Trafikutskottets betänkande nr 1

TU 1975

Nr 1

Trafikutskottets betänkande med anledning av propositionen
1975:1 såvitt avser utgifterna på driftbudgeten för budgetåret
1975/76 inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde
jämte motioner

Kommunikationsdepartementet m. m.

1. Kommunikationsdepartementet m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker regeringens
i propositionen 1975:1 bilaga 8 (kommunikationsdepartementet) under
punkterna A 1-A 3 (s. 29-30) framlagda förslag och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1975/76 anvisar

1. till Kommunikationsdepartementet ett förslagsanslag av
7 790 000 kr.,

2. till Kommittéer m. m. ett reservationsanslag av 5 100 000 kr.,
därav hälften att avräknas mot automobilskattemedlen,

3. till Extra utgifter ett reservationsanslag av 430 000 kr.

Vägväsendet

2. Allmän översikt över utvecklingen. Anslagen till vägväsendet. Före behandlingen
av de skilda anslagen har regeringen lämnat en allmän översikt
över utvecklingen inom vägväsendet och över vägverkets anslagsäskanden
m. m. (s. 31-70).

Regeringens förslag till medelsanvisning för budgetåret 1975/76 under
de skilda väganslagen m. m. innebär

att till Statens vägverk: Ämbetsverksuppgifter anvisas ett förslagsanslag
av 6 560 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen (punkten B 1,
s. 71),

att till Drift av statliga vägar anvisas ett reservationsanslag av 1 355 000000
kr., att avräknas mot automobilskattemedlen (punkten B 2, s. 71-72),
att till Byggande av statliga vägar anvisas ett reservationsanslag av
765 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen (punkten B 3, s.
72-73),

att till Särskilda byggnads- och förbättringsåtgärder avseende statliga vägar
anvisas ett reservationsanslag av 200 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen
(punkten B 4, s. 73-74),
att till Bidrag till drift av kommunala vägar och gator anvisas ett re -

1 Riksdagen 1975. 15 sami. Nr I

TU 1975:1

2

servationsanslag av 205 700 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen
(punkten B 5, s. 74-75),
alt till Bidrag till byggande av kommunala vägar och gator anvisas ett
reservationsanslag av 350 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen
(punkten B 6, s. 75-76),
att under budgetåret 1975/76 statlig lånegaranti för lån avseende inköp
av vägunderhållningsmaskiner för vissa enskilda vägar beviljas intill ett belopp
av 120 000 kr. samt att till Bidrag till drift av enskilda vägar m. m.
anvisas ett reservationsanslag av 93 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen
(punkten B 7, s. 76-77),
att till Bidrag till byggande av enskilda vägar anvisas ett reservationsanslag
av 26 800 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen (punkten B 8,
s. 77-78),

att till Tjänster till utomstående anvisas ett förslagsanslag av 12 300 000
kr., att avräknas mot automobilskattemedlen (punkten B 9, s. 78),
att till Avsättning till statens automobilskattemedelsfond anvisas ett förslagsanslag
av 1 000 kr. (punkten B 10, s. 78-79).

Motionerna

I motionen 1975:51 av herr Fågelsbo (c) hemställs att riksdagen hos regeringen
anhåller om att grunderna för ersättning till vägverket för tjänster
åt utomstående utformas så att debitering sker enligt faktiska omkostnader.

I motionen 1975:172 av fru Tillander (c) och fru Oskarsson (c) hemställs
att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning och förslag beträffande
statsbidrag till byggande av cykelbanor och cykelleder.

I motionen 1975:211 av herr Andersson i Gamleby m. fl. (s) hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
i motionen angående ansvaret för underhåll av vägar i vissa kustområden.

1 motionen 1975:276 av herrar Svanström (c) och Andersson i Nybro
(c) hemställs att riksdagen vid behandlingen av frågan om väganslag för
nästa budgetår uttalar att Kalmar län tillerkänns anslag i sådan omfattning
att vägstandarden i länet snabbt kan förbättras och en bro byggas vid Bjursunds
ström.

I motionen 1975:367 av herr Bohman m. 11. (m) hemställs, såvitt nu är
i fråga (yrkandena A 4-5 och C), att riksdagen A. hos regeringen anhåller

4. att riksdagen år 1976 föreläggs förslag till långsiktigt vägprogram för såväl
byggande som drift av vägar; 5. att nya vägar projekteras på sådant sätt
att värdefull jordbruksmark i största möjliga utsträckning skyddas från exploatering;
C. i princip uttalar sig för anläggning och drift av vissa större
vägprojekt enligt det system med avgiftsfinansiering som angivits i motionen.

TU 1975:1

3

I motionen 1975:369 av herrar Carlsson i Vikmanshyttan (c) och Jonasson
(c) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att förteckningen i vägmärkeskungörelsen
över upplysningsmärken utökas med märke, som anger
var handelsbod på landsbygden och i mindre tätort finns.

I motionen 1975:554 av herr Andersson i Edsbro (c) hemställs att riksdagen
beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts om en tidigareläggning av vägbygget Brottby-Rösa och om nödvändigheten
av att medel ställs till förfogande för färdigställande av vägsträckorna
Rösa-Norrtälje och Norrtälje-Kapel Iskär.

I motionen 1975:555 av herr Andersson i Ljung m. fl. (m) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrade regler för dispositionen
av väganslag i enlighet med vad som i motionen anförts.

I motionen 1975:565 av herrar Fälldin (c) och Helén (fp) hemställs, såvitt
nu är i fråga (yrkandena 1-3), 1. att riksdagen ger regeringen till känna
att anslaget Särskilda byggnads- och förbättringsåtgärder avseende statliga
vägar bör till fullo utnyttjas av vägverket och att vägverket redan nu bör
få i uppdrag att planera sin verksamhet med hänsyn härtill, 2. att riksdagen
till Bidrag till byggande av enskilda vägar för budgetåret 1975/76 anvisar
ett i förhållande till regeringens förslag med 5 200 000 kr. förhöjt reservationsanslag
av 32 000 000 kr.,att avräknas mot automobilskattemedlen, 3. att
riksdagen till Bidrag till drift av enskilda vägar förbudgetåret 1975/76 anvisar
ett i förhållande till regeringens förslag med 7 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag
av 100 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.

I motionen 1975:570 av herrar Henmark m. fl. (fp, c, m) yrkas att riksdagen
beslutar hemställa att regeringen anbefaller vägverket göra sådana medelsdisponeringaratt
de i motionen nämnda vägarbetena kan igångsättas snarast
och att medelstilldelningen i övrigt sker så att vägnätets standard ger betryggande
framkomlighet och trafiksäkerhet.

I motionen 1975:571 av herr Hörberg (fp) och fru Fraenkel (fp) hemställs
att riksdagen begär att regeringen skall låta fastställa normer för vägräckens
konstruktion och höjd samt utfärda förbud mot vägräcken med överliggande
balk eller rör.

I motionen 1975:572 av herrar Johansson i Skärstad (c) och Magnusson
i Nennesholm (c) hemställs att riksdagen beslutar att sådana ekonomiska
resurser ställs till vägverkets förfogande att de aviserade indragningarna
av allmänt underhåll för vissa vägar icke kommer till stånd.

I motionen 1975:573 av herr Jonsson i Alingsås m. fl. (fp,c,m) hemställs
1. att riksdagen vid framtida anslagstilldelning beaktar vad som i motionen
anförts beträffande Älvsborgs län, 2. att anslagsförstärkning som kan bli
aktuell under budgetåret 1975/76, exempelvis av konjunkturpolitiska skäl,
skall komma Älvsborgs län till del i samma mån som övriga län.

1* Riksdagen 1975. 15 sami. Nr 1

TU 1975:1

4

I motionen 1975:578 av herr Nilsson i Kalmar m. fl. (s) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär utredning om hur lekmannainflytandet lämpligen
bör förstärkas i vägverkets planeringsområden och länens vägförvaltningar.

I motionen 1975:579 av fru Olsson i Helsingborg (c) och herr Fiskesjö
(c) hemställs att riksdagen hos regeringen begär utredning av frågan om
parkerings- och rastplatser på motorväg och motortrafikled på i motionen
anförda grunder.

I motionen 1975:842 av herr Johansson i Holmgården m. fl. (c) hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att en uppräkning av iståndsättningsbidraget
till enskilda vägar företas enligt vad som i motionen anförts.

I motionen 1975:844 av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c) hemställs
att riksdagen hos regeringen anhåller om ändring av anvisningarna för uppsättande
av vägmärken, syftande till minskad restriktivitet vid behandlingen
av ansökningar om uppsättande vid allmän väg av upplysningsmärken för
vägvisning till samlingslokaler och andra icke kommersiella anläggningar.

I motionen 1975:845 av herr Johansson i Vrångebäck m. fl. (m) hemställs
att riksdagen hos regeringen anhåller om översyn av nu gällande dispositionsrätt
för länsstyrelserna i vad gäller det s. k. riksvägsanslaget i enlighet
med vad som i motionen anförts.

I motionen 1975:846 av herr Johansson i Vrångebäck m. fl. (m) hemställs
att riksdagen hos regeringen ger till känna vad som i motionen anförts
rörande statsbidragsregler för vägföreningar.

I motionen 1975:847 av herr Johansson i Vrångebäck m. fl. (m) hemställs
att riksdagen hos regeringen anhåller om sådan ändring i väglagen att ledamot
av länsvägnämnden adjungeras i länsstyrelsens styrelse i enlighet
med vad i motionen anförts.

I motionen 1975:849 av herr Kristiansson m. fl. (c, m, fp) hemställs att
riksdagen hos regeringen anhåller att dels anslaget till enskilda vägar utökas
med särskild hänsyn till de behov som kan föreligga för att i första hand
göra de riksintressanta områdena mera tillgängliga, dels bestämmelserna
rörande statsbidrag till enskilda vägar överses.

I motionen 1975:851 av herr Lothigius m. fl. (m) hemställs att riksdagen
ger regeringen till känna att anslaget Särskilda byggnads- och förbättringsåtgärder
avseende statliga vägar bör till fullo utnyttjas av vägverket och
att vägverket redan nu bör få i uppdrag att planera sin verksamhet med
hänsyn härtill i enlighet med vad i motionen anförs.

I motionen 1975:855 av herr Oskarson m. fl. (m, s, c, fp) hemställs att
riksdagen beslutar om en snabbare utbyggnad av väg E6 till motorväg på

TU 1975:1

5

hela sträckan från Gunnestorp till Fjärås med möjlighet att 1. starta delen
Frillesås-Fjärås hösten 1975 i stället för våren 1976, 2. färdigställa nämnda
sträcka jämte delen Åskloster-Frillesås senast 1978, 3. öppna sträckan Gunnestorp-Åskloster
för trafik senast 1984.

I motionen 1975:856 av herrar Petersson i Ronneby (c) och Elmstedt
(c) hemställs att riksdagen hos regeringen framhåller att vid kommande
budgetarbete beaktas nödvändigheten av att anslaget Bidrag till drift av
enskilda vägar m. m. får en sådan storlek att vägar som fyller kraven för
erhållande av statsbidrag också skall - utan alltför långt dröjsmål - kunna
erhålla sådant.

I motionen 1975:859 av herr Stadling m. fl. (s, c) hemställs att riksdagen
som sin mening uttalar att spridning av vägsalt måtte upphöra.

I motionen 1975:864 av herr Turesson m. fl. (m, s, c, fp, vpk) hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att åt vägförvaltningen i Kopparbergs
län uppdras att omgående upprätta fullständig arbetsplan för ombyggnad
av riksväg 71 och länsväg 297 från Djurås till Transtrand.

I motionen 1975:1433 av herr Andersson i Ljung (m) hemställs att riksdagen
ger regeringen till känna vad i motionen 1975:1750 anförts beträffande
s. k. lanthandelsskyltar.

I motionen 1975:1447 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs, såvitt nu är
i fråga (yrkandet 3), att riksdagen begär att regeringen ger vägplaneringen
en lokaliserings- och regionalpolitisk inriktning och att ianspråktagande av
jordbruksjord i största möjliga utsträckning undviks.

I motionen 1975:1450 av herr Granstedt (c) och fru Olsson i Hölö (c)
föreslås att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om förslag till
sådana lagregler att alla vägar, för vilka vägunderhållet helt eller delvis bestrids
med offentliga medel, skall stå öppna för allmän biltrafik om inte
synnerliga skäl för avstängning föreligger.

I motionen 1975:1452 av herrar Gustafsson i Stenkyrka (c) och Svanström
(c) hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen begära utredning och
förslag angående frågan om lånefinansiering av angelägna och lönsamma
brobyggen.

I motionen 1975:1454 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs, såvitt nu är
i fråga (yrkandet 1), att riksdagen begär att ett långsiktigt program för vägpolitiken
av regeringen föreläggs riksdagen senast år 1976.

I motionen 1975:1461 av herr Jansson m. fl. (s) hemställs att riksdagen
som sin mening uttalar nödvändigheten av en jämnare fördelning av vägbyggnadsanslagen
mellan de skilda länen i kommande långtidsplaner.

TU 1975:1

6

1 motionen 1975:1467 av fru Jonäng m. fl. (c) hemställs att riksdagen
hos regeringen kräver att behovet av ökade anslag till bidrag till byggande
av enskilda vägar beaktas vid kommande års budgetarbete.

I motionen 1975:1469 av herr Kindbom m. fl. (c) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att nybyggnad av vägen Falköping-Skara
och byggande av trafikplats på E 3 vid Vara bör komma till
stånd så tidigt som möjligt inom ramen för nästa flerårsplan.

I motionen 1975:1472 av herr Lidgård m. fl. (m) hemställs, såvitt nu är
i fråga (yrkandet 1), att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen
1975:1716 föreslagits angående fördelning och konstruktion av statliga vägoch
trafikanslag till Stockholms län.

1 motionen 1975:1473 av herr Lindahl i Hamburgsund (fp) föreslås,
såvitt nu är i fråga (yrkandena 2 och 3), 2. att riksdagen hemställer att regeringen
låter snabbutreda frågan om investeringsbidrag till skärgårdstrafiken,
3. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående
vägverkets bilfärjelinjer.

I motionen 1975:1475 av herr Lothigius m. fl. (m) hemställs att riksdagen
beslutar att minska anslaget till Bidrag till byggande av kommunala vägar
och gator i förhållande till regeringens förslag med 1 miljon kronor, vilket
belopp bör anslås under ett särskilt anslag benämnt Bidrag till försöksverksamhet
med kollektivtrafik.

i motionen 1975:1476 av herr Magnusson i Kristinehamn m. fl. (vpk)
föreslås att riksdagen uttalar att det under Särskilda byggnads- och förbättringsåtgärder
avseende statliga vägar redovisade anslaget skall få utnyttjas
till fullo av vägverket och att därvid de i motionen framförda synpunkterna
beaktas.

