Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 17

SfU 1975:17

Nr 17

Socialförsäkringsutskottets betänkande med anledning av propositionen
1975:92 om sänkning av den statliga inkomstskatten m. m.,
såvitt nu är i fråga, jämte motioner

Inledning

1 detta betänkande behandlar utskottet dels de delar av propositionen
1975:92 som hänvisats till utskottet, dels motionerna 1975:760, 1975:1207
och 1975:1209, vilka genom beslut av kammaren den 2 april 1975 återförvisats
till utskottet för ny handläggning i samband med behandlingen
av propositionen 1975:92. Slutligen tar utskottet till behandling upp den
med anledning av propositionen 1975:36 väckta motionen 1975:1974 i vad
den innehåller yrkande om höjning av socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen
med 0,4 % utöver den höjning om 0,6 % som förordats i nämnda
proposition. Yrkandet avser höjning av denna avgift med 8,4 % i stället
för i propositionen 1975:92 föreslagna 8 %.

Propositionen

I propositionen 1975:92 har regeringen (socialdepartementet) föreslagit
riksdagen

dels att anta i propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

3. lag om ändring i lagen (1961:300) om redareavgift för sjöfolks pensionering,

4. lag om ändring i lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift,

5. lag om ändring i lagen (1970:742) om lönegarantiavgift,

6. lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift,

7. lag om ändring i lagen (1973:372) om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen
och det kontanta arbetsmarknadsstödet,

8. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt
lagen om allmän försäkring, m. m.,

9. lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg till folkpension,

10. lag om ändring i lagen (1962:382) angående införande av lagen om
allmän försäkring,

dels att - med ändring av sitt beslut den 5 mars 1975 - till Bidrag till
sjukförsäkringen för budgetåret 1975/76 anvisa ett förslagsanslag av
2 450 000 000 kr.

1 Riksdagen 1975. 11 sami. Nr 17

SfU 1975:17

I propositionen läggs fram förslag till skatteomläggning m. m. för år 1976.

På inkomstskatteområdet innebär förslaget bl. a. att såväl låginkomsttagarna
som de stora grupperna i de vanligaste inkomstlägena får sänkt skatt
jämfört med vad som gäller för innevarande år. Reformen finansieras genom
höjda socialförsäkringsavgifter och genom höjning av vissa punktskatter.
Förslaget i finansieringsfrågan innebär bl. a. att socialförsäkringsavgifterna
höjs, till folkpensioneringen med 1,5 % och till sjukförsäkringen med 0,4 96.
Samtidigt avvecklas den nuvarande begränsningen av avgiftsunderlaget till
7,5 gånger basbeloppet, det s. k. beloppstaket, i fråga om alla socialförsäkringsavgifter
med undantag för ATP-avgiften. Chefen för socialdepartementet
har i propositionen 1975:36 om ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen
förordat att avgiften till sjukförsäkringen härutöver höjs med
0,6 96. Även denna höjning är författningsmässigt reglerad i propositionen
1975:92. Den sammanlagda höjningen av socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen
uppgår enligt denna proposition således till 1 96. Propositionen
1975:36 har utskottet behandlat i sitt betänkande 1975:16.

I propositionen 1975:92 föreslås vidare en uppmjukning av den bestämmelse
i lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg enligt vilken
f. n. vid uppskattning av förmögenhetsavkastning denna skall höjas med
10 96 av det belopp varmed förmögenheten överstiger 50 000 kr. för ogift
pensionär och 80 000 kr. för makar tillsammans. Dessa belopp höjs till 75 000
kr. resp. 120 000 kr.

Socialförsäkringsutskottet behandlar propositionen såvitt avser bilaga 2.
Propositionen i övrigt behandlas av skatteutskottet i dess betänkande
1975:25.

De i propositionen intagna författningsförslag vilka hänvisats till socialförsäkringsutskottet
är följande.

SfU 1975:17

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrives att 19 kap. 1, 3-4a och 7 S§ lagen (1962:381) om
allmän försäkring1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 kap.
lii2

Arbetsgivare skall enligt vad nedan sägs för varje år erlägga socialförsäkringsavgift
till sjukförsäkringen, folkpensioneringen och försäkringen för
tilläggspension.

Avgift till sjukförsäkringen och till folkpensioneringen utgår å summan
av vad arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i penningar
eller naturaförmåner i form av kost eller bostad utgivit såsom lön eller,
där fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten är för handen,
annan ersättning för utfört arbete.

Avgift till försäkringen för tilläggspension utgår å summan av vad arbetsgivaren
under året till arbetstagare hos honom i penningar eller naturaförmåner
i form av kost eller bostad utgivit såsom lön eller, där fall
som avses i 11 kap. 2 § andra stycket är för handen, annan ersättning för
utfört arbete, sedan från nämnda summa dragits ett belopp motsvarande
det vid årets ingång gällande basbeloppet multiplicerat med det beräknade
genomsnittliga antalet arbetstagare hos arbetsgivaren under året. Härvid skall
arbetstagare, som under hela året varit anställd med full arbetstid, räknas
såsom en arbetstagare och arbetstagare, som under året varit anställd i mindre
omfattning, medräknas i motsvarande mån. Det antal arbetstimmar per
år som i allmänhet skall anses motsvara full arbetstid fastställes av regeringen
efter förslag av riksförsäkringsverket. Genomsnittliga antalet arbetstagare
beräknas med en decimal. Om särskilda skäl föranleda därtill, må avgift
beräknas på sätt som avviker från vad nu stadgats men som giver i huvudsak
samma resultat.

Vid beräkning av avgift enligt Vid beräkning av avgift enligt
denna paragraf skall hänsyn icke ta- denna paragraf skall hänsyn icke tagas
till arbetstagare, vars lön under gas till arbetstagare, vars lön under

året ej uppgått till femhundra kronor året ej uppgått till femhundra kro och

ej heller till arbetstagares lön eller nor. Vad gäller sjukförsäkringen och

1 Lagen omtryckt 1973:908.
! Senaste lydelse 1974:790.

1* Riksdagen 1975. 11 sami. Nr 17

SfU 1975:17

Nuvarande lydelse

ersättning i vad den för år räknat överstiger
^ju och en halv gånger det vid årets
ingång gällande basbeloppet. Vad gäller
sjukförsäkringen och folkpensioneringen
skall vidare, där ej fall som
avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista
punkten är för handen, vid beräkning
av avgift bortses från arbetstagare,
som icke är obligatoriskt försäkrad
enligt lagen om yrkesskadeförsäkring.
Såvitt angår försäkringen
för tilläggspension skall bortses från
arbetstagare, som vid årets ingång
uppnått sextiofem års ålder, så ock
från arbetstagare i fall då lön eller
annan ersättning till honom antingen
enligt 11 kap. 2 § tredje eller fjärde
stycket icke räknas såsom inkomst
av anställning eller, om arbetstagaren
icke är svensk medborgare
och ej heller är bosatt härstädes,
avser arbete utom riket.

Föreslagen lydelse

folkpensioneringen skall vidare, där
ej fall som avses i 3 kap. 2 § andra
stycket sista punkten är för handen,
vid beräkning av avgift bortses från
arbetstagare, som icke är obligatoriskt
försäkrad enligt lagen om yrkesskadeförsäkring.
Såvitt angår försäkringen
för tilläggspension skall
hänsyn icke tagas till arbetstagares lön
eller ersättning i vad den Jör år räknat
överstiger s/u och en halv gånger det vid
årets ingång gällande basbeloppet. Såvitt
angår försäkringen Jör tilläggspension
skall vidare bortses från arbetstagare,
som vid årets ingång uppnått
sextiofem års ålder, så ock från arbetstagare
i fall då lön eller annan
ersättning till honom antingen enligt
11 kap. 2 § tredje eller fjärde stycket
icke räknas såsom inkomst av anställning
eller, om arbetstagaren icke
är svensk medborgare och ej heller
är bosatt härstädes, avser arbete

utom riket.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för
vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen
motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära
enligt 3 kap. 16 §. Avgift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit
till hemmavarande barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de
fäll avdrag för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen.

3 §

Försäkrad, som vid utgången av visst år är inskriven hos allmän försäkringskassa,
skall för nämnda år erläggas o c ialförsäkringsavgift
till folkpensioneringen under förutsättning att han under året
haft inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 §. Avgift erlägges dock
ej av den som vid årets ingång uppnått sextiofem års ålder och ej heller
av den som för december månad samma åt åtnjutit ålderspension eller förtidspension
enligt denna lag.

Vid beräkning av avgift enligt för- Vid beräkning av avgift enligt första
stycket tages icke hänsyn till in- sta stycket tages icke hänsyn till inkomst
som för år räknat ej uppgått komst som för år räknat ej uppgått

SfU 1975:17

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

till femhundra kronor eller tillden de! till femhundra kronor.
den överstiger sju och en halv gånger
det vid årets ingång gällande basbeloppet.
Har den försäkrade haft inkomst
såväl av anställning som av annat förvärvsarbete,
tages icke hänsyn till sistnämnda
inkomst till den del summan
av inkomsterna överstiger sju och en
halv gånger det vid årets ingång gällan -de basbeloppet.

Försäkrad, för vilken för visst år fastställts penionsgrundande inkomst
på grundval av inkomst av annat förvärvsarbete, skall för nämnda år erlägga
tilläggspensionsavgift å den pensionsgrundande inkomsten, i vad
denna härrör från inkomst av annat förvärvsarbete.

Avgift erlägges icke för inkomst, som avses i 11 kap. 3 § första stycket

d).

