Utrikesutskottets betänkande nr 4

UU 1975:4

- Nr 4

Utrikesutskottets betänkande med anledning av prop. 1975:1 i vad
avser anslag till internationellt utvecklingssamarbete, jämte motioner I

detta betänkande behandlas regeringens i propositionen 1975:1 bilaga
5 (litt. C) framlagda förslag angående Sveriges deltagande i det internationella
utvecklingssamarbetet samt de i anslutning därtill framlagda motionerna.

En förteckning över behandlade motioner återfinns i slutet av betänkandet.

Allmänt (Prop. 1975:1 s. 13-14, 17-18)

I propositionen redogörs för de drastiska förändringar som inträffat i den
internationella ekonomiska situationen under de senaste åren, till följd bl. a.
av stora prishöjningar på olja, viktiga livsmedel samt andra råvaror och
industrivaror.

För nästan alla icke oljeproducerande u-länder innebär den ekonomiska
krisen ett hot inte bara mot deras långsiktiga utveckling utan också mot
deras möjligheter att täcka de omedelbara behoven av livsnödvändiga varor.
Det är de fattigaste u-länderna och inom dessa de fattigaste människorna
som drabbas hårdast.

De oljeexporterande u-ländernas bytesbalansöverskott beräknas under år
1974 ha uppgått till ca 60 miljarder dollar. De icke oljeproducerande uländerna
som grupp beräknas å andra sidan ha fått en försämring av sin
bytesbalans med 15 miljarder dollar år 1974 och beräknas år 1975 få en
ytterligare försämring med 3-5 miljarder dollar. De fattiga u-länderna saknar
möjlighet att själva finansiera dessa underskott.

Den dramatiskt försämrade situationen för flertalet u-länder har understrukit
deras beroende av den internationella ekonomin. Samtidigt har oljeproducerande
och andra råvarurika u-länder stärkt sin ställning och därmed
sina möjligheter att påverka utvecklingen av relationerna mellan rika och
fattiga länder. Dessa skilda utvecklingstendenser för olika grupper av uländer
har hittills samverkat och gett ny skärpa åt u-landsgruppens gemensamma
krav på ekonomiskt självbestämmande och ett större inflytande i
internationella ekonomiska frågor. Dessa krav sammanfattades i FN:s särskilda
generalförsamling våren 1974 i form av en deklaration om en ny
internationell ekonomisk ordning och ett handlingsprogram för hur denna
ordning skall komma till stånd.

1 Riksdagen 1975. 9 sami. Nr 4

UU 1975:4

Deklarationen och handlingsprogrammet speglar u-ländernas gemensamma
syn på hur samarbetet mellan världens stater bör utformas. Grundläggande
skall således vara staternas suveränitet och jämställdhet, alla folks
rätt till självbestämmande samt varje stats fulla rätt att förfoga över sina
naturresurser och självständigt styra alla ekonomiska aktiviteter.

Handlingsprogrammet innefattar ett särskilt program för bistånd till de
av den ekonomiska krisen hårdast drabbade u-länderna. Detta program har
emellertid hittills endast erhållit ett begränsat stöd från de stora i-länderna.
Dessas motstånd har framför allt gällt beslutet att upprätta en särskild fond
som skulle bistå de av den ekonomiska krisen hårdast drabbade u-länderna
under resten av 1970-talet. Flera i-länder har även gjort motstånd mot
strävandena att stärka FN:s roll som centralt organ för internationellt utvecklingssamarbete.
I stället märks en strävan att förlägga den internationella
debatten om uppföljning av besluten vid den extra generalförsamlingen till
organisationer över vilka de stora västliga i-länderna har större kontroll än
vad som är fallet i de centrala FN-organen.

1 propositionen meddelas att det samlade offentliga biståndet från medlemmarna
i OECD:s biståndskommitté (DAC) uppgick till 43 miljarder kronor
år 1973. Räknat som andel av DAC-ländernas samlade produktion innebär
detta att biståndet minskade från mer än 0,5 % år 1963 till ca 0,3 %
år 1973. Det finns ingen anledning att vänta sig att denna utveckling skall
vändas inom den närmaste framtiden. Flera i-länder har minskat sina utfästelser
om bistånd eller utlovar endast oförändrad volym. Detta uppvägs
inte av att några av de andra givarländerna - Canada, Nederländerna, Norge
och Sverige - ökar biståndsflödet i snabb takt. Flera av de oljeexporterande
länderna förefaller dock vara beredda att göra betydande biståndsinsatser.
Under år 1974 beräknas denna ländergrupp ha lämnat utfästelser om offentligt
bistånd på totalt ca 44 miljarder kr. Iran och Saudiarabien svarade
ensamma för ungefär tre fjärdedelarav dessa utfästelser. Ungefär 14 miljarder
kr. av de oljeexporterande ländernas biståndsutfästelser avsåg u-länder som
tillhör de hårdast drabbade. Biståndsflödet från oljeländerna torde komma
att fortsätta att öka under de närmaste åren. För flertalet av dessa länder
innebär detta att biståndet räknat som andel av BNP kommer att ligga
klart över det internationella 0,7 %-målet.

Om DAC-länderna skulle lämna ett offentligt bistånd som motsvarar
0,7 % av bruttonationalprodukten skulle biståndsflödet från dessa länder
år 1975 komma i närheten av 130 miljarder kr. Detta skulle innebära att
u-länderna nästan helt kompenserades för de beräknade kortsiktiga effekterna
av den ekonomiska krisen. Det är emellertid orealistiskt att hysa förhoppningar
om en biståndsvolym av denna omfattning. Endast Nederländerna,
Norge och Sverige bland DAC-länderna kan väntas nå 0,7 %-målet
år 1975 i enlighet med rekommendationen i FN:s utvecklingsstrategi. Före
år 1980 kan endast ett fåtal ytterligare DAC-länder väntas nå målet. Sverige

UU 1975:4

har sedan flera år tillbaka ökat biståndsanslagen snabbare än något annat
jämförbart land. Den anslagsökning som föreslås för budgetåret 1975/76
torde även i absoluta tal bli större än för något annat DAC-land.

Den ekonomiska krisen har återverkat på fördelningen av resurserna inom
de fattiga länderna. I flertalet av dessa har den snabba inflationen drabbat
de fattigaste folkgrupperna hårdast. De redan tidigare stora inkomstklyftorna
tenderar att öka. Makten hos de grupper som vill bevara en orättfärdig
samhällsordning befästs ytterligare. Dessa problem har under senare år uppmärksammats
i den internationella diskussionen om utvecklingssamarbetet
och länderfördelningen av biståndet. FN:s utvecklingsprogram (UNDP) beslutade
sålunda i januari år 1974 att länder som vidtar strukturella reformer
till förmån för de fattigaste folkgrupperna bör ges visst företräde till organisationens
resurser. Världsbankschefen slog fast i sitt tal vid bankens
senaste årsmöte att u-ländernas egna insatser är avgörande för om situationen
för de fattigaste folkgrupperna skall kunna förbättras.

Särskilda frågor avseende riktlinjer för Sveriges insatser i internationellt
utvecklingssamarbete

1. Anslagsutveckling, planeringsramar m. m.

Propositionen (s. 37-38)

De samlade anslagen för internationellt utvecklingssamarbete föreslås
budgetåret 1975/76 uppgå till 2 860 milj. kr. Detta innebär en ökning på
760 milj. kr. eller med ca 36 % i förhållande till innevarande budgetår.
Härigenom beräknas de totala biståndsanslagen motsvara 1 % av bruttonationalprodukten
till marknadspris.

Sverige har under första hälften av 1970-talet procentuellt sett ökat biståndet
till u-länderna snabbare än något annat industriland. Sverige kommer
också att uppfylla FN-åtagandet att i mitten av 1970-talet betala ut 0,7 %
av bruttonationalprodukten till marknadspris i bistånd.' Endast Sverige, Norge
och Nederländerna kan, som tidigare nämnts, väntas uppfylla detta åtagande.

Beräkningen av planeringsramarna för biståndsanslagen har tidigare gjorts
med utgångspunkt i riksdagens beslut att anslagen skall öka i absoluta tal
minst lika mycket som under löpande budgetår. Denna planeringsmetod
är nu inte längre tillämplig. Föredragande statsrådet förordar därför att planeringsramarna
förbudgetåren 1976/77 och 1977/78 beräknas till 2 950 milj.
kr. resp. 3 050 milj. kr. Härigenom erhålls ett tillfredsställande underlag
för planeringen av utvecklingsbiståndet.

1 Det internationella 0,7 % -målet avser utbetalningar av bistånd till skillnad från det
svenska 1 %-målet som gäller budgetanslag. Utbetalningarna släpar vanligen efter
p. g. a. att de sker i takt med de olika projektens genomförande.

UU 1975:4

Planeringsramar för budgetåren 1975/76-1977/78

Budgetår, milj. kr.

1975/76-

1977/78

1974/75 1975/76 1976/77 1977/78 Summa
Anslag Förslag Planeringsramar

Bidrag till internationella
biståndsprogram

750,0 1050,0 1090,0 1125,0 3 265,0

Bilateralt utvecklingssamarbete -

1 297,8 1 7363 1 784,0 1 847,0 5 367,3

Förvaltning, utbildning,
rekrytering och information
m. m.

52,2 73,7 76,0 78,0 227,7

Totalt 2100,0 2 860,0 2 950,0 3 050,0 8 860,0

Fördelningen av planeringsramarna på anslag är liksom tidigare år att
anse som indikativ. Förskjutningar i den ena eller andra riktningen mellan
andelarna för anslagen Bidrag till internationella biståndsprogram och Bilateralt
utvecklingssamarbete måste nämligen kunna ske för att man skall
kunna ta hänsyn till omständigheter som nu inte kan förutses.

En prognos för bruttonationalproduktens storlek budgetåret 1975/76 är
naturligtvis högst osäker. För år 1976 görs över huvud taget ingen bedömning
i finansplanen, och beräkningen får därför grundas på ett schablonantagande
för detta år. För att underlätta beräkningen av de totala biståndsanslagen
anser föredragande statsrådet att de i fortsättningen bör baseras på den BNPprognos
som görs i finansplanen för det kalenderår under vilket förslagen
framläggs. Anslagen för internationellt utvecklingssamarbete för budgetåret
1976/77 kommer således att motsvara 1 % av den bruttonationalprodukt
som beräknas för år 1976.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1975:729 av herr Fälldin m. fl. (c), i vad avser hemställan
att riksdagen beslutar vad i motionen under rubriken "Anslagsutveckling
- anslagsfördelning" anförts beträffande totala planeringsramar (punkt B.
13 a),

dels motionen 1975:730 av herr Helén m. fl. (fp), i vad avser hemställan
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om planeringsramarna för det svenska biståndet budgetåren 1976/77
och 1977/78 (punkt 9), samt att riksdagen uttalar sig för att de statliga
anslagen till u-landsbistånd bör utgöra en växande andel av Sveriges samlade
resurser även efter det budgetår då vi når upp till en procent av bruttonationalprodukten
i bistånd (punkt 10),

UU 1975:4

dels motionen 1975:1163 av herr Olsson i Kil (fp), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär att till innevarande riksmöte få förslag till planeringsramar
förden svenska biståndsverksamheten, som innebär ett uppnående
av tvåprocentsmålet i början av 1980-talet.

Utskottet

De tre motionerna behandlar biståndsanslagens storlek efter nästa budgetår.
I motionen 729 uttalas att den i budgetpropositionen redovisade planeringen
av biståndsanslagen inte får utesluta extra insatser om ytterligare
starka skäl härför skulle visa sig.

I motionen 730 uttalas kritik mot budgetpropositionens planeringsramar
för kommande budgetår, då dessa endast skulle tillåta mycket små ökningar
av biståndet. Motionärerna menar att det bör slås fast att anslagen för offentligt
bistånd bör utgöra en växande andel av vårt lands samlade resurser
även efter det budgetår då vi når upp till biståndsanslag motsvarande en
procent av bruttonationalprodukten.

Ett nytt biståndsmål, nämligen två procent av bruttonationalprodukten
i början av 1900-talet, föreslås i motionen 1163.

Utskottet vill med anledning av denna motion hänvisa till att frågan
om anslagsutvecklingen efter det år när enprocentsmålet uppnåtts behandlades
även vid fjolårets riksdag (UU 1974:3). Riksdagen delade uppfattningen
att Sveriges insatser i utvecklingssamarbetet även i framtiden bör öka i
takt med vårt lands ekonomiska möjligheter. Därvid underströks dock att
det övergripande målet för Sveriges framtida utvecklingsinsatser inte kan
uttryckas enbart i en viss procentandel av vår bruttonationalprodukt. Uländerna
har under senare år framfört allt starkare krav att industriländerna
anlägger ett vidare synsätt på förbindelserna mellan de två ländergrupperna.
Sålunda har de bl. a. understrukit att de ekonomiska relationerna mellan
alla länder skall grundas på likaberättigande och respekt för nationellt oberoende.
Deras krav har i allt större utsträckning kommit att koncentreras
till de handelspolitiska och monetära områdena, där de ansett att i-ländernas
större ekonomiska makt har påverkat resultatet av hittills genomförda
internationella förhandlingar.

I fjolårets utskottsbetänkande hänvisades till de internationella konferenser
och förhandlingar som väntades äga rum senare under året. Dessa
innebar att det internationella samfundet inom en relativt kort tidsrymd
skulle utsätta de internationella ekonomiska relationerna i alla deras aspekter
för en ingående granskning.

Samma konstaterande kan göras i år.

I propositionen 1975:1 redogörs för de beslut som fattades av FN vid
1974 års extra generalförsamling, liksom för resultatet av Världslivsmedelskonferensen
och andra för u-länderna viktiga internationella förhandlingar.

I september 1975 kommer FN:s generalförsamling åter att sammanträda

UU 1975:4

till ett extra möte. Därvid skall de internationella utvecklingsproblemen
i hela deras vidd behandlas.

Bl. a. väntas generalförsamlingen behandla frågor om en samlad råvarupolitik,
utveckling av jordbruk och industri i u-länderna, överförande av
verkliga resurser från industristaterna till u-länderna, tekniskt bistånd, monetära
och handelspolitiska frågor samt de multinationella företagens roll
i utvecklingsprocessen. Dessutom kommer generalförsamlingen att granska
FN-systemets organisation och överväga ändringar som kan göra FN till
ett mera effektivt instrument för det ekonomiska samarbetet.

1 propositionen framhålls att den dramatiskt försämrade situationen för
flertalet u-länder har understrukit deras beroende av den internationella
ekonomin. Samtidigt har oljeproducerande och andra råvarurika u-länder
stärkt sin ställning och därmed sina möjligheter att påverka utvecklingen
av relationerna mellan rika och fattiga länder. Dessa skilda utvecklingstendenser
för olika grupper av u-länder har hittills samverkat och gett ny
skärpa åt u-landsgruppens gemensamma krav på ekonomiskt självbestämmande
och ett större inflytande i internationella ekonomiska frågor.

Sveriges politik gentemot u-länderna kan inte undgå att påverkas av dessa
förhållanden.

Den här beskrivna utvecklingen är en av utgångspunkterna för den översyn
och värdering av den svenska biståndspolitiken som nu företas. Först
när resultatet av den biståndspolitiska utredningens arbete föreligger kommer
tillräckligt underlag att finnas för ställningstaganden till principer för
den framtida utvecklingen av biståndsanslagen.

Utskottet konstaterar i detta sammanhang att de planeringsramar för budgetåren
1976/77 och 1977/78 som anges i propositionen 1975:1 är att anse
som minimiramar som skall kunna ligga till grund för den långsiktiga landprogrammeringen
av biståndet. Insatser utöver dessa ramar kan således bli
aktuella.

Med hänvisning till det som här anförts får motionerna 729 och 730,
i vad avser planeringsramarna för kommande budgetår, anses besvarade.

Utskottet avstyrker motionen 1163.

I motionen 729 uttalas att det bör vara en synnerligen angelägen uppgift
för vårt land att på allt sätt söka påverka andra rika länder att öka sina
insatser.

Sverige har i olika sammanhang påtalat att i-ländernas totala utvecklingsbistånd
hittills långt ifrån motsvarar den volym som är förutsedd i
FN:s utvecklingsstrategi, dvs. 0,7 procent av bruttonationalprodukten vid
mitten av 1970-talet.

Möjligheterna att uppnå en väsentlig ökning i resursöverföringar från rika
till fattiga länder torde i hög grad bli avhängiga av den fortsatta diskussionen
mellan de traditionella givarländerna och de oljeexporterande stater som
nu har exceptionellt höga överskott i sina betalningsbalanser.

UU 1975:4

Utskottet delar motionärernas synpunkt att det är angeläget att påverka
andra rika länder att öka sina insatser.

Motionen 729 får anses besvarad i denna del.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen anser motionen 1975:729, i vad avser totala planeringsramar,
besvarad med vad utskottet anfört,

2. att riksdagen anser motionen 1975:730, i vad avser planeringsramarna
för budgetåren 1976/77 och 1977/78, besvarad med
vad utskottet anfört,

3. att riksdagen anser motionen 1975:730, i vad avser anslagsutveckling
efter uppnåendet av enprocentsmålet, besvarad med
vad utskottet anfört,

4. att riksdagen avslår motionen 1975:1163.

2. Biståndsanslagets uppdelning

Propositionen (s. 39)

SIDA anför i årets anslagsframställning att den nuvarande anslagsuppdelningen
inom biståndet inte är ändamålsenlig. Styrelsen föreslår därför
att alla medel till biståndsverksamhet uppförs under ett biståndsanslag, som
sedan delas upp i anslagsposter, så att medelsanvädningen mera konsekvent
än hittills fördelas på olika ändamål.

Den nuvarande uppdelningen av biståndsmedlen motsvarar inte entydigt
inriktningen av biståndsverksamheten på olika ändamål. Anslagsmässigt
delas biståndet in i verksamhet som har internationell organisation som
huvudman och sådan där Sverige mera direkt är med och beslutar om den
slutliga användningen av biståndsmedlen. I stort gäller nu att bidrag till
mellanstatliga organisationer förs upp under anslaget för bidrag till internationella
biståndsprogram, medan direkt bistånd och samarbete med internationella
organisationer om särskilda projekt redovisas under anslaget
för det bilaterala utvecklingssamarbetet. Ansvaret för att bereda ärenden
rörande bidrag till de internationella organisationerna faller på UD, medan
SIDA svarar för beredningen av det bilaterala biståndet och samarbete med
internationella organisationer i fråga om särskilda projekt, s. k. multibiprojekt.
Det nuvarande sättet att presentera biståndsverksamheten under olika
anslag ger viktig information om biståndets inriktning. Det är också en
fördel att verksamhet som administreras på olika sätt redovisas under olika
anslag. Att denna huvudprincip tillämpas får inte hindra att beredningen
av enskilda insatser sker på ett sådant sätt att tillgänglig sakkunskap både
inom UD och SIDA tas till vara. För att ett enhetligt svenskt uppträdande
gentemot de internationella organisationerna skall kunna garanteras är ett
samarbete mellan UD och SIDA i beredningen av multibiprojekten angeläget.

UU 1975:4

Den nuvarande anslagsuppdelningen av biståndsmedlen fyller således vissa
väsentliga syften. En allsidig prövning av frågan om en förändring av
anslagsindelningen bör emellertid kunna göras när biståndspolitiska utredningen
har avslutat sitt arbete. I propositionen föreslås enbart mindre ändringar
av anslagsindelningen. Viss del av kostnaderna för biståndskontoren
vid vissa ambassader i mottagarländerna kommer fr. o. m. budgetåret
1975/76 att föras från anslaget C 2. Bilateralt utvecklingssamarbete till anslaget
C 4. Styrelsen för internationell utveckling. Vidare föreslås att medel
för svenskt stöd för u-landsforskning utanför de bilaterala landprogrammen
skall redovisas inom en anslagspost på anslaget C 1. Bidrag till internationella
biståndsprogram.

Motionen

I motionen 1975:730 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs att riksdagen
begär att regeringen inför budgetarbetet avseende budgetåret 1976/77 ändrar
den nuvarande anslagsuppdelningen på utrikeshuvudtiteln i enlighet med
vad som anförs i motionen (punkt 43).

Utskottet

SIDA har i sin anslagsframställning anfört att den nuvarande anslagsuppdelningen
inom biståndet inte är ändamålsenlig. Styrelsen föreslår därför
att alla medel till biståndsverksamhet uppförs under ett biståndsanslag som
sedan delas upp i anslagsposter så att medelsanvändningen mera konsekvent
än hittills fördelas på olika ändamål.

I propositionen hävdas att det nuvarande sättet att presentera biståndsverksamheten
under olika anslag ger viktig information om biståndets inriktning.
Det är också en fördel att verksamhet som administreras på olika
sätt redovisas under olika anslag.

Utskottet finnér det angeläget att, som också föreslås i propositionen,
en allsidig prövning av frågan om en förändring av anslagsindelningen görs
när den biståndspolitiska utredningen har framlagt sina förslag.

I avvaktan härpå bör riksdagen inte fatta ett sådant beslut som föreslås
i motionen 1975:730, varför utskottet avstyrker denna.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1975:730 (punkten 43) i vad avser
ändrad anslagsuppdelning på utrikeshuvudtiteln.

3. Biståndsutfästelser

Propositionen (s. 38)

Regeringen har erhållit riksdagens bemyndigande (prop. 1972:1 bil. 5 s.
41, UU 1972:6, rskr 1972:135) att göra bilaterala biståndsutfästelser för fem

UU 1975:4

framförliggande budgetår till ett belopp som förutom ingående ointecknad
reservation svarar mot högst fyra gånger det bilaterala anslaget för det löpande
budgetåret. Detta skulle med utgångspunkt i nuvarande förslag till
anslag ge regeringen fullmakt att göra bilaterala biståndsutfästelser om totalt
6 945 milj. kr. för perioden 1975/76-1979/80.

Motionen

I motionen 1975:246 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs bl. a. att riksdagen
uttalar att till regeringen tidigare lämnad fullmakt om bilaterala utfästelser
för fem framförliggande budgetår icke längre skall gälla (punkt
12).

Utskottet

Vårt biståndssamarbete med programländerna bygger på redovisade ekonomiska
ramar. År 1972 bemyndigade riksdagen regeringen (UU 1972:6)
att göra bilaterala biståndsutfästelser för fem framförliggande budgetår till
ett belopp som förutom ingående ointecknad reservation svarar mot högst
fyra gånger det bilaterala anslaget för det löpande budgetåret. Detta skulle
med utgångspunkt i nuvarande förslag till anslag ge regeringen fullmakt
att göra bilaterala biståndsutfästelser om totalt 6 945 milj. kr. för perioden
1975/76-1979/80.

I motionen 246 under rubriken ”Biståndsutfästelser” står: ”Då det visat
sig att nämnda fullmakt enligt vår mening kommit till användning
långt utöver vad som åsyftades, föreslår vi härmed att nämnda fullmakt
återkallas. Vill regeringen begära ett annat och mer inskränkt bemyndigande
kan den hos riksdagen senare begära ett sådant.”

Vid 1973 års riksdag (UU 1973:3) behandlades frågan huruvida samarbetsavtal
med mottagarländer för svenskt bistånd borde underställas riksdagen.
Riksdagen framhöll emellertid att ett sådant krav skulle kunna omintetgöra
en av länderprogrammeringens viktigaste fördelar, nämligen möjligheten
att planera samarbetet för flera år framåt. Enligt utskottets mening
gäller detta fortfarande. Bemyndigandet kan emellertid inte sätta ur kraft
bestämmelsen i regeringsformens 10 kap. 2

Regeringen får ej ingå för riket bindande internationell överenskommelse
utan att riksdagen har godkänt denna, om överenskommelsen förutsätter
att lag ändras eller upphäves eller att ny lag stiftas eller om den i övrigt
gäller ämne i vilket riksdagen skall besluta.

Är i fall som avses i första stycket särskild ordning föreskriven för det
riksdagsbeslut som förutsättes, skall samma ordning iakttagas vid godkännandet
av överenskommelsen.

Regeringen får ej heller i annat fidi än som avses i första stycket ingå
för riket bindande internationell överenskommelse utan att riksdagen har
godkänt denna, om överenskommelsen är av större vikt. Regeringen kan

UU 1975:4

dock underlåta att inhämta riksdagens godkännande av överenskommelsen,
om rikets intresse kräver det. I sådant fall skall regeringen i stället överlägga
med utrikesnämnden innan överenskommelsen ingås.

Enligt utskottets mening skall riksdagens godkännande inhämtas vid en
större ökning av planeringsramen för ett land eller vid en ny insats inom
ett land som binder en större del av planeringsramen.

Utskottet anser att regeringen till 1975/76 års riksmöte bör inkomma
med förslag till ändrat innehåll i bemyndigandet att göra bilaterala biståndsutfästelser,
innebärande en begränsning av vad som nu gäller.

Motionen 246, såvitt nu är i fråga, får därmed anses besvarad.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen anser motionen 1975:246, såvitt avser bilaterala
biståndsutfästelser, besvarad med vad utskottet anfört,

2. att riksdagen ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om inhämtande av riksdagens godkännande i vissa fall av
ökade planeringsramar och avtal om nya insatser,

3. att riksdagen hemställer om förslag till ändrat innehåll i bemyndigandet
att göra bilaterala biståndsutfästelser.

4. Allmänt om biståndets inriktning och utformning

Propositionen (s. 13-15, 18)

Vid FN:s särskilda generalförsamling våren 1974 antogs en deklaration
om en ny internationell ekonomisk ordning och ett handlingsprogram för
hur denna ordning skall komma till stånd. Generalförsamlingens beslut härom
fattades utan omröstning. De omfattande reservationer som framför
allt de stora i-länderna samtidigt gjorde pekar dock på de svårigheter som
kommer att uppstå när principerna skall omsättas i handling. För svensk
del betraktas den extra generalförsamlingens beslut som ett framsteg i strävandena
att skapa större jämställdhet mellan världens stater. Vissa av handlingsprogrammets
avsnitt har Sverige dock inte helt kunnat godta. Detta
gäller exempelvis tanken på att skapa ett fast samband mellan u-ländernas
exportpriser och priserna på deras import från i-länderna. Som uttryck för
en strävan mot en rättvisare och mer demokratisk världsordning stöder
emellertid Sverige aktivt den extra generalförsamlingens beslut.

Flera i-länder har gjort motstånd mot strävandena att stärka FN:s roll
som centralt organ för internationellt utvecklingssamarbete. I stället märks
en strävan att förlägga den internationella debatten om uppföljning av besluten
vid den extra generalförsamlingen till organisationer över vilka de
stora västliga i-länderna har större kontroll än vad som är fallet i de centrala
FN-organen.

Beslutsprocessen inom dessa FN-organ innebär i princip att varje land

UU 1975:4

har samma möjlighet att påverka verksamheten. Det inflytande detta ger
u-länderna när det gäller utformning och inriktning av FN-biståndet har
varit ett viktigt motiv för att lämna en stor del av det svenska biståndet
genom multilaterala kanaler. Det finns därför anledning till oro när utvecklingen
synes gå mot att undandra FN:s centrala organ viktiga uppgifter
och koncentrera debatt och beslut till institutioner där de stora i-länderna
dominerar. Sverige söker motverka denna utveckling mot minskat internationellt
inflytande för de många små och medelstora staterna.

I förra årets statsverksproposition påpekades att internationella organisationer
har inskränkt eller inställt sin kreditgivning till länder som genomfört
strukturreformer till förmån för befolkningens flertal. Sådana länder
borde i stället ha särskilt företräde vid fördelningen av det multilaterala
biståndet. De uttalanden och ställningstaganden som nu gjorts från de stora
multilaterala biståndsorganen måste ses som ett tecken på att principen
om att u-ländernas egna insatser avgör om biståndet effektivt når de breda
folkgrupperna alltmera godtas även internationellt. Från svensk sida bör
vi fortsätta att verka för att detta synsätt också kommer till uttryck i organisationernas
praktiska biståndsverksamhet.

Motionerna

1 detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1975:729 av herr Fälldin m. fl. (c), i vad avser hemställan
att riksdagen beslutarge regeringen till känna vad i motionen under rubriken
"Biståndspolitikens utformning” anförts beträffande behovet att utforma
en biståndspolitik som främjar en utveckling i riktning mot ett decentraliserat
samhälle (punkt B.l); att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad
i motionen under rubriken "Ett globalt jämlikhetsprogram” anförts beträffande
behovet att nationellt och internationellt fastställa ett långsiktigt program
för att uppnå global jämlikhet och Sveriges roll i detta sammanhang
(punkt B.2); att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen
under rubriken ”Sveriges roll i internationellt biståndsarbete” anförts beträffande
svenskt stöd till de strävanden som blev resultatet av FN:s särskilda
generalförsamling våren 1974 (punkt B.3); att riksdagen beslutar ge regeringen
till känna vad i motionen under rubriken "Sveriges biståndssamarbete”
anförts beträffande de fördelningspolitiska aspekterna vid utformningen av
konkreta svenska biståndsinsatser (punkt B. 4),

dels motionen 1975:730 av herr Helén m. fl., i vad avser hemställan att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs beträffande allmän inriktning av den svenska u-landspolitiken (punkt
1),

UU 1975:4

dels motionen 1975:734 av herr Hermansson m. fl. (vpk), i vad avser hemställan
att riksdagen hos regeringen begär att den svenska biståndspolitiken
utformas med beaktande av följande: att biståndet omfördelas så att stödet
till reaktionära regimer helt upphör och att de resurser som därvid frigörs,
används till stöd åt progressiva stater och nationella och sociala befrielserörelser
(punkt 1).

Utskottet

De allmänna synpunkter på biståndspolitikens inriktning som utvecklas
i motionerna 729 och 730 står inte i strid med gällande riktlinjer. Utskottet
vill erinra om att dessa också omfattar grundregeln att våra utvecklingsinsatser
skall överensstämma med mottagarländernas önskemål och prioriteringar.

I motionen 730 talas bl. a. om behovet av en medveten och samordnad
u-landspolitik.

Utskottet konstaterar att denna fråga under senare år kommit alltmera
i centrum för uppmärksamheten, sedan u-länderna själva krävt att industriländerna
skall anlägga ett vidare synsätt på förbindelserna mellan de
två ländergrupperna.

Vikten av detta bredare synsätt understryks i FN:s extra generalförsamlings
deklaration om en ny ekonomisk världsordning. FN:s sjunde extra
generalförsamling instundande höst avser att behandla hela det internationella
ekonomiska samarbetet med tonvikten främst lagd på åtgärder i
syfte att förbättra u-ländernas ställning.

Som ett led i vår önskan att bygga ut de ekonomiska förbindelserna med
länderna i den tredje världen kan det i framtiden bli aktuellt med andra
former av utvecklingssamarbete än bistånd i hävdvunnen mening. Detta
skulle kunna omfatta dels visst bistånd - inom vilket kunskapsöverföring
torde komma att spela en särskilt stor roll - dels kulturutbyte, institutionssamarbete,
handel m. m.

En bestående förbättring kan vara på väg i fråga om vissa mottagarländers
utvecklingssituation. Regeringen bör då vara beredd att inleda samtal med
vederbörande regeringar angående ett bredare samarbete. I fråga om sådana
länder bör regeringen inte utan riksdagens hörande utvidga biståndsgivningen
till nya samarbetsområden. Utskottet förutsätter att regeringen vid
den fleråriga biståndsplaneringen för länder som befinner sig i denna kategori
beaktar den allmänna utvecklingen och därvid även önskemålet att i förekommande
fall bistå dem vid ekonomiska påfrestningar som föranletts
av ett yttre politiskt tryck. Erfarenheten visar att vissa former av kunskapsöverföring
också kan behöva övervägas med länder i den tredje världen
som inte kommer i fråga för egentligt bistånd.

Den biståndspolitiska utredningen skall enligt sina direktiv föreslå riktlinjer
för utvecklingssamarbetets framtida utformning. Utredningens arbete

UU 1975:4

får ses som ett viktigt led i strävandena att utveckla Sveriges biståndspolitik
till en mera omfattande u-landspolitik.

Utskottet finnér att syftet med motionerna 729 och 730, såvitt avser den
allmänna inriktningen och utformningen av utvecklingssamarbetet, torde
vara tillgodosett.

Motionen 734 förordar att biståndet omfördelas så att stödet till reaktionära
regimer helt upphör och att de resurser som därvid frigörs används till
stöd åt progressiva stater och nationella och sociala befrielserörelser.

Det förslag om omfördelning av det svenska biståndet mellan olika mottagare
som framförts i motionen motsvaras av ett yrkande som behandlats
av flera tidigare riksdagar. Yrkandet har avslagits (jfr UU 1974:3) med motiveringen
att det inte var förenligt med de riktlinjer för det svenska biståndets
inriktning som riksdagen antagit.

Utskottet avstyrker motionen 734 i denna del med samma motivering.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen anser motionerna 1975:729 och 730, i vad avser
biståndets allmänna inriktning och utformning, besvarade med
vad utskottet anfört,

2. att riksdagen avslår motionen 1975:734, i vad avser biståndets
omfördelning.

5. Principiella frågor rörande ländervalet, insatser i vissa kategorier
av länder m. m.

Propositionen (s. 53, 15-16)

Mer än 70 % av det direkta biståndet till enskilda länder går under innevarande
budgetår till de fattigaste u-länderna. Den föreslagna fördelningen
av biståndet kommer att medföra en ytterligare kraftig förskjutning till förmån
för denna ländergrupp. För budgetåret 1975/76 kan andelen sålunda
beräknas bli minst 80 %.

Vid FN:s extraordinarie generalförsamling våren 1974 antogs bl. a. ett
handlingsprogram för bistånd till de av den ekonomiska krisen hårdast drabbade
u-länderna. Detta handlingsprogram består av två delar. För att tillgodose
de omedelbara biståndsbehoven åtminstone under tiden fram till

UU 1975:4

mitten av år 1975 genomförs en s. k. katastrofaktion. Generalförsamlingen
fattade vidare principbeslut om att upprätta en särskild fond för bistånd
på längre sikt.

Inom FN har utarbetats en preliminär lista över 32 u-länder1 som bedöms
vara de som drabbats hårdast av den ekonomiska krisen. Till följd av försämringen
av bytesförhållandet beräknas dessa länders hjälpbehov öka med
ca 21 miljarder kr. under åren 1974 och 1975. Insatser inom ramen för
katastrofaktionen kan göras antingen genom direkta bidrag till dessa länder
eller i form av multilaterala bidrag bl. a. till ett för ändamålet inrättat FNkonto.
Hittills har utfästelser till aktionen gjorts till ett belopp av drygt
12 miljarder kr. Merparten har kommit från de oljeexporterande u-länderna
och till stor del bestått av krediter på varierande villkor. Från i-länder har
hittills 2,5 miljarder kr. utlovats. Ytterligare bidrag har ställts i utsikt. Större
delen av bidragen lämnas bilateralt och över varierande perioder. Bidrag
till det särskilda FN-kontot till ett sammanlagt belopp på knappt 1 miljard
kr. har hittills lämnats av Algeriet, Iran, Island, Norge, Saudiarabien, Sverige
och Venezuela samt EG. Sverige var det första land som gav ett positivt
svar på FN:s generalsekreterares vädjan om bidrag till katastrofaktionen.
Hittills har Sverige totalt bidragit med ca 235 milj. kr. Ungefär en fjärdedel
har lämnats som multilaterala bidrag.

Mer långsiktiga insatser för att bistå de krisdrabbade u-länderna skulle
enligt den extra generalförsamlingens beslut ske genom den särskilda fonden.
Det visade sig emellertid att de stora bidragsgivarna bland i-länderna inte
avsåg lämna bidrag till fonden. De länder som ursprungligen hade ställt
sig bakom beslutet om att upprätta fonden - bl. a. vissa oljeexporterande
länder - hade förutsatt att verksamheten skulle få en multilateral förankring
genom att flertalet industriländer, i första hand de största, skulle lämna
betydande bidrag. När denna förutsättning inte visade sig föreligga var inget
land berett att lämna en fast utfästelse trots intensiva förhandlingar inom
en särskild kommitté under FN:s generalförsamling. Det har tidigare klargjorts
att Sverige är berett att lämna bidrag till fonden så snart en samlande
lösning har uppnåtts. Det förefaller nu osannolikt att fonden kommer till
stånd som en betydande kanal för multilateralt bistånd. Den kraftiga ökning
av de svenska biståndsanslagen som föredragande statsrådet senare kommer
att föreslå får därför i första hand överföras till u-länderna genom existerande
kanaler. Några av förslagen om de multilaterala bidragen får ses mot denna
bakgrund. Även den omständigheten att flera av de svenska programländerna
drabbats hårt av höjda olje- och livsmedelspriser har naturligen på 1

Afrika: Centralafrikanska Republiken, Dahomey, Elfenbenskusten, Etiopien, Ghana,
Guinea, Kamerun, Kenya, Lesotho, Madagaskar, Mali, Mauretanien, Niger, Senegal,
Sierra Leone, Somalia, Sudan, Tanzania, Tchad, Övre Volta.

Asien och Mellanöstern: Arabrepubliken Jernen, Bangladesh, Demokratiska Folkrepubliken
Jernen, Indien, Cambodja, Laos, Pakistan, Sri Lanka.

Latinamerika: El Salvador, Guyana, Haiti och Honduras.

UU 1975:4

verkat förslagen om biståndets fördelning. I sammanhanget kan nämnas
att av de föreslagna biståndsanslagen för budgetåret 1975/76 beräknas över
hälften komma de mest drabbade u-länderna till del, bilateralt eller genom
existerande multilaterala organ. Av det länderinriktade direkta biståndet
kommer över 80 % att gå till mycket fattiga u-länder. Flertalet därav hör
till de länder som har drabbats hårt av de internationella prisökningarna.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1975:246 av herr Bohman m. fl. (m), i vad avser hemställan
att riksdagen uttalar att svenskt biståndsarbete framför allt bör inriktas på
de fattigaste länderna (punkt 1),

dels motionen 1975:729 av herr Fälldin m. fl. (c), i vad avser hemställan
att riksdagen beslutar vad i motionen under rubriken "Länderval - länderramar”
anförts beträffande principerna för val av länder med vilka Sverige
önskar inleda biståndssamarbete (punkt B. 14 a).

Utskottet

Innebörden av motionerna 246 och 729 är att Sverige skall koncentrera
biståndsarbetet till länder som har de största behoven av hjälp, oberoende
av deras styrelseskick.

Av propositionen 1975:1 framgår att mer än 70 % av det direkta biståndet
till enskilda länder under innevarande budgetår går till de fattigaste u-länderna.
Den i propositionen föreslagna fördelningen av biståndet kommer
att medföra en ytterligare kraftig förskjutning till förmån för denna
ländergrupp. För budgetåret 1975/76 kan deras andel av biståndet sålunda
beräknas till minst 80 96.

Den bild som det bilaterala svenska biståndet i dag uppvisar motsvarar
således i praktiken ganska väl de krav som uppställs i motionerna 246 och
729.

I propositionen framhålls att frågan om långsiktigt utvecklingssamarbete
med nya länder har prövats mot bakgrund av de riktlinjer för
länderfördelningen av det direkta biståndet som riksdagen fastställt. Utvecklingssamarbete
bör sålunda sökas med fattiga länder som arbetar för
ekonomiskt oberoende och som själva för en aktiv utvecklingspolitik inriktad
på ekonomisk och social rättvisa, framhålls det i propositionen.

Utskottet vill erinra om att 1974 års riksdag gjorde ett uttalande om principerna
för biståndets länderinriktning (UU 1974:3). Däri framhölls bl. a.
att en fullständig redovisning av de principer som gäller för ländervalet
återfinns i statsutskottets av 1970 års riksdag godkända utlåtande (SU
1970:84). Dessa riktlinjer, som alltjämt gäller, möjliggör en fördelning av

UU 1975:4

det bilaterala biståndet som kan vinna bred anslutning hos den svenska
allmänheten, framhöll riksdagen.

Utskottet vill vidare erinra om att det ankommer på den biståndspolitiska
utredningen att pröva principerna för den framtida avgränsningen av kretsen
av länder som mottar ett mera betydande bilateralt svenskt bistånd. Motionerna
246 och 729 får anses besvarade med vad utskottet sålunda anfört.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen anser motionen 1975:246, i vad avser
länderinriktningen av svenskt biståndsarbete, besvarad med
vad utskottet anfört,

2. att riksdagen anser motionen 1975:729, i vad avser principer
för ländervalet, besvarad med vad utskottet anfört.

6. Insatser i enskilda mottagarländer

Propositionen (s. 52-73)

En i propositionen intagen tabell över bl. a. indikativa planeringsramar
för budgetåret 1975/76 avseende det bilaterala biståndet återfinns under
punkt 27 här nedan.

I propositionen redogörs för vissa pågående eller planerade svenska insatser
av bilateral karaktär. Redogörelsen avser bl. a. Tunisien, Guinea-Bissau,
Etiopien, Kenya, Tanzania, Zambia, Botswana, Mozambique, Lesotho. Swaziland,
Sudan, Östafrikanska Gemenskapen (EAC), Södra Afrika: flyktingar
och befrielserörelser, Indien, Bangladesh, Sri Lanka, Demokratiska republiken
Vietnam (DRV), Sydvietnam, Laos, Cambodja, Pakistan, Afghanistan,
Cuba och Chile (humanitärt bistånd).

Anslaget till bilateralt utvecklingssamarbete, som enligt föredragandens
förslag ökar från I 298 milj. kr. budgetåret 1974/75 till 1 736 milj. kr. under
budgetåret 1975/76, ger utrymme för en väsentlig utbyggnad av verksamheten.
Sedan medel har beräknats för tidigare planerat samarbete med enskilda
länder och befrielserörelser samt för katastrofreserv och sedvanliga
övriga ändamål återstår betydande belopp. En del därav föreslås användas
för att öka ramarna för flertalet programländer. Därutöver finns utrymme
för ökat bistånd även till andra länder.

Frågan om långsiktigt utvecklingssamarbete med nya länder har prövats
mot bakgrund av de riktlinjer för länderfördelningen av det direkta biståndet
som riksdagen fastställt. Utvecklingssamarbete bör således sökas med fattiga
länder som arbetar för ekonomiskt oberoende och som själva för en aktiv
utvecklingspolitik inriktad på ekonomisk och social rättvisa. Mot denna
bakgrund föreslår föredraganden att Guinea-Bissau blir programland. Det
tidigare biståndet till befrielserörelsen PAIGC övergår därmed till ett långsiktigt
samarbete inom en vidgad finansiell ram. Likaså beräknas för Mo -

UU 1975:4

gambique en betydlig ökning av biståndet i förhållande till det tidigare lämnade
stödet till befrielserörelsen FRELIMO. En ökad medelsram beräknas
för samarbetet med PRR. Vidare föreslår föredraganden ett vidgat utvecklingssamarbete
med Sri Lanka som bör bli programland.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1975:246 av herr Bohman m. fl. (m), i vad avser hemställan
att riksdagen uttalar att anslaget till Cuba överförs till verkligt behövande
länder samt till särskilda instanser för de svältande (punkt 5); att riksdagen
ger till känna vad i motionen anförts beträffande biståndet till Etiopien
(punkt 6); att riksdagen hemställer att förhandlingar upptas med Nordvietnams
regering i syfte att möjliggöra att ansvaret för det så kallade skogsindustriprojektet
snarast möjligt övertas av nordvietnameserna själva i enlighet
med vad i motionen anförs (punkt 7); att riksdagen hemställer att till Sydvietnam
i dess helhet utgår anslag på sätt som angives i motionen (punkt
8) och att riksdagen hemställer att i fråga om utvecklingssamarbetet med
Angola och Mozambique beaktas vad i motionen anförs (punkt 9) samt
att riksdagen hemställer att inom ramen för beviljade anslag avsätts för
Bangladesh 100 milj. kr., Botswana 45 milj. kr., Nordvietnam 210 milj.
kr., Etiopien 50 milj. kr., Guinea-Bissau 35 milj. kr., Indien 230 milj. kr.,
Kenya 70 milj. kr., Lesotho 8 milj. kr.. Pakistan 30 milj. kr., Sri Lanka
35 milj. kr.. Sudan 20 milj. kr., Swaziland 8 milj. kr., Tanzania 200 milj.
kr., Tunisien 40 milj. kr. och Zambia 45 milj. kr. (punkt 10),

dels motionen 1975:248 av herr Hermansson m. fl. (vpk), i vad avser hemställan
att riksdagen anslår 25 milj. kr. till MPLA för budgetåret 1975/76,
(punkt 1) och att biståndet ges villkorslöst utan bindningar till särskilda
ändamål (punkt 2),

dels motionen 1975:250 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs
att riksdagen under lil huvudtiteln C 2 (prop. 1975:1, bilaga 5) anvisar 50
milj. kr. till Cambodjas nationella enhetsregering (GRUNK),

dels motionen 1975:251 av herr Hermansson m; fl. (vpk), vari hemställs
att riksdagen under lil huvudtiteln C 2 (prop. 1975:1, bilaga 5) anvisar 50
milj. kr. till koalitionsregeringen i Laos med inriktning på de grupper och
områden som drabbats hårdast av kriget,

dels motionen 1975:330 av herrar Lundgren och Gustavsson i Nässjö (s),
vari hemställs att riksdagen ger till känna vad i motionen anförts om svenskt
utvecklingsbistånd till Peru,

dels motionen 1975:729 av herr Fälldin m. fl. (c), i vad avser hemställan
att riksdagen beslutar att för budgetåret 1975/76 fastställa planeringsram

2 Riksdagen 1975. 9 sami. Nr 4

UU 1975:4

för Demokratiska republiken Vietnam till 210 milj. kr., för Tanzania till
210 milj. kr., för det självständiga Angola till 5 milj. kr., för Cuba till 50
milj. kr., för Indien till 260 milj. kr. samt för Bangladesh till 130 milj.
kr. (punkt A.2) och att riksdagen beslutar vad i motionen under rubriken
”Länderval - länderramar” anförts beträffande b) det framtida biståndssamarbetet
med Sudan och Pakistan, c) åtgärder för att motverka de negativa
konsekvenserna av satsningen på ett papperskombinat i Demokratiska republiken
Vietnam, d) förutsättningarna för ökade insatser i Tanzania (punkt
B. 14),

dels motionen 1975:730 av herr Helén m. 11. (fp), i vad avser hemställan
att riksdagen begär att Lesotho och Swaziland i fortsättningen kommer att
ingå bland programländerna för svenskt bistånd (punkt 14); att riksdagen
begär att Angola, när det blir självständigt, görs till programland för svenskt
bistånd (punkt 15); att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i övrigt anförs i motionen om fördelningen av det svenska biståndet
till Angola (punkt 16); att riksdagen begär att en undersökning av förutsättningarna
för ökat bistånd till Sudan snarast föreläggs riksdagen (punkt
17); att riksdagen beslutar om en i förhållande till regeringens förslag med
20 milj. kr. förhöjd planeringsram för Indien på 250 milj. kr. för budgetåret
1975/76 (punkt 18); att riksdagen beslutarom en i förhållande till regeringens
förslag med 20 milj. kr. förhöjd planeringsram för Bangladesh på 120 milj.
kr. för budgetåret 1975/76 (punkt 19); att riksdagen beslutarom en i förhållande
till regeringens förslag med 10 milj. kr. förhöjd planeringsram för
Zambia på 65 milj. kr. för budgetåret 1975/76 (punkt 20); att riksdagen
beslutarom en i förhållande till regeringens förslag med 10 milj. kr. förhöjd
planeringsram för Botswana på 50 milj. kr. för budgetåret 1975/76 (punkt
21) och att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförs om stöd via Frikyrkan Hjälper till humanitära insatser
i Sydvietnam (punkt 22),

dels motionen 1975:732 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari föreslås
att riksdagen hemställer till regeringen att Demokratiska folkrepubliken Yemen
upptas som programland för svenskt bistånd (punkt 1) samt att riksdagen
under tredje huvudtiteln punkten C 2 anvisar 20 milj. kr. till Demokratiska
folkrepubliken Yemen (punkt 2),

dels motionen 1975:733 av herr Hermansson ni. fl. (vpk), vari föreslås
att riksdagen under tredje huvudtiteln punkten C 2 anvisar 300 000 000
kr. till Demokratiska republiken Vietnam och 150 000 000 kr. till Republiken
Sydvietnams provisoriska revolutionära regering.

