Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 17 SfU 1975:17

Nr 17

Socialförsäkringsutskottets betänkande med anledning av propositionen 1975:92 om sänkning av den statliga inkomstskatten m. m., såvitt nu är i fråga, jämte motioner

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet dels de delar av propositionen 1975:92 som hänvisats till utskottet, dels motionerna 1975:760, 1975:1207 och 1975:1209, vilka genom beslut av kammaren den 2 april 1975 återförvisats till utskottet för ny handläggning i samband med behandlingen av propositionen 1975:92. Slutligen tar utskottet till behandling upp den med anledning av propositionen 1975:36 väckta motionen 1975:1974 i vad den innehåller yrkande om höjning av socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen med 0,4 96 utöver den höjning om 0,6 % som förordats i nämnda proposition. Yrkandet avser höjning av denna avgift med 8,4 96 i stället för i propositionen 1975:92 föreslagna 8 %.

Propositionen

I propositionen 1975:92 har regeringen (socialdepartementet) föreslagit riksdagen dels att anta i propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

3. lag om ändring i lagen (1961:300) om redareavgift för sjöfolks pensionering,

4. lag om ändring i lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift,

5. lag om ändring i lagen (1970:742) om lönegarantiavgift,

6. lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift, .

7. lag om ändring i lagen (1973:372) om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet,

8. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,

9. lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension,

10. lag om ändring i lagen (1962:382) angående införande av lagen om
allmän försäkring,

dels att - med ändring av sitt beslut den 5 mars 1975 - till Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1975/76 anvisa ett förslagsanslag av 2 450 000 000 kr.

1 Riksdagen 1975. II saml. Nr 17

SfU 1975:17 2

I propositionen läggs fram förslag lill skatteomläggning m. m. för är 1976.

På inkomstskatteområdel innebär förslaget bl. a. att såväl låginkomstlagarna som de stora grupperna i de vanligaste inkomsllägena får sänkt skatt jämfört med vad som gäller för innevarande år. Reformen finansieras genom höjda socialförsäkringsavgifter och genom höjning av vissa punktskatter. Förslaget i finansieringsfrågan innebär bl. a. att socialförsäkringsavgifterna höjs, till folkpensioneringen med 1,5 96 och till sjukförsäkringen med 0,4 96. Samtidigt avvecklas den nuvarande begränsningen av avgiftsunderiagei till 7,5 gånger basbeloppet, det s. k. belöppslaket, i fråga om alla socialförsäkringsavgifter med undanlag för ATP-avgiften. Chefen för socialdepartementet har i propositionen 1975:36 om ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen förordat att avgifien till sjukförsäkringen härutöver höjs med 0,6 96. Även denna höjning är förfallningsmässigl reglerad i propositionen 1975:92. Den sammanlagda höjningen av socialförsäkringsavgiften lill sjukförsäkringen uppgår enligt denna proposition således lill 1 96. Propositionen 1975:36 har utskottet behandlat i sitt betänkande 1975:16.

1 propositionen 1975:92 föreslås vidare en uppmjukning av den bestämmelse i lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg enligt vilken f. n. vid uppskattning av förmögenhetsavkaslning denna skall höjas med 10 96 av del belopp varmed förmögenheten överstiger 50 000 kr. för ogift pensionär och 80 000 kr. för makar tillsammans. Dessa belopp höjs lill 75 000 kr. resp. 120 000 kr.

Socialförsäkringsutskoitet behandlar propositionen såvitt avser bilaga 2. Propositionen i övrigt behandlas av skatteutskottet i dess betänkande 1975:25.

De i propositionen iniagna förfatlningsförslag vilka hänvisats lill socialförsäkringsulskottet är följande.

SfU 1975:17 3

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrives att 19 kap. 1, 3-4a och 7 ij lagen (1962:381) om allmän försäkring' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 kap. 1§'

Arbetsgivare skall enligt vad nedan sägs för varje år erlägga socialförsäkringsavgift lill sjukförsäkringen, folkpensioneringen och försäkringen för tilläggspension.

Avgift till sjukförsäkringen och till folkpensioneringen utgår å summan av vad arbetsgivaren under året lill arbetstagare hos honom i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad utgivit såsom lön eller, där fall som avses i 3 kap. 2 S andra stycket sista punkten är tör handen, annan ersättning för utfört arbete.

Avgift till försäkringen för tilläggspension utgår ä summan av vad arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad utgivit såsom lön eller, där fall som avses i 11 kap. 2 § andra stycket är för handen, annan ersättning för utfört arbete, sedan från nämnda summa dragits ett belopp motsvarande det vid årets ingång gällande basbeloppet multiplicerat med det beräknade genomsnittliga antalet arbetstagare hos arbetsgivaren under året. Härvid skall arbetstagare, som under hela året varit anställd med full arbetstid, räknas såsom en arbetstagare och arbetstagare, som under året varit anställd i mindre omfattning, medräknas i motsvarande mån. Det antal arbetstimmar per år som i allmänhet skall anses motsvara full arbetstid fasiställes av regeringen efter förslag av riksförsäkringsverket. Genomsnittliga antalet arbetstagare beräknas med en decimal. Om särskilda skäl föranleda därtill, må avgift beräknas på sätt som avviker från vad nu stadgats men som giver i huvudsak samma resultat.

Vid beräkning av avgift enligt Vid beräkning av avgift enligt

denna paragraf skall hänsyn icke ta- denna paragraf skall hänsyn icke tagas till arbetstagare, vars lön under gas till arbetstagare, vars lön under året ej uppgått lill femhundra kronor året ej uppgått till femhundra kro-och ej heller lill arbetstagares lön etter nor. Vad gäller sjukförsäkringen och

' Lagen omtryckt 1973:908. ' Senaste lydelse 1974:790.

Riksdagen 1975. 11 saml. Nr 17

SfU 1975:17

Nuvarande lydelse

ersättning i vad den Jör år räknat överstiger yi I och en halv gång er dei vid årets ingång gällande basbeloppet. Vad gäller sjukförsäkringen och folkpensioneringen skall vidare, där ej fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten är för handen, vid beräkning av avgift bortses från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen om yrkesskadeförsäkring. Såvitt angår försäkringen för tilläggspension skall bortses från arbetstagare, som vid årets ingång uppnått sexiiofem års ålder, så ock från arbetstagare i fall då lön eller annan ersättning till honom antingen enligt 11 kap. 2 § tredje eller fjärde stycket icke räknas såsom inkomst av anställning eller, om arbetstagaren icke är svensk medborgare och ej heller är bosatt härstädes, avser arbete utom riket.

Föreslagen lydelse

folkpensioneringen skall vidare, där ej fall som avses i 3 kap. 2 si andra stycket sista punkten är för handen, vid beräkning av avgift bortses från arbetstagare, som icke ;ir obligatoriskt försäkrad enligt lagen om yrkesskadeförsäkring. Såvitt angår försäkringen för tilläggspension skall hänsyn icke tagas lill arbetstagares lön eller ersättning i vad den jÖr år räknat överstiger sju och en halvgånger del vid årets ingång gällande basbeloppet. Såvitt angår försäkringen för lilläggspen-sion skall vidare bortses frän arbetstagare, som vid årets ingäng uppnått sexiiofem års ålder, så ock från arbetstagare i fall då lön eller annan ersättning till honom antingen enligt 11 kap. 2 § tredje eller Qäide stycket icke räknas såsom inkomst av anställning eller, om arbetstagaren icke är svensk medborgare och ej heller är bosatt härstädes, avser arbete utom riket. Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse lill den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt 3 kap. 16 §. Avgift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till hemmavarande barn för arbete ulfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej för ske vid inkomsttaxeringen.

Försäkrad, som vid utgången av visst år är inskriven hos allmän försäkringskassa, skall för nämnda år erläggasoc ialförsäkringsavgift till fo 1 k pe n s i o n e r i n ge n under förutsättning att han under året hafi inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 §. Avgift erlägges dock ej av den som vid årets ingång uppnått sextiofem års älder och ej heller av den som för december månad samma åt åtnjutit ålderspension eller förtidspension enligt denna lag.

Vid beräkning av avgift enligt för- Vid beräkning av avgift enligt för-

sta stycket tages icke hänsyn till in- sta stycket tages icke hänsyn till inkomst "som för år räknat ej uppgått komsi som för år räknat ej uppgått

\.\\\km\\undrdkronot eller till den del till femhundra kronor. den överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Har den jörsäkrade haft inkomst såväl av anställning som av annat förvärvsarbete, tages icke hänsyn till sistnämnda inkomst till den del summan av inkomsterna överstiger sju och en halv gånger del vid årets ingång gallan -de basbeloppet.

Försäkrad, för vilken för visst år fastställts penionsgrundande inkomst på grundval av inkomst av annat förvärvsarbete, skall för nämnda är eriägga lilläggspensionsavgift å den pensionsgrundande inkomsten, i vad denna härrör från inkomst av annat förvärvsarbete.

