Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 7

SfU 1975:7

Nr 7

Socialförsäkringsutskottets betänkande med anledning av motioner
om vissa yrkesskadeförsäkringsfrågor

Motionerna

1 detta betänkande behandlas

motionen 1975:203 av fru Nordlander m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen hemställer om utarbetande av förslag till sådan ändring i
yrkesskadeförsäkringslagen, att stafylokockinfektioner för all sjukhuspersonal
klassas som yrkessjukdom,

motionen 1975:761 av fru Skantz (s) och herr Hammarberg (s) vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att motionen överlämnas till yrkesskadeförsäkringskommittén
för beaktande vid kommitténs fortsatta arbete.

Motionen innehåller yrkanden om översyn av bestämmelserna i lagen
om yrkesskadeförsäkring (YFL) och i lagen om allmän försäkring (AFL)
i syfte att slopa regeln i YFL om reducering av yrkesskadelivränta då den
skadade uppnår 67 års ålder och att omvandla sådan livränta till pensionsgrundande
inkomst vid beräkning av tilläggspension enligt AFL.

Gällande rätt

Yrkesskadebegreppet

Lagen om yrkesskadeförsäkring (YFL) omfattar i princip arbetstagare i
allmän eller enskild tjänst, som drabbas av yrkesskada. Med sådan skada
förstås skada till följd av olycksfall i arbetet och skada som orsakats av
arbetet och framkallats genom inverkan av ämne eller strålande energi. Regeringen
har vidare tillagts befogenhet att föreskriva att med yrkesskada
skall förstås skada som annorledes än genom olycksfall orsakats av arbetet
och framkallats genom inverkan av ensidiga, ovanliga eller ovanligt ansträngande
rörelser, av fortgående, upprepat eller ovanligt tryck, av skakningar
eller vibrationer från maskiner eller verktyg eller av buller eller smitta.

Kungörelsen den 29 oktober 1954 (nr 644) innehåller en närmare uppräkning
av vilka skador som - under förutsättning av orsakssamband med
arbetet - hänförs till den senare gruppen av yrkesskador. Uppräkningen
upptar bl. a. vissa sjukdomar framkallade genom smitta.

Den i motionen 203 åsyftade s. k. sjukhussjukan, orsakad av resistenta
stafylokocker, ingår inte i den nämnda uppräkningen.

1 Riksdagen 1975. 11 sami. Nr 7

SflJ 1975:7

Samordning av yrkesskadelivränlor och pensionsförmåner

Yrkesskador som efter upphörande av därav föranledd sjukdom leder
till invaliditet kan medföra rätt till ersättning såväl enligt YFL som enligt
AFL, i förra fallet i form av livränta och i senare fallet i form av förtidspension.
Livräntan, som utgår när nedsättningen av arbetsförmågan är
minst 10 procent, beräknas på grundval av ett s. k, ersättningsunderlag som
i sin tur beräknas på den skadades årliga arbetsförtjänst. Vid fastställande
av ersättningsunderlaget medräknas årlig arbetsförtjänst, i vad den understiger
två gånger basbeloppet vid ingången av skadeåret, till hela sitt belopp,
i vad den överstiger två men inte tre gånger basbeloppet, till tre fjärdedelar
och, i vad den överstiger tre gånger samma belopp, till hälften av årlig
arbetsförtjänst. Belopp över fem gånger basbeloppet medräknas inte i ersättningsunderlaget.
Vid förlust av arbetsförmågan utgör livräntan för år
räknat t. o. m. månaden närmast före den under vilken den skadade fyller
67 år, elva tolftedelar av ersättningsunderlaget, vid nedsättning av arbetsförmågan
med minst 30 procent, en mot graden av nedsättningen svarande
del av ersättningsunderlaget minskad med en tolftedel av detta samt, vid
nedsättning av arbetsförmågan med mindre än 30 procent den del av två
tredjedelar av ersättningsunderlaget som svarar mot graden av nedsättningen.
Fr. o. m. 67 års ålder minskas livräntan med en fjärdedel av tidigare
utgående belopp.

Förtidspension enligt AFL kan utgå både från folkpensioneringen och
från tilläggspensioneringen om arbetsförmågan är nedsatt med minst hälften.
Är arbetsförmågan nedsatt i sådan grad att intet eller endast en ringa del
därav återstår utgår hel förtidspension, är arbetsförmågan nedsatt i mindre
grad men likväl med avsevärt mer än hälften utgår två tredjedelar av hel
förtidspension och i övriga fall hälften av hel förtidspension.