I motionen 1975:1477 av herrar Magnusson i Nennesholm (c) och Johansson
i Skärstad (c) hemställs att riksdagen som sin mening uttalar att
de medel som föreslås under Särskilda byggnads- och förbättringsåtgärder
avseende statliga vägar ställs till länsvägsförvaltningarnas förfogande i enlighet
med vad i motionen anförts.

I motionen 1975:1480 av herrar Nilsson i Agnäs (m) och Fridolfsson (m)
hemställs att riksdagen begär att regeringen uppdrager åt vägverket att snarast
verkställa ombyggnad av vägen 363 sträckan Rödåsel-Vännäsby.

I motionen 1975:1481 av herr Nilsson i Agnäs m. fl. (m) hemställs att
riksdagen begär att regeringen uppdrager åt vägverket att vid arbetsområdesplaneringen
inom stödområdet beakta vad i motionen anförts.

I motionen 1975:1482 av herr Nilsson i Agnäs m. fl. (m) hemställs att
riksdagen beslutar att saltning av allmän väg icke får förekomma.

TU 1975:1

7

I motionen 1975:1484 av herrar Nilsson i Trobro (m) och Komstedt (m)
hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om statsbidrag för uppehållande
av reguljär båttrafik mellan fastlandet och Hanö.

I motionen 1975:1490 av herr Nordgren (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om åtgärder i trafiksäkerhetsfrämjande syfte i enlighet
med vad som i motionen anförts.

I motionen 1975:1503 av fru Söder m. fl. (c) hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om sådana bestämmelser att statsbidrag för byggande
av tunnelbana alternativt även kan utgå till byggande och upprustning av
sådan spårbunden trafik som har korsning i plan med annan trafik.

I motionen 1975:1509 av herr Wennerfors (m) hemställs att riksdagen
beslutar att i 13 § väglagen införs bestämmelser om medlingsförfarande vid
tvister mellan fastighetsägare (markägare) och vägmyndigheterna om vägsträckning
och vägutformning.

I motionen 1975:1510 av herr Westberg i Ljusdal (fp) hemställs att riksdagen
begär åtgärder i syfte att undgå saltning på vägarna.

I motionen 1975:1512 av herrar Wirtén (fp) och Enlund (fp) hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder som ökar det demokratiska
inflytandet över regionala vägfrågor t. ex. genom förstärkning
av länsvägnämndernas ställning.

I motionen 1975:1789 av herr Ringaby (m) hemställs att riksdagen i skrivelse
till regeringen anhåller om sådana direktiv till planeringsmyndigheter
att planerade men ej påbörjade byggen som berör jordbruksmark omprövas
i enlighet med vad i motionen anförts.

Utskottet

Den långsiktiga vägplaneringen m. m.

1 budgetpropositionen erinrar departementschefen om de riktlinjer för den
långsiktiga vägplaneringen som uppdrogs av 1972 års riksdag. I anledning
härav samt motionsledes framställda yrkanden vill utskottet i år liksom
tidigare framhålla att den integrerade väg- och trafikplanering som nu bör
eftersträvas måste ske i nära kontakt med samhällsplaneringen i stort och
i än högre grad än tidigare samordnas med en aktiv lokaliserings- och regionalpolitik.
Arbetsmarknadspolitiska och allmänt näringspolitiska målsättningar
måste härvid beaktas, varjämte hänsyn skall tas till trafiksäkerhetsmässiga
och miljömässiga synpunkter. De resurser som avsätts för vägändamål
bör i enlighet härmed fördelas på ett sådant sätt att alla delar av
landet får ett vägnät som tillsammans med andra åtgärder skapar bättre

1** Riksdagen 1975. 15 sami Nr 1

TU 1975:1

8

förutsättningar för en positiv befolknings- och näringslivsutveckling. Frågor
om länsvägsnätets utbyggnad måste därvid tillmätas stor vikt.

Det är vidare enligt utskottets uppfattning i hög grad angeläget att planeringen
av nya vägar sker så att ianspråktagande av mark som behövs
för livsmedelsproduktionen i största möjliga utsträckning undviks samt att
naturvårdssynpunkter i övrigt beaktas. Vederbörande planeringsmyndigheter
bör uppmärksammas härpå.

I samband med förut nämnda beslut om vissa riktlinjer för den långsiktiga
vägplaneringen förutsattes att den s. k. kalkylmodell som av vägverket tilllämpas
vid investeringsplaneringen skulle ses över. Ett utvecklingsarbete
skulle sålunda bedrivas för att bl. a. få fram underlag som gör det möjligt
att på ett bättre sätt än hittills bestämma den vikt som rimligen bör ges
vissa av de i kalkylmodellen ingående komponenterna, såsom trafikanternas
tidskostnad, trafikolycksfallskostnaden och kalkylräntan.

Det föreligger enligt vad departementschefen anfört ett behov av att man
i det fortsatta, mera långsiktiga utvecklingsarbetet eftersträvar att väga in
olika samhällsekonomiska effekter, vilka inte ryms inom den nuvarande
kalkylmodellen. Behovet härav anses öka med de vidgade regional- och
näringspolitiska aspekter som läggs på samhällets investeringar i olika hänseenden.
Vinsterna kan i ett sådant perspektiv inte enbart bestämmas med
hänsyn till trafikanterna utan bör även härledas ur bebyggelse- och näringslivsutvecklingen.
Utskottet vill för sin del understryka vad departementschefen
sålunda anfört.

För att i enlighet med statsmakternas ställningstaganden dra upp de närmare,
mera konkreta riktlinjerna för det nämnda utrednings- och utvecklingsarbetet
tillsattes av departementschefen en särskild kommitté, benämnd
kommittén för den långsiktiga vägplaneringen (KLV), som beräknas kunna
redovisa sina ställningstaganden under år 1975. Vidare harden trafikpolitiska
utredningen under år 1974 getts tilläggsdirektiv att fullfölja det utvecklingsarbete
om vägtrafikens kostnadsansvar som tidigare skett inom ramen
för vägkostnadsutredningen och som resulterat i betänkandet (SOU 1973:32)
Vägtrafiken - kostnader och avgifter. Resultatet av arbetet inom sistnämnda
utredning - vilken var en expertutredning - fullföljs därmed inom en parlamentariskt
sammansatt utredning.

Under erinran om det anförda finner utskottet det alltjämt vara angeläget
att det fortsatta utrednings- och planeringsarbetet bedrivs med all den skyndsamhet
som befinns möjlig samt att som resultat härav riktlinjer för den
fortsatta vägplaneringen samt ett långsiktigt program för den framtida vägpolitiken
senast under år 1976 föreläggs riksdagen. Någon försening härav
genom det till den trafikpolitiska utredningen lämnade tilläggsuppdraget
får ej ske.

Vad utskottet sålunda anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

Detta innebär i allt väsentligt ett tillgodoseende av yrkandena i motionen

TU 1975:1

9

1447, att riksdagen begär att regeringen ger vägplaneringen en lokaliseringsoch
regionalpolitisk inriktning och att ianspråktagande av jordbruksjord i
största möjliga utsträckning undviks, motionen 1454, att riksdagen begär
att ett långsiktigt program för vägpolitiken av regeringen föreläggs riksdagen
år 1976, och motionen 367, att riksdagen år 1976 föreläggs förslag till långsiktigt
vägprogram för såväl byggande som drift av vägar samt att nya vägar
projekteras på sådant sätt att värdefull jordbruksmark i största möjliga utsträckning
skyddas från exploatering.

Vidare torde härigenom i viss mån kunna tillgodoses syftet med yrkandet
i motionen 1789. Att såsom i denna yrkats riksdagen skulle begära särskilda
direktiv till myndigheterna om att planerade men ej påbörjade vägbyggen
som berör jordbruksmark skall omprövas i enlighet med motionärens önskemål
kan utskottet dock inte finna påkallat. Motionen avstyrks därför.

I propositionen redogör departementschefen också för rapporten Översyn
av arbetsmarknadsstyrelsens (AMS) och vägverkets verksamhet beträffande
beredskapsarbeten på vägar (Ds K 1974:4), verkställd på riksdagens begäran
och avgiven av en arbetsgrupp inom KLV.

Beredskapsarbeten på statliga vägar utförs dels i vägverkets, dels i AMS
regi. Med de medel som AMS ställer till vägverkets förfogande svarar vägverket
för genomförandet av huvuddelen av beredskapsarbetena på vägar.
AMS svarar emellertid för genomförandet av vissa beredskapsarbeten, t. ex.
de arbeten som är avsedda förs. k. specialanvisad arbetskraft, dvs. arbetskraft
som anvisats av sociala skäl.

Principen att vägverket normalt skall utföra beredskapsarbetena har arbetsgruppen
funnit vara riktig. Vägverket har genom sin ordinarie vägbyggnadsvolym
möjlighet att tillfälligt öka sin omsättning med beredskapsarbeten
utan att exempelvis den fast anställda personalstyrkan för arbetsledning
i motsvarande mån behöver ökas. Arbeten med specialanvisad arbetskraft
bör dock enligt gruppens uppfattning även fortsättningsvis drivas i AMS
regi. Den kurativa verksamheten är omfattande och av stor betydelse vid
dessa arbetsplatser. AMS är - med en fast anställd arbetsledarkader som
har särskild utbildning för de speciella uppgifter en sådan arbetsplats har
jämfört med vanliga vägarbetsplatser - särskilt lämpad att svara för genomförandet
av dessa, inte direkt konjunkturberoende arbeten.

Departementschefen säger sig kunna instämma i de slutsatser som arbetsgruppen
kommit fram till och som remissinstanserna biträder. Allmänt
bör sålunda beredskapsarbeten i första hand utföras i resp. huvudmans regi.
Det innebär avseende beredskapsarbeten på statliga vägar ett utförande i
vägverkets regi. Undantag bör därvid göras bl. a. för vägarbeten avsedda
för specialanvisad arbetskraft.

Utskottet har icke heller funnit anledning till erinran mot de sålunda
framlagda förslagen. 1 likhet med departementschefen utgår utskottet därvid

TU 1975:1

10

från att som tidigare varit fallet, vägverket och AMS i fortsättningen i samförstånd
kommer överens om regiformen för beredskapsarbetena på vägar.

I

Ökat lekmannainflytande över den regionala vägplaneringen

1 motionen 578 har hemställts att riksdagen hos regeringen begär utredning
om hur lekmannainflytandet lämpligen bör förstärkas i vägverkets planeringsområden
och länens vägförvaltningar. I motionen 847 har yrkats att
riksdagen hos regeringen anhåller om sådan ändring i väglagen att ledamot
av länsvägnämnden adjungeras i länsstyrelsens styrelse i enlighet med vad
motionärerna anfört. I motionen 1512 har hemställts att riksdagen hos regeringen
begär förslag till åtgärder som ökar det demokratiska inflytandet
över regionala vägfrågor, t. ex. genom förstärkning av länsvägnämndemas
ställning.

Utskottet vill i anledning härav till en början hänvisa till den ingående
redogörelse för vägärendenas handläggning och vägplanläggningen m. m.
som av utskottet lämnades i dess betänkande TU 1974:1 (s. 7-10).

Vad beträffar länsvägnämnderna erinrades därvid om att departementschefen
i propositionen 1971:123 - med förslag till väglag m. m. - utgick
från att länsvägnämndsinstitutionen som sådan visserligen skulle kvarstå
men att dess besvärsrätt skulle bortfalla. Vidare förutsattes länsvägnämnderna,
som i fortsättningen skulle kunna ta initiativ i vägfrågor som berör
länet i dess helhet eller en större del därav, i sin helhet bli tillsatta av
länsstyrelserna. Motiveringen härför angavs vara den partiella
länsförvaltningsreformens genomförande fr. o. m. den 1 juli 1971.

Denna innebar att länsstyrelsen skulle få en lekmannastyrelse med landshövdingen
som ordförande samt tio andra ledamöter. Länsstyrelsen skulle
som en huvuduppgift få att leda och samordna den samhällsplanering som
bedrivs inom den statliga länsförvaltningen. Avsikten vore att främst viktigare
frågor om samhällsplanering eller andra för länet betydelsefulla frågor
skulle behandlas av lekmannastyrelsen. På vägplaneringens område skulle
detta innebära, att lekmän kommer att delta i beslut som länsstyrelsen hade
att fatta i frågor om flerårsplaner för byggande av vägar och broar, om
utförande av vägföretag utanför flerårsplan, om fördelningen för statsbidrag
till byggande av väg eller gata samt om tilldelning av statsbidrag utanför
fördelningsplan ävensom därutöver i andra för länet betydelsefulla vägfrågor.
Länsstyrelsens funktioner i dessa ärenden skulle i allmänhet bli att inom
ramen för samhällsplaneringen på det regionala planet göra den bedömning
av vägplaneringsfrågorna som skall tjäna som underlag för de centrala avgöranden
som skall träffas av statens vägverk eller Kungl. Maj:t.

Genom länsförvaltningsreformen skulle det i länsinstans infogade medborgerliga
inflytandet bli starkare än det som kunde utövas av
länsvägnämnd, eftersom de medborgerliga representanterna i länsstyrelsen
skulle delta i besluten och inte bara ha en rådgivande funktion.

TU 1975:1

11

Riksdagen fann det dock vara olämpligt att länsstyrelserna skulle utse
sitt eget rådgivande organ på detta område och beslöt därför att länsvägnämnderna
i fortsättningen i stället skulle utses av landstingen efter förslag av
kommunförbundets länsavdelningar. Med den därvid föreslagna sammansättningen
av nämnderna ansågs de också böra behålla sin besvärsrätt.

I sitt förut nämnda betänkande (TU 1974:1) framhöll utskottet slutligen
att vissa skäl enligt dess uppfattning talar för ett ökat lekmannainflytande
över den regionala vägplaneringen. Enligt vad utskottet hade erfarit kunde
emellertid länsberedningen i sitt då aviserade betänkande förväntas belysa
ansvarsfördelningen mellan bl. a. länsstyrelserna och andra statliga regionala
organ. Resultatet härav borde enligt utskottet avvaktas.

Utredningen har numera lagt fram sitt betänkande (SOU 1974:84) Stat
och kommun i samverkan. Däri föreslås bl. a. att en särskild utredning
tillsätts för att närmare undersöka lämpligheten av viss omfördelning mellan
stat och kommun i fråga om väghållningsuppgifter. Länsstyrelserna anses
genom sin förtroendemannastyrelse och sin organisatoriska uppbyggnad ha
goda förutsättningar att i ökad utsträckning kunna ta över beslutanderätten
beträffande näringslivsfrågor, vägplanering och miljö- och naturvård. En
konkret avgränsning av de beslut som kan decentraliseras kräver enligt
utredningen en detaljerad genomgång av alla de författningar och bestämmelser
som reglerar dessa ämnesområden samt inte minst kontakter och
diskussioner med berörda myndigheter på central och regional nivå. Utredningen
föreslår därför att detaljerade överväganden i decentraliseringsfrågor
bör göras i särskild ordning. Dess förslag remissbehandlas f. n.

