Socialutskottets betänkande nr 8

SoU 1975:8

Nr 8

Socialutskottets betänkande med anledning av propositionen
1975:50 i vad avser förslag till transplantationslag och till obduktionslag
jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1975:50 har regeringen (socialdepartementet) föreslagit
riksdagen att anta i propositionen framlagda förslag till

1. transplantationslag,

2. obduktionslag,

3. lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till
vad utskottet anför på s. 6 och 7.

[ betänkandet behandlar utskottet de under 1 och 2 angivna lagförslagen
jämte fyra vid riksdagens början väckta motioner, 1975:41,1975:42, 1975:487
och 1975:1261, samt tre i anledning av propositionen väckta motioner,
1975:1898, 1975:1909 och 1975:1983. Motionsyrkandena redovisas på s. 5
och 6.

Det under 3 upptagna lagförslaget kommer att behandlas av utskottet

i betänkandet SoU 1975:14 med anledning av propositionen 1975:18 med
förslag till steriliseringslag, m. m.

De i propositionen framlagda lagförslagen, såvitt här är i fråga, har följande
lydelse.

1 Riksdagen 1975. 12 sami Nr 8

SoU 1975:8

1 Förslag till
T ransplantationslag

Härigenom föreskrives följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag äger tillämpning på sådana ingrepp som innebär att organ
och annat biologiskt material tages från levande eller avliden person för
behandling av sjukdom eller kroppsskada hos annan person.

Lagen gäller ej i fråga om tagande av blod, avlägsnande av hud eller
andra mindre ingrepp.

2 § Om särskilda skäl föreligger för socialstyrelsen medgiva att biologiskt
material tages för annat medicinskt ändamål än sådant som avses i 1 §.

3 § Ingrepp som avses i denna lag skall företagas på lasarett eller därmed
jämförligt sjukhus. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
kan föreskriva att ingrepp enligt lagen får företagas vid annan institution
än sådan som nu har sagts.

Beslut om ingrepp fattas av överläkare eller biträdande överläkare vid
sjukhus eller föreståndare för annan institution som avses i första stycket.
Sådant beslut får dock icke fattas av läkare som ansvarar för vården av
den person till vilken transplantation skall ske.

Särskilda bestämmelser om levande givare

4 § Ingrepp som avses i denna lag får företagas på levande person om denne
skriftligen samtyckt till ingreppet.

Ingrepp på den som ej fyllt aderton år eller som på grund av psykisk
sjukdom, hämmad förståndsutveckling eller psykisk abnormitet av annat
slag saknar förmåga att lämna samtycke enligt första stycket får ske om
medicinska skäl påkallar att biologiskt material för transplantation tages
från denne. I fall som nu nämnts fordras socialstyrelsens tillstånd till ingreppet.
Innan styrelsen avgör tillståndsfrågan skall beträffande den som
är underårig hans vårdnadshavare och beträffande den som lider av psykisk
abnormitet förmyndare eller god man beredas tillfälle att yttra sig. Tillstånd
får lämnas endast om synnerliga skäl föreligger. Ingrepp får icke företagas
mot givarens vilja.

5 § Vill någon komma i fråga som givare av biologiskt material skall den
läkare som enligt 3 5 har rätt att besluta om ingrepp upplysa honom och,
i förekommande fall, vårdnadshavare, förmyndare eller god man om ingreppets
beskaffenhet och om de risker som är förknippade med detta. Sam -

SoU 1975:8

tycke som avses i 4 § skall lämnas till läkaren. Denne skall därvid förvissa
sig om att givaren har förstått innebörden av upplysningarna.

6 § Organ och annat biologiskt material får icke tagas, om ingreppet med
hänsyn till sin art eller till givarens hälsotillstånd kan befaras medföra allvarlig
skada till liv eller hälsa.

Särskilda bestämmelser om avlidna givare

7 § Ingrepp som avses i denna lag för företagas på avliden person om denne
under sin livstid skriftligen har medgivit detta.

Även utan medgivande enligt första stycket för organ och annat biologiskt
material tagas från avliden person, om icke den avlidne eller nära anhörig
till honom har uttalat sig emot det eller ingreppet eljest kan antagas stå

i strid med den avlidnes eller nära anhörigs uppfattning.

8 § I fall som avses i 7 § andra stycket skall, där det kan ske, nära anhörig
till den avlidne underrättas om ingreppet innan detta äger rum.

9 § Organ och annat biologiskt material för icke tagas om behov av rättsmedicinsk
obduktion eller annan rättsmedicinsk undersökning kan antagas
föreligga och resultatet av undersökningen skulle kunna äventyras genom
ingreppet.

10 § Protokoll skall föras när organ och annat biologiskt material tages
från avliden person.

11 § Talan mot socialstyrelsens beslut enligt 4 § andra stycket föres hos
kammarrätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Genom lagen upphäves lagen
(1958:104) om tillvaratagande av vävnader och annat biologiskt material
från avliden person.

SoU 1975:8

2 Förslag till
Obduktionslag

Härigenom fbreskrives följande.

1 § Denna lag äger tillämpning på obduktion som icke innefattar rättsmedicinsk
undersökning.

2 § Obduktion får företagas om den avlidne under sin livstid skriftligen
har medgivit detta.

3 § Saknas medgivande som avses i 2 §, får obduktion företagas om det
behövs för att orsaken till dödsfallet skall kunna fastställas eller viktig upplysning
angående sjukdoms beskaffenhet erhållas. Är dödsorsaken känd får
dock obduktion icke äga rum, om den avlidne eller nära anhörig till honom
har uttalat sig emot det eller åtgärden eljest kan antagas stå i strid med
den avlidnes eller nära anhörigs uppfattning.

4 § I fall som avses i 3 § skall, där det kan ske och icke särskilda skäl
talar emot, nära anhörig till den avlidne underrättas om obduktionen innan
denna äger rum.

Är dödsorsaken känd får obduktion icke påbörjas förrän skälig tid förflutit
efter underrättelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

SoU 1975:8

Motionerna

A. Vid riksmötets början väckta motioner

I motionen 1975:41 av herr Werner i Malmö (m) hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller att frågan om ett nytt dödsbegrepp måtte behandlas
i utredningen angående sjukvård i livets slutskede.

I motionen 1975:42 av herr Werner i Malmö (m) hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller att rätten att avstå från livsuppehållande insatser
måtte behandlas i utredningen angående sjukvård i livets slutskede.

I motionen 1975:487 av herr Larsson i Karlskoga m. fl. (s) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär sådan ändring i allmänna läkarinstruktionen
att läkare ej kan utfärda dödsbevis för egna anhöriga.