Hel förtidspension från folkpensioneringen motsvarar beloppsmässigt folkpensionen
i form av ålderspension. Som tilläggsförmåner kan utgå barntillägg,
hustrutillägg, kommunalt bostadstillägg och pensionstillskott. Förtidspensionen
från tilläggspensioneringen är beroende av den invalidiserades
inkomstförhållanden före pensionsfallet. För rätt till sådan förtidspension
krävs att den försäkrade kan tillgodoräkna sig pensionspoäng för tid före
det år då pensionsfallet inträffat. Storleken av hel förtidspension motsvarar
i princip den ålderspension som den försäkrade skulle bli berättigad till
fr. o. m. den månad då han uppnår 67 års ålder. Förtidspensionen beräknas
antingen på grundval av antagandepoäng eller enligt samma metod som
gäller i fråga om ålderspension på grundval av föreliggande faktiska pensionspoäng.
För den som uppbär förtidspension från tilläggspensioneringen
utbyts denna mot ålderspension när vederbörande fyller 67 år.

Samordning mellan livräntor från YFL och pensioner från AFL sker enligt
regler i den senare lagen. Samordningen innebär att den pensionsberättigades
livränta minskar hans tilläggspension och folkpension i nu nämnd ordning
med tillhopa tre fjärdedelar av livräntans belopp. Den pensionsberättigade

SfU 1975:7

är dock alltid garanterad minst en fjärdedel av förtidspensionen och tre
fjärdedelar av ålderspensionen När den livränteberättigade uppnår 67 års
ålder reduceras livräntan så att den därefter utgår med tre fjärdedelar av
tidigare utgående belopp.

Vissa andra livräntor, bl. a. livräntor på grund av tidigare gällande lagar
om försäkring för olycksfall i arbete och försäkring för vissa yrkessjukdomar,
jämställs i samordningshänseende med livräntor från yrkesskadeförsäkringen.

Livränta utgör inte sådan inkomst som grundar rätt till ålderspension
från tilläggspensioneringen.

Pågående utredningsarbete

Genom beslut den 30 april 1971 bemyndigades chefen för socialdepartementet
att tillkalla särskilda sakkunniga för att företa en översyn av yrkesskadeförsäkringen
m. m. I direktiven för utredningsarbetet, som omfattar
en fullständig genomgång av hela lagstiftningen om yrkesskadeförsäkring,
har bl. a. närmare berörts problemen med samordningen mellan reglerna
i YFL och AFL. Departementschefen har i detta sammanhang uttalat att
den allmänna försäkringens förmåner i framtiden - i motsats till vad nu
gäller - bör vara de grundläggande även i yrkesskadefallen och att speciella
yrkesskadeförmåner bör utgå där det är särskilt motiverat. Beträffande frågor
om ålderspension för de yrkesskadade bör enligt direktiven som en riktpunkt
uppställas att en yrkesskadad efter uppnådd pensionsålder skall vara tillförsäkrad
samma åldersförmåner som han skulle ha fått om han inte blivit
skadad. Kommittén samråder med pensionsålderskommittén när det gäller
frågor inom den allmänna pensioneringen, såsom förutsättningarna för rätt
till pension och standardökning av utgående förmåner. Yrkesskadekommitténs
arbete beräknas kunna slutföras innevarande år.

Utskottet

I motionerna har aktualiserats frågor i anslutning till yrkesskadebegreppet
och till yrkesskadads ålderspensionsförmåner.

Skada som en anställd åsamkas till följd av olycksfall i arbetet eller som
eljest orsakats av arbetet och framkallats genom inverkan av ämne eller
strålande energi betecknas som yrkesskada och grundar rätt till olika former
av ersättning från yrkesskadeförsäkringen. Regeringen får dessutom föreskriva
att vissa andra skador som orsakats av arbetet skall betecknas som
yrkesskada. Vad som avses med sådan skada har närmare preciserats i en
särskild kungörelse (SFS 1954:644) som bl. a. upptar skador som drabbat
sjukhuspersonal m. fl. genom vissa slag av smitta. Skada på grund av smitta
genom resistenta stafylokocker har inte tagits med i denna kungörelse.