Avgift erlägges icke för inkomst, som avses i 11 kap. 3 § första stycket d).

Avgift till sjukförsäkringen enligt

1 § eller sjukförsäkringsavgift enligt

2 v; skall utgå med sfu procent av det belopp, vara avgiften skall beräknas. För försäkrad som på grund av undantagande enligt 11 kap. 7 § ej omfattas av sjukpenningförsäkringen eller för vilken försäkringen enligt

3 kap. 11 S gäller med karenslid, beräknas dock avgift enligt 2§ efter den lägre procentsats som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, myndighet fastställer med hänsyn till den inverkan undantagandet eller karenstiden bedömes fö på försäkringens utgifter. Influtna avgifter fördelas mellan de allmänna försäkringskassorna till täckande av deras utgifter under året för sjukförsäkringsförmåner, inberäknat de utgifter för läkemedel och kostnader enligt lagen (1974:525) om ersättning

4S'

Avgift till sjukförsäkringen enligt

1 § eller sjukförsäkringsavgift enligt

2 § skall utgå med åtta procent av det belopp, vara avgiften skall beräknas. För försäkrad som på grund av undantagande enligt 11 kap. 7§ ej omfattas av sjukpenningförsäkringen eller för vilken försäkringen enligt 3 kap. 11 § gäller med karenstid, beräknas dock avgift enligt 2 § efter den lägre procentsats som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, myndighet fastställer med hänsyn till den inverkan undantagandet eller karenstiden bedömes fö på försäkringens utgifter. Influtna avgifter fördelas mellan de allmänna försäkringskassorna till täckande av deras utgifter under året för sjukförsäkringsförmåner, inberäknat de utgifter för läkemedel och koslnaderenligl lagen (1974:525) om

fonden. I fråga om sådan arbetstagare hos redare som avses i I § första stycket lagen (1958:295) om sjömansskatt beräknas avgiften till sjukförsäkringen enligt procentsats som regeringen fastställer. Procentsatsen skall tor visst år utgöra bestämd andel av den i lorsta stycket angivna procentsat.sen. Nämnda andel skall svara mot förhållandel mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal för den 31 oktober under de tre år, soin närmast föregått det år då procentsatsen fasiställes. Hänsyn tages här\'id ej till fartyg med en bruttodräktighel understigande trehundra registerton. Procentsatsen beräknas med två decimaler.

SfU 1975:17

Nuvarande lydelse

för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m., som åvila kassorna, samt för förvaltning, till den del utgifterna icke täckas av statsbidrag enligt 7!;. Influtna avgifter skola även täcka de kostnader som under året uppkommit för centrala studiestödsnämnden i anledning av att aterbetalningspliktiga studiemedel, som belöpa på studerandes sjukperiod, enligt studiestödslagen (1973: 349) icke skola återbetalas, lill den del kostnaderna icke skola läckas med statliga medel enligt 7 § andra stycket. För reglering av över- och underskott skall finnas en fond, benämnd allmänna sjuk fö r -säkrings fonden. Regeringen fastställer grunderna tor överförandel av medel till och från fonden.

Föreslagen lydelse

eniättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m., som åvila kassorna, samt för förvaltning, till den del utgifterna icke läckas av statsbidrag enligt 7 §. Influtna avgifter skola även täcka de kostnader som under året uppkommit för centrala sludiesiödsnämnden i anledning av atl återbetalningspliktiga studiemedel, som belöpa på studerandes sjukperiod, enligt studiestödslagen (1973:349) icke skola återbetalas, till den del kostnaderna icke skola läckas med statliga medel enligt 7 § andra slyckel. För reglering av över- och underskoll skall finnas en fond, benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden. Regeringen fastställer grunderna för överförandet av medel till och från

7§'

Statsbidrag utgår för varje år med femton procent av allmän försäkringskassas utgifter för sjukförsäkringsförmåner, inberäknat de utgifter för läkemedel och kostnader enligt lagen (1974:525)om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m., som åvila kassan, samt för förvaltning.

Statliga medel utgår vidare för varje år med femton procent av de kostnader som underäret uppkommit för centrala studiestödsnämnden i anledning av att återbetalningspliktiga studiemedel, som belöpa på studerandes sjukperiod, enligt siudie-slödslagen (1973:349) icke skola återbetalas.

Statsbidrag utgår för varje år med en fjärdedel av allmän försäkringskassas utgifter för sjukförsäkringsförmåner, inberäknat de utgifter för läkemedel och kostnader enligt lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m., som åvila kassan, saml för förvaltning.

Statliga medel utgår vidare för varje år med en ftärdedel av de kostnader som imderåret uppkommit för centrala sludiesiödsnämnden i anledning av att ålerbetalningspliktiga studiemedel, som belöpa på studerandes sjukperiod, enligt studiestödslagen (1973:349) icke skola återbetalas.

SfU 1975:17 i

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring

Härigenom föreskrives att 38 § lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

38 §• I

Arbetsgivare eriägger för varje år försäkringsavgift enligt vad nedan sägs.

Avgift utgår å summan av vad arbetsgivaren under året utgivit till arbetstagare, som omfattas av obligatorisk försäkring enligt denna lag, såsom lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad.

Vid beräkning av avgifi skall hän- Vid beräkning av avgift skall hän-

syn icke lagas till arbetstagares lön i     syn icke tagas till arbetstagare, vars
vad den för år räknat överstiger sju och     lön under året understigit femhund
en halv gånger del vid årets ingång gäl-     ra kronor.
lande basbeloppet. Hänsyn skall ej
heller lagas till arbetstagare, vars lön
under året understigit   femhundra
kronor.                                                               '

Avgift eriägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för värd av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Avgift eriägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till hemmavarande barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen.

Denna lag träder i kraft den I januari 1976. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgift som belöper på lid före ikraftträdandet.

'Senaste lydelse 1974:791.

Nuvarande lydelse

Redareavgifi utgår för varje år å vad redaren sammanlagt under året utgivit i lön till sådana arbetstagare, som avses i 1 i; första stycket lagen dci: 16 maj I95S' (nr 295) om sjö-mansskaii.

Avgiften beräknas för varje redare ålöni penningar och naturaförmåner i form av kost eller bostad, sedan därifrån för varje arbetstagare dragils sådan del av lön. som för år räknat överstiger sju och en halv gånger det i I kap. 6 f lagen (1962:381)om allmän försäkring avsedda basbelopp som gäller vid årets ingång. Vid beräkningen skall bortses från arbetstagare, vars lön under året understigit femhundra kronor, och arbetstagare som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243)om yrkesskadeförsäkring.

Avgifi erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse lill den del lönen mols\'arar sjukpenning eller loriiklnipenning. som arbelsgivare äger upphäiM enligi bestämmelserna i 3 kap. 16 vi lagen om allmän för-s:ikiiiig .Avgift erlägges ej heller för

Föreslagen lydelse

2S'

Redareavgifi utgår för varje år å vad redaren sammanlagt under året utgivit i lön till sådana arbetstagare, som avses i I S lorsta stycket lagen (1958:295) om sjömansskall.

Avgifien beräknas för varje redare å lön i penningar och naturaförmåner i form av kost eller bostad. Vid beräkningen skall bort.ses från arbetstagare, vars lön under aret understigit femhundra kronor, och arbetstagare som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243)om yrkesskadeförsäkring.

Regeringen fastställer procentsats för redareavgifien med hänsyn till det avgiftsbehov som föranledes av de enligt 1 § bestämda eller eljest gällande grunderna för sjöfolks pensionering. Fastställd procenlsals får tillämpas tidigast för året näst efter det år varunder den fastställts.

Nuvarande lydelse

lön som arbetsgivare utgivit till hemmavarande barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej för ske vid inkomsttaxeringen.

Föreslagen lydelse

heller för lön som arbetsgivare utgivit till hemmavarande barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen.

2§'

Byggnadslbrskningsavgift utgår för kalenderår med .sex tiondels procent av den lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad, som arbetsgivare under året utgivit till arbetstagare, för vilken arbetsgivaren skall påföras avgift enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och vilken är alt hänföra till näringsgrenen byggnadsindustri i näringsgrensindelningen för yrkesskadestatistik.

Angående debitering och uppbörd av avgiften gäller vad därom särskilt är stadgat.

Vid beräkning av byggnadsforskningsavgift skall hänsyn icke tagas till arbetstagare, vars lön hos arbetsgivaren under året ej uppgått lill femhundra kronor, och ef heller till arbetstagares lön i vad lönen för dr räknat överstiger sju och en halv gånger det i 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring avsedda basbeloppet som gäller vid årets ingång.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen om allmän försäkring. Avgift eriägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till hemmavarande barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen.

Vid beräkning av byggnadslbrskningsavgift skall hänsyn icke tagas till arbetstagare, vars lön hos arbetsgivaren under året ej uppgått till femhundra kronor.

