Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 16

SfU 1975:16

Nr 16

Socialförsäkringsutskottets betänkande med anledning av propositionen
1975:36 om ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen,
m. m. jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1975:36 har regeringen (socialdepartementet) föreslagit
riksdagen att antaga i propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i förordningen (1954:519) angående kostnadsfria och
prisnedsatta läkemedel m. m.,

3. lag om ändring i förordningen (1969:653)om bidrag från landstingskommuner
och kommuner som ej tillhör landstingskommun till bestridande
av kostnaderna för vård vid karolinska sjukhuset,

4. lag om ändring i lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande
verksamhet m. m.

I propositionen läggs fram förslag till lagändringar som avser ändrade
ersättningsregler inom sjukförsäkringen. Till grund för förslagen ligger en
överenskommelse med sjukvårdshuvudmännen om vissa finansieringsfrågor
för sjukvården. Överenskommelsen innebär bl. a. en höjning av sjukförsäkringens
läkarvårdsersättning till sjukvårdshuvudmännen från 48 kr.
till 70 kr. per läkarbesök och en höjning av patientavgiften från 12 kr.
till högst 15 kr. fr. o. m. den 1 januari 1976. En väsentlig förbättring görs
i sjukförsäkringens ersättningsregler för sjukvårdande behandlingar som utförs
av annan personal än läkare genom att här införs ett utvidgat och
enhetligt ersättningssystem. Sjukförsäkringens resekostnadsersättning utsträcks
samtidigt till att bl. a. gälla även för sådana behandlingar. Karensbeloppet
för resekostnadsersättningen ändras från 6 kr. till 8 kr. Systemet
för sjukförsäkringens ersättning till sjukvårdshuvudmännen för ambulanstransporter
m. m. förenklas. Vidare höjs sjukförsäkringens ersättning till
sjukvårdshuvudmännen för sjukhusvård liksom den försäkrades sjukpenningavdrag
vid sjukhusvård. Reglerna för sjukförsäkringens ersättning lill
sjukvårdshuvudmännen för vissa läkarintyg och för preventivmedelsrådgivning
knyts an till de enhetliga bestämmelserna om läkarvårdsersättning
m. m.

1 enlighet med den träffande överenskommelsen övertar sjukvårdshuvudmännen
helt ansvaret för att tillhandahålla hjälpmedel till handikappade.
En enhetlig hjälpmedelsersättning från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen
införs. Sjukvårdshuvudmän som medverkar vid anskaffning
av kostnadsfria eller prisnedsatta glasögon till barn och ungdom får förhöjd

1 Riksdagen 1975. II sami. Nr 16

SfU 1975:16

hjälpmedelsersättning från sjukförsäkringen.

I anslutning till överenskommelsen ändras sjukförsäkringens läkemedelsrabatt
så att maximiavgiften vid inköp av medicin på recept blir 20 kr.
mot det sedan år 1968 gällande beloppet 15 kr. Reglerna om avgiftsfria
läkemedel vid vissa sjukdomar behålls oförändrade.

De ändrade ersättnings- och avgiftsreglerna avses gälla fr. o. m. den 1
januari 1976. De i propositionen redovisade förslagen innebär ett ekonomiskt
tillskott för sjukvårdshuvudmännen på 650 milj. kr. per år. Kostnadsökningen
för sjukförsäkringen beräknas till 634 milj. kr. per år. För att täcka
dessa kostnader jämte en kostnadsökning för sjukförsäkringen till följd av
konstaterad ökad sjukfrekvens höjs socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen
från arbetsgivare m. fl. med 0,6 procentenheter fr. o. m. år 1976.

SfU 1975:16

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrives att 2 kap. 5-7 §§ och 3 kap. 4 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

Har försäkrad åtnjutit läkarvård,
tandvård eller sjukhusvård som avses
i 2-4 §§, utgår ersättning enligt
vad regeringen med riksdagen förordnar
för utgifter i anledning av
resor till och från läkaren, tandläkaren
eller vårdinrättningen, där ej
med hänsyn till resans längd samt den
försäkrades tillstånd skäligen kunnat
fordras att han gatt ellerJärdats på annat
sätt, som icke krävt särskild kostnad.

Har försäkrad åtnjutit läkarvård,
tandvård eller sjukhusvård som avses
i 2-4 §§, utgår ersättning enligt
grunder som regeringen fastställer för
utgifter i anledning av resor till
och från läkaren, tandläkaren eller
vårdinrättningen.

Ersättning för sjuktransporter utgår
enligt vad regeringen föreskriver.

6 8*

Regeringen äger föreskriva, att ersättning enligt av regeringen fastställda
grunder skall utgå för försäkrads utgifter för annan vård eller behandling
i anledning av sjukdom än i 2-4 §§ sägs ävensom för i samband med sådan
vård eller behandling företagna resor. Motsvarande gäller i fråga om försäkrads
utgifter i anledning av resor i samband med vård som vid sjukdom
meddelats av distriktssköterska eller distriktsbarnmorska.

För hjälpmedel åt handikappade utgår
ersättning enligt vad regeringen föreskriver.

7 8*

Har kommun genom att anställa eller eljest träffa avtal med läkare eller
på annat sätt vidtagit åtgärder för att bereda medellösa eller mindre be -

1 Lagen omtryckt 1973:908
! Senaste lydelse 1974:510

SfU 1975:16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

medlade personer läkarvård, må allmän försäkringskassa på framställning
av kommunen förordna, att kommunen efter grunder som fastställas av
regeringen skall vara berättigad att av kassan erhålla ersättning för kostnad
för läkarvård, som sålunda beretts försäkrad. Sådan ersättning må i varje
särskilt fall utgivas allenast i den mån ersättning i anledning av vården
ej tillkommit den försäkrade själv samt må ej överstiga vad som skolat
utgivas till denne, därest han fått vidkännas motsvarande kostnad.

Allmän försäkringskassa äger med
arbetsgivare, som anordnar läkarvård
eller vidtager andra sjukvårdande
åtgärder så att kassans utgifter
för sjukvårdsersättning kunna
antagas minska, överenskomma om
skälig gottgörelse för arbetsgivarens
ifrågavarande kostnader.

Allmän försäkringskassa äger jämväl
med kommun, landstingskommun
eller transportföretag, som åtager sig
att ombesörja transporter, för vilka ersättning
från sjukförsäkringen md utgivas,
träffa överenskommelse om skälig
gottgörelse härför samt om avgifter,
vilka kommunen, landstingskommunen
eller företaget må uttaga av de försäkrade
för utförda transporter.

Överenskommelse som avses i
andra eller tredje stycket skall för att
vara gällande fastställas av riksförsäkringsverket.

Har arbetsgivare för sjöman jämlikt sjömanslagen (1973:282) haft att vid
sjömans sjukdom vidkännas kostnad som avses i 2-6 Skager han hos allmän
försäkringskassa erhålla gottgörelse för kostnaden enligt bestämmelserna
i denna lag.

3 kap.

4 §

Hel sjukpenning utgör för dag nittio procent av den fastställda sjukpenninggrundande
inkomsten, delad med trehundrasextiofem. Sjukpenningen

SfU 1975:16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

avrundas till närmaste hela krontal. För försäkrad som avses i 1 § andra
stycket utgör hel sjukpenning åtta kronor för dag.

För dag då försäkrad åtnjutersjukhusvård
skall sjukpenning minskas
med tio kronor, dock med högst en
tredjedel av sjukpenningens belopp.
Därvid skall det belopp varmed
minskning sker avrundas till närmast
lägre hela krontal. Sjukpenning
vid sjukhusvård skall dock alltid
utgå med lägst åtta kronor.

För dag då försäkrad åtnjuter sjukhusvård
skall sjukpenning minskas
med tjugu kronor, dock med högst
en tredjedel av sjukpenningens belopp.
Därvid skall det belopp varmed
minskning sker avrundas till närmast
lägre hela krontal. Sjukpenning
vid sjukhusvård skall dock alltid
utgå med lägst åtta kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

SfU 1975:16

2 Förslag till
Lag om ändring i förordningen (1954:519) angående kostnadsfria
och prisnedsatta läkemedel m. m.

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1954:519) angående kostnadsfria
och prisnedsatta läkemedel m. m.1

dels att i 2, 4, 7 och 8 ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att i 1 och 4-8 §§ ordet ”förordning" och böjningsform av detta
ord skall bytas ut mot ”lag” i motsvarande form,

dels att rubriken till förordningen och 3 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Kungl. Majtts förordning angående Lag om kostnadsfria och prisnedsatta

kostnadsfria och prisnedsatta läkeme- läkemedel m. m.
del m. m.

