Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 12

SfU 1975:12

Nr 12

Socialförsäkringsutskottets betänkande med anledning av motioner
om sjukpenningförmåner för intagen på fångvårdsanstalt och för
ungdomsvårdsskolelev i vissa fall

Motionerna

I detta betänkande behandlas

motionen 1975:466 av herr Olsson i Asarum (s) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om förslag till sådan ändring av lag och tillämpningsbestämmelser
att vård på anstalt inte föranleder omprövning av sjukklasstillhörighet
och att inplacering i sjukklass kan ske redan vid frigivning
eller i så nära anslutning till den som möjligt,

motionen 1975:1810 (jfr 1975:1278) av fru Olsson i Hölö (c) och fröken
Pehrsson (c) vari hemställs att riksdagen beslutar om sådan ändring av lagen
om allmän försäkring (AFL) att ungdomsvårdsskolelev som vistas för vård
utom skola tillerkänns sjukpenningförmåner.

Bestämmelser om sjukpenningförsäkring

De grundläggande bestämmelserna om sjukpenningförsäkringen finns i 3
kap. AFL.

Försäkringen omfattar försäkrade som är inskrivna i försäkringskassa.
Den försäkrades rätt till sjukpenning är, frånsett vad som gäller den s. k.
hemmamakeförsäkringen, beroende av den sjukpenninggrundande inkomsten.
Därmed avses den inkomst i pengar eller naturaförmåner, som
den försäkrade kan t. v. antas få för år räknat på grund av eget arbete,
antingen av anställning eller av annat förvärvsarbete (2 5). Varje försäkrad
som har en sjukpenninggrundande inkomst av minst 4 500 kr. har rätt till
sjukpenning. Hel sjukpenning utgör 90 96 av den fastställda sjukpenninggrundande
inkomsten delad med 365, alltså utslagen per kalenderdag. Del
av årsinkomst som överstiger 7,5 gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet
grundar dock inte rätt till sjukpenning. Sjukpenningen är skattepliktig
inkomst. Inom hemmamakeförsäkringen föreligger rätt till en sjukpenning
om 8 kr. om dagen som ej beskattas.

Sjukpenning utgår vid sjukdom som förorsakar nedsättning av arbets -

1 Riksdagen 1975. II sami. Nr 12

SfU 1975:12

förmågan med minst hälften. Är arbetsförmågan helt förlorad utgår hel sjukpenning,
annars halv sjukpenning (7 §). Om den försäkrade åtnjuter sjukhusvård
minskas sjukpenningen med 10 kr. Avdraget får dock inte överstiga
en tredjedel av sjukpenningens belopp, och sjukpenning skall alltid utgå
med lägst 8 kr. (4 g andra stycket).

Sjukpenning utgår inte för tid då den försäkrade fullgör värnpliktstjänstgöring
eller vapenfri tjänst, är intagen i annat barnhem än mödrahem eller
i ungdomsvårdsskola, är häktad eller intagen i fångvårds- eller arbetsanstalt
eller i annat fall än förut sagts av annan orsak än sjukdom tagits om hand
på det allmännas bekostnad (15 §).

Kriminalvård i anstalt

Lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt avser kriminalvård i anstalt
efter dom på fängelse, ungdomsfängelse eller internering efter förordnande
om behandling i anstalt. Av bestämmelserna i lagen kan i förevarande sammanhang
följande vara av intresse.

Kriminalvård i anstalt skall utformas så att den intagnes anpassning i
samhället främjas och skadliga följder av frihetsberövandet motverkas. Verksamheten
bör redan från början inriktas på åtgärder som förbereder den
intagne för tillvaron utanför anstalten. Anpassningen i samhället söker man
tillgodose bl. a. genom att ge intagen i lokalanstalt möjlighet att under arbetstid
utföra arbete eller delta i undervisning, utbildning eller annan verksamhet
utom anstalten. Vidare kan intagen som undergår fängelse eller dömts
till ungdomsfängelse eller internering - till förberedande av frigivning eller
överförande till vård utom anstalt - beviljas permission under viss längre
tid (s. k. frigivningspermission).

