Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 11

SfU 1975:11

Nr 11

Socialförsäkringsutskottets betänkande med anledning av motioner
om slopande i vissa fall av socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen
m. m.

Motionerna

I detta betänkande behandlas

motionen 1975:760 av herr Ringaby m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen

1. beslutar att egenföretagare som vid ingången av det år avgiftsberäkningen
avser uppnått 65 års ålder från och med år 1975 befrias från socialförsäkringsavgift
till folkpensioneringen oavsett företagsform,

2. hos regeringen begär utredning och förslag syftande till att åldersgränsregler
för socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen införs generellt
i enlighet med vad i motionen anförts;

motionen 1975:1207 av herr Jonsson i Mora m. fl. (fp, c, m) vari hemställs
att riksdagen beslutar

1. att befria arbetsgivarna från att erlägga sjukförsäkringsavgift för arbetstagare
som fyllt 67 år,

2. att samtidigt befria arbetsgivarna från att erlägga socialförsäkringsavgift
till folkpensioneringen för arbetstagare som fyllt 65 år;

motionen 1975:1209 av herr Josefson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär utredning om införande av ett avgiftsfritt belopp i
botten av inkomsten vid beräkning av egenavgifter till socialförsäkringarna
för egna företagare och fria yrkesutövare.

Gällande bestämmelser m. m.

Socialforsäkringsavgift lill folkpensioneringen

Genom beslut av 1973 års höstriksdag (prop. 1973:144, SfU 1973:28) har
med verkan fr. o. m. den 1 januari 1974 folkpensionsavgiften avskaffats
och ersatts av en socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen. Den nya
avgiften, som utformats i nära anslutning till de bestämmelser om socialförsäkringsavgifter
som redan nu finns i lagen om allmän försäkring, höjdes
genom beslut av förra årets riksdag till 4,2 % för år 1975 och till 4,7 %
för år 1976. Avgiften utgår med 3,3 % av avgiftsunderlaget och skall erläggas
av samtliga arbetsgivare och egenföretagare. Underlag för arbetsgivares avgift
utgörs av löner i pengar och naturaförmåner i form av kost eller bostad.

1 Riksdagen 1975. 11 sami. Nr 11

SfU 1975:11

Härvid skall bortses från lön som inte uppgår till 500 kr. eller som överstiger

7.5 gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. För egenföretagare
med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning - härmed förstås inkomst
av här i riket bedriven rörelse och av här belägen jordbruksfastighet
som brukas av den försäkrade samt ersättning för arbete för annans räkning
i de fall då anställningsförhållande inte föreligger - bestäms avgiftsunderlaget
med ledning av taxeringen till statlig inkomstskatt och med motsvarande
begränsningar som gäller för arbetsgivarnas avgifter.

Avgiften erläggs på samma sätt som arbetsgivarnas avgift till sjukförsäkringen.
Detta innebär i princip att avgiften debiteras på debetsedeln för
slutlig skatt i de fall avgiften uppgår till högst 1 000 kr. per år och att i
andra fall avgiften direktdebiteras genom riksförsäkringsverkets försorg. Arbetsgivares
avgift är avdragsgill vid taxeringen som en driftkostnad i förvärvskällorna
jordbruksfastighet eller rörelse. Egenföretagares avgift får -i likhet med avgift till tilläggspensioneringen - dras av som allmänt avdrag
vid taxeringen till såväl statlig som kommunal inkomstskatt.

1 fråga om egenföretagare gäller att han inte behöver erlägga socialförsäkringsavgift
till folkpensioneringen för egen inkomst från företaget om
han uppnått 65 års ålder. En arbetsgivare måste emellertid betala sådan
avgift för sina anställda oavsett deras ålder.

Socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen

Sjukförsäkringen finansierades före 1975 till en tredjedel av statsbidrag,
till ca 40 96 av socialförsäkringsavgifter från arbetsgivarna och till resterande
ca 27 96 av avgifter från de försäkrade. Genom beslut av 1974 års riksdag
(prop. 1974:132, SfU 1974:33) slopades sjukförsäkringsavgiften för löntagare
med verkan fr. o. m. 1975. Samtidigt höjdes arbetsgivarnas social försäkringsavgift
till sjukförsäkringen och egenföretagarnas sjukförsäkringsavgift från
3,8 till 7 96 av avgiftsunderlaget. Härigenom beräknas tre fjärdedelar av
sjukförsäkringens kostnader bli täckta genom socialförsäkringsavgiften.
Statsbidragsandelen minskar härigenom från en tredjedel till en fjärdedel
(25 96) av de totala kostnaderna.

Arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen beräknas på
summan av ersättningar som under året utgått till anställda som kontantlön
eller som naturaförmån i form av kost eller bostad. Avgiften tas också ut
på ersättning till den som inte är anställd, om s. k. likställighetsavtal föreligger,
dvs. avtal mellan uppdragsgivare och uppdragstagare om att ersättningen
skall anses som anställningsinkomst. Vid beräkning av avgiftsunderlaget
bortses från den del av varje arbetstagares lön som överstiger

7.5 gånger basbeloppet vid årets ingång. Hänsyn tas inte heller till arbetstagare,
vars lön under året inte uppgått till 500 kr., eller - utom i fall av
likställighetsavtal - till arbetstagare som inte är obligatoriskt försäkrad för
yrkesskada. Avgift betalas inte heller för lön vid sjukdom m. m. till den

SfU 1975:11

del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning som arbetsgivare uppbär
enligt reglerna om s. k. arbetsgivarinträde. Avgiften utgår som tidigare
nämnts fr. o. m. år 1975 med 7 % av avgiftsgrundande löneunderlag. Influtna
avgifter fördelas mellan försäkringskassorna i förhållande till deras
utgifter under året för sjukförsäkringsförmåner - inkl. läkemedel - och förvaltning.

För egenföretagare och andra som har inkomst av annat förvärvsarbete
än anställning utgörs avgiftsunderlaget av den avgiftsskyldiges inkomst av
annat förvärvsarbete än anställning. I likhet med vad som gäller i fråga
om anställda bortses från inkomst som understiger 500 kr. och från den
del av inkomst som överstiger 7,5 gånger basbeloppet. Avgiftsskyldigheten
för egenföretagare är begränsad till försäkrade som vid utgången av avgiftsåret
är inskrivna i allmän försäkringskassa. Härigenom undantas den
som är under 16 år. Befriad från avgift är också den som vid avgiftsårets
utgång fyllt 67 år och den som i december månad detta år uppburit ålderseller
förtidspension enligt AFL. En allmän förutsättning för avgiftsskyldighet
är vidare att den försäkrade vid taxeringen till statlig inkomstskatt påförs
beskattningsbar inkomst för det inkomstår avgiften avser. Procentsatsen
för egenföretagares avgift svarar - i de fall då inte undantagande eller
särskild karenstid gäller för sjukpenning - mot procentsatsen för arbetsgivarnas
socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen. Förden som valt sjukpenningförsäkring
med karenstid eller till följd av undantagande står utanför
denna försäkring fastställs procentsatsen med hänsyn till den inverkan den
valda karenstiden eller undantagandet har för försäkringens kostnader.

Tidigare behandling

Frågan om att avskaffa socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen
för arbetstagare och egenföretagare vilka fyllt 65 år prövades av riksdagen
så sent som förra året. I sitt av riksdagen godkända betänkande 1974:1
anförde socialförsäkringsutskottet bl. a.

Riksdagens beslut att avskaffa folkpensionsavgiften och ersätta denna
med en socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen tillkom i syfte att ge
löntagarna en reell standardförbättring redan under 1974. Beslutet innebär
en omläggning av folkpensioneringens finansiering av innebörd, att det bidrag
till kostnaderna för denna pensionering som staten tidigare erhållit
genom folkpensionsavgifterna skall täckas av avgifter utformade i huvudsaklig
överensstämmelse med andra socialförsäkringsavgifter inom den allmänna
försäkringen. Från denna utgångspunkt kan enligt utskottets uppfattning
berättigade invändningar knappast riktas mot att en arbetsgivare
enligt de nya bestämmelserna är skyldig betala socialförsäkringsavgift till
folkpensioneringen även för sådan anställd som är äldre än 65 år. Samtidigt
kan utskottet biträda den i motionerna uttalade uppfattningen att det från
rättvisesynpunkt knappast kan anses tillfredsställande att skyldigheten för
en egenföretagare att erlägga socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen
för egen inkomst från företaget skall vara beroende av i vilken form verksamheten
bedrivs.