Utskottet är för sin del, i likhet med nämnda utredning och motionärerna,
alltjämt av den uppfattningen att ett förstärkt lekmannainflytande över den
regionala vägplaneringen bör övervägas. Vad beträffar länsvägnämndernas
ställning har denna inte närmare berörts av utredningen. Utskottet vill bl. a.
därför förorda att frågan härom redan nu tas upp. Den av motionärerna
anvisade utvägen - att låta länsvägnämndens ordförande vid länsstyrelsens
behandling av vägfrågor få ingå som adjungerad ledamot - kan vara en
godtagbar lösning.

Frågorna om i vilken omfattning och på vilket sätt ett ökat lekmannainflytande
på de regionala vägfrågorna lämpligen kan komma till stånd
bör enligt utskottets uppfattning tas upp till ingående prövning vid den
kommande departementsberedningen av utredningsbetänkandet och de
följdförslag i decentraliseringsfrågan m. m. som kan förväntas bli resultatet
härav.

Vad utskottet i nu berörda frågor anfört bör av riksdagen ges regeringen
till känna.

TU 1975:1

12

Anslagsfrågor

Vid sin behandling av frågan om medelstilldelningen till väg- och gatubyggandet
redogör departementschefen bl. a. för utfallet av investeringarna
inom denna sektor under perioden 1969-1973 samt de beräknade kostnaderna
under åren 1974 och 1975. Vidare erinras om de angelägna behov
av olika driftåtgärder som föreligger på det statliga vägnätet.

För innevarande budgetår är anslaget till Drift av statliga vägar 1 155 milj.
kr. Av anslaget Särskilda byggnads- och förbättringsåtgärder avseende statliga
vägar har därjämte 83 milj. kr. fördelats till drift av statliga vägar.
Ökade medel bör enligt departementschefen för nästa budgetår (avseende
kalenderåret 1976) ställas till förfogande under anslaget. En höjning av detsamma
med 200 milj. kr. i förhållande till det i riksstaten för budgetåret
1974/75 anvisade beloppet föreslås därför. Totalt skulle därmed för detta
ändamål disponeras ca 1 355 milj. kr.

Inom denna ram räknar departementschefen med att vägverket, vid normal
omfattning av servicearbeten, kan utföra förbättringsarbeten i ungefär
samma omfattning som under de senaste åren. I sammanhanget erinras
om att under de senaste budgetåren även betydande insatser i form av
beredskapsarbeten - avseende förbättringsarbeten - tillkommit för arbeten
på detta område. Under den senaste femårsperioden har således för ändamålet
sammanlagt ca 400 milj. kr. anvisats över elfte huvudtiteln. Dessa
arbeten, som primärt tillkommit från allmän sysselsättningssynpunkt, har
även bidragit till att påskynda genomförandet av vägverkets långsiktiga program
för upprustning av de sekundära och tertiära vägarna.

Utskottet finner den föreslagna anslagshöjningen välmotiverad och tillstyrker
densamma.

I motionen 572 har yrkats att riksdagen beslutar att sådana ekonomiska
resurser ställs till vägverkets förfogande att de enligt motionärerna aviserade
indragningarna av allmänt underhåll för vissa vägar inte kommer till stånd.
Några generella indragningar av detta slag har emellertid, enligt vad utskottet
erfarit, inte nu aviserats. Såsom utskottet dessutom redan tidigare (TU
1973:1) framhållit regleras frågan om indragning av allmän väg och förutsättningarna
härför i väglagen (1971:948), som riksdagen behandlade och
godtog så sent som i slutet av år 1971. Bestämmelserna i den till väglagen
anslutande vägkungörelsen (1971:954) innebär att länsstyrelsens uppfattning
i en indragningsfråga ges stor vikt. Av vägverkets i olika sammanhang
tidigare gjorda uttalanden framgår vidare att indragningsärendena handläggs
under stor hänsyn till förhållandena i de enskilda fallen och att indragningar
sker endast då vägande skäl föreligger. Även om utskottet förutsätter att
så är förhållandet synes ändock i sammanhanget uppmärksamhet böra fästas
på vikten av att härmed sammanhängande frågor får en för närmast berörda
vägintressenters del tillfredsställande lösning. Någon särskild åtgärd i ämnet
av det slag motionärerna förordat finnér sig utskottet emellertid f. n. inte
berett att tillstyrka.

TU 1975:1

13

Då vidare också frågor om intagning till allmänt underhåll av väg skall
prövas i den särskilda ordning väglagen föreskriver finner sig utskottet ej
kunna tillstyrka att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförts i motionen 211 - vilket skulle innebära att beträffande
sådana vägar inom vissa kustområden, som undantagits från allmänt underhåll
efter år 1971, en förnyad prövning av underhållsansvaret sker. Därest
ett faktiskt behov föreligger att återföra dessa vägar till allmänt underhåll
- vilket i och för sig synes kunna vara motiverat - bör frågan sålunda
prövas i nämnda ordning och inte lösas genom generella uttalanden från
riksdagens sida.

I motionen 555 har yrkats att riksdagen hos regeringen begär förslag till
ändrade regler för disposition av väganslag i enlighet med motionärernas
förslag - innebärande bl. a. att åtskillnad i vissa fall inte skulle göras mellan
underhålls- och byggnadsmedel.

Redan nuvarande anslagsregler och -metodik samt årstidsmässiga variationer
i arbetsuppgifternas karaktär och fördelning ger emellertid, enligt vad
utskottet erfarit, goda möjligheter till omfördelning av resurserna mellan
underhåll.och byggande i den riktning motionärerna åsyftar. Från vägverkets
sida har inte heller förslag till ändring i nuvarande anslagsindelning eller
-disposition på förevarande område lagts fram. Med hänvisning härtill och
då inte heller utskottet finner någon åtgärd i ämnet från riksdagens sida
påkallad avstyrks motionen.

Anslaget Byggande av statliga vägar är för innevarande budgetår 745 milj.
kr. Av anslaget Särskilda byggnads- och förbättringsåtgärder avseende statliga
vägar har därjämte fördelats 117 milj. kr. till Byggande av statliga vägar.
För nästa budgetår (avseende kalenderåret 1976) förordas av departementschefen
en medelsanvisning om 765 milj. kr., innebärande en nominell ökning
med ca 20 milj. kr. jämfört med riksstaten för budgetåret 1974/75.

Utskottet tillstyrker förslaget samt vill i anslutning härtill och i anledning
av en rad yrkanden i de i det följande behandlade motionerna ånyo kraftigt
understryka vikten av att vägväsendet på längre sikt tillförs ökade resurser
i syfte att öka framkomligheten och trafiksäkerheten på våra vägar.

Hela det för innevarande budgetår upptagna konjunkturbetingade väganslaget
Särskilda byggnads- och förbättringsåtgärder avseende statliga vägar
har i enlighet med riksdagens beslut ställts till vägverkets förfogande. För
att bibehålla handlingsberedskapen i sysselsättningsavseende och samtidigt
ha möjlighet att, då sysselsättningsläget så kräver, påskynda och tidigarelägga
angelägna vägföretag samt utföra förbättringar på bl. a. regionalpolitisk! viktiga
länsvägar förordar departementschefen att ett motsvarande anslag tas
upp även för nästa budgetår. Anslaget anses därvid böra anvisas med samma
belopp som för innevarande budgetår, dvs. 200 milj. kr. Anslaget föreslås
skola ställas till regeringens förfogande att disponeras för särskilda insatser

TU 1975:1

14

i fråga om drift och byggande av statliga vägar när detta är motiverat av
konjunkturpolitiska och andra skäl. Planeringen av ifrågakommande åtgärder,
som i forsta hand bör inriktas på arbeten som på en gång är från sysselsättningssynpunkt
värdefulla och vägpolitiskt angelägna, skall enligt förslaget
ske i samråd med AMS.

I anledning härav har i motionen 565 yrkats att riksdagen skall ge regeringen
till känna att anslaget bör till fullo få utnyttjas av vägverket och
att vägverket redan nu bör få i uppdrag att planera sin verksamhet med
hänsyn härtill. Ett yrkande av samma innebörd har framställts i motionen
851. I motionen 1476 har begärts att anslaget till fullo skall få utnyttjas
av vägverket och att därvid särskilt beaktas behovet av kraftiga insatser
för att eliminera förekomsten av alltför svaga broar.

Utskottet vill i anledning härav framhålla att väganslagen under nästa
budgetår inte kommer att överstiga vägverkets lägsta verksamhetsalternativ
även om det särskilda anslaget på 200 milj. kr. inräknas i beloppet. Hänsyn
måste också tas till de eftersläpningar som föreligger på detta område och
till de kraftiga kostnadsökningar som tillkommer på grund av de höjda
oljepriserna. Utskottet vill därför understryka att det särskilda anslaget ej
bör få medföra någon minskning av de beredskapsarbeten som eljest skulle
komma till stånd. Vidare bör anslaget för budgetåret 1975/76 liksom för
innevarande budgetår till fullo få utnyttjas av vägverket och verket redan
nu få i uppdrag att planera sin verksamhet med hänsyn till detta. Det bör
vidare ankomma på vägverket att göra fördelningen mellan de olika anslagen.
Utskottet förutsätter att därvid behovet av en snabb ombyggnad av broar
med otillräcklig bärighet särskilt uppmärksammas, att angelägna nybyggnadsbehov
inte eftersätts och att en återhämtning kan påbörjas i fråga om
det ackumulerade behovet av egentligt vägunderhåll. Anslaget bör även,
under det nu aktuella budgetåret, kunna utnyttjas för bidragsgivningen till
enskilda vägar.

Vad utskottet härom anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

Av det anförda följer att utskottet avstyrker yrkandet i motionen 1477
att de medel som anvisas under anslaget skall ställas till vägförvaltningarnas
förfogande i enlighet med vad motionärerna anfört.

Ej heller kan utskottet tillstyrka att medel från anslaget specialdestineras
för arbeten i vissa län eller till särskilda företag på det sätt som föreslagits
i motionen 573 och - i viss mån - 855. Utskottet återkommer till dessa
motionsyrkanden i det följande.

Anslaget till Bidrag till drift av kommunala vägar och gator bör i enlighet
med departementschefens förslag tas upp med ca 205,7 milj. kr., vilket
innebär en ökning med 21,1 milj. kr., som ansetts nödvändig med hänsyn
till pris- och trafikutvecklingen m. m.

Även beträffande anslaget till Bidrag till byggande av kommunala vägar och
gator föreslås en - om ock mindre - uppräkning ske. Utskottet tillstyrker den

TU 1975:1

15

sålunda förordade uppräkningen med drygt 6 milj. kr. till 350 milj. kr.

Härav följer att utskottet avstyrker motionen 1475, vari yrkats att anslaget
minskas med 1 milj. kr. - att i stället anslås under ett särskilt anslag benämnt
Bidrag till försöksverksamhet med kollektivtrafik. Beslut i frågor av de slag
motionärerna därvid aktualiserat bör f. ö. enligt utskottets uppfattning anstå
i avvaktan på behandlingen av kollektivtrafikutredningens aviserade betänkande.

Beträffande anslaget Bidrag till drift av enskilda vägar m. m. erinras i budgetpropositionen
om att under de senaste två budgetåren väsentligt ökade
medel ställts till förfogande. För innevarande budgetår är anslaget upptaget
med 83 milj. kr. Av beloppet kan drygt 7 milj. kr. beräknas avse iståndsättningsarbeten,
vilket anses möjliggöra en väsentlig standardförbättring
av det enskilda vägnätet. För nästa budgetår förordas en medelsanvisning
med 93 milj. kr., dvs. en ökning jämfört med innevarande budgetår med
10 milj. kr. Den balans av inneliggande ansökningar om statsbidrag till
i och för sig statsbidragsberättigade enskilda vägar som uppkommit under
senare år beräknas under år 1975 helt kunna avvecklas. Därtill beräknas
från anslaget statsbidrag kunna lämnas även till iståndsättningsarbeten på
vägar som redan uppbär bidrag till barmarksunderhåll och vinterväghållning.
Till Bidrag till byggande av enskilda vägar har förordats ett anslag av 26,8
milj. kr., vilket betyder en oförändrad medelsanvisning.

I anledning av regeringens förslag i dessa delar har i motionen 565 -under hänvisning till den stora eftersläpning som anses föreligga beträffande
upprustningen av det enskilda vägnätet - yrkats att de förenämnda båda
anslagen till enskild väghållning räknas upp med ytterligare 7,0 milj. kr.
resp. 5,2 milj. kr.

Utskottet har under en rad av år understrukit att särskild hänsyn måste
tas till det enskilda vägnätets betydelse för näringslivet och kommunikationerna
i allmänhet. Med hänsyn till vad departementschefen i anslagsfrågorna
härom anfört har utskottet dock funnit sig kunna godtaga den
av honom förordade medelsanvisningen för nästa budgetår. Av det föregående
framgår också att anslaget till Särskilda byggnads- och förbättringsåtgärder
avseende statliga vägar under nästa budgetår skall kunna utnyttjas
för bidragsgivningen till enskilda vägar. Utskottet förutsätter dessutom att
regeringen - därest trängande behov av medel eljest skulle uppstå - på
tilläggsstat äskar härför erforderliga medel.

Utskottet anser sig vidare kunna utgå från att anslaget till Bidrag till
drift av enskilda vägar m. m. fortsättningsvis får en sådan storlek att, för
vägar som fyller kraven för erhållande av statsbidrag, sådant utan dröjsmål
skall kunna tilldelas vederbörande väghållare. Under hänvisning härtill finner
utskottet någon särskild framställning från riksdagens sida om anslagsberäkningen
vid kommande budgetarbete, såsom yrkats i motionen 856, ej
erforderlig.

1*** Riksdagen 1975. 15 sami. Nr 1

TU 1975:1

16

Ej heller finnér sig utskottet kunna tillstyrka yrkandet i motionen 1467
att riksdagen hos regeringen i särskild framställning kräver att behovet av
ökade anslag till bidrag till byggande av enskilda vägar beaktas vid kommande
budgetarbete.

I motionen 849 har yrkats att riksdagen hos regeringen anhåller att anslaget
till enskilda vägar utökas med särskild hänsyn till de behov som kan föreligga
för att i första hand göra de riksintressanta områdena mera tillgängliga.
Utskottet vill i anledning härav erinra om att stöd till sådana enskilda vägar
som i motionen avses - främst tillfartsvägar till naturområden för rekreation
och friluftsliv m. m. - jämlikt gällande föreskrifter (Kungl, brev den 30
juni 1965) och i mån av tillgängliga medel redan nu utgår från det för
byggande av enskilda vägar avsedda anslaget. I nämnda motion har också
yrkats att bestämmelserna rörande statsbidrag till enskilda vägar överses.
Vidare har i motionen 842 yrkats att riksdagen hos regeringen begär en
uppräkning av iståndsättningsbidraget till enskilda vägar och i motionen 846
yrkats att riksdagen ger regeringen till känna vad motionärerna anfört rörande
statsbidragsregler för vägforeningar.