U ngdoms vårdsskola

Ungdomsvårdsskolor inrättas och drivs av staten. Ändamålet med sådana
skolor är att bereda vård, fostran och utbildning åt dem som omhändertagits
för samhällsvård och skrivits in som elever vid skolorna. Vården av eleverna
äger rum inom eller utom skolan. Vården inom skolan skall vara så anordnad
att den skapar förutsättningar att överföra eleven till friare vård. Om det
anses lämpligt får elev beredas arbete eller utbildning annorstädes än i skolan.
Vård utom skolan skall anlitas så snart det kan ske. För sådan vård kan
eleven överlämnas till enskilt hem eller placeras i lämplig anstalt. Den som
är inskriven i ungdomsvårdsskola räknas - vare sig han vårdas inom eller
utom skolan -som intagen i skolan och är följaktligen, så länge inskrivningen
varar, fråntagen möjligheten att erhålla sjukpenning vid sjukdom.

SfU 1975:12

1961 års sjukförsäkringsutredning

1961 års sjukförsäkringsutredning föreslog i ett i mars 1969 avlämnat
betänkande Sjukförsäkringsrörmåner vid vissa former av anstaltsvård (Stencil
S 1969:3) att långtidspermitterade inom kriminalvården och ungdomsvårdsskolelever
i vård utom skola skulle vara berättigade till sjukpenningförmåner
vid sjukdom under förutsättning att de på grund av förvärvsinkomst
var sjukpenningklassplacerade. Utredningen framhöll därvid att
situationen för ungdomsvårdsskolelev i vård utom skola var sådan att en
ändring var befogad. Vårdformen utgjorde en förberedelse för elevs utskrivning
från ungdomsvårdsskola och användes i regel som en övergång mellan
anstaltsmiljön och de mera fria förhållanden som eleven mötte efter utskrivningen.
Det övervägande antalet av de elever som vårdades utom skola
hade avlönat förvärvsarbete varför deras förvärvsmöjligheter förändrades
vid arbetsoförmåga på grund av sjukdom. De hade dessutom att själva
svara för utgifter för sitt uppehälle.

I fråga om de långtidspermitterade inom kriminalvården anförde utredningen
att de formellt sett betraktades som intagna i fångvårdsanstalt men
att deras ställning i övrigt var att jämföra med frivårdsklientelets, och detta
klientel hade rätt till sjukpenningförmåner. Under långtidspermission, som
användes som en övergångsform mellan anstalts- och frivård, förelåg - menade
utredningen - för permittenten motsvarande förhållanden i fråga om
förvärvsmöjligheter och utgifter för uppehälle som för ungdomsvårdsskolelever
i vård utom skola.

Frågornas tidigare behandling

Vid 1969 års riksdag väcktes motioner med yrkande om utredning om
förbättrat skydd vid sjukdom m. m. som inträffade i nära anslutning till
bl. a. anstaltsvistelse. Andra lagutskottet (2 LU 1969:34) hänvisade till att
sjukförsäkringsutredningens förslag i fråga om de långtidspermitterades
inom kriminalvården rätt till sjukpenning förutsatte att vederbörande på
grund av förvärvsarbete var sjukpenningklassplacerade. Utskottet, som ansåg
det viktigt att denna princip upprätthölls, avstyrkte därför motionerna
i den mån de gick ut på att tillförsäkra personer som utskrivits från anstalt
sjukpenning utan avseende på om de på grund av förvärvsarbete placerats
i sjukpenningklass.

