband med beslut om införande av yrkesteknisk
högskoleutbildning beslutar förlägga en högskola, inriktad på
exempelvis verkstads- och livsmedelsutbildning, till Kalmar,

UbU 1975:17

1975: 1851 av herr Petersson i Nybro m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen
beslutar om generell representation för berörda högskoleenheter
i regionstyrelserna,

1975: 1854 av herr Brännström (s) vari hemställs

1. att förslaget om yrkesteknisk högskoleutbildning i Skellefteå (träindustri
och lätt verkstadsindustri) bifalles,

2. att verksamheten planeras för start höstterminen 1976,

3. att jämväl den specialiserade trätekniska utbildningen i enlighet
med organisationskommitténs för högre teknisk utbildning och forskning
i övre Norrland (NoTH) förslag inrättas från höstterminen 1976,

4. att principbeslut fattas om inrättande från höstterminen 1977 av
avslutande civilingenjörsutbildning med inriktning mot finmekanik, tilllämpad
elektronik och kontrollteknik samt processteknik i enlighet med
NoTH-kommitténs skisser inklusive erforderliga forsknings- och utvecklingsresurser,

5. att organisationskommittén för högre teknisk utbildning och forskning
i övre Norrland får i uppdrag att skyndsamt framlägga förslag om
erforderlig utbildnings- och forskningsorganisation m. m.,

1975: 1855 av herr Ekström m. fl. (s, c, m, fp, vpk) vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär

1. att den fortsatta utbyggnaden av permanent grundläggande högskoleutbildning
förläggs också till Gävle-Sandviken och Skövde,

2. att försöksverksamhet med yrkesteknisk högskoleutbildning startas
i Sandviken, Skövde och Karlskrona fr. o. m. 1976/77,

3. att till Sandviken förläggs yrkesteknisk högskoleutbildning med inriktning
i första hand på linjer för stål- och verkstadsteknisk utbildning,

4. att till Skövde förläggs yrkesteknisk högskoleutbildning med inriktning
i första hand på linjer för ekonomisk utbildning och vårdutbildning,

5. att till Karlskrona förläggs yrkesteknisk högskoleutbildning med inriktning
i första hand på linjer för verkstadsteknisk utbildning,

1975: 1856 av fru Ingvar-Svensson (c) vari hemställs att riksdagen
bemyndigar regeringen att vid behov införa en övergångsbestämmelse
för betygsvärdering för tiden 1/7 1977—30/6 1978 för sökande från
gymnasieskolans treåriga linjer,

1975: 1857 av herrar Lundgren i Kristianstad (m) och Komstedt (m)
vari hemställs att riksdagen beslutar förlägga den i proposition 1975: 9
föreslagna försöksverksamheten med livsmedelsindustrilinje inom den
yrkestekniska högskolan till Kristianstad,

1975: 1858 av herr Nordstrandh m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen
uttalar

UbU 1975:17

1. att vetenskaplig och pedagogisk skicklighet skall tillmätas lika
vikt som befordringsgrund för universitetslektorer,

2. att universitetslektor skall ha rättighet att tjänstgöra i forskning/
forskarutbildning,

3. att ordinarie universitetslektorstjänster liksom professörstjänster
skall tillsättas av högsta tillsättningsinstans,

1975: 1859 av herr Nordstrandh m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen
uttalar att studieförbundens representation i den aviserade utredningen
rörande kompetensfördelningen mellan det offentliga utbildningsväsendet
och studieförbunden bör vara så allsidig som möjligt,

1975:1860 av herr Nordstrandh m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen
uttalar att benämningen på det nya centrala verket inom universitets-
och högskoleområdet bör vara universitets- och högskoleämbetet
(UHÄ),

1975: 1861 av herr Nordstrandh m. fl. (m, c, fp) vari hemställs att
riksdagen uttalar att studiekurs om 40 poäng i religionskunskap bör
anordnas vid Göteborgs universitet från och med läsåret 1977/78,

1975: 1862 av herr Polstam m. fl. (c, s, m, fp) vari hemställs att riksdagen,
med ändring av den av regeringen föreslagna regionindelningen,
för Kalmar län till den östra regionen tillsammans med Jönköpings
län och Östergötlands län,

1975: 1863 av herr Sellgren m. fl. (fp, s, c) vari hemställs att riksdagen
beslutar att försöksverksamhet med yrkesteknisk högskola inom
linjerna för pappers- och pappersmassaindustri samt verkstadsindustri
förläggs till örnsköldsvik,

1975: 1864 av herrar Svanström (c) och Andersson i Nybro (c) vari
hemställs att riksdagen beslutar att samtliga högskoleenheter inom regionen
bereds generell representation i regionstyrelserna,

1975: 1865 av fru Sundberg (m) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om förslag innebärande att en studerande vid utbildningslinje
garanteras plats för fullföljande av sina studier i enlighet
med vad i motionen anförts,

1975: 1868 av fru Andersson i Hjärtum (c) och fru Wigenfeldt (c)
vari hemställs att riksdagen ger regeringen i uppdrag att i samarbete
med landstingen skyndsamt undersöka möjligheterna för en antagning
till arbetsterapeututbildningen i enlighet med vad som föreslås i motionen,

1975: 1869 av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen

UbU 1975:17

1. godkänner i motionen förordade riktlinjer för reformering av högskoleutbildningen
m.m., nämligen

a. att dokumenterade kunskaper i engelska och svenska motsvarande
gymnasieskolans tvååriga linje som krav för allmän behörighet till utbildningslinje
skall gälla för alla kategorier av sökande,

b. att de särskilda behörighetskraven för tillträde till utbildningslinjer,
som motsvarar nuvarande högskolor och universitet, bör skärpas på
sätt som närmare angivits i motionen,

c. att kraven på dokumenterad särskild behörighet skall gälla lika
för alla kategorier av sökande,

d. att den högre utbildningen inte skall vara totalspärrad och att
intagningsbegränsningar tills vidare icke skall gälla för annat än särskilt
kostnadskrävande utbildning och sådan utbildning som avser klart
avgränsat arbetsområde,

e. att någon ytterligare minskning av antalet sökande till de mer
teoretiskt inriktade tre- och fyraåriga gymnasielinjerna icke bör eftersträvas
utan motverkas,

f. att betyg i ämnen som lästs in för behörighetskomplettering skall
medräknas vid antagningsmeritering,

g. att de riktlinjer för meritering genom arbetslivserfarenhet som
föreslagits av kompetenskommittén bör godkännas,

h. att — med undantag för försöksverksamheten med yrkesteknisk
högskola — för närvarande ingen omfattande utbyggnad bör ske på nya
högskoleorter,

i. att rätten till individuell utbildningslinje måste garanteras,

j. att de utbildningslinjer som i dag tillämpar ett mer fingraderat
betygssystem än den gängse trestegsskalan tills vidare skall kunna fortsätta
med det,

k. att nuvarande examensbeteckningar skall bibehållas,

1. att högskolan bör organiseras i fler fristående högskoleenheter än
vad som antyds i propositionen,

m. att förslaget om regionstyrelser bör avvisas och att i stället regionala
samråds- och planeringsorgan bör inrättas,

n. att det regionala organet skall ha lika representation för allmänna
intressen och för de inom högskolan verksamma samt ha en av regeringen
utsedd ordförande,

o. att enhetsstyrelser och linjenämnder skall ha en i motionen närmare
angiven sammansättning,

p. att organisationskommittéerna måste ges en bred representation
för de inom högskolan verksamma,

q. att organisationskommittéernas förslag i avsevärt större utsträckning
än vad utbildningsministern planerat bör underställas riksdagens
prövning,

2. hos regeringen anhåller att en utredning tillsätts för att förbereda

UbU 1975:17

en reform av systemet för behörighetsprövning och urval, i syfte att
göra detta enhetligt för alla kategorier av sökande, i enlighet med
de riktlinjer som angivits i motionen,

1975: 1870 av fru Fraenkel (fp) och fröken Hörlén (fp) vari hemställs
att riksdagen beslutar att också vidareutbildningen av sjuksköterskor
skall ingå i ett centralt antagningssystem,

1975: 1871 av herr Gustafsson i Byske m. fl. (c) vari hemställs att
riksdagen

1. beslutar att yrkestekniska högskoleutbildningen i Skellefteå igångsätts
1976,

2. beslutar att träteknisk utbildning i Skellefteå startas fr. o. m. samma
år,

3. hos regeringen begär att förslag om genomförande av planerna på
avslutande civilingenjörsutbildning i Skellefteå snarast föreläggs riksdagen,

4. i samband härmed uttalar att den högre tekniska utbildningen i
Skellefteå skall organiseras så att den blir kvalitativt likvärdig med motsvarande
utbildning på andra håll i landet och att för ernående av
denna målsättning erforderliga forsknings- och utvecklingsresurser skall
anvisas,

1975: 1872 av herr Helén m. fl. (fp) vari hemställs att riksdagen

1. avslår propositionen 1975:9 i vad avser förslagen om generell antagningsbegränsning
och regionstyrelser,

2. uttalar att planeringen av utbildningskapaciteten på utbildningslinjer
fram till 1981/82 bör utgå från en tillströmning av mellan 33 000
och 42 000 studerande 1977/78 och en årlig ökning om 2 procent för
tiden därefter,

3. begär förslag om

a. kompletterande dimensioneringsbeslut inklusive antal studerande
på spärrade utbildningsvägar,

b. förstärkt yrkes- och studievägledning i gymnasieskolan och högskolan,

c. generellt anmälningsförfarande vid icke spärrad utbildning,

4. uttalar att

a. permanenta resurser för universitetsutbildning även i fortsättningen
bör koncentreras till nuvarande universitets- och filialorter,

b. utbyggnaden av högskoleutbildningen från lokaliseringssynpunkt
skall planeras så att verksamheten på filialorterna och vid universiteten
i Umeå och Linköping ges tillfredsställande bredd och stadga innan en
utbyggnad av nämnvärd omfattning kan ske på andra orter,

c. i den mån tillströmningen till högre utbildning och hänsynen till
filialerna medger det utbyggnad av kortare yrkesinriktad högskole -

UbU 1975:17

utbildning bör ske i Jönköping, Sundsvall-Härnösand, Falun-Borlänge
och Kalmar,

d. eventuella ytterligare utbyggnadsorter inte bör utpekas för närvarande,

e. eventuell nytillkommande högskoleutbildning utanför universitetsoch
filialorterna bör förläggas till sådana orter som redan i dag har
permanenta resurser för högskoleutbildning,

5. begär att organisationskommittén förelägger riksdagen förslag om
ökade insatser inom ramen för decentraliserad universitetsutbildning och
distansundervisning,

6. begär att regeringen lägger fram förslag om ett ”eteruniversitet”
enligt bl. a. de riktlinjer som anges i motionen,

7. i övrigt ger regeringen till känna vad som anförs i motionen om
utbyggnaden av högskoleutbildning,

8. uttalar att de särskilda behörighetsreglerna skall utformas så att
utgångsnivån för högskolestudier blir oförändrad,

9. beslutar att förkunskaper i svenska motsvarande tre årskurser i
gymnasieskolan skall utgöra särskilt förkunskapskrav för samhällsvetenskapliga
studier,

10. begär att fullständiga möjligheter till behörighetskomplettering
skall finnas på minst varje gymnasieort,

11. beslutar att minst 25 procent av de antagna till spärrad utbildning
inom kvotgrupperna 1 och 2 skall utgöras av sökande direkt från
gymnasieskolan,

12. uttalar att s. k. dubbelspärrar inte bör användas inom högskolan,

13. begär förslag om övergångsbestämmelser för antagningsreglerna
vid spärrad utbildning,

14. beslutar att

a. allmän utbildningslinje skall fastställas av riksdagen,

b. individuell utbildningslinje vid icke spärrad utbildning skall inrättas
när den studerande ansöker om det,

15. begär att en översyn kommer till stånd av längre yrkesinriktade
högskoleutbildningar i syfte att bredda utbildningen och anpassa den
till ett system med återkommande utbildning,

16. begär att gällande föreskrifter om tjänstgöringsskyldigheten för
olika kategorier av högskolelärare ses över,

17. beslutar att

a. innehavare av tjänst som universitetslektor (motsvarande) skall få

t ■ ,

fullgöra en viss del av sin tjänstgöring inom forskning och forskarutbildning,

b. i avvaktan på översyn av tjänsteorganisationen inom högskolan ordinarie
tjänst som universitetslektor även i fortsättningen skall tillsättas
av regeringen,

UbU 1975:17

c. vetenskaplig och pedagogisk skicklighet skall tillmätas lika värde
vid tillsättning av tjänst som universitetslektor (motsvarande),

18. begär att regeringen i nästa års budgetproposition lägger fram förslag
om ökade anslag till internationell kontaktverksamhet för universitet
och högskolor,

19. beslutar att indelningen i högskoleenheter på nuvarande universitetsorter
och sammansättningen av styrelserna för de lokala högskoleenheterna
skall fastställas av riksdagen,

20. beslutar att företrädare för s. k. allmänintressen i enhetsstyrelserna
och i regionstyrelserna, därest riksdagen bifaller propositionen i
denna del, skall utses av landstingen (motsvarande) i enlighet med vad
som anförts i motionen,

21. begär att nytt förslag till anslagssystem läggs fram för riksdagen,

22. beslutar att en redogörelse för förslagen från organisationskommittéerna
och regeringens ställningstaganden till dem skall föreläggas
riksdagen,

23. beslutar att företrädare för studerande- och personalorganisationerna
skall ingå i organisationskommittéerna,

24. begär att en studiegrupp av parlamentariker, fristående forskare
och personer verksamma inom skolan tillsätts för att granska hur förutsättningarna
för verksamheten i grundskolan och gymnasieskolan påverkas
av en utveckling mot återkommande utbildning,

1975: 1873 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen 1.

beslutar att regeringens proposition 1975: 9 avvisas,

2. antar ett principuttalande om en reformering av högskolan enligt
i motionen angivna riktlinjer, innebärande bl. a.:

a. att kollektivitet och solidaritet ersätter konkurrens, egoism och
privatisering som utbildningens arbetsform och syftning,

b. att en fullständig demokratisering inom högskolesektorn genomförs,
varvid de yttre riktlinjerna utformas av ansvariga, folkvalda organ
och alla kategorier arbetande inom högskolan på lika villkor deltar i
självstyrelsen,

c. att den sociala snedrekryteringen bekämpas bl. a. genom integrering
av arbete och studier, genom urvalsinstrument som inte prioriterar traditionella
teoretiska meriter, genom att högskolan görs geografiskt tillgänglig
och genom allmän studielön,

d. att värdenormer som betonar skapande förmåga, personlighetens
mognad och kritiskt tänkande görs till måttstockar för studiernas resultat,

e. att den borgerliga ideologins styrande och härskande roll i utbildningsväsendet
bekämpas,

1975:1874 av fru Jacobsson (m) vari hemställs att riksdagen uttalar

1. att för tillträde till utbildning som laboratorieassistent skall fordras

UbU 1975:17

minst betyget 3 i vartdera av ämnena matematik och naturkunskap på
social linje,

2. att behovet av vidareutbildning för laboratorieassistenter omedelbart
bör tillgodoses,

1975: 1875 av fru Kristensson (m) vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande
beslut om en förbättrad sjukgymnastutbildning,

1975: 1876 av herr Larsson i Staffanstorp m. fl. (c) vari hemställs att
riksdagen beslutar

1. att godkänna de riktlinjer för urvalssystemet som angivits i motionen
samt hos regeringen begära att redovisning sker av urvalssystemets
effekter i skilda avseenden,

2. att avvisa förslaget om generell antagningsbegränsning inom högskolan,

3. att antagning, dvs. behörighetskontroll, till icke antagningsbegränsad
utbildning tills vidare sker lokalt,

4. att hos regeringen begära att förutsättningarna för lokalisering av
den centrala antagningsenheten till Sundsvall prövas,

5. att organisationskommittéerna ges i uppdrag att utreda formerna
för arbetslivets representation i linjenämnderna i enlighet med vad som
anförts i motionen,

6. att företrädarna för allmänintresset i enhetsstyrelserna utses av
landsting och värdkommun,

7. att företrädarna för allmänintresset i regionstyrelsen utses av landsting
eller kommun utanför landsting med undantag för ordföranden
som utses av regeringen,

8. att hos regeringen begära att forskarutbildningsutredningen ges i
uppdrag att i sin helhet utreda formerna för forskningsanknytning av
all grundläggande utbildning i enlighet med vad som anförts i motionen,

9. att hos regeringen begära att en särskild arbetsgrupp tillkallas för
översyn av kompetensfördelningen mellan universitets- och högskoleverket
(UHÄ) och regionstyrelserna i syfte att nå en ytterligare decentralisering,

10. att hos regeringen begära att organisationskommittéerna ges en
allsidig och representativ sammansättning såsom angivits i motionen,

11. att hos regeringen begära att riksdagen i ett sammanhang bereds
tillfälle att ta ställning till högskolelagen och viktigare organisatoriska
frågor,

1975: 1877 av herr Lindahl i Hamburgsund (fp) vari hemställs att riksdagen
med ändring av propositionen 1975: 9 beslutar att som särskilt
förkunskapskrav för samhällsvetenskapliga studier samt för juridiska

UbU 1975:17

studier och studier vid socialhögskola skall gälla tre årskurser samhällskunskap,

1975: 1878 av herr Nygren (s) vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna sitt principiella stöd för en utbyggnad
av utbildningsutbudet i Umeå i enlighet med motionens intentioner,

1975: 1879 av fru Sundberg (m) och herr Wachtmeister i Staffanstorp
(m) vari hemställs att riksdagen uttalar att kliniska lärare, vilka har med
universitetslektorer jämförbar ställning, blir ledamöter i fakultets-/sektionskollegiet
vid medicinsk fakultet samt jämställs med universitetslektorer
när det gäller ledamotskap i fakultets-/sektionsnämnd,

1975: 1880 av herrar Ullsten (fp) och Josefson (c) vari hemställs att
riksdagen beslutar att journalisthögskolorna tills vidare skall vara särskilda
högskoleenheter med i huvudsak nuvarande organisation.

Utskottet

En reformering av högskoleutbildningen som bl. a. syftar till att
fullfölja grundskole- och gymnasieskolereformema genom att göra den
högre utbildningen tillgänglig för nya grupper föreslås i den nu ifrågavarande
propositionen 1975: 9. Med anledning av denna har väckts 26
motioner, vilka innehåller drygt 100 yrkanden. I detta betänkande behandlar
utskottet också 36 under den allmänna motionstiden framställda
yrkanden beträffande högskoleutbildning m. m.

De riktlinjer för reformen som förordas i propositionen utgår i första
hand dels från betänkanden som avgivits av 1968 års utbildningsutredning
(U 68) och då främst U 68 :s huvudbetänkande (SOU 1973:2)
Högskolan samt specialbetänkandena (SOU 1973: 12) Försöksverksamhet
med yrkesteknisk högskoleutbildning och (SOU 1973: 47) Högskolornas
förvaltning, dels från promemorian (Ds U 1974: 6) Högskolereform
vilken avgavs i september 1974 av sakkunniga — U 68-beredningen
— som varit tillkallade för att medverka i beredningen av de förslag
som förts fram i U 68 :s huvudbetänkande samt därmed sammanhängande
frågor, dels från kompetenskommitténs (KK) betänkande (SOU
1974: 71) Om behörighet och antagning till högskolan. Vidare läggs i
propositionen fram förslag grundade på dels ett till universitetskanslersämbetet
(UKÄ) av organisationskommittén för högre teknisk utbildning
och forskning i övre Norrland (NoTH) överlämnat betänkande Högre
utbildning och forskning i övre Norrland. Träteknisk utbildning och
yrkesteknisk högskoleutbildning i övre Norrland, dels ett av skolöverstyrelsen
(SÖ) avgivet förslag om studielämplighetsprov, dels ett av utredningen
om professorstillsättning avgivet betänkande (SOU 1973: 54)
Professorstillsättning, dels en av UKÄ avlämnad promemoria om be -

UbU 1975:17

fordringsgrunder för tjänst som universitetslektor, dels en av statskontoret
framlagd rapport De vetenskapliga biblioteken — organisation
och administration.

Utskottet följer i fortsättningen i huvudsak den disposition som återfinns
i departementschefens anförande (s. 402—583). De avsteg som
gjorts från denna disposition är främst motiverade av motionsyrkandena.

Allmänna överväganden

Propositionen (s. 402—408). Huvuduppgifterna för den närmaste
periodens reformarbete i fråga om den högre utbildningen har av
departementschefen sammanfattningsvis redovisats på följande sätt:
att ytterligare öka utbildningens tillgänglighet, särskilt
för andra studerandegrupper än de traditionella, och därmed främja
den sociala utjämningen,
att bredda och differentiera det samlade utbildningsutbudet,
särskilt med hänsyn till anknytningen till arbetsmarknaden och
förnyelsen av arbetslivet,
att demokratisera utbildningens organisation och anpassa
dess verksamhetsformer till en mer allsidig rekrytering av studerande.

Ett genomgående drag i detta reformarbete bör enligt propositionen
vara att underlätta för den enskilde att planera sin utbildning så att
studier varvas med verksamhet i arbetslivet, dvs. att på olika sätt främja
principen återkommande utbildning.

Utskottet. De med anledning av propositionen väckta partimotionerna,
nämligen 1975: 1869 (m), 1975: 1872 (fp), 1975: 1873 (vpk) och 1975:
1876 (c) ansluter sig alla till propositionen såvitt gäller behovet av en
reformering av den högre utbildningen. I den sistnämnda motionen
framhålls det sålunda som naturligt att det reformarbete som genomförts
på lägre nivåer inom utbildningssystemet följs upp med en reformering
av utbildningen också på högskolenivå. Enligt motionen 1975: 1869
har förutsättningarna för en reform av högskoleutbildningens dimensionering,
lokalisering och institutionella organisation i hög grad förändrats
sedan de ställningstaganden gjordes på vilka propositionen
bygger. Även om ytterligare överväganden därför är nödvändiga på
väsentliga punkter, anser motionärerna att riksdagen nu bör fatta beslut
om en reformering av högskoleutbildningen. I motionen 1975: 1872
redovisas fyra huvudskäl som gör en reform av den högre utbildningen
både nödvändig och angelägen. Motionärerna framhåller att det gäller
bl. a. att följa upp och låta de strävanden som ligger bakom 1960-talets
stora förändringar på skolans område — bättre utbildningsmöjligheter
för alla, jämställdhet mellan olika utbildningsvägar, vidgad social rekry -

UbU 1975:17

tering till olika typer av utbildning m. m. — komma till uttryck inom
den högre utbildningen. Också den ökade tillströmningen till högre
utbildning — totalt sett under en tioårsperiod — och en mer heterogen
sammansättning av de studerande med avseende på ålder, bakgrund,
studiemål och förkunskaper gör ett brett reformarbete angeläget. Ett
tredje skäl för en högskolereform är enligt denna motion att det är
nödvändigt att bryta den sociala snedrekryteringen till högre utbildning.
Att anpassa utbildningsväsendet till en växling mellan studier och
arbete framhålls i motionen 1975: 1872 som ett fjärde viktigt skäl för en
högskolereform. Även i motionen 1975: 1873 framförs uppfattningen att
en reformering av högskoleutbildningen är angelägen. Enligt dessa
motionärers mening är emellertid propositionens förslag till ny högskola
klart otillräckligt och står dessutom i väsentliga avseenden i direkt motsättning
till av vänsterpartiet kommunisterna hävdade huvudsyften med
en reform av den högre utbildningen. Med hänvisning härtill yrkas i
motionen 1975: 1873 avslag på propositionen.

Utskottet är för sin del överens med dem som hävdar att de senaste
årtiondenas reformer i fråga om förskola, grundskola, gymnasieskola
och vuxenutbildning nu bör fullföljas genom att riksdagen fattar beslut
om reformering av högskoleutbildningen. Som en konsekvens härav avstyrker
utskottet motionen 1975: 1873.

Ett nytt högskolebegrepp

Propositionen (s. 408—413). Termen högskoleutbildning
bör användas som sammanfattande beteckning för utbildning som hittills
brukat betecknas som eftergymnasial. Utbildningen kan vara anordnad
permanent eller tillfälligt. Då det särskilt behöver markeras att for skarutbildning
och annan utbildning på motsvarande nivå inte
innefattas bör termen grundläggande högskoleutbildning
användas. Vidare bör högskola enligt propositionen formellt
vara en samlande benämning för högskoleutbildningen och den
därtill knutna forskningen. Med högskoleort avses ort på vilken
högskoleutbildning permanent är anordnad.

Den nya högskolan kommer att omfatta betydligt fler utbildningsvägar
och kurser än nuvarande universitet och högskolor. Som grundläggande
högskoleutbildning bör enligt propositionen räknas utbildning
som bygger på gymnasieskolan men också utbildning som från den studerandes
eller arbetsmarknadens synpunkt är alternativ till sådan utbildning,
även om den för närvarande formellt bygger enbart på grundskolan.
Exempel på utbildning av det sistnämnda slaget är sjuksköterskeoch
förskollärarutbildningarna. Ett exempel på nya utbildningar på högskolenivå
är den föreslagna yrkestekniska högskoleutbildningen.

Gränsdragningen mellan gymnasieskola och högskola kan inte göras

2 Riksdagen 1975.14 sami. Nr 17

UbU 1975:17

en gång för alla utan måste fortlöpande omprövas. Av statliga och
kommunala utbildningar eller enheter som finns i dag bör högskolan
inledningsvis omfatta i huvudsak dessa: utbildningen vid universiteten
och högskolorna inom UKÄ:s ansvarsområde, jordbrukets högskolor,
socialhögskolorna, journalisthögskolorna, gymnastik- och idrottshögskolorna,
lärarhögskolorna och övriga lärarutbildningsanstalter inom Sö:s
ansvarsområde, musikhögskolorna, konsthögskolan, konstfackskolan
(delvis), dramatiska institutet, statens scenskolor, statens musikdramatiska
skola och statens dansskola, viss sjöbefälsutbildning, hälsovårdsinspektörsutbildningen
och kombinationsutbildningarna, vidare utbildningarna
till drifttekniker, laboratorieassistent, systemman, programmerare,
arbetsterapeut, hörselvårdsassistent, medicinsk assistent, sjukgymnast,
sjuksköterska, tandhygienist, ålderdomshemsföreståndare, socialpedagog
och fritidspedagog samt utbildningen vid Valands konstskola och örebro
musikpedagogiska institut. Som högskoleutbildning bör också betraktas
viss med dessa utbildningar jämförbar enskild utbildning med
statsbidrag.

I propositionen uttalas att det bör ankomma på regeringen att besluta
vilken utbildning som skall förås till högskolan.

Utskottet anser det angeläget att högskolebegreppet vidgas i enlighet
med propositionens förslag och ansluter sig till förslaget att den eftergymnasiala
utbildningen — innefattande även forskarutbildningen —
skall benämnas högskoleutbildning. Utskottet utgår emellertid från,
liksom för övrigt U 68-beredningen, att det inte kommer att finnas
några hinder för att i praktiken använda termen universitetsutbildning
för sådan högskoleutbildning som traditionellt meddelas vid universitet.

Utskottets ställningstagande innebär att det delar departementschefens
uppfattning att utbildningarna på kulturområdet inte bör lämnas utanför
högskolereformen. Enligt utskottets mening vore detta olyckligt i
ett skede då det gäller att i ökad utsträckning se och behandla olika
slag av högre utbildning tillsammans, att inom ramen för de totalt tillgängliga
resurserna göra avvägningar mellan olika sektorer och slag
av utbildningar samt att skapa en organisation som främjar ett samspel
mellan utbildningsenheter och omgivande samhälle. Utskottet finner
det samtidigt angeläget att stryka under departementschefens uttalande
att ett inordnande av olika utbildningar inom ett vidgat högskolebegrepp
ingalunda utesluter att man vid utformningen av organisationen
tar hänsyn till varierande förutsättningar för olika utbildningar
och enheter. Utskottet återkommer till hithörande frågor och inskränker
sig nu till att erinra om de särskilda uttalanden beträffande behörighetsbestämmelser
som i propositionen gjorts i fråga om utbildningar inom
kulturområdet och om att frågan hur långt det är möjligt och lämpligt

UbU 1975:17

att anpassa studieorganisationen på kulturområdet till en mer enhetlig
studieordning inom högskolan som helhet skall studeras före beslut i
ärendet.

Utskottet erinrar om att jordbrukets högskolor innefattas i högskolebegreppet
oaktat att dessa högskolor har en särskild ställning och i
vissa avseenden speciell organisation.

Slutligen bör här påpekas att utskottet under avsnittet Institutionell
organisation m. m. kommer att behandla ett motionsyrkande avseende
journalisthögskolorna.

Högskoleutbildningens uppgifter m. m.

Propositionen (s. 418—431). I fråga om högskoleutbildningens
mål framhålls i propositionen att de allmänna mål som står i
centrum för utbildningen i skolan bör gälla även för högskolan. Det
innebär att t.ex. personlighetsutveckling, välfärdsutveckling, demokrati,
internationalisering och social förändring bör främjas också vid utformningen
av högskoleutbildningen.

Av den som utövar ett yrke bör krävas förmåga att se yrkesinsatserna
i ett vidare sammanhang, att kritiskt bedöma företeelser som möter i
arbetslivet och att medverka till utveckling och förnyelse av yrkesverksamheten.
På högskolenivå kan man ställa särskilda krav på att de
studerandes förmåga i dessa avseenden skall utvecklas.

All högskoleutbildning skall bedrivas på vetenskaplig grund och ge
kritisk skolning. En viktig uppgift för utbildningen är att ge kunskaper
och färdigheter som grund för yrkesverksamhet inom något — ofta
brett — område av arbetslivet. Utbildningar som i dag är snävt specialiserade
och ensidigt arbetsmarknadsanpassade bör breddas. Utbildningar
som för närvarande saknar yrkesförberedande inslag bör få anknytning
till arbetslivet. Problemorientering bör eftersträvas när det gäller högskoleutbildningens
innehåll och verksamhetsformer.

Departementschefen ansluter sig till bl. a. UKÄ:s och U 68-beredningens
bedömning att ett samspel mellan grundläggande utbildning
och forskning/forskarutbildning bör komma till
stånd över hela fältet av högskoleutbildning. Det är enligt propositionen
varken praktiskt möjligt eller principiellt önskvärt att dra en skarp
gräns mellan direkt forskningsanknuten och annan högskoleutbildning.
Anknytningen till forskning är en av de faktorer som bör känneteckna
all högskoleutbildning.

Viktiga uppgifter i den fortsatta utvecklingen av högskolan är att
vidga rekryteringen till forskarutbildning från olika slag av grundläggande
utbildning och att bredda forskningen och forskarutbildningen
så att den kommer att anknyta till olika grundutbildningars problem -

UbU 1975:17

områden. Målet bör vara att få till stånd en överföring av idéer och
rön mellan forskning/forskarutbildning och olika slag av grundläggande
utbildning, även mera yrkesinriktad utbildning som i dag saknar direkt
samband med forskning, och att på så sätt berika både utbildningen
och forskningen.

Det är praktiskt omöjligt att alltid meddela grundläggande utbildning
och forskning/forskarutbildning vid en och samma institution. Däremot
bör på olika sätt kontakter mellan enheter med och enheter utan forskningsorganisation
underlättas. Särskilda medel och åtgärder bör göra
det möjligt att förlägga forskningsprojekt också till enheter av det sistnämnda
slaget. Universitetslektorer och motsvarande lärare — till dessa
lärargrupper hör de lärare som för närvarande bär huvudansvaret för
högskoleutbildningen utanför universitetsorterna — bör få bättre möjligheter
att medverka i forskning och forskarutbildning.

Frågan om att bygga upp en tvärvetenskapligt orienterad forskningsorganisation
inom den filosofiska fakultetens område i Linköping skall
utredas närmare.

Som grund för dels planering och resursfördelning, dels arbetet med
att utveckla utbildningslinjernas innehåll och organisation bör högskoleutbildningen
delas in i fem yrkesutbildningssektor
e r, nämligen för:

• teknisk yrkesutbildning,

• administrativ, ekonomisk och social yrkesutbildning,

• vårdyrkesutbildning,

• utbildning för undervisningsyrken samt

• utbildning för kultur- och informationsyrken.

Utskottet. De utbildningar som skall föras till högskolan är av mycket
olika karaktär. Skillnaderna gäller bl. a. graden och arten av yrkesförberedelse
och av anknytning till forskning samt utbildningens verksamhetsformer.
Utskottet delar departementschefens uppfattning att det
finns skäl att utjämna dagens olikheter. En vidgning av samspelet mellan
grundläggande högskoleutbildning och forskning/forskarutbildning
till även de delar av högskolan som för närvarande saknar sådant direkt
samband mellan de båda verksamhetsgrenarna bör sålunda komma till
stånd. Samtidigt måste strykas under att enhetlighet icke får vara något
självändamål. Sålunda måste även i framtiden uppgiften att ge yrkesförberedelse
ha olika innebörd inom olika delar av högskoleutbildningen.

Utskottet ansluter sig till uppfattningen att högskolan inom ramen för
de totalt tillgängliga resurserna skall syfta till att tillgodose såväl samhällets
behov av utbildad arbetskraft som individernas behov av utbildning.
Som U 68-beredningen påpekat blir, när det gäller enstaka kurser,
gränsen flytande mellan utbildning som motiveras av behov i yrkesverk -

UbU 1975:17

samhet och utbildning som mera allmänt motiveras av kunskapsbehov
och intresse hos individen. Det är därför angeläget slå fast att högskolans
uppgift inte skall begränsas till utbildning med rena yrkesmotiv.
Att inom ramen för tillgängliga resurser tillgodose skiftande individuella
önskemål blir en väsentlig uppgift även för den framtida högskolan.

Utskottet har sålunda inte funnit anledning till erinran mot de av
departementschefen uppställda generella målen för högskoleutbildningen.

Vad därefter gäller forskningen och den grundläggande utbildningens
forskningsanknytning vill utskottet först erinra om att i dag endast sju
av de omkring 30 orter där — i vissa fall sedan länge — permanent
grundläggande högskoleutbildning bedrivs har forsknings- och forskarutbildningsorganisation.
På ytterligare tre orter, universitetsfilialorterna,
har viss utbildning ett formellt samband med sådan organisation.

En vidgad rekrytering till forskarutbildning, en breddad inriktning
av forskningen och forskarutbildningen och ett därpå grundat växelspel
av idéer och rön mellan forskning/forskarutbildning och olika slag
av grundläggande utbildning är, anför departementschefen, väsentliga
inslag i den fortsatta utvecklingen av högskolan. Utskottet är ense med
departementschefen härom och ansluter sig till uttalandet att ett samspel
mellan grundläggande utbildning och forskning/forskarutbildning
bör komma till stånd över hela fältet av högskoleutbildning.

Samtidigt bör slås fast att en utgångspunkt för reformeringen av högskoleutbildningen
skall vara att fasta forsknings- och forskarutbildningsresurser
inom högskolan alltjämt i huvudsak skall vara koncentrerade
till de sju orter som för närvarande har sådana resurser, dvs. Uppsala,
Lund/Malmö, Göteborg, Stockholm, Umeå, Linköping och Luleå.

U 68-beredningen har föreslagit vissa särskilda anordningar för att
på regional grund utveckla kontakter och samverkan mellan enheter
med och enheter utan fast forskningsorganisation. Beredningen förordar
sålunda liksom U 68 att universitetslektorer och innehavare av andra
lärartjänster för vilka motsvarande kompetenskrav gäller, dvs. sådana
lärare som för närvarande bär huvudansvaret för högskoleutbildning på
orter utanför universitetsorterna, skall få möjlighet att fullgöra tjänstgöring
i forskning och förbättrade möjligheter att tjänstgöra i forskarutbildning.
Detta bör enligt beredningen förverkligas bl. a. genom att
lärare vid enheter utan fast forskningsorganisation får möjlighet att
tjänstgöra vid enheter med sådan organisation. Beredningen föreslår
vidare att särskilda medel skall anvisas fakultetsvis för att tas i anspråk
för kostnader i samband med att forskningsprojekt, som inte kräver
särskilda investeringar i tung utrustning m. m., förläggs till högskoleorter
utan fast forskningsorganisation. Härvid bör enligt beredningen
projekt med anknytning till den regionala utvecklingen eller till befint -

UbU 1975:17

liga forskningsresurser utanför högskoleorganisationen uppmärksammas
särskilt. Av betydelse i sammanhanget är också att U 68-beredningen
ansluter sig till U 68:s förslag att samtliga universitetslektorer och innehavare
av motsvarande tjänster — alltså även de som är knutna till enheter
utanför universitetsorterna — skall tillhöra närmast berörd fakultet.
Detta ger en administrativ utgångspunkt för deras anknytning till
forsknings- och forskarutbildningsverksamheten.