I anledning härav vill utskottet hänvisa till den redogörelse som av departementschefen
i budgetpropositionen lämnats för vissa utredningsfrågor.
Härav framgår (bil. 8, s. 68-69) sålunda att de sakkunniga med uppdrag
att verkställa översyn av lagen om enskilda vägar - 1969 års vägutredning
- under år 1974 avgivit betänkandet (Ds K 1974:7) Kommunal och enskild
väghållning. I betänkandet, som av utredningen karakteriserats som ett principbetänkande,
föreslås bl. a. lagstadgade former för kommunal väghållning.
Betänkandet har remissbehandlats. Genom beslut i november 1974 har
Kungl. Majit till vägutredningen överlämnat remissyttrandena att övervägas
i det fortsatta utredningsarbetet.

I anslutning till detta nämns också i propositionen att vägverket i november
1974 har lämnat en lägesrapport för det av Kungl. Majit meddelade
uppdraget att genomföra en översyn av statsbidragssystemet för enskilda
vägar. Arbetet utförs av en inom verket särskild tillsatt arbetsgrupp. 1 arbetsgruppen
ingår även en representant för Svenska kommunförbundet.

I sin lägesrapport anför vägverket att man i utredningsarbetet eftersträvar
en samordning med pågående lagstiftningsarbete inom näraliggande områden
- närmast i fråga om lagen om enskilda vägar, anläggningslagen och
byggnadslagen. De problemkomplex som vägverket därmed har att ta ställning
till är i flera fall av invecklad natur. Verket har koncentrerat utredningsarbetet
till sådana problem, som är oberoende av förslagen i 1969 års
vägutrednings förutnämnda betänkande Kommunal och enskild väghållning
och bygglagutredningens betänkande (SOU 1974:21) Markanvändning och
byggande. Vägverkets avsikt är dock att även söka belysa de båda utredningarnas
konsekvenser för statsbidragssystemet.

Utskottet förutsätter för sin del att i samband med det sålunda pågående

TU 1975:1

17

utredningsarbetet de frågor som upptagits i de förut nämnda motionerna
- berörande såväl den framtida statsbidragsgivningens storlek och utformning
som övriga härmed sammanhängande spörsmål - ingående övervägas
med beaktande inte minst av den stora betydelse från både ekonomiska
och andra synpunkter lösningen av dessa frågor har för närmast berörda
vägintressenter.

Under hänvisning till vad sålunda anförts och i avvaktan på resultatet
av utredningsarbetet avstyrks nu berörda motionsyrkanden.

De av Kungl. Majit i övrigt framlagda anslagsberäkningarna har inte gett
utskottet anledning till erinran. Detta innebär bl. a. att kostnadsramarna
för år 1976 för anslagen Drift till statliga vägar resp. Byggande av statliga
vägar i princip bestäms till samma belopp som anslagen. Det bör vidare
ingå i regeringens befogenheter att, i den mån arbetsmarknadsläget eller
andra särskilda skäl motiverar det, bemyndiga vägverket att under år 1975
resp. 1976 jämka de föreskrivna kostnadsramarna för dessa år, t. ex. genom
att under andra halvåret 1975 i förväg ta i anspråk behövliga belopp av
de medel under de kalenderårsberäknade anslagen, som anvisas för verksamhetsåret
1976.

De sammanlagda utgifterna under de olika väganslagen m. m. för budgetåret
1975/76 uppgår enligt departementschefens beräkningar till ca 3 014
milj. kr. För trafiksäkerhet och vissa bidrag m. m. beräknas under andra
anslag under sjätte huvudtiteln sammanlagt ca 116 milj. kr. - att avräknas
mot automobilskattemedlen. Under andra, åttonde, nionde och elfte huvudtitlarna
föreslås därjämte ca 775 milj. kr. att avräknas mot nämnda
medel.

Det totalbelopp som avses skola täckas av automobilskattemedlen skulle
därmed uppgå till ca 3 789 milj. kr. I förhållande till motsvarande, på riksstaten
för innevarande budgetår uppförda anslag innebär detta en ökning
med ca 322 milj. kr. Då inkomsterna av automobilskattemedlen beräknas
till ca 3 755 milj. kr. skulle överskottet på vägväsendets specialbudget, där
behållningen per den 30 juni 1974 uppgick till ca 3 180 milj. kr., komma
att under budgetåret minska med ca 34 milj. kr.

Motionsyrkanden berörande flerärsplaner m. m.

I motionen 276 har hemställts att riksdagen vid sin behandling av frågan
om väganslag för nästa budgetår uttalar att Kalmar län tillerkänns anslag
i sådan omfattning att vägstandarden i länet snabbt kan förbättras och en
bro byggas vid Bjursunds ström. I motionen 554 har hemställts att riksdagen
beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts om tidigareläggning av vägbygget Brottby-Rösa och om nödvändigheten
av att medel ställs till förfogande för färdigställande av vägsträckorna
Rösa-Norrtälje och Norrtälje-Kapellskär. I motionen 570 har yrkats
att riksdagen beslutar hemställa att regeringen anbefaller vägverket göra

TU 1975:1

18

sådana medelsdisponeringar att de i motionen nämnda vägarbetena i Kristianstads
län kan igångsättas snarast och att medelstilldelningen i övrigt sker
så att vägnätets standard ger betryggande framkomlighet och trafiksäkerhet.
1 motionen 1469 har hemställts att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att nybyggnad av vägen Falköping-Skara och byggande av trafikplats
på E 3 bör komma till stånd så tidigt som möjligt inom ramen
för nästa flerårsplan. I motionen 1480 har yrkats att riksdagen begär att
regeringen uppdrager åt vägverket att snarast verkställa ombyggnad av väg
363, sträckan Rödåsel-Vännäsby. I motionen 1490 har hemställts att riksdagen
hos regeringen anhåller om åtgärder vid Källenekurvan på E4 i trafiksäkerhetsfrämjande
syfte i enlighet med vad som i motionen anförts.

Utskottet är för sin del övertygat om att vägande skäl i och för sig kan
anföras till stöd för samtliga nu berörda yrkanden. Frågor om projektering
samt byggande och drift av allmänna vägar regleras emellertid, som tidigare
nämnts, i väglagen och vägkungörelsen. De för väg- och gatubyggandet
gällande flerårs- och fördelningsplanerna upprättas i enlighet med vägkungörelsens
bestämmelser samt vissa andra föreskrifter för femårsperioder
och förnyas vart tredje år. Fördelningen av investeringsmedel
de skilda landsdelarna och väggrupperna emellan sker vidare på grundval
av en noggrann angelägenhetsgradering och efter vederbörande regionala
och lokala vägmyndigheters hörande - allt i syfte att åstadkomma en så
likformig och rättvis fördelning av vägmedlen som möjligt. Nu gällande
flerårs- och fördelningsplaner avser perioden 1973-1977 och skall revideras
under innevarande år att avse perioden 1976-1980.

Under hänvisning till vad utskottet sålunda anfört samt då enligt utskottets
uppfattning de av motionärerna aktualiserade frågorna bör prövas
i den för handläggning av vägärenden stadgade ordningen avstyrks motionerna
i fråga.

Av samma skäl och under hänvisning jämväl till vad utskottet i övrigt
anfört rörande bl. a. den långsiktiga vägplaneringen och om användningen
av anslaget Särskilda byggnads- och förbättringsåtgärder avseende statliga
vägar finner utskottet ej heller någon särskild åtgärd från riksdagens sida
påkallad i anledning av yrkandena i motionen 573, beträffande anslagsförstärkning
för Alvsborgs län m. m., motionen 855, om en snabbare utbyggnad
av väg E6 m. m., motionen 864, om uppdrag till vägförvaltningen i
Kopparbergs län att omgående upprätta fullständig arbetsplan för ombyggnad
av riksväg 71 och länsväg297 från Djurås till Transtrand m. m., samt motionen
1461, att riksdagen uttalar nödvändigheten av en jämnare fördelning av
vägbyggnadsanslagen mellan de skilda länen i kommande långtidsplaner.

Likaledes av samma skäl avstyrks yrkandet i motionen 845 att riksdagen
hos regeringen anhåller om översyn av nu gällande dispositionsrätt för
länsstyrelserna vad gäller riksvägsanslaget i enlighet med motionärernas
yrkande.

TU 1975:1

19

I motionen 1503 har yrkats att riksdagen hos regeringen anhåller om
sådana bestämmelser att statsbidrag för byggande av tunnelbana alternativt
även kan utgå till byggande och upprustning av sådan spårbunden trafik
som har korsning i plan med annan trafik. Motionärerna har därvid som
bakgrund för sitt yrkande erinrat om vissa i motionen 1972:1730 framförda
förslag i ämnet och utskottets yttrande häröver.

Utskottet vill i anledning härav samt det ändrade yrkande som framställts
i den nu aktuella motionen erinra om att gällande regler på här ifrågavarande
område grundar sig på beslut av 1965 års riksdag (SU 1965:6, rskr 1965:6).
I de direktiv som meddelats den s. k. kollektivtrafikutredningen har också
erinrats om de möjligheter som skapats inom ramen för bidragsgivningen
till det kommunala väg- och gatubyggandet att främja en rationell fördelning
mellan individuella och kollektiva trafikmedel i de större tätortsregionerna.
Härmed åsyftas de statsbidrag som utgår till tunnelbanor och stadsbanor
etc. inom ramen för en eljest normal ökning av väganslagen. Det bör enligt direktiven
åvila de sakkunniga att överväga i vad mån förutsättningar finns
för att även i andra fall - och även med sikte på mindre och medelstora
tätorter - skapa möjligheter för en prioritering inom ramen för anvisade
medel mellan mera konventionellt vägbyggande och anordningar som direkt
tar sikte på att främja den kollektiva trafiken.

Utredningen beräknas enligt vad utskottet erfarit inom kort slutredovisa
sitt uppdrag.

Under hänvisning härtill och i avvaktan på resultatet härav avstyrker
utskottet motionen i fråga.

I motionen 1472 har yrkats att riksdagen ger regeringen till känna vad
i motionen föreslagits angående fördelning och konstruktion av statliga vägoch
trafikanslag till Stockholms län. Bidragen bör enligt motionärerna utgå
som ett bidrag, enär uppdelningen på drift- resp. investeringsbidrag anses
minska effekten av de utökade statsbidragen. Nedskärningarna av bidragstilldelningen
på vägsidan förklaras vidare få mycket allvarliga konsekvenser
för den regionala trafikförsörjningen.

Nuvarande anslagsuppdelning och -metodik torde emellertid inte medge
ett sådant arrangemang. Detsamma gäller utformningen av väglagstiftningens
och bidragskungörelsernas regler och föreskrifter angående vägmedlens
fördelning och användning m. m. Vissa förslag i bl. a. nu berörda frågor
torde emellertid, som av det föregående framgår, kunna förväntas från
kollektivtrafikutredningen.

I avvaktan på resultatet härav och under hänvisning jämväl i övrigt till
vad utskottet under förevarande punkt anför beträffande beräkningen av
väganslagens storlek och dessas fördelning mellan olika län samt vägfrågornas
handläggning m. m. avstyrks motionen i nu berörda del.

TU 1975:1

20

Övriga motionsledes aktualiserade frågor

I motionen 367 har yrkats att riksdagen i princip uttalar sig för anläggning
och drift av vissa större vägprojekt enligt det system med avgiftsfinansiering
som angivits i motionen.

Utskottet har under en lång rad av år behandlat motionsyrkanden av
denna innebörd och hänvisar därför till den ingående redogörelse i frågan
som lämnades vid 1973 års riksdag (TU 1973:1). Såsom förut nämnts har
vidare vägkostnadsutredningen under år 1973 lagt fram sitt betänkande Vägtrafiken
- kostnader och avgifter. I detta behandlas bl. a. ekonomiska principer
för prissättning inom vägtrafiksektorn. Vidare redovisas de kostnader
som från olika utgångspunkter kan hänföras till vägtrafiken och alltså i
ett eller annat hänseende kan anses ingå i vägtrafikens totala kostnadsansvar.
Såsom också i det föregående nämnts har Kungl. Maj:t numera gett trafikpolitiska
utredningen tilläggsdirektiv att fullfölja utredningsarbetet om
vägtrafikens kostnadsansvar.

Under hänvisning jämväl härtill och i avvaktan på resultatet av utredningsarbetet
avstyrker utskottet berörda motionsyrkande.

Av liknande skäl avstyrker utskottet yrkandet i motionen 1452 att riksdagen
hos regeringen begär utredning och förslag angående frågan om lånefinansiering
av angelägna och lönsamma brobyggen.

I motionen 1473 har, såvitt nu är i fråga, yrkats att riksdagen dels hemställer
att regeringen låter snabbutreda frågan om investeringsbidrag till skärgårdstrafiken,
dels ger regeringen till känna vad motionären anfört angående
vägverkets bilfärjelinjer.

Såsom utskottet i sitt betänkande 1973:15 - i anledning av motioner angående
Ventrafiken m. m. - erinrade om behandlades frågan om att tillgodose
trafikbehovet i glesbygder och skärgårds- eller öområden i samband
med 1963 års riksdagsbeslut om riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken.
I propositionen 1963:191 förutsattes sålunda särskilda insatser från samhällets
sida såvida nämnda områden ej på annat sätt kunde erhålla en tillfredsställande
transportförsörjning. Med hänsyn till de skiftande befolknings-
och näringsförhållandena i olika delar av landet borde en prövning
från fall till fall äga rum i samband med att frågan om stöd från det allmänna
blev aktuell.

Vidare erinrade utskottet om den planering i vad gäller tillgodoseende
av behovet av väg- och färjeförbindelser som författningsenligt åligger
vederbörande vägmyndigheter. I anslutning härtill nämndes också att å anslaget
till enskilt vägunderhåll särskilda medel finns disponibla för bidrag
till båt- och färjeförbindelser liknande dem motionären syftar på.

Utskottet förklarade det vidare vara angeläget att den principiellt viktiga
frågan om upprätthållande av trafikförbindelserna mellan öar eller öområden
och fastlandet samt kostnadstäckningen härför får en snar och tillfreds -

TU 1975:1

21

ställande lösning. Genom de speciella trafikförhållanden som råder i skärgårdarna
- då ju båttrafiken exempelvis faller utanför systemet med bidrag
till viss busstrafik - kommer skärgårdskommunerna i bidragshänseende i
ett sämre läge än övriga kommuner. Då utskottet inte kunde finna det
godtagbart att så sker borde det kunna övervägas att införa stöd till båttrafiken
enligt principer liknande dem som enligt statsmakternas beslut
(prop. 1973:53, TU 1973:13, rskr 1973:203) komme att gälla för busstrafiken.

Utskottet förklarade det slutligen vara lämpligt att berörda frågor prövas
i samband med det omfattande utredningsarbete som f. n. pågår på det
trafikpolitiska området. Utskottet förutsatte också att så sker.