Frågan om sjukpenningförmåner för ungdomsvårdsskolelever, som vistades
för vård utom skola, prövades av riksdagen förra året. Då väcktes
en motion i ämnet. Denna motion prövades av socialförsäkringsutskottet
i samband med behandlingen av propositionen 1974:12 med förslag till enhetliga
regler om rätt till sjukpenning vid vård i vårdanstalt för alkoholmissbrukare
m. m. I sitt av riksdagen godkända betänkande 1974:11 avstyrkte
utskottet bifall till motionen med hänvisning bl. a. till att sjukför -

SfU 1975:12

säkringslagstiftningen beträffande ungdomsvårdsskolelever byggde på att
dessa var jämställda med dem som var intagna i fångvårds- eller arbetsanstalt
och att de senare enligt gällande bestämmelser inte var berättigade till sjukpenning.
Utskottet erinrade också om att frågan om vårdlagstiftningen var
föremål för en allsidig översyn inom socialutredningen.

Skrivelse från kriminalvårdsstyrelsen till regeringen

Kriminalvårdsstyrelsen har i skrivelse till regeringen den 27 februari 1975
begärt att regeringen skall vidta åtgärder för att intagna som utför annat
arbete än som bedrivs inom kriminalvården eller vistas utanför anstalt inte
skall undantas från rätten till sjukpenning. Styrelsen har också begärt att
frågan om skatteplikt och sociala förmåner för intagna som deltar i försöksverksamhet
med marknadsanpassad lön skall utredas. Efter att ha hänvisat
till att 1961 års sjukförsäkringsutredning föreslagit viss ändring i fråga
om de intagnas rätt till sjukpenningförmåner framhåller kriminalvårdsstyrelsen
bl. a.

Kriminalvårdsberedningen slår i sitt betänkande Kriminalvård (SOU
1972:64) fast att de straffade har samma rätt till samtliga samhällets stödåtgärder
och vårdinsatser som andra människor i vårt samhälle. I beredningens
uppfattning instämde föredragande statsrådet som i proposition
1973:1 bilaga 4 (s. 90) bl. a. anförde: ”Jag vill därför understryka att jag
till fullo delar beredningens ståndpunkt att kriminalvårdens klienter har
samma rätt till samhällets stöd och hjälp som andra medborgare.” Justitieutskottet
anförde i sitt betänkande (JuU 1973:15): ”Principen att kriminalvårdens
klienter har samma rätt till samhällets stöd och vårdinsatser
som andra medborgare är förvisso inte ny, men hittillsvarande erfarenheter
visar ett klart behov av fastare former för samarbete mellan samhällets
olika vårdgrenar.” Utskottet underströk kraftigt vikten av att berörda samarbetsfrågor
ägnas särskild uppmärksamhet under det fortsatta arbetet med
reformens förberedande och genomförande. Den ovannämnda principen har
stått oemotsagd vid de riksdagsdebatter som behandlat kriminalvårdsberedningens
betänkande och de lagar som blivit en följd av beredningens
förslag.

lili; KvaL föreskrivs att intagen för att underlätta anpassningen i samhället
kan medges att under arbetstid utföra arbete utom anstalt. Vid lokalanstalt
bör särskilda åtgärder vidtagas för att främja verksamhet av detta
slag. I förhållande till äldre lagstiftning innebär detta en väsentligt ökad
möjlighet för intagna att få frigång. Efter lagens ikraftträdande har också
antalet frigångsdagsverken ökat. Med en intensifierad utbildning av personalen
och ett intimare samarbete med arbetsmarknadsstyrelsen räknar
kriminalvårdsstyrelsen med att antalet intagna som sysselsätts i frigång ytterligare
skall öka.

Enligt 33 ^ KvaL är det möjligt att bevilja frigivningsperniission efter
den dag då halva tiden avtjänats. Ingen begränsning föreskrivs i fråga om
frigivningspermissionens längd. Om särskilda skäl föreligger kan intagna
vidare jämlikt 34): KvaL beredas möjlighet att under lämplig tid vistas
utanför anstalt om detta kan underlätta deras anpassning i samhället. Även
i sådana fall kan intagna under längre eller kortare tid få skattepliktig inkomst.