Avgift eriägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen (1962:381)oma\\-män försäkring. Avgift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till hemmavarande barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen.

SfU 1975:17 12

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:742) om lönegarantiavgift

Härigenom föreskrives att 2 § lagen (1970:742) om lönegarantiavgift skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§'

Arbetsgivare eriägger åriigen lönegarantiavgift med belopp som motsvarar en femtiondels procent av summan av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön till arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad eller, i fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring, annan ersättning för utfört arbete.

Vid beräkningen av avgiften tages Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagares lön eller icke hänsyn till arbetstagare, vars lön ersättning i vad den Jör år räknat över- under året understigit femhundra stiger sju och en halv gånger det vid kronor. Vidare bortses vid denna be-årets ingång gällande basbeloppet en- räkning från arbetstagare, som icke tigt tagen om altmän försäkring. Hän- är obligatoriskt försäkrad enligt la-syn tages ej heller //arbetstagare, vars gen (1954:243) om yrkesskadeförsäk-lön under året understigit lemhund- ring, om ej fall som avses i 3 kap. ra kronor. Vidare bortses vid denna 2 § andra stycket sista punkten jagen beräkning frän arbetstagare, som om allmän försäkring är för handen, icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, om ej fall som avses i 3 kap. 2 ij andra stycket sista punkten lagen om allmän försäkring är för handen.

Avgift eriägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen om allmän försäkring. Avgift eriägges ej heller för lön som arbelsgivare utgivit till hemmavarande barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifi som belöper på tid före ikraftträdandet.

' Senaste lydelse 1974:795.

3§'

Ai-betsgivare eriägger åriigen arbetarskyddsavgift med belopp som motsvarar en tiondels procent av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagares lön i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Hänsyn tages ej heller ////aibcisiagare, vars lön under året understigit femhundra kronor. Vidare bortses vid denna beräkning från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring.

Avgift eriägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse lill den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen om allmän försäkring. Avgift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till hemmavarande barn för arbete ulfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid in-komsiiaxeringen.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagare, vars lön under året understigit femhundra kronor. Vidare bortses vid.denna beräkning från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring.

Avgift eriägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av sjukt barn eller med 'anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 ;; lagen (1962:381)om all-. män försäkring. Avgift erlägges ej heller för lön som arbelsgivare utgivit till hemmavarande barn förarbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen.

SfU 1975:17 14

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:372) om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet

Härigenom föreskrives att 2 § lagen (1973:372) om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och del kontanta arbetsmarknadsstödet skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§'

Arbetsgivare eriägger åriigen arbetsgivaravgift med belopp som motsvarar fyra tiondels procent av summan av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön lill arbetstagare i pengar eller i naturaförmåner i form av kost eller bostad eller, i fall som avses i 3 kap. 2 § andra slyckel sista punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring, annan ersättning för utfört arbete.

Vid beräkningen av avgiften tages Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn lill arbetstagarens lön el- icke hänsyn till arbetstagare, vars lön ler ersättning i vad.den för år räknat under året understigit femhundra överstiger sjii och en halv gånger det vid kronor. Vidare bortses vid denna be-årets ingång gällande basbeloppet en- räkning från arbetstagare, som icke ligt lagen (1962:381) om allmän för- är obligatoriskt försäkrad enligt la-säkring. Hänsyn tages ej heller till ar- gen(1954:243)om yrkesskadeförsäk-betsiagare, vars lön under året un- ring, om ej fall soin avses i 3 kap. derstigit femhundra kronor. Vidare 2 § andra stycket sista punkten lagen bortses vid denna beräkning från ar- (1962:381) om allmän försäkring är betstagare, som icke är obligatoriskt Ibr handen, försäkrad enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, om ej fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring är för handen.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, .som arbetsgivare äger uppbära enligi bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Avgift erlägges ej heller för lön .som arbelsgivare utgivit till hemmavarande barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifi som belöper på tid före ikraftträdandet.

' Senaste lydelse 1974:797.

20 i;

Preliminär avgift för visst år skall Ulgå med belopp motsvarande arbetsgivarens under nästföregående år debiterade slutliga avgift. Äro de för utgiftsåret gällande procentsatserna för avgiftsuttaget enligt lagen om allmän försäkring högre eller lägre än procentsatserna för det år som den sålunda debiterade slutliga avgiften avser, skall hänsyn härtill tagas vid bestämmandet av den preliminära avgiften. Regeringen äger förordna att hänsyn skall tagas även till mera betydande ändring.som avgiftsunderlaget kan antagas komma alt undergå till följd av den allmänna löneutvecklingen.

Preliminär avgift för visst år skall utgå med belopp motsvarande arbetsgivarens under nästföregående år debiterade slutliga avgift. Äro de för utgiftsåret gällande procentsatserna för avgiftsuttaget högre eller lägre än procentsatserna för del år .som den sålunda debiterade slutliga avgiften avser eller ha avglftsbestäm-metserna undergått annan ändring av betydelse, skall hänsyn härtill tagas vid bestämmandel av den preliminära avgiften. Regeringen äger förordna alt hänsyn skall tagas även till mera betydande ändring, .som avgiftsunderlaget kan antagas komma att undergå till följd av den allmänna

löneutvecklingen.

Har slutlig avgift som avses i föregående stycke icke påförts arbetsgivaren, skall särskild beräkning ske av den preliminära avgiften. Därvid skall den preliminära avgiften bestämmas till belopp, vilket beräknas så nära som möjligt komma att motsvara den slutliga avgiften.

Särskild beräkning av preliminär avgift för visst år skall jämväl göras, därest det kan antagas, att den slutliga avgiften för samma år kommer att avvika från den i första stycket angivna slutliga avgiften med minst en femtedel av sistnämnda avgift. Särskild beräkning må ske även i annat fall än nyss är sagt, därest skillnaden mellan eljest utgående preliminär avgift och påräknelig slutlig avgift skulle bliva mer betydande eller annan särskild omständighet föreligger.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

'Lagen omtryckt 1974:938.

SfU 1975:17 16

9 Förslagtill

Lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt

bostadstillägg till folkpension

Härigenom föreskrives att 5 § Jagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunall bostadstillägg till folkpension' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Med årsinkomst avses i denna lag den inkomst, för år räknat, som någon kan antagas komma att åtnjuta under den närmaste tiden. Såsom inkomst räknas icke allmänt barnbidrag, folkpension, tilläggspension enligt lagen om allmän försäkring till den del pensionen föranlett minskning av pensionstillskott enligt 3§ lagen om pensionstillskott eller av barntillägg enligt 9 kap. I § sista stycket lagen om allmän försäkring, livränta som avses i 17 kap. 2 § nyssnämnda lag i vad den enligt samma lagrum avdragits från pension eller understöd som någon på grund av skyldskap eller svågeriag må vara föranledd att utgiva.

Vid uppskattning av förmögen- Vid uppskattning av förmögenhels avkastning skall denna höjas hels avkastning skall denna höjas med tio procent av det belopp, var- med tio procent av det belopp, varmed förmögenheten må överstiga med förmögenheten må överstiga för den som är gift'mon/se« kronor, för den som är gift sextiotusen kro-och för annan femtiotusen kronor. nor, och för annan sjuttiofemtusen

kronor.

Värdet av naturaförmåner skall uppskattas efter regler, som fastställas av regeringen.

Ifråga om makar skall årsinkomsten för envar av dem beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda årsinkomst och värdel av förmögenhet beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda förmögenhet.

Årsinkomst avrundas för envar pensionsberäitigad till närmaste hela tiotal kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

' Lagen omtryckt 1973:909. 'Senaste lydelse 1974:786.

16 §'

Bestämmelserna i tredje stycket punkterna 1-4 övergångsbestämmelserna till lagen den 5 maj 1960 (nr 99) angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering skola alltjämt äga motsvarande tillämpning. Dock skall beträffande änkepension efter man, som avlidit före den I juli 1960, i stället för 8 § första stycket lagen om folkpensionering i lagrummets lydelse före nämnda tidpunkt gälla, alt sådan pension minskas med en tredjedel av den pensionsberättigades årsinkomst i vad den må översliga tvåtusen kronor. Vid tillämpning i fall som nu sagts av 13§ 2 mom. sistnämnda lag skall ock procenttalet 20 utbytas mot 10 samt beloppet 20 000 kronor utbytas mot 50000 kronor.

Bestämmelserna i tredje stycket punkterna 1-4 övergångsbestämmelserna till lagen den 5 maj 1960 (nr 99) angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering skola alltjämt äga motsvarande tillämpning. Dock skall beträffande änkepension efter man, som avlidit före den 1 juli 1960, i stället för 8 § första stycket lagen om folkpensionering i lagrummets lydelse före nämnda tidpunkt gälla, att sådan pension minskas med en tredjedel av den pensionsberättigades årsinkomst i vad den må överstiga tvåtusen kronor. Vid tillämpning i fall som nu sagts av 13>; 2 niom. sistnämnda lag skall ock procenttalet 20 utbytas mot 10 saml beloppet 20 000 kronor utbytas mot 75 000 kronor.

