Trafikutskottets betänkande nr 13

TU 1975:13

Nr 13

Trafikutskottets betänkande med anledning av propositionen
1975:22 med förslag till lag om ändring i lagen (1951:649) om straff
för vissa trafikbrott, m. m. jämte motion

Propositionen

I propositionen 1975:22 har regeringen (kommunikationsdepartementet)
föreslagit riksdagen att dels antaga inom kommunikationsdepartementet
upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa
trafikbrott, dels godkänna de riktlinjer för ändrad lagstiftning rörande spårvägstrafiken
som av departementschefen i propositionen förordats.

I propositionen föreslås att som villkor för rätten att föra spårvagn
skall krävas körkort för personbil och att bestämmelserna i trafikbrottslagen
om vårdslöshet i trafik, hinder i trafik, olovlig körning, rattonykterhet,
rattfylleri och smitning skall tillämpas på förare av spårvagn.
Vidare redovisas i propositionen hur spårvägstrafiken bör inordnas under
vägtrafikreglema, varvid de bestämmelser som gäller för fordonsförare
föreslås i princip bli tillämpliga på förare av spårvagn.

1 Riksdagen 1975. 15 sami. Nr 13

TU 1975:13

2

Lagförslaget

Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951: 649) om straff för vissa trafikbrott

Härigenom föreskrives att 1—5 §§ lagen (1951: 649) om straff för
vissa trafikbrott skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Brister vägtrafikant eller den
som annorstädes än på väg för
motordrivet fordon i den omsorg
och varsamhet, som till förekommande
av trafikolycka betingas
av omständigheterna, och är ej
oaktsamheten ringa, dömes för
vårdslöshet i trafik till böter.

Där någon vid förande av motordrivet
fordon ådagalägger grov
oaktsamhet eller visar uppenbar
likgiltighet för andra människors
liv eller egendom, dömes för grov
vårdslöshet i trafik till fängelse i
högst två år.

Föreslagen lydelse

Brister vägtrafikant, den som
för spårvagn eller den som annorstädes
än på väg för motordrivet
fordon i den omsorg och varsamhet,
som till förekommande av
trafikolycka betingas av omständigheterna,
och är ej oaktsamheten
ringa, dömes för vårdslöshet
i trafik till böter.

Där någon vid förande av motordrivet
fordon eller spårvagn
ådagalägger grov oaktsamhet eller
visar uppenbar likgiltighet för
andra människors liv eller egendom,
dömes för grov vårdslöshet
i trafik till fängelse i högst två år.

2 §2

Hindrar eller stör vägtrafikant
onödigtvis i väsentlig mån trafiken
på väg, dömes, där ej gärningen
är belagd med straff enligt
1 §, till böter.

Hindrar eller stör vägtrafikant
eller den som för spårvagn onödigtvis
i väsentlig mån trafiken på
väg, dömes, där ej gärningen är
belagd med straff enligt 1 §, till
böter.

3 §3

För någon körkortspliktigt fordon utan att vara berättigad att föra
sådant fordon, dömes för olovlig körning till böter. Har han tidigare
innehaft körkort som blivit återkallat eller har brottet skett vanemässigt
eller är det eljest att anse som grovt, må dömas till fängelse i högst sex
månader.

För någon körkortspliktigt fordon med åsidosättande av föreskrift,
som meddelats i fråga om rätten att föra sådant fordon, dömes till
böter.

Anställer och brukar någon såsom förare av körkortspliktigt fordon
den, som icke äger rätt att föra fordonet, eller tillåter någon eljest
annan att föra sådant fordon utan att denne är berättigad därtill,
dömes likaledes till böter.

1 Senaste lydelse 1972: 749.

3 Senaste lydelse 1972: 749.

3 Senaste lydelse 1972: 749.

TU 1975:13

3

Nuvarande lydelse

Första, andra och tredje styckena
äger motsvarande tillämpning
på förare av traktor och på
den som anställer eller brukar sådan
förare eller eljest tillåter någon
att föra traktor.

4

1 morn. Den som vid förande
av motordrivet fordon varit så
påverkad av starka drycker, att
det kan antagas, att han icke på
betryggande sätt kunnat föra fordonet,
dömes för rattfylleri till
fängelse i högst ett år eller, där
omständigheterna är mildrande,
till böter, dock lägst tjugofem
dagsböter.

