Trafikutskottets betänkande nr 8

TU 1975:8

Nr 8

Trafikutskottets betänkande med anledning av motioner angående
den statliga trafikpolitiken, m. m.

Motionerna

I motionen 1975:55 av herr Torwald (c) och fru Tillander (c) hemställs
att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning och förslag beträffande
statsbidrag till investeringar för förbättrad spårvägstrafik i Göteborg och
Norrköping liksom till andra investeringar för att främja kollektivtrafik i
övrigt.

I motionen 1975:170 av herr Olsson i Järvsö m. fl. (c) hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller att åtgärder vidtas i samråd med SJ i avsikt

1. att persontrafiken på bandelen Ljusdal-Hudiksvall fortsätts och upprustas,

2. att ytterligare en motorvagnslinje inrättas mellan Ljusdal och Gävle, 3.
att samtliga snälltåg gör uppehåll för resandes av- och påstigning i Ljusdal
samt att ytterligare ett snälltågspar gör uppehåll i Järvsö.

I motionen 1975:173 av fru Tillander m. fl. (c) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär utredning och förslag angående frågan om statsbidrag
till kommun för anordnande av trådbusstrafiknät.

I motionen 1975:189 av herr Wååg m. fl. (s, c) hemställs att riksdagen
som sin mening uttalar att som en regionalpolitisk stödåtgärd en vid primärt
centrum belägen flygplats med reguljär linjetrafik och utrustad för jettrafik
samt med minst 14 000 passagerare per år skall på framställning av kommun
vara primärflygplats.

I motionen 1975:212 av herr Ericson i Örebro m. fl. (s) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär en skyndsam översyn och redovisning av möjligheterna
att under den närmaste tioårsperioden satsa väsentligt ökade belopp
på en snabb upprustning av vägar och järnvägar.

I motionen 1975:215 av fru Jonäng m. fl. (c) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av principerna för tillståndsgivning för fjärrbusstrafik
i syfte att åstadkomma en tillfredsställande transportförsörjning
för landets alla delar.

I motionen 1975:274 av herr Magnusson i Kristinehamn m. fl. (vpk) föreslås
att riksdagen uttalar sig för införande av kommunikationsradio vid
utformningen av den kollektiva trafikservicen i glesbygden och hos regeringen
hemställer om en skyndsam prövning av denna fråga.

1 Riksdagen 1975. 15 sami Nr $

TU 1975:8

I motionen 1975:275 av herr Nilsson i Agnäs (m) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär att den beslutade utbyggnaden av ostkustbanan norrut
från Härnösandsområdet av arbetsmarknads- och trafikpolitiska skäl snarast
påbörjas.

I motionen 1975:367 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs, såvitt nu är
i fråga (yrkandena A 1-3 och 6-7), att riksdagen A. hos regeringen anhåller

1. att regeringen ger trafikpolitiska utredningen till känna vad i motionen
anförts angående den framtida statliga trafikpolitiken; 2. att motionen i vad
avser sambandet mellan trafikpolitik och regionalpolitik överlämnas till trafikpolitiska
utredningen för beaktande; 3. om åtgärder för att möjliggöra
köp av genomgående biljetter för resor som sker med olika transportmedel;

6. att vad som i motionen anförts beträffande taxesystemet vid SJ ges den
trafikpolitiska utredningen till känna; 7. om en förutsättningslös utredning
angående det svenska inrikesflygets framtida organisation.

1 motionen 1975:372 av herr Hermansson m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen
beslutar hemställa hos regeringen 1. dels att anvisningar som garanterar
handikappanpassning vid byggnation av kollektivtransportmedel och anläggande
av hållplatser utfärdas, 2. dels att i motionen anförda synpunkterna
överlämnas till utredningen beträffande vissa frågor rörande det allmänna
kommunikationsväsendets anpassning till de handikappades behov för beaktande.

I motionen 1975:374 av herrar Lundgren (s) och Jadestig (s) föreslås att
riksdagen beslutar att hemställa om en utredning av charterbolagens verksamhet
i syfte att skärpa kraven på tillförlitlighet och säkerhet.

I motionen 1975:560 av herr Boström m. IL (s) hemställs, såvitt nu är
i fråga (yrkandet 2), att riksdagen som sin mening uttalar att nu gällande
restriktioner inom statensjärnvägar beträffande investeringar och nyanställningar
bör omprövas i de fall detta kan vara regionalpolitisk! motiverat.

I motionen 1975:561 av herr Börjesson i Falköping (c) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär åtgärder i syfte att uppnå sådana ändringar i
SJ:s godstaxor att orättvisorna gentemot mindre orter avlägsnas.

I motionen 1975:563 av herr Börjesson i Falköping (c) och herr förste
vice talmannen Bengtson (c) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller
om att förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik av den 25 oktober
1940 kompletteras med skärpta föreskrifter om inom vilken tid tillståndet
skall begagnas för linjetrafik sedan det utfärdats.

1 motionen 1975:564 av herr Fagerlund m. fl. (s) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om en
bättre samordning av de statliga transportföretagens verksamhet inom ramen
för den regionala trafikplaneringen.

TU 1975:8

I motionen 1975:566 av herr Gustafsson i Säffle m. fl. (c) hemställs att
riksdagen beslutar att hos regeringen begära att en parlamentarisk utredning
tillsätts med uppgift att framlägga en plan över den framtida utbyggnaden
av inre vattenvägar.

1 motionen 1975:567 av herr Gustavsson i Nässjö m. fl. (s) hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att försöksverksamhet med bättre komfort
och större turtäthet för tågresenärer påbörjas på sträckan Nässjö-Hultsfred
-Oskarshamn.

I motionen 1975:569 av herrar Helén (fp) och Fälldin (c) hemställs, såvitt
nu är i fråga (yrkandena 1-3), 1. att riksdagen hos regeringen begär a. att
i avvaktan på den trafikpolitiska utredningens förslag omedelbara åtgärder
vidtas för att öka järnvägarnas konkurrenskraft och ge dem större möjligheter
att ge allmänheten en fullgod service, innebärande bl. a. försök med prissänkningar
på vissa sträckor, förbättrad regional och lokal trafik, chartervagnar
i tåg, förbättrad sovvagnsservice, förbättrad marknadsföring, b. att
den s. k. snittaxan avskaffas vid kombinerade järnvägs- och bussresor i de
fall då SJ använder buss i stället för tåg, c. att SJ:s tioårsplan över behovet
av investeringar omarbetas till ett aktionsprogram i syfte att ge SJ en väsentligt
ökad del av såväl person- som godstrafiken i landet i enlighet med
vad som anförs i motionen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att inga nedläggningar av järnvägar mot berörda kommuners vilja
får göras i avvaktan på resultatet av pågående utredningsarbete, 3. att riksdagen
ger regeringen till känna att verksamheten inom SJ bör inriktas på
förbindelser med särskilda snabbtåg som kan kraftigt reducera nuvarande
restider.

1 motionen 1975:577 av herr Nilsson i Kalmar m. fl. (s) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär att t. ex. genom transportforskningsdelegationen
låta utreda riktlinjer för den framtida väg-och transportplaneringen,
varvid de synpunkter som ovan framförts om regionalpolitiska hänsynstaganden
och skillnaderna i den totala trafikkapaciteten blir beaktade.

I motionen 1975:587 av herr Strömberg i Botkyrka m. fl. (fp) hemställs
att riksdagen hos regeringen begär utredning om möjligheterna att införa
ett system med snabbtåg i en ringlinje runt Mälaren.

I motionen 1975:589 av herrar Torwald (c) och Johansson i Hållsta (c)
hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att direktiven till trafikpolitiska
utredningen kompletteras i enlighet med vad som anges i motionen.

I motionen 1975:841 av herrar Gustafsson i Säffle (c) och Norrby (c) hemställs
att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag om modernisering
och upprustning av Säffle kanal.

I motionen 1975:853 av herr Mattsson i Skee m. fl. (c) hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om sådan ändring av förordningen om tillstånd

1 * Riksdagen /V7.S. /5 sami. Nr 8

TU 1975:8

till linjetrafik att tillstånd, beviljat till trafikföretag, övergår till kommun
om företaget begär och erhåller bidrag för att trafikera den sträcka som
avses med tillståndet.

I motionen 1975:1435 av herrar Andersson i Nybro (c) och Svanström
(c) hemställs att riksdagen begär att regeringen föreskriver 1. att taxorna
i syfte att öka resandet på det trafiksvaga järnvägsnätet baseras på den marginalkostnad
som SJ åsamkas för en tillkommande trafikant, 2. att SJ skall
utforma taxorna på affärsbanenätet med inriktning på en 50-procentig taxesänkning
för sådana veckoturer där mindre än 50 procent av den tillgängliga
kapaciteten är utnyttjad eller så mycket att järnvägarna används i tillfredsställande
omfattning.

1 motionen 1975:1436 av herr Andersson i Nybro m. fl. (c) hemställs att
riksdagen beslutar 1. att uttala att SJ:s investeringar på järnvägsnätet i ökad
utsträckning inriktas på regioner som är eftersatta från kommunikationssynpunkt
och är i behov av regionalpolitiska åtgärder, 2. att uttala att SJ:s
planerade försök med höghastighetståg även bör omfatta linjen från Kalmar
med anknytning till stambanan.

I motionen 1975:1439 av herr Boo m. fl. (c) hemställs att riksdagen beslutar
dels uttala att ytterligare upprivning av järnvägsspår inom Dalarna inte skall
ske, dels i övrigt ge regeringen till känna vad som anförts i motionen.

1 motionen 1975:1441 av herrar Carlström (fp) och Ångström (fp) hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att de kommersiella distriktsenheterna
i Växjö, Umeå och Borås utbyggs i syfte att åstadkomma en aktivering
av försäljnings- och serviceverksamheten i dessa områden.