1 motionen 1975:1261 av fru Jacobsson (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller att frågan om livsbegreppet för foster/barn göres till
föremål för utredning.

B. I anledning av propositionen väckta motioner

I motionen 1975:1898 av fru Anér (fp) och herr Petersson i Röstånga
(fp) hemställs att riksdagen vid behandlingen av regeringens förslag till transplantationslag
beslutar

1. anta sådan lydelse av lagen att aborterade foster ej för användas till
”annat medicinskt ändamål” utan kvinnans skriftliga samtycke,

2. anta sådan lydelse av lagen att den blir tillämplig även på överföring
av befruktade ägg från en kvinna till en annan i enlighet med vad som
anförts i motionen.

I motionen 1975:1909 av herr Takman (vpk) hemställs att riksdagen med
anledning av regeringens proposition 1975:50 måtte besluta

1. att i förslaget till transplantationslag inrymma möjligheten att för vissa
fall använda hjärndödsbegreppet i stället för det konventionella hjärtdödsbegreppet,

2. att uttryckligen hänföra hornhinnetransplantationer till de ”mindre ingrepp”
som inte omfattas av skyldigheten att underrätta den avlidnes närmaste
anhöriga.

1* Riksdagen 1975. 12 sami. Nr 8

SoU 1975:8

I motionen 1975:1983 av herr Ringaby m. fl. (m) hemställs att riksdagen
i samband med behandlingen av propositionen 1975:50 antar följande

Förslag till
Obduktionslag

Härigenom föreskrives följande.

1 i) Denna lag äger tillämpning på obduktion som icke innefattar rättsmedicinsk
undersökning.

2 § Obduktion för företagas om den avlidne under sin livstid skriftligen
har medgivit detta.

3 § Saknas medgivande som avses i 2 § får obduktion icke äga rum, om
den avlidne eller nära anhörig till honom har uttalat sig emot det eller
åtgärden eljest kan antagas stå i strid med den avlidnes eller nära anhörigs
uppfattning.

4 § Har den avlidne muntligen eller skriftligen tagit tillbaka medgivande
som avses i 2 § gäller 3 §.

5 § Nära anhörig till den avlidne skall, där det kan ske, underrättas om
obduktionen innan denna äger rum för så vitt inte medgivande som avses
i 2 § föreligger. Obduktion får icke påbörjas förrän skälig tid förflutit efter
underrättelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Utskottet

I propositionen läggs fram förslag till transplantationslag, som skall ersätta
nu gällande lag av år 1958. Den föreslagna lagen har sin utgångspunkt i
nordiskt samarbete och innebär en harmonisering med motsvarande lagstiftning
i Danmark och Norge. Förslaget innebär bl. a. en författningsmässig
reglering av förutsättningarna för transplantationsingrepp på levande givare
beträffande formerna för samtycke m. m. Särskilda bestämmelser föreslås
gälla beträffande transplantationsingrepp när givaren är under 18 år eller
han på grund av psykisk sjukdom m. m. saknar förmåga att lämna samtycke.
Ingrepp får då endast ske om medicinska skäl påkallar att biologiskt material
för transplantation tillvaratas och socialstyrelsen lämnat tillstånd till åtgärden.
Tillstånd får lämnas endast om synnerliga skäl föreligger. I fråga om
transplantationsingrepp på den som avlidit införs uttryckliga bestämmelser

SoU 1975:8

om skyldighet att underrätta nära anhöriga för att dessa skall ges tillfälle
att ange sin inställning till ingreppet.

Propositionen innehåller vidare förslag till en obduktionslag, som skall
gälla i alla andra fall än då obduktion sker i rättsmedicinskt syfte. Förslaget
innebär främst att det liksom i Danmark och Norge införs en lagstadgad
skyldighet att underrätta den avlidnes nära anhöriga innan obduktion sker.
Enligt lagförslaget får obduktion i regel inte ske utan att de anhöriga underrättats,
såvida inte den avlidne i livstiden särskilt medgivit att obduktion
får ske efter dödsfallet. Motsätter sig de anhöriga obduktion får sådan inte
genomföras annat än för att orsaken till dödsfallet skall kunna fastställas.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1976.

Till grund för lagstiftningen ligger en inom socialdepartementet år 1974
upprättad promemoria (Ds S 1974:5) med förslag till lag om transplantationer
och sjukhusobduktioner. Promemorian har remissbehandlats.

Den lagstiftning som f. n. gäller i fråga om transplantationsingrepp avser
endast tillvaratagande av vävnader och annat biologiskt material från avlidna
personer. I samband med att den medicinska utvecklingen successivt vidgat
förutsättningarna för transplantationer av njurar och andra organ från levande
givare har vid sidan av lagstiftningen i praxis regler utbildats för
transplantationsingrepp på levande personer. Utvecklingen på transplantationsområdet
har lett till ett omfattande samarbete mellan de nordiska länderna
i fråga om både njurtransplantationer och åtgärder för att åstadkomma
en enhetlig lagstiftning på området. Mot denna bakgrund ser utskottet med
tillfredsställelse att förslag nu framlagts till en ny transplantationslag som
syftar till att i överensstämmelse med den lagstiftning som redan finns
i Danmark och Norge beträffande levande givare åstadkomma ökad rättssäkerhet
och beträffande avlidna givare stärka hänsynen till den avlidnes
integritet och till hans anhöriga. Utskottet vill vidare ansluta sig till uppfattningen
att också vid obduktioner hänsynstagande till den avlidne och
hans anhöriga bör garanteras genom särskilda lagregler om underrättelseskyldighet.

I det följande behandlar utskottet i särskilda avnitt spörsmål som aktualiserats
motionsvägen eller som eljest tilldragit sig utskottets särskilda
uppmärksamhet.

Transplantationslagens tillämpningsområde

Transplantationslagen föreslås bli tillämplig på ingrepp som innebär att
organ eller annat biologiskt material tas från levande eller avliden person.
Sådana ingrepp skall fä ske för behandling av sjukdom eller kroppsskada
hos annan person eller, om särskilda skäl föreligger, för annat medicinskt
ändamål. Frågan huruvida särskilda skäl föreligger skall prövas av
socialstyrelsen.