3§1

I annat fall än som avses i 2 § äger 1 annat fall än som avses i 2 $ äger

vid sjukdom den som är omfattad vid sjukdom den som är omfattad

av sjukförsäkring enligt lagen om av sjukförsäkring enligt lagen om

allmän försäkring eller här i riket är allmän försäkring eller här i riket är

i allmän eller enskild tjänst vid inköp i allmän eller enskild tjänst vid inköp

av läkemedel åtnjuta nedsättning av av läkemedel åtnjuta nedsättning av

fastställt pris församtidigt förskrivna fastställt pris för samtidigt förskrivna

och inköpta läkemedel med hälften och inköpta läkemedel med hälften

av det belopp varmed priset översti- av det belopp varmed priset överstiger
fem kronor och hela det belopp ger fem kronor och hela det belopp

varmed priset överstiger tjugofem varmed priset överstiger trettiofem

kronor. Är förskrivning avsedd att kronor. Är förskrivning avsedd att

expedieras mer än en gång, skall expedieras mer än en gång, skall

nedsättningen hänföra sig till varje nedsättningen hänföra sig till varje

avsett expeditionstillfälle. avsett expeditionstillfälle.

Vad nu sagts om den som är omfattad av sjukförsäkring enligt lagen
om allmän försäkring skall beträffande försäkrad, som är bosatt utom riket,

1 Förordningen omtryckt 1962:405. Senaste lydelse av
1 5 1967:737
4* 1972:711
5 § 1973:471

förordningens rubrik 1972:188

1 Senaste lydelse 1967:737

SfU 1975:16

Nuvarande lydelse

gälla allenast för tid varunder han

Från prisnedsättning enligt denna
paragraf äger Konungen undantaga
visst läkemedel eller viss grupp av
läkemedel som i första stycket avses.

Föreslagen lydelse
vistas härstädes.

Från prisnedsättning enligt denna
paragraf äger regeringen undantaga
visst läkemedel eller viss grupp av
läkemedel som i första stycket avses.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

SfU 1975:16

3 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1969:653) om bidrag från landstingskommuner
och kommuner som ej tillhör landstingskommun
till bestridande av kostnaderna för vård vid karolinska sjukhuset

Härigenom föreskrives att förordningen (1969:653) om bidrag från landstingskommuner
och kommuner som ej tillhör landstingskommun till bestridande
av kostnaderna för vård vid karolinska sjukhuset' skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Kunut. Majus förordning om bidrag
från landstingskommuner och kommuner
som ef tillhör landstingskommun
till bestridande av kostnaderna
för vård vid karolinska sjukhuset

Intages någon som är bosatt utanför
Stockholms län på karolinska
sjukhuset för vård, som det enligt
sjukvårdslagen den 6 juni 1962 (nr
242) åligger landstingskommun att
ombesörja, skall den landstingskommun
inom vilken den intagne är bosatt
till sjukhuset erlägga bidrag till
kostnaderna för vården enligt vad
nedan sägs.

1 fråga om vård på annan avdelning
vid karolinska sjukhuset än radiumhemmet
föreligger skyldighet
att utge vårdbidrag som avses i första
stycket endast under förutsättning
att den på sjukhuset intagne antingen
insjuknat i den sjukdom vården
avser under vistelse inom Stockholms
län eller fått hänvisning till
sjukhuset för vård, som ej kan beredas
på landstingskommunens

Föreslagen lydelse

Lag om vissa bidrag för vård vid karolinska
sjukhuset

Intages någon som är bosatt utanför
Stockholms län och icke omfattas
av avtal om regionsjukvård m. m. vid
karolinska sjukhuset på sjukhuset för
vård, som det enligt sjukvårdslagen
(1962:242) åligger landstingskommun
att ombesörja, skall den landstingskommun
inom vilken den intagne
är bosatt till sjukhuset erlägga
bidrag till kostnaderna för vården enligt
vad nedan sägs.

I fråga om vård på annan avdelning
vid karolinska sjukhuset än radiumhemmet
föreligger skyldighet
att utge vårdbidrag som avses i första
stycket endast under förutsättning
att den på sjukhuset intagne antingen
insjuknat i den sjukdom vården
avser under vistelse inom Stockholms
län eller fått hänvisning till
sjukhuset för vård, som ej kan beredas
på landstingskommunens

1 Senaste lydelse 1972:674

SfU 1975:16

Nuvarande lydelse

sjukhus. Närmare föreskrifter om sådan
hänvisning meddelas av Konungen.

Vårdbidraget utgår för varje vårddag
med det belopp, varmed den för
patienten tillämpliga vårdavgiften på
allmänt rum vid karolinska sjukhuset
överstiger femton kronor.

Föreslagen lydelse

sjukhus. Närmare föreskrifter om sådan
hänvisning meddelas av regeringen.

Vårdbidraget utgår för varje vårddag
med det belopp, varmed den för
patienten tillämpliga vårdavgiften på
allmänt rum vid karolinska sjukhuset
överstiger tjugo kronor.

Vad ovan föreskrives om landstingskommun äger motsvarande tillämpning
på kommun som ej tillhör landstingskommun.

Utgår vårdbidrag, minskas vårdavgiften med motsvarande belopp.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

1* Riksdagen 1975. II sami. Nr 16

SfU 1975:16

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande
verksamhet m. m.

Härigenom föreskrives att 1 och 3 §§ lagen (1974:525) om ersättning för
viss födelsekontrollerande verksamhet m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 9

Staten, landstingskommun eller kommun får enligt vad nedan sägs ersättning
för kostnader för rådgivning i födelsekontrollerande syfte som vid
personligt besök meddelas den som omfattas av sjukförsäkring enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring. Motsvarande ersättning utgår även till
organisation, som med socialstyrelsens tillstånd bedriver sådan rådgivning.

Ersättning till privatpraktiserande läkare för rådgivning i födelsekontrollerande
syfte utgår enligt grunder som regeringen fastställer.

Ersättning enligt denna lag utgår Ersättning enligt denna lag utgår
även för rådgivning angående abort. även för rådgivning angående abort

eller sterilisering.

3 §

Ersättning enligt denna lag utgår endast om rådgivning och i anslutning
därtill utlämnade preventivmedel tillhandahålles den försäkrade kostnadsfritt.

För utgifter för resor sorn företages i
samband med rådgivning enligt denna
lag utgår ersättning till den försäkrade
enligt grunder som regeringen fastställer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Sfll 1975:16

Motionerna

Med anledning av propositionen väckta motioner

1975:1973 av herr Fälldin m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen vid sin
behandling av proposition 1975:36 beslutar att hos regeringen begära utredning
och förslag angående

1. ett tak för uttag av patientavgift inom sjukvården i enlighet med vad
som anförts i motionen,

2. ett kostnadstak för patienten vid 100 kr./behandlingsår för inköp av
medicin på recept;

1975:1974 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen
i anledning av proposition 1975:36 måtte besluta

1. dels uttala att den del av överenskommelsen med sjukvårdshuvudmännen
som avser en höjning av patientavgiften från högst 12 kr. till högst
15 kr./besök och för telefonrådfrågning från 5 kr. till 10 kr. icke bör genomföras,

2. dels att tillskottet från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen
under förutsättning av bibehållandet av nuvarande patientavgifter måtte
uppräknas med ytterligare 56 milj. kr. eller tillsammans 706 milj. kr.,

3. dels att för täckandet av den enligt förslagen i motionen ökade kostnaden
socialförsäkringsavgiften måtte höjas till 1,0 procentenhet,

4. dels att hos regeringen hemställa om en förutsättningslös utredning
om genomförandet av principen om avgiftsfri sjukhus- och läkarvård;

1975:1975 av herrar Romanus (fp) och Jonsson i Mora (fp) vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär utredning om regler för att skydda patienter
med stort vårdbehov mot för höga sjukvårdskostnader, enligt de
riktlinjer som anges i motionen.