Till samma straff dömes föraren,
var så påverkad som nyss sagts.

Den som fört motorfordon
eller terrängmotorfordon eller
traktor med släpfordon efter att
ha förtärt starka drycker i sådan
mängd att alkoholkoncentrationen
i hans blod under eller efter
färden uppgick till 1,5 promille
eller däröver, skall anses ha varit
så påverkad av starka drycker
under färden, som i första stycket
sägs.

2 mom. Är det ej styrkt, att
förare av motorfordon eller terrängmotorfordon
eller av traktor
med släpfordon var så påverkad,
som i 1 mom. första stycket sägs,
men har han fört fordonet efter
att ha förtärt starka drycker i sådan
mängd att alkoholkoncentrationen
i hans blod under eller
efter färden uppgick till 0,5 men
ej till 1,5 promille, dömes till böter,
dock lägst tio dagsböter, eller
fängelse i högst sex månader.

Föreslagen lydelse

Första, andra och tredje styckena
äger motsvarande tillämpning
på förare av traktor eller
spårvagn och på den som anställer
eller brukar sådan förare eller
eljest tillåter någon att föra traktor
eller spårvagn.

1 mom. Den som vid förande
av motordrivet fordon eller spårvagn
varit så påverkad av starka
drycker, att det kan antagas, att
han icke på betryggande sätt kunnat
föra fordonet eller spårvagnen,
dömes för rattfylleri till
fängelse i högst ett år eller,
där omständigheterna är mildrande,
till böter, dock lägst tjugofem
dagsböter.

om han av annat berusningsmedel

Den som fört motorfordon,
terrängmotorfordon, traktor med
släpfordon eller spårvagn efter att
ha förtärt starka drycker i sådan
mängd att alkoholkoncentrationen
i hans blod under eller efter färden
uppgick till 1,5 promille eller
däröver, skall anses ha varit så
påverkad av starka drycker under
färden, som i första stycket sägs.

2 mom. Är det ej styrkt, att
förare av motorfordon, terrängmotorfordon,
traktor med släpfordon
eller spårvagn var så påverkad,
som i 1 mom. första stycket sägs,
men har han fört fordonet eller
spårvagnen efter att ha förtärt starka
drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen
i hans blod
under eller efter färden uppgick
till 0,5 men ej till 1,5 promille,
dömes till böter, dock lägst tio
dagsböter, eller fängelse i högst sex
månader.

4 Senaste lydelse 1974: 830.

TU 1975:13

4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §5

Om vägtrafikant, som med eller utan skuld haft del i uppkomsten av
trafikolycka, genom att avlägsna sig från olycksplatsen undandrager sig
att i mån av förmåga medverka till de åtgärder, vartill olyckan skäligen
bör föranleda, eller om han undandrager sig att uppgiva namn och
hemvist eller lämna upplysningar om händelsen, dömes till fängelse i
högst ett år eller böter.

Bestämmelserna i första stycket Bestämmelserna i första stycgäller
även den som annorstädes ket gäller även den som för spår än

på väg för motordrivet fordon. vagn och den som annorstädes

än på väg för motordrivet fordon.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Motionen

I motionen 1975:1936 av herr Lothigius m. fl. (m) hemställs att riksdagen
bifaller propositionen 1975:22 med den ändringen att nu anställda spårvagnsförare
undantages genom generell dispens, att särskilda dispensmöjligheter
bör finnas vid nyanställning och att en övergångstid om minst 5
år införs innan de nu föreslagna bestämmelserna i sin helhet skall äga tilllämpning.

Utskottet

Nordisk vägtrafikkommitté har i betänkandet (NU 1970:10) Vägtrafikregler,
reviderat förslag, för Norden förordat gemensamma bestämmelser om
trafik med spårvagn. Mot bakgrund bl. a. härav föreslås i propositionen att
trafik med spårväg, som går i kontakt med vägtrafik anpassas till vägtrafikens
regelsystem. Vissa bestämmelser i vägtrafikkungörelsen (1972:603) bör bli
tillämpliga på förare av spårvagn. Detta anses gälla de mera allmänt formulerade
bestämmelserna om vägtrafikants eller fordonsförares skyldighet
beträffande aktsamhet i olika avseenden eller åligganden vid trafikolycka.
Vidare avses vissa föreskrifter om skyldighet att följa anvisningar för trafiken.
Slutligen tas en grupp upp som omfattar mera detaljerade bestämmelser
om bl. a. kraven på att fordon inte får föras av den som är sjuk,
berusad o. d. och reglerna om skyldighet att i vissa angivna fall iaktta särskild
försiktighet och att hålla tillräckligt låg hastighet, t. ex. vid vägkorsning.