Departementschefen förordar att ett system för forskningsanknytning
på regional bas förverkligas enligt de av U 68-beredningen skisserade
principerna.

I motionen 1975: 1876 framhålls att U 68-beredningens förslag på en
råd punkter innebär viktiga principiella ställningstaganden för en bättre
forskningsanknytning än U 68:s förslag. Motionärerna anser — yrkandet
8 — att forskarutbildningsutredningen bör få i uppdrag att i sin
helhet utreda formerna för forskningsanknytning av all grundläggande
utbildning i enlighet med vad som anförts i motionen, dvs. bl. a. möjligheten
att för olika lärargrupper organisera tjänstgöringen så att de
får bättre forskningsmöjligheter.

En välutvecklad forskningsorganisation är inte tillräcklig för ett
aktivt samband mellan forskning och utbildning, framhålls i motionen
1975: 1872. Motionärerna påpekar att det också måste finnas organisatoriska
förutsättningar för ett växelspel mellan forskning och utbildning.
De som svarar för undervisningen måste ha möjlighet att upprätthålla
och fördjupa forskningskontakter. Enligt motionärernas mening
förutsätter detta en reform av nuvarande tjänsteorganisation, så att
uppdelningen i undervisnings- och forskningstjänster försvinner. I motionen
1975: 1872 yrkas att riksdagen skall begära att gällande föreskrifter
om tjänstgöringsskyldigheten för olika kategorier av högskolelärare
ses över (yrkandet 16).

I fråga om innehavare av tjänst som universitetslektor och motsvarande
tjänster anser samma motionärer att riksdagen nu bör besluta att
de skall få fullgöra en viss del av sin tjänstgöring inom forskning och
forskarutbildning (yrkandet 17 a). Ett därmed överensstämmande yrkande
har förts fram i motionen 1975: 1858 (yrkandet 2).

I detta sammanhang har utskottet vidare funnit sig böra ta ställning
till ett under den allmänna motionstiden i motionen 1975: 158 framställt
yrkande beträffande tillkallande av en parlamentariskt sammansatt utredning
med uppgift att pröva med universitetsforskningen sammanhängande
frågor. Motionärerna påpekar att forskarutbildningsutredningen
inte har fått till uppgift att behandla universitetsforskningens arbetsförhållanden
och dimensionering i dess helhet samt att forskningen
inom universitetssektorn i hög grad berörs av den organisation av högskoleutbildningen
som kommer att gälla sedan statsmakterna tagit ställning
till U 68:s förslag.

UbU 1975:17

Med anledning av yrkandet 16 i motionen 1975: 1872 och yrkandet 8
i motionen 1975: 1876 vill utskottet först erinra om att det nyss anslutit
sig till departementschefens uttalande att ett samspel mellan grundläggande
utbildning och forskning/forskarutbildning bör komma till
stånd över hela fältet av högskoleutbildning. För att ett sådant samspel
skall utvecklas och få önskad omfattning bör de organisatoriska förutsättningarna
klarläggas och förslag till erforderliga förbättringar läggas
fram. Syftet med översynsarbetet bör vara att skapa goda förutsättningar
för all grundläggande högskoleutbildnings forskningsanknytning.
Ett viktigt led i utredningsarbetet blir att se över tjänsteorganisationen
med utgångspunkt i att så långt möjligt alla lärare i grundutbildningen
skall ha anknytning till forskning.

Huruvida översynen skall anförtros forskarutbildningsutredningen
eller ske i annan ordning ankommer det på regeringen att besluta om.
Utskottet anser det självklart att parlamentariker bör delta i arbetet.

Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet med anledning av motionerna 1975: 1872 yrkandet
16 och 1975: 1876 yrkandet 8 anfört beträffande översyn av de organisatoriska
förutsättningarna för samspel mellan grundutbildning och
forskning/forskarutbildning.

Universitetslektorstjänsterna är enligt av statsmakterna fattade beslut
nu företrädesvis avsedda för grundläggande utbildning. Utskottet anser
att det föreslagna översynsarbetet inte bör föregripas och att riksdagen
därför bör avslå yrkandet 2 i motionen 1975: 1858 och yrkandet 17 a i
motionen 1975: 1872. Utskottet föreslår att riksdagen nu ansluter sig
till regeringens förslag att universitetslektorer och innehavare av andra
lärartjänster för vilka motsvarande kompetenskrav gäller inom ramen
för tillgängliga resurser skall kunna få tillfälle att deltaga i forskning/
forskarutbildning.

Yrkandet i motionen 1975: 158 om en parlamentariskt sammansatt
utredning beträffande universitetsforskningen i dess helhet avstyrker utskottet.

Utskottet tillstyrker förslaget om indelning av högskoleutbildningen
i de i propositionen angivna fem yrkesutbildningssektorerna. Även om
avsikten inte är att ställning nu skall tas till de fem sektorernas närmare
omfattning vill utskottet framhålla att det ansluter sig till departementschefens
synpunkter i fråga om vissa justeringar i förhållande till U 68 :s
förslag. Utskottet delar sålunda uppfattningen att sociala linjen och förvaltningslinjen
vid socialhögskola bör hänföras till en och samma sektor.

UbU 1975:17

Antalet studerande i högskoleutbildning m. m. — antagningsbcgränsning
— antagningens organisation

Propositionen (s. 458—468, 470—471, 480—486). I propositionen läggs
fram förslag om ett system för totaldimensionering av den
grundläggande högskoleutbildningen.

Såväl arbetslivets behov av utbildad arbetskraft som de enskildas
behov av utbildning bör vara vägledande för planeringen av högskoleutbildningen.
De resurser samhället kan ställa till förfogande måste
ytterst vara bestämmande för hur många studerande som kan beredas
plats. En fastare planering av antalet studerande inom hela högskolan
— dvs. även inom de delar som för närvarande har fritt tillträde —
är enligt departementschefens mening nödvändig för att säkra en balanserad
utveckling utan drastiska svängningar i studerandeantalet och för
att få en fördelning av de samlade resurserna som så långt möjligt tillgodoser
de enskildas och arbetslivets behov.

I fråga om utbildningslinjer föreslås i propositionen en planeringsmodell
med en nedre och en övre gräns mellan vilka för varje läsår en
antagningskapacitet fastställs. Den nedre planeringsgräns
e n skall bestämmas främst utifrån en bedömning av behovet av högskoleutbildad
arbetskraft. Den övre planeringsgränsen
skall bestämmas utifrån vilka resurser som kan ställas till förfogande för
att möta en större efterfrågan på högskoleutbildning. Gränstalen bör
ökas med två procent årligen under en femårsperiod.

Departementschefen föreslår att den nedre planeringsgränsen läggs
vid 33 000 platser läsåret 1977/78 och den övre vid 38 000 platser. För
att underlätta övergången till de nya planeringsmetoderna bör enligt
departementschefens förslag den totala antagningskapaciteten för utbildningslinjer
läsåret 1977/78 fastställas med utgångspunkt i den kända
volymen av motsvarande utbildning läsåret 1976/77 och med beaktande
av då aktuella tendenser i efterfrågan. Mot bakgrund av i dag tillgängligt
material gör departementschefen bedömningen att planeringsarbetet
tills vidare bör kunna utgå från en nivå av omkring 35 000 nybörjarplatser
i utbildningslinjer.

Kapaciteten för motsvarigheten till framtida enstaka kurser beräknas
i propositionen för närvarande uppgå till 10 000—15 000 helårsplatser.
Avsikten är att enstaka kurser skall ges hög prioritet i den fortsatta
utbyggnaden av högskolan. Vad beträffar läsåret 1977/78 skall den ansluta
till kapaciteten för läsåret 1976/77 och då aktuella tendenser i
efterfrågan.

Som ett av hjälpmedlen för att förverkliga en planering efter de angivna
riktlinjerna bör användas en generell antagningsbegränsning.
En förutsättning härför är enligt propositionen att urvalsreglerna
säkrar en allsidig sammansättning av studerandegruppen.

UbU 1975:17

En annan förutsättning är att antagningsbegränsningen inom de nuvarande
filosofiska fakulteternas område utformas med hänsyn till att utbildningslinjerna
här har en mindre fast uppbyggnad och större inslag
av valfrihet för den studerande.

En central antagning av det slag som för närvarande finns
inom UKÄ-området erbjuder enligt propositionen betydande fördelar
med avseende på behörighetskontroll och rangordning av sökande enligt
riksgiltiga kriterier. Den underlättar också i hög grad den enskildes
kommunikationer med högskoleorganisationen och garanterar ett samband
mellan olika läroanstalter. En central antagnings fördelar bör enligt
departementschefen så långt möjligt tas till vara även i fråga om
utbildningslinjerna inom de nuvarande filosofiska fakulteternas område.
Det studieprogram, som antagningen skall avse när det gäller de nuvarande
filosofiska fakulteterna, begränsas i propositionens förslag till en
inledande del om högst två terminers studier. För den lokala och den
övergripande utbildningsplaneringen och för målinriktningen i den enskildes
studier är det enligt departementschefens mening nödvändigt att
antagningen till allmän utbildningslinje inom det nu berörda området
avser såväl yrkesutbildningssektor som inledande studieprogram. Viss
del av antagningsarbetet i fråga om det inledande studieprogrammet bör
göras lokalt. Enligt departementschefens mening bör antagningen till
kurser efter det inledande studieprogrammet också göras lokalt.

Enligt propositionen bör central antagning i regel också tillämpas på
sådan lokal utbildningslinje som inleds med ett studieprogram som motsvarar
första studieåret på någon allmän utbildningslinje.

Antagningen till enstaka kurser bör vara lokal.

Utvidgningen av den datorbaserade centrala antagningen inom högskolan
liksom sammanförandet av befintliga centrala antagningssystem
kräver planerings- och utvecklingsarbete. Detta arbete skall anförtros åt
en särskild arbetsgrupp som bör nära samverka med bl. a. berörda centrala
myndigheter. Frågan om en utvidgning av den centrala antagningen
till att omfatta ytterligare utbildningslinjer bör prövas i detta sammanhang.
Departementschefen räknar med att antagningen till de utbildningar
som inte omfattas av KK:s förslag tills vidare skall fortgå i nuvarande
fermer.

Utskottet. I en del remissyttranden och i den allmänna debatten har
U 68:s förslag om en fastare planering också inom de nuvarande fria
fakulteternas område hävdats vara inaktuellt mot bakgrund av den för
närvarande låga tillströmningen. Dimensioneringsfrågan måste emellertid
enligt departementschefens mening ses i ett vidare och mer långsiktigt
perspektiv än det som ges av det dagsaktuella läget. Som ett hjälpmedel
för att förverkliga en fastare kvantitativ planering av högskoleutbildningen
i dess helhet förordas i propositionen att generell antagningsbegränsning
införs för all grundläggande högskoleutbildning.

UbU 1975:17

Förslaget om generell antagningsbegränsning avvisas i motionerna
1975: 1869, 1975: 1872 och 1975: 1876.

I den sistnämnda motionen hävdas att det för närvarande finns små
möjligheter att bedöma effekterna av en totaldimensionering avseende
alla utbildningslinjer inom högskolan. Samma motionärer framhåller att
en antagningsbegränsning i dagsläget, med en vikande studerandetillströmning
till bl. a. de fria fakulteterna, knappast fyller någon praktisk
funktion. Studerande som söker sig till i dag icke spärrad utbildning
kommer under överskådlig tid att avvisas endast om behörighetskraven
inte uppfylls. Motionärerna synes däremot inte ha något att erinra mot
att befintliga spärrar bibehålls.

De dimensioneringstal som föreslås i propositionen bör enligt motionen
1975: 1869 endast ligga till grund för statsmakternas beslut i fråga
om planering och resursfördelning i grova drag. Motionärerna framhåller
att den faktiska dimensioneringen i stället måste ta stor hänsyn
till de enskilda individernas egna utbildningsbehov och utbildningsändamål.
Intagningsbegränsningar bör enligt deras mening tills vidare inte
gälla för annat än särskilt kostnadskrävande utbildning och sådan utbildning
som avser klart avgränsat arbetsområde.

I motionen 1975: 1872 hävdas dessutom att en generell antagningsbegränsning
står i strid med strävandena att öppna och demokratisera
högskolan. En öppen högskola bör, anser motionärerna, innebära att
man ger den enskilde större valfrihet i utbildningsvalet vilket man inte
gör med en totalspärr. I yrkandet 1 i motionen 1975: 1872 avstyrks därför
förslaget om generell antagningsbegränsning.

Utskottet delar departementschefens bedömning att varken individernas
efterfrågan eller arbetsmarknadens behov ensamt kan läggas till
grund för högskoleutbildningens planering. Denna måste grundas på
båda de nämnda faktorerna med de totalt tillgängliga resurserna för
högskoleutbildning som ytterst bestämmande för utbildningskapacitetens
omfattning och fördelning. När det gäller planering med anknytning till
arbetsmarknadsbehov delar utskottet departementschefens bedömning av
svårigheterna att göra behovsprognoser för även förhållandevis klart
avgränsade yrkesområden. Utskottet erinrar här om sin diskussion i
dessa frågor beträffande lärarutbildningen i betänkandet 1975: 10. Planeringen
utifrån arbetsmarknadsbedömningar bör enligt utskottets mening
så långt det är möjligt avse breda sektorer av yrkeslivet och inom
de planeringsramar som kan fastläggas för sådana sektorer bör individernas
efterfrågan tillmätas stor vikt. När det gäller fördelningen av de
samlade resurserna för högskoleutbildning vill utskottet anföra följande.

Ett väsentligt inslag i högskolereformen är att ge förutsättningar för
en utbyggnad av permanenta resurser för högskoleutbildning på ett antal
orter utanför de nuvarande universitetsorterna liksom för en ökning
av utbudet av mera tillfällig utbildning i form av enstaka kurser och

UbU 1975:17

för en förläggning av sådana kurser inte bara till de nämnda utan även
till andra orter. Bl. a. är avsikten att den nuvarande decentraliserade
universitetsutbildningen, som anordnas i UKÄ:s regi, skall bli en del
av det reguljära utbildningsutbudet inom högskolan och sålunda i regional
och lokal regi samordnas med universitetens m. fl. utbud.

Det är vidare viktigt att säkra en utveckling av utbildningsutbudet
också på de orter med ett mera omfattande utbildningsutbud inom de
filosofiska fakulteternas område, vilka de senaste åren upplevt svårigheter
till följd av den minskade studerandetillströmningen. Detta gäller
Umeå och Linköping samt de tre universitetsfilialorterna. Som utskottet
återkommer till i det följande bör förnyelsen av utbildningsutbudet
på de äldre universitetsorterna ske inom ramen för ett studerandeantal
som i stort inte överstiger det som U 68 räknade med.

Vad som nu anförts aktualiserar behovet av översiktlighet i planeringen
när det gäller att fördela de totalt tillgängliga resurserna för högskoleutbildning
mellan olika regioner, olika orter och läroanstalter och
olika slag av utbildning. De negativa effekterna för den enskilda läroanstalten
eller institutionen av kraftiga svängningar i studerandeantalet
från år till år är påtagliga, inte minst med avseende på personalens anställningstrygghet.
En ordning som medger sådana svängningar försvårar
också den önskvärda utvecklingen av utbildningens innehåll och
organisation genom att de kvantitativa problemen kommer att dominera
i planeringen. Enligt utskottets mening är det nödvändigt att med hjälp
av planeringsramar säkra en viss stabilitet i planeringen för olika orter
och läroanstalter för högskoleutbildning och också ett effektivt utnyttjande
av de totalt tillgängliga resurserna.

Utskottet utgår från att de totala planeringsramarna för högskoleutbildningen
skall fastställas under största möjliga hänsyn till tendenser i
individernas samlade efterfrågan på högskoleutbildning. Utskottet utgår
vidare från att fördelning av medel på orter, läroanstalter och utbildningsområden
för varje läsår skall göras under hänsyn till hur den aktuella
efterfrågan fördelar sig på olika orter och på olika slag av utbildning.
Under dessa förutsättningar anser sig utskottet kunna godta att
de medel som för varje budgetår anvisas för grundläggande högskoleutbildning
får karaktär av resursramar för de olika högskolemyndigheterna.

Av avgörande betydelse för utskottets ställningstagande härvidlag är
de möjligheter som en sådan ordning ger att till de lokala högskolemyndigheterna
föra över beslutanderätt i fråga om både utbildningens innehåll
och organisation, fördelningen av utbildningsplatser mellan olika
linjer, grupper av linjer eller slag av kurser och användningen av tillgängliga
resurser. Inte minst viktigt för att tillgodose individernas efterfrågan
på utbildningen är en ökad frihet att inom de givna totalramarna
fördela resurserna på olika slag av utbildning. Antalet utbildnings -

UbU 1975:17

platser för olika linjer eller grupper av linjer bör normalt endast i bud-*
getpropositionen anges som en riktpunkt, på vilken den schablonmässiga
medelsberäkningen grundas. Den enskilda läroanstalten bör ha betydande
frihet att disponera resurserna och därmed fördela utbildningskapaciteten
på ett sätt som överensstämmer med lokala förutsättningar
och önskemål.

Med de ramar för kapaciteten i den grundläggande högskoleutbildningen
som utskottet förordar finns det, som påpekats bl. a. i motionen
1975: 1876, anledning att anta att behöriga sökande till högskoleutbildning,
som för närvarande har fritt tillträde, under överskådlig tid kommer
att kunna beredas önskad utbildning enligt dessa principer. Det är
emellertid — med de berättigade krav på planeringsförutsättningar som
de olika läroanstalterna kan ställa — inte säkert att utbildningsönskemålen
alltid kommer att kunna tillgodoses vid den läroanstalt eller på
den ort som den studerande söker sig till i första hand. Det bör enligt
utskottets mening ankomma på den enskilda läroanstalten att slutligt
avgöra hur många studerande som den inom ramen för sina givna resurser
kan ta emot i en viss utbildning. Om härvid inte alla som önskar
utbildningen i fråga kan beredas plats, är det viktigt att det finns ett
instrument som visar om önskad utbildning finns tillgänglig på annan
ort. I detta läge kan en central registrering av anmälningar fylla en betydelsefull
funktion även inom den del av högskolan till vilken tillträdet
är fritt. Uppgiften att ha hand om denna registrering bör lämpligen
läggas på den enhet som svarar för central antagning till spärrad utbildning.

Utskottet förordar sammanfattningsvis att som ett medel i planeringen
av den grundläggande högskoleutbildningen används resursramar
med den innebörd utskottet i det föregående angivit. Vad utskottet här
anfört beträffande planeringsramar, resursramar och regler för antagning
m. m. bör riksdagen med anledning av regeringens förslag samt
motionerna 1975: 1869 yrkandet 1 d, 1975: 1872 yrkandet 1 i denna
del och 1975: 1876 yrkandet 2 som sin mening ge regeringen till känna.

Mot bakgrund av vad utskottet anfört om resursramar, vilka årligen
kommer att behandlas i budgetpropositionen, anser utskottet att yrkandet
3 a i motionen 1975: 1872 inte påkallar någon åtgärd, varför utskottet
avstyrker detta yrkande.

Utskottet har framhållit att en central registrering av anmälningar
fyller en betydelsefull funktion även inom den del av högskolan till vilken
tillträdet är fritt och att uppgiften att ha hand om denna registrering
lämpligen bör läggas på den enhet som svarar för central antagning till
spärrad utbildning. Vad utskottet anfört avser i första hand allmänna
utbildningslinjer. Även i fråga om övriga utbildningslinjer samt beträffande
enstaka kurser måste ur planeringssynvinkel ett anmälningsför -

UbU 1975:17

farande anses lämpligt och därför föreskrivas. Det bör ankomma på
de olika högskoleenheterna att utforma ett sådant anmälningsförfarande
med utgångspunkt i den totala planeringens krav och härvid bl. a. beakta
vikten av samordning med enheten för central anmälan och antagning.
Sammanfattningsvis delar sålunda utskottet den i motionen
1975: 1872 framförda uppfattningen att det bör meddelas föreskrift av
innebörd att ett generellt anmälningsförfarande införs. Det i yrkandet
3 c i motionen 1975:1872 avsedda syftet kommer med en sådan ordning
att tillgodoses. Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om föreskrift avseende
generellt anmälningsförfarande.

Yrkandet 12 i motionen 1975: 1872, som avser ett uttalande om att
s. k. dubbelspärrar inte skall förekomma, avstyrker utskottet med erinran
om att frågor som gäller antagningens organisation, anmälningsförfarande
m. m. kommer att tas upp särskilt i det fortsatta utredningsarbetet.

Utskottet anser det självklart att behörighetskon trollen skall göras av
det organ till vilket anmälan görs. Det i motionen 1975: 1876 yrkandet
3 avsedda syftet tillgodoses med den av utskottet föreslagna ordningen,
varför yrkandet kan avslås av riksdagen.

I motionen 1975: 1865 har framställts ett yrkande av innebörd att en
studerande vid studieavbrott för viss tid skall vara garanterad fortsatt
plats för fullföljande av sina studier, på heltid eller deltid.

Det blir en uppgift för de lokala högskolemyndigheterna att vid sina
dispositioner inom givna resursramar beakta olika krav och önskemål.
Att genom generella bestämmelser närmare reglera behandlingen av
individuella fall ser utskottet som vanskligt. Utskottet utgår från att
studieavbrott av det slag som berörs i motionen skall medges på samma
sätt som i dag sker. Med det anförda avstyrker utskottet motionen
1975: 1865.

Utskottet har slagit fast att det är nödvändigt att med hjälp av planeringsramar
säkra en viss stabilitet i planeringen för olika orter och
läroanstalter för högskoleutbildning och också för att säkra ett effektivt
utnyttjande av de tillgängliga resurserna.

Mot den i propositionen i fråga om utbildningslinjer föreslagna planeringsmodellen
med en nedre och en övre gräns har utskottet inte
funnit något att erinra.

Departementschefen har gjort den bedömningen att den nedre planeringsgränsen
för en femårsperiod bör anpassas till en antagningskapacitet
av 33 000 platser läsåret 1977/78 med en årlig ökning därefter med
2 procent samt utgår tills vidare från en övre planeringsgräns av 38 000
studerande läsåret 1977/78 med en ökning av kapaciteten med 2 procent
per år under en femårsperiod.

UbU 1975:17

I motionen 1975: 1872 har föreslagits att riksdagen skall uttala sig för
högre planeringstal i vad gäller den övre planeringsgränsen.

Utskottet vill understryka att om tillströmningen av studerande kraftigt
skulle öka bör den övre planeringsgränsen kunna bli den av U 68
föreslagna — 42 000 studerande — men har inte funnit anledning till
invändningar mot de bedömningar departementschefen nu gjort och
ansluter sig därför till departementschefens förslag att kapaciteten för
utbildningslinjer läsåret 1977/78 bör fastställas med utgångspunkt i den
kända volymen av motsvarande utbildning läsåret 1976/77 och med
beaktande av då aktuella tendenser i efterfrågan.

Utskottet är vidare ense med departementschefen om att kapaciteten
för lokala och individuella utbildningslinjer bör hållas på en hög nivå
samt att kapaciteten för enstaka kurser bör prioriteras i den fortsatta utbyggnaden.
Med hänsyn till övervägandena om kompetensfördelningen
mellan högskolan och studieförbunden är utskottet inte berett att ta
ställning till frågan om en planeringsram för enstaka kurser läsåret
1977/78 utan ansluter sig till departementschefens bedömning härvidlag.

Med det anförda avstyrker utskottet yrkandet 2 i motionen 1975:
1872.

Utskottet har i det föregående godtagit en ordning som innebär att de
medel som årligen anvisas för grundläggande högskoleutbildning får
karaktär av resursramar för de olika högskolemyndigheterna. Någon
automatisk, till antalet studerande relaterad tilldelning av resurser kommer
därmed inte i fråga. Det i propositionen förordade anslagssystemet
är helt förenligt med den av utskottet förordade ordningen. Inte
heller av andra skäl har utskottet funnit anledning att ifrågasätta det
system för planering och resursfördelning som föreslås i propositionen.
Mot denna bakgrund avstyrker utskottet yrkandet 21 i motionen 1975:
1872 om ett nytt förslag till anslagssystem.

Slutligen behandlar utskottet här två frågor om antagning för vissa utbildningar
på vårdområdet som aktualiseras i motionerna 1975: 1868
och 1975: 1870.

Utskottet uttalade år 1973 beträffande vidareutbildning av sjuksköterskor
bl. a. att det är angeläget att man genom ökad samverkan —
bl. a. i vad avser intagningen — mellan utbildningshuvudmännen uppnår
att de befintliga elevplatserna utnyttjas till fullo. Riksdagen beslöt
att ge denna utskottets uppfattning till känna för Kungl. Maj:t (UbU
1973: 5, rskr 1973: 72). Av propositionen framgår att det skall tillkallas
en särskild arbetsgrupp för frågor om central intagning m. m. Enligt
utskottets uppfattning bör de aktualiserade intagningsfrågorna beträffande
vidareutbildning av sjuksköterskor och utbildning av arbetsterapeuter
övervägas av den nämnda arbetsgruppen. Med hänvisning till
det anförda avstyrker utskottet motionerna 1975: 1868 och 1975.: 1870.

UbU 1975:17

Behörighet för högskolestudier m.m.

Propositionen (s. 410-411, 413—418, 451-458 och 468—469). 1972
års riksdagsbeslut om gymnasieskolans kompetensvärde innebär att var
och en skall ha allmän behörighet för högre studier som dels
genomgått minst tvåårig linje i gymnasieskolan med fullständiga studiekurser,
dels har kunskaper i svenska och engelska motsvarande minst
två årskurser på gymnasieskolans sociala linje. I sitt yttrande över KK:s
betänkande har SÖ påpekat att formuleringen av förkunskapskravet i
engelska enligt 1972 års beslut är något missvisande. Om ämnet engelska
läses — obligatoriskt eller frivilligt — under två årskurser på tvåårig
linje i gymnasieskolan, föreligger det nämligen ingen skillnad mellan
olika linjer i fråga om den uppnådda kunskapsnivån. Med hänsyn härtill
ifrågasätter SÖ om inte kravet på förkunskaper i engelska för allmän
behörighet i stället borde uttryckas som krav på slutförd lärokurs
om minst två årskurser på linje i gymnasieskolan. Departementschefen
delar SÖ:s bedömning att förkunskapskravet i engelska uttrycks mera
adekvat på detta sätt.

I propositionen läggs fram förslag om alternativa vägar att nå allmän
behörighet. Departementschefen förordar sålunda att alla minst tvååriga
specialkurser som bygger på grundskolekompetens eller motsvarande
skall ge allmän behörighet under förutsättning att utbildningen
är avslutad och att ämnena svenska och engelska ingått eller kompletterats
i en omfattning som motsvarar den som krävs för att uppnå behörighet
genom studier på linje. Vidare föreslås att även vissa sådana
specialkurser med kortare utbildningstid än två år, som bygger på
obligatorisk förutbildning eller praktik, bör kunna ge allmän behörighet
på samma villkor beträffande kunskaper i svenska och engelska. Minst
tvåårig utbildning, som bygger på grundskolan och som i dag ligger
utanför gymnasieskolan utan att vara en eftergymnasial utbildning,
t.ex. olika vårdutbildningar eller lärarutbildningar, anses böra ge allmän
behörighet på samma villkor som gymnasieskolan under förutsättning
att ämnena engelska och svenska ingått eller kompletterats i en
omfattning som motsvarar den som krävs för att uppnå behörighet
genom studier på linje. Det bör enligt propositionen uppdras åt SÖ att
i samarbete med övriga berörda myndigheter snarast möjligt till ledning
för tänkbara sökande utarbeta förteckningar över utbildningar av här
berört slag som direkt bör ge allmän behörighet. Övriga utbildningar
som åberopas som behörighetsgrund får bedömas av antagningsmyndigheten
från fall till fall och i jämförelse med direkt behörighetsgivande
utbildningar.

Vidare förordas att man skall kunna uppnå allmän behörighet för
högskoleutbildning också genom en ålder av 25 år och yrkesverksamhet
i minst fyra år. Med yrkesverksamhet bör likställas bl. a. vårdarbete i

UbU 1975:17

eget hem. Det anses att någon formell redovisning av förkunskaper i
svenska inte behövs för den berörda gruppen. Krav på förkunskaper i
engelska, motsvarande minst två årskurser i gymnasieskolan, bör i princip
gälla även för dem som får allmän behörighet på grundval av ålder
och yrkesverksamhet. Det bör dock kunna modifieras beroende på den
aktuella utbildningens art. Detta bör särskilt gälla beträffande enstaka
kurser.

Enligt propositionen skall sökande med utländsk förutbildning kunna
få allmän behörighet under förutsättning att vederbörande med godkänt
resultat slutfört en minst elvaårig skolutbildning som normalt avslutas
tidigast vid 17 års ålder eller eljest är behörig till högskolestudier
i sitt hemland. Härutöver skall —- på samma sätt som för övriga behörighetsgrupper
— krävas kunskaper i engelska, i princip motsvarande
minst fordringarna på den sociala linjens lärokurs i ämnet. Kravet på
kunskaper i svenska bör motsvara vad som krävs i den i nuvarande
kurser för utländska studerande vid universiteten ingående kursen
Svenska 3. Från detta krav skall undantag kunna medges för vissa studerande
med svenska, danska, norska eller isländska som modersmål,
nämligen för dem som har betyg i sista årskursen av sin skolutbildning i
det språk på vilket undervisningen meddelats eller har kunskaper i
svenska motsvarande minst två årskurser på social linje i gymnasieskolan.
Särskilt beträffande påbyggnadskurser anses dispenser från de
allmänna behörighetskraven för utländska studerande bli aktuella i
enskilda fall. I propositionen behandlas även de utländska studerandenas
möjligheter att fr. o. m. budgetåret 1975/76 inhämta kunskaper i
bl. a. svenska motsvarande vad som krävs för allmän behörighet.

Enligt departementschefen är det inte möjligt att utan ytterligare
översyns- och utredningsarbete och utan vissa övergångsanordningar
göra de allmänna behörighetsreglerna för högre studier tillämpliga för
samtliga de utbildningar som av U 68 förts till högskolan. Främst avses
här de konstnärliga utbildningarna, lärarutbildningar i bl.a. ämnena
slöjd och teckning samt försöksverksamheten med yrkesteknisk högskoleutbildning.
Det bör enligt propositionen ankomma på regeringen
att besluta om för vilka utbildningar de allmänna behörighetskraven
skall gälla samt om erforderliga undantag och övergångsanordningar för
olika berörda utbildningar.

De särskilda förkunskapskrav som i dag gäller för
olika utbildningar bygger på den grund som de nuvarande allmänna
behörighetsreglerna ger. Vid ett införande av nya regler för allmän behörighet
är det därför nödvändigt att se över även de särskilda förkunskapskraven.
KK:s förslag i detta avseende är i första hand att se som
riktade till berörda centrala och lokala myndigheter. För statsmakterna
bör det enligt propositionen endast bli fråga om att ta ställning till vissa
allmänna riktlinjer.

UbU 1975:17

För behörighet till viss utbildning i högskolan skall krävas ett betygsmedelvärde
av lägst 3,0 i de ämnen som är uppställda som särskilda
förkunskapskrav för utbildningen i fråga.

Vissa allmänna riktlinjer för utformning av de särskilda förkunskapskraven
skall anges av regeringen. Departementschefen avser också att
föreslå regeringen att meddela sådana riktlinjer i huvudsaklig överensstämmelse
med KK:s förslag.

KK:s förslag till särskilda förkunskapskrav för vissa utbildningar är
enligt propositionen till stor del fråga om angelägenheter för den myndighet
som har att utfärda tillämpningsföreskrifter till regeringens bestämmelser,
innehållande allmänna riktlinjer.

Beträffande kravet på särskilda förkunskaper i svenska inom skilda
utbildningslinjer i högskolan anförs i propositionen att flertalet linjer i
högskolan bör kunna bygga på det allmänna behörighetsvillkoret. Krav
på kunskaper motsvarande tre årskurser svenska i gymnasieskolan bör
enligt departementschefen uppställas för studier av vissa ämnen inom
nuvarande humanistisk fakultet samt för bl.a. utbildningarna vid nuvarande
juridisk och teologisk fakultet.

Beträffande förkunskaper i engelska föreslås att några krav utöver
det allmänna behörighetsvillkoret inte skall ställas för tillträde till flertalet
utbildningslinjer i högskolan. De som i gymnasieskolan läst allmän
kurs i engelska och därvid inte erhållit betyg över 3, liksom de som
läst särskild kurs och inte erhållit betyg över 2, anses böra rådas att
ytterligare förkovra sig i engelsk läsning, innan de söker till högre utbildning.
De som behörighetskompletterar i engelska bör få rådet att
inrikta sig på lägst betyget 3 i särskild kurs. Det anses vidare angeläget
att ge dessa sökande möjlighet att pröva sin läsförmåga i ett särskilt
prov. Det bör enligt propositionen uppdras åt SÖ att, i samarbete med
UKÄ, undersöka möjligheterna att utforma ett läsförståelseprov i
engelska samt att lägga fram förslag om i vilka former ett sådant prov
skall kunna erbjudas dem som önskar genomgå det, oavsett behörighetsgrund.

Enligt propositionen bör, med ändring av KK:s förslag, två årskurser
samhällskunskap på tre- eller fyraårig linje eller på tvåårig social eller
ekonomisk linje ge tillräckliga förkunskaper för studier inom flertalet
samhällsvetenskapliga ämnesområden samt för juridiska studier och
studier vid nuvarande socialhögskola.

Beträffande förkunskapskraven till de utbildningslinjer som för närvarande
har antagningsbegränsning har utredningsuppdraget närmast
avsett en teknisk översättning av de nuvarande bestämmelserna. De förslag
till särskilda förkunskapskrav som KK här lagt fram anses böra
kunna utgöra tämligen bestämda ramar för myndigheternas handlande.
Beträffande förkunskaper i biologi för tillträde till vissa utbildningslinjer,
motsvarande utbildningen inom nuvarande medicinsk, odontolo 3

Riksdagen 1975. 14 sami. Nr 17

UbU 1975:17

gisk och farmaceutisk fakultet, vid jordbrukets högskolor samt i vissa
studiekurser inom nuvarande matematisk-naturvetenskaplig fakultet, uttalas,
med ändring av KK:s förslag, att ämnet naturkunskap på social
linje inte ger en tillräckligt omfattande förutbildning i de moment av
biologiämnet som är väsentliga för studierna på här aktuella utbildningslinjer
i högskolan.

Sökande med folkhögskolebehörighet och sökande från vissa med
gymnasieskolan jämförbara utbildningsvägar bör, även när det gäller
särskilda förkunskapskrav, kunna få tillgodoräkna sig de kunskaper de
har. Sådana kunskaper och färdigheter som förvärvats genom icke
skolmässig utbildning och genom yrkesverksamhet skall kunna godtas
som förkunskaper efter bedömning i varje särskilt fall.

När det gäller utbildning i s.k. enstaka kurser anses i propositionen
att personer som uppnått allmän behörighet på grundval av ålder och
yrkesverksamhet har förvärvat en sådan mognad att det är rimligt att
utgå från att de själva, på grundval av den information de får från
läroanstalterna, kan göra bedömningar av sina förutsättningar i förkunskapshänseende.

Vissa åtgärder bör vidtas inom den gymnasiala vuxenutbildningen för
att öka möjligheterna att komplettera en utbildning i gymnasieskolan
för att uppnå allmän och särskild behörighet.

Enligt propositionen har U 68 föreslagit att andelen studerande inom
treårig naturvetenskaplig, samhällsvetenskaplig och humanistisk linje
samt tvåårig social linje bör successivt minskas från ca 30 procent till ca
25 procent av de studerande som antas till utbildning av minst ett års
längd inom gymnasieskolan. En utveckling av gymnasieskolan
i den riktning som U 68 föreslagit anses i propositionen rimlig. Åtgärder
bör dock inte vidtas som kan försvaga rekryteringen till treårig naturvetenskaplig
linje. Minskningen bör avse treårig samhällsvetenskaplig
och humanistisk linje samt tvåårig social linje.

En särskild arbetsgrupp har tillsatts inom utbildningsdepartementet
med uppgift att överväga vilka åtgärder som behöver vidtas när det
gäller utbildning m. m. för ungdomar i 16—19-årsåldern som går ut i
arbetslivet med enbart grundskoleutbildning.

Utskottet. Som framgått av det föregående kommer den nya högskolan
att omfatta betydligt fler utbildningsvägar och kurser än nuvarande
universitet och högskolor. Som grundläggande högskoleutbildning
skall räknas utbildning som bygger på gymnasieskolan men också utbildning
som från den studerandes eller arbetsmarknadens synpunkt är
alternativ till sådan utbildning, även om den för närvarande formellt
bygger enbart på grundskolan.