1 motionen 1975:1444 av herr Fransson m. fl. (c) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär att förslag framläggs om att tillståndsgivningen för
den lokala trafiken överförs från länsstyrelserna till kommunerna, att riksdagen
beslutaratt kommunerna får lagfäst rätt att fastställa taxor och turlistor
för den lokala kollektiva trafiken.

I motionen 1975:1447 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs, såvitt nu är
i fråga (yrkandena 1 och 2), 1. att riksdagen uttalar sig för en sådan utformning
av trafikpolitiken att en viss grundläggande försörjning med kollektiv trafik
med statligt kostnadsansvar ordnas i hela landet och på lika villkor i den
mån regionalpolitiska skäl inte föranleder en annan ordning, 2. att riksdagen
som sin uppfattning uttalar att nedläggning av järnvägsstationer mot berörda
kommuners vilja inte får komma till stånd i avvaktan på resultatet av pågående
utredningsarbete.

I motionen 1975:1448 av herr Gillström (s) föreslås att riksdagen beslutar

1. att den statliga priskontrollen över kommunernas taxesättning för kollektivtrafiken
upphävs, 2. att kommunerna ges möjlighet till insyn och inflytande
i de trafikföretag, vilkas verksamhet subventioneras av kommu -

TU 1975:8

nema, 3. att sådana regler bör utarbetas att ett trafikföretags verksamhet
helt kan övertas av en kommun, vars subvention ger en kostnadstäckning
av minst 50 procent.

I motionen 1975:1451 av herr Granstedt m. fl. (c) föreslås att riksdagen
anhåller hos regeringen att planeringen för lokalisering av post- och SJterminal
till Västerjärva avbryts och att annan lokalisering utreds.

I motionen 1975:1454 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs, såvitt nu är
i fråga (yrkandena 2 och 3), 2. att riksdagen ger regeringen till känna vad
i motionen anförts beträffande den trafikpolitiska utredningens arbete i fråga
om SJ, 3. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts
beträffande riktlinjerna för trafikpolitiken.

I motionen 1975:1455 av herr Henmark (fp) hemställs att riksdagen beslutar
1. att förslag till inskränkningar i SJ-verksamhet som omfattar avbemanning
av stationer eller inskränkning i stationers serviceverksamhet
skall handläggas på sätt som angivits i motionen, 2. att genomförande av
de förslag som i höstas framlades i SJ:s olika distrikt uppskjuts i avvaktan
på ny prövning enligt ovan.

1 motionen 1975:1456 av herr Hermansson m. fl. (vpk) föreslås 1. att
riksdagen uttalar a. att anslaget för bibehållande av olönsamma järnvägsstationer
bör ses över i syfte att åstadkomma en betydande uppjustering,

b. att kravet på SJ om företagsekonomisk lönsamhet vid ställningstagande
till service av s. k. olönsam karaktär bör mildras, c. att taxesänkningar vid
SJ enligt i motionen framförda synpunkter snarast bör komma till stånd,

d. att en planering av bilismens framtida utveckling bör bli föremål för
uppmärksamhet i samband med det pågående utredningsarbetet, e. att ett
program för tung lastbilstrafiks överförande från landsväg till järnväg, bl. a.
genom åtgärder föreslagna i motionen, snarast bör komma till stånd, f. att
statsbidragsbestämmelser för byggande och drift av anläggningar och trafikmedel
i kollektivtrafik utfärdas i enlighet med vad i motionen framhållits
samt att statsbidragsbestämmelser utfärdas även för byggande av cykelleder,

2. att motionens synpunkter i övrigt överlämnas till trafikpolitiska utredningen
för beaktande.

I motionen 1975:1460 av herr Hörberg (fp) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att försöksverksamhet beträffande anropsstyrd busstrafik
(taxibuss) får statligt finansiellt stöd.

1 motionen 1975:1463 av herr Jonsson i Alingsåsm. fl. (fp,c,vpk) hemställs

1. att riksdagen beslutar att regeringen tillsätter en parlamentarisk arbetsgrupp
med inslag från berörda verk och fackliga organisationer för att åstadkomma
ett bättre samarbete mellan de statliga kommunikationsverken,

2. att riksdagen uttalar att ytterligare järnvägsnedläggelser icke får göras
innan pågående trafikpolitiska utredningar slutfört sitt uppdrag.

TU 1975:8

I motionen 1975:1466 av fru Jonäng (c) och herr Björk i Gävle (c) hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av kommunikationerna
i Gävleborgs län i syfte att uppnå den regionala trafikplaneringens målsättning,
2. att riksdagen uttalar att samråd alltid bör ske med berörda kommuner
och SJ-befattningshavare, såsom tågbefäl, innan nedläggning eller
indragning av trafikförbindelser sker.

1 motionen 1975:1468 av herrar Karlsson i Mariefred (c) och Sundkvist
(c) hemställs att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna de synpunkter
på kommunikationsfrågorna inom en region av den typ Södermanlands län
representerar som framförts i motionen.

I motionen 1975:1474 av herrar Lindahl i Hamburgsund (fp) och Jonsson
i Alingsås (fp) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen om indragningar och avbemanning av järnvägsstationer.

1 motionen 1975:1494 av herr Olsson i Järvsö m. fl. (c) hemställs att riksdagen
begär att regeringen i samråd med trafikföretagen skyndsammast
genomför ett åtgärdsprogram för ökat resande med kollektiva trafikmedel
enligt vad som i motionen angivits.

I motionen 1975:1499 av herr Stjernström (c) hemställs att riksdagen ånyo
hos regeringen kräver att omedelbara åtgärder vidtas för upprustning av
inlandsbanan i avvaktan på trafikpolitiska utredningens mera definitiva resultat.

1 motionen 1975:1500 av herrar Stjernström (c) och Åsling (c) hemställs
att riksdagen begär att regeringen tar initiativ till att en flygförbindelse mellan
Östersund och Trondheim inrättas.

I motionen 1975:1501 av herrar Stjernström (c) och Åsling (c) hemställs

1. att riksdagen som sin mening uttalar att försämringar i försörjningen
med tågtrafik inte får komma till stånd och att kostnader - inkl. kostnader
för det i motionen nämnda rabattenngsförsöket - som eventuellt inte kan
täckas inom ramen för bidraget till icke lönsam trafik skall bestridas genom
nedsättande av kravet på företagsekonomisk förräntning inom verket, 2.
att riksdagen begär att regeringen undanröjer de hinder SJ anser sig ha
för att avskaffa snittaxan.

I motionen 1975:1507 av herr Torwald m. fl. (c) hemställs att riksdagen
som sin mening uttalar att SJ skall lämna ut det material som trafikpolitiska
utredningen behöver för att kunna fullgöra sitt uppdrag på ett tillfredsställande
sätt.

TU 1975:8

Utskottet

Allmänna riktlinjer för den framtida trafikpolitiken, m. m.

I motionen 212 framhålls - mot bakgrunden av kommunikationsförhållandena
i Örebro län - att det med hänsyn till transporternas betydelse
för näringslivets utbyggnad och lokalisering är ytterst angeläget att en satsning
görs under det närmaste årtiondet på att förbättra kommunikationerna.

Det är sålunda enligt motionärerna rimligt att överväga de samhällsekonomiska
vinster som kan göras genom en målmedveten satsning på att
förstärka vägnätet och statens järnvägar under det närmaste årtiondet. En
sådan investeringsverksamhet kan ge säkra arbetsplatser åt många samtidigt
som de allmänna förutsättningarna för en decentraliserad industriell expansion
förbättras. Under hänvisning härtill hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en skyndsam översyn och redovisning av möjligheterna
att under den närmaste tioårsperioden satsa väsentligt ökade belopp på en
snabb upprustning av vägar och järnvägar.

I motionen 367 framhålls att samhället har ansvar för att tillfredsställande
transportmöjligheter kan erbjudas näringslivet och medborgarna samt att
trafiken utförs till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad.

En grundtanke i 1963 års trafikpolitik är enligt motionen att en fri konkurrens
är ägnad att leda till en fördelning av transportarbetet på olika transportmedel
som medför lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. För
sådana transporter där järnvägen eller linjeflyget av ekonomiska eller trafiktekniska
skäl har ensamrätt saknas emellertid alltfort effektiv priskonkurrens.

Diskussionen om transportpolitikens lämpliga utformning bör ha sin utgångspunkt
i samhällets samlade transportbehov snarare än i de enskilda
trafikföretagens situation. Trafikpolitikens mål får inte vara att skydda det
ena eller andra trafikmedlet mot en prispressande konkurrens eller att dämpa
något annat trafikmedels utveckling. Trafikapparatens utformning måste
sålunda enligt motionärerna styras av medborgarnas fria val. I de fall där
människornas och företagens efterfrågan inte är tillräcklig för att vidmakthålla
en trafik som samhället från andra synpunkter anser nödvändig bör
staten träda in. Det är vidare enligt motionärerna nödvändigt att aktivt
verka för överensstämmelse mellan trafikpolitiken och regionalpolitiken.
Ett samlat grepp måste tas över trafik- och regionalpolitiken så snart som
möjligt. Ett interregionalt persontrafiksystem måste skapas som ger alla
län i huvudsak likvärdiga kontaktmöjligheter. Inrikesflyget måste självklart
spela en mycket central roll i ett sådant system, men det bör inte tas för
givet att den nuvarande företagsstrukturen och de nuvarande ägarförhållandena
är lämpligast. Det svenska inrikesflygets organisation bör förutsättningslöst
utredas i syfte att genom ett större inslag av konkurrens stimulera
flygtrafikens utveckling.

Mot bakgrund av det anförda hemställs slutligen att riksdagen hos regeringen
anhåller att regeringen ger trafikpolitiska utredningen till känna
1" Riksdagen 1975. 15 sami. Nr 8

TU 1975:8

vad i motionen anförts angående den framtida statliga trafikpolitiken, att
motionen i vad avser sambandet mellan trafikpolitik och regionalpolitik
överlämnas till trafikpolitiska utredningen för beaktande samt att en förutsättningslös
utredning kommer till stånd angående det svenska inrikesflygets
framtida organisation.

