Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 9

SfU 1975:9

Nr 9

Socialförsäkringsutskottets betänkande med anledning av motioner
om vissa änkepensions- och barnpensionsfrågor m. m.

Motionerna

I detta betänkande behandlas

motionen 1975:29 av herr Börjesson i Falköping m. fl. (c) vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att pensionsålderskommittén får i uppdrag
att utreda frågan om slopande av inkomstprövning av änkepension inom
folkpensioneringen,

motionen 1975:108 av fru Fraenkel (fp) och herr Jonsson i Mora (fp) vari
hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av gällande
regler för erhållande av änkepension i syfte att avskaffa inkomstprövningen
för dem som blivit änkor före den 1 juli 1960,

motionen 1975:748 av fru André (c) och fröken Andersson (c) vari hemställs
att riksdagen beslutar att hos regeringen begära

1. att åldersgränsen för barntillägg till ålders- och förtidspension höjs till
18 år,

2. att barntillägg till ålders- och förtidspension skall utgå även till gift
kvinna,

motionen 1975:1205 av fru Jacobsson m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär att pensionsålderskommittén i tilläggsdirektiv
får i uppdrag att utarbeta förslag syftande till att änkor med femtondelsreducerad
pension skall garanteras minst en hel änkepension från folkpensioneringen
eller motsvarande belopp om de på grund av arbetsmarknadsskäl
eller av andra rimliga orsaker ej kan erhålla en inkomst som med ett skäligt
belopp överstiger en sådan hel pension,

motionen 1975:1212 av fru Lundblad (s) och fru Hörnlund (s) vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär

1. att i avvaktan på familjestödsutredningens förslag en utökning bör övervägas
av ersättningstiden för föräldrapenning i samband med barns födelse,

2. att man vid framtida ändringar av sjukförsäkringen prioriterar en förbättring
av sjukpenningen för vård av sjukt barn till familjer med flera
barn,

3. att en höjning av garantinivån för barnpensionen övervägs inför nästkommande
budgetår,

1 Riksdagen 1975. 11 sami Nr 9

SfU 1975:9

motionen 1975:1230 av herrar Winberg (m) och Ringaby (m) vari hemställs
att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen om allmän försäkring att
barnpension som avräknas mot änkepension också formellt förs upp som
barnpension i enlighet med vad i motionen anförts,

motionen 1975:1232 av herrar Åkerlind (m) och Winberg (m) vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att pensionsålderskommittén i tillläggsdirektiv
får i uppdrag att utarbeta förslag till sådana ändringar i lagen
om allmän försäkring att rätten till full änkepension från folkpensioneringen,
då denna grundas på förekomsten av barn, samt rätten till barntillägg från
folkpensioneringen upphör först då barnet uppnått 18 års ålder i enlighet
med vad i motionen anförts.

Av motionen 1975:1212 behandlas i detta betänkande endast yrkandet
under 3. Motionen i övrigt har utskottet behandlat i sitt betänkande 1975:1.

Gällande bestämmelser

Änkepension inom folkpensioneringen

En änka har rätt till änkepension under förutsättning att hon inte åtnjuter
ålderspension. Hon skall dessutom antingen ha uppnått 36 års ålder vid
mannens död och varit gift med honom i minst fem år eller ha vårdnaden
om och stadigvarande bo tillsammans med barn under 16 år, som vid mannens
död stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos änkan. Upphör
änka att ha barn under 16 år i hemmet, skall vid bedömandet av hennes
rätt till pension i fortsättningen anses som om mannen avlidit då barnet
upphörde att påverka rätten till pension och äktenskapet varat till nämnda
tidpunkt.

För änka, vars rätt till änkepension grundar sig på sammanboende med
barn under 16 år eller som vid mannens död eller den därmed jämställda
tidpunkten fyllt 50 år, utgår änkepensionen med samma belopp som ålderspension
från 67 år för en ensam ålderspensionär. För annan änka minskar
pensionen med en femtondel för varje år, varmed änkans ålder vid mannens
död eller vid den tidpunkt då hon upphörde att ha barn under 16 år i
hemmet understeg 50 år. I förekommande fall kan jämte änkepension utgå
kommunalt bostadstillägg och pensionstillskott. Fr. o. m. den månad då änkan
fyller 67 år utbyts - i motsats till vad som är fallet inom tilläggspensioneringen
- änkepension mot ålderspension.