Riksdagen fattade år 1972 beslut angående gymnasieskolans kompetensvärde
(prop. 1972: 84, UbU 1972: 31, rskr 1972: 240). Genom detta

UbU 1975:17

beslut fastställdes i princip den allmänna behörigheten för tillträde till
den framtida högskolan. Allmän behörighet för studier inom den framtida
högskolan skulle enligt 1972 års principbeslut var och en ha som
dels genomgått minst tvåårig linje i gymnasieskolan med fullständiga
studiekurser, dels har kunskaper i svenska och engelska motsvarande
minst två årskurser på gymnasieskolans sociala linje.

I propositionen läggs fram förslag till kompletterande beslut beträffande
allmän behörighet för studier inom den nya högskolan. Beträffande
förkunskaperna i engelska föreslås dels att kravet på kunskaper
skall uttryckas som krav på slutförd lärokurs om minst två årskurser på
linje i gymnasieskolan, dels att kravet skall kombineras med en rekommendation
om ytterligare förkovran i ämnet i de fall de sökande inte
erhållit visst betyg i allmän kurs (lägst betyget 4) eller visst betyg i särskild
kurs (lägst betyget 3). Det anmäls i propositionen att regeringen
avser uppdra åt SÖ att, i samarbete med UKÄ, undersöka möjligheterna
att utforma ett läsförståelseprov i engelska samt att lägga fram förslag
om i vilka former ett sådant prov skall kunna erbjudas dem som
önskar genomgå det, oavsett behörighetsgrund. Vidare föreslås att viss
i propositionen angiven utbildning, som anses jämförbar med gymnasieskolans
linjer, skall ge allmän behörighet på samma villkor som dessa
linjer. Förslag läggs också fram i vad gäller allmän behörighet för sökande
med utländsk förutbildning. Slutligen föreslås — som ett led i
öppnandet av högskolan för nya grupper — att även den som fyllt 25
år och varit verksam i arbetslivet i minst fyra år skall ha allmän behörighet
för studier inom den vidgade högskolan. Det anses att någon formell
redovisning av förkunskaper i svenska inte behövs för den berörda
gruppen. Kravet på förkunskaper i engelska skall dock i princip gälla
även den som får allmän behörighet på detta sätt.

I motionen 1975: 1869 framhålls att även den som nu föreslås få
allmän behörighet genom ålder och yrkesverksamhet har behov av kunskaper
i svenska och engelska motsvarande två årskurser på social
linje, för att vid utbildningslinje kunna genomföra sina studier med
tillfredsställande resultat.

Utskottet anser i likhet med departementschefen att behörighetskravet
i engelska för ifrågavarande sökandegrupp bör kunna modifieras
i första hand beträffande enstaka kurser. Vad som i propositionen anförs
beträffande formell redovisning av kunskaper i svenska för dessa
sökande när det gäller tillträde till den vidgade högskolan föranleder
inte någon erinran från utskottets sida. Det allmänna behörighetsvillkoret
för högskolestudier och särskilda förkunskapskrav beträffande viss
utbildningslinje uttrycker tillsammans de krav som måste uppfyllas för
att studierna vid utbildningslinjen skall kunna genomföras på ett fullt
tillfredsställande sätt. Om ej annat är föreskrivet ankommer det på utbildningsmyndighet
att uppställa de särskilda förkunskapskrav som är

UbU 1975:17

nödvändiga för studierna. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
motionen 1975: 1869 yrkandet 1 a.

Utskottet, som erinrar om uttalandena i propositionen beträffande
bl. a. vissa utbildningar inom kultur- och undervisningsområdena, tillstyrker
således vad som i propositionen anförts om allmän behörighet
när det gäller tillträde till den vidgade högskolan. Det ankommer på regeringen
att besluta om för vilka utbildningar de allmänna behörighetskraven
skall gälla samt om erforderliga undantag och övergångsanordningar
för olika berörda utbildningar.

De särskilda förkunskapskrav som gäller för olika utbildningar inom
UKÄ:s ansvarsområde bygger på den grund som nuvarande allmänna
behörighetsregler ger, dvs. avgångsbetyg från tre- eller fyraårig
linje av gymnasieskolan. Universitetsmyndigheterna kan i dag ge dispens
från gällande krav för allmän behörighet åt den som dels förvärvat en
utbildning på gymnasial nivå som omfattar minst två års väl vitsordade
studier på heltid, dels visat sig äga kunskaper i vissa ämnen motsvarande
kurser på treårig linje, t. ex. i svenska och engelska.

Den omständigheten att en vidgning av högskolebegreppet medför ett
nytt sätt att uttrycka behörigheten till nuvarande utbildningar inom
UKÄ:s ansvarsområde bör enligt motionen 1975: 1872 inte få leda till
att kraven på förkunskaper när det gäller ifrågavarande utbildningsvägar
efter den 1 juli 1977 reellt sänks i förhållande till nuläget. Motionärerna
önskar ett principiellt uttalande om att så inte skall ske. Genomgång
av tre- eller fyraårig linje bör liksom hittills betraktas som normal
studieväg i gymnasieskolan för att inhämta erforderliga förkunskaper
för de nämnda utbildningsvägarna. Detta betyder inte, understryker
motionärerna, att man gör avsteg från principen att det måste ges goda
möjligheter för elever från andra studievägar att på rimliga villkor
bygga på sin utbildning med fortsatta studier.

Med anledning av ifrågavarande yrkande om ett principiellt uttalande
beträffande utgångsnivån för vissa universitets- och högskolestudier vill
utskottet anföra följande.

I propositionen 1972: 84 framhöll departementschefen att behörighetsreglerna
måste ge utbildningsväsendet förutsättningar att uppfylla
de krav samhället ställer på den högre utbildningen. Satsningen på utbildningsväsendet
motiveras bl.a. av samhällets behov av arbetskraft
med högre utbildning, och dessa behov bestämmer den önskvärda kunskapsnivån
hos dem som genomgått högre utbildning. Om denna i
framtiden skulle börja på en relativt låg utgångsnivå, måste enligt
propositionen tiden för de eftergymnasiala studierna förlängas, eftersom
en del av dagens gymnasiala utbildning då måste läggas in i den
högre utbildningen. Om vissa utbildningsmoment på detta sätt flyttas
från gymnasial utbildning till eftergymnasial kan det betyda att färre
individer får tillfälle att inhämta dem på grund av de tillträdesbegräns -

UbU 1975:17

ningar som gäller inom den eftergymnasiala sektorn. Därmed ökar
också klyftan mellan dem som fått eftergymnasial utbildning och dem
som inte fått det.

I yttrandet över samma proposition uttalade utbildningsutskottet i
vad gäller särskilda förkunskapskrav för vissa utbildningar följande:
”Universitets- och högskolestudierna skall, som också understryks i propositionen,
bygga på en oförändrad utgångsnivå. Utskottet utgår därför
från att de särskilda förkunskapskrav, som kommer att ställas upp, i
förening med den nya allmänna behörighetsregeln kommer att trygga
att de studerande vid de olika utbildningsvägarna vid universitet och
högskolor har den allmänorientering och de övriga förkunskaper som
behövs.” (UbU 1972: 31, s. 6.)

Det vidgade högskolebegreppet kräver att behörighetsvillkoren för
högskolestudier uttrycks genom dels allmänna, dels särskilda behörighetsvillkor.
Syftet med de ändrade reglerna för behörighet är således
inte att de studerande i förkunskapshänseende skall komma sämre förberedda
till exempelvis sådan högskoleutbildning som i dag tillhör UKÄ:s
ansvarsområde. Med den preciseringen att det nyssnämnda uttalandet
från år 1972 avser utbildningar inom UKÄ:s nuvarande ansvarsområde
och inte de nya utbildningar som genom propositionen 1975: 9 kommer
att föras till högskolan vill utskottet bekräfta att dess uttalande från år
1972 alltjämt är giltigt. Av dels KK:s betänkande (s. 279 ff.), dels
departementschefens synpunkter på frågan om särskilda förkunskapskrav
framgår att var och en av de tre- och fyraåriga linjerna av gymnasieskolan
ger såväl allmän som särskild behörighet till ett mycket stort
antal utbildningslinjer utan att några kompletteringar behöver göras. Det
är, som framhölls redan i propositionen 1972: 84, en uppgift för studieoch
yrkesvägledningsorganisationen i såväl grundskolan som gymnasieskolan
att ge realistiska informationer om vad högre studier kräver. Med
hänvisning till det anförda anser utskottet att motionen 1975: 1872 yrkandet
8 inte påkallar någon riksdagens åtgärd.

Krav på kunskaper motsvarande tre årskurser i svenska i gymnasieskolan
bör enligt departementschefen uppställas för studier av vissa ämnen
inom nuvarande humanistisk fakultet samt för bl. a. utbildningarna
vid nuvarande juridisk och teologisk fakultet. Beträffande ett motsvarande
krav för annan utbildning skall det ankomma på utbildningsmyndighet
att ta ställning. När det gäller det i motionen 1975: 1872 framförda
yrkandet att tre årskurser i svenska skall utgöra särskilt förkunskapskrav
för samhällsvetenskapliga studier anser utskottet att det i och för
sig finns starka skäl för att samma krav skall uppställas för samhällsvetenskapliga
studier som för juridiska och teologiska studier. Med hänvisning
till att det skall ankomma på utbildningsmyndighet att ta ställning
anser utskottet dock att motionen 1975: 1872 yrkandet 9 inte bör
föranleda någon riksdagens åtgärd.

UbU 1975:17

I motionen 1975: 1869 yrkas bl.a. att för behörighet till utbildningslinje
som motsvarar utbildning inom nuvarande universitets- och högskoleorganisation
skall krävas minst betyget 3 från kurs på treårig linje
dels i engelska och svenska, dels — i normalfallen — i ämnen som
uppställs som särskilt krav.

I propositionen anmäls att av sökande till viss utbildning i högskolan
kommer att krävas ett betygsmedelvärde av lägst 3,0 i de ämnen
som är uppställda som särskilda krav för utbildningen i fråga. Det
ankommer på regeringen att meddela bestämmelser beträffande betyg i
sådana ämnen. Beträffande särskilda förkunskaper i engelska vill utskottet
erinra om att kravet på kunskaper i engelska motsvarande minst
två årskurser på linje i gymnasieskolan enligt propositionen avses bli
kombinerat med en rekommendation om dels visst lägsta betyg i ämnet,
dels genomgång av ett läsförståelseprov. Beträffande särskilda förkunskaper
i svenska erinras om vad som redovisats i det föregående. Med
hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen 1975: 1869 yrkandet
1 b.

Utskottet avstyrker de under allmänna motionstiden väckta motionerna
1975: 516 och 1975: 1414 med hänvisning till att yrkandena i motionerna
i huvudsak är tillgodosedda genom dels det i propositionen gjorda
ställningstagandet beträffande ämnet biologi som förkunskapskrav
för vissa utbildningslinjer, dels pågående läroplansarbete inom skolöverstyrelsen.

Ett tillgodoseende av yrkandet i motionen 1975: 1877 skulle innebära
en skärpning av nuvarande krav för tillträde till vissa samhällsvetenskapliga
studier, varför motionen avstyrks.

KK har i första hand lagt fram förslag om förkunskapskrav till de
nuvarande fria fakulteternas utbildning och till de utbildningslinjer
som för närvarande har antagningsbegränsning. Utskottet vill beträffande
särskilda förkunskapskrav för dessa utbildningar stryka under angelägenheten
av att utbildningsmyndigheterna noga följer effekterna av uppställda
krav samt vidtar de åtgärder som utvecklingen kan ge anledning
till.

Beträffande det i motionen 1975: 1872 framförda yrkandet om förbättrade
möjligheter till behörighetskomplettering vill utskottet i likhet
med departementschefen framhålla vikten av att det ges goda möjligheter
till komplettering för såväl allmän som särskild behörighet. Med
hänvisning till det i propositionen aviserade uppdraget i ärendet anser
utskottet att motionen 1975: 1872 yrkandet 10 inte behöver föranleda
någon riksdagens åtgärd.

När det gäller utländska studerandes möjligheter att inhämta kunskaper
i svenska (prop. 1975: 9 s. 418) vill utskottet hänvisa till sitt av riksdagen
godkända betänkande UbU 1975: 7 (rskr 1975: 70).

UbU 1975:17

En handläggningsfråga tas upp i motionen 1975: 1869. Enligt motionärerna
bör en dokumentation av förkunskaperna alltid föreligga även
om formerna för dokumentationen kan variera.

Enligt KK bör antagningsmyndighet successivt upprätta en förteckning
över ämnen inom utbildningar utanför gymnasieskolan, vilka bedöms
ge kunskaper motsvarande de gymnasieskolkunskaper som ställts
upp som allmänna och särskilda förkunskapskrav vid olika utbildningslinjer.
Självklart skall även vid en individuell prövning av svenska studerande
någon form av dokumentation vara för handen. Med hänvisning
till det anförda anser utskottet att yrkandet 1 c i motionen
1975: 1869 bör avslås av riksdagen.

I motionen 1975: 1874 behandlas en specialfråga. Motionärerna framför
krav på förkunskaper i matematik och naturkunskap motsvarande
minst betyget 3 på social linje för tillträde till laboratorieassistentutbildning.

Laboratorieassistentutbildningen är för närvarande en specialkurs av
gymnasieskolan, omfattande fem huvudlinjer som var och en har en
kurstid av 4,5 eller 5 terminer. Utskottet har inhämtat att laboratorieassistentutbildningen
inleds med bl. a. särskilda kurser i matematik,
fysik och kemi som motsvarar vissa delar av motsvarande ämnen på
naturvetenskaplig linje. Av propositionen framgår att frågor om kursuppläggning,
förkunskaper m.m. för sådana utbildningar, som i dag
tillhör gymnasieskolan men som den 1 juli 1977 kommer att tillhöra
den nya högskolan, skall övervägas i ett senare sammanhang. Med
hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen 1975: 1874 yrkandet 1.

Slutligen behandlar utskottet här en fråga som gäller vissa linjer i
gymnasieskolan.

Enligt U 68 borde antagningskapaciteten i gymnasieskolan för treårig
naturvetenskaplig, humanistisk och samhällsvetenskaplig linje samt tvåårig
social linje, som i början på 1970-talet utgjorde ca 30 procent av
den totala kapaciteten för grundskoleanknuten utbildning om minst ett
års längd i gymnasieskolan, mot slutet av 1970-talet minskas till ca 25
procent. En utveckling av gymnasieskolan i den riktning U 68 tänkt anses
i propositionen rimlig. Departementschefen uttalar att andelen studerande
på de nämnda linjerna bör ytterligare minskas. Åtgärder anses
dock inte böra vidtas som kan försvaga rekryteringen till treårig
naturvetenskaplig linje. I motionen 1975: 1869 ifrågasätts riktigheten
av att man överväger att genom direkta styrmetoder söka åstadkomma
en ytterligare minskning av antalet intagningsplatser på treåriga linjer.

Riksdagen beslöt år 1971 (prop. 1971: 1 bil. 10, UbU 1971: 1, rskr
1971:58) att det vid gymnasieskolans start läsåret 1971/72 skulle anvisas
medel till ca 33 150 elevplatser på de tre- och fyraåriga linjerna,
varav SÖ placerade ca 6 700 på fyraårig teknisk linje och ca 5 500 på

UbU 1975:17

ekonomisk linje. När det gäller platser på de mer allmänt inriktade linjerna
placerades ca 10 600 på naturvetenskaplig linje, ca 4 300 på humanistisk
linje och ca 4 900 på samhällsvetenskaplig linje, dvs. sammanlagt
19 800 platser. Samma läsår fanns ca 10 600 platser på social linje.

Av antalet intagningsplatser inom den grundskoleanknutna delen av
gymnasieskolan har enligt uppgift från SÖ för läsåret 1975/76 preliminärt
25 950 platser fördelats på de i propositionen berörda, mer allmänt
inriktade linjerna varav 16 395 på treårig linje och 9 555 på tvåårig linje.
SÖ räknar dock inte med att alla platser som tilldelats t. ex. naturvetenskaplig
linje kommer att tas i anspråk. Platser som preliminärt fördelats
på de mer allmänt inriktade linjerna kan komma att slutligt fördelas
på andra linjer.

Sedan gymnasieskolans start läsåret 1971/72 har antalet intagningsplatser
på fyraårig teknisk linje och treårig ekonomisk linje i stort sett
varit oförändrade. Av redovisningen i det föregående har framgått dels
att sedan samma läsår antalet intagningsplatser för de mer allmänt inriktade
linjerna har minskats med närmare 4 500 platser — från ca
30 400 till nu preliminärt beslutade 25 950 — dels att inom denna grupp
av linjer andelen platser för treårig utbildning något reducerats. Av
årets budgetproposition framgår vidare att under läsåret 1974/75 de
studerandes efterfrågan på utbildning varit större i fråga om treårig
linje än i fråga om tvåårig teoretisk linje.

Även i ett system med återkommande utbildning, där de studerande
genom arbetslivserfarenhet uppnår större mognad och får en bredare
erfarenhetsbakgrund för sina studier, är det viktigt att det finns möjligheter
för studerande att fortsätta sina studier direkt efter gymnasieskolan.
I vissa ämnen, t. ex. språk, kan ett för långt uppehåll mellan de gymnasiala
och eftergymnasiala studierna leda till sämre studieresultat och förlängda
studietider.

Dimensioneringen av en skolorganisation bör planeras med utgångspunkt
i den resurs som antalet elevplatser utgör. Beträffande dimensioneringen
av gymnasieskolans mer allmänt inriktade linjer framhöll
U 68-beredningen att andelen på ca 25 procent syntes vara på väg att
uppnås utan särskilda styrande åtgärder. Med erinran härom och med
hänvisning till den redovisning som gjorts i det föregående beträffande
planeringsläget för läsåret 1975/76 anser utskottet att det inte finns anledning
att vidta de aviserade styråtgärderna för att ytterligare minska
antagningskapaciteten på de i propositionen angivna linjerna. Enligt utskottet
bör ansvariga myndigheter i stället ha en sådan beredskap att de
i god tid kan vidta åtgärder för att förhindra en utveckling som leder till
att berörd antagningskapacitet blir lägre än de av U 68 och propositionen
tänkta 25 procenten. Det bör därvid eftersträvas att den andel
elevplatser som de treåriga linjerna haft inte minskas. Utskottet föreslår
att riksdagen med anledning av motionen 1975: 1869 yrkandet 1 e utta -

UbU 1975:17

lar att vad utskottet anfört beträffande de mer allmänt inriktade linjerna
bör beaktas vid den fortsatta dimensioneringen av linjeorganisationen
i gymnasieskolan.

Urval bland behöriga sökande

Propositionen (s. 471—480). Nuvarande bestämmelser om urval
bland behöriga sökande till högre utbildning har meddelats av Kungl.
Maj:t. I fortsättningen bör det enligt propositionen ankomma på regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer att besluta om föreskrifter
om urval till högskoleutbildning.

Då antalet behöriga sökande till en utbildningslinje eller en grupp av
linjer är större än antalet tillgängliga platser måste ett urval göras. Som
underlag för detta bör de sökande enligt propositionen delas in i
kvotgrupper. Enligt en preliminär indelning skall det finnas fyra
grupper, nämligen grupp I: sökande med treårig gymnasieskoleutbildning,
grupp II: sökande med tvåårig gymnasieskoleutbildning, grupp III:
övriga sökande utom de som har utländsk förutbildning och grupp IV:
sökande med utländsk förutbildning. Grupperna I—III skall tilldelas antagningsplatser
i proportion till sin andel av antalet sökande. För grupp
IV skall ett antal platser, högst 10 procent, bestämmas på förhand. Meritvärderingssystemet
skall utformas så att sökande med behörighet från
folkhögskola får tillgodoräkna sig det studieomdöme som avgetts vid
folkhögskolan. Av propositionen framgår vidare att det kommer att
övervägas om andra behörighetsgivande utbildningar än de som KK
föreslår skall föras till grupperna I och II, t. ex. sökande som genomgått
vissa vårdutbildningar och lärarutbildningar.

Departementschefen ansluter sig i allt väsentligt till det förslag till regler
för meritvärdering av betyg som KK lagt fram. Enligt
KK bör betygets meritvärde vara medelvärdet av samtliga betyg som ingår
i avgångsbetyget med undantag av betyg i frivilligt lästa ämnen. Innan
medelvärdet beräknas skall de två lägsta betygen strykas om antalet
betygsatta ämnen — med undantag av frivilliga ämnen — överstiger tio.
Betyg i ämne som kompletterats för behörighet anses inte böra inräknas
i betygsmedelvärdet. Studielämplighetsprov avses till att
börja med användas som urvalsinstrument endast för sökande inom
kvotgrupp III, där huvuddelen av de sökande kan beräknas ha en icke
skolmässig behörighetsgrund och därför inte har några betyg som kan
användas vid urvalet. I denna grupp torde enligt propositionen provresultatet
också ha ett större värde som information till den enskilde sökanden
än det har i de övriga grupperna. Provet skall vara frivilligt för
alla. Vid utbildningslinjer där ingen konkurrens råder måste en sökande
kunna antas utan att hon eller han behöver uppvisa något resultat från
studielämplighetsprov. Däremot kan genomgång av studielämplighets -

UbU 1975:17

prov, trots frivilligheten, upplevas som ett krav av dem som söker till
en utbildningslinje där ett urval måste göras. Dessa sökande har annars
bara poäng för eventuell arbetslivserfarenhet att konkurrera med.

Enligt propositionen bör arbetslivserfarenhet få tillgodoräknas
från 16 års ålder som merit vid urvalet och poäng för arbetslivserfarenhet
läggas samman med betygspoäng för sökande i grupperna I
och II och med eventuell poäng för studielämplighetsprov för sökande i
grupp III till en urvalspoäng. För sökande utan arbetslivserfarenhet blir
betygspoängen eller provpoängen ensam urvalspoäng. Arbetslivserfarenhet
skall — vid en maximal betygspoäng av fem — kunna ge högst två
poäng.

Enligt departementschefen bör man söka en lösning på frågan om urvalsregler
som generellt medger att arbetslivserfarenhet värderas högt.
Enligt propositionen bör alla sökande inom en kvotgrupp ingå i samma
rangordning, oavsett om de har poäng för arbetslivserfarenhet eller inte.
Man bör emellertid inte omöjliggöra en antagning enbart på grundval
av betyg. En viss andel av platserna bör därför avsättas för antagning i
denna ordning. Departementschefen är inte beredd att nu slutgiltigt ta
ställning till hur stor en sådan andel för direktövergång skall vara, men
omkring femton procent av platserna anses vara en i de flesta fall rimlig
andel.

Vissa modifikationer i urvalsreglerna bör kunna göras för några utbildningsvägar,
t. ex. försöksverksamheten med yrkesteknisk högskoleutbildning.
Speciella urvalsregler bör kunna tillämpas vid utbildningar på
kulturområdet och vid vissa lärarutbildningar. I avvaktan på journalistutbildningsutredningens
förslag bör nuvarande system för antagning
m. m. vid journalisthögskolorna bibehållas.

Beträffande antagning till enstaka kurser bör antagningsmyndigheten
enligt propositionen få viss frihet vid tillämpningen av centralt utfärdade
riktlinjer.

Utskottet. Då antalet behöriga sökande till en utbildningslinje eller en
grupp av linjer är större än antalet tillgängliga platser måste ett urval
göras. Som underlag för detta bör enligt propositionen de sökande delas
in i fyra kvotgrupper. Utskottet har inte något att erinra mot de i
propositionen redovisade synpunkterna på frågan om kvotgrupper. Det
bör ankomma på regeringen att fatta beslut i fråga om kvotgrupper.

En sökande till högskolan skall placeras i kvotgrupp med hänsyn till
sin behörighetsgivande utbildning eller behörighetsgrund av annat slag.
Enligt KK måste man emellertid räkna med att det ibland finns sökande
med två slag av behörigheter. KK föreslår därför att en sökande
med två behörighetsgrunder själv skall ange i vilken kvotgrupp som han
vill bli placerad. Vissa remissinstanser har ansett att sökande med flera
behörighetsgrunder skall få konkurrera i de kvotgrupper som de är be -

UbU 1975:17

höriga till. Utskottet vill i detta sammanhang göra det konstaterandet
att båda dessa alternativ synes vara överlägsna nuvarande regler på området
samt att av dessa två det av KK föreslagna alternativet förefaller
vara bäst. Det ankommer på regeringen att besluta i ärendet.

Utskottet går så över till urvalsgrunden arbetslivserfarenhet inom
kvotgrupperna I och II.

I propositionen anförs att arbetslivserfarenhet skall få tillgodoräknas
från 16 års ålder. Vad beträffar poängvärderingen av arbetslivserfarenhet
skall sådan erfarenhet kunna ge högst två poäng och poäng för arbetslivserfarenhet
skall läggas till betygspoäng.

Enligt KK:s förslag till urvalsmetod skall det inom respektive kvotgrupp
finnas en undergrupp för sökande med arbetslivserfarenhet. Undergruppens
storlek skall bestämmas med utgångspunkt i antalet sökande
med arbetslivserfarenhet i förhållande till totalantalet sökande i
kvotgruppen, dock lägst 15—25 procent. Sökande med arbetslivserfarenhet
skall i ett första urval prövas enbart på betygspoäng. Om betygspoängen
inte räcker för antagning prövas enligt KK vederbörande för
antagning i undergruppen på summan av betygspoäng och poäng för arbetslivserfarenhet.

Propositionens förslag när det gäller tillgodoräkning av arbetslivserfarenhet
avviker från vad KK förordat. Enligt propositionen skall arbetslivserfarenhet
i alla urvalssituationer ge poäng, vilka får komplettera
betygspoängen. Summan ger en urvalspoäng, som — vid en maximal betygspoäng
av fem — kan uppgå till högst sju poäng. En viss andel, omkring
15 procent, av platserna bör även enligt propositionen avsättas för
antagning enbart på grundval av betyg.

Frågan om själva urvalsmetoderna inom kvotgrupperna I och II tas
upp i tre motioner.

Enligt motionen 1975: 1876 bör KK:s förslag när det gäller urvalsmetod
genomföras. Det tillgodoser enligt motionärerna väl kraven på en
bättre social rekrytering till högskolan samtidigt som möjlighet till direkt
övergång från gymnasieskola till högskolestudier bibehålls. En brist
i regeringens förslag är, hävdar motionärerna, att det inte remissbehandlats.
I motionen 1975: 1869 uttrycks farhåga för att arbetslivserfarenhet
i vissa lägen kommer att ersätta goda betyg i ämnen som är nödvändiga
för att genomföra en krävande utbildning med tillfredsställande resultat.
Som illustration till denna sin uppfattning visar motionärerna på att ett
betygsgenomsnitt om 3,0 poäng jämte en arbetslivserfarenhet motsvarande
2,0 poäng inte — vilket blir konsekvensen av propositionens förslag
— generellt kan sägas ge en lika god prognos för framgång i teoretiska
studier som ett betygsgenomsnitt om 5,0 poäng. Enligt motionärerna
bör KK:s förslag, enligt vilket arbetslivserfarenhet tillgodoräknas
som tilläggsmerit, genomföras.

UbU 1975:17

Bättre möjligheter till övergång från gymnasieskola till högskoleutbildning
bör enligt motionen 1975: 1872 skapas genom att exempelvis
andelen direkt antagna från gymnasieskolan inom kvotgrupperna I och
II ökas till minst 25 procent.

Utskottet ansluter sig till KK:s utgångspunkt för valet av urvalsmodell
i kvotgrupperna I och II, nämligen att modellen skall stimulera de
sökande att skaffa sig arbetslivserfarenhet samtidigt som den skall garantera
en viss antagning på enbart betygsmeriter. För detta syfte har
KK funnit en konstruktion med en undergrupp inom varje kvotgrupp
nödvändig. Propositionen finner däremot, bl. a. av informationsskäl, en
ordning där alla sökande inom en kvotgrupp ingår i samma rangordning
överlägsen. Utskottet har för sin del sympati för en urvalsmodell
som bygger på att sökande med och sökande utan arbetslivserfarenhet
rangordnas gemensamt. Även inom ramen för en sådan modell bör man
skapa garantier dels för att en rimlig andel av platserna besätts av sökande
med enbart betygsmeriter, dels för att en rimlig andel av dem
som antas har arbetslivserfarenhet. Enligt utskottets mening bör urvalsmodellen
för kvotgrupperna I och II utformas med dessa utgångspunkter.
Den i propositionen angivna andelen för direktövergång, omkring
15 procent av platserna, bör härvid kunna höjas till exempelvis
20 procent. En motsvarande garanti på 20 procent för att sökande med
arbetslivserfarenhet antas bör också fixeras, där så bedöms vara nödvändigt.

Så snart erfarenheter vunnits av de nya urvalsreglernas effekter bör
en utvärdering komma till stånd. Denna utvärdering bör då omfatta
t. ex. sökandesammansättningen, reglernas inverkan på gymnasieskolan,
effekten av procentgarantin samt arbetsmarknadens möjligheter att bereda
arbetslivserfarenhet. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning
av motionen 1975: 1869 yrkandet 1 g, motionen 1975: 1872 yrkandet
11 och motionen 1975: 1876 yrkandet 1 i denna del som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om urvalsgrunden
arbetslivserfarenhet inom kvotgrupperna I och II.

Arbetslivserfarenhet skall enligt KK för att tillgodoräknas omfatta
minst 15 månader. För att inte vissa sökande skall vara garanterade att
få en merit som inte står andra sökande till buds får enligt KK värnpliktstjänstgöring
eller vapenfri tjänstgöring tillgodoräknas som arbetslivserfarenhet
endast om femtonmånaderskravet är uppfyllt. I propositionen
ansluter sig departementschefen i allt väsentligt till de regler för
tillgodoräknande och poängvärdering av arbetslivserfarenhet som KK
föreslår.

I motionen 1975: 1869 anförs att betyg i ämnen som kompletterats för
behörighet bör räknas med i meritunderlaget på samma sätt som övriga
betyg eftersom de behörighetskompletterade ämnena har stor betydelse

UbU 1975:17

för de fortsatta studierna. En sådan anordning anses också kunna motverka
att elever taktiskt väljer en mindre krävande linje i gymnasieskolan
för att få ett högt betygsmedelvärde.

Enligt KK bör i medelvärdesberäkningen av betyg från gymnasieskolan
inte ingå betyg i ämnen som kompletterats för erhållande av behörighet.
Bestämmelser beträffande meritvärdering av betyg meddelas av
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Om tendenser
till taktiskt val av linje skulle iakttas i gymnasieskolan, ankommer det
på regeringen och berörda myndigheter att vidta de åtgärder som utvecklingen
kräver. Med hänvisning härtill avstyrks motionen 1975: 1869
yrkandet 1 f.

Könskvotering vid intagning till förskollärarutbildning innebär bl. a.
att man till utbildning antar manliga sökande, vilkas poängsumma får
ligga två tiondelar under den meritpoäng som fordras för inträde i varje
behörighetsgrupp. Enligt motionen 1975: 1390 bör riksdagen uttala att
könskvotering vid urval av studerande inte bör förekomma.

Utskottet framhöll år 1971 med anledning av motionen 1971: 382 att
könskvotering inte ensam kan lösa de problem som är förenade med den
traditionella synen på könsrollerna. Utskottet anförde vidare: ”Sådan
kvotering kan endast i viss mån förhindra i och för sig icke önskvärda
skevheter i fördelningen mellan män och kvinnor på olika utbildningsvägar.
Utskottet får vidare erinra om att statsutskottet i sitt utlåtande
1970: 88 förutsatte att de problem som var förknippade med en eventuell
könskvotering ingående penetrerades och framhöll att förutsättningarna
och konsekvenserna måste vara klarlagda och redovisade innan
beslut fattades av de ansvariga instanserna. Under förutsättning att
synpunkterna i detta uttalande beaktas vill utskottet inte motsätta sig begränsad
försöksverksamhet med könskvotering.” (UbU 1971:3, rskr
1971: 84).

Utskottet har noterat att KK i sitt betänkande inte gjort några uttalanden
om att nuvarande försöksverksamhet med könskvotering bör
ökas ut. Med hänvisning härtill och till vad utskottet anfört i ärendet år
1971 anser utskottet att motionen 1975: 1390 inte bör föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Det är enligt motionen 1975: 1876 angeläget att effekterna av det urvalssystem
som införs med början läsåret 1977/78 följs noggrant. Enligt
motionen 1975: 1869 bör på sikt eftersträvas ett system för urval där
kvotgruppering inte är nödvändig och där alla sökande kan bedömas på
samma sätt och under lika villkor.

Departementschefen har i propositionen uttalat att det är angeläget
att högskolereformen från början följs systematiskt och att den fortlöpande
utvärderas med avseende på sina effekter i skilda avseenden. Utskottet,
som instämmer i vad departementschefen uttalat, finner att yr -

UbU 1975:17

kandet i motionen 1975: 1876 bör kunna anses tillgodosett genom
nämnda uttalande varför motionen 1975: 1876 yrkandet 1 i denna del
bör avslås av riksdagen. Utskottet vill i detta sammanhang stryka under
angelägenheten av att effekter av betygsättning och meritvärderingsregler
för ämnen på naturvetenskaplig linje uppmärksammas.

Likaså anser utskottet att yrkandet 2 i motionen 1975: 1869 i stort
bör kunna anses tillgodosett genom departementschefens uttalande om
en fortlöpande utvärdering av högskolereformen.

När det gäller frågan om vissa övergångsbestämmelser med anledning
av KK:s förslag till meritvärdering av betyg anser utskottet att sådana
bestämmelser bör utfärdas. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning
av motionen 1975: 1856 och motionen 1975: 1872 yrkandet 13
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

En fråga som gäller urval till enstaka kurser tas upp i motionen
1975: 524. Enligt motionären bör sökande med sjukvårdsutbildning och
sjukvårdserfarenhet kunna antas med förtur till yrkesinriktade studiekurser
i hälso- och sjukvårdsadministration.

Utskottet hänvisar till vad som i propositionen anförs om viss frihet
för antagningsmyndigheten vid tillämpningen av centralt utfärdade riktlinjer
och avstyrker därmed motionen 1975: 524 yrkandet 1.

Yrkandet i motionen 1975: 165 om en utredning av socionomers möjlighet
till inträde vid lärarhögskola avstyrker utskottet med hänvisning
till att den som avlagt socionomexamen kan få sina studieprestationer
vid socialhögskola tillgodoräknade för betyg vid samhällsvetenskaplig
fakultet. I övrigt hänvisar utskottet till sitt betänkande UbU 1971: 25.

Vad slutligen gäller den i motionen 1975: 1412 aktualiserade frågan
om arbetslivserfarenhet före och under viss utbildning bör denna bedömas
mot bakgrund av de förslag som arbetsmarknadsstyrelsens arbetsgrupp
för utredning av vissa praktikfrågor kommer att lägga fram senare
i år. Utskottet har inhämtat att arbetsgruppen kommer att redogöra
för bl. a. praktikbegreppet, den kvantitativa omfattningen av kraven
på praktik på både gymnasial och eftergymnasial nivå, arbetsmarknadens
olika möjligheter att tillgodose efterfrågan på praktik samt ersättningsnormer
när det gäller praktikgivare, praktikanter och handledare.
Vidare behandlas frågan om obligatorisk och frivillig praktik samt
ansvarighets- och försäkringsfrågor i samband med praktik. Med hänvisning
till det anförda anser utskottet att motionen 1975: 1412 bör avslås
av riksdagen.

UbU 1975:17

Högskolestudiernas organisation m. m. — återkommande utbildning

Propositionen (s. 431—451). Högskoleutbildningen bör organiseras
dels i utbildningslinjer, dels i enstaka kurser.

Allmänna utbildningslinjer bör svara mot mera bestående
behov och inrättas av regeringen. Den närmare utformningen av
en linje skall kunna variera från ort till ort. Utbildningsplanen skall
också i övrigt medge stor lokal frihet att besluta om kursernas uppläggning
m. m. Huvuddelen av de yrkesinriktade utbildningar som nu finns
på högskolenivå bör enligt propositionen inordnas i den nya studieorganisationen
som allmänna utbildningslinjer. Inom de nuvarande filosofiska
fakulteternas område gäller det att utveckla utbudet av allmänna
utbildningslinjer och att anpassa studerandeantalet på varje linje så att
linjens yrkesinriktning framstår som realistisk för den studerande i förhållande
till de möjligheter på arbetsmarknaden som man kan förutse.
Kurser från de nuvarande filosofiska fakulteternas område bör vidare i
ökad utsträckning ingå i utbildningslinjer inom hela högskolan.