I motionen 1447 understryks att staten skall ha kostnadsansvaret för en
grundläggande försörjning med kollektiva kommunikationer i hela landet.
Det förordas att huvuddelen av de kollektiva kommunikationerna skall organiseras
i ett riksnät vari olika trafikslag och trafikutövare är inordnade.
Utvecklingen av ett riksnät innebär att en försörjning med kollektiv personoch
godsbefordran garanteras i orter av olika storlek och struktur. Riksdagen
skall ange de normer för trafiken för vilka staten har kostnadsansvaret.
Utifrån dessa normer skall planeringen ske av trafiken på riksnivå och regional
nivå. Nära samarbete förutsätts i planeringen då det gäller att skapa
ett så långt möjligt sammanhängande trafiknät. Motionen utgår även från
att jämlikhet kommer att skapas i den nya trafikpolitiken vad avser taxeberäkningen.
Sålunda bör enhetlig taxa komma till användning oavsett
om olika trafikslag och trafikföretag ombesörjer resa eller frakt för en viss
sträcka. Under hänvisning härtill hemställs slutligen att riksdagen uttalar
sig för en sådan utformning av trafikpolitiken att en viss grundläggande
försörjning med kollektiv trafik med statligt kostnadsansvar ordnas i hela
landet och på lika villkor i den mån regionalpolitiska skäl inte föranleder
en annan ordning.

I motionen 1454 framhålls att den nuvarande trafikpolitiken är bristfällig.
Den har inte klarat målsättningen att ge en tillfredsställande transportförsörjning
för landets olika delar. I motionen redovisas principiella synpunkter
som bör ligga till grund för den nya trafikpolitik som förbereds inom en
rad utredningar som inom kort kommer att lämna sina förslag. Krav framförs
således påen trafikpolitisk ramhushållning och en integrerad transportteknik.
En detaljreglering av de olika trafikmedlens verksamhet avvisas. Järnvägstrafiken
anses böra ges bättre konkurrensförutsättningar. I motionen framhålls
att den trafikpolitiska utredningen givetvis måste få tillgång till allt
det material inom SJ som behövs för att utredningen enligt sina direktiv
skall kunna beakta SJ:s kostnadsstruktur, marknadsförhållanden och servicemöjligheter
vid utformningen av ett nytt taxesystem. SJ:s obenägenhet
att ge utredningen full insyn i detta hänseende kritiseras. Särskild uppmärksamhet
måste enligt motionen riktas på luftfartens problem. Vidare
understryks sjöfartens väsentliga roll i transportpolitiken och pekas på behoven
av förbättrade finansieringsmöjligheter förden mindre och medelstora
sjöfarten, samordning mellan sjö- och landtransporter samt bättre service
till sjöfarten genom sjömätning. Slutligen begärs i motionen att riksdagen
ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande den trafikpolitiska
utredningens arbete i fråga om SJ samt vad i motionen anförts
beträffande riktlinjerna för trafikpolitiken.

TU 1975:8

I sitt betänkande 1974:8 - angående den statliga trafikpolitiken m. m.

- erinrade utskottet om det omfattande utredningsarbete som pågår på det
trafikpolitiska området genom bl. a. den trafikpolitiska utredningen, trafikplaneringsutredningen,
kollektivtrafikutredningen och utredningen avseende
regionalt gällande generella trafikrabatter (50-kortsutredningen) samt
länsstyrelsernas regionala trafikplaneringsarbete. I anslutning härtill konstaterades
också att innehållet i direktiven för den förstnämnda utredningen

- vartill även hänvisas i årets budgetproposition - i väsentliga delar innebar
ett tillgodoseende av vissa motionsledes anförda synpunkter. Utskottet förutsatte
också att i vissa avseenden utredningens arbete utvidgades i enlighet
med motionärernas yrkanden. Då utskottet även i övrigt ansåg de i en
rad motioner anförda synpunkterna vara av väsentlig betydelse för det fortsatta
utredningsarbetet på det trafikpolitiska området föreslog utskottet att
motionerna överlämnades till den trafikpolitiska utredningen och trafikplaneringsutredningen
för deras överväganden. Riksdagen beslöt i enlighet
härmed (rskr 1974:230) samt gav Kungl. Maj:t till känna även vad utskottet
i övrigt anfört beträffande främst SJ:s verksamhet samt dess investeringsoch
taxepolitik m. m.

Såsom av budgetpropositionen framgår har länsstyrelserna under november
och december månader år 1974 avgett sina slutliga förslag till trafikplaner.

I fråga om den fortsatta behandlingen av dessa är avsikten, enligt propositionen,
att de skall utvärderas och avstämmas för att kunna nyttiggöras
i det fortsatta trafikpolitiska utrednings- och utvecklingsarbetet. Vissa delförslag
från den trafikpolitiska utredningen har också aviserats. Vidare beräknas
kollektivtrafikutredningen under den närmaste tiden slutföra sitt arbete.
Förslag förväntas även från kommittén för den långsiktiga vägplaneringen
liksom från 50-kortsutredningen.

Under senare delen av år 1974 har av kommunikationsministern gjorts
vissa uttalanden rörande nedläggning av trafiksvaga bandelar m. m. som
ej torde stå i överensstämmelse med riksdagens tidigare uttalanden härom.
Av SJ:s petita för budgetåret 1975/76 framgår vidare att SJ anser sig kunna
verkställa riksdagens beslut i vad avser vissa taxefrågor m. m. endast därest
särskilda medel härför ställs till förfogande - vilket dock redan avvisats
av såväl regeringen som riksdagen.

Mot bakgrund bl. a. av det anförda har utskottet vid sin behandling av
de vid årets riksdag väckta motionerna funnit det vara angeläget att ånyo
fästa regeringens uppmärksamhet på vissa frågor rörande den statliga trafikpolitiken
- för beaktande vid prövningen av de förslag som olika trafikpolitiska
utredningar avser att lägga fram under året.

Den nuvarande trafikpolitiken är som både kommunikationsministern
och motionärerna framhållit bristfällig och har inte klarat den trafikpolitiska
målsättningen att ge en tillfredsställande transportförsörjning för landets
olika delar. Det är därför angeläget att det pågående utredningsarbetet på
det trafikpolitiska området snarast resulterar i förslag som är bättre ägnade
att uppfylla detta syfte.

TU 1975:8

Avgörande beslut om den långsiktiga trafikpolitiken måste komma till
stånd inom en snar framtid. Samhället måste därvid ha ansvar för att tillfredsställande
transportmöjligheter kan erbjudas näringslivet och medborgarna
till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader. En effektivare och
mera långtgående samordning än f. n. med regional- och lokaliseringspolitiken
- på grundval av samhällsekonomiska värderingar och med hänsynstaganden
till arbetsmarknads- och miljöpolitiska synpunkter - måste
också komma till stånd. Härvid kommer självfallet även planerings- och
utvecklingsfrågor med avseende på privatbilismen att aktualiseras.

Ansvaret för en grundläggande försörjning med kollektiva kommunikationer
i hela landet bör åvila staten. Huvuddelen av dessa kommunikationer
bör organiseras i ett för hela landet omfattande nät, vari olika trafikslag
och trafikutövare inordnas. Härigenom skall en grundläggande försörjning
med kollektiv person- och godsbefordran garanteras i orter av olika storlek

och struktur. Trafikpolitiken bör således som kommunikationsministern nyligen
framhållit grundas på principen att utjämna skillnaden i sociala och
ekonomiska hänseenden mellan enskilda eller grupper av människor såväl
inom som mellan olika regioner.

Riksdagen bör ange de principer för trafiken för vilka staten har kostnadsansvaret.
Utifrån dessa principer skall planeringen ske av trafiken på
riksnivå och regional nivå. Nära samarbete förutsätts i planeringen då det
gäller att skapa ett sammanhängande trafiknät. I vad avser taxeberäkningen
bör - inte minst ur jämlikhetssynpunkt - så långt möjligt enhetlig taxa
komma till användning oavsett om olika trafikmedel och trafikföretag ombesörjer
resa eller frakt för en viss sträcka.

Detta torde i sin tur innebära att det strikta företagsekonomiska kostnadsansvaret
i större utsträckning måste ersättas med ett kostnadsansvar
som baseras på samhällsekonomiska avvägningar. Samhället måste som följd
härav i sin planering beräkna tillräckliga resurser eller ramar för att en tillfredsställande
transportförsörjning skall kunna uppnås. Inom dessa bör de
olika trafikutövarna ges möjligheter att i marknadsmässiga former göra sig
gällande efter sina förutsättningar.

Det bör också ankomma på regeringen att närmare överväga och lägga
fram förslag rörande formerna för den samordning mellan olika trafikgrenar
och deras planering m. m. som nu erfordras. I samband härmed bör närmare
prövas hur de i motionerna 564 och 1463 aktualiserade frågorna rörande
en bättre och mera effektiv samverkan - i samråd med bl. a. fackliga organisationer
- mellan de olika statliga affärsverken i vad avser planering,
pris- och taxesättning samt verksamheten i övrigt på såväl central som regional
och lokal nivå lämpligen skall kunna åstadkommas. Utskottet anser
i likhet med motionärerna att de nuvarande förhållandena på detta område
ej är tillfredsställande.

Den integrerade trafikpolitik, som enligt det anförda bör eftersträvas, kan
bli effektiv från samhällsekonomiska och regionalpolitiska utgångspunkter
endast om den utformas så att snärjande detaljregleringar undviks. Detta

TU 1975:8

synes bäst ske om varje transportmedels tjänster prissätts med hänsyn till
de samhällsekonomiska kostnaderna. Effektiviteten i transportapparaten och
kvaliteten på transporttjänsterna torde också främjas bäst genom en med
tillbörligt beaktande av dessa aspekter i möjligaste mån lika konkurrens
mellan trafikmedel och trafikföretag.