SoU 1975:8

I motionen 1975:1898 av fru Anér (fp) och herr Petersson i Röstånga
(fp) yrkas att transplantationslagen skall ges en sådan lydelse att aborterade
foster inte får användas till annat medicinskt ändamål utan kvinnans skriftliga
samtycke. Motionärerna framhåller att uttrycket annat medicinskt ändamål
enligt propositionen innebär tillvaratagande av biologiskt material
för t. ex. forskning eller framställning av läkemedel. Enligt motionärerna
betyder detta bl. a. att man använder aborterade foster för att framställa
medicin eller för att experimentera på dem medan de är levande. I anslutning
till nämnda spörsmål bör tas upp ett i motionen 1975:1261 av fru Jacobsson
(m) framställt yrkande om utredning av frågan om livsbegreppet för foster/barn.
Motionären framhåller att vid vissa abortmetoder man säkert kan
räkna med att fostret överlever ingreppet och att vid andra metoder det
händer att fostret efter ingreppet visar svagare eller starkare tecken på liv.
Efter ett abortingrepp kan alltså fostret enligt motionären bete sig på ett
sätt som kräver ställningstagande till om det är vid liv eller inte. Motionären
anser att det inte minst av hänsyn till sjukvårdspersonalen är önskvärt att
det finns kriterier efter vilka personalen kan handla i sådana situationer.

Vad först gäller det i motionen 1975:1261 upptagna spörsmålet vill utskottet
erinra om att åtgärder som vidtas efter det att fostret börjat födas
och som leder till dess död för bedömas enligt bestämmelserna i 3 kap.
1-3 och 5-9 §§ brottsbalken, vilka samtliga avser att bereda skydd för födda
och levande människor till liv och hälsa. Vid abort liksom vid annan medicinsk
behandling gäller vidare enligt 3 S allmänna läkarinstruktionen att
varje läkare - vare sig han är i allmän tjänst eller enskilt utövar läkaryrket
- är skyldig att i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet
såvitt möjligt ge patient den behandling som patientens tillstånd fordrar.
Läkare som handlar i strid med vad som sålunda åligger honom kan ådömas
ansvar. Vidare kan nämnas att enligt folkbokföringsförordningen barns födelse
skall anmälas till pastorsämbetet. Med barn avses i förordningen nyfödd
som efter födelsen andats eller visat andra livstecken samt dödfödd som
avlidit efter utgången av 28:e havandeskapsveckan.

Med hänsyn till innehållet i de redovisade bestämmelserna anser utskottet
att någon riksdagens åtgärd med anledning av motionen 1975:1261 inte
är erforderlig.

Vad härefter angår frågan om forskning på aborterade foster vill socialutskottet
med anledning av uttalandet i motionen 1975:1898 om experiment
på levande foster - ett uttalande som inte återspeglas i motionärernas yrkanden
- erinra om att utbildningsutskottet år 1974 bl. a. behandlade en
motion om förbud mot sådana experiment. Motionen remissbehandlades
.varvid yttranden avgavs av bl. a. socialstyrelsen och de medicinska fakulteterna.
I sitt av riksdagen godkända betänkande (UbU 1974:35) med anledning
av nämnda motion och ett motionsyrkande om etiska regler för
fosterexperiment framhöll utbildningsutskottet bl. a. att den forskning som
förekommer eller förekommit beträffande abortfoster avser antingen organ
eller organdelar från döda foster eller foster som överlevt abortingreppet

SoU 1975:8

men som ej är livsdugliga. Motionerna avstyrktes av utbildningsutskottet
på närmare angivna skäl. Socialutskottet vill vidare understryka vad socialstyrelsen
uttalade i sitt remissyttrande nämligen att experiment på levande
foster, dvs. barn, inte står i överensstämmelse med vedertagna etiska
normer och inte kan tolereras i vårt samhälle. Det finns också skäl att
erinra om att - som socialstyrelsen påpekade i remissyttrandet - efter den
nya abortlagens ikraftträdande den 1 januari 1975 förutsättningarna för forskning
på livsdugliga foster bortfallit.

Beträffande det i motionen 1975:1898 framförda yrkandet om samtycke
till fosterforskning vill utskottet i likhet med vad JO anförde i ett år 1970
behandlat ärende angående användning av aborterade foster för vetenskapligt
ändamål m. m. (se JO:s ämbetsberättelse 1971 s. 320) framhålla att frågan
helt synes böra bedömas med utgångspunkt i hur saken ter sig från kvinnans
synpunkt. För den kvinna som sökt och erhållit abort torde det i allmänhet
inte framstå som stötande om det foster som hon velat befrias ifrån utnyttjas
för forskningsändamål sedan dess livskraft i enlighet med hennes vilja utsläckts.
Ett sådant utnyttjande av dött foster kan därför enligt JO
inte anses förutsätta samtycke i varje särskilt fall från kvinnans sida. Skulle
emellertid kvinnan uttryckligen motsätta sig att fostret användes till forskning
måste självfallet hennes önskan respekteras. När det gäller klinisk forskning
av ifrågavarande karaktär framstår det enligt utskottets mening som
mer angeläget att garantier skapas för att användningen av foster håNs inom
etiskt godtagbara gränser än att de formella förutsättningarna för forskningen
regleras lagstiftningsvägen. I detta hänseende vill utskottet i likhet med
utbildningsutskottet slå fast den principen att kliniska försök - antingen
det är fråga om forskning på abortfoster eller annan forskning - bör bli
föremål för etisk prövning oavsett vem i landet som bedriver dem. Under
senare år harvid landets samtliga medicinska fakulteter och vid några större
sjukhus inrättats etiska kommittéer. Etisk kommitté skall i första hand
ha till uppgift att vid anfordran ge råd eller avge yttranden beträffande
etiska frågor inom medicinsk forskning. Etisk kommitté skall även kunna
ta egna initiativ till rådgivning eller upplysning. Vid bedömning och godkännande
av kliniska forskningsprojekt följs den s. k. Helsingforsdeklarationen
som antogs vid ett möte inom World Medical Association (Världsläkarförbundet)
år 1964 och som innehåller vägledande normer för den
i klinisk forskning verksamme läkarens handlande. De etiska kommittéerna
har tagits i anspråk främst för att bedöma ansökningar om forskningsstöd
från statens medicinska forskningsråd och från fakulteternas egna fonder
och forskningsmedel. Beträffande forskningsbidrag från forskningsrådet och
Riksföreningen mot cancer gäller att samtliga projekt, som innebär aktiviteter
eller åtgärder rörande patienter eller försökspersoner som är betingade av
undersökningens genomförande från forskningssynpunkt, skall underställas
de lokala etiska kommittéerna för granskning. I fråga om forskningsprojekt
som finansieras av andra organ än forskningsrådet och Riksföreningen mot

SoU 1975:8

cancer har forskningsrådet år 1974 beviljat Svenska läkaresällskapets delegation
för medicinsk etik anslag för en undersökning angående ”Medicinskklinisk
forskning - dess omfattning och natur”. Undersökningen skall belysa
i vilken utsträckning klinisk forskning bedrivs utan att verksamheten underställs
någon etisk prövning och avses ge underlag för en bedömning
av möjligheterna att genomföra generell etisk prövning. I detta sammanhang
finns det också skäl att erinra om att forskningsrådet i december 1974 anordnade
en konferens rörande etiska frågor inom medicinen med företrädare
för bl. a. socialstyrelsen och de etiska kommittéerna. På konferensen diskuterades
bl. a. forskning med utnyttjande av abortfoster varvid konferensen
beslöt ansluta sig till utbildningsutskottets uttalande att all forskning på
abortfoster skulle underställas etisk kommitté för prövning.

