Lagutskottets betänkande nr 30

LU 1975:30

Nr 30

Lagutskottets betänkande med anledning av propositionen 1975: 102
med förslag till räntelag m. m., jämte motioner

I propositionen 1975: 102 har regeringen (justitiedepartementet) efter
att ha hört lagrådet föreslagit riksdagen att anta i propositionen framlagda
förslag till

1. räntelag,

2. lag om ändring i handelsbalken,

3. lag om ändring i lagen (1905: 38 s. 1) om köp och byte av lös
egendom,

4. lag om ändring i lagen (1927: 77) om försäkringsavtal,

5. lag om ändring i lagen (1936: 81) om skuldebrev,

6. lag cm ändring i ärvdabalken,

7. lag om ändring i jordabalken,

8. lag om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1),

9. lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1),

10. lag om ändring i lagen (1895: 64 s. 1) om handelsbolag och enkla
bolag,

11. lag om ändring i vattenlagen (1918: 523),

12. lag om ändring i konkurslagen (1921: 225),

13. lag om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag,

14. lag om ändring i lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse,

15. lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar,

16. lag om ändring i lagen (1955: 183) om bankrörelse,

17. lag om ändring i lagen (1955: 416) om sparbanker,

18. lag om ändring i förköpslagen (1967: 868),

19. lag om ändring i förordningen (1968:576) om Konungariket
Sveriges Stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar,

20. lag om ändring i lagen (1969: 620) om ersättning i vissa fall för
utgivna underhållsbidrag,

21. lag om ändring i lagen (1970: 65) om Sveriges allmänna hypoteksbank
och om landshypoteksföreningar,

1 Riksdagen 1975. 8 sami. Nr 30

LU 1975: 30

22. lag om ändring i lagen (1971: 494) om exekutiv försäljning av fast
egendom,

23. lag om ändring i lagen (1971: 500) om exekutiv försäljning av
luftfartyg m. m.,

24. lag om ändring i väglagen (1971: 948),

25. lag om ändring i expropriationslagen (1972: 719),

26. lag om ändring i lagen (1973: 1130) om exekutiv försäljning av
registrerat skepp m. m.,

27. lag om ändring i ledningsrättslagen (1973: 1144),

28. lag om ändring i anläggningslagen (1973: 1149),

29. lag om ändring i gruvlagen (1974: 342).

Med anledning av propositionen har väckts två motioner. Motionsyrkandena
redovisas nedan på s 32.

LU 1975: 30

Lagförslagen

1 Förslag till
Räntelag

Härigenom föreskrives följande.

1 §

Denna lag är tillämplig på penningfordran inom förmögenhetsrättens
område. Lagen gäller i den mån ej annat är avtalat eller utfäst eller särskilt
föreskrivet.

2 §

Ränta på fordran utgår ej för tid innan fordringen är förfallen till
betalning.

På fordran som avser återgång av betalning då avtal hävts till följd
av betalningsmottagarens kontraktsbrott eller på liknande grund utgår
dock ränta för tiden från den dag betalningen erlades till och med den
dag återbetalning sker eller, om återbetalning ej sker i rätt tid, den dag
från vilken ränta börjar utgå enligt 3 eller 4 §.

3 §

Försittes betalningstiden för fordran vars förfallodag är bestämd i
förväg, utgår ränta på fordringen från förfallodagen.

På fordran som grundar sig på sysslomans eller annans skyldighet att
redovisa för medel som han mottagit av huvudmannen eller tredje
man utgår ränta från dagen för redovisningen eller, om denna ej avges i
rätt tid, från den dag redovisning bort ske.

4 §

I annat fall än som avses i 3 § utgår ränta på förfallen fordran, för
vilken betalningstiden försittes, från den dag som infaller en månad efter
det borgenären har avsänt räkning eller på annat sätt framställt krav
på betalning av bestämt belopp med angivande att underlåtenhet att
betala medför skyldighet att utge ränta. Gäldenären är dock ej skyldig
att erlägga ränta för tid innan räkningen eller kravet har kommit honom
till handa.