För att alla delar av landet skall få en tillfredsställande trafikförsörjning
inom rimlig tid måste vidare den kollektiva trafiken förbättras och byggas
ut. En förutsättning härför är att redan gjorda investeringar inom kommunikationssektorn
i dess helhet vidmakthålls. Detta gäller främst järnvägsoch
landsvägsnäten men även investeringarna avseende exempelvis sjöfart
och luftfart.

Såsom i motionen 212 framhållits bör därvid en målmedveten och kraftig
satsning under det närmaste årtiondet göras på att förstärka vägnätet och
statens järnvägar. Vad beträffar vägarna vill utskottet i sammanhanget hänvisa
till sina uttalanden i betänkandet TU 1975:1 om att riktlinjer för den
fortsatta vägplaneringen samt ett långsiktigt program för den framtida vägpolitiken
senast under år 1976 bör föreläggas riksdagen.

Vad beträffar luftfarten konstaterade utskottet i sitt betänkande 1974:8
att de allmänna betingelserna för denna naturligen torde komma att behandlas
av den trafikpolitiska utredningen i anslutning till frågan om det
trafikpolitiska kostnadsansvaret. Frågan om luftfartens trafikuppgifter i förhållande
till andra trafikgrenar kunde förväntas komma att närmare behandlas
av trafikplaneringsutredningen. Utskottet ansåg sig vidare kunna
utgå från att såväl inrikesflygets pris- och taxefrågor som luftfartsfrågorna
i deras helhet komme att i lämpligt sammanhang bli föremål för särskild
utredning.

Som framgår av ett interpellationssvar den 6 december 1974 har f. ö.
AB Aerotransports (ABA) arbetsutskott i samråd med SAS’ och Linjeflygs
styrelser igångsatt en utredning om ändamålsenliga former för samarbete
mellan SAS och Linjeflyg beträffande de svenska inrikeslinjerna i syfte att
utjämna förutsättningarna för de båda företagens lönsamhet. Arbetet avses
skola bedrivas med sikte på snara lösningar.

Det står enligt utskottets mening alldeles klart att järnvägarna även i
framtiden måste spela en betydande roll för både gods-och persontransporter.
Även miljöhänsyn och trafiksäkerhetsskäl liksom önskvärdheten av en mera
energisnål trafik gör det nödvändigt att den rälsbundna trafiken stimuleras.
Taxepolitiken måste bedrivas med tanke härpå och vidare måste SJ över
huvud taget försöka göra sin del av den kollektiva trafiken mera attraktiv
och bättre anpassad till trafikanternas önskemål.

En förutsättning för att järnvägarna skall kunna hävda sig i konkurrensen
är att det görs en ordentlig omprövning från samhällsekonomiska utgångspunkter
av principerna för SJ:s verksamhet och att även den hittillsvarande
beräkningsmetodiken beträffande de olönsamma bandelarna omprövas.

TU 1975:8

Utskottet vill i anslutning härtill erinra om att den trafikpolitiska utredningen
bl. a. har till uppgift att vid utformningen av ett nytt taxesystem
beakta SJ:s kostnadsstruktur, marknadsförhållanden och servicemöjligheter.
Det borde då vara självklart att en utredning som har dessa uppgifter måste
ha full insyn i kostnadsstrukturen, vilket torde vara oundgängligen erforderligt
för att utredningen skall kunna fullfölja sitt arbete i enlighet med
sina direktiv.

Utskottet förutsätter därför att regeringen - i enlighet med de i motionerna
1454 och 1507 framförda yrkandena - föranstaltar om att uppgifter i berörda
hänseenden i all erforderlig utsträckning ställs till utredningens förfogande.

Järnvägarna måste upprustas så att de framgångsrikt kan hävda sig inom
ramen för ett samordnat transportsystem. Fjärrtransporter av tungt gods
bör enligt utskottet gå på järnväg i de fall de praktiska möjligheterna finns.
Detta bör ske i ett nära samarbete med andra trafikmedel. Att genom detaljerade
regleringsåtgärder styra över trafiken från landsväg till järnväg bör
dock inte komma i fråga.

Lastbilarna kommer att spela en betydelsefull roll i ett sådant transportsystem.
Deras andel i transportförsörjningen kommer av naturliga skäl att
vara störst på de kortare avstånden. Även vid en långtgående samordning
järnväg-lastbil resp. båt-lastbil kommer dock fjärrtrafiken på landsväg att
ha betydelse, bl. a. därför att stora områden av landet saknar järnvägsnät.
Det är viktigt att åkerinäringen - såväl större som mindre företag - ges
goda arbetsförutsättningar och att ett mycket omfattande samarbete äger
rum mellan SJ och olika lastbilsföretag. Detta motiveras av att kostnaderna
för tekniskt avancerade transportlösningar blir så stora att de olika transportmedlens
kapacitet måste utnyttjas på ett mera rationellt sätt. Därför
måste de hittills ganska strikta gränserna mellan olika transportsätt försvinna.
Möjligheterna för olika lastbilsföretag att köpa transporttjänster av
SJ för kombinerade transporter i egen regi järnväg-lastbil bör t. ex. kunna
vidgas. Ett samarbete av detta slag bör så långt det över huvud taget är
möjligt bygga på avtal och inte på regleringar.

Uppkommande frågor om nedläggningar av järnvägar och indragningar
av stationer bör ses i ett mera långsiktigt perspektiv. Någon nedläggning
av järnvägar och järnvägsstationer bör därför i överensstämmelse med de
synpunkter på dessa frågor som anförts i motionen 569 - mot berörda kommuners
vilja - inte få ske under pågående utrednings- och planeringsarbete.
Indragningsåtgärder i fråga om stationer bör dock kunna övervägas i de
fall där det framstår som ett nödvändigt led i en teknisk rationalisering,
exempelvis genom införande av fjärrblockering, som ett led i en omläggning
av godshantering i fall där godsunderlaget är mycket begränsat - och där
alternativet uppenbarligen innebär att de berörda kunderna garanteras en
klar förbättring - samt för utnyttjande av bandelen till följd av de krav
som kan komma att ställas av en expansiv fjärrtrafik. 1 anslutning härtill

TU 1975:8 13

vill utskottet ånyo (jfr TU 1974:8) och i anledning av yrkande i motionen
1456 understryka vikten av att SJ i sin fortlöpande investeringsplanering
och i sina årliga anslagsframställningar beaktar medelsbehovet för bibehållande
av icke lönsamma järnvägsanstalter samt att härav föranledd uppjustering
av anslagsmedlen för detta ändamål av regeringen vidtas.

Det anförda innebär i sin tur att SJ inte ensidigt kan driva kravet på
företagsekonomisk lönsamhet vid ställningstagande till service av s. k. olönsam
karaktär.

Det är vidare enligt utskottets mening inte tillräckligt att låta framställningar
om nedläggningar av järnvägslinjer vila i avvaktan på trafikplaneringsverksamheten.
Tveksamheten om järnvägarnas framtida roll är därmed
inte undanröjd. Det ger inte tillräcklig stabilitet åt beslut om lokaliseringar
av företag eller fraktavtal som under tiden måste fattas. Ett klargörande
uttalande om statsmakternas avsikt att tilldela järnvägarna en mera betydande
roll i den framtida transportförsörjningen är därför i hög grad motiverat.

För att nå en önskvärd utveckling av framförallt transporterna över längre
avstånd måste statens järnvägars konkurrenskraft förstärkas. SJ bör sålunda
ges de resurser som erfordras för att möta kundernas behov av ökad transportservice,
t. ex. vad gäller snabba och kontinuerliga transporter. Det gäller
inte minst företagets möjligheter att hålla eller ingå bindande avtal om transporttider.
Härav föranledda krav på statens järnvägar bör beaktas vid prövningen
av verkets framställningar om investeringsmedel och även internt
i företagets investeringspolitik.

Vad i det föregående anförts innebär i väsentliga delar ett tillgodoseende
av yrkandena i motionen 212 rörande upprustning av vägar och järnvägar,
motionen 367 om trafikpolitiken, yrkandena A 1-2 och 7, motionen 564
rörande bättre samordning av de statliga transportföretagens verksamhet,
motionen 569 om åtgärder för att öka SJ:s konkurrenskraft, yrkandet 2,
motionen 589 om samhällsekonomiska bedömningsgrunder inom trafikpolitiken,
motionen 1447 om trafikpolitiken, yrkandena 1-2, motionen 1454
om trafikpolitiken, yrkandena 2-3, motionen 1456 om trafikpolitiken, yrkandena
1 a och b, motionen 1463 om ökat samarbete mellan kommunikationsverken
m. m., motionen 1474 rörande indragning av järnvägsstationer.

Vad utskottet i det föregående anfört bör av riksdagen ges regeringen
till känna.

Av det anförda följer att utskottet ej kan tillstyrka yrkandena i motionen
1456 om trafikpolitiken i vad avser en planering av bilismens framtida utveckling
och åtgärder för överförande av tung lastbilstrafik till järnväg -allt i enlighet med motionärernas förslag - samt att motionens synpunkter
i övrigt skall överlämnas till trafikpolitiska utredningen för beaktande. Mo -

TU 1975:8

tionärernas yrkande i vad avser taxesänkningar torde dock tillgodoses genom
vad utskottet under avsnittet om taxefrågor m. m. i det följande anför.

Ej heller kan utskottet tillstyrka yrkandena i motionen 577 om riktlinjer
för den framtida väg- och transportplaneringen och 1455 om besparingsåtgärderna
inom SJ.

Järnvägsfrågor i övrigt samt taxefrågor m. m.