Lokala utbildningslinjer bör inrättas vid läroanstalterna
med hänsyn till särskilda lokala förutsättningar. De bör bli betydelsefulla
hjälpmedel — av ett slag som i dag i stort sett saknas — i det fortlöpande
arbetet med att utveckla högskoleutbildningen.

Individuella utbildningslinjer bör inrättas vid läroanstalterna
efter ansökan av den enskilde. De skall syfta till att tillgodose
särskilda önskemål om kombinationer av kurser. Möjligheter av
detta slag saknas i dag utanför de filosofiska fakulteternas område.

Enstaka kurser skall tillgodose bl. a. fortbildnings- och vidareutbildningsbehov
som inte motsvaras av fullständiga utbildningslinjer.
Inte minst för förverkligandet av återkommande utbildning är det viktigt
att utbildningsmöjligheter i enstaka kurser öppnas inom hela högskolan.

Utbildningsplaner för allmänna utbildningslinjer skall fastställas
centralt och för lokala och individuella utbildningslinjer lokalt.
Samtliga kursplaner skall fastställas lokalt.

Fördelningen av uppgifter mellan det offentliga utbildningsväsendet
och studieförbunden skall ses över. Departementschefen anför att härvid
skall behandlas bl. a. förhållandet mellan högskolans enstaka kurser och
studieförbundens universitetscirklar.

Enligt propositionen bör den fortsatta planeringen av utbildningssystemet
utgå från återkommande utbildning — dvs. att perioder
av utbildning varvas med perioder av yrkesverksamhet — som en
vanlig modell för människors utbildningsplanering. Åtgärder som bidrar
till att göra det praktiskt möjligt för den enskilde att planera för återkommande
utbildning bör prioriteras, bl. a. i högskolemyndigheternas
planering.

UbU 1975:17

En rad av förslagen i propositionen syftar till att främja återkommande
utbildning. Det gäller bl. a. förslagen om nya behörighets- och
urvalsregler, om vidgade utbildningsmöjligheter i enstaka kurser, om utbyggnad
av högskoleutbildningen utanför universitetsorterna, om ett
ökat lokalt och regionalt ansvar för utbildningsplaneringen och om ett
ökat samspel mellan högskolan och arbetslivet.

Ett enhetligt poängsystem föreslås infört inom högskolan för
att underlätta kombinationer av kurser från olika håll. 40 poäng skall
motsvara ett läsår. Också i fråga om betygsättning bör en större
enhetlighet eftersträvas. En ordning med tre steg — underkänd, godkänd
och väl godkänd — bör vara en riktpunkt i avvaktan på en mer
genomgripande översyn av betygssystemet i högskolan.

Utbildningsbevis bör införas som dokumentation av att man
gått igenom en utbildningslinje.

Examensbenämningar bör finnas där de ger meningsfull information
om en utbildningslinjes huvudsakliga innehåll och kan karaktärisera
utbildningen på ett enklare sätt än utbildningsbeviset.

Utskottet. Förändringar i den högre utbildningens innehåll och organisation
har hittills ofta initierats och genomförts genom centrala insatser
i utredningar och inom ämbetsverk. Utskottet vill i likhet med departementschefen
stryka under vikten av att genom högskolereformen
bättre förutsättningar skapas för ett lokalt förnyelsearbete. Andra utgångspunkter
för utformningen av högskolans studieorganisation bör
vara att möjliggöra en kombination av moment och resurser från skilda
delar av högskolan och att återkommande utbildning skall underlättas. I
fråga om krav på yrkesförberedelse erinrar utskottet om vad det anfört
härom under avsnittet högskoleutbildningens uppgifter.

Utskottet anser det föreslagna utbildningslinjesystemet ändamålsenligt
och ansluter sig till förslaget om allmänna, lokala och individuella utbildningslinjer.

Som framgår av det föregående är avsikten att allmänna utbildningslinjer
skall svara mot mera bestående behov av generell karaktär och
vara inriktade mot mer eller mindre breda yrkesområden. Utskottet vill
stryka under departementschefens uttalande att utformningen av en allmän
utbildningslinje bör kunna variera från ort till ort.

Enligt propositionen bör för varje utbildningslinje fastställas en utbildningsplan
som anger bl. a. utbildningens mål, inriktning och huvudsakliga
innehåll samt kraven för tillträde till linjen i fråga. Sådan plan
bör enligt departementschefens mening i princip fastställas av det organ
som inrättar utbildningslinjen. I fråga om allmänna utbildningslinjer,
vilka föreslås inrättade av regeringen, kan det emellertid vara ändamålsenligt,
menar departementschefen, att endast linjens omfattning och in -

UbU 1975:17

riktning fastställs av regeringen medan den egentliga utbildningsplanen
fastställs av central högskolemyndighet. För varje kurs — såväl kurser
som ingår i utbildningslinjer som övriga — skall lokalt fastställas en
kursplan.

I motionen 1975: 1872 framhålls att det måste finnas betydande frihet
för de studerande att på egen hand sätta samman studiekurser och ämnen
till en fullständig utbildning — med eller utan anknytning till ett
visst yrke. Antalet utbildningslinjer, avsedda för samtliga universitet och
högskolor, bör därför vara förhållandevis begränsat. Övervägande skäl
talar enligt motionärernas mening för att de allmänna utbildningslinjerna
bör fastställas av riksdagen och inte som propositionen föreslår av
regeringen (yrkandet 14 a).

En föreskrift om att allmänna utbildningslinjer generellt skall fastställas
av riksdagen skulle enligt utskottets bedömning inte underlätta det
förnyelsearbete inom högskolan som utskottet betonat som angeläget.
Utskottet kan därför inte biträda den i motionen föreslagna centraliseringen
av beslutanderätten, varför utskottet föreslår att riksdagen avslår
yrkandet 14 a i motionen 1975: 1872. Samtidigt vill utskottet framhålla
att det förutsätter att frågor om inrättande av helt nya utbildningsvägar
såsom allmänna utbildningslinjer kommer att — liksom hittills skett —
underställas riksdagen. Utskottet anser sålunda att exempelvis sådana
reformer som den under senare år beslutade nya journalistutbildningen
och den nya bibliotekarieutbildningen skall prövas av riksdagen. Utskottet
vill i detta sammanhang påpeka att departementschefen räknar med
att en förteckning över de allmänna utbildningslinjer som regeringen
inrättat eller avser att inrätta skall anmälas för riksdagen senast i budgetpropositionen
för budgetåret 1977/78.

Utskottet ansluter sig även till vad departementschefen anfört i fråga
om lokala utbildningslinjer. Med hänsyn till dessa linjers stora betydelse
som instrument för högskoleutbildningens förnyelse vill utskottet framhålla
vikten av generöst avvägda ramar inom vilka läroanstalterna får
inrätta sådana linjer.

De individuella utbildningslinjernas funktion blir att tillgodose enskilda
studerandes mera speciella önskemål om utbildningskombinationer.
Även för en individuell linje skall utbildningsplan fastställas. Planen
kan här sägas vara en garanti för att den enskilde får fullfölja viss
önskad studiegång.

I motionen 1975: 1869 anförs att en individuell utbildningslinje ger de
som så önskar en frihet att fördjupa sig inom olika ämnesområden på
ett helt annat sätt än vad allmänna utbildningslinjer kan ge utrymme
för. Motionärerna anser därför att en studerande som har speciella utbildningsmål
skall vara garanterad rätten till önskad individuell utbildningslinje.

4 Riksdagen 1975. 14 sami. Nr 17

UbU 1975:17

Enligt utskottet bör individuell utbildningslinje kunna inrättas i den
mån utbildningsplan och tillgängliga resurser medger det på samma sätt
som i dag gäller särskild utbildningslinje. Förslaget om ovillkorlig rätt
till viss individuell utbildningslinje måste däremot enligt utskottets mening
avvisas av riksdagen, varför utskottet avstyrker bifall till motionen
1975: 1869 yrkandet 1 i.

På samma grund och med erinran därtill om att det, som utskottet redan
tidigare anfört, blir en uppgift för de lokala högskolemyndigheterna
att vid sina dispositioner inom givna resursramar beakta olika krav och
önskemål, avstyrker utskottet motionen 1975: 1872 yrkandet 14 b.

Intresset för partiell högskoleutbildning har ökat påtagligt under senare
år. Som departementschefen framhållit är det en viktig uppgift för
högskolan att tillgodose även andra utbildningsbehov än sådana som
motsvaras av fullständiga, yrkesinriktade utbildningslinjer. Utskottet anser
i likhet med departementschefen det synnerligen angeläget att möjligheter
att följa enstaka kurser förverkligas inom hela högskolan.

Utbildning som inte i första hand motiveras av önskan om yrkesutbildning
förekommer för närvarande dels vid de filosofiska fakulteterna
och som s. k. decentraliserad universitetsutbildning, dels i form av universitetscirklar
inom ramen för studieförbundens verksamhet. I kvantitativt
avseende är studieförbundens verksamhet den mest betydelsefulla
inom detta utbud. En del av studieförbundens studerande torde dock se
sin utbildning just som fortbildning eller vidareutbildning i sin yrkesverksamhet.
I många fall följer utbildningen helt universitetens studieplaner
och universitetslärare anlitas för undervisningen.

I propositionen betonas vikten av samverkan mellan högskolan och
studieförbunden med sikte på ett ändamålsenligt utnyttjande av de samlade
resurserna. Denna samverkan bör enligt departementschefen
grundas på en klarare ansvarsfördelning mellan högskoleorganisationen
och studieförbunden än den som i dag råder. Avsikten är att en utredning
rörande kompetensfördelningen mellan det offentliga utbildningsväsendet
och studieförbunden skall tillkallas. När det gäller högskoleutbildningen
skall en utgångspunkt för arbetsfördelningen vara den, att
huvudansvaret för att täcka utbildningsbehov som motiveras med ett
mer allmänt utbildningsintresse skall ligga på studieförbunden, medan
högskolan i första hand har att tillgodose på ett eller annat sätt yrkesanknutna
utbildningsbehov på högskolenivå, i den mån sådana inte bör
tillgodoses genom intern utbildning inom myndigheter, företag, organisationer
m. m.

Frågan om gränsdragningen mellan det offentliga utbildningsväsendets
och studieförbundens verksamhetsområden är enligt motionen
1975: 1859 rik på komplikationer. I utredningen måste därför finnas en
allsidig representation för studieförbunden. En enda sakkunnig eller ex -

UbU 1975:17

pert representerande alla studieförbunden kan inte ge den allsidiga belysning
av problemet som är nödvändig för att uppnå ett gott resultat av
utredningen. Motionärerna anser därför att riksdagen bör uttala att studieförbundens
representation i utredningen bör vara så allsidig som
möjligt.

Med hänsyn till vad utskottet i sitt betänkande 1975: 16 med anledning
av propositionen 1975: 23 om vidgad vuxenutbildning samt studiestöd
till vuxna anfört beträffande den ifrågavarande utredningens sammansättning
påkallar yrkandet i motionen 1975: 1859 inte någon riksdagens
ytterligare åtgärd. Det bör därför avslås.

Den fortsatta planeringen av utbildningssystemet skall utgå från återkommande
utbildning som en vanlig modell för individernas utbildningsplanering.
I motionen 1975: 1872 konstaterar motionärerna att
principen om återkommande utbildning redan är ett faktum vid de filosofiska
fakulteterna och att detta inslag blivit alltmer markerat under senare
år. För att skapa bättre möjligheter till återkommande utbildning
är det enligt motionärernas mening viktigt att en del längre yrkesinriktade
högskoleutbildningar ses över i syfte att bredda utbildningen och
skapa ökade möjligheter att genomgå utbildningen etappvis.

Utskottet vill framhålla vikten av att statsmakterna genom olika åtgärder
söker främja återkommande utbildning och delar motionärernas
mening att det av dem framhållna förnyelsearbetet är angeläget. Av propositionen
framgår att regeringen avser uppdra åt högskolemyndigheterna
att i den fortlöpande översynen av utbildningens innehåll och organisation
särskilt verka för att främja återkommande utbildning och
för att bredda innehållet i utbildningslinjer som för närvarande har en
förhållandevis snäv inriktning. Med hänsyn härtill synes det inte erforderligt
att riksdagen begär den i motionen 1975: 1872 föreslagna översynen,
varför utskottet avstyrker yrkandet 15 i denna motion.

Beträffande yrkandet i motionen 1975:1872 om en särskild studiegrupp
av parlamentariker, fristående forskare och personer verksamma
inom skolan för granskning av hur grundskolan och gymnasieskolan påverkas
av förslaget om återkommande utbildning inom högskolan vill
utskottet först erinra om att riksdagen begärt att det parlamentariska
inslaget i den till SÖ knutna pedagogiska nämnden skall stärkas (UbU
1975: 11, rskr 1975: 93). SÖ har en fortlöpande kontakt med forskare
vid landets universitets- och lärarhögskoleinstitutioner i pedagogik, psykologi
och sociologi bl. a. i form av årliga möten med forskningsledarna
vid dessa institutioner. Gymnasieinspektörerna, av vilka en del är
företrädare för arbetsmarknaden, avger kontinuerligt rapporter och förmedlar
erfarenheter vid sina årliga konferenser. Elevernas studiegång
genom grundskola och gymnasieskola följs slutligen av SÖ genom ett
flertal undersökningar och projekt. Ett projekt gäller t. ex. frågan om

UbU 1975:17

ett högstadium utan årskurser, vid vilket verksamheten lagts upp för
att passa återkommande utbildning. Vidare finns ett antal projekt som
gäller anpassning av gymnasieskolans läroplaner till ett system för återkommande
utbildning. Då den begärda studiegruppen skulle kunna
medföra dubbelarbete inom utvecklingsarbetet på skolans område avstyrks
yrkandet 24 i motionen 1975: 1872.

I samma motion framhålls att studie- och yrkesvägledningen inom
gymnasieskolan och högskolan bör ges förstärkta resurser i syfte att
åstadkomma förutsättningar för en mjuk styrning av studievalet genom
information och vägledning. Även i motionen 1975: 1876 har betonats
betydelsen av en väl utbyggd studievägledning och yrkesorientering. I
motionen 1975: 1872 yrkas att riksdagen skall begära förslag om förstärkt
yrkes- och studievägledning i gymnasieskolan och högskolan.

Utskottet har under senare år i olika sammanhang behandlat frågor
om resurser såväl för grundskolan och gymnasieskolan som för högskolan
till studievägledning och yrkesorientering. Utskottet har därvid anslutit
sig till uppfattningen att båda verksamhetsgrenarna är betydelsefulla
och kan därför ansluta sig till vad motionärerna anfört härom.

I den nu ifrågavarande propositionen framhåller departementschefen
att studie- och yrkesvägledningsverksamheten inom och med anknytning
till högskolan under de närmaste åren bör få som huvuduppgift att informera
om återkommande utbildning, varvid samverkan bör etableras
med arbetsmarknadens parter. Vidare anför departementschefen att omfattningen
av och formerna för insatserna får prövas bl. a. i det årliga
budgetarbetet. Utskottet ansluter sig till den bedömning departementschefen
gjort och anser det mot bakgrund av vad som anförts i propositionen
inte erforderligt att riksdagen gör det i motionen 1975: 1872 i yrkandet
3 b föreslagna uttalandet, varför yrkandet avstyrks av utskottet.

Förslag om kortare tekniska utbildningar på högskolenivå har förts
fram dels av Sveriges civilingenjörsförbund och Svenska ingenjörssamfundet,
dels av UKÄ som föreslagit viss försöksverksamhet inom ramen
för befintliga utbildningsresurser vid de tekniska fakulteterna. Av propositionen
framgår att beredningen av dessa frågor inte är avslutad. Departementschefen
framhåller att han finner det angeläget att man konkret
prövar behovet att komplettera den traditionella högskoleutbildningen
inom den tekniska sektorn — civilingenjörsutbildningen och
motsvarande — med nya utbildningsalternativ. Med hänvisning till vad
som anförts i propositionen avstyrker utskottet den under allmänna
motionstiden väckta motionen 1975: 360 beträffande utredning av behovet
av kortare tekniska utbildningar på högskolenivå m. m. Likaledes
avstyrker utskottet motionen 1975: 1373 om en översyn av viss gymnasial
teknisk utbildning under erinran om att det inom skolöverstyrelsen
pågår ett särskilt läroplansarbete för att reformera den tvååriga tekniska
linjen.

UbU 1975:17

När det gäller vårdyrkesutbildning har U 68 till följd av särskilda direktiv
mer djupgående kunnat se över sjukgymnastutbildningens mål
och innehåll. U 68:s förslag innebär en förstärkning av yrkesträningen.
Samtidigt faller krav på förpraktik bort. För att tillgodose behovet av
ökad yrkesträning och andra behov som ökat medicinskt och tekniskt
kunnande aktualiserar har U 68 föreslagit att sjukgymnastutbildningen
förlängs till två och ett halvt år. Utskottet delar den uppfattning som
kommer till uttryck i motionen 1975: 1875, nämligen att det är angeläget
att beslut snart fattas om förbättrad sjukgymnastutbildning. Då ärendet
är under beredning i utbildningsdepartementet och då utskottet inhämtat
att ställning i ärendet torde tas utan någon ytterligare översyn anser
utskottet att motionen 1975: 1875 kan avslås av riksdagen.

I motionen 1975: 1874 hemställs att riksdagen skall uttala att behovet
av vidareutbildning för laboratorieassistenter omedelbart skall tillgodoses.
Utskottet har inhämtat att det föreligger behov av en översyn av laboratorieassistentutbildningen
och att visst arbete pågår inom socialstyrelsen.
Med det anförda avstyrker utskottet — som anser att riksdagen
inte vid behandlingen av frågan om reformering av högskoleutbildningen
bör prioritera i motionen angivet vidareutbildningsbehov — yrkandet
2 i motionen 1975: 1874.

Utbildningen av hälsovårdsinspektörer är för närvarande knuten till
statens naturvårdsverk. Utbildningen har setts över av en utredning som
i sitt betänkande (Ds S 1973: 4) föreslagit att en reviderad utbildning
inom området skall knytas till socialhögskola. Departementschefen räknar
med att utbildningen till hälsovårdsinspektör, i samband med att
den förändras på grundval av den nämnda översynen, skall förläggas till
statlig högskoleenhet. Beredningen av frågan om hälsovårdsinspektörsutbildningen
pågår inom utbildningsdepartementet. Med det anförda
avstyrker utskottet motionerna 1975: 113 och 1975: 831.

Utskottet övergår nu till att behandla frågor om poängsystem och betyg
m. m.

I propositionen föreslås att ett enhetligt system för värdering av utbildningens
omfattning skall införas för i princip hela högskolan. Det
föreslagna systemet ansluter till det poängsystem som sedan år 1969 tilllämpas
vid de filosofiska fakulteterna. Någon erinran mot förslaget har
inte framförts i motionerna och utskottet tillstyrker detsamma.

Frågan om betygsättningen i grundskola och gymnasieskola prövas av
1973 års betygsutredning. Sedan detta arbete avslutats kommer enligt
propositionen frågan om formerna för betygsättningen inom högskolan
att bli upptagen till samlad prövning. I avvaktan på resultatet härav bör
man enligt departementschefens mening kunna göra justeringar i nu tilllämpade
system för betygsättning och därmed underlätta jämförbarhet
mellan olika delar av högskoleutbildningen. I likhet med U 68-bered -

UbU 1975:17

ningen ansluter sig departementschefen till U 68:s förslag att betygskalan
underkänd, godkänd och väl godkänd skall utgöra riktpunkt för betygsättningen
inom högskolan. Möjligheter till variationer skall emellertid
finnas. Man bör sålunda, anför departementschefen, för en kurs eller
utbildningslinje kunna använda färre betygsteg, dvs. avstå från att använda
betyget väl godkänd. I en del fall, t. ex. i fråga om viss konstnärlig
utbildning som i dag saknar betygsättning, bör man enligt propositionen
även i fortsättningen kunna avstå från att använda betyg.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att yrkandet 1 j i motionen
1975: 1869 bör avslås av riksdagen och att riksdagen bör ansluta
sig till vad departementschefen förordat.

För den som gått igenom allmän eller lokal utbildningslinje med godkända
kurser skall ett utbildningsbevis utfärdas. I detta skall anges utbildningslinjens
beteckning, dess längd, de kurser som utbildningen omfattar
samt de betyg den studerande erhållit på de olika kurserna. Den
som har gått igenom individuell utbildningslinje eller enstaka kurs skall
enligt förslaget erhålla motsvarande dokumentation i de delar som är
tillämpliga.

Ett stort antal remissinstanser har tagit avstånd från U 68 :s förslag att
examensbenämningarna skall avskaffas. Departementschefen anser det
uteslutet att i likformighetssyfte införa examensbenämningar inom den
del av högskolan där man hittills inte funnit anledning att införa sådana.
Däremot bör det enligt hans mening vara möjligt att till utbildningsbevis
avseende en linje, vars nuvarande motsvarighet avslutas med examen,
även i framtiden knyta en examensbenämning.

I motionen 1975: 1869 yrkas att nuvarande examensbeteckningar
skall bibehållas.

Utskottet har i likhet med U 68-beredningen inget att erinra mot att
ett system med examenstitlar bevaras för dem som genomgått utbildningslinjer
men förutsätter då en sådan utveckling av systemet att titlarna
generellt kommer att ge meningsfull information om den genomgångna
utbildningens innehåll eller i varje fall huvudsakliga inriktning.
Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motionen 1975: 1869
som sin mening uttalar att detta bör beaktas i den fortsatta utvecklingen
av utbildningslinjeorganisationen.

Institutionell organisation m. m.

Propositionen (s. 495, 497—569). Departementschefen anser att det
finns skäl för ett enhetligt huvudmannaskap för högskoleutbildningen,
i första hand ett statligt. Ett samlat huvudmannaskap skulle
främja en helhetssyn på den grundläggande högskoleutbildningen. Det
skulle också praktiskt underlätta ett förverkligande av i propositionen

UbU 1975:17

förordade riktlinjer för utveckling av utbildningens innehåll och organisation
och av sambandet mellan grundläggande utbildning och forskning/forskarutbildning
liksom en tillämpning av de principer som föreslagits
för den framtida dimensioneringen och lokaliseringen av högskoleutbildningen.

De betydande praktiska svårigheterna att åstadkomma en förändring
med hänsyn till den berörda kommunala utbildningens nära samband
med främst gymnasieskoleutbildningen är samtidigt omvittnade. Väsentliga
frågor om fördelningen mellan stat och kommuner av ansvaret för
bl. a. gymnasieskolan utreds för närvarande av utredningen om skolan,
staten och kommunerna (SSK). Enligt departementschefens mening
finns det anledning att i anslutning till detta utredningsarbete ta upp frågan
om fördelningen av ansvaret också för den för närvarande kommunala
utbildning som enligt propositionens förslag skall tillhöra högskolan.
Departementschefen avser att i annat sammanhang återkomma
till regeringen i denna fråga.

För huvuddelen av den statliga högskoleutbildningen bör enligt propositionen
inrättas ett nytt verk, preliminärt kallat universitet soch
högskoleämbetet (UHÄ). Inom UHÄ bör finnas fem permanenta
planeringsberedningar för utbildning och forskning. Verket
och dess beredningar bör ha ett planeringsansvar för den grundläggande
högskoleutbildningen som helhet. UHÄ bör vidare ha vissa tillsynsuppgifter
för de statliga högskoleenheterna inom utbildningsdepartementets
område. För den högskoleutbildning som är knuten till främst gymnasieskolan,
bl. a. den allra största delen av den kommunala högskolan,
bör skolöverstyrelsen alltjämt vara tillsynsmyndighet.

Den föreslagna organisationen för högskolan som helhet illustreras i
bilaga 1, som är fogad till detta betänkande.

Den nuvarande organisationen för lokal- och utrustningsprogramfrågor
för universitet och högskolor, samarbetsnämnden för lokal- och utrustningsprogramkommittéerna
för universitet och högskolor samt de
regionala kommittéerna, bör tills vidare bestå i avvaktan på en utvärdering.
Frågan om organisation och uppgifter för ett centralt ledningsorgan
för de vetenskapliga biblioteken m. m. bör utredas särskilt.

Av propositionen framgår att landet med avseende på främst planering
av grundläggande högskoleutbildning skall delas in i s e x h ö gskoleregioner
enligt följande sammanställning:

1. Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län

2. Uppsala, Södermanlands, örebro, Västmanlands, Kopparbergs och
Gävleborgs län

3. Stockholms och Gotlands län

4. östergötlands och Jönköpings län

5. Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands län

6. Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands
län.

UbU 1975:17

För var och en av de sex högskoleregionerna bör inrättas en regionstyrelse.
Denna bör svara för samordnande planering av den
grundläggande högskoleutbildningens utveckling och utbyggnad inom
regionen. Styrelsen bör bl. a. fördela medel för lokala och individuella
utbildningslinjer samt enstaka kurser på läroanstalter och orter. Den bör
vidare ha det sammanhållande ansvaret för anknytningen mellan enheter
med och enheter utan fast forskningsorganisation och bl. a. fördela
de särskilda medlen för detta ändamål. Regionstyrelsen bör slutligen ha
hand om organisatoriska frågor som berör två eller flera högskoleenheter.
Frågor om ytterligare uppgifter för regionstyrelserna får för varje
region övervägas av organisationskommittéerna. Omkring 2/3 av regionstyrelsens
ledamöter bör vara företrädare för allmänna intressen
och omkring 1/3 av ledamöterna bör hämtas inom högskolan.

För de olika yrkesutbildningssektorerna bör utbildningsnämnder
kunna spela en viktig roll som rådgivande och förslagsställande
expertorgan i både den kvalitativa och den kvantitativa planeringen.
Sådana nämnder bör kunna inrättas av regionstyrelsen. Nämnden
bör bestå av omkring 1/3 lärare, 1/3 studerande och 1/3 företrädare
för yrkeslivet.

För huvuddelen av den statliga högskolan i övrigt bör det enligt propositionen
finnas en högskoleenhet i varje fall på var och en
av de i denna föreslagna 14 utbyggnadsorterna (eller paren av orter)
och flera än en högskoleenhet i varje fall i Stockholm och
Göteborg. Enhetsindelningen på de nuvarande universitetsorterna bör
övervägas av de aviserade organisationskommittéerna. En utgångspunkt
skall vara att utbildning och forskning som har samband i fråga om
innehåll eller resurser bör föras samman. Högskoleenheterna bör kallas
universitet, högskolor m. m. Nuvarande högskolan i Linköping bör
fr. o. m. den 1 juli 1975 benämnas universitetet i Linköping.

Varje högskoleenhet bör ledas av en styrelse, enhetsstyrelsen,
och ett rektorsämbete. Styrelsen skall förvalta samtliga resurser
och avge anslagsframställning i fråga om bl. a. grundläggande utbildning.
Den bör bestå av såväl inom enheten verksamma som företrädare
för allmänna intressen. Den av U 68-beredningen skisserade sammansättningen
av enhetsstyrelsen — 2/3 hämtade inom enheten och 1/3 företrädare
för allmänna intressen — bör vara en utgångspunkt. Företrädarna
för allmänna intressen och de lärare som utses som företrädare för
verksamheten — inte som företrädare för de anställda — bör alltid ha
majoritet. Antalet företrädare för de anställda bör vara ungefär lika stort
som antalet företrädare för de studerande.

Planering samt frågor om utbildningens innehåll och organisation beträffande
en eller flera utbildningslinjer bör ankomma på linjenämnder.
En linjenämnd får normalt som huvuduppgift att samordna
insatser från olika berörda institutioner och måste följaktligen sam -

UbU 1975:17

verka nära med dessa. Nämnden bör bestå av omkring 1/3 lärare, 1/3
studerande och 1/3 företrädare för yrkeslivet inom det berörda området,
såväl arbetstagare som arbetsgivare. Övrig personal bör vara företrädd,
där förutsättningar för det finns.

För grundläggande utbildning och forskning/forskarutbildning gemensamma
institutioner är av väsentlig betydelse för sambandet mellan
de båda verksamhetsgrenarna. Institutioner bör vara basenheterna vid
samtliga högskoleenheter som har fast forskningsorganisation och också
vid andra enheter, där så bedöms motiverat. En institution bör normalt
ledas av en styrelse, institutionsstyrelsen, bestående av
företrädare för de anställda och de studerande, och en prefekt.
Ingen av de tre grupperna lärare, övriga anställda och studerande bör
ensam ha majoritet i institutionsstyrelsen.

Frågan om utformningen av planeringsorganisationen för forskning
och forskarutbildning inom högskolan bör övervägas med hänsyn till
bl. a. forskningsrådsutredningens och forskarutbildningsutredningens arbete.
Tills vidare bör planeringen av forskning och forskarutbildning
fullgöras inom fakulteter/sektioner. Här bör inrättas mindre ledningsorgan,
fakultets/sektionsnämnder, med representation för
olika berörda grupper. Sådana nämnder bör bl. a. avge anslagsframställningar
i fråga om forskning och forskarutbildning. Frågan om fakultets/
sektionsnämndernas sammansättning skall övervägas ytterligare.

Organisationen av de statliga högskoleenheterna illustreras i bilaga 2,
som är fogad till detta betänkande.

Primärkommuns skolstyrelse eller landstingskommuns
utbildningsnämnd kommer normalt att vara
styrelse även för kommunal högskoleutbildning. Också i fråga om yttre
organisation i övrigt bör den kommunala högskoleutbildningen ses som
en del av kommunens samlade utbildningsverksamhet. Linjenämnder
med samma sammansättning och så långt möjligt samma uppgifter som
inom den statliga högskolan bör dock i princip finnas också för kommunal
högskoleutbildning. Organisationen illustreras i bilaga 3, som är fogad
till detta betänkande.

För frågor om tillsättning av professors- och universitetslektorstjänster
bör den 1 juli 1975 inrättas en särskild tjänsteförslagsnämnd
inom varje fakultet/sektion. I denna nämnd bör ingå sex fasta
ledamöter: två som utses av fakulteten/sektionen och två som utses av
dess utbildningsnämnd samt en företrädare för de anställda och en företrädare
för de studerande. Vidare bör för varje ärende om professorstillsättning
ingå tre särskilda ledamöter, motsvarande de sakkunniga enligt
nuvarande ordning. Tjänsteförslagsnämnden skall i sådant ärende
avge förslag direkt till regeringen.

UbU 1975:17

Propositionens förslag beträffande former för att utse ledamöter i
vissa högskoleorgan för planering och ledning av utbildning och forskning
m. m. redovisas i bilaga 4, som är fogad till detta betänkande.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att frågan om ett
enhetligt huvudmannaskap för högskolan bör tas upp till prövning i anslutning
till arbetet i utredningen om skolan, staten och kommunerna
(SSK). I propositionen anmäls att departementschefen avser att i annat
sammanhang återkomma till regeringen i frågan om hur ansvaret skall
fördelas för den för närvarande kommunala utbildning som enligt förslagen
i propositionen skall tillhöra högskolan. Tills vidare bör emellertid
huvudmannaskapsförhållandena för den offentliga högskoleutbildningen
vara oförändrade.

Utskottet anser att en verksorganisation för högskolan är nödvändig
bl. a. för en samlad planering på riksplanet. Vidare bör, som anförs i
propositionen, skolöverstyrelsen i varje fall tills vidare vara tillsynsmyndighet
för den högskoleutbildning som har direkta resursmässiga
och organisatoriska samband med gymnasieskolan.

I propositionen använder departementschefen den av U 68 föreslagna
benämningen av det nya högskoleverket, universitets- och högskoleämbetet
(UHÄ). Utskottet utgår från att regeringen kommer att besluta om
benämningen av verket i enlighet härmed, varför motionen 1975: 1860
bör kunna avslås av riksdagen.

Då den centrala antagningsenheten för högskolan av praktiska skäl
bör finnas på samma ort som UHÄ i övrigt bör riksdagen avslå yrkandet
4 i motionen 1975: 1876 om lokalisering av antagningsenheten
till Sundsvall. Samtidigt bör riksdagen återkalla sitt tidigare beslut att
förlägga skolöverstyrelsens nuvarande intagningssektion till Sundsvall
(prop. 1973: 55, InU 1973: 22, rskr 1973: 220).

Enligt propositionen bör landet med avseende på främst planering av
grundläggande högskoleutbildning delas in i sex högskoleregioner. I motionen
1975: 1862 föreslås att Kalmar län, som i propositionen förts till
den södra regionen med Lund-Malmö som huvudort, i stället förs till
östra regionen där Linköping är huvudort.

Avsikten med en indelning i högskoleregioner är enligt propositionen
på intet sätt att begränsa en läroanstalts kontakter med andra läroanstalter
eller med samhälls- och yrkeslivet till enbart den egna regionen
eller att högskoleutbildningen och forskningen på något sätt skall planeras
enbart med hänsyn till regionens behov. Syftet är inte heller att
grunda rekryteringen av studerande på regionindelningen. Högskoleregionerna
skall ses som hjälpmedel vid fördelningen av de samlade resurserna
för högskolans verksamhet och som ramar för fullgörande av
vissa uppgifter som berör flera läroanstalter. Med hänvisning till det

UbU 1975:17

anförda och till vad den lokala opinionen anfört i remissyttrandena
över U 68 beträffande regionindelningen föreslår utskottet att riksdagen
avslår motionen 1975: 1862.

För var och en av de sex högskoleregionerna bör det enligt propositionen
inrättas en regionstyrelse. Omkring 2/3 av ledamöterna bör vara
företrädare för allmänna intressen och omkring 1/3 av ledamöterna
bör hämtas inom högskolan.

I motionen 1975: 1869 (yrkandena 1 m och 1 n) föreslås att det i en
region i stället för regionstyrelse skall finnas ett regionalt samråds- och
planeringsorgan som skall ha minsta möjliga styrande och administrativa
uppgifter och i vilket skall finnas en lika representation för allmänna
intressen och de inom högskolan verksamma samt en av regeringen
utsedd ordförande. Enligt motionen 1975: 1872 (yrkandet 1)
bör det i stället för regionstyrelser finnas regionala samrådsnämnder
med ledamöter valda av enhetsstyrelserna i regionen och med uppgift
att lägga fram förslag till utnyttjande av de för regionen gemensamma
resurserna.

Om yrkandet i motionen 1975: 1872 om avslag på förslaget om regionstyrelser
inte bifalles yrkar motionärerna i andra hand att företrädarna
för allmänna intressen i regionstyrelserna skall utses av landstingen.
I motionen 1975: 1876 hävdas att företrädarna för allmänna
intressen i regionstyrelsen bör utses av landsting eller kommun utanför
landsting med undantag för ordföranden som bör utses av regeringen.

Utskottet är inte berett tillstyrka yrkandena 1 m och 1 n i motionen
1975: 1869 och yrkandet 1 i motionen 1975: 1872 i vad gäller avslag
på förslaget om regionstyrelser, varför dessa yrkanden avstyrks.

Vad sedan gäller sättet att utse företrädarna för allmänna intressen
i regionstyrelserna vill utskottet erinra om att enligt departementschefen
vissa ledamöter i regionstyrelsen bör utses av regeringen och andra
av organ med primärkommunal och landstingskommunal anknytning.
Vid utseendet av de senare ledamöterna kan enligt propositionen en
väg vara att låta länsstyrelserna medverka. Denna fråga bör enligt propositionen
lämpligen prövas i samband med ställningstagandena till
länsberedningens förslag. Utskottet delar denna uppfattning. Med hänvisning
till det anförda och då utskottet noterat att LO, SACO/SR och
TCO i likhet med departementschefen anser att vissa ledamöter bör
utses av regeringen avstyrker utskottet motionerna 1975: 1872 yrkandet
20 i denna del samt motionen 1975: 1876 yrkandet 7.

Utskottet delar departementschefens bedömning att en generell representation
i regionstyrelse för berörda högskoleenheter m. fl. inte är
praktiskt möjlig i normalfallet, varför riksdagen bör avslå motionerna
1975: 1851 och 1975: 1864.

UbU 1975:17

I detta sammanhang vill utskottet ta upp en fråga som gäller förhållandet
mellan UHÄ och regionstyrelserna samt enhetsstyrelserna. Enligt
motionen 1975: 1876 bör kompetensfördelningen mellan UHÄ och
regionstyrelserna ses över i syfte att åstadkomma en ytterligare decentralisering
av beslutsfattandet.

En central reglering av högskoleverksamheten bör enligt propositionen
förekomma om en fråga är av den karaktären att det bör ankomma
på riksdagen eller regeringen att besluta i den eller om den
eljest är av sådan art att krav på enhetlighet eller riksgiltighet motiverar
att den handläggs centralt. Utskottet anser att en överföring av
ansvar från centrala till i första hand lokala organ inom högskoleväsendet
är angelägen och att beslut i princip bör fattas så nära själva utbildningssituationen
som det är möjligt med hänsyn till bl. a. förekommande
samordningskrav.