4S’

Avgift till sjukförsäkringen enligt

1 § eller sjukförsäkringsavgift enligt

2 § skall utgå med sju procent av det
belopp, varå avgiften skall beräknas.
För försäkrad som på grund av
undantagande enligt 11 kap. 7 § ej
omfattas av sjukpenningförsäkringen
eller för vilken försäkringen enligt

3 kap. 11 § gäller med karenstid, beräknas
dock avgift enligt 2 § efter
den lägre procentsats som regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande,
myndighet fastställer med hänsyn
till den inverkan undantagandet
eller karenstiden bedömes få på försäkringens
utgifter. Influtna avgifter
fördelas mellan de allmänna försäkringskassorna
till täckande av deras
utgifter under året för sjukförsäkringsförmåner,
inberäknat de utgifter
för läkemedel och kostnader enligt
lagen (1974:525) om ersättning

Avgift till sjukförsäkringen enligt

1 § eller sjukförsäkringsavgift enligt

2 § skall utgå med åtta procent av
det belopp, varå avgiften skall beräknas.
För försäkrad som på grund
av undantagande enligt 11 kap. 7 §
ej omfattas av sjukpenningförsäkringen
eller för vilken försäkringen
enligt 3 kap. 11 § gäller med karenstid,
beräknas dock avgift enligt 2 §
efter den lägre procentsats som regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande,
myndighet fastställer
med hänsyn till den inverkan
undantagandet eller karenstiden bedömes
få på försäkringens utgifter.
Influtna avgifter fördelas mellan de
allmänna försäkringskassorna till
täckande av deras utgifter under året
för sjukförsäkringsförmåner, inberäknat
de utgifter för läkemedel och
kostnader enligt lagen (1974:525) om

'Senaste lydelse 1974:977.

SfU 1975:17

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

tor viss födelsekontrollerande verksamhet
m. m., som åvila kassorna,
samt för förvaltning, till den del utgifterna
icke täckas av statsbidrag
enligt 7 §. Influtna avgifter skola
även täcka de kostnader som under
året uppkommit för centrala studiestödsnämnden
i anledning av att
återbetalningspliktiga studiemedel,
som belöpa på studerandes sjukperiod,
enligt studiestödslagen (1973:
349) icke skola återbetalas, till den
del kostnaderna icke skola täckas
med statliga medel enligt 7 § andra
stycket. För reglering av över- och
underskott skall finnas en fond, benämnd
allmänna sjukförsäkringsfonden.
Regeringen
fastställer grunderna för överförandet
av medel till och från fonden.

ersättning för viss födelsekontrollerande
verksamhet m. m., som åvila
kassorna, samt för förvaltning, till
den del utgifterna icke täckas av
statsbidrag enligt 7 §. Influtna avgifter
skola även täcka de kostnader
som under året uppkommit för centrala
studiestödsnämnden i anledning
av att återbetalningspliktiga
studiemedel, som belöpa på studerandes
sjukperiod, enligt studiestödslagen
(1973:349) icke skola återbetalas,
till den del kostnaderna icke
skola täckas med statliga medel enligt
7 § andra stycket. För reglering
av över- och underskott skall finnas
en fond, benämnd allmänna
sjukförsäkringsfonden.
Regeringen fastställer grunderna för
överförandet av medel till och från

fonden.

I fråga om sådan arbetstagare hos redare som avses i 1 § första stycket
lagen (1958:295) om sjömansskatt beräknas avgiften till sjukförsäkringen
enligt procentsats som regeringen fastställer. Procentsatsen skall för visst
år utgöra bestämd andel av den i första stycket angivna procentsatsen. Nämnda
andel skall svara mot förhållandet mellan antalet svenska sjömän och
hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal för den 31 oktober
under de tre år, som närmast föregått det år då procentsatsen fastställes.
Hänsyn tages härvid ej till fartyg med en bruttodräktighet understigande
trehundra registerton. Procentsatsen beräknas med två decimaler.

Avgift till folkpensioneringen enligt
1 eller 3 § skall utgå med fyra
och sju tiondels procent av det belopp,
på vilket avgiften skall beräknas.
I fråga om sådan arbetstagare
hos redare som avses i 1 § första
stycket lagen (1958:295) om sjömansskatt
beräknas dock avgiften

§4

Avgift till folkpensioneringen enligt
1 eller 3 $ skall utgå med sex och
två tiondels procent av det belopp,
på vilket avgiften skall beräknas. I
fråga om sådan arbetstagare hos redare
som avses i 1 $ första stycket
lagen (1958:295) om sjömansskatt
beräknas dock avgiften efter den läg -

‘ Senaste lydelse 1974:784.

SfU 1975:17

Nuvarande lydelse

efter den lägre procentsats som regeringen
fastställer med motsvarande
tillämpning av 4 § andra stycket.
Avgifterna tillföras staten.

Föreslagen lydelse

re procentsats som regeringen fastställer
med motsvarande tillämpning
av 4 § andra stycket. Avgifterna
tillföras staten.

Statsbidrag utgår för varje år
med en fjärdedel av allmän försäkringskassas
utgifter för sjukförsäkringsförmåner,
inberäknat de utgifter
för läkemedel och kostnader enligt
lagen (1974:525) om ersättning
för viss födelsekontrollerande verksamhet
m. m., som åvila kassan,
samt för förvaltning.

Statliga medel utgår vidare för varje
år med en fjärdedel av de kostnadersom
underåret uppkommit för
centrala studiestödsnämnden i anledning
av att återbetalningspliktiga
studiemedel, som belöpa på studerandes
sjukperiod, enligt studiestödslagen
(1973:349) icke skola återbetalas.

7 §5

Statsbidrag utgår för varje år
med femton procent av allmän försäkringskassas
utgifter för sjukförsäkringsförmåner,
inberäknat de utgifter
för läkemedel och kostnader
enligt lagen (1974:525)om ersättning
för viss födelsekontrollerande verksamhet
m. m., som åvila kassan,
samt för förvaltning.

Statliga medel utgår vidare för varje
år med femton procent av de kostnader
som under året uppkommit för
centrala studiestödsnämnden i anledning
av att återbetalningspliktiga
studiemedel, som belöpa på studerandes
sjukperiod, enligt studiestödslagen
(1973:349) icke skola återbetalas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om avgift och statsbidrag som belöper på tid före ikraftträdandet.

‘Senaste lydelse 1974:977.

SfU 1975:17

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring

Härigenom föreskrives att 38 § lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

38 §'

Arbetsgivare erlägger för varje år försäkringsavgift enligt vad nedan sägs.

Avgift utgår å summan av vad arbetsgivaren under året utgivit till arbetstagare,
som omfattas av obligatorisk försäkring enligt denna lag, såsom
lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad.

Vid beräkning av avgift skall hän- Vid beräkning av avgift skall hänsyn
icke tagas till arbetstagares lön i syn icke tagas till arbetstagare, vars

vad den för år räknat överstiger sju och lön under året understigit femhund en

halv gånger det vid årets ingång gäl- ra kronor.

lande basbeloppet. Hänsyn skall ej
heller tagas till arbetstagare, vars lön
under året understigit femhundra
kronor.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för
vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen
motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära
enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Avgift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till hemmavarande
barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen
ej får ske vid inkomsttaxeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om avgift som belöper på tid före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1974:791

SfU 1975:17

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1961:300) om redareavgift för sjöfolks pensionering Härigenom

föreskrives att 2 § lagen (1961:300) om redareavgift för sjöfolks
pensionering1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Redareavgift utgår för varje år å
vad redaren sammanlagt under året
utgivit i lön till sådana arbetstagare,
som avses i 1 § första stycket lagen
den 16 mai 195fl (nr 295) om sjömansskatt.

Avgiften beräknas för varje redare
å lön i penningar och naturaförmåner
i form av kost eller bostad, sedan
därifrån för varje arbetstagare dragits
sådan de! av lön. sorn för år räknat
överstiger sju och en halv gånger det i
I kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring avsedda basbelopp som galler
vid årets ingång. Vid beräkningen
skall bortses från arbetstagare, vars
lön under året understigit femhundra
kronor, och arbetstagare som icke
är obligatoriskt försäkrad enligt lagen
(1954:243) om yrkesskadeförsäkring.

‘Lagen omtryckt 1968:612.

1 Senaste lydelse 1974:792.

föreslagen lydelse

Redareavgift utgår för varje år å
vad redaren sammanlagt under året
utgivit i lön till sådana arbetstagare,
som avses i 1 § första stycket lagen
(1958:295) om sjömansskatt.

Avgiften beräknas för varje redare
å lön i penningar och naturaförmåner
i form av kost eller bostad. Vid beräkningen
skall bortses från arbetstagare,
vars lön under äret understigit
femhundra kronor, och arbetstagare
som icke är obligatoriskt försäkrad
enligt lagen(1954:243)om yrkesskadeförsäkring.

SfU 1975:17

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

lön som arbetsgivare utgivit till hemmavarande
barn för arbete utfört i
hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag
för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen.

heller för lön som arbetsgivare utgivit
till hemmavarande barn för arbete
utfört i hans förvärvsverksamhet
i de fall avdrag för lönen ej får
ske vid inkomsttaxeringen.

Regeringen fastställer procentsats för redareavgiften med hänsyn till det
avgiftsbehov som föranledes av de enligt 1 § bestämda eller eljest gällande
grunderna för sjöfolks pensionering. Fastställd procentsats får tillämpas tidigast
för året näst efter det år varunder den fastställts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om avgift som belöper på tid före ikraftträdandet.

SfU 1975:17

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift

Härigenom föreskrives att 2 § lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

2 §•

Föreslagen lydelse

Byggnadsforskningsavgift utgår tor kalenderår med sex tiondels procent
av den lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad,
som arbetsgivare under året utgivit till arbetstagare, för vilken arbetsgivaren
skall påföras avgift enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och vilken är att
hänföra till näringsgrenen byggnadsindustri i näringsgrensindelningen
för yrkesskadestatistik.