Den trafikpolitiska utredningen bör enligt utskottets mening lägga fram
förslag i frågor av den karaktär som ovan berörts. Vissa krav måste emellertid
uppfyllas redan under den tid utredningen arbetar om inte järnvägarna skall
tappa mer trafik och situationen på vägarna därigenom bli ännu värre än
den är i dag. Som ett viktigt led i detta arbete bör, såsom i motionen 569
yrkats, SJ:s tioårsplan över behovet av investeringar omarbetas till ett lämpligt
aktionsprogram i syfte att ge SJ väsentligt ökad del av såväl personsom
godstrafiken i landet.

Betydande ansträngningar måste redan nu göras för att successivt anpassa
SJ:s verksamhet till de ökade kraven på person- och godstrafiken. En ytterligare
förnyelse av den rullande materielen är angelägen så att den bättre
svarar mot en ändrad lastteknik och nya och förändrade transportbehov.
En fortsatt upprustning av bannätet bör ske för att medge ökad snabbhet
och bekvämlighet. Bl. a. bör därvid, i enlighet med riksdagens tidigare ställningstagande
och såsom i motionen 1499 yrkats åtgärder för upprustning
av inlandsbanan vidtas i avvaktan på utredningens mera definitiva resultat.
På godshanteringssidan är investeringar i tekniskt välutrustade terminalanläggningar
viktiga.

Utvecklingsarbetet på godstrafikområdet bör främst inriktas på att öka
järnvägstransporternas kvalitet i fråga om snabbhet, regularitet och godsbehandling
och på att skapa gynnsamma förutsättningar för kombinerad
trafik järnväg-lastbil, järnväg-båt.

SJ har gjort vissa försök med sänkta biljettpriser för att utröna om intäktsnivån
kan höjas genom merförsäljning och om trafiktopparna kan kapas
genom generella sänkningar av biljettpriserna på dagar och tåg med dålig
beläggning. Denna försöksverksamhet med sänkta priser bör - i avvaktan
på resultatet av det pågående utredningsarbetet och i enlighet med vissa
av kommunikationsministern nyligen gjorda uttalanden - fortsätta i syfte
inte minst att stimulera trafik på banor där det finns stor ledig kapacitet
i tågen samt på sträckor som är socialt och regionalpolitisk! viktiga. Bl. a.
bör försök med kraftigt reducerade priser på inlandsbanan sättas i gång
utan dröjsmål även i syfte att främja turismen i Norrlands inland.

På de riktigt långa sträckorna är en sänkning av taxorna särskilt väl motiverad.
En sådan kan innebära att ett maxipristak införs vid viss sträcka,
t. ex. 500 km, eller en procentuellt stigande reduktion vid resor över t. ex.
400 km utöver vad som sker i gällande zontaxor.

TU 1975:8

Dessa försök med prissänkningarskulle ge värdefullt material för pågående
utredningar och ge bättre fart åt den uppgång i resandet som nu kommit
i gång. SJ bör vidare upplåta vissa vagnar i tågen till charterresor. Därigenom
skulle det vara möjligt att öka beläggningen och vinna nya resenärer. Chartertrafik
bör sålunda utan dröjsmålsätta i gång och sedan utvidgas.

Såsom av budgetpropositionen (bil. 8, s. 202) framgår har SJ i anledning
av riksdagens tidigare uttalande om önskvärdheten av en fortsatt försöksverksamhet
med trafikstimulerande rabatter begärt särskilda medel för att
kunna genomföra vissa rabattförsök. Departementschefen framhåller emellertid
att han själv finner angeläget att SJ - med en aktiv marknadsföring
av sina tjänster och då även med anlitande av rabatter - söker stimulera
till ökat utnyttjande av järnvägen. Särskilt viktigt anges det vara att därvid
påverka resebenägenheten så att den såvitt möjligt inriktas på den lediga
kapacitet SJ kan ha. Detta sägs böra vara en naturlig strävan inom ramen
för SJ:s eget ekonomiska ansvar. Riksdagens angivna uttalande förklaras
också ha denna innebörd. Den av SJ begärda medelsanvisningen avstyrks
därför. Riksdagen har också fattat beslut i enlighet härmed (TU 1975:10,
rskr 1975:79).

SJ har under en del år tillämpat den s. k. snittaxan. Den innebär bl. a.
att den som har tur- och returbiljett på SJ får lösa tilläggsbiljett om SJ
på någon sträcka satt in buss i stället för tåg, eftersom bussresan ansetts
vara en ny resa och den fördelaktiga zontaxeberäkningen avbrutits. Denna
taxa har vållat stark irritation och sannolikt lett till minskad trafik.

Riksdagen har vid två tillfällen slagit fast att denna olägenhet skall elimineras.
Regeringen har också meddelat detta till SJ - till synes dock utan
resultat.

Med anledning härav samt av motionsledes framförda yrkanden och då
utskottet alltjämt är av samma uppfattning förutsätter utskottet att regeringen
meddelar SJ sådana direktiv att tillämpningen av denna taxa omedelbart
upphör. Även i övrigt bör tillses att intentionerna i de uttalanden
som av riksdagen gjorts i SJ-frågor av verket fullföljs.

1 anslutning härtill må erinras om att riksdagen vid behandlingen av
propositionen 1972:133 angående omorganisation av SJ strök under att de
kommersiella enheterna i Växjö, Borås och Umeå - i syfte inte minst att
åstadkomma en även på längre sikt önskvärd aktivering av försäljningsoch
serviceverksamheten - skulle inordnas i den fasta distriktsorganisationen.
Utskottet förutsätter alltjämt att beslutet härom fullföljs i enlighet
med nämnda uttalande.

Förbättrad service till de resande och till dem som utnyttjar SJ för godstransporter
kan enligt utskottets uppfattning ge SJ goda möjligheter att öka
sin transportandel. Bl. a. bör sålunda servicen i restaurangvagnarna och bekvämligheten
i sovvagnarna förbättras samt snabbtåg sättas i trafik. Införandet
av sådana skulle ge SJ möjligheter att vidga trafiken på stambanorna

TU 1975:8

och även kunna ge Norrland snabba kommunikationer med resten av landet.
Försöken med snabbtåg bör därför forceras i syfte att ge riksdagen underlag
för beslut i frågan och därmed möjliggöra en bättre planering på området.

En förbättrad regional och lokal trafik är också nödvändig liksom åtgärder
mot trafikhämmande ojämnheter i taxorna av sådan karaktär som anges
i motionen 561.

Vad sålunda anförts innebär i väsentliga delar ett tillgodoseende av yrkandena
i motionen 367 om trafikpolitiken, yrkandena A 3 och 6, motionen
561 om ändring av SJ:s godstaxor, motionen 569 om trafikpolitiken, yrkandena
1 a-c och 3, motionen 1441 om SJ:s kommersiella distriktsenheter
i Växjö, Borås och Umeå, motionen 1456 om trafikpolitiken, yrkandet 1 c,
motionen 1494 om åtgärder för ökad kollektivtrafik, motionen 1499 om
upprustning av inlandsbanan och motionen 1501 om försöksverksamhet
med rabatterad persontrafik på tåg m. m.

Vad utskottet nu i berörda frågor anfört bör av riksdagen ges regeringen
till känna.

De i motionen 1435 framförda förslagen rörande vissa åtgärder för att
öka resefrekvensen på trafiksvaga järnvägslinjer m. m. är av den karaktären
att de naturligen kommer att tas upp inom den trafikpolitiska utredningen.
Utskottet anser därför någon särskild åtgärd från riksdagens sida ej erforderlig
och avstyrker följaktligen motionen.

Regionala och interregionala planeringsfrågor m. m.

I anvisningarna till länsstyrelserna om regional trafikplanering togs bl. a.
upp frågan om interregional trafik. Sålunda framhölls att den interregionala
trafiken borde beaktas i den regionala trafikplaneringen med hänsyn dels
till behovet att i lämplig utsträckning samordna de regionala transporterna
med de mera övergripande trafikströmmarna till och från övriga delar av
landet, dels till de återverkningar i fråga om dimensioneringen av den egna
regionens transportnät och trafikanläggningar som de övergripande trafikströmmarna
kunde ha. Vidare framhölls att den regionala trafikplaneringen
skulle ske i nära samverkan mellan länsstyrelserna och trafikplaneringsutredningen.
mellan länsstyrelserna inbördes och mellan länsstyrelserna och
kommunerna inom resp. län. I anslutning härtill konstaterades att länen
- med hänsyn till allmänhetens och näringslivets kontaktmönster - inte
alltid utgör från trafikplaneringssynpunkt funktionellt lämpligt avgränsade
områden. En regional trafikplanering för ett län måste därför i viss utsträckning
på lämpligt sätt avstämmas med motsvarande planering i ett eller flera
angränsande län.

Inom ramen för den regionala trafikplaneringen har länsstyrelserna haft
att söka uppställa en målsättning för resp. läns trafikförsörjning samt ge
förslag till hur trafiken skall bedrivas. Länsstyrelserna har under november
och december månader år 1974 avgett sina slutliga förslag till trafikplaner.

TU 1975:8

I fråga om den fortsatta behandlingen av länsstyrelsernas trafikplaner är,
som tidigare nämnts, enligt budgetpropositionen avsikten att dessa skall
utvärderas och avstämmas för att kunna nyttiggöras i det fortsatta trafikpolitiska
utrednings- och utvecklingsarbetet.

Under hänvisning till det utredningsarbete som således pågår inom trafikplaneringsutredningen
samt i samband med länsstyrelsernas och vederbörande
verks fortlöpande planeringsarbete finner utskottet någon anledning
inte föreligga att riksdagen nu - såsom i motionen 1468 yrkats - ger regeringen
till känna de synpunkter motionärerna anfort på kommunikationsfrågorna
inom en region av den typ Södermanlands län representerar. Vad
beträffar de av motionärerna speciellt upptagna vägfrågorna vill utskottet
-såsom redan i dess betänkande 1975:1 rörande vägbudgeten m. m. uttalats
- framhålla att sådana frågor bör behandlas i den för prövning av vägärenden
stadgade ordningen.