Avser fordringen skadestånd eller annan liknande ersättning som ej
kan fastställas utan särskild utredning, utgår ränta på förfallet belopp
från den dag som infaller en månad efter det borgenären har framställt
krav på ersättning och lagt fram utredning som med hänsyn
till omständigheterna skäligen kan begäras av honom. Gäldenären är
dock ej skyldig att erlägga ränta för tid innan kravet och utredningen
har kommit honom till handa.

Oavsett vad som föreskrives i första och andra styckena utgår ränta
på förfallen fordran senast från dagen för delgivning av ansökan om
lagsökning eller betalningsföreläggande eller av stämning i mål om utgivande
av betalning.

5 §

I fall som avses i 2 § andra stycket beräknas ränta för år enligt en
räntefot som motsvarar det av riksbanken fastställda, vid varje tid gällande
diskontot med tillägg av två procentenheter.

2 Riksdagen 1975. 8 sami. Nr 30

LU 1975: 30

6 §

I fall som avses i 3 eller 4 § beräknas ränta för år enligt en räntefot
som motsvarar det av riksbanken fastställda, vid varje tid gällande
diskontot med tillägg av fyra procentenheter.

7 §

Löper fordran med ränta när den förfaller till betalning och försittes
betalningstiden, utgår ränta i fortsättningen enligt samma räntefot
som gällde vid förfallodagen. Räntan skall dock utgå lägst enligt den
räntefot som anges i 6 §, såvitt gäller fordran som avses i 3 § första
stycket genast och såvitt gäller fordran som avses i 3 § andra stycket
eller 4 § från den dag som där föreskrives för varje särskilt fall.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Lagen gäller dock ej i
fall då ränta enligt utfästelse eller eljest har börjat löpa före nämnda
dag.

2 Förslag till

Lag om ändring i handelsbalken

Härigenom föreskrives att 9 kap. 10 § handelsbalken skall upphöra
att gälla vid utgången av år 1975. Paragrafen gäller dock fortfarande i
fall då ränta enligt utfästelse eller eljest har börjat löpa före nämnda
tidpunkt.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1905: 38 s. 1) om köp och byte av
lös egendom

Härigenom föreskrives att 38 § lagen (1905: 38 s. 1) om köp och byte
av lös egendom skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

I fråga om köpares skyldighet
att gälda ränta skola de i 9 kapitlet
10 § handelsbalken stadgade
grunder äga tillämpning; dock att
vid handelsköp, där ej viss tid för
köpeskillingens gäldande är utsatt,
ränta efter sex för hundra om
året skall utgå från den tid godset
avlämnades eller, i händelse dess
avlämnande blivit av köparen fördröjt,
från det dröjsmålet inträdde.

Föreslagen lydelse

38 §

I fråga om ränta å köpeskillingen
gälla bestämmelserna i räntelagen
(1975: 00).

Åger säljaren kräva betalning
mot att gods eller dokument hål -

LU 1975: 30

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

les köparen tillhanda, utgår dock,
även om förfallodagen ej är bestämd
i förväg, ränta enligt 6 §
räntelagen från den dag säljaren
framställer sådant krav samt, till
följd av att betalningen därvid ej
erlägges, innehåller gods eller do•
kument.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fall då ränta har börjat löpa före nämnda dag.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1927: 77) om försäkringsavtal

Härigenom föreskrives att 24 § lagen (1927: 77) om försäkringsavtal
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24 §

Är ej tid utsatt för fullgörande Är ej tid utsatt för fullgörande
av försäkringsgivarens betalnings- av försäkringsgivarens betalningsskyldighet
i anledning av inträffat skyldighet i anledning av inträffat

försäkringsfall, skall den fullgöras försäkringsfall, skall den fullgöras

en månad efter det meddelande en månad efter det meddelan om

försäkringsfallet kommit ho- de om försäkringsfallet kommit

nom till handa; dock må betalning, honom till handa; dock må betali
den mån den är beroende av ning, i den mån den är beroende

utredning som i 22 § sägs, icke av utredning som i 22 § sägs, icke

krävas förrän fjorton dagar för- krävas förrän en månad förflutit

flutit efter det sådan utredning efter det sådan utredning före förebragts.

bragts.