Med änka likställs i fråga om rätt till änkepension ogift eller frånskild
kvinna eller änka under förutsättning att kvinnan stadigvarande sammanbodde
med ogift eller frånskild man eller änkling vid dennes död och tidigare
varit gift med honom eller har eller har haft barn med honom. Änkepension
dras in om änkan ingår nytt äktenskap. Uppfyller en änka förutsättningarna
för rätt till två eller flera av förmånerna barnpension, förtidspension, änkepension
eller hustrutillägg, utgår endast en av förmånerna.

SfU 1975:9

För kvinnor som blivit änkor efter den 30 juni 1960 utgår änkepensionen
utan inkomstprövning. Pension till kvinnor som blivit änkor dessförinnan
är däremot inkomstprövad. Om mannen avlidit under tiden den 1 juli
1958- den 30 juni 1960 är emellertid viss del av pensionen, det s. k. garantibeloppet
fri från inkomstprövning. Garantibeloppet utgör, om dödsfallet
inträffat under tiden den 1 juli 1958-den 30 juni 1959, en tredjedel och,
om dödsfallet inträffat under tiden den 1 juli 1959-den 30 juni 1960, två
tredjedelar av det belopp som skulle ha utgått utan inkomstprövning. Inkomstprövningen
innebär att pensionen skall minskas med en tredjedel
av änkans inkomst till den del den överstiger 2 000 kr. för år. Med inkomst
avses inkomster av alla slag, såsom tjänstepension, arbetsinkomst, ränteinkomst
och avkastning av fastighet. Vid beräkning av inkomsten skall
årsinkomsten ökas med 10 96 av det belopp varmed änkans förmögenhet
överstiger 50 000 kr. Änkepension som efter minskningen understiger en
femtondel av full pension skall ej utgå. Det är att märka att minskningen
av pensionförmån skall göras i första hand på kommunalt bostadstillägg
och i andra hand på änkepension.

Barntillägg

Till ålders- eller förtidspension inom folkpensioneringen utgår barntillägg
för varje barn under 16 år till den försäkrade eller hans hustru, om den
försäkrade har vårdnaden om eller stadigvarande sammanbor med barnet.
Barntillägg utgår inte till ålderspension som den försäkrade uppbär för tid
före 67 år eller till pension som tillkommer gift kvinna som sammanbor
med sin make.

Barntillägget utgör 25 96 av basbeloppet. Om barnet är berättigat till barnpension
utgör det 10 96 av basbeloppet. Utgår förtidspension med två tredjedelar
eller hälften av hel förtidspension, nedsätts barntillägget på motsvarande
sätt. Åtnjuter den försäkrade ATP minskas honom tillkommande
barntillägg med hälften av tilläggspensionen i den mån denna för år räknat
överstiger halva basbeloppet.

Barnpension

Barnpension utgår till barn under 18 år, vars fader eller moder eller båda
föräldrar avlidit. Rätt till barnpension föreligger dock inte om barnet är
adopterat av annan än den avlidne eller dennes make.

Barnpension utgör 25 96 av basbeloppet efter var och en av föräldrarna.
Barnpension utgår dock alltid med sådant belopp att pensionen, tillsammans
med barnet tillkommande ATP i form av barnpension, utgör 60 96 av basbeloppet
om båda föräldrarna avlidit, 30 96 av basbeloppet om barnet samtidigt
uppbär bidragsförskott enligt lagen (1964:143) om bidragsförskott och
40 96 av basbeloppet i övriga fall då barnet uppbär pension efter en av för -

SfU 1975:9

äldrarna. I sistnämnda fall inräknas även sådan folkpension i form av änkepension,
som utgår till kvinna som är barnets mor eller som varit gift
med barnets far eller har eller har haft barn med honom, under förutsättning
att barnet och kvinnan stadigvarande sammanbor. Om flera barn är berättigade
till barnpension, fördelas vid avräkningen änkepensionen lika mellan
barnen.

Frågornas tidigare behandling m. m.

Efterlevandepensionering

Riksdagen hade förra året att ta ställning till ett flertal motioner gällande
bl. a. frågor om allmän egenpension och om jämställdhet i pensionshänseende
mellan könen. I sitt av riksdagen godkända betänkande 1974:24
framhöll socialförsäkringsutskottet bl. a.

Kraven på ökad jämställdhet mellan män och kvinnor har under senare
år vuxit sig allt starkare. Sedan i december 1972 har en av statsministern
tillkallad delegation (delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor)
till uppgift att på samhällets olika områden verka för åtgärder som skapar
ökad jämställdhet mellan könen. Betydelsefulla reformer inom arbetsmarknadspolitiken
och på utbildningsområdet har redan bidragit till att utjämna
skillnaderna mellan mäns och kvinnors möjlighet att erhålla en produktiv
sysselsättning. Inte minst torde övergången till individuell beskattning av
inkomst av förvärvsarbete ha ökat kvinnornas benägenhet att ta anställning.
Den pågående daghemsutbyggnaden är också av betydelse i detta sammanhang.