Av samma skäl avstyrks motionen 170 angående kollektivtrafiken till
och från västra Hälsingland samt motionen 1466 vari yrkats att riksdagen
hos regeringen anhåller om en översyn av kommunikationerna i Gävleborgs
län.

Jämväl under hänvisning till det anförda avstyrks motionen 560 om regionalpolitiska
stödåtgärder för främjande av transportväsendet, m. m., yrkandet
2, motionen 567 om persontrafiken på sträckan Nässjö-Oskarshamn,
motionen 587 om införande av ett system med snabbtåg i Mälarregionen,
och motionen 1436 om regionalpolitisk inriktning av SJ:s investeringar.

Detsamma gäller yrkandet i motionen 1439 att riksdagen dels uttalar att
ytterligare upprivning av järnvägsspår inom Dalarna inte skall ske, dels
i övrigt ger regeringen till känna vad som anförts i motionen. I anslutning
till motionärernas uttalande om rivningstillståndet förbandelen Vika-Sågen
må dock erinras om att detta på begäran av fjolårets riksdag redan återkallats.

Beträffande yrkandet i motionen 1500 - att riksdagen begär att regeringen
tar initiativ till att en flygförbindelse mellan Östersund och Trondheim inrättas
- vill utskottet framhålla att frågan härom genom niedlemsförslag
aktualiserats i Nordiska rådet. Då utskottet förutsätter att den som följd
härav närmare utreds - vilket också utskottet finner angeläget - synes någon
särskild åtgärd från riksdagens sida inte nu erforderlig.

I anledning av yrkandet i motionen 275 om utbyggnaden av ostkustbanan
vill utskottet erinra om att vissa vid fjolårets riksdag väckta motioner
berörande bl. a. denna fråga på riksdagens begäran överlämnats till trafikplaneringsutredningen
och den trafikpolitiska utredningen för deras överväganden.
Under hänvisning härtill finner utskottet den nu aktuella motionen
inte påkalla någon riksdagens särskilda åtgärd.

I motionen 1975:1451 har hemställts att riksdagen hos regeringen anhåller

TU 1975:8

att planeringen för lokalisering av post- och SJ-terminal till Västerjärva avbryts
och att annan lokalisering utreds.

De anläggningar varom här är fråga berör såväl Solna kommun som Storstockholmsregionen
i övrigt och bedöms enligt vad utskottet erfarit av de
båda verken som nödvändiga för att de stora trafik- och servicebehov
som inom området föreligger skall kunna tillgodoses på ett betryggande
sätt. Något annat lämpligt alternativ för lokalisering av anläggningarna har
av verken ej heller befunnits föreligga. Sedan åtskilliga år tillbaka pågår
därför ett omfattande och komplicerat utrednings- och förhandlingsarbete
för att i samråd med vederbörande regionala och lokala myndigheter m. fl.
få till stånd en för de olika parterna så gynnsam lösning som möjligt av
frågorna. Det måste enligt utskottets uppfattning få ankomma på de båda
verken att fortsätta arbetet härmed samt att i föreskriven ordning för statsmakternas
prövning anmäla härav föranledda förslag eller eljest uppkommande
spörsmål. Utskottet vill dock i sammanhanget understryka att staten
såsom en stor arbetsgivare i regionen har ett ansvar för en förbättrad inomregional
balans.

Under hänvisning till det anförda och då utskottet anser det fortsatta
utrednings- och förhandlingsarbetet böra avvaktas anser utskottet någon
åtgärd från riksdagens sida i frågan i vart fall f. n. ej påkallad.

Buss- och linjetrafikfrågor

I motionen 215 har yrkats att riksdagen begär en översyn av principerna
för tillståndsgivning för (järrbusstrafik i syfte att åstadkomma en tillfredsställande
transportförsörjning för landets alla delar.

Härvid aktualiserade frågor behandlades av utskottet i dess betänkande
TU 1972:13 - rörande bl. a. ändring i yrkestrafikförordningen (YTF). Departementschefens
i samband därmed gjorda uttalanden rörande gränsdragningen
mellan linjetrafik och annan busstrafik samt formerna för tillståndsgivningen
godtogs av utskottet. Vidare underströk utskottet i likhet med
departementschefen det angelägna i att vid meddelande om tillstånd till
linjetrafik avvägningen mellan olika företag som önskar trafikera samma
vägsträckor sker så, att inte underlaget för järnvägstrafiken och den traditionella
linjetrafiken rycks undan till men för de trafikanter som är i behov
av sådan trafik. Utskottet betonade också vikten av att formella ändringar
i tillståndsgivningen inte får medföra att transportförsörjningen försämras
för den stora grupp veckoslutsresenärer, exempelvis värnpliktiga, som eljest
ej skulle ha valt tågförbindelse även om veckoslutstrafik med buss ej funnits.
Konsumenternas intresse av billiga resor borde i största möjliga utsträckning
iakttas vid prövning enligt 12 S YTF. Utskottet är alltjämt av samma uppfattning.

Utskottet förutsätter att härmed sammanhängande frågor ingående prövas
vid den översyn av YTF som f. n. pågår inom kommunikationsdeparte -

TU 1975:8

mentet samt att därav föranledda förslag föreläggs riksdagen. Med tanke
på de stora svårigheter som uppkommit vid tillämpningen av nuvarande
bestämmelser i fråga om busstrafiken förutsätter utskottet vidare att utredningsarbetet
bedrivs med största skyndsamhet. Under hänvisning härtill
finner utskottet någon åtgärd från riksdagens sida i anledning av motionen
ej nu erforderlig.

I motionen 563 har yrkats att riksdagen hos regeringen anhåller om att
förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik kompletteras med
skärpta föreskrifter om inom vilken tid tillståndet skall begagnas för linjetrafik
sedan det utfärdats. I motionen 853 har yrkats att riksdagen hos
regeringen anhåller om sådan ändring av förordningen om tillstånd för linjetrafik
att tillstånd, beviljat till trafikföretag, övergår till kommunen om
företaget begär och erhåller bidrag för att trafikera den sträcka som avses
med tillståndet. I motionen 1444 har yrkats att riksdagen hos regeringen
begär att förslag framläggs om att tillständsgivningen för den lokala trafiken
överförs från länsstyrelserna till kommunerna samt att riksdagen beslutar
att kommunerna får lagfäst rätt att fastställa taxor och turlistor för den
lokala kollektiva trafiken. I motionen 1448 slutligen har yrkats att riksdagen
beslutar att den statliga priskontrollen över kommunernas taxesättning för
kollektivtrafiken upphävs, att kommunerna ges möjlighet till insyn och inflytande
i de trafikföretag vilkas verksamhet subventioneras av kommunerna
samt att sådana regler bör utarbetas att ett trafikföretags verksamhet helt
kan övertas av en kommun, vars subvention ger en kostnadstäckning av
minst 50 procent.

Med anledning av motioner i samma ämne vid fjolårets riksdag underströk
utskottet att kommunerna under senare år fått ett ökat ansvar för trafikförsörjningen.
Att erbjuda kommunmedlemmarna en god transportservice
framstode enligt utskottet också som ett naturligt led i kommunernas samlade
åtaganden. Det vore av stor vikt att kommunerna ges erforderliga möjligheter
för att på ett rationellt sätt lösa härvid uppkommande frågor. De
av motionärerna upptagna spörsmålen borde därför enligt utskottets uppfattning
lämpligen prövas i samband med den inom kommunikationsdepartementet
pågående översynen av yrkestrafikförordningen. Då utskottet
förutsatte att så sker ansågs någon särskild åtgärd i ämnet från riksdagens
sida inte vara erforderlig.

Av samma skäl finner utskottet några åtgärder i anledning av de nu
aktuella motionerna ej påkallade. Dessutom bör resultatet avvaktas av de
förslag som av länsberedningen i dess betänkande (SOU 1974:84) Stat och
kommun i samverkan lagts fram rörande bl. a. landstingens övertagande
av ansvaret för den lokala och regionala kollektiva persontrafiken i länen.

TU 1975:8

Vissa frågor rörande kollektivtrafik

I motionen 55 har begärts att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning
och förslag beträffande statsbidrag till investeringar för förbättrad
spårvägstra/ik i Göteborg och Norrköping liksom till andra investeringar
för att främja kollektivtrafiken i övrigt. I motionen 173 har yrkats att riksdagen
hos regeringen begär utredning och förslag angående frågan om statsbidrag
till kommun för anordnande av trådbusstrafik. I motionen 1460 har
yrkats att riksdagen begär att försöksverksamhet beträffande anropsstyrd busstrafik
(taxibuss) får statligt finansiellt stöd.

Utskottet vill med anledning härav erinra om innehållet i direktiven för
kollektivtrafikutredningens arbete. Enligt dessa har utredningen att överväga
de krav som under olika förutsättningar kan ställas på dimensioneringen
och utformningen av den kollektiva trafikservicen. Den sägs därvid böra
utgå från förhållandena i några lämpligt utvalda tätorter av olika storlek
och struktur, varigenom utredningsarbetet avses få en konkret inriktning.

Ett grundläggande problem i utredningsarbetet sägs vidare vara vilken
innebörd som bör ges åt det trafikpolitiska kravet på en tillfredsställande
transportförsörjning. I ett sådant krav anses ligga att den lokala trafikservicen
över huvud inte får ligga under en viss miniminivå i kvantitativt och kvalitativt
hänseende och att den i tillräcklig utsträckning bör utformas med
hänsyn till trafiksäkerhets- och miljöaspekter. Planeringen av den lokala
trafikförsörjningen är givetvis i första hand en kommunal angelägenhet,
och frågan om den trafikstandard som bör eftersträvas måste därför lösas
med beaktande av kommunala målsättningar och med hänsyn tagen till
de lokala förhållandena i övrigt.