Förbehåll, varigenom tiden för betalningen gjorts beroende av något
försäkringsgivarens beslut eller därav att betalningsskyldighet blivit
genom laga dom ålagd försäkringsgivaren, må ej av denne åberopas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om försäkringsfall som har inträffat före
ikraftträdandet.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1936: 81) om skuldebrev

Härigenom föreskrives att 6 § lagen (1936: 81) om skuldebrev skall ha
nedan angivna lydelse.

LU 1975: 30

Nuvarande lydelse

Är i skuldebrev ränta utfäst,
skall den, där betalningstiden försittes,
utgå efter enahanda grund
som före förfallodagen.

Är ränta ej utfäst, gälle i fråga
om skyldighet att den giva vad i
9 kap. 10 § handelsbaden sägs.

Föreslagen lydelse
§

I fråga om ränta på grund av
skuldebrev gälla bestämmelserna
i räntelagen (1975: 00).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fall då ränta enligt utfästelse eller eljest har börjat
löpa före nämnda dag.

6 Förslag till

Lag om ändring i ärvdabalken

Härigenom föreskrives att 22 kap. 5
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Å legat, som avser visst penningbelopp,
äger testamentstagaren,
såvitt ej annat framgår av testamentet,
tillgodonjuta ränta efter
fem för hundra om året, sedan
fyra månader förflutit från testators
död.

§ och 25 kap. 7 § ärvdabalken
Föreslagen lydelse

Å legat, som avser visst penningbelopp,
äger testamentstagaren,
såvitt ej annat framgår av testamentet,
tillgodonjuta ränta, sedan
fyra månader förflutit från
testators död. Räntan beräknas enligt
5 § räntelagen (1975: 00) för
tiden fram till dess legatet enligt
1 § i detta kapitel skall utgivas och
enligt 6 § räntelagen för tiden därefter.

22 kap.
5 §

25 kap.

7 §

Finnes den dödförklarade sedermera vara vid liv, skall envar, som i
följd av dödförklaringen tillträtt egendom, bära den åter. Samma lag
vare, där den dödförklarade finnes hava avlidit å annan tid än den
som antagits såsom dödsdag och med hänsyn därtill annan är berättigad
till kvarlåtenskapen.

Har egendom som skall återbäras blivit till annan överlåten, är jämväl
denne återbäringsskyldig, där han ej var i god tro då han åtkom
egendomen.

Då egendom återbäres, skall Då egendom återbäres, skall ock

ock gäldas ränta eller avkomst för utgivas avkastning som belöper på

tiden efter det innehavaren vann tiden efter det innehavaren vann

kunskap, att annan ägde bättre kunskap, att annan ägde bättre

LU 1975: 30

Föreslagen lydelse

rätt till egendomen, eller stämning
blev honom delgiven. Har han för
egendomen haft nödig kostnad,
skall den ersättas; nyttig kostnad
skall ock ersättas, där den ej var
gjord å tid som nyss sagts. Utgöres
egendomen av penningbelopp,
skall ränta gäldas på beloppet enligt
6 § räntelagen (1975: 00) från
den dag innehavaren vann kunskap
att annan ägde bättre rätt till
beloppet eller stämning delgavs
honom.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fall då skyldighet att utge ränta har uppkommit
före nämnda dag.

7 Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrives att 4 kap. 25 §, 12 kap. 53 och 60 §§ samt 13
kap. 19 § jordabalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

25 §

I fråga om säljarens rätt till rän- I fråga om säljarens rätt till rän ta

på köpeskillingen äger de i 9 ta på köpeskillingen gäller bestämkap.
10 § handelsbaden angivna melserna i räntelagen (1975: 00).
grunderna tillämpning.

Om köpet enligt förbehåll i köpehandlingen häves på grund av utebliven
betalning av köpeskillingen, skall köparen ersätta säljaren dennes
skada.

12 kap.

53 §i

Skall hyresgäst enligt hyresnämndens eller bostadsdomstolens beslut
utge högre hyra för förfluten tid än som skolat utgå förut, är hyresrätten
icke förverkad på grund av dröjsmål med betalning av det överskjutande
beloppet, om betalningen sker inom en månad från den dag
då beslutet vann laga kraft. Vad som sagts nu gäller ej, om skyldighet
att flytta inträder för hyresgästen inom kortare tid än två månader
efter nämnda dag.