Vid beräkning av byggnadsforskningsavgift
skall hänsyn icke tagas
till arbetstagare, vars lön hos arbetsgivaren
under året ej uppgått till
femhundra kronor, och ej heller till
arbetstagares lön i vad lönen för år
räknat överstiger sju och en halv gånger
det i 1 kap. 6 § lagen (1962:3X1) om
allmän försäkring avsedda basbeloppet
som gäller vid årets ingång.

Avgift erlägges icke för arbetstagares
lön vid sjukdom eller ledighet
för vård av sjukt barn eller med anledning
av barns födelse till den del
lönen motsvarar sjukpenning eller
föräldrapenning, som arbetsgivare
äger uppbära enligt bestämmelserna
i 3 kap. 16 § lagen om allmän försäkring.
Avgift erlägges ej heller för
lön som arbetsgivare utgivit till hemmavarande
barn för arbete utfört i
hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag
för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen.

Vid beräkning av byggnadsforskningsavgift
skall hänsyn icke tagas
till arbetstagare, vars lön hos arbetsgivaren
under året ej uppgått till
femhundra kronor.

Avgift erlägges icke för arbetstagares
lön vid sjukdom eller ledighet
för vård av sjukt barn eller med anledning
av barns födelse till den del
lönen motsvarar sjukpenning eller
föräldrapenning, som arbetsgivare
äger uppbära enligt bestämmelserna
i 3 kap. 16 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Avgift erlägges ej
heller för lön som arbetsgivare utgivit
till hemmavarande barn för arbete
utfört i hans förvärvsverksamhet
i de fall avdrag för lönen ej får
ske vid inkomsttaxeringen.

Angående debitering och uppbörd av avgiften gäller vad därom särskilt
är stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om avgift som belöper på tid före ikraftträdandet.

'Lagen omtryckt 1962:134. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:793.

'Senaste lydelse 1974:793.

1 ** Riksdagen 1975. 11 sami. Nr 17

SfU 1975:17

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:742) om lönegarantiavgift

Härigenom föreskrives att 2 § lagen (1970:742) om lönegarantiavgift skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §‘

Arbetsgivare erlägger årligen lönegarantiavgift med belopp som motsvarar
en femtiondels procent av summan av vad arbetsgivaren under året utgivit
som lön till arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller
bostad eller, i fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten lagen
(1962:381) om allmän försäkring, annan ersättning för utfört arbete.

Vid beräkningen av avgiften tages Vid beräkningen av avgiften tages
icke hänsyn till arbetstagares lön eller icke hänsyn till arbetstagare, vars lön

ersättning i vad den för dr räknat över- under året understigit femhundra

stiger sju och en halv gånger det vid kronor. Vidare bortses vid denna be drets

ingång gällande basbeloppet en- räkning från arbetstagare, som icke

ligt lagen om allmän försäkring. Hän- är obligatoriskt försäkrad enligt la syn

tages ej heller r///arbetstagare, vars gen (1954:243) om yrkesskadeförsäk lön

under året understigit femhund- ring, om ej fall som avses i 3 kap.

ra kronor. Vidare bortses vid denna 2 § andrastycket sista punkten lagen

beräkning från arbetstagare, som om allmän försäkring är för handen,

icke är obligatoriskt försäkrad enligt
lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,
om ej fall som avses i 3 kap.

2 8 andra stycket sista punkten lagen
om allmän försäkring är för handen.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för
vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen
motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära
enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen om allmän försäkring. Avgift
erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till hemmavarande barn
för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej
får ske vid inkomsttaxeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäller

fortfarande i fråga om avgift som belöper på tid före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1974:795.

SfU 1975:17

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift

Härigenom löreskrives att 3 S lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §'

Arbetsgivare erlägger årligen arbetarskyddsavgift med belopp som motsvarar
en tiondels procent av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön
i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad.

Vid beräkningen av avgiften tages
icke hänsyn till arbetstagares lön i vad
den för år räknat överstiger sju och en
halv gånger det vid årets ingång gällande
basbeloppet enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring. Hänsyn tages ej
heller till arbetstagare, vars lön under
året understigit femhundra kronor.
Vidare bortses vid denna beräkning
från arbetstagare, som icke är obligatoriskt
försäkrad enligt lagen
(1954:243)om yrkesskadeförsäkring.

Avgift erlägges icke för arbetstagares
lön vid sjukdom eller ledighet
för vård av sjukt barn eller med anledning
av barns födelse till den del
lönen motsvarar sjukpenning eller
föräldrapenning, som arbetsgivare
äger uppbära enligt bestämmelserna
i 3 kap. 16 § lagen om allmän försäkring.
Avgift erlägges ej heller för
lön som arbetsgivare utgivit till hemmavarande
barn för arbete utfört i
hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag
för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen.

Vid beräkningen av avgiften tages
icke hänsyn till arbetstagare, vars lön
under året understigit femhundra
kronor. Vidare bortses vid denna beräkning
från arbetstagare, som icke
är obligatoriskt försäkrad enligt lagen(1954:243)om
yrkesskadeförsäkring.

Avgift erlägges icke för arbetstagares
lön vid sjukdom eller ledighet
för vård av sjukt barn eller med anledning
av barns födelse till den del
lönen motsvarar sjukpenning eller
föräldrapenning, som arbetsgivare
äger uppbära enligt bestämmelserna
i 3 kap. 16 K lagen (1962:381)om allmän
försäkring. Avgift erlägges ej
heller för lön som arbetsgivare utgivit
till hemmavarande barn för arbete
utfört i hans förvärvsverksamhet
i de fall avdrag för lönen ej får
ske vid inkomsttaxeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäller

fortfarande i fråga om avgift som belöper på tid före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1974:796.

SfU 1975:17

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:372) om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen
och det kontanta arbetsmarknadsstödet

Härigenom föreskrives att 2 § lagen (1973:372) om arbetsgivaravgift till
arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§‘

Arbetsgivare erlägger årligen arbetsgivaravgift med belopp som motsvarar
fyra tiondels procent av summan av vad arbetsgivaren under året utgivit
som lön till arbetstagare i pengar eller i naturaförmåner i form av kost
eller bostad eller, i fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten
lagen (1962:381) om allmän försäkring, annan ersättning för utfört arbete.

Vid beräkningen av avgiften tages Vid beräkningen av avgiften tages
icke hänsyn till arbetslagarens lön el- icke hänsyn till arbetstagare, vars lön

ler ersättning i vad.den för dr räknat under året understigit femhundra

överstiger sju och en halv gånger det vid kronor. Vidare bortses vid denna be årets

ingång gällande basbeloppet en- räkning från arbetstagare, som icke

ligt lagen (1962:381) ont allmän för- är obligatoriskt försäkrad enligt la säkring.

Hänsyn tages ej heller till ar- gen (1954:243)om yrkesskadeförsäkbetstagare,
vars lön under året un- ring, om ej fall som avses i 3 kap.

derstigit femhundra kronor. Vidare 2 § andra stycket sista punkten lagen

bortses vid denna beräkning från ar- (1962:381) om allmän försäkring är
belstagare, som icke är obligatoriskt för handen,
försäkrad enligt lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring, om ej fall som
avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista
punkten lagen (1962:381) om allmän
försäkring är för handen.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för
vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen
motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära
enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Avgift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till hemmavarande
barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen
ej får ske vid inkomsttaxeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäller

fortfarande i fråga om avgift som belöper på tid före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1974:797.

SfU 1975:17

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt
lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom föreskrives att 20 § lagen (1959:552) om uppbörd av vissa
avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.' skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 §

Preliminär avgift för visst år skall Preliminär avgift för visst år skall
utgå med belopp motsvarande ar- utgå med belopp motsvarande arbetsgivarens
under nästföregående betsgivarens under nästföregående

år debiterade slutliga avgift. Äro de år debiterade slutliga avgift. Äro de

för utgiftsåret gällande procentsat- för utgiftsåret gällande procentsatserna
för avgiftsuttaget enligt lagen serna för avgiftsuttaget högre eller

om allmän försäkring högre eller lägre lägre än procentsatserna för det år

än procentsatserna för del år som som den sålunda debiterade slutliga

den sålunda debiterade slutliga av- avgiften avser eller ha avgiftsbestäm giften

avser, skall hänsyn härtill ta- melserna undergått annan ändring av

gas vid bestämmandet av den pre- betydelse, skall hänsyn härtill tagas

liminära avgiften. Regeringen äger vid bestämmandet av den prclimi förordna

att hänsyn skall tagas även nära avgiften. Regeringen äger för

till mera betydande ändring.som av- ordna att hänsyn skall tagas även till

giftsunderlaget kan antagas komma mera betydande ändring, som avall
undergå till följd av den allmänna giftsunderlaget kan antagas komma

löneutvecklingen. att undergå till följd av den allmänna

löneutvecklingen.

Har slutlig avgift som avses i föregående slycke icke påförts arbetsgivaren,
skall särskild beräkning ske av den preliminära avgiften. Därvid skall den
preliminära avgiften bestämmas till belopp, vilket beräknas så nära som
möjligt komma att motsvara den slutliga avgiften.

Särskild beräkning av preliminär avgift för visst år skall jämväl göras,
därest det kan antagas, att den slutliga avgiften för samma år kommer
att avvika från den i första stycket angivna slutliga avgiften med minst
en femtedel av sistnämnda avgift. Särskild beräkning må ske även i annat
fall än nyss är sagt, därest skillnaden mellan eljest utgående preliminär
avgift och påräknelig slutlig avgift skulle bliva mer betydande eller annan
särskild omständighet föreligger.