Vidare utgick utskottet från att frågor om ö- och skärgårdsförbindelsernas
ordnande i åtskilliga fall komme att aktualiseras redan under det arbete
med den regionala trafikplaneringen som uppdragits åt länsstyrelserna att
verkställa samt att som följd härav - och i avvaktan på mera generella
lösningar - en prövning av eventuella bidragsfrågor komme till stånd.

Vad utskottet sålunda föreslagit beslöt riksdagen som sin mening ge
Kungl. Maj:t till känna (rskr 1973:282).

Sedermera har vid 1974 års riksdag (TU 1974:9, rskr 1974:111) begärts
särskild utredning och förslag angående stöd till kollektivtrafiken i skärgårdarna.
Bl. a. frågan härom bereds f. n. av en interdepartemental arbetsgrupp
som tillsatts för att göra en allmän översyn av vilka åtgärder som
kan vara ägnade att förbättra skärgårdarnas villkor.

Utskottet vidhåller sin uppfattning i berörda frågor och vill ånyo framhålla
att de snarast bör prövas i sin helhet. Vidare vill utskottet i sammanhanget
framhålla vikten av att vägverket beträffande bilfärjetrafiken i möjligaste
mån tar hänsyn till lokala och regionala önskemål rörande tidtabeller m. m.

Under hänvisning till det anförda och då utskottet inte finner det erforderligt
att nu göra en förnyad framställning i ämnet hos regeringen avstyrks
motionen i berörda delar. Till ett i samma motion framställt yrkande
om stöd till kollektivtrafiken i skärgårdarna enligt grunder liknande
dem som gäller för viss busstrafik kommer utskottet att senare under innevarande
session ta ställning.

Likaledes under hänvisning till vad utskottet i det föregående anfört -om bl. a. möjligheterna att från underhållsanslaget till enskilda vägar erhålla
bidrag till vissa båt- och färjeförbindelser - avstyrker utskottet yrkandet
i motionen 1484 att från riksdagens sida en särskild framställning till regeringen
görs om statsbidrag för uppehållande av reguljär båttrafik mellan
fastlandet och Hanö.

I motionen 859 har hemställts att riksdagen som sin mening uttalar att
spridning av vägsalt måtte upphöra. Yrkanden av i princip samma innebörd
har framförts i motionerna 1482 och 1510.

Utskottet vill i anledning härav, i likhet med vad som skedde vid 1974

TU 1975:1

22

års riksdag, erinra om att riksdagen tidigare genom bl. a. motioner, interpellationer
och enkla frågor uppmärksammats på spörsmålen härom, som
är av betydelse från framfor allt trafiksäkerhetssynpunkt. Utskottet har vid
sin tidigare prövning av frågan funnit det vara angeläget att vägverkets
pågående arbete på området intensifieras i syfte att än mer förbättra tilllämpade
metoder samt den tekniska materielen så att olägenheter och skadeverkningar
i möjligaste mån motverkas. Vidare har utskottet föreslagit
att Kungl. Maj:t uppdrar åt vägverket att snarast låta sammanställa och
utvärdera erforderligt materiel för frågans bedömning. Så har numera skett,
och redan i fjolårets statsverksproposition tog departementschefen upp frågan
härom. Han hänvisade härvid till den redogörelse för behov och erfarenheter
m. m. av vägsaltning som vägverket utfört och redovisat i publikationen
Halkbekämpning (DD 116). Fördelarna med metoden anges häri vara att
det visat sig möjligt att i stor utsträckning genom saltning hålla vägar isfria
med ökad trafiksäkerhet som följd. Vägverkets bedömningar i denna del
har skett i samråd med trafiksäkerhetsverket. Vissa olägenheter i form av
moddig vägbana, nedsmutsning m. m. kan emellertid inte undvikas i sammanhanget.
Av publikationen framgår vidare att naturvårdsverket och vägverket
efter överläggningar enats om att saltningen under nuvarande former
torde kunna accepteras från naturvårdssynpunkt. Man är också överens om
att saltmängderna bör bibehållas på nuvarande låga nivå. Det konstateras
i detta hänseende att saltningen, som totalt uppgår till ca 75 000 ton per
år, enbart omfattar de mest trafikbelastade vägarna - ca 12 000 km av totalt
96 000 km - och vidare att saltmängderna uppgår till 5-7 gram per m1
och spridningstillfälle. Detta innebär, räknat på normalnederbörden på vägområdets
yta, en saltkoncentration av ungefär 300 miljondelar (ppm). Rostskador
och eventuellt ökade väghållningskostnader direkt förorsakade av
saltningen anses inte vara av den omfattning att de bör hindra den fortsatta
användningen av metoden.

Departementschefen instämde i de slutsatser som vägverket efter samråd
med trafiksäkerhetsverket och naturvårdsverket kommit fram till, nämligen
att fördelarna av saltningen väger avsevärt tyngre än nackdelarna. Den restriktivitet
i användningen av salt som vägverket ålagt sig ansågs dock motiverad.
Departementschefen sade sig vidare utgå från att berörda myndigheter
med uppmärksamhet följer utvecklingen.

Utskottet ansluter sig nu som då till den uppfattning departementschefen
därvid gav uttryck åt samt avstyrker i enlighet härmed motionerna i fråga.
I anslutning härtill må nämnas att, enligt vad utskottet inhämtat, vissa
av statens provningsanstalt på vägverkets uppdrag fullgjorda och under hösten
1974 redovisade undersökningar anses ytterligare ha bekräftat slutsatsen
att saltet påverkar röstningen i relativt ringa grad. Korrosionen till följd
av andra anledningar än saltning anses vidare vara så stor att rostskydd
oundgängligen erfordras oavsett om salt används inom väghållningen eller

ej.

TU 1975:1

23

I motionen 844 har hemställts att riksdagen hos regeringen anhåller om
ändring av anvisningarna för uppsättande av vägmärken, syftande till minskad
restriktivitet vid behandlingen av ansökningar om uppsättande vid
allmän väg av upplysningsmärken för vägvisning till samlingslokaler och
andra icke kommersiella anläggningar.

Såsom utskottet redan vid förra årets riksdag (TU 1974:1) framhöll i anledning
av en då väckt motion i samma syfte anser sig utskottet kunna
utgå från att vederbörande myndigheter noggrant prövar inkomna ansökningar
härom samt gör de avväganden som i det enskilda fallet betingas
av omständigheterna. Någon särskild åtgärd från riksdagens sida synes ej
heller nu vara påkallad, varför motionen avstyrks.

I motionen 369 har yrkats att riksdagen hos regeringen framhåller att
förteckningen i vägmärkeskungörelsen över upplysningsmärken utökas med
märke som anger var handelsbod på landsbygden och i mindre tätorter finns.
Vidare har i motionen 1433 hemställts att riksdagen ger regeringen till känna
vad i motionen anförts beträffande lanthandelsskyllar.

Utskottet har tidigare givit uttryck för den uppfattningen att antalet skyltar
längs vägarna i möjligaste mån bör begränsas. De undersökningar som på
detta område genomförts torde också klart utvisa att observansen av vägmärken
minskar med ökat antal skyltar. Detta kan i sin tur leda till ökade
olycksrisker och därmed menligt inverka på trafiksäkerheten i stort utmed
vägarna. Detta gäller framför allt en utökning av antalet skyltar och märken
längs motorvägar och andra trafikleder med snabb och tät trafik. På övriga
vägar och framför allt de egentliga landsbygdsvägarna, där olycksriskerna
kan bedömas som mindre, synes en något generösare bedömning kunna
göras. Utskottet anser därför att det i dessa fall bör ankomma på vederbörande
myndigheter - främst då vägverket - att i varje särskilt fall och
med beaktande av det anförda pröva framställningar om vägvisning eller
information av annat slag om lanthandels belägenhet.

Vad utskottet härom anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

I motionen 172 har yrkats att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning
och förslag beträffande statsbidrag till byggande av cykelbanor och
cykelleder.

Utskottet vill i anledning härav erinra om att Kungl. Maj:t i januari 1973
uppdragit åt statens vägverk och statens trafiksäkerhetsverk att gemensamt
och i samråd med statens planverk utföra en av riksdagen begärd utredning
med syfte att skapa bättre förutsättningar för cykeltrafiken. (TU 1972:14,
rskr 1972:250) Vidare har Kungl. Maj:t i juni 1974 till de båda förutnämnda
myndigheterna överlämnat trafikutskottets betänkande 1974:11 - likaledes
om åtgärder för att främja cykeltrafiken - och motionen 1974:778 för beaktande
i anslutning till det tidigare meddelade utredningsuppdraget i ärendet.
Under hänvisning härtill och då utskottet förutsätter att de av motionärerna
upptagna frågorna kommer att behandlas under utredningsarbetet

TU 1975:1

24

torde någon särskild åtgärd i ämnet från riksdagens sida ej nu vara erforderlig.
Motionen avstyrks därför.

I motionen 579 har yrkats att riksdagen hos regeringen begär utredning
av frågan om parkerings- och rastplatser på motorväg och motortrafikled på
de i motionen anförda grunderna.

De av motionärerna sålunda aktualiserade frågorna är enligt utskottets
uppfattning av stor vikt - inte minst av trafiksäkerhetsskäl. Enligt vad utskottet
erfarit har berörda spörsmål av vägverket sedan länge uppmärksammats
och en viss utbyggnad av rast- och parkeringsplatser har också
skett. Inom verket bedrivs vidare ett kontinuerligt undersöknings- och utvecklingsarbete
på området. På grundval av såväl svenska som utländska
erfarenheter och förhållanden siktar man därvid - liksom i fråga om vägnormer
i övrigt - till att ernå de för vårt vidkommande lämpligaste lösningarna
av frågorna.

Utskottet förutsätter för sin del att verksamheten härmed intensifieras.
Någon särskild åtgärd från riksdagens sida i ämnet synes dock ej erforderlig,
varför motionen avstyrks.

I motionen 571 har yrkats att riksdagen begär att regeringen fastställer
normer för vägräckenas konstruktion och höjd samt utfärdar förbud mot
vägräcken med överliggande balk eller rör.

Redan i sitt betänkande 1973:1 framhöll utskottet att inom vägverket
ett fortlöpande utredningsarbete beträffande frågor av denna art pågår. Enligt
vad utskottet inhämtat har arbetet härmed resulterat i att förslag och rekommendationer
i frågan inom kort kommer att framläggas. Med hänsyn
härtill och då utskottet alltjämt utgår från att verket också vidtar de åtgärder
som i anledning härav befinns motiverade finnér utskottet någon särskild
åtgärd från riksdagens sida i anledning av motionen ej erforderlig.

I motionen 1450 har yrkats att riksdagen hos regeringen hemställer om
förslag till sådana lagregler att alla vägar, för vilka vägunderhållet helt eller
delvis bestrids med offentliga medel, skall stå öppna för allmän biltrafik
om inte synnerliga skäl för avstängning föreligger.

I fråga om enskild väg ankommer det f. n. enligt 151 § vägtrafikkungörelsen
(1972:603) på ägaren av vägen att avgöra om trafik med motordrivna
fordon eller visst eller vissa slag av sådana fordon får äga rum. Om statliga
eller kommunala bidrag utgår till väghållningen föreligger dock icke någon
rätt för ägaren att avstänga sin väg från sådan trafik. Huvudregeln är således
som motionärerna framhållit att vägar, vilkas underhåll helt eller delvis
bestrids med allmänna medel, står öppna för allmän biltrafik. Samma regler
torde f. ö. i princip gälla de s. k. skogsbilvägarna.

Det bör givetvis även enligt utskottets uppfattning kunna övervägas i
vad mån det finns möjligheter att för trafik - utan olägenhet - öppna också
sådana vägar, vilkas underhåll bestrids av andra allmänna medel än väg -

TU 1975:1

25

medel. Av betydelse i sammanhanget måste därvid främst bli omfattningen
av det behov som kan konstateras föreligga för ett sådant öppnande samt
de kostnadsökningar som för den enskilde ägaren kan bli följden härav.
Även andra skäl kan i det särskilda fallet befinnas motivera att ett tidigare
avstängningsbeslut behålles.

Då det här enligt motionärerna gäller vägar inom allmänt - av kommun
eller stat - ägda områden anser sig utskottet kunna utgå från att avstängningar
av sådana vägar beslutas först efter en omsorgsfull prövning. Under
hänvisning härtill och då utskottet dessutom förutsätter att närmast berörda
myndigheter och organ uppmärksammar här berörda fråga finner utskottet
någon särskild åtgärd i ämnet från riksdagens sida i vart fall f. n. ej påkallad.
Motionen avstyrks därför.

I motionen 51 har yrkats att riksdagen hos regeringen anhåller om att
grunderna för ersättning till vägverket för tjänster åt utomstående utformas
så att debitering sker enligt faktiska omkostnader.

I motionen nämnd debiteringsprincip tillämpas enligt vad utskottet erfarit
endast i fråga om administrativa tjänster utförda av löneplansanställda tjänstemän.
Dylika tjänster utgör mindre än 5 procent av vägverkets totala tjänster
åt utomstående. För huvuddelen av verkets tjänster, som avser byggande
och drift på entreprenad av vägar åt kommuner och enskilda väghållare,
sker debitering efter faktiskt använda resurser i form av arbetskraft, maskiner/redskap
och material, vartill kommer ett omkostnadspålägg för administration
(t. ex. arbetsledning där denna inte kan debiteras efter faktisk
kostnad) på 5 procent-25 procent beroende på typ av tjänst. Denna debiteringsmetod
ger i princip självkostnadstäckning. Mer än 95 procent av
vägverkets tjänster debiteras efter självkostnader. Dessa debiteringsgrunder
har fastställts av vägverket med stöd av särskild föreskrift i den i motionen
nämnda skrivelsen från kommunikationsdepartementet till vägverket rörande
dessa frågor.

Under hänvisning till det anförda och då verket enligt uppgift har sin
uppmärksamhet riktad på dessa frågor avstyrker utskottet motionen i fråga.

I motionen 1481 har yrkats att riksdagen begär att regeringen uppdrager
åt vägverket att vid arbetsområdesplaneringen inom stödområdet beakta vad
motionärerna härom anfört.

Frågan om förändringar i arbetsområdenas organisation har sedan länge
varit föremål för utredning och överväganden inom verket. 1 samband härmed
har enligt vad utskottet erfarit även frågor av den art motionärerna
tagit upp aktualiserats. Ett omfattande samråd med personalorganisationer
och andra organ inom verket pågår också f. n. I avvaktan på resultatet härav
och på den remissbehandling som förutsatts skola ske av kommande förslag
i frågan synes motionen inte böra påkalla någon särskild åtgärd från riksdagens
sida och avstyrks följaktligen.

TU 1975:1

26

I motionen 1509 har yrkats att riksdagen beslutar att i 13 8 väglagen
införs bestämmelser om medlingsförfarande vid tvister mellan fastighetsägare
(markägare) och vägmyndigheterna om vägsträckning och vägutformning.