Vid riksmötets början väckta motioner

Utskottet har till behandling i detta sammanhang upptagit motionerna

1975:31 av fru Skantz m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen
anhåller om en utredning angående vidgad rätt till ersättning för resor i
samband med sjukdom i enlighet med vad i motionen anförts (motionärerna
pekar bl. a. på att en försäkrad, som för behandling vid sjukdom eller skada
av läkare hänvisas till vårdgivare av typen bandagist eller liknande, inte
kan erhålla ersättning för resan, för såvitt vården inte kombineras med läkarvård); 1975:77

av fru Marklund m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen hemställer om en skyndsam prövning av frågan om att normalkostnaderna
för anskaffandet av glasögon infogas i sjukförsäkringssystemet
och lagen om allmän försäkring;

SfU 1975:16

1975:202 av herr Nilsson i Agnäs m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om förslag syftande till att intyg från sjuksköterska
i sådana fall som anförs i motionen skall berättiga till resekostnadsersättning
från den allmänna försäkringen;

1975:258 av fru Wigenfeldt m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen begär
översyn av reglerna för allmän försäkring så att reseersättning utgår till
förälder som besöker barn som vårdas längre tid på sjukhus långt från hemorten; 1975:341

av fru Wiklund m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar
att gällande taxa för statens reseersättning för egen bil skall tillämpas av
försäkringskassan när sjuktransport måste företas med egen bil;

1975:465 av herr Nilsson i Växjö m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär att bestämmelserna om ersättning vid företagsläkares
remiss av patient till laboratorie- och röntgenundersökningar ändras så att
de överensstämmer med vad som gäller i fråga om andra till sjukförsäkringen
anslutna läkare;

1975:470 av fru Radesjö m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen
begär förslag om sådan ändring av gällande bestämmelser att reseersättning
från allmänna sjukförsäkringen kan utgå för besök vid barnoch
ungdomspsykiatrisk klinik i samband med utredning och behandling,
oberoende av vilken befattningshavare besöket gäller och oberoende av om
patienten medföljer eller inte;

1975:471 av fru Thunvall m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen
begär en sådan ändring av gällande lagstiftning och dess tillämpningsföreskrifter
att ersättning kan utgå till resekostnader i samband med
abortrådgivning i enlighet med vad som anförts i motionen (motionärerna
framhåller att i glesbygd eller där man eljest har långt till sjukhus resekostnaderna
i allmänhet är avsevärt högre än läkarkostnaden för den som
kommer för rådgivning eller abortundersökning före tolfte veckan. Efter
tolfte veckan behandlas resekostnaderna enligt bestämmelserna om sjukförsäkring
på samma sätt som vid sjukdomsfall);

1975:757 av herr Karlsson i Huskvarna(s) och fru Skantz (s) vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en utredning om införande av ett s. k.
hundrakort inom den allmänna försäkringen;

1975:759 av herrar Remgård i Falkenberg (fp) och Hörberg (fp) vari hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts (i motionen påtalas att det vid 1974 års riksdag genomförda
ersättningssystemet för privatpraktiserande läkare inte gäller i fråga
om läkare som på heltid arbetar inom företagshälsovård. Detta innebär
att en patient, som remitteras av en läkare inom företagshälsovården till

SfU 1975:16

specialist eller röntgen, inte kan erhålla ersättning från försäkringskassan.
Inte heller resekostnaderna ersätts menar motionärerna);

1975:1189 av fröken Andersson (c) och fru Olsson i Hölö (c) vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär att psykoterapeutisk
behandling utförd av för uppgiften utbildade psykologer med behörighet
- efter remiss från läkare - blir ersättningsberättigad via den allmänna försäkringen; 1975:1199

av herr Glimér (c) och fru Karlsson (c) vari hemställs att riksdagen
beslutar anhålla hos regeringen om att anvisningar utfärdas för debitering
av ersättning vid olika seriebehandlingar som utföres hos läkare
eller på sjukvårdsinrättning;

1975:1208 av fru Jordan m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen
begär utredning och förslag som syftar till att ersättning skall kunna
utgå enligt lagen om allmän försäkring för psykoterapeutisk behandling i
enlighet med vad i motionen anförts;

1975:1215 av herr Mundebo m. fl. (fp) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att förslag om ersättning över den allmänna försäkringen
för psykoterapi meddelad av psykolog i enlighet med vad som anförts i
motionen i år föreläggs riksdagen;

1975:1221 av fröken Pehrsson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag till en allmän glasögonförsäkring, i första hand för
barn och ungdom;

1975:1222 av herr Pettersson i Västerås m. fl. (vpk) vari hemställs att
riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring av reglerna för
den allmänna försäkringskassan att reseersättning samt under vissa angivna
förutsättningar även ersättning för förlorad arbetsinkomst kan utgå till sjukbesökare
med lång färdväg till region- och specialsjukhus;

1975:1225 av herr Romanus (fp) vari hemställs att riksdagen uttalar att
ersättningen för preventivmedelsrådgivning, meddelad av privatpraktiserande
läkare, snarast möjligt bör höjas så att den motsvarar kostnaden för
utfört arbete;

1975:1231 av herr Åkerlind (m) vari hemställs att riksdagen beslutar hemställa
till regeringen om förslag till årets riksdag om höjning av reseersättning
vid sjukresor med privatbil.

SfU 1975:16

Utskottet

Inledning

1 propositionen läggs fram förslag till ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen.
Till grund för förslagen ligger en överenskommelse mellan
representanter för socialdepartementet och sjukvårdshuvudmännen avseende
vissa finansieringsfrågor inom sjukvården m. m. Överenskommelsen
innebär i korthet bl. a. följande.

Ersättning från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen för offentlig
öppen läkarvård höjs från 48 kr. till 70 kr. för varje läkarbesök. Patientavgiften
höjs från 12 kr. till högst 15 kr. per läkarbesök. Ett enhetligt ersättningssystem
införs för olika former av sjukvårdande behandlingar, vilka
efter läkarordination utförs av annan än läkare. Ersättning från försäkringen
till sjukvårdshuvudmännen skall därvid utgå med 35 kr. för varje besök,
och patientavgift få tas ut med högst 7 kr. Sjukförsäkringens resekostnadsersättning
utvidgas till att bl. a. gälla även för sådana sjukvårdande
behandlingar. Karensbeloppet för resor i samband med läkarvård eller sjukhusvård
ändras från 6 kr. till 8 kr. För ambulanstransporter skall från sjukförsäkringen
till sjukvårdshuvudmännen utgå en enhetlig sjuktransportersättning
med 12 kr. per invånare och år. Sjukförsäkringens ersättning till
sjukvårdshuvudmännen för sjukhusvård och den försäkrades sjukpenningavdrag
vid sådan vård höjs till 20 kr. per dag. Reglerna i fråga om ersättning
för vissa läkarintyg och för preventivmedelsrådgivning knyts an till de bestämmelser
som skall gälla för läkarbesök inom den öppna sjukvården.

Sjukvårdshuvudmännen övertar helt ansvaret för tillhandahållande
m. m. av hjälpmedel till handikappade. Nuvarande statsbidrag till vissa
hjälpmedel för handikappade upphör vid utgången av år 1975 och ersätts
med en enhetlig hjälpmedelsersättning från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen
om 22 kr. per invånare och år. För sjukvårdshuvudmän
som medverkar vid anskaffning av avgiftsfria och prisnedsatta glasögon
till barn och ungdom blir motsvarande ersättning 24 kr. per invånare och
år. Maximiavgiften vid inköp av medicin på recept blir 20 kr. i stället för
15 kr., medan reglerna om avgiftsfria läkemedel vid vissa sjukdomar behålls
oförändrade.

Genom de nya ersättningsreglerna får sjukvårdshuvudmännen ett ekonomiskt
tillskott, som vid nuvarande vårdvolym kan beräknas till 650 milj.
kr. per år. För sjukförsäkringen kommer de nya reglerna att medföra en
sammanlagd kostnadsökning med 634 milj. kr. per år och - vid nuvarande
finansieringsregler för sjukförsäkringen - en ökning av statens kostnader
för bidrag till denna försäkring under budgetåret 1975/76 med ca 80 milj.
kr. eller för helt budgetår med ca 160 milj. kr. Förslagen i propositionen
föranleder - jämte en konstaterad ökning av sjukfrekvensen - en höjning
av socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen med 0,6 procentenheter.
Förslag om bl. a. en sådan avgiftshöjning har lagts fram i propositionen

SfU 1975:16

1975:92 och kommer att behandlas av utskottet i samband med behandlingen
av denna proposition.

Ett viktigt inslag i senare års hälso- och sjukvård har varit att bygga
ut den decentraliserade öppna vården. Målet har varit att göra hälso- och
sjukvården lättare tillgänglig för medborgarna genom att så långt möjligt
ge den formen av en närhetsservice. Enligt utskottets mening utgör den
förevarande propositionen ett betydelsefullt led i strävandena att förverkliga
denna målsättning, inte minst genom att man för in ett enhetligt ersättningssystem
för olika former av sjukvårdande behandlingar som efter läkarordination
utförs av annan än läkare och för resor i samband med sådana
behandlingar. Utskottet finner de i propositionen föreslagna höjningarna
av sjukförsäkringens ersättningar till sjukvårdshuvudmännen för läkar- och
sjukhusvård och av patientavgifterna väl avvägda. Även i övrigt anser utskottet
sig böra biträda förslagen i propositionen.

I det följande behandlar utskottet i huvudsak endast de motioner som
väckts med anledning av propositionen och de delar av denna som berörs
av yrkandena i nämnda motioner. Utskottet behandlar också ett antal motioner
från riksmötets början. Flertalet av dessa är helt eller i viss mån
tillgodosedda genom förslagen i propositionen.