UU 1975:4

Utskottet

A ngola

Motionerna 246, 729 och 730 förordar stöd till Angola när landet den
11 november 1975 uppnår självständighet. Vidare anser motionärerna att
ett ensidigt stöd till befrielserörelsen MPLA inte bör förekomma. Särskilda
yrkanden härom förekommer i motionerna 246 och 730.

I motionen 246 förordas vidare att förhandlingar upptas med företrädare
förden nya allsidigt sammansatta angolesiska regeringen om framtida svenska
biståndsinsatser ägnade att stimulera och understödja en utveckling i
riktning mot demokrati och ekonomiska framsteg.

I motionen 248 hemställs att riksdagen anslår 25 milj. kr. till MPLA
samt att biståndet ges villkorslöst utan bindningar till särskilda ändamål.

I propositionen redogörs för det bistånd som hittills utgått till befrielserörelsen
MPLA och till angolaflyktingar i Zaire. Det är svårt att för dagen
bedöma situationen i Angola och möjligheterna för framtida svenska insatser.
Regeringen följer utvecklingen och är beredd att stödja en utveckling
som främjar oberoende och social och ekonomisk rättvisa för det angolesiska
folket, framhålls i propositionen.

Under pågående förhandlingar om Angolas självständighet kan nya spänningar
mellan olika politiska rörelser inte uteslutas. Utskottet delar uppfattningen
att det vore synnerligen olämpligt om Sverige till en av parterna
i Angola lämnade ett stöd som kunde uppfattas som ett svenskt ställningstagande
i en intern angolesisk angelägenhet. Utskottet konstaterar att ett
sådant stöd inte heller föreslås i propositionen.

Med hänvisning till det som här anförts torde motionerna 246 och 730,
båda såvitt nu är i fråga, fl anses besvarade. Motionen 248 avstyrks.

I motionen 729 föreslås att en planeringsram på 5 milj. kr. skall fastställas
för det självständiga Angola, och i motionen 730 förordas att Angola, när
det blir självständigt, görs till programland för svenskt bistånd.

Utskottet vill ansluta sig till uttalandet i propositionen att det för dagen
är svårt att bedöma situationen i Angola. Möjligheterna för framtida svenska
insatser får bedömas när landet blivit självständigt. Under anslaget C 2 finns
ett visst utrymme för insatser i Angola under budgetåret 1975/76.

Av dessa skäl avstyrks motionerna 729 och 730, båda såvitt nu är i fråga.

Bangladesh

Motionerna 246, 729 och 730 överensstämmer med propositionen i fråga
om bedömning av nödläget i Bangladesh.

De svenska insatserna inom planeringsramen för Bangladesh kan förmodas
komma att huvudsakligen bestå av importstöd i form av valuta
för finansiering av dels varor som upphandlas internationellt, dels varor

UU 1975:4

som upphandlas av SIDA.

Propositionens förslag innebär att planeringsramen för Bangladesh har
höjts med 15 milj. kr. Samtidigt förklaras att det kan bli nödvändigt att
även ta katastrofmedel i anspråk för insatser i Bangladesh.

Även i motionerna förutses behov av ytterligare försörjningsbistånd.

I motionen 246 förutsätts liksom i propositionen att ytterligare behov
skall täckas genom utnyttjande av katastrofreserven, men ett särskilt belopp
härför har inte beräknats. Motionen har inte heller ett särskilt yrkande härom.

I motionerna 729 och 730 förordas däremot att man i stället skall höja
planeringsramen för Bangladesh med 45 resp. 35 milj. kr.

Utskottet vill tillstyrka propositionens förslag om en planeringsram på
100 milj. kr., då det framgått att regeringen kommer att vid behov ställa
katastrofhjälp till förfogande för Bangladesh utanför denna ram.

Motionerna 729 och 730 avstyrks därför i denna del.

Botswana

Förslagen i propositionen samt i motionerna 246 och 730 skiljer sig från
varandra huvudsakligen i fråga om planeringsramens storlek.

Propositionens förslag innebär en höjning med 10 milj. kr. till 40 milj.
kr. SIDA hade beräknat en planeringsram på45 milj. kr. Till det sistnämnda
förslaget ansluter sig motionen 246, medan i motionen 730 föreslås 50 milj.
kr.

Botswana har under de senaste åren genomgått en snabb ekonomisk och
social utveckling. Det svenska biståndet avser bl. a. landsbygdsutveckling,
förbättringar av infrastrukturen, yrkesutbildning och undervisning. Motivet
för det svenska biståndet är inte minst att öka landets oberoende i förhållande
till Sydafrika och Rhodesia. Något skäl för en avvikelse från den av SIDA
beräknade planeringsramen har inte framlagts.

Utskottet finnér därför att planeringsramen för Botswana under budgetåret
1975/76 bör beräknas till 45 milj. kr. Mot denna bakgrund tillstyrks motionen
246 om en planeringsram på 45 milj. kr. för Botswana, medan motionen
730 avstyrks i denna del.

Cambodja

I motionen 250 hemställs att 50 milj. kr. anvisas till Cambodjas nationella
enhetsregering (GRUNK).

I propositionen erinras om att kriget i Cambodja fortsätter. Av de samtal
som förts med företrädare för befrielserörelsen FUNK har framgått att det
ännu inte är praktiskt möjligt att lämna direkt humanitärt bistånd till den
majoritet av landets befolkning som bor på landsbygden och som för närvarande
inte nås av de internationella hjälpprogrammen. Regeringen är dock
beredd att bistå dessa befolkningsgrupper så snart förutsättningar härför skapas.

UU 1975:4

Utskottet avstyrker motionen 250 med hänvisning till propositionens uttalanden.

Cuba

Förslaget i motionen 246 är liktydigt med att biståndet till Cuba skall
avbrytas på grund av bl. a. Cubas ekonomiska utveckling. Motionärerna
föreslår att anslaget till Cuba överförs till verkligt behövande länder samt
till särskilda insatser för de svältande.

I motionen 729 föreslås en planeringsram för Cuba på 50 milj. kr., dvs.
10 milj. kr. lägre än den i propositionen föreslagna ramen. Motionärerna
hänvisar till den förbättrade ekonomiska och sociala situationen på Cuba.
De framhåller bl. a. att det inte bör finnas anledning för vårt land att träffa
nya avtal om bl. a. industriutveckling på Cuba. Därmed bortfaller ett behov
av ca 10 milj. kr., varför planeringsramen kan fastställas till 50 milj. kr.

Utskottet konstaterar att Cubas ekonomiska situation av allt att döma
har väsentligt förbättrats, inte minst till följd av högre exportinkomster.
Det är för tidigt att säga huruvida denna gynnsamma utveckling kommer
att fortsätta. Inte heller kan man i dag veta när de amerikanska staternas
organisation är beredd att inställa sin handelsblockad mot Cuba.

Utskottet finnér därför inte skäl att frångå den bedömning av biståndsbehovet
som gjorts i propositionen och som för övrigt överensstämmer med
SIDA:s förslag.

Utskottet delar emellertid förhoppningen att Cuba på längre sikt blir oberoende
av bistånd och att andra samarbetsformer mellan våra länder kan
utvecklas.

Under hänvisning till det som nu anförts avstyrker utskottet motionerna
246 och 729, båda såvitt nu är i fråga.

Demokratiska Republiken Vietnam (DR V)

Föreliggande motionsyrkanden avser dels planeringsramen för nästa budgetår,
dels det i propositionen beskrivna skogsindustriprojektet.

I motionerna 246 och 729 förordas samma planeringsram som SIDA har
föreslagit, dvs. 210 milj. kr., medan i propositionen föreslagits 225 milj.
kr. I motionen 733 yrkas att 300 milj. kr. anvisas till DRV.

Av föredragning inför utskottet har framgått att inriktningen av det långsiktiga
utvecklingssamarbetet med DRV under det gångna året har tagit
fast form. Under de närmaste 4-5 åren kommer resurserna att i huvudsak
utnyttjas för skogsindustriprojektet och för stöd till hälsosektorn inklusive
familjeplanering. Återstoden används för importfinansiering. Andelen
svenska varor och tjänster i biståndet till DRV är större än till något annat
land och beräknas under 1975/76 uppgå till nästan 60 % av totalramen.

Genomförandet av skogsindustriprojektet och uppförandet av ett barn -

UU 1975:4

sjukhus i Hanoi har inletts, medan byggandet av ett vuxensjukhus beräknas
kunna starta inom kort. Härigenom kommer de under krigsåren reserverade
medlen för DRV att tas i anspråk.

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionerna 246, 729 och 733
i vad avser beräkning av planeringsramen för Demokratiska Republiken
Vietnam.

I motionen 246 hemställs att förhandlingar upptas med DRV:s regering
i syfte att möjliggöra att ansvaret för skogsindustriprojektet snarast möjligt
övertas av nordvietnameserna själva. Motionärerna menar att man därigenom
kan minska riskerna för en icke överskådlig prisstegring samt att
biståndskrafter inom eller utom SIDA skulle kunna frigöras för mera angelägna
uppgifter.

Riksdagen konstaterade i fjol (UU 1974:3) att vårt land kan komma att
bestrida betydligt mer än en halv miljard kronor för denna insats som under
en följd av år kommer att ställa stora krav, delvis av principiellt nytt slag,
på de i insatserna deltagande svenska parterna. I utrikesutskottets betänkande
erinrades i anslutning därtill om gällande regler för parlamentarisk
insyn i den långsiktiga biståndsplaneringen för de enskilda mottagarländerna.
Det konstaterades att utskottet i fortsättningen torde få kännedom om särskilt
betydande insatser i god tid innan de blir föremål för beslut som binder
Sverige i förehållande till vederbörande mottagarland.

Av föredragningar inför utskottet har framgått att DRV:s regering fäster
stor vikt vid skogsindustriprojektet och vid det svenska stödet till projektets
utförande. Ingenting tyder på att det inom ramen för detta projekt kommer
att bli fråga om svenska insatser som skulle vara oförenliga med våra biståndspolitiska
principer. Därför finns inte heller skäl att diskutera förslag
om förhandlingar av den art som föreslås i motionen 246. Motionen avstyrks

1 denna del.

I motionen 729 uttalas att skogsindustriprojektet strider mot de biståndspolitiska
riktlinjer som motionärerna förordar - decentraliseringstanken -och att projektet skulle ha uppenbart negativa konsekvenser i ekologiskt,
regionalpolitisk! och socialt avseende. Motionärerna uttalar att det är angeläget
att allt görs för att motverka dessa konsekvenser.

Utskottet har fått del av en promemoria som upprättats inom SIDA beträffande
de frågor som berörs i motionen 729. I promemorian framhålls
följande:

Om man först ser till projektets konsekvenser på ekologin, kan man iaktta
en klart positiv effekt av de skogsplanteringar och skogsåtgärder som redan
igångsatts och som kommer att vidare utvecklas. Genom att plantera ca

2 000 hektar lövträd per år kommer motsvarande arealer att skyddas mot
erosion. Experimenten med andra trädarter kommer att ge resultat i form
av ytterligare planteringar, och lärdomar kommer att vinnas som har betydelse
också för skogsnäringen i allmänhet i DRV.

Naturligtvis utgör utsläppen av industriellt avlopp en risk för nedsmutsning.
Vi har dock i Sverige kommit mycket långt när det gäller metoder

UU 1975:4

att rena utsläpp från skogsindustrier, och den svenska insatsen i projektet
inbegriper ett högklassigt reningsverk för fabriken i Bai Bang.

Beträffande de etniska minoriteternas ställning kan nämnas, att stora delar
av det område som nu skall användas för ett rationellt skogsbruk redan
har övergivits av de etniska minoriteter som tidigare idkat svedjebruk där.
Marken har övergivits därför att den blivit totalt ”utsugen”, oanvändbar
med mindre den regenereras genom lämpliga åtgärder.

Svedjebruk förekommer i rå varuområdena längst upp i nordväst, som
kommer att leverera bambu under 80-talet för projektet, men som upphör
att ha denna funktion när fabriken senare utnyttjar planterade lövskogar
och tallskogar på kortare avstånd från fabriken.

Beträffande svedjebruket i allmänhet har vi att rätta oss efter regeringens
politik att förr eller senare bringa denna odlingsform till upphörande. I samband
därmed kommer regeringen att bereda de personer som ägnat sig åt
denna brukningsform annan och ur ekonomisk och ekologisk synpunkt
nyttigare sysselsättning.

I övrigt kan beträffande de regionalpolitiska konsekvenserna sägas, att etableringen
av fabriken i Bai Bang utgör ett led i DRV-regeringens strävanden
att skaffa nya arbetstillfällen i mera glesbefolkade områden åt den befolkning
som bor i deltaområdet. Staden Viet Tri, 2 mil sydost om Bai Bang, etablerades
som ett led i dessa strävanden i slutet av 1950-talet.

Beträffande sysselsättningseffekterna av projektet kan det sägas att de väsentliga
tillskotten av nya arbetstillfällen kommer inom skogssektorn. Här
räknar man med 4 000-7 000 nya arbetstillfällen inom ett mycket stort område
- ungefär så stort som Mälardalen. Arbetsuppgifterna gäller planering,
avverkning, vägbyggande, transporter och skogsskötsel. Inom industrin beräknas
ca 1 000 personer fl anställning under driftsskedet. Det är svårt att
jämföra detta tal med svenska förhållanden. Man kan utgå ifrån att en
fabrik av denna storleksordning skulle drivas med färre anställda i Sverige
än i DRV, kanske hälften så många. Under beredningsarbetet har man
tänkt på den här frågan och identifierat i varje fall några aktiviteter inom
fabriken, som kan skötas på ett förhållandevis arbetsintensivt sätt. Det gäller
då arbeten utanför de egentliga fabriksbyggnaderna, t. ex. hela vedhanteringen.
Innanför fabriksbyggnadernas väggar kan man kanske dubblera vissa
poster av driftssäkerhetsskäl, där man i Sverige skulle nöja sig med en
person.

Vad gäller själva teknologivalet hävdar vi att fabriken håller något som
kan beskrivas som god 60-talsstandard. DRV har motvilligt gått med på
att inte använda sig av de senaste landvinningarna inom tekniken för datastyrning
av maskiner. Att välja ett antal små massa- och pappersproducerande
enheter vore att fortsätta med den typ av skogsindustri som
redan finns i DRV, som ju består av en mängd små fabriker som producerar
kanske 1 000 ton massa eller papper. Ingen återvinning av 1 ignin äger rum
i dessa fabriker, som därför är klart negativa ur miljösynpunkt. Med hänsyn
till kostnaderna för återvinning och reningsanläggningar skulle det vara orimligt
att satsa på små enheter för massatillverkning. Även beträffande tillverkningen
av papper talar både ekonomiska och ekologiska skäl för en
anläggning av minst den storleksordning som projektet har. I själva verket
anser ju både vi och vietnameserna, att projektet blir räntabelt först om
man tar hänsyn till möjligheterna att öka kapaciteten från nu förutsedda
55 000 ton till någonstans mellan 80 000 och 100 000 ton.

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionen 729 i denna del.

UU 1975:4

Etiopien

I motionen 246 förordas att samarbetet med Etiopien väsentligt byggs
ut så snart läget där stabiliserats. Vidare föreslås att Etiopien skall få en
betydande del av det svenska katastrofbiståndet med tanke på den akuta
nödsituation i vilken landet befinner sig. Motionärerna föreslår en planeringsram
på 50 milj. kr. för nästa budgetår, dvs. samma belopp som föreslagits
i propositionen.

Utskottet finner att de senaste månadernas händelseutveckling i Etiopien
gör det mycket svårt att bedöma förutsättningarna för det fortsatta utvecklingssamarbetet
med detta land. Utöver reguljärt bistånd har Sverige lämnat
katastrofhjälp motsvarande 8,7 milj. kr. under budgetåret 1973/74 och 4,3
milj. kr. under innevarande budgetår med anledning av torkan och hungersnöden
i landet. Utskottet har erfarit att regeringen är beredd att vid behov
ställa ytterligare katastrofhjälp till förfogande.

Motionen 246 torde få anses besvarad i denna del.

Guinea-Bissau

I motionen 246 föreslås 35 milj. kr. som planeringsram för budgetåret
1975/76. Förslaget överensstämmer med den i SIDA:s anslagsframställning
angivna länderramen.

I propositionen föreslås en finansiell ram om 40 milj. kr. för samarbetet.
Det svenska biståndet har hittills huvudsakligen bestått av varor till de
sjukstugor, skolor och s. k. folkaffärer som befrielserörelsen PAIGC byggde
upp inom de befriade områdena. PAIGC har nu blivit statsbärande parti
i den nya självständiga staten Guinea-Bissau. Partiet har förklarat att utvecklingsansträngningarna
även i fortsättningen i första hand skall inriktas
på att höja levnadsstandarden för folket på landsbygden. I propositionen
föreslås att Guinea-Bissau blir programland för svenskt bistånd.

Med tanke på de goda erfarenheter som föreligger i fråga om utvecklingssamarbetet
med PAIGC och de stora behov som uppenbarligen föreligger
i den nya staten Guinea-Bissau, avstyrker utskottet motionen
1975:246 i denna del.

Indien

I motionerna 729 och 730 framläggs förslag till planeringsramar för Indien
om 260 resp. 250 milj. kr. I propositionen liksom i motionen 246 föreslås
230 milj. kr.

I propositionen framhålls att Indien tillhör de länder som har drabbats
hårdast av den internationella prisutvecklingen. Felslagna skördar tvingar
därtill Indien att importera stora mängder spannmål. Indiens biståndsbehov
har därför ökat kraftigt. Med tanke på att nuvarande påfrestningar på Indiens
ekonomi kan förutses fortsätta, kan det bli aktuellt med extra insatser med

UU 1975:4

utnyttjande av katastrofmedel.

Till följd av landets ökande skuldtjänst har det totala nettobiståndet till
Indien minskat under de senaste åren trots höjda bruttoanslag. Skuldkonsolidering
har därför blivit ett viktigt och ändamålsenligt biståndsinstrument
för att motverka denna utveckling och öka nettobiståndet. Sverige kommer
även i fortsättningen att verka för att en långsiktig internationell skuldkonsolideringsöverenskommelse
kommer till stånd som avsevärt lättar Indiens
skuldbörda.

Eftersom det framgått att regeringen vid behov kommer att ställa katastrofhjälp
till förfogande för Indien utanför planeringsramen, vill utskottet
tillstyrka propositionens förslag om en planeringsram på 230 milj. kr. Av
samma skäl avstyrks motionerna 729 och 730 i denna del.

Kenya

1 motionen 246 föreslås liksom i SIDA:s anslagsframställning en planeringsram
om 70 milj. kr. för nästa budgetår. I propositionen föreslås 65
milj. kr.

Propositionens förslag innebär en ökning med 5 milj. kr. i förhållande
till insatser under innevarande budgetår.

Utskottet avstyrker motionen 246 i denna del.

Laos

I motionen 251 föreslås att 50 milj. kr. anvisas till koalitionsregeringen
i Laos med inriktning på de grupper och områden som drabbats hårdast
av kriget.

Av propositionen framgår att det innevarande budgetår lämnas ett humanitärt
bistånd om 10 milj. kr. inriktat på de grupper och områden som
drabbats hårdast av kriget. När erfarenheter har vunnits av det samarbete
som inleds med Laos är regeringen beredd att överväga en utvidgning av
det svenska biståndet. Medel härför finns under anslagsposten för katastrofer
m. m.

Mot denna bakgrund avstyrks motionen 251.

Lesolho

I motionen 730 hemställs att Lesotho i fortsättningen skall ingå bland
programländerna för svenskt bistånd.

Av propositionen framgår att utbetalningarna av svenskt bistånd till Lesotho
under budgetåret 1975/76 väntas öka till 8 milj. kr. Biståndet ses
som ett stöd till FN:s insatser i landet och planeras i anslutning till FN:s
landprogram. Därmed är ett särskilt svenskt landprogram obehövligt. Om -

UU 1975:4

fattningen av det svenska biståndet motiverar heller inte upprättandet av
landprogram i detta fall.

Mot denna bakgrund avstyrks motionen 730 i denna del.

Mozambique

I motionen 246 föreslås en planeringsram på 50 milj. kr., dvs. samma
belopp som regeringen föreslagit. Motionärerna förordar vidare att samtal
inleds med den nya regimen i Mozambique i syfte att utveckla förutsättningarna
för olika framtida svenska biståndsinsatser, vilka kan vara ägnade
att stimulera den nya statens utveckling i riktning mot demokrati och ekonomiska
framsteg.

Utskottet finner att motionärernas förslag ansluter sig till gällande biståndspolitiska
riktlinjer. Motionen 246 får därmed anses vara besvarad.

Pakistan

1 motionen 246 föreslås en planeringsram på 30 milj. kr., dvs. samma
belopp som föreslagits av SIDA.

I motionen 729 anförs att det svenska biståndet till Pakistan trappades
ned i samband med svåra inre oroligheter som gjorde praktiskt biståndsarbete
omöjligt. Sedan nu stabila förhållanden åter råder finns goda skäl för vårt
land att återuppta det tidigare biståndet.

1 SIDA:s anslagsframställning framhålls följande beträffande det svenska
biståndet till Pakistan:

Det svenska utvecklingsbiståndet har under senare tid varit inskränkt
till stöd i form av personal och utrustning till ett sedan länge pågående
teleprojekt, det sista kvarvarande sedan tiden före de oroligheter som ledde
till Pakistans delning. Därtill har katastrofhjälp lämnats i form av 10 000
ton vete. För 1974/75 har ett belopp på 10 milj. kr. anvisats. Diskussioner
om användningen av detta belopp pågår med Pakistans myndigheter.

Det bör övervägas att under 1975/76 öka biståndet till Pakistan till en
nivå som bättre motsvarar landets storlek och behov. Ett flertal förslag
till insatser har framförts av Pakistan. Behov föreligger emellertid av en
mera grundlig planering av ett sådant bistånd genom diskussioner med de
pakistanska myndigheterna. Biståndet under 1974/75 bör kunna utgå i första
hand i form av varubistånd.

I propositionen redovisas de biståndsinsatser som genomförs under innevarande
budgetår för sammanlagt 11,5 milj. kr. För budgetåret 1975/76
beräknas ett bistånd på 20 milj. kr. Bl. a. kan fortsatta leveranser av vete
bli aktuella, meddelas i propositionen.

1 1974 års betänkande rörande utvecklingssamarbetet (UU 1974:3) uttalade
utrikesutskottet följande:

UU 1975:4

Av SIDA:s petita framgår att verket har upprätthållit en beredskap för
fortsatt bistång till Pakistan, när härför erforderliga betingelser föreligger.

Förnyad planering av svenskt bistånd till Pakistan beräknas ske under
innevarande budgetår. Biståndsbehovet är påtagligt. Svenskt bistånd skulle
kunna utgå i form av stöd till exempelvis familjeplaneringsprogram, oljeväxtodling,
seminavel samt yrkesutbildning. Varubistånd kan visa sig utgöra
en lämplig biståndsform, framhåller SIDA.

Utskottet finnér, mot bakgrund av Sveriges tidigare erfarenheter av insatser
i Pakistan och den beredskap som råder i fråga om planeringen av
fortsatta insatser, att förutsättningar föreligger för en utbyggnad av utvecklingssamarbetet
med nämnda land.

Utskottet vill erinra om att den ekonomiska utvecklingen i Pakistan lidit
ett bakslag genom den förödande översvämning som drabbade landet under
sensommaren 1973. Stora skador uppstod bl. a. på livsmedelslager och växande
grödor. Oljekrisen har drabbat Pakistan genom kraftigt höjda priser
på petroleumprodukter, handelsgödsel, vete och industriprodukter.

Mot denna bakgrund tillstyrks motionen 246 om en planeringsram på
30 milj. kr. för Pakistan. Motionen 729 torde i denna del få anses besvarad.

Peru

I motionen 330 anförs bl. a. att den peruanska utvecklingspolitiken och
landets behov svarar väl mot de målsättningar som gäller för svenskt bistånd.
När en utvidgning av länderkretsen för svenskt bistånd blir aktuell bör
den svenska regeringen ta kontakt med den peruanska regeringen för diskussioner
om framtida utvecklingssamarbete på grundval av svenskt tekniskt
bistånd.

Utskottet konstaterar att inga svenska insatser tidigare varit aktuella i
Peru.

Kriterierna för valet av nya mottagarländer utreds av den biståndspolitiska
utredningen. I avvaktan på dess resultat bör enligt utskottets mening stor
återhållsamhet iakttas beträffande större biståndsprogram i nya mottagarländer.

Mot denna bakgrund avstyrks motionen 330.

Sudan

I motionen 246 föreslås en planeringsram om 20 milj. kr.

I motionen 729 anförs att det svenska biståndet till Sudan trappades ned
i samband med inre oroligheter, vilka gjorde praktiskt biståndssamarbete
omöjligt. När nu stabila politiska förhållanden torde ha inträtt, finns goda
skäl att återuppta det tidigare biståndet.

I motionen 730 förordas en undersökning av förutsättningarna för ökat
bistånd till Sudan.

Av propositionen framgår följande.

UU 1975:4

Krediter på sammanlagt 50 milj. kr. lämnades åren 1966 resp. 1970 till
Sudan för vattenprojekt. Till FN:s hjälpprogram för flyktingar och hemlösa
i södra Sudan har Sverige bidragit med sammanlagt 7 milj. kr.

Som en fortsättning på det humanitära biståndet till södra Sudan har
10 milj. kr. anvisats för innevarande budgetår. En del av dessa medel kan
väntas bli utnyttjade under innevarande och nästa budgetår. De planer som
utarbetas i samarbete med FN:s representanter i Sudan kan komma att
motivera vissa ytterligare medel under budgetåret 1975/76.

Utskottet vill erinra om att riksdagen uttalat (UU 1974:3) önskemål om
en aktiv prövning av möjligheterna att göra fortsatta biståndsinsatser i Sudan.
Av det som sägs i propositionen drar utskottet slutsatsen att ytterligare
utredning krävs innan konkreta förslag kan framläggas för ytterligare insatser
i detta land, där biståndsbehoven uppenbarligen är mycket stora.

Motionerna 246, 729 och 730 torde få anses besvarade, samtliga såvitt
nu är i fråga.

Swaziland

I motionen 730 förordas att Swaziland skall bli programland för svenskt
bistånd.

Enligt propositionen väntas utbetalningarna av svenskt bistånd till Swaziland
under nästa budgetår öka till 8 milj. kr. Biståndet ses som ett stöd
till FN:s insatser i landet och planeras i anslutning till FN:s landprogram.
Därmed är ett särskilt svenskt landprogram obehövligt. Omfattningen av
det svenska biståndet motiverar heller inte upprättandet av landprogram
i detta fall.

Mot denna bakgrund avstyrks motionen 730 i denna del.

Sydvietnam

Av propositionen framgår följande.

Under budgetåret 1973/74 lämnades 20 milj. kr. i bistånd till återuppbyggnaden
av de områden i Sydvietnam som kontrolleras av den Provisoriska
revolutionära regeringen (PRR). Det svenska stödet avsåg hälso-,
skogs- och vägtransportsektorerna och lämnades i form av varor.

För innevarande budgetår uppgår biståndet till PRR till 30 milj. kr. Stödet
utgörs av varor med användning bl. a. inom jordbruk, vägbyggnad och hälsovård
samt för att avminera bombade områden.

Inom PRR:s utvecklingsplanering ges en avgörande betydelse åt självförsörjning
inom livsmedelsområdet. Stora samhällsinvesteringar avses även
göras i bl. a. vägar, broar, skolor och hälsocentraler. Landets egna resurser
för återuppbyggnaden av samhällets infrastruktur är fortfarande begränsade.

UU 1975:4

För budgetåret 1975/76 förordas att det svenska biståndet till PRR bör ökas
till 50 milj. kr. och att det i möjligaste mån utformas som ett långsiktigt
utvecklingssamarbete.

Vidare framgår av propositionen att under budgetåret 1973/74 fortsatt
bidrag om 1,5 milj. kr. lämnades genom Frikyrkan Hjälper till De förenade
buddistkyrkorna i Sydvietnam för hjälp till flyktingar. Det sammanlagda
svenska bidraget till denna verksamhet uppgår därmed till 3 milj. kr.

Motionerna 246 och 730 berör fördelningen av biståndet mellan Sydvietnams
olika delar.

I motionen 246 uttalas att planering bör igångsättas för en mera rättvis
fördelning mellan Nord- och Sydvietnam samt mellan de av PRR och Saigon
kontrollerade områdena. Under nuvarande oroliga förhållanden - stridshandlingarna
har återigen ökat - finns det inget skäl att öka biståndet till PRR.
Det föreslagna beloppet bör avse humanitära insatser över hela Sydvietnam,
anser motionärerna.

I motionen 730 förordas att stödet till humanitära insatser i Sydvietnam
via Frikyrkan Hjälper bör fortsätta. För detta ändamål föreslås ett belopp
av 5 milj. kr. Utrymme härför kan beredas genom omdisponeringar inom
ramen för anslaget till katastrofhjälp och till Indokina, framhåller motionärerna.

Striderna i Sydvietnam har åter blossat upp, och befolkningen har utsatts
för nya lidanden. Av allt att döma är flyktingproblemet större än någonsin,
icke minst inom det område som Saigonregeringen kontrollerar.

Regeringen har den 3 april 1975 beslutat tillmötesgå en framställning
från Sydvietnams provisoriska revolutionära regering (PRR) om humanitärt
bistånd till ett sammanlagt värde av 12 milj. kr. Framställningen avser huvudsakligen
livsmedel och mediciner.

FN.s generalsekreterare har vädjat om bistånd för de hjälpinsatser som
nu genomförs i Indokina av FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) och av
FN:s barnfond (UNICEF). Regeringen avser att som svar på denna vädjan
ställa 10 milj. kr. till förfogande för dessa organisationers hjälp till de olika
parterna i Sydvietnam och Cambodja.

Vidare kommer regeringen att ställa 1 milj. kr. till Svenska Röda korsets
förfogande för de internationella rödakorsinsatserna i Sydvietnam och Cambodja.

Diskussioner pågår även mellan utrikesdepartementet och Frikyrkan Hjälper
om möjligheterna till ett utvidgat stöd genom De förenade buddistkyrkorna
i Sydvietnam. Regeringen är beredd att lämna ytterligare bidrag
så snart uppgifter erhållits om möjligheterna för buddistkyrkorna att i dag
göra en effektiv katastrofinsats i Sydvietnam.

Utskottet finner att av det belopp som i propositionen föreslagits för bilateralt
utvecklingssamarbete 5 milj. kr. bör anslås till insatser för flyktingar

UU 1975:4

genom Frikyrkan Hjälper, avseende ytterligare stöd genom De förenade
buddistkyrkorna i Sydvietnam. Därutöver torde insatser för flyktingar i de
olika delarna av Sydvietnam vid behov få bestridas med katastrofhjälpsmedel.

Med hänvisning till det som här anförts tillstyrks motionen 730 och avstyrks
motionen 246, båda såvitt nu är i fråga.

I motionen 733 föreslås att 150 milj. kr. skall anvisas till PRR. Med
hänvisning till vad som tidigare anförts avstyrks motionen i denna del.

Tanzania

I motionerna 246 och 729 föreslås planeringsramar om 200 milj. kr. resp.
210 milj. kr. I propositionen föreslås en planeringsram om 250 milj. kr.

1 motionen 729 föreslås samtidigt att extra bidrag över anslaget till katastrofbistånd
övervägs om livsmedelsläget i landet förvärras eller risk uppkommer
att utvecklingsplanerna varaktigt försenas.

Propositionens förslag överstiger med 50 milj. kr. vad SIDA begärt.

Bakgrunden till propositionens förslag är att Tanzania nu befinner sig
i en svår ekonomisk kris. Den beror i huvudsak på den internationella ekonomiska
utvecklingen med kraftiga kostnadsstegringar på energi och livsmedel,
den svåra torkan som drabbat Tanzania samt de strukturproblem
som har följt av den snabbt genomförda reformpolitiken. Sverige har blivit
en ännu viktigare biståndsgivare sedan biståndet från Kina börjat trappas
ned.

Under hänvisning till vad som här anförts avstyrker utskottet motionerna
246 och 729 i denna del.

Yemen

I motionen 732 förordas att Demokratiska folkrepubliken Yemen upptas
som programland för svenskt bistånd samt att 20 milj. kr. anvisas för nästa
budgetår.

Frågan om kriterier för ländervalet ingår i den biståndspolitiska utredningens
uppdrag. 1 avvaktan på utredningens resultat bör stor återhållsamhet
iakttas beträffande större biståndsprogram i nya mottagarländer.

Av detta skäl avstyrks motionen 732.

Zambia

Målet för det svenska biståndet till Zambia har varit att bidra till landets
utveckling enligt riktlinjerna i utvecklingsplanen samt att stödja Zambia
i försöken att uppnå ett eftersträvat ekonomiskt och politiskt oberoende
i förhållande till de portugisiska besittningarna och Sydrhodesia.

I propositionen framhålls att Zambia tack vare sina koppartillgångar inte

UU 1975:4

tillhör de fattigaste länderna och att landet inte heller tillhör dem som drabbats
hårdast av den senaste tidens internationella prisstegringar. Landets
ansträngningar att för sina transporter göra sig oberoende av de av vita
befolkningsminoriteter styrda grannländerna har emellertid varit kostsamma
och motiverat särskilda internationella biståndsinsatser.

Det svenska biståndet inriktas främst på kommunikationer och på andra
av Zambia prioriterade områden som landsbygdsutveckling, kooperation,
hälso- och sjukvård samt kraftförsörjning.

Samtliga svenska insatser i Zambia har ett betydande inslag av utbildning.
Sedan budgetåret 1973/74 ingår varubistånd i utvecklingssamarbetet.

I motionen 246 förordas att planeringsramen för Zambia fastställs till
45 milj. kr., dvs. samma belopp som det beräknade medelsbehovet för innevarande
budgetår. Motionärerna framhåller att utvecklingen av Zambias
exportinkomster motiverar att den svenska hjälpen trappas ned. Sverige
bör kunna fortsätta med att ge tekniskt bistånd, men den finansiella överföringen
bör minska till förmån för ökat bistånd till andra mer behövande
länder.

I motionen 730 förordas en i förhållande till regeringens förslag med 10
milj. kr. förhöjd planeringsram för Zambia på 65 milj. kr. Motionärerna
hänvisar till Zambias politiska nyckelroll och anser att Sverige bör stärka
de oberoende staterna i södra Afrika.

Utskottet ansluter sig beträffande planeringsram för budgetåret 1975/76
till propositionens förslag och avstyrker därför motionerna 246 och 730 i
denna del.

I samband med medelsanvisningen redovisas under punkten 27 (Bilateralt
utvecklingssamarbete) här nedan utskottets hemställan angående yrkandena
i dels motionen 248, i vad avser beräkning av medel för MPLA, dels motionerna
250, 251. 732 och 733.

Utskottet hemställer

Latt riksdagen anser motionen 1975:246, i vad avser utvecklingssamarbete
med Angola och Mozambique, besvarad med
vad utskottet anfört,

2. att riksdagen avslår motionen 1975:248 i vad avser villkorslöst
stöd till MPLA,

3. att riksdagen avslår motionen 1975:729 i vad avser beräkning
av planeringsram för Angola,

4. att riksdagen avslår motionen 1975:730 i vad avser Angola
som programland för svenskt bistånd,

5. att riksdagen anser motionen 1975:730, i vad avser fördelningen
av det svenska biståndet till Angola, besvarad med vad utskottet
anfört,

6. att riksdagen avslår motionerna 1975:729 och 1975:730 i vad

UU 1975:4

avser planeringsram för Bangladesh,

7. att riksdagen med anledning av motionen 1975:246 och med
avslag på motionen 1975:730, båda såvitt nu är i fråga, ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om olaneringsram
för Botswana,

8. att riksdagen avslår motionen 1975:246 i vad avser biståndet
till Cuba,

9. att riksdagen avslår motionen 1975:729 i vad avser planeringsram
för Cuba,

10. att riksdagen avslår motionen 1975:246 i vad avser vissa förhandlingar
med Demokratiska Republiken Vietnams regering,

11. att riksdagen avslår motionerna 1975:246 och 1975:729 i vad
avser planeringsram för Demokratiska Republiken Vietnam,

12. att riksdagen avslår motionen 1975:729 i vad avser papperskombinatet
i Demokratiska Republiken Vietnam,

13. att riksdagen anser motionen 1975:246, i vad avser bistånd
till Etiopien, besvarad med vad utskottet anfört,

14. att riksdagen avslår motionen 1975:246 i vad avser planeringsram
för Guinea-Bissau,

15. att riksdagen avslår motionerna 1975:729 och 1975:730 i vad
avser planeringsram för Indien,

16. att riksdagen avslår motionen 1975:246 i vad avser planeringsram
för Kenya,

17. att riksdagen avslår motionen 1975:730 i vad avser Lesotho
och Swaziland som programländer för svenskt bistånd,

18. att riksdagen med anledning av motionen 1975:246 ger regeringen
till känna vad utskottet anfört angående planeringsram
för Pakistan,

19. att riksdagen anser motionen 1975:729, i vad avser det framtida
biståndet till Pakistan, besvarad med vad utskottet anfört,

20. att riksdagen avslår motionen 1975:330 angående framtida bistånd
till Peru,

21. att riksdagen anser motionerna 1975:246, 1975:729 och
1975:730, i vad avser bistånd till Sudan, besvarade med vad
utskottet anfört,

22. att riksdagen avslår motionen 1975:246 i vad avser biståndet
till Sydvietnam,

23. att riksdagen med anledning av motionen 1975:730, i vad avser
stöd via Frikyrkan Hjälper till humanitära insatser i Sydvietnam
genom De förenade buddistkyrkoma, ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

24. att riksdagen avslår motionen 1975:246 i vad avser planeringsram
för Tanzania,

25. att riksdagen avslår motionen 1975:729 i vad avser planerings -

UU 1975:4

ram för Tanzania,

26. att riksdagen avslår motionen 1975:729 i vad avser förutsättningar
för ökade insatser i Tanzania,

27. att riksdagen avslår motionen 1975:246 i vad avser planeringsram
för Zambia,

28. att riksdagen avslår motionen 1975:730 i vad avser planeringsram
för Zambia.

7. Humanitärt bistånd och utbildningsstöd till befrielserörelser i
Afrika

Propositionen (s. 63-64)

Regimförändringen i Portugal förändrade med ett slag situationen i de
portugisiska kolonierna i Afrika. Föredragande statsrådet har tidigare behandlat
Sveriges samarbete med Guinea-Bissau och Mozambique. För fortsatta
insatser i Angola, Sydafrika, Namibia och Sydrhodesia och för övriga
ändamål under denna anslagspost beräknas preliminärt sammanlagt 30 milj.
kr. under budgetåret 1975/76. Stödet till motsvarande verksamhet uppgår
innevarande budgetår till 15 milj. kr. Det ankommer på beredningen för
studiestöd och humanitärt bistånd till afrikanska flyktingar och nationella
befrielserörelser att föreslå hur medlen skall fördelas.

Motsättningarna i de av vita befolkningsminoriteter styrda Sydafrika,
Nambia och Sydrhodesia har tilltagit under året. Antalet flyktingar från
dessa länder har ökat. Den namibiska befrielserörelsen SWAPO har under
året erhållit svenskt stöd för insatser inom utbildning, hälsovård och jordbruk
med 600 000 kr. Ytterligare insatser kan behövas för det ökande antalet
namibiska flyktingar i Zambia. Efter vädjan från kommissarien för FN:s
Namibiaråd har Namibiafonden fått ett första svenskt bidrag på 100 000
kr. Vad avser de sydrhodesiska befrielserörelserna har ZANU under året
fått ett bidrag på omkring 1 milj. kr. för sin civila verksamhet, medan
ZAPU fått ett bidrag på 50 000 kr. för sin välfärdsfond. Den sydafrikanska
befrielserörelsen ANC har erhållit kläder och andra civila förnödenheter
för medlemmar i Tanzania och Zambia. Utvecklingen i Sydrhodesia och
Namibia kan komma att motivera betydligt ökade insatser under budgetåret
1975/76.

För bistånd till afrikanska flyktingar samt för bidrag till försvar av politiska
fångar och hjälp till deras familjer beräknas under innevarande budgetår
ca 8 milj. kr.

Motionerna

1 detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1975:730 av herr Helén m. fl. (fp), i vad avser hemställan
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen

3 Riksdagen 1975. 9 sami. Nr 4

UU 1975:4

anförs om större och mer kontinuerliga bidrag till befrielserörelserna i Rhodesia,
Namibia och Sydafrika (punkt 24),

dels motionen 1975:1152 av herr Hermansson m. fl. (vpk), i vad avser
förslag att riksdagen beslutar anslå 10 milj. kr. för budgetåret 1975/76 till
ANC i Sydafrika att disponeras fritt av rörelsen (punkt 3),

dels motionen 1975:1153 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari föreslås
att riksdagen under C 2, Bilaga 5 i budgetpropositionen, beslutar anvisa
ett belopp av 5 000 000 kr. till eritreanska befrielserörelsen, ELF,

dels motionen 1975:1165 av herrar Olsson i Kil och Ahlmark (fp), vari
hemställs att riksdagen beslutar ge regeringen i uppdrag att ta upp förhandlingar
med befrielserörelserna i Sydafrika, Namibia och Rhodesia om
långtidsavtal som säkerställer ett snabbt växande svenskt bistånd.

Utskottet

Bidrag till befrielserörelserna i Rhodesia, Namibia och Sydafrika föreslås
i motionerna 730, 1152 och 1165. I propositionen beräknas fortsatta insatser
av detta slag liksom för insatser i Angola och för bistånd till afrikanska
flyktingar samt för bidrag till försvar av politiska fångar och hjälp till deras
familjer sammanlagt 30 milj. kr. under budgetåret 1975/76. Stödet till motsvarande
verksamhet uppgår innevarande budgetår till 15 milj. kr.

Den namibiska befrielserörelsen SWAPO har under året erhållit stöd med
600 000 kr. I propositionen sägs att ytterligare insatser kan behövas för det
ökande antalet namibiska flyktingar i Zambia. Efter vädjan från kommissarien
för FN:s Namibiaråd har Namibiafonden fått ett första svenskt bidrag
på 100 000 kr. Vad avser de sydrhodesiska befrielserörelserna har ZANU
under året fått ett bidrag på ca 1 milj. kr. för sin civila verksamhet medan
ZAPU fått ett bidrag på 50 000 kronor för sin välfärdsfond. Den sydafrikanska
befrielserörelsen ANC har erhållit kläder och andra civila förnödenheter
för medlemmar i Tanzania och Zambia. I propositionen framhålls
att utvecklingen i Sydrhodesia och Namibia kan komma att motivera betydligt
ökade insatser under budgetåret 1975/76.

De politiska spänningarna i ifrågavarande länder i södra Afrika fortsätter.
Det är i dagens läge svårt att bedöma vilka möjligheter de olika befrielserörelserna
har att förmedla sådant humanitärt bistånd och utbildningsstöd
som Sverige önskar lämna i enlighet med rekommendationer från FN:s
generalförsamling.

Hithörande frågor diskuteras i beredningen för studiestöd och humanitärt
bistånd till afrikanska flyktingar och nationella befrielserörelser (flyktingberedningen).
Det åligger beredningen att avge förslag till SIDA i dessa
ärenden. I enlighet med ett önskemål som uttalats av 1974 års riksdag (UU
1974:3) har flyktingberedningen nu ett parlamentariskt inslag. 1 beredningen
ingår dessutom representanter för olika organisationer och institutioner som
har manifesterat intresse för och har erfarenheter av insatser på detta område.

UU 1975:4

Utskottet vill inte utesluta att en betydande ökning av biståndet till ifrågavarande
rörelser kan komma att aktualiseras. Det framgår av ovanstående
redogörelse att medel härför har beräknats i propositionen.

Med hänsyn till det som här anförts avstyrker utskottet motionen 1152.
Motionerna 730 och 1165 torde därmed få anses besvarade.

I motionen 1153 föreslås bidrag till den eritreanska befrielserörelsen, ELF.
Ett motsvarande motionsyrkande avlogs av 1974 års riksdag (UU 1974:3)
med hänvisning till gällande riktlinjer för humanitärt svenskt bistånd och
utbildningsstöd till afrikanska befrielserörelser. Dessa riktlinjer återfinns i
statsutskottets utlåtande 1969:62. Därav framgår att grunden för detta bistånd
utgörs av resolutioner av FN:s generalförsamling som Sverige kunnat
stödja.

Utskottet konstaterar att resolutioner av detta slag inte föreligger i fråga
om den i motionen 1153 nämnda rörelsen. Med hänvisning härtill avstyrks
motionen 1153.

Utskottets hemställan angående yrkandena i motionen 1152 i vad avser
anslaget till ANC i Sydafrika samt motionen 1153 i vad avser anslaget
till den eritreanska befrielserörelsen redovisas under punkten 27 (Bilateralt
utvecklingssamarbete).

Utskottet hemställer

1. att riksdagen anser motionen 1975:730 i vad avser bidrag till
befrielserörelserna i Rhodesia, Namibia och Sydafrika besvarad
med vad utskottet anfört,

2. att riksdagen anser motionen 1975:1165 besvarad med vad utskottet
anfört.

8. Stöd till regionala program

Propositionen (s. 25)

Vid FN:s extra generalförsamling år 1974 slogs fast att fördjupad och
utvidgad regional samverkan mellan u-länderna stärker deras roll i den internationella
ekonomin. Sådan samverkan, som förekommer i olika former,
kan bidra till ett minskat ekonomiskt beroende av de rika länderna. Det
kan underlätta arbetsfördelning mellan länderna och ge behövligt underlag
för kostnadskrävande samhällsinvesteringar.

Regionalt samarbete som syftar till att stärka de medverkande u-ländernas
möjligheter att självständigt utforma en utvecklingspolitik tili förmån för
folken ligger i linje med det svenska utvecklingssamarbetet. Utifrån denna
grundsyn har svenskt bistånd, efter prövning i varje enskilt fall, lämnats
till olika ändamål under en följd av år.