I vilken utsträckning det är möjligt att som föreslås i motionen
1975: 1876 från UHÄ flytta över till regionstyrelserna uppgifter utöver
dem som U 68-beredningen pekat på får enligt utskottets uppfattning
prövas av den i propositionen aviserade centrala organisationskommittén.
Vad som är rimligt och möjligt i detta hänseende i en
första etapp kommer således att belysas i det fortsatta utredningsarbetet.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen
1975: 1876 yrkandet 9.

Yrkandet i motionen 1975: 162 att högskolan i Linköping bör benämnas
universitet och att tekniska fakulteten i samband därmed skall
benämnas tekniska högskolan i Linköping är i huvudsak tillgodosett
genom anmälan i propositionen att departementschefen avser föreslå
regeringen att nuvarande högskolan i Linköping fr. o. m. den 1 juli
1975 skall benämnas universitetet i Linköping. Motionen bör därför
avslås av riksdagen.

Varje högskoleenhet bör enligt propositionen ledas av en styrelse,
enhetsstyrelsen, och ett rektorsämbete. Frågor som gäller enhetsstyrelserna
tas upp i tre motioner.

U 68-beredningen ansåg att i regionstyrelsen företrädare för allmänna
intressen borde utgöra flertalet av ledamöterna, medan i enhetsstyrelserna
majoriteten borde bestå av lärare, övriga anställda och studerande
vid respektive enhet. Beredningen kunde således tänka sig
som riktpunkt att proportionerna i båda fallen skulle vara ungefär 2: 1.
Enligt motionen 1975: 1869 bör de av beredningen angivna principerna
för sammansättningen slås fast av riksdagen.

Departementschefen finner att den av U 68-beredningen skisserade
sammansättningen bör vara en utgångspunkt för närmare överväganden
beträffande varje enhet. Även enligt utskottet är det rimligt att företrädarna
för allmänna intressen i enhetsstyrelse i normalfallet är i mino -

UbU 1975:17

ritet eftersom företrädarna för allmänna intressen har majoritet i regionstyrelsen.
Med hänvisning till det anförda och till vad utskottet under
avsnittet Genomförande i det följande anfört om organisationskommittéernas
förslag avstyrker utskottet motionen 1975: 1869 yrkandet 1 o i
denna del.

Principerna för att utse företrädarna för allmänna intressen i enhetsstyrelserna
behandlas i motionerna 1975: 1872 och 1975: 1876.

När det gäller att utse de ifrågavarande ledamöterna bör, som departementschefen
framhåller, om möjligt samma principiella lösning
väljas som kommer i fråga för att utse motsvarande ledamöter av regionstyrelsen.
Med hänvisning till vad utskottet anfört i det föregående
beträffande utseende av företrädare för allmänna intressen i regionstyrelserna
avstyrker utskottet motionen 1975: 1872 yrkandet 20 i denna
del och motionen 1975: 1876 yrkandet 6.

Frågor som gäller bl. a. indelning i högskoleenheter tas upp i motionerna
1975: 1869, 1975: 1872, 1975: 1876 och 1975: 1880.

Utskottet finner det först angeläget att stryka under departementschefens
uttalande att ett inordnande av olika utbildningar inom ett vidgat
högskolebegrepp ingalunda utesluter att man vid utformningen av
organisationen tar hänsyn till varierande förutsättningar för olika utbildningar
och enheter. Utskottet konstaterar att de i motionerna aktualiserade
frågorna torde kunna lösas inom de principiella ramar som
anges i propositionen. Enligt denna bör enhetsstyrelserna ha frihet att
inrätta organ för särskilda uppgifter och också att delegera beslutanderätt
inom enheterna så att en ändamålsenlig arbetsfördelning uppnås.
Enhetsstyrelserna bör sålunda enligt propositionen kunna uppdra åt
bl. a. avdelning inom styrelsen, rektorsämbetet och åt permanent eller
särskilt inrättat organ inom enheten att besluta på styrelsens vägnar.
Organisationskommittéerna skall syssla bl. a. med de indelningsfrågor
som motionärerna aktualiserar.

Med hänsyn till frågans vikt anser utskottet att indelningen i högskoleenheter
på nuvarande högskoleorter skall beslutas av riksdagen.
Utskottet föreslår därför att riksdagen med anledning av motionen
1975: 1869 yrkandet 1 1, motionen 1975: 1872 yrkandet 19 i denna del,
motionen 1975: 1876 yrkandet 11 i denna del och motionen 1975: 1880
uttalar att indelningen i högskoleenheter skall beslutas av riksdagen.

Planering samt frågor om utbildningens innehåll och organisation
beträffande en eller flera utbildningslinjer bör enligt propositionen ankomma
på linjenämnder.

I fråga om linjenämndernas sammansättning är det enligt motionen
1975: 1869 angeläget att det finns ett personsamband mellan lärarrepresentanter
i fakultetsnämndema och linjenämnderna för att en intim
kontakt skall kunna upprätthållas mellan forskningsplanering och

UbU 1975:17

grundutbildning. Frågor som gäller linjenämndernas arbetsformer tas
även upp i motionen 1975: 1876.

Utskottet har uppfattningen att det i största möjliga utsträckning bör
överlämnas till de lokala utbildningsmyndigheterna att själva bestämma
om arbetsformer m. m. Utskottet anser därför att motionen 1975: 1876
yrkandet 5 inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Med samma motivering avstyrker utskottet motionen 1975: 1869
yrkandet 1 o i denna del.

Fakultets/sektionskollegierna skall främja vetenskaplig samverkan
samt utse vissa ledamöter i bl. a. fakultets/sektionsnämnder. Dessa
nämnder skall vara ledningsorgan för fakulteter/sektioner och bl. a. avge
anslagsframställningar i fråga om forskning och forskarutbildning.
Enligt propositionen skall den som innehar fast universitetslektorat
eller motsvarande tjänst vara ledamot av fakultet/sektionskollegium.

I motionen 1975: 1879 önskas ett klarläggande huruvida kliniska
lärare skall anses inneha med universitetslektorat jämställd tjänst och
alltså komma i fråga för ledamotskap i fakultets-/sektionskollegiet vid
medicinsk fakultet samt jämställas med universitetslektorer när det
gäller ledamotskap i fakultets-/sektionsnämnd.

Tjänster som kliniska lärare är statliga tjänster som tillsätts av UKÄ.
För behörighet krävs bl. a. sådan vetenskaplig skicklighet som förutsätts
för befattning som docent. Enligt de av Kungl. Majit meddelade
bestämmelserna för ifrågavarande tjänster bör klinisk lärare idka vetenskaplig
forskning. Med hänvisning till det anförda samt till att utskottet
inhämtat att klinisk lärare i av motionärerna berört avseende bör kunna
jämställas med universitetslektor anser utskottet att motionen 1975:
1879 inte behöver föranleda någon åtgärd.

Slutligen tar utskottet i detta sammanhang upp vissa tjänsteorganisatoriska
frågor som gäller universitetslektorat.

Beträffande befordringsgrunder vid tillsättning av tjänst som universitetslektor
anför departementschefen: ”Viss vetenskaplig kompetens
bör liksom hittills krävas för behörighet till universitetslektorat (motsv.).
Vetenskaplig skicklighet bör beaktas också som befordringsgrund. Jag
vill emellertid slå fast att pedagogisk skicklighet, visad genom förmåga
att undervisa, planering och ledning av undervisning samt utarbetande
av läromedel bör vara den tyngst vägande befordringsgrunden vid tillsättning
av universitetslektorat.”

En utvidgning av universitetslektorernas tjänstgöringsområde till att
även omfatta forskning gör det enligt motionerna 1975: 1858 och 1975:
1872 naturligt att vetenskaplig och pedagogisk skicklighet även i fortsättningen
tillmäts lika värde som befordringsgrund.

Så länge det finns nuvarande slag av tjänster, av vilka vissa är företrädesvis
inriktade på forskning och andra företrädesvis på utbildning,

UbU 1975:17

är det rimligt att den befordringsgrund, som beaktar pedagogisk erfarenhet
av olika slag, tillmäts särskild vikt när det gäller tjänst som
företrädesvis skall vara inriktad på utbildning, bl. a. universitetslektorat.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen 1975:
1858 yrkandet 1 och motionen 1975: 1872 yrkandet 17 c.

Beträffande tillsättningsinstans för universitetslektorat avstyrker utskottet
motionen 1975: 1858 yrkandet 3 och motionen 1975: 1872 yrkandet
17 b. UHÄ bör tillsätta dessa tjänster. Utskottet erinrar om att
besvär över tillsättningsmyndighetens beslut alltid kan anföras hos regeringen.

Vad som i propositionen anförts om befordringsgrunder vid tillsättning
av tjänst som professor eller biträdande professor samt om en särskild
tjänsteförslagsnämnd inom varje fakultet/sektion föranleder inte
någon erinran från utskottets sida.

Högskoleutbildningens lokalisering

Propositionen (s. 486—494, 496). I propositionen framhålls att lokaliseringen
av de samlade resurserna för högskoleutbildning är en av de
väsentligaste faktorerna när det gäller att förverkliga uppställda mål i
fråga om individernas tillgång till utbildning och samhällets försörjning
med utbildad arbetskraft.

Grundläggande högskoleutbildning bedrivs för närvarande i permanent
form på ett trettiotal orter i landet, alltifrån universitetsorterna
med ett omfattande och rikt varierat utbud av både utbildning och
forskning till orter med bara någon enstaka utbildningslinje. I likhet
med U 68-beredningen räknar departementschefen med dels att permanent
högskoleutbildning som i dag finns på en ort skall finnas kvar eller,
om en förändring skulle bli aktuell i visst fall, så långt möjligt ersättas
med annan jämförbar utbildning, dels att en förläggning av permanent
forskningsorganisation inom högskolan till andra orter än de sju där sådan
organisation finns i dag inte är aktuell för närvarande.

Den fortsatta utbyggnaden av den grundläggande högskoleutbildningen
bör i allt väsentligt knytas till enheter som i dag finns för sådan
utbildning. På orter som saknar permanenta resurser för högskoleutbildning
bör enstaka kurser kunna erbjudas, bl. a. i samverkan med studieförbund.

Enligt departementschefens mening är det angeläget att principbeslut
nu fattas om på vilka orter — dessa orter kallas i propositionen
utbyggnadsorter — den permanenta högskoleutbildningen
skall byggas ut under den period som kan överblickas. Ett sådant beslut
innebär att förutsättningarna för planeringsarbetet läggs fast i ett betydelsefullt
avseende. Om särskilda skäl föreligger bör nytillkommande
högskoleutbildning kunna lokaliseras också till annan ort än utbyggnads -

UbU 1975:17

ort. Som exempel nämns i propositionen Markaryd och Skellefteå, till
vilka orter yrkesteknisk högskoleutbildning föreslås lokaliserad. I propositionen
slås fast att orter av nämnda slag inte skall betraktas som utbyggnadsorter
och att det heller inte blir fråga om att bygga upp administrativt
fristående utbildningsenheter. På samma sätt som utbildning i
enstaka kurser bör sålunda enligt departementschefens mening fortsättningsvis
en utbildningslinje som mer permanent förläggs utanför universitets-
och utbyggnadsorterna knytas till lämplig läroanstalt på någon av
dessa orter.

I propositionen framhålls det som angeläget att utbildningsutbudet på
de nuvarande universitetsorterna stegvis förnyas. Denna förnyelse bör i
princip ske inom ramen för ett totalt studerandeantal på varje ort som
inte överstiger den av U 68 antagna nivån. Vid i första hand universitetet
i Umeå befinner sig studerandeantalet för närvarande avsevärt under
denna nivå. För Umeås del framstår därför en förnyelse av utbildningsutbudet
som särskilt angelägen även för att öka det totala studerandeantalet
framhåller departementschefen. Med hänsyn härtill bör nytillkommande
högskoleutbildning kunna förläggas också till Umeå om det bedöms
som angeläget för att den nämnda studerandeantalsnivån skall
uppnås och redan gjorda investeringar av skilda slag tas till vara effektivt.

Riksdagen föreslås fatta principbeslut om att följande 14 orter
eller par av orter skall vara utbyggnadsorter, nämligen Borås,
Eskilstuna/Västerås, Falun/Borlänge, Halmstad, Jönköping, Kalmar,
Karlstad, Kristianstad, Linköping/Norrköping, Luleå, Sundsvall/Härnösand,
Växjö, Örebro och Östersund.

Planeringen av utbyggnaden av den grundläggande högskoleutbildningen
bör enligt propositionen i första hand ankomma på den regionala
organisation som föreslås i denna. En viktig uppgift i inledningsskedet
blir att förnya och utveckla utbildningsutbudet på de utbyggnadsorter
som har ett förhållandevis brett utbud av utbildning inom de filosofiska
fakulteternas område, dvs. Linköping och de tre filialorterna. Det gäller
enligt propositionen här att utnyttja de befintliga resurserna, men viss
komplettering kan bli nödvändig för att den önskvärda förnyelsen skall
kunna förverkligas. I sammanhanget erinras om att i propositionen
1975: 24 om viss försöksverksamhet inom lärarutbildningen m. m. föreslagits
att försöksverksamhet med utbildning av lärare i gymnastik i
kombination med annat ämne skall förläggas till örebro. För att planeringsarbetet
skall få rimlig konkretion också på några andra utbyggnadsorter
bör enligt departementschefens mening — i enlighet med vad U
68-beredningen förordat — ett fåtal sådana orter pekas ut som närmast
aktuella för utbyggnaden av utbildningsutbudet. Dessa orter bör väljas
så att denna del av utbyggnaden blir någorlunda jämnt fördelad över
landet. I enlighet med U 68:s och U 68-beredningens bedömningar för -

UbU 1975:17

ordas i propositionen följande fyra orter eller par av orter: Sundsvall/
Härnösand, Falun/Borlänge, Jönköping och Kalmar.

För de nu berörda utbyggnadsorterna bör ett konkret utrednings- och
planeringsarbete påbörjas redan i samband med arbetet i organisationskommittéerna.
Man bör i detta arbete ta sikte på att närmare redovisa
förutsättningarna och föreslå tidpunkter för inrättande av nya utbildningslinjer
med utgångspunkt i vad U 68 anfört om inriktningen av utbildningen
på de olika orterna. Självfallet skall, framhåller departementschefen,
planeringsarbetet och dess resultat inordnas i den samlade planeringen
inom högskoleregionerna. För övriga utbyggnadsorter bör —
som U 68-beredningen påpekat — planeringsarbetet närmast inriktas
på att, lämpligen i anknytning till befintliga enheter och resurser, få till
stånd utbildning i enstaka kurser.

Utskottet. Med anledning av det i propositionen framlagda förslaget
om 14 utbyggnadsorter vill utskottet först erinra om att med undantag
av Halmstad samtliga föreslagna orter eller par av orter redan i dag har
permanenta resurser för högskoleutbildning. Vidare bör erinras om att
samtliga 14 orter enligt 1972 års riksdagsbeslut (prop. 1972: lil, InU
1972: 28, rskr 1972: 347) är primära centra, dvs. orter som såvitt avser
arbetsmarknad, service, kommunikationer och utbildning är tänkta att
utvecklas så att de i fråga om boende och lokalisering av skilda slags
verksamheter kan utgöra reella alternativ till storstadsområdena. Dåvarande
chefen för inrikesdepartementet framhöll i propositionen 1972:
lil (s. 513) att alla orter av detta slag inte kan påräkna lokalisering av
eftergymnasial utbildning och anförde samtidigt att den utbyggnad av
den eftergymnasiala utbildningen som kunde komma att ske under
1970-talet borde äga rum i första hand utanför de äldre universitetsorterna.
Detta uttalande föranledde ingen riksdagens erinran.

I ett följande avsnitt kommer utskottet att behandla propositionsförslaget
om yrkesteknisk högskoleutbildning och därmed sammanhängande
lokaliseringsförslag inklusive frågan om civilingenjörsutbildning m. m.
i Skellefteå. I enlighet med dispositionen i propositionen behandlar utskottet
i detta avsnitt övriga föreliggande förslag om högskoleutbildningens
lokalisering.

I likhet med U 68-beredningen framhåller departementschefen att det
för den närmaste planeringsperioden inte är fråga om att bygga ut den
traditionella universitetsutbildningen. Det primära målet är i stället att
tillgodose det växande och mångskiftande behovet av klart yrkesinriktade
utbildningar på högskolenivå.

Statsrådet ansluter sig också till U 68-beredningens bedömning att
som en förutsättning för den fortsatta utbyggnaden bör gälla att befintliga
resurser för högskoleutbildningen skall utnyttjas effektivt och att investeringar
som gjorts för utbildning och forskning inte får äventyras.

5 Riksdagen 1975.14 sami. Nr 17

UbU 1975:17

Departementschefen har därtill slagit fast att en förläggning av permanent
forskningsorganisation inom högskolan till nya orter för närvarande
inte är aktuell.

Utbyggnad av permanenta resurser för högskoleutbildning på orter
som inte redan har sådana skall endast undantagsvis komma i fråga. På
sådana orter skall däremot kunna erbjudas enstaka kurser. Avsikten är
att sådan utbildning skall prioriteras under den kommande perioden.

I fråga om Umeå är en förnyelse av utbildningsutbudet särskilt angelägen
även för att öka det totala studerandeantalet. Departementschefen
anser att med hänsyn härtill nytillkommande högskoleutbildning bör
kunna förläggas till Umeå om det bedöms som angeläget för att önskad
studerandeantalsnivå skall uppnås och redan gjorda investeringar av
skilda slag tas till vara effektivt.

I fråga om Linköping och de tre filialorterna erinrar departementschefen
om att man på dessa orter har ett förhållandevis brett utbud av
utbildning inom de filosofiska fakulteternas område och uttalar att det
blir en viktig uppgift i inledningsskedet att förnya och utveckla utbildningsutbudet.

Slutligen betonar departementschefen att utbyggnaden på olika orter
måste anpassas efter de faktiska förutsättningarna i form av tillströmning
m. m. och uttalar: ”Det finns självfallet inget intresse av att bygga
ut utbildning som inte svarar mot aktuella eller förutsebara behov eller
önskemål hos individer eller inom arbetslivet.”

Mot bakgrund av vad departementschefen sålunda uttalat avser utskottet
först att ta ställning till vissa motionsyrkanden i lokaliseringsfrågan
vilka går ut på att riksdagen skall göra vissa uttalanden av mer allmän
karaktär.

I motionen 1975: 1872 vitsordas angelägenheten av att även högskoleutbildning
är lättillgänglig från geografisk synpunkt. Erfarenheterna
från tillkomsten av universitetsfilialerna och från den decentraliserade
universitetsutbildningen visar, erinrar motionärerna om, att det på
många håll finns ett stort och uppdämt utbildningsintresse, som kan realiseras
först när utbildningsmöjligheter erbjuds på den egna orten.

Vilken väg eller kombination av vägar man väljer för att åstadkomma
en geografisk spridning av högskoleutbildning är enligt motionen beroende
av en rad avvägningar. Som ett resultat av dessa föreslås att riksdagen
skall uttala att permanenta resurser för traditionell universitetsutbildning
även i fortsättningen bör koncentreras till nuvarande universitets-
och filialorter (yrkandet 4 a) samt att utbyggnaden av högskoleutbildningen
från lokaliseringssynpunkt skall planeras så att verksamheten
på filialorterna och vid universiteten i Umeå och Linköping ges
tillfredsställande bredd och stadga innan en utbyggnad av nämnvärd
omfattning kan ske på andra orter (yrkandet 4 b).

Enligt yrkandet 1 h i motionen 1975: 1869 bör riksdagen uttala att —

UbU 1975:17

med undantag för försöksverksamheten med yrkesteknisk högskoleutbildning
— för närvarande ingen omfattande utbyggnad bör ske på nya
högskoleorter.

I motionen 1975: 1878 yrkas att riksdagen som sin mening skall ge regeringen
till känna sitt principiella stöd för en utbyggnad av utbildningsutbudet
i Umeå i enlighet med motionens intentioner. I denna erinras
om dagens problem och departementschefens uttalande. Motionären
stryker under angelägenheten av att universitetslokaler får en rationell
användning och pekar på utbildningar som bör kunna förläggas till
Umeå.

Ett annat syfte än nämnda yrkanden i motionerna 1975: 1869, 1975:
1872 och 1975: 1878 har motionen 1975: 1420 som önskar att högskoleutbildningen
skall spridas mera.

Som utskottet tidigare erinrat om har departementschefen slagit fast
att det för den närmaste perioden inte är fråga om att bygga ut den traditionella
universitetsutbildningen. Utbyggnad av permanenta resurser
för högskoleutbildning på orter som inte redan har sådana skall endast
undantagsvis komma i fråga. Att utesluta möjligheten att förlägga traditionell
universitetsutbildning till annan ort än nuvarande universitetsoch
filialorter skulle enligt utskottets bedömning å andra sidan innebära
ett alltför kategoriskt ställningstagande. Utskottet avstyrker alltså yrkandet
4 a i motionen 1975: 1872 och kan inte heller tillstyrka yrkandet 1 h
i motionen 1975: 1869.

Utskottet anser sålunda sammanfattningsvis att riksdagen oreserverat
bör ansluta sig till de allmänna riktlinjer för lokalisering av högskoleutbildning
som departementschefen förordat.

Då de i yrkandet 4 b i motionen 1975: 1872 angivna kriterierna ”tillfredsställande
bredd och stadga” samt ”utbyggnad av nämnvärd omfattning”
inte närmare utvecklas i motionen saknas enligt utskottets mening
erforderlig grund för riksdagen att realbehandla detta yrkande. Det
avstyrks därför av utskottet, som emellertid ånyo vill erinra om att departementschefen
gjort särskilda uttalanden dels beträffande såväl filialorterna
som Linköping och Umeå, dels i fråga om att han ansluter sig
till U 68-beredningens bedömning att som en förutsättning för den fortsatta
utbyggnaden bör gälla att befintliga resurser för högskoleutbildning
skall utnyttjas effektivt och att investeringar som gjorts för utbildning
och forskning inte får äventyras.

Med hänvisning till vad i propositionen anförts beträffande förläggning
av nytillkommande högskoleutbildning till Umeå och med erinran
om regeringens i propositionen 1975: 24 om viss försöksverksamhet inom
lärarutbildningen framlagda förslag om teckningslärarutbildning i Umeå
och om försöksverksamhet där med utbildning av lärare i bl. a. hemkunskap
i kombination med annat ämne avstyrker utskottet motionerna
1975: 541 och 1975: 1878.

UbU 1975:17

Vad därefter gäller regeringens förslag om principbeslut om 14 utbyggnadsorter
— bland vilka ingår Karlstad, Linköping/Norrköping,
Luleå, Växjö och örebro — har i motionen 1975:1872 anförts att det
med nuvarande studerandetillströmning knappast föreligger några förutsättningar
för en omfattande utbyggnad på orter utanför universitetsoch
filialortema, inte ens av kortare yrkesinriktade högskoleutbildningar.
Motionärerna anser att riksdagen bör uttala att i den mån tillströmningen
till högre utbildning och hänsynen till filialerna medger
det, utbyggnad av kortare yrkesinriktad högskoleutbildning bör ske i
Jönköping, Sundsvall/Härnösand, Falun/Borlänge och Kalmar (yrkandet
4 c), att eventuellt ytterligare utbyggnadsorter inte bör utpekas för
närvarande (yrkandet 4 d) och att eventuellt nytillkommande högskoleutbildning
utanför universitets- och filialorterna bör förläggas till sådana
orter som redan i dag har permanenta resurser för högskoleutbildning
(yrkandet 4 e).

En i förhållande till sistnämnda motioner motsatt uppfattning kommer
till uttryck i de motioner som vill att riksdagen skall utöka kretsen
utbyggnadsorter. Enligt motionerna 1975:826 och 1975: 1855 bör
Skövde vara utbyggnadsort. I sistnämnda motion yrkas också att Gävle/
Sandviken blir utbyggnadsort. I motionen 1975: 529 förs fram samma
yrkande beträffande Gävle.

Regeringens förslag att vissa orter skall utpekas som utbyggnadsorter
synes ur planeringssynvinkel och från regionalpolitiska utgångspunkter
väl motiverat.

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot att samtliga 14
orter eller par av orter som föreslås i propositionen omfattas av ett riksdagens
principbeslut om utbyggnadsorter och att ett konkret utredningsoch
planeringsarbete i fråga om Sundsvall/Härnösand, Falun/Borlänge,
Jönköping och Kalmar påbörjas redan i samband med arbetet i organisationskommittéerna.
Med erinran ånyo om vad i propositionen anförts
i fråga om Linköping och Umeå samt de nuvarande filialorterna avstyrker
utskottet yrkandena 4 c, 4 d, 4 e och 7 i motionen 1975: 1872.

När det sedan gäller frågan huruvida kretsen utbyggnadsorter bör
vidgas i förhållande till vad regeringen föreslagit har utskottet funnit sig
böra föreslå att riksdagen bifaller motionerna 1975: 529 yrkandet 1,
1975: 826 och 1975: 1855 yrkandet 1 och sålunda beslutar att jämväl
Skövde och Gävle/Sandviken skall vara utbyggnadsorter.

I den under allmänna motionstiden väckta motionen 1975: 1420 yrkas
att riksdagen beslutar undersöka möjligheterna att ytterligare decentralisera
den traditionella högskoleutbildningen genom bl. a. samarbete mellan
högskolorna och folkhögskolorna. I förevarande proposition slås fast
att viss utbildning vid folkhögskolor är av sådan karaktär att den bör
betraktas som högskoleutbildning. Vad gäller eventuell reglering av organisationen
för denna utbildning och av formerna för att tillgodose be -

UbU 1975:17

hovet av samplanering med högskolan bör, framhåller departementschefen,
resultatet av folkhögskoleutredningens fortsatta arbete avvaktas.
Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen 1975: 1420.

Den nuvarande decentraliserade universitetsutbildningen i UKÄ:s
regi avses bli en del av det reguljära utbildningsutbudet inom högskolan,
i regi av högskoleenhet. Denna nuvarande utbildning består i princip av
vad som i den nya utbildningsorganisationen kommer att bli enstaka
kurser. Enligt propositionen skall det ankomma på regionstyrelserna att
fördela medel för bl. a. enstaka kurser på läroanstalter. Regionstyrelsen
skall äga medge statlig högskoleenhet, primärkommun eller landstingskommun
att förlägga utbildning till annan ort inom regionen än högskoleort.
Regionstyrelsen har att fullgöra den samordning som är nödvändig
för att undvika negativa konkurrenseffekter av att enheter och orter
som ligger nära varandra anordnar likartade kurser. I enlighet med U
68:s och U 68-beredningens förslag bör, framhåller departementschefen,
enstaka kurser ges hög prioritet i den fortsatta utbyggnaden av högskolan.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet yrkandet 5 i motionen
1975: 1872 i vad det avser ”decentraliserad universitetsutbildning”.

I samma yrkande i motionen 1975: 1872 föreslås att riksdagen skall
begära att organisationskommittéerna skall ges i uppdrag att också
föreslå ökade insatser för distansundervisning. I motionen föreslås
därutöver — yrkandet 6 — att riksdagen skall begära att regeringen lägger
fram förslag om ett ”eteruniversitet” enligt bl. a. riktlinjer som anges
i motionen.

Vad först beträffar sistnämnda yrkande bör erinras om att riksdagen
redan vid tidigare tillfällen behandlat frågan om ”eteruniversitet”. Förslag
beträffande sådan distansundervisning har i dagarna lagts fram av
utredningen angående den fortsatta verksamheten med radio och television
inom utbildningsväsendet. Med anledning av vad i övrigt i motionen
1975: 1872 anförts rörande distansundervisning ansluter sig utskottet
till departementschefens uppfattning att distansundervisning och
andra nya distributionsformer är ett viktigt och delvis nödvändigt komplement
till utbildning i reguljära former vid permanenta enheter men
inte kan ses som alternativ till sådan utbildning. Utskottet utgår från att
även den nya högskolan kommer att ta vara på möjligheterna att med
hjälp av distansundervisning nå ytterligare studerandegrupper. För utskottet
framstår detta som så självklart, att något särskilt uttalande av
riksdagen i frågan inte kan anses erforderligt.

Utskottet avstyrker alltså motionen 1975: 1872 i ifrågavarande delar.

Beslut om enstaka kurser skall fattas på regional och lokal nivå. Utskottet
anser att det inte finns motiv för riksdagen att ingå på sakprövning
av det i motionen 1975: 529 framställda yrkandet 2, varför utskottet
avstyrker detta.

UbU 1975:17

I motionen 1975: 1387 hemställs att riksdagen beslutar inrätta en juristlinje
vid universitetet i Göteborg och i motionen 1975: 1861 föreslås
riksdagen uttala sig beträffande anordnande vid samma universitet av
studiekurs om 40 poäng i religionskunskap. Frågor av detta slag bör enligt
utskottets mening i ett inledningsskede prövas samlat av organisationskommittéerna
och utskottet anser att riksdagen inte bör göra något
uttalande i enskilda utbyggnadsfrågor. Med det anförda avstyrker utskottet
dessa yrkanden.

Med samma motivering avstyrker utskottet motionen 1975: 1352.

I den under allmänna motionstiden väckta motionen 1975: 519 slutligen
hemställs att riksdagen hos regeringen skall anhålla om utredning
i syfte att öka utbudet av utbildning på Gotland. Någon särskild utredning
anser utskottet inte påkallad, då det kommer att åligga vederbörande
organisationskommitté respektive regionstyrelse att under hänsynstagande
till bl. a. regionalpolitiska skäl pröva om nya utbildningar,
bl. a. enstaka kurser, bör anordnas på Gotland. Utskottet avstyrker
därför motionen.

Försöksverksamhet med yrkesteknisk högskoleutbildning

Propositionen (s. 569—575). I propositionen föreslås att försöksverksamhet
med yrkesteknisk högskoleutbildning inleds
höstterminen 1975 på åtta orter. Första försöksåret skall försöksverksamheten
i enlighet med U 68:s förslag omfatta sex utbildningslinjer
med inriktning mot sex olika industribranscher.

Det sammanlagda antalet utbildningsplatser det första försöksåret
skall vara 330, fördelat på elva grupper om 30 studerande. Propositionens
förslag om utbildningslinjer och orter första året framgår av följande
sammanställning.

Ort	Linje/r
Borlänge	Stålindustri, verkstadsindustri
Borås	Konfektionsindustri
Eskilstuna	V erkstadsindustri
Göteborg	V erkstadsindustri
Jönköping	Träindustri, verkstadsindustri
Luleå	Stålindustri, verkstadsindustri
Lund/Malmö	Livsmedelsindustri
Markaryd	Pappers- och pappersmasseindustri

Den centrala ledningen av försöksverksamheten föreslås ankomma på
UKÄ. Administrativt kommer utbildningen att knytas i vissa fall till
statlig läroanstalt, i vissa fall till primär- eller landstingskommunal utbildningsorganisation.
I fråga om utbildningens lokala ledning innebär
därför förslaget att universitets eller högskolas konsistorium (motsv.),

UbU 1975:17

kommuns skolstyrelse eller landstings utbildningsnämnd kan fungera som
administrativ styrelse för försöksverksamheten, förvalta resurser och förordna
personal för den etc. Lokala beslut om utbildningens innehåll och
organisation skall däremot ankomma på den försöksnämnd, som på
varje ort skall leda försöksverksamheten och som i samtliga fall blir ett
statligt organ.

Även i Skellefteå skall försöksverksamhet med yrkesteknisk
högskoleutbildning anordnas. Departementschefen förordar att försöksverksamhet
på grundval av förslag som avgivits av NoTH och UKÄ
skall inledas i Skellefteå tidigast höstterminen 1976.

Utskottet konstaterar att U 68:s förslag om försöksverksamhet med
yrkesteknisk högskoleutbildning fått ett mycket positivt mottagande vid
remissbehandlingen och ansluter sig till uppfattningen att det är angeläget
att försöksverksamhet inleds höstterminen 1975.

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot att försöksverksamhet
kommer till stånd på de av departementschefen föreslagna nio
orterna och ej heller mot valet av utbildningslinjer för dessa orter. Utskottet
tillstyrker sålunda regeringens förslag även i denna del. Ställningstagandet
innebär att utskottet avstyrker motionen 1975: 1857 i
motsvarande del.

Genom motioner under allmänna motionstiden och med anledning av
propositionen har förts fram förslag om att riksdagen skall besluta om
anordnande av yrkesteknisk högskoleutbildning på ytterligare ett antal
orter, nämligen — i bokstavsordning — Kalmar (motionen 1975: 1421),
Karlskrona (motionerna 1975:45 och 1855), Kristianstad (motionen
1975: 1857), Sandviken (motionerna 1975: 530 och 1855), Skövde (motionen
1975: 1855), Vimmerby (motionen 1975: 830) och örnsköldsvik
(motionen 1975: 1863).

Det framstår för utskottet som uppenbart olämpligt att utvidga försöksverksamheten
att omfatta ett så stort antal orter. Antalet orter bör
under tiden för försöksverksamheten vara begränsat.

Departementschefen anför med erinran om att bl. a. i yttrandena över
U 6S: s förslag förts fram förslag om försöksverksamhet med yrkesteknisk
högskoleutbildning på flera orter än U 68 förordat, bl. a. Karlskrona,
Sandviken och Skövde, att han för sin del inte utesluter att det i
ett senare skede kan visa sig motiverat att ta till vara särskilda förutsättningar
för yrkesteknisk utbildning på också dessa orter. Enligt departementschefens
mening bör frågan om en sådan vidgning av försöksverksamheten
prövas i det fortsatta planeringsarbetet. Frågor om utbildningens
inriktning, innehåll och organisatoriska anknytning till statlig högskoleenhet
skall härvid övervägas närmare. Regeringen avser uppdra åt
UKÄ att i samråd med berörda organisationskommittéer göra dessa
överväganden och komma in med de förslag som kan föranledas i sammanhanget.

UbU 1975:17

Utskottet har vid sin prövning av motionsyrkandena om försöksverksamhet
på flera orter än de departementschefen föreslagit riksdagen att
nu fatta beslut om funnit förutsättningarna för sådan verksamhet vara
särskilt goda i fråga om Karlskrona, Sandviken och Skövde. Försöksverksamhet
med yrkesteknisk högskoleutbildning på dessa orter bör enligt
utskottets mening inledas höstterminen 1977. I det av departementschefen
aviserade uppdraget till UKÄ bör sålunda en utgångspunkt vara
att planeringsarbetet skall bedrivas så att verksamheten kan starta vid
angiven tidpunkt. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motionerna
1975: 45, 1975: 530 och 1975: 1855 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört beträffande försöksverksamhet
med yrkesteknisk högskoleutbildning i Karlskrona, Sandviken och Skövde
fr. o. m. höstterminen 1977. Motionerna 1975:830, 1975:1421,
1975: 1857 och 1975: 1863 avstyrker utskottet.

Departementschefens förslag att försöksverksamhet skall inledas i
Skellefteå tidigast höstterminen 1976 och på av U 68 föreslagna orter
redan fr. o. m. höstterminen 1975 har föranlett motionsyrkanden. I yrkandet
2 i motionen 1975: 1854 och yrkandet 1 i motionen 1975: 1871
hemställs att verksamheten i Skellefteå skall planeras för start höstterminen
1976.

Ur de planerande organens och de utbildningssökandes synvinkel
måste det vara en avgjord fördel att starten för försöksverksamheten i
Skellefteå fixeras. Utskottet anser därför att riksdagen med anledning av
yrkandet 4 i motionen 1975: 49 och yrkandet 1 i motionen 1975: 1854
samt med bifall till yrkandet 2 i motionen 1975: 1854 och yrkandet 1 i
motionen 1975: 1871 som sin mening bör ge regeringen till känna att
den i propositionen föreslagna försöksverksamheten i Skellefteå bör inledas
höstterminen 1976. Regeringens förslag att försöksverksamheten
på samtliga övriga åtta orter skall inledas höstterminen 1975 tillstyrker
utskottet. I fråga om Karlskrona, Sandviken och Skövde hänvisar utskottet
till vad det nyss anfört om försöksverksamhet med yrkesteknisk
högskoleutbildning på dessa orter.

Utskottet övergår nu till att behandla vissa andra utbildningsalternativ
som föreslagits lokaliserade till Skellefteå.

Förutom yrkesteknisk högskoleutbildning har NoTH med instämmande
av UKÄ föreslagit att en tvåårig träteknisk utbildning byggd på
den fyraåriga tekniska linjen i gymnasieskolan skall förläggas till Skellefteå.
Enligt departementschefens mening är detta en fråga som får
prövas närmare i det fortsatta planeringsarbetet rörande utbildningen
inom sektorn för teknisk yrkesutbildning.