Under hänvisning till vad ovan anförts anser utskottet att det inte finns
tillräckliga skäl att i transplantationslagen eller i annan lagstiftning införa
regler om samtycke till användning av abortfoster för medicinska ändamål.
Utskottet vill härutöver framhålla att motionärernas önskemål till väsentliga
delar tillgodosetts genom det framlagda lagförslaget. Transplantationslagen
torde nämligen bli tillämplig på tillvaratagande av organ och annat biologiskt
material från nyfödda som efter abortingreppet andats eller visat andra livstecken
men sedan avlidit eller från foster som aborterats efter 28:e havandeskapsveckan.
För ingrepp på foster för annat medicinskt ändamål än
transplantation krävs då socialstyrelsens tillstånd. Vidare gäller att anhörig
skall underrättas före ingreppet och att åtgärden inte för vidtas om den
kan antas stå i strid med anhörigs uppfattning. Utskottet avstyrker således
bifall till motionen 1975:1898 i nu behandlad del.

1 samma motion begärs också att riksdagen skall anta en sådan lydelse
av transplantationslagen att den blir tillämplig på överföring av befruktade
ägg från en kvinna till en annan. Motionärerna hänvisar till att sådana ingrepp
kan bli vanliga i framtiden och att de bör kringgärdas med samma regler
som gäller för transplantation.

I den mån ingrepp av den art motionärerna beskriver förekommer torde
de enligt utskottets mening vara att bedöma som tillvaratagande av biologiskt
material för behandling av sjukdom. Eftersom ingreppen således
omfattas av transplantationslagens bestämmelser är någon riksdagens åtgärd
med anledning av motionen 1975:1898 i aktuell del inte erforderlig.

Enligt 1 § andra stycket i förslaget till transplantationslag skall lagen inte
gälla i fråga om tagande av blod, avlägsnande av hud eller andra mindre
ingrepp. I motionen 1975:1909 av herr Takman (vpk) begärs att hornhinnetransplantationer
uttryckligen skall hänföras till de mindre ingrepp som
inte omfattas av lagen.

Tillvaratagande av hornhinna från avliden för transplantationsändamål
torde enligt utskottets uppfattning medicinskt sett vara av så föga ingripande
natur att åtgärden är jämförbar med tagande av blod och hud och därför
vara att beteckna såsom sådant mindre ingrepp som inte omfattas av be -

SoU 1975:8

stämmelserna i lagen. Med hänsyn härtill är någon riksdagens åtgärd med
anledning av motionen 1975:1909 i förevarande del inte erforderlig.

Frågan om införande av nytt dödsbegrepp m. m.

Enligt 6 § förslaget till transplantationslag skall organ och annat biologiskt
material inte få tas om ingreppet med hänsyn till sin art eller till givarens
hälsotillstånd kan befaras medföra allvarlig skada till liv eller hälsa. På grund
av bestämmelsen får således opariga organ som t. ex. hjärta, lever och bukspottkörtel
inte tillvaratas från levande givare. Om givaren inte är vid full
hälsa kan ett i och för sig lindrigt ingrepp bli otillåtet.

Bestämmelsens konsekvenser för transplantationskirurgin berörs i motionen
1975:1909 av herr Takman (vpk) vari yrkas att möjligheten att för
vissa fall använda hjärndödsbegreppet i stället för det konventionella hjärtdödsbegreppet
skall inrymmas i transplantationslagen. I motionen 1975:41
av herr Werner i Malmö (m) begärs att frågan om ett nytt dödsbegrepp
skall behandlas i utredningen angående sjukvård i livets slutskede. Beträffande
motionärernas motiveringar för yrkandena hänvisar utskottet till framställningen
nedan.

1 detta avsnitt behandlar utskottet också motionen 1975:42, likaledes av
herr Werner i Malmö (m). Yrkandet i motionen går ut på att den nämnda
utredningen också skall ta upp frågan om rätten att avstå från livsuppehållande
insatser. Enligt motionären bör läkare fl rätt att respektera en dokumenterad
viljeyttring av patienten att denne avstår från livsuppehållande
insatser när hjärnskada orsakat ett irreversibelt tillstånd av medvetslöshet.

Spörsmålen om ett nytt dödsbegrepp och rätten att avstå från livsuppehållande
insatser vid vissa sjukdomstillstånd behandlades av utskottet förra
året med anledning av motioner med i allt väsentligt samma syfte som
de nu aktuella motionerna 1975:41 och 1975:42. Den år 1974 väckta motionen
om livsuppehållande insatser blev föremål för en omfattande remissbehandling.
I sitt av riksdagen godkända betänkande SoU 1974:31 fann utskottet
att de problemställningar av skiftande natur som är förbundna med sjukvård
i livets slutskede borde bli föremål för en allsidig översyn, varvid utgångspunkten
borde vara att vården ges ett sådant innehåll att allmänhetens förtroende
för sjukvården inte rubbas. Med hänsyn till spörsmålens komplicerade
natur ansåg utskottet att en särskild utredning borde tillkallas för
ändamålet. Riksdagens ställningstagande föranledde att särskilda sakkunniga
tillkallades med uppdrag att - med utgångspunkt i vad socialutskottet
anfört i nämnda betänkande - utreda vissa frågor beträffande sjukvård i
livets slutskede.