De bidrag till olika regionala verksamheter som i propositionen föreslås
för budgetåret 1975/76 uppgår till sammanlagt över 50 milj. kr. Mer än

UU 1975:4

hälften av detta belopp avser bidrag till Afrikanska utvecklingsbanken och
Afrikanska utvecklingsfonden. Bidrag lämnas vidare till ett projekt på råvaruhandelns
område som ingår i de alliansfria staternas handlingsprogram
för ekonomiskt samarbete mellan u-länderna. För bistånd till Östafrikanska
gemenskapen beräknas 15 milj. kr. Detta bistånd innefattar såväl krediter
som personalbistånd. Vidare lämnas stöd till ett forskningsinstitut för utveckling
och ekonomisk planering i Dakar samt till en östafrikansk ntellanstatlig
organisation för gräshoppsbekämpning. Sverige finansierar också
regionala konferenser och seminarier på bl. a. befolknings-, utbildnings- och
sysselsättningsområdena.

Motionen

I motionen 1975:730 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs att riksdagen
uttalar sig för ytterligare svenska insatser till stöd för regionalt samarbete
i enlighet med vad som anförs i motionen (punkt 12).

Utskottet

Riksdagen underströk år 1974 (UU 1974:3) att Sverige i olika sammanhang
internationellt redovisat en mycket positiv inställning till regionalt samarbete
mellan u-länderna. Ett icke obetydligt svenskt stöd lämnas till sådant samarbete.
Regionalt samarbete kan omfatta en rad skilda verksamheter och
förutsättningen för svenska insatser varierar väsentligt, beroende på förhållandena
i varje särskilt fall. Detta gäller även samarbetet med de regionala
utvecklingsbankerna, vilka dock uppvisar väsentliga skillnader beträffande
uppbyggnad och verksamhetsinriktning och därmed också har olika värde
som förmedlare av svenskt bistånd. Det tidigare citerade avsnittet ur propositionen
1975:1 innehåller en sammanfattande beskrivning av pågående
svenskt stöd till regionala program. En detaljerad översikt lämnades också
i utskottets betänkande i fjol rörande utvecklingssamarbetet (UU 1974:3,
s. 23-24).

Av SIDA:s anslagsframställning avseende nästa budgetår framgår bl. a.
att inom SIDA företagits en kartläggning av regionala program, vilken styrelsen
avser att inom kort överlämna som underlag för fortsatta överväganden.
SIDA anför bl. a. följande:

Förutsättningar föreligger för ytterligare svenska bidrag inom de här nämnda
verksamhetsområdena. En typ av regionala insatser, som kan vara av
intresse för Sverige, är sådana som syftar till att lösa ett regionalt problem
som flera länder har gemensamt och måste lösas i samverkan. Det kan
röra regleringar av floder - ett aktuellt exempel är Ganges och Bramaputra,
vilkas översvämningar hårt drabbar Indien och Bangladesh och som endast
kan regleras genom flernationella insatser. På tele- och vägbyggnadsområdena
finns en rad exempel på lämpliga insatser, där finansieringen kan
^ske i samverkan med utvecklingsbanker eller inom ramen för särskilda kon -

UU 1975:4

sortier. Vissa projekt av regional karaktär på de nämnda områdena kan
visa sig intressanta för svenska företag, som i vissa fall också skulle kunna
bidra till att lösa de administrativa problemen i sammanhanget.

Inom ramen för FN-programmens verksamhet blir större investeringar
av regional karaktär stundom eftersatta. Också i sådana sammanhang skulle
svensk finansiering och engagerandet av svenska företag kunna tänkas ha
gynnsamma utvecklingseffekter.

Utskottet finner det angeläget att undersökningarna fortsätter för att utröna
möjligheten att stödja regionala projekt vars målsättning ligger i linje
med den svenska biståndspolitiken. Bl. a. torde det pågående utredningsarbetet
kunna belysa möjligheterna att ge stöd till regionala projekt vilkas
syfte är att förebygga naturkatastrofer.

Motionen 730 får anses besvarad i denna del.

Utskottet hemställer

att riksdagen anser motionen 1975:730, i vad avser stöd för re gionalt

samarbete, besvarad med vad utskottet anfört.

9. Stöd till internationella biståndsprogram
Propositionen (s. 40-52)

Den i propositionen lämnade beräkningen av medelsbehovet under budgetåret
1975/76 för bidrag till de internationella biståndsprogrammen redovisas
under punkten 26 här nedan.

Ur propositionen må i övrigt följande refereras.

Sverige kanaliserar f. n. drygt 35 % av biståndsanslagen genom multilaterala
organisationer. Detta speglar, som framhölls i prop. 1974:1, bil. 5
(s. 24-25), vår positiva inställning till multilateralt bistånd. Den svenska
andelen av medlemsstaternas bidrag till organisationerna är också betydande
- t. ex. 11 % inom UNDP, nästan 18% inom UNICEF och 4% inom
IDA. De svenska åtagandena inom de olika institutionerna utgår från en

värdering av i vilken utsträckning verksamheten överensstämmer med de

grundläggande målen för den svenska biståndspolitiken. Hänsyn tas även
till andra länders beredvillighet att öka sina bidrag till organisationerna enligt
principen att det bör finnas en rimlig balans mellan de olika givarländernas
insatser. I dagens läge är biståndsbehoven osedvanligt stora och angelägna,
samtidigt som flera i-länder visat en återhållsam attityd till ökning av sina
multilaterala bidrag. Under dessa förhållanden finns det skäl att i mindre
utsträckning än tidigare göra de svenska bidragen avhängiga av andra länders
bidrag. Sverige bör således vara berett att öka sin andel av bidragen till
de organisationer som främjar mål som ligger i linje med den svenska biståndspolitiken.
Beträffande bidragsgivning till organisationer som i mindre
utsträckning främjar dylika mål är en mer avvaktande hållning motiverad.

Flertalet internationella organisationer budgeterar sin verksamhet i amerikanska
dollar. Minskningen av dollarns värde i förhållande til! flertalet

UU 1975:4

andra valutor har ofta inneburit att en nominellt oförändrad bidragsnivå
har tvingat fram en begränsning av verksamheten. Samtidigt har den internationella
inflationen medfört att bidragen har urholkats. Möjligheten
har därmed minskat för de multilaterala biståndsorganen att möta de mest
drabbade u-ländernas ökade biståndsbehov. Som tidigare anförts förefaller
det i dag inte sannolikt att den särskilda fonden inom FN till förmån för
de mest drabbade u-länderna kommer till stånd som en betydande kanal
för multilateralt bistånd. De medel, som har beräknats för särskilda fonder
under detta anslag bör, om så bedöms lämpligt, i så fall utnyttjas för att
på annat sätt stödja de hårdast drabbade u-länderna.

I propositionen redogörs närmare för samarbetet inom FN:s utvecklingsprogram
(UNDP), FN:s barnfond (UNICEF), Internationella Utvecklingsfonden
(IDA), regionala utvecklingsbanker. Internationella Livsmedelsprogrammet
(WFP), 1971 års konvention om livsmedelshjälp (FAC), FN:s flyktingkommissariat
(UNHCR), FN:s hjälpprogram för Palestinaflyktingar
(UNRWA), FN:s befolkningsfond (UNFPA) samt UNCTAD/GATT:s internationella
handelscentrum (ITC).

Vidare redovisas bl. a. insatser för multilateralt katastrofbistånd, anslag
för nya biståndsfonder och vissa andra multilaterala bidrag.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1975:730 av herr Helén ni. fl. (fp), i vad avser hemställan
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om svenskt stöd till Internationella Utvecklingsfonden, IDA (punkt
1 l)samt att riksdagen uttalarsig förökat stöd till FN:sombildade kapitalfond
för insatser i de minst utvecklade u-länderna i enlighet med vad som anförs
i motionen (punkt 13),

dels motionen 1975:731 av herr Hermansson m. fl. (vpk), i vad avser hemställan
att riksdagen avvisar begäran under punkt C 1 i budgetpropositionens
bilaga 5 om 284,6 milj. kr. till IDA och de regionala utvecklingsbankerna
samt att riksdagen beslutar om Sveriges utträde ur Världsbanksgruppen,

dels motionen 1975:1154 av herr Olof Johansson i Stockholm ni. fl. (c),
vari hemställs att riksdagen beslutar att bemyndiga regeringen att
utbetala 252,1 milj. kr. till Internationella Utvecklingsfonden (IDA) först
om Världsbanksgruppen garanterar att inga beslut om bistånd kommer att
fattas gällande Saigon-reginien i Sydvietnam eller Chile (punkt 1) samt att
riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om annullering av överenskommelsen
om den fjärde påfyllnaden till IDA, om Världsbanksgruppen
beslutar om bistånd till Saigon-regimen i Sydvietnam eller Chile före 1 juli
1976 under förutsättning att överenskommelsen om påfyllnaden vid beslutstidpunkten
trätt i kraft (punkt 2); samt att uppdra åt regeringen att

UU 1975:4

ta initiativ till överläggningar med industri- och oljeproducentländer som
har intresse för att i likhet med Sverige lämna bidrag till FN:s särskilda
fond och därmed fullfölja FN-beslutet (punkt 3).

Utskottet

Internationella utvecklingsfonden (IDA)

I motionen 730 diskuteras storleken av det svenska anslaget till IDA.
Regeringen har angivit medelsbehovet för nästa budgetår till 252 milj. kr.
I SIDA:s anslagsframställning beräknades ett anslag på 280 milj. kr. Utskottet
har erfarit att det vid beräkning av sistnämnda belopp förbisetts att en viss
valutakompensation som Sverige tidigare haft att erlägga numera inte är
aktuell.

I motionen framhålls vidare att det är ytterst angeläget att IDA får tillfälle
att ytterligare bygga ut sin verksamhet. Från svensk sida bör man därvid
liksom hittills arbeta för fortsatta positiva förändringar i fondens verksamhetsinriktning
och ett större u-landsinfiytande.

De i motionen anförda synpunkterna strider ej mot den officiella svenska
inställningen till samarbete med IDA.

Beträffande denna organisation har SIDA i sin anslagsframställning bl. a.
anfört följande:

I teknisk och administrativ mening är Världsbanken/IDA en effektiv
biståndsorganisation med stor auktoritet och ett betydande inflytande. Bland
dess personal finns en stor fond av kunskap och erfarenhet. En källa till
kritik har emellertid varit IDA:s benägenhet att föregripa mottagarländernas
initiativ i utvecklingssamarbetet, både vad gäller planering och projektgenomförande.
Vidare sätter IDA inte sällan långtgående villkor för lånen.

I projektbedömningen, som är utslagsgivande för bankens/fondens lånebeslut,
ingår delvis andra värderingar än de som de svenska statsmakterna
omfattar. Inte sällan förefaller sådana mål - som politisk stabilitet, total
tillväxt av landets bruttonationalprodukt och företagsekonomisk lönsamhet
väga tyngre i fondens värderingar än i svenska biståndsmålsättningar. Politiskt
och ekonomiskt oberoende, social utveckling, inkomstutjämning och
stöd till eftersatta grupper betyder å andra sidan mer för projektbedömningen
inom det svenska direkta biståndet.

IDA synes föredra långivning till enskilda projekt framför stöd till större
sektorer. Detta förhållande kan tillsammans med Världsbankens/IDA detaljerade
kriterier för projektbedömning som ursprungligen tillkom för bedömning
av stora infrastrukturprojekt försvåra lån för exempelvis landsbygdsvägar,
hälso- och sjukvårdsprogram, insatser till förmån för eftersatta
grupper etc.

Bankens president har uttalat sig för en satsning på de 40 procent fattigaste
av befolkningen i olika u-länder. Man kan dock förmärka en viss diskrepans
mellan å ena sidan uttalanden och de dokument av policynatur som har
publicerats av banken för olika biståndssektorer, och å andra sidan de kriterier
för projektbedömning som i praktiken tillämpas vid projektplanering och
granskning på fältet.

UU 1975:4

Utskottet noterar i detta sammanhang att Världsbanksgruppens roll för
att kanalisera resurser från de rika till de fattiga länderna snarast har ökat
under senare tid.

Sålunda har initiativet i fråga om resursanskaffning till de hårdast drabbade
länderna nu alltmera övertagits av den s. k. utvecklingskommittén inom
Världsbanken och Valutafonden. Sverige är medlem i kommittén.

Motionen 730 torde få anses besvarad med den redogörelse som här lämnats.

I motionen 731 föreslås att Sverige skall utträda ur Världsbanksgruppen.
Vidare föreslås att riksdagen skall avvisa regeringens begäran om anslag
för dels Internationella utvecklingsfonden, dels de regionala utvecklingsbankerna.

Statsmakternas inställning är att våra möjligheter att påverka Världsbanksgruppen
så att den bättre tillgodoser de fattiga folkens behov och krav kan
tillvaratas endast om vi stannar kvar inom organisationen. Det råder inget
tvivel om att detta också ligger i u-ländernas intresse.

I ett anförande i riksdagen den 31 oktober 1974 framhöll statsrådet Sigurdsen
att vi från svensk sida särskilt under senare tid haft anledning
att redovisa en från Världsbankens politik avvikande mening i vissa frågor.
Regeringen följer Världsbankens verksamhet med stor uppmärksamhet.
Statsrådet tilläde att u-länderna själva är ytterst angelägna om en fortsatt
hög aktivitet i Världsbankens hjälpverksamhet.

Den regionala institution som åsyftas i motionen 731 är Afrikanska utvecklingsbanken
och dess särskilda fond för mjuk utlåning. Dessa afrikanska
institutioner har inte något samband med Världsbanksgruppen. Afrikanska
utvecklingsbanken och fonden utgör potentiellt mycket viktiga organ för
regionalt ekonomiskt samarbete i Afrika. Fonden erhåller merparten av sitt
kapital från de rika länderna, men de afrikanska länderna har förbehållits
50 % av röststyrkan i fondens styrelse.

Med hänvisning till det som här anförts avstyrker utskottet motionen
731.

I motionen 1154 diskuteras frågan om bistånd från Världsbanksgruppen
till Saigon-regimen i Sydvietnam och till Chile. Motionens förslag är liktydigt
med dels att Sverige inte skall verkställa den i propositionen föreslagna
förskottsbetalningen till IDA innan överenskommelsen om påfyllnaden trätt
i kraft, dels att denna överenskommelse skall annulleras om Världsbanksgruppen
beslutar om bistånd till Saigon-regimen eller till Chile före den
1 juli 1976.

Utskottet konstaterar att ifrågavarande överenskommelse om påfyllnaden
av IDA:s resurser har trätt i kraft genom att USA har godkänt överenskommelsen
den 17 januari 1975. Härigenom föreligger en förpliktelse för
Sverige att betala de två återstående årsbidragen för 1975/76 och 1976/77
i enlighet med propositionens förslag. Underlåtenhet att göra detta skulle
innebära att Sverige bröt en internationell överenskommelse. Det i propo -

UU 1975:4

sitionen begärda bemyndigandet att betala årsbidraget för 1975/76 även
om nämnda överenskommelse ej trätt i kraft är således inte längre aktuellt.
Detsamma gäller det därtill anknutna yrkandet i motionen 1154.

Sverige har konsekvent drivit en negativ inställning till långivning från
Världsbanksgruppen till Chile efter Allende-regimens fall eller till Saigonregimen.

Under hänvisning till det som här anförts avstyrker utskottet motionen
1154 i denna del.

FN:s kapitalfond

I motionen 730 förordas ökat stöd till FN:s ombildade kapitalfond.

Utskottet vill erinra om att FN:s kapitalutvecklingsfond upprättades av
1966 års generalförsamling med enbart u-ländernas stöd. Fondens uppgift
var att på förmånliga villkor eller gåvobasis lämna bistånd till investeringsprojekt
i u-länderna. De sammanlagda bidragen till fonden åren 1967-1973
uppgick till knappt 5 milj. dollar, huvudsakligen i icke konvertibla valutor.
Fram till början av år 1974 hade endast ett projekt - till ett värde av knappt
300 000 dollar - godkänts.

På förslag av ett antal i-länder beslöt generalförsamlingen år 1973 att
omvandla fonden till förmån för i första hand de minst utvecklade länderna.
Därefter har för första gången vissa i-länder lämnat bidrag till fonden. För
åren 1974 och 1975 har Nederländerna bidragit med 4,9 milj. dollar, Norge
med 1,6 milj. dollar och Danmark med 0,5 milj. dollar. Ett första svenskt
bidrag på 10 milj. kr., 40 % av de sammanlagda bidragen för 1975, har
föreslagits i budgetpropositionen.

Fondens sammanlagda tillgångar beräknas uppgå till ca 16 milj. dollar.
Ett drygt tiotal projekt har godkänts under senare delen av 1974 och ytterligare
ett tiotal projekt kommer att godkännas under detta år.

Erfarenheten av kapitalfondens verksamhet är sålunda hittills ringa. Utskottet
vill uttala förhoppningen att fondens framtida kapacitet kan förstärkas
så att den kan komma att utvecklas till ett effektivt instrument
för landsbygdsutveckling för de fattigaste folkgrupperna.

Sverige bör då vara berett att kommande år ytterligare öka stödet.

Motionen 730 torde få anses besvarad i denna del.

FN:s särskilda fond för de krisdrabbade länderna

I motionen 1154 föreslås att överläggningar upptas med industri- och
oljeproducentländer som har intresse för att i likhet med Sverige lämna
bidrag till FN:s särskilda fond och därmed fullfölja FN-beslutet om dess
verksamhet.

Utskottet vill erinra om att fondens inrättande beslutades av 1974 års
extra generalförsamling. I fondens styrelse ingår bl. a. Sverige. Fonden har

UU 1975:4

inte fått några bidrag. För att den skall kunna bli en kanal tor omfattande
bistånd förutsätts att både de stora i-länderna och oljeländerna bidrar. Ett
samförstånd om bidragsgivningen saknas än så länge. I avsaknad av medel
har fondstyrelsen för närvarande inga konkreta arbetsuppgifter. I dagsläget,
när de stora givarländerna är låsta i sina positioner, förefaller utrymmet
för svenska initiativ i denna fråga vara ytterst begränsat.

Motionen 1154 torde få anses besvarad i denna del.

Utskottets hemställan angående yrkandet i motionerna 1975:731, i vad
avser anslag till IDA och de regionala utvecklingsbankerna, redovisas under
punkten 26 (Bidrag till internationella biståndsprogram) här nedan.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen anser motionen 1975:730, i vad avser stöd till
Internationella utvecklingsfonden (IDA), om ökat stöd till FN:s
kapitalfond, besvarad med vad utskottet anfört,

2. att riksdagen avslår motionen 1975:731, i vad avser utträde
ur Världsbanksgruppen,

3. att riksdagen anser motionen 1975:1154, i vad avser utbetalning
av 252,1 milj. kr. till Internationella utvecklingsfonden (IDA),
besvarad med vad utskottet anfört,

4. att riksdagen avslår motionen 1975:1154, i vad avser förslag
om annullering av överenskommelsen om den fjärde påfyllnaden
till IDA,

5. att riksdagen anser motionen 1975:1154, i vad avser överläggningar
om bidrag till FN:s särskilda fond, besvarad med vad
utskottet anfört.

10. Stöd till enskilda organisationers verksamhet

(avseende bl. a. sjukvård, utbildning samt fackligt och kooperativt arbete)
Propositionen (s. 71)

De sammanlagda bidragen till internationella och svenska enskilda organisationer
uppgick under budgetåret 1973/74 till drygt 50 milj. kr. För
innevarande och nästa budgetår beräknas denna bidragsgivning öka kraftigt.

Bidrag till internationella enskilda organisationer för i huvudsak verksamhet
inom befolkningsområdet uppgick under budgetåret 1973/74 till 21 milj.
kr. och beräknas för innevarande budgetår uppgå till 30 milj. kr. För budgetåret
1975/76 föreslår SIDA ett ökat bidrag till Internationella familjeplaneringsförbundet
(IPPF). Denna organisation förmedlar bistånd till familjeplaneringsverksamhet
som bedrivs av medlemsorganisationer i u-länder.
Enligt SIDA:s förslag har en utfästelse gjorts till IPPF om ett svenskt
bidrag på 25 milj. kr. för vart och ett av budgetåren 1975/76-1977/78. Inom

UU 1975:4

ramen för en treårig utfästelse på 4,5 milj. kr. för budgetåren
1973/74-1975/76 kommer bidrag att lämnas till Världskyrkorådets befolkningsprogram.

Under budgetåret 1973/74 lämnades bidrag på ca 16 milj. kr. till svenska
enskilda organisationer för katastrofinsatser, för stöd till offren för rasförtryck
och kolonialism i Södra Afrika samt för informationsverksamhet i Sverige.
Mot bakgrund av de enskilda organisationernas viktiga roll på dessa områden
räknar jag med ett ökat medelsbehov för denna biståndsgivning under innevarande
och nästa budgetår.

Bidragen till de svenska enskilda organisationernas utvecklingsfrämjande
verksamhet har ökat kraftigt under de senaste åren. Under innevarande
budgetår står 30 milj. kr. till förfogande för detta ändamål. En växande
andel av stödet har lämnats till missionssamfunden. Denna andel uppgick
budgetåret 1973/74 till ca 80 %. Under perioden 1962/63-1973/74 har bidragen
fördelats regionalt med 60 % till Afrika, 30 % till Asien och 10 %
till Latinamerika. Huvuddelen av bidragen har lämnats för verksamhet i
Sveriges programländer. Stödet har inriktats på undervisning, sjuk- och hälsovård
samt landsbygdsutveckling.

Vid prövning av bidrag till enskilda organisationers verksamhet är det
angeläget att försäkra sig om att projekten är väl förankrade i mottagarlandets
allmänna utvecklingssträvanden. Bidragen bör i första rummet avse stöd
till det utvecklingssamarbete som bedrivs av u-ländernas egna enskilda organisationer.
Även i framtiden bör gälla att de statliga bidragen skall stödja
verksamhet till vilken de enskilda svenska organisationerna själva ger betydande
bidrag. Liksom hittills skall bidrag även kunna lämnas för verksamhet
i länder utanför programländernas krets. Denna bidragsgivning bör
också kunna avse nya former för utbildningsstöd. För budgetåret 1975/76
beräknas i enlighet med SIDA:s förslag 35 milj. kr. för bidrag till enskilda
organisationer. En betydande del av dessa medel kan även fortsättningsvis
väntas gå till missionssamfundens verksamhet. Det är dock angeläget att
den inledda bidragsgivningen för stöd till fackligt arbete får ökad omfattning.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1975:246 av herr Bohman m. fl. (m), i vad avser hemställan
att riksdagen hemställer att inom ramen för beviljade anslag ett belopp
om 50 milj. kr. skall utgå till missionens och de humanitära organisationernas
biståndsverksamhet (punkt 17),

dels motionen 1975:329 av herr Karlehagen (c), vari hemställs att riksdagen
uttalar att en undersökning bör ske av möjligheterna att i ökad utsträckning
kanalisera svenskt bilateralt katastrofbistånd via missionsorganisationema,

UU 1975:4

dels motionen 1975:729 av herr Fälldin m. fl. (c), i vad avser hemställan
att riksdagen beslutarge regeringen till känna vad i motionen under rubriken
”Fackföreningsrörelsen och kooperationen” anförts beträffande ökat stöd
till uppbyggandet av fackliga och kooperativa organisationer i u-länderna
(punkt B il),

dels motionen 1975:730 av herr Helén m. fl. (fp), i vad avser hemställan
att riksdagen begär att bestämmelserna beträffande bidrag genom enskilda
organisationer tillämpas med sådan smidighet att hänsyn kan tas till de
stora olikheterna i de fri villiga organisationernas karaktär och resurser (punkt
38) samt att riksdagen uttalar att inga välmotiverade insatser av mission
och andra frivilliga organisationer skall bli utan bidrag på grund av brist
på pengar utan att om så behövs erforderliga medel tas fram genom omfördelning
mellan anslag (punkt 39),

dels motionen 1975:1145 av herr Andersson i Nybro m. fl. (c), vari hemställs
att riksdagen beslutar som sin principiella uppfattning att uttala att
en kraftig höjning bör ske av biståndet på kooperationens område,

dels motionen 1975:1164 av herrar Olsson i Kil och Ahlmark (fp) vari
hemställs att riksdagen i skrivelse till regeringen begär tillsättandet av en
parlamentarisk utredning beträffande ett system för stöd till organisationer
i andra länder av det slag som skisseras i motionen och därvid uttalar att
utredningsarbetet bör inriktas på att riksdagen senast 1977 skall kunna fatta
beslut i ärendet.

Utskottet

Stöd till olika typer av verksamhet i enskilda organisationers regi behandlas
i motionerna 329 och 729. (Stöd till enskilda organisationers information
om u-landsfrågor behandlas under avsnitt 24 nedan.)

I motionen 329 förordas att katastrofbistånd i ökad utsträckning skall kanaliseras
genom missionsorganisationerna.

Det framgår av propositionen 1975:1 att under budgetåret 1973/74 ett
belopp av 7,8 milj. kr. utgick till enskilda organisationer för katastrofinsatser
och under budgetåret 1974/75 ett belopp av 8,4 milj. kr. för samma ändamål.
Mot bakgrund av de enskilda organisationernas viktiga roll på detta och
andra områden beräknas ett ökat medelsbehov för denna biståndsgivning
under innevarande och nästa budgetår.

Det ligger i sakens natur att det särskilt är Svenska röda korset och andra
på katastrofinsatser inriktade organisationer som kommer i fråga för bidrag.
Det är emellertid naturligt, att också missionsorganisationernas erfarenhet
och resurser tas till vara i en katastrofsituation, när det bedöms vara en
effektiv väg.

Utskottet finner emellertid inte att det är ändamålsenligt att uttala generella
riktlinjer för kanaliseringen av svenskt bistånd i framtida katastrof -

UU 1975:4

situationer. Därför avstyrks motionen 329.

Stöd till uppbyggnaden av fackliga organisationer i u-länderna förordas
i motionen 729.

Stöd ti\\ facklig utbildningsverksamhet i u-länder utgår redan nu i enlighet
med riktlinjer som utarbetats av en särskild samarbetsgrupp med representanter
för SIDA och vissa löntagarorganisationer. SIDA har under senare
år särskilt sökt intressera fackliga organisationer för utvecklingssamarbete
i u-länderna.

I propositionen 1975:1 understryks angelägenheten av att den inledda
bidragsgivningen för stöd till fackligt arbete får ökad omfattning.

Ett 10-tal förslag från ILO liksom några framställningar från svenska löntagarorganisationer
om stöd av ifrågavarande art är nu under beredning
inom SIDA. Motionerna 729 och 1164 torde få anses besvarade i denna
del.

Ökat bistånd på kooperationens område förordas i motionerna 729 och
1145.

Det kooperativa biståndet ökar för närvarande snabbt i omfattning. Utbetalningarna
för detta ändamål låg under budgetåret 1973/74 vid 18,5 milj.
kr. och beräknas under nästkommande budgetår uppgå till 30 å 40 milj.
kr. Biståndet har hittills i första hand gällt personal inom utbildning och
företagsledning samt finansiellt stöd till utbildning. För närvarande är två
insatser för Kenya och Zambia under beredning.

Om vederbörande länder prioriterar dylika insatser inom landramarna kan
de beräknas snabbt öka.

I alla kooperativa frågor samarbetar SIDA intimt med Swedish Cooperative
Center (SCC), en stiftelse för u-landsverksamhet bildad av de svenska konsument-
och producentkooperativa rörelserna. SCC får bidrag från SIDA
på sammanlagt ca 2,5 milj. kr. för verksamheten som också finansieras
med insamlingsmedel från de kooperativa medlemmarna, för närvarande
ca 3 milj. kr. per år. SIDA:s bidrag till SCC gäller i första hand utbildningsverksamheten.
SCC rekryterar också kooperativa u-landsexperter för
SIDA:s räkning.

SIDA och SCC bedömer att efterfrågan på kooperativt bistånd även fortsättningsvis
kommer att öka. Olika kapacitetsproblem, främst vad gäller
tillgång på personal och konsulter, kan därvid bli begränsande faktorer. SCC
planerar därför att genomföra en större ”inventering och mobilisering av
resurser för genomförande av kooperativt u-landsbistånd". Detta arbete planeras
pågå under ca två år och kan komma att skapa goda förutsättningar
för att effektivt möta en ökad efterfrågan på kooperativa insatser.

Motionerna 729 och 1145 torde därmed få anses besvarade i denna del.

Omfattningen av stödet till enskilda organisationer berörs i motionerna
246 och 730.1 den förstnämnda motionen föreslås att beloppet för missionens
och de övriga humanitära hjälporganisationernas biståndsverksamhet skall
höjas till 50 milj. kr. under detta budgetår. I motionen 730 föreslås att

UU 1975:4

riksdagen skall uttala att inga välmotiverade insatser av missions- och andra
frivilligorganisationer skall bli utan bidrag på grund av brist på pengar.

Av SIDA:s senaste verksamhetsberättelse, avseende budgetåret 1973/74,
framgår att under nämnda budgetår betydligt fler svenska '»rganisationer
än tidigare sökt bidrag från SIDA. Antalet ansökningar från missionsorganisationerna
har i stort sett varit konstant. Den noterade ökningen har
rört ansökningar från humanitära organisationer, solidaritetsföreningar och
fackföreningar.

Till svenska enskilda organisationer anvisade belopp har genomgått en
markant ökning under de nio år som SIDA stött deras biståndsinsatser
i u-länderna. Under budgetåret 1965/66 uppgick bidraget till närmare 2 milj.
kr. och under 1973/74 till ca 15 milj. kr. För 1974/75 har anvisats 30 milj.
kr.

I propositionen beräknas för nästa budgetår ett medelsbehov av 35 milj.
kr.

Ansökningar från enskilda organisationer har hittills ej behövt avslås på
grund av medelsbrist. I de fall då avslag skett har skälen varit att projektförslagen
ej uppfyllt de krav som SIDA fastställt. Den av regeringen
föreslagna ramen för nästa budgetår bedöms vara tillräcklig för att alla projekt
som uppfyller de allmänna kraven skall få bidrag.

Med hänvisning till det som här anförts avstyrks motionen 246 medan
motionen 730 torde få anses besvarad i denna del.

I motionen 730 berörs villkoren för bidrag till enskilda organisationer. Motionärerna
förutsätter att de uttalanden om villkoren som görs i budgetpropositionen
inte avser någon åtstramning. Motionärerna vill i stället förorda
en uppmjukning av villkoren.

Som av propositionen framgår, är det vid prövning av enskilda organisationers
verksamhet angeläget försäkra sig om att projekten är väl förankrade
i mottagarlandets allmänna utvecklingssträvanden. Bidragen bör
i första rummet avse stöd till det utvecklingsarbete som bedrivs av u-ländernas
egna enskilda organisationer. Även i framtiden bör gälla att de statliga
bidragen skall stödja verksamhet till vilken de enskilda svenska organisationerna
själva ger betydande bidrag. Liksom hittills skall bidrag även
kunna lämnas för verksamhet i länder utanför programländernas krets.

Bidrag lämnas i första hand för investeringar i byggnader, utrustning och
för avlöning av volontärer. Planering av projekt bekostas i regel ej av SIDA.
Organisationerna kan dock efter särskild ansökan erhålla begränsade projekteringsbidrag.

SIDA:s styrelse beslöt i oktober 1974 om en viss justering av gällande
riktlinjer i syfte att medge ökad flexibilitet i framtiden. Större uppmärksamhet
skall nu ägnas åt möjligheterna att underlätta för organisationerna
att planera, genomföra och följa upp sina insatser. Bl. a. finns möjlighet
att ingå långsiktiga samarbetsöverenskommelser med enskilda organisationer
för att öka deras planeringstrygghet.

UU 1975:4

Med hänvisning till det som här anförts får motionen 730 anses besvarad
i denna del.

I motionen 1164 föreslås en parlamentarisk utredning beträffande ett system
för stöd till organisationer i andra länder. Motionärerna avser stöd åt
facklig, politisk, kooperativ, religiös och annan ideell verksamhet och menar
att dylikt stöd skulle kunna förmedlas genom svenska organisationer.

Direkt offentligt bistånd till enskilda organisationer i andra länder bör
utgå endast i mycket speciella fall, bl. a. därför att det lätt kan uppfattas
som otillbörlig inblandning i ett annat lands inre angelägenheter.

En bidragsgivning genom förmedling av svenska systerorganisationer följer
å andra sidan de allmänna riktlinjerna för bistånd till enskilda organisationer.
Ett av villkoren för bidrag till sådana organisationers insatser
är att de kan visa att insatsen godtas av mottagarlandets myndigheter.

Frågor rörande stöd till enskilda organisationers verksamhet faller under
den biståndspolitiska utredningens uppdrag.

Av de skäl som nu nämnts avstyrks motionen 1164.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1975:246, i vad avser anslag till
missionens och de humanitära organisationernas biståndsverksamhet,

2. att riksdagen avslår motionen 1975:329,

3. att riksdagen anser motionen 1975:729, i vad avser ökat stöd
till fackliga och kooperativa organisationer i u-länderna, besvarad
med vad utskottet anfört,

4. att riksdagen anser motionen 1975:730, i vad avser bestämmelserna
beträffande bidrag till enskilda organisationer, besvarad
med vad utskottet anfört,

5. att riksdagen anser motionen 1975:730, i vad avser bidragsgivning
till välmotiverade insatser av enskilda organisationer,
besvarad med vad utskottet anfört,

6. att riksdagen anser motionen 1975:1145 besvarad med vad utskottet
anfört,

7. att riksdagen avslår motionen 1975:1164.

UU 1975:4

11. Forskning

Propositionen (s. 25-37)

I propositionen redogörs för de förslag om organisation och inriktning
för ökat stöd till u-landsforskning som lämnats i u-landsforskningsutredningens
betänkande (SOU 1973:41).

Föredragande statsrådet framhåller bl. a. att u-länderna för närvarande
endast svarar för ca 1-2 % av världens samlade utgifter för teknisk och
naturvetenskaplig forskning. I sitt utvecklingsarbete är u-länderna därför
hänvisade till att importera kunskap och teknologi. Detta är för ett u-land
förenat med en rad problem och kostnader. U-ländernas svårigheter förstärks
av att de saknar kapacitet att tillgodogöra sig också allmänt tillgängliga
forskningsresultat.

Det är u-länder som är inriktade på att öka sitt ekonomiska oberoende
som upplever sitt underläge inom forskningen som mest besvärande. Med
de mål, som gäller för svensk biståndspolitik blir det därför en angelägen
uppgift att stödja u-ländernas åtgärder för att bygga upp en egen forskningskapacitet
och en egen teknologisk bas.

Ett annat väsentligt motiv för svenska insatser inom u-landsforskningen
är att de kan öka vår egen förmåga att förstå underutveckling och utveckling
och vår roll i sammanhanget.

Den syn på utvecklingsprocessen som präglar hela biståndspolitiken bör
också bilda utgångspunkt för insatser på forskningsområdet. Forskningsstödet
skall vara inriktat på att uppfylla de allmänna målen för Sveriges
utvecklingssamarbete.

Om u-landsforskningens inriktning framhåller föredragande statsrådet
bl. a. följande:

Tyngdpunkten i forskningsstödet ligger nu på fortplantningsforskning,
hälso- och jordbruksforskning. Dessa områden är väsentliga. Samtidigt är
det klart att även andra områden kan vara angelägna. De probleminventeringar
som diskuterats bl. a. i samband med FN-konferenserna om miljö,
befolkning och livsmedel har visat på forskningsuppgifter som är av intresse
både för u- och i-länder. Valet av områden som skall få forskningsstöd
bör i betydande mån göras beroende av vilka insatser som efterfrågas direkt
av u-länderna. Det får betraktas som naturligt att tonvikt läggs på forskning
om konkreta problem, som kan ge resultat på relativt kort sikt.

I enlighet med de grundläggande principerna för det svenska utvecklingssamarbetet
bör stödet till u-landsforskning vara starkt u-landscentrerat.
Åtgärder som bidrar till att höja u-ländernas egen forskningskapacitet skall
prioriteras.

Den forskning som får stöd skall i så stor utsträckning som möjligt bedrivas
vid u-landsinstitutioner och av u-landsforskare. Aktiv u-landsmedverkan
i forskningen tjänar det dubbla syftet att utveckla u-landets forskningskapacitet
och att bidra till att sprida forskningsresultat i berörda länder.

UU 1975:4

Principen om att forskningsstödet skall vara u-landscentrerat innebär i
första hand att u-länderna själva bör ange de behov av insatser som finns.
Detta hindrar emellertid inte att det statliga stödet samtidigt främjar en
fritt kunskapssökande forskning. Föredragande statsrådet finner det sålunda
helt naturligt att de forskningsresultat som kommer fram kan vara kontroversiella
både vad avser den svenska biståndspolitiken och för enskilda
u-länder.

Förekomsten av svensk forskningskapacitet inom ett område kan inte
vara ett tillräckligt kriterium för att stödja en viss forskningsinsats. Däremot
kan naturligtvis tillgången på svenska forskare med intresse för u-landsforskning
vara en viktig förutsättning för forskningsinsatser som av andra
skäl bedöms angelägna.

Föredragande statsrådet erinrar om att den biståndspolitiska utredningen
enligt sina direktiv skall göra en översyn av den svenska biståndsförvaltningen
och avge förslag till eventuella förändringar. Denna översyn bör
naturligtvis innefatta frågan om hur stödet till u-landsforskning skall inordnas
i utvecklingssamarbetet. Föredraganden är därför inte beredd att föreslå
att en fristående organisation för u-landsforskning inrättas. I avvaktan på
att biståndspolitiska utredningen slutför sitt arbete avser statsrådet att tillkalla
en särskild beredning för u-landsforskning.

Beredningen för u-landsforskning avses få en rådgivande och initierande
ställning i förhållande till de instanser som nu beslutar i forskningsärenden,
dvs. regeringen och SIDA.

Sverige lämnar sedan flera år ett betydande stöd till olika former av ulandsforskning.
Utbetalningar av biståndsmedel för forskningsinsatser uppgick
sålunda under budgetåret 1973/74 till ca 38 milj. kr. Härtill kommer
utgifter på minst 10 milj. kr. inom ramen för det reguljära samarbetet med
programländerna. Under innevarande budgetår beräknas kostnader för de
forskningsinsatser som ligger utanför landprogrammen till drygt 60 milj.
kr.

I propositionen lämnas en redogörelse för inriktning, utformning och planer
beträffande pågående svenska insatser på forskningens område. Redogörelsen
avser insatser inom Världshälsoorganisationen (WHO), konsultativa
gruppen för internationell jordbruksforskning, FN:s arbetsorganisations
(ILO) världssysselsättningsprogram (WEP), FN:s forskningsinstitut för social
utveckling (UNRISD), FN:s utbildnings- och forskningsinstitut (UN1TAR),
det framtida FN-universitetet samt insatser utanför landprogrammen som
har finansierats från anslaget C 2. Bilateralt utvecklingssamarbete.

För att underlätta en samlad bedömning kommer medel för allt svenskt
stöd för u-landsforskning utanför de bilaterala landprogrammen fr. o. m.
budgetåret 1975/76 att anvisas från en särskild anslagspost under anslaget
C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram. Föredragande statsrådet föreslår
att 75 milj. kr. anvisas för stöd till u-landsforskning budgetåret

4 Riksdagen 1975. 9 sami. Nr 4

UU 1975:4

1975/76. Drygt 60 milj. kr. av detta belopp avser redan planerade åtaganden.
Utrymme finns således också för nya u-landsforskningsinsatser i enlighet
med de riktlinjer som tidigare angetts.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1975:246 av herr Bohman m. fl. (m), i vad avser hemställan
att riksdagen uttalar att organet för utvecklingsforskning ges en självständig
ställning i enlighet med vad i motionen anförs (punkt 13) samt att riksdagen
hemställer att inom ramen för beviljade anslag ett belopp på 85 milj. kr.
särskilt anslås för utvecklingsforskning (punkt 14),

dels motionen 1975:729 av herr Fälldin m. fl. (c), i vad avser hemställan
att riksdagen beslutarge regeringen till känna vad i motionen under rubriken
”Forskning” anförts beträffande

a) ökat stöd till forskning om arbetslöshet och undersysselsättning i uländerna
inom ramen för världssysselsättningsprogrammet (WEP),

b) kravet på att beredningen för u-landsforskningen ges parlamentarisk
representation och att i beredningen också ingår personer med personlig
erfarenhet av utvecklingsarbete i u-länderna,

c) kravet på att det svenska stödet till forskning om jordbruksproblem
m. m. i u-länderna för kommande budgetår inte får minskas eller dess värde
urholkas genom inflation (punkt B 10),

dels motionen 1975:730 av herr Helén m. fl. (fp), i vad avser hemställan
att riksdagen uttalar att det skall vara möjligt att stödja forskning i u-länderna
även direkt, vid sidan av länderramarna (punkt 35), att riksdagen beslutar
om ytterligare en tjänst - på byråchefsnivå - för det till beredningen för
u-landsforskning anknutna sekretariatet (punkt 36) samt att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att SIDA skall ha beredningsansvaret
i frågor rörande u-landsforskning (punkt 37),

dels motionen 1975:1147 av herr Fransson m. 11. (c), i vad avser hemställan
att riksdagen beslutar att ge regeringen i uppdrag att ge beredningen för
u-landsforskning direktiv att prioritera en satsning på u-ländernas energiförsörjning
och att en plan för detta utarbetas som kan ligga till grund
för framtida medelstilldelning samt att riksdagen beslutar att forskningsstödet
ges inom ramen för anslaget till u-landsforskning och att satsningen
skall avse utvecklandet av energiförsörjningssystem som baserar sig på de
kontinuerliga energikällorna på ett sätt som står i överensstämmelse med
kravet på ekologisk balans och u-ländernas vilja till en oberoende utveckling,

dels motionen 1975:1167 av herrar Takman och Hermansson (vpk), vari
hemställs att riksdagen anvisar 5 000 000 kr. för upprättandet av en svensk
forskningsfond för Vietnam m. m.

UU 1975:4

Utskottet

Motionerna 246, 729 och 730 innehåller förslag rörande forskningsstödets
administration.

I motionen 246 förordas sålunda att organet för utvecklingsforskning ges
en självständig ställning. Motionärerna menar att organet skall ges beslutanderätt
över sig tilldelade medel och förslagsrätt angående det fortsatta
stödet. Vidare bör en majoritet av dess styrelse utgöras av forskare med
erfarenhet av dels u-landsforskning dels tvärvetenskaplig och mångvetenskaplig
samverkan.

Som av propositionen framgår, kommer frågan om hur stödet till u-landsforskning
skall inordnas i utvecklingssamarbetet att ingå i den översyn som
skall utföras av den biståndspolitiska utredningen. Föredragande statsrådet
är inte beredd att i avvaktan på resultatet av denna utredning föreslå en
fristående organisation för u-landsforskning. I stället föreslås en särskild
beredning som skall få en rådgivande och initierande ställning i förhållande
till de instanser som nu beslutar i forskningsärenden, dvs. regeringen och
SIDA. Till ledamöter kommer att kallas representanter för forskningen och
för det allmänna.

I motionen 729 förordas att beredningen för u-landsforskning ges parlamentarisk
representation och att i beredningen också ingår personer med
personlig erfarenhet av utvecklingsarbete i u-länderna.

Utskottet har erfarit att frågan om beredningens sammansättning fortfarande
övervägs. Frågan om parlamentariskt inslag i beredningen prövas
därvid i positiv anda.

Beredningen för u-landsforskning förutsätts genom sin sammansättning
och genom sitt sekretariat få goda kontakter med den aktiva forskningen
och med andra forskningsorgan. Det planerade forskningsstödet avser att
stimulera den typ av forskning som u-länderna har behov av. Utskottet
anser det därför riktigt att forskningsberedningen får nära anknytning till
biståndsmyndigheterna. Definitivt ställningstagande till forskningsstödets
administration torde emellertid få avvakta resultatet av den biståndspolitiska
utredningens arbete.

Med hänvisning till det som här anförts avstyrkes motionen 246 i denna
del.

Motionen 729 torde få anses besvarad i denna del.

I motionen 246 föreslås vidare ett särskilt anslag för utvecklingsforskning
om 85 milj. kr.

I propositionen föreslås ett anslag om 75 milj. kr. för detta ändamål.
Propositionens förslag innebär en höjning med ungefär 15 milj. kr. i förhållande
till nuvarande nivå. Inte minst jämfört med den höjning som föreslås
för övriga forskningsanslag i statsbudgeten är detta en betydande summa.

Med hänvisning till det som här anförts avstyrker utskottet motionen
246 i denna del.

UU 1975:4

I motionen 730 förordas att det sekretariat som skall knytas till beredningen
för u-landsforskning skall erhålla ytterligare en tjänst - på byråchefsnivå
- utöver de tjänster som föreslagits i budgetpropositionen.

Den personal som enligt propositionen skall tillföras sekretariatet samt
den personal som redan nu i UD och SIDA bereder forskningsärenden bedöms,
enligt vad utskottet erfarit, vara tillräcklig för att ge forskningsberedningen
tillräckliga resurser för planering och administration i ett inledningsskede.
Under nästa budgetår kommer forskningsstödet till stor del
att bestå i att pågående insatser vidareutvecklas samt att möjligheten av
nya insatser kartläggs. För biträde med planeringen bör beredningen vid
behov kunna anlita korttidsanställda experter.

Utskottet finner inte skäl att avvika från propositionens förslag, varför
motionen 730 avstyrks i denna del.

I motionen 730 förordas vidare att SIDA skall ha beredningsansvaret
i frågor rörande u-landsforskning.

Enligt propositionen skall beredningen få en rådgivande och initierande
ställning i förhållande till de instanser som nu beslutar i forskningsärenden,
dvs. regeringen och SIDA. Av administrativa skäl och för att kravet på
u-landscentrering av forskningen lättare skall kunna uppfyllas föreslås att
sekretariatet förläggs till SIDA. Två nya tjänster vid SIDA beräknas för
ändamålet. I sekretariatet bör vidare finnas en medverkan från UD. Därmed
underlättas strävandena att samordna det svenska stödet till u-landsforskning
med vad som sker internationellt.

De i budgetpropositionen framlagda förslagen utgår ifrån att beslutsprocessen
i forskningsärenden principiellt förblir oförändrad. Båda SIDA och
regeringen kommer sålunda att besluta i forskningsärenden.

I enlighet med vad som föreslås i motionen 730 bör riksdagen ange att
SIDA skall ha beredningsansvar också i de fall regeringen beslutar. Motionen
730 tillstyrks sålunda i denna del.

Utskottet vill erinra om att hithörande frågor också ingår i den översyn
av biståndsförvaltningen som skall utföras av den biståndspolitiska utredningen.

Olika förslag om forskningsstödets inriktning framläggs i motionerna 729,
730 och 1147. Där nämns sålunda forskning inom ramen för världssysselsättningsprogrammet
(WEP), forskning om jordbruksproblem, stöd till
forskningsinstitutioner i u-länderna vid sidan av landramarna och forskning
om utvecklande av u-ländernas energiförsörjning.

Utskottet finner att beredningen för u-landsforskning är oförhindrad att
överväga bl. a. insatser av den typ motionärerna förordar.

Motionerna 729 och 730, båda såvitt nu är i fråga, och motionen 1147
får därmed anses besvarade.

I motionen 1167 föreslås upprättandet av en svensk forskningsfond för
Vietnam samt att riksdagen anvisar 5 milj. kr. för ändamålet. Utskottet
noterar att detta förslag framförts vid två tidigare riksdagar och att de av -

UU 1975:4

slagits med motiveringen att tanken på en dylik insats inte ingår bland
de projekt som tagits upp från Demokratiska Republiken Vietnams sida
vid förhandlingar med de svenska myndigheterna. Utskottet har erfarit att
läget är oförändrat i detta avseende.