SfU 1975:17 18

Motioner med anledning av propositionen 1975:92

Med anledning av propositionen 1975:92 har väckts följande motioner

1975:2106 av herr Bohman m, fi. (m) vari hemställs bl. a. alt riksdagen

1. beslutar att hos regeringen hemställa om förslag till åtgärder avsedda
alt begränsa de problem för vissa pensionärer, som de höjda taxeringsvärdena
kommer att medföra, i enlighet med vad som i motionen anförts,

2. avslår förslaget i propositionen om en höjning av arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen med 0,4 procentenheter och arbetsgivaravgiften för folkpensionering med 1,5 procjyenheter,

3. avslår förslaget i propositionen om all avveckla begränsningen för avgiftsunderiagei lill 7,5 gånger basbeloppet per årslön för socialförsäkringsavgifterna;

1975:2109 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs bl. a. atl riksdagen beslutar atl från skyldighet att betala de i propositionen föreslagna, av skatteomläggningen betingade, förhöjningarna av avgifter som skall betalas av arbetsgivare undanta kommuner och landsting;

1975:2110 av herrar Jonsson i Mora (fp) och Westberg i Ljusdal (fp) vari hemställs atl riksdagen begär förslag till höjning av de inkomstgränser vid vilka de kommunala bostadstilläggen m. m. för pensionärer börjar avtrappas;

1975:2111 av herrar Josefson (c) och Hallenius (c) vari hemställs att riksdagen vid sin behandling av propositionen 1975:92 hos regeringen begär att pensionsålderskommittén får i uppdrag att rned förtur framlägga förslag angående utformningen av regler om s. k. likställighelsavtal så att de kan tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1976;

1975:2117 av herr Ringaby m.fl. (m) vari hemställs alt riksdagen hos regeringen begär förslag till höstens riksmöte innebärande atl s. k. likställighelsavtal med avseende på uppdragsinkomster fr. o. m. år 1976 kan slutas också enbart om socialförsäkringsavgifterna tiU sjukförsäkringen och folkpensioneringen.

Av motionerna 2106 och 2109 behandlar socialförsäkringsulskottet endast ovan angivna yrkanden. Motionen 210fri övrigt behandlas av skatteutskottei, medan övriga yrkanden i motionen 2109 behandlas av skatteutskottet och socialutskottet.

Motion med anledning av propositionen 1975:36

Med anledning av den av socialförsäkringsutskottet i betänkande SfU 1975:16 behandlade propositionen 1975:36 med förslag till ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m. väcktes bl. a. en motion 1975:1974 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari yrkades bl. a. att socialförsäkrings-

SfU 1975:17 19

avgiften till sjukförsäkringen skulle höjas med 0,4 96 utöver i nämnda proposition förordade 0,6 %. Utskottet tillstyrkte bifall till propositionen och avstyrkte således bifall till motionen.

77// utskottet återförvisat ärende

Socialförsäkringsulskottet behandlade i sitt betänkande 1975:11 följande motioner, nämligen

motionen 1975:760 av herr Ringaby m. fl. (m) vari hemställs atl riksdagen

1. beslutar att egenföretagare som vid ingången av del år avgiftsberäkningen avser uppnått 65 års ålder från och med år 1975 befrias från socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen oavsett företagsform,

2. hos regeringen begär utredning och förslag syftande lill atl åldersgränsregler för socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen införs generellt i enlighet med vad i motionen anförts;

motionen 1975:1207 av herr Jonsson i Mora m. fl. (fp, c, m) vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att befria arbetsgivarna från att erlägga sjukförsäkringsavgift för arbetstagare som fyllt 67 år,

2. att samtidigt befria arbetsgivarna från att eriägga socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen för arbetstagare som fyllt 65 år;

motionen 1975:1209 av herr Josefson m. fl. (c) vari hemställsatl riksdagen hos regeringen begär utredning om införande av elt avgiftsfritt belopp i botlen av inkomsten vid beräkning av egenavgifter till socialförsäkringarna för egna företagare och fria yrkesutövare.

Med anledning av motionerna anförde utskottet följande.

Motionärerna i motionen 760 av herr Ringaby m. fl. (m) påtalar alt en egenföretagare som driver en rörelse i form av aktiebolag och därmed betraktas som sin egen arbetsgivare måste betala socialförsäkringsavgift på egen inkomst från detta företag oberoende av hur gammal han är men att han är befriad från avgift på samma inkomst efter 65 års ålder om han driver rörelsen som handelsbolag eller enskild firma. Enligt motionärernas mening bör egenföretagare som uppnått 65 års ålder vara befriade från skyldighet att eriägga socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen, oavsett företagsform, och motionärerna begär därför författningsändring av sådan innebörd att gälla fr. o. m. 1975. Samma åldersgräns bör - menar de - gälla generellt även i fråga om anställda, och de begär därför utredning om och förslag till en sådan generell åldersgräns. Herr Jonsson i Mora m. fi. (fp, c, m) framhåller i motionen 1207 att det är otillfredsställande atl en egenföretagares skyldighet att eriägga socialförsäkringsavgifi lill folkpensioneringen efter 65 års ålder - liksom hans skyldighet alt betala avgift till sjukförsäkringen efter 67 års ålder - skall vara beroende av i vilken form han bedriver sitt företag. Motionärerna pekar på atl avgift till tilläggspensioneringen inte tas ut av vare sig arbetsgivare eller egenföretagare om

SfU 1975:17 20

den försäkrade uppnått 65 års ålder. Nuvarande bestämmelser om avgiftsskyldighet för arbetsgivare rimmar också - menar de - illa med talet om förbättringar för äldre arbetstagare, efiersom arbetsgivarna till följd av de ständigt stigande avgifterna lill folkpensioneringen och sjukförsäkringen ofta inte har möjlighet all anlita den värdefulla arbetskraft som intresserade och arbetsdugliga äldre utgör. Motionärerna begär därför författningsändring av innebörd atl arbetsgivare inte skall behöva eriägga socialförsäkringsavgift lill folkpensioneringen för arbetstagare som fyllt 65 år och inte heller socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen för arbetstagare som fyllt 67 år.

Frågan om att avskaffa socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen för arbetstagare och egenföretagare som driver sin rörelse i form av aktiebolag och fyllt 65 år prövades av riksdagen år 1974. I samband därmed uttalade socialförsäkringsulskottet (SfU 1974:1)- med hänvisning till att i pensionsålderskommitténs uppdrag ingick alt utreda hela frågan* om utformningen av avgiftsreglerna inom den allmänna försäkringen - alt frågan om en övre åldersgräns för uttaget av socialförsäkringsavgift borde tas upp i del sammanhanget och ges en skyndsam lösning. Vad utskottet sålunda anfört gavs Kungl. Maj:l lill känna.

Utskottet vidhåller sin uppfattning alt de i motionerna aktualiserade frågorna bör prövas av pensionsålderskommittén och är därför inte berett all medverka till omedelbara lagändringar av den art som motionärerna avser. Med hänsyn till riksdagens uttalanden förra året kan det enligt utskottets mening förutsättas atl kommittén i sitt fortsatta arbete kommer atl ge frågan om en övre åldersgräns för uttag av socialförsäkringsavgifter hög prioritet. Med del anförda anser utskottet sig ha besvarat motionerna. .

Herr Josefson m. fl. (c) framhåller i motionen 1209 all de egenavgifter som egna företagare och fria yrkesutövare har att eriägga till socialförsäkringarna utgör en mycket tung ekonomisk börda, vilket bl. a. sammanhänger med atl avgifterna las ut på elt bruttobelopp under det atl vanlig inkomstskatt beräknas på inkomsten efter grundavdrag. Motionärerna erinrar om att egenföretagare och fria yrkesutövare fr. o. m. år 1975 är befriade från allmän arbetsgivaravgift på belopp som inte överstiger 10 000 kr. Enligt motionärernas mening bör elt liknande avgiftsfritt belopp införas också i fråga om egenföretagarnas och de fria yrkesutövarnas socialförsäkringsavgifter.

Även den nu berörda frågan prövades av riksdagen förra året. Med anledning av en motion med samma innehåll som motionen 1209 framhöll utskottet att det förelåg en avgörande skillriad mellan å en sidan den allmänna arbetsgivaravgiften och å andra sidan socialförsäkringsavgiflerna. Den förra hade karaktären av skall och borde därför kunna användas som ett medel atl stimulera förelagens bärkraft. Socialförsäkringsavgiflerna däremot hade tillkommit för alt bereda de försäkrade ett grundskydd vid bl. a. sjukdom och ålderdom, och detta grundskydd måste alla försäkrade vara med om alt betala. Selekliva åtgärder av den art motionärerna avsåg skulle jnnebära att man övervältrade kostnaderna för detta grundskydd på andra försäkrade. På grund härav avstyrkte utskottet bifall lill motionen, och riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

Av del anförda framgår atl utskottet anser alt del, med hänsyn inte minst till del berättigade kravet på likformighet i bestämmelserna mellan olika försäkrade när det gäller skyldighet all erlägga socialförsäkringsavgifter, kan finnas anledning atl införa en generell övre åldersgräns på sätt molionärerna i motionerna 760 och 1207 avser. Utskottet anser del däremot av rättviseskäl omotiverat alt differentiera avgifterna och avstyrker därför bifall till motionen 1209.