Beträffande frågan om livsuppehållande insatser framhöll utskottet att
som ett led i översynen av problemen kring sjukvård i livets slutskede
det kunde finnas skäl att uppmärksamma de mera speciella frågor av humanitär,
etisk och juridisk natur som är förknippade med livsuppehållande

SoU 1975:8

behandling. Enligt utskottets mening borde utredningsarbetet i denna del
inriktas på en kartläggning av problemställningarna och en vägledande diskussion.
De närmare övervägandena härvidlag borde ankomma på utredningen.
Utredningsarbetet borde dock inte - som motionären föreslagit -begränsas enbart till fall av grav hjärnskada utan borde i enlighet med vad
flera remissinstanser framhållit avse livsuppehållande insatser över huvud
taget vid svår eller obotlig sjukdom samt i fall då personer genom sitt handlande
visat att de inte önskar leva längre. Arbetet borde enligt utskottet
bedrivas från utgångspunkten att aktiv eutanasi alltjämt skall vara förbjuden.
Utskottet ansåg att mycket starka skäl talade för att det liksom tidigare
måste ankomma på vederbörande läkare att avgöra vilken behandling som
skall ges patienten. Med hänsyn härtill och då förtroendet för läkarnas behandling
av de sjuka skulle allvarligt kunna rubbas av en lagfäst regel om
passiv eutanasi ville utskottet inte förorda en ändrad lagstiftning på området.
Utskottet kunde inte heller ställa sig bakom förslaget att läkare skulle tillerkännas
rätt att respektera en i förväg utfärdad skriftlig viljeförklaring.
Utskottet framhöll att som flera remissinstanser pekat på det skulle vara
förenat med betydande olägenheter från både praktisk och juridisk synpunkt
att tillerkänna en sådan viljeförklaring från patienten bindande verkan.

Enligt utskottets mening har några omständigheter inte inträffat som bör
föranleda en annan bedömning från utskottets sida av frågan om livsuppehållande
behandling. Samtidigt vill utskottet dock framhålla att utredningen
är oförhindrad att ta upp det av motionären aktualiserade spörsmålet därest
utredningen under arbetets gång skulle finna att frågan närmare bör övervägas.
Med hänsyn till det anförda anser utskottet att någon riksdagens
åtgärd med anledning av motionen 1975:42 inte är påkallad.

Till stöd för att hjärndödsbegreppet bör accepteras anförs i motionen
1975:1909 att i de fall där vävnad eller organ måste tas från en avliden
tidsfristen mellan dödsfallet och ingreppet är mycket kort om transplantationen
skall lyckas. I motionen hänvisas till en artikel i Läkartidningen
(nr 12/1975) enligt vilken det skulle vara en väsentlig fördel om organ för
transplantation fick tas ut innan givarens cirkulation upphört. Säkerhetskravet
för sjuka och döende får enligt motionären inte under några förhållanden
eftersättas men när det gäller personer med totalt och oåterkalleligt
bortfall av hjärnfunktionerna finns det ingen praktisk eller humanitär motivering
för att invänta det sista hjärtslaget. Motionären anser att, sedan det
fastställts att ytterligare aktiva åtgärder skulle vara en meningslös sjukvårdsinsats
som endast med någon timme eller dag skulle kunna förlänga
en ofrånkomlig dödsprocess, det borde vara tillåtet att tillvarata vävnader
och organ för transplantation eller annat medicinskt ändamål. 1 motionen
1975:41 åberopas som stöd för yrkandet om utredning av frågan om ett
nytt dödsbegrepp dels transplantationstekniska skäl, dels sjukvårdsadministrativa
och humanitära skäl.

Som utskottet framhöll år 1974 är de humanitära och sjukvårdsadmi -

SoU 1975:8

nistrativa skäl som åberopats till stöd för införande av ett nytt dödsbegrepp
snarast att hänföra till frågan om hur länge livsuppehållande behandling
skall pågå. De synes därför sakna direkt betydelse för ett ställningstagande
till hjärndödsbegreppet. Spörsmålet om livsuppehållande insatser vid fall
av s. k. hjärndöd har behandlats i ett av socialstyrelsen år 1973 utfärdat
cirkulär om prognos och behandling vid totalt och oåterkalleligt bortfall
av hjärnfunktionerna. Av cirkuläret framgår att all vidare behandling från
medicinsk synpunkt är meningslös när sådant tillstånd konstaterats samt
att en behandling i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet följaktligen
inte kräver att ytterligare terapeutiska åtgärder vidtas eller att redan
insatta åtgärder fortsätts. De synpunkter av humanitär och sjukvårdsadministrativ
art, som framförts i fråga om hjärndödsbegreppet, kan - som
utskottet framhöll förra året - således redan nu tillgodoses.

Vad härefter gäller de transplantationskirurigiska skälen anser utskottet
i likhet med motionärerna att det är angeläget att förutsättningar skapas
för en gynnsam utveckling inom transplantationskirurgin. Otvivelaktigt
skulle införandet av hjärndödsbegreppet vara av stor betydelse för möjligheterna
att transplantera vissa organ, t. ex. lever och bukspottkörtel, samt
vara ägnat att förbättra resultaten vid exempelvis njurtransplantationer. Att
endast av detta skäl vidta en så vittgående åtgärd som att ändra det dödsbegrepp,
vilket av ålder knutits till hjärta och andning, bör enligt utskottets
mening dock inte ifrågakomma. Som framhållits då frågan tidigare behandlats
i riksdagen är nämligen spörsmålet av utomordentligt stor betydelse
från rättslig synpunkt och en lösning förutsätter att de med dödsbegreppet
förknippade juridiska och etiska spörsmålen noga övervägts. Också allmänhetens
inställning måste tillmätas stor betydelse. Med hänsyn till det anförda
anser utskottet att man bör söka andra utvägar för att tillgodose transplantationskirurgins
behov av goda villkor än att ändra dödsbegreppet.
Utskottet vill erinra om vad utskottet förra året framhöll, nämligen att det
kunde finnas skäl att i samband med en översyn av frågor om sjukvård
i livets slutskede även granska tillämpningen av ovannämnda cirkulär från
socialstyrelsen och i övrigt kartlägga problemen inom transplantationskirurgin.
Utskottet erinrade om att socialstyrelsen begärt upplysningar från
samtliga lasarett angående tillämpningen av cirkuläret och från de lasarett
där njurar tillvaratas för transplantationsändamål angående formerna för
och erfarenheterna av tillvaratagandet av njurar från avlidna. Enligt utskottet
framstod det som lämpligt att den av utskottet förordade utredningen efter
samråd med socialstyrelsen gjorde en utvärdering av det material som sålunda
samlas in. Utskottet anser sig kunna förutsätta att de sakkunniga
i samband med den pågående kartläggningen av transplantationskirurgins
villkor närmare överväger vilka åtgärder som är erforderliga för att åstadkomma
gynnsamma förutsättningar för transplantationsverksamheten. En
möjlighet som enligt utskottets mening kan förtjäna att närmare prövas
under utredningsarbetet är att genom ändring i transplantationslagen skapa

Soll 1975:8

förutsättningar för tillvaratagande av organ och annat biologiskt material
innan hjärtverksamheten upphört i fall då det - på sätt som anges i socialstyrelsens
cirkulär - konstaterats att givarens hjärnfunktioner totalt och
oåterkalleligt bortfallit. Om utredningen skulle stanna för en sådan lösning,
måste självfallet betryggande garantier från rättssäkerhetssynpunkt uppställas
och särskilda regler som garanterar ett hänsynstagande till givarens anhöriga
införas. En lagstiftning i enlighet med det anförda torde kunna vinna
allmänhetens förståelse.