Under senare år har riksdagen antagit flera beslut i syfte att undanröja
eller utjämna skillnader mellan män och kvinnor och mellan gifta och ogifta i
socialförsäkringssystemet. Utskottet vill i sammanhanget särskilt erinra
om 1973 års beslut om föräldraförsäkring och om utbyggd barnpension samt
riksdagens begäran tidigare i år om en allsidig och förutsättningslös översyn
av frågan om pensionsrätt för vårdinsatser i hemmet och om deltids- och
korttidsanställdas ställning inom tilläggspensioneringen. Detta utredningsuppdrag
har numera anförtrotts pensionsålderskommittén.

Som pensionsförsäkringskommittén framhöll i sitt slutbetänkande kan
det enligt utskottet mening - med hänsyn till samhällsutvecklingen och
till kvinnornas ökade utträde i arbetslivet - ifrågasättas om pensionssystemet
i dess nuvarande utformning erbjuder en ändamålsenlig form för efterlevandepensionen
i framtiden. Med hänsyn härtill anser utskottet sig böra förorda,
att frågan hur ett efterlevandeskydd som är neutralt i förhållande
till kön kan närmare utformas nu blir föremål för fortsatta, mer ingående
överväganden. De riktlinjer i fråga om utformningen av ett framtida pensionssystem
som angivits av pensionsförsäkringskommittén bör enligt utskottets
mening ligga till grund för det fortsatta utredningsarbetet, som
lämpligen bör bedrivas inom ramen för pensionsålderskommittén.

Utredningsuppdraget har numera lämnats till denna kommitté.

SfU 1975:9

Änkepension och barntillägg

Frågan om att undanröja den inkomstprövning som enligt gällande bestämmelser
skall ske när det gäller pension till kvinnor vilka blivit änkor
före den 1 juli 1960 har under en följd av år prövats av riksdagen. 1 sitt
betänkande 1972:3 lämnade socialförsäkringsutskottet en redogörelse för frågans
behandling fr. o. m. 1948, då änkepension infördes i folkpensioneringen,
t. o. m. 1971. Utskottet redovisade därvid också de skäl som pensionsförsäkringskommittén
anfört mot att avskaffa inkomstprövningen för de berörda
änkorna (Familjepensionfrågor m. m., SOU 1971:19 s. 81 ff.). Med
anledning av de i motionerna framförda rättviseaspekterna framhöll utskottet
i samma betänkande (SfU 1972:2) att det i svensk rätt fanns åtskilliga
exempel på fall, då till följd av övergångsbestämmelser eller eljest vissa kategorier
människor inte kommit i åtnjutande av förmåner som ny lagstiftning
erbjudit. Ett avskaffande av inkomstprövningen för övergångsänkor skulle
enligt utskottets uppfattning visserligen undanröja den orättvisa som nu
otvivelaktigt rådde mellan olika kategorier änkor men skulle samtidigt ytterligare
markera den olikhet som enligt gällande regler förelåg mellan änkor
med rätt till änkepension och andra utan möjlighet att erhålla motsvarande
inkomstförstärkning.

Även 1973 och 1974 avstyrkte utskottet med riksdagens godkännande
bifall till motioner med yrkande att inkomstprövningen av änkepension
skulle avskaffas. Utskottet hänvisade därvid till frågans tidigare behandling
i riksdagen.

Yrkandet i motionen 1205 om vidgad rätt till pension för vissa kvinnor
med reducerad änkepension inom folkpensioneringen prövades av riksdagen
förra året. I sitt betänkande SfU 1974:24 framhöll utskottet att en sådan
vidgad pensionsrätt närmast syntes beröra frågan om rätt till ersättning vid
arbetslöshet. Utskottet erinrade om att chefen för arbetsmarknadsdepartementet
i juni 1974 tillkallat en utredning med uppgift bl. a. att snarast möjligt
lägga fram förslag till utformning av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.
Då det kunde antas att den i motionen aktualiserade frågan skulle komma
att kunna lösas i samband med denna utredning avstyrkte utskottet bifall
till motionen. Riksdagen följde utskottets hemställan.