SfU 1975:11

Utskottet hänvisade till att viktiga reformer inom den allmänna försäkringen
övervägdes inom pensionsålderskommittén och att i kommitténs
uppdrag ingick att utreda hela frågan om utformningen av avgiftsreglerna
inom den allmänna försäkringen. Enligt utskottets uppfattning borde frågan
om en övre åldersgräns för uttaget av socialförsäkringsavgift tas upp i det
sammanhanget och ges en skyndsam lösning. Utskottet hemställde att riksdagen
skulle ge Kungl. Maj:t till känna vad utskottet sålunda anfört. Riksdagen
biföll utskottets hemställan.

Även frågan om att införa ett avgiftsfritt bottenbelopp vid beräkning av
företagares och fria yrkesutövares egenavgifter till socialförsäkringen prövades
av riksdagen förra året i samband med behandlingen av prop. 1974:129
med förslag till bl. a. lagstadgad sänkning av den allmänna pensionsåldern.
Socialförsäkringsutskottet avstyrkte därvid bifall till en motion i vilken motionärerna
- med hänvisning till att egenföretagare fr. o. m. år 1975 skulle
vara befriade från arbetsgivaravgift på de första 10 000 kronorna av avgiftsunderlaget
- begärde utredning av frågan om ett liknande avgiftsfritt bottenbelopp
när det gällde egenavgifterna till socialförsäkringen. Utskottet
framhöll (SfU 1974:32) att det enligt utskottets mening förelåg en avgörande
skillnad mellan den allmänna arbetsgivaravgiften å ena sidan och socialförsäkringsavgiften
å den andra. Den förra hade karaktären av skatt och
borde därför kunna användas som ett medel att stimulera företagens bärkraft.
Socialförsäkringsavgifterna däremot hade - menade utskottet - tillkommit
för att bereda de försäkrade ett grundskydd vid bl. a. sjukdom och ålderdom,
och detta grundskydd måste alla försäkrade vara med om att betala. Selektiva
åtgärder av den art motionärerna avsåg skulle innebära att man övervältrade
kostnaderna för detta grundskydd på andra försäkrade.

Riksdagen biföll utskottets hemställan och avslog följaktligen motionen.

Utskottet

Löntagarna är numera befriade från skyldighet att erlägga folkpensionsavgift
och sjukförsäkringsavgift. 1 stället erlägger arbetsgivare och egenföretagare
en socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen, som för år 1975
fastställts till 4,2 % och för år 1976 till 4,7 % av avgiftsunderlaget. De erlägger
också en avgift till sjukförsäkringen som för år 1975 bestämts till 7 % av
samma underlag.

Arbetsgivarnas avgifter till folkpensioneringen och till sjukförsäkringen
beräknas båda på summan av ersättningar vilka under året utgått till anställda
som kontantlön eller som naturaförmån i form av kost eller bostad. Vid
beräkning av avgiftsunderlaget bortses från den del av varje arbetstagares
lön som överstiger 7,5 gånger basbeloppet vid årets ingång. Hänsyn tas
bl. a. inte heller till arbetstagare, vars lön under året inte uppgått till 500
kr.

Egenföretagares avgifter beräknas på den avgiftsskyldiges inkomst av an -

SfU 1975:11

nät förvärvsarbete än anställning. 1 likhet med vad som gäller i fråga om
arbetsgivares avgifter för de anställda bortses från inkomst som understiger
500 kr. och från den del av inkomst som överstiger 7,5 gånger basbeloppet.
Avgiftsskyldigheten är däremot begränsad till försäkrade som vid utgången
av avgiftsåret är inskrivna i allmän försäkringskassa. Härigenom undantas
den som är under 16 år. Egenföretagare är vidare befriad från skyldighet
att erlägga socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen om han vid avgiftsårets
ingång fyllt 65 år. Han är också befriad från sjukförsäkringsavgift
om han vid avgiftsårets utgång fyllt 67 år.