Motionen 729, såvitt nu är i fråga, och motionen 1147 får anses besvarade.

Motionen 1167 avstyrks av anförda skäl.

Utskottets hemställan angående motionen 1167 redovisas under punkten
27 (Bilateralt utvecklingssamarbete).

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1975:246, i vad avser frågan om
självständig ställning för organet för utvecklingsforskning,

2. att riksdagen avslår motionen 1975:246, i vad avser anslaget
till u-landsforskning,

3. att riksdagen anser motionen 1975:729, i vad avser forskning
inom ramen för världssysselsättningsprogrammet, besvarad
med vad utskottet anfört,

4. att riksdagen anser motionen 1975:729, i vad avser parlamentarisk
representation i beredningen för u-landsforskning, besvarad
med vad utskottet anfört,

5. att riksdagen anser motionen 1975:729, i vad avser stöd till
forskning om jordbruksproblem, besvarad med vad utskottet
anfört,

6. att riksdagen anser motionen 1975:730, i vad avser stöd till
u-landsforskningen vid sidan av länderramarna, besvarad med
vad utskottet anfört,

7. att riksdagen avslår motionen 1975:730, i vad avser ytterligare
en tjänst inom sekretariatet för u-landsforskning,

8. att riksdagen med anledning av motionen 1975:730, såvitt nu
är i fråga, ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
SlDA:s beredningsansvar rörande u-landsforskning,

9. att riksdagen anser motionen 1975:1147 besvarad med vad utskottet
anfört.

12. Landsbygdsutveckling m. m.

Propositionen (s. 20).

Propositionens avsnitt angående livsmedelsförsörjning refereras mera ingående
under punkten 15 nedan. Därav framgår bl. a. att Sverige genom
betydande bidrag till bl. a. Internationella utvecklingsfonden (IDA) och FN:s
utvecklingsprogram (UNDP) stöder en rad långsiktiga insatser för jordbrukson
landsbygdsutveckling i u-länderna. Ett växande stöd lämnas även till
jordbruksforskning vid internationella forskningsinstitut i u-länderna.

UU 1975:4

Av det direkta svenska utvecklingsbiståndet utnyttjas i enlighet med mottagarländernas
prioriteringar en betydande andel för landsbygdsutveckling.
Detta bistånd koncentreras ibland till geografiskt begränsade områden och
lämnas då inom ramen för integrerade projekt såsom CADU i Etiopien
eller liknande verksamhet i Kenya, Zambia och Botswana. Andra gånger
avser stödet landsomfattande program som ingår i mottagarlandets totala
ansträngning för att åstadkomma landsbygdsutveckling. Totalt kan inemot
30 % av de biståndsresurser som Sverige kanaliserar multilateralt och bilateralt
beräknas utnyttjas för landsbygdsutveckling i u-länderna.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1975:246 av herr Bohman m. fl. (m), i vad avser hemställan
att riksdagen uttalar att en ökad del av svenskt bistånd bör avse stöd åt
jordbrukssektorn i u-länderna (punkt 2),

dels motionen 1975:729 av herr Fälldin m. fl. (c), i vad avser hemställan
att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen under rubriken
"Urbanisering - arbetslöshet" anförts beträffande svenska insatser för att
stimulera sysselsättningen på landsbygden genom utveckling av jordbruket
och åtgärder för att öka sysselsättningen i u-länderna genom satsning på
arbetsintensiv småindustri i decentraliserade former (punkt B 6),

dels motionen 1975:730 av herr Helén m. fl. (fp), i vad avser hemställan
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om utvecklingen av landsbygden, kampen mot arbetslöshet och avvägningen
mellan jordbruk och industri i u-länderna (punkt 7),

Utskottet

Motionerna 246, 729 och 730 innehåller allmänt formulerade synpunkter
beträffande önskvärdheten av ökat stöd till landsbygdsutveckling. Dessa
överensstämmer med riktlinjerna för det svenska utvecklingssamarbetet.
Som framgår av propositionen kan man beräkna att inemot 30 96 av de
biståndsresurser som Sverige kanaliserar multilateralt och bilateralt utnyttjas
för landsbygdsutveckling i u-länderna.

Ett växande stöd lämnas också till jordbruksforskning vid internationella
forskningsinstitut i u-länderna. I enlighet med mottagarländernas prioriteringar
är det en ökande andel av resurserna som utnyttjas till landsbygdsutveckling.
Detta bistånd koncentreras ibland till geografiskt begränsade
områden och lämnas då inom ramen för integrerade projekt. Andra gånger
avser stödet ett landsomfattande program som utgör en del av mottagarlandets
totala ansträngning för att åstadkomma landsbygdsutveckling. I båda
fallen fästs stor vikt vid att det är fråga om en integrerad landsbygds -

UU 1975:4

utveckling där olika verksamheter har möjlighet att stödja varandra.

Sveriges utvecklingssamarbete med Kenya, Etiopien, Tanzania, Zambia
och Botswana domineras av insatser som avser landsbygdsutveckling
i vid bemärkelse.

Vidare stödjer Sverige genom sina betydande bidrag till Internationella
utvecklingsfonden (IDA) och FN:s utvecklingsprogram (UNDP) en rad långsiktiga
insatser för jordbruks- och landsbygdsutveckling i u-länderna. De
senaste åren har ungefär 30 % av ifrågavarande organisationers resurser använts
för dylik verksamhet.

Motionerna 246, 729 och 730 får anses besvarade i denna del.

I motionen 246 förordas att Sverige skall utfästa minst 110 milj. kr. för
den jordbruksfond som inrättades genom beslut av Världslivsmedelskonferensen
hösten 1974. I motionen 729 sägs mera allmänt att Sverige bör
stödja jordbruksfonden, om dess målsättningar överensstämmer med vad
som gäller för svensk biståndspolitik.

Världslivsmedelskonferensens beslut om upprättande av jordbruksfonden
bekräftades av FN:s generalförsamling hösten 1974, som också gav generalsekreteraren
i uppdrag att sammankalla ett möte för att med potentiella
givarländer och mottagarländer diskutera de närmare riktlinjerna för fondens
verksamhet. Enligt vad som erfarits har något möte om fonden ännu inte
blivit aktuellt därför att generalsekreteraren ännu inte har kunnat förvissa
sig om att de stora givarländerna är beredda att lämna mera betydande
bidragsutfästelser. Generalsekreterarens försiktiga agerande i denna fråga
får bl. a. ses mot bakgrund av de mycket negativa erfarenheterna när det
gäller att få till stånd den vid FN:s extra generalförsamling våren 1974 beslutade
fonden för stöd till de mest utsatta länderna.

Utskottet finner att det inte är ändamålsenligt att binda medel för bidrag
till jordbruksutvecklingsfonden, när utsikterna för dess tillkomst ännu är
mycket osäkra. Det må erinras om att regeringen i budgetpropositionen
har föreslagit ett klumpbelopp för olika nya fonder om sammanlagt 110
milj. kr.

Av de skäl som här nämnts avstyrker utskottet motionen 246 i denna
del. Motionen 729 torde i denna del få anses besvarad.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen anser motionerna 1975:729 och 730, i vad avser
ökade svenska insatser för stöd åt landsbygdsutveckling i uländerna
m. m., besvarad med vad utskottet anfört,

2. att riksdagen avslår motionen 1975:246, i vad avser uttalande
att en ökad del av svenskt bistånd bör avse stöd åt jordbrukssektorn
i u-länderna.

UU 1975:4

13. U-landsinvesteringar, u-ländcrnas industrialisering m. m.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1975:246 av herr Bohman m. fl. (ni), i vad avser hemställan
att riksdagen uttalar att investeringsgarantisystemet bör utvidgas till att omfatta
alla u-länder (punkt 15) samt att riksdagen uttalar att ett utvecklingsbolag
bör tillskapas för investeringar i u-länderna, ägt gemensamt av staten
och näringslivet (punkt 16),

dels motionen 1975:729 av herr Fälldin m. fl. (c), i vad avser hemställan
att riksdagen beslutarge regeringen till känna vad i motionen underrubriken
"U-ländernas industrialisering” anförts beträffande

a) utformningen av svenskt stöd till industriutveckling i fattiga länder,

b) utformningen av investeringsgarantisystemet (punkt B.7),

dels motionen 1975:730 av herr Helén m. fl. (fp), i vad avser hemställan
att riksdagen begär att regeringen uppdrar åt biståndspolitiska utredningen
att pröva lämpliga vägar för Sverige att bidra till att utveckla för u-ländernas
förhållanden avpassad teknik (lagomteknik) (punkt 8); att riksdagen begär
förslag från regeringen om ett vidgat investeringsgarantisystem i enlighet
med vad som anförs i motionen (punkt 32); att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om inrättande av ett
statligt utvecklingsbolag med uppgift att stödja investeringar i u-länderna
samt främjande av förinvesteringsundersökningar under medverkan från
svenskt näringsliv (punkt 33) samt att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad som i motionen anförs om delat ägarskap av företag
(s. k. joint ventures) samt svensk medverkan till att finna former för överförande
av utländska investeringar i u-länder i inhemska händer (punkt
34),

dels motionen 1975:734 av herr Hermansson m. fl. (vpk), i vad avser hemställan
att riksdagen hos regeringen begär att den svenska biståndspolitiken
utformas med beaktande av följande:

att investeringsgarantisystemet slopas (punkt 3).

Utskottet

Allmänna frågor rörande utformningen av det svenska industribiståndet
berörs i motionerna 729 och 730.

Motionärerna framhåller bl. a. att det svenska stödet bör avse industrialisering
som utgår ifrån u-ländernas egna förutsättningar och som bidrar
till deras ekonomiska frigörelse samt att industrialiseringen skall syfta till
att ge maximal sysselsättningseffekt.

Principer för industribistånd har formulerats i FN:s utvecklingsstrategi.

UU 1975:4

I det handlingsprogram för en ny ekonomisk världsordning som antogs
av FN:s extra generalförsamling våren 1974 finns också ett avsnitt om principer
för industrialisering, utländska investeringar m. m. Vidare har industrins
roll i utvecklingsprocessen uppmärksammats vid UNIDO:s andra generalkonferens
i mars i år.

Erfarenheten visar att industribistånd kommer alltmer in i bilden som
en faktor i förbindelserna mellan Sverige och den tredje världen.

De i motionerna redovisade tankegångarna rörande utformningen av
svenskt industribistånd ligger i linje med de riktlinjer som i praktiken tilllämpas
för detta bistånd.

Motionerna 729 och 730 torde därmed få anses besvarade i denna del.

Frågan om investeringsgarantier tas upp i motionen 246, som förordar att
systemet utvidgas till att gälla investeringar i samtliga u-länder, samt i motionen
729 där det framhålls att, om en sådan utvidgning skall ske, det
måste finnas garantier för att den svenska biståndspolitikens målsättningar
inte äventyras eller beskärs. Även motionen 730 förordar en utvidgning
av investeringsgarantisystemet till alla länder, dock med bibehållen prövning
av utvecklingsutsikterna.

I motionen 734 däremot krävs att systemet slopas helt och hållet.

Det betänkande som industribiståndsutredningen avgav 1972 innehåller
förslag till utvidgning av systemet. Förslaget har emellertid inte biståndspolitiska
motiv. I betänkandet föreslås därför att det finansiella ansvaret
för eventuella skadefall inom systemet, vilket nu åvilar biståndsanslagen,
överförs till annat anslag i budgeten.

I fjolårets betänkande beträffande motsvarande motionsyrkanden (UU
1974:3) anslöt sig utskottet till uppfattningen att det föreföll motiverat att
vänta med en ytterligare utvidgning av investeringsgarantisystemet till dess
att den biståndspolitiska utredningen framlagt sitt betänkande med förslag
till principer för Sveriges framtida samarbete med u-länderna.

Med hänvisning till den redogörelse som här lämnats får motionen 729
anses besvarad i denna del. Utskottet avstyrker motionerna 246, 730 och
734 såvitt nu är i fråga.

Frågan om tillskapande av ett utvecklingsbolag för investeringar i u-länderna
tas upp i motionerna 246 och 730. Förstnämnda motion förutsätter
att bolaget ägs gemensamt av staten och näringslivet, medan den andra
motionen föreslår ett statligt bolag som även skall ha till uppgift att främja
förinvesteringsundersökningar under medverkan från det svenska näringslivet.

Liknande förslag har framförts till riksdagen vid (lera tillfällen och har
avslagits. 1 utrikesutskottets betänkande i fjol (UU 1974:3) konstaterades
sålunda att denna fråga behandlats av industribiståndsutredningen som ställt
sig negativ till tanken på ett dylikt bolag. Bl. a. har utredningen antagit
att de stora exportföretagen kommer att bygga ut dotterföretag även utan
en svensk statlig partner. De små och medelstora företagen bedöms i regel

UU 1975:4

ha mindre kapacitet att avvara företagsledning och riskkapital. Utredningen
ifrågasatte därför om ett svenskt utvecklingsbolag skulle bidra till u-ländernas
utveckling bättre än vad som exempelvis skulle kunna uppnås om
en motsvarande svensk kapitalinsats gjordes i u-ländernas egna utvecklingsbolag
och industribanker.

Även frågan om förinvesteringsundersökningar har behandlats vid tidigare
riksdagar som har konstaterat (jfr UU 1974:3) att betydande resurser redan
ställs till förfogande av SIDA för projektförberedelser som i stor utsträckning
utnyttjas för förinvesteringsstudier.

Läget i detta avseende är oförändrat. Mottagarländerna finansierar dessutom
i ökad utsträckning förinvesteringsstudier med de medel som anvisats
inom respektive landramar.

Mottagarländernas önskemål om bistånd på detta område kan således
i regel tillmötesgås.

Mot denna bakgrund avstyrkes motionerna 246 och 730 i denna del.

Utskottet erinrar om att samtliga hithörande frågor kan tas upp till behandling
av den biståndspolitiska utredningen, som enligt direktiven bl. a.
bör beakta industribiståndsutredningens förslag vid sin allmänna översyn
av den svenska biståndspolitiken.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionerna 1975:246 och 1975:730, i vad
avser frågan om utvidgning av investeringsgarantisystemet,

2. att riksdagen avslår motionen 1975:246, i vad avser frågan om
utvecklingsbolag, och motionen 1975:730, i vad avser frågorna
om utvecklingsbolag och förinvesteringsundersökningar,

3. att riksdagen anser motionen 1975:729, i vad avser u-ländernas
industrialisering, besvarad med vad utskottet anfört,

4. att riksdagen anser motionen 1975:730, i vad avser dels för
u-ländernas förhållanden avpassad teknik, dels delat ägarskap
av företag och överförande av utländska investeringar i u-länderna,
besvarad med vad utskottet anfört,

5. att riksdagen avslår motionen 1975:734, i vad avser slopande
av investeringsgarantisystemet.

14. Handelsutbyte med u-länderna, u-ländernas exportinkomster
m. m.

Propositionen (bilaga 12, s. 4-5)

Arbetet inom UNCTAD, där Sverige är medlem i styrelsen och dess
olika kommittéer, präglades under år 1974 av situationen på råvarumarknaderna
och FN:s generalförsamlings sjätte extra möte i april och maj om
råvaru- och utvecklingsfrågor. Detta möte antog en förklaring och ett handlingsprogram
för att upprätta ett nytt internationellt ekonomiskt system.

UU 1975:4

Detta innehåller bl. a. avsnitt om fundamentala råvaruproblem i relation
till handel och utveckling, monetära frågor, industrialisering, överföring av
teknologi, kontroll av multinationella företag och samarbete mellan u-länder.

UNCTAD:s styrelse har beslutat att se över organisationens verksamhet
i ljuset av handlingsprogrammet. Konferensens fjärde session (UNCTAD
IV), som skall äga rum i Nairobi i Kenya under maj-juni 1976, får särskild
betydelse mot bakgrund av generalförsamlingens beslut om ett nytt internationellt
ekonomiskt system.

Enligt beslut vid UNCTAD III har under det förflutna året mellanstatliga
konsultationer ägt rum beträffande en rad råvaror. Sverige har deltagit vid
samtliga konsultationstillfällen. UNCTAD:s råvarukommitté kommer i början
av år 1975 att ta ställning till det vidare arbetet inom råvaruområdet
på grundval av slutrapport rörande dessa konsultationer. Samtidigt skall
även behandlas frågorna om ett s. k. integrerat råvaruprogram och en länk
mellan u-ländernas export- och importpriser (indexering).

Andra större frågor i UNCTAD-arbetet har varit en kod för linjekonferenser,
u-ländernas problem vid de allmänna handelsförhandlingarna i
GATT.biståndsmålsättningen, u-ländernas skuldbörda, de minst utvecklade
u-ländernas problem samt en stadga för staters ekonomiska rättigheter och
skyldigheter. Man har dessutom beslutat upprätta en särskild huvudkommitté
för frågor om överföring av teknologi.

De särskilda tullförmåner (s. k. tullpreferenser), som Sverige införde år
1972, har resulterat i en preferensbehandling av u-landsiniport som år 1972
uppgick till 114 miljoner kronor och år 1973 till 237 miljoner kronor. En
ökning av den preferensberättigade importen torde ha ägt rum även under
år 1974. 1974 års riksdag beslöt att medge tullpreferenser också åt Bulgarien,
Rumänien och Malta.

Efter beslut av det internationella kafferådet har 1968 års internationella
kaffeavtal i dess administrativa delar förlängts att gälla t. o. m. den 30 september
1976, då ett nytt avtal förutses träda i kraft. Förberedelser för avtalsförhandlingar
kommer att inledas i början av år 1975.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1975:729 av herr Fälldin ni. fl. (c), i vad avser hemställan
att riksdagen beslutarge regeringen till känna vad i motionen under rubriken
"Ökat ekonomiskt oberoende" anförts beträffande insatser för att åstadkomma
lättnader i handelsutbytet, m. ni. (punkt B. 9),

dels motionen 1975:730 av herr Helén ni. fl. (fp), i vad avser hemställan
att riksdagen uttalar att Sverige vid den årliga översynen inom UNCTAD
av systemen för tullpreferenser för u-länderna bör verka för en bättre utformning
av dessa system i enlighet med vad som anförs i motionen (punkt
2); att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen

UU 1975:4

anförs om åtgärder för att ge u-länder garantier mot verkningarna av oförutsedda
minskningar av dessa exportintäkter (punkt 3); att riksdagen begär
förslag av regeringen om ytterligare vidgning av det tullfria varuområdet
inom ramen för det svenska systemet med tullpreferenser för u-länderna
samt uttalar att en mer restriktiv praxis bör iakttas när det gäller att införa
kvantitativa begränsningar gentemot u-länderna (punkt 4) samt att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i övrigt anförs i motionen
om världshandeln och åtgärder för att främja u-ländernas export (punkt
5).

Utskottet

Frågan om lättnader i handelsutbytet med u-länderna genom att skapa
förbättrat tillträde till i-ländernas marknader berörs i motionerna 729 och
730.

I motionen 729 förordas bl. a. att Sverige i internationella organ skall
arbeta för att åstadkomma lättnader i handelsutbytet med tullpreferenser
och exportstöd samt att vårt bistånd också skall bidra till att skapa möjligheter
för u-länderna att förädla sina egna råvaror.

I motionen 730 förordas att Sverige bör verka för en bättre utformning
av övriga länders preferenssystem i den årliga översynen av preferenssystem
som äger rum inom UNCTAD. Vidare anser motionärerna att man bör
ytterligare vidga det tullfria varuområdet i Sverige och att en betydligt mer
restriktiv praxis än hittills bör gälla när det gäller att införa kvantitativa
begränsningar gentemot u-länder.

Det multilaterala och bilaterala svenska stödet till exportfrämjande åtgärder
bör ytterligare byggas ut, anser motionärerna.

Ett av de största problemen i handeln mellan u-länder och i-länder är
att den i u-länderna dominerande industriproduktionen konkurrerar med
de mest arbetskraftsintensiva branscherna i i-länderna - branscher med dålig
lönsamhet som vid alltför starkt importtryck drabbas av omfattande friställningar.

I-ländernas införande av s. k. generella tullpreferenser utgör ett betydelsefullt
steg för att främja importen från u-länderna. Därigenom ger alla
i-länder med undantag av USA, som än så länge står utanför systemet,
särskilda tullförmåner till u-länderna. Preferenserna avser främst färdigvaror
och halvfabrikat; undantagna är emellertid i allmänhet sådana produkter
som textil och konfektion, lädervaror och skor. Den jordbruksreglerade sektorn
faller utanför preferenssystemen, varför tullförmånerna på livsmedelsområdet
är mycket begränsade.

Det är ännu för tidigt att säga vilken betydelse tullpreferenserna i längden
kommer att få. De synes främst gagna de ekonomiskt mer utvecklade uländerna.

Det finns andra hinder för u-ländernas export som är allvarligare än i -

UU 1975:4

ländernas tullar. Dessa hinder beror på olika krav som importländerna ställer
av hänsyn till bl. a. säkerhet, hygien och miljöeffekter. Dessa icke-tullmässiga
handelshinder begränsar samtliga länders handelsförutsättningar men
påverkar kanske i särskilt hög grad u-ländernas möjligheter att komma in
på i-ländernas marknader. U-länderna måste därför erhålla hjälp att kunna
uppfylla ställda krav, samtidigt som kraven måste samordnas i alla länder.

Andra hinder för u-landsexporten är de direkta importbegränsningarna
i i-länderna. Dessa har införts för att vissa branscher skall skyddas för den
i allmänhet mycket lågt prissatta importen från u-länderna.

Sverige har vid olika internationella konferenser verkat för att i-länderna
skall vidta särskilda åtgärder så att u-ländernas exportintäkter kan öka och
deras ekonomiska utveckling främjas. I-ländernas villighet härvidlag kommer
att sättas på prov i de multilaterala handelsförhandlingarna inom ramen
för GATT. Inför dessa förhandlingar har regeringen förklarat sig komma
att aktivt verka för fortsatt liberalisering av importen från u-länderna.

Av propositionen framgåratt Sveriges stöd till u-ländernas exportfrämjande
verksamhet huvudsakligen kanaliseras via UNCTAD/GATT:s internationella
handelscentrum, ITC.

Sverige är den största enskilda bidragsgivaren och svarar ensam för ca
30 % av ITC:s samlade resurser. Av det svenska bidraget är en del avsedd
för projekt av global eller regional karaktär. För budgetåret 1975/76 beräknas
för sådana insatser ett bidrag på 7 milj. kr. Härutöver sker samarbete med
ITC inom ramen för landprogrammen för det direkta svenska utvecklingssamarbetet.

I propositionen erinras vidare om att genom beslut av 1974 års riksdag
ett särskilt organ har inrättats med uppgift att främja import till Sverige
från u-länderna. Detta organ, som benämns Importkontoret tor u-landsprodukter(IKU),
beräknas inleda sin verksamhet i början av år 1975. Budgetåret
1974/75 har 700 000 kr. anslagits för detta ändamål. För budgetåret 1975/76
beräknas medelsbehovet till 1010 000 kr.

Beträffande möjligheterna att vidga det tullfria varuområdet i Sverige samt
praxis när det gäller kvantitativa begränsningar gentemot u-länderna kan
hänvisas till ett interpellationssvar av handelsministern den 12 november
1974.

Interpellationen gällde dels frågan om u-ländernas möjligheter att förädla
sina egna råvaror och utnyttja sin kapacitet till livsmedelsproduktion för
egna behov, dels åtgärder för att påverka varufördelningen av Sveriges import
från u-länderna. Ur handelsministerns svar må följande citeras:

Beträffande den första frågan vill jag svara att utvecklingen av vår import
från u-länder i ett grundläggande avseende avgörs av samma faktorer, som
bestämmer vår totala import. Och det är den allmänna efterfrågeutvecklingen
på den svenska marknaden, som den formas av inkomstutveckling och
värderingar samt beslut av enskilda konsumenter och förbrukare. Att göra
en tillförlitlig prognos för hur denna process skall komma att utvecklas

UU 1975:4

i framtiden är inte möjligt. Några för u-landsimporten särskilt betydelsefulla
drag i efterfrågemönstret kan emellertid urskiljas.

De livsmedelsprodukter vi köper från u-länderna är till alldeles övervägande
del tropiska konsumtionsvaror, exempelvis kaffe, kakao och vissa
frukter och fruktkonserver. Vi har knappast att förutse några betydande
förändringar i våra konsumtionsvanor på det området.

Värdet av vår import av råvaror har ökat kraftigt under senare tid. Detta
hänger visserligen främst samman med prisökningarna på olja, men priserna
på en rad andra råvaror har också ökat, vilket lett till förstärkning av exportintäkterna
för en vid krets av u-landsexportörer.

När det gäller utvecklingen i framtiden är det med hänsyn till de många
faktorer som påverkar importen av olika råvaror svårt att göra några generella
förutsägelser. Vår import av mer bearbetade produkter från u-länderna har
successivt ökat och kommer säkert att göra så även i framtiden.

Vad beträffar den andra frågan instämmer jag i principen att u-länderna
i största möjliga mån bör kunna bearbeta sina egna råvaror.

Hur u-länderna skall utnyttja sin kapacitet för livsmedelsproduktion -för egna behov eller för export - är framför allt en fråga för varje enskilt
u-land att avgöra. Jordbruksministern framhöll i sitt anförande vid Världslivsmedelskonferensen
i Rom att en ökning av livsmedelsproduktionen i
u-länderna är den enda lösningen på lång sikt av livsmedelskrisen. Med
detta är även u-länderna införstådda. Men det innebär självfallet inte att
vi inte också på detta område skall ha ett varuutbyte med u-länderna. Denna
syn ligger i linje med vad u-länderna själva hävdat i olika internationella
organ. Vi måste med andra ord vara beredda att överväga u-ländernas önskemål
även på detta område.

Beträffande frågan om åtgärder för att påverka vår import från u-länderna
sade handelsministern:

Sverige verkar traditionellt för fri handel i det internationella varuutbytet.
Samtidigt understryker vi att särskilda förmåner bör ges till u-länderna,
där så är möjligt. Det är viktigt att de större industriländerna medverkar
i dessa strävanden, eftersom ett enskilt land - i synnerhet med en så liten
marknad som vår-skulle ha svårt att bära det importtryck, som blir resultatet
av en ensidig liberalisering. Genom allmänna tullsänkningar och särskilda
tullförmåner för u-länderna, s. k. preferenser, är i stort sett 85 % av den
totala importen från dessa länder i dag tullfri i Sverige. Då har jag bortsett
från kaffe, där vi har en obetydlig tull som inte kan anses utgöra något
hinder för importen. Några få procentenheter av den tullfria importen drabbas
dock av våra importavgifter på jordbruksområdet.

Handelsministern fortsatte:

I dag har vi i stort sett endast kvar tullhinder på textil- och konfektionsområdet.
Trots detta är det importen av textil- och konfektionsvaror
som ökat mest från u-länderna. Den snabba utvecklingen har gjort Sverige
till den största per capita-importören bland industriländerna av sådana varor
och har också tvingat oss att av beredskapsskäl och för att uppnå en lugnare
utvecklingstakt komma överens med ett fätal länder om en mera balanserad
importutveckling. Vi har också sett oss nödsakade att införa ett särskilt
stöd för tekoindustrin.

Svårigheterna för u-länderna att öka sin färdigvaruexport har i de flesta
fall andra förklaringar än förekomsten av handelshinder. Jag tänker här

UU 1975:4

främst på en mycket ensidig produktionsstruktur, svårigheter att avpassa
produkterna till marknadens krav och en bristande kunskap i marknadsföring.
Det importkontor för u-landsprodukter som riksdagen fattat beslut
om är en åtgärd som på detta område kan bli till stöd för u-ländernas export
till vårt land.

Från svensk sida har vi också i internationella organisationer kraftigt understrukit
behovet av en breddning av u-ländernas produktionsstruktur.
En sådan utveckling kommeratt ta tid men kan underlättas genom finansiellt
och tekniskt bistånd. Kanske viktigast är att u-ländernas politiska oberoende
följs av ekonomiskt oberoende som gör det möjligt för dem att utveckla
sina ekonomier efter de egna behoven. Principen om permanent suveränitet
över naturresurser, som erkänts i Förenta nationerna, kan få stor betydelse
för utvecklingen i detta hänseende.

Utskottet, som ansluter sig till de synpunkter som anförts i det nu citerade
anförandet vill erinra om att Sveriges förhållandevis liberala importpolitik
när det gäller textil, konfektion och skor har lett till att importens andel
av konsumtionen är så stor att upprätthållande av svensk produktion hotas.
För vissa produkter är den svenska självförsörjningsgraden nere vid 10 %.
Den starkt ökade importen har lett till att sysselsättningen inom t. ex. den
svenska textil- och konfektionsindustrin på ett par årtionden minskat med
10 000-tals arbetstagare. För vissa produkter har man nu nått den gränsen
att importen måste hållas tillbaka för att inte produktionskapaciteten helt
skall försvinna.

Det må dock nämnas att Sverige trots dessa begränsningar är en av de
största importörerna av textilier och konfektion från u-länderna. Det s. k.
multifiberavtalet som nu trätt i kraft (UU 1974:3) väntas emellertid bidra
till en bättre internationell ordning när det gäller fördelningen av u-ländernas
export på detta område till i-länderna. Avtalet gör det svårare för de stora
länderna att vältra över importen till de små länderna.

Handelsministern framhöll i ett inlägg i utrikesdebatten den 19 mars att
Sverige i anslutning till de förestående GATT-förhandlingarna kommer att
undersöka i vad mån även det svenska varuurvalet och systemet för tullpreferenser
kan förbättras.

Utskottet vill i likhet med (jolårets riksdag (UU 1974:3) konstatera att
Sverige strävar efter att liberalisera importen från u-länderna men att arbetsmarknadspolitiska
och beredskapspolitiska hänsyn i vissa fall kan lägga
hinder i vägen. Inga delade meningar råder om önskvärdheten att komma
vidare i strävandena att öka u-ländernas exportintäkter.

Åtgärder för att åstadkomma en stabil och ökande prisnivå för u-ländernas
produkter berörs i motionerna 729 och 730.

Sveriges syn på dessa frågor preciserades i handelsministerns anförande
inför FN:s extra generalförsamling våren 1974 ur vilket följande må citeras:

Den nuvarande situationen på råvarumarknaderna måste ses i ljuset av
att såväl u-länderna som i-länderna är både konsumenter och producenter.
Producent- och konsumentintressen tillgodoses bäst, om balans mellan till -

UU 1975:4

gång och efterfrågan kan garanteras inom ramen för fortsatt tillväxt. Vi
måste därför arbeta för att råvarupriserna på världsmarknaden stabiliseras
på en nivå som är lönsam för producenterna och skälig för konsumenterna.

Internationella överenskommelser eller arrangemang är i många fall bästa
sättet att uppnå stabila marknader och ökade exportintäkter för u-landsproducenterna.
Självfallet varierar dock förutsättningarna för olika varor.

De fåtaliga råvaruavtal som hittills ingåtts har ofta inneburit missräkningar,
då deras effektivitet inte kunnat garanteras. Det finns utan tvivel
utrymme för förbättringar av avtalen - t. ex. genom en mer lyhörd inställning
till justeringar av priser i samband med förändringar i växelkurser och inflation.
De stabiliserande elementen - särskilt kvoterings- och lagerarrangemang
- borde också kunna stärkas och därmed bättre svara mot tillfälliga
tryck på marknaden. Globala prognoser för tillgång och efterfrågan skulle
underlättas genom större insyn i lagerpolitiken och genom ett system för
utbyte av informationer på ett tidigt stadium. I många avseenden har vi
i dessa frågor samma åsikter som framförts av Frankrikes utrikesminister.

Då samarbete mellan producenter och konsumenter ofta misslyckats, är
det inte förvånande, att råvaruproducenterna kommit att uppfatta eget intimt
samarbete som bästa sättet att tillvarata sina intressen. Vi ser positivt på
sådana strävanden. De bör dock beakta andra länders och folks legitima
intressen. Samarbetet kan därigenom bli ett konstruktivt steg i riktning
mot globala lösningar, där både producenter och konsumenter deltar.

Utskottet vill ansluta sig till de synpunkter som framförts i det nu citerade
anförandet.

I motionen 730 berörs frågan om ett system för supplementär finansiering.

Från svensk sida har detta förslag drivits under en följd av år, senast
vid 1974 års extra möte med FN:s generalförsamling. Man kan konstatera
att stödet från andra länder, numera även u-länderna, inte är starkt. Att
u-länderna främst driver andra stabiliseringsåtgärder kan bl. a. bero på att
man inte vill acceptera den ganska långtgående inblandningen i det egna
landets långtidsplanering som systemet för supplementär finansiering förutsätter.
Det finns dock anledning att även fortsättningsvis aktivt bevaka
möjligheterna att med utsikt till framgång ta upp några av de grundläggande
idéerna härvidlag.

Frågan om att åstadkomma stabila och ökande exportinkomster för uländerna
kan väntas stå i förgrunden för diskussionerna inför och under
den extra generalförsamlingen i höst. Sverige kommer att aktivt delta i
detta arbete.

Av den redogörelse som här lämnats torde framgå att syftet med motionerna
729 och 730 i denna del är tillgodosett.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen anser motionen 1975:729, i vad avser lättnader
i handelsutbytet med u-länderna, besvarad med vad utskottet
anfört,

2. att riksdagen anser motionen 1975:730, i vad avser bättre utformning
av tullpreferenssystemet, garantier mot minskade exportintäkter
för u-länderna, bättre tillträde till den svenska

UU 1975:4

marknaden för u-landsprodukter samt övriga frågor om världshandeln
och om åtgärder för att främja u-ländernas export,
besvarad med vad utskottet anfört.

15. Livsmedelsbistånd

Propositionen (s. 18-20, 46-^47)

Världens livsmedelssituation är kritisk. Produktionen av livsmedel har
under senare år inte kunnat hålla jämna steg med efterfrågan. Den totala
volymen av internationell livsmedelshjälp har sjunkit.

Vid världslivsntedelskonferensen i november 1974 slogs fast att en tillfredsställande
livsmedelsförsörjning på längre sikt kan uppnås endast genom
en ökning av u-Iändernas egen livsmedelsproduktion. Denna måste tillgodose
de stora massornas behov av föda och förbättrad näringsstandard
samtidigt som grupper som hittills inte engagerats i utvecklingsarbetet får
sysselsättning. Åtgärderna för att öka livsmedelsproduktionen förutsätter
således långtgående ekonomiska och sociala reformer för en utveckling av
landsbygden.

Under överskådlig tid kommer emellertid många u-länder att vara beroende
av omfattande livsmedelsbistånd för att kunna upprätthålla en någorlunda
tillfredsställande livsmedelsförsörjning.

Konferensen rekommenderade en internationell samordning av den nationella
lagringspolitiken i syfte att nå fram till en tillfredsställande global
livsmedelsberedskap och fattade vidare principbeslut om att upprätta en
fond för jordbruksutveckling i u-länderna. Dessutom skall ett världslivsmedelsråd
upprättas, med uppgift att bidra till bättre samordning av medlemsstaternas
och de internationella organisationernas politik när det gäller
livsmedelsproduktion, bistånd, lagring samt handel med livsmedelsprodukter.

Sverige hörde till de få i-länder som under världslivsmedelskonferensen
tillmötesgick u-ländernas krav på att i ökad utsträckning göra både fleråriga
och volymmässiga utfästelserom livsmedelsbistånd. Vidare kan konstateras
att av i-länderna endast Norge och Sverige var beredda att under konferensen
utfästa bidrag till uppbyggandet av en internationell spannmålsreserv för
katastrofändamål. De svenska utfästelserna på detta område under konferensen
bör infrias genom att ett livsmedelslager läggs upp för internationella
katastrofaktioner.

Direkt svenskt livsmedelsbistånd i form av vete har under budgetåret
1973/74 lämnats till Bangladesh, Pakistan, Etiopien och till de s. k. Sahelländerna.
Under innevarande budgetår har hittills 180 milj. kr. anvisats
för upphandling och frakt av vete för dylika katastrofinsatser. Därutöver
har svenska livsmedel, främst vete, kommit att bli ett viktigt inslag i det

5 Riksdagen 1975. 9 sami. Nr 4

UU 1975:4

varubistånd som ställs till förfogande inom ramen för det normala utvecklingssamarbetet.

Angående Sveriges insatser inom ramen för det internationella livsmedelsbiståndet
meddelas i propositionen bl. a. följande:

Sveriges utfästelser till Internationella livsmedelsprogrammet (WFP) uppgår
i enlighet med riksdagens bemyndigande till 43 milj. kr. årligen under budgetåren
1974/75-1976/77. Bidraget utgår till två tredjedelar i form av svenska
livsmedelsprodukter.

Därutöver föreslås att för nästa budgetår ca 5 milj. kr. anslås för fortsatt
proteinberikning av svenska vetemjölsleveranser inom ramen för 1971 års
konvention om livsmedelshjälp (FAC), vilka kanaliseras genom WFP.

Det totala medelsbehovet för det ordinarie bidraget till WFP beräknas
till 48 milj. kr. för budgetåret 1975/76.

För inrättande av ett katastroflager av livsmedel i Sverige i enlighet med
svenska utfästelser vid världslivsmedelskonferensen begäres riksdagens bemyndigande
att ställa upp till 40 000 ton svenskt vete till förfogande årligen
under tre år för katastrofändamål. Detta lager bör förutom vete även kunna
inbegripa vissa mindre kvantiteter av andra livsmedel. Med tanke på konferensens
rekommendationer att givarländer och multilaterala biståndsorgan
i ökad utsträckning utarbetar program för att öka proteintillförseln till uländerna
bör leveranserna av vete ur detta katastroflager proteinberikas.

För uppläggning av detta katastroflager och för att täcka lagrings- och
fraktkostnader förutses ett medelsbehov om 50 milj. kr. för budgetåret
1975/76.

Sveriges bidrag inom ramen för 1971 års konvention om livsmedelshjälp
(FAC) har uppgått till 35 000 ton vete per år under perioden 1971/72-1974/75.
Sverige har dessutom åtagit sig att täcka frakt- och administrationskostnaderna
för dessa leveranser som enligt särskilt avtal kanaliseras genom
WFP.

Internationella förhandlingar om en förlängning av FAC, som nu gäller
till utgången av budgetåret 1974/75, har inletts. Om dessa förhandlingar
ger positivt resultat bör Sverige biträda förlängningen med utfästelse om
ytterligare ett bidrag om 35 000 ton att kanaliseras via WFP. Oavsett utgången
av förhandlingarna vill föredragande statsrådet emellertid med tanke
på behoven av mer långsiktiga utfästelser om livsmedelsbistånd förorda att
regeringen begär riksdagens bemyndigande att under treårsperioden
1975/76-1977/78 till WFP utfästa att 35 000 ton vete årligen ställs till förfogande.

Ett sådant svenskt åtagande beräknas tillsammans med kostnader för
frakt och eventuell förmälning av vetet motsvara ett medelsbehov av 38,5
milj. kr. för budgetåret 1975/76.

Det samlade medelsbehovet för internationellt livsmedelsbistånd beräknas
därmed öka med 51,5 milj. kr. till 136,5 milj. kr. för budgetåret 1975/76.

UU 1975:4

Skulle kostnaderna komma att överstiga det för inköp av angivna kvantiter
vete beräknade beloppet kan ytterligare medel disponeras från katastrofreserven
under detta anslag.

Det sammanlagda värdet av det svenska livsmedelsbiståndet för budgetåret
1973/74 var ca 115 milj. kr. Häri inräknas både det bistånd som lämnas
direkt till mottagarländerna och det bistånd som kanaliseras genom multilaterala
organ. Motsvarande belopp för hittills under innevarande budgetår
beslutat livsmedelsbistånd är ca 245 milj. kr.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1975:246 av herr Bohman m. fl. (m), i vad avser hemställan
att riksdagen hemställer att inom ramen för beviljade anslag ett belopp
om ytterligare 28 milj. kr. ställes till förfogande för inköp av sammanlagt
100 000 ton vete att kunna levereras till u-länderna (punkt 3) samt att riksdagen
hemställer att inom ramen för beviljade anslag ett belopp om 25
milj. kr. ställes till förfogande för utarbetandet och stödjandet av särskilda
födoämnesprogram för barnen och de undernärda i de minst utvecklade
länderna i enlighet med vad i motionen anförs (punkt 4),

dels motionen 1975:328 av herr Gustafsson i Säffle m. fl. (c), vari hemställs
att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning beträffande möjligheterna
att låta vissa typer av konserverade livsmedel, bl. a. frystorkade produkter,
i ökad utsträckning ingå i det statliga svenska biståndet till u-länderna
samt att riksdagen hos regeringen likaså hemställer om utredning att för
SlDA:s räkning uppföra lagercentraler för spannmål enligt vad i motionen
anförts,

dels motionen 1975:729 av herr Fälldin m. fl. (c), i vad avser hemställan
att riksdagen beslutarge regeringen till känna vad i motionen under rubriken
”Livsmedelsförsörjningen” anförts beträffande vägar att öka världens livsmedelstillgångar
och svenska insatser i detta hänseende (punkt B. 5); att
riksdagen beslutar vad i motionen under rubriken ”Anslagsutveckling -anslagsfördelning" anförts beträffande de framtida anslagen för internationellt
livsmedelsbistånd och utformningen av svenska utfästelser om livsmedelsbistånd
(punkt B. 13 b); att riksdagen beslutar vad i motionen under
rubriken ”Anslagsutveckling - anslagsfördelning” anförts beträffande
svensk lagerhållning av spannmål (punkt B. 13 c) samt att riksdagen beslutar
vad i motionen under rubriken ”Anslagsutveckling - anslagsfördelning”
anförts beträffande samordning av den särskilda jordbruksfondens och
WFP:s verksamhet (punkt B.föd),

dels motionen 1975:730 av herr Helén m. fl. (fp), i vad avser hemställan
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen

UU 1975:4

anförs om avvägningen mellan långsiktiga insatser för att klara u-ländernas
livsmedelsförsörjning och mer kortsiktiga insatser i form av livsmedelsbistånd
och katastroflagring (punkt 27); att riksdagen bemyndigar regeringen
att ställa minst 50000 ton svenskt vete årligen till förfogande för världslivsmedelsprogrammet
(WFP) under treårsperioden 1975/76-1977/78 (punkt
29) samt att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i övrigt anförs i motionen om svenska livsmedelsinsatser utöver de fleråriga
utfästelserna i mån av tillgång och behov (punkt 30),

dels motionen 1975:739 av herr Åberg m. fl. (fp, c, m), i vad avser hemställan
att riksdagen måtte besluta ge SIDA i uppdrag att närmare undersöka
möjligheterna till användning av raffinerat fiskmjöl för u-hjälpsändamål
(punkt 2),

dels motionen 1975:1158 av herr Larsson i Staffanstorp m. fl. (c), vari
hemställs att riksdagen beslutar att anhålla hos regeringen om åtgärder i
syfte att inom ramen för SIDA:s biståndsverksamhet medverka till försök
att höja mjölkproduktionen i de fattiga länderna genom att ställa spermadoser
från svenska låglandssemintjurar till dessa länders förfogande i enlighet med
vad i motionen anförts,

dels motionen 1975:1162 av herrar Nilsson i Trobro och Nordgren (m),
i vad avser hemställan att riksdagen hos regeringen anhåller att SIDA ges
i uppdrag 1. att uppta förhandlingar om inköp till u-hjälp av djupfrysta
torskfiléer som nu finns lagrade inom landet, 2. att undersöka möjligheterna
att uppföra fryskedjor i u-länderna försvensk överskottsfisk,4. att undersöka
förutsättningarna för att använda raffinerat fiskmjöl för u-hjälpsändamål
samt 5. att även i övrigt vidta åtgärder i form av forskning och praktiska
försök för att inom ramen för den statliga biståndsverksamheten väsentligt
öka livsmedelshjälpen till u-länderna i form av fiskprodukter.

Utskottet

Ökat svenskt bistånd i form av livmedelsleveranser förordas i motionerna
246, 729 och 730.

I den förstnämnda motionen föreslås ett anslag på 28 milj. kr. för inköp
av 100 000 ton vete för leverans till u-länderna. Motionärerna menar att
Sverige bör utfästa en kvantitet av 100 000 ton årligen under tre år till Världslivsmedelsprogrammet.

1 motionen 729 framhålls att starka motiv kan anföras för att livsmedelsbiståndets
andel av totalanslaget för internationellt biståndssamarbete
ökas under kommande budgetår. Motionärerna finner det emellertid mindre
väl genomtänkt att binda utfästelser om livsmedelsbistånd till bestämda
kvantiteter. 1 stället bör en minimikvantitet garanteras och därutöver utfästelser
kunna göras beträffande ytterligare svenskt överskott. Den svenska
lagerhållningen av vete bör ha en sådan omfattning att vårt eget land, för

UU 1975:4

den händelse skördeutfallet skulle ge underskott, inte skall behöva köpa
spannmål i utlandet.

I motionen 730 hävdas att en flerårig utfästelse om minst 100 000 ton
svenskt vete årligen skulle kunna göras. Den skulle lämpligen kunna fördelas
med minst 50 000 ton årligen under tre år för internationell katastroflagring
och minst 50 000 ton årligen under tre år för bistånd genom Världslivsmedelsprogrammet.
Ytterligare veteleveranser utöver det fasta åtagandet
skulle kunna aktualiseras om det svenska överskottet gör det möjligt och
det aktuella försörjningsläget i u-länderna gör det angeläget.

Vid Världslivsmedelskonferensen hösten 1974 diskuterades i första hand
åtgärder för att långsiktigt öka livsmedelsproduktionen i u-länderna. Samtidigt
underströk konferensen emellertid också behovet av kortsiktiga insatser
i form av livsmedelsbistånd.

Det sammanlagda värdet av det svenska livsmedelsbiståndet för budgetåret
1973/74 var ca 115 milj. kr. Häri inräknas både bistånd som lämnats
direkt till mottagarländerna och bistånd som kanaliserats genom multilaterala
organ. Motsvarande belopp uppgår för innevarande budgetår till ca
360 milj. kr.

I budgetpropositionen meddelas att det samlade medelsbehovet för internationellt
livsmedelsbistånd beräknas öka med 51,5 milj. kr. till 136,5
milj. kr. för nästa budgetår. Häri ingår utfästelser till Internationella livsmedelsprogrammet
(WFP) med 43 milj. kr., kostnader för uppläggning av
katastroflager av livsmedel (bl. a. 40 000 ton vete) i Sverige med 50 milj.
kr. och Sveriges bidrag till konventionen om livsmedelshjälp (FAC), motsvarande
35 000 ton vete, med 38,5 milj. kr.

Skulle kostnaderna komma att överstiga det för inköp av angivna kvantiteter
vete beräknade beloppet kan ytterligare medel disponeras från katastrofreserven.

Storleken av de bilaterala livsmedelsleveranserna blir beroende av de önskemål
som framställs av vederbörande mottagarländer. Självfallet är det
möjligt att vid behov finansiera livsmedelsbistånd utanför länderramarna
med användning av beviljade anslag för katastrofändamål. Beträffande katastrofbistånd
hänvisas till avsnitt 16 här nedan.