NoTH:s förslag tas upp i motionen 1975: 49 samt i motionerna
1975: 1854 och 1975: 1871. I de sistnämnda motionerna föreslås att den
föreslagna trätekniska utbildningen i Skellefteå skall anordnas fr. o. m.
höstterminen 1976.

UbU 1975:17

I samma motioner samt i motionerna 1975: 521 och 1975: 536 förs
fram yrkanden som avser realiserande av vissa i NoTH reservationsvis
framförda förslag om avslutande civilingenjörsutbildning i Skellefteå.

Med anledning av ifrågavarande motionsyrkanden vill utskottet först
stryka under departementschefens uttalande att man genom yrkesteknisk
högskoleutbildning i Skellefteå väl tar tillvara de särskilda förutsättningarna
för högskoleutbildning där. Utskottet vill också erinra om
departementschefens uttalande att man genom förslaget på ett i dag
realistiskt sätt tillgodoser intentionerna i denna del i 1970 års riksdagsbeslut
om högre teknisk utbildning i övre Norrland (prop. 1970: 88, SU
1970: 133, rskr 1970: 296).

Utskottet har i det föregående under avsnittet Högskolestudiernas organisation
m. m. — återkommande utbildning redovisat vissa förslag
om en ny typ av kortare teknisk utbildning på högskolenivå. Med hänvisning
till där gjort ställningstagande till motionen 1975: 360 i denna
fråga och önskemålet att ytterligare bredda utbildningsutbudet i Skellefteå
finner utskottet det angeläget att NoTH:s förslag om tvåårig träteknisk
utbildning prövas redan inledningsvis i det fortsatta planeringsarbetet.
Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motionerna
1975: 49 yrkandet 3, 1975: 1854 yrkandet 3 och 1975: 1871 yrkandet 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Såvitt utskottet kan bedöma kommer under överskådlig tid önskemålen
om civilingenjörsutbildning i Skellefteå inte att kunna tillgodoses om
statsmakterna skall hålla fast vid den förut för högskolereformen diskuterade
utgångspunkten, nämligen att redan befintliga resurser måste utnyttjas
effektivt, att investeringar som gjorts för utbildning och forskning
inte får äventyras samt att de permanenta forskningsresurserna
skall vara koncentrerade till nuvarande sju orter. Utskottet anser därför
att denna Skellefteåfråga bör avföras från dagordningen och att riksdagen
bör avslå motionerna 1975:49 yrkandena 1 och 2, 1975:521,
1975: 536, 1975: 1854 yrkandena 4 och 5 samt 1975: 1871 yrkandena
3 och 4.

Genomförande

Propositionen (s. 575—580). Huvuddelen av förslagen i propositionen
förutsätter för sitt förverkligande ett fortsatt planeringsoch
utredningsarbete. Många uppgifter som avser förberedelser
för genomförande av reformen kommer att åvila olika högskolemyndigheter.
För samordning av detta arbete liksom för ett antal särskilda
planeringsuppgifter och överväganden i organisatoriska frågor
kommer att tillkallas en central och sex regionala organisationskommittéer.
Vidare skall tillkallas två särskilda centrala
arbetsgrupper — en för frågor om antagningssystem och en för frågor

UbU 1975:17

om informationssystem — samt en särskild utredning om ett centralt biblioteksorgan.

Den centrala organisationskommittén för högskolereformen bör, anför
departementschefen, för det första svara för vissa samordnande uppgifter
i planeringsarbetet i förhållande till dels befintliga centrala myndigheter
och organ, dels de regionala organisationskommittéerna, dels
övriga utredningar och arbetsgrupper som har samband med högskolereformen.
Kommittén bör för det andra fullgöra vissa utredningsuppgifter
av mera generell karaktär, t. ex. i frågan om fakultets/sektionsnämndsorganisationen.
För det tredje bör den centrala kommittén utarbeta
det underlag som fordras för beslut om den närmare utformningen
av verksorganisationen för högskolan. Departementschefen utgår från
att den centrala kommittén kommer att arbeta med expertgrupper för
olika uppgifter.

I den centrala kommitténs arbete bör två uppgifter prioriteras i inledningsskedet.
Dels bör en plan för genomförande av högskolereformens
olika delar utarbetas, innefattande förslag till de övergångsanordningar
som kan fordras. Dels bör — för att UHÄ skall kunna inrättas den 1
oktober 1976 — förslag utarbetas om verkets organisation och personalbehov
samt därmed sammanhängande frågor. Avsikten är att kommitténs
arbete på dessa punkter skall slutföras med sikte på att regeringen i
budgetpropositionen för budgetåret 1976/77 skall kunna redovisa en
plan för reformens genomförande samt lägga fram vederbörliga förslag
om inrättande av det nya högskoleverket m. m.

De regionala organisationskommittéerna avses för det första svara för
vissa samordnande uppgifter i planeringsarbetet i förhållande till befintliga
läroanstalter m. fl. De bör enligt departementschefen för det andra
utarbeta förslag om dimensioneringen och lokaliseringen av den grundläggande
högskoleutbildningen i regionerna med sikte på att ge underlag
för fördelningen av utbildningskapacitet och resurser för budgetåret
1977/78. Till denna uppgift hör att samordna planeringen av utbyggnaden
på de i det föregående utpekade utbyggnadsorterna samt att också i
övrigt planera för utveckling av nya utbildningslinjer m. m. inom regionerna.
För det tredje skall kommittéerna utarbeta förslag om den institutionella
organisationen av högskolan på en rad punkter, bl. a. beträffande
indelningen i högskoleenheter på de nuvarande universitetsorterna,
sammansättningen av region- och enhetsstyrelser, närmare uppgifter
för regionstyrelserna samt utbildnings- och linjenämndsorganisationen.
Särskilda kommittéer för enskilda högskoleorter skall kunna inrättas
under de regionala kommittéerna. De regionala kommittéernas
förslag bör enligt propositionen föreligga i sådan tid att förslag på
grundval av dem kan föreläggas riksdagen senast i budgetpropositionen
för budgetåret 1977/78.

En direkt representation i kommittéerna för alla berörda läroanstalter

LbU 1975:17

och där verksamma grupper är självklart praktiskt inte möjlig, påpekar
departementschefen. Kommittéernas arbete skall bedrivas i nära kontakt
med de berörda läroanstalterna och företrädare för de där verksamma.
En viktig uppgift för kommittéerna i inledningsskedet blir att finna former
för denna samverkan.

Departementschefen räknar med att huvuddelen av förslagen
i propositionen skall kunna genomföras med början
den 1 juli 197 7. Detta gäller bl. a. behörighets- och urvalsreglerna,
studieorganisationen, principerna för dimensionering och antagning,
den nya lokala högskoleorganisationen och nytt anslagssystem.

Den vidgade högskolans samhälleliga betydelse motiverar enligt departementschefen
att de grundläggande bestämmelserna för högskolan
stadfästs i en högskolelag. De bestämmelser om kommunal högskoleutbildning
liksom eventuella bestämmelser om obligatoriskt medlemskap
i studerandesammanslutningar som under alla förhållanden
måste meddelas i lagens form bör då lämpligen meddelas i denna lag.

Lagen avses träda i kraft den 1 juli 1977.

I högskolelagen skall ges grundläggande bestämmelser om den verksamhet
som bedrivs inom högskolan och om målen för högskoleutbildningen.
Vidare bör enligt propositionen anges huvuddragen i formerna
för högskolans planering och ledning: de styrelser och nämnder m. m.
som skall finnas lokalt och regionalt, dessas huvudsakliga uppgifter och
principerna för deras sammansättning. Eventuella bestämmelser grundade
på obligatoriekommitténs förslag skall innefattas i lagen liksom
grundläggande regler om riksrekrytering till kommunal högskoleutbildning
och därmed sammanhängande regler om interkommunal ersättning.

Försöksverksamheten med yrkesteknisk högskoleutbildning skall inledas
höstterminen 1975.

Vissa föreslagna förändringar i dels befordringsgrunderna, dels tillsättningsförfarandet
för ordinarie tjänster som professor, biträdande professor
och universitetslektor skall genomföras inom ramen för nuvarande
organisation av universiteten och vissa högskolor. Dessa nya bestämmelser
skall träda i kraft den 1 juli 1975.

Utskottet. Den högskolereform utskottet i detta betänkande föreslår
riksdagen att fatta beslut om förutsätter för sitt förverkligande ett relativt
omfattande planerings- och utredningsarbete, som såväl kvantitativt
som kvalitativt kommer att ställa stora anspråk på de olika högskolemyndigheterna.
Det anförda innebär också att det återstår för riksdagen
att under de närmast kommande åren ta ställning till många för högskoleutbildningen
väsentliga frågor.

Det synes ändamålsenligt att för planeringsuppgifter i samband med
reformen tillkallas sju organisationskommittéer, en central samt en för
var och en av de sex regionerna. I fråga om de sistnämnda sex kommit -

UbU 1975:17

téerna anför departementschefen att en direkt representation i dem för
alla berörda läroanstalter och där verksamma grupper självklart inte äi
praktiskt möjlig, men att det är givet att kommittéernas arbete bör bedrivas
i nära kontakt med de berörda läroanstalterna och företrädare
för där verksamma. Vidare anför departementschefen att det blir en
viktig uppgift för kommittéerna att i inledningsskedet finna former för
denna samverkan inom ramen för den tid som står till förfogande för
kommittéernas arbete. I fråga om den centrala organisationskommitténs
sammansättning återfinns inte några uttalanden i propositionen.

I flera motioner pekas på den viktiga roll organisationskommittéerna
kommer att spela för reformeringen av den högre utbildningen. Med
hänsyn till den vikt som tillmäts arbetet i kommittéerna är det enligt
motionen 1975: 1872 motiverat att både de studerande och de anställda
blir företrädda i dem. I denna motion föreslås därför att både studerandeorganisationer
och personalorganisationer skall vara representerade i
kommittéerna. I motionen 1975: 1876 uttrycks kravet på representation
på så sätt att ”olika högskoleorter och representanter för de olika grupperna
inom högskolan” bör vara representerade. Principerna för sammansättningen
av organisationskommittéerna bör fastställas av riksdagen
uttalas i motionen 1975: 1869. Motionärerna anser att i kommittéerna
bör finnas bred representation för dem som är verksamma inom högskolan.

Med hänsyn till att det är många betydelsefulla utrednings- och planeringsfrågor
som kommer att anförtros organisationskommittéerna är
deras sammansättning ur olika synvinklar av allra största betydelse. Det
är naturligtvis riktigt, som departementschefen framhåller, att en direkt
representation i de sex lokala kommittéerna för alla berörda läroanstalter
och där verksamma grupper inte är praktiskt möjlig. Självfallet utesluter
inte detta all direkt representation för de närmast berörda. Enligt
utskottets mening måste deras erfarenheter och kunnande tillvaratas och
utnyttjas i kommittéernas arbete. Utskottet anser sålunda att i de sju
organisationskommittéerna bör ingå företrädare för studerande- och personalorganisationer
samt i de sex regionala organisationskommittéerna
dessutom företrädare för läroanstalter inom respektive region. Utskottet
föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna 1975: 1869 yrkandet
1 p, 1975: 1872 yrkandet 23 och 1975: 1876 yrkandet 10.

I den förutnämnda motionen 1975: 1869 anförs att den högre utbildningen
spelar en så betydelsefull roll i samhällsutvecklingen att riksdagen
bör ha det avgörande inflytandet på densamma. Motionärerna anser
därför att organisationskommittéernas förslag i avsevärt större utsträckning
än departementschefen planerat bör underställas riksdagens prövning.
Enligt motionen 1975: 1872 bör riksdagen begära att en redogörelse
för förslagen från organisationskommittéerna och regeringens ställ -

UbU 1975:17

ningstagande till dem skall föreläggas riksdagen. I motionen 1975: 1876
slutligen hävdas att riksdagen i ett sammanhang bör beredas tillfälle att
ta ställning till högskolelagen och viktigare organisatoriska frågor.

Högskolelagen avses träda i kraft den 1 juli 1977. Förslag om lagen
måste alltså föreläggas riksdagen senast under våren 1977. I högskolelagen
skall regleras många för högskolan fundamentala frågor, vilka riksdagen
vid behandling av lagförslaget får tillfälle att diskutera och
pröva. Utskottet har tidigare uttalat sig för att frågan om indelningen
i högskoleenheter på nuvarande högskoleorter skall beslutas av riksdagen.
Som framhållits i motionerna 1975: 1869, 1975: 1872 och 1975:
1876 finns också andra viktiga organisatoriska frågor, som enligt propositionens
förslag skall behandlas av organisationskommittéerna. Det gäller
exempelvis de fall då särskilda skäl motiverar en annan sammansättning
av enhetsstyrelserna än den av U 68-beredningen skisserade
modellen med 2/3 internt rekryterade och 1/3 företrädare för allmänna
intressen. Sådana principiellt viktiga frågor bör enligt utskottets mening
kunna komma under riksdagens prövning även om de icke avses bli
intagna i högskolelagen. För att bereda riksdagen tillfälle att ta ställning
till dessa frågor bör riksdagen med anledning av motionen 1869 yrkandet
1 q, motionen 1975: 1872 yrkandet 19 i denna del och yrkandet 22
samt motionen 1975: 1876 yrkandet 11 i denna del uttala att riksdagen
skall ges möjlighet att ta ställning till principiellt viktiga delar av organisationskommittéernas
förslag.

I övrigt har utskottet inte funnit anledning till uttalande med anledning
av vad som i propositionen anförts under rubriken Genomförande.

I detta sammanhang vill utskottet redovisa en i motionen 1975: 1872
behandlad specialfråga beträffande utbildningens internationalisering. I
motionen erinras om att universitet och högskolor för närvarande har
mycket begränsade resurser till sitt förfogande för internationell kontaktverksamhet.
Motionärerna yrkar att riksdagen begär att regeringen i
budgetpropositionen för budgetåret 1976/77 skall lägga fram förslag om
ökade anslag till sådan kontaktverksamhet.

År 1972 tillsatte UKÄ en arbetsgrupp för att inom UKÄ medverka
vid utredning angående internationalisering av universitetsutbildningen.
UKÄ:s internationaliseringsutredning har i juni 1974 avlämnat sitt slutbetänkande
”Utbildningens internationalisering” (UKÄ-rapport nr 21
1974). I detta föreslås att under ett särskilt anslag skall anvisas medel
för förstärkning av universitetens internationella verksamhet. Utskottet
har inhämtat att internationaliseringsutredningens förslag kommer att
inta en framskjuten plats bland de reformförslag som UKÄ kommer att
presentera i sin anslagsframställning för budgetåret 1976/77. Utskottet
är ense med motionärerna om den stora betydelsen av internationell
kontaktverksamhet. Med hänsyn till att UKÄ kommer att föra fram förslag
om medel för ändamålet, vilket förslag kommer att prövas under

UbU 1975:17

höstens budgetarbete, anser utskottet att yrkandet 18 i motionen
1975: 1872 bör avslås av riksdagen. Utskottet är alltså inte berett förorda
att riksdagen i detta sammanhang prioriterar just det av motionärerna
angivna utgiftsändamålet.

Anslagsberäkningar för budgetåret 1975/76

Propositionen (s. 581—584). Regeringen föreslår att i statsbudgeten
för budgetåret 1975/76 under åttonde huvudtiteln förs upp ett nytt förslagsanslag
benämnt Vissa kostnader i samband med högskolereform.
Under detta anslag har departementschefen beräknat medel för information
om bl. a. de nya behörighets- och urvalsreglerna samt högskolereformen
i övrigt (3 000 000 kr.), för kostnader i samband med uppläggning
av centralt antagningssystem (1 000 000 kr.), för förberedelsearbete
inför omläggning av läroanstalternas ekonomiadministrativa rutiner i
samband med genomförande av nytt anslagssystem (800 000 kr.) samt
för utveckling och utvidgning av informationssystem avseende studerande
och studieresultat (400 000 kr.).

I detta sammanhang begär regeringen bemyndigande att vid nuvarande
högskolan i Linköping den 1 juli 1976 inrätta en för högskolans
nuvarande rektor, innehavaren av Lars Hiertas professur i statskunskap
vid universitetet i Stockholm Hans Meijer personlig professur i statskunskap.

Yrkesteknisk högskoleutbildning skall anordnas fr. o. m. nästa budgetår.
För ändamålet föreslås riksdagen anvisa 3 905 000 kr.

Vid antagningen till grundläggande högskoleutbildning skall studielämplighetsprov
i vissa fall användas vid urval bland behöriga sökande.
För fortsatt arbete med utveckling av studielämplighetsprov begärs
661 000 kr.

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot vad departementschefen
anfört och föreslagit under ifrågavarande avsnitt i propositionen,
varför utskottet tillstyrker förslagen.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet såvitt avser respektive
avsnitt i betänkandet

allmänna överväganden

1. att riksdagen beträffande yrkande om avslag på propositionen
1975: 9 m. m. avslår motionen 1975: 1873,

UbU 1975:17

ett nytt högskolebegrepp

2. att riksdagen beträffande vidgning av högskolebegreppet m. m.
godkänner i propositionen 1975: 9 förordade riktlinjer,

högskoleutbildningens uppgifter m. m.

3. att riksdagen beträffande de organisatoriska förutsättningarna
för samspel mellan grundutbildning och forskning/forskarutbildning
med anledning av motionen 1975: 1872 yrkandet 16
och motionen 1975: 1876 yrkandet 8 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om en översyn,

4. att riksdagen beträffande universitetslektors och motsvarande
lärares tjänstgöring med avslag på motionen 1975: 1858 yrkandet
2 och motionen 1975: 1872 yrkandet 17 a godkänner
i propositionen 1975: 9 förordade riktlinjer,

5. att riksdagen beträffande en parlamentarisk universitetsforskningsutredning
avslår motionen 1975: 158 yrkandet 9,

6. att riksdagen beträffande högskoleutbildningens uppgifter
m. m. i övrigt godkänner i propositionen 1975:9 förordade
riktlinjer,

antalet studerande i högskoleutbildning m. m. — antagningsbe gränsning

— antagningens organisation

1. att riksdagen beträffande planeringsramar, resursramar och
regler för antagning m. m. med anledning av propositionen
1975: 9 samt motionen 1975: 1869 yrkandet 1 d, motionen
1975: 1872 yrkandet 1 i denna del och motionen 1975: 1876
yrkandet 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

8. att riksdagen beträffande kompletterande dimensioneringsbeslut
avslår motionen 1975: 1872 yrkandet 3 a,

9. att riksdagen beträffande föreskrift om generellt anmälningsförfarande
med bifall till motionen 1975: 1872 yrkandet 3 c
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. att riksdagen beträffande s. k. dubbelspärrar avslår motionen
1975: 1872 yrkandet 12,

11. att riksdagen beträffande lokal behörighetskontroll avslår motionen
1975: 1876 yrkandet 3,

12. att riksdagen beträffande möjlighet att fortsätta studierna efter
studieavbrott avslår motionen 1975: 1865,

13. att riksdagen beträffande planeringsgränser med avslag på
motionen 1975: 1872 yrkandet 2 godkänner i propositionen
1975: 9 förordade riktlinjer,

14. att riksdagen beträffande anslagssystem med avslag på mo -

UbU 1975:17

tionen 1975: 1872 yrkandet 21 godkänner i propositionen
1975: 9 förordade riktlinjer,

15. att riksdagen beträffande antagning till arbetsterapeututbildning
avslår motionen 1975: 1868,

16. att riksdagen beträffande antagning av sjuksköterskor för vidareutbildning
avslår motionen 1975: 1870,

17. att riksdagen beträffande antalet studerande i högskoleutbildning
m. m. — antagningsbegränsning — antagningens organisation
i övrigt godkänner i propositionen 1975: 9 förordade
riktlinjer,

behörighet för högskolestudier m. m.

18. att riksdagen beträffande allmän behörighet med avslag på
motionen 1975: 1869 yrkandet 1 a godkänner i propositionen
1975: 9 förordade riktlinjer,

19. att riksdagen beträffande ett principiellt uttalande angående
utgångsnivån för vissa utbildningar avslår motionen 1975: 1872
yrkandet 8,

20. att riksdagen beträffande särskilda förkunskapskrav i svenska
för samhällsvetenskapliga studier avslår motionen 1975: 1872
yrkandet 9,

21. att riksdagen beträffande särskilda förkunskapskrav i svenska
och engelska för vissa utbildningar avslår motionen 1975: 1869
yrkandet 1 b,

22. att riksdagen beträffande särskilda förkunskapskrav i biologi
m. m. avslår motionerna 1975: 516 och 1975: 1414 yrkandet 2,

23. att riksdagen beträffande utredning om biologiämnets ställning
i gymnasieskolan avslår motionen 1975: 1414 yrkandet 1,

24. att riksdagen beträffande särskilda förkunskapskrav i samhällskunskap
för samhällsvetenskapliga studier avslår motionen
1975:1877,

25. att riksdagen beträffande möjligheter till behörighetskomplettering
avslår motionen 1975:1872 yrkandet 10,

26. att riksdagen beträffande dokumentation av förkunskaper avslår
motionen 1975:1869 yrkandet 1 c,

27. att riksdagen beträffande särskilda förkunskapskrav för laboratorieassistentutbildning
avslår motionen 1975: 1874 yrkandet
1,

28. att riksdagen beträffande vissa allmänna riktlinjer för särskilda
förkunskapskrav godkänner vad som förordats i propositionen
1975: 9,

29. att riksdagen beträffande dimensioneringen av vissa linjer i
gymnasieskolan med anledning av propositionen 1975:9 och
motionen 1975: 1869 yrkandet 1 e som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

UbU 1975:17

urval bland behöriga sökande

30. att riksdagen beträffande urvalsgrunden arbetslivserfarenhet
inom kvotgruppema I och II med anledning av propositionen
1975: 9 samt motionen 1975: 1869 yrkandet 1 g, motionen
1975: 1872 yrkandet 11 och motionen 1975: 1876 yrkandet 1 i
denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

31. att riksdagen beträffande tillgodoräkning av betyg i kompletterat
ämne som föreskrivits som särskilt förkunskapskrav med
bifall till propositionen 1975: 9 avslår motionen 1975: 1869
yrkandet 1 f,

32. att riksdagen beträffande könskvotering vid urval till högskolan
avslår motionen 1975: 1390,

33. att riksdagen beträffande en redovisning av urvalssystemets effekter
avslår motionen 1975: 1876 yrkandet 1 i denna del,

34. att riksdagen beträffande en utredning för en reform av systemet
för urval till högskolan avslår motionen 1975: 1869 yrkandet
2,

35. att riksdagen beträffande vissa övergångsbestämmelser med
anledning av motionen 1975: 1856 och motionen 1975: 1872
yrkandet 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

36. att riksdagen beträffande antagning till vissa yrkesinriktade
studiekurser avslår motionen 1975: 524 yrkandet 1,

37. att riksdagen beträffande socionomers möjlighet till inträde vid
lärarhögskola avslår motionen 1975: 165,

38. att riksdagen beträffande utredning om vissa praktikfrågor avslår
motionen 1975: 1412,

39. att riksdagen beträffande urval till högskolan i övrigt godkänner
vad som förordats i propositionen 1975: 9,

högskolestudiernas organisation m. m. — återkommande utbildning 40.

att riksdagen beträffande ordningen för fastställande av allmänna
utbildningslinjer med avslag på motionen 1975: 1872
yrkandet 14 a godkänner i propositionen 1975:9 förordade
riktlinjer,

41. att riksdagen beträffande garanterad rätt till individuell utbildningslinje
avslår motionen 1975: 1869 yrkandet 1 i och motionen
1975: 1872 yrkandet 14 b,

42. att riksdagen beträffande viss utredning om studieförbunden
m. m. avslår motionen 1975: 1859,

43. att riksdagen beträffande översyn av yrkesinriktade utbildningar
avslår motionen 1975: 1872 yrkandet 15,

6 Riksdagen 1975.14 sami. Nr 17

UbU 1975:17

44. att riksdagen beträffande viss studiegrupp avslår motionen
1975:1872 yrkandet 24,

45. att riksdagen beträffande yrkes- och studievägledning avslår
motionen 1975: 1872 yrkandet 3 b,

46. att riksdagen beträffande utredning avseende kortare teknisk
högskoleutbildning avslår motionen 1975: 360,

47. att riksdagen beträffande översyn av viss gymnasial teknisk
utbildning avslår motionen 1975: 1373,

48. att riksdagen beträffande sjukgymnastutbildning avslår motionen
1975:1875,

49. att riksdagen beträffande vidareutbildning av laboratorieassistenter
avslår motionen 1975: 1874 yrkandet 2,

50. att riksdagen beträffande utbildningen av hälsovårdsinspektörer
avslår motionerna 1975: 113 och 1975: 831,

51. att riksdagen beträffande betygssystem med avslag på motionen
1975: 1869 yrkandet 1 j godkänner i propositionen 1975: 9
förordade riktlinjer,

52. att riksdagen beträffande examensbeteckningar med anledning
av propositionen 1975: 9 och motionen 1975:1869 yrkandet
1 k som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

53. att riksdagen beträffande högskolestudiernas organisation
m. m. — återkommande utbildning i övrigt godkänner i propositionen
1975: 9 förordade riktlinjer,

institutionell organisation m. m.

54. att riksdagen beträffande benämningen av universitets- och
högskoleämbetet avslår motionen 1975:1860,

55. att riksdagen beträffande lokalisering av den centrala antagningsenheten
avslår motionen 1975: 1876 yrkandet 4,

56. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att skolöverstyrelsens
nuvarande intagningssektion skall vara kvar i
Stockholm,

57. att riksdagen beträffande indelningen i högskoleregioner med
avslag på motionen 1975: 1862 godkänner i propositionen
1975: 9 förordade riktlinjer,

58. att riksdagen beträffande inrättande av regionstyrelser med bifall
till propositionen 1975: 9 avslår motionen 1975: 1869 yrkandena
1 m och 1 n samt motionen 1975: 1872 yrkandet 1 i
denna del,

59. att riksdagen beträffande formerna för utseende av företrädare
för allmänna intressen i regionstyrelse med avslag på motionen
1975: 1872 yrkandet 20 i denna del och motionen 197^: 1876
yrkandet 7 godkänner i propositionen 1975: 9 förordade riktlinjer,

UbU 1975:17

60. att riksdagen beträffande generell representation i regionstyrelse
för högskoleenheter med avslag på motionerna
1975: 1851 och 1975: 1864 godkänner i propositionen 1975: 9
förordade riktlinjer,

61. att riksdagen beträffande översyn av kompetensfördelningen
mellan universitets- och högskoleämbetet och regionstyrelsema
avslår motionen 1975: 1876 yrkandet 9,

62. att riksdagen beträffande benämningen universitetet i Linköping
m. m. med avslag på motionen 1975:162 godkänner vad i
propositionen 1975: 9 anförts,

63. att riksdagen beträffande enhetsstyrelsernas sammansättning
med avslag på motionen 1975: 1869 yrkandet 1 o i denna del
godkänner i propositionen 1975: 9 förordade riktlinjer,

64. att riksdagen beträffande formerna för utseende av företrädare
för allmänna intressen i enhetsstyrelsema med avslag på motionen
1975: 1872 yrkandet 20 i denna del och motionen
1975: 1876 yrkandet 6 godkänner i propositionen 1975: 9 förordade
riktlinjer,

65. att riksdagen beträffande indelning i högskoleenheter med anledning
av propositionen 1975: 9 samt motionen 1975:1869
yrkandet 11, motionen 1975: 1872 yrkandet 19 i denna del,
motionen 1975: 1876 yrkandet 11 i denna del och motionen
1975: 1880 uttalar att indelningen i högskoleenheter på nuvarande
högskoleorter skall beslutas av riksdagen,

66. att riksdagen beträffande linjenämndernas arbetsformer avslår
motionen 1975: 1876 yrkandet 5,

67. att riksdagen beträffande linjenämndernas sammansättning avslår
motionen 1975: 1869 yrkandet 1 o i denna del,

68. att riksdagen beträffande tjänst som klinisk lärare avslår motionen
1975: 1879,

69. att riksdagen beträffande befordringsgrunder vid tillsättning av
tjänst som universitetslektor avslår motionen 1975: 1858 yrkandet
1 och motionen 1975: 1872 yrkandet 17 c,

70. att riksdagen beträffande tillsättningsmyndighet för tjänst som
universitetslektor med avslag på motionen 1975: 1858 yrkandet
3 och motionen 1975: 1872 yrkandet 17 b godkänner vad som
förordats i propositionen 1975: 9,

71. att riksdagen beträffande institutionell organisation m. m. i övrigt
godkänner i propositionen 1975:9 förordade riktlinjer,

högskoleutbildningens lokalisering

72. att riksdagen beträffande allmänna riktlinjer för högskoleutbildningens
lokalisering med avslag på motionen 1975: 1869

UbU 1975:17

yrkandet 1 h och motionen 1975: 1872 yrkandena 4 a och 4 b
godkänner i propositionen 1975: 9 förordade riktlinjer,

73. att riksdagen beträffande lokalisering av högskoleutbildning
till Umeå med avslag på motionerna 1975: 541 och 1975:
1878 godkänner i propositionen 1975: 9 förordade riktlinjer,

74. att riksdagen beträffande utbyggnadsorter med anledning av
propositionen 1975: 9 samt med bifall till motionen 1975: 529
yrkandet 1, motionen 1975: 826 och motionen 1975: 1855 yrkandet
1 ävensom med avslag på motionen 1975: 1872 yrkandena
4 c, 4 d, 4 e och 7 fattar principbeslut om 16 orter eller
par av orter i enlighet med vad utskottet förordat,

75. att riksdagen beträffande samarbete med folkhögskolorna avslår
motionen 1975: 1420,

76. att riksdagen beträffande decentraliserad universitetsutbildning
m. m. avslår motionen 1975: 1872 yrkandena 5 och 6,

77. att riksdagen beträffande lokalisering av viss utbildning till
Bollnäs avslår motionen 1975: 529 yrkandet 2,

78. att riksdagen beträffande lokalisering av juristutbildning till
Göteborg avslår motionen 1975: 1387,

79. att riksdagen beträffande anordnande av viss studiekurs i Göteborg
avslår motionen 1975: 1861,

80. att riksdagen beträffande lokalisering av viss utbildning till
Borås avslår motionen 1975: 1352,

81. att riksdagen beträffande lokalisering av utbildning till Gotland
avslår motionen 1975: 519,

82. att riksdagen beträffande högskoleutbildningens lokalisering i
övrigt godkänner i propositionen 1975: 9 förordade riktlinjer,

försöksverksamhet med yrkesteknisk högskoleutbildning

83. att riksdagen beträffande försöksverksamhet med yrkesteknisk
högskoleutbildning i Borlänge, Borås, Eskilstuna, Göteborg,
Jönköping, Luleå, Lund/Malmö och Markaryd bifaller förslagen
i propositionen 1975: 9,

84. att riksdagen beträffande försöksverksamhet med yrkesteknisk
högskoleutbildning i Skellefteå med anledning av propositionen
1975: 9 samt motionen 1975: 49 yrkandet 4 och motionen
1975: 1854 yrkandet 1 ävensom med bifall till motionen
1975: 1854 yrkandet 2 och motionen 1975: 1871 yrkandet 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

85. att riksdagen beträffande tvåårig träteknisk utbildning i Skellefteå
med anledning av motionen 1975: 49 yrkandet 3, motionen
1975: 1854 yrkandet 3 och motionen 1975: 1871 yrkandet
2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

UbU 1975:17

86. att riksdagen beträffande civilingenjörsutbildning i Skellefteå
avslår motionen 1975:49 yrkandena 1 och 2, motionen
1975: 521, motionen 1975: 536, motionen 1975: 1854 yrkandena
4 och 5 samt motionen 1975:1871 yrkandena 3 och 4,

87. att riksdagen beträffande försöksverksamhet med yrkesteknisk
högskoleutbildning i Karlskrona, Sandviken och Skövde med
anledning av motionen 1975: 45, motionen 1975: 530 och motionen
1975: 1855 yrkandena 2, 3, 4 och 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

88. att riksdagen beträffande försöksverksamhet med yrkesteknisk
högskoleutbildning i Kristianstad och örnsköldsvik avslår motionerna
1975: 1857 och 1975: 1863,

89. att riksdagen beträffande försöksverksamhet med yrkesteknisk
högskoleutbildning i övrigt godkänner i propositionen 1975: 9
förordade riktlinjer,

90. att riksdagen beträffande yrkesteknisk högskoleutbildning i
Kalmar och Vimmerby avslår motionerna 1975: 1421 och
1975: 830,

genomförande

91. att riksdagen beträffande organisationskommittéernas sammansättning
med anledning av motionen 1975: 1869 yrkandet
1 p, motionen 1975: 1872 yrkandet 23 och motionen 1975:
1876 yrkandet 10 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet förordat,

92. att riksdagen beträffande organisationskommittéernas förslag
med anledning av motionen 1975: 1869 1 q, motionen
1975: 1872 yrkandet 19 i denna del och yrkandet 22 samt motionen
1975: 1876 yrkandet 11 i denna del uttalar att riksdagen
skall ges möjlighet att ta ställning till principiellt viktiga
delar av organisationskommittéernas förslag,

93. att riksdagen beträffande genomförande i övrigt godkänner i
propositionen 1975: 9 förordade riktlinjer,

94. att riksdagen beträffande internationell kontaktverksamhet avslår
motionen 1975: 1872 yrkandet 18,

anslagsberäkningar för budgetåret 1975/76

95. att riksdagen till Vissa kostnader i samband med högskolereform
för budgetåret 1975/76 under åttonde huvudtiteln anvisar
ett förslagsanslag av 5 200 000 kr.,

96. att riksdagen bemyndigar regeringen att inrätta en professur i
enlighet med vad som förordats i propositionen 1975: 9,

97. att riksdagen till Yrkesteknisk högskoleutbildning för budget -

UbU 1975:17

året 1975/76 under åttonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
av 3 905 000 kr.,

98. att riksdagen till Utveckling av studielämplighetsprov för budgetåret
1975/76 under åttonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 661 000 kr.

Stockholm den 6 maj 1975

På utbildningsutskottets vägnar
STIG ALEMYR

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Alemyr (s), Larsson i
Staffanstorp (c), Jönsson i Arlöv (s), Nordstrandh (m), Wiklund (s),
Elmstedt (c), Gustafsson i Barkarby (s), fru Gradin (s), fru Dahl (s),
fru Sundberg (m), herrar Sundgren (s), Karlsson i Mariefred (c), fru
Lantz (vpk), herrar Fiskesjö (c) och Molin (fp).

Reservationer

såvitt avser angivna avsnitt i betänkandet, nämligen
allmänna överväganden

1. beträffande propositionens behandling av fru Lantz (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar ”Utskottet
är” och slutar ”motionen 1975: 1873” bort ha följande lydelse:

Behovet av en allmän högskolereform har länge varit uppenbart och
angeläget. Detta behov har berört alla viktigare sidor av högskoleväsendet
— dess relation till samhällsutvecklingen i stort, undervisningens
mål, forskningens organisation, inre och yttre maktpolitiska förhållanden
m. m.

Lika klart är dock, att ett reformprogram för högskolan endast kan
grundas på en klar samhällelig ideologi — en ideologi som tar ställning
till de i samhället stridande klassintressena och till maktförhållandena.
En högskolereform måste antingen vara för eller emot den härskande
sociala ideologin, för eller emot folkflertalets långsiktiga intressen, för
eller emot en anpassning av högskolan till kapitalets behov osv. Det
finns ingen politiskt och socialt neutral högskola. Det är omöjligt att
förvandla den högre undervisningens problem till tekniska frågeställningar.
Bakom en sådan skenbar, ”teknokratisk neutralitet” döljer sig i
verkligheten alltid ett ställningstagande av politisk natur — nämligen till
förmån för etablerade maktgrupper och etablerade idéer.

Enligt utskottets mening måste en progressiv högskolereform ta sikte
på att bryta kapitalets makt över utbildning och arbetsliv samt att

UbU 1975:17

främja arbetarklassens och folkflertalets positioner. För högskolans organisation
betyder detta att bryta ned den ålderdomliga, auktoritära
strukturen. För dess undervisning betyder det att främja en anda av kritik
och självständighet och en helhetssyn på den samhälleliga verkligheten.

Regeringens proposition svarar inte mot dessa krav. Den är tvärtom i
allt väsentligt en teknokratisk produkt. Bakom de officiellt proklamerade
målsättningarna döljer sig en långtgående anpassning till den avancerade
kapitalismens behov. Regeringens universitetsreform svarar mot
vad de stora kapitalintressena och den högre byråkratin för dagen eftersträvar:
en omvandling av det klassiska universitetet till en lika auktoritär
men moderniserad och teknokratiserad högskola.