Frågan huruvida rätten till änkepension p. g. a. barnförekomst och till
barntillägg skall upphöra då barnet uppnått 16 års ålder eller vid senare
tidpunkt diskuterades av familjepolitiska kommittén i dess slutbetänkande
Familjestöd (SOU 1972:34). Kommittén framhöll att skäl snarare kunde
anföras för att sänka än för att höja åldersgränsen för rätt till änkepension
p. g. a. barnförekomst, eftersom 16-årsgränsen närmast torde ta sikte på tillsynskostnaderna
för barnet. Däremot ansåg kommittén att det fanns skäl
som talade för en höjning av åldersgränsen när det gällde rätten till barntillägg,
eftersom dessa tillägg i första hand tillkommit för att täcka konsumtionskostnader.

SfU 1975:9

Av den tidigare lämnade redogörelsen framgår att socialförsäkringsutskottet
förra året (SfU 1974:24) tillstyrkte att en utredning av frågan om
efterlevandepensionens framtida utformning skulle komma till stånd. I samband
därmed avstyrkte utskottet bifall till ett motionsyrkande av innebörd
att änkepension på grund av barnförekomst och barntillägg skulle utgå till
dess barnet fyllt 18 år. Utskottet hänvisade därvid till att en utvidgning
av rätten till änkepension och barntillägg borde anstå i avvaktan på resultatet
av den sålunda begärda utredningen.

Som tidigare nämnts har gift kvinna i allmänhet inte rätt till barntillägg
till folkpension. Endast i det fall kvinnan stadigvarande lever åtskild från
sin make kan hon erhålla sådant tillägg.

Frågan om gift kvinnas rätt till barntillägg prövades av pensionsförsäkringskommittén
i dess slutbetänkande Familjepensionsfrågor(SOU 1971:19).
Kommittén som ansåg att en sådan rätt borde föreligga anförde bl. a.

Anledningen till att de gifta kvinnorna uteslutits ur de barntilläggsberättigades
krets har främst varit uppfattningen att det är mannen som bär
huvudansvaret för familjens försörjning och att det är han som tillför familjen
de huvudsakliga penninginkomsterna. Det har därför framstått som naturligt
att låta mannens folkpension kompletteras med ett barntillägg.

En allmän utgångspunkt för kommitténs arbete har varit att så långt
möjligt skapa likformiga regler för män och kvinnor inom den allmänna
pensioneringen. Den enda realistiska vägen att skapa jämställdhet mellan
könen på förevarande område är att utge barntillägg även till de gifta kvinnor
som uppbär egenpension (regelmässigt förtidspension). Det är också ofta
socialt omotiverat att som nu utesluta gift kvinna från rätten till barntillägg.
Kommittén förordar med hänsyn härtill att reglerna om barntillägg utformas
så att tillägg utgår till ålders- eller förtidspensionär, som har vårdnaden
om eller stadigvarande sammanbor med egna eller makens barn. Det sagda
innebär, att barntillägg kan utgå även till gift kvinna, som uppbär ålderseller
förtidspension, om makarna har barn i hemmet. Något hinder för att
utgiva mer än ett barntillägg för ett och samma barn om båda föräldrarna
är pensionsberättigade bör icke föreligga.

En ändring av reglerna om barntillägg i enlighet med vad härovan angivits
är väl förenlig med kommitténs mera långsiktiga överväganden i frågan
om likställighet mellan man och kvinna inom den allmänna pensioneringen.

Barnpension

Garantinivån för barnpension från folkpensioneringen tillkom genom beslut
vid 1973 års riksdag (prop. 1973:47, SfU 1973:19) för att alla ensamstående
vårdnadshavare skulle tillförsäkras ett garantistöd motsvarande bidragsförskottets
nivå. I de fall änkepension utgick var stödet redan före
1973 års reform normalt större än bidragsförskottet, varför det inte ansågs
nödvändigt att höja barnpensionsnivån i dessa fall.

I motion till 1974 års riksdag framställdes ett lagstiftningsyrkande av innebörd
att de delar av änkepensionen, som inräknades i barnpensionen för

SfU 1975:9

att garantinivån på 40 % av basbeloppet skulle uppnås, i beskattningshänseende
skulle räknas som barnpension. Skatteutskottet avstyrkte bifall till
motionen och anförde därvid bl. a.

Enligt punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen utgör änkepension
och barnpension från folkpensioneringen skattepliktig intäkt av
tjänst. Det innebär att, i de fall änkepension utgår, den till änkan utbetalade
oreducerade änkepensionen beskattas hös henne, medan den till barnet utbetalade
barnpensionen - 25 96 av basbeloppet - i förekommande fall beskattas
hos barnet. Om det - som motionärerna anser - är angeläget att
av socialpolitiska skäl åstadkomma en annan avvägning av beskattningen
mellan änkepension och barnpension från folkpensioneringen än den som
nu gäller, bör detta ske genom ändringar av bestämmelserna i AFL. Denna
lagstiftning ligger emellertid utanför skatteutskottets kompetensområde.