Sverige har i enlighet med ett av u-ländernas huvudkrav vid Världslivsmedelskonferensen
gjort fasta kvantitativa åtaganden till de internationella
programmen. Utfästelsernas omfattning, 75 000 ton per år under en
treårsperiod, varav 40 000 ton i ett internationellt katastroflager, bör ses
i samband med den upphandling som - enligt vad som framgår av ovanstående-därutöver
kan väntas ske med utnyttjande av bilaterala medel.

Både i jämförelse med andra länders insatser och med hänsyn till hur svårt
det är att beräkna de faktiska anslagsanspråken, på grund av eventuella
prisförändringar, får de svenska åtagandena anses vara betydande.

Det föreslagna lagret om 40 000 ton vete för katastrofändamål motsvarar
8 % av den internationella katastrofreserven på 50 000 ton som u-länderna

UU 1975:4

krävde vid Världslivsmedelskonferensen. Endast Sverige och Norge har hittills
förklarat sig villiga att bidraga därtill.

Motionerna 246 och 730, båda såvitt nu är i fråga, avstyrks under åberopande
av det som här anförts. Motionen 729 får anses besvarad i denna
del.

Ytterligare förslag angående biståndets varuinnehåll framförs i några motioner.

1 motionen 328 hemställs om utredning av möjligheterna att låta vissa
typer av konserverade livsmedel, bl. a. frystorkade varor, ingå. Motionerna
739 och 1162 avser leveranser av vissa fiskprodukter inom ramen för livsmedelsbistånd.

Det framgår av propositionen att det svenska katastroflagret av livsmedel
som ingår i det svenska åtagandet till Världslivsmedelskonferensen kan
inbegripa även vissa mindre kvantiteter av andra livsmedel.

I motionen 1158 förordas leveranser av tjursperma till u-länder för att
förbättra mjölkboskapens kvalitet.

Det föreligger inte principiellt hinder mot leveranser av sådana produkter
som nämns i motionerna 328, 739, 1158 och 1162 om ett mottagarland
skulle uttrycka önskemål därom. Motionerna torde få anses besvarade härmed.

I motionen 328 berörs bl. a. frågan om lagringsmöjligheter i Sverige för
spannmålsleveranser avsedda för u-länderna. Som framgår av det föregående
har Sverige åtagit sig att för inrättande av ett katastroflager av livsmedel
i Sverige ställa upp till 40 000 ton vete till förfogande årligen under de
närmaste tre åren. I propositionen beräknas för uppläggningen av detta katastroflager
och för att täcka lagrings- och fraktkostnader ett medelsbehov
om 50 milj. kr. för nästa budgetår.

Mottagarländernas prioriteringar och förhandlingarna inom de internationella
organisationerna torde få visa huruvida det är av biståndspolitiska
synpunkter motiverat att bygga upp ytterligare lagringskapacitet i Sverige.

Motionen 328 torde få anses besvarad i denna del.

Yrkandet i motionen 730 beträffande avvägningen mellan långsiktiga insatser
för att klara u-ländernas livsmedelsförsörjning och de mera kortsiktiga
insatserna har närmast samband med Sveriges stöd till landsbygdsutvecklingen
över huvud taget. Motionärerna uttalar sig för ökat stöd till u-ländernas
jordbrukssektor. Härvidlag torde inte finnas några motsättningar i
vårt land. Regeringens strävanden i dessa avseenden avspeglas inte minst
i den föreliggande budgetpropositionen.

Motionen 730 torde därmed få anses besvarad i denna del.

1 motionen 246 förordas stöd till särskilda födoämnesprogram för barnen
och de undernärda i de minst utvecklade länderna. Ett anslag om 25 milj.
kr. föreslås för ändamålet.

Utskottet vill erinra om den ökning med 10 milj. kr. som i propositionen
föreslås till FN:s barnfond (UNICEF) samt om de särskilda medel som
anslagits för proteinberikning av svenskt vetebistånd. Vidare har regeringen

UU 1975:4

relativt nyligen ställt medel till förfogande för lagring av en av svenska
experter utarbetad särskilt näringsrik katastrofkost. Fördetta program kommer
SIDA att använda 6 milj. kr. årligen under en treårsperiod. Ytterligare
kan hänvisas till budgetpropositionens förslag om särskilt stöd till Världshälsoorganisationen
för forskning om närings- och hälsofrågor inom ramen
för Sveriges stöd till u-landsforskningen. Dessa insatser kommer att kosta
ca 5 milj. kr. per år under en försöksperiod på tre till fem år. Utbetalningarna
för olika slags nutritionsinsatser (utom livsmedelsbistånd) beräknas under
innevarande budgetår uppgå till inemot 60 milj. kr.

Med hänvisning till här redovisade insatser avstyrks motionen 246 i denna
del.

I motionen 729 förordas att Sverige verkar för att såväl Världslivsmedelsprogrammet
som övriga insatser på livsmedelsförsörjningens område
samordnas så att konkurrens mellan dessa insatser upphör eller förhindras
uppkomma.

Utskottet förutsätter att Sverige även i framtiden kommer att verka för
samordning av internationella insatser kring livsmedelsförsörjningsfrågor. Vid
Världslivsmedelskonferensen skapades ett Världslivsmedelsråd med uppgift
att granska världens livsmedelssituation och att föreslå åtgärder att vidtas
av regeringar och internationella organisationer. Rådet torde bli det centrala
organet inom FN-systemet för samordning av debatten kring livsmedelsproduktion,
lagring och handel. Sverige är medlem i rådet under åren
1975-1977.

Motionen 729 torde därmed få anses besvarad i denna del.

Utskottet vill slutligen erinra om att en rad av de frågor om u-ländernas
livsmedelförsörjning som tagits upp i motionerna kommer att behandlas
av den biståndspolitiska utredningen.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1975:246 i vad avser beräkning
av medel för ytterligare spannmålsinköp,

2. att riksdagen avslår motionen 1975:246 i vad avser beräkning
av medel för särskilda födoämnesprogram i u-länderna,

3. att riksdagen anser motionen 1975:328 besvarad med vad utskottet
anfört,

4. att riksdagen anser motionen 1975:729, i vad avser vägar att
öka världens livsmedelstillgångar m. ni., besvarad med vad utskottet
anfört,

5. att riksdagen anser motionen 1975:729, i vad avser anslagen
för internationellt livsmedelsbistånd och utformningen av
svenska utfästelser om livsmedelsbistånd, besvarad med vad
utskottet anfört,.

6. att riksdagen anser motionen 1975:729, i vad avser svensk lagerhållning
av spannmål besvarad, med vad utskottet anfört,

UU 1975:4

7. att riksdagen anser motionen 1975:729, i vad avser samordning
av den särskilda jordbruksfondens och WFP:s verksamhet, besvarad
med vad utskottet anfort,

8. att riksdagen anser motionen 1975:730, i vad avser avvägningen
mellan långsiktiga insatser för att klara u-ländernas livsmedelsförsörjning
och mer kortsiktiga insatser i form av livsmedelsbistånd
och katastroflagring, besvarad med vad utskottet
anfört,

9. att riksdagen avslår motionen 1975:730, i vad avser bemyndigande
att ställa minst 50 000 ton svenskt vete till Världslivsmedelsprogrammets
förfogande under en treårsperiod,

10.att riksdagen anser motionen 1975:730, i vad avser insatser
utöver de fleråriga utfästelserna av svenska livsmedelsinsatser,
besvarad med vad utskottet anfört,

11. att riksdagen anser motionen 1975:739, i vad avser användning
av raffinerat fiskmjöl för u-hjälpsändamål, besvarad med vad
utskottet anfört,

12. att riksdagen anser motionen 1975:1158 besvarad med vad
utskottet anfört,

13. att riksdagen anser motionen 1975:1162 besvarad med vad utskottet
anfört.

16 Katastrofbistånd

Propositionen (s. 20-23, 50, 73)

Under budgetåret 1973/74 fattades beslut om katastrofbistånd och extraordinära
biståndsinsatser till ett sammanlagt belopp av 180,4 milj. kr.
Kostnaderna för motsvarande insatser som hittills beslutats under budgetåret
1974/75 uppgår till ca 140 milj. kr. Till detta belopp kommer åtgärder som
föranleds av riksdagens beslut (UU 1974:17, rskr 1974:383) om katastrofinsatser
för 100 milj. kr. i form av vete eller andra insatser som mottagarländerna
prioriterar för att kunna förbättra sin livsmedelsförsörjning.

För budgetåret 1975/76 föreslår SIDA upp till 200 milj. kr. för katastrofbistånd.
De senaste årens utveckling, inte minst den aktuella försörjningssituationen
i många av de fattiga u-länderna, motiverar att det på biståndsanslagen
finns en reserv av denna storleksordning för icke förutsedda biståndsinsatser.
Ett belopp på 110 milj. kr. har beräknats för nya biståndsfonder
som nu diskuteras inom FN. För den händelse dessa medel inte
tas i anspråk för någon av dessa fonder bör de vid behov kunna utnyttjas
för katastrofändamål.

I linje med riksdagens uttalande (UU 1974:17, rskr 1974:383) kommer
en del av de medel som står till förfogande för katastrofbistånd att användas
för upphandling av vete. Det finns särskild anledning räkna med ett fortsatt

UU 1975:4

behov av katastrofinsatser för bl. a. Indokina, Sydasien och de torkdrabbade
länderna i Afrika. Medel kan också behövas för fortsatta humanitära hjälpinsatser
för offren för utvecklingen i Chile.

Liksom under de närmast föregående budgetåren bör katastrofreserven
få utnyttjas med stor flexibilitet. Den bör således inte vara förbehållen åtgärder
föra» lindra akut nöd orsakad av krigshändelser eller naturkatastrofer,
utan bör också kunna utnyttjas som extra bistånd till länder med vilka
Sverige har utvecklingssamarbete när dessa länders försörjning och utveckling
hotas av oförutsedda händelser.

Sedan ett antal år har Sverige aktivt engagerat sig för att öka FN-organens
katastrofberedskap. Under senare tid har främst två frågor uppmärksammats.
Det gäller för det första FN-systemets roll beträffande internationell beredskap
i fråga om livsmedelsförsörjning. Detta var en central fråga på världslivsmedelskonferensen.
För det andra har Sverige verkat för ett starkare
FN-engagemang när det gäller katastrofförebyggande åtgärder. Sådana åtgärder
bör ses som en naturlig del av den långsiktiga utvecklingsplaneringen
i alla de länder som ligger i katastrofhotade områden. Det är särskilt angeläget
att FN:s katastrofkontor (UNDRO) får resurser att hjälpa enskilda u-länder
att skapa en beredskap för katastrofsituationer. FN:s generalförsamling antog
hösten 1974 en resolution, som på svenskt initiativ bl. a. innehåller en uppmaning
till FN:s generalsekreterare att undersöka möjligheterna att öka
UNDRO:s resurser härför. Sverige har ställt i utsikt ett särskilt bidrag till
UNDRO för verksamheten.

I en utredning om det svenska katastrofbiståndet som SIDA har företagit
understryks vikten av åtgärder för att förebygga katastrofer och skapa effektiva
katastroforganisationer i u-länderna. Detta svarar väl mot de initiativ
som Sverige har tagit vid FN:s generalförsamling år 1974 för att stärka
UNDRO:s verksamhet. Utredningen diskuterar också SIDA:s roll när det
gäller katastrofbiståndets administration. SIDA förordas ha ett nära och omfattande
samarbete med enskilda organisationer och myndigheter verksamma
på katastrofhjälpens område. Föredragande statsrådet delar denna uppfattning.
Därtill framhåller utredningen att SIDA borde medverka aktivare
i beredningen av ärendena i katastrofgruppen inom utrikesdepartementet.
Liksom hittills finner föredragande statsrådet det angeläget att gruppens
sammanträden förbereds i nära samarbete mellan UD och SIDA och att
gruppen behåller sin karaktär av forum för informellt samråd inför beslut
i katastrofärenden.

De senaste årens katastrofer i u-länderna har visat ett ökande behov av
att medel finns disponibla för omedelbara insatser. Medel för detta ändamål
har därför regelbundet och i ökande omfattning anslagits för både bilaterala
och multilaterala insatser. Under budgetåret 1974/75 uppgår anslaget för
multilateralt katastrofbistånd till 30 milj. kr. För budgetåret 1975/76 beräknas
i propositionen ett sammanlagt medelsbehov om 50 milj. kr. Som tidigare
berörts i anslutning till de principiella riktlinjerna för det svenska agerandet

UU 1975:4

på katastrofområdet kan det bli aktuellt med fortsatta stödåtgärder i syfte
att förebygga katastrofer i u-länderna och höja deras katastrofberedskap.
Bidrag till FN:s katastrofkontor (UNDRO) och andra internationella och
regionala program i detta syfte kan vid behov lämnas av medel som anslagits
för katastrofändamål.

Under anslaget C 1 (Bidrag till internationella biståndsprogram) beräknas
vidare 110 milj. kr. för nya biståndsfonder. Det framgår att dessa medel,
om de ej tas i anspråk för någon av dessa fonder, vid behov bör kunna
utnyttjas för katastrofändamål.

För budgetåret 1975/76 beräknas under anslaget C 2 (Bilateralt utvecklingssamarbete)
en reserv på 169 milj. kr. för katastrofinsatser.

Motionerna

1 detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1975:246 av herr Bohman m. fl. (m), i vad avser hemställan
att riksdagen hemställer att inom ramen för beviljade anslag ett belopp
om 210 milj. kr. avsätts för direkta svenska katastrofinsatser (punkt 11),

dels motionen 1975:729 av herr Fälldin m. fl. (c), i vad avser hemställan
att riksdagen beslutar vad i motionen under rubriken "Anslagsutveckling
- anslagsfördelning” anförts beträffande katastrofbiståndsanslagets storlek
och framtida användning (punkt B. 13 0,

dels motionen 1975:730 av herr Helén m. fl. (fp), i vad avser hemställan
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om extra katastrofinsatser i Sri Lanka och Pakistan (punkt 23); att
riksdagen begär att regeringen tar initiativ till att finansiellt och personellt
stärka samordningen av katastrolbiståndet genom FN:s samordningsorgan
för katastrofbistånd, UNDRO, samt Internationella röda korset (punkt 26)
samt att riksdagen bemyndigar regeringen att ställa minst 50 000 ton svenskt
vete till förfogande årligen under tre år för katastrofändamål (punkt 28),

dels motionen 1975:738 av herr Werner i Malmö m. fl. (m, fp, c), vari
hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning av möjligheterna
att inrätta en svenska flyghjälpskår som en del av vårt lands ulandsinsatser,

dels motionen 1975:739 av herr Åberg m. fl. (fp, c, m), i vad avser hemställan
att riksdagen måtte besluta ge SIDA i uppdrag att upprätta ett katastroflager
av fiskkonserver (punkt 1),

dels motionen 1975:1162 av herrar Nilsson i Trobro och Nordgren (m),
i vad avser hemställan att riksdagen hos regeringen anhåller att SIDA ges

UU 1975:4

i uppdrag att utreda möjligheterna att upprätta ett katastroflager av fiskkonserver
(punkt 3).

Utskottet

Katastrofanslagets storlek behandlas i motionerna 246 och 729. I motionen
246 yrkas sålunda en höjning av det bilaterala katastrofanslaget till 210
milj. kr. Motionärerna framhåller att förhållandena i u-länderna skiftar
snabbt. Detta talar för behov av en finansiell flexibilitet i biståndsanslagen.
I likhet med SIDA anser motionärerna att ett betydande belopp bör avsättas
för katastrofbistånd. Detta bör kunna användas för tillfälliga budgetförstärkningar
till de länder med vilka Sverige har direkt utvecklingssamarbete och
som är i ett särskilt svårt läge, och det kan användas till katastrofinsatser
i andra länder inom den mest drabbade gruppen, framhåller motionärerna.

I motionen 729 anförs synpunkter på katastrofanslaget som i stort sett
överensstämmer med propositionens.

Av propositionen framgår bl. a. att de medel som under nästa budgetår
finns tillgängliga för katastrofinsatser i själva verket väsentligt kan komma
att överstiga de under anslagen C 1 och C 2 beräknade beloppen på 50 resp.
169 milj. kr.

I anslagsberäkningen finns sålunda redan ett betydande mått av flexibilitet
med tanke på eventuella katastrofsituationer.

Mot denna bakgrund avstyrks motionen 246 i denna del. Motionen 729
får anses besvarad i denna del.

I motionen 730 betonas vikten av att möjligheterna till extra katastrofinsatser
i Sri Lanka och Pakistan undersöks.

Som framgår av propositionen bör katastrofreserven kunna utnyttjas för
extra bistånd till länder med vilka Sverige har utvecklingssamarbete, när
dessa länders försörjning och utveckling hotas av oförutsedda händelser.
Insatser av det slag som beskrivs i motionen 730 kan därför komma till
stånd om behov visar sig föreligga och om insatserna även i övrigt kan
ske på de villkor som gäller för svenskt katastrofbistånd.

Motionen 730 torde få anses besvarad i denna del.

I motionen 730 yrkas vidare på svenska initiativ för att få till stånd en
bättre samordning av katastrofbiståndet genom FN:s samordningsorgan för
katastrofbistånd, UNDRO, samt Internationella röda korset.

Motionärernas förslag står i överensstämmelse med Sveriges strävanden
att öka FN-organens katastrofberedskap. Sverige har sålunda under de senaste
åren aktivt verkat för att stärka samordningen av detta bistånd, bl. a.
genom stöd till FN:s katastrofhjälpskontor, UNDRO. Sverige har utfäst ett
frivilligt bidrag om 1 milj. kr. som skall användas för kontorets beredskapshöjande
och katastrofförebyggande verksamhet.

UNDROrs främsta uppgifter är att bidra till höjd beredskap i särskilt utsatta
länder och att förmedla information om behov av katastrofbistånd samt

UU 1975:4

att samordna FN:s bistånd med insatser från enskilda länder och icke-statliga
organisationer. Inrättandet av UNDRO innebär ett värdefullt bidrag till ett
effektivare och mer ändamålsenligt internationellt katastrofbistånd.

SIDA har nyligen studerat FN-systemets och de humanitära frivilligorganisationernas
insatser i katastrofsammanhang. Det är styrelsens mening
bl. a. att UNDRO bör erhålla ökat stöd.

SIDA framhåller att FN inte är rustat för att ingripa i det omedelbara
undsättningsarbetet efter en katastrof, men genom mobilisering av resurser
från givariänder och organisationer skulle UNDRO med kort varsel kunna
förmedla hjälp av det slag ett katastrofdrabbat land begär. Däremot är
UNDRO inte avsett att fungera operativt i det direkta undsättningsarbetet
på fältet. De mest effektiva beredskapsåtgärderna är de som planeras och
genomförs av vederbörande lands egen regering, med eller utan bistånd
utifrån. UNDRO har för 1975 avsatt ca 0,3 milj. kr. för planering av ökad
katastrofberedskap. Dessa resurser måste anses helt otillräckliga.

Utskottet förutsätter att Sverige genom ökade finansiella bidrag och på
annat sätt verkar för en kraftig förstärkning av FN:s katastrofhjälpskontor
och därmed för bättre samordning av internationellt bistånd vid katastrofsituationer.

Motionen 730 torde därmed få anses besvarad i denna del.

Motionerna 730, 738, 739 och 1162 innehåller förslag om den närmare
utformningen av katastrofhjälp, avseende dels varuinnehållet, dels transportsättet.

I katastrofsituationer kan det visa sig att behövliga livsmedel kan köpas
mera förmånligt utanför Sverige. I vissa fall är de livsmedel som Sverige
kan erbjuda dåligt anpassade till kostvanorna i det drabbade landet. Ibland
är det också andra typer av insatser som är mera angelägna. Att i förväg
binda användningen av anslag för katastrofhjälp till särskilda livsmedel,
såsom föreslås i några av dessa motioner, är därför inte ändamålsenligt.

Emellertid finns det inga principiella hinder mot livsmedelsleveranser
av det slag som föreslås i motionerna, om de i det enskilda fallet skulle
vara lämpliga och acceptabla för ifrågavarande mottagarländer.

Som framgår av budgetpropositionen föreslår regeringen också att det
särskilda katastroflager av livsmedel som skall upprättas i enlighet med
utfästelser vid Världslivsmedelskonferensen skall, förutom vete, kunna inbegripa
vissa mindre kvantiteter av andra livsmedel.

i motionen 738 föreslås en utredning av möjligheterna att inrätta en svensk
flyghjälpskår för användning i katastroflägen. Motionärerna nämner bl. a.
de flygtransporter som nyligen företagits i Etiopien som ett exempel.

Vid den utredning av katastrofbiståndet som företagits inom SIDA har
man även studerat transportfrågorna. Därvid har man kommit fram till
att svenska hjälpsändningar av kostnadsskäl främst bör ske med yttransport
och endast undantagsvis med flyg. På längre sikt begränsas behovet av
snabba transporter genom stöd till enskilda länders beredskapsplanering,

UU 1975:4

vari ingår nationell eller regional lagerhållning av de nödvändigaste varuslagen.
De svårigheter som vid katastrofer uppstår för interna transporter
inom ett u-land bör göras till föremål för transporttekniska utredningar med
inslag av praktiska försök, anser SIDA.

Erfarenheterna från försöken med flygfällning av livsmedel i Etiopien
utreds för närvarande av berörda hjälporganisationer.

Motionerna 730, 738, 739 och 1162 torde därmed i denna del få anses
besvarade.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1975:246 i vad avser beräkning
av medel för direkta katastrofinsatser,

2. att riksdagen anser motionen 1975:729, i vad avser katastrofbiståndsanslagets
storlek och framtida användning, besvarad
med vad utskottet anfört,

3. att riksdagen anser motionen 1975:730, i vad avser katastrofinsatser
i Sri Lanka och Pakistan, besvarad med vad utskottet
anfört,

4. att riksdagen anser motionen 1975:730, i vad avser samordning
av katastrofbiståndet, besvarad med vad utskottet anfört,

5. att riksdagen avslår motionen 1975:730 i vad avser tillhandahållande
av 50 000 ton svenskt vete årligen under tre år,

6. att riksdagen anser motionen 1975:738 besvarad med vad utskottet
anfört,

7. att riksdagen anser motionen 1975:739, i vad avser katastroflager
av fiskkonserver, besvarad med vad utskottet anfört,

8. att riksdagen anser motionen 1975:1162, i vad avser katastroflager
av fiskkonserver, besvarad med vad utskottet anfört.

17. Varubistånd m. m.

Propositionen (s. 54-55)

Med varubistånd avses gåvobistånd som genom regeringens beslut är förhandsbestämt
till upphandling i Sverige. Det ingår som en del av det långsiktiga
utvecklingssamarbetet med enskilda länder och befrielserörelser. I
varubiståndet inräknas även katastrofbistånd i form av svenska livsmedel
och andra svensktillverkade produkter. För att ge en rättvisande bild av
upphandling under biståndsanslagen som är bunden till Sverige inkluderas
även svenska bidrag in natura till internationella livsmedelsprogram.

Budgetåret 1972/73 uppgick avtalade leveranser av varubistånd till ca
130 milj. kr. och budgetåret 1973/74 till ca 265 milj. kr. Förbudgetåret 1974/75
tar planeringen sikte på ca 330 milj. kr. SIDA räknar isin anslagsframställning

UU 1975:4

med att komma upp i 250 milj. kr. i bilateralt varubistånd vartill kommer naturabidrag
till internationella livsmedelsprogram.

Tidigare bilateralt varubistånd bestod främst av konstgödsel och papper.
Under de senaste åren har varusortimentet kommit att vidgas *ill att omfatta
även rapsolja, pappersmassa, sjukhusutrustning, läromedel, stål och diverse
verkstadsprodukter. En betydande del av katastrofbiståndet lämnas numera
i form av svenskt vete.

Planeringen av varubiståndet inom det bilaterala utvecklingssamarbetet
bör även fortsättningsvis ske i enlighet med riksdagens uttalande år 1973
(UU 1973:3, rskr 1973:139) innebärande att mottagarlandet ges möjlighet
att inom en överenskommen finansiell ram fritt välja svenska varor.

För budgetåret 1975/76 förordas en varubiståndsvolym på ca 500 milj.

kr.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1975:730 av herr Helén m. fl. (fp), i vad avser hemställan
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om bindningarna av bistånd till köp i det biståndsgivande landet
(punkt 25),

dels motionen 1975:734 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari föreslås
att riksdagen hos regeringen begär att den svenska biståndspolitiken utformas
med beaktande av följande: att biståndets utformning ändras och
får karaktären av gåvor som inte kringgärdas av villkor (punkt 2),

dels motionen 1975:1146 av herr förste vice talmannen Bengtson m. fl.
(c, fp, m), vari hemställs att riksdagen fattar ett principbeslut om att häl -soskadliga varor såsom tobak och alkohol ej får ingå som en del av den
svenska biståndsverksamheten till u-länderna,

dels motionen 1975:1157 av herr Komstedt (m), vari hemställs att riksdagen
uttalar sig till förmån för att en ökad andel av den svenska u-hjäipen
bör utgå i form av varor och tjänster från svenska företag.

Utskottet

En allmän beskrivning av det svenska varubiståndet lämnas i propositionen.
Varubistånd utgör ett gåvobistånd som genom regeringens beslut
är förhandsbestämt till upphandling i Sverige. Det ingår som en del av

UU 1975:4

det långsiktiga utvecklingssamarbetet med enskilda länder och befrielserörelser.

Riksdagen har tidigare uttalat (UU 1973:3) att varubiståndet skall grundas
på mottagarlandets egna prioriteringar och målsättningar. 1974 års riksdag
konstaterade att mottagarlandet numera ges möjlighet att inom en överenskommen
finansiell ram fritt välja svenska varor. Därigenom inriktas
varubiståndet naturligen på sådana områden där det svenska näringslivet
besitter särskild konkurrensförmåga. Vidare konstateras att fortsatta varubiståndsinsatser
för framtiden förutsågs för länder som får en betydande
del av sitt bistånd från Sverige i form av importstöd.

Motionen 729 rör varubiståndets omfattning. Motionärerna anser att även
i framtiden ca 20 % av det bilaterala biståndet bör kunna utgöras av varubistånd
eller s. k. bundet bistånd.

I budgetpropositionen förordas en varubiståndsvolym på ca 500 milj. kr.,
vilket är närmare 30 % av det totala anslaget för bilateralt utvecklingssamarbete.
I siffran inräknas emellertid numera även katastrofbistånd i form
av svenska livsmedel och andra svensktillverkade varor samt svenska bidrag
in natura till internationella livsmedelsprogram. Med tillämpning av samma
beräkningsgrund kan man uppskatta att under budgetåret 1974/75 ungefär
443 milj. kr. kan redovisas för varubistånd.

Motionen 729 torde få anses besvarad i denna del.

I motionen 730 argumenteras mot att en viss andel av de bilaterala biståndsanslagen
skall reserveras för varubistånd. Motionärerna menar att betydande
leveranser av varor kommer att ske från Sverige som en följd av
utvecklingssamarbetet även utan att man ställer upp särskilda mål för uppköp
i vårt land.

Utskottet noterar att SIDA i sin anslagsframställning redovisar att upphandling
av svenska varor även utanför varubiståndet har ökat kraftigt under
senare år. Man väntar en fortsatt ökning. SIDA anser att det mot denna
bakgrund ter sig mindre nödvändigt för syftet att uppnå en växande volym
av inköp i Sverige att fastställa särskilda mål för sådana inköp.

Som riksdagen tidigare uttalat (UU 1974:3) är det för mottagarna av varubistånd
särskilt viktigt att biståndet kan planeras långsiktigt. Det är därför
ändamålsenligt för båda parter att varubiståndet planeras tillsammans med
andra resursöverföringar inom en gemensam finansiell ram.

Utskottet finner att en volymmässig målsättning för varubiståndet torde
ge större säkerhet för att man skall uppnå den upphandling i Sverige som
statsmakterna bl. a. av sysselsättnings- och opinionsskäl eftersträvar. Det
volymmässiga målet ger en klar utgångspunkt för en planering totalt och
per land. Därmed underlättas också möjligheten för mottagarländerna att
planera inköp av svenska varor enligt egna prioriteringar.

Som 1973 års riksdag uttalat (UU 1973:3) bör den närmare utformningen
av varubiståndet bli föremål för biståndsutredningens prövning.

Motionen 730 torde få anses besvarad i denna del.

UU 1975:4

I motionen 1157 förordas att en ökad andel av den svenska u-hjälpen
bör utgå i form av varor och tjänster från svenska företag. Utskottet vill
erinra om att motsvarande yrkande avslogs av 1974 års riksdag. I sitt betänkande
(UU 1974:3) erinrade utrikesutskottet om att det svenska biståndet
utgår från mottagarländernas önskemål och prioriteringar. Utskottet hänvisade
till reglerna för svenskt varubistånd och konstaterade att det svenska
näringslivet redan nu i mycket hög grad engageras i uppdrag inom biståndets
ram.

1 detta sammanhang vill utskottet hänvisa till den redogörelse som lämnats
i SlDA:s anslagsframställning om ökningen av leveranser av svenska varor.
SIDA framhåller sålunda att verkets inköpsenhet under 1973/74 köpte svenska
varor för 150 milj. kr. i samband med insatser som inte avsåg formellt
till upphandling i Sverige knutna leveranser. Leveranserna från Sverige till
Världslivsmedelsprogrammet enligt konventionen för livsmedelshjälp uppgick
till ytterligare ca 60 milj. kr. Därtill kommer att mottagarländerna utan
SlDA:s medverkan köper svenska varor och tjänster för de finansiella medel
i form av gåvor eller krediter som ställts till deras förfogande för olika
ändamål. De medel som lämnas till de internationella programmen, t. ex.
IDA, UNDP och FN:s fackorgan, leder givetvis också till betydande inköp
i Sverige.

Med hänvisning till det som här anförts avstyrks motionen 1157.

1 motionen 734 föreslås att biståndet får karaktären av gåvor som inte
kringgärdas av villkor. Motionärerna menar att varubiståndet tillkommit efter
påtryckningar från näringslivet. Svenskt bistånd används, även där det kallas
obundet, till stor del för att utnyttja svenska tjänster och varor samt för
att bygga upp en infrastruktur i u-länderna som möjliggör och effektiviserar
storkapitalets råvaruutvinning, hävdar motionärerna.

Utskottet vill erinra om att en av huvudreglerna för svenskt bistånd är
att det skall utformas i enlighet med mottagarländernas prioriteringar. Inga
påtryckningar utövas på mottagarländerna. Varubiståndet består av gåvoieveranser
vars innehåll mottagarländerna själva får välja. Att även andra
former av bistånd leder till att mottagarländer och internationella organisationer
utnyttjar svenska varor och tjänster minskar inte biståndets värde.

Med hänvisning till det som här anförts avstyrks motionen 734 i denna
del.

I motionen 1146 föreslås att hälsoskadliga varor såsom tobak och alkohol
ej får ingå som en del av den svenska biståndsverksamheten till u-länderna.

Utskottet vill erinra om att mottagarländerna skall fritt få välja varor
som produceras i Sverige. Risken för att de väljer varor som enligt deras
egen uppfattning är hälsoskadliga torde vara liten. Restriktioner av det slag
som förordas i motionen 1146 skulle vara stötande ur principiell synpunkt
och behöver inte heller uppställas för att motionärernas syfte, nämligen
att förebygga hälsoproblem i u-länderna, skall tillgodoses.

Motionen 1146 torde få anses besvarad.

UU 1975:4

Utskottet hemställer

1. att riksdagen anser motionen 1975:729, i vad avser omfattningen
av varubiståndet, besvarad med vad utskottet anfört,

2. att riksdagen anser motionen 1975:730, i vad avser bindningar
av bistånd till köp i det biståndsgivande landet, besvarad med
vad utskottet anfört,

3. att riksdagen avslår motionen 1975:734 i vad avser biståndets
utformning,

4. att riksdagen anser motionen 1975:1146 besvarad med vad utskottet
anfört,

5. att riksdagen avslår motionen 1975:1157.

18. Familjeplanering

Propositionen (s. 23-24, 71)

Enligt den aktionsplan som antogs av FN:s befolkningskonferens i Bukarest
skall orsaken till u-ländernas fattigdom inte sökas i höga födelsetal.
Dessa är i stället en följd av fattigdomen. På sikt kan de sänkas i u-länderna
endast genom ekonomiska och sociala förändringar. Den av bl. a. Sverige
företrädda ståndpunkten att befolkningsfrågan inte endast rör u-länderna
utan hör samman med den globala tillgången och fördelningen av jordens
resurser vann gehör vid konferensen.

Sverige har varit pådrivande när det gäller att ge familjeplanering en framträdande
roll i det internationella utvecklingssamarbetet. Under senare år
har Sverige också engagerat sig för att sätta in befolkningsfrågan i dess
större politiska och sociala sammanhang. Erfarenheten har allt klarare visat
att en sänkning av födelsetalen sällan kan uppnås isolerat utan måste föregås
av en förbättring av människors sociala villkor. En förändring av kvinnans
situation är härvidlag av särskild betydelse.

Familjeplaneringsbistånd utgör ett viktigt inslag i samarbetet med flera
av Sveriges programländer. Det kan även lämnas utanför kretsen av programländer.
Förberedelser har t. ex. påbörjats för ett samarbete med Mexico
på sexualundervisningens område. När det gäller insatser i nya mottagarländer
är det. som riksdagen har framhållit, väsentligt att beakta att familjeplaneringen
är inordnad i en allmän och social omvårdnadspolitik. Denna
uppfattning överensstämmer väl med den syn på familjeplaneringens
roll i ländernas breda utvecklingssträvanden som kom till uttryck i befolkningskonferensens
aktionsplan.

Under en följd av år har en gradvis förskjutning ägt rum av det svenska
familjeplaneringsbiståndet till förmån för internationella program. För budgetåret
1975/76 beräknas ungefär två tredjedelar av stödet lämnas via internationella
organisationer, främst FN:s befolkningsfond (UNFPA) och Internationella
familjeplaneringsförbundet(lPPF). Forskning på den mänskliga

6 Riksdagen 1975. 9 sami. Nr 4

UU 1975:4

fortplantningens område stöds genom bidrag till Världshälsovårdsorganisationen
(WHO).

Det totala stödet till familjeplaneringsverksamhet uppgår tor innevarande
budgetår till ca 105 milj. kr. För budgetåret 1975/76 beräknas, i linje med

SIDA:s förslag, ca 145 milj. kr. tor ändamålet.

FN:s befolkningsfond (UNFPA) finasierar FN-systemets biståndsverksamhet
på befolkningsområdet. Merparten av biståndsprojekten verkställs av
FN:s fackorgan. Mindre än hälften av verksamheten avser familjeplaneringsprojekt.
Betydande resurser anslås till utbildning, folkräkningar och demografisk
forskning. En stor del av fondens resurser utnyttjas fortfarande
för att täcka administrationskostnader i andra internationella organisationer
lör program på befolkningsområdet. Verksamheten bygger på frivilliga bidrag
från FN:s medlemsländer. Under år 1974 uppgick dessa bidrag till sammanlagt
ca 54 milj. dollar eller omkring 245 milj. kr. Sveriges bidrag var

20 milj. kr., vilket motsvarade ca 8 % av de totala bidragen.

Fonden har numera inordnats under UNDP:s styrelse. Medlemsländerna
har härigenom erhållit ett tillfredsställande inflytande över fondens verksamhet.
På sikt bör det vara möjligt att också få till stånd en samordning
av biståndet på befolkningsområdet med annat FN-bistånd. UNDP:s styrelse
har hittills godkänt femton i princip femåriga överenskommelser om fondinsatser
i olika mottagarländer, däribland Pakistan, Indien, Bangladesh och
Indonesien. I avvaktan på bl. a. styrelsens behandling av riktlinjerna för
den fortsatta fördelningen av fondens resurser har styrelsen år 1974 för
de senaste fem programmen endast godkänt utgifterna för en inledande
tvåårsperiod. Sverige avser att i UNDP:s styrelse aktivt verka för en fortgående
effektivisering av UNFPA:s verksamhet.

Fondens finansiella planering bygger på rullande fyraårsplaner. Den nu
aktuella planen - avseende åren 1974-1977 - pekar på en fortsatt snabb expansion
av fondens verksamhet. Med tanke på att denna plan avspeglar
önskemål från u-ländernas sida om ökat multilateralt bistånd på befolkningsområdet
och på den betydelsefulla roll som FN-systemet och UNFPA
har tilldelats i befolkningskonlerensens handlingsplan, är det motiverat att
såsom SIDA föreslår öka det svenska bidraget för verksamhetsåret 1975
(budgetåret 1975/76) från 20 till 25 milj. kr.

Föredragande statsrådet förordar vidare att regeringen inhämtar riksdagens
bemyndigande att, om den fortsatta utvecklingen motiverar det, lämna utfästelse
om bidrag på 25 milj. kr. för vartdera av verksamhetsåren 1976
och 1977 (budgetåren 1976/77 och 1977/78).

UU 1975:4

miljeplaneringsverksamhet som bedrivs av medlemsorganisationer i u-länder.
Enligt SIDA:s förslag har en utfästelse gjorts till 1PPF om ett svenskt
bidrag på 25 milj. kr. för vart och ett av budgetåren 1975/76-1977/78. Inom
ramen för en treårig utfästelse på 4,5 milj. kr. för budgetåren
1973/74-1975/76 kommer bidrag att lämnas till Världskyrkorådets befolkningsprogram.

Motionen

I motionen 1975:730 av herr Helén m. 11. (fp), hemställs att riksdagen
i enlighet med vad som anförs i motionen understryker den förpliktelse
att ge ökat stöd till familjeplanering som bör följa FN:s befolkningskonferens
i Bukarest 1974 (punkt 6).

Utskottet

I motionen 730 framhålls bl. a. att familjeplanering måste ses inte bara
mot bakgrund av befolkningsproblemen över huvud taget utan också som
en fråga av stor humanitär betydelse. I denna motion liksom i motionerna
246 och 729, vilka dock inte har några särskilda yrkanden om familjeplaneringsinsatser,
fastslås att familjeplanering måste sättas in i ett större socialt
sammanhang för att kunna påverka befolkningsutvecklingen. Motionärerna
är eniga om att familjeplanering alltjämt måste utgöra ett viktigt led i den
svenska biståndspolitiken.

Riksdagen har tidigare noterat (UU 1972:6, 1974:3) den starka satsning
på familjeplanering som sker inom den svenska biståndsverksamheten. Av
propositionen 1975:1 framgåratt det totala stödet till familjeplaneringsverksamhet
för innevarande budgetår uppgår till ca 105 milj. kr. För budgetåret
1975/76 beräknas ca 145 milj. kr. för ändamålet. En gradvis förskjutning
av det svenska familjeplaneringsbiståndet har ägt rum till förmån för internationella
program.

Av föredragningar inför utskottet har framgått att intresset för familjeplaneringsinsatser
har ökat efter FN:s befolkningskonferens i fjol. Det kan
konstateras att möjligheter finns att tillmötesgå framställningar från våra
programländer om ökade insatser inom länderramarna liksom framställningar
från länder utanför programländerkretsen, under förutsättning att
de är inordnade i en allmän social omvårdnadspolitik. Vidare kommer Sverige,
som framgårav propositionen,att öka sitt stöd till FN:s befolkningsfond
liksom lämna fortsatt stöd till enskilda organisationers befolkningsprogram.

Motionen 730 torde få anses besvarad i denna del.

Utskottet hemställer

att riksdagen anser motionen 1975:730, i vad avser stöd till familjeplanering,
besvarad med vad utskottet anfört.

UU 1975:4

19. Kvinnans situation i u-länderna
Propositionen (s. 24)

FN har proklamerat år 1975 som det internationella kvinnoåret. En världskonferens
i FN-regi skall äga rum i Mexico City i sommar. Konferensen
skall behandla olika aspekter av kvinnans deltagande i samhällsutvecklingen
i både rika och fattiga länder.

Från biståndspolitiska utgångspunkter är det naturligt att Sverige verkar
för att konferensen ägnar stor uppmärksamhet åt kvinnans situation i uländerna
och bidrar till att öka möjligheterna för kvinnorna att på lika villkor
delta i utvecklingsprocessen. Konferensen bör söka belysa hur politiska,
ekonomiska och teknologiska förändringar främjar eller motverkar strävanden
till jämställdhet mellan könen och en förändring av traditionella könsroller.

Delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor har i uppgift att
samordna och stimulera aktiviteter i Sverige med anknytning till kvinnoåret.
Inom ramen för bidrag till FN:s generalsekreterare för verksamhet med
anknytning till strategin för det andra utvecklingsårtiondet har Sverige med
2,2 milj. kr. stött förberedelserna för det internationella kvinnoåret.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1975:729 av herr Fälldin ni. (1. (c), i vad avser hemställan
att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen under rubriken
"Internationella kvinnoåret” anförts beträffande särskild hänsyn till kvinnornas
situation vid utformningen av konkreta biståndsprojekt (punkt
B. 12 b),

dels motionen 1975:730 av herr Flelén ni. 11. (fp), i vad avser hemställan
att riksdagen uttalar att Sverige bör vidga sitt stöd till insatser för att stärka
kvinnans ställning i u-länderna, bl. a. genom särskilda program för utbildning
i samarbete med FN och dess fackorgan (punkt 31).

Utskottet

Som 1973 års riksdag konstaterade (UU 1973:3) intar arbetet för att stärka
kvinnans roll i samhällsutvecklingen en viktig plats i det svenska utvecklingssamarbetet.

Enligt de av SIDA tillämpade riktlinjerna ingår beskrivningar av kvinnans
situation i de land- och sektoranalyser som görs i samband med våra insatser.
Vidare uppmärksammar SIDA möjligheterna att lämna finansiellt stöd till
sådana svenska organisationer som önskar fördjupa och öka samarbetet avseende
kvinnans situation med motsvarande organisationer i u-länderna.

UU 1975:4

SIDA stödjer studieaktiviteter och utarbetande av studiematerial rörande
kvinnornas situation i olika u-länder.

Svenska biståndspolitiska synpunkter i fråga om främjandet av kvinnans
deltagande i utvecklingsprocessen samt en redogörelse för Sveriges insatser
härvidlag lämnades i SIDA:s anslagsframställning för budgetåret 1974/75
ur vilken följande må citeras:

Ett stort antal internationella organisationer, såväl mellanstatliga som frivilliga,
har som ett led i de allmänna utvecklingssträvandena påtalat behovet
av att förbättra kvinnans situation. I FN-strategin för det andra utveckIingsårtiondet
omnämnes kvinnans särskilda problem med orden ”kvinnans
integration i den totala utvecklingsprocessen måste uppmuntras”. Det talas
inte om några konkreta åtgärder för att förverkliga detta syfte. I juni 1972
antog emellertid ECOSOC ett stort antal resolutioner i ämnet bland vilka
särskilt kan nämnas den om kvinnornas deltagande i landsbygdutvecklingen.
Samtidigt proklamerades 1975 som det internationella kvinnoåret.

Sverige har sedan början av 1960-talet tagit initiativ till och aktivt stött
olika kvinnoutbildningsprojekt i Afrika i samarbete med bl. a. UNESCO
och ILO, genom FN:s utvecklingsprogram (UNDP), FN:s ekonomiska kommission
för Afrika (ECA) samt under bilaterala avtal. De totala svenska
åtagandena för denna verksamhet sedan 1963 uppgår till 75 miljoner kronor.

I samband med enskilda organisationer har därutöver under perioden
1966/67-1972/73 ca 6 miljoner kronor gått till insatser för flickor och kvinnor
i u-länder.

Det erbjuder stora svårigheter att formulera en enhetlig strategi för integrering
av kvinnan i utvecklingsprocessen som skulle kunna vara styrande
för svensk biståndsverksamhet. Det måste även i detta avseende vara det
svenska biståndets uppgift att stimulera varje lands egna ansträngningar
och anpassa stödet till lokala förhållanden -ekonomiska, sociala och politiska
- som råder i de länder som erhåller svenskt bistånd. Utrymme finns här
för ett ökat svenskt agerande i kombination med en uttalad villighet att
ställa resurser till förfogande.

En gemensam utgångspunkt oberoende av vilket land det gäller tycks
dock vara att kvinnans ställning förbättras i samband med att situationen
för eftersatta grupper förbättras - grupper i vilka kvinnorna ofta utgör ett
dominerande inslag. Åtgärder måste följaktligen sättas in på många områden:
sysselsättning, utbildning, hälsovård m. fl. Detta utesluter inte behovet av
specifika kvinnoinsatser. I vissa fall är sådana nödvändiga. Det är väsentligt
att tillse att alla de utvecklingsprojekt i vilka Sverige gör insatser och vilka
har som huvudmål att bidra till social och ekonomisk utjämning och utveckling
inte leder till en försämring av kvinnans situation utan tvärtom
där så är möjligt medverkar till en mobilisering av kvinnorna till deltagande
i utvecklingsprocessen.

I linje med detta och som tidigare nämnts avser SIDA att i ökande utsträckning
finansiellt stödja sådana svenska organisationer som önskar fördjupa
och öka samarbetet avseende kvinnans situation med motsvarande
organisationer i u-länderna. Sverige stödjer också de mellanstatliga organisationernas
verksamhet syftande till att öka kvinnans deltagande i utvecklingsprocessen.
Ett ökat stöd till dessa organisationers verksamhet på
detta område bör övervägas och närmare instruktioner bör utfärdas för det
svenska officiella uppträdandet i internationella sammanhang.

UU 1975:4

SIDA:s utredning om kvinnan i utvecklingsprocessen har nyligen framlagts
och överväganden pågår om det konkreta förverkligandet av utredningens
rekommendationer. Utredningen sändes under hand till intressenter
såsom politiska partier, kvinnoförbund och ungdomsförbund samt studieoch
löntagarorganisationer i avsikt, dels att inhämta synpunkter på förslagen,
dels att stimulera till direktkontakter med motsvarande organisationer i uländerna
och att stimulera till medverkan i utformningen av studiematerial.

Hithörande frågor kommer att behandlas vid FN:s internationella kvinnokonferens
i Mexico City med början den 19 juni 1975. Vid konferensen
skall bl. a. utformas ett internationellt aktionsprogram för att främja jämställdhet
mellan män och kvinnor samt för att öka kvinnornas deltagande
i samhällsutvecklingen.

I propositionen framhålls att det från biståndspolitiska utgångspunkter
är naturligt att Sverige verkar för att konferensen ägnar stor uppmärksamhet
åt kvinnans situation i u-länderna och bidrar till att öka möjligheterna för
kvinnorna att på lika villkor delta i utvecklingsprocessen. Konferensen bör
söka belysa hur politiska, ekonomiska och teknologiska förändringar främjar
eller motverkar strävanden till jämställdhet mellan könen och en förändring
av traditionella könsroller.

Sverige har med 2,2 milj. kr. stött förberedelserna för det internationella
kvinnoåret. Detta bidrag motsvarar ungefär 25 procent av kostnaderna.

Frågor rörande svenska insatser för att främja kvinnans deltagande i samhällsutvecklingen
i u-länderna torde även komma att behandlas i den biståndspolitiska
utredningen.

Av den redogörelse som lämnats framgår att Sverige har gjort insatser
för utbildning av kvinnor i u-länderna som vid en internationell jämförelse
ter sig betydande. Utskottet konstaterar att riktlinjerna för insatser på detta
lika betydelsefulla som svårbemästrade område är under utveckling.