Ersättning för offentlig öppen sjukvård ni. m.

För läkarvård som ombesörjs av staten, landstingskommun eller kommun
som inte tillhör landstingskommun utgår ersättning från sjukförsäkringen
till sjukvårdshuvudmannen med ett enhetligt belopp av 48 kr. för varje
besök. Huvudmannen får samtidigt ta ut en patientavgift med högst 12
kr. per besök. Vid läkarbesök hos den sjuke får en tilläggsavgift om 8 kr.
tas ut. Vid rådfrågning per telefon utgår ersättning från försäkringen med
5 kr. Patientavgiften utgör i detta fall högst 5 kr.

I enlighet med den tidigare nämnda överenskommelsen mellan representanter
för socialdepartementet och sjukvårdshuvudmännen föreslås i propositionen
att läkarvårdsersättningen till sjukvårdshuvudmännen fr. o. m.
den 1 januari 1976 höjs till 70 kr. för varje besök, att patientavgiften höjs
till högst 15 kr. och tilläggsavgiften vid läkarbesök hos den sjuke till högst
10 kr. per besök. Maximiavgiften för patienten vid rådfrågning per telefon
blir 10 kr. Någon särskild ersättning från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen
för sådana rådfrågningar skall i fortsättningen inte utgå.

Herr Hermansson m. fl. (vpk) yrkar i motionen 1974 avslag på propositionen
i vad den innehåller förslag till höjning av maximiavgiften för patienten
från 12 kr. till 15 kr. per läkarbesök och från 5 kr. till 10 kr. vid
telefonrådfrågning. Det ekonomiska tillskottet till sjukvårdshuvudmännen
bör enligt motionärernas mening vid bibehållna patientavgifter räknas upp
från 650 till 706 milj. kr. och socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen
höjas med 0,4 procent utöver de 0,6 procent som föreslås i propositionen.

SfU 1975:16

Motionen innehåller också ett yrkande om utredning i syfte att söka
åstadkomma avgiftsfri sjukhus- och läkarvård.

Utskottet har tidigare uttalat att de i propositionen föreslagna höjningarna
av sjukförsäkringens ersättningar till sjukvårdshuvudmännen och av patienternas
maximiavgifter får anses väl avvägda. Den öppna sjukvården
finansieras till väsentlig del via den allmänna försäkringen. Utskottet anser
i likhet med departementschefen att det till följd av den allmänna kostnadsutvecklingen
är naturligt att tid efter annan se över de ersättningsbelopp
som skall utgå från försäkringen.

Tre år har nu förflutit sedan en översyn av dessa belopp och av de därtill
knutna patientavgifterna senast skedde. Med hänsyn härtill måste enligt
utskottets mening de föreslagna höjningarna av patienternas maximiavgifter
anses måttliga. Utskottet vill särskilt erinra om att det inom vissa landsting
för patienter med många besök inom den offentliga sjukvården redan nu
finns möjlighet till nedsättning av patientavgiften. Frågan om generella regler
för avgiftsnedsättning skall enligt uttalande i propositionen tas upp till behandling
av Landstingsförbundet. På grund av det anförda och då införandet
av en avgiftsfri sjukhus- och läkarvård i varje fall på kortare sikt kan beräknas
medföra en betydande utgiftsökning för staten, avstyrker utskottet bifall
till motionen 1974.

1 några motioner har framställts yrkanden som alla syftar till att nedbringa
kostnaderna för läkar- och sjukhusvård för patienter, vilka hårdare än andra
drabbas av sjukdomar. Herr Karlsson i Huskvarna och fru Skantz (båda
s) framhåller i motionen 757 att ett sätt att begränsa läkarvårdskostnaderna
för sådana patienter skulle vara att inom den allmänna försäkringen införa
ett läkarbesökskort som för en kostnad av 100 kr. berättigade till ett obegränsat
antal läkarbesök under ett år. Liknande tankegångar har framförts
av herr Fälldin m. fl. (c) i motionen 1973 och av herrar Romanus och Jonsson
i Mora (båda fp) i motionen 1975. 1 den vid riksmötets början väckta motionen
1199 av herr Glimnér och fru Karlsson (båda c) tar motionärerna
upp frågan om kostnader för läkarvård vid återbesök. De framhåller att
debiteringen av 12-kronan vid seriebehandlingar sker olika i olika län och
även vid sjukvårdsinrättningar inom samma län. Detta anser de otillfredsställande,
och de hemställer därför att riksdagen hos regeringen skall begära
att anvisningar utfärdas för debitering av ersättning för sådana behandlingar.

Utskottet finner den i motionerna 757,1973 och 1975 aktualiserade frågan
om en generell begränsning av läkarvårds- och sjukvårdskostnader för patienter
med långvariga sjukdomar och täta läkarbesök värd beaktande. Av
den mellan socialdepartementet och sjukvårdshuvudmännen träffade överenskommelsen
framgår att patienter med många besök inom den offentliga
sjukvården liksom hittills skall ha möjlighet att få patientavgiften nedsatt
och att frågan om generella regler för sådan nedsättning kommer att tas
upp till behandling av Landstingsförbundet. Enligt vad utskottet erfarit har
man inom förbundet redan satt i gång en utredning i syfte att söka å -

SfU 1975:16

stadkomma sådana regler. Utredningsyrkandena i motionerna får därmed
anses tillgodosedda. Utskottet förutsätter att man i samband med denna
utredning också tar upp frågan om ersättning vid seriebehandlingar. Med
det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 757, 1199, 1975 och
1973, sistnämnda motion såvitt nu är i fråga.

Sjukförsäkringens ersättningar till sjukvårdshuvudmännen för den öppna
vården avser f. n. i huvudsak läkarnas insatser. Härutöver har regeringen
möjlighet föreskriva att ersättning skall utgå även för viss annan vård eller
behandling med anledning av sjukdom än läkarvård, tandvård och sjukhusvård
liksom för resor i anslutning till sådan vård eller behandling. F. n.
utgår denna form av ersättning i samband med behandlingar av bl. a. sjukgymnast.

Överenskommelsen med sjukvårdshuvudmännen innebär en väsentlig
breddning av försäkringens ersättningsregler när det gäller den offentliga
vården. I fortsättningen skall ersättning (s. k behandlingsersättning) kunna
utgå för varje sjukvårdande behandling som i öppen vård utförs av annan
än läkare under förutsättning att behandlingen ges på grund av sjukdom
och ordinerats av läkare. I den mån behandling hos privatpraktiserande
vårdgivare utförts enligt avtal mellan vårdgivaren och sjukvårdshuvudman
får enligt överenskommelsen behandlingen räknas som behandling hos sjukvårdshuvudmannen.
Ersättning för vården skall alltså utgå enligt de bestämmelser
som gäller i fråga om sådan behandling.

Motionerna 1189 av fröken Andersson och fru Olsson i Hölö (båda c),
1208 av fru Jordan m. fl. (s) och 1215 av herr Mundebo m. fl. (fp) innehåller
alla yrkanden av innebörd att psykoterapeutisk behandling utförd av kompetent
psykolog skall berättiga till ersättning från sjukförsäkringen.

Den i motionerna aktualiserade frågan har vid upprepade tillfällen prövats
av riksdagen. 1 sitt av riksdagen godkända betänkande 1973:25 underströk
socialförsäkringsutskottet angelägenheten av att ersättningsbestämmelserna
ändrades så att de medgav rätt till ersättning även i sådana fall då psykoterapeutisk
behandling utförts av annan än läkare. Genom den breddning
av försäkringens ersättningsregler som överenskommelsen med sjukvårdshuvudmännen
innebär har man tillmötesgått riksdagens önskemål att
psykiatrisk behandling även av annan än läkare skall berättiga till ersättning
från sjukförsäkringen. Detta måste enligt utskottets mening hälsas med tillfredsställelse.

Av vad utskottet anfört framgår att yrkandena i motionerna 1189, 1208
och 1215 får anses tillgodosedda med förslagen i propositionen. Motionerna
bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

I annan än offentlig läkarvård får läkare som är uppförd på en av allmän
försäkringskassa uppförd förteckning tillgodoräkna sig arvode med de belopp
som anges i läkarvårdstaxan. Patientavgift får tas ut med belopp om högst
20, eller hos läkare med individuell taxebindning med 25 eller 30 kr. Pa -

SfU 1975:16

tientavgiften inkluderar ersättning för remissbesök hos läkare inom offentlig
vård samt för eventuella röntgen- och laboratorieundersökningar m. m.