SfU 1975:17 21

Genom beslut den 2 april 1975 har kammaren beslutat återförvisa motionerna 1975:760,1975:1207och 1975:1209 till utskottet lorny handläggning i samband med behandlingen av propositionen 1975:92.

Utskottet

Inledning

1 propositionen 1975:36 - behandlad av socialförsäkringsulskottet i dess betänkande 1975:16 och tillstyrkt av utskoliei - har lagts fram förslag lill betydande utvidgningar av sjukförsäkringens ersättningsregler fr. o. m. den 1 januari 1976. Departementschefen uttalar i propositionen alt de nya bestämmelserna -jämte en konstaterad ökning av sjukfrekvensen - föranleder en höjning av socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen med 0,6 % från 7 lill 7,6 96.

I enlighet med den s. k. Haga Il-uppgörelsen mellan socialdemokraterna, folkpartiet och centerpartiet samt på grundval av 1972 års skatleutrednings delbetänkande (SOU 1974:103) Skatteomläggning 1976 läggs i propositionen 1975:92 fram förslag om en provisorisk skaltereform avseende 1976 års inkomster. Kostnaderna för skatteomläggningen beräknas uppgå till 6 200 milj. kr. Detta belopp skall finansieras - förutom genom en höjning av vissa punktskatter - genom en höjning av socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen med 0,4 96 och genom en höjning av socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen med 1,5 96 samt genom atl taket för avgiftsunderiagei las bort för andra socialförsäkringsavgifter än den till ATP. De i anslutning till skatteomläggningen föreslagna höjningarna av socialförsäkringsavgifterna och borttagandet av taket för avgiftsunderlaget beräknas sammanlagt ge staten en inkomstförstärkning med 4 130 milj. kr.

Den höjning av socialförsäkringsavgiften lill sjukförsäkringen till sammanlagt 8 96 som betingas av förslagen i propositionerna 1975:36 och 1975:92 ärförfattningsmässigl reglerad i sistnämnda proposition. Genom utvidgningen av avgiftsunderlaget och höjningen av avgifisprocenten för sjukförsäkringen beräknas 85 96 av sjukförsäkringens kostnader, inräknat kostnader för föräldraförsäkringen och den särskilda sjukförsäkringen för studerande med studiemedel, bli läckta genom socialförsäkringsavgifter från arbetsgivare och egenföretagare. Till följd härav ändras statsbidraget lill sjukförsäkringen från 25 96 lill 15 96 av kostnaderna fr. o. m. år 1976. Genom de nya finansieringsreglerna beräknas anslaget för bidrag lill sjukförsäkringen under budgetåret minska till 2 450 milj. kr.

För folkpensioneringen beräknas utvidgningen av avgiftsunderlaget och höjningen av avgiftsprocenten innebära alt ca 60 96 av folkpensionskostnaderna 1976 kommer atl läckas genom socialförsäkringsavgifter.

De i propositionen 1975:92 föreslagna åtgärderna på det skattepolitiska området behandlas av skatteutskottet i dess betänkande SkU 1975:25. .

SfU 1975:17 22

Socialförsäkringsulskottet behandlade i sitt belänkande 1975:11 tre motioner från riksdagens början nämligen 760, 1207 och 1209. Kammaren har genom beslut den 2 april 1975 återförvisat dessa motioner lill utskottet för behandling i samband med propositionen 1975:92. 1 det följande behandlar utskottet, förutom nämnda motioner, de delar av propositionen 1975:92 som hänvisats till utskottet och de motionsyrkanden vilka väckts i anslutning härtill.

Utskottet behandlar i detta sammanhang också den med anledning av propositionen 1975:36 väckta parlimotionen 1974 av herr Hermansson m. fl. (vpk) i vad den innehåller yrkande om höjning av socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen. Enligt yrkandet skall nämnda avgifi höjas till 8,4 96 i stället för i propositionen 1975:92 föreslagna 8 96.

Höjningarna av socialförsäkringsavgifterna och borttagandet ov avgiftsloket

I partimotionen 2106 av herr Bohman m.fl. (m) yrkas avslag på propositionen i vad den innehåller förslag om höjning av socialförsäkringsavgiflerna till sjukförsäkringen och folkpensioneringen med tillhopa 1,9 96 för att finansiera skalleomläggningen 1976 och om slopande av den övre gränsen i avgifisunderiaget för uttag av dessa avgifter. Motionärerna framhåller atl del måste anses principiellt felaktigt att socialförsäkringsavgifterna används för finansiering av åtgärder som saknar samband med socialförsäkringssystemet. Höjningarna avser inte en förbättring av socialförsäkringssystemet. Syftet med dem är i stället att ge staten inkomster. Borttagandet av avgiftstakel innebär - menar motionärerna - en kraftig marginalskattehöjning på extrainkomster för dem vars inkomster överstiger inkomsltaket. En person med en inkomst på 70 000 kr. får en marginalskatt på extrainkomster av annat förvärvsarbete än anställning om ca 85 96 och egenföretagare och fria yrkesutövare kommer - framhåller motionärerna - atl generellt drabbas av samma höga marginalskatt.

Herr Hermansson m. fl. (vpk) framhåller i motionen 2109 att höjningen av socialförsäkringsavgifterna, genom atl den drabbar också kommuner och landsting, kan komma alt ge utslag i höjda kommunalskatter. Motionärerna anser därför alt kommuner och landsting bör befrias från den höjning av socialförsäkringsavgifterna som föreslås i propositionen. De kostnader för skatteomläggningen som inte finansieras genom höjda socialförsäkringsav-gifier bör enligt motionärernas mening läckas genom höjningar av bolagsskatten och förmögenhetsskatten.

I motionerna 2111 av herrar Josefson och Hallenius (båda c) saml 2117 av herr Ringaby m. fi. (m) tas upp frågor rörande likställighelsavtal. Herrar Josefson och Hallenius framhåller sålunda att kontantersältning eller naturaförmåner för arbete som försäkrad utför för annans räkning ulan att vara anställd i dennes tjänst anses som inkomst av annat förvärvsarbete än anställning för såvitt inte likställighetsavtal träffats mellan den försäkrade

SfU 1975:17 23

och uppdragsgivaren. Om sådant avtal ingåtts är den senare skyldig att stå för avgiften. 1 annat fall skall avgiften eriäggas av den försäkrade. Motionärerna framhåller att frågan om skyldighet att eriägga socialförsäkringsavgift kommer att få särskild aktualitet i samband med att man tar bort avgiftstaket för egenavgifter. De anser det därför angeläget att pensionskommittén får i uppdrag att med förtur lägga fram förslag till utformning av bestämmelser angående s. k. likställighetsavtal. Liknande synpunkter har framförts i motionen 2117. Motionärerna i denna motion anvisar en lösning som går ut på att det skall vara möjligt alt fr. o. m. år 1976 sluta likställighetsavtal enbart i fråga om avgifterna lill sjukförsäkringen och folkpensioneringen.

Vad först angår frågan om avgiftsuttaget vill utskottet erinra om att utskottet i sitt betänkande SfU 1975:16 tillstyrkt regeringens förslag i pro-• positionen 1975:36 om en höjning av patientavgifterna inom den öppna sjukvården från 12 kr. till 15 kr. och vid lelefonrådfrågning från 5 kr. till 10 kr. Utskottet har alltså avstyrkt bifall till yrkandet i motionen 1974 om att nämnda patientavgifter skall bibehållas oförändrade. Utskottets ställningstagande lill nämnda proposition innebär att yrkandet i motionen 1974 om ytteriigare höjning av socialförsäkringsavgifien till sjukförsäkringen förfallit.

Del i propositionen 1975:92 framlagda förslaget till provisorisk skatteomläggning har tillkommit i syfte bl. a. atl möjliggöra reallöneökning för arbetslagarna ulan motsvarande ökning av bruttolönerna. Löntagarorganisationerna har vid överläggningar med regeringen förklarat sig beredda att i avtalsförhandlingarna för år 1976 beakta vad arbetsgivarna påförts i direkt höjda socialförsäkringsavgifter. På grund härav och då skatteutskottet i sitt belänkande 1975:25 i allt väsentligt tillstyrkt bifall till den skatteomläggning som föreslås i propositionen anser socialförsäkringsutskottet sig böra biträda förslaget om den höjning av avgiftsprocenten för socialförsäkringsavgifterna till sjukförsäkringen och folkpensioneringen som föranleds av nämnda skatteomläggning och förslaget om att avgiftstaket för socialförsäkringsavgifterna tas bort. Utskottet avstyrker alltså bifall till yrkandet i motionen 2106 om avslag på propositionen i denna del. Utskottet är inte heller berett biträda yrkandet i motionen 2109 om alt kommuner och landsting skall betala oförändrad avgift.