Riksdagen biföll skatteutskottets hemställan.

I samband med behandlingen av prop. 1973:47 angående förbättrade familjeförmåner
inom den allmänna försäkringen, däribland förstärkning av
barnpensionen, hade socialförsäkringsutskottet att ta ställning till ett motionsyrkande
av innehåll att barnpension skulle utgå med 40 % av basbeloppet
även i sådana fall då änkepension utgick. Utskottet avstyrkte bifall
till motionen, och riksdagen biföll denna hemställan. Utskottet framhöll
(SfU 1973:19):

Den i propositionen föreslagna konstruktionen av barnpensionen har tillkommit
som ett led i strävandena att i ökad utsträckning inrikta de ekonomiska
stödåtgärderna på barnen. Förslaget innebär att olikheterna i behandlingen
av skilda grupper efterlevandeföräldrar minskar och att barnstödet
ökar för änklingar liksom för frånskilda och ogifta efterlevande kvinnor.
Förslaget ligger således i linje med de överväganden i fråga om inriktningen
av ett framtida familjepensionssystem som redovisats av pensionsförsäkringskommittén
i dess slutbetänkande Familjepensionsfrågor
m. m. (SOU 1971:19) och som riksdagen i andra sammanhang uttalat sin
anslutning till.

Enligt utskottets mening kan berättigade invändningar knappast riktas
mot att man vid stödets utformning tar hänsyn till familjens sammanlagda
förmåner. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen 1973:1689.

Utskottet

Inledning

I motionerna tas upp frågor om förbättringar av barnpensionen och om
en utvidgning av rätten till änkepension och barntillägg. Flertalet av de
framställda yrkandena har tidigare vid upprepade tillfällen prövats av riksdagen.
Senast skedde det förra året. I samband därmed begärde riksdagen
på förslag av socialförsäkringsutskottet (SfU 1974:24) och med anledning
av motioner med yrkanden bl. a. om införande av allmän egenpension och
av ett i förhållande till kön neutralt efterlevandeskydd, att frågan om efter -

SfU 1975:9

levandepensionens framtida utformning skulle bli föremål för utredning
inom ramen för pensionsålderskommitténs arbete. Utredningsuppdraget har
numera lämnats till denna kommitté.

Änkepension och barntillägg

En änka har rätt till änkepension under förutsättning antingen att hon
uppnått 36 års ålder vid mannens död och varit gift med honom i minst
fem år eller att hon har vårdnaden om och sammanbor med barn under
16 år, som vid mannens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller
hos änkan. Om en änka upphör att ha barn under 16 år i hemmet skall
vid bedömningen av hennes rätt till pension i fortsättningen anses som
om mannen avlidit då barnet upphörde att påverka rätten till pension och
äktenskapet varat till nämnda tidpunkt. Änkepension motsvarar för änka,
som vid mannens död eller då hon upphörde att ha barn under 16 år i
hemmet fyllt 50 år, det belopp varmed ålderspension utgår efter pensionsåldersinträdet.
För annan änka minskar pensionen med 1/15 för varje år
varmed änkans ålder vid mannens död eller den därmed jämställda tidpunkten
understeg 50 år.

Fru Jacobsson m. fl. (m) understryker i motionen 1205 det enligt deras
mening otillfredsställande i att änkor med femtondelsreducerad pension får
uppbära det reducerade beloppet även efter det de fyllt 50 år. Motionärerna
pekar på de svårigheter på arbetsmarknaden som möter kvinnor i 40-50-årsåldern och menar att änkor med femtondelsreducerad pension bör garanteras
minst en hel änkepension från folkpensioneringen, om de har svårigheter
att skaffa sig en inkomst som med ett skäligt belopp överstiger
en sådan hel pension.

Samma yrkande som i motionen 1205 prövades av socialförsäkringsutskottet
förra året. Utskottet framhöll därvid (SfU 1974:24) att motionen
närmast berörde frågan om rätt till ersättning vid arbetslöshet och att det
kunde antas att den i motionen aktualiserade frågan skulle komma att kunna
lösas inom ramen för den utredning angående utformningen av en obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring som då nyligen tillsatts. Utskottet vidhåller
sin uppfattning att det syfte motionärerna vill uppnå inte bör tillgodoses
inom ramen för en utbyggd änkepension och avstyrker därför bifall till motionen
1205.