I de vid riksmötets början väckta motionerna 465 av herr Nilsson i Växjö
m. fl. (s) och 759 av herrar Remgård i Falkenberg och Hörberg (båda fp)
yrkas att bestämmelserna om ersättning vid företagsläkares remiss av patient
till laboratorie- och röntgenundersökningar ändras så att de överensstämmer
med vad som gäller i fråga om läkare som är anslutna till sjukförsäkringen.

Med anledning av dessa motioner vill utskottet upplysa om att regeringen
genom beslut den 13 februari 1975 förordnat att de bestämmelser om ersättning
som gäller vid remiss från ansluten privatpraktiserande läkare till
privat röntgenmottagning eller laboratorium, som har driftavtal med sjukvårdshuvudman,
för åren 1975 och 1976 skall äga motsvarande tillämpning
vid remiss från läkare vid företagshälsovårdsmottagning som .registrerats
hos allmän försäkringskassa. För resa i samband med besök hos läkare vid
sådan mottagning skall enligt samma beslut reseersättning från den allmänna
försäkringen utgå med tillämpning av de bestämmelser som gäller för resa
vid läkarvårdsbesök hos privatpraktiserande läkare som är ansluten till försäkringen.

Av det anförda framgår att yrkandena i motionerna 465 och 759 numera
är tillgodosedda. Motionerna bör därför inte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Ersättning för resekostnader

Resekostnadsersättning från sjukförsäkringen utgår f. n. i samband med
ersättningsberättigad läkarvård, tandvård eller sjukhusvård. I fråga om resor
i samband med läkarvård gäller att ersättning utgår med det belopp varmed
den sammanlagda kostnaden för resa till och från läkaren överstiger 6 kr.
Även vid sjukhusvård gäller ett karensbelopp om 6 kr. men endast i fråga
om återresan från sjukvårdsinrättningen. För resor i samband med tandvård
gäller ett karensbelopp om 15 kr. Resekostnadsersättning utgår också vid
sidan av sjukvårdande behandling som f. n. berättigar till sjukvårdsersättning.
Vidare utgår ersättning i samband med sjukvård som meddelats av
distriktssköterska eller distriktsbarnmorska.

Den mellan socialdepartementet och sjukvårdshuvudmännen träffade
överenskommelsen innebär att sjukförsäkringens ersättningsregler för resekostnader
utvidgas så att de omfattar försäkrads resor i samband med
all läkarordinerad sjukvårdande behandling inom offentlig öppen sjukvård
och i samband med utprovning och anpassning av hjälpmedel för handikappad.
Resekostnadsersättning från sjukförsäkringen skall också utgå vid
besök för preventivmedelsrådgivning och abortrådgivning. Karensbeloppet
vid sådana resor blir liksom när det gäller tandvård 15 kr. 1 övrigt höjs
karensbeloppet till 8 kr.

Fru Skantz m. fl. (s) begär i motionen 31 utredning angående vidgad

SfU 1975:16

rätt till ersättning för resor i samband med sjukdom. Motionärerna framhåller
att en försäkrad, som för behandling vid sjukdom eller skada hänvisas till
vårdgivare av typen bandagist eller liknande, inte kan få ersättning för resan
för såvitt vården inte kombineras med läkarvård. Fru Thunvall m. fl. (s)
uttalar i motionen 471 att ersättning bör utgå för resekostnader i samband
med abortrådgivning och begär därav föranledd ändring av sjukreseförordningen.

Av redogörelsen för innehållet i överenskommelsen med sjukvårdshuvudmännen
framgår att fr. o. m. 1976 resekostnadsersättning från sjukförsäkringen
kan utgå i de fall som avses i motionerna 31 och 471. Motionerna
bör vid sådant förhållande inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Fru Radesjö m. fl. (s) framhåller i motionen 470 att reseersättning bör
utgå för besök vid barn- och ungdomspsykiatrisk klinik i samband med
utredning och behandling, oberoende av vilken befattningshavare besöket
gäller och oberoende av om patienten medföljer eller ej. Motionärerna anser
att riksdagen i skrivelse till regeringen bör begära förslag till sådan ändring
av sjukreseförordningen.

Av uttalande i propositionen framgår att det nya ersättningssystemet skall
tillämpas även när det gäller verksamheten inom sjukvårdshuvudmännens
psykiska barna- och ungdomsvård. Departementschefen framhåller att vid
denna vårdform återkommande samtal med föräldrarna kan utgöra ett viktigt
led i behandlingen av barnet. Med hänsyn härtill bör - säger han - ersättningsreglerna
för sjukresor ges en sådan utformning att resekostnadsersättning
kan utgå till förälder eller annan anhörig vid besök i offentlig
öppen sjukvård i samband med barns sjukdom, om besöket ingår som en
del i behandlingen av barnet, och denna regel bör gälla även om barnet
inte är med vid besöket. Av den i propositionen lämnade specialmotiveringen
framgår att bestämmelser av nu angiven innebörd kommer att tas in i sjukreseförordningen.
Därmed kan yrkandet i motionen anses vara tillgodosett.

Fru Wigenfeldt m. fl. (c) har i motionen 258 begärt en översyn av gällande
bestämmelser i syfte att tillförsäkra föräldrar som besöker barn, vilka under
längre tid vårdas på sjukhus långt från hemorten, resekostnadsersättning
från sjukförsäkringen.

F. n. utgår inte resekostnadsersättning från sjukförsäkringen i de fall som
avses i motionen. Någon ändring härvidlag föreslås inte i propositionen,
men departementschefen framhåller att frågan om resekostnader för föräldrar
som behöver besöka barn som vårdas på sjukhus anknyter till det utredningsarbete
som pågår inom familjestödsutredningen och att den bör prövas
i det sammanhanget. Utredningsyrkandet i motionen får med detta uttalande
anses tillgodosett och motionen bör därför inte föranleda någon åtgärd.

I motionen 1222 av herr Pettersson i Västerås m. fl. (vpk) begär motionärerna
att riksdagen hos regeringen skall anhålla om förslag till sådan
ändring av gällande bestämmelser, att resekostnadsersättning och under vis -

SfU 1975:16

sa förutsättningar även ersättning för förlorad arbetsinkomst skall kunna
utgå till sjukbesökare med lång färdväg till region- och specialsjukhus. 1
motionen framhålls bl. a. att en förbättrad personlig kontakt och omvårdnad
har stor betydelse för den sjukes allmäntillstånd. Ett litet barn som utlämnas
till en främmande miljö utan kontakt med de närmaste kan ofta få bestående
psykiska men. En bland flera insatser för att förbättra vården vid regionsjukhusen
bör därför vara att bereda den sjuke och hans anförvanter ekonomiska
möjligheter att upprätthålla en personlig kontakt.

Som tidigare nämnts innebär förslagen i propositionen en betydande
breddning av sjukförsäkringens resekostnadsersättningar. Härigenom har,
såvitt utskottet kan bedöma, de väsentligaste och oftast kritserade bristerna
i nuvarande ersättningssystem undanröjts. Den i motionen aktualiserade
frågan om resekostnadsersättning för förälder som besöker barn på sjukhus
skall enligt uttalande i propositionen prövas av familjestödsutredningen.
På grund härav och då utskottet inte är berett medverka till att sjukbesök
skall berättiga till ersättning via sjukförsäkringen för förlorad arbetsinkomst
avstyrker utskottet bifall till motionen 1222.

Herr Nilsson i Agnäs m. fl. (m) yrkar i motionen 202 att riksdagen hos
regeringen skall begära förslag av innebörd att intyg från sjuksköterska i
vissa fall skall berättiga till resekostnadsersättning från den allmänna försäkringen.
Motionärerna framhålleratt en skogsarbetare,som skadas i arbetet
och som efter taxiresa till närmaste läkarstation får skadan omsedd av tjänstgörande
sköterska, f. n. inte kan erhålla ersättning för taxiresan om läkare
inte skrivit under intyget. Motionärerna menar att sköterskan - om resekostnaden
skall kunna ersättas - måste hänvisa vederbörande till lasarett
eller annan läkarstation med jourhavande läkare.

Med anledning av detta yrkande vill utskottet erinra om att enligt gällande
bestämmelser resekostnadsersättning utgår för resor i samband med sjukvård
som meddelats av distriktssköterska. Enligt vad utskottet erfarit torde det
endast i sällsynta undantagsfall förekomma att det på en läkarstation inte
finns distriktsläkare som kan ta hand om patienterna. Ersättning för resekostnader
torde således så gott som alltid utgå i sådana fall som avses
i motionen. Enligt utskottets mening finns det därför inte anledning att
utvidga sjukförsäkringens ersättningsregler utöver det förslag som framlagts
i propositionen. Utskottet avstyrker alltså bifall till motionen 202.

