Socialutskottets betänkande nr 2

SoU 1975:2

Nr 2

Socialutskottets betänkande med anledning av motion om skydd
mot bullerskador i diskotek m. fl. lokaler

Motionen

I motionen 1975:37 av herr Börjesson i Falköping (c) yrkas att riksdagen
i skrivelse till regeringen anhåller om att nu gällande bestämmelser angående
bullernivån inom restauranger, diskotek och liknande lokaler kompletteras
med skärpta regler, syftande dels till att skydda de personer som vistas
inom lokalerna från skador som åsamkas av alltför hög bullernivå, dels
till att bestämmelserna efterföljs av respektive lokalinnehavare.

Gällande regler

Enligt 23 § hälsovårdsstadgan (1958:663) skall samlingslokal, varmed avses
lokal där ett större antal människor tillfälligt brukar samlas såsom bl. a.
teater och danslokal, vara så anordnad och inredd samt så skötas att sanitär
olägenhet ej uppstår tor dem som uppehåller sig i lokalen. Som sanitär
olägenhet anses bl. a. störande ljud. Hur intensiv en menlig inverkan skall
vara för att sanitär olägenhet skall föreligga har överlämnats åt rättstilllämpningen.
I lokal hälsovårdsordning kan meddelas de föreskrifter som
finnes erforderliga utöver hälsovårdsstadgan. Det åligger hälsovårdsnämnd
att övervaka efterlevnaden av stadgan i kommunen samt länsstyrelsen att
vaka över hälsovården i länet. Högsta tillsynen över den allmänna hälsovården
inom landet i här aktuellt hänseende tillkommer socialstyrelsen.
Den som har att utöva tillsyn över allmänna hälsovården skall enligt 82 §
hälsovårdsstadgan äga tillträde till lokaler, bostäder m. m. och rätt att där
företa undersökning till vilken hans tjänsteåligganden ger anledning. Härvid
kan polishandräckning påkallas om tillträde vägras utan godtagbart stöd.
Enligt 70 § hälsovårdsstadgan kan hälsovårdsnämnd för särskilda fall meddela
de föreskrifter som utöver stadgan erfordras till förebyggande eller
undanröjande av sanitär olägenhet. Hälsovårdsnämnd kan också meddela
bl. a. föreläggande att vidta åtgärd för undanröjande av bristfällighet hos
byggnad eller annan egendom eller förbud att använda lokal för avsett ändamål
intill dess förekommande bristfällighet undanröjts.

För anordnande av offentlig danstillställning fordras enligt 12 § allmänna
ordningsstadgan (1956:617) tillstånd av polismyndighet. Vid handläggning
av ärende enligt ordningsstadgan skall polismyndighet samråda med annan
myndighet.

I Riksdagen 175. 12 sam!. Nr 2

SoU 1975:2

2

Vidare har i arbetarskyddslagen (1949:1) meddelats bestämmelser som
syftar till att skydda anställda mot skador. I 10 § stadgas sålunda bl. a. att
lämpliga åtgärder såvitt möjligt skall vidtas för att hindra att arbetstagare
skadas genom att utsättas för buller eller liknande olägenhet. Enligt 26 §
arbetarskyddskungörelsen (1949:208) gäller vidare att vid arbete, där arbetstagare
under längre tid är utsatt för ihållande eller med kortare tidsintervaller
regelbundet återkommande buller, lämpliga skyddsåtgärder skall såvitt möjligt
vara vidtagna. Enligt 40 § arbetarskyddslagen skall på varje arbetsställe
där minst fem arbetstagare regelbundet sysselsätts utses ett eller flera skyddsombud.
Om arbetsförhållandena påkallar det skall skyddsombud utses även
på annat arbetsställe. Skyddsombudet har att företräda arbetstagarna i
skyddsfrågor och skall verka för tillfredsställande skyddsförhållanden och
därvid bl. a. vaka över sundhet och säkerhet. Tillsynen över efterlevnaden
av arbetarskyddslagen och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen
utövas av arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen som har biträde
av kommunala tillsyningsman när det gäller mindre arbetsställen. Den som
har att utöva sådan tillsyn äger tillträde till arbetsställe och rätt att där
företa undersökning, varvid polishandräckning kan begäras.