Denna lag träder i kraft den I januari 1976.

'Lagen omtryckt 1974:938

SfU 1975:17

9 Förslagtill

Lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg till folkpension

Härigenom foreskrives att 5 § lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg till folkpension1 skall ha nedan angivna lydelse.

.Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§J

Med årsinkomst avses i denna lag den inkomst, för år räknat, som någon
kan antagas komma att åtnjuta under den närmaste tiden. Såsom inkomst
räknas icke allmänt barnbidrag, folkpension, tilläggspension enligt lagen om
allmän försäkring till den del pensionen föranlett minskning av pensionstillskott
enligt 3 § lagen om pensionstillskott eller av barntillägg enligt 9
kap. 1 § sista stycket lagen om allmän försäkring, livränta som avses i 17
kap. 2 § nyssnämnda lag i vad den enligt samma lagrum avdragits från
pension eller understöd som någon på grund av skyldskap eller svågerlag
må vara föranledd att utgiva.

Vid uppskattning av förmögen- Vid uppskattning av förmögenhets
avkastning skall denna höjas hets avkastning skall denna höjas
med tio procent av det belopp, var- med tio procent av det belopp, varmed
förmögenheten må överstiga med förmögenheten må överstiga
för den som är fyrtiotusen kronor, för den som är gift sextiotusen krooch
för annan femtiotusen kronor. nor, och för annan sjuttiofemtusen

kronor.

Värdet av naturaförmåner skall uppskattas efter regler, som fastställas
av regeringen.

Ifråga om makar skall årsinkomsten för envar av dem beräknas utgöra
hälften av deras sammanlagda årsinkomst och värdet av förmögenhet beräknas
utgöra hälften av deras sammanlagda förmögenhet.

Årsinkomst avrundas för envar pensionsberättigad till närmaste hela tiotal
kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

1 Lagen omtryckt 1973:909.
'Senaste lydelse 1974:786.

SfU 1975:17

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:382) angående införande av lagen om
allmän försäkring

Härigenom föreskrives att 16 § lagen (1962:382) angående införande av
lagen om allmän försäkring skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse
16 §'

Nuvarande lydelse

Bestämmelserna i tredje stycket
punkterna 1-4 övergångsbestämmelserna
till lagen den 5 maj 1960
(nr 99) angående ändring i lagen den
29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering
skola alltjämt äga motsvarande
tillämpning. Dock skall beträffande
änkepension efter man, som
avlidit före den 1 juli 1960, i stället
för 8 § första stycket lagen om folkpensionering
i lagrummets lydelse
före nämnda tidpunkt gälla, att sådan
pension minskas med en tredjedel
av den pensionsberättigades
årsinkomst i vad den må överstiga
tvåtusen kronor. Vid tillämpning i
fall som nu sagts av 13 § 2 mom.
sistnämnda lag skall ock procenttalet
20 utbytas mot 10 samt beloppet
20 000 kronor utbytas mot 50 000
kronor.

Bestämmelserna i tredje stycket
punkterna 1-4 övergångsbestämmelserna
till lagen den 5 maj 1960
(nr 99) angående ändring i lagen den
29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering
skola alltjämt äga motsvarande
tillämpning. Dock skall beträffande
änkepension efter man, som avlidit
före den 1 juli 1960, i stället för
8 § första stycket lagen om folkpensionering
i lagrummets lydelse före
nämnda tidpunkt gälla, att sådan
pension minskas med en tredjedel
av den pensionsberättigades årsinkomst
i vad den må överstiga tvåtusen
kronor. Vid tillämpning i fall
som nu sagts av 13 S 2 mom. sistnämnda
lag skall ock procenttalet 20
utbytas mot 10 samt beloppet 20 000
kronor utbytas mot 75 000 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

1 Senaste lydelse 1970:188,

SfU 1975:17

Motioner med anledning av propositionen 1975:92

Med anledning av propositionen 1975:92 har väckts följande motioner

1975:2106 av herr Bohman m, fl. (m) vari hemställs bl. a. att riksdagen

1. beslutar att hos regeringen hemställa om förslag till åtgärder avsedda
att begränsa de problem för vissa pensionärer, som de höjda taxeringsvärdena
kommer att medföra, i enlighet med vad som i motionen anförts,

2. avslår förslaget i propositionen om en höjning av arbetsgivaravgiften
till sjukförsäkringen med 0,4 procentenheter och arbetsgivaravgiften för folkpensionering
med 1,5 procgnjenheter,

3. avslår förslaget i propositionen om att avveckla begränsningen för avgiftsunderlaget
till 7,5 gånger basbeloppet per årslön för socialförsäkringsavgifterna; 1975:2109

av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs bl. a. att riksdagen
beslutar att från skyldighet att betala de i propositionen föreslagna,
av skatteomläggningen betingade, förhöjningarna av avgifter som skall betalas
av arbetsgivare undanta kommuner och landsting;

1975:2110 av herrar Jonsson i Mora (fp) och Westberg i Ljusdal (fp) vari
hemställs att riksdagen begär förslag till höjning av de inkomstgränser vid
vilka de kommunala bostadstilläggen m. m. för pensionärer börjar avtrappas;

1975:2111 av herrar Josefson (c) och Hallenius (c) vari hemställs att riksdagen
vid sin behandling av propositionen 1975:92 hos regeringen begär
att pensionsålderskommittén får i uppdrag att med förtur framlägga förslag
angående utformningen av regler om s. k. likställighetsavtal så att de kan
tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1976;

1975:2117 av herr Ringaby m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag till höstens riksmöte innebärande att s. k. likställighetsavtal
med avseende på uppdragsinkomster fr. o. m. år 1976 kan slutas
också enbart om socialförsäkringsavgifterna till sjukförsäkringen och folkpensioneringen.

Av motionerna 2106 och 2109 behandlar socialförsäkringsutskottet endast
ovan angivna yrkanden. Motionen 2106i övrigt behandlas av skatteutskottet,
medan övriga yrkanden i motionen 2109 behandlas av skatteutskottet och
socialutskottet.

Motion med anledning av propositionen 1975:36

Med anledning av den av socialförsäkringsutskottet i betänkande SfU
1975:16 behandlade propositionen 1975:36 med förslag till ändrade ersättningsregler
inom sjukförsäkringen, m. m. väcktes bl. a. en motion 1975:1974
av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari yrkades bl. a. att socialförsäkrings -

» SfU 1975:17

avgiften till sjukförsäkringen skulle höjas med 0,4 % utöver i nämnda proposition
förordade 0,6 %. Utskottet tillstyrkte bifall till propositionen och
avstyrkte således bifall till motionen.

Till utskottet återförvisat ärende

Socialförsäkringsutskottet behandlade i sitt betänkande 1975:11 följande
motioner, nämligen

motionen 1975:760 av herr Ringaby m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen

1. beslutar att egenföretagare som vid ingången av det år avgiftsberäkningen
avser uppnått 65 års ålder från och med år 1975 befrias från socialförsäkringsavgift
till folkpensioneringen oavsett företagsform,

2. hos regeringen begär utredning och förslag syftande till att åldersgränsregler
för socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen införs generellt
i enlighet med vad i motionen anförts;

motionen 1975:1207 av herr Jonsson i Mora m. fl. (fp, c, m) vari hemställs
att riksdagen beslutar

1. att befria arbetsgivarna från att erlägga sjukförsäkringsavgift för arbetstagare
som fyllt 67 år,

2. att samtidigt befria arbetsgivarna från att erlägga socialförsäkringsavgift
till folkpensioneringen för arbetstagare som fyllt 65 år;

motionen 1975:1209 av herr Josefson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär utredning om införande av ett avgiftsfritt belopp i
botten av inkomsten vid beräkning av egenavgifter till socialförsäkringarna
för egna företagare och fria yrkesutövare.

Med anledning av motionerna anförde utskottet följande.

Motionärerna i motionen 760 av herr Ringaby m. fl. (m) påtalar att en
egenföretagare som driver en rörelse i form av aktiebolag och därmed betraktas
som sin egen arbetsgivare måste betala socialförsäkringsavgift på
egen inkomst från detta företag oberoende av hur gammal han är men
att han är befriad från avgift på samma inkomst efter 65 års ålder om han
driver rörelsen som handelsbolag eller enskild firma. Enligt motionärernas
mening bör egenföretagare som uppnått 65 års ålder vara befriade från skyldighet
att erlägga socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen, oavsett företagsform,
och motionärerna begär därför författningsändring av sådan innebörd
att gälla fr. o. m. 1975. Samma åldersgräns bör - menar de - gälla
generellt även i fråga om anställda, och de begär därför utredning om
och förslag till en sådan generell åldersgräns. Herr Jonsson i Mora m. fl.
(fp, c, m) framhåller i motionen 1207 att det är otillfredsställande att en
egenföretagares skyldighet att erlägga socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen
efter 65 års ålder - liksom hans skyldighet att betala avgift
till sjukförsäkringen efter 67 års ålder - skall vara beroende av i vilken
form han bedriver sitt företag. Motionärerna pekar på att avgift till tilläggspensioneringen
inte tas ut av vare sig arbetsgivare eller egenföretagare om

SfU 1975:17

den försäkrade uppnått 65 års ålder. Nuvarande bestämmelser om avgiftsskyldighet
för arbetsgivare rimmar också - menar de - illa med talet om
förbättringar för äldre arbetstagare, eftersom arbetsgivarna till följd av de
ständigt stigande avgifterna till folkpensioneringen och sjukförsäkringen ofta
inte har möjlighet att anlita den värdefulla arbetskraft som intresserade
och arbetsdugliga äldre utgör. Motionärerna begär därför författningsändring
av innebörd att arbetsgivare inte skall behöva erlägga socialförsäkringsavgift
till folkpensioneringen för arbetstagare som fyllt 65 år och inte heller socialförsäkringsavgift
till sjukförsäkringen för arbetstagare som fyllt 67 år.