Motionerna 729 och 730 torde få anses besvarade i denna del.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen anser motionen 1975:729, såvitt angår hänsyn
till kvinnornas situation vid utformningen av biståndsprojekt,
besvarad med vad utskottet anfört,

2. att riksdagen anser motionen 1975:730, såvitt angår insatser
för att stärka kvinnans ställning i u-länderna, besvarad med
vad utskottet anfört.

20. Biståndsprojektens ekologiska aspekter

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1975:729 av herr Fälldin m. 11. (c), i vad avser hemställan
att riksdagen beslutarge regeringen till känna vad i motionen underrubriken

UU 1975:4

"Miljöproblem" anförts beträffande maximala miljöhänsyn vid utformningen
av svenska biståndsprojekt i fattiga länder m. m. (punkt B. 8),

dels motionen 1975:1159 av herr Lothigius (m), vari hemställs att riksdagen
ger regeringen i uppdrag att de projekt som handhas av SIDA bör planläggas
så att ekologiska bedömningar föregår varje u-hjälpsprojekt som innebär
ett ingripande i naturen.

Utskottet

I motionerna understryks önskvärdheten av att svenska biståndsprojekt
utformas så att inga skador tillfogas miljön.

Enligt gällande riktlinjer genomförs svenska insatser i u-länderna på ett
sådant sätt att de ekologiska effekterna blir så gynnsamma som möjligt
med hänsynstagande till det berörda u-landets förutsättningar och utvecklingspolitik.

U-ländernas mest pressande miljöproblem ligger ofta i deras fattigdom,
i bristen på drickbart vatten, i dålig kost och undermåliga bostäder. Även
inom jordbruket är det ofta fattigdomen som leder till miljöproblem. Bönderna
tvingas, för att få fram årliga skördar, att bruka jorden på ett sätt
som leder till sjunkande avkastning och erosion. Dessa problem kan avhjälpas
bara med en förbättrad levnadsstandard för folkflertalet i u-länderna.

För samarbetet med u-länderna inom lantbrukssektorn tillämpas följande
riktlinjer:

a) Man söker stärka u-landets egen kompetens på det ekologiska området,
t. ex. genom att ställa expertis till förfogande, genom att stödja utbildning
och forskning osv.

b) Ingen svensk medverkan sker i projekt med uppenbart miljöskadliga
effekter.

c) Stöd ges till förundersökningar av ekologisk art.

d) Ekologisk sakkunskap deltar vid detaljutformningen av svenska insatser.
SIDA och naturvetenskapliga forskningsrådet samverkar i Sekretariatet

för internationell ekologi. Denna institution fungerar som konsult åt de
båda stiftarna och som initiativtagare till utbildnings-och forskningsinsatser.

Syftet med motionen 729 i denna del och motionen 1159 torde vara tillgodosett,
varför motionerna får anses besvarade.

Utskottet hemställer

att riksdagen anser motionen 1975:729, i vad avser miljöhänsyn
vid utformningen av svenska biståndsprojekt, samt motionen
1975:1159 besvarade med vad utskottet anfört.

UU 1975:4

21. Specialundervisning i u-länderna
Motionen

I motionen 1975:458 av herr Gillström m. fl. (s), föreslås att regeringen
dels vidtar åtgärder för att öka de personella insatserna inom UNESCO
för specialundervisningen i u-länderna, dels prövar förutsättningarna för
ett årligt bidrag till den frivilliga bidragsfonden för UNESCO:s specialundervisning.

Utskottet

Bakgrunden till detta ärende är följande. Sverige har vid flera tillfällen
vid UNESCO:s general konferenser pekat på vikten av att handikappade
erbjuds möjligheter att delta i kulturella aktiviteter och utbildning. Vid
UNESCO:s femtonde generalkonferens 1968 framlade Norge på de nordiska
ländernas vägnar ett förslag om en höjning med 50 000 dollar av UNESCO:s
program för specialundervisning. Efter en längre debatt beslutade konferensen
utan omröstning att uppmana sekretariatet att i sin planering söka
stärka programmet för specialundervisning. En tjänst inrättades en kort tid
därefter inom UNESCO för detta ändamål.

Den verksamhet som UNESCO sedan dess har bedrivit på specialundervisningens
område har i huvudsak finansierats över den reguljära budgeten.
Vidare upprättades 1968 en frivillig fond som skulle bidra till finansieringen.
Sverige bidrog 1969 med en mindre summa till fonden. I
övrigt har bl. a. Indien och Thailand bidragit. Fondens medel är nu i det
närmaste uttömda.

Utskottet har erfarit att intresset för insatser på specialundervisningens
område har ökat i många u-länder. Mot denna bakgrund finnér utskottet
det befogat att Sverige inom UNESCO återigen framhåller vikten av att
det ges prioritet åt dessa insatser för en av de mest eftersatta befolkningsgrupperna
i u-länderna samt att tillräckliga medel anvisas ur den reguljära
budgeten.

Beträffande förslaget i motionen 458 om ett årligt bidrag till den frivilliga
fonden vill utskottet hänvisa till den svenska principinställningen att de
mellanstatliga biståndsprogrammens verksamhet i regel bör finansieras med
allmänna bidrag. U-ländernas intresse för insatser på specialundervisningens
område bör beaktas vid fördelningen av resurserna inom UNESCOis reguljära
budget. Av principiella och administrativa skäl bör stor återhållsamhet
iakttas när det gäller bidrag till särfonder för olika ändamål.

Självfallet kan svenska insatser i samarbete med UNESCO, s. k. multibiprojekt,
bli aktuella om ett mottagarland för svenskt bistånd önskar insatser
på detta område.

Syftet med motionen 458 torde i huvudsak vara tillgodosett. Motionen
torde därmed få anses besvarad.

UU 1975:4

Utskottet hemställer

att riksdagen anser motionen 1975:458 besvarad med vad utskottet
anfört.

22. SIDA:s organisation och funktioner

Propositionen (s. 76-79)

SIDA är central myndighet för det direkta utvecklingssamarbete som Sverige
bedriver med u-länderna. I den omfattning regeringen föreskriver samarbetar
styrelsen dessutom med mellanstatliga organisationer. SIDA leds
av en styrelse. Chef för SIDA är en generaldirektör. Verksamheten i Stockholm
bedrivs inom tio byråer: länderbyrån, industribyrån, lantbruksbyrån.
undervisningsbyrån. befolkningsbyrån med sektionen för hälso- och näringsfrågor,
utredningsbyrån, ekonomibyrån, rekryterings- coh utbildningsbyrån,
personaladministrativa byrån samt informationsbyrån. SIDA har därutöver
biståndssektioner vid nio u-landsambassader och vid ambassaden i Rom.

	1974/75	Beräknad ändring 1975/76
		SIDA		Föredra-
				ganden
Personal
Handläggande personal	164		+ 18		+ 6
Övrig personal	143		+ 14		+ 8
	307'		+32		+ 14
Biständskonior2	-		+69		+ 10
Anslag
Lönekostnader	20 651 000	+ 4 201 636	+	2 414 000
Sjukvård	55 000		of.		of.
Resekostnader	1 950 000	+	50 000	+	50 000
Lokalkostnader	4 254 000	+	238 000	+	238 000
Expenser	1 512000	+	242 000	+	90 000
Personalutbildning	350000	+	100 000	+	30 000
Biständskonior	-	+ 15 000 000	+	1 200 000
Summa	28 772 000	+ 19 831 636	+	4 022 000

' SIDA har härutöver givits rätt alt inrätta 6 tjänster. Dessutom tillkommer viss
personal sorn avlönas med medel sorn anvisats lör expertis, liksom av arbetsmarknadsstyrelsen
anvisade vapenfria tjänstepliktiga.

! Personal vid och utgifter lör biständskontoren har tidigare budgetår helt redovisats
under reservationsanslaget III C 2. Bilateralt utvecklingssamarbete.

Föredragande statsrådet framhåller bl. a. att SIDA i sin anslagsframställning
redovisar hur personalen upplever en rad brister i sin anställningstrygghet.

Som ersättning för redan inrättade arvodes- och extra tjänster kommer
SIDA att tillföras sju nya tjänster. Delta medger att sedan lång tid anställd

UU 1975:4

biträdespersonal samt handläggare inom ekonomibyrån och informationsbyrån
kan få extra ordinarie tjänst. För att SIDA skall kunna öka sin kapacitet
beräknas härutöver medel för sju nya tjänster vid hemmamyndigheten, varav
en personlig. Två tjänster avses utnyttjas för att ge den föreslagna beredningen
för u-landsforskning tillfredsställande kansliresurser. Övriga nya
tjänster avser dels biträdespersonal, dels en handläggare vid länderbyrån
och en vid lantbruksbyrån.

Föredragande statsrådet delar SIDA:s uppfattning att biståndskontoren
bör ses som en del av verkets administration. I linje med SlDA:s förslag
beräknas medel för extra ordinarie tjänster för tio anställda vid biståndskontoren.
Kostnaderna för tio extra ordinarie tjänster för biståndskontorspersonal
beräknas till 1 200000 kr.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1975:729 av herr Fälldin ni. fl. (c), i vad avser hemställan
att riksdagen beslutar vad i motionen under rubriken "Anslagsutveckling
- anslagsfördelning" anförts beträffande SIDA:s beredningsansvar (punkt
B. 13 g),

dels motionen 1975:730 av herr Helén m. fl. (fp), i vad avser hemställan
att riksdagen utöver regeringens förslag beslutar tilldela SIDA 10 ersättningstjänsteroch
7 kapacitetshöjande tjänster i enlighet med vad som anförs
i motionen (punkt 40).

Utskottet

Motionen 730 tar sikte på en ökning av antalet tjänster i SIDA :s organisation.
Motionärerna anser att SIDA bör få begärda 31 tjänster, då det annars kan
uppstå risker bl. a. för organisationens effektivitet och dess kontrollmöjligheter.

I SIDA:s anslagsframställning föreslås bl. a. inrättande av 14 nya tjänster
vid förvaltningen i Stockholm för att tillgodose behovet av ökad kapacitet.
SIDA redogör för de konsekvenser i fråga om sjunkande kvalitet på biståndet
som skulle följa av oförändrad eller än mer vid sänkt personalstyrka.

Vidare vädjar SIDA om statsmakternas medverkan för att vissa kategorier
personal, som nu inte har extraordinarie tjänster, i största möjliga utsträckning
skall få sådana. Det gäller personal som sedan lång tid finns inom
verket och antingen har lön som vikarie eller som extra tjänstemän eller
åtnjuter arvode, varför statsverket redan har utgifter för dem och i realiteten
knappast torde vilja friställa dem. Extraordinarie personal, som erhållit tjänstledighet
för att arbeta vid biståndskontoren eller i andra funktioner inom
utvecklingsbiståndet, har ersatts av vikarier, av vilka många saknar bottentjänst.
Verksamhetens expansion har påkallat inrättande av extra tjänster

UU 1975:4

vid SIDA i nivå med vad regeringen år från år tillåtit. Arbetsuppgifter,
som från början varit tillfälliga och fullgjorts mot arvode, har i många fall
visat sig behövliga på stadigvarande basis.

Trygghetsfrågan för här berörd personal bör enligt styrelsens mening lösas
skyndsamt. I första omgången begär styrelsen inrättande av 17 extraordinarie
tjänster för att ersätta extra tjänster eller arvodesbefattningar. Därutöver
begärs att befattningar vid biståndskontoren görs till extraordinarie tjänster.
En förändring av anställningsformen för den redan anställda personalen
i riktning mot ökad trygghet bör enligt styrelsens mening ses som ett prioriterat
problem, vars lösande dock ej innebär att behovet av nytillskott av
kapacitet minskar.

I propositionen föreslås att SIDA som ersättning för redan inrättade arvodes-
och extra tjänster skall tillföras sju nya tjänster. Detta medger att
sedan lång tid anställd biträdespersonal samt handläggare inom ekonomibyrån
och informationsbyrån kan få extraordinarie tjänst. För att SIDA
skall kunna öka sin kapacitet beräknas därutöver medel för sju nya tjänster
vid hemmamyndigheten, varav en personlig. Två tjänster avses utnyttjas
för att ge den föreslagna beredningen för u-landsforskning tillfredsställande
kansliresurser.

Vidare beräknas medel för extraordinarie tjänster för tio anställda vid
biståndskontoren.

Utskottet välkomnar propositionens förslag avseende inrättande av tjänster
vid biståndskontoren samt ersättningstjänster vid SIDA vilket innebär
att ett viktigt steg tas mot att lösa de av verket redovisade trygghetsproblemen.

Utskottet förutsätter att regeringen är beredd att medverka till att återstående
problem av denna art inom SIDA kan lösas.

Beträffande frågan om SIDA:s kapacitet bör erinras om att den kommer
att behandlas av den biståndspolitiska utredningen, i vars uppgifter ingår
att göra en översyn av de administrativa formerna för de svenska biståndsmyndigheternas
arbete och avge förslag till eventuella ändringar.

De synpunkter på möjligheten till rationaliseringar inom SIDA som anförts
av riksdagens revisorer och riksrevisionsverket bör ge impulser till administrativa
förändringar. Därvid bör syftet självfallet vara att underlätta uppnåendet
av de biståndspolitiska mål som statsmakterna uppställt.

1974 års riksdag gjorde följande uttalande om biståndsförvaltningens kapacitet
(UU 1974:3):

De pågående utredningarna torde få till resultat att ett bättre underlag
framdeles kommer att finnas för beslut som berör biståndsmyndigheternas
administration. Emellertid pågår redan nu en mycket betydande ökning
av biståndets volym som kan motivera en förstärkning av SIDA:s administration,
även om det ingalunda föreligger en självklar proportional itet mellan
biståndsanslagens ökning och behovet av personalförstärkningar.

Vid föredragning inför utskottet har framgått att många mottagarländer
i samband med överföringen till dem av svenska resurser begär och behöver

UU 1975:4

tjänster som ställer ökade krav på SIDA:s förvaltning. Detta förhållande
bör beaktas vid bedömningen av verkets personalbehov, särskilt som det
är en av grundreglerna för våra utvecklingsinsatser att de skall utgå från
mottagarländernas önskemål och prioriteringar.

Utskottet vill framhålla att detta uttalande fortfarande bör vara vägledande
vid bedömning av biståndsförvaltningens personalbehov.

Med tanke på de olika hänsyn som sålunda måste tas vid bedömningen
av SIDA:s personaläskanden anser utskottet att förslaget i propositionen
utgör en rimlig kompromiss. Mot denna bakgrund avstyrks motionen 730
i denna del.

Frågan om SIDA.s beredningsansvar tas upp i motionen 729. I motionen
föreslås att SIDA bör ges möjligheter att mera aktivt medverka vid beredningen
av ärenden rörande katastrofbistånd i katastrofgruppen inom UD.

Ärenden inom detta område bereds av en inom UD inrättad katastrofgrupp
i vilken UD, SIDA och Svenska röda korset är representerade. Sammanträden
förbereds i nära samarbete mellan handläggare på UD och SIDA,
vilka kontinuerligt utbyter informationer om katastrofläget i berörda länder.

SIDA har nu föreslagit att katastrofgruppens sekreterare skall vara den
tjänsteman som inom SIDA handlägger katastrofärenden.

I propositionen sägs att det är angeläget att katastrofgruppens sammanträden
förbereds i nära samarbete mellan UD och SIDA och att gruppen
behåller sin karaktär av forum för informellt samråd inför beslut i katastrofärenden.

Utskottet vill understryka vikten av arbetsformer som gör det möjligt
att inleda katastrofinsatser med behövlig skyndsamhet och utan administrativt
dubbelarbete samt att genomföra dem på effektivt och sakkunnigt
sätt. Utskottet tvivlar inte på att UD och SIDA kan under hand utveckla
rutiner som rationellt utnyttjar den kapacitet som finns inom departementet
resp. verket för beredningsarbetets olika stadier.

I motionen 729 förordas vidare att SIDA ges beredningsansvaret också
för programverksamheten och frågor som gäller Sveriges medverkan i internationella
biståndsprogram.

Liknande motionsyrkanden fanns vid 1974 års riksdag men de modifierades
under utskottets behandling. Motionärerna framhöll att syftet var
att understryka vikten av att SIDA skall bidraga ////beredningen av ärenden
rörande Sveriges medverkan i de internationella biståndsprogrammen.

Med anledning härav uttalade utskottet bl. a. följande (UU 1974:3):

Utskottet finnér i detta sammanhang att man bör fästa lika mycket vikt
vid det samråd mellan berörda departement och myndigheter som är ett
nödvändigt led i utarbetandet av en hållfast svensk biståndspolitik som
vid samordningen av de svenska ställningstagandena i olika organ.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att ett konsultativt statsråd numera
har biståndsfrågorna som sin särskilda arbetsuppgift. Därigenom bör bl. a.
samrådet rörande biståndspolitikens uppläggning kunna undTerlättas.

UU 1975:4

Vad åter angår samordningen - dvs. uppnåendet av enhetliga svenska
ställningstaganden i olika internationella organ - så är även detta beroende
av ett utbyte av informationer och synpunkter mellan de departement och
myndigheter som deltar i vederbörande organs arbete. Det följer av grundlagen
att ansvaret för samordningen av utrikespolitiken, varav biståndspolitiken
är en del, vilar på utrikesdepartementet. Utrikesledningen skall
hållas informerad om alla kontakter av utrikespolitisk betydelse som svenska
myndigheter upprätthåller med utländska eller internationella organ.

I anslutning till det som nu sagts välkomnar utskottet att SIDA i sin
årliga anslagsframställning inkommer med synpunkter på Sveriges medverkan
i de internationella biståndsprogrammen. Utskottet menar att en
sådan ordning ger riksdagen bättre underlag vid bedömningen av dessa
program och att möjligheterna i övrigt till en öppen och realistisk debatt
om verksamheten härigenom vidgas.

Det här citerade uttalandet har fortfarande giltighet.

Med hänvisning till de synpunkter som här anförts torde motionen 729
få anses besvarad i denna del.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen anser motionen 1975:729, i vad avser SIDA.s
beredningsansvar, besvarad med vad utskottet anfört,

2. att riksdagen avslår motionen 1975:730 i vad avser förslag
om tjänster till SIDA.

23. Resultatvärdering i biståndsverksamheten
Motionen

I motionen 1975:246 av herr Bohman m. 11. (m) hemställs att riksdagen
hemställer att regeringen överlämnar motionen i vad avser SIDA:s (informationsverksamhet
och) resultatvärdering till biståndsutredningen för beaktande
(punkt 18).

Utskottet

Det problem som berörs i motionen har SIDA sedan många år försökt
bemästra. Problemet har också behandlats i riksrevisionsverkets revisionsrapport
”Analys av SIDA” liksom i en av riksdagens revisorer upprättad
granskningspromemoria den 30 november 1973.

I sitt yttrande över RRV:s rapport har SIDA framhållit att problemen
rörande resultatvärdering är av stor vikt och att de för närvarande utreds
inom SIDA. Härvid kommer minimikrav på rapportering från mottagarländerna
att preciseras och standardklausuler i årsavtal och insatsavtal att
utarbetas. Vidare skall rapporteringens samband med utbetalningar utredas.
Ett område för vidare preciseringar är i vilken utsträckning landprogrammeringen
bör förändras för att bättre anpassas till varje lands budgeteringsoch
rapporteringssystem. Med utgångspunkt i dessa utredningar bör ett sy -

UU 1975:4

steni för rapportbevakning från biståndskontor och huvudkontor utarbetas.

I revisionsrapporten hade RRV varit principiellt överens med SIDA:s strävanden
att överlåta mer av resultatvärderingen inom projekt och program
på mottagaren, men påpekat att SIDA inte fick avbörda sig sitt ansvar för
att följa upp själva biståndets effekter, dvs. undersöka hur väl biståndsapparaten
arbetar.

SIDA förklarar sig dela detta synsätt. SIDA tillämpar ett nytt resultatvärderingsprogram
som klarare än tidigare inriktats på de båda syftena att
dels bidra till ett effektivare svenskt bistånd, dels informera statsmakterna
och allmänheten om utvecklingssamarbetets effekter och om utvecklingen
i mottagarländerna.

RRV hade särskilt efterlyst en resultatvärdering som direkt bidrar till
en effektivisering av biståndet. Flera studier är underarbete på detta område,
bl. a. rörande effekter i Sverige och mottagarländerna av varubiståndet, återföring
av resultat och erfarenheter från personalbiståndet och utkontraktering
från SIDA till konsultföretag och institutioner av viss verksamhet.

Detta syfte med resultatvärderingsarbetet innefattar också uppföljning av
mottagarländernas utvecklingsmål och faktiska utveckling och biståndets
roll i detta. Området återfinns nu i SIDA:s löpande arbete med biståndsprogram
för mottagarländerna, där det för allt större tyngd. SIDA:s utvärderingsarbete
kommer i framtiden i större omfattning att gälla landets utveckling
i stort och inom vissa sektorer snarare än speciella projekt - i
enlighet med att biståndet utformas som ett allmänt stöd till mottagarlandets
utvecklingsarbete i stället för att inriktas mot specifika projekt, framhålls
slutligen i SIDA:s yttrande.

I riksdagens revisorers granskningspromemoria framhålls bl. a. att det är
angeläget att de svenska biståndsinsatserna blir föremål för resultatvärdering
och att denna utförs i sådana former att vårt land behåller insyn i biståndsmedlens
användning och verksamhetens effektivitet. Det administrativa
förfarande som av SIDA tillämpas för resultatvärdering och dess praktiska
nyttiggörande bör bearbetas och kompletteras.

I sitt yttrande över granskningspromemorian har SIDA sagt sig i princip
dela den i promemorian uttryckta uppfattningen om betydelsen av resultatvärdering
och har biträtt de konkreta förslagen till förbättring av vissa
rutiner. Styrelsen är också beredd att stödja programländerna med personal
eller finansiella resurser i resultatvärderingsarbetet. SIDA har därjämte framhållit
att regeringsöverväganden av utrikespolitisk natur, sekretessbestämmelser
och liknande omständigheter kan medföra att Sverige eller den svenska
allmänheten inte kan fö full insyn i all verksamhet som ett mottagarland
bedriver med svenskt stöd. Samtidigt har erinrats om att SIDA har att
administrera en år från år starkt vidgad biståndsverksamhet med en personal
som ökar endast med ett fätal nya befattningshavare och att myndigheten
därför har endast små praktiska möjligheter att ytterligare öka ambitionsnivån
eller kvaliteten när det gäller genomförandet av resultatvärderingsverksamheten.

UU 1975:4

Granskningspromemorian och remissvaren har överlämnats till den biståndspolitiska
utredningen för att beaktas vid dess arbete.

Utskottet finner sålunda att stor uppmärksamhet ägnas åt att finna lösningar
på det problem som berörs i motionen 246 och att SIDA strävar
efter att med givna resurser och inom ramen för de av regering och riksdag
angivna biståndspolitiska riktlinjerna förbättra möjligheterna till resultatvärdering.
Som av ovanstående redogörelse framgått kommer hithörande
frågor att behandlas av den biståndspolitiska utredningen. Även sekretessfrågorna
kommer därvid att behandlas. Med hänvisning till det som här
anförts får motionen 246 anses besvarad.

Utskottet hemställer

att riksdagen anser motionen 1975:246, i vad avser resultatvärdering,
besvarad med vad utskottet anfört.

24. Information i Sverige om u-landsproblem

Propositionen (s. 74-76)

Beredningen för u-landsinformation har varit verksam under något mer
än ett arbetsår. Den har i enlighet med sitt uppdrag diskuterat frågor som
bl. a. rör arbetsfördelningen mellan SIDA och folkrörelserna på informationsområdet
samt principer för fördelningen av de statliga bidragen inom
och mellan grupper av organisationer. Beredningen har i sina diskussioner
betonat att folkrörelserna bör få ett växande ansvar för att självständigt
informera om och bilda opinion i u-landsfrågor.

De direkta bidragen till folkrörelserna för u-landsinformation har i och
med innevarande budgetår utgått under tre år. Efter en inledande uppbyggnadsperiod
märks nu en påtaglig ökning av genomförda informationsaktiviteter.
Departementschefen finner det angeläget att löntagarorganisationer
och studieförbund får möjligheter att tillmötesgå ett växande intresse
bland lokalavdelningar och medlemsorganisationer för internationell information
och föreslår därför att bidragen till de enskilda organisationernas
informationsverksamhet ökas med 2 milj. kr. till 8 milj. kr. under budgetåret
1975/76. Detta belopp ger också utrymme för en ökning av de medel som
efter ansökan utdelas för särskilda informationsprojekt.

Med den föreslagna kraftiga ökningen nästa budgetår av medelsanvisningen
till enskilda organisationer anser föredragande statsrådet att dessa
bidrag nu har nått en nivå som med mindre ökningar är försvarlig också
i ett längre perspektiv. Han finner det riktigt att stödet till folkrörelser för
u-landsinformation i första hand utgår som bidrag för självständig verksamhet.

Totalt för informationsverksamhet under budgetåret 1975/76 beräknas
12 820000 kr. Detta ger ett utrymme om 4 820 000 kr. för SIDA:s egen
informationsverksamhet.

UU 1975:4

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1975:75 av herr Nilsson i Agnäs m. fl. (m, fp, c) vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att ett tillräckligt belopp av forskningsanslaget
får användas för material- och arkivvård i syfte att underlätta
SlDA:s information i enlighet med vad som i motionen skisserats,

dels motionen 1975:246 av herr Bohman m. 11. (m), i vad avser hemställan
att riksdagen hemställer att regeringen överlämnar motionen i vad avser
SIDA:s informationsverksamhet (och resultatvärdering) till biståndsutredningen
för beaktande (punkt 18),

dels motionen 1975:730 av herr Helén ni. 11. (fp), i vad avser hemställan
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om u-landsinformationen (punkt 41),

dels motionen 1975:737 av herrar Hugosson och Bladh (s), vari hemställs
att riksdagen hemställer att tillgängliga medel för u-landsinformation omfördelas
så att bidraget till Svenska FN-förbundet kan höjas väsentligt,

dels motionen 1975:1151 av herrar Gustafsson i Byske och Persson i Heden
(c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen kräver att SIDA ges i uppdrag
att i samråd med de kristna samfunden sammanställa material som belyser
den kristna missionens u-hjälpsinsatser i det syfte som denna motion anger,

dels motionen 1975:1166 av herrar Svensson i Kungälv och Gustafsson
i Uddevalla (s), vari anhålls att riksdagen uttalar att Svenska Ekumeniska
nämnden och Svenska Missionsrådet i förening måtte räknas till samma
kategori som studieförbunden och löntagarorganisationerna vid bedömningen
av anslag från SIDA:s informationsanslag (bil. 5 punkt C 3),

dels motionen 1975:1169 av herrar Werner i Malmö och Komstedt (m),
vari hemställs att riksdagen hos regeringen uttalar vad i förevarande motion
anförts beträffande statligt stöd till kyrkornas och de frivilliga hjälporganisationernas
verksamhet avseende u-landsinformation,

dels motionen 1975:1170 av herrar Wikström (fp) och Eriksson i Ulfsbyn
(c), i vad avser hemställan att riksdagen måtte besluta att de kristna samfunden
genom Svenska Ekumeniska nämnden och Svenska Missionsrådet
erhåller ställning som en sådan folkrörelse, vid sidan av studieförbund och
löntagarorganisationer, som erhåller direkt bidrag ur SIDA:s totala informationsanslag
till den ekumeniska u-veckan och övrig information i ulandsfrågor,
vilken bedrivs av kristna missions- och hjälporgan, samt att
riksdagen måtte besluta att vid utformningen av principerna för fördelningen
av anslaget mellan löntagarorganisationer, studieförbund och de kristna samfunden
hänsyn tas till att kyrkorna bedriver en u-landsinformation som
går utöver de kristna studieförbundens insatser på detta område.

UU 1975:4

Utskottet

Statsmakterna har gett SIDA uppdraget att informera den svenska allmänheten
om u-ländernas situation och om den offentliga biståndsverksamheten.
Tonvikten i den fyraårsplan som antogs 1971 lades på ett utvidgat
samarbete med enskilda organisationer. Den tidigare bidragsgivningen till
enskilda organisationers informationsprojekt ersattes av ett nytt bidragssystem
som innebär en långt driven delegering av informationsansvaret
till berörda organisationer. Statliga medel anvisas till dem mot att de åtar
sig att öka sin information om u-länderna och utvecklingssamarbetet.

SIDA har sålunda kunnat utveckla samarbetet med organisationer i Sverige
som sedan länge har erfarenhet av och etablerade distributionsvägar
för informationsverksamheten. Till dem hör studieförbunden och löntagarorganisationerna.

Informationssamarbetet med folkrörelserna och andra enskilda organisationer
har under perioden 1971/72-1974/75 ökat från 1 milj. kr. av
en informationsbudget om 2,5 milj. kr. till 7,26 milj. kr. av en budget på
10,75 milj. kr.

I motionen 730 argumenteras allmänt för att medelstilldelningen till SlDA:s
och enskilda organisationers informationsverksamhet ej får begränsas. Motionärerna
framhåller att riksdagen ej får föregripa den prövning som den
biståndspolitiska utredningen kommer att göra av u-landsinformationens
framtida inriktning och organisation.

Riksdagen fastställer för varje budgetår totalbelopp förSIDA:soch enskilda
organisationers u-landsinformation.

För innevarande budgetår har anvisats 10,75 milj. kr., varav 6 milj. kr.
för bidrag till enskilda organisationer och 4,75 milj. kr. för SIDA:s egen
information.

Bidragen till enskilda organisationer har fördelats med 3,45 milj. kr. på
studieförbund, 1,65 milj. kr. på löntagarorganisationer och 0,9 milj. kr. på
bidrag efter ansökan.

Bidragen till studieförbund och löntagarorganisationer är generella och används
enligt deras egna beslut. SIDA har ingen prövningsrätt härvidlag.
De fördelningsprinciper som ligger till grund för bidragen har utarbetats
i nära samråd med organisationerna själva. Överenskommelse har träffats
om att årligen pröva bidragsformer och fördelningsprinciper med utgångspunkt
i redovisad verksamhet och insamlade erfarenheter.

Vid fördelningen inhämtar SIDA råd från den hösten 1973 inrättade informationsberedningen.
I beredningen ingår representanter för Arbetarnas
bildningsförbund (ABF), Landsorganisationen (LO), Tjänstemännens centralorganisation
(TCO), Folkbildningsförbundet, Svenska Missionsrådet,
Svenska FN-förbundet, Sveriges ungdomsorganisationers landsråd (SUL),
SIDA och UD. Beredningen är ett rådgivande organ för den offentliga informationsverksamheten
avseende u-lands- och biståndsfrågor samt beträf -

7 Riksdagen 1975. 9 sami. Nr 4

UU 1975:4

fande fördelningen av statliga medel till information om u-ländernas situation.

Bidragen till studieförbunden fördelas i enlighet med principer som studieförbunden
själva kommit överens om i Folkbildningsförbundet. De nuvarande
kriterierna tar hänsyn bl. a. till studietimmar och omfattning av
internationell aktivitet. En omprövning av kriterierna har aktualiserats i
Folkbildningsförbundets styrelse.

Bidragen till studieförbunden har under budgetåret 1974/75 fördelats enligt
följande (kronor):

Arbetarnas bildningsförbund 1 437 000

Folkuniversitetet 176 000

Frikyrkliga studieförbundet 146 000

KFUK/KFUM:s studieförbund 19 000

Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet ... 184 000

Studiefrämjandet 142 000

Medborgarskolan 305 000

Studieförbundet vuxenskolan 520 000

Sveriges kyrkliga studieförbund 160 000

Tjänstemännens bildningsverksamhet 316 000

Bidrag genom Folkbildningsförbundet 45 000

Bidragen till löntagarorganisationerna fördelas efter medlemsantal.
Under budgetåret 1974/75 har de fördelats enligt följande:

LO 1 045 100

TCO 485 600

SACO 75 500

SAC 22 200

SR 21600

Bidrag till övriga organisationer sker efter ansökningsförfarande och avser
konkreta informationsprojekt. Ansökningarna bedöms av en rådgivande
grupp som SIDA anlitar för ändamålet. 1 gruppen ingår representanter för
FN-förbundet, Folkbildningsförbundet, Sveriges ungdomsorganisationers
landsråd (SUL), Sveriges kyrkliga ungdomsförbund och skolöverstyrelsen.

I propositionen 1975:1 föreslås förbudgetåret 1975/76 ett belopp om totalt
12 820 000 kr. för informationsverksamhet, varav 4 820 000 kr. avser SIDA:s
egen informationsverksamhet.

Stöd till den informationsverksamhet om u-landsproblem som bedrivs
av kyrkorna och de frivilliga hjälporganisationerna förordas i motionen 1169.
Motionärernas mening torde vara att nämnda organisationer skall få generella
bidrag för u-landsinformation i likhet med löntagarorganisationer och studieförbund.

I motionen 1166 förordas att Svenska Ekumeniska nämnden och Svenska

UU 1975:4

Missionsrådet i förening måtte räknas till samma kategori som studieförbunden
och löntagarorganisationerna vid bedömningen av bidrag från
SIDA:s informationsanslag.

Ett liknande förslag framförs i motionen 1170. Motionärerna anser bl. a.
att det bör beaktas att kyrkorna bedriver en u-landsinformation som går
utöver de kristna studieförbundens insatser på detta område.

Utskottet vill framhålla att en rad kristna organisationer redan nu får
bidrag från informationsanslaget. Möjligheterna att tillgodose angelägna informationsprojekt
i kyrklig regi bör ytterligare kunna förbättras nästa år
när 8 milj. kr. kommer att stå till förfogande för fördelning mellan studieförbund,
bl. a. de kristna, löntagarorganisationer och särskilda informationsprojekt
i enskilda organisationers regi.

Frågan huruvida andra mottagarkategorier än studieförbund och löntagarorganisationer
bör erhålla generella bidrag från SIDA för u-landsinformation
diskuteras inom beredningen för u-landsinformation.

Enligt vad utskottet erfarit är det informationsberedningens uppfattning
att kretsen av organisationer som får generella bidrag tills vidare ej bör
vidgas. SIDA:s fyraårsplan för informationsverksamhet löper ut nästa budgetår,
och frågan om eventuell ökning av kretsen av bidragsmottagare kommer
då att aktualiseras.

Vidare ingår det i den biståndspolitiska utredningens uppgifter att göra
en översyn av den statligt finansierade u-landsinformationen och att i detta
sammanhang bl. a. överväga informationsverksamhetens organisatoriska
former.

Med hänsyn till det som här anförts torde motionen 730, såvitt nu är
i fråga, samt motionerna 1166, 1169 och 1170 få anses besvarade.

I motionen 737 yrkas att tillgängliga medel för u-landsinformation bör
omfördelas så att bidraget till Svenska FN-förbundet kan höjas väsentligt.

Utskottet (UU 1975:1) har behandlat denna motion i samband med budgetpropositionens
förslag om bidrag till Svenska FN-förbundet över anslaget
E 3.

I betänkandet framhålls att av föredragning inför utskottet har framgått
att Svenska FN-förbundets ekonomi starkt har försämrats till följd av dels
ökade omkostnader, dels förbundets ambitioner att tillgodose det ökade
informationsbehovet. Förbundet erhåller statliga bidrag dels över UD:s anslag
för information om mellanfolkligt samarbete och utrikespolitiska frågor
(E 3), dels SIDA:s anslag för u-landsinformation (C 3). SIDA:s bidrag utgår
för vissa samarbetsprojekt mellan verket och förbundet avseende information
om FN-systemets utvecklingssamarbete och de stora utvecklingsproblemen
i världen. Trots dessa bidrag har FN-förbundet drabbats av ett kraftigt
underskott i sin budget. För 1974 uppgår underskottet till ca 100 000 kr.

Utskottet anförde vidare att det i det läge som nu uppkommit delade
bedömningen i motionen 737 om angelägenheten av ökat statligt stöd till
FN-förbundet. Vidare framhöll utskottet:

UU 1975:4

100

Med tanke på förbundets ökade verksamhet avseende information om
utvecklingsfrågor och FN-systemets utvecklingsbistånd - en verksamhet
vars totala kostnader inte täckts genom SIDA:s bidrag - finner utskottet
att ett större bidrag från SIDA är motiverat för att lösa förbundets akuta
ekonomiska problem. Utskottet tillstyrker sålunda motionen 737, medan
det avstyrker motionen 1149 som avser en höjning av bidragen över anslaget
E 3. Utskottet kommer att formellt redovisa sin hemställan med anledning
av motionen 737 i samband med behandling av anslaget C 3, dvs. i sitt
betänkande om internationellt utvecklingssamarbete.

Utskottet vill emellertid understryka att Svenska FN-förbundet ej får bli
beroende av bidrag från SIDA för att kunna täcka sina administrativa kostnader.
Beredningen för u-landsinformation har uttalat sig för att FN-förbundets
behov härvidlag bör täckas med bidrag från utrikesdepartementet,
dvs. över anslaget E 3.

Utskottet ansluter sig till beredningens uppfattning och förutsätter att
regeringen i nästa års budgetproposition framlägger förslag i linje härmed.

Riksdagen godkände utskottets betänkande.

Det får ankomma på SIDA att efter samråd med informationsberedningen
besluta om ett dylikt engångsbidrag till FN-förbundet.

Mot denna bakgrund tillstyrks motionen 737.

I motionen 246 förordas att den biståndspolitiska utredningen skall göra
en utvärdering av SIDA.s informationsverksamhet inte minst med tanke på
den kritik för ensidighet och partiskhet som framförts mot densamma.

Utskottet finnér att det ligger i sakens natur att information om utvecklingen
i den tredje världen och om förbindelserna mellan rika och fattiga
länder tangerar många kontroversiella frågor. Genom bidrag från SIDA är
ett stort antal organisationer inkopplade i informationsverksamheten. Härigenom
kan u-landsproblemen belysas från olika sidor i den offentliga debatten.
Självfallet bör inte SIDA påverka innehållet i den information som
lämnas av organisationerna.

Som ovan nämnts kommer den biståndspolitiska utredningen att behandla
informationsfrågorna.

Med hänsyn till det som här anförts torde motionen 246 få anses besvarad
i denna del.

I motionen 75 förordas att medel skall anslås av forskningsanslaget för
material- och arkivvård i syfte att underlätta SIDA:s information i enlighet
med vad som i motionen skisserats. Ur arkiven bör räddas material som
kan användas i informationen om enskilda organisationers verksamhet i
u-länderna.

Utskottet noterar att det inte är fråga om utvecklingsforskning, som berörs
i punkt 11, utan om information angående u-hjälpens historia m. m.

I motionen 1151 förordas att material sammanställs som belyser den kristna
missionens hjälpinsatser.

Utskottet vill framhålla att information som belyser den historiska utvecklingen
och andra aspekter av missionens och enskilda organisationers
arbete i u-länder troligen skulle kunna stimulera intresset för u-landspro -

UU 1975:4

101

blemen. Emellertid måste ansökningar om projekt av detta slag bli föremål
för sakkunnig bedömning och vägning mot andra föreslagna informationsprojekt.
Det ankommer på SIDA att, efter samråd med dess rådgivande
grupp, ta ställning till ansökningar om bidrag för verksamhet av detta slag.

Med hänsyn till det som nu anförts torde motionerna 75 och 1151 (2
anses besvarade.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen anser motionerna 1975:75 och 1975:1151 besvarade
med vad utskottet anfört,

2. att riksdagen anser motionen 1975:246, i vad avser SIDA:s
informationsverksamhet, besvarad med vad utskottet anfört,

3. att riksdagen anser motionen 1975:730, i vad avser u-landsinformationen,
besvarad med vad utskottet anfört,

4. att riksdagen med anledning av motionen 1975:737 angående
bidraget till Svenska FN-förbundet ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

5. att riksdagen anser motionerna 1975:1166, 1169 och 1170 besvarade
med vad utskottet anfört.

Medelsanvisning m. m.

25. Finansiering av föreslagna anslagshöjningar
Motionen

I detta sammanhang har utskottet behandlat motionen 1975:730 av herr
Helén m. fl. (fp), i vad avser hemställan att de höjningar av olika anslag
som föreslås i motionen täcks genom omfördelningar mellan anslag på det
sätt som finns angivet i respektive del i motionen (punkt 42).

Utskottet

Utskottet har under punkten 6 här ovan föreslagit högre planeringsramar
för Botswana och Pakistan under budgetåret 1975/76 än de planeringsramar
som föreslagits i propositionen 1975:1. De föreslagna ökningarna kan bestridas
inom ramen föranslaget C 2, Bilateralt utvecklingssamarbete. Samma
sak gäller beträffande det under punkten 6 föreslagna bidraget till Frikyrkan
Hjälper för humanitär verksamhet i Sydvietnam.

Motionen 730 får därmed anses besvarad i denna del.

Utskottet hemställer

att riksdagen anser motionen 1975:730, i vad avser finansiering
av anslagshöjningar, besvarad med vad utskottet anfört.

UU 1975:4

102

26. Bidrag till internationella biståndsprogram
Propositionen (s. 40-52)

Regeringen har (punkten C 1) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de i propositionen angivna riktlinjerna för multilateralt utvecklingssamarbete,

2. medge att regeringen lämnar utfästelser om bidrag till FN:s utvecklingsprogram
(UNDP), FN:s barnfond (UNICEF), FN:s flyktingkommissarie
(UNHCR) och FN:s befolkningsfond (UNFPA) samt utfästelse om svenskt
livsmedelsbistånd i form av vete till Internationella livsmedelsprogrammet
(WFP) för budgetåren 1976/77 och 1977/78, i enlighet med vad som förordas
i propositionen,

3. medge att regeringen, om så bedöms lämpligt i enlighet med vad i
propositionen angivits utbetalar det andra svenska bidraget till Internationella
utvecklingsfonden (IDA) under den fjärde påfyllnaden vid förutsedd
tidpunkt, även om överenskommelsen härom då inte skulle ha trätt i kraft,

4. medge att regeringen lämnar utfästelser om svenskt bidrag till Världshälsovårdsorganisationens
(WHO) forskningsprogram om mänsklig fortplantning
för budgetåren 1976/77 och 1977/78, i enlighet med vad som
förordas i propositionen,

5. till Bidrag lill internationella biståndsprogram för budgetåret 1975/76
anvisa ett reservationsanslag av 1 050 000 000 kr.

FN:s utvecklingsprogram (UNDP)

Totalt beräknas för budgetåret 1975/76 225 milj. kr. under denna anslagspost,
varav 200 milj.kr. utgörs av det ordinarie bidraget till UNDP.

I propositionen förordas vidare att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande
att lämna utfästelser om ordinarie bidrag på 215 milj. kr. för
verksamhetsåret 1976 (budgetåret 1976/77) och 230 milj. kr. för verksamhetsåret
1977, (budgetåret 1977/78).

FN:s barnfond (UNICEF)

I enlighet med riksdagens beslut har utfästelser gjorts om svenska bidrag
under verksamhetsåren 1975 och 1976 (budgetåren 1975/76 och 1976/77)
på 55 milj. kr. vartdera året. Med hänsyn till de ökade hjälpbehov som
föranletts av den ekonomiska krisen och till att UNICEF har administrativ
kapacitet som överstiger de nuvarande finansiella resurserna förordas i propositionen
att regeringen begär riksdagens bemyndigande att höja bidraget
för verksamhetsåret 1975 (budgetåret 1975/76) till 65 milj. kr. I detta belopp
inbegrips också medel till UNICEF:s insatser i Indokina och södra Afrika.

UU 1975:4

103

1 propositionen förordas vidare att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande
att för vart och ett av verksamhetsåren 1976 och 1977 (budgetåren
1976/77 och 1977/78) utfästa bidrag på 65 milj. kr.

Internationella utvecklingsfonden (IDA)

Det svenska bidraget till IDA enligt överenskommelsen om en fjärde
påfyllnad uppgår till 252 102 000 kr. för vart och ett av budgetåren
1974/75-1976/77. Överenskommelsen, som avsågs träda i kraft före halvårsskiftet
1974, har ännu inte ratificerats av Förenta staterna, vilket är en
förutsättning för att den skall bli giltig. För att möjliggöra IDA:s fortsatta
verksamhet har regeringen, med stöd av riksdagens bemyndigande, utbetalat
det svenska bidraget för budgetåret 1974/75 under den fjärde påfyllnaden,
trots att överenskommelsen inte hade trätt i kraft.

Regeringen bör ha möjlighet att utbetala bidraget också för budgetåret
1975/76, även om den nämnda överenskommelsen inte träder i kraft. I
propositionen förordas att regeringen hos riksdagen begär ett sådant bemyndigande,
som liksom under innevarande budgetår får utnyttjas om så
bedöms lämpligt med hänsyn till bl. a. andra bidragsgivares inställning och
till IDA:s olika engagemang. Medelsbehovet för IDA uppgår därmed till
252 102 000 kr. för budgetåret 1975/76.

Regionala utvecklingsbanker

Afrikanska utvecklingsbanken (ADB). Förhandlingar med banken resulterade
i novenber 1974 i ett avtal om en svensk kredit på 25 milj. kr. Krediten
som lämnas på IDA-villkor, skall utbetalas med 12,5 milj. kr. under vartdera
av budgetåren 1974/75 och 1975/76. Medelsbehovet för ADB uppgår således
till 12,5 milj. kr. för budgetåret 1975/76.

Afrikanska utvecklingsfonden (ADF). Det svenska bidraget till ADF uppgår
för bidragsperioden 1973/74-1975/76 till ca 25 milj. kr., varav den sista
inbetalningen på ca 5 milj. kr. belastar anslaget för budgetåret 1974/75.

Mot bakgrund av den beskrivning som i propositionen lämnas av ADF:s
verksamhet föreslås att Sverige i förhandlingarna om ökning av fondens
resurser ökar det svenska bidraget till ADF redan under innevarande bidragsperiod.
1 propositionen har för ett bidrag till ADF beräknats 20 milj.
kr. för budgetåret 1975/76.

Det samlade medelsbehovet för regionala utvecklingsbanker uppgår därmed
till 32,5 milj. kr. för budgetåret 1975/76.

Internationellt livsmedelsbistånd

För propositionens förslag har närmare redogjorts under punkten 15 här
ovan.

UU 1975:4

104

Det samlade medelsbehovet för internationellt livsmedelsbistånd beräknas
öka med 51,5 milj. kr. till 136,5 milj. kr. för budgetåret 1975/76.

FN:s flyktingkommissarie (UNHCR)

Sverige lämnar treåriga utfästelser till UNHCR. Enligt riksdagens bemyndigande
uppgår dessa till ca 6,4 milj. kr. för verksamhetsåret 1975 (budgetåret
1974/75) samt 6,9 resp. 7,5 milj. kr. för verksamhetsåren 1976 och 1977.
I enlighet med vad som nyss har anförts om UNHCR:s särskilda aktioner
och med tanke på den effektivitet som organisationen visat i sin verksamhet
till förmån för flyktingar och hemlösa förordas att regeringen begär riksdagens
bemyndigande att höja utfästelsen för verksamhetsåret 1976 (budgetåret
1975/76) till 12,0 milj. kr. Föredragande statsrådet inbegriper i detta
belopp de ytterligare bidrag som kan bli aktuella bl. a. för UNHCR:s Indokina-program.