SfU 1975:12

Bägge de relaterade paragraferna innebär en ökning av anstaltsklientelets
möjligheter att få vistas på fri fot under verkställighetstiden. Någon nämnvärd
ökning av frigivningspermittenter jämfört med långtidspermittenter
har hittills inte skett. Däremot har ett antal personer fått tillstånd att jämlikt
34 S KvaL vistas utanför anstalt.

För närvarande har ett hundratal intagna frigång. Antalet frigivningspermittenter
håller sig omkring 150. Även om frigångare och frigivningspermittenter
är relativt få anser kriminalvårdsstyrelsen att det är av stor
principiell betydelse att de inte förmenas rätten till sjukpenning. På sin
arbetsplats är de skyldiga att betala skatt och försäkringsavgift som andra
medborgare. Deras arbetsgivare betalar arbetsgivaravgift till socialförsäkringen.
Det förefaller då stötande att de ej har samma sociala rättigheter som
andra anställda.

Försöksverksamheten på Tillberga med marknadsanpassad arbetsersättning
har pågått sedan november 1972. Även vid den slutna riksanstalten
Skogome pågår sedan februari 1975 sådan försöksverksamhet. De intagnas
ersättning är inte skattepliktig och ger ej rätt till ATP-poäng men i gengäld
har deras arbetsinkomst beräknats på sådant sätt att den motsvarar en verkstadsarbetares
inkomst efter skatt.

Styrelsen anser därför att även intagna som har marknadsanpassad arbetsersättning
borde ha rätt till sjukpenning. Styrelsen är dock medveten
om de svårigheter som kan föreligga när det gäller att få in dessa i sjukförsäkringssystemet
och har därför i skrivelse den 11 oktober 1974 till statsrådet
och chefen för justitiedepartementet A 391-1636/74 föreslagit att frågan
skall bli föremål för särskild utredning.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer kriminalvårdsstyrelsen
att regeringen måtte vidtaga åtgärder för att intagna som
enligt 11 i? KvaL utför annat arbete än som bedrives inom kriminalvården
eller med stöd av 33 eller 34 SS samma lag vistas utanför anstalt inte undantages
från rätten till sjukpenning.

Utskottet

Sjukpenning utgår vid sjukdom som förorsakar nedsättning av arbetsförmågan
med minst hälften. Är arbetsförmågan helt förlorad utgår hel,
annars halv sjukpenning. Sjukpenning utgår bl. a. inte för tid då den försäkrade
är intagen i ungdomsvårdsskola eller är häktad eller intagen i fångvårds-
eller arbetsanstalt.

Herr Olsson i Asarum (s) begär i motionen 466 förslag till lagändring
av innebörd att vård på anstalt inte skall påverka den försäkrades rätt till
sjukpenning och att försäkringskassa redan vid den intagnes frigivning skall
kunna fastställa hans sjukpenninggrundande inkomst. Motionären framhåller
att en intagen, vars vårdtid på fångvårdsanstalt överstiger sex månader,
inte längre anses tillhöra sjukpenningförsäkringen. Den intagne kan härigenom
- framhåller motionären - ofta komma att sakna medel till sitt
uppehälle under sjukdom som inträffar efter frigivningen. Om den frigivne
får ett arbete med sjukpenninggrundande inkomst och omedelbart anmäler
detta till försäkringskassan dröjer det 30 dagar innan han kan erhålla sjukpenning,
och detsamma gäller även i det fall då den frigivne under de sista

SfU 1975:12

månaderna av vårdtiden som s. k. frigångare haft arbete utom anstalten
men tillbringat icke arbetstid på anstalten. Enligt motionärens mening bör
beslut om tillhörighet till sjukförsäkringen och om sjukpenninggrundande
inkomst kunna meddelas redan under anstaltsvistelsens senare del så att
den intagne redan när han friges från en längre anstaltsvistelse kan tillhöra
sjukpenningförsäkringen.