Fru Wiklund ni. fl. (c) hemställer i motionen 341 att riksdagen beslutar
att statens normer för ersättning för resor med egen bil skall tillämpas när
sjuktransport företas med sådan bil. Herr Åkerlind (m) anser att reseersättningen
vid sjukresor med privatbil bör höjas och begär i motionen 1231
att förslag till sådan höjning skall föreläggas årets riksmöte.

Försäkrads resekostnader för sjukresa med privatbil har fr. o. m. i år höjts
från 25 öre till 40 öre per kilometer. Detta belopp överstiger det belopp
som enligt riksskatteverkets meddelande vid 1975 års taxering bör anses

SfU 1975:16

som skäligt avdrag för bilkostnader vid körsträckor t. o. m. 1 000 mil per
år. Med hänsyn bl. a. till att det vid sjukresor är fråga om enstaka resor,
där det inte finns anledning att i samma utsträckning som vid mera regelbundna
resor räkna med de fasta bilkostnaderna, finner utskottet den
numera gällande ersättningen för sjukresor med privatbil väl avvägd. Utskottet
avstyrker därför bifall till motionerna 341 och 1231.

Hjälpmedel för handikappade

F. n. utgår statsbidrag till vissa hjälpmedel som på ordination tillhandahålls
handikappade kostnadsfritt. De statsbidragsberättigade hjälpmedlen är upptagna
i en särskild av socialstyrelsen förd s. k. hjälpmedelsförteckning.

Överenskommelsen mellan socialdepartementet och sjukvårdshuvudmännen
innebär att dessa fr. o. m. den 1 januari 1976 helt övertar ansvaret
för tillhandahållande m. m. av hjälpmedel till handikappade. I överenskommelsen
förutsätts att sjukvårdshuvudmännen skall fortsätta hjälpmedelsverksamheten
i huvudsaklig överensstämmelse med de regler som nu gäller.
Genom förslaget i propositionen upphör nuvarande statsbidrag till vissa
hjälpmedel för handikappade att utgå vid utgången av 1975. 1 stället införs
en ny ersättningsform från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen.
Den nya ersättningen benämns hjälpmedelsersättning och skall utgå med
22 kr. per invånare och år. Sjukvårdshuvudmän som medverkar vid anskaffning
av avgiftsfria eller prisnedsatta glasögon till barn och ungdom
fåren förhöjning av hjälpmedelsersättningen med 2 kr. till 24 kr. per invånare
och år.

Fru Marklund m. fl. (vpk) anser att normalkostnader för anskaffande av
glasögon bör infogas i sjukförsäkringssystemet och begär i motionen 77
en skyndsam prövning av frågan om en sådan utvidgning av sjukförsäkringens
ersättningsregler. Fröken Pehrsson ni. fl. (c) begär i motionen 1221
förslag om en allmän glasögonförsäkring, i första hand för barn och ungdom.

Som tidigare nämnts kommer genom överenskommelsen de sjukvårdshuvudmän
som medverkar vid anskaffning av glasögon till barn och
ungdom att få en högre hjälpmedelsersättning från sjukförsäkringen. Den
andel av hjälpmedelsersättningen som avser kostnader för glasögon är, enligt
vad utskottet erfarit, så avvägd att den täcker sjukvårdshuvudmännens kostnader
för att tillhandahålla barn och ungdom under 19 år helt avgiftsfria
eller i vart fall kraftigt prisnedsatta glasögon. Utskottet, som anser det tillfredsställande
att frågan om bidrag till glasögon för angivna grupper nu
fått sin lösning, är inte berett medverka till att sjukförsäkringen påförs kostnader
för glasögon för andra grupper försäkrade eller med högre belopp
än som föreslås i propositionen och avstyrker därför bifall till motionerna
77 och 1221.

SfU 1975:16

Ersättning för preventivmedelsrädgivning

Herr Romanus (fp) har i motionen 1225 begärt att riksdagen skall uttala
att ersättningen för preventivmedelsrädgivning meddelad av privatpraktiserande
läkare snarast möjligt bör höjas, så att den motsvarar kostnaden
för utfört arbete.

1 lagen om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet ges regler
om ersättning från sjukförsäkringen för preventivmedelsrädgivning. Ersättningen
omfattar också kostnader för utlämnade preventivmedel. En förutsättning
för rätt till ersättning är att rådgivning och i anslutning därtill
utlämnade preventivmedel tillhandahålls utan avgift för den försäkrade. Ersättning
kan, förutom till staten, landstingskommun eller kommun eller
till organisation som med socialstyrelsens tillstånd bedriver sådan rådgivning,
också utgå till privatpraktiserande läkare. Ersättning utgår med 45
kr. för varje besök.

Överenskommelsen med sjukvårdshuvudmännen innebär att ersättningen
för preventivmedelsrädgivning anknyts till de belopp som skall gälla
inom den öppna vården. För besök hos läkare inom sådan vård skall alltså
ersättning utgå med 85 kr. för varje besök; för besök hos annan rådgivande
personal skall ersättning utgå med 42 kr. Ersättningen från sjukförsäkringen
för preventivmedelsrädgivning meddelad av privatpraktiserande läkare blir
tills vidare oförändrad, men departementschefen har i propositionen uttalat
att frågan om sådan ersättning kommer att prövas i samband med framtida
beslut om läkarvårdstaxan. Sådant beslut kommer att fattas av regeringen
före sommaren, eftersom reglerna i läkarvårdstaxan gäller längst till utgången
av juni 1975 i fråga om vård som lämnas av privatpraktiserande läkare.
Med hänsyn härtill är utskottet inte berett biträda yrkandet om ett särskilt
riksdagsuttalande i ämnet.

Läkemedelsrabatter

Maximiavgiften vid inköp av medicin på recept är f. n. 15 kr. Sjukförsäkringens
läkemedelsrabattering innebär också att läkemedel vid vissa sjukdomar
tillhandahålls kostnadsfritt.

Genom överenskommelse med sjukvårdshuvudmännen höjs maximiavgiften
vid läkemedelsinköp på recept till 20 kr., medan möjligheterna att
få helt avgiftsfria läkemedel vid vissa sjukdomar kvarstår oförändrade.

Herr Fälldin m. fl. (c) begär i motionen 1973 en utredning om och förslag
till ett kostnadstak för patienten vid 100 kr. per behandlingsår för inköp
av medicin på recept.

Enligt utskottets mening talar sannolikheten för att kostnaderna för inköp
av läkemedel under ett år, även med den höjning av maximiavgiften för
receptbelagda medicininköp som föreslås i propositionen, inte kommer att
bli onödigt betungande. Utskottet vill peka på att utformningen av reglerna

SfU 1975:16

för prisnedsättning på läkemedel innebär ett högkostnadsskydd förden som
har stort behov av läkemedel. Såvitt utskottet kan bedöma torde det inte
vara ofta förekommande att kostnaderna för en persons läkemedelsinköp
under ett år överstiger 100 kr. Utskottet vill erinra om att försäkrade som
lider av långvariga och allvarliga sjukdomar och som har stort behov av
läkemedel redan nu har stora möjligheter att erhålla sådana kostnadsfritt.
På grund av det anförda och då utskottet inte är övertygat om att en kostnadsspärr
av den art som förordas i motionen skulle vara enbart till fördel
för de försäkrade avstyrker utskottet bifall till motionen 1973 i denna del.

Mot de delar av propositionen som i det föregående inte tagits upp till
särskild behandling har utskottet inte funnit anledning till erinran.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande patientavgiften vid öppen läkarvård och vid telefonrådfrågning
att riksdagen avslår motionen 1975:1974 (yrkande
1),

2. beträffande tillskottet till sjukvårdshuvudmännen och socialforsäkringsavgiften
att riksdagen avslår motionen 1975:1974
(yrkandena 2 och 3),

3. att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

a. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

b. lag om ändring i förordningen (1954:519) angående kostnadsfria
och prisnedsatta läkemedel m. m.,

c. lag om ändring i förordningen (1969:653) om bidrag från
landstingskommuner och kommuner som ej tillhör landstingskommun
till bestridande av kostnaderna för vård vid karolinska
sjukhuset,

d. lag om ändring i lagen (1974:525) om ersättning för viss
födelsekontrollerande verksamhet m. m.,

4. beträffande utredning om avgiftsfri sjukhus- och läkarvård att
riksdagen avslår motionen 1975:1974 (yrkande 4),

5. beträffande ersättning för psykoterapeutisk behandling att riksdagen
avslår motionerna 1975:1189, 1975:1208 och 1975:1215,

6. beträffande kostnadstak för uttag av patientavgift att riksdagen
avslår motionerna 1975:757, 1975:1973 (yrkande 1) och
1975:1975,

7. beträffande ersättning vid seriebehandlingar att riksdagen avslår
motionen 1975:1199,

8. beträffande ersättning vid remiss av foretagsläkare att riksdagen
avslår motionerna 1975:465 och 1975:759,

9. beträffande ersättning för resekostnader m. m. i samband med
sjukdom och sjukbesök m. m. att riksdagen avslår motionerna

SfU 1975:16

1975:31, 1975:202, 1975:258, 1975:341, 1975:470, 1975:471,
1975:1222 och 1975:1231,

10. beträffande allmän glasögonförsäkring att riksdagen avslår motionerna
1975:77 och 1975:1221,

11. beträffande preventivmedelsrådgivning hos privatpraktiserande
läkare att riksdagen avslår motionen 1975:1225,

12. beträffande kostnadstak vid inköp av medicin på recept att
riksdagen avslår motionen 1975:1973 (yrkande 2).