Frågan om att avskaffa socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen
för arbetstagare och egenföretagare som driver sin rörelse i form av aktiebolag
och fyllt 65 år prövades av riksdagen år 1974. I samband därmed uttalade
socialförsäkringsutskottet (SfU 1974:1)- med hänvisning till att i pensionsålderskommitténs
uppdrag ingick att utreda hela frågan om utformningen
av avgiftsreglerna inom den allmänna försäkringen - att frågan om en övre
åldersgräns för uttaget av socialförsäkringsavgift borde tas upp i det sammanhanget
och ges en skyndsam lösning. Vad utskottet sålunda anfört
gavs Kungl. Maj:t till känna.

Utskottet vidhåller sin uppfattning att de i motionerna aktualiserade frågorna
bör prövas av pensionsålderskommittén och är därför inte berett att
medverka till omedelbara lagändringar av den art som motionärerna avser.
Med hänsyn till riksdagens uttalanden förra året kan det enligt utskottets
mening förutsättas att kommittén i sitt fortsatta arbete kommer att ge frågan
om en övre åldersgräns för uttag av socialförsäkringsavgifter hög prioritet.
Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionerna.

Herr Josefson m. fl. (c) framhåller i motionen 1209 att de egenavgifter
som egna företagare och fria yrkesutövare har att erlägga till socialförsäkringarna
utgör en mycket tung ekonomisk börda, vilket bl. a. sammanhänger
med att avgifterna tas ut på ett bruttobelopp under det att vanlig inkomstskatt
beräknas på inkomsten efter grundavdrag. Motionärerna erinrar om att egenföretagare
och fria yrkesutövare fr. o. m. år 1975 är befriade från allmän
arbetsgivaravgift på belopp som inte överstiger 10 000 kr. Enligt motionärernas
mening bör ett liknande avgiftsfritt belopp införas också i fråga om
egenföretagarnas och de fria yrkesutövarnas socialförsäkringsavgifter.

Även den nu berörda frågan prövades av riksdagen förra året. Med anledning
av en motion med samma innehåll som motionen 1209 framhöll
utskottet att det förelåg en avgörande skillnad mellan å en sidan den allmänna
arbetsgivaravgiften och å andra sidan socialförsäkringsavgifterna.
Den förra hade karaktären av skatt och borde därför kunna användas som
ett medel att stimulera företagens bärkraft. Socialförsäkringsavgifterna däremot
hade tillkommit för att bereda de försäkrade ett grundskydd vid
bl. a. sjukdom och ålderdom, och detta grundskydd måste alla försäkrade
vara med om att betala. Selektiva åtgärder av den art motionärerna avsåg
skulle innebära att man övervältrade kostnaderna för detta grundskydd på
andra försäkrade. På grund härav avstyrkte utskottet bifall till motionen,
och riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

Av det anförda framgår att utskottet anser att det, med hänsyn inte minst
till det berättigade kravet på likformighet i bestämmelserna mellan olika
försäkrade när det gäller skyldighet att erlägga socialförsäkringsavgifter, kan
finnas anledning att införa en generell övre åldersgräns på sätt motionärerna
i motionerna 760 och 1207 avser. Utskottet anser det däremot av rättviseskäl
omotiverat att differentiera avgifterna och avstyrker därför bifall till motionen
1209.

SfU 1975:17

Genom beslut den 2 april 1975 har kammaren beslutat återförvisa motionerna
1975:760,1975:1207 och 1975:1209 till utskottet för ny handläggning
i samband med behandlingen av propositionen 1975:92.

Utskottet

Inledning

I propositionen 1975:36 - behandlad av socialförsäkringsutskottet i dess
betänkande 1975:16 och tillstyrkt av utskottet - har lagts fram förslag till
betydande utvidgningar av sjukförsäkringens ersättningsregler fr. o. m. den
1 januari 1976. Departementschefen uttalar i propositionen att de nya bestämmelserna
-jämte en konstaterad ökning av sjukfrekvensen - föranleder
en höjning av socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen med 0,6 96 från
7 till 7,6 %.

1 enlighet med den s. k. Haga Il-uppgörelsen mellan socialdemokraterna,
folkpartiet och centerpartiet samt på grundval av 1972 års skatteutrednings
delbetänkande (SOU 1974:103) Skatteomläggning 1976 läggs i propositionen
1975:92 fram förslag om en provisorisk skattereform avseende 1976 års inkomster.
Kostnaderna för skatteomläggningen beräknas uppgå till 6 200 milj.
kr. Detta belopp skall finansieras - förutom genom en höjning av vissa
punktskatter - genom en höjning av socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen
med 0,4 96 och genom en höjning av socialförsäkringsavgiften
till folkpensioneringen med 1,5 96 samt genom att taket för avgiftsunderlaget
tas bort för andra socialförsäkringsavgifter än den till ATP. De i anslutning
till skatteomläggningen föreslagna höjningarna av socialförsäkringsavgifterna
och borttagandet av taket för avgiftsunderlaget beräknas sammanlagt
ge staten en inkomstförstärkning med 4 130 milj. kr.

Den höjning av socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen till sammanlagt
8 96 som betingas av förslagen i propositionerna 1975:36 och 1975:92
är författningsmässigt reglerad i sistnämnda proposition. Genom utvidgningen
av avgiftsunderlaget och höjningen av avgiftsprocenten för sjukförsäkringen
beräknas 85 96 av sjukförsäkringens kostnader, inräknat kostnader
för föräldraförsäkringen och den särskilda sjukförsäkringen för studerande
med studiemedel, bli täckta genom socialförsäkringsavgifter från arbetsgivare
och egenföretagare. Till följd härav ändras statsbidraget till sjukförsäkringen
från 25 96 till 15 96 av kostnaderna fr. o. m. år 1976. Genom de
nya fmansieringsreglerna beräknas anslaget för bidrag till sjukförsäkringen
under budgetåret minska till 2 450 milj. kr.

För folkpensioneringen beräknas utvidgningen av avgiftsunderlaget och
höjningen av avgiftsprocenten innebära att ca 60 96 av folkpensionskostnaderna
1976 kommer att täckas genom socialförsäkringsavgifter.

De i propositionen 1975:92 föreslagna åtgärderna på det skattepolitiska
området behandlas av skatteutskottet i dess betänkande SkU 1975:25.

SfU 1975:17

Socialförsäkringsutskottet behandlade i sitt betänkande 1975:11 tre motioner
från riksdagens början nämligen 760, 1207 och 1209. Kammaren har
genom beslut den 2 april 1975 återförvisat dessa motioner till utskottet
för behandling i samband med propositionen 1975:92. I det följande behandlar
utskottet, förutom nämnda motioner, de delar av propositionen
1975:92 som hänvisats till utskottet och de motionsyrkanden vilka väckts
i anslutning härtill.

Utskottet behandlar i detta sammanhang också den med anledning av
propositionen 1975:36 väckta partimotionen 1974 av herr Hermansson m. fl.
(vpk) i vad den innehåller yrkande om höjning av socialförsäkringsavgiften
till sjukförsäkringen. Enligt yrkandet skall nämnda avgift höjas till 8,4 96
i stället för i propositionen 1975:92 föreslagna 8 96.

Höjningarna av socialförsäkringsavgifterna och boriiagandel av avgiftst akel

I partimotionen 2106 av herr Bohman m. fl. (m) yrkas avslag på propositionen
i vad den innehåller förslag om höjning av socialförsäkringsavgifterna
till sjukförsäkringen och folkpensioneringen med tillhopa 1,9 96
för att finansiera skatteomläggningen 1976 och om slopande av den övre
gränsen i avgiftsunderlaget för uttag av dessa avgifter. Motionärerna framhåller
att det måste anses principiellt felaktigt att socialförsäkringsavgifterna
används för finansiering av åtgärder som saknar samband med socialförsäkringssystemet.
Höjningarna avser inte en förbättring av socialförsäkringssystemet.
Syftet med dem är i stället att ge staten inkomster. Borttagandet
av avgiftstaket innebär - menar motionärerna - en kraftig marginalskattehöjning
på extrainkomster för dem vars inkomster överstiger inkomsttaket.
En person med en inkomst på 70 000 kr. får en marginalskatt på extrainkomster
av annat förvärvsarbete än anställning om ca 85 96 och egenföretagare
och fria yrkesutövare kommer - framhåller motionärerna - att
generellt drabbas av samma höga marginalskatt.

Herr Hermansson m. fl. (vpk) framhåller i motionen 2109 att höjningen
av socialförsäkringsavgifterna, genom att den drabbar också kommuner och
landsting, kan komma att ge utslag i höjda kommunalskatter. Motionärerna
anser därför att kommuner och landsting bör befrias från den höjning av
socialförsäkringsavgifterna som föreslås i propositionen. De kostnader för
skatteomläggningen som inte finansieras genom höjda socialförsäkringsavgifter
bör enligt motionärernas mening täckas genom höjningar av bolagsskatten
och förmögenhetsskatten.