1 fråga om den i motionen 2111 och 2117 aktualiserade frågan om likställighetsavtal vill utskottet framhålla följande.

Likslällighetsavial innebär en överenskommelse om alt ersättning, som i och för sig är att anse som inkomst av annat förvärvsarbete än anställning, skall anses som inkomst av anställning. Om sådant avtal slutits betalar den som utger ersättningen arbetsgivaravgift för denna, och den försäkrade slipper därmed betala egenavgift.

Likställighelsavtal kan träffas antingen i fråga om ATP-avgift eller i fråga om såväl ATP-avgift som avgift lill sjukförsäkringen. Däremot kan sådant

SfU 1975:17 24

avtal inte avse enbart avgift lill sjukförsäkringen. Vare sig elt likställighetsavtal avser enbart ATP-avgift eller både denna avgift och avgiften till sjukförsäkringen, slipper den försäkrade betala egenavgift till folkpensioneringen. Å andra sidan finns del ingen möjlighet för utbetalaren att ta på sig avgiftsskyldighet för sjukförsäkringen och folkpensioneringen ulan att samtidigt åla sig att erlägga avgift till ATP. Av det anförda framgår att i de fall likställighetsavtal inte träffats, avgiftshöjningarna och slopandet av avgiftstakel kommer all innebära en ökad belastning för den försäkrade, medan i de fall likställighelsavtal slutits uppdragsgivaren kommer att fö motsvarande ökade belastning.

Även om socialförsäkringsavgifterna är avdragsgilla vid taxeringen vare sig det är uppdragsgivaren eller den försäkrade som eriägger avgiften vill utskottet inte bestrida all avgiftshöjningarna och slopandet av avgiftstakel kan komma att innebära problem i fråga om olika slags uppdragsinkomster som härrör från annat förvärvsarbete än anställning.

Som framhållits i propositionen tillhör reglerna för likställighetsavtal de frågor som skall prövas av pensionsålderskommittén - kommittén har numera antagit benämningen pensionskommittén. Enligt vad utskottet inhämtat avser kommittén att skyndsamt behandla de frågor som avser lik-ställighetsavtalen och att framlägga ett delbetänkande i ämnet redan till hösten. Härigenom får yrkandena i motionen 2111 och 2117 anses besvarade. De bör alltså inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

1 fråga om de till utskottet återförvisade motionerna 760, 1207 och 1209 har utskottet vid sin förnyade behandling av ärendet beslutat avge yttrande som är likalydande med utskottets yttrande i betänkandet 1975:11 (s. 19 och 20 ovan).

Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg

Utskottet har slutligen att ta ställning till yrkandena i motionerna 2106 och 2110. I den förra, partimotionen från m, begär motionärerna förslag lill åtgärder avsedda atl begränsa de problem för vissa pensionärer som de höjda taxeringsvärdena enligt motionärernas mening kan komma att medföra, och i den senare yrkar herrar Jonsson i Mora och Westberg i Ljusdal (båda fp) en höjning av de årsinkomstgränser vid vilka hustrulillägg och kommunall bostadstillägg skall reduceras; motionärerna framhåller alt dessa gränser, 2 000 kr. för ensam pensionär och 3 000 kr. för pensionärspar, fastställdes redan 1969 och att därefter basbeloppet höjts med över 3 000 kr. till följd av förändringar i levnadskostnadsindex.

Med anledning av dessa motionsyrkanden vill utskottet erinra om alt propositionen i fråga om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension innehåller förslag om att den skärpningsregel, enligt vilken f n. vid uppskattning av förmögenhetsavkaslning denna skall höjas med 10 96 av det belopp varmed förmögenheten överstiger 50 000 kr. för ogift pensionär

SfU 1975:17 25

och 80 000 kr. för makar tillsammans skall mildras redan fr. o. m. den 1 juli 1975 dvs. från den tidpunkt då de nya taxeringsvärdena börjar tillämpas vid pensionsberäkning. De nya bestämmelserna innebär atl det skärpnings-fria förmögenhetsbeloppet höjs till 75 000 kr. för ogift pensionär och lill 120 000 kr. för makar tillsammans. Höjningen av förmögenhetsgränserna är av generell natur och således likformig för faslighetsinnehav och förmögenhet som består av exempelvis banktillgodohavanden. Någon höjning av de årsinkomster som skall gälla vid inkomstprövning av hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg är enligt utskottets mening inte nu motiverad med hänsyn till att riksdagen så sent som i höstas och med verkan fr. o. m. den I januari i år beslutat att den reduklionsfaktor som skall tillämpas i fråga otn inkomster överstigande årsinkomstgränserna skall utgöra en tredjedel i stället för som tidigare hälften.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall lill berörda yrkande i motionen 2106 och till motionen 2110.

I årets budgetproposition 1975:1 bil. 7 punkt B 6 har för Bidrag till sjukförsäkringen tagits upp ett förslagsanslag av 2 760 milj. kr. Riksdagen har den 5 mars 1975 (SfU 1975:1; rskr 26) bifallit propositionen i denna del. I propositionen 1975:92 framhåller chefen för socialdepartementet att anslagsbehovet för nästkommande budgetår genom de nya finansieringsreglerna kommer att minska till 2 450 milj. kr. och han begär därför att riksdagen, med ändring av sitt tidigare beslut, skall lill Bidrag till sjukförsäkringen anvisa ett förslagsanslag motsvarande sistnämnda belopp. Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot den ändrade medelsanvisningen och tillstyrker därför propositionen i denna del. Mot de delar av propositionen som inte tagits upp till särskild behandling har utskottet inte heller något att erinra.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avgiftsprocent för uttag av avgift lill sjukförsäkringen att riksdagen med bifall till propositionen 1975:92 och med avslag på motionerna l975:1974och 1975:2106 båda i motsvarande del antar den i propositionen föreslagna lydelsen av 19 kap. 4 lagen om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring;

2. beträffande avgiftsprocent för uttag av avgift till folkpensioneringen samt avgiftstak att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionen 1975:2106 i motsvarande del antar den i propositionen föreslagna lydelsen av 19 kap. 1 och 4 a i;!; lagen om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring;

SfU 1975:17 26

3. beträffande befrielse från avgiftsskyldighet för kommuner och landsting alt riksdagen avslår motionen 1975:2109 i motsvarande del;

4. beträffande åldersgränsregler att riksdagen avslår motionerna 1975:760 och 1975:1207;

5. beträffande likställighetsavtal att riksdagen avslår motionerna 1975:2111 och 1975:2117;

6. beträffande avgiftsfritt botlenbelopp i vissa fall att riksdagen avslår motionen 1975:1209;

7. beträffande åtgärder för pensionärerna med anledning av 1975 års fastighetstaxering att riksdagen avslår motionen 1975:2106 i motsvarande del;

8. beträffande årsinkomstgränsen i fråga om rätten till kommunalt bostadstillägg m. m. all riksdagen avslår motionen 1975:2110;

9. att riksdagen antar de vid propositionen fogade förslagen till

a. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring i
den mån densamma inte behandlats under 1 och 2 ovan,

b. lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

c. lag om ändring i lagen (1961:300) om redareavgift för sjöfolks
pensionering,

d. lag om ändring i lagen (1960:77) om byggnadsforsknings-
avgift,

e. lag om ändring i lagen (1970:742) om lönegarantiavgift,

f. lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift,

g. lag om ändring i lagen (1973:372) om arbetsgivaravgift till
arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstö
det,

h. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring m. m., i. lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension, j. lagom ändring i lagen (1962:382) angående införande av lagen om allmän försäkring; 10. att riksdagen med ändring av sitt beslut den 5 mars 1975 till Bidrag till sfukförsäkringen för budgetåret 1975/76 anvisar ett förslagsanslag av 2 450 000 000 kr.