Stockholm den 22 april 1975

På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Augustsson* (s), Ringaby* (m), Karlsson
i Ronneby (s), Magnusson i Nennesholm* (c), fru Håvik (s), herrar Hyltander*
(fp), Marcusson (s), fröken Pehrsson (c), herrar Fridolfsson (m), Andersson
i Nybro (c), Andersson i Edsbro (c), Larsson i Vänersborg* (s), Gösta Gustafsson
i Göteborg* (s) och Hagberg i Borlänge (vpk).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

1. vid punkterna 1 och 2 beträffande patientavgiften vid öppen läkarvård
och vid telefonrådfrågning m. m.

av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med "Ett
viktigt” och slutar med ”biträda förslagen i propositionen.” bort ha följande
lydelse:

1 senare års hälso- och sjukvård har man eftersträvat att bygga ut den
decentraliserade öppna vården. Målet har varit att göra hälso- och sjukvården
lättare tillgänglig för medborgarna genom att så långt möjligt ge den formen
av en närhetsservice. Den förevarande propositionen kan ses som ett led
i strävandena att förverkliga denna målsättning. Man inför ett enhetligt
ersättningssystem för olika former av sjukvårdande behandlingar som efter
läkarordination utförs av annan än läkare och för resor i samband med
sådana behandlingar. Dock finner utskottet de i propositionen föreslagna
höjningarna av sjukförsäkringens ersättningar till sjukvårdshuvudmännen
otillräckliga och förslagen till höjningar av patientavgifterna oantagbara.

SfU 1975:16

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med "Utskottet
har" och slutar på rad 17 uppifrån med "av Landstingsförbundet.”
bort ha följande lydelse:

En allmän strävan bör vara att på sikt söka åstadkomma en avgiftsfri
sjukhus- och läkarvård. Det skulle enligt utskottets mening strida mot denna
strävan att höja patientavgifterna. Utskottet biträder därför motionärernas
förslag om bibehållna patientavgifter. Uppräkningen av det ekonomiska tillskottet
till sjukvårdshuvudmännen, liksom ökningen av socialförsäkringsavgiften
till sjukförsäkringen med 1 %, mot i propositionen föreslagna 0,6 96,
måste anses väl avvägda. Utskottet tillstyrker därför bifall till motionen
1974 i denna del. I propositionen 1975:92 har regeringen föreslagit en uppräkning
av socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen från 7 till 8 96.
Av höjningen avser 0,6 96 kostnaderna för att förverkliga förslagen i den
nu förevarande propositionen 1975:36, medan återstoden avser kostnader
för den i förstnämnda proposition föreslagna skatteomläggningen 1976. Utskottet
kommer att i samband med behandlingen av denna proposition
och med bifall till yrkandet i motionen 1974 om en ytterligare uppräkning
av avgiften till sjukförsäkringen föreslå att avgiften till denna försäkring
höjs från 7 96 till 8,4 96 av avgiftsunderlaget. Härigenom torde yrkandet
om en uppräkning av tillskottet till sjukvårdshuvudmännen komma att
tillgodoses;

och dels att utskottet bort hemställa
under 1

att riksdagen med bifall till motionen 1975:1974 (yrkande 1) och
med avslag på propositionen 1975:36 uttalar att överenskommelsen
med sjukvårdshuvudmännen i vad den avser höjning
av patientavgiften i offentlig öppen sjukvård, vid läkarbesök
från högst 12 till högst 15 kr. per besök och vid telefonrådfrågning
från 5 kr. till 10 kr. inte bör genomföras,

under 2

att riksdagen med bifall till motionen 1975:1974 (yrkandena 2 och
3) uttalar att socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen bör
höjas med 0,4 96 utöver vad som föreslås i propositionen och
att tillskottet till sjukvårdshuvudmännen bör uppräknas till 706
milj. kr.

2. vid punkten 4 beträffande utredning om avgiftsfri sjukhus- och läkarvård

av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande i tredje stycket på s. 16 som
börjar med "På grund” och slutar med "motionen 1974.” bort ha följande
lydelse:

Som framgår av vad utskottet tidigare anfört delar utskottet den i nämnda

SfU 1975:16

motion framförda grundtanken på en avgiftsfri sjukhus- och läkarvård. Utskottet
tillstyrker därför med bifall till motionen att en utredning kommer
till stånd med uppgift att undersöka förutsättningarna för att åstadkomma
en sådan sjukvård.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:1974 (yrkande 4) hos
regeringen begär en förutsättningslös utredning av frågan om
avgiftsfri sjukhus- och läkarvård;

3. vid punkten 5 beträffande ersättning för psykoterapeutisk behandling
av herr Hyltander (fp) som anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Den
i” och slutar med ”riksdagens åtgärd.” bort ha följande lydelse:

Den i motionerna aktualiserade frågan harvid upprepade tillfällen prövats
av riksdagen. I sitt av riksdagen godkända betänkande 1973:25 underströk
socialförsäkringsutskottet angelägenheten av att ersättningsbestämmelserna
ändrades så att de medgav rätt till ersättning även i sådana fall då psykoterapeutisk
behandling utförs av annan än läkare. Genom den breddning
av försäkringens ersättningsregler som överenskommelsen med sjukvårdshuvudmännen
innebär har man när det gäller hos sjukvårdshuvudmännen
anställda psykologer i princip tillmötesgått riksdagens önskan. När
det gäller privatpraktiserande psykologer är frågan däremot alltjämt olöst.
Enligt utskottets mening bör psykoterapeutisk och psykoanalytisk behandling
utförd av privatpraktiserande psykolog med godkänd utbildning jämställas
med behandling av privatläkare. Utskottet föreslår därför att ersättningsreglerna
ändras så att ersättning för behandling av privatpraktiserande
psykolog skall utgå på samma sätt som när behandlingen utförs av privatläkare.
Denna ändring bör genomföras i den nya läkarvårdstaxa som
börjar gälla från 1 juli 1975. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen
till känna.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1975:1189, 1975:1208
och 1975:1215 ger regeringen till känna vad utskottet anfört;

4. vid punkterna 6 och 7 beträffande kostnadstak för uttag av patientavgift
och ersättning vid seriebehandlingar

av herr Magnusson i Nennesholm (c), fröken Pehrsson (c), herrar Andersson
i Nybro (c) och Andersson i Edsbro (c) vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar i sista stycket på
s. 16 med ”Av den” och slutar på s. 17 med ”i fråga.” bort ha följande
lydelse:

SfU 1975:16

Utskottet delar den uppfattning som kommit till uttryck i motionen 1973
angående önskvärdheten av enhetliga regler över hela landet när det gäller
uttaget av patientavgifter och ett tak för dessa. Ett successivt genomförande
av en sådan reform i landstingens regi kan, även om Landstingsförbundet
skulle utfärda rekommendationer om tillvägagångssättet, leda till att reglerna
och förmånerna blir mycket varierande mellan de olika landstingsområdena.

Utskottet delar därför motionärernas uppfattning om att en utredning
bör tillsättas för att finna former för att inom ramen för den allmänna försäkringen
skapa ett system med kostnadstak för uttag av patientavgifter
vid sjukvårdande behandlingar.

Förutom de tidigare nämnda fördelarna med enhetliga regler över hela
landet talar även kommunalekonomiska och fördelningspolitiska skäl för
att reformen finansieras via den allmänna försäkringen.

Den i motionen 1199 väckta frågan om ersättning vid seriebehandlingar
bör också tas upp till prövning i detta sammanhang.