På överskjutande belopp skall På överskjutande belopp skall
hyresgästen betala sex procent rän- hyresgästen betala ränta som om
ta som om beloppet förfallit till beloppet förfallit till betalning

1 Senaste lydelse 1974:1083.

3 Riksdagen 1975. 8 sami. Nr 30

Nuvarande lydelse

LU 1975: 30

Nuvarande lydelse

betalning samtidigt med den förut
utgående hyran.

I beslutet får anstånd medges
med betalningen av det överskjutande
beloppet jämte ränta som
avses i andra stycket, om skäl föreligger
till det.

Föreslagen lydelse

samtidigt med den förut utgående
hyran. Räntan beräknas enligt 5 §
räntelagen (1975: 00) för tiden innan
beslutet vunnit laga kraft och
enligt 6 § räntelagen för tiden därefter.

I beslutet får anstånd medges
med betalningen av det överskjutande
beloppet jämte ränta som
avses i andra stycket, om skäl föreligger
till det. Medges anstånd,
får bestämmas att ränta till förfallodagen
skall beräknas enligt 5 §
räntelagen.

60 §2

I mål om ersättning enligt 57 § skall rätten på yrkande av hyresgästen,
om hyresvärden medger skyldighet att utge ersättning eller sådan skyldighet
fastställts genom dom som vunnit laga kraft, förplikta hyresvärden
att utge förskott i avräkning på den ersättning som kan komma att
bestämmas.

Första stycket äger ej tillämpning, om det är uppenbart att förskottet
blir obetydligt. Har beslut i fråga om förskott meddelats, får nytt yrkande
om förskott ej upptagas till prövning förrän tre månader förflutit
sedan det föregående beslutet vann laga kraft.

Beslut i fråga om förskott får meddelas utan huvudförhandling.
Innan beslut meddelas, skall parterna beredas tillfälle att yttra sig.
Mot beslut som meddelats under rättegången skall talan föras särskilt.
Mot hovrättens beslut får talan ej föras.

Har hyresgästen uppburit för- Har hyresgästen uppburit förskott
som överstiger den slutligt skott som överstiger den slutligt

bestämda ersättningen, är han skyl- bestämda ersättningen, är han skyldig
att till hyresvärden betala till- dig att till hyresvärden betala tillbaka
det överskjutande beloppet baka det överskjutande beloppet

jämte sex procent ränta från da- jämte ränta. Räntan beräknas engen
för beloppets mottagande. ligt 5 § räntelagen (1975:00) för

tiden från dagen för beloppets mottagande
till dess ersättningen blivit
slutligt bestämd genom dom
som vunnit laga kraft och enligt
6 § räntelagen för tiden därefter.

13 kap.

19 §

När den genom uppsägningen bestämda tillträdesdagen är inne och
lösesumman nedsatts enligt 18 §, upphör tomträtten med däri upplåtna
rättigheter och blir inskrivningar i denna utan verkan. Innan nedsättning
skett, får tillträde ej äga rum utan tomträttshavarens medgivande.

* Senaste lydelse 1972: 252.

LU 1975: 30

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Har tomträtten frånträtts på den
genom uppsägningen bestämda tillträdesdagen
men är lösesumman
då ännu icke nedsatt, är fastighetsägaren
skyldig att betala ränta
till tomträttshavaren. Räntan
beräknas enligt 5 § räntelagen
(1975: 00) för tiden från tillträdesdagen
till dess nedsättning skall
ske och enligt 6 § räntelagen för
tiden därefter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om ränta för tid före ikraftträdandet. Har skyldighet
att utge ränta uppkommit före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser
även för tiden därefter.

8 Förslag till

Lag om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1)

Härigenom föreskrives att 50 och 166 §§ utsökningslagen (1877: 31

s. 1) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Ändras eller upphäves dom,
varå utmätning, kvarstad eller annan
verkställighet följt, gånge, ändå
att klagan över senare beslutet
föres, verkställigheten åter, där så
ske kan; och fylle den, som verkställigheten
sökt, all skada; vare
ock den, som något lyfta eller tillträda
fått, pliktig att det genast
med dess ränta eller avkomst till
sökandens vederpart återställa.
Åro penningar lyftade, gälde ränta
därå efter sex för hundrade
om året från lyftningsdagen.