Rätten till änkepension inom folkpensioneringen kan som tidigare nämnts
vara beroende av om änkan har vårdnaden om och stadigvarande bor tillsammans
med barn under 16 år. Till ålders- och förtidspension inom folkpensioneringen
kan utgå barntillägg. Även för rätt till sådant tillägg gäller
det villkoret att barnet inte får ha fyllt 16 år. I fråga om barn i bestående
äktenskap, där föräldrarna sammanlever, kan barntillägg inte beviljas om
det är hustrun som är pensionstagare. En ogift kvinna däremot förlorar
inte den rätt till barntillägg hon kan ha genom att sammanbo med en man.

SfU 1975:9

Herrar Åkerlind och Winberg (båda m) yrkar i motionen 1232 att pensionsålderskommittén
genom tilläggsdirektiv får i uppdrag att utarbeta förslag
till sådan ändring av gällande bestämmelser att änkepension och barntillägg
kan utgå till dess barnet fyllt 18 år. Även motionen 748 av fru André
och fröken Andersson (båda c) innehåller yrkande om en höjning av åldersgränsen
för rätt till barntillägg till 18 år. I samma motion begärs också
förslag till sådan ändring av gällande bestämmelser, att barntillägg kan utgå
även till gift kvinna. I båda motionerna framhålls att åldersgränsen bör
vara densamma i fråga om barntillägg och barnpension. Motionärerna hänvisar
också till att familjepolitiska kommittén i sitt slutbetänkande Familjestöd
(SOU 1972:34) uttalat att det fanns skäl som talade för en höjning
av åldersgränsen när det gällde rätten till barntillägg, eftersom dessa tillägg
i första hand tillkommit för att täcka konsumtionskostnader. Som skäl för
en höjning av åldersgränsen när det gäller rätten till änkepension har i motionen
1232 åberopats att såväl barnpension som änkepension och annan
inkomst huvudsakligen - för att inte säga helt - går åt till konsumtion.
Tillsynskostnaderna då barnen är mindre torde - menar motionärerna -vara små till den del de bekostas med egenavgifter i jämförelse med de
konsumtionskostnader barnen drar med sig när de blir större. 1 fråga om
den bestämmelse slutligen som utesluter gift med maken sammanboende
kvinna från rätt till barntillägg framhåller motionärerna i motionen 748 att
nämnda föreskrift är en av de många kvarstående orättvisor vilka bygger
på föreställningen att mannen ensam är familjeförsörjare. Barntillägg bör
- menar motionärerna - utgå oavsett vilken av föräldrarna som är pensionär.

Som tidigare nämnts prövades frågan om den åldersgräns för barnet som
bör gälla i fråga om rätten till änkepension och barntillägg inom folkpensioneringen
av familjepolitiska kommittén. Av skäl som redovisats i motionerna
ansåg kommittén att en höjning av åldersgränsen för rätten till
barntillägg var motiverad, medan i fråga om rätten till änkepension skäl
snarare talade för en sänkning av åldersgränsen. Riksdagen begärde förra
året på förslag av socialförsäkringsutskottet (SfU 1974:24) en utredning av
frågan om efterlevandepensionens framtida utformning inom ramen för pensionsålderskommitténs
arbete. Frågan om rätten till änkepension och barntillägg
bör enligt utskottets mening lämpligen prövas i detta sammanhang.
Vad särskilt angår gift kvinnas rätt till barntillägg torde - som framhållits
i motionen 748 - skälet till nuvarande bestämmelser bl. a. ha varit att mannen
ansetts bära huvudansvaret för familjens försörjning och att det är han som
tillför familjen de huvudsakliga penninginkomsterna. En annan anledning
till att gift med mannen sammanboende kvinna uteslutits ur de barntillläggsberättigades
krets torde ha varit att man ansett endast ett barntillägg
böra utgå per barn och familj.

Nuvarande bestämmelser om rätt till barntillägg får så till vida egendomliga
konsekvenser som att gift kvinna som sammanbor med mannen
inte kan uppbära barntillägg, medan ogift kvinna inte går förlustig den rätt

SfU 1975:9

till barntillägg hon kan ha genom att sammanbo med en man. Inte heller
är en gift kvinna som stadigvarande lever åtskild från sin make utesluten
från rätten till barntillägg. Utskottet vill erinra om att pensionsålderskommittén
i sitt slutbetänkande Familjepensionsfrågor m. m. (SOU 1971:19) -i syfte bl. a. att skapa så långt möjligt likformiga regler för män och kvinnor
inom den allmänna pensioneringen - föreslog att barntillägg skulle kunna
utgå även till gifta kvinnor som uppbar egenpension. Med hänsyn härtill
och mot bakgrund av riksdagens uttalanden förra året (SfU 1974:24) i fråga
om riktlinjerna för efterlevandepensionenngens framtida utformning anser
utskottet sig böra förorda att frågan om gift kvinnas rätt till barntillägg
prövas med förtur av pensionsålderskommittén. Vad utskottet nu anfort
bör ges regeringen till känna.