Föredragande statsrådet förordar vidare att regeringen begär riksdagens
bemyndigande att höja utfästelsen för verksamhetsåret 1977 (budgetåret
1976/77) till 12,5 milj. kr. samt att avge utfästelse för verksamhetsåret 1978
(budgetåret 1977/78) om 13,0 milj. kr.

FN:s befolkningsfond (UNFPA)

För propositionens förslag har närmare redogjorts under punkten 18 här
ovan.

1 propositionen föreslås en ökning av det svenska bidraget för verksamhetsåret
1975 (budgetåret 1975/76) från 20 till 25 milj. kr.

Vidare begärs riksdagens bemyndigande att, om den fortsatta utvecklingen
motiverar det, lämna utfästelse om bidrag på 25 milj. kr. för vartdera av
verksamhetsåren 1976 och 1977 (budgetåren 1976/77 och 1977/78).

UNCTAD/GATT.s Internationella handelscentrum (ITC)

(jfr under punkten 14 här ovan)

Av det svenska bidraget är en del avsedd för projekt av global eller regional
karaktär. För budgetåret 1975/76 beräknas för sådana insatser ett bidrag
på 7 milj. kr.

Importkontoret för u-landsprodukter OKU)

(jfr under punkten 14 här ovan)

För budgetåret 1975/76 beräknas medelsbehovet till 1010 000 kr.

UU 1975:4

105

Multilateralt katastrofbistånd
(jfr under punkten 16 här ovan)

För budgetåret 1975/76 beräknas ett sammanlagt medelsbehov om 50
milj. kr.

U-landsforskning

(För propositionens förslag har närmare redogjorts under punkten 11 här
ovan.)

För budgetåret 1975/76 beräknas ett medelsbehov om 75 milj. kr.

Nya biståndsfonder

(jfr under punkten 16 här ovan)

1 propositionen redogörs för de olika beslut som fattades under förra året
om nya biståndsfonder, dvs. FN:s särskilda fond för de av den ekonomiska
krisen hårdast drabbade u-länderna, samt Världslivsmedelskonferensens
principbeslut att upprätta en jordbruksutvecklingsfond. Det är i dagens läge
svårt att bedöma om dessa fonder kommer till stånd och i vilka former
de i så fall kommer att bedriva sin verksamhet. Om någon av dessa fonder
får ett så brett stöd att den synes kunna bli en betydande kanal för multilateralt
bistånd bör även Sverige bidra till verksamheten. I propositionen
beräknas för detta ändamål 110 milj. kr. för budgetåret 1975/76.

Övriga multilaterala bidrag

I propositionen redovisas vissa ytterligare multilaterala bidrag som kan
aktualiseras under budgetåret 1975/76. Medelsbehovet för dessa beräknas
till 38 888 000 kr.

Motionen

Utskottet har under punkten 9 här ovan behandlat motionen 1975:731
av herr Hermansson m. fl. (vpk), i vad avser hemställan att riksdagen avvisar
begäran under punkt C 1 i budgetpropositionens bilaga 5 om 284,6 milj.
kr. till IDA och de regionala utvecklingsbankerna (punkt 1).

Utskottet

Utskottet har avstyrkt ovannämnda motionsyrkande.

Utskottets hemställan avseende ett antal motionsyrkanden, som innebär
ändrad disponering av medel inom ramen för det i propositionen 1975:1
föreslagna anslaget C 1, har redovisats under punkterna 9 och 15 här ovan.

UU 1975:4

106

I propositionen begär regeringen bl. a. riksdagens medgivande om utbetalning
av det andra svenska bidraget till Internationella utvecklingsfonden
(IDA) under den fjärde påfyllnaden vid förutsedd tidpunkt, även om
överenskommelsen härom då inte skulle ha trätt i kraft.

Detta yrkande har blivit inaktuellt sedan ifrågavarande överenskommelse
nu har trätt i kraft. Regeringen behöver inte ett särskilt bemyndigande för
att göra ifrågavarande utbetalning, som överensstämmer med den utfästelse
vilken regeringen har gjort i enlighet med riksdagens tidigare bemyndigande
(UU 1974:3).

Utskottet hemställer

1. att riksdagen godkänner de av föredragande statsrådet och utskottet
angivna riktlinjerna för multilateralt utvecklingssamarbete,

2. att riksdagen medger att regeringen lämnar utfästelser om bidrag
till FN:s utvecklingsprogram (UNDP), FN:s barnfond
(UNICEF), FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) och FN:s befolkningsfond
(UNFPA) samt utfästelse om svenskt livsmedelsbistånd
i form av vete till Internationella livsmedelsprogrammet
(WFP) för budgetåren 1976/77 och 1977/78 i enlighet
med vad som förordas i propositionen,

3. att riksdagen medger att regeringen lämnar utfästelser om
svenskt bidrag till Världshälsovårdsorganisationens (WHO)
forskningsprogram om mänsklig fortplantning för budgetåren
1976/77 och 1977/78 i enlighet med vad som förordas i propositionen,

4. att riksdagen med bifall till propositionen 1975:1 och med avslag
på motionen 1975:731, såvitt nu är i fråga, till Bidrag till
internationella biståndsprogram för budgetåret 1975/76 anvisar
ett reservationsanslag av 1 050 000000 kr.

27. Bilateralt utvecklingssamarbete

Propositionen (s. 52-73)

Regeringen har (punkten C 2) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de i propositionen angivna riktlinjerna för bilateralt utvecklingssamarbete,

2. till bilateralt utvecklingssamarbete för budgetåret 1975/76 anvisa ett reservationsanslag
av 1 736 331 000 kr.

UU 1975:4

107

Bilateralt bistånd budgetåren 1974/75 och 1975/76

Fördelning på mottagarländer och andra ändamål

Land	Beräknat medelsbehov 1974/75	Planeringsram 1975/76
	milj. kr.	96	milj. kr.	%
Bangladesh	85!	6.5	100	5,8
Botswana	30	2,3	40	2,3
Cuba	45	3,5	60	3,5
Demokratiska Republiken Vietnam	170	13,1	225	13,0
Etiopien	40	3,1	50	2,9
Guinea-Bissau	22’	1,7	40	2,3
Indien	200'	15,4	230	13,2
Kenya	60	4,6	65	3,7
Sri Lanka	28“	2,2	35	2,0
Tanzania	185!	14,2	250	14,4
Tunisien	40	3,1	40	2,3
Zambia	45	3,5	55	3,2
Övriga länder	88	6,8	195	11,2
Befrielserörelser och flyktingar	305	2,3	30 124	1,7
Biståndskontor	13	1,0	0,7
Katastrofer m. m.	100	7,7	169	9,7
Övrigt5	117	9,0	140	8,1
	1 298	100,0	1 736	100,0

1 Dessa belopp för de enskilda länderna kan, beroende på medelstillgång, extraordinära
händelser etc., ändras i de årliga överläggningarna om samarbetsavtal. Medel
som kan utnyttjas för ökning av planeringsramarna finns upptagna under posten
Katastrofer m. m. Beloppet för budgetåret 1975/76 under posten Övriga länder är
en preliminär beräkning.

! Beloppen innefattar de extra bidrag som beslutades i maj 1974 med anledning
av FN:s vädjan om stöd till de hårdast drabbade u-Iänderna.

5 Bistånd till FRELIMO på 15 milj. kr. ingår i detta belopp, medan biståndet till
Mozambique från budgetåret 1975/76 upptas under posten Övriga länder.

4 Kostnaden för tio tjänster vid biståndskontoren upptas på anslaget C 4. Styrelsen
för internationell utveckling (SIDA).

5 Denna post avser främst bidrag till enskilda organisationer och internationella
familjeplaneringsorganisationer samt till regionala projekt. Dessutom omfattar posten
kostnader för stipendiat- och kursverksamhet samt biträdande experter.

Beträffande propositionens avsnitt om de bilaterala samarbetsprogrammen
varubistånd, katastrofbistånd samt bidrag till svenska enskilda organisationer
hänvisas till punkterna 5, 6, 10, 16 resp. 17 härovan.

Som framgår av ovanstående tabell beräknas i propositionen ett samlat
medelsbehov om ca 1 736 milj. kr. för budgetåret 1975/76 varav en reserv
på 169 milj. kr. för katastrofinsatser.

Den slutliga fördelningen av medel inom ramen för anslaget torde få
ske genom regeringens beslut.

Motionerna

Utskottet har tidigare behandlat

dels under punkten 6 här ovan motionen 1975:248 av herr Hermansson
m. fl. (vpk), i vad avser hemställan att riksdagen anslår 25 milj. kr. till
MPLA för budgetåret 1975/76 (punkt 1),

UU 1975:4

108

dels under punkten 6 här ovan motionen 1975:250 av herr Hermansson
m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen under III huvudtiteln C 2 (prop.

1975:1, bilaga 5) anvisar 50 milj. kr. till Cambodjas nationella enhetsregering
(GRUNK),

dets under punkten 6 här ovan motionen 1975:251 av herr Hermansson
m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen under III huvudtiteln C 2 (prop.
1975:1, bilaga 5) anvisar 50 milj. kr. till koalitionsregeringen i Laos med
inriktning på de grupper och områden som drabbats hårdast av kriget,

dels under punkten 6 här ovan motionen 1975:732 av herr Hermansson
m. fl. (vpk), vari föreslås att riksdagen hemställer till regeringen att Demokratiska
folkrepubliken Yemen upptas som programland för svenskt bistånd
samt att riksdagen under tredje huvudtiteln punkten C 2 anvisar 20
milj. kr. till Demokratiska folkrepubliken Yemen,

dels under punkten 6 här ovan motionen 1975:733 av herr Hermansson
m. fl. (vpk), vari föreslås att riksdagen under tredje huvudtiteln punkten
C 2 anvisar 300 milj. kr. till Demokratiska republiken Vietnam och 150
milj. kr. till Republiken Sydvietnams provisoriska revolutionära regering,

dels under punkten 7 här ovan motionen 1975:1152 av herr Hermansson
m. fl. (vpk), i vad avser förslag att riksdagen beslutar anslå 10 milj. kr.
för budgetåret 1975/76 till ANC i Sydafrika att disponeras fritt av rörelsen
(punkt 3),

dels under punkten 7 här ovan motionen 1975:1153 av herr Hermansson
m. fl. (vpk), vari föreslås att riksdagen under C 2, Bilaga 5 i budgetpropositionen,
beslutar anvisa ett belopp av 5 milj. kr. till eritreanska befrielserörelsen,
ELF,

dels under punkten 11 här ovan motionen 1975:1167 av herrar Takman
och Hermansson (vpk), vari hemställs att riksdagen anvisar 5 milj. kr. för
upprättandet av en svensk forskningsfond för Vietnam m. m.

Utskottet

Utskottet har avstyrkt ovannämnda motionsyrkanden.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen godkänner de av föredragande statsrådet och utskottet
angivna riktlinjerna för bilateralt utvecklingssamarbete,

2. att riksdagen med bifall till propositionen 1975:1 och med avslag
på motionerna 1975:248, 1975:250, 1975:251, 1975:732,
1975:733, 1975:1152, såvitt nu är i fråga, 197,5:1153 samt
1975:1167 till Bilateralt utvecklingssamarbete för budgetåret
1975176 anvisar ett reservationsanslag av 1 736 331 000 kr.

UU 1975:4

109

28. Rekrytering och utbildning av fältpersonal samt informationsverksamhet Utskottet

tillstyrker regeringens förslag (punkten C 3) och hemställer
att riksdagen till Rekrytering och utbildning av fältpersonal samt informationsverksamhet
för budgetåret 1975/76 anvisar ett reservationsanslag
av 27 920 000 kr.

29. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)

Utskottet tillstyrker regeringens förslag (punkten C 4) och hemställer
att riksdagen till Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) för
budgetåret 1975/76 anvisar ett förslagsanslag av 32 794 000 kr.

30. Biståndsutbildningsnämnden (BUN)

Utskottet tillstyrker regeringens förslag (punkten C 5) och hemställer
att riksdagen till Biståndsutbildningsnämnden (BUN) för budgetåret
1975/76 anvisar ett förslagsanslag av 5 854 000 kr.

Stockholm den 10 april 1975

På utrikesutskottets vägnar

ARNE GEIJER

Närvarande: Herr Arne Geijer i Stockholm (s), fru tredje vice talmannen
Nettelbrandt (fp), herr förste vice talmannen Bengtson (c), herrar Hernelius
(m), Antonsson (c), fru Lewén-Eliasson (s), herr Adamsson (s), fru Nilsson
i Kristianstad (c), herrar Palm (s), Turesson (m), Göransson (s), Korpås (c),
Hellström (s), fru Frändås (s) och herr Ångström (fp).

UU 1975:4

110

Reservationer

1. vid punkten 1 (Anslagsutveckling, planeringsramar m. m.) av fru tredje
vice talmannen Nettelbrandt (fp) och herr Ångström (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Utskottet
vill” och som på s. 6 slutar med ”motionen 1163” bort ha följande lydelse:

De rika länderna måste radikalt öka sina insatser för att stödja u-länderna
i deras kamp mot fattigdom och nöd, för frihet och självständighet. För
denna strävan bör Sverige, som ett av jordens rikaste länder i förhållande
till befolkningens storlek, gå i spetsen. Enprocentsmålet är bara ett etappmål.
Riksdagen bör klart uttala att de statliga anslagen till u-landsbistånd bör
utgöra en växande andel av Sveriges samlade resurser även efter det budgetår
då vi når upp till en procent av bruttonationalprodukten i bistånd. Ett sådant
uttalande ligger i linje med vad som krävs i motionen 1163 av herr Olsson
i Kil (fp) och innebär bifall till motionen 730 av herr Helén m. fl. (fp).

1 likhet med den senare motionen anser utskottet att de planeringsramar
som angetts av regeringen för budgetåren 1976/77 och 1977/78 inte kan
accepteras som riktningsgivande för biståndets storlek dessa budgetår, då
de i realiteten innebär ett minskat svenskt u-landsbistånd i fast penningvärde.

Biståndets volym har stor betydelse för u-ländernas möjligheter att öka
sin egen mobilisering av resurser och att påskynda både ekonomisk utveckling
och sociala reformer. U-länderna själva kräver en ökad resursöverföring
från de rika länderna. Dessa krav har också kommit till uttryck
i FN:s deklaration våren 1974 om en ny ekonomisk världsordning.

Med ett fortsatt växande u-landsbistånd kan Sverige vidare i högre grad
fungera som pådrivare på andra länder. En större volym gör också att den
angelägna diskussionen om biståndets inriktning får större betydelse. Krav
på ökat u-landsbistånd kan således inte ställas i motsats till krav i fråga
om biståndets inriktning och våra totala relationer med u-länderna.

dels att utskottets hemställan under 2, 3 och 4 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen med bifall till motionen 1975:730 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om planeringsramarna
för det svenska biståndet budgetåren 1976/77 och
1977/78,

3. att riksdagen med bifall till motionen 1975:730 uttalar sig för
att de statliga anslagen till u-landsbistånd bör utgöra en växande
andel av Sveriges samlade resurser även efter det budgetår då
vi når upp till en procent av bruttonationalprodukten i anslag
till offentligt bistånd,

4. att riksdagen anser motionen 1975:1163 besvarad med vad utskottet
anfört.

UU 1975:4

lil

2. vid punkten 2 (Biståndsanslagets uppdelning) av fru tredje vice talmannen
Nettelbrandt (fp) och herr Ångström (fp) som anser

dels att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

SIDA har i sin anslagsframställning anfort att den nuvarande anslagsuppdelningen
inom biståndet inte är ändamålsenlig.

Styrelsen föreslår därför att alla medel till biståndsverksamheten uppförs
under ett biståndsanslag som sedan delas upp i anslagsposter så att medelsanvisningen
mera konsekvent än hittills fördelas på olika ändamål.

Med bifall till motionen 730 anser utskottet att en sådan ändring av den
nuvarande anslagsuppdelningen nu bör genomföras.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motionen 1975:730 (punkten 43) begär
att regeringen inför budgetarbetet avseende budgetåret 1976/77
ändrar den nuvarande anslagsuppdelningen på utrikeshuvudtiteln
i enlighet med vad utskottet anfört.

3. vid punkten 3 (Biståndsutfästelser) av herr Arne Geijer i Stockholm (s),
fru Lewén-Eliasson (s), herrar Adamsson (s), Palm (s). Hellström (s), Göransson
(s) och fru Frändås (s) som anser

dels att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

Vårt biståndssamarbete med programländerna bygger på redovisade ekonomiska
ramar. År 1972 bemyndigade riksdagen Kungl. Maj:t (UU 1972:6)
att göra bilaterala biståndsutfästelser för fem framförliggande budgetår till
ett belopp som förutom ingående ointecknad reservation svarar mot högst
fyra gånger det bilaterala anslaget för det löpande budgetåret. Detta skulle
med utgångspunkt i nuvarande förslag till anslag ge regeringen fullmakt
att göra bilaterala biståndsutfästelser om totalt 6 945 miljoner kronor för
perioden 1975/76-1979/80.

Vid 1973 års riksdag behandlades frågan huruvida samarbetsavtal med
mottagarländer borde underställas riksdagen. Utskottet anförde därvid följande
(UU 1973:3, s. 12):

1 statsverkspropositionen framhålls att det direkta svenska utvecklingssamarbetet
med de större mottagarna av svenskt bistånd - de s. k. programländerna
- numera utformas i långsiktiga samarbetsprogram. Programmeringen
av samarbetet täcker samma treårsperiod som de planeringsramar
för det internationella utvecklingssamarbetet vilka Kungl. Maj:t redovisat
till riksdagen i statsverkspropositionen. Länderprogrammeringen baseras på
en beräkning av de svenska biståndsresurser som kan ställas till förfogande
för landet i fråga och har till syfte att låta mottagarlandets regering avgöra
hur dessa resurser bäst skall kunna nyttiggöras för landets utveckling. Därmed
kommer biståndets inriktning på sektorer och enskilda projekt att styras
av mottagarlandets önskemål och prioriteringar.

UU 1975:4

112

Utskottet anförde vidare:

Frågor rörande samarbete med mottagarländerna inom de redovisade finansiella
ramarna utgör en viktig del av Sveriges utrikespolitik. Regeringsformen
innehåller föreskrifter om riksdagens medverkan vid ingåendet av
överenskommelser med främmande makter och om samråd mellan regering
och riksdag i utrikespolitiska angelägenheter. Huruvida överenskommelser
med främmande makter avser frågor av sådan vikt att de i enlighet med
12 § regeringsformen skall underställas riksdagen avgör regeringen ensam
under konstitutionellt ansvar.

En regel som tvingar regeringen att underställa riksdagen samarbetsavtalen
för godkännande skulle kunna omintetgöra en av
länderprogrammeringens väsentligaste fördelar, nämligen den frihet som
systemet ger avtalsparterna att planera samarbetets innehåll för flera år framåt.
Med hänvisning till vad som här anförts avstyrker utskottet motionen
1973:625 i denna del.

Utskottet framhöll också vikten av att ett parlamentariskt deltagande i
planeringsprocessen äger rum innan direktiv utfärdas för resursernas
länderfördelning.

Enligt utskottets mening äger dessa ställningstaganden fortfarande giltighet.
Det är också i enlighet härmed som planeringen av biståndet sker.
Den treåriga landprogrammeringen av biståndet baseras på riksdagens beslut
om totalramar för biståndet under det kommande och de därpå följande
två budgetåren. Utrikesutskottet erhåller innan regeringen fattar sitt beslut
förtrolig information om planeringen av utvecklingsbiståndet till olika länder.

Denna planeringsmetod är, som utskottet tidigare understrukit, grundläggande
för möjligheterna att effektivt planera biståndet och därmed för
mottagarländernas möjligheter att planera sina åtaganden i samarbetet. Vi
ställer krav på att mottagarländerna skall redovisa långsiktiga planer som
underlag för samarbetet. Det är då en fråga om elementär solidaritet att
Sverige kan ge utfästelse om omfattningen av vårt deltagande i detta samarbete.

Det måste vidare ankomma på regeringen eller i förekommande fall SIDA
att godkänna de enskilda insatser mottagarlandet föreslår för finansiering
inom fastställda landramar. En annan ordning skulle helt omintetgöra möjligheterna
till effektiv planering och resursutnyttjande samt strida mot principen
om att samarbetsprogrammen skall baseras på mottagarlandets planering.

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionen 246 såvitt nu är i
fråga.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen avslår motionen 1975:246 i vad avser yrkandet att
viss fullmakt inte längre skall gälla.

UU 1975:4

113

4. vid punkten 4 (Allmänt om biståndets inriktning och utformning) av
herr Arne Geijer i Stockholm (s), fru Lewén-Eliasson (s), herrar Adamsson
(s), Palm (s), Hellström (s), Göransson (s) och fru Frändås (s) som anser

att det stycke av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”En bestående”
och slutar med ”egentligt bistånd” bort ha följande lydelse:

Inom en relativt snar framtid kan vissa av programländerna komma att
nå en avsevärd och permanent förbättring av sin ekonomiska situation.
Det blir då i varje enskilt fall fråga om att på nytt pröva betingelserna
för biståndet. Detta måste emellertid ske med beaktande av att biståndet
är en fråga om långsiktigt samarbete. Det måste planeras för flera år framåt.
Detta innebär, med nuvarande regler om långtidsutfästelser, att Sverige kan
vara bundet till ett samarbete med ett visst land för en period på 3-5 år.
De överväganden som måste göras kan heller inte enbart grundas på landets
ekonomiska nivå mätt som bruttonationalprodukt per invånare. De måste
också, i enlighet med riktlinjerna för svenskt bistånd, avse landets politik
för att förbättra de fattigaste folkgruppernas situation eller för att stärka
det ekonomiska oberoendet.

5. vid punkten 5 (Principiella frågor rörande ländervalet) av herrar Hernelius
(m) och Turesson (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ”Den
bild" och på s. 16 slutar med ”sålunda anfört” bort ha följande lydelse:

Vid Sveriges val av mottagarland bör hjälpbehovet och icke politiska bedömningar
vara avgörande. Det väsentliga måste vara att biståndet i varje
enskilt land utformas på ett utvecklingsbefrämjande sätt och att det kommer
den fattigaste befolkningen till godo. Synsättet att om bara ”rätt” regim
väljs så kan biståndspengar överlämnas utan vidare ansvarstagande från
svensk sida kan inte accepteras. En biståndspolitik som grundar sig på samarbete
med utvalda regimer innebär en betygssättning av ländernas regeringar.
Den innebär också att när ett regimskifte inträffar som inte anses
bra skall den svenska hjälpen upphöra. Fattiga människor som drabbas av
en olämplig regering skulle alltså dessutom straffas med uteblivet utvecklingsbistånd.
En politisering av den svenska u-hjälpen äventyrar inte
bara en nödvändig kontinuitet i utvecklingsarbetet utan även en bred uppslutning
bakom de svenska insatserna. Det är för övrigt förvånande att
regeringen med ”rätta” regeringar synes mena framför allt diktaturstater.

Hjälpbehovet har tidigare varit bestämmande för svenskt biståndsarbete
och bör återigen så vara. Svenskt bistånd bör i första hand gå till de fattigaste
och de särskilt hårt drabbade u-länderna.

Utskottet vill vidare erinra om att det ankommer på den biståndspolitiska
utredningen att pröva principerna för den framtida avgränsningen av kretsen
av länder som mottagit mera betydande bilateralt svenskt bistånd, varvid
de i motion 246 anförda synpunkterna bör beaktas.

8 Riksdagen IV 75. 9 saint. Nr 4

UU 1975:4

114

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med bifall till motionen 1975:246, såvitt nu är
i fråga, uttalar att svenskt biståndsarbete framför allt bör inriktas
på de fattigaste länderna,

6. vid punkten 6 (Insatser i enskilda mottagarländer) av fru tredje vice talmannen
Nettelbrandt (fp), herr förste vice talmannen Bengtson (c), herr
Antonsson (c), fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Korpås (c) och Ångström
(fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Angola som på
s. 19 börjar med ”Med hänvisning till” och slutar med ”i fråga” bort ha
följande lydelse:

Så snart Angola blivit självständigt, vilket avses ske i slutet av år 1975
bör emellertid det självständiga Angola komma i fråga för svenskt biståndssamarbete.
Mot bakgrund av att dag för självständighet redan angivits och
vikten av att planering av samarbete kan påbörjas så snart som möjligt
av de förhandlande parterna gemensamt, vill utskottet tillstyrka att riksdagen
redan nu fastställer en planeringsram för det självständiga Angola med 5
milj. kr.

Så snart Angola nått full självständighet bör diskussioner med detta land
inledas om det svensk-angolesiska biståndets framtida innehåll och omfattning.
Utskottet förutsätter därvid att detta biståndssamarbete utformas
så att det stimulerar en utveckling mot demokrati, ekonomisk och social
utveckling och nationellt oberoende.

dels att utskottets hemställan under 3 och 4 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen med bifall till motionen 1975:729, i vad avser
planeringsram för det självständiga Angola, ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

4. att riksdagen med bifall till motionen 1975:730 beslutar uppmana
regeringen att snarast efter Angolas självständighet uppta
förhandlingar med det självständiga Angola om biståndssamarbetets
inriktning och utformning,

7. vid punkten 6 (Insatser i enskilda mottagarländer) av fru tredje vice talmannen
Nettelbrandt (fp), herr förste vice talmannen Bengtson (c), herr
Antonsson (c), fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Korpås (c) och Ångström
(fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Bangladesh som
på s. 20 börjar med ”Utskottet vill” och slutar med ”denna del” bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget att realistiska planeringsramar
åsätts programländerna så att anslaget till katastrofbistånd inte i förväg skall

UU 1975:4

115

behöva specialdestineras till vissa programländer, för att möta de konstaterade
behoven där. Katastrofbiståndet bör, så långt det är möjligt, stå fritt
från speciella åtaganden för att möjligheter skall finnas att ta hela detta
anslag i anspråk i samband med svenska insatser vid akuta katastroftillfallen.

Med hänvisning till den i motionerna 729 och 730 och i propositionen
1975:1 i denna del gjorda bedömningen av nödläget i Bangladesh och med
hänsyn till vikten av att anslaget så långt som det är möjligt står fritt från
speciella åtaganden vill utskottet tillstyrka en planeringsram för Bangladesh
om 125 milj. kr. för budgetåret 1975/76.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. att utskottet med anledning av motionerna 1975:729 och
1975:730, i vad avser planeringsram för Bangladesh, ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

8. vid punkten 6 (Insatser i enskilda mottagarländer) av herr förste vice
talmannen Bengtson (c), herr Antonsson (c), fru Nilsson i Kristianstad (c)
och herr Korpås (c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Cuba som på s. 21
börjar med ”Utskottet konstaterar” och slutar med ”i fråga” bort ha följande
lydelse:

Utskottet konstaterar att Cubas ekonomiska situation av allt att döma
har väsentligt förbättrats, inte minst till följd av högre exportinkomster.
Utskottet konstaterar vidare att den kubanska regeringen har gjort framgångsrika
satsningar inom sjukvårdens och undervisningens område, vilket
lett till att de tidigare svåra problemen med analfabetism, epidemier och
svår undernäring kunnat bemästras. Samtidigt är de klimatiska förhållandena
på Cuba sådana att mycket goda förutsättningar finns för en fortsatt positiv
utveckling av landets jordbruk.

Den goda prognosen för jordbruket och de starkt förbättrade sociala förhållandena
för Cubas folk innebär att Cuba har goda förutsättningar för
en fortsatt utveckling mot social trygghet.

Mot denna bakgrund finner utskottet det befogat att Sverige tills vidare
inte träffar avtal om nya biståndsinsatser på Cuba utan inriktar sitt arbete
i detta land på att fullfölja redan gjorda åtaganden. Utskottet vill därför,
i enlighet med motionen 729 i denna del tillstyrka en planeringsram för
Cuba under budgetåret 1975/76 om 50 milj. kr., vilket innebär en höjning
jämfört med innevarande budgetår med 5 milj. kr. Utskottet avstyrker motionen
246 i denna del.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. att riksdagen med bifall till motionen 1975:729, i vad avser
planeringsram för Cuba, ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

UU 1975:4

116

9. vid punkten 6 (Insatser i enskilda mottagarländer) av herrar Mentelius
(m) och Turesson (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Cuba som på s. 21
börjar med ”Utskottet konstaterar” och slutar med ”i fråga” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening bör behovet av hjälp vara bestämmande för
svenskt biståndsarbete. I enlighet med denna uppfattning anser vi det stötande
att Cuba är en av huvudmottagarländerna av svenskt bistånd. Ser
man till nationalprodukten är Cuba ett av de rikare u-länderna. Landets
ekonomi har också stärkts genom prisstegringen på råsocker, Cubas stora
exportvara. Denna stegring har under senare år varit sensationell, och som
ett exempel kan nämnas att priset som i januari 1968 i medeltal var 29,27
i samma månad 1975 var 369,19. Att priset senare gått något nedåt ändrar
icke tendensen. Även om Cuba icke kan på den fria marknaden försälja
annat än en del av sin sockerproduktion är inkomststegringen markant.
Anslaget till Cuba bör därför komma andra mer behövande länder till godo.

Enligt utskottets mening bör anslaget till Cuba så snart nu gällande avtal
utlöper sålunda slopas. För bistånd av annan karaktär, t. ex. tekniskt bistånd,
torde särskilda anslag icke behövas.

Mot denna bakgrund tillstyrks motionen 246 i denna del. Utskottet avstyrker
motionen 729, såvitt nu är i fråga.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. att riksdagen med bifall till motionen 1975:246, i vad avser
biståndet till Cuba, ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. vid punkten 6 (Insatser i enskilda mottagarländer) av herrar Hernelius
(m) och Turesson (m) som anser

dels att utskottets yttrande från och med det stycke på s. 21 som börjar
med "Av föredragning" till och med det stycke som på s. 22 slutar med
”Demokratiska Republiken Vietnam” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening har bärande skäl att frångå SIDA:s bedömning
av storleken av länderramen för DRV inte förebragts. Samtidigt erinrar utskottet
om önskemålet att nya förhandlingar med DRV:s regering om skogsindustriprojektet
kommer till stånd. Utskottet föreslår därför att länderramen
för DRV beräknas till 210 milj. kr.

dels att utskottets hemställan under punkten 11 bort ha följande lydelse:

11. att riksdagen med bifall till motionerna 1975:246 och 1975:729,
i vad avser planeringsram för Demokratiska Republiken Vietnam,
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

UU 1975:4

117

11. vid punkten 6 (Insatser i enskilda mottagarländer) av herr förste vice
talmannen Bengtson (c), herr Antonsson (c), fru Nilsson i Kristianstad (c)
och herr Korpås (c) som anser

dels att utskottets yttrande från och med det stycke som på s. 21 börjar
med "Av föredragning” till och med det stycke på s. 22 som slutar med
"Republiken Vietnam” bort ha följande lydelse:

Genom att utbetalningar inte kunnat göras under den period då krig pågick
i Nordvietnam har betydande belopp reserverats för Nordvietnam. Dessa
medel tillsammans med den av SIDA rekommenderade planeringsramen
för budgetåret 1975/76 möjliggör genomförandet av skogsindustriprojektet
enligt gällande planering och därtill även för barnsjukhuset i Hanoi och
senare även byggandet av ett vuxensjukhus. Utskottet vill mot denna bakgrund,
med bifall till motionen 729 i denna del, tillstyrka den av SIDA
företagna planeringsramen om 210 milj. kr. för budgetåret 1975/76, vilket
innebär en höjning med 40 milj. kr. jämfört med närmast föregående budgetår.

Utskottet har tidigare tillstyrkt att riksdagen beslutar om tilläggsanslag
för innevarande budgetår om 500 milj. kr. Utskottet förutsätter att en väsentlig
del av detta tilläggsanslag tillförs Demokratiska Republiken Vietnam
att användas för att mildra de lidanden som det långvariga kriget skapat.

dels att utskottets hemställan under punkten 11 bort ha följande lydelse:

I l.att riksdagen med bifall till motionerna 1975:729 och 1975:246,
i vad avser planeringsram för Demokratiska Republiken Vietnam,
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. vid punkten 6 (Insatser i enskilda mottagarländer) av herrar Demelius
(m) och Turesson (m) som anser

dels att utskottets yttrande från och med det stycke som på s. 22 börjar
med ”1 motionen 246 hemställs” och till och med det stycke som slutar
med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Skogsindustri projektet i Nordvietnam betecknades i utrikesutskottets betänkande
UU 1974:3, s. 15, som ”den största enskilda biståndsinsats som
hittills planerats av de svenska myndigheterna. Kalkylerna över investeringskostnaderna
är fortfarande osäkra. Vårt land kan enligt vad utskottet
erfarit komma att bestrida betydligt mer än en halv miljard kronor för denna
insats som under en följd av år kommer att ställa stora krav, delvis av
principiellt nytt slag, på de i insatserna deltagande svenska parterna.”

I statsverkspropositionen samma år hade detta stora projekt omnämnts
på elva rader. Det förutsades då att kostnaderna sannolikt skulle komma
att överstiga 500 milj. kr. I augusti 1974 träffades avtal mellan Sverige och
DRV om projektet i fråga. Kostnaderna beräknades då till 750 milj. kr.,
vari ingick beräknade prisstegringar. Avtalet underställdes icke riksdagen.

UU 1975:4

118

Sedan avtalet slöts har kriget ånyo flammat upp i regionen i fråga. Nordvietnam
har förklarat krig mot Cambodja, och ett faktiskt krig pågår med
Sydvietnam. Enligt uppgift beräknas när detta skrivs 60 000 man nordvietnamesiska
trupper befinna sig på sydvietnamesiskt område och 100-tals flygplan
ha överförts från Nordvietnam till flygplatser i Sydvietnam.

Enligt avtalet skall prisstegringarna för projektet i huvudsak bäras av
Sverige. Till redan förut betydande sådana kommer nu även ökade kostnader
i fråga om t. ex. transporter, till följd av krigshandlingarna.

I motionen 246 har påyrkats att riksdagen i skrivelse till regeringen skulle
hemställa att denna på nytt upptar förhandlingar med DRV. Dessa förhandlingar
bör syfta till att möjlighet skapas att låta nordvietnameserna
själva snarast överta ansvaret för det försatta arbetet med projektets genomförande
och därmed för ekonomi och finansiering, så att i varje fall inte
Sverige drabbas av kostnader utöver de i avtalet beräknade. Därigenom
skulle det svenska engagemanget snabbare kunna avvecklas, riskerna för
en icke överskådlig prisstegring minskas och biståndskrafter inom eller utom
SIDA kunna användas för andra och mera angelägna uppgifter. Utskottet
delar motionärernas mening och föreslår att riksdagen med bifall till motionen
246 i denna del som sin mening ger till känna vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. att riksdagen med bifall till motionen 1975:246, i vad avser
upptagande av förhandlingar med DRV om skogsindustriprojektet,
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. vid punkten 6 (Insatser i enskilda mottagarländer) av herr förste vice
talmannen Bengtson (c), herr Antonsson (c), fru Nilsson i Kristianstad (c)
och herr Korpås (c) som anser

dels att utskottets yttrande från och med det stycke som på s. 22 börjar
med ”1 motionen 729” till och med det stycke som på s. 23 slutar med
”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet, som delar de i motionen 729 anförda synpunkterna om den
biståndspolitiska inriktningen, konstaterar att skogsindustriprojektet i Demokratiska
Republiken Vietnam i flera avseenden kan sägas strida mot
de målsättningar som bör vara vägledande för det svenska biståndssamarbetet.
Det kan konstateras att tusentals människor, som tidigare utnyttjade
de aktuella områdena som betesmarker m. m., fördrivits och tvingats söka sin
utkomst på andra platser. Det kan vidare konstateras att de ekologiska,
regionalpolitiska och sociala konsekvenserna av storsatsningen på ett papperskombinat
blir ytterst negativa. Utskottet förutsätter emellertid att allt
görs för att om möjligt lindra dessa negativa konsekvenser och att särskild
omsorg ägnas de samhällsinvesteringar i form av skolor, vägar, sjukstugor
m. m. som ingår i projektet.

UU 1975:4

119

dets att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. att riksdagen med bifall till motionen 1975:729, såvitt nu är
i fråga, ger regeringen till känna vad utskottet anfört beträffande
åtgärder för att motverka de negativa konsekvenserna av satsningen
på ett papperskombinat i Demokratiska Republiken
Vietnam,

14. vid punkten 6 (Insatser i enskilda mottagarländer) av herrar Hernelius
(m) och Turesson (m) som anser

dels att utskottets yttrande under rubriken Guinea-Bissau från och med
det stycke som på s. 24 börjar med ”1 propositionen” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening har bärande skäl att frångå SIDA:s bedömning
av länderramarnas storlek inte förebragts. Utskottet föreslår därför att
länderramen för Guinea-Bissau fastställs till 35 milj. kr.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. att riksdagen med bifall till motionen 1975:246, i vad avser
planeringsram för Guinea-Bissau, ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

15. vid punkten 6 (Insatser i enskilda mottagarländer) av fru tredje vice talmannen
Nettelbrandt (fp), herr förste vice talmannen Bengtson (c), herr
Antonsson (c), fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Korpås (c) och Ångström
(fp) som anser

dels att utskottets yttrande under rubriken Indien på s. 24 från och
med det stycke som börjar med ”1 propositionen” bort ha följande lydelse:

Till följd av landets ökande skuldtjänst har det totala nettobiståndet till
Indien minskat under de senaste åren trots höjda bruttoanslag. Skuldkonsolidering
har därför blivit ett viktigt och ändamålsenligt biståndsinstrument
för att motverka denna utveckling och öka nettobiståndet. Strävanden att
åstadkomma en långsiktig internationell skuldkonsolideringsöverenskommelse
fortsätter. En sådan överenskommelse tillsammans med en väsentligt
ökad planeringsram är av stor betydelse för Indiens möjligheter att bemästra
detta lands nuvarande svårigheter.

De höjningar av planeringsramen för Indien som föreslås i motionerna
729 och 730 synes mot denna bakgrund vara väl motiverade. Utskottet
vill tillstyrka att planeringsramen för Indien fastställs till 255 milj. kr.

Enligt utskottets mening är det angeläget att realistiska planeringsramar
åsätts programländerna så att bl. a. anslaget till katastrofbistånd inte i förväg
skall behöva specialdestineras till vissa programländer för att möta behoven

UU 1975:4

120

där. Katastrofbiståndet bör, så långt det är möjligt, stå fritt från speciella
åtaganden för att möjligheter skall finnas att ta hela detta anslag i anspråk
i samband med insatser vid katastroftillfällen.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. att riksdagen med anledning av motionerna 1975:729 och
1975:730, i vad avser planeringsram för Indien, ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

16. vid punkten 6 (Insatser i enskilda mottagarländer) av herrar Hernelius
(m) och Turesson (m) som anser

dels att utskottets yttrande under rubriken Kenya på s. 25 från och med
det stycke som börjar med ”Propositionens förslag” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening har bärande skäl för att frångå SlDA:s bedömning
av länderramens storlek inte förebragts. Utskottet föreslår därför att planeringsramen
för Kenya under 1975/76 fastställs till 70 milj. kr.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. att riksdagen med bifall till motionen 1975:246, i vad avser
planeringsram för Kenya, ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

17. vid punkten 6 Insatser i enskilda mottagarländer) av herr Arne Geijer
i Stockholm (s), fru Lewén-Eliasson (s), herrar Adamsson (s), Palm (s), Hellström
(s), Göransson (s) och fru Frändås (s) som anser

dels att utskottets yttrande under rubriken Pakistan på s. 26-27 bort ha
följande lydelse:

I motionen 246 hemställs att inom ramen för beviljade anslag 30 milj.
kr. avsätts för Pakistan. I motionen 729 anförs att, när ekonomiskt utrymme
skapats, bör biståndet återupptas till Pakistan. I motionen 730 anförs att
möjligheterna att ge extra katastrofbistånd till Pakistan bör undersökas.

För innevarande budgetår har Pakistan av de 11,5 milj. kr. som ställts
till förfogande utnyttjat 10 milj. kr. för köp av svenskt vete och 1,5 milj.
kr. för teleutrustning. Pakistan har därutöver fått 10 000 ton vete som katastrofhjälp.
Sverige har vidare inom ramen för en internationell skuldkonsolidering
avskrivit de räntor och amorteringar på utvecklingslån till Pakistan
som skulle ha förfallit till betalning under tiden 1974/75-1977/78. Totalt
kommer därmed resurser motsvarande ca 20 milj. kr. landet till del under
innevarande budgetår.

1 budgetpropositionen för 1975/76 beräknar regeringen ett bistånd till Pakistan
på 20 milj. kr., vilket bl. a. kan ge utrymme för fortsatt spannmålsbistånd.

Utskottet tillstyrker budgetpropositionens förslag. Yrkandet i motionen
246 avstyrks. Motionen 729, såvitt nu är i fråga, får anses besvarad med

UU 1975:4

121

vad utskottet anfort. Motionen 730, såvitt nu är i fråga, behandlas under
punkten 16 (Katastrofbistånd) här nedan.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. att riksdagen avslår motionen 1975:246 i vad avser planeringsram
för Pakistan,

18. vid punkten 6 (Insatser i enskilda mottagarländer) av herrar Hernelius
(m) och Turesson (m) som anser

dels att utskottets yttrande under rubriken Tanzania på s. 30 från och
med det stycke som börjar med ”Bakgrunden till” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening har bärande skäl för att frångå SIDA:s bedömning
av planeringsramens storlek inte förebragts. Utskottet föreslår därför att
planeringsramen för Tanzania fastställs till 200 milj. kr.

Under hänvisning till vad som här anförts tillstyrker utskottet motionen
246 i denna del medan motionen 729 avstyrks i denna del.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. att riksdagen med bifall till motionen 1975:246, i vad avser
planeringsram för Tanzania, ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

19. vid punkten 6 (Insatser i enskilda mottagarländer) av herr förste vice
talmannen Bengtson (c), herr Antonsson (c), fru Nilsson i Kristianstad (c)
och herr Korpås (c) som anser

dels att utskottets yttrande under rubriken Tanzania på s. 30 fr. o. m.
det stycke som börjar med ”Bakgrunden till” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att medan länder som Indien och Bangladesh får
anses befinna sig i en permanent katastrofsituation, som gör det befogat
att höja dessa länders planeringsramar utöver propositionens förslag, är situationen
i Tanzania inte av den arten att det nuvarande svåra läget kan
förväntas bli bestående för överskådlig framtid.

Utskottet vill erinra om de möjligheter som finns att utnyttja det av
utskottet tillstyrkta tilläggsanslaget på 500 milj. kr. för särskilda katastrofinsatser
i Tanzania som ett extra stöd i det nuvarande svåra läget.
Utskottet vill med hänsyn härtill inte nu tillstyrka ännu en kraftigare höjning
av länderramen för Tanzania utan i avvaktan på säkrare underlag för en
bedömning av Tanzanias framtida möjligheter - en ny 5-årsplan väntas
sommaren 1975-tillstyrka en länderram på 210 milj. kr. budgetåret 1975/76.

Mot denna bakgrund tillstyrks motionen 729 och avstyrks motionen 246,
båda såvitt nu är i fråga.

dels att utskottets hemställan under 25 och 26 bort ha följande lydelse:

25. att riksdagen med bifall till motionen 1975:729, i vad avser

UU 1975:4

122

planeringsram för Tanzania, ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

26. att riksdagen med anledning av motionen 1975:729, såvitt nu
är i fråga, ger regeringen till känna vad utskottet anfört angående
förutsättningen för ökade insatser i Tanzania,

20. vid punkten 6 (Insatser i enskilda mottagarländer) av herrar Hernelius
(m) och Turesson (m) som anser

dels att utskottets yttrande under rubriken Zambia på s. 31 fr. o. m. det
stycke som börjar med ”1 motionen 246” bort ha följande lydelse:

Även om fasthet och kontinuitet är önskvärd i det långsiktiga biståndsarbetet
måste hjälpens innehåll och omfång kunna omprövas efter den
skiftande utvecklingen i u-länderna. Ett land där fattigdomen stärker sitt
grepp måste kunna få ökad hjälp, medan det finansiella biståndet bör kunna
minska till ett land där utvecklingen är gynnsam, t. ex. på grund av höjda
priser på landets exportvaror. Prisutvecklingen på Zambias koppar mer än
kompenserar prisstegringarna på de varor landet behöver importera. Utskottet
vill förorda att den svenska u-hjälpen till Zambia trappas ned. Sverige
bör kunna fortsätta med att ge tekniskt bistånd men den finansiella överföringen
bör minska till förmån för ökat bistånd till andra mer behövande
länder. Mot denna bakgrund tillstyrks motionen 246, medan motionen 730
avstyrks, båda såvitt nu är i fråga.

dels att utskottets hemställan under punkten 27 bort ha följande lydelse:

27. att riksdagen med bifall till motionen 1975:246, i vad avser
planeringsram för Zambia, ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

21. vid punkten 6 (Insatser i enskilda mottagarländer) av fru tredje vice
talmannen Nettelbrandt (fp) och herr Ångström (fp) som anser

dels att utskottets yttrande under rubriken Zambia på s. 31 efter det
stycke som slutar med ”södra Afrika” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförts i motionen 730, punkt 20,
att Zambia spelar en sådan nyckelroll för frigörelsekampen i södra Afrika
att det är motiverat att höja anslaget till Zambia till 65 milj. kr. Utskottet
vill därvid erinra om att kopparpriserna under 1975 sjunkit, vilket gör att
Zambias ekonomiska situation inte är så ljus som framhålls i propositionen.

Mot denna bakgrund tillstyrks motionen 730 och avstyrks motionen 246,
båda såvitt nu är i fråga.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. att riksdagen, med bifall till motionen 1975:730, i vad avser
planeringsram för Zambia, ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

UU 1975:4

123

22. vid punkten 6 (Insatser i enskilda mottagarländer) av herrar Hernelius
(m) och Turesson (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Sydvietnam som
på s. 30 börjar med ”Därutöver torde” och slutar med ”i fråga” bort ha
följande lydelse:

Vid upprepade tillfällen har i riksdagen påtalats disproportionen mellan
den humanitära hjälp som går till Nordvietnams folk och den som går till
Sydvietnams. Till Nordvietnam utgör biståndet, inkl. skogsprojektet, inemot
en miljard kronor under fem år. I olika former har bistånd därtill lämnats
till den provisoriska regeringen i Sydvietnam. Samtidigt har 1,5 milj. kr.
anvisats till flyktingar från Sydvietnam. Obalansen är påtaglig.

Samma obalans har konstaterats i fråga om av regeringen nyligen beslutade
medel ur katastrofanslaget. Dessa medel har övervägande lämnats till den
provisoriska revolutionära regeringen. Endast en ringa del synes via Röda
korset komma till användning för flyktingar i andra delar av Sydvietnam
än dem som kontrolleras av den provisoriska revolutionära regeringen.

Hjälpbehovet i Sydvietnam är stort. Hundratusentals flyktingar har sökt
sig undan kriget, och flertalet uppges ha sökt sig till de områden som kontrolleras
av Sydvietnams regering. För att i någon mån lindra nöden och
lidandet krävs enorma belopp. Dessa bör icke fördelas efter politiska principer
utan komma människor i nöd till nytta oavsett om de befinner sig på ena
eller andra sidan av stridslinjerna. Lämpligt organ för att fördela sådana
medel är i första hand Röda korset.