1 nämnda paragraf föreskrivs att vid byggande av väg skall tillses, att
vägen får sådant läge och utförande att ändamålet med vägen vinns med
minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad. Bestämmelserna i väglagstiftningen
föreskriver i övrigt att väghållningsmyndigheten vid upprättande
av arbetsplan förbyggande av väg skall ha samråd med såväl berörda
myndigheter som enskilda, exempelvis markägare. 1 vägkungörelsen har
särskilt föreskrivits att kommun och känd ägare till varje fastighet som
berörs av ett vägföretag skall beredas tillfälle att framföra synpunkter vid
sammanträde på platsen. Arbetsplanen skall vidare, med vissa undantag,
ställas ut och hållas tillgänglig för granskning.

För att vägverket skall få fastställa en arbetsplan och därmed få ta mark
i anspråk med vågrätt skall länsstyrelsen först ha godtagit planen. Har vägverket
och länsstyrelse olika uppfattningar om vägomläggning hänskjuts
frågan till regeringens prövning. Fastighetsägare som berörs av vägomläggning
liksom andra sakägare kan genom att anföra besvär över vägverkets
fastställelsebeslut påkalla regeringens prövning.

Av naturliga skäl måste en vald vägsträckning bli en kompromiss mellan
olika berörda intressen - allmänna och enskilda. I varje konkret fall är det
fråga om en avvägning mellan ofta sinsemellan motstående intressen. De
omfattande samrådsrutiner och den underställningsskyldighet i fråga om
vissa fastställelsebeslut som numera finns har föreskrivits för att så långt
möjligt säkra en rimlig och rättvis bedömning i de enskilda fallen.

Vissa skäl kan givetvis anföras till stöd för den tanken att den enskildes
intressen gentemot det allmänna i princip borde bättre kunna tillgodoses.
Den av motionären anvisade utvägen synes emellertid härvidlag inte erbjuda
någon lämplig lösning. Vidare må erinras om att beträffande ersättningsfrågorna
dessa prövas i annan ordning och på ett sätt som torde kunna
tillfredsställa även motionären.

Med hänvisning till det anförda och under erinran jämväl om att den
nu gällande väglagstiftningen tillkommit efter beslut av 1971 års riksdag
(prop. 1971:123, TU 1971:24, rskr 1971:316) avstyrks motionen i fråga.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen

a. till Statens vägverk: Åmbetsverksuppgifter för budgetåret
1975/76 anvisar ett förslagsanslag av 6 560 000 kr., att avräknas
mot automobilskattemedlen,

b. till Drift av statliga vägar för budgetåret 1975/76 anvisar ett
reservationsanslag av 1 355 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

TU 1975:1

27

c. till Byggande av statliga vägar för budgetåret 1975/76 anvisar
ett reservationsanslag av 765 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

d. i anledning av regeringens förslag samt motionerna
1975:565, yrkandet 1, 1975:851 och 1975:1476 till Särskilda
byggnads-och förbättringsåtgärder avseende statliga vägar för bud -getåret 1975/76 anvisar ett reservationsanslag av 200 000 000
kr., att avräknas mot automobilskattemedlen, samt som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört rörande
anslagets användning,

e. till Bidrag till drift av kommunala vägar och gator för budgetåret
1975/76 anvisar ett reservationsanslag av 205 700 000 kr.* att
avräknas mot automobilskattemedlen,

2. att riksdagen i anledning av motionerna 1975:367, yrkandena
A 4-5, 1975:1447, yrkandet 3 och 1975:1454, yrkandet 1, som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört rörande
den långsiktiga vägplaneringen m. nr,

3. att riksdagen avslår motionen 1975:1789,

4. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motionen 1975:1475 till Bidrag till byggande av kommunala
vägar och gator för budgetåret 1975/76 anvisar ett reservationsanslag
av 350 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

5. att riksdagen

a. medger att under budgetåret 1975/76 statlig lånegaranti för
lån avseende inköp av vägunderhållsmaskiner för vissa enskilda
vägar beviljas intill ett belopp av 120 000 kr.,

b. med bifall till regeringens förslag samt med avslag på motionen
1975:565, yrkandet 3, till Bidrag till drift av enskilda vägar
m. m. för budgetåret 1975/76 anvisar ett reservationsanslag av
93 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

c. med bifall till regeringens förslag samt med avslag på motionen
1975:565, yrkandet 2, till Bidrag till byggande av enskilda
vägar för budgetåret 1975/76 anvisar ett reservationsanslag av
26 800 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

6. att riksdagen för budgetåret 1975/76 anvisar

a. till Tjänster till utomstående ett förslagsanslag av 12 300 000
kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

b. till Avsättning till statens automobilskattemedelsfond ett förslagsanslag
av 1 000 kr.,

7. att riksdagen i anledning av motionerna 1975:578, 1975:847
och 1975:1512 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört rörande ökat lekmannainflytande över den regionala
vägplaneringen m. m.,

TU 1975:1

28

8. att riksdagen avslår

a. motionen 1975:572,

b. motionen 1975:211,

c. motionen 1975:555,

9. att riksdagen avslår motionen 1975:1477,

10. att riksdagen avslår

a. motionen 1975:856,

b. motionen 1975:1467,

c. motionen 1975:849,

d. motionen 1975:842,

e. motionen 1975:846,

11. att riksdagen avslår

a. motionen 1975:276,

b. motionen 1975:554,

c. motionen 1975:570,

d. motionen 1975:1469,

e. motionen 1975:1480,

f. motionen 1975:1490,

12. att riksdagen avslår

a. motionen 1975:573,

b. motionen 1975:855,

c. motionen 1975:864,

d. motionen 1975:1461,

13. att riksdagen avslår motionen 1975:845,

14. att riksdagen avslår motionen 1975:1503,

15. att riksdagen avslår motionen 1975:1472, yrkandet 1,

16. att riksdagen avslår motionen 1975:367, yrkandet C,

17. att riksdagen avslår motionen 1975:1452,

18. att riksdagen avslår motionen 1975:1473, yrkandena 2 och 3,

19. att riksdagen avslår motionen 1975:1484,

20. att riksdagen avslår motionerna 1975:859, 1975:1482 och
1975:1510,

21. att riksdagen avslår motionen 1975:844,

22. att riksdagen i anledning av motionerna 1975:369 och 1975:1433
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
rörande lanthandelsskyltar,

23. att riksdagen avslår motionen 1975:172,

24. att riksdagen avslår

a. motionen 1975:579,

b. motionen 1975:571,

25. att riksdagen avslår motionen 1975:1450,

26. att riksdagen avslår

a. motionen 1975:51,

b. motionen 1975:1481,

27.att riksdagen avslår motionen 1975:1509.

TU 1975:1

29

T rafiksäkerhet

3. Statens trafiksäkerhetsverk: Förvaltningskostnader. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkten C 1 (s. 80-83) och hemställer

att riksdagen till Statens trafiksäkerhetsverk: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1975/76 anvisare» förslagsanslag av 18 525 000
kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.

4. Statens trafiksäkerhetsverk: Uppdragsverksamhet. Regeringen har under
punkten C 2 (s. 83-87) föreslagit riksdagen att till Statens trafiksäkerhetsverk:
Uppdragsverksamhet för budgetåret 1975/76 anvisa ett förslagsanslag
av 24 139 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.

Motionen

I motionen 1975:1495 av herrar Oskarson (m) och Strindberg (m) föreslås
att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om en omprövning av
finansieringen av skilda verksamheter inom trafiksäkerhetsverket med inriktning
på att varje gren av verksamheten skall vara självfinansierande
och kostnadstäckande samt en översyn av avgiften i samband med avläggande
av prov för körkort.

Utskottet

Regeringen har för budgetåret 1975/76 förordat en uppräkning av ifrågavarande
anslag med drygt 3,1 milj. kr. till ca 24,1 milj. kr. Utskottet
tillstyrker den sålunda förordade medelsanvisningen.

Med anledning av yrkandet i motionen 1495 vill utskottet erinra om
att varje gren av trafiksäkerhetsverkets verksamhet enligt hittills tillämpade
principer ansetts böra belastas med sin del av kostnaderna. Dessa principer
innefattar jämväl kostnadstäckning beträffande körkortsprovet. Härmed
sammanhängande frågor har dessutom enligt vad utskottet erfarit varit
föremål för särskild prövning inom regeringens kansli. Någon särskild åtgärd
från riksdagens sida i ämnet synes med hänsyn härtill ej erforderlig.
Utskottet hemställer
att riksdagen

1. med bifall till regeringens förslag till Statens trafiksäkerhetsverk:
Uppdragsverksamhet för budgetåret 1975/76 anvisare» förslagsanslag
av 24 139 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

2. avslår motionen 1975:1495.

5. Bil- och körkortsregister m. m. Regeringen har under punkten C 3 (s.
87-94) föreslagit riksdagen att till Bil- och körkortsregister m. m. för budgetåret
1975/76 anvisa ett förslagsanslag av 59 494 000 kr.

TU 1975:1

30

Utskottet

Utskottet tillstyrker den föreslagna anslagsanvisningen innebärande att
till Statens trafiksäkerhetsverk: Bil- och körkortsregister m. m. föreslås en
uppräkning av anslaget med 7,4 milj. kr. till ca 59,5 milj. kr.

Departementschefen har funnit ändamålsenligt att medlen för de verksamheter,
som f. n. bestrids från anslagen Registrering av motorfordon, Kostnader
för nytt bilregister m. m. och Kostnader för framställning av körkort
m. m. samlas under ett enda anslag. I stället för de tre nämnda anslagen
anses ett särskilt förslagsanslag fr. o. m. budgetåret 1975/76 böra föras upp
i stadsbudgeten, benämnt Statens trafiksäkerhetsverk: Bil- och körkortsregister
m. m. Vad departementschefen anfört i detta sammanhang har ej
gett utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Utskottet hemställer

att riksdagen till Statens trafiksäkerhetsverk: Bil- och körkortsregister
m. m. för budgetåret 1975/76 anvisar ett förslagsanslag av
59 494 000 kr.

6. Bidrag till trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder vid järnvägskorsningar.

Regeringen har under punkten C 4 (s. 94-95) föreslagit riksdagen att till
Bidrag till trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder vid järnvägskorsningar för budgetåret
1975/76 anvisa ett reservationsanslag av 7 500 000 kr., att avräknas
mot automobilskattemedlen.

Motionen

I motionen 1975:1459 av herrar Håkansson i Rönneberga (c) och Persson
i Heden (c) hemställs att riksdagen hos regeringen uttalar nödvändigheten
av en uppräkning vid kommande års budgetarbete av anslaget Bidrag till
trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder vid järnvägskorsningar.

Utskottet

Regeringens förslag under förevarande punkt innebär en höjning av medelsanvisningen
med 500 000 kr. till 7,5 milj. kr. mot av trafiksäkerhetsverket
begärda 9,2 milj. kr.

Enligt budgetpropositionen har bidrag under budgetåret 1973/74 utbetalats
med sammanlagt 6,5 milj. kr. Vid ingången av budgetåret 1974/75 fanns
obetalda räkningar för utförda åtgärder till ett sammanlagt bidragsberättigat
belopp av ca 2,8 milj. kr., varjämte godkända planer för ännu inte utförda
åtgärder fanns till en bidragsberättigad kostnad av ca 8,1 milj. kr. Under
det senaste budgetåret har kostnaderna för utförande av ifrågavarande säkerhetsanordningar
ökat med ca 10 procent.

En uppräkning av anslaget med 2,2 milj. kr. har av trafiksäkerhetsverket
ansetts böra ske med hänsyn till eftersläpningen i utförandet av redan be -

TU 1975:1

31

slutade åtgärder och behovet av nya eller förbättrade säkerhetsanordningar
vid ytterligare ett stort antal järnvägskorsningar.

I samband med sin prövning av motionen 1459 har även utskottet konstaterat
att en betydande eftersläpning i medelstilldelningen föreligger. För
nästa budgetår har utskottet dock funnit sig böra godta regeringens förslag.
Med hänsyn till den betydelse från trafiksäkerhetssynpunkt som ifrågavarande
anläggningar emellertid har finner utskottet det önskvärt att under
höstens budgetarbete en förnyad höjning av anslaget övervägs. Någon särskild
åtgärd med anledning av motionen synes enligt utskottets mening
därför ej erforderlig, varför motionen avstyrks.

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. till Bidrag till trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder vid järnvägskorsningar
för budgetåret 1975/76 anvisar ett reservationsanslag
av 7 500 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

2. avslår motionen 1975:1459.

7. Bidrag till nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande. Regeringen
har under punkten C 5 (s. 96-98) föreslagit riksdagen att till Bidrag
till nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande för budgetåret
1975/76 anvisa ett anslag av 2 750 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.

Motionen

I motionen 1975:857 av herr Polstam (c) och fröken Pehrsson (c) hemställs
att riksdagen till Bidrag till nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande
för budgetåret 1975/76 anvisar ett anslag av 2 950 000 kr.

Utskottet

Under förevarande anslagspunkt har regeringen för nästa budgetår föreslagit
ett oförändrat bidrag till nationalföreningen för trafiksäkerhetens
främjande (NTF) om 2 750 000 kr. 1 anslutning till regeringens förslag har
i motionen 857 föreslagits en uppräkning av anslaget med 200 000 kr. Även
utskottet anser att NTF:s insatser för trafiksäkerhetsarbetet är mycket värdefulla.
Utskottet har dock med hänsyn till de anslagshöjningar som skett
under senare år ej funnit sig berett att nu förorda en ytterligare höjning,
varför motionen avstyrks.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motionen 1975:857 till Bidrag lill nationalföreningen för trafiksäkerhetens
främjande för budgetåret 1975/76 anvisar ett anslag
av 2 750 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.

TU 1975:1

32

Sjöfart

8. Allmän översikt över utvecklingen. Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet.
Före behandlingen av de skilda anslagen har regeringen (s. 99-134)
lämnat en allmän översikt över sjöfarten m. m.

Regeringens förslag till medelsanvisning för budgetåret 1975/76 under
de skilda anslagen innebär

all till Farledsverksamhet, exkl. isbrytning anvisas ett förslagsanslag av
131 841 000 kr. (punkten D 1, s. 134-135),

alt till Isbrytning anvisas ett förslagsanslag av 63 565 000 kr. (punkten
D 2, s. 135-136),

ali till Fartygsverksamhet anvisas ett förslagsanslag av 13 257 000 kr.
(punkten D3, s. 136-137),

ali till Övrig verksamhet anvisas ett förslagsanslag av 2 197 000 kr. (punkten
D4, s. 137).

Motionerna

1 motionen 1975:367 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs, såvitt nu är
i fråga (yrkandet A 8), att riksdagen hos regeringen anhåller att sådana
åtgärder vidtas att den svenska sjöfarten tillförsäkras möjligheter till konkurrens
på samma villkor som gäller EG-staternas handelsflottor.