För kvinnor som blivit änkor efter den 30 juni 1960 utgår änkepension
utan inkomstprövning. Pension till kvinnor som blivit änkor dessförinnan
är däremot inkomstprövad.

Herr Börjesson i Falköping m. fl. (c) begär i motionen 29 att pensionsålderskommittén
skall ges i uppdrag att utreda frågan om slopande av denna
inkomstprövning. Ett liknande yrkande återfinns i motionen 108 av fru
Fraenkel och herr Jonsson i Mora (båda fp). Frågan om inkomstprövning
av änkepension har under en lång följd av år prövats av riksdagen. Under
senare år har riksdagen alltid avvisat motioner i ämnet med hänvisning
till de utförliga och enligt utskottets mening vägande skäl mot att avskaffa
inkomstprövningen som framförts av pensionförsäkringskommittén. Utskottet
anser att riksdagen saknar anledning att i år inta en annan ståndpunkt
än tidigare och avstyrker därför bifall till motionerna 29 och 108.

Barnpension

Barnpension från folkpensioneringen utgick före 1974 med 25 96 av basbeloppet
om en förälder avlidit och med 35 96 av samma belopp om båda
föräldrarna avlidit. Åldersgränsen var 16 år. Genom riksdagsbeslut 1973
höjdes med verkan fr. o. m. 1974 barnpensionen till 40 96 av basbeloppet
om en förälder avlidit och till 60 96 i de fall då barnet förlorat båda föräldrarna.
Samtidigt beslöts att barnpension skulle utgå till dess barnet fyllt 18 år.
Den 40- resp. 60-procentiga pensionen skall enligt nämnda riksdagsbeslut
endast gälla då inte barnpension från tilläggspensioneringen eller änkepension
från folkpensioneringen utgår. 1 annat fall skall barnpensionen utgå
med 25 96 av basbeloppet eller med det högre belopp som erfordras för
att det sammanlagda stödet skall uppgå till 40 96 per barn (50 resp. 60 96
av basbeloppet om båda föräldrarna avlidit).

Fru Lundblad m. fl. (s) framhåller i motionen 1212 att enligt deras mening
en höjning av garantinivån för barnpension bör övervägas inför nästkommande
budgetår. De anser en förbättring av samhällets stöd angelägen när
det gäller sådana familjer med barn, som mist en försörjare och där ingen

SfU 1975:9

eller endast obetydlig ATP utgår och inte heller änkepension kan erhållas.
Herrar Winberg och Ringaby (båda m) påtalar i motionen 1230 att enligt
deras uppfattning en allvarlig princip åsidosatts genom tillämpningen av
garantiregeln. De motiverar detta med att änkan måste betala skatt även
för den del av sin pension som på grund av garantiregeln anses avräknad
till barnen.

Som tidigare nämnts genomfördes så sent som 1973 väsentliga förbättringar
av barnpensionen genom höjningar av pensionens garantinivå och
av den åldersgräns vid vilken pensionen upphöratt utgå. Med hänsyn härtill
och då även en prövning av frågan om barnpensionen och dess utformning
ingår i det utredningsarbete rörande efterlevandepensioneringens framtida
utformning som skall bedrivas inom pensionsålderskommittén anser utskottet
sig böra avstyrka bifall till motionen 1212 i vad den behandlas i
detta betänkande.

Vad slutligen angår yrkandet i motionen 1230 bör erinras om att 1973
års riksdagsbeslut tillkom i syfte att förbättra pensionen för barn i sådana
familjer som i huvudsak saknade förmåner utöver barnpensionen. Garanti
ni vån om 40 % av basbeloppet vid en förälders resp. 60 % vid båda föräldrarnas
frånfälle var således avsedd som ett maximum, som borde reduceras
för det barn som var berättigat till pension från ATP eller vars
mor uppbar änkepension från folkpensioneringen. Utskottet har i annat sammanhang
(SfU 1973:19) som sin mening uttalat bl. a. att berättigade invändningar
knappast kan riktas mot att man vid stödets utformning tar
hänsyn till de sammanlagda förmånerna i en familj. Utskottet vidhåller
denna uppfattning och avstyrker därför bifall till motionen 1230.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande pension för änkor med femtondelsreducerad pension
att riksdagen avslår motionen 1975:1205;

2. beträffande åldersgräns för rätt till änkepension att riksdagen
avslår motionen 1975:1232 såvitt nu är i fråga;

3. beträffande åldersgräns för rätt till barntillägg att riksdagen avslår
motionen 1975:748 (yrkande 1) och motionen 1975:1232
såvitt nu är i fråga;

4. beträffande gift kvinnas rätt till barntillägg att riksdagen med
anledning av motionen 1975:748 (yrkande 2) hos regeringen
ger till känna vad utskottet anfört;

5. beträffande inkomstprövning av änkepension att riksdagen avslår
motionerna 1975:29 och 1975:108;

SfU 1975:9

6. beträffande barnpension att riksdagen avslår motionen
1975:1212 i vad den behandlas i detta betänkande samt motionen
1975:1230.