Till ledning vid tillämpningen av 10 § arbetarskyddslagen och bl. a. 26 §
arbetarskyddskungörelsen har arbetarskyddsstyrelsen i samråd med arbetsgivar-
och arbetstagarrepresentanter utfärdat anvisningar (arbetarskyddsstyrelsens
meddelanden 72:11) beträffande ljud- och ljusstyrka i lokaler där
ett antal människor brukar tillfälligt samlas såsom restaurang, serveringslokal,
danslokal, diskotek, klubblokal, ungdomsgård och liknande. Anvisningarna
skall beaktas även vid planering och inredning av sådana lokaler.

1 anvisningarna anförs bl. a. följande.

Ett kontinuerligt buller (av bredbandig karaktär) under mer än 5 timmar
dagligen innebär risk för hörselskada om bullrets ljudstyrka - ljudnivå -överstiger 85 dB (A). Ljudnivån ensam är inte avgörande för när denna
risk föreligger, utan risken beror även på den tid (exponeringstid) man utsätts
för bullret och på bullrets karaktär, dvs. vilken frekvenssammansättning
bullret har. En undersökning av bullrets frekvenser är nödvändig för att
fastställa lämpliga bullerdämpande åtgärder på arbetsplatsen.

Genom undersökningar på restauranger, diskotek o. d. har konstaterats,
att ljudet främst till följd av dansmusiken kan ha sådan styrka och frekvenssammansättning,
att det medför risk för hörselskada. Undersökningarna
har gällt dels ljudnivåer och frekvenssammansättning, dels den tid
som personal och besökande utsatts för ljudet. För personalen är starkt
ljud ett yrkeshygieniskt problem, varför en högsta tillåten ljudnivå bör bestämmas
med hänsyn till personalens exponeringstid. Undersökningarna
har gett vid handen att i lokaler av denna typ kan 90 dB (A) från yrkeshygienisk
synpunkt anses vara maximalt tillåtet värde på ljudnivån där personal
uppehåller sig. Vissa avvikelser härifrån kan dock tillåtas, om exponeringstiden
för personal är särskilt kort. Om ljudnivån hålls under
ovannämnda gräns blir även gäster m. fl. i regel skyddade för skadligt ljud.

Starkt ljud är ej endast direkt skadligt för hörseln utan har även en irriterande
och störande verkan, som kan medföra ökad trötthet och stress.

SoU 1975:2

3

I anvisningarna framhålls vidare att ljudnivån i regel skall understiga
85 dB (A) och att den ej får överstiga 90 dB (A), mätt på visst närmare
angivet sätt. Om den genomsnittliga exponeringstiden för personalen ej överstiger
tre timmar i veckan kan emellertid undantag få göras från det angivna
värdet på ljudnivån.

Pågående utredning

Den år 1974 tillkallade utredningen (S 1974:08) angående översyn av hälsovårdsstadgan
skall enligt utredningsdirektiven göra en allmän översyn
av hälsovårdsstadgan. I direktiven framhålls bl. a. att begreppet sanitär olägenhet
är grundläggande för tillämpningen av hälsovårdsstadgans bestämmelser.
Genom att förutsättningen för hälsovårdsnämnds ingripande formulerats
så allmänt som genom uttrycket sanitär olägenhet har hälsovårdsnämnderna
fått stora möjligheter att anpassa tillämpningen till bl. a. samhällsutvecklingen.
Det är emellertid svårt, heter det vidare, att klarlägga
gränserna för hälsovårdsnämndernas befogenheter, vilket bl. a. medför att
den enskilde som utövar eller ämnar utöva verksamhet som kan störa omgivningen
har små möjligheter att bedöma när sanitär olägenhet kan anses
föreligga. De sakkunniga bör överväga om hälsovårdsstadgans krav i denna
del kan preciseras. De bör vidare överväga möjligheterna att effektivisera
kontrollen enligt hälsovårdslagstiftningen. En annan fråga som enligt direktiven
bör aktualiseras i detta sammanhang är frågan om införande av
möjlighet för hälsovårdsnämnden att ingripa med förbud redan mot planerad
verksamhet som enligt vad nämnden förutser kan komma att medföra olägenheter
sedan verksamheten startats. Enligt direktiven är de sakkunniga
oförhindrade att ta upp andra frågor som aktualiseras under utredningens
gång och som faller inom ramen för utredningens uppdrag.