Motionärerna i motionen 203 anser att stafylokockinfektionersom drabbar
sjukhuspersonal bör grunda rätt till ersättning från yrkesskadeförsäkringen

SfU 1975:7

och begär därför att skada genom sådana infektioner skall rubriceras som
yrkesskada.

Den i motionen aktualiserade frågan är föremål för utredning inom yrkesskadeförsäkringskommittén,
vars arbete väntas bli avslutat under innevarande
år. Enligt vad utskottet erfarit är det kommitténs avsikt att föreslå
att skada genom smitta av resistenta stafylokocker skall hänföras till yrkesskada.
Utskottet anser vid sådant förhållande någon riksdagens åtgärd
i frågan inte påkallad och avstyrker därför bifall til! motionen 203.

Vid bestående invaliditet kan ersättning från YFL utgå i form av livsvarig
livränta. Denna är till sin storlek beroende på graden av invaliditeten och
den skadades inkomstförhållanden vid skadefallet. Samtidigt kan vid fysisk
eller psykisk defekt av sådan art att arbetsförmågan blir varaktigt nedsatt
folkpensions- och tilläggspensionsförmåner utgå före pensionsåldersinträdet
i form av förtidspension och därefter i form av ålderspension. Folkpension
i form av förtidspension är till sin storlek endast beroende av graden av
nedsättningen i arbetsförmågan, medan storleken av förtidspension från
tilläggspensioneringen även beror på inkomstförhållandena vid pensionsfallet.
Förtidspension från folkpensioneringen och tilläggspensioneringen utbyts
mot ålderspension när vederbörande pensionär fyller 67 år.

Samordningen mellan livränta och pension sker enligt bestämmelser i
AFL. Dessa innebär att pensionsförmånerna i princip reduceras med tre
fjärdedelar av livräntebeloppet. En f]ärdedel av förtidspensionsförmånerna
och tre fjärdedelar av ålderspensionsförmånerna är dock alltid förbehållna
den skadade. Dessa delar av pensionerna påverkas sålunda ej av reduceringsreglerna.
I samband med att ålderspension börjar utgå minskar livräntan
med en fjärdedel av tidigare utgående belopp. Till yrkesskadad ålderspensionär
utgår sålunda minst tre fjärdedelar av såväl ålderspensions- som livränteförmånerna.

I samordningshänseende likställs med livränta från YFL motsvarande
förmåner på grund av tidigare gällande lagar om försäkring för olycksfall
i arbete och försäkring för vissa yrkessjukdomar ävensom vissa andra livräntor
som utbetalas av riksförsäkringsverket.

Motionärerna i motionen 761 anser att bestämmelserna i YFL bör ändras
så att yrkesskadelivränta kan utgå oreducerad även efter det den skadade
uppnår 67 år. De anser också att yrkesskadelivränta och med sådan
livränta jämställd förmån bör grunda rätt till tilläggspension enligt AFL.
Motionärerna finner det lämpligt att yrkesskadeförsäkringskommittén tar
upp dessa frågor till närmare behandling och begär därför att motionen
skall överlämnas till kommittén för beaktande.

De i motionen aktualiserade frågorna har samband med det arbete som
bedrivs inom yrkesskadeförsäkringskommittén. Såsom inledningsvis
nämnts har i direktiven för kommitténs arbete i frågor om ålderspension
för de yrkesskadade som riktpunkt uppställts att en yrkesskadad efter uppnådd
pensionsålder bör tillförsäkras samma förmåner som han skulle varit

SfU 1975:7

berättigad till om han inte blivit skadad. Utskottet anser sig med hänsyn
härtill kunna förorda att motionen överlämnas till kommittén.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1975:203,

2. att riksdagen hos regeringen begär att motionen 1975:761 överlämnas
till yrkesskadeforsäkringskommittén.

Stockholm den 11 mars 1975

På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s)*, Carlsson i Vikmanshyttan (c), Ringaby
(m). Karlsson i Ronneby (s), Magnusson i Nennesholm (c), fru Håvik (s)*,
herrar Hyltander (fp). Marcusson (s), fröken Pehrsson (c), herrar Lindström
(s), Fridolfsson (m), Nilsson i Kristianstad (s), Andersson i Nybro (c), Olsson
i Stockholm (vpk) och Nilsson i Norrköping (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

-

GOTAB 75 9052 S Stockholm 1975