Motionärerna i motionen 760 av herr Ringaby m. fl. (m) påtalar att en
egenföretagare som driver en rörelse i form av aktiebolag och därmed betraktas
som sin egen arbetsgivare måste betala socialförsäkringsavgift på
egen inkomst från detta företag oberoende av hur gammal han är men
att han är befriad från avgift på samma inkomst efter 65 års ålder om han
driver rörelsen som handelsbolag eller enskild firma. Enligt motionärernas
mening bör egenföretagare som uppnått 65 års ålder vara befriade från skyldighet
att erlägga socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen, oavsett företagsform,
och motionärerna begär därför författningsändring av sådan innebörd
att gälla fr. o. m. år 1975. Samma åldersgräns bör - menar de -gälla generellt även i fråga om anställda,och de begär därför utredning om
och förslag till en sådan generell åldersgräns. Herr Jonsson i Mora m. fl.
(fp, c, m) framhåller i motionen 1207 att det är otillfredsställande att en
egenföretagares skyldighet att erlägga socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen
efter 65 års ålder - liksom hans skyldighet att betala avgift
till sjukförsäkringen efter 67 års ålder - skall vara beroende av i vilken
form han bedriver sitt företag. Motionärerna pekar på att avgift till tilläggspensioneringen
inte tas ut av vare sig arbetsgivare eller egenföretagare om
den försäkrade uppnått 65 års ålder. Nuvarande bestämmelser om avgiftsskyldighet
för arbetsgivare rimmar också - menar de - illa med talet om
förbättringar för äldre arbetstagare, eftersom arbetsgivarna till följd av de
ständigt stigande avgifterna till folkpensioneringen och sjukförsäkringen ofta
inte har möjlighet att anlita den värdefulla arbetskraft som intresserade
och arbetsdugliga äldre utgör. Motionärerna begär därför författningsändring
av innebörd att arbetsgivare inte skall behöva erlägga socialförsäkringsavgift
till folkpensioneringen för arbetstagare som fyllt 65 år och inte heller socialförsäkringsavgift
till sjukförsäkringen för arbetstagare som fyllt 67 år.

Frågan om att avskaffa socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen
för arbetstagare och egenföretagare som driver sin rörelse i form av aktiebolag
och fyllt 65 år prövades av riksdagen år 1974. I samband därmed uttalade
socialförsäkringsutskottet (SfU 1974:1)- med hänvisning till att i pensionsålderskommitténs
uppdrag ingick att utreda hela frågan om utformningen
av avgiftsreglerna inom den allmänna försäkringen - att frågan om en övre
åldersgräns för uttaget av socialförsäkringsavgift borde tas upp i det sammanhanget
och ges en skyndsam lösning. Vad utskottet sålunda anfört

SfU 1975:11

gavs Kungl. Majit till känna.

Utskottet vidhåller sin uppfattning att de i motionerna aktualiserade frågorna
bör prövas av pensionsålderskommittén och är därför inte berett att
medverka till omedelbara lagändringar av den art som motionärerna avser.
Med hänsyn till riksdagens uttalanden förra året kan det enligt utskottets
mening förutsättas att kommittén i sitt fortsatta arbete kommer att ge frågan
om en övre åldersgräns för uttag av socialförsäkringsavgifter hög prioritet.
Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionerna.

Herr Josefson m. fl. (c) framhåller i motionen 1209 att de egenavgifter
som egna företagare och fria yrkesutövare har att erlägga till socialförsäkringarna
utgör en mycket tung ekonomisk börda, vilket bl. a. sammanhänger
med att avgifterna tas ut på ett bruttobelopp under det att vanlig inkomstskatt
beräknas på inkomsten efter grundavdrag. Motionärerna erinrar
om att egenföretagare och fria yrkesutövare fr. o. m. år 1975 är befriade
från allmän arbetsgivaravgift på belopp som inte överstiger 10 000 kr. Enligt
motionärernas mening bör ett liknande avgiftsfritt belopp införas också i
fråga om egenföretagarnas och de fria yrkesutövarnas socialförsäkringsavgifter.