1 motionen 1975:850 av herr Lindahl i Hamburgsund m. fl. (fp) hemställs
under hänvisning till vad som anförts i motionen 1975:914 att riksdagen
hos regeringen begär att en översyn av bemanningsreglerna sker, så att
dessa kommer att bygga på fartygens verkliga storlek och utrustning.

I motionen 1975:1438 av herrar Bergqvist (s) och Rosqvist (s) hemställs
att riksdagen beslutar ge regeringen till känna att lagreglerna om den ordinarie
arbetstidens längd för sjömän bör göras likvärdiga med vad som
gäller för arbetstagare i land, samtidigt som avtalsparternas rätt att komma
överens om undantag från tillämpningen av sjöarbetstidslagen bevaras oförändrad.

1 motionen 1975:1485 av herrar Nilsson i Trobro (m) och Komstedt (m)
hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att hamninnehavama själva
skall få bestämma storleken av hamnavgifterna.

I motionen 1975:1486 av herrar Nilsson i Trobro (m) och Komstedt (m)
hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att en livräddningskryssare
stationeras i Simrishamn.

TU 1975:1

33

I motionen 1975:1487 av herrar Nilsson i Trobro (m) och Komstedt (m)
hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag angående utvidgad
skyldighet att anlita lots för fartyg med miljöfarlig last.

I motionen 1975:1488 av herrar Nilsson i Trobro (m) och Komstedt (m)
hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att bestämmelser ej skall
utfärdas om införande av sjövägmärken.

I motionen 1975:1498 av herrar Siegbahn (m) och Clarkson (m) hemställs
att riksdagen föreslår tillsättandet av en utredning med uppdrag att överväga
möjligheterna till omformning av reglerna för uttagande av sjöfartsavgifter
enligt i motionen framförda tankegångar.

I motionen 1975:1502 av herr Strömberg i Botkyrka (fp) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär en plan för modernisering av den svenska
sjökortsportföljen.

Utskottet

Regeringen har i budgetpropositionen redovisat sina ställningstaganden
till sjöfartsverkets verksamhetsplan och till de till driftbudgeten hänförliga
kostnads- och anslagsändamålen. Anslagen tas därvid upp med 131,8 milj.
kr. till Farledsverksamhet, exkl. isbrytning, 63,6 milj. kr. till Isbrytning
och 13,3 milj. kr. till Fartygsverksamhet. För anslaget Övrig verksamhet
har departementschefen beräknat 2,2 milj. kr. Departementschefen har slutligen
bl. a. räknat med ett särkostnadsbidrag från fjärde huvudtiteln om
1,6 milj. kr. för att täcka den under programmet Farledsverksamhet ingående
militära sjökartläggningen.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under förevarande punkt.

I motionen 367 yrkas att sådana åtgärder vidtas att den svenska sjöfarten
tillförsäkras möjligheter till konkurrens på samma villkor som gäller för EGstaternas
handelsflottor.

Med anledning av motioner med samma syfte under 1972 och 1973 års
riksdagar förutsatte utskottet (TU 1972:1 och TU 1973:8) att regeringen
vid förhandlingar med EEC (EG) säkerställer att svensk sjöfart inte kommer
i sämre konkurrensläge i förhållande till rederierna inom EEC. I sammanhanget
må dock erinras om att EG-länderna själva ännu ej utformat någon
gemensam sjöfartspolitik. Utskottet förutsätter för sin del att de åtgärder
som i sammanhanget kan bli erforderliga från svensk sida också kommer
att vidtas.

Frågor om konkurrenssituationen för svensk sjöfarts del berörs därjämte
inom flaggutredningen. Även den trafikpolitiska utredningen behandlar sjöfartsfrågor.
Någon särskild åtgärd i frågan från riksdagens sida synes med
hänsyn till det anförda ej erforderlig, varför motionen avstyrks i denna
del.

I motionen 850 hemställs om en översyn av bemanningsreglerna så att

TU 1975:1

34

dessa kommer att bygga på fartygens verkliga storlek och utrustning med
beaktande av säkerheten och de ombordanställdas berättigade krav.

Även utskottet finner det vara av stor vikt att den av motionärerna begärda
översynen kommer till stånd. Frågor rörande bemanning av fartyg utreds
emellertid inom befälsbemanningsutredningen, och enligt vad utskottet erfarit
kommer de av motionärerna aktualiserade problemen att prövas under
utredningsarbetet. Utskottet finner det angeläget att så sker. Resultatet härav
bör därför avvaktas, varför motionen inte bör föranleda någon särskild åtgärd
från riksdagens sida.

I motionen 1438 hemställs att lagreglerna om den ordinarie arbetstidens
längd för sjömän bör göras likvärdiga med vad som gäller för arbetstagare
i land.

De ombordanställdas organisationer har i skrivelse till regeringen den
22 oktober 1974 hemställt om en utredning med uppdrag att utarbeta ett
lagförslag innefattande sådana ändringar i sjöarbetstidslagen som aktualiseras
i motionen. Sjöfartsverket har tillstyrkt att en översyn av sjöarbetstidslagen
sker.

Även utskottet anser den aktualiserade frågan betydelsefull. Enligt vad
utskottet erfarit kommer dock en utredning i ämnet att tillsättas inom kort.
I avvaktan på resultatet av utredningsarbetet bör motionen inte föranleda
någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

1 motionen 1485 yrkas att hamninnehavarna själva skall få bestämma
storleken av hamnavgifterna.

Hamnutredningen har i sitt betänkande (SOU 1974:24) Förslag till hamnlag
föreslagit att frågorna om taxesättningen i hamnarna överlämnas till hamninnehavarna
inom ramen för hamnlagens generella begränsningar. Betänkandet
är f. n. föremål för remissbehandling. Då syftet med motionärernas
yrkande härigenom synes kunna komma att tillgodoses avstyrks motionen.

I motionen 1486 yrkas att en livräddningskryssare skall stationeras i Simrishamn.
Enligt vad utskottet inhämtat finns här en av sjöfartsverkets tjänstebåtar.
Vidare kommer enligt vad utskottet erfarit Sjöräddningssällskapets
räddningskryssare ”Drottning Viktoria” att - efter pågående översyn - inom
kort stationeras på platsen. Under hänvisning härtill avstyrks motionen.

I motionen 1487 har anhållits om förslag angående utvidgad skyldighet
att anlita lots för fartyg med farlig last.

Med anledning av motioner i ämnet vid 1973 och 1974 års riksdagar
anförde utskottet (TU 1973:1 och TU 1974:1) bl. a. att nuvarande lotsorganisation
utformats på grundval av ett system med i princip allmän lotsfrihet
(prop. 1970:119, SU 1970:143, rskr 1970:347). Med hänsyn till miljöoch
säkerhetsaspekterna har bestämmelser i olika avseenden utfärdats om
skyldighet att anlita lots framför allt i fråga om vissa tankfartyg med last
av råolja m. m. och fartyg med allmänfarlig last i bulk.

TU 1975:1

35

På uppdrag av regeringen har sjöfartsverket i mars 1974 lagt fram ett
betänkande angående utvidgad skyldighet att anlita lots. Förslaget har varit
föremål för omfattande remissbehandling. Av budgetpropositionen framgår
att betänkandet inte direkt kan läggas till grund för beslut i frågan.
En översyn anses nödvändig, varför regeringen den 6 februari 1975 bemyndigat
departementschefen att tillkalla en sakkunnig med uppdrag att verkställa
översynen. Denna skall enligt direktiven genomföras skyndsamt och
med sikte på att förslag skall kunna framläggas den 1 juli 1975.

Med hänsyn till frågans vikt finneräven utskottet angeläget att översynen
sker utan dröjsmål. I avvaktan härpå finner utskottet dock någon åtgärd
från riksdagens sida ej erforderlig och avstyrker motionen.

1 motionen 1488 anhålls att bestämmelser ej skall utfärdas om införande
av sjövägsmärken.

Bestämmelser om utmärkning av olika sjötrafikregler - ankringsförbud,
fartbegränsningar, förbud mot vattenskidåkning, motorbåtstrafik m. m. -eller om varningsmärken för sjöfarten - t. ex. starkströmsledning, begränsning
av segelfri höjd - finns f. n. inte. 1 dag används tavlor av olika slag,
ofta endast med svensk text, vilket gör tavlorna svårbegripliga för utlänningar.
Inom ECE:s Inland Transport Committee (ITC) har utarbetats en överenskommelse
(ITC-konventionen), vilken upptar de märken för vilka behov
ansetts föreligga. Dessa märken används i Europa på de stora vattenlederna.

Behov av sjövägsmärken har ansetts föreligga också för svenskt vidkommande,
och sjöfartsverket gjorde redan år 1967 en framställning hos Kungl.
Maj:t i frågan. Mot bakgrund av den internationella utvecklingen har
det sedermera ansetts önskvärt att även de kommande svenska märkena
utformas enligt ITC-konventionen. En departementspromemoria med förslag
till förordning om ITC-märken utarbetas f. n. inom kommunikationsdepartementet
och beräknas vara färdig i maj innevarande år. Promemorian
skall därefter remissbehandlas. Avsikten anges i första hand inte vara att
öka antalet utmärkningar utan att nuvarande märken (tavlor) skall ersättas
med tydliga och enhetliga märken i överensstämmelse med ITC-konventionen.

Med hänsyn till att det är fråga om en internationell reglering på området
har utskottet vid sin prövning ej funnit anledning motsätta sig att sjövägmärken
av förevarande slag införs. Härav följer också att utskottet ej kan
tillstyrka motionärernas yrkande. Utskottet vill dock starkt betona vikten
av att stor restriktivitet iakttas beträffande märkenas antal och att de bör
förekomma endast då ett verkligt behov av dem föreligger.

I motionen 1498 föreslås en utredning med uppdrag att överväga möjligheterna
till omformning av reglerna för uttagande av $jöfartsavgifter.

Med anledning av en motion i ämnet under 1972 års riksdag erinrade
utskottet (TU 1972:l)om innebörden i det av 1970 års riksdag fattade beslutet
angående riktlinjer för lots- och fyrväsendets organisation och för statliga

TU 1975:1

36

sjöfartsavgifter (jfr SU 1970:143). 1 samband därmed konstaterades att departementschefen
frångått sjöfartsutredningens förslag om att bl. a. principen
om full kostnadstäckning skulle avse varje geografiskt område för sig. Enligt
statsutskottets därvid uttalade uppfattning måste vid bedömningen av dessa
frågor hänsyn tas till de lokaliserings- och regionalpolitiska strävandena
m. m., och utskottet anslöt sig bl. a. därför till departementschefens uppfattning.
Det framhölls också att sjöfartsverket skulle få rätt att besluta
om sådana avvikelser - t. ex. i form av rabatter i avgiftssystemet - som
är företagsekonomiskt motiverade. Utskottet ville i sammanhanget understryka
vikten av att - inom ramen för 1970 års riksdagsbeslut - hänsyn
tas till Göteborgs hamns konkurrensförhållanden visavi övriga större hamnar
i Europa som är eller kan bli alternativa anlöpshamnar till Göteborg.

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning i frågan och finner under hänvisning
härtill någon särskild framställning från riksdagens sida i ämnet
ej vara erforderlig.

I motionen 1502 har hemställts om en plan för modernisering av den
svenska sjökortsportfbljen. Utskottet vill med anledning härav erinra om
att sjöfartsverkets verksamhetsplan i första hand inriktas på att slutföra
sjömätningarna i Vänern och Mälaren samt i tungtrafikkorridorerna. Verket
avser därjämte att verkställa förnyade mätningar i Norrlandsfarvattnen för
vintersjöfarten. Tillkomsten av Stålverk 80 aktualiserar också mätningar
för betydligt mer djupgående fartyg än verksamhetsplaneringen hittills varit
inriktad på. I fråga om mätningsresurserna, som anses starkt urholkade,
framhåller verket att en viss förbättring kommer att ske då det nya sjömätningsfartyg
levereras för vilket principbeslut föreligger. I detta sammanhang
kan nämnas att Kungl. Maj:t den 7 juni 1974 gett sjöfartsverket
ett utredningsuppdrag rörande den framtida sjömätningsverksamheten. 1
avvaktan på resultatet av utredningen har departementschefen i årets budgetproposition
inte beräknat några ytterligare medel för det nya sjömätningsfartyget.

Utskottet vill för sin del starkt betona vikten av att de av motionären
berörda frågorna beaktas. Avgörandet i frågan om ett nytt sjömätningsfartyg
bör därför också påskyndas (jfr TU 1974:2). Med beaktande av det anförda
finner utskottet dock ej påkallat att hos regeringen begära att någon särskild
åtgärd vidtas från riksdagens sida med anledning av motionen.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen för budgetåret 1975/76 anvisar

a. till Farledsverksamhet, exkl. isbrytning, ett förslagsanslag av
131 841 000 kr.

b. till Isbrytning anvisar ett förslagsanslag av 63 565 000 kr.,

c. till Fartygsverksamhet ett förslagsanslag av 13 257 000 kr.,

d. till Övrig verksamhet ett förslagsanslag av 2 197 000 kr.,

TU 1975:1

37

2. att riksdagen

a. avslår motionen

b. avslår motionen

c. avslår motionen

d. avslår motionen

e. avslår motionen

f. avslår motionen

g. avslår motionen

h. avslår motionen

i. avslår motionen

1975:367, yrkandet A 8,
1975:850,

1975:1438,

1975:1485,

1975:1486,

1975:1487,

1975:1488,

1975:1498,

1975:1502.

TU 1975:1

38

Övriga sjöfartsändamål

9. Handelsflottans pensionsanstalt m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkterna D 5-D 8 (s. 138-143) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1975/76 anvisar

1. till Handels/lottans pensionsanstalt ett anslag av 1 000 kr.,

2. till Bidrag till vissa resor av sjöfolk ett förslagsanslag av 100 000
kr.,

3. till Avsättning till handelsflottans väljärdsfond ett förslagsanslag
av 500 000 kr.,

4. till Understöd åt skärgårdsrederier m. m. ett förslagsanslag av
755 000 kr.

Institut m. m.

10. Transportnämnden. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under
punkten E 1 (s. 144-149) och hemställer

att riksdagen till Transportnämnden för budgetåret 1975/76 anvisar
ett förslagsanslag av 1 712 000 kr., därav tre fjärdedelar att avräknas
mot automobilskattemedlen.

11. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Förvaltningskostnader.
Regeringen har under punkten E 2 (s. 149-154) föreslagit riksdagen att
till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1975/76 anvisa ett förslagsanslag av 37 552 000 kr.

Motionerna

I motionen 1975:169 av herr Magnusson i Kristinehamn m. fl. (vpk) föreslås,
såvitt nu är i fråga (yrkandet 1), att riksdagen, för undersökning
av Vänerns hydrologi, beslutar att till Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut: Förvaltningskostnader anvisa ett med 172 000 kr. till
37 724 000 kr. förhöjt belopp.

I motionen 1975:368 av herr Brännström (s) hemställs att riksdagen beslutar
att det planerade regionala väderkontoret för norra Norrland lokaliseras
till Skellefteå.