Tidigare riksdagsbehandling

Som svar på en enkel fråga av herr Börjesson i Falköping (motionären)
om ökade möjligheter för hälsovårdsnämnderna att ingripa mot störande
och skadligt buller inom diskotek och liknande lokaler framhöll chefen för
socialdepartementet den 12 april 1973 (prat. 68 s. 13) - efter en redogörelse
för arbetarskyddsstyrelsens anvisningar - bl. a. att för att komma till rätta
med problemet det inte i första hand behövs ökade möjligheter för hälsovårdsnämnderna
utan man bör sträva efter att ge ökad information om
skadeverkningarna, vilket arbetarskyddsstyrelsen gjort genom sina anvisningar.
Socialministern anförde vidare att om det finns klara belägg för
att sanitär olägenhet föreligger hälsovårdsnämnd självfallet har möjlighet
att ta upp frågan för direkta åtgärder.

Vid 1974 års riksdag väcktes en motion med i huvudsak samma syfte
som den nu förevarande. 1 sitt av riksdagen godkända betänkande (SoU

SoU 1975:2

4

1974:2) i anledning av den då aktuella motionen framhöll utskottet att undersökningar
visat att ljud från dansmusik kan ha sådan styrka och frekvenssammansättning
att det kan medföra risk för hörselskador. I enlighet
med vad som framförts av motionären fanns det därför anledning att uppmärksamma
riskerna för skadeverkningar hos dem som arbetar i eller eljest
vistas i diskotek och andra danslokaler.

Utskottet delade den uppfattning som framförts av chefen för socialdepartementet
vid besvarandet av en enkel fråga år 1973 och tilläde att om
ljudnivån från dansmusiken hålls under den i arbetarskyddsstyrelsens anvisningar
även gästerna i danslokalerna i regel skyddas från skadligt ljud.
Motionen påkallade därför inte någon riksdagens åtgärd.

Utskottet

Enligt hälsovårdsstadgan skall samlingslokal vara så anordnad och inredd
samt så skötas att sanitär olägenhet inte uppstår för dem som uppehåller
sig i lokalen. Som sanitär olägenhet anses bl. a. störande ljud. Tillsynen
över efterlevnaden av hälsovårdsstadgans bestämmelser utövas i kommun
av hälsovårdsnämnd, som får meddela föreskrifter till förebyggande eller
undanröjande av sanitär olägenhet samt beslut om förelägganden eller förbud.
På regionalt plan utövar länsstyrelserna tillsyn över den allmänna hälsovården.
Högsta tillsynsmyndighet i förevarande hänseende är socialstyrelsen.
Tillsynsmyndighet äger rätt att få tillträde till lokaler och där företa
nödvändiga undersökningar.

För anordnande av offentlig danstillställning erfordras tillstånd av polismyndighet,
vilken vid handläggning av bl. a. ärende rörande sådant tillstånd
skall samråda med andra myndigheter.

Bestämmelser som avser att skydda arbetstagares hälsa finns i arbetarskyddslagen.
I lagen stadgas bl. a. att lämpliga åtgärder såvitt möjligt skall
vidtas för att hindra att arbetstagare skadas genom att utsättas för buller
eller liknande olägenhet. Även i arbetarskyddskungörelsen har meddelats
bestämmelser till skydd mot bullerskador. På arbetsplatserna företräds arbetstagarna
i skyddsfrågor av skyddsombuden. Tillsynen över efterlevnaden
av arbetarskyddslagstiftningen ankommer på yrkesinspektionen med biträde
av kommunala tillsyningsman när det gäller mindre arbetsställen samt arbetarskyddsstyrelsen.
Styrelsen har utfärdat anvisningar angående bl. a. ljudstyrka
i samlingslokaler. Enligt anvisningarna skall ljudnivån i regel understiga
85 decibel och får med visst undantag ej överstiga 90 decibel.