Med hänsyn till vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionen
1975:41 och motionen 1975:1909 i nu behandlad del påkallar motionsyrkandena
inte någon riksdagens åtgärd.

Vissa bestämmelser om förfarandet vid transplantationer

Enligt 3 S förslaget till transplantationslag skall beslut om ingrepp på levande
eller avlidna givare inte fö fattas av läkare som ansvarar för vården
av den person till vilken transplantation skall ske. Bestämmelsen är, enligt
vad som uttalas i propositionen, avsedd att förhindra intressekonflikter.
Utskottet delar uppfattningen att en jävsregel i fråga om transplantationer
är nödvändig och har ingen erinran mot lagförslaget i denna del. Enligt
utskottets mening kan det emellertid inte uteslutas att bestämmelsen genom
sin generella utformning kan komma att ge upphov till praktiska svårigheter
och utskottet förutsätter därför att socialstyrelsen med uppmärksamhet följer
bestämmelsens tillämpning.

När det gäller ingrepp på avliden person i andra fall än då denne under
sin livstid skriftligen medgivit att ingreppet får ske föreslås att nära anhörig
till den avlidne skall, där det kan ske, underrättas om ingreppet innan detta
äger rum. En bestämmelse om sådan underrättelseskyldighet har intagits
i 8 S. Av propositionen framgår att syftet med underrättelsen skall vara
att utröna inställningen hos de anhöriga till ett ingrepp av ifrågavarande
slag och att underrättelsen bör lämnas på ett sådant sätt att den person
som kontaktats förstår att han eller annan nära anhörig kan förhindra ingreppet.
Vidare uttalas att om ingen nära anhörig finns eller är anträffbar
detta inte bör utgöra något hinder mot att ingrepp görs.

Som departementschefen framhåller måste de anhöriga beredas en reell
möjlighet att ge uttryck för sin inställning i fall då den avlidne inte i livstiden
lämnat medgivande till transplantationsingrepp efter sin död. Samtidigt bör
det emellertid beaktas att vid vissa transplantationer tidsfristen för tillvaratagandet
av biologiskt material kan vara mycket kort. Enligt utskottets
mening bör det därför vara möjligt att utföra transplantationsingrepp på
avliden utan föregående underrättelse till anhöriga inte bara i fall då anhörig
inte kan anträffas utan också i fall då anhörig inte kan nås inom rimlig
tid efter dödsfallet. Är ingreppet synnerligen brådskande torde det sålunda
vara tillräckligt att man försökt kontakta känd anhörig i dennes bostad.

SoU 1975:8

Saknas uppgift om anhörig torde det i ett brådskande fall av angivet slag
knappast kunna krävas att man företar några mer ingående efterforskningar.
Undantaget från huvudregeln får dock inte ges en så vid tolkning att underrättelseskyldigheten
blir illusorisk. Det bör ankomma på socialstyrelsen
att i de tillämpningsföreskrifter som avses bli utfärdade närmare ange under
vilka omständigheter underrättelse till anhörig kan underlåtas. Utskottet
förutsätter att socialstyrelsen även eljest ägnar uppmärksamhet åt de problem
som kan uppkomma vid tillämpningen av transplantationslagens bestämmelse
om underrättelseskyldighet. Som flera remissinstanser framhållit kan
det vara svårt att i samband med ett dödsfall beröra transplantationsfrågan
med de anhöriga. Svårigheterna härvidlag för emellertid inte leda till att
man avstår från att söka ta kontakt med anhöriga och därigenom föranleder
att tillgången på transplantationsmaterial minskar. Utöver vad sålunda anförts
föranleder lagförslaget i denna del inte något uttalande från utskottets
sida.

lili; förslaget till transplantationslag upptas en bestämmelse om talan
mot socialstyrelsens beslut angående tillstånd i vissa fall till ingrepp på levande
givare. Paragrafen har sin plats omedelbart efter bestämmelser i lagen
som enligt rubrik innehåller särskilda bestämmelser om avlidna givare. Enligt
utskottets mening bör i lagförslaget göras den redaktionella jämkningen
att en rubrik med lydelsen Besvär förs in omedelbart före 11 S.

Obduktion m. m.

Enligt förslaget till obduktionslag för obduktion företas om den avlidne
under sin livstid skriftligen medgivit det eller om obduktion behövs för
att orsaken till dödsfallet skall kunna fastställas eller viktig upplysning angående
sjukdoms beskaffenhet erhållas. Är dödsorsaken känd för dock obduktion
inte äga rum om den avlidne eller nära anhörig till honom uttalat
sig mot åtgärden eller denna eljest kan antas stå i strid med den avlidnes
eller nära anhörigs uppfattning.

1 motionen 1975:1983 av herr Ringaby m. fl. (m) framställs ett yrkande
som går ut på att också när dödsorsaken är okänd obduktion inte skall
få äga rum om den avlidne eller nära anhörig till honom uttalat sig mot
det eller åtgärden eljest kan antas stå i strid med den avlidnes eller nära
anhörigs uppfattning. Vidare begärs i motionen att i lagen tas in en särskild
bestämmelse att vid återkallelse av obduktionsmedgivande samma regler
skall tillämpas som då medgivande aldrig lämnats.

I likhet med motionärerna anser utskottet det angeläget att största möjliga
hänsyn tas till den avlidnes och hans nära anhörigas uppfattning i obduktionsfrågan
och utskottet ser därför med tillfredsställelse att särskilda regler
nu föreslås i detta syfte. I anslutning härtill vill utskottet understryka att
om ett tidigare lämnat samtycke till obduktion återkallats, antingen det
skett muntligen eller skriftligen, frågan om obduktion självfallet måste be -

SoU 1975:8

dömas som om samtycke saknas. Någon uttrycklig regel härom är inte
erforderlig.