Stockholm den 29 april 1975

På socialförsäkringsutskoiiets vägnar TORSTEN FREDRIKSSON

SfU 1975:17 27

Näiyarande: herrar Fredriksson (s), Carisson i Vikmanshyttan* (c), Karlsson i Ronneby (s), fru Håvik (s), herrar Marcusson (s), Lindström (s), Fridolfsson (m), Nilsson i Kristianstad (s), Andersson i Nybro (c), Nilsson i Norrköping (s), Andersson i Edsbro (c), Nisser (m), fröken Rogestam (c), herrar Hagberg i Boriänge (vpk) och Weslberg i Ljusdal (fp).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

beträffande avgiftsprocent för uttag av avgift lill sjukförsäkringen 1. av herrar Fridolfsson (m) och Nisser (m) vilka ansett

dels alt del avsnitt av utskottets yttrande i tredje stycket på s. 23 som börjar med "På grund" och slutar med "oförändrad avgift." bort ha följande lydelse:

Trots detta och trots atl skatteutskottet i sitt betänkande 1975:25 i allt väsentligt tillstyrkt bifall till den i propositionen förslagna skatteomläggningen anser sig socialförsäkringsulskottet inte kunna biträda förslaget om höjning av avgiftsprocenten för socialförsäkringsavgiflerna lill sjukförsäkringen och folkpensioneringen som elt led i finansieringen av den i propositionen förordade skatteomläggningen. Inte heller då det gäller del föreslagna slopandet av avgiftstakel för socialförsäkringsavgiflerna kan utskottet biträda propositionen. Också i det fallet saknar åtgärden försäkrings-mässig anknytning och har endast karaktären av skattefinansiering. Som framhålls i motionen 2106 avser varken den föreslagna höjningen av socialförsäkringsavgifterna eller borttagandet av avgiftstaket en förbättring av socialförsäkringssystemet.

Om man effektuerar förslaget i propositionen kommer således de ifrågavarande avgifterna alt förlora sin speciella karaktär av socialförsäkringsavgifter. Ett borttagande av avgiftstakel skulle nämligen innebära alt socialförsäkringsavgifterna kom att utgå på inkomstdelar, där de inte är förenade med några sociala förmåner.

Utskottet delar alltså den i motionen framförda uppfattningen och motsätter sig att den logiska uppbyggnaden av reglerna för socialförsäkringsavgifterna helt omintetgörs, vilket dessvärre skulle bli följden av elt förverkligande av propositionen 92 i detta avseende.

Utskottet är medvetet om att ett finansieringsbehov kan uppkomma, i varje fall skenbart, om den i propositionen föreslagna skattesänkningen skall kunna föras i hamn utan särskild höjning av socialförsäkringsavgifterna och ulan slopande av avgiftstakel.

I propositionen las emellertid inte hänsyn lill bl. a. den automatiska skatteskärpning som penningvärdeförsämringen i kombination med skatteprogressionen kommer atl medföra och som kan beräknas motsvara en in-

SfU 1975:17 28

komslförslärkning med omkring 2,5 miljarder kronor. De inkomster om nära en miljard kronor som införandet av höjda och nya punktskatter den 1 juli i år - och i några fall redan tidigare - medför under första hälfien av budgetåret 1975/76 räknas i propositionen inte heller som finansierings-undertag lill skatteomläggningen. Detsamma gäller den extra utvidgning av skalteunderiaget som avtalsförhandlingarna medfört och kommer all medföra. Utskottet menar därför att de försäkringsmässiga principerna för ifrågavarande avgifter och avgiftstakel med fördel kan bibehållas då del från finansieringssynpunkt framstår helt överflödigt att göra ett sådant ingrepp i systemet som del i propositionen förordade.

Utskottet biträder således yrkandet i motionen 2106. Därmed tillgodoses också del i motionen 2109 framförda önskemålet alt kommuner och landsting skall betala oförändrad avgift.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till motionen 1975:2106 i motsvarande del saml med avslag på propositionen 1975:92 och motionen 1975:1974 i motsvarande del beslutar alt i 19 kap. 4 S första stycket lagen om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring ordet "åtta" skall bytas ut mot orden "sju och sex tiondels".;

2. av herr Hagberg i Boriänge (vpk) som - under förutsättning av riksdagens bifall lill reservationen 1 av herr Hagberg i Borlänge lill utskottets betänkande SfU 1975:16 med anledning av propositionen 1975:36 om ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen m. m. - anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med "Vad först" och slutar med "sjukförsäkringen förfallit." bort ha följande lydelse:

Utskottet har i sitt betänkande 1975:16 uttalat sin anslutning till den i motionen framförda uppfattningen atl socialförsäkringsavgiften lill sjukförsäkringen bör höjas med 0,4 % utöver vad som föreslagits i propositionen 1975:36. Vid sådant förhållande tillstyrker utskottet med anledning av nu förevarande proposition och med bifall lill motionen 1975:1974 i motsvarande del att socialförsäkringsavgiften höjs till 8,4 96 i stället för i propositionen föreslagna 8 %.

dels atl utskottet under 1 bort hemställa

alt riksdagen med bifall lill motionen 1975:1974 och med avslag på motionen 1975:2106 båda i motsvarande del samt med anledning av propositionen 1975:92 antar den i propositionen föreslagna lydelsen av 19 kap. 4 § lagen om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring med den ändringen att i första stycket ordet "åtta" byts ut mot orden "åtta och fyra tiondels";

beträffande avgiftsprocenl för uttag av avgifi lill folkpensioneringen saml avgiftstak

3. av herrar Fridolfsson (m) och Nisser (m) vilka under åberopande av utskottets motivering i reservationen 1 ansett att utskottet under 2 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till motionen 1975:2106 i motsvarande delar och med avslag på propositionen beslutar

dels all i 19 kap. 4a § första slyckel lagen om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring orden "sex och två" skall bytas ut mot orden "fyra och sju"

dels alt 19 kap. 1 § samma lag skall erhålla följande såsom reseiyanternas förslag betecknade lydelse:

19 kap. 1§

Arbetsgivare skall-- för tilläggspension

Avgift till------ utfört arbete.

Vid beräkning av avgift enligt denna paragraf skall hänsyn icke tagas lill arbetstagare, vars lön under året ej uppgått lill femhundra kronor och ej heller Ull arbetstagares lön eller ersättning i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Vad gäller sjukförsäkringen och folkpensioneringen skall vidare, där ej fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten är för handen, vid beräkning av avgift bortses från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen om yrkesskadeförsäkring. Såvitt angår försäkringen för tilläggspension skall bortses från arbetstagare, som vid årets ingång uppnått sextiofem års ålder, så ock från arbetstagare i fall då lön eller annan ersättning till honom antingen enligt 11 kap. 2 § tredje eller Oärde slyckel icke räknas så-

Avgift till------ samma resultat.

Vid beräkning av avgift enligt denna paragraf skall hänsyn icke tagas lill arbetstagare, vars lön under året ej uppgått lill femhundra kronor. Vad gäller sjukförsäkringen och folkpensioneringen skall vidare, där ej fall som avses i 3 kap. 2 S andra stycket sista punkten är för handen, vid beräkning av avgift bortses frän arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen om yrkesskadeförsäkring. Såviii angår försäkringen för tilläggspension skall hänsyn icke tagas till arbetstagares lön eller ersättning i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger del vid årets ingång gällande basbeloppet. Såvitt angår försäkringen för tilläggspension skall vidare bortses från arbetstagare, som vid årets ingång uppnått sexiiofem års ålder, så ock från arbetstagare i fall då lön eller annan ersättning till honom antingen enligt

SfU 1975:17 30

Regeringens förslag Reservanternas förslag

11 kap. 2 § tredje eller fjärde slyckel     som inkomst av anställning eller, om
icke räknas såsom inkomst av an-     arbetslagaren icke är svensk med-
ställning eller, om arbetstagaren icke     borgare och ej heller är bosatt här-
är svensk medborgare och ej heller     slädes, avser arbete utom riket,
är bosatt härslädes, avser arbete
utom riket.
Avgifi----- vid inkomsttaxeringen.

beträffande befrielse från avgifisskyldighet för kommuner och landsting

4. av herr Hagberg i Boriänge (vpk) som anser

dels alt det avsnitt av utskottets yttrande i tredje stycket på s. 23 som börjar med "Utskottet är" och slutar med "oförändrad avgift." bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motionen 1975:2109 framförda uppfattningen atl kommuner och landsting bör befrias från den i propositionen föreslagna höjningen av socialförsäkringsavgifterna. I motionen framhålles alt arbetsgivaravgiften skulle vara alt föredra, men motionärerna utvecklar samtidigt synpunkter på en mera ändamålsenlig lösning på problemet företags- och bolagsbeskaltning. Kommuner och landsting bör enligt motionärernas mening helt befrias från arbetsgivaravgifter. I det aktuella sammanhanget begränsar sig motionärerna till alt yrka all kommuner och landsting befrias från de föreslagna höjningarna. Utskottet ansluter sig till motionsyrkandets begränsning till atl kommuner och landsting erhåller befrielse från de föreslagna höjningarna.

dels atl utskottet under 3 bort hemställa

all riksdagen med anledning av motionen 1975:2109 i motsvarande del uttalar alt kommuner och landsting bör undanlas från de föreslagna höjningarna av socialförsäkringsavgifterna;

beträffande likställighelsavtal

5. av herrar Fridolfsson (m) och Nisser (m) vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande i tredje stycket på s. 24 som börjar med "Härigenom får" och slutar med "riksdagens åtgärd." bort ha följande lydelse:

Utskottet förutsätter atl utredningsbetänkandet läggs så tidigt att proposition i ämnet, efter vederböriig remissbehandling, kan föreläggas riksmötet i höst. Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen lill känna.

dels alt utskottet under 5 bort hemställa

atl riksdagen med bifall till motionerna 1975:2111 och 1975:2117 ger regeringen till känna vad utskottet anfört;

SfU 1975:17 31

beträffande avgiftsfritt botlenbelopp i vissa fall

6. av herrar Carlsson i Vikmanshyttan (c), Andersson i Nybro (c), Andersson
i Edsbro (c) och fröken Rogestam (c) vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med "1 fråga" och slutar med "20 ovan)." bort ha följande lydelse:

1 fråga om de till utskottet återförvisade motionerna 760 och 1207 har utskottet vid sin förnyade behandling av ärendet beslutat avge yttrande som är likalydande med utskottets yttrande i betänkandet 1975:11 (s. 19 och 20 ovan).