Därjämte föreslås i propositionen dels att som villkor för rätten att föra
spårvagn skall krävas körkort för personbil, dvs. körkort lägst klass AB
* * *

5Senaste lydelse 1972:749.

TU 1975:13

5

dels att bestämmelserna i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott
görs tillämpliga på förare av spårvagn.

Föredragande departementschefen avser att - om riksdagen beslutar om
de ändringar i trafikbrottslagen som förordas i propositionen - föreslå regeringen
erforderliga ändringar i bl. a. vägtrafikkungörelsen och kungörelsen
(1967:604) om tillsyn över enskilda järnvägar, spårvägar och tunnelbanor
(tillsynskungörelsen).

Utskottet tillstyrker förslaget till lag om ändring i lagen om straff för
vissa trafikbrott.

I motionen 1936 har hemställts att riksdagen bifaller propositionen med
den ändringen att nu anställda spårvägsförare undantas genom generell dispens
från körkortskravet och att särskilda dispensmöjligheter i detta avseende
bör finnas vid nyanställning av personer som tidigare varit spårvagnsförare.

Med anledning härav vill utskottet erinra om att enligt propositionen
innehav av körkort för personbil inte anses kunna krävas undantagslöst
med hänsyn till redan anställda spårvagnsförare som inte är innehavare
av körkort. För sådana och liknande fall föreslås att en möjlighet till dispens
från körkortskravet öppnas. Behovet - särskilt övergångsvis - av dispens
från körkortskravet kan enligt departementschefen tillgodoses antingen
genom en särskild övergångsbestämmelse eller individuell prövning på motsvarande
sätt som enligt 136 § körkortskungörelsen (1972:592).

Utskottet anser i likhet med departementschefen att den senare lösningen
- med hänsyn till den betydelse som körkortskravet har från trafiksäkerhetssynpunkt
- torde vara att föredraga. Härav följer att utskottet ej funnit
skäl biträda yrkandet i motionen om en generell dispens. Utskottet vill
dock starkt betona vikten av att hänsyn tas till nu anställda eller tidigare
anställda spårvagnsförares speciella situation i sammanhanget och att dispensgivningen
för dessa personer - då de genom praktisk erfarenhet dokumenterat
sin förmåga som spårvagnsförare - göres mycket liberal.

Med hänsyn till behovet av skälig övergångstid bl. a. för prövning av
ansökningar om dispens från körkortskravet förordas i propositionen att
de nya bestämmelserna träder i kraft den 1 januari 1976.

1 motionen 1936 har hemställts om en femårig övergångstid för bestämmelsernas
ikraftträdande. Utskottet finner en så lång övergångstid ej nödvändig.
Motionen bör därför i denna del ej föranleda någon särskild åtgärd
från riksdagens sida.

Vad departementschefen i övrigt anfört om riktlinjerna för en ändrad
lagstiftning rörande spårvägstrafiken har inte gett utskottet anledning till
erinran eller särskilt uttalande.

TU 1975:13

6

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. antager det i propositionen 1975:22 framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott,

2. med anledning av departementschefens förslag och motionen
1975:1936 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört beträffande riktlinjerna för ändrad lagstiftning
rörande spårvägstrafiken.

Stockholm den 22 april 1975

På trafikutskottets vägnar

SVEN GUSTAFSON

Närvarande: herrar Sven Gustafson i Göteborg (fp), Lindahl i Lidingö (s),
Persson i Heden (c), Hjorth (s), Hugosson (s), Håkansson i Rönneberga (c),
Rosqvist (s), Clarkson (m), Magnusson i Kristinehamn (vpk). Johansson
i Hållsta (c), Johansson i Åmål (s). Komstedt (m), fru Swartz (fp), fru Sandéhn
(s) och herr Karlehagen (c).

GOTAB 75 9351 S Stockholm 1975