Även den nu berörda frågan prövades av riksdagen förra året. Med anledning
av en motion med samma innehåll som motionen 1209 framhöll
utskottet att det förelåg en avgörande skillnad mellan å ena sidan den allmänna
arbetsgivaravgiften och å andra sidan socialförsäkringsavgifterna.
Den förra hade karaktären av skatt och borde därför kunna användas som
ett medel att stimulera företagens bärkraft. Socialförsäkringsavgifterna däremot
hade tillkommit för att bereda de försäkrade ett grundskydd vid bl. a.
sjukdom och ålderdom, och detta grundskydd måste alla försäkrade vara
med om att betala. Selektiva åtgärder av den art motionärerna avsåg skulle
innebära att man övervältrade kostnaderna för detta grundskydd på andra
försäkrade. På grund härav avstyrkte utskottet bifall till motionen, och riksdagen
beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

Av det anförda framgår att utskottet anser att det, med hänsyn inte minst
till det berättigade kravet på likformighet i bestämmelserna mellan olika
försäkrade när det gäller skyldighet att erlägga socialförsäkringsavgifter, kan
finnas anledning att införa en generell övre åldersgräns på sätt motionärerna
i motionerna 760 och 1207 avser. Utskottet anser det däremot av rättviseskäl
omotiverat att differentiera avgifterna och avstyrker därför bifall till motionen
1209.

SfU 1975:11

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1975:760, 1975:1207 och
1975:1209.

Stockholm den 19 mars 1975

På socialförsäkringsutskottets vägnar
ERIC CARLSSON

Närvarande: herrar Carlsson i Vikmanshyttan (c), Augustsson (s), Ringaby*
(m), Karlsson i Ronneby (s), Magnusson i Nennesholm (c), Hyltander (fp),
Marcusson (s), fröken Pehrsson (c), herrar Lindström (s), Fridolfsson (m),
Nilsson i Kristianstad (s), Andersson i Nybro (c), Olsson i Stockholm (vpk),
Nilsson i Norrköping (s) och Larsson i Vänersborg (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herrar Carlsson i Vikmanshyttan (c), Ringaby (m), Magnusson i Nennesholm
(c), fröken Pehrsson (c), herrar Fridolfsson (m) och Andersson i
Nybro (c) vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Även
den” och slutar med "motionen 1209.” bort ha följande lydelse:

Socialförsäkringsavgifterna till folkpensioneringen och sjukförsäkringen
har höjts avsevärt under senare år. I år skall företagen betala en avgift till
folkpensioneringen som uppgår till 4,2 % av avgiftsunderlaget. Enligt tidigare
riksdagsbeslut höjs avgiften nästa år till 4,7 %. Avgiften till sjukförsäkringen
utgör för 1975 7 % av avgiftsunderlaget.

Socialförsäkringsavgifterna innebär redan nu en väsentlig belastning för
i synnerhet egenföretagarna och de fria yrkesutövarna. Med den höjning
av avgifterna om vilken riksdagen inom kort kan väntas fatta beslut kommer,
såvitt utskottet kan bedöma, svårigheterna för dessa kategorier avgiftspliktiga
att bli ytterligare starkt markerade.

Utskottet vill erinra om att allmän arbetsgivaravgift inte tas ut på de
första 10 000 kronorna av avgiftsunderlaget och att den avgiftsfria delen
av egenföretagarnas inkomster senare i vår kan väntas bli höjd till 18 000
kr.

Med den storlek som avgifterna till socialförsäkringen fått blir dessa för
dem med låga inkomster ytterst kännbara, enär avgiftsuttaget sker utan
något avgiftsfritt bottenbelopp.

Sfi) 1975:11

Vid skatteuttag finns ett grundavdrag och vid erläggande av allmän arbetsgivaravgift
en avgiftsfri del. Starka skäl talar också för att ett avgiftsfritt
bottenbelopp införs för egenavgifterna till socialförsäkringen för att man
skall erhålla nödvändiga lättnader i skatte- och avgiftsuttagen förden berörda
gruppen inkomsttagare.

dels att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:1209 och med avslag
på motionerna 1975:760 och 1975:1207 hos regeringen begär
utredning av frågan om ett avgiftsfritt bottenbelopp vid beräkning
av egenföretagares och fria yrkesutövares egenavgifter
till socialförsäkringarna.

GOTAB 75 9092 S Stockholm 1975