Beträffande den återförvisade motionen 1209 har utskottet beslutat avge följande yttrande:

Socialförsäkringsavgifterna lill folkpensioneringen och sjukförsäkringen har höjts avsevärt under senare år. 1 år skall företagen betala en avgift till folkpensioneringen som uppgår till 4,2 96 av avgiftsunderiagei. Enligt tidigare riksdagsbeslut höjs avgiften nästa år till 4,7 %. Avgiften lill sjukförsäkringen utgör för 1975 7 96 av avgiftsunderiagei.

Socialförsäkringsavgifterna innebär redan nu en väsentlig belastning för i synnerhet egenföretagarna och de fria yrkesutövarna. Med den höjning av avgifterna som behandlas i delta belänkande kommer svårigheterna för dessa kategorier avgiflspliktiga att bli ytteriigare starkt markerade.

Utskottet vill erinra om atl allmän arbetsgivaravgift inte tas ut på de första 10 000 kronorna av avgiftsunderiagei och att den avgiftsfria delen av egenföretagarnas inkomster nu föresläs höjd lill 18 000 kr.

Med den storlek som avgifterna till socialförsäkringen fått blir dessa för dem som har låga inkomster ytterst kännbara, enär avgiftsuttaget sker utan något avgiftsfritt bottenbelopp.

Vid skatteuttag finns ett grundavdrag och vid eriäggande av allmän arbetsgivaravgift en avgiftsfri del. Starka skäl talar också för alt elt avgiftsfritt bottenbelopp införs för egenavgifterna till socialförsäkringen för att man skall erhålla nödvändiga lättnader i skatte-och avgiftsuttagen för den berörda gruppen inkomsttagare.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

all riksdagen med bifall till motionen 1975:1209 hos regeringen begär utredning av frågan om ett avgiftsfritt botlenbelopp vid beräkning av egenföretagares och fria yrkesutövares egenavgifter till socialförsäkringarna;

beträffande åtgärder för pensionärerna med anledning av 1975 års fastighetstaxering

7. av herrar Fridolfsson (m) och Nisser (m) vilka anser

dels att del avsnitt av utskottets yttrande i första stycket på s. 25 som börjar med "Någon höjning" och slutar med "motionen 2110." bort ha följande lydelse:

SfU 1975:17 32

Utskottet vill emellertid peka på en egenhet i de regler som tillämpas vid prövningen av rätten till kommunalt bostadstillägg för pensionärer som måste anses uppenbart inkonsekvent och ekonomiskt försvårande för ifrågavarande grupp av egnahemsägare: Avkastningen av taxerade faslighets-värden inom deskärpningsfria förmögenhetsbeloppen beräknas lill 2 % men därutöver till minst 12 %. När skärpning inträder tillämpas således den i sammanhanget generella regeln, medan dessförinnan samma procentsats gäller som vid beskattning av faslighet. Denna läggs sedan ovanpå skärpningens 10 96.

Enligt utskottets mening kan del inte vara rimligt alt fastighet skall anses avkasta del sexdubbla eller mer till den del åsätt taxeringsvärde överstiger ett visst och mot bakgrund av den senaste taxeringen t. o. m. synneriigen lågt belopp. Ulskotlel anser alt förmögenhetsavkaslning av fastighet i konsekvensens och rättvisans namn alltid borde beräknas efter de regler som skattelagstiftningen föreskriver, alltså även vid bedömningen av rälien till kommunalt bostadstillägg för pensionärer. Ett sådant arrangemang skulle på intet sätt hindra att avkastning av annat kapital än fastighet kunde beräknas för sig enligt nuvarande regler.

Oavsett alt skattefrågor faller utanför socialförsäkringsutskotteis kompetensområde vill utskottet här uttala den meningen atl det även då det gäller skattereglerna finns anledning att se över möjligheterna till förbättringar av de egnahemsägande pensionärernas villkor. För åtskilliga kommer nämligen kommunall bostadstillägg inte alls eller endast i oväsentlig utsträckning i fråga beroende på att de kommunalt bestämda högstabeloppen på många håll är relativt små och/eller på alt åsatta taxeringsvärden kommit att bli exceptionellt höga som en direkt följd av uppskruvade markvärden. Särskilt i hårt exploaterade områden är det senare förhållandet för handen.. Där har den äldre bebyggelsen, där företrädesvis pensionärer residerar, kommit alt värderas upp till orimligt höga nivåer. Följden har blivit en mycket påtaglig skärpning av beskattningen för från förvärvslivet utestängda, äldre människor i små ekonomiska omständigheter.

Utskottet delar den i motionen 2106 framförda meningen att man inte kan acceptera atl äldre människor tvingas sälja sina egna hem eller sommarstugor på grund av värdehöjningar som fastighetstaxeringarna medför. 1 likhet med motionärerna menar utskottet att regeringen bör föreslå sådana åtgärder som begränsar de ekonomiskt menliga effekter som åtskilliga pensionärer drabbas av då de påförs en fikliv inkomst genom upptaxering av det egna hemmet eller egna sommarstugan. En slutsats som ligger nära till hands mot bakgrund av vad utskottet här anfört i frågan är att förslaget torde behöva utmynna i förändringar i såväl skatte- som socialförsäkringslagstiftningen.

Någon sådan höjning av de årsinkomster som skall gälla vid inkomstprövning av huslrutillägg och kommunall bostadstillägg och som föreslås i motionen 2110 är enligt utskottets mening inte nu motiverad med hänsyn

SfU 1975:17 33

till att riksdagen så sent som i höstas och med verkan fr. o. m. den 1 januari i år beslutat att den reduklionsfaktor som skall tillämpas i fråga om inkomster överstigande inkomstgränserna skall utgöra en tredjedel i stället för som tidigare hälfien. Utskottet avstyrker därför bifall till sistnämnda motion.

dels att utskottet under 7 bort hemställa:

alt riksdagen med anledning av motionen 1975:2106 i motsvarande del ger regeringen lill känna vad utskottet anfört;

Särskilda yttranden

beträffande avgiftsfritt bottenbelopp i vissa fall

1. av herrar Fridolfsson (m) och Nisser (m) vilka anför:

I den till socialförsäkringsutskotteis betänkande 1975:11 fogade reservationen förordade vi utredning av frågan om ett avgiftsfritt bottenbelopp vid beräkning av egenföretagares och fria yrkesutövares egenavgifter. Som framgår av socialförsäkringsutskottets nu föreliggande betänkande har ärendet av riksdagen återremitterats till utskottet för behandling i anslutning till handläggningen av propositionen 92.

I denna proposition föreslås bl. a. borttagande av taket för socialförsäkringsavgifterna, mot vilket vi reserverar oss och vi yrkar i stället bifall till motionen 2106 av herr Bohman m. fl. i motsvarande del.

Vi har i delta sammanhang inte reserverat oss för utredning angående ett avgiftsfritt bottenbelopp för egenföretagare och fria yrkesutövare. Orsaken är att vi, sedan en ny komponent tillförts genom propositionens förslag om borttagande av taket för försäkringsavgifterna, av finansiella skäl tvingas prioritera.

2. av herr Westberg i Ljusdal (fp) som anför:

De betydelsefulla frågorna rörande socialförsäkringsavgifternas framtida utformning tillhör pensionskommitténs uppdrag. Sedan denna kommitté nu slutfört sina utredningar rörande sänkt och röriig pensionsålder är den sysselsatt med utredningsarbete rörande bl. a. socialförsäkringsavgifterna. 1 detta arbete torde också ingå de spörsmål som aktualiseras i motionerna 760, 1207 och 1209 rörande åldersgränser och avgiftsunderlag m. m. Med hänsyn härtill finner jag det inte erforderiigt att nu begära särskild utredning.

Jag vill emellertid framhålla betydelsen av atl pågående utredningsarbete fullföljs skyndsamt. Flera problem rörande socialförsäkringsavgifternas framtida utformning för arbetsgivare, egenföretagare och löntagare har fått särskild betydelse genom de förändringar som under senare år gjorts av avgifternas nivå och konstruktion och en snabb översyn av gällande reglerar nödvändig.