Fru Olsson i Hölö och fröken Pehrsson (båda c) yrkar i motionen 1810
- med hänvisning till motivering i motionen 1278 - sådan ändring i
lagen om allmän försäkring, att ungdomsvårdsskolelev som vistas för vård
utom skola kan erhålla sjukpenning. Motionärerna framhåller att många
sådana elever har avlönat yrkesarbete men att de trots detta saknar möjlighet
att vid sjukdom erhålla kompensation för förlorad arbetsinkomst. Ett införande
av rätt till sjukpenningförmåner för ungdomsvårdsskolelever i vård
utom skola skulle enligt motionärernas mening vara ägnat att förstärka resocialiseringseffekten
vid denna vårdform.

För att underlätta anpassningen i samhället kan den som är intagen på
fångvårdsanstalt medges att under arbetstid utföra arbete utom anstalten.
Likaså kan, till förberedande av frigivning eller överförande till vård utom
anstalt, intagen beviljas permission under viss längre tid, s. k. frigivningspermission.
Om särskilda skäl föreligger kan en intagen vidare beredas möjlighet
att under lämplig tid vistas utanför anstalten om detta kan antas
underlätta hans anpassning i samhället. Enligt vad utskottet erfarit förekommer
det att intagna, vilka vistas utanför anstalten under verkställighetstiden,
helt saknar annan anknytning till anstalten än att de formellt
anses intagna vid denna. Detsamma gäller i fråga om ungdomsvårdsskolelever
som vistas för vård utom skolan.

Enligt utskottets mening är det angeläget att de som är intagna i fångvårdsanstalt
och de som vistas för vård vid ungdomsvårdsskola så långt
det är möjligt kan erhålla sjukförsäkringsförmåner under samma förutsättningar
som andra försäkrade. I den mån de vid vistelse utom anstalten
resp. skolan har avlönat arbete och själva bekostar sitt uppehälle bör de
också ha rätt till sjukpenning, om de på grund av arbetsoförmåga till följd
av sjukdom går miste om sin arbetsinkomst. Det kan inte anses rimligt
att enbart det förhållandet att en person är inskriven vid fångvårdsanstalt
resp. ungdomsvårdsskola skall betaga vederbörande möjligheten att komma
i åtnjutande av sjukpenningförmåner om han i övrigt uppfyller förutsättningarna
för att erhålla sjukpenning.

Av det anförda framgår att utskottet finner de i motionerna framförda
synpunkterna värda beaktande. Utskottet är emellertid inte berett medverka
till omedelbar lagstiftning i ämnet. De av motionärerna aktualiserade frågorna
bör bli föremål för utredning. Av den inledningsvis lämnade redogörelsen
framgår att kriminalvårdsstyrelsen i skrivelse lill regeringen den
27 februari i år bl. a. begärt att regeringen skall vidta åtgärder i syfte att
vissa intagna som vistas utom fångvårdsanstalt skall kunna erhålla sjuk -

SfU 1975:12

penningförmåner vid sjukdom. Regeringen har således redan gjorts uppmärksam
på den fråga som aktualiserats i motionen 466. Utskottet förutsätter
att en utredning kommer till stånd och att man därvid också uppmärksammar
frågan om sjukpenningförmåner för ungdomsvårdsskolelever, vilka
vistas för vård utom skola.

Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionerna.
Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1975:466 och 1975:1810.

Stockholm den 8 april 1975

På socialförsäkringsutskottets vägnar
ERIC CARLSSON

Närvarande: herrar Carlsson i Vikmanshyttan* (c), Augustsson (s), Karlsson
i Ronneby (s), Magnusson i Nennesholm (c), Hyltander (fp), Marcusson
(s), fröken Pehrsson (c), herrar Lindström (s), Lridolfsson (m), Nilsson i
Kristianstad (s), Andersson i Nybro (c), Olsson i Stockholm* (vpk), Nilsson
i Norrköping (s), Nisser (m) och Larsson i Vänersborg* (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 75 9191 S Stockholm 1975