På ett markant sätt visar sig motsättningen i regeringens proposition
då det gäller beslutsformerna inom högskolan. Officiellt proklamerar
man en ”demokratisering”. Konkret föreslås en ordning, enligt vilken de
högre organen i praktiken handplockar representanterna i de lägre. De
representanter som föreslås hämtas utanför högskolan kommer från
olika korporationer och kan inte praktiskt ställas till politiskt ansvar.

En verklig demokratisering borde enligt utskottets mening ha utgått
från rakt motsatta principer: regionstyrelserna hade bort utses av riksdagen
för att möjliggöra en samlad politisk-parlamentarisk ansvarighet
och insyn. Lägre organ hade bort väljas från basen av en enda valkorporation
och enligt principen en person, en röst. Detta hade givetvis utan
svårighet kunnat förenas med att själva representationen byggt på lika
tredelning mellan kategorierna studenter—lärare—övrig personal.

Studiernas ändamål och inriktning ges en helt teknokratisk prägel.
Linjesystemet och den snäva yrkesinriktningen skär sönder helhetssynen
inom ämnen och ämneskomplex, där samband och integration bort
råda. Följden blir att högskolorna kommer att producera den arbetskraft
kapitalets företrädare vill ha, inte de medborgare som behövs för
en progressiv och demokratisk samhällsutveckling. Speciellt skarpt
framträder denna inriktning i fråga om YTH, där anpassningen till de
lokala storföretagen når sina mest utpräglade former.

Större planmässighet i den högre utbildningen är ett önskvärt mål och
en i sig själv riktig tanke. Regeringens principer för dimensionering har
emellertid en rad allvarliga brister. Man dimensionerar högskolekapaciteten
utan att anvisa några som helst metoder för att dimensionera eller
kontrollera investeringar och arbetskraftsefterfrågan. En sådan isolerad
dimensionering kan inte leda till bättre resultat än en mer kvalificerad
prognos- och rådgivningsverksamhet under motsvarande förhållanden
skulle göra. De planeringsinstrument som används för att bedöma näringslivets
utveckling är notoriskt opålitliga. Den stela linjeuppdelningen
tenderar också att försvåra planeringen genom att minska flexibiliteten i
yrkesval och utbildning och fördröja samordningseffekter. Utskottet fin -

UbU 1975:17

ner sig icke kunna godta en så illa grundad planering. Det föreligger risk
att den försvårar i stället för förbättrar både de studerandes situation
och högskolans resursplanering.

Propositionen betonar det viktiga sambandet mellan undervisning och
forskning. I verkligheten ökar den föreslagna organisationen klyftan
mellan dessa båda sidor av högskolans verksamhet. Linjesystemets accentuering
av mikroperspektivet försvårar anknytningen till ett samlat
ämnesgrepp och till tvärvetenskaplig syn. Avsaknaden av en parallell reform
av forskningen konserverar den traditionella maktstrukturen inom
denna sektor av högskolan. Från demokratiseringssynpunkt är detta befästande
av en föråldrad maktstruktur både stötande och ologiskt. Enligt
utskottets mening är det inget skäl att på denna punkt nöja sig med pågående
utredning, då dess arbete omfattar tekniskt-organisatoriska problem
och inte forskningspolitik, maktförhållanden och målsättningar.

Propositionen lämnar även i övrigt en rad problem obeaktade. Dit
hör frågan om sambandet mellan social rekrytering och studiefinansiering,
liksom rättsförhållandena för studerande och forskare vid högskolorna.
Med det sistnämnda sammanhänger delvis frågan om huvudmannaskap
— det är helt otillfredsställande, att olika typer av högskolor kan
ha olika huvudmän. Lika oklar är regleringen av befogenhetsgränser
mellan linjenämnder och institutioner. Det vitala moment som ligger i
självstyrelse vid institutionerna och möjlighet att i demokratisk diskussion
påverka kurslitteratur, kursinnehåll och undervisningsformer har
lämnats åsido. I denna del anar man en rädsla för de samhällskritiskt
präglade tankar och undersökningar, vilka de senaste åren i betydande
grad kommit att utgå från de s. k. fria fakulteterna. Denna kritiska diskussion
och forskning skulle definitivt bli lidande på den typ av yrkesinriktning
och den typ av administration, som propositionen vill införa i
den framtida högskolan.

Utskottet har visat på ett antal huvudavsnitt i högskoleproblematiken.
Utskottet anser att propositionen i dessa huvuddelar strider både mot
idén om en demokratisk högskola och mot arbetarklassens och folkflertalets
maktpolitiska och kulturpolitiska intressen. De konkreta förslagen
i en lång råd detaljer står också i strid med de målsättningar propositionen
själv proklamerar. Utskottet anser därför att propositionen i föreliggande
skick ej kan godkännas. Ett samlat förslag till ny högskolereform
bör i stället framläggas. Regeringen bör därvid utgå från de synpunkter
och yrkanden, vilka framförs i motionen 1975: 1873 samt från vad utskottet
här anfört.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

l.att riksdagen med bifall till motionen 1975: 1873 dels avslår
propositionen 1975: 9, dels beslutar uttala att regeringen bör
förelägga riksdagen förslag om reformering av högskoleutbildningen
i enlighet med vad utskottet förordat,

UbU 1975:17

högskoleutbildningens uppgifter m. m.

2. beträffande universitetslektors tjänstgöring av herr Nordstrandh (m),
fru Sundberg (m) och fru Lantz (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar ”Universitetslektorstjänstema
är” och slutar ”i forskning/forskarutbildning” bort
ha följande lydelse:

För innehavare av universitetslektorat och motsvarande lärartjänster
finns i princip icke något tjänsteutrymme för egen forskning. Från utbildningens
synpunkt är det emellertid angeläget att även undervisningen
för grundexamen meddelas av lärare som själva fortlöpande har
kontakt med aktiv forskning. Propositionens uttalande om att universitetslektorerna
inom ramen för tillgängliga resurser skall kunna få tillfälle
att delta i forskning/forskarutbildning är icke till fyllest. Viss forskningsskyldighet
bör ingå i universitetslektorernas tjänsteåligganden. Under
alla förhållanden skall de ha rättighet att tjänstgöra i forskning/forskarutbildning.
Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till yrkandet 2
i motionen 1975: 1858 och yrkandet 17 a i motionen 1975: 1872 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. att riksdagen beträffande universitetslektors och motsvarande
lärares tjänstgöring med anledning av propositionen 1975: 9
samt med bifall till motionen 1975: 1858 yrkandet 2 och motionen
1972: 1872 yrkandet 17 a som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om universitetslektors
rättighet att tjänstgöra i forskning/forskarutbildning,

3. beträffande en parlamentarisk universitetsforskningsutredning av herr
Nordstrandh (m) och fru Sundberg (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar ”Yrkandet
i” och slutar ”avstyrker utskottet” bort ha följande lydelse:

Forskningen inom universitetssektom berörs i hög grad av den organisation
av universitets- och högskoleutbildningen som kommer att gälla
sedan ställning tagits till U 68:s förslag. Graden av anknytning mellan
grundutbildning och forskning blir här av avgörande betydelse. Forskarutbildningsutredningen
har inte fått till uppgift att behandla universitetsforskningens
arbetsförhållanden och dimensionering i dess helhet.
Övervägande skäl talar för att de med universitetsforskningen sammanhängande
problemen, som U 68 inte hade i uppdrag att belysa, är av
den storleksordningen att de — som riksdagens revisorer föreslagit —
bör tas upp i en speciell utredning. En parlamentarisk universitetsforskningsutredning
bör tillsättas med uppgift att pröva alla med universitetsforskningen
sammanhängande frågor. Utskottet föreslår att riksdagen

UbU 1975:17

med bifall till yrkandet 9 i motionen 1975: 158 som sin mening ger
denna uppfattning till känna för regeringen.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. att riksdagen beträffande en parlamentarisk universitetsforskningsutredning
med bifall till motionen 1975: 158 yrkandet 9
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

antalet studerande i högskoleutbildning m. m. — antagningsbegränsning
— antagningens organisation

4. beträffande planeringsramar, resursramar och regler för antagning
m. m. av herr Nordstrandh (m), fru Sundberg (m), fru Lantz (vpk) och
herr Molin (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar ”Utskottet
delar” och på s. 28 slutar ”detta yrkande” bort ha följande lydelse:

En viktig ledstjärna för en högskolereform bör vara att skapa en öppen
högskola och göra den högre utbildningen tillgänglig för fler. Detta
har stor kulturell betydelse i sig, ger redan yrkesverksamma bättre möjligheter
till en kvalificerad vidareutbildning och har ett allmänt jämlikhetsvärde.
Den högre utbildningens hittillsvarande roll som social skiljelinje
minskar i betydelse.

En allmän antagningsbegränsning motverkar en sådan utveckling och
ökar riskerna för en social snedrekrytering av studerande. Spärrar kan
också allmänt sett hålla igen efterfrågan på högre utbildning.

En viktig utgångspunkt för U 68 :s arbete var den nästan explosionsartade
ökningen av antalet nyinskrivna vid universitet och högskolor
under senare hälften av 1960-talet. Den medförde påtagliga problem
från både undervisnings- och arbetsmarknadssynpunkt. Det var därför
naturligt att man vid tidpunkten för utredningens tillsättande lade särskild
vikt vid frågan om utbildningens dimensionering. Men medan
U 68 arbetade förändrades förhållandena kraftigt. Antalet nyinskrivna
per år vid de fria fakulteterna har minskat med ca 10 000 under den
senaste femårsperioden — en minskning som inte motsvaras av en ökning
av antagningen till spärrad utbildning. Också i fråga om studiemålen
har det skett stora förändringar. Närmare hälften av de nyinskrivna
vid de filosofiska fakulteterna avser t. ex. inte att studera fram
till en hel examen utan endast att följa några enstaka kurser.

Trots de ändrade förhållandena måste naturligtvis erfarenheterna från
slutet av 1960-talet beaktas vid reformeringen av den högre utbildningen.
Stora svängningar i tillströmning och examination bör undvikas
så långt som möjligt. De försvårar undervisningsplaneringen, medför
problem för de anställda, skapar sysselsättningssvårigheter för de nyutexaminerade
m. m. Men dessa problem bör kunna bemästras utan att

UbU 1975:17

man inför en generell antagningsbegränsning. Flera skäl talar tvärtom
mot att man nu väljer en så drastisk lösning.

Helt allmänt vill utskottet varna för att låta arbetsmarknadens behov
och efterfrågan helt styra utvecklingen av den högre utbildningen. Det
är visserligen, som TCO framhöll i sitt yttrande över U 68, ”ett rimligt
krav att de som genomgått en yrkesinriktad högskoleutbildning har
möjlighet att få en anställning, där deras yrkeskunskaper kan utnyttjas.
Från detta till att acceptera behovsprognoser som enda dimensioneringskriterium
är emellertid steget långt.” Det finns flera goda skäl för
denna uppfattning:

En behovs- eller arbetsmarknadsprognos består av flera led, där varje
led innehåller betydande osäkerhetsfaktorer.

Arbetsmarknadens efterfrågan avser yrken, medan däremot prognoserna
gäller utbildningsgrupper. Endast undantagsvis motsvaras ett visst
yrke av en viss utbildning.

Även om man lyckas fastställa ett framtida behov av olika yrkesgrupper
och fördela dessa på olika utbildningar, återstår att bestämma den
årliga antagningskapaciteten till olika utbildningar, och då ställs man inför
den påtagliga svårigheten att fastställa yrkesbenägenheten hos olika
utbildningsgrupper.

Antagningsbegränsningar utgör således inte någon garanti mot arbetsmarknadssvårigheter
av det slag som uppträtt under senare år, vilket
bl. a. utvecklingen på lärarutbildningssidan visar. Även om man till utbildningsområden
och utbildningssektorer knyter resursramar, som är
bindande för de lokala utbildningsmyndigheterna, blir effekterna av ett
sådant system i dessa avseenden desamma som vid ett generellt antagningsförfarande.

Det kan i och för sig finnas skäl att använda dimensioneringstal i det
centrala planerings- och resursfördelningsarbetet. Dessa kan senare — i
en annan tillströmningssituation — läggas till grund för spärrar. Med de
skäl som anförts ovan avvisar utskottet emellertid nu tanken på en allmän
antagningsbegränsning.

I stället bör dimensioneringsfrågan lösas enligt följande riktlinjer:

Riktgivande planeringsramar, byggda på U 68:s dimensionsförslag,
fastställs för en planeringsperiod som sträcker sig fram till läsåret
1981/82. Dessa bör innefatta riktlinjer för fördelningen av de studerande
mellan utbildningslinjer och enstaka kurser samt på yrkesutbildningssektorer.

Kombinationen av spärrat och fritt tillträde bibehålls. En annan fördelning
än för närvarande är dock önskvärd. Antalet spärrade utbildningar
och kurser bör begränsas så långt som möjligt och endast förekomma
då en begränsning av elevantalet är nödvändig med hänsyn till
lokal- och laboratorieresurser, praktikantplatser etc. eller då en utbildning
leder fram till en avgränsad arbetsmarknadssektor, där efterfrågan
är förhållandevis lätt att förutse.

UbU 1975:17

Efter förslag från den centrala organisationskommittén fastställer
riksdagen till vilka utbildningslinjer och enstaka kurser som tillträdet
bör begränsas. Beslutet bör avse grupper av utbildningslinjer för att ge
de lokala utbildningsmyndighetema möjlighet att inom vissa gränser
med hänsyn till de studerandes efterfrågan fastställa antalet studerande
på olika utbildningslinjer.

Enligt detta synsätt bör den spärrade utbildningen alltså närmast
minskas i omfattning. Riksdagen bör därför, som framhållits i motionerna
1975:1869, 1975:1872 och 1975:1876 avvisa propositionens förslag
om generell antagningsbegränsning.

dels att utskottets hemställan under 7 och 8 bort ha följande lydelse:

7. att riksdagen beträffande planeringsramar, resursramar och
regler för antagning m. m. med avslag på propositionen 1975: 9
samt med bifall till motionen 1975: 1869 yrkandet 1 d, motionen
1975: 1872 yrkandet 1 i denna del och motionen 1975:
1876 yrkandet 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om planeringsramar,

8. att riksdagen beträffande kompletterande dimensioneringsbeslut
med bifall till motionen 1975: 1872 yrkandet 3 a som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. beträffande s. k. dubbelspärrar av herr Nordstrandh (m), fru Sundberg
(m), fru Lantz (vpk) och herr Molin (fp) som anser att den del av
utskottets yttrande på s. 29 som börjar ”Yrkandet 12” och slutar ”fortsätta
utredningsarbetet” bort ha följande lydelse:

Beträffande yrkandet 12 i motionen 1975: 1872, som tar upp frågor
som hänger samman med s. k. dubbelspärrar för utbildningar inom nuvarande
filosofisk fakultet, vill utskottet med hänvisning till vad som
anförts i det föregående slå fast att sådana spärrar inte är aktuella om
riksdagen biträder vad utskottet förordat, varför motionen bör avslås av
riksdagen.

6. beträffande anslagssystern av herr Molin som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar ”Utskottet
har” och slutar ”till anslagssystem” bort ha följande lydelse:

Med hänvisning till vad som anförts i det föregående beträffande
bl. a. planeringsramar, regler för antagning m. m. bör enligt utskottets
mening regeringen lägga fram ett nytt förslag till anslagssystem för den
del av högskolan för vilken antagningsbegränsning ej gäller.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. att riksdagen beträffande anslagssystem med avslag på propositionen
1975: 9 och med bifall till motionen 1975:1872 yr -

UbU 1975:17

kandet 21 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

behörighet för högskolestudier m. m.

7. beträffande allmän behörighet till utbildningslinje av herr Nordstrandh
(m) och fru Sundberg (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar ”Utskottet
anser” och på s. 36 slutar ”1975: 1869 yrkandet 1 a” bort ha följande
lydelse:

Den som får allmän behörighet genom ålder och yrkesverksamhet har
behov av kunskaper i svenska och engelska motsvarande två årskurser
på social linje, när studier skall bedrivas vid utbildningslinje, t. ex. för
klasslärare. Ett sådant krav på kunskaper i svenska och engelska kan
uppställas antingen såsom ett särskilt förkunskapskrav föreskrivet av utbildningsmyndighet
eller såsom ett allmänt behörighetsvillkor för tillträde
till högskolans olika utbildningslinjer angivet av regeringen. Enligt
utskottets mening är det senare alternativet att föredraga. För alla kategorier
av studerande bör således krav på dokumenterade kunskaper i
svenska och engelska uppställas för allmän behörighet till utbildningslinje.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. att riksdagen beträffande allmän behörighet med anledning av
propositionen 1975: 9 och med bifall till motionen 1975: 1869
yrkandet 1 a som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört i fråga om sådan behörighet till utbildningslinje,

8. beträffande särskilda förkunskapskrav för utbildningslinje som motsvarar
utbildning inom nuvarande universitets- och högskoleorganisation
av herr Nordstrandh (m) och fru Sundberg (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar ”1 propositionen”
och slutar ”1975: 1869 yrkandet 1 b” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill först erinra om att avgångsbetyg från årskurs 3 på treårig
linje i gymnasieskolan i dag krävs för allmän behörighet till flertalet
utbildningsvägar inom nuvarande universitets- och högskoleorganisation.
Avgångsbetyg från årskurs 3 på treårig linje i gymnasieskolan innebär
obligatoriskt studium under 1—3 år av minst följande åtta ämnen,
nämligen svenska, engelska, annat modernt språk än engelska, historia,
religionskunskap, samhällskunskap, matematik och naturkunskap (alternativt
fysik och kemi). UKÄ kan ge dispens från gällande krav för behörighet
åt den som har dels tvåårig gymnasial utbildning, dels kunskaper
motsvarande treårig linje av gymnasieskola i svenska, engelska, annat
modernt språk än engelska, samhällskunskap samt historia.

UbU 1975:17

KK:s principiella uppfattning att det vid utformningen av de särskilda
förkunskapskraven är möjligt att hålla isär vad som krävs för att
genomföra studierna och vad som krävs för den framtida yrkesutövningen
är inte invändningsfri. I allmänhet krävs en bred referensram
inte bara för yrkesutövningen utan även för att med framgång genomföra
de högskolestudier som skall utgöra grund för yrkesutövningen.
För den som inte genomgått treårig linje av gymnasieskolan bör som
särskilt förkunskapskrav när det gäller utbildningslinje, som motsvarar
utbildning inom nuvarande universitets- och högskoleorganisation,
därför uppställas krav om minst betyget 3 på kurs från treårig linje dels
i svenska och engelska, dels — i normalfallen — i de övriga ämnen som
bedöms nödvändiga för att genomföra utbildningen med tillfredsställande
resultat.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. att riksdagen beträffande särskilda förkunskapskrav i svenska
och engelska m. m. för vissa utbildningar med bifall till motionen
1975: 1869 yrkandet 1 b som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

urval bland behöriga sökande

9, beträffande urvalsgrunden arbetslivserfarenhet inom kvotgrupperna
I och II av herr Nordstrandh (m) och fru Sundberg (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 44 som börjar ”Utskottet
ansluter” och slutar ”kvotgruppema I och II” bort ha följande lydelse:

Ett urvalssystem, där poäng för arbetslivserfarenhet i alla urvalssituationer
kompletterar och därvid får ersätta betygspoäng, har inte alltid de
fördelar för individen som det i allmänhet görs gällande. Även om
många krav eller delmål kan formuleras för ett urvalssystem måste
enligt utskottet det främsta målet vara att anta studerande med god prognos
för framgång i studierna. Accepterar man inte denna fundamentala
princip utan tar emot för teoretiska studier även dem, beträffande vilka
en god prognos för framgång i studierna inte är uppenbar, kommer
dessa studerande att möta en annan form av spärr som är mer grym mot
individen än en betygsspärr, nämligen att den enskilde först måste uppleva
ett misslyckande innan han eller hon avstår från studierna. Ett betygsgenomsnitt
om 3,0 poäng jämte en arbetslivserfarenhet motsvarande
2,0 poäng kan exempelvis, som utskottet ser det, aldrig generellt sägas
ge en lika god prognos för framgång i teoretiska studier som ett betygsgenomsnitt
om 5,0 poäng.

En urvalsmodell för högre studier, där poäng för arbetslivserfarenhet
i alla urvalssituationer kompletterar och därvid får ersätta betygspoäng,
kommer att få långtgående konsekvenser.

UbU 1975:17

En generell tillgodoräkning av arbetslivserfarenhet får samma funktion
som tidigare förekommande konkurrenskomplettering i vad gäller
betyg. Beträffande vissa eftertraktade utbildningar kommer tidpunkten
för högskolestudiernas påbörjande för det stora flertalet att förskjutas
till allt högre åldrar utan att andra skäl härför finns än konkurrenssituationen.
För vissa utbildningar kommer det att krävas såväl hög betygspoäng
som lång arbetslivserfarenhet. Det kan därvid inte uteslutas att
presumtiva sökande från mindre studievana miljöer efter kontakt med
arbetslivet känner mindre motivation att vända tillbaka till studier. En
effekt av förhållandet att tidpunkten för påbörjandet av vissa eftertraktade
högskolestudier förskjuts till allt högre åldrar torde vidare bli att
andelen kvinnliga sökande till längre, kvalificerade studier minskar.
Även den omständigheten att manliga sökande kan åberopa värnpliktstjänstgöring
eller vapenfri tjänstgöring som arbetslivserfarenhet kommer
att bidra till att kvinnor missgynnas vid ett sådant urvalssystem.

Det finns i dag utbildningar inom högskolan vilkas studerande till ca
75 procent kommer direkt från gymnasieskolan. I en situation då ungdomsarbetslösheten
är hög kan en urvalsmodell, där arbetslivserfarenhet
tillgodoräknas generellt och därmed blir utslagsgivande, få inte önskvärda
effekter när det gäller det sociala urvalet till högre studier. I den
arbetsmarknadssituation som finns i vårt land blir det lätt sådana
grupper i samhället som har särskilda kontakter som kan skaffa sina
barn tillfälle till tillgodoräkningsbar arbetslivserfarenhet. Den i socialt
avseende önskade breddningen av rekryteringen till högre studier kommer
härigenom att motverkas.

KK har förordat en annan urvalsmodell än den där poäng för arbetslivserfarenhet
generellt får ersätta betygspoäng. Enligt KK:s urvalsmodell
skall sökande med arbetslivserfarenhet i ett första urval prövas enbart
på betygspoäng. Om betygspoängen inte räcker för antagning, prövas
enligt KK vederbörande på summan av betygspoäng och poäng för
arbetslivserfarenhet för antagning i en särskild undergrupp, vars storlek
bestäms med utgångspunkt i antalet sökande med arbetslivserfarenhet i
förhållande till totalantalet sökande. 1 den senare urvalssituationen tillgodoräknas
arbetslivserfarenheten som en särskild merit. KK:s urvalsmodell
möjliggör ett visst hänsynstagande till den aktuella sammansättningen
av sökande till respektive utbildningslinje.

KK:s förslag till urvalsmodell är det enda som varit föremål för remissbehandling
och därvid blivit tillstyrkt av det stora flertalet remissinstanser.
Enligt utskottets uppfattning har KK:s förslag ett klart företräde
framför andra urvalsmodeller och bör därför genomföras den 1
juli 1977.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. att riksdagen beträffande urvalsgrunden arbetslivserfarenhet
inom kvotgrupperna I och II med avslag på propositionen

UbU 1975:17

1975: 9 samt med bifall till motionen 1975: 1869 yrkandet 1 g
och motionen 1975: 1876 yrkandet 1 i denna del och med anledning
av motionen 1975: 1872 yrkandet 11 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. beträffande tillgodoräkning av betyg i kompletterat ämne som är
särskilt förkunskapskrav av herr Nordstrandh (m), fru Sundberg (m)
och herr Molin (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 45 som börjar ”Enligt
KK” och slutar ”yrkandet 1 f” bort ha följande lydelse:

En vikande tillströmning till gymnasieskolans naturvetenskapliga linje
är i dag ett faktum. Skälen härtill är många, bl. a. att de naturvetenskapliga
ämnena anses svåra. En faktor i sammanhanget torde också vara att
olika slag av meritvärderingsregler missgynnar de naturvetenskapliga
ämnena.

Den naturvetenskapliga linjen i gymnasieskolan är en krävande studieväg.
Ett grundläggande fel både från saklig och psykologisk synpunkt
begås om man konstruerar ett system för urval till högskolan som dels
gör det möjligt att t. ex. komma in på en naturvetenskaplig högskolelinje
genom ett högt betygsmedelvärde som erhållits efter ett val av en mindre
krävande gymnasielinje än den naturvetenskapliga, dels omöjliggör tillgodoräkning
av betyg i kompletterat ämne som utgör särskilt förkunskapskrav
för högskolelinjen i fråga. Ett sådant system får effekter på
dels elevernas val av t. ex. naturvetenskaplig linje i gymnasieskolan,
dels de studerandes förkunskapsnivå i naturvetenskapliga ämnen inom
högskolan.

Enligt utskottets mening bör betyg i de ämnen som av utbildningsmyndighet
föreskrivits som särskilt behörighetskrav för viss utbildningslinje
inom högskolan få räknas till sitt fulla värde. De behörighetskompletterade
ämnena har stor betydelse för de fortsatta studierna.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:

31. att riksdagen beträffande tillgodoräkning av betyg i kompletterat
ämne som föreskrivits som särskilt förkunskapskrav med
avslag på propositionen 1975: 9 och med bifall till motionen
1975:1869 yrkandet lf som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

11. beträffande könskvotering vid urval till högskolan av herr Nordstrandh
(m) och fru Sundberg (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 45 som börjar ”Utskottet
framhöll” och slutar ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Att betrakta den omständigheten att en individ tillhör det ena eller
andra könet som kvalifikation och därmed som urvalsgrund för högre

UbU 1975:17

utbildning hör till en förgången tid. När man genom att införa könskvotering
försöker komma åt de effekter som könsrollerna fortfarande har
på valet av utbildningsväg väljer man en felaktig väg. Principen att t. ex.
till förskollärarutbildning anta manliga sökande vilkas poängsumma får
ligga två tiondelar under den meritpoäng som fordras för inträde i varje
behörighetsgrupp är inte försvarbar, även om man söker motivera den
med beteckningen försöksverksamhet. Riksdagen bör därför ge till känna
för regeringen att könskvotering vid urval av studerande till högskolan
inte bör förekomma.

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:

32. att riksdagen beträffande könskvotering vid urval till högskolan
med bifall till motionen 1975: 1390 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

12. beträffande en utredning för en reform av systemet för urval till
högskolan av herr Nordstrandh (m) och fru Sundberg (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 46 som börjar ”Likaså anser”
och slutar ”av högskolereformen” bort ha följande lydelse:

Den omständigheten att ett nytt urvalssystem införs den 1 juli 1977
bör inte utgöra hinder för att regeringen snarast söker finna former för
ett system där alla sökande kan bedömas på samma sätt och under lika
villkor.

Ett urvalssystem som bygger på kvoteringar mellan grupper är ett
komplicerat system. Med ett sådant system följer olika regler för allmän
och särskild behörighet, regler för motsvarandebedömningar, regler för
meritvärdering av olika betyg, regler för betygsomräkning, regler för
sammanvägning av olika meritvärderingsgrunder, regler för kvotgruppernas
inbördes storlek, regler för rangordning m. m. Ett sådant system
har felkällor som gör det svårt att behandla alla sökande rättvist.

Kunskaper, färdigheter och erfarenhet kan inhämtas på många sätt,
t. ex. genom skolgång, vuxenutbildning, självstudier och yrkesverksamhet.
Det är varken för individerna eller högskolan av betydelse på vilket
sätt de olika kunskaper som behövs för högskolestudier har inhämtats.
Däremot är det för både individen och högskolan av intresse att de studerande
har erforderliga kunskaper. I det fortsatta utvecklingsarbetet
beträffande högskolan bör inriktningen därför vara att finna ett system
för urval som bygger på principen att de sökande — utan att ett så invecklat
regelsystem som nämnts i det föregående behöver användas —
genom att genomgå prov på lämplighet m. m. får dokumentera dels sin
allmänna lämplighet för högskolestudier, dels sin särskilda lämplighet
för viss utbildningslinje inom högskolan. Riksdagen bör som sin mening
ge regeringen till känna vad utskottet anfört om en utredning för att
förbereda en reform av systemet för intagning till högskolan.

7 Riksdagen 1975.14 sami. Nr 17

UbU 1975:17

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. att riksdagen beträffande en utredning för en reform av systemet
för urval till högskolan med bifall till motionen 1975:
1869 yrkandet 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

högskolestudiernas organisation m. m. — återkommande utbildning

13. beträffande ordningen för fastställande av allmänna utbildningslinjer
av herr Molin (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 49 som börjar ”En föreskrift”
och slutar ”budgetåret 1977/78” bort ha följande lydelse:

De allmänna utbildningslinjerna kommer att ha en central betydelse
när det gäller möjligheterna att åstadkomma en starkare yrkesanknytning
av högskoleutbildningen. I det fortsatta reformarbetet måste därför
en förnyelse, utbyggnad och förstärkning av de allmänna utbildningslinjerna
komma till stånd. Detta kan genomföras antingen av de föreslagna
organisationskommittéerna eller av särskilda arbetsgrupper med företrädare
för yrkeslivet, lärarna, forskarna, de studerande samt samhällsrepresentanter.
Förslaget till allmänna utbildningslinjer måste föreligga
senast på hösten 1976. I propositionen anges att en förteckning över de
allmänna utbildningslinjer som regeringen inrättat eller avser att inrätta
skall föreläggas riksdagen i budgetpropositionen för budgetåret 1977/78.
Med hänsyn till den vikt utskottet tillmäter utbildningslinjesystemet och
med hänsyn till de dåliga erfarenheterna av det tidigare s. k. PUKASsystemet
bör enligt utskottets mening riksdagen få möjlighet att ta ställning
till de allmänna utbildningslinjerna. Därför bör riksdagen i samband
med att förslag till allmänna utbildningslinjer framläggs i budgetpropositionen
för budgetåret 1977/78 ta ställning till utbildningslinjerna.
Riksdagen bör således nu med bifall till yrkandet 14 a motionen 1872
besluta att allmän utbildningslinje skall fastställas av riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:

40. att riksdagen beträffande ordningen för fastställande av allmänna
utbildningslinjer med avslag på propositonen 1975: 9
och med bifall till motionen 1975: 1872 yrkandet 14 a uttalar
att sådana linjer skall fastställas av riksdagen,

14. beträffande yrkes- och studievägledning av fru Lantz (vpk) och herr
Molin (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar ”1 den” och
slutar ”av utskottet” bort ha följande lydelse:

I det föregående har utskottet givit uttryck för uppfattningen att tillträdet
till stora delar av högskolan även i framtiden bör vara ospärrat.

UbU 1975:17

Den av motionärerna önskade förstärkningen av resurserna för yrkesoch
studievägledningen i gymnasieskolan och högskolan är därför väl
motiverad, varför utskottet föreslår att riksdagen bifaller motionen
1975:1872 yrkandet 3 b.

dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande lydelse:

45. att riksdagen beträffande yrkes- och studievägledning med bifall
till motionen 1975: 1872 yrkandet 3 b uttalar att regeringen
bör lägga fram förslag om ökade resurser,

15. beträffande betygssystem av herr Nordstrandh (m) och fru Sundberg
(m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 54 som börjar ”Mot bakgrund”
och slutar ”departementschefen förordat” bort ha följande lydelse: Utskottet

anser för sin del att en mindre differentierad skala för värdering
av studieresultat än en tregradig endast i undantagsfall bör
komma till användning. System som innehåller fler steg än tre bör
kunna bibehållas inom de utbildningar där de nu används. Bl. a. har formerna
för antagning till forskarutbildning uppenbar anknytning till frågan
om en välgraderad värdering av studieresultaten i grundutbildningen.
Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motionen
1975: 1869 yrkandet 1 j som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om betygssystem.

dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:

51. att riksdagen beträffande betygssystem med avslag på propositionen
1975: 9 och med anledning av motionen 1975: 1869 yrkandet
1 j som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

institutionell organisation m. m.

16. beträffande regionala samrådsnämnder i stället för regionstyrelser
av herr Nordstrandh (m), fru Sundberg (m) och herr Molin (fp) som
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 59 som börjar ”Utskottet
är” och slutar ”yrkanden avstyrks” bort ha följande lydelse:

I propositionen föreslås att ett nytt universitets- och högskoleorgan,
nämligen regionstyrelser, skall inrättas. Till regionstyrelserna skall kunna
knytas regionala utbildningsnämnder. Härigenom skapas, som utskottet
ser det, ytterligare en förvaltningsnivå mellan de lokala utbildningsenheterna
och beslutande instanser i riksdag, regering och centrala
ämbetsverk. Som påpekas i flera remissyttranden över U 68-beredningens

f7 Riksdagen 1975.15 sami. Nr 17

UbU 1975:17

100

promemoria medför detta en ökad byråkratisering eftersom många
ärenden måste passera ytterligare en beslutsnivå. Detta gäller bl. a. anslagsframställningar
och beslut rörande anslagsanvändningen: regionstyrelse
skall bl. a. yttra sig över de lokala högskoleenheternas anslagsframställningar
och fatta beslut rörande fördelningen mellan läroanstalterna
av medel för lokala och individuella utbildningslinjer samt enstaka
kurser. Detta innebär att viktiga beslutsbefogenheter som i dag ligger på
lokal nivå flyttas från de lokala enheterna till de nya regionstyrelserna.

Enligt propositionen avses inte befogenheter flyttas över från UHÄ
till regionstyrelserna. Förslaget om regionstyrelser innebär därför en betydande
centralisering av beslutsfunktionerna. Utskottet avstyrker därför
förslaget om inrättande av regionstyrelser och regionala utbildningsnämnder.

Det samordningsbehov som kan föreligga inom en högskoleregion bör
tillgodoses genom att det för varje region inrättas en regional samrådsnämnd
som skall ha minsta möjliga styrande och administrativa uppgifter.
Detta samråds- och planeringsorgan bör t. ex. kunna aktualisera
förslag beträffande utbyggnad av utbildningen inom regionen samt ge
synpunkter på utnyttjandet av de för regionen gemensamma utbildningsresurserna.
Den regionala samrådsnämnden, som bör bestå av
företrädare för samtliga enheter i högskoleregion, bör ha en av regeringen
utsedd ordförande.

dels att utskottets hemställan under 58 bort ha följande lydelse:

58. att riksdagen med avslag på propositionen 1975: 9 såvitt gäller
inrättande av regionstyrelser och med anledning av motionen
1975:1869 yrkandet lm och ln samt motionen 1975:1872
yrkandet 1 i denna del som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört beträffande samrådsnämnder,

17. beträffande företrädare för de allmänna intressena i regionstyrelse
av herrar Larsson i Staffanstorp (c), Nordstrandh (m), Elmstedt (c), fru
Sundberg (m), herrar Karlsson i Mariefred (c), Fiskesjö (c) och Molin
(fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 59 som börjar ”Vad sedan”
och slutar ”1975: 1876 yrkandet 7” bort ha följande lydelse:

Vad sedan gäller principerna för att utse företrädare för allmänna intressen
i regionstyrelse anser utskottet att folkvalda organ inom regionen
bör utse dessa ledamöter. Regionstyrelsen får en viktig uppgift att fylla
framför allt för planeringen av den högre undervisningen och forskningen
inom regionen. Det är därför nödvändigt att den får en så god
regional och lokal förankring som möjligt. Enligt de länsdemokratiska
principerna sker detta bäst genom val av landstingen. Riksdagen bör
därför nu besluta att företrädarna för allmänna intressen i regionstyrelse

UbU 1975:17

101

bör utses av landsting eller kommun utanför landsting med undantag för
ordföranden som bör utses av regeringen. Med utgångspunkt i denna
princip bör den närmare sammansättningen av de olika regionstyrelserna
bli föremål för fortsatt övervägande inom de olika organisationskommittéerna.

dels att utskottets hemställan under 59 bort ha följande lydelse:

59. att riksdagen beträffande formerna för utseende av företrädare
för de allmänna intressena i regionsstyrelse med anledning av
propositionen 1975: 9 samt med bifall till motionen 1975: 1876
yrkandet 7 och med anledning av motionen 1975: 1872 yrkandet
20 i denna del beslutar godkänna de riktlinjer utskottet
förordat,

18. beträffande företrädare för de allmänna intressena i enhetsstyreise
av herrar Larsson i Staffanstorp (c), Nordstrandh (m), Elmstedt (c), fru
Sundberg (m), herrar Karlsson i Mariefred (c), Fiskesjö (c) och Molin
(fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 61 som börjar ”När det”
och slutar ”1975: 1876 yrkandet 6” bort ha följande lydelse:

När det gäller principerna för att utse företrädare för allmänna intressen
i enhetsstyrelse anser utskottet att folkvalda organ bör utse dessa
ledamöter. Riksdagen bör därför nu besluta att företrädare för allmänna
intressen i enhetsstyrelse bör utses av berörda landsting och av värdkommun.

dels att utskottets hemställan under 64 bort ha följande lydelse:

64. att riksdagen beträffande formerna för utseende av företrädare
för de allmänna intressena i enhetsstyrelse med anledning av
propositionen 1975: 9 samt med bifall till motionen 1975: 1876
yrkandet 6 och med anledning av motionen 1975: 1872 yrkandet
20 i denna del beslutar godkänna de riktlinjer utskottet förordat,

19. beträffande linjenämndernas sammansättning av herr Nordstrandh
(m) och fru Sundberg (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 62 som börjar ”Med
samma” och slutar ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående uttalat sig för att en vidgning av samspelet
mellan grundläggande högskoleutbildning och forskning bör
komma till stånd över hela fältet av högskoleutbildning. Mot denna bakgrund
vill utskottet stryka under angelägenheten av att det finns ett personsamband
mellan lärarrepresentanter i fakultetsnämnderna och linjenämnderna
för att en intim kontakt skall kunna upprätthållas mellan
forskningsplanering och grundutbildning.