I motionerna 2111 av herrar Josefson och Hallenius (båda c) samt 2117
av herr Ringaby m. fl. (m) tas upp frågor rörande likställighetsavtal. Herrar
Josefson och Hallenius framhåller sålunda att kontantersättning eller naturaförmåner
för arbete som försäkrad utför för annans räkning utan att
vara anställd i dennes tjänst anses som inkomst av annat förvärvsarbete
än anställning för såvitt inte likställighetsavtal träffats mellan den försäkrade

SfU 1975:17

och uppdragsgivaren. Om sådant avtal ingåtts är den senare skyldig att
stå för avgiften. I annat fall skall avgiften erläggas av den försäkrade. Motionärerna
framhåller att frågan om skyldighet att erlägga socialförsäkringsavgift
kommer att få särskild aktualitet i samband med att man tar bort
avgiftstaket för egenavgifter. De anser det därför angeläget att pensionskommittén
får i uppdrag att med förtur lägga fram förslag till utformning
av bestämmelser angående s. k. likställighetsavtal. Liknande synpunkter har
framförts i motionen 2117. Motionärerna i denna motion anvisar en lösning
som går ut på att det skall vara möjligt att fr. o. m. år 1976 sluta likställighetsavtal
enbart i fråga om avgifterna till sjukförsäkringen och folkpensioneringen.

Vad först angår frågan om avgiftsuttaget vill utskottet erinra om att utskottet
i sitt betänkande SfU 1975:16 tillstyrkt regeringens förslag i propositionen
1975:36 om en höjning av patientavgifterna inom den öppna
sjukvården från 12 kr. till 15 kr. och vid telefonrådfrågning från 5 kr. till
10 kr. Utskottet har alltså avstyrkt bifall till yrkandet i motionen 1974 om
att nämnda patientavgifter skall bibehållas oförändrade. Utskottets ställningstagande
till nämnda proposition innebär att yrkandet i motionen 1974
om ytterligare höjning av socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen förfallit.

Det i propositionen 1975:92 framlagda förslaget till provisorisk skatteomläggning
har tillkommit i syfte bl. a. att möjliggöra reallöneökning för
arbetstagarna utan motsvarande ökning av bruttolönerna. Löntagarorganisationerna
har vid överläggningar med regeringen förklarat sig beredda att
i avtalsförhandlingarna för år 1976 beakta vad arbetsgivarna påförts i direkt
höjda socialförsäkringsavgifter. På grund härav och då skatteutskottet i sitt
betänkande 1975:25 i allt väsentligt tillstyrkt bifall till den skatteomläggning
som föreslås i propositionen anser socialförsäkringsutskottet sig böra biträda
förslaget om den höjning av avgiftsprocenten för socialförsäkringsavgifterna
till sjukförsäkringen och folkpensioneringen som föranleds av nämnda skatteomläggning
och förslaget om att avgiftstaket för socialförsäkringsavgifterna
tas bort. Utskottet avstyrker alltså bifall till yrkandet i motionen 2106 om
avslag på propositionen i denna del. Utskottet är inte heller berett biträda
yrkandet i motionen 2109 om att kommuner och landsting skall betala
oförändrad avgift.

I fråga om den i motionen 2111 och 2117 aktualiserade frågan om likställighetsavtal
vill utskottet framhålla följande.

Likställighetsavtal innebär en överenskommelse om att ersättning, som
i och för sig är att anse som inkomst av annat förvärvsarbete än anställning,
skall anses som inkomst av anställning. Om sådant avtal slutits betalar
den som utger ersättningen arbetsgivaravgift för denna, och den försäkrade
slipper därmed betala egenavgift.

Likställighetsavtal kan träffas antingen i fråga om ATP-avgift eller i fråga
om såväl ATP-avgift som avgift till sjukförsäkringen. Däremot kan sådant

SfU 1975:17

avtal inte avse enbart avgift till sjukförsäkringen. Vare sig ett likställighetsavtal
avser enbart ATP-avgift eller både denna avgift och avgiften till
sjukförsäkringen, slipper den försäkrade betala egenavgift till folkpensioneringen.
Å andra sidan finns det ingen möjlighet för utbetalaren att ta
på sig avgiftsskyldighet för sjukförsäkringen och folkpensioneringen utan
att samtidigt åta sig att erlägga avgift till ATP. Av det anförda framgår
att i de fall likställighetsavtal inte träffats, avgiftshöjningarna och slopandet
av avgiftstaket kommer att innebära en ökad belastning för den försäkrade,
medan i de fall likställighetsavtal slutits uppdragsgivaren kommer att få
motsvarande ökade belastning.

Även om socialförsäkringsavgifterna är avdragsgilla vid taxeringen vare
sig det är uppdragsgivaren eller den försäkrade som erlägger avgiften vill
utskottet inte bestrida att avgiftshöjningarna och slopandet av avgiftstaket
kan komma att innebära problem i fråga om olika slags uppdragsinkomster
som härrör från annat förvärvsarbete än anställning.

Som framhållits i propositionen tillhör reglerna för likställighetsavtal de
frågor som skall prövas av pensionsålderskommittén - kommittén har numera
antagit benämningen pensionskommittén. Enligt vad utskottet inhämtat
avser kommittén att skyndsamt behandla de frågor som avser likställighetsavtalen
och att framlägga ett delbetänkande i ämnet redan till
hösten. Härigenom får yrkandena i motionen 2111 och 2117 anses besvarade.
De bör alltså inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

1 fråga om de till utskottet återförvisade motionerna 760, 1207 och 1209
har utskottet vid sin förnyade behandling av ärendet beslutat avge yttrande
som är likalydande med utskottets yttrande i betänkandet 1975:11 (s. 19
och 20 ovan).

Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg

Utskottet har slutligen att ta ställning till yrkandena i motionerna 2106
och 2110. I den förra, partimotionen från m, begär motionärerna förslag
till åtgärder avsedda att begränsa de problem för vissa pensionärer som
de höjda taxeringsvärdena enligt motionärernas mening kan komma att
medföra, och i den senare yrkar herrar Jonsson i Mora och Westberg i
Ljusdal (båda fp) en höjning av de årsinkomstgränser vid vilka hustrutillägg
och kommunalt bostadstillägg skall reduceras; motionärerna framhåller att
dessa gränser, 2 000 kr. för ensam pensionär och 3 000 kr. för pensionärspar,
fastställdes redan 1969 och att därefter basbeloppet höjts med över 3 000
kr. till följd av förändringar i levnadskostnadsindex.

Med anledning av dessa motionsyrkanden vill utskottet erinra om att
propositionen i fråga om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till
folkpension innehåller förslag om att den skärpningsregel, enligt vilken f. n.
vid uppskattning av förmögenhetsavkastning denna skall höjas med 10 %
av det belopp varmed förmögenheten överstiger 50 000 kr. för ogift pensionär

SfU 1975:17

och 80 000 kr. för makar tillsammans skall mildras redan fr. o. m. den 1
juli 1975 dvs. från den tidpunkt då de nya taxeringsvärdena börjar tillämpas
vid pensionsberäkning. De nya bestämmelserna innebär att det skärpningsfria
förmögenhetsbeloppet höjs till 75 000 kr. för ogift pensionär och till
120 000 kr. för makar tillsammans. Höjningen av förmögenhetsgränserna
är av generell natur och således likformig för fastighetsinnehav och förmögenhet
som består av exempelvis banktillgodohavanden. Någon höjning
av de årsinkomster som skall gälla vid inkomstprövning av hustrutillägg
och kommunalt bostadstillägg är enligt utskottets mening inte nu motiverad
med hänsyn till att riksdagen så sent som i höstas och med verkan fr. o. m.
den 1 januari i år beslutat att den reduktionsfaktor som skall tillämpas
i fråga om inkomster överstigande årsinkomstgränserna skall utgöra en tredjedel
i stället för som tidigare hälften.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till berörda yrkande i motionen
2106 och till motionen 2110.

I årets budgetproposition 1975:1 bil. 7 punkt B 6 har för Bidrag till sjukförsäkringen
tagits upp ett förslagsanslag av 2 760 milj. kr. Riksdagen har
den 5 mars 1975 (SfU 1975:1; rskr 26) bifallit propositionen i denna del.

I propositionen 1975:92 framhåller chefen för socialdepartementet att anslagsbehovet
för nästkommande budgetår genom de nya finansieringsreglerna
kommer att minska till 2 450 milj. kr. och han begär därför att riksdagen,
med ändring av sitt tidigare beslut, skall till Bidrag till sjukförsäkringen
anvisa ett förslagsanslag motsvarande sistnämnda belopp. Utskottet
har inte funnit anledning till erinran mot den ändrade medelsanvisningen
och tillstyrker därför propositionen i denna del. Mot de delar av propositionen
som inte tagits upp till särskild behandling har utskottet inte heller något
att erinra.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avgiftsprocent för uttag av avgift till sjukförsäkringen
att riksdagen med bifall till propositionen 1975:92 och
med avslag på motionerna 1975:1974 och 1975:2106 båda i motsvarande
del antar den i propositionen föreslagna lydelsen av
19 kap. 4 § lagen om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring;

2. beträffande avgiftsprocent för uttag av avgift till folkpensioneringen
samt avgiftstak att riksdagen med bifall till propositionen
och med avslag på motionen 1975:2106 i motsvarande
del antar den i propositionen föreslagna lydelsen av 19 kap.