Med det anförda bifaller utskottet motionen 1973 yrkande 1. Härigenom
torde också yrkandena i motionerna 757, 1199 och 1975 vara i huvudsak
tillgodosedda.

dels att utskottet bort hemställa

under punkten 6

att riksdagen med bifall till motionen 1975:1973 (yrkande 1) och
med anledning av motionerna 1975:757 och 1975:1975 hos regeringen
begär utredning om och förslag till en reform som
innebär att man inom ramen för den allmänna försäkringen
inför ett kostnadstak för uttag av patientavgifter vid sjukvårdande
behandling,

under punkten 7

att riksdagen med anledning av motionen 1975:1199 hos regeringen
begär förslag om ersättning vid sådana seriebehandlingar
av sjukdomar som utförs av sjukgymnast, läkare eller på sjukvårdsinrättning; 5.

vid punkten 9 beträffande ersättning för resekostnader m. m. i samband
med sjukdom och sjukbesök m. m.

av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”Sorn
tidigare” och slutar med "motionen 1222.” bort ha följande lydelse:

Som tidigare nämnts innebär förslagen i propositionen en breddning av
sjukförsäkringens resekostnadsersättningar. De väsentligaste och oftast kritiserade
bristerna i nuvarande ersättningssystem har därigenom till stor del
undanröjts. Motionen 1222 pekar dock på en ofullständighet i systemet

SfU 1975:16

som bör undanröjas med det snaraste. Utskottet tillstyrker därför bifall till
motionen 1222.

dels att utskottet under 9 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:1222 och med anledning
av motionen 1975:258 samt med avslag på motionerna
1975:31,1975:202, 1975:341,1975:470,1975:471 och 1975:1231
hos regeringen begär förslag om sådan ändring av gällande
bestämmelser att reseersättning och - i vissa angivna fall -även ersättning för förlorad arbetsinkomst kan utgå från sjukförsäkringen
till sjukbesökare med lång färdväg till region- och
specialsjukhus;

6. vid punkten 10 beträffande allmän glasögonförsäkring
av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Sorn

tidigare” och slutar med ”och 1221.” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det tillfredsställande att frågan om bidrag till glasögon
för berörda grupper uppmärksammats i propositionen men anser i likhet
med motionärerna i motionen 77 att normalkostnader för anskaffande av
glasögon bör infogas i sjukförsäkringssystemet. Denna fråga bör med skyndsamhet
prövas. Självfallet kan en ”allmän glasögonförsäkring” vara en bra
form härför. Utskottet tillstyrker således motionen 77 och anser motionen
1221 vara besvarad med vad utskottet anfört.

dels att utskottet under 10 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:77 och med anledning
av motionen 1975:1221 hos regeringen begär skyndsam prövning
av frågan om att infoga normalkostnaderna för anskaffande
av glasögon i sjukförsäkringssystemet;

7. vid punkten II beträffande preventivmedelsrådgivning hos privatpraktiserande
läkare

av herr Hyltander (fp) som anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med ”Överenskommelsen
med” och slutar med ”i ämnet.” bort ha följande lydelse:

Överenskommelsen med sjukvårdshuvudmännen innebär att ersättningen
för preventivmedelsrådgivning anknyts till de belopp som skall gälla
inom den öppna vården. För besök hos läkare inom sådan vård skall alltså
ersättning utgå med 85 kr. för varje besök, för besök hos annan rådgivande
personal skall ersättning utgå med 42 kr. Denna höjning av ersättningen
får ses som en bekräftelse på att den nu gällande ersättningen med 45 kr.
per besök är för låg även för preventivmedelsrådgivning, meddelad av pri -

SfU 1975:16

vatpraktiserande läkare. Ersättningen från sjukförsäkringen för sådan rådgivning
blir tills vidare oförändrad, men departementschefen har i propositionen
uttalat att frågan om sådan ersättning kommer att prövas i samband
med framtida beslut om läkarvårdstaxan. Sådant beslut kommer att fattas
av regeringen före sommaren, eftersom reglerna i läkarvårdstaxan gäller
längst till utgången av juni 1975 i fråga om vård som lämnas av privatpraktiserande
läkare.

Utskottet anser det ytterst väsentligt att väntetiderna för preventivmedelsrådgivning
nedbringas snarast möjligt, i synnerhet som den nya abortlagen
trädde i kraft den 1 januari 1975. De privatpraktiserande läkarna står
för en stor del av preventivmedelsrådgivningen. Det är därför angeläget
att ersättningen för preventivmedelsrådgivning meddelad av privatläkare,
vilken ersättning nu uppenbarligen är för låg, höjs utan dröjsmål. Utskottet
delar motionärens mening att ersättningen bör motsvara kostnaden för utfört
arbete. Om det är praktiskt möjligt bör höjningen ske redan före halvårsskiftet.
Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under 11 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975:1225 ger regeringen
till känna vad utskottet anfört;

8. vid punkten 12 beträffande kostnadstak för inköp av medicin på recept

av herr Magnusson i Nennesholm (c), fröken Pehrsson (c), herrar Andersson
i Nybro (c) och Andersson i Edsbro (c) vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 22 med "Enligt
utskottets” och slutar på s. 23 med "denna del.” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill peka på att de regler som i dag gäller för prisnedsättning
på läkemedel innebär ett högkostnadsskydd för vissa grupper som har stort
behov av läkemedel. Detta är av betydande värde eftersom dessa personer
på grund av sin sjukdom ofta har en sämre ekonomisk situation än andra.
Som framhålls i motionen 1973 är dock möjligheten att erhålla helt kostnadsfria
läkemedel knuten till vissa sjukdomar och till vissa mediciner.
Detta innebär att personer som på grund av andra sjukdomar har behov
av omfattande och kostbar medicinering ställs utanför möjligheten att erhålla
fri medicin.

Det händer också att en patient visserligen får ett eller ett par läkemedel
kostnadsfritt men därutöver har behov av flera andra, som han då får betala
enligt vanliga regler.

Den höjning av maximiavgiften vid inköp av medicin på recept från 15
kr. till 20 kr. som föreslås i propositionen innebär att kostnaderna för dem
som saknar möjlighet att erhålla fri medicin blir än mer betungande.

Mot denna bakgrund delar utskottet motionärernas syn på behovet av
att införa ett kostnadstak för patienten vid 100 kr./behandlingsår för inköp

SfU 1975:16

av medicin på recept. Med bifall till motionen 1973 (yrkande 2) föreslår
således utskottet att denna fråga blir föremål för en skyndsam utredning.

dels att utskottet under 12 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:1973 (yrkande 2) hos
regeringen begär utredning och förslag angående ett kostnadstak
vid 100 kr. per behandlingsår för inköp av medicin på recept.

SfU 1975:16
Register över motionerna

Bilaga

Motion nr	Behandlas på s. i betänkandet	Behandlas i utskottets hemställan under punkt	Omfattas av reser-vation nr
1975:31 (s) (ersättning för resekostnader m. m.)	18, 19	9	-
1975:77 (vpk) (allmän glasögonförsäkring)	21	10	6
1975:202 (m) (ersättning för resekostnader m. m.)	20	9	-
1975:258 (c) (ersättning för resekostnader m. m.)	19	9	-
1975:341 (c) (ersättning för resekostnader m. m.)	20, 21	9	-
1975:465 (s) (ersättning vid remiss till företagsläkare)	18	8
1975:470 (s) (ersättning för resekostnader m. m.)	19	9	-
1975:471 (s) (ersättning för resekostnader m. m.)	19	9	-
1975:757 (s) (kostnadstak för uttag av patientavgift)	16, 17	6
1975:759 (fp) (ersättning vid remiss av företagsläkare)	18	8
1975:1189 (c) (ersättning för psykoterapeutisk behandling)	17	5	3
1975:1199 (c) (ersättning vid seriebehandlingar)	16, 17	7	4
1975:1208 (s) (ersättning för psykoterapeutisk behandling)	17	5	3
1975:1215 (fp) (ersättning för psykoterapeutisk behandling)	17	5	3
1975:1221 (c) (allmän glasögonförsäkring)	21	10	-
1975:1222 (vpk) (ersättning för resekostnader m. m.)	19, 20	9	5

SfU 1975:16

Motion nr	Behandlas på s. i betänkandet	Behandlas i utskottets hemställan under punkt	Omfattas av reser-vation nr
1975:1225 (fp) (preventivmedelsrådgivning hos privatpraktiserande läkare)	22	11	7
1975:1231 (m) (ersättning för resekostnader m. m.)	20, 21	9	-
1975:1973 (c) yrkande 1 (kostnadstak för uttag av patientavgift)	16, 17	6	4
1975:1973 (c) yrkande 2 (kostnadstak vid inköp av medicin på recept)	22, 23	12	8
1975:1974 (vpk) yrkande 1 (patientavgift vid öppen läkarvård och vid telefonrådfrågning)	15, 16	1	1
1975:1974 (vpk) yrkandena 2 och 3 (tillskottet till sjukvårdshuvudmän-nen och socialförsäkringsavgiften)	15, 16	2	1
1975:1974 (vpk) yrkande 4 (utredning om avgiftsfri sjukhus-och läkarvård)	15, 16	4	2
1975:1975 (fp)	16, 17	6	-

(kostnadstak för uttag av
patientavgift)

GOTAB 75 9359 S Stockholm 1975