Stockholm den 11 mars 1975

På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson* (s), Carlsson i Vikmanshyttan (c), Ringaby
(m), Karlsson i Ronneby (s), Hyltander (fp), Marcusson (s), fröken Pehrsson
(c), herrar Lindström (s), Fridolfsson (m), Nilsson i Kristianstad (s). Andersson
i Nybro (c), Olsson i Stockholm (vpk), Nilsson i Norrköping (s),
Andersson i Edsbro (c) och fröken Engman (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

1. beträffande inkomstprövning av änkepension (punkten 5 i utskottets
hemställan)

av herrar Ringaby (m), Hyltander (fp) och Fridolfsson (m) vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande i tredje stycket på s. 10 som
börjar med ”Frågan om” och slutar med ”och 108.” bort ha följande lydelse:

De nuvarande bestämmelserna om inkomstprövning av änkepension har
kritiserats mycket hårt alltsedan bestämmelserna om sådan inkomstprövning
kom till. Enligt utskottets mening bör inte minst av rättviseskäl alla änkor,
oavsett när mannen avlidit, rimligen kunna göra anspråk på samma rätt
till änkepension. Riksdagen begärde år 1974 på förslag av socialförsäkringsutskottet
i dess betänkande nr 24 en utredning av frågan om efterlevandepensionen
ngens framtida utformning. Detta utredningsuppdrag har numera
lämnats till pensionsålderskommittén. Utskottet finner att den i motionerna
aktualiserade frågan om inkomstprövning av änkepension har sådant
samband med efterlevandepensioneringen att den lämpligen bör behandlas
av pensionsålderskommittén. Enligt utskottets mening bör frågan
prövas med förtur så att förslag i ämnet snarast kan föreläggas riksdagen.

SfU 1975:9

dels att utskottet under 5 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:29 och med anledning
av motionen 1975:108 hos regeringen begäran pensionsålderskommittén
får i uppdrag att med förtur pröva frågan om slopande
av inkomstprövning av änkepension inom folkpensioneringen; 2.

beträffande barnpension (punkten 6 i utskottets hemställan)
av herrar Ringaby (m) och Fridolfsson (m) vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Vad
slutligen” och slutar med ”motionen 1230.” bort ha följande lydelse:
1973 års riksdagsbeslut innebar i fråga om barnpension att varje barn
erhöll en garanterad pensionsnivå om 40 % av basbeloppet om en förälder
avlidit och 60 % av samma belopp om båda föräldrarna avlidit. Om det
utgår änkepension från folkpensioneringen eller barnpension från tilläggspensioneringen
gäller emellertid, såvitt utskottet kan bedöma, i praktiken
inte garantiregeln. Genom att från änkepensionen i vissa fall skall avräknas
ett så stort belopp som erfordras för att barnpensionen skall uppnå den
40-procentiga nivån och detta belopp beskattas hos änkan kommer barnpensionen
inte att ha det reella värde som svarar mot den garanterade pensionsnivån.
Enligt utskottets mening måste även den del av änkepensionen
som sålunda avräknas anses belöpa på barnet och då rimligen också beskattas
hos barnet. Utskottet anser således att man, om syftet med de nya bestämmelserna
om barnpension skall kunna tillgodoses i den omfattning som
uppenbarligen varit lagstiftarens avsikt, bör ändra bestämmelserna i lagen
om allmän försäkring så, att barnpension som avräknas mot änkepension
också reellt kan föras upp som barnpension och därmed bli beskattad hos
barnet och inte hos änkan. Utskottet förutsätter att förslag till författningsändring
av nu angiven innebörd snarast föreläggs riksdagen.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975:1230 och med avslag
på motionen 1975:1212 i vad den behandlas i detta betänkande
hos regeringen begär förslag snarast till riksdagen
om sådan ändring av lagen om allmän försäkring att barnpension
som avräknas mot änkepension också reellt kan föras
upp som barnpension.

GOTAB 75 9040 Stockholm 1975