UbU 1975:17

102

dels att utskottets hemställan under 67 bort ha följande lydelse:

67. att riksdagen beträffande linjenämndernas sammansättning
med bifall till motionen 1975: 1869 yrkandet 1 o i denna del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

20. beträffande befordringsgrunder vid tillsättning av tjänst som universitetslektor
av herrar Larsson i Staffanstorp (c), Nordstrandh (m), fru
Sundberg (m), herrar Fiskesjö (c) och Molin (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 62 börjar ”Så länge”
och på s. 63 slutar ”yrkandet 17 c” bort ha följande lydelse:

I propositionen föreslås ändrade befordringsgrunder för professorer
och universitetslektorer. Båda dessa förslag syftar till att ge en förstärkt
ställning åt den pedagogiska skickligheten i förhållande till den rent vetenskapliga
meriteringen. Utskottet anser att en sådan utveckling är befogad
och att större avseende bör fästas vid pedagogisk skicklighet, visad
t. ex. i samband med ledning av forskningsprojekt eller utarbetande
av läromedel. Utskottet anser emellertid samtidigt att regler om befordringsgrunder
vid tillsättning av tjänst som universitetslektor bör utformas
så att de så långt möjligt möjliggör integration i fråga om arbetsuppgifterna
mellan de olika tjänstetyperna på en och samma institution.
Vid tillsättning av tjänst som universitetslektor bör därför vetenskaplig
och pedagogisk skicklighet tillmätas lika värde. Riksdagen bör med bifall
till motionen 1975: 1858 yrkandet 1 och motionen 1975: 1872 yrkandet
17 c som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört
om befordringsgrunder vid tillsättning av tjänst som universitetslektor.

dels att utskottets hemställan under 69 bort ha följande lydelse:

69. att riksdagen beträffande befordringsgrunder vid tillsättning av
tjänst som universitetslektor med bifall till motionen
1975: 1858 yrkandet 1 och motionen 1975: 1872 yrkandet 17 c
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

21. beträffande tillsättningsmyndighet för tjänst som universitetslektor
av herr Nordstrandh (m), fru Sundberg (m) och herr Molin (fp) som anser dels

att den del av utskottets yttrande på s. 63 som börjar ”Beträffande
tillsättningsinstans” och slutar ”hos regeringen” bort ha följande
lydelse:

Beträffande tillsättningsmyndighet för tjänst som universitetslektor
erinrar utskottet om att tjänster som universitetslektor liksom andra
högre befattningar vid universitet och högskolor för närvarande tillsätts
av regeringen. Propositionens förslag innebär således olika tillsättningsinstanser
för professur resp. biträdande professur och universitetslektor.
Detta är enligt utskottets mening inte lyckligt. Utskottet anser att

UbU 1975:17

103

— i avvaktan på den av utskottet tidigare förordade översynen av tjänsteorganisationen
i vad gäller olika lärarkategorier vid universitet och
högskolor — ingen förändring bör ske beträffande tillsättningsinstans.
Tjänst som universitetslektor bör liksom hittills tillsättas av regeringen.

dels att utskottets hemställan under 70 bort ha följande lydelse:

70. att riksdagen beträffande tillsättningsmyndighet för tjänst som
universitetslektor med avslag på propositionen 1975: 9 samt
med bifall till motionen 1975: 1858 yrkandet 3 och motionen
1975: 1872 yrkandet 17 b som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

högskoleutbildningens lokalisering

beträffande allmänna riktlinjer för högskoleutbildningens lokalisering

22. av herr Nordstrandh (m) och fru Sundberg (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 67 som börjar ”Sorn utskottet”
och slutar ”får äventyras” bort ha följande lydelse:

Lokaliseringen av de samlade utbildningsresurserna är enligt utskottets
mening en mycket viktig faktor när det gäller att uppfylla kravet på
kvalitet och forskningsanknytning i den högre utbildningen. I fråga om
lokalisering av ny högskoleutbildning till nya orter är det av avgörande
principiell betydelse att ingen nyetablering aktualiseras som kan äventyra
resurser och verksamhet som redan finns eller åstadkomma splittring
av föreliggande utbildningsutbud och begränsade utbildningstillgångar.
Det är viktigt att befintliga resurser utnyttjas effektivt och att
investeringar som gjorts för utbildning och forskning tillgodogörs.

Utskottet kan godtaga att de orter som i varierande omfattning redan
har permanenta resurser för eftergymnasial utbildning får ställning av
högskoleorter. Den minskade studerandetillströmningen medger emellertid
inte nu en omfattande utbyggnad på dessa orter. I dagsläget föreligger
icke — med undantag för försöksverksamhet med yrkesteknisk högskola
— förutsättningar för någon nämnvärd utbyggnad av högskoleutbildningen
i permanent form utanför de nuvarande högskole- och filialorterna,
dvs. de fem universitetsorterna Uppsala, Lund, Stockholm, Göteborg
och Umeå jämte Linköping samt Luleå och filialortema Växjö,
Karlstad och örebro. Utskottet vill samtidigt stryka under att permamenta
högskoleutbildningar, som för närvarande finns på andra orter än
de nyssnämnda tio, inte får läggas ned utan att i så fall så långt möjligt
ersättas av annan högskoleutbildning av jämförbar art.

Ett mycket viktigt skäl till att man bör visa restriktivitet när det gäller
utspridning av högskoleutbildning är att man bör hålla fast vid kravet
på grundutbildningens forskningsanknytning, vilket utskottet i det föregående
också starkt framhållit. Avsaknad av forskningssamband för

UbU 1975:17

104

grundutbildningen får allvarliga konsekvenser för dess innehåll och kvalitet.
En grundutbildning utan nära kontakt med forskning löper risk att
bli alltför elementär och utan erforderliga förutsättningar för förnyelse.

Bättre möjligheter för en spridning av högskoleutbildningen och en
förbättrad bas för en önskad nyrekrytering av högskolestuderande bör i
första hand kunna nås genom en starkare satsning på olika former av
s. k. decentraliserad högskoleutbildning, t. ex. i form av distansundervisning.

dels att utskottets hemställan under 72 bort ha följande lydelse:

72. att riksdagen beträffande allmänna riktlinjer för högskoleutbildningens
lokalisering med avslag på propositionen 1975: 9
och motionen 1975: 1872 yrkandena 4 a och 4 b samt med bifall
till motionen 1975: 1869 yrkandet 1 h godkänner i sistnämnda
motion förordade riktlinjer,

23. av herr Molin (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 67 som börjar ”Sorn utskottet”
och slutar ”får äventyras” bort ha följande lydelse:

I likhet med vad som anförs i motion 1975: 1872 anser utskottet, att
det vid etablering av permanenta resurser för högskoleutbildning på nya
orter är nödvändigt att ta hänsyn till bl. a. möjligheterna att upprätthålla
sambandet mellan utbildning och forskning, till möjligheterna att
uppnå rimlig bredd och differentiering i utbildningsutbudet samt till
konsekvenserna för befintliga utbildningar och gjorda investeringar i undervisningslokaler,
studentbostäder m. m. på andra håll. Om hänsyn tas
till faktorer av detta slag finns det enligt utskottets mening inte förutsättningar
för en utbyggnad av traditionell universitetsutbildning utanför
nuvarande universitets- och filialorter.

Av propositionen framgår att avsikten inte heller är att bygga upp
nya högskoleenheter på ett antal orter eller att förlägga permanenta resurser
för sådan utbildning som i dag ges vid universiteten och deras filialer
till nya orter. Utskottet fäster särskild vikt vid departementschefens
uttalande att det ”inte är fråga om att bygga ut den traditionella
universitetsutbildningen”. Detta bör vara riktningsgivande för arbetet
både i de organisationskommittéer som skall tillsättas och i de regionala
organ som skall ta över efter den. Vad som anförs i propositionen beträffande
lokaliseringen av universitetsutbildningen är enligt utskottets
mening så betydelsefullt att det bör understrykas genom ett särskilt uttalande
från riksdagens sida.

Det är vidare självklart att bedömningen av utbyggnaden av högskoleutbildningen
måste göras med stort hänsynstagande till förhållandena
på de nuvarande filialorterna och vid universiteten i Umeå och Linköping.
Den minskade tillströmningen till universitet och högskolor har

UbU 1975:17

105

drabbat inte minst filialerna hårt, och för deras del är situationen f. n.
nästintill krisartad. Den kan inte bara mötas med tillfälliga stödaktioner.
Det gäller att ta till vara den resurs som filialerna representerar och se
till att de utvecklas till fullvärdiga utbildningsalternativ. Med tanke på
det prekära läget samt gjorda utfästelser och investeringar måste verksamheten
på filialorterna ges en ordentlig bredd innan en utbyggnad av
nämnvärd omfattning kan ske på andra håll. Det är därför också tillfredsställande
att utbildningsministern så klart i propositionen uttalar att
en förutsättning för den fortsatta utbyggnaden är ”att befintliga resurser
för högskoleutbildning skall utnyttjas effektivt och att investeringar som
gjorts för utbildning och forskning inte får äventyras”. Även i detta fall
bör vad departementschefen anför understrykas och preciseras genom
ett särskilt riksdagsuttalande med innebörden att den fortsatta utbyggnaden
av högskoleutbildningen skall planeras så att verksamheten vid nuvarande
universitetsfilialer samt universiteten i Umeå och Linköping får
ett tillfredsställande underlag innan nylokalisering till andra orter blir
aktuell. Med ett sådant uttalande tillgodoses också yrkandet i motion
1975: 1878 om en utbyggnad av utbildningsutbudet i Umeå.

dels att utskottets hemställan under 72 bort ha följande lydelse:

72. att riksdagen beträffande allmänna riktlinjer för högskoleutbildningens
lokalisering med anledning av propositionen
1975: 9 och med bifall till motionen 1975: 1872 yrkandena 4 a
och 4 b samt med avslag på motionen 1975: 1869 yrkandet 1 h
uttalar dels att permanenta resurser för universitetsutbildning
även i fortsättningen bör koncentreras till nuvarande universitets-
och filialorter, dels att utbyggnaden av högskoleutbildningen
från lokaliseringssynpunkt skall planeras så att verksamheten
på filialorterna och vid universiteten i Umeå och
Linköping ges tillfredsställande bredd och stadga innan en utbyggnad
av nämnvärd omfattning kan ske på andra orter,

24. beträffande fortsatt utbyggnad i Umeå av herr Molin (fp) som anser dels

att den del av utskottets yttrande på s. 67 som börjar ”Med hänvisning”
och slutar ”och 1975: 1878” bort ha följande lydelse:

Med erinran om vad utskottet nyss uttalat på grund av yrkandet 4 b
i motionen 1975: 1872 föreslår utskottet att riksdagen med anledning av
motionen 1975: 1878 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
förordat i fråga om lokalisering av högre utbildning till Umeå.

dels att utskottets hemställan under 73 bort ha följande lydelse:

73. att riksdagen beträffande lokalisering av högskoleutbildning
till Umeå med anledning av propositionen 1975: 9 och motio -

UbU 1975:17

106

nen 1975: 1878 samt med avslag på motionen 1975: 541 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

25. beträffande utbyggnadsorter m. m. av herr Molin (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 68 som börjar ”Regeringens
förslag” och slutar ”vara utbyggnadsorter” bort ha följande lydelse:

Permanenta resurser för yrkesinriktad högskoleutbildning finns redan
i dag på en rad orter i landet vilka inte är universitets- och filialorter.

I en del fall gäller det utbildningar som i dag anses höra hemma inom
gymnasieskolan, men för flertalet rör det sig också om resurser för i nuvarande
mening eftergymnasial utbildning. Det finns således redan i dag
förutsättningar på 15—20 orter att utifrån en befintlig verksamhet etablera
nya yrkesinriktade högskoleutbildningar. I propositionen föreslås
att tio av dessa orter eller pär av orter skall utpekas som framtida utbyggnadsorter.

Utskottet vill först understryka vad som framhållits ovan, nämligen
att det inte är fråga om att bygga universitet på nya orter. Dessutom
måste de nuvarande filialorterna ges särskild prioritet i den fortsatta utbyggnaden.
För deras del gäller det att fullfölja tidigare åtaganden genom
att ge verksamheten på dessa orter ökad bredd. Det förutsätter att
deras rekryteringsunderlag inte beskärs, att ämnesramen vidgas och att
nya utbildningar tillkommer.

Utskottet vill vidare peka på att det utöver de orter som nu föreslås
bli utbyggnadsorter finns ytterligare ett antal som med hänsyn till nuvarande
utbildnings- och andra samhällsresurser kan sägas ha goda förutsättningar
för att utveckla kortare yrkesinriktad högskoleutbildning. Det
gäller bl. a. Skövde och Gävle/Sandviken. Med hänsyn till att det av regeringen
föreslagna principbeslutet dessutom för mer än hälften av de
aktuella orterna får någon praktisk betydelse först vid mitten av 1980-talet avstyrker utskottet förslaget att riksdagen nu skall namnge framtida
utbyggnadsorter för högskoleutbildning. Enligt utskottets mening
bör man i stället nöja sig med att fastlägga att utbyggnaden av högskoleutbildningen
utanför universitets- och filialorterna bör förläggas till
sådana orter som redan i dag har permanenta resurser för högskoleutbildning.
Därigenom skapas förutsättning för att t. ex. Skövde och Gävle/Sandviken
senare kan inkluderas bland utbyggnadsorterna. Härigenom
har utskottet i viss mån tillgodosett yrkandena i motionerna
1975: 529, 1975: 826 och 1975: 1855.

Med nuvarande studerandetillströmning föreligger knappast några
förutsättningar för en omfattande utbyggnad på orter utanför universitets-
och filialorterna — ens av kortare yrkesinriktade högskoleutbildningar.
I den mån sådana utbildningar — med hänsyn bl. a. till förhållandena
på filialorterna — kan komma till stånd bör de förläggas till de
fyra orter som utpekas i propositionen, nämligen Sundsvall-Hämösand,

UbU 1975:17

107

Falun-Borlänge, Jönköping och Kalmar. För övriga orter kan — i enlighet
med vad som sägs i propositionen — bara utbildning i form av enstaka
kurser, bl. a. inom ramen för decentraliserad utbildning, bli aktuell.

dels att utskottets hemställan under 74 bort ha följande lydelse:

74. att riksdagen beträffande utbyggnadsorter med anledning av
propositionen 1975:9 samt med bifall till motionen 1975:
1872 yrkandena 4 c, 4 d, 4 e och 7 samt med avslag på motionerna
1975: 529 yrkandet 1, 1975: 826 och 1975: 1855 yrkandet
1 uttalar dels att eventuellt nytillkommande högskoleutbildning
utanför universitets- och filialorterna bör förläggas
till sådana orter som redan i dag har permanenta resurser för
högskoleutbildning, dels att i den mån tillströmningen till högre
utbildning och hänsynen till filialerna medger det utbyggnad
av kortare yrkesinriktad högskoleutbildning bör ske i Jönköping,
Sundsvall/Härnösand, Falun/Borlänge och Kalmar,
dels att eventuella ytterligare utbyggnadsorter inte bör utpekas
för närvarande,

26. beträffande decentraliserad universitetsutbildning m. m. av herr
Nordstrandh (m), fru Sundberg (m), fru Lantz (vpk) och herr Molin (fp)
som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 69 som börjar ”Den nuvarande”
och slutar ”ifrågavarande delar” bort ha följande lydelse:

Den nuvarande decentraliserade universitetsutbildningen bedriven i
regi av studieförbund, kommuner eller universitet/högskolor har på ett
betydelsefullt sätt bidragit till att föra ut den traditionella universitetsutbildningen
till nya grupper. Det räcker här att påminna om de många
s. k. ”extramurala” kurser som anordnats genom samverkan mellan universitet/högskolor
och olika studieförbund och om det s. k. radiouniversitetet
vars verksamhet omfattat kurser i bl. a. statskunskap och pedagogik.
På flera av de nya s. k. utbyggnadsorterna har människor ursprungligen
nått kontakt med högskoleutbildningen genom sådan decentraliserad
utbildning. Enligt utskottets mening skulle det vara olyckligt om de i
propositionen föreslagna principerna för lokalisering av högre utbildning
skulle leda till en minskning av den decentraliserade utbildningen. I
fortsättningen bör därför en särskild organisation utvecklas för den decentraliserade
utbildningen och särskilda anslag anvisas för densamma
med de nuvarande universitetsorterna jämte Linköping som bas. Därigenom
skulle högskoleutbildningen kunna nå ut även till människor utanför
de äldre universitetsorterna och de s. k. utbyggnadsorterna.

Viktigt för utvecklingen av den decentraliserade utbildningen är vidare
att den nu pågående försöksverksamheten med nya distributions -

UbU 1975:17

108

former vidgas och intensifieras. En viktig förutsättning i det sammanhanget
är uppbyggnaden av ett ”eteruniversitet” av den typ som finns
bl. a. i Storbritannien. Detta är både till sin omfattning och karaktär av
väsentligt mer ambitiöst slag än exempelvis den hittillsvarande TRUverksamheten.

dels att utskottets hemställan under 76 bort ha följande lydelse:

76. att riksdagen beträffande decentraliserad universitetsutbildning
m. m. med bifall till motionen 1975:1872 yrkandena 5 och 6
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. beträffande urvalsreglerna av herr Molin (fp):

Vad gäller urvalet av studerande till spärrad utbildning har utskottet
haft att välja mellan två olika modeller — kompetenskommitténs och
propositionens. Båda modellerna har fördelar och nackdelar. Enligt
folkpartiets uppfattning — framförd i motionen 1975: 1872 — bör urvalsreglerna
vara enkla och lättöverskådliga. Jag har funnit den i propositionen
framlagda modellen överlägsen KK:s modell i detta avseende.
Som vidare påpekas i motionen 1975: 1872 är det mycket svårt att konstruera
helt rättvisa urvalsregler. Detta har varit en av orsakerna till att
folkpartiet ansett att områden där antagningsbegränsning förekommer
bör vara så få som möjligt. Även vid spärrad intagning bör dock en viss
garanti finnas för att en rimlig andel studerande kan gå direkt från gymnasieskolan
till högskolan. Utskottet föreslår nu att procentandelen för
sådan direktövergång höjs från 15 till 20 procent jämfört med propositionens
förslag. Därigenom har folkpartiets önskemål på denna punkt
delvis tillgodosetts. Urvalsmodellen bör av flera skäl icke betraktas som
slutgiltigt fastställd. När vidgad erfarenhet vunnits om dess verkningar
— bl. a. i fråga om den sociala och könsmässiga rekryteringen till högskolestudier
— bör en omprövning företas.

2. beträffande behovet av återkommande utbildning av herr Molin (fp):

En utgångspunkt för folkpartiets utbildningspolitik är att samhället

skall erkänna allas rätt till utbildning kontinuerligt genom hela livet.
Denna rätt till en livslång återkommande utbildning måste påverka organisationen
av utbildningssystemet på alla nivåer. Dessutom måste effektiva
studiesociala åtgärder sättas in. Propositionens förslag ger mycket
litet av konkreta förslag när det gäller införandet av återkommande
utbildning. Jag menar därför att detta arbete måste fortsätta och prioriteras.
En lämplig väg är att en studiegrupp av parlamentariker, fristående
forskare och personer verksamma inom skolväsendet på olika nivåer
tillsätts för att granska hur förutsättningarna för verksamheten i

UbU 1975:17

109

grundskola och gymnasium påverkas av en utveckling mot återkommande
livslång utbildning.

På högskolenivå leder kravet om återkommande utbildning till flera
olika åtgärder. Dels bör nu befintliga längre yrkesinriktade högskoleutbildningar
ses över med syfte att bredda utbildningen och anpassa den
till principen om återkommande utbildning. Dels bör undervisningen i
större utsträckning anpassas till studerande med annan bakgrund än enbart
gymnasieskolan, således bör t. ex. — som delvis redan skett —
kvällskurser och s. k. halvfartskurser i större utsträckning anordnas.
Dels bör relationerna mellan intemutbildning och vidareutbildning av
olika slag inom arbetsmarknaden å ena sidan och högskoleutbildningen
å den andra ses över i syfte att åstadkomma en bättre integration. Dels
bör slutligen det studiesociala systemet ändras så att inte alltför stora
skillnader föreligger mellan det studiesociala stödet inom olika typer av
utbildning. Detta arbete bör enligt folkpartiets uppfattning prioriteras
och det kan inte ersättas av det mera administrativt organisatoriskt betonade
arbete som skall göras av organisationskommittéerna.

8 Riksdagen 1975.14 sami. Nr 17

utbildningsdepartementet

5 planeringsberedningar

6 regionstyrelser

ev. utbildningsnämnder

kommunal högskoleorganisation -

statliga högskoleenheter

■O

jordbruksdepartementet

styrelsen för jordbrukets
högskolor

utbildningsberedning

statliga högskoleenheter
(jordbrukets högskolor)

UbU 1975:17

lil

Bilaga 2

Principskiss över organisationen av statlig högskoleenhet
inom utbildningsdepartementets område

A. Universitet eller annan enhet med forskningsorganisation

rektorsämbete

fakultets/sektionsnämnder
(forskning och
forskarutbildning)

linjenämnder
(allmänna och lokala
utbildningslinjer)

enhetsstyrelse

institutioner

(grundläggande utbildning och/eller forskning och forskarutbildning)

B. Enhet utan forskningsorganisation

rektorsämbete

linjenämnd/er
(allmänna och lokala utbildningslinjer)

ev. institutioner

enhetsstyrelse

UbU 1975:17

112

Bilaga 3

Principskiss över kommunal högskoleorganisation
A. Primärkommunal organisation

linjenämnd/er (i regel)

skolenhet/er

skolstyrelse

B. Landstingskommunal organisation

linjenämnd/er (i regel)

skolenhet/er

utbildningsnämnd

Vissa högskoleorgan för planering och ledning av utbildning och forskning, m. m. <|

-t*.

Uppgifter Sammansättning m. m. Val av ledamöter

1. Regionstyrelser

Styrelsen bör svara för samordnande planering av
den grundläggande utbildningen som helhet i regionen
och bl. a. fördela medel för lokala och
individuella utbildningslinjer samt enstaka kurser
på läroanstalter och orter. Styrelsen skall yttra sig
över samtliga anslagsframställningar från de lokala
enheterna (inkl. anslagsframställningar om
forskning och forskarutbildning). Den bör vidare
ha det sammanhållande ansvaret för anknytning
mellan enheter med och enheter utan fast forskningsorganisation
och bl. a. fördela de särskilda
medlen för detta ändamål. Regionstyrelsen bör
slutligen ha hand om organisatoriska frågor som
berör två eller flera högskoleenheter. Frågor om
ytterligare uppgifter för regionstyrelserna får för
varje region övervägas av organisationskommittéerna.

Omkring 2/3 av ledamöterna bör
vara företrädare för allmänna intressen
och omkring 1/3 av ledamöterna
bör hämtas inom högskolan.

Ledamöter som hämtas inom
högskolan utses av regeringen efter
förslag av personal- och studerandeorganisationer.

2. Utbildnings- Utbildningsnämnder för de olika yrkesutbildnings nämnder

sektorerna bör kunna inrättas av regionstyrelsen.

Rådgivande och förslagsställande expertorgan i
både den kvalitativa och den kvantitativa planeringen.
Nämnderna bör, eftersom de i regel blir
gemensamma för flera läroanstalter eller för hel
region, formellt knytas till regionstyrelsen.

Omkring 1/3 lärare, 1/3 studerande
och 1/3 företrädare för yrkeslivet.
Representation för teknisk
och administrativ personal bör
kunna förekomma.

Utses av regionstyrelsen.

UbU 1975:17

Uppgifter

Enhetsstyrelser

Styrelsen skall förvalta och fördela samtliga resurser,
tillsätta tjänster och göra anslagsframställning
i fråga om bl. a. grundläggande utbildning på
grundval av förslag från linjenämnder och institutioner
samt avge yttrande över fakultets/sektions
anslagsframställning i vad gäller forskning och
forskarutbildning. I samband med detta yttrande
skall styrelsen avge förslag om gemensamma
tjänster för grundläggande utbildning och forskning/forskarutbildning.

Styrelsen inrättar dels lokala och individuella utbildningslinjer
som enbart berör enheten, dels kurser
som inte ingår i allmän eller lokal utbildningslinje
vid enheten.

Styrelsen svarar för den lokala antagningen till
grundläggande utbildning vid enheten.

Fakultets/ Kollegierna skall främja vetenskaplig samverkan

sektionskollegier samt utse vissa ledamöter i bl. a. fakultets/sek tionsnämnder.

Sammansättning m. m.

Val av ledamöter

Utgångspunkt: 1/3 företrädare för
allmänna intressen, 2/3 hämtade
inom högskoleenheten. Företrädarna
för allmänna intressen samt
rektor och de lärare som utses
som företrädare för verksamheten
— inte som företrädare för
de anställda — bör alltid ha majoritet.
Antalet företrädare för de
anställda bör vara ungefär lika
stort som antalet företrädare för
de studerande.

Företrädare för allmänna intressen
bör utses dels av regeringen,
dels av organ med primärkommunal
och landstingskommunal
anknytning. En väg kan här vara
att låta länsstyrelserna medverka
(jfr regionstyrelserna). Rektor,
som normalt är styrelsens ordförande,
utses av regeringen efter
förslag från enheten. Lärare som
företräder verksamheten utses av
de berörda lärarna. Företrädare
för de anställda utses normalt genom
personalorganisationerna.
Företrädare för de studerande utses
direkt av de studerande eller
av organ eller sammanslutningar
som företräder dem.

Ordinarie professorer och biträdande
professorer samt innehavare
av ordinarie universitetslektorat
och motsvarande tjänster, även
vid högskoleenheter utanför den
nuvarande universitetsorganisatio -

Uppgifter

Sammansättning m. m.

Val av ledamöter

0<5

5. Fakultets/

sektionsnämnder

6. Linjenämnder

Nämnderna skall vara ledningsorgan för fakulteter/sektioner
och bl. a. avge anslagsframställningar
i fråga om forskning och forskarutbildning.

Linjenämnder skall svara för utveckling av utbildningens
innehåll och organisation samt samordna
insatser från bl. a. olika berörda institutioner när
det gäller allmänna och lokala utbildningslinjer.
Linjenämnd skall fastställa lokal plan för allmän
utbildningslinje liksom utbildningsplan för lokal
utbildningslinje.

Föi utom ledamöter utsedda av
fakultets/sektionskollegiet bör det
finnas företrädare för andra anställda
och för de studerande i
forskarutbildning. Sammansättningen
skall övervägas ytterligare.

Omkring 1/3 lärare, 1/3 studerande,
1/3 företrädare för yrkeslivet
inom det berörda området (såväl
arbetstagare som arbetsgivare) eller
för annan högskoleutbildning,
övrig personal bör kunna vara
företrädd, där förutsättningar för
det finns.

Lärarledamöter utses av de lärare
som är verksamma inom nämndens
område, företrädare för de
studerande direkt av dessa eller
av organ eller sammanslutningar
som företräder dem. Företrädare
för yrkeslivet bör utses av enhetsstyrelse
(motsv.).

Institutions styrelse -

Institutionsstyrelse skall leda institutionens verk- Företrädare för de anställda och Ledamöter utses genom val av

samhet och besluta om dispositionen av dess resurser.

studerande samt en prefekt, som
normalt är ordförande. Ingen av
de tre grupperna lärare, övriga
anställda och studerande bör ensam
ha majoritet. Sammansättningen
bör i övrigt inte vara centralt
reglerad.

berörda grupper vid institutionen.
Prefekt utses av enhetsstyrelsen
efter samråd med de berörda vid
institutionen.

UbU 1975:17

Uppgifter

Sammansättning m. m.

Val av ledamöter

8. Tjänsteförslagsnämnd
inom
varje fakultet/
sektion

Inom ramen för nuvarande universitetsorganisation
Förslagsmyndighet i ärenden om tillsättning av
professors- och universitctslektorstjänstcr.

I ärende om professorstillsättning skall nämnden
avge förslag direkt till regeringen.

Nämnden består av sex fasta ledamöter.
I ärende om professorstillsättning
tillkommer tre särskilda
ledamöter, motsvarande
sakkunniga enligt nuvarande ordning.
I ärende om universitetslektorstillsättning
tillkommer en
särskild ledamot.

Av de fasta ledamöterna utses
två av fakulteten/sektionen, två av
dennas utbildningsnämnd. En företrädare
för de anställda utses av
personalorganisationerna och en
företrädare för de studerande direkt
av de studerande eller av organ
eller sammanslutningar som
företräder dem. De tre särskilda
ledamöterna för professorstillsättning
utses av fakulteten/sektionen.
Den särskilda ledamoten för universitetslektorstillsättning
utses av
utbildningsnämnden.

UbU 1975:17

117

Bilaga 5

Översikt över motionernas behandling

Motions-	Motionsyrkandena behandlas på nedan angivna ställen i
yrkande	utskottets	utskottets	reservation särskilt
nr	yttrande	hemställan	nr yttrande
	s.	P-	nr
45	71-72	87
49: 1	72-73	86
2	72-73	86
3	72-73	85
4	72	84
113	53	50
158:9	22-23	5	3
162	60	62
165	46	37
360	52	46
516	38	22
519	70	81
521:1-2	73	86
524:1	46	36
529:1	68	74	25
2	69	77
530	71-72	87
536:1-2	73	86
541	67	73	24
826	68	74	25
830	71-72	90
831	53	50
1352	70	80
1373	52	47
1387	70	78
1390:1-2	45	32	11
1412:1-3	46	38
1414:1	38	23
2	38	22
1420	67-69	75
1421	71-72	90
1851	59	60
1854:1	72	84
2	72	84
3	72-73	85
4	72-73	86
5	72-73	86
1855:1	68	74	25
2	71-72	87
3	71-72	87
4	71-72	87
5	71-72	87

UbU 1975:17

Bilaga 5

118

Motions-	Motionsyrkandena behandlas på nedan angivna ställen i
yrkande	utskottets	utskottets	reservation särskilt
nr	yttrande	hemställan	nr yttrande
	s.	P-	nr

1856	46	35
1857	71-72	88
1858:1	62-63	69	20
2	22-23	4	2
3	62-63	70	21
1859	50-51	42
1860	58	54
1861	70	79
1862	58-59	57
1863	71-72	88
1864	59	60
1865	29	12
1868	30	15
1869:1-2	16
1 a	35-36	18	7
1 b	38	21	8
1 c	39	26
1 d	26-28	7	4
1 c	39-41	29
1 f	44-45	31	10
1 g	43-44	30	9
1 h	66-67	72	22, 23
1 i	49-50	41
1 j	54	51	15
1 k	54	52
1 1	61	65
1 m	59	58	16
1 n	59	58	16
1 o	60-61, 61 -62	63, 67	19
1 P	76	91
i q	76-77	92
2	45-46	34	12
1870	30	16
1871:1	72	84
2	72-73	85
3	72-73	86
4	72-73	86
1872:1-24	16-17
1	26-28, 59	7, 58	4, 16
2	30	13
3 a	28	8	4
3 b	52	45	14
3 c	29	9
4 a	66-67	72	22, 23
4 b	66-67	72	22, 23
4 c	68	74	25
4 d	68	74	25

UbU 1975:17

Bilaga 5

119

Motions-	Motionsyrkandena behandlas på nedan angivna ställen i
yrkande	utskottets	utskottets	reservation särskilt
nr	yttrande	hemställan	nr yttrande
	s.	P-	nr

1872:4 e	68	74	25
5	69	76	26
6	69	76	26
7	68	74	25
8	36-37	19
9	37	20
10	38	25
11	44	30	9
12	29	10	5
13	46	35
14 a	49	40	13
14 b	50	41
15	51	43
16	22-23	3
17a	22-23	4	2
17 b	62-63	70	21
17 c	62-63	69	20
18	77	94
19	61, 76-77	65, 92
20	59, 61	59, 64	17,
21	30	14	6
22	76-77	92
23	76	91
24	51-52	44
1873:1-2	16-17	1	1
1874:1	39	27
2	53	49
1875	53	48
1876:1-11	16
1	43-44, 45-46	30, 33	9
2	26-28	7	4
3	29	11
4	58	55
5	62	66
6	61	64	18
7	59	59	17
8	22-23	3
9	60	61
10	76	91
11	61, 77	65, 92
1877	38	24
1878	67	73	24
1879	62	68
1880	61	65

UbU 1975:17

120

Innehållsförteckniing

Propositionen 1

Motionerna 4

Utskottet 15

Allmänna överväganden 16

Ett nytt högskolebegrepp 17

Högskoleutbildningens uppgifter m. m 19

Antalet studerande i högskoleutbildning m. m. — antagnings begränsning

— antagningens organisation 24

Behörighet för högskolestudier m. m 31

Urval bland behöriga sökande 41

Högskolestudiernas organisation m. m. — återkommande utbildning
47

Institutionell organisation m. m 54

Högskoleutbildningens lokalisering 63

Försöksverksamhet med yrkesteknisk högskoleutbildning 70

Genomförande 73

Anslagsberäkningar för budgetåret 1975/76 78

Hemställan 78

Reservationer 86

1. Propositionens behandling (vpk) 86

2. Universitetslektors tjänstgöring (m, vpk) 89

3. En parlamentarisk universitetsforskningsutredning (m) 89

4. Planeringsramar, resursramar och regler för antagning m. m.

(m, vpk, fp) 90

5. Dubbelspärrar (m, vpk, fp) 92

6. Anslagssystem (fp) 92

7. Allmän behörighet till utbildningslinje (m) 93

8. Särskilda förkunskapskrav (m) 93

9. Urvalsgrunden arbetslivserfarenhet (m) 94

10. Tillgodoräkning av betyg i kompletterat ämne som är särskilt
förkunskapskrav (m, fp) 96

11. Könskvotering vid urval till högskolan (m) 96

12. Reform av systemet för urval till högskolan (m) 97

13. Ordningen för fastställande av allmänna utbildningslinjer (fp) 98

14. Yrkes- och studievägledning (vpk, fp) ; 98

15. Betygssystem (m) 99

16. Regionala samrådsnämnder (m, fp) 99

17. Företrädare för de allmänna intressena i regionstyrelse (c,

m, fp) 100

18. Företrädare för de allmänna intressena i enhetsstyrelse (c,

m, fp) ’ 101

19. Linjenämndernas sammansättning (m) 101

20. Befordringsgrunder vid tillsättning av tjänst som universitetslektor
(c, m, fp) 102

21. Tillsättningsmyndighet för tjänst som universitetslektor

(m, fp) 102

UbU 1975:17

121

22. Allmänna riktlinjer för högskoleutbildningens lokalisering
(m) 103

23. Allmänna riktlinjer för högskoleutbildningens lokalisering
(fp) 104

24. Fortsatt utbyggnad i Umeå (fp) 105

25. Utbyggnadsorter m. m. (fp) 106

26. Decentraliserad universitetsutbildning m. m. (m, vpk, fp) .. 107

Särskilda yttranden

1. Urvalsreglerna (fp) 108

2. Behovet av återkommande utbildning (fp) 108

Bilagor

1. Översikt över den föreslagna organisationen för högskolan 110

2. Principskiss över organisationen av statlig högskoleenhet

inom utbildningsdepartementets område lil

3. Principskiss över kommunal högskoleorganisation 112

4. Vissa högskoleorgan för planering och ledning av utbildning
och forskning, m. m 113

5. Översikt över motionernas behandling 117

KUNGL. BOKTR. STOCKHOLM 1 975 750054