När det härefter gäller det i motionen upptagna spörsmålet om obduktioner
för fastställande av dödsorsaken torde som departementschefen framhåller
det vara allmänt accepterat att obduktion sker oavsett uppfattningen hos
den avlidne eller hans nära anhöriga. Utskottet vill också erinra om att
enligt begravningskungörelsen gravsättning eller eldbegängelse av den som
avlidit här i landet inte får företas utan att dödsbevis företetts för pastorsämbetet.
Vidare gäller enligt kungörelsen att dödsbevis bl. a. skall innehålla
uttalande om dödsorsaken med angivande av de omständigheter på vilka
uttalandet grundas eller, då dödsorsaken inte kunnat fastställas, uttalande
angående läkarens uppfattning om denna med angivande av de omständigheter
på vilka uppfattningen grundas. Utskottet vill härutöver framhålla
att det i lagen medgivna undantaget från principen om hänsynstagande
till den avlidne och hans anhöriga bör tillämpas restriktivt. Under hänvisning
till det anförda avstyrker utskottet motionen 1975:1983.

Slutligen tar utskottet upp ett i motionen 1975:487 av herr Larsson i
Karlskoga m. fl. (s) framställt yrkande om sådan ändring i allmänna läkarinstruktionen
att läkare ej kan utfärda dödsbevis för egna anhöriga.

Bestämmelser om utfärdande av dödsbevis finns förutom i läkarinstruktionen
i bl. a. folkbokföringsförordningen och - som tidigare berörts - begravningskungörelsen.
Som motionärerna påpekar innehåller de nämnda
författningarna inte någon bestämmelse om jäv när det gäller utfärdande
av dödsbevis. Enligt utskottets mening talar övervägande skäl för att en
läkare inte bör kunna utfärda dödsbevis för anhöriga och utskottet ansluter
sig därför till motionärernas uppfattning att en jävsregel bör införas. De
närmare övervägandena härvidlag torde böra ankomma på regeringen. Vad
utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till känna.

Utöver vad ovan anförts föranleder propositionen inte några uttalanden
från utskottets sida.

Urskol tels hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande kriterier för behandling av aborterade foster att riksdagen
avslår motionen 1975:1261,

2. beträffande samtycke till utnyttjande av foster för forskningsändamål
att riksdagen avslår motionen 1975:1898 yrkande 1,

3. beträffande överförande av befruktade ägg att riksdagen avslår
motionen 1975:1898 yrkande 2,

4. beträffande hornhinnetransplantationer att riksdagen avslår
motionen 1975:1909 yrkande 2,

5. beträffande livsuppehållande behandling att riksdagen avslår
motionen 1975:42,

SoU 1975:8

6. beträffande dödsbegreppet att riksdagen avslår motionen
1975:41 och motionen 1975:1909 yrkande 1,

7. att riksdagen antar det i propositionen 1975:50 framlagda förslaget
till transplantationslag med den ändringen att närmast
före 11 i? en rubrik med lydelsen Besvär skall införas,

8. beträffande obduktioner att riksdagen med avslag på motionen
1975:1983 antar det i propositionen framlagda förslaget till obduktionslag,

9. beträffande dödsbevis att riksdagen med anledning av motionen
1975:487 ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 17 april 1975

På socialutskottets vägnar

GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Svensson i Kungälv (s), Carlshamre
(m), Larsson i Öskevik (c), Romanus (fp). Andreasson i Östra Ljungby
(c), Nordberg (s), Åkerlind (m), Signell (s), fru Wigenfeldt (c), fru Lagergren
(s), herr Alftin (s), fru Ohlin (s), herrar Karlehagen (c) och Hagberg i Borlänge
(vpk).

Reservationer

1. beträffande kriterier, för behandling av aborterade foster (punkten 1 i hemställan)
av herrar Carlshamre (m) och Åkerlind (m) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 8 som börjar med ”Med
hänsyn” och slutar med "är erforderlig” bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till bl. a. de medicinska framsteg som gjort det möjligt att
få foster att överleva efter allt kortare graviditetstider, anser utskottet att
folkbokföringsförordningens definition på barn knappast längre är helt tillfredsställande.
På grund härav och med hänvisning till de skäl av etisk
och juridisk innebörd som anförs i motionen 1975:1261 finner utskottet
det angeläget att frågan om livsbegreppet för foster/barn blir föremål för
utredning. Utskottet biträder därför förslaget i motionen 1975:1261.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande kriterier för behandling av aborterade foster att riks -

SoU 1975:8

dagen med bifall till motionen 1975:1261 hos regeringen anhåller
att frågan om livsbegreppet för foster/barn blir föremål
för utredning,

2. beträffande samtycke till utnyttjande av foster för forskningsändamål (punkten
2 i hemställan) av herrar Carlshamre (m) och Åkerlind (m) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 10 som börjar med ”Under
hänvisning” och slutar med "behandlad del” bort ha följande lydelse:

Av vad ovan anförts framgår att forskning på aborterade foster i huvudsak
sker efter föregående etisk prövning och att undersökningar pågår i syfte
att göra den etiska prövningen generell. Detta finnér utskottet tillfredsställande.
Det bör emellertid uppmärksammas att annan användning av aborterade
foster än för forskningsändamål, t. ex. för läkemedelsframställning,
uppenbarligen inte alltid prövas på samma sätt. Vidare tycks det framgå
av vad utbildningsutskottet anförde i sitt betänkande år 1974 att vid fosterexperiment
”foster som överlevt abortingreppet men ej är livsdugliga”
i vissa fall jämställs med döda foster. Detta betraktelsesätt finner utskottet
oroande. ”Levande men ej livsduglig” är ju samma tillstånd som i livets
slutskede betecknas med ordet ”döende”, och att en döende människa skall
betraktas som levande och behandlas med all den respekt som tillkommer
livet bör anses självklart. I den mån gällande bestämmelser och rådande
praxis inte fullt ut garanterar att denna respekt för livet upprätthålls i abortsituationer
finner utskottet det angeläget att ett fullgott rättsskydd skapas
för såväl moderns som fostrets/barnets integritet och för livets okränkbarhet
även i situationer då livet inte är livsdugligt men ändock ett liv. Utskottet
föreslår därför att riksdagen hos regeringen begär en noggrann kartläggning
av alla frågor rörande behandlingen av aborterade foster och förslag till åtgärder
som befinns nödvändiga till skydd för moderns och fostrets integritet
i abortsituationer. Härmed tillgodoses också syftet med motionen 1975:1898
såvitt avser yrkandet 1.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande samtycke till utnyttjande av foster för forskningsändamål
att riksdagen med anledning av motionen 1975:1898
yrkande 1 hos regeringen begär en noggrann kartläggning av
alla frågor rörande behandlingen av aborterade foster och förslag
till åtgärder till skydd för moderns och fostrets integritet i abortsituationer
i enlighet med vad utskottet anfört,