I motionen 1975:840 av herr Dahlberg m. fl. (s) hemställs att riksdagen
måtte besluta att hos regeringen anhålla om utredning och förslag till en
regional väderlekstjänst för Norrbotten.

39

Utskottet

Förevarande anslag tas i budgetpropositionen upp med 37 552 000 kr.

I motionen 169 har yrkats att riksdagen för undersökning av Vänerns
hydrologi beslutar att höja ifrågavarande anslag med 172 000 kr.

Av verkets anslagsframställning framgår att institutet år 1971 påbörjade
en hydrologisk undersökning i Vänern. Senare har länsstyrelserna i Värmlands,
Skaraborgs och Älvsborgs län, fiskeristyrelsen, naturvårdsverket och
institutet bildat den s. k. Vänernvattenkommittén, som har till uppgift att
initiera, samordna och rapportera undersökningsverksamhet i Vänern. För
den fortsatta kartläggningen av Vänerns hydrologi, vilket arbete anses vara
av mycket stor betydelse från miljövårdssynpunkt, erfordras enligt institutet
en förstärkning av anslaget för tillfällig arbetshjälp med 118 000 kr. Vidare
äskar institutet för samma ändamål 55 000 kr. för resor. Regeringen har
dock icke beräknat något anslag för här ifrågavarande ändamål.

Utskottet finner i likhet med motionärerna den pågående kartläggningen
av Vänerns hydrologi vara en mycket angelägen uppgift. Utskottet vill därför
starkt betona vikten av att regeringen vid kommande budgetbehandling
överväger de i sammanhanget aktualiserade anslagsfrågorna i syfte att stödja
projektet. Någon särskild åtgärd i ämnet från riksdagens sida finner utskottet
dock f. n. ej erforderlig.

Utskottet tillstyrker sålunda regeringens förslag beträffande medelsanvisningen
för nästa budgetår.

I motionen 368 har yrkats att det planerade regionala väderkontoret för
norra Norrland lokaliseras till Skellefteå.

I motionen 840 har anhållits om utredning och förslag till regional väderlekstjänst
för Norrbotten.

Med anledning av motionerna vill utskottet erinra om att länsstyrelsen
i Norrbotten föreslagit regeringen att ett regionalt väderkontor inrättas för
norra Norrland. Ärendet är föremål för prövning i kommunikationsdepartementet.
Enligt vad utskottet erfarit är avgörandet beroende av slutbehandlingen
av två betänkanden som f. n. remissbehandlas. Väderinformation
och annan SMHl-produktion, behov och kostnader (Ds K 1972:12)
och Flygväderlekstjänst 1980 (Ds K 1974:15).

I avvaktan på resultatet av regeringens prövning av ärendet finner utskottet
någon särskild åtgärd från riksdagens sida ej erforderlig varför motionerna
avstyrks.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag
på motionen 1975:169, yrkandet 1, till Sveriges meteorologiska
och hydrologiska institut: Förvaltningskostnader för budgetåret
1975/76 anvisar ett förslagsanslag av 37 552 000 kr.,

2. att riksdagen

a. avslår motionen 1975:368,

b. avslår motionen 1975:840.

TU 1975:1

40

12. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Underhåll av materiel
m. m. Regeringen har under punkten E3 (s. 155) föreslagit riksdagen
att till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Underhåll av materiel
m. m. för budgetåret 1975/76 anvisa ett förslagsanslag av 1 635 000 kr.

Motionen

I motionen 1975:169 av herr Magnusson i Kristinehamn m. fl. (vpk) föreslås,
såvitt nu är i fråga (yrkandet 2), att riksdagen, för undersökning
av Vänerns hydrologi, beslutar att till Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut: Underhåll av materiel m. m. anvisa ett med 195 000 kr.
till 1 830 000 kr. förhöjt belopp.

Utskottet

Regeringen har under denna punkt föreslagit ett förslagsanslag för nästa
budgetår av 1 635 000 kr.

I motionen 169 har yrkats att riksdagen för undersökning av Vänerns
hydrologi beslutar att höja ifrågavarande anslag med 195 000 kr.

Av utskottets ställningstagande under punkten 11 i det föregående följer
att utskottet f. n. ej heller funnit sig berett att tillstyrka yrkandet i motionen
169 om ett förhöjt belopp till ifrågavarande anslag.

Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag jämväl under förevarande
punkt.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag
på motionen 1975:169, yrkandet 2, till Sveriges meteorologiska
och hydrologiska institut: Underhäll av materiel m. m. för budgetåret
1975/76 anvisar ett förslagsanslag av 1 635 000 kr.

13. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Nyanskaffning av instrument
m. m. med flera anslag. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under
punkterna E4-E7 (s. 155-158) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1975/76 anvisar

1. till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Nyanskaffning
av instrument m. m. ett reservationsanslag av 600 000 kr.,

2. till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Uppdragsverksamhet
ett förslagsanslag av 9 006 000 kr.,

3. till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Väderlekstjänst
för luftfarten ett förslagsanslag av 13 712 000 kr.,

4. till Bidrag till väderleksstationer i Nordatlanten och på Grönland
m. m. ett förslagsanslag av 1 600 000 kr.

TU 1975:1

41

14. Verksamheten vid statens väg- och trafikinstitut: Statens väg- och trafikinstitut
m. fl. anslag. Före behandlingen av de skilda anslagen har regeringen
(s. 158-160) lämnat en allmän översikt över verksamheten vid statens
väg- och trafikinstitut. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under
punkterna E 8-E 10 (s. 160-168) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1975/76 anvisar

1. till Stålens vän- och trafikinstitut ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

2. till Bidran till statens vän- och trafikinstitut ett reservationsanslag
av 9 250 000 kr., att avräknas mot automobiIskattemedlen,

3. till Statens vän- och trafikinstitut: Utrustninn ett reservationsanslag
av 1 000 000 kr.,att avräknas mot automobilskattemedlen.

15. Statens geotekniska institut: Förvaltningskostnader m. fl. anslag. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag under punkterna E 11-E 13 (s. 169-172)
och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1975/76 anvisar

1. till Statens neotekniska institut: Förvaltninnskostnaäer ett förslagsanslag
av 4 761000 kr.,

2. till Statens neotekniska institut: Uppdransverksamhet ett förslagsanslag
av 4 222 000 kr.,

3. till Statens neotekniska institut: Utrustninn ett reservationsanslag
av 100 000 kr.

16. Fraktbidragsnämnden. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under
punkten E 14 (s. 172-173) och hemställer

att riksdagen till Fraktbidransnämnden för budgetåret 1975/76 anvisar
ett förslagsanslag av 615 000 kr.

17. Transportforskningsdelegationen och Bussbidragsnämnden. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag under punkterna E 17—E 18 (s. 180-185) och
hemställer

att riksdagen för budgetåret 1975/76 anvisar

1. till Transportförskninnsdelenationen ett reservationsanslag av
9 115 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

2. till Bussbidransnämnden ett förslagsanslag av 542 000 kr., att
avräknas mot automobilskattemedlen.

Diverse

18. Ersättning till postverket för befordran av tjänsteförsändelser. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag under punkten F 2 (s. 203-205) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1975/76 anvisar till Ersättninn till postverket
för befordran av tjänsteförsändelser ett förslagsanslag av
220 000 000 kr., därav 3 600 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

TU 1975:1

42

19. Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m. fl. anslag. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag under punkterna F 3-F 8 (s. 205-209)
och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1975/76 anvisar

1. till Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m. m. ett förslagsanslag
av 2 507 000 kr.,

2. till Beredskap för civil luftfart ett reservationsanslag av 2 000 000
kr.,

3. till Kostnader för visst värderingsförfarande ett förslagsanslag av
40 000 kr.,

4. till Kostnader för riskgaranti till Scandinavian Airlines System ett
förslagsanslag av 1 000 kr.,

5. till Kostnader för omläggning av flygtrafikledarutbildningen ett förslagsanslag
av 1 000 kr.,

6. till Ersättning till Linje/lyg AB för särskilda rabatter vid flygtrafik
på Gotland ett förslagsanslag av 4 200 000 kr.

Stockholm den 18 mars 1975

På trafikutskottets vägnar
SVEN GUSTAFSON

Närvarande: herrar Sven Gustafson i Göteborg (fp), Mellqvist (s), Dahlgren
(c). Lothigius (m). Lindahl i Lidingö (s). Persson i Heden (c), Hjorth (s).
Hugosson (s), Håkansson i Rönneberga (c), Rosqvist (s), Östrand (s), Stjernström
(c), Magnusson i Kristinehamn (vpk), Sellgren (fp) och Johansson
i Vrångebäck (m);

dock att fr. o. m. punkten 8 herr Lindahl i Hamburgsund (fp) deltagit i
stället för herr Sellgren (fp).

Reservationer

1. vid punkten 2 (Allmän översikt över utvecklingen. Anslagen till vägväsendet)
beträffande anslagen Bidrag till drift av enskilda vägar, m. m. och
Bidrag till byggande av enskilda vägar av herrar Sven Gustafson i Göteborg
(fp), Dahlgren (c), Persson i Heden (c), Håkansson i Rönneberga (c), Stjernström
(c) och Sellgren (fp) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 15 som börjar med "Utskottet
har” och slutar med ”erforderliga medel” bort ersättas med text av följande
lydelse:

Utskottet har under en rad av år understrukit att särskild hänsyn måste

TU 1975:1

43

tas till det enskilda vägnätets betydelse för näringslivet och kommunikationerna
i allmänhet. Vägverket har också i sina petita framhållit att bidragen
till drift av enskilda vägar under en lång tid varit alltför låga. Genom höjningar
av anslaget under senare år har visserligen en nedgång skett i antalet
bidragsberättigade ansökningar, som inte kunnat beviljas på grund av bristande
anslag och departementschefen föreslår för nästa budgetår en ökning
med 10 milj. kr. Enligt utskottets uppfattning bör dock anslaget höjas med
ytterligare 7 milj. kr och fastställas till 100 milj. kr. Detta skulle motsvara
vägverkets lägsta programnivå (A), varigenom möjlighet ges att bevilja bidrag
till samtliga inneliggande och under året inkomna bidragsberättigade ansökningar
omfattande en väglängd av ungefär 1 000 km.

Från anslaget Bidrag till byggande av enskilda vägar lämnas bidrag till
byggande av enskild väg av väsentlig betydelse för en bygds befolkning.
Vägverkets inventering anger ett årligt behov på ca 60 milj. kr. i 1976 års
pris- och lönenivå. För nästa budgetår föreslås av departementschefen ett
oförändrat anslag om 26,8 milj. kr. Detta får - med beaktande av prisoch
löneutvecklingen - till följd en minskad byggnadsvolym, vilket utskottet
finner otillfredsställande. Såsom vägverket i annat sammanhang framhållit
har dock den satsning i övrigt som skett under de senaste åren på det
enskilda bidragsberättigade vägnätet varit synnerligen betydelsefull. Det är
självfallet önskvärt att denna utveckling kan fortsätta. Enligt vägverkets
lägsta verksamhetsalternativ skulle för nästa budgetår 32 milj. kr. anslås.
Därmed skulle i stort sett oförändrad byggnadsvolym uppnås för verksamhetsåret
1976. Ändå skulle bara ungefär hälften av det redovisade behovet
kunna tillgodoses. Mot bakgrund härav bör enligt utskottets uppfattning
en höjning av anslaget med 5,2 milj. kr. ske.

Vid ett bifall till dessa yrkanden kommer också de synpunkter som anförts
i de i det följande behandlade motionerna rörande enskild väghållning att
i stor utsträckning kunna tillgodoses.

dels att utskottets hemställan under 5 b och c bort ha följande lydelse:
(5) b. i anledning av regeringens förslag och med bifall till motionen
1975:565, yrkandet 3, till Bidrag lill drift av enskilda vägar, m. m.
för budgetåret 1975/76 anvisar ett reservationsanslag av
100 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

c. i anledning av regeringens förslag och med bifall till motionen
1975:565, yrkandet 2, till Bidrag till byggande av enskilda vägar
för budgetåret 1975/76 anvisar ett reservationsanslag av
32 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

2. vid punkten 2 (Allmän översikt över utvecklingen. Anslagen till vägväsendet)
beträffande avgiftsfinansiering av vissa större vägprojekt av herrar
Lothigius (m) och Johansson i Vrångebäck (m) som anser att

TU 1975:1

44

dels det avsnitt av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”Utskottet
har" och slutar med "berörda motionsyrkande" bort ha följande lydelse:

Enligt vägverkets behovsinventeringar erfordras nybyggnads- och förbättringsåtgärder
på sekundära och tertiära länsvägar för omkring 15 miljarder
kr. för att klara redan existerande behov. Då är inte motorvägarna medräknade.
Summan kommer dessutom att stiga på grund av de kostnader
som energikrisen förorsakat.

Det blir alltmer klart att regeringen med nuvarande anslagsmedel inte
kan klara av de påvisade bristerna. Dessa kommer i stället att öka för varje
år om nuvarande anslagspolitik fortsätter.

Motionsledes har under en rad av år föreslagits att man skulle avgiftsfmansiera
vissa starkt trafikerade motorvägssträckor för att därigenom kunna
åstadkomma en fortsatt uppbyggnad av motorvägarna. Dessutom kan på
detta sätt resurser föras över till drift och underhåll av det övriga statliga
vägnätet.

Det måste enligt utskottets uppfattning te sig som mera rättvist att de
som trafikerar ett mera bekvämt vägnät, som dessutom ger större säkerhet,
lägre driftskostnader och bättre framkomlighet, också får bidraga till kostnaderna
för detta. Riksdagen har redan beslutat att finansiera den planerade
Öresundsbron genom broavgifter. Även andra nybyggda broar eller planerade
större broar bör kunna avgiftsbeläggas.

1 vägkostnadsutredningens betänkande har man diskuterat avgiftsbeläggning
särskilt beträffande storstadsområden och andra starkt trafikerade vägar.
Man skisserar här tullspärrar och provisoriska tullbås, där man vid vissa
tidpunkter tar upp avgift. Sådana anordningar kan på ett smidigt och enkelt
sätt utföras med moderna tekniska hjälpmedel, och de vägtrafikanter som
inte betalar får efter nummeravfotografering sin räkning tillsänd per post.
Det finns en rad andra enkla system att tillgripa. Det i motionen föreslagna
avgiftssystemet innebär också att en del av vägutbyggnaderna omedelbart
kan finansieras genom upptagande av lån. Att på detta sätt tillföra vägväsendet
ökade medel är desto mer angeläget som den kommunala väghållningen
också har kommit att släpa efter.

Mot bakgrund av det anförda finnér utskottet i likhet med motionärerna
att en avgiftsfinansiering av vissa större väg- och broprojekt bör övervägas.

Vad utskottet härom anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. att riksdagen med bifall till motionen 1975:367, yrkandet C,
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
rörande avgiftsfinansiering av vägar och broar.

GOTAB 75 8950 s Stockholm 1975