1 och 4 a SS lagen om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring;

SfU 1975:17

3. beträffande befrielse från avgiftsskyldighet för kommuner och
landsting att riksdagen avslår motionen 1975:2109 i motsvarande
del;

4. beträffande åldersgränsregler att riksdagen avslår motionerna
1975:760 och 1975:1207;

5. beträffande likställighetsavtal att riksdagen avslår motionerna
1975:2111 och 1975:2117;

6. beträffande avgiftsfritt bottenbelopp i vissa fall att riksdagen
avslår motionen 1975:1209;

7. beträffande åtgärder för pensionärerna med anledning av 1975
års fastighetstaxering att riksdagen avslår motionen 1975:2106
i motsvarande del;

8. beträffande årsinkomstgränsen i fråga om rätten till kommunalt
bostadstillägg m. m. att riksdagen avslår motionen 1975:2110;

9. att riksdagen antar de vid propositionen fogade förslagen till

a. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring i
den mån densamma inte behandlats under 1 och 2 ovan,

b. lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

c. lagom ändring i lagen (1961:300) om redareavgift för sjöfolks
pensionering,

d. lag om ändring i lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift,

e. lag om ändring i lagen (1970:742) om lönegarantiavgift,

f. lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift,

g. lag om ändring i lagen (1973:372) om arbetsgivaravgift till
arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet,

h. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter
enligt lagen om allmän försäkring m. m.,

i. lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg till folkpension,

j. lag om ändring i lagen (1962:382) angående införande av lagen
om allmän försäkring;

10. att riksdagen med ändring av sitt beslut den 5 mars 1975 till
Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1975/76 anvisar ett
förslagsanslag av 2 450 000 000 kr.

Stockholm den 29 april 1975

På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

SfU 1975:17

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan* (c), Karlsson
i Ronneby (s), fru Håvik (s), herrar Marcusson (s), Lindström (s), Fridolfsson
(m), Nilsson i Kristianstad (s), Andersson i Nybro (c), Nilsson i Norrköping
(s), Andersson i Edsbro (c), Nisser (m), fröken Rogestam (c), herrar Hagberg
i Borlänge (vpk) och Westberg i Ljusdal (fp).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

beträffande avgiftsprocent för uttag av avgift till sjukförsäkringen

1. av herrar Fridolfsson (m) och Nisser (m) vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande i tredje stycket på s. 23 som
börjar med ”På grund” och slutar med ”oförändrad avgift.” bort ha följande
lydelse:

Trots detta och trots att skatteutskottet i sitt betänkande 1975:25 i allt
väsentligt tillstyrkt bifall till den i propositionen förslagna skatteomläggningen
anser sig socialförsäkringsutskottet inte kunna biträda förslaget om
höjning av avgiftsprocenten för socialförsäkringsavgifterna till sjukförsäkringen
och folkpensioneringen som ett led i finansieringen av den i propositionen
förordade skatteomläggningen. Inte heller då det gäller det föreslagna
slopandet av avgiftstaket för socialförsäkringsavgifterna kan utskottet
biträda propositionen. Också i det fallet saknar åtgärden försäkringsmässig
anknytning och har endast karaktären av skattefinansiering. Som
framhålls i motionen 2106 avser varken den föreslagna höjningen av socialförsäkringsavgifterna
eller borttagandet av avgiftstaket en förbättring av
socialförsäkringssystemet.

Om man effektuerar förslaget i propositionen kommer således de ifrågavarande
avgifterna att förlora sin speciella karaktär av social försäkringsavgifter.
Ett borttagande av avgiftstaket skulle nämligen innebära att socialförsäkringsavgifterna
kom att utgå på inkomstdelar, där de inte är förenade
med några sociala förmåner.

Utskottet delar alltså den i motionen framförda uppfattningen och motsätter
sig att den logiska uppbyggnaden av reglerna för socialförsäkringsavgifterna
helt omintetgörs, vilket dessvärre skulle bli följden av ett förverkligande
av propositionen 92 i detta avseende.

Utskottet är medvetet om att ett finansieringsbehov kan uppkomma, i
varje fall skenbart, om den i propositionen föreslagna skattesänkningen skall
kunna föras i hamn utan särskild höjning av socialförsäkringsavgifterna
och utan slopande av avgiftstaket.

I propositionen tas emellertid inte hänsyn till bl. a. den automatiska skatteskärpning
som penningvärdeförsämringen i kombination med skatteprogressionen
kommer att medföra och som kan beräknas motsvara en in -

SfU 1975:17

komstförstärkning med omkring 2,5 miljarder kronor. De inkomster om
nära en miljard kronor som införandet av höjda och nya punktskatter den
1 juli i år - och i några fall redan tidigare - medför under första hälften
av budgetåret 1975/76 räknas i propositionen inte heller som finansieringsunderlag
till skatteomläggningen. Detsamma gäller den extra utvidgning
av skatteunderlaget som avtalsförhandlingarna medfört och kommer att
medföra. Utskottet menar därför att de försäkringsmässiga principerna för
ifrågavarande avgifter och avgiftstaket med fördel kan bibehållas då det
från fmansieringssynpunkt framstår helt överflödigt att göra ett sådant ingrepp
i systemet som det i propositionen förordade.

Utskottet biträder således yrkandet i motionen 2106. Därmed tillgodoses
också det i motionen 2109 framförda önskemålet att kommuner och landsting
skall betala oförändrad avgift.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:2106 i motsvarande
del samt med avslag på propositionen 1975:92 och motionen
1975:1974 i motsvarande del beslutar att i 19 kap. 4§ första
stycket lagen om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
ordet ”åtta” skall bytas ut mot orden "sju och sex
tiondels”.;

2. av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som - under förutsättning av riksdagens
bifall till reservationen 1 av herr Hagberg i Borlänge till utskottets betänkande
SfU 1975:16 med anledning av propositionen 1975:36 om ändrade ersättningsregler
inom sjukförsäkringen m. m. - anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Vad
först” och slutar med ”sjukförsäkringen förfallit.” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i sitt betänkande 1975:16 uttalat sin anslutning till den
i motionen framförda uppfattningen att socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen
bör höjas med 0,4 % utöver vad som föreslagits i propositionen
1975:36. Vid sådant förhållande tillstyrker utskottet med anledning av nu
förevarande proposition och med bifall till motionen 1975:1974 i motsvarande
del att socialförsäkringsavgiften höjs till 8,4 % i stället för i propositionen
föreslagna 8 %.

dets att utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:1974 och med avslag
på motionen 1975:2106 båda i motsvarande del samt med anledning
av propositionen 1975:92 antar den i propositionen föreslagna
lydelsen av 19 kap. 4 § lagen om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring med den ändringen att i första
stycket ordet ”åtta” byts ut mot orden ”åtta och fyra tiondels”;

SfU 1975:17

beträffande avgiftsprocent för uttag av avgift till folkpensioneringen samt
avgiftstak

3. av herrar Fridolfsson (m) och Nisser (m) vilka under åberopande av utskottets
motivering i reservationen 1 ansett att utskottet under 2 bort hemställa att

riksdagen med bifall till motionen 1975:2106 i motsvarande
delar och med avslag på propositionen beslutar

dels att i 19 kap. 4 a § första stycket lagen om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring orden ”sex och två” skall bytas ut mot orden ”fyra
och sju”

dels att 19 kap. 1 § samma lag skall erhålla följande såsom reservanternas
förslag betecknade lydelse:

R ege ringens förslag

R eservanternas förslag

19 kap.

1 §

Arbetsgivare skall för tilläggspension.

Avgift till utfört arbete.

Avgift till samma resultat.

Vid beräkning av avgift enligt
denna paragraf skall hänsyn icke tagas
till arbetstagare, vars lön under
året ej uppgått till femhundra kronor.
Vad gäller sjukförsäkringen och
folkpensioneringen skall vidare, där
ej fall som avses i 3 kap. 2 § andra
stycket sista punkten är för handen,
vid beräkning av avgift bortses från
arbetstagare, som icke är obligatoriskt
försäkrad enligt lagen om yrkesskadeförsäkring.
Såvitt angår försäkringen
för tilläggspension skall
hänsyn icke lagas till arbetstagares lön
eller ersättning i vad den för år räknat
överstiger sju och en halv gånger det vid
årets ingång gällande basbeloppet. Såvitt
angår försäkringen för tilläggspension
skall vidare bortses från arbetstagare,
som vid årets ingång uppnått
sextiofem års ålder, så ock från arbetstagare
i fall då lön eller annan
ersättning till honom antingen enligt

Vid beräkning av avgift enligt
denna paragraf skall hänsyn icke tagas
till arbetstagare, vars lön under
året ej uppgått till femhundra kronor
och ej heller till arbetstagares lön eller
ersättning i vad den för år räknat överstiger
sju och en halv gånger det vid
årets ingång gällande basbeloppet.
Vad gäller sjukförsäkringen och
folkpensioneringen skall vidare, där
ej fall som avses i 3 kap. 2 § andra
stycket sista punkten är för handen,
vid beräkning av avgift bortses från
arbetstagare, som icke är obligatoriskt
försäkrad enligt lagen om yrkesskadeförsäkring.
Såvitt angår försäkringen
för tilläggspension skall
bortses från arbetstagare, som vid
årets ingång uppnått sextiofem års
ålder, så ock från arbetstagare i fall
då lön eller annan ersättning till honom
antingen enligt 11 kap. 2 § tredje
eller fjärde stycket icke räknas så -

SfU 1975:17

R eger ingens förslag

11 kap. 2 § tredje eller fjärde stycket
icke räknas såsom inkomst av anställning
eller, om arbetstagaren icke
är svensk medborgare och ej heller
är bosatt härstädes, avser arbete
utom riket.