3. beträffande dödsbegreppet (punkten 6 i hemställan) av herr Åkerlind (m)
som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 12 med ”Sorn
utskottet” och slutar på s. 14 med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande
lydelse:

SoU 1975:8

Vad först gäller de transplantationskirurgiska skälen för införandet av
ett nytt dödsbegrepp anser utskottet i likhet med motionärerna att det är
angeläget att föutsättningar skapas för en gynnsam utveckling inom transplantationskirurgin.
Otvivelaktigt skulle införandet av hjärndödsbegreppet
vara av synnerligen stor betydelse för transplantationskirurgins villkor. För
ett nytt dödsbegrepp talar också som framhålls i motionen 1975:41 humanitära
och sjukvårdsadministrativa skäl. Enligt utskottets mening synes
det logiskt och invändningsfritt att en individ med totalt och oåterkalleligt
bortfall av hjärnfunktionerna anses som död. På grund av det anförda och
då total hjärninfarkt numera kan diagnostiseras med full säkerhet anser
utskottet att frågan om ett nytt dödsbegrepp bör tas upp till prövning.

Som framhållits då frågan om införandet av ett nytt dödsbegrepp tidigare
behandlats i riksdagen är spörsmålet av utomordentligt stor betydelse från
rättslig synpunkt och en lösning förutsätter att de med dödsbegreppet förknippade
juridiska och etiska problemen noga övervägs. Också allmänhetens
inställning måste tillmätas stor betydelse. I likhet med motionären i motionen
1975:41 anser utskottet att de sakkunniga som tillkallats med uppdrag
att utreda vissa frågor beträffande sjukvård i livets slutskede under utredningsarbetet
också bör ta upp frågan om ett nytt dödsbegrepp bör införas.
Utskottet tillstyrker således yrkandet i motionen 1975:41. Ställningstagandet
innebär att önskemålet i motionen 1975:1909 i nu behandlad del i allt väsentligt
blir tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

.6 beträffande dödsbegreppet att riksdagen med bifall till motionen
1975:41 och med anledning av motionen 1975:1909 yrkande
1 hos regeringen anhåller att frågan om ett nytt dödsbegrepp
tas upp till behandling av de sakkunniga med uppdrag
att utreda vissa frågor beträffande sjukvård i livets slutskede,

4. beträffande obduktioner (punkten 8 i hemställan) av herrar Carlshamre
(m) och Åkerlind (m) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 15 med ”1
likhet" och slutar på s. 16 med ”motionen 1975:1983” bort ha följande lydelse: 1

likhet med motionärerna anser utskottet det angeläget att största möjliga
hänsyn tas till den avlidnes och hans nära anhörigas uppfattning i obduktionsfrågan,
och utskottet ser därför med tillfredsställelse att särskilda regler
nu föreslås i detta syfte. Enligt utskottets mening bör det emellertid i enlighet
med förslaget i motionen vara möjligt att även i de fall då dödsorsaken
är okänd bereda utrymme för ett hänsynstagande till den avlidnes och de
anhörigas uppfattning. Några större praktiska olägenheter synes inte vara
förenade med en sådan lösning. Från en mera principiell utgångspunkt kan
tilläggas att i de fall där omständigheterna är sådana att obduktion måste

SoU 1975:8

utföras oavsett uppfattningen hos den avlidne eller hans anhöriga, t. ex.
då misstanke om brott föreligger eller dödsorsaken måste utredas av skadeståndsrättsliga
skäl, orsaken till dödsfallet bör klarläggas genom rättsmedicinsk
obduktion. Sådan obduktion omfattas inte av den föreslagna lagens
bestämmelser.

Enligt utskottets mening bör det vidare av rättssäkerhetsskäl i lagtexten
komma till klart uttryck att om medgivande till obduktion återkallats obduktionsfrågan
skall bedömas som om samtycke aldrig lämnats.

1 enlighet med det anförda förordar utskottet att 3 § förslaget till obduktionslag
ges följande lydelse. Saknas medgivande som avses i 2 § eller
har sådant medgivande muntligen eller skriftligen återkallats, får obduktion
företagas om det behövs för att orsaken till dödsfallet skall kunna fastställas
eller viktig upplysning om sjukdoms beskaffenhet erhållas. Obduktion får
dock icke äga rum, om den avlidne eller nära anhörig till honom uttalat
sig emot det eller åtgärden eljest kan antagas stå i strid med den avlidnes
eller nära anhörigs uppfattning. Ändringsförslaget bör föranleda en redaktionell
ändring i 4 § sista stycket.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande obduktioner att riksdagen med anledning av propositionen
och motionen 1975:1983 antar det i propositionen
framlagda förslaget till obduktionslag med den ändringen att
lagen erhåller följande såsom Reseivanternasförslag betecknade
lydelse:

Förslag till
Obduktionslag

Härigenom föreskrives följande.

Regeringensförslag Reseivanternas förslag

1 §

Denna lag äger tillämpning på obduktion som icke innefattar rättsmedicinsk
undersökning.

2 §

Obduktion får företagas om den avlidne under sin livstid skriftligen har
medgivit detta.

3 §

Saknas medgivande som avses i Saknas medgivande som avses i

2 §, får obduktion företagas om det 2 § eller har sådant medgivande munt behövs

för att orsaken till dödsfallet ligen eller skriftligen återkallats, får

skall kunna fastställas eller viktig obduktion företagas om det behövs

upplysning angående sjukdoms be- för att orsaken till dödsfallet skall

skaffenhet erhållas. År dödsorsaken kunna fastställas eller viktig upplys känd

får dock obduktion icke äga ning angående sjukdoms beskaffen -

SoU 1975:8

rum, om den avlidne eller nära anhörig
till honom har uttalat sig emot
det eller åtgärden eljest kan antagas
stå i strid med den avlidnes eller nära
anhörigs uppfattning.

het erhållas. Obduktion får dock icke
äga rum, om den avlidne eller nära
anhörig till honom har uttalat sig
emot det eller åtgärden eljest kan antagas
stå i strid med den avlidnes
eller nära anhörigs uppfattning.

4 §

I fall som avses i 3 § skall, där det kan ske och icke särskilda skäl talar
emot, nära anhörig till den avlidne underrättas om obduktionen innan denna
äger rum.

År dödsorsaken känd får obduktion Obduktion får icke påbörjas förrän

icke påbörjas förrän skälig tid förflu- skälig tid förflutit efter underrättel tit

efter underrättelsen. sen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

GOTAB 75 9268 S