Utifrån den roll som kollektivtrafiken anses böra ha skall utredningen
modellmässigt överväga dess närmare utformning under olika förutsättningar.
Med hänsyn till bl. a. de totala förflyttningstider - dvs. sammanlagda
gång-, res- och väntetider - som blir aktuella bör kollektivtrafikens linjedragning,
turfrekvens etc. bestämmas så att olika trafikantkategoriers rimliga
krav på rörlighet kan tillgodoses. 1 sammanhanget bör även beaktas
angelägenheten av att den kollektiva trafiken ej enbart inriktas på de centrala
tätortsdelarna utan att den får en spridning, som medger bl. a. en sammanbindning
och därmed en rimlig tillgänglighet i förhållandet mellan tätorternas
olika ytterområden.

I fråga om de tekniska betingelserna för kollektivtrafiken skall utredningen
närmast inrikta sig på de kollektiva färdmedel som f. n. används och som
under den närmaste tioårsperioden bedöms komma till användning, dvs.
främst bussar och i större städer olika spårbundna system. Även modifierade
former av dessa trafikmedel - exempelvis efterfrågestyrda bussar - bör beaktas
med hänsyn till deras sannolika användning under den ifrågavarande
perioden.

De av motionärerna aktualiserade frågorna är alltså redan under utredning,
och enligt vad utskottet erfarit beräknas de sakkunniga kunna slutredovisa
sitt utredningsuppdrag inom kort. Med hänsyn härtill och i avvaktan på

TU 1975:8

resultatet härav finnér utskottet någon särskild åtgärd från riksdagens sida
i anledning av motionerna ej påkallad.

Detsamma gäller yrkandet i motionen 1456 att riksdagen skall uttala att
statsbidragsbestämmelser för byggande och drift av anläggningar och trafikmedel
i kollektivtrafik utfärdas i enlighet med förslag i motionen samt
att bidragsbestämmelser utfärdas även för byggande av cykelleder. I sistnämnda
hänseende må erinras om det uppdrag som av Kungl. Majit meddelats
vägverket och statens trafiksäkerhetsverk att gemensamt och i samråd
med statens planverk utföra en av riksdagen begärd utredning med syfte
att skapa bättre förutsättningar för cykeltrafiken. Vidare må hänvisas till
de uttalanden härom sorn av utskottet gjorts i dess betänkande TU 1975:1
(s. 23-24) rörande bl. a. vägbudgeten för nästa budgetår.

I motionen 274 har yrkats att riksdagen uttalar sig för införande av kommunikationsradio
vid utformningen av den kollektiva trafikservicen i glesbygder
och hos regeringen hemställer om en skyndsam prövning av denna
fråga.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om den verksamhet som under
senare år bedrivits i bl. a. Vilhelmina kommun i syfte att vinna erfarenheter
i fråga om en rationell trafikförsörjning inom glesbygdskommuner samt
den utökade service inom landsbygds- och glesbygdsområden som numera
uppehålls av postverket. Det torde kunna förutsättas att vid den framtida
utformningen av den kollektiva trafikförsörjningen - som jämväl behandlas
av kollektivtrafikutredningen - inom såväl tätorternas ytterområden som
egentliga glesbygder tekniska möjligheter av det slag motionärerna åsyftar
i större utsträckning än f. n. kommer att utnyttjas för ernående av bättre
serviceförhållanden.

Under hänvisning till det anförda och då utskottet inte finner några särskilda
åtgärder från riksdagens sida påkallade i anledning av motionen avstyrks
densamma.

I motionen 372 har yrkats att riksdagen hos regeringen hemställer dels
att anvisningar för handikappanpassning vid byggnation av kollektivtransportmedel
och anläggande av hållplatser utfärdas, dels att motionen överlämnas
till utredningen beträffande vissa frågor rörande det allmänna kommunikationsväsendets
anpassning till de handikappades behov (HAKO-utredningen)
för beaktande.

I direktiven för HAKO-utredningen erinras om att frågor sammanhängande
med de handikappades behov av särskilda åtgärder och arrangemang
inom kommunikationsväsendet fortlöpande behandlas av de statliga trafikverken.
Inom vissa verk arbetar särskilda samarbetsgrupper med hithörande
frågor. I dessa grupper ingår företrädare för handikapprörelsen.

Handikapprörelsen är också representerad i HAKO-utredningen, vars direktiv
även torde omfatta de av motionärerna aktualiserade frågorna. Även
om dessa också enligt utskottets uppfattning framstår som angelägna synes

TU 1975:8

med hänsyn till det anförda någon särskild åtgärd från riksdagens sida i
anledning av motionen ej påkallad. Motionen avstyrks därför.

Vissa luftfartsfrdgor

I motionen 189 har yrkats att riksdagen som sin mening uttalar att -som en regionalpolitisk stödåtgärd - en vid primärt centrum belägen flygplats
med reguljär linjetrafik utrustad för jettrafik och med minst 14 000 passagerare
per år på framställning av kommun skall vara primärflygplats.

Enligt vad utskottet inhämtat har därvid aktualiserade frågor utretts inom
luftfartsverket, som underställt frågan regeringens prövning. I avvaktan på
resultatet härav har utskottet inte funnit sig berett att tillstyrka något uttalande
i ämnet från riksdagens sida och avstyrker följaktligen motionen.

1 motionen 374 har yrkats att riksdagen beslutar att hemställa om en
utredning av charterbolagens verksamhet i syfte att skärpa kraven på tillförlitlighet
och säkerhet.

Utskottet vill i anledning härav erinra om den tillsyn och övervakning
i berörda hänseenden som åvilar luftfartsverket. Under hänvisning härtill
och då utskottet inte heller i övrigt finner tillräcklig anledning föreligga
att från riksdagens sida nu kräva en särskild utredning av det slag motionärerna
begärt avstyrks motionen.

Vissa kanaltrafikfrågor

1 motionen 566 har yrkats att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk
utredning tillsätts med uppgift att framlägga en plan över den
framtida utbyggnaden av inre vattenvägar.

Utskottet vill i anledning härav erinra om det utredningsarbete på hithörande
område som tidigare verkställts av den s. k. kanaltrafikutredningen
(se SOU 1967:32) och bl. a. resulterat i utbyggnaden av Trollhätte kanal.
Utskottet tillmäter frågan om trafikutvecklingen i fråga om de inre vattenvägarna
stor betydelse och förutsätter att spörsmålen härom tas upp vid
det utredningsarbete i fråga om inrikessjöfartens framtid som skall ske inom
den trafikpolitiska utredningen. Utskottet är bl. a. därför ej berett att f. n.
tillstyrka någon särskild utredning på detta område, varför motionen avstyrks.

Utskottet finner ej att tillräckliga skäl angivits i motionen 841 för att
riksdagen hos regeringen skall begära utredning och förslag om modernisering
och upprustning av Säffle kanal. I anslutning härtill må f. ö. erinras
om det beslut som vid 1965 års riksdag fattades (prop. 1965:44, SU 1965:73,
rskr 1965:201) om att en av statsmakterna tidigare beslutad ombyggnad
av Säffle kanal inte skulle genomföras. Förutsättningarna för en sådan, i
fråga om trafikbehov, ombyggnadskostnader och räntabilitet, hade ändrats
så att den inte längre tedde sig försvarlig. På grund härav ansågs också

TU 1975:8

en avlösning böra ske av ett år 1948 mellan staten och Billeruds aktiebolag
ingånget avtal rörande kanalens ombyggnad. För att möjliggöra en ökad
passage av fartyg skulle dock en mindre utbyggnad komma till stånd, vilken
också sedermera verkställts.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen

a. med anledning av motionerna 1975:212, 1975:367, yrkandena
A 1-2 och 7, 1975:564, 1975:569, yrkandet 2, 1975:589,
1975:1447, yrkandena 1-2, 1975:1454, yrkandena 2 - utom i
vad avser utlämnande av material om SJ:s kostnadsstruktur
till den trafikpolitiska utredningen - och 3, 1975:1456, yrkandena
1 a-b, 1975:1463, 1975:1474 och med avslag på motionen
1975:1456, yrkandena 1 d-e och 2, som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört rörande riktlinjer för
den framtida trafikpolitiken samt rörande indragning av olönsamma
bandelar och järnvägsstationer jämte övriga i nämnda
motioner upptagna frågor,

b. med anledning av motionerna 1975:1454, yrkandet 2 i vad
avser utlämnande av material om SJ:s kostnadsstruktur till
den trafikpolitiska utredningen, och 1975:1507 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

2. att riksdagen avslår

a. motionen 1975:577,

b. motionen 1975:1455,

3. att riksdagen med anledning av motionerna 1975:367, yrkandena
A 3 och 6, 1975:561, 1975:569, yrkandena 1 a-c och 3,
1975:1441, 1975:1456, yrkandet 1 c, 1975:1494, 1975:1499 och
1975:1501 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört rörande de i motionerna upptagna frågorna om
SJ:s verksamhet samt dess investerings- och taxepolitik m. m.,

4. att riksdagen avslår motionen 1975:1435,

5. att riksdagen avslår

a. motionen 1975:1468,

b. motionen 1975:170,

6. att riksdagen avslår

a. motionen 1975:1466,

b. motionen 1975:560, yrkandet 2,

c. motionen 1975:567,

d. motionen 1975:587,

e. motionen 1975:1436,

7. att riksdagen avslår motionen 1975:1439,

TU 1975:8

8. att riksdagen avslår

a. motionen 1975:1500,

b. motionen 1975:275,

c. motionen 1975:1451,

9. att riksdagen avslår

a. motionen 1975:215,

b. motionen 1975:563,

c. motionen 1975:853,

d. motionen 1975:1444,

e. motionen 1975:1448,

10. att riksdagen avslår

a. motionen 1975:55,

b. motionen 1975:173,

c. motionen 1975:1460,

d. motionen 1975:1456, yrkandet 1 f,

e. motionen 1975:274,

f. motionen 1975:372,

11. att riksdagen avslår

a. motionen 1975:189,

b. motionen 1975:374,

12. att riksdagen avslår

a. motionen 1975:566,

b. motionen 1975:841.