Mot denna bakgrund tillstyrks motionerna 246 och 730, båda såvitt nu
är i fråga.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. att riksdagen med bifall till motionen 1975:246 ger regeringen
till känna vad utskottet anfört beträffande hjälpinsatser i Sydvietnam,

23. vid punkten 6 (Insatser i enskilda mottagarländer) av fru tredje vice
talmannen Nettelbrandt (fp) och herr Ångström (fp) som anser

dels att utskottets yttrande under rubriken Lesotho på s. 25 bort ha
följande lydelse:

I motionen 730 (punkt 14) hemställs att Lesotho i fortsättningen skall
ingå bland programländerna för svenskt bistånd.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är av stor vikt för utvecklingen
i södra Afrika att Lesotho inte införlivas med Sydafrika. För
många afrikaner utgör Lesotho - liksom Swaziland - en politisk oas. Just
därför att Sydafrikas inflytande är så starkt bör Lesothos strävan att öka
sitt oberoende få ett mera effektivt stöd från Sverige.

Mot denna bakgrund tillstyrks motionen 730 i denna del.

UU 1975:4

124

dels att utskottets yttrande under rubriken Swaziland på s. 28 bort ha följande
lydelse:

I motionen 730 förordas att Swaziland skall bli programland för svenskt
bistånd.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är av stor vikt för utvecklingen
i södra Afrika att Swaziland inte införlivas med Sydafrika. För
många afrikaner utgör Swaziland - liksom Lesotho - en politisk oas. Just
därför att Sydafrikas inflytande är så starkt bör Swazilands strävan att öka
sitt oberoende få ett mer effektivt stöd från Sverige.

Mot denna bakgrund tillstyrks motionen 730 i denna del.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. att riksdagen med bifall till motionen 1975:730, i vad avser
begäran att Lesotho och Swaziland i fortsättningen skall ingå
bland programländerna för svenskt bistånd, ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

24. vid punkten 7 (Humanitärt bistånd och utbildningsstöd till befrielserörelser
i Afrika) av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt (fp) och herr
Ångström (fp) som anser

r/e/sattden del av utskottets yttrande som pås. 34 börjar med ”De politiska
spänningarna” och på s. 35 slutar med ”anses besvarade” bort ha följande
lydelse:

Kampen för frigörelse i södra Afrika går nu in i ett avgörande skede.
För befrielserörelserna i södra Afrika ökar hjälpbehoven. Det svenska stödet
till frihetskampen bör därför ytterligare öka. Med bifall till motionen 730
anser utskottet det därför viktigt att befrielserörelserna i södra Afrika får
större och mer kontinuerliga bidrag. I Rhodesia bör den fortsatta utvecklingen
få avgöra om beloppen skall kanaliseras genom ZANU och ZAPU
eller genom ANC. För Namibia bör en stor satsning ske på SWAPO och
i Sydafrika bör stödet ökas till nationaliströrelsen ANC.

Vad utskottet här anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen - med bifall till motionen 1975:730 i vad avser
Sveriges bistånd till befrielserörelserna i södra Afrika - ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

25. vid punkten 10 (Stöd till enskilda organisationers verksamhet) av fru
tredje vice talmannen Nettelbrandt (fp) och herr Ångström (fp) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som på s. 46 börjar med ”Ansökningar
från” och följande stycke som slutar med ”denna del” bort ha
följande lydelse:

Ansökningar från enskilda organisationer har hittills ej behövt avslås på

UU 1975:4

125

grund av medelsbrist. Riksdagen bör dock - såsom föreslås i motionen 730
- uttala att inga välmotiverade insatser av missionen och andra frivilliga
organisationer heller i fortsättningen skall bli utan bidrag på grund av brist
på medel,

dels att den mening i utskottets yttrande som på s. 47 börjar med ”Med
hänvisning till” och slutar med ”i denna del" bort ersättas med följande:

Utskottet vill framhålla att frivilligorganisationerna - missionen, kooperativa
och fackliga rörelser - arbetar under ytterst olika förutsättningar
sinsemellan, t. ex. i fråga om finansiella och administrativa resurser. Det
är viktigt att ta till vara möjligheterna att stödja utvecklingsfrämjande projekt
i frivilliga organisationers regi. Då blir - som framhålls i motionen 730 -en smidig tillämpning av bidragsreglerna nödvändig,

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47 börjar med ”1 motionen
1164” och slutar med ”motionen 1164” bort ha följande lydelse:

dels att utskottets hemställan 4, 5 och 7 bort ha följande lydelse:

4. att riksdagen, med bifall till motionen 1975:730 (punkt 38),
begär att bestämmelserna beträffande bidrag genom enskilda
organisationer tillämpas med sådan smidighet att hänsyn kan
tas till de stora olikheterna i de frivilliga organisationernas karaktär
och resurser,

5. att riksdagen, med bifall till motionen 1975:730 (punkt 39),
som sin mening ger regeringen till känna att inga välmotiverade
insatser av missionen och andra frivilliga organisationer skall
bli utan bidrag på grund av brist på pengar utan att om så
behövs erforderliga medel tas fram genom omfördelning mellan
anslag,

7. att riksdagen anser motionen 1975:1164 besvarad med vad utskottet
anfört,

26. vid punkten 10 (Stöd till enskilda organisationers verksamhet) av herrar
Hernelius (m) och Turesson (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 46 som börjar med ”Ansökningar
från” och slutar med ”i denna del” bort ha följande lydelse:

Missionen och övrigt humanitärt hjälparbete har med knapparesursernått
utomordentliga resultat i u-länderna. Utskottet noterar därför med tillfredsställelse
att statsmakterna nu tycks vara beredda till en sådan utbyggnad.

UU 1975:4

126

Med hänsyn till de relativt låga bidrag som hittills utgått till enskilda organisationers
biståndsverksamhet anser utskottet emellertid det vara berättigat
med en större höjning än den i budgetpropositionen föreslagna. De
språngvis ökade kostnaderna för t. ex. olja och livsmedel har hårt drabbat
även missionens och vissa enskilda organisationers verksamhet i u-länderna.

1 nästa budgetårs riksstat bör därför inom anslaget för bilateralt utvecklingssamarbete
upptas en anslagspost på 50 milj. kr. till missionens och
andra enskilda sammanslutningars arbete i utvecklingsländerna. SIDA bör
också få i uppdrag att mera än hittills ta till vara de värdefulla erfarenheter
som samlas under de enskilda organisationernas arbete i u-länderna.

Med hänsyn till det som här anförts tillstyrks motionen 246. Motionen
730 torde få anses besvarad i denna del.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med bifall till motionen 1975:246 i vad avser
anslag till missionens och de humanitära organisationernas biståndsverksamhet
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

27. vid punkten 10 (Stöd till enskilda organisationers verksamhet) av herr
Arne Geijer i Stockholm (s), fru Lewén-Eliasson (s), herrar Adamsson (s).
Palm (s), Hellström (s), Göransson (s) och fru Frändås (s) som anser

att den del av utskottets yttrande som på s. 44 börjar med ”Det ligger”
och som slutar med ”effektiv väg” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det naturligt att det särskilt är Svenska röda korset och
andra på katastrofinsatser inriktade organisationer som i första hand kommer
i fråga för bidrag. För detta talar dessa organisationers långa erfarenhet och
resurser för en sådan verksamhet. Missionsorganisationerna torde kunna
påräkna bidrag i den mån det befinnes lämpligt och man har kapacitet för
ändamålet.

28. vid punkten 11 (Forskning) av herrar Hernelius (m) och Turesson (m)
som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51 börjar med ”Beredningen
för” och slutar med "avstyrkes motionen 246 i denna del” bort
ha följande lydelse:

Utskottet anser att organet för stöd till utvecklingsforskning bör ges beslutanderätt
över tilldelade medel och förslagsrätt angående det fortsatta
stödet. Dess självständiga ställning bör markeras genom att majoriteten av
dess styrelse utgöres av forskare med erfarenhet av u-landsforskning samt
tvärvetenskaplig och mångvetenskaplig samverkan,

dels att den mening i utskottets yttrande som på s. 51 börjar med ”Inte
minst jämfört med” och den därpå följande meningen som slutar med "denna
del” bort ersättas med följande mening:

UU 1975:4

127

På grundval av de bedömningar som u-landsforskningsutredningen redovisat
anser utskottet den föreslagna höjningen av anslaget otillräcklig och
föreslår att 85 milj. kr. anvisas för ändamålet.

dels att utskottets hemställan under 1 och 2 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen bifaller motionen 1975:246 i vad avser frågan
om självständig ställning för organet för utvecklingsforskning,

2. att riksdagen med bifall till motionen 1975:246, i vad avser
anslaget för u-landsforskning, ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

29. vid punkten 11 (Forskning) av herr Arne Geijer i Stockholm (s), fru
Lewén-Eliasson (s), herrar Adamsson (s), Palm (s), Hellström (s), Göransson
(s) och fru Frändås (s) som anser

dels att den mening i utskottets yttrande som på s. 51 börjar med ”Med
hänvisning till" bör utgå,

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 52 börjar med ”Enligt
propositionen” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Beredningen för u-landsforskning avses fl en rådgivande och initierande
ställning i förhållande till de instanser som nu beslutar i forskningsärenden,
dvs. regeringen och SIDA. Den böravge rekommendationer om omfattning,
inriktning och fördelning av det totala svenska stödet för u-landsforskning
liksom om enskilda forskningsinsatser. Den skall också på eget initiativ
och efter egna utredningar kunna föra fram förslag om forskningsinsatser.
Beredningen för u-landsforskning avses fä ett eget sekretariat. Av administrativa
skäl och för att kravet om u-landscentrering av forskningen lättare
skall kunna uppfyllas föreslås att sekretariatet förläggs till SIDA. Härför
beräknas medel för två nya tjänster vid SIDA. I sekretariatet bör vidare
finnas en medverkan från utrikesdepartementet. Därmed underlättas strävandena
att samordna det svenska stödet till u-landsforskning med vad
som sker internationellt.

Den i propositionen föreslagna forskningsberedningen innebär ingen ändring
av gällande beslutsordning. Beredningen skall vara rådgivande och bereda
alla u-landsforskningsärenden oavsett om SIDA eller regeringen beslutar.
Yrkandet i motionen 730 - där forskningsberedningen godtas - innebär
att SIDA skall ha beredningsansvaret i dessa forskningsärenden. Motionens
yrkande är motsägelsefullt. Forskningsberedningen och SIDA tilldelas
i motionen - var för sig - samma beredningsuppgifter. Motionen 730
avstyrks såvitt nu är i fråga.

Innebörden av propositionens förslag är att representanter för SIDA, UD
och forskningsintressen tillsammans inom det föreslagna beredningsorganet
skall bereda de ifrågavarande forskningsärendena. Forskningsberedningen
ges genom förslagets utformning en organisatorisk självständighet som torde
tillgodose de synpunkter i motionen 246 där det framhålles att beredningens

UU 1975:4

128

självständiga ställning bör markeras. Utskottet tillstyrker propositionens förslag
i denna del.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. att riksdagen avslår motionen 1975:730 i vad avser SIDA:s
beredningsansvar rörande u-landsforskning.

30. vid punkten 11 (Forskning) av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt
(fp) och herr Ångström (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som i första meningen på s. 52
börjar med ”1 motionen 730” och slutar med ”avstyrks i denna del” bort
ha följande lydelse:

1 motionen 730 förordas att det sekretariat som skall knytas till beredningen
för u-landsforskning skall erhålla ytterligare en tjänst - på byråchefsnivå
- utöver de tjänster som föreslagits i budgetpropositionen.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är viktigt att redan från
början ge sekretariatet och beredningen för u-landsforskning goda arbetsmöjligheter.
Forskningsverksamhet och forskningsstöd kräver erfarenhetsmässigt
stora administrativa insatser. Utskottet föreslår därför, med bifall
till motionen 730, att ytterligare en tjänst, på byråchefsnivå, inrättas. Den
bör göra det möjligt att engagera en person med egen forskningserfarenhet.

dels att utskottet under 7 bort hemställa:

7. att riksdagen, med bifall till motionen 1975:730, beslutarom
ytterligare en tjänst - på byråchefsnivå - för det till beredningen
för u-landsforskning anknutna sekretariatet.

31. vid punkten 13 (U-landsinvesteringar, u-ländernas industrialisering
m. m.) av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt (fp) och herr Ångström
(fp) som anser

dels att den mening i utskottets yttrande som på s. 57 börjar med ”De
i motionerna” och slutar med ”besvarade i denna del” bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar de synpunkter på s. k. ”lagomteknik” som framförs i motionen
730.1-landsteknik förutsätter riklig tillgång till kapital, väl fungerande
vägar, administration, reservdelar, utbildad personal och en stor, välorganiserad
marknad. Den passar således dåligt där det är ont om kapital, infrastruktur
i stort sett saknas och marknaden är liten och lokal.

Enkla metoder för att ute i byarna lagra spannmål och pumpa upp vatten
skulle i många u-länder innebära större framsteg än väldiga bevattningsprojekt
och siloanläggningar.

Det är särskilt viktigt att enkla redskap med god effektivitet ställs till
kvinnornas förfogande. Kvinnor i jordbruket i u-länder producerar en mycket
stor del av landets livsmedel men får vanligen varken utbildning eller hjälp
att skaffa sig bättre redskap.

UU 1975:4

129

Som framhålls i motionen 730 är "lagomtekniken” bättre lämpad för
somliga sektorer av produktionen än andra. Utskottet anser, med bifall till
motionen 730, att riksdagen bör begära att regeringen uppdrar åt biståndspolitiska
utredningen att pröva lämpliga vägar lör Sverige att bidra till att
utveckla för u-ländernas förhållanden avpassad teknik.

Utredningen bör också i sin behandling av industribiståndet pröva hur
Sverige kan stimulera delat ägarskap av företag (s. k. joint ventures) samt
medverka till att finna lämpliga former för överförande av utländska investeringar
i inhemska händer.

dels att utskottet under 4 bort hemställa:

4. att riksdagen med bifall till motionen 1975:730 begär att regeringen
uppdrar åt biståndspolitiska utredningen att pröva
lämpliga vägar för Sverige att bidra till att utveckla för u-ländernas
förhållanden avpassad teknik (s. k. lagomleknik) samt
hur Sverige kan stimulera delat ägarskap av företag (s. k. joint
ventures) och medverka till att finna lämpliga former för att
överföra utländska investeringar i inhemska händer.

32. vid punkten 13 (U-landsinvesteringar, u-ländernas industrialisering
m. ni.) av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt (fp), herrar Hernelius (m).
Turesson (m) och Ångström (fp) som anser

dels att utskottets yttrande fr. o. m. det stycke som pä s. 57 börjar med
"Frågan om investeringsgarantier” bort ha följande lydelse:

För att bryta sig ur rollen som främst råvaruproducenter måste u-länderna
skapa ett mer differentierat näringsliv. Därför satsar också u-länderna i dag
på att utveckla sin industri - alltifrån hantverk och småindustri till större
industriella företag. Genom att stödja en industrialisering, som sker jämsides
med landsbygdens och jordbrukets utveckling, kan Sverige främja u-ländernas
ekonomiska frigörelse och bidra till att göra dem mindre beroende
av ekonomiska bindningar av kolonial karaktär.

För u-länderna är det ett utomordentligt stort problem att skapa produktiv
sysselsättning åt en alltför snabbt växande befolkning. En produktionshöjning
krävs för att skapa de resurser som är nödvändiga vid ansträngningarna
att öka levnadsstandarden i vidaste mening. Härför behövs inte bara kapital
utan också överförande av kunnande på det tekniska, industriella och kommersiella
området.

Riksdagen har tidigare uttalat att insatser till förmån för u-ländernas industrialisering
bör ges en ökad vikt inom biståndsverksamheten. Industribiståndsutredningen
har i sitt betänkande lämnat liera förslag, som går i
denna riktning. Utskottet förutsätter att regeringen låter utredningens förslag
om utvidgning av investeringsgarantisystemet bilda underlag för förslag, som
kan behandlas snarast. Systemet bör därvid utvidgas till att omfatta i princip
alla u-länder, dock med bibehållen prövning av utvecklingseffektema i varje
särskilt fall.

9 Riksdagen / 9 75. V sand. Nr 4

UU 1975:4

130

Mot denna bakgrund avstyrks motionerna 729 och 734 och tillstyrks motionerna
246 och 730, såvitt nu är i fråga.

I motionerna 246 och 730 föreslås upprättande av ett utvecklingsbolag. Utskottet
finner att ett utvecklingsbolag kan få stor betydelse. Det skulle kunna
ställa medel - och vid behov expertis - till förfogande för förinvesteringsstudier.
Det skulle kunna förmedla krediter för investeringar. Det skulle
genom tillskott av riskkapital kunna medverka i direkta investeringar i uländer,
tillsammans med svenska företag och u-landsföretag i form av joint
ventures. I vissa fall skulle det kunna träda in med ett övergripande ansvar,
inte minst för att medverka till att inriktning och finansiella villkor i projekten
utformas på för u-landet lämpligaste sätt. Värdefulla synpunkter på
bildandet av ett dylikt bolag har redovisats i en bilaga till industribiståndsutredningens
betänkande.

Utskottet förutsätter att regeringen i enlighet med vad som föreslås i
motionerna 246 och 730 lägger fram förslag till inrättande av ett utvecklingsbolag
efter beredning inom berörda departement och myndigheter. I
detta sammanhang bör också prövas, i enlighet med vad som anförs i motionen
730, möjligheten av att åstadkomma en ökad satsning på förinvesteringsundersökningar
i u-länderna med svenskt näringslivs medverkan.

dels att utskottets hemställan under 1 och 2 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med bifall till motionerna 1975:246 och 1975:730
i berörda delar hos regeringen begär förslag snarast om ett vidgat
system för investeringsgarantier,

2. att riksdagen med bifall till motionen 1975:246, i vad avser
frågan om utvecklingsbolag, och motionen 1975:730, i vad avser
frågorna om utvecklingsbolag och förinvesteringsstudier,
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

33. vid punkten 14 (Handelsutbyte med u-länderna, u-ländernas exportinkomster)
av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt (fp) och herr Ångström
(fp) som anser

dels att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motionen 1975:730 är ökade exportinkomster av stor
betydelse för att påskynda u-ländernas ekonomiska utveckling. Kraven på
en från u-ländernas synpunkt bättre fungerande världshandel understryks
med stor skärpa i den extra generalförsamlingens deklaration om och handlingsplan
för upprättande av ny ekonomisk världsordning. Enskilda förslag
i denna kan självfallet diskuteras. Utskottet delar dock uppfattningen i motionen
730 att generalförsamlingens maning år 1974 till åtgärder för att låta
också de fattigaste länderna dra fördel av en växande internationell handel
nu måste leda till mer konkreta åtgärder än tidigare.

I motionen 730 påpekas att u-ländernas försök att vidga sin export till
i-länderna motverkas av tullar, icke-tariffära handelshinder och bristande

UU 1975:4

131

marknadsföringsresurser. Motionärerna hävdaratt i-ländernas vilja att stödja
import av både råvaror och färdigvaror från u-länderna utan att begära motsvarande
insatser vid u-ländernas import av varor från i-länderna blir avgörande
för möjligheterna att minska klyftan mellan u-länder och i-länder.
De problem som skulle kunna uppstå i vissa branscher inom i-länderna
vid en sådan politik bör vara tämligen lätta att lösa, vilket inte kan sägas
om de väldiga svårigheter u-länderna möter, ställda inför behovet att skapa
sysselsättning åt stora grupper av arbetslösa eller undersysselsatta människor
och samtidigt möta kraven på sysselsättning hos de nya grupper som varje
år tillförs arbetskraften.

Motionärerna framhåller att vid UNCTAD-förhandlingarna 1964, 1968
och 1972 har u-ländernas krav på förändrade handelsvillkor mötts med en
avvisande eller tveksam hållning från i-ländernas sida eller, i vissa fall,
med till intet förpliktande rekommendationer. De praktiska resultaten har
varit mycket obetydliga. Först under senare år har vissa i-länder, enskilt
eller tillsammans med andra, upprättat system med tullpreferenser för färdigvaror
från u-länderna. Betydelsen skall emellertid inte överdrivas, då
systemet lider av många brister.

Utskottet instämmer i dessa synpunkter och konstaterar att det är av
grundläggande betydelse att u-länderna lår en sådan mångsidighet i sin
produktion att de kan exportera mer bearbetade varor och inte enbart blir
beroende av några få produkter. I-länderna bör i enlighet med vad som
anförs i motionen 730 medverka till att göra u-ländernas exportinkomster
säkrare genom att stödja tillkomsten av råvaruavtal och buffertlager.

U-länderna måste också få bättre garantier mot verkningarna av oförutsedda
minskningar av exportintäkterna. Sverige bör tillsammans med
andra nordiska länder ta nya initiativ i berörda internationella organ för
att få till stånd ett system med s. k. supplementär finansiering och bör också
verka för upprättande av en länk mellan de särskilda dragningsrätterna (SDR)
och en ökad överföring av resurser till u-länderna.

Sverige bör också vid den årliga översynen inom UNCTAD av systemen
för tullpreferenser för u-länderna verka för en bättre utformning av dessa
system. Det gäller särskilt i fråga om de länder som tillämpar system med
tullkontingenter, dvs. varje år fastställer en viss ram för hur mycket som
får föras in till förmånliga tullar eller inga tullar.

I likhet med motionärerna finner utskottet det angeläget att de svenska
insatserna för att stödja u-ländernas exportfrämjande verksamhet ytterligare
byggs ut genom såväl ökade bilaterala som multilaterala insatser. Därvid
bör speciellt behovet av en utvidgad utbildningsverksamhet på detta område
och av ytterligare satsningar på marknadsundersökningar för speciella produkter
uppmärksammas.

Det är viktigt att bl. a. genom insatser från det nyinrättade importkontoret
för u-landsprodukter öka den nu mycket begränsade importen av varor från
de minst utvecklade länderna.

9' Riksdagen 1975. 9 sami. Nr 4

UU 1975:4

132

I motionen 730 erinras om att det svenska tullpreferenssystemet innebär
att industrivaror utom vissa textilvaror, skor och lädervaror är tullfria. I
händelse av särskilda påfrestningar vid viss import kan särskilda kvantitativa
begränsningar införas, vilket utnyttjades senast under 1973 i samband med
import av skjortor från Indien. Motionärerna förordar att man bör ytterligare
vidga det tullfria varuområdet och att en betydligt mer restriktiv praxis
än hittills bör iakttas när det gäller att införa kvantitativa begränsningar
gentemot u-länder.

Utskottet noterar, i likhet med motionärerna, att en betydande del av
u-landsimporten faller utanför tullpreferenssystemet. Utskottet finner det
angeläget att regeringen vidtar åtgärder i syfte att ytterligare liberalisera
importen från u-länderna. Därvid bör en omprövning ske av tullpreferenssystemet
i syfte att utvidga det tullfria varuområdet och att iaktta en mer
restriktiv praxis när det gäller att införa kvantitativa begränsningar gentemot
u-länderna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen med bifall till motionen 1975:730, i vad avser
frågan om världshandeln och u-ländernas export, som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

34. vid punkten 15 (Livsmedelsbistånd) av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt
(fp) och herr Ångström (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 69 börjar med ”Det sammanlagda
värdet” och på s. 70 slutar med ”här anförts” bort ha följande
lydelse:

Som framhålls i motionen 730 kommer det att ta lång tid innan det
program som drogs upp vid livsmedelskonferensen för att höja livsmedelsproduktionen
i u-länderna ger sådana resultat att vi kan avstå från livsmedelsbistånd.
Tvärtom underströks vid livsmedelskonferensen att det också
behövs ett livsmedelsbistånd i fasta kvantiteter på 10 milj. ton årligen
fr. o. m. 1975. Dessutom behövs enligt konferensen ett katastroflager på
500 000 ton i internationell regi. Dessa mål står i skarp kontrast till den
betydande minskning som skett i de rika ländernas livsmedelsbistånd.

Sverige har alltsedan 1960-talets början haft ansenliga överskott av spannmål.
Från sakkunniga på området har gjorts klart att Sverige utan svårigheter
kan göra fleråriga utfästelser om minst 100 000 ton vete årligen. Utskottet
förordar, med bifall till motionen 730 i förevarande del, att utfästelser av
denna storlek görs och att minst 50 000 ton härav går som livsmedelsbistånd
via världslivsmedelsprogrammet (WFP) årligen under budgetåren
1975/76-1977/78.

Ytterligare veteleveranser utöver de fasta åtagandena skall självfallet kunna
aktualiseras om det svenska överskottet gör det möjligt och det aktuella
försörjningsläget i u-länderna gör det angeläget. Som framhålls i niotio -

UU 1975:4

133

nen 730 hade Sverige år 1974 en rekordskörd av vete och skulle ha kunnat
ställa mycket stora kvantiteter till förfogande,

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 70 börjar med ”Yrkandet
i” och som i följande stycke slutar med ”i denna del” bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill understryka det som framhålls i motionen 730 att det inte
råder någon motsättning mellan krav på omfattande insatser för att utveckla
u-ländernas eget jordbruk och krav på omfattande livsmedelsbistånd från
de rika länderna. På lång sikt kan u-ländernas livsmedelsproblem endast
lösas genom ett bättre utnyttjande av u-ländernas egna resurser. Till detta
måste de rika länderna bidra med ett omfattande bistånd. Också ambitiösa
program för att utveckla u-ländernas eget jordbruk kommer dock att ge
påtagliga resultat först efter ett antal år. Därför behövs både bistånd för
att utveckla u-ländernas jordbruk och livsmedelsbistånd samt katastrofhjälp
för att klara akuta försörjningsproblem.

dels att utskottets hemställan under 8, 9 och 10 bort ha följande lydelse:

8. att riksdagen, med bifall till motionen 1975:730, ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om avvägningen mellan långsiktiga
insatser för att klara u-ländernas livsmedelsförsörjning
och mer kortsiktiga insatser i form av livsmedelsbistånd och
katastroflagring,

9. att riksdagen, med bifall till motionen 1975:730, bemyndigar
regeringen att ställa minst 50 000 ton svenskt vete årligen till
förfogande för världslivsmedelsprogrammet (WFP) under treårsperioden
1975/76 - 1977/78,

10. att riksdagen, med bifall till motionen 1975:730, ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om att ytterligare veteleveranser
utöver de fasta åtagandena skall kunna aktualiseras om det
svenska veteöverskottet gör det möjligt och det aktuella försörjningsläget
i u-länderna gör det angeläget.

35. vid punkten 15(Livsmedelsbistånd)av herrar Hernelius(m)och Turesson
(m) som anser

dels att den mening i utskottets yttrande som på s. 71 börjar med ”Med
hänvisning till” och slutar med ”motionen 246 i denna del” bort ha följande
lydelse:

De till förfogande stående resurserna är dock helt otillräckliga. Det har
beräknats att nära hälften av de 460 miljoner undernärda människor som
finns på jorden är barn. Svälten ger dessa barn bestående skador. De får
aldrig chansen till ett fullt normalt liv. Det kostar bara 100 kr. om året
att skaffa 600 extra kalorier och 20 gram protein till varje barn per dag.
För att eliminera större delen av de sjukdomar som direkt beror på brist
på vitaminer och andra näringsämnen skulle kostnaden vara ca 200 milj.

UU 1975:4

134

kr. om året under en tioårsperiod. SIDA bör tillsammans med de organisationer
som har speciell erfarenhet på området - Rädda barnen, Röda
korset och UNICEF - utarbeta och stödja särskilda födoämnesprogram för
barnen och den undernärda befolkningen i de minst utvecklade länderna.
Sådana program bör innebära såväl tillförsel av näringsriktig kost som upplysning
i tillämplig näringslära. För budgetåret 1975/76 bör 25 milj. kr.
avsättas för detta ändamål.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen med bifall till motionen 1975:246, i vad avser
beräkning av särskilda födoämnesprogram i u-länderna, ger regeringen
till känna vad utskottet anfort,

36. vid punkten 16 (Katastrofbistånd) av herrar Ffernelius (m) och Turesson
(m) som anser att

dels att den del av utskottets yttrande på s. 75 som börjar med "Av propositionen"
och som slutar med "motionen 246 i denna del” bort ha Följande
lydelse:

Läget i världen och då i synnerhet i de s. k. mest drabbade länderna
nödvändiggör att katastrofhjälpen får ett vidgat utrymme i utvecklingssamarbetet.
Mera katastrofbistånd behöver emellertid inte innebära - som det
ofta hävdas - att det långsiktiga utvecklingssamarbetet blir lidande. Begreppet
katastrofbistånd täcker ett vitt Fält av omedelbara räddningsaktioner,
återuppbyggnadsarbete samt långsiktiga utvecklingsinvesteringar. Katastrofbistånd
är i allmänhet en förutsättning för att ett u-lands hela långsiktiga
utvecklingsansträngning inte skall lamslås när en katastrof inträffar. Utskottet
delar därFör motionärernas uppfattning om att katastrofanslaget för
nästa budgetår bör höjas till 210 milj. kr.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med bifall till motionen 1975:246, i vad avser
beräkning av medel för direkta katastrofinsatser, ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

37. vid punkten 16 (Katastrofbistånd) av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt
(fp) och herr Ångström (fp) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som på s. 76 börjar med "Sorn
framgår av budgetpropositionen" och slutar med "andra livsmedel" bort
ha följande lydelse:

Som framhålls i motionen 730 har världens samlade livsmedelsreserver
sjunkit kraftigt under senare år. Det är därför starkt angelägét att öka katastroflagringen
av livsmedel. Enligt världslivsmedelskonferensen behövs
bl. a. ett katastroflager på 500 000 ton i internationell regi. Som utskottet
tidigare framhållit bör Sverige kunna göra större fleråriga utfästelser än som

UU 1975:4

135

föreslås i propositionen. Utskottet föreslår därför, med bifall till motionen
730, att riksdagen bemyndigar regeringen att ställa minst 50 000 ton
svenskt vete till förfogande årligen under tre år för katastrofändamål. Det
särskilda katastroflager av livsmedel som skall upprättas i enlighet med
utfästelser vid världslivsmedelskonferensen bör också kunna inbegripa vissa
mindre kvantiteter av andra livsmedel.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. att riksdagen med bifall till motionen 1975:730 bemyndigar
regeringen att ställa minst 50 000 ton svenskt vete till förfogande
årligen under tre år för katastrofändamål.

38. vid punkten 19 (Kvinnans situation i u-länderna) av fru tredje vice talmannen
Nettelbrandt (fp) och herr Ångström (fp) som anser

dels att utskottets yttrande fr. o. m. det stycke som på s. 86 börjar med
"Av den redogörelse” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka vad som framhålls i motionen 730 att man
inte kan räkna med att kvinnans situation i u-länderna automatiskt förbättras
i takt med utvecklingen. Tvärtom kan kvinnans situation försämras när
hon förlorar sin traditionella ställning. Därför fordras att man särskilt uppmärksammar
kvinnornas situation i utvecklingsarbetet. Det är särskilt motiverat
eftersom kvinnorna har en mycket viktig roll i u-ländernas jordbruk
och ekonomi.

Sverige bör vidga sitt stöd till insatser för att stärka kvinnornas ställning
i u-länderna, bl. a. genom särskilda program för utbildning såsom förordas
i motionen 730.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen med bifall till motionen 1975:730 ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om vidgat svenskt stöd till insatser
för att stärka kvinnans ställning i u-länderna.

39. vid punkten 22 (SIDA:s organisation och funktioner) av fru tredje vice
talmannen Nettelbrandt (fp) och herr Ångström (fp) som anser

dels att utskottets yttrande i den del som på s. 91 börjar med ”Utskottet
välkomnar” och på s. 92 slutar med ”avstyrks motionen 730 i denna del”
bort ha följande lydelse:

1974 års riksdag gjorde följande uttalande om biståndsförvaltningens kapacitet
(UU 1974:3 s. 62):

De pågående utredningarna torde få till resultat att ett bättre underlag
framdeles kommer att finnas för beslut som berör biståndsmyndigheternas
administration. Emellertid pågår redan nu en mycket betydande ökning
av biståndets volym som kan motivera en förstärkning av SIDA:s administration,
även om det ingalunda föreligger en självklar proportionalitet mellan
biståndsanslagens ökning och behovet av personalförstärkningar.

UU 1975:4

136

Vid föredragning inför utskottet har framgått att många mottagarländer
i samband med överföringen till dem av svenska resurser begär och behöver
tjänster som ställer ökade krav på SIDA:s förvaltning. Detta förhållande
bör beaktas vid bedömningen av verkets personalbehov, särskilt som det
är en av grundreglerna för våra utvecklingsinsatser att de skall utgå från
mottagarländernas önskemål och prioriteringar.

Av de skäl som nämnts i det föregående bör Kungl. Maj:t överväga att,
så snart en ökning av biståndsanslaget är aktuell, framlägga en beräkning
av medel för nya tjänster inom SIDA, som tar hänsyn till de synpunkter
som utskottet här anfört.

Enligt utskottets mening har regeringen ingalunda tagit full hänsyn till
vad utrikesutskottet och riksdagen här anförde. Utskottet anser, med bifall
till motionen 730 (punkt 40) att SIDA bör få de begärda 31 tjänsterna, varav
17 ersättningstjänster och 14 kapacitetshöjande tjänster.

Följden blir annars en mindre noggrann handläggning med större risker
för missgrepp och betydande förseningar i utbetalningarna av beviljade anslag.
Svenska folket har rätt att kräva, med den storlek biståndsanslagen
nu fått, att effektivitet och kontroll blir betryggande genom att det i biståndsförvaltningen
finns tillräckligt många kunniga människor.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen, med bifall till motionen 1975:730, beslutar tilldela
SIDA 31 nya tjänster, varav 17 ersättningstjänster och 14 kapacitetshöjande
tjänster.

Särskilda yttranden

1. vid punkten 6 (Insatser i enskilda mottagarländer) av herr Arne Geijer
i Stockholm (s), fru Lewén-Eliasson (s), herrar Adamsson (s), Palm (s), Hellström
(s), Göransson (s) och fru Frändås (s):

Den peruanska regeringens utvecklingspolitik synes väl svara mot de kriterier
för bilateralt utvecklingsbistånd, som den svenska riksdagen fastställt.
Den peruanska regeringen strävar till oberoende gentemot utlandet bl. a.
genom nationalisering av strategiskt viktiga företag och genom samarbetskontrakt
med utländska producenter som ger det peruanska samhället tillgång
till tekniskt kunnande och utveckling. Politiken syftar vidare till att
de stora fattiga folkgrupperna skall kunna ta del av framstegen. En genomgripande
jordreform genomförs, vars mål är att överföra de större godsen
till lantarbetare och till andra grupper som har anspråk på jorden. Politiken
syftar även till att ge de arbetande ett inflytande över sina egna arbetsplatser,
dels genom jordreformen, dels genom att arbetare och tjänstemän i industrin
ges inflytande i företagen genom ett system med löntagarfonder där de
arbetande kollektivt ges medbestämmande över företagens skötsel.

Den peruanska regeringens strävan till nationellt oberoende har lett till
en kritisk inställning gentemot supermakterna, vilket i sin tur bidragit till

UU 1975:4

137

att Peru i mindre grad torde få del av bistånd från supermakterna och deras
allierade än många andra u-länder. Samtidigt tillhör Peru de fattigare länderna
på den latinamerikanska kontinenten. Stora delar av indianbefolkningen
lever under svåra förhållanden i Andernas bergstrakter eller djungelområdena
kring Amazonas. Mellan 30 och 40 % av befolkningen är analfabeter.
Arbetslösheten är lågt räknat 30%. Undersysselsättningen torde omfatta
inemot hälften av befolkningen.

Mot denna bakgrund bör enligt vår mening frågeställningarna i motionen
330 ges stor vikt vid en framtida utvidgning av bilateralt svenskt bistånd.
Den statliga biståndsutredningen bör enligt vår mening noggrant analysera
de problemställningar som aktualiserats i motionen för att ett allsidigt underlag
skall kunna föreläggas regering och riksdag inför framtida beslut om
en utvidgning av länderkretsen för svenskt bistånd.

2. vid punkten 24 (Information i Sverige om u-landsproblem) av herr Arne
Geijer i Stockholm (s), fru Lewén-Eliasson (s), herrar Adamsson (s), Palm
(s), Hellström (s), Göransson (s) och fru Frändås (s):

Frågan om fördelningen av anslagen mellan studieförbunden har behandlats
av Beredningen för u-landsinformation den 6 juni 1974 som uttalade:
”Beredningen uttalar tveksamhet i fråga om särskilt basbelopp - som
utgår med lika belopp till samtliga studieförbund - för bidragsfördelningen
samt uttalar sig positivt till att organisationernas medlemstal i någon form
bör vägas in vid fördelningen av bidrag.”

Vi instämmer i att antalet organisationer och medlemmar inom studieförbunden
har en avgörande betydelse för förutsättningarna att bedriva ulandsinformation.
Med stort antal medlemmar och organisationer inom ett
studieförbund ökar kraven på samarbete och samordning. Mot denna bakgrund
är det nödvändigt att studieförbundens medlemstal i någon form
bör vägas in vid fördelningen av bidrag.

UU 1975:4

138

Bilaga

Förteckning över motioner som behandlats i betänkandet

Motionen	Utskottets yttrande åter-finns under punkten	Utskottets hem-ställan åter-finns under punkten
1975:75 av herr Nilsson i Agnäs m. fl. 24 (m, fp, c) angående u-hjälpsinformationen	24
1975:246 av herr Bohman m. fl. (m) om u-hjälpen	3, 5, 6, 10, 11, 12, 13, 15, 16, 23, 24	3, 5, 6, 10, 11, 12, 13, 15, 16, 23, 24
1975:248 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om stöd åt Angolas befrielse-rörelse MPLA	6	6, 27
1975:250 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om bistånd till Cambodjas nationella enhetsregering (GRUNK)	6	27
1975:251 av herr Hermansson m. fl. om bistånd till den provisoriska koalitionsregeringen i Laos	(vpk) 6	27
1975:328 av herr Gustafsson i Säffle m. fl. (c) om livsmedels-hjälpen till u-länderna	15	15
1975:329 av herr Karlehagen (c) om svenskt katastrofbistånd via missionsorganisationerna	10	10
1975:330 av herrar Lundgren och Gustavsson i Nässjö (s) om utvecklingsbistånd till Peru	6	6
1975:458 av herr Gillström m. fl. (s) om specialundervisningen i u-länderna	21	21
1975:729 av herr Fälldin m. fl. (c) om u-landspolitiken	I, 4, 5, 10, II, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 19, 20, 22	I, 4, 5, 6, 10, II, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 19, 20, 22
1975:730 av herr Helén m. fl. (fp) om u-landspolitiken	1, 2, 4, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 22, 24, 25	1, 2, 4, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 22, 24, 25

UU 1975:4

139

Motionen	Utskottets yttrande åter-finns under punkten	Utskottets hem-ställan åter-finns under punkten
1975:731 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om det svenska stödet till IDA ni. fl. organ inom Världsbanken, m. m.	9	9, 26
1975:732 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om bistånd till Demokratiska folkrepubliken Yemen	6	27
1975:733 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om bistånd till Demokratiska Republiken Vietnam och till Republiken Sydvietnams provisoriska revolutionära regering	6	27
1975:734 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om u-landspolitiken	4, 13, 17	4, 13, 17
1975:737 av herrar Hugosson och Bladh (s) om höjt anslag till Svenska FN-förbundet	24	24
1975:738 av herr Werner i Malmö m. fl. (m, c, fp) om en flyghjälps-kår för u-landsinsatser	16	16
1975:739 av herr Åberg m. (1. (fp, c, m) om katastroflager av fiskkonserver, m. m.	15, 16	15, 16
1975:1145 av herr Andersson i Nybro m. fl. (c) om ökat anslag till kooperativ verksamhet i u-länderna	10	10
1975:1146 av herr förste vice tal- 17 mannen Bengtson i Jönköping m. fl. (c, fp, m) om förbud mot svenskt bistånd till u-länderna i form av tobak och alkohol	17
1975:1147 av herr Fransson m. fl. (c) om särskild satsning på energi-frågorna i u-landsforskningen	11	11
1975:1151 av herrar Gustafsson i Byske och Persson i Heden (c) om information rörande den kristna missionens u-hjälpsinsatser	24	24
1975:1152 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om de svenska investeringarna i Sydafrika m. m.	7	27
1975:1153 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om stöd till den eritreanska befrielserörelsen, ELF	7	27

UU 1975:4

140

Motionen	Utskottets yttrande åter-finns under punkten	Utskottets hem-ställan åter-finns under punkten
1975:1154 av herr Olof Johansson i Stockholm m. fl. (c) om villkor för svenskt bidrag till Internationella utvecklingsfonden (IDA), m. m.	9	9
1975:1157 av herr Komstedt (m) om ökad u-hjälp i form av varor och tjänster från svenska företag	17	17
1975:1158 av herr Larsson i Staffans-torp m. fl. (c) om åtgärder för höjd mjölkproduktion i u-ländema	15	15
1975:1159 av herr Lothigius (m) om ekologisk värdering av planerade u-landsprojekt	20	20
1975:1162 av herrar Nilsson i Trobro och Nordgren (m) om ökad u-hjälp i form av fiskprodukter	15, 16	15, 16
1975:1163 av herr Olsson i Kil (fp) om ny målsättning för det svenska u-landsbiståndet	1	1
1975:1164 av herrar Olsson i Kil och Ahlmark (fp) om internationellt bistånd genom folkrörelser, m. m.	10	10
1975:1165 av herrar Olsson i Kil och Ahlmark (fp) om ökat stöd till befrielserörelser i södra Afrika	7	7
1975:1166 av herrar Svensson i Kung-älv och Gustafsson i Uddevalla (s) om informationsanslag till Svenska Ekumeniska nämnden och Svenska Missionsrådet	24	24
1975:1167 av herrar Takman och Hermansson (vpk) om en svensk forskningsfond för Vietnam	11	27
1975:1169 av herrar Werner i Malmö och Komstedt (m) om ökat stöd till de humanitära biståndsorganisa-tionerna för u-landsinformation	24	24
1975:1170 av herrar Wikström och Eriksson i Ulfsbyn (fp, c) om statligt bidrag till de kristna samfundens u-landsinformation	24	24

UU 1975:4

141

Innehållsförteckning

Allmänt

Särskilda frågor avseeende riktlinjer för Sveriges insatser i internationellt
utvecklingssamarbete

1. Anslagsutveckling, planeringsramar m. m.

Propositionen 3

Motionerna 4

Utskottet 5

2. Biståndsanslagets uppdelning

Propositionen 7

Motionen 8

Utskottet 8

3. Biståndsutfästelser

Propositionen 8

Motionen 9

Utskottet 9

4. Allmänt om biståndets inriktning och utformning

Propositionen 10

Motionerna 11

Utskottet 12

5. Principiella frågor rörande ländervalet, insatser i vissa kategorier
av länder m. m.

Propositionen 13

Motionerna 15

Utskottet 15

6. Insatser i enskilda mottagarländer

Propositionen 16

Motionerna 17

Utskottet 19

7. Humanitärt bistånd och utbildningsstöd till befrielserörelser i
Afrika

Propositionen 33

Motionerna 33

Utskottet 34

UU 1975:4

142

8. Stöd till regionala program

Propositionen 35

Motionen 36

Utskottet 36

9. Stöd till internationella biståndsprogram

Propositionen 37

Motionerna 38

Utskottet 39

10. Stöd till enskilda organisationers verksamhet

Propositionen 42

Motionerna 43

Utskottet 44

11. Forskning

Propositionen 48

Motionerna 50

Utskottet 51

12. Landsbygdsutveckling m. m.

Propositionen 53

Motionerna 54

Utskottet 54

13. U-landsinvesteringar, u-ländernas industrialisering m. m.

Motionerna 56

Utskottet 56

14. Handelsutbyte med u-länderna, u-ländernas exportinkomster
m. m.

Propositionen 58

Motionerna 59

Utskottet 60

15. Livsmedelsbistånd

Propositionen 65

Motionerna 67

Utskottet 68

16. Katastrofbistånd

Propositionen 72

Motionerna 74

Utskottet 75

UU 1975:4

143

17. Varubistånd m. m.

Propositionen 77

Motionerna 78

Utskottet 78

18. Familjeplanering

Propositionen 81

Motionen 83

Utskottet 83

19. Kvinnans situation i u-länderna

Propositionen 84

Motionerna 84

Utskottet 84

20. Biståndsprojektens ekologiska aspekter

Motionerna 86

Utskottet 87

21. Specialundervisning i u-länderna

Motionen 88

Utskottet 88

22. SIDA:s organisation och funktioner

Propositionen 89

Motionerna 90

Utskottet 90

23. Resultatvärdering i biståndsverksamheten

Motionen 93

Utskottet 93

24. Information i Sverige om u-landsproblem

Propositionen 95

Motionerna 96

Utskottet 97

Medelsanvisning m. m.

25. Finansiering av föreslagna anslagshöjningar

Motionen 101

Utskottet 101

26. Bidrag till internationella biståndsprogram
Propositionen

102

UU 1975:4 144

Motionen 105

Utskottet 105

27. Bilateralt utvecklingssamarbete

Propositionen 106

Motionerna 107

Utskottet 108

28. Rekrytering och utbildning av fältpersonal samt informationsverksamhet Utskottet

109

29. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)

Utskottet 109

30. Biståndsutbildningsnämnden (BUN)

Utskottet 109

Reservationer

Vid punkten 1:

reservation nr 1 (fp) 110

Vid punkten 2:

reservation nr 2 (fp) lil

Vid punkten 3:

reservation nr 3 (s) lil

Vid punkten 4:

reservation nr 4 (s) 113

Vid punkten 5:

reservation nr 5 (m) 113

Vid punkten 6:

reservation nr 6 (fp, c) 114

reservation nr 7 (fp, c) 114

reservation nr 8 (c) 115

reservation nr 9 (m) 116

reservation nr 10 (m) 116

reservation nr 11 (c) 117

reservation nr 12 (m) 117

reservation nr 13 (c) 118

reservation nr 14 (m) 119

reservation nr 15 (fp, c) 119

UU 1975:4

145

reservation nr 16 (m) 120

reservation nr 17 (s) 120

reservation nr 18 (m) 121

reservation nr 19 (c) 121

reservation nr 20 (m) 122

reservation nr 21 (fp) 122

reservation nr 22 (m) 123

reservation nr 23 (fp) 123

Vid punkten 7:

reservation nr 24 (fp) 124

Vid punkten 10:

reservation nr 25 (fp) 124

reservation nr 26 (m) 125

reservation nr 27 (s) 126

Vid punkten 11:

reservation nr 28 (m) 126

reservation nr 29 (s) 127

reservation nr 30 (fp) 128

Vid punkten 13:

reservation nr 31 (fp) 128

reservation nr 32 (m, fp) 129

Vid punkten 14:

reservation nr 33 (fp) 130

Vid punkten 15:

reservation nr 34 (fp) 132

reservation nr 35 (m) 133

Vid punkten 16:

reservation nr 36 (m) 134

reservation nr 37 (fp) 134

Vid punkten 19:

reservation nr 38 (fp) 135

Vid punkten 22:

reservation nr 39 (fp)

135

UU 1975:4 146

Särskilda yttranden

Vid punkten 6 (s) 136

Vid punkten 24 (s) 137

Bilaga 1 Förteckning över motioner som behandlats i betänkandet

GOTAB 75 8914 Stockholm 1975