I motionen 1975:37 av herr Börjesson i Falköping (c) framhålls att en
skärpning av gällande föreskrifter beträffande bullernivån är nödvändig för
att effektivt skydda främst de ungdomar som besöker diskotek och liknande
lokaler, inte minst med hänsyn till det ökande antalet sådana lokaler. Ett
ytterligare skäl är att det stora antalet danslokaler medför svårigheter för
myndigheterna att effektivt kontrollera efterlevnaden av gällande bestäm -

SoU 1975:2

5

melser. Motionären anser att om anvisningar med skärpta regler utfärdas
och tillställs vederbörande lokalinnehavare man bör kunna räkna med större
uppmärksamhet på de problem som är förknippade med bullernivån och
de skadeverkningar som kan åsamkas gäster och personal. Anvisningarna
bör enligt motionären kompletteras med information om risken för bullerskador
och om nödvändigheten av att bestämmelserna efterlevs. Yrkandet
går ut på att gällande bestämmelser om bullernivån inom restauranger, diskotek
och liknande lokaler skall kompletteras med skärpta regler som syftar
dels till att skydda personer som vistas i lokalerna mot bullerskador, dels
till att bestämmelserna efterlevs av lokalinnehavarna.

Som utskottet framhöll år 1974, då utskottet behandlade ett motionsyrkande
med samma syfte som det nu aktuella, har undersökningar visat
att ljud från dansmusik kan ha sådan styrka och frekvenssammansättning
att det kan medföra risk för hörselskador, varför det finns anledning att
uppmärksamma riskerna för skadeverkningar hos dem som arbetar eller
eljest vistas i diskotek och andra danslokaler.

Av vad ovan anförts framgår att begreppet sanitär olägenhet är grundläggande
för tillämpningen av hälsovårdsstadgans bestämmelser. Enligt direktiven
till den år 1974 tillkallade utredningen för en allmän översyn av
hälsovårdsstadgan skall utredningen bl. a. överväga om hälsovårdsstadgans
krav beträffande sanitär olägenhet kan preciseras. Utredningen bör vidare
överväga möjligheterna att effektivisera kontrollen enligt hälsovårdslagstiftningen.
En annan fråga som enligt direktiven bör aktualiseras i detta sammanhang
är frågan om införande av möjlighet för hälsovårdsnämnd att
ingripa med förbud redan mot planerad verksamhet som enligt vad nämnden
förutser kan komma att medföra olägenheter sedan verksamheten startats.

Som framgår av utredningsdirektiven ligger det inom ramen för utredningens
uppdrag att behandla sådana spörsmål som tagits upp i motionen.
Utskottet vill härutöver - i likhet med vad chefen för socialdepartementet
anförde år 1973 som svar på en fråga om åtgärder mot buller i diskotek
m. m. - framhålla att vad som i första hand erfordras för att komma till
rätta med det påtalade problemet är ökad information om skadeverkningarna
av buller. Detta har som departementschefen framhöll tillgodosetts genom
de av arbetarskyddstyrelsen utfärdade anvisningarna. Om ljudnivån hålls
under den i anvisningarna föreskrivna nivån torde i regel gästerna i lokalerna
skyddas från skadligt ljud. Med hänsyn till det anförda anser utskottet inte
att motionen påkallar någon åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1975:37.

Stockholm den 11 mars 1975

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

SoU 1975:2

6

Näivarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Gustavsson i Alvesta (c), Carlshamre
(m), Dahlberg (s), Larsson i Öskevik (c), Romanus (fp), Johnsson
i Blentarp (s), Nordberg (s), Åkerlind (m), Nilsson i Växjö (s), fröken Andersson
(c), fru Marklund (vpk), fru Wigenfeldt (c), fru Lagergren (s) och
herr Alftin (s).

GOTAB 75 8887 S Stockholm 1975