Stockholm den 17 april 1975

På trafikutskottets vägnar
SVEN GUSTAFSON

Nä/varande: herrar Sven Gustafson i Göteborg (fp). Mellqvist (s), Dahlgren
(c), Lothigius (m), Lindahl i Lidingö (s), Persson i Heden (c), Hugosson
(s), Håkansson i Rönneberga (c), Rosqvist (s), Clarkson (m), Östrand (s),
Stjernström (c). Magnusson i Kristinehamn (vpk), Sellgren (fp) och Johansson
i Åmål (s).

Reservationer

1. beträffande del av motiveringen för yrkandet I a rörande allmänna riktlinjer
för den framlida trafikpolitiken, m. m. av herrar Mellqvist (s), Lindahl i Lidingö
(s), Hugosson (s), Rosqvist (s), Östrand (s), Magnusson i Kristinehamn
(vpk) och Johansson i Åmål (s) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Under senare”
och slutar med "under året” bort utgå,

TU 1975:8

2. beträffande motiveringen i övrigt och yrkandei 1 a rörande allmänna riktlinjer
för den framtida trafikpolitiken, m. m. av herr Magnusson i Kristinehamn
(vpk) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 10 som börjar med "Detta
torde” och slutar med ”sina förutsättningar” bort ersättas med text av följande
lydelse:

Detta innebär att det strikta företagsekonomiska kostnadsansvaret i större
utsträckning måste ersättas med ett kostnadsansvar som baseras på samhällsekonomiska
avvägningar. 1963 års trafikpolitik var i princip felaktig.
En konkurrens på lika villkor torde nämligen aldrig kunna åstadkommas.
Vägkostnadsutredningen kunde ju trots mångårigt arbete inte ge någon lösning
på den svåra frågan om bilismens kostnadsansvar, vilket skulle ge
underlaget för en konkurrens på lika villkor. Frågan om kostnadsansvaret
behandlas nu av den trafikpolitiska utredningen. Det ifrågasätts i direktiven
om inte kostnadsansvaret skulle bäras gemensamt av alla trafikgrenar. Detta
finnér utskottet vara en riktig tanke. Inom ramen för ett sådant kostnadsansvar
kan det då finnas större möjligheter att prioritera åtgärder i trafiken
utifrån andra förutsättningar än dem som är avhängiga av marknadsvillkoren.

Trafikpolitiken kan bli ett viktigt regionalpolitisk! styrmedel. Varje trafikslags
möjlighet att utveckla olika landsändar måste beaktas. Det trafikslag
som på det samhällsekonomiskt effektivaste sättet kan fullfölja målsättningen
bör prioriteras.

dels den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ”Den integrerade”
och på s. 11 slutar med ” och luftfart” bort ersättas med text
av följande lydelse:

Den samhällsekonomiska bedömningen måste, i enlighet med vad förut
anförts, bli avgörande även när ställning skall tas till omfattningen av det
framtida järnvägsnätet. Länsstyrelserna har vid arbetet med utformningen
av de regionala trafikplanerna försökt anlägga ett samhällsekonomiskt perspektiv.
Svårigheterna ligger väl i bristen på enhetliga kalkylmetoder för
att riktigt kunna mäta de faktorer som inte har med den företagsekonomiska
lönsamheten att göra -1, ex. minskade olycksrisker, miljövänlighet, effekter
i lokaliseringspolitiskt hänseende, sociala effekter och energipolitiska synpunkter.

Kalkylmetoder, med vilka man på ett godtagbart sätt kan väga in bl. a.
de här nämnda faktorerna i en samhällsekonomisk bedömning, tycks f. n.
inte finnas. Det är enligt utskottets uppfattning angeläget att ett intensivt
arbete läggs ned, bl. a. i den trafikpolitiska utredningen, på att få fram sådana
metoder.

Det finns i sammanhanget också skäl att påpeka att det redan nu används
olika kalkylsätt för vägar och järnvägar. Det kan emellertid inte vara till -

TU 1975:8

fredsställande att olika synsätt tillämpas inom olika transportgrenar. Nödvändigheten
av att få fram enhetliga kalkylmetoder understryks ytterligare
av detta.

Med bilismen sammanhänger inte bara energiproblem utan också en rad
andra negativa effekter. Förståelse för ingrepp för att motverka dessa finns
i hög grad även bland bilinnehavare. Bilfria zoner bör i ökad utsträckning
skapas i tätorters innerområden. Den kollektiva trafiken i tätorterna måste
på allt sätt uppmuntras genom införande av billiga årskort, större turtäthet,
osv.

Beträffande den tunga trafiken på landsvägarna börjar de negativa konsekvenserna
allt mer att uppmärksammas. Det faktum att vi i Sverige har
en högre maximilängd för landsvägsfordon än något annat land, att den
tunga lastbilen är fem gånger farligare i trafiken än personbilen och att
den tunga trafiken helt uppenbart inte bär kostnaderna för det slitage den
åsamkar vägarna gör ett överförande av tung trafik från landsväg till järnväg
eller sjö- och kanalfart alltmer aktuellt. Ett program för överförandet av
tung trafik från landsväg till järnväg bör därför utarbetas.

Som allmän regel för en ny trafikpolitik accepteras allt mera ali denna
skall baseras på en samhällsekonomiskt riktig uppdelning av trafiken på
olika trafikmedel. Detta förutsätter givetvis ett stort mått av samordning
och styrning.

När det gäller omstrukturering av trafiken mellan olika trafikgrenar, t. ex.
överförande av trafik från landsväg till järnväg, gäller säkert i ännu högre
grad att detta måste ske också med hjälp av direkta regleringsåtgärder. En
övergripande planering av hela transportväsendet måste givetvis till för att
sådana uppgifter skall kunna lösas.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Järnvägarna
måste" och slutar med "på regleringar” bort utgå,

dels den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med "Vad i"
och slutar med ”av järnvägsstationer” bort ha följande lydelse:

Vad i det föregående anförts innebär i väsentliga delar ett tillgodoseende
av yrkandena i motionen 212 rörande upprustning av vägar och järnvägar,
motionen 367 om trafikpolitiken, yrkandena A 1-2 och 7, motionen 564
rörande bättre samordning av de statliga transportföretagens verksamhet,
motionen 569 om åtgärder för att öka SJ:s konkurrenskraft, yrkandet 2,
motionen 589 om samhällsekonomiska bedömningsgrunder inom trafikpolitiken,
motionen 1447 om trafikpolitiken, yrkandena 1-2, motionen 1454
om trafikpolitiken, yrkandena 2-3, motionen 1456 om trafikpolitiken, yrkandena
1 a-b och d-e samt 2, motionen 1463 om ökat samarbete mellan
kommunikationsverken m. m. och motionen 1474 rörande indragning av
järnvägsstationer.

TU 1975:8

dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 13 börjar med "Av det”
och på s. 14 slutar med "följande anför" bort utgå,

dels utskottets hemställan under 1 a bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen

a. med anledning av motionerna 1975:212, 1975:367, yrkandena
A 1-2 och 7, 1975:564, 1975:569, yrkandet 2, 1975:589,
1975:1447, yrkandena 1-2, 1975:1454, yrkandena 2 - utom i
vad avser utlämnande av material om SJ:s kostnadsstruktur
till den trafikpolitiska utredningen - och 3, 1975:1456, yrkandena
1 a-b, d-eoch 2,1975:1463 och 1975:1474 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört rörande riktlinjer
för den framtida trafikpolitiken samt rörande indragning av
olönsamma bandelar och järnvägsstationer jämte övriga i
nämnda motioner upptagna frågor,

3. beträffande utlämnande av material om SJ:s kostnadsstruktur till den trafikpolitiska
utredningen av herrar Mellqvist (s), Lindahl i Lidingö (s), Hugosson
(s), Rosqvist (s), Östrand (s), Magnusson i Kristinehamn (vpk) och
Johansson i Åmål (s) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Utskottet
vill” och slutar med "utredningens förfogande" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i anslutning härtill erinra om att den trafikpolitiska utredningen
bl. a. har till uppgift att vid utformningen av ett nytt taxesystem
beakta SJ:s kostnadsstruktur, marknadsförhållanden och servicemöjligheter.
Självfallet är det betydelsefullt att utredningen vid sina överväganden har
tillgång till material som belyser dessa förhållanden. När det gäller interna
handlingar hos SJ som rör affärs- eller driftförhållandena ankommer det
emellertid enligt sekretesslagstiftningen på SJ att på eget ansvar bedöma
i vad mån de kan lämnas ut. Denna grundsats måste upprätthållas med
hänsyn till SJ:s och dess kunders berättigade intresse av skydd mot obehörig
insyn från konkurrerande företag. I detta sammanhang vill utskottet - med
hänvisning till riksdagens beslut angående offentliga funktionärers tystnadsplikt
(prop. 1975:8, KU 1975:10, rskr 1975:62) - erinra om att upplysningar
som inhämtas ur sekretesskyddade handlingar av angivna slag enligt den
nya regeringsformen inte omfattas av tystnadsplikt. Det anförda innebär
att utskottet inte kan tillstyrka motionerna 1454, yrkandet 2 i vad avser
utlämnande av material om SJ:s kostnadsstruktur till den trafikpolitiska
utredningen, och 1507 i samma ämne.

dels utskottets hemställan under 1 b bort ha följande lydelse:

(1) b. avslår motionerna 1975:1454, yrkandet 2 i vad avser utlämnande
av material om SJ:s kostnadsstruktur till den trafikpolitiska
utredningen, och 1975:1507,

GOTAB 75 9318 S Stockholm 1975