Avgift vid inkomsttaxeringen.

beträffande befrielse från avgiftsskyldighet för kommuner och landsting

4. av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande i tredje stycket på s. 23 som
börjar med ”Utskottet är” och slutar med ”oförändrad avgift.” bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar den i motionen 1975:2109 framförda uppfattningen att
kommuner och landsting bör befrias från den i propositionen föreslagna
höjningen av socialförsäkringsavgifterna. I motionen framhålles att arbetsgivaravgiften
skulle vara att föredra, men motionärerna utvecklar samtidigt
synpunkter på en mera ändamålsenlig lösning på problemet företags- och
bolagsbeskattning. Kommuner och landsting bör enligt motionärernas mening
helt befrias från arbetsgivaravgifter. 1 det aktuella sammanhanget begränsar
sig motionärerna till att yrka att kommuner och landsting befrias
från de föreslagna höjningarna. Utskottet ansluter sig till motionsyrkandets
begränsning till att kommuner och landsting erhåller befrielse från de föreslagna
höjningarna.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975:2109 i motsvarande
del uttalar att kommuner och landsting bör undantas
från de föreslagna höjningarna av socialförsäkringsavgifterna;

beträffande likställighetsavtal

5. av herrar Fridolfsson (m) och Nisser (m) vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande i tredje stycket på s. 24 som
börjar med ”Härigenom får” och slutar med ”riksdagens åtgärd.” bort ha
följande lydelse:

Utskottet förutsätter att utredningsbetänkandet läggs så tidigt att proposition
i ämnet, efter vederbörlig remissbehandling, kan föreläggas riksmötet
i höst. Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1975:2111 och 1975:2117
ger regeringen till känna vad utskottet anfört;

R eseivanternas förslag

som inkomst av anställning eller, om
arbetstagaren icke är svensk medborgare
och ej heller är bosatt härstädes,
avser arbete utom riket.

SfU 1975:17

beträffande avgiftsfritt bottenbelopp i vissa fall

6. av herrar Carlsson i Vikmanshyttan (c), Andersson i Nybro (c), Andersson
i Edsbro (c) och fröken Rogestam (c) Vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”1
fråga” och slutar med ”20 ovan).” bort ha följande lydelse:

1 fråga om de till utskottet återförvisade motionerna 760 och 1207 har
utskottet vid sin förnyade behandling av ärendet beslutat avge yttrande
som är likalydande med utskottets yttrande i betänkandet 1975:11 (s. 19
och 20 ovan).

Beträffande den återförvisade motionen 1209 har utskottet beslutat avge
följande yttrande:

Socialförsäkringsavgifterna till folkpensioneringen och sjukförsäkringen
har höjts avsevärt under senare år. I år skall företagen betala en avgift till
folkpensioneringen som uppgår till 4,2 % av avgiftsunderlaget. Enligt tidigare
riksdagsbeslut höjs avgiften nästa år till 4,7 %. Avgiften till sjukförsäkringen
utgör för 1975 7 % av avgiftsunderlaget.

Socialförsäkringsavgifterna innebär redan nu en väsentlig belastning för
i synnerhet egenföretagarna och de fria yrkesutövarna. Med den höjning
av avgifterna som behandlas i detta betänkande kommer svårigheterna för
dessa kategorier avgiftspliktiga att bli ytterligare starkt markerade.

Utskottet vill erinra om att allmän arbetsgivaravgift inte tas ut på de
första 10 000 kronorna av avgiftsunderlaget och att den avgiftsfria delen
av egenföretagarnas inkomster nu föreslås höjd till 18 000 kr.

Med den storlek sorn avgifterna till socialförsäkringen fått blir dessa för
dem som har låga inkomster ytterst kännbara, enär avgiftsuttaget sker utan
något avgiftsfritt bottenbelopp.

Vid skatteuttag finns ett grundavdrag och vid erläggande av allmän arbetsgivaravgift
en avgiftsfri del. Starka skäl talar också för att ett avgiftsfritt
bottenbelopp införs för egenavgifterna till socialförsäkringen för att man
skall erhålla nödvändiga lättnader i skatte- och avgiftsuttagen förden berörda
gruppen inkomsttagare.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:1209 hos regeringen
begär utredning av frågan om ett avgiftsfritt bottenbelopp vid
beräkning av egenföretagares och fria yrkesutövares egenavgifter
till socialförsäkringarna;

beträffande åtgärder för pensionärerna med anledning av 1975 års fastighetstaxering 7.

av herrar Fridolfsson (m) och Nisser (m) vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande i första stycket på s. 25 som
börjar med ”Någon höjning” och slutar med ”motionen 2110.” bort ha
följande lydelse:

SfU 1975:17

Utskottet vill emellertid peka på en egenhet i de regler som tillämpas
vid prövningen av rätten till kommunalt bostadstillägg för pensionärer som
måste anses uppenbart inkonsekvent och ekonomiskt försvårande för ifrågavarande
grupp av egnahemsägare: Avkastningen av taxerade fastighetsvärden
inom de skärpningsfria förmögenhetsbeloppen beräknas till 2 96 men
därutöver till minst 12 96. När skärpning inträder tillämpas således den i
sammanhanget generella regeln, medan dessförinnan samma procentsats
gäller som vid beskattning av fastighet. Denna läggs sedan ovanpå skärpningens
10 96.

Enligt utskottets mening kan det inte vara rimligt att fastighet skall anses
avkasta det sexdubbla eller mer till den del åsatt taxeringsvärde överstiger
ett visst och mot bakgrund av den senaste taxeringen t. o. m. synnerligen
lågt belopp. Utskottet anser att förmögenhetsavkastning av fastighet i konsekvensens
och rättvisans namn alltid borde beräknas efter de regler som
skattelagstiftningen föreskriver, alltså även vid bedömningen av rätten till
kommunalt bostadstillägg för pensionärer. Ett sådant arrangemang skulle
på intet sätt hindra att avkastning av annat kapital än fastighet kunde beräknas
för sig enligt nuvarande regler.

Oavsett att skattefrågor faller utanför socialförsäkringsutskottets kompetensområde
vill utskottet här uttala den meningen att det även då det gäller
skattereglerna finns anledning att se över möjligheterna till förbättringar
av de egnahemsägande pensionärernas villkor. För åtskilliga kommer nämligen
kommunalt bostadstillägg inte alls eller endast i oväsentlig utsträckning
i fråga beroende på att de kommunalt bestämda högstabeloppen på många
håll är relativt små och/eller på att åsätta taxeringsvärden kommit att bli
exceptionellt höga som en direkt följd av uppskruvade markvärden. Särskilt
i hårt exploaterade områden är det senare förhållandet för handen.. Där
har den äldre bebyggelsen, där företrädesvis pensionärer residerar, kommit
att värderas upp till orimligt höga nivåer. Följden har blivit en mycket
påtaglig skärpning av beskattningen för från förvärvslivet utestängda, äldre
människor i små ekonomiska omständigheter.

Utskottet delar den i motionen 2106 framförda meningen att man inte
kan acceptera att äldre människor tvingas sälja sina egna hem eller sommarstugor
på grund av värdehöjningar som fastighetstaxeringarna medför.
I likhet med motionärerna menar utskottet att regeringen bör föreslå sådana
åtgärder som begränsar de ekonomiskt menliga effekter som åtskilliga pensionärer
drabbas av då de påförs en fiktiv inkomst genom upptaxering av
det egna hemmet eller egna sommarstugan. En slutsats som ligger nära
till hands mot bakgrund av vad utskottet här anfört i frågan är att förslaget
torde behöva utmynna i förändringar i såväl skatte- som socialförsäkringslagstiftningen.

Någon sådan höjning av de årsinkomster som skall gälla vid inkomstprövning
av hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg och som föreslås i motionen
2110 är enligt utskottets mening inte nu motiverad med hänsyn

SfU 1975:17

till att riksdagen så sent som i höstas och med verkan fr. o. m. den 1 januari
i år beslutat att den reduktionsfaktorsom skall tillämpas i fråga om inkomster
överstigande inkomstgränserna skall utgöra en tredjedel i stället för som
tidigare hälften.

Utskottet avstyrker därför bifall till sistnämnda motion.

dels att utskottet under 7 bort hemställa:

att riksdagen med anledning av motionen 1975:2106 i motsvarande
del ger regeringen till känna vad utskottet anfört;

Särskilda yttranden

beträffande avgiftsfritt bottenbelopp i vissa fall

1. av herrar Fridolfsson (m) och Nisser (m) vilka anför:

I den till socialförsäkringsutskottets betänkande 1975:11 fogade reservationen
förordade vi utredning av frågan om ett avgiftsfritt bottenbelopp
vid beräkning av egenföretagares och fria yrkesutövares egenavgifter. Som
framgår av socialförsäkringsutskottets nu föreliggande betänkande har ärendet
av riksdagen återremitterats till utskottet för behandling i anslutning
till handläggningen av propositionen 92.

I denna proposition föreslås bl. a. borttagande av taket för socialförsäkringsavgifterna,
mot vilket vi reserverar oss och vi yrkar i stället bifall till
motionen 2106 av herr Bohman m. fl. i motsvarande del.

Vi har i detta sammanhang inte reserverat oss för utredning angående
ett avgiftsfritt bottenbelopp för egenföretagare och fria yrkesutövare. Orsaken
är att vi, sedan en ny komponent tillförts genom propositionens förslag
om borttagande av taket för försäkringsavgifterna, av finansiella skäl tvingas
prioritera.

2. av herr Westberg i Ljusdal (fp) som anför:

De betydelsefulla frågorna rörande social försäkringsavgifternas framtida
utformning tillhör pensionskommitténs uppdrag. Sedan denna kommitté
nu slutfört sina utredningar rörande sänkt och rörlig pensionsålder är den
sysselsatt med utredningsarbete rörande bl. a. socialförsäkringsavgifterna.

I detta arbete torde också ingå de spörsmål som aktualiseras i motionerna
760, 1207 och 1209 rörande åldersgränser och avgiftsunderlag m. m. Med
hänsyn härtill finner jag det inte erforderligt att nu begära särskild utredning.

Jag vill emellertid framhålla betydelsen av att pågående utredningsarbete
fullföljs skyndsamt. Flera problem rörande socialförsäkringsavgifternas framtida
utformning för arbetsgivare, egenföretagare och löntagare har fått särskild
betydelse genom de förändringar som under senare år gjorts av avgifternas
nivå och konstruktion och en snabb översyn av gällande regler är nödvändig.