166

Om någon fått lyfta medel innan
frågan om bättre rätt därtill
blivit slutligt avgjord och han blir

1 Senaste lydelse 1921: 301.
s Senaste lydelse 1971: 495.

Föreslagen lydelse

Ändras eller upphäves dom, varå
utmätning, kvarstad eller annan
verkställighet följt, gånge, ändå
att klagan över senare beslutet föres,
verkställigheten åter, där så
ske kan; och fylle den, som verkställigheten
sökt, all skada; vare
ock den, som något lyfta eller tillträda
fått, pliktig att det genast
med dess ränta eller avkomst till
sökandens vederpart återställa. Ha
pengar lyfts, utgår ränta enligt
5 § räntelagen (1975: 00) från den
dag medlen utbetalades till den
dag återbetalning skall ske och enligt
6 § räntelagen för tiden därefter.

§2

Om någon fått lyfta medel innan
frågan om bättre rätt därtill
blivit slutligt avgjord och han blir

LU 1975: 30

Nuvarande lydelse

skyldig att helt eller delvis återbära
medlen, skall han betala sex
procents årlig ränta på beloppet.
I fall som avses i 159 § är den
som lyft medlen dock ej skyldig
att, om borgenären sedermera anmäler
sig, betala ränta för längre
tid än från det att utmätningsmannen
eller överexekutor krävt
återbetalning.

Föreslagen lydelse

skyldig att helt eller delvis återbära
medlen, skall han betala ränta
på beloppet. Räntan beräknas
enligt 5 § räntelagen (1975:00)
för tiden från den dag medlen utbetalades
till den dag återbetalning
skall ske och enligt 6 § räntelagen
för tiden därefter. I fall
som avses i 159 § är den som lyft
medlen dock ej skyldig att, om
borgenären sedermera anmäler sig,
betala ränta för längre tid än från
det att utmätningsmannen eller
överexekutor krävt återbetalning.

9 Förslag till

Lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1)

Härigenom föreskrives att 49 § sjölagen (1891: 35 s. I)1 skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

49 §

Till utgifterna för rederiets verksamhet
skall varje redare bidraga i
förhållande till sin andel i fartyget.
Underlåter redare att på anfordran
betala sitt bidrag till beslutad
utgift och lägger huvudredaren
eller annan redare ut beloppet,
skall den försumlige betala
årlig ränta på det förskotterade
beloppet efter det av riksbanken
tillämpade diskontot ökat med fyra
procent, dock lägst sex procent.

Till utgifterna för rederiets verksamhet
skall varje redare bidraga
i förhållande till sin andel i fartyget.
Underlåter redare att på anfordran
betala sitt bidrag till beslutad
utgift och lägger huvudredaren
eller annan redare ut beloppet,
skall den försumlige betala
ränta på det förskotterade beloppet
enligt 6 § räntelagen (1975:
00), dock med lägst sex procent.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre bestämmelser
gäller dock fortfarande i fall då skyldighet att utge ränta
har uppkommit före ikraftträdandet.

1 Lagen omtryckt 1974: 621.

LU 1975: 30

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1895: 64 s. 1) om handelsbolag och
enkla bolag

Härigenom föreskrives att 14 § lagen (1895: 64 s. 1) om handelsbolag
och enkla bolag skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

14 §

Har bolagsman för bolagets räkning
vidkänts nödig eller nyttig utgift,
äge han att för därigenom
uppkommen fordran njuta ränta
efter fem för hundrade om året
från den dag fordringen tillkom.

Försummar bolagsman att göra
avtalat tillskott eller att redovisa
influtna medel, gälde ränta efter
ty nu är sagt, från den dag tillskottet
eller redovisningen bort ske.

Har bolagsman för bolagets räkning
vidkänts nödig eller nyttig
utgift, äge han att för därigenom
uppkommen fordran njuta ränta
från den dag fordringen tillkom.
Räntan beräknas enligt 5 § räntelagen
(1975:00) för tiden fram
till dess ränta skall utgå enligt 6 §
räntelagen till följd av 3 eller 4 §
samma lag.

Försummar bolagsman att göra
avtalat tillskott eller att redovisa
influtna medel, skall han gälda
ränta enligt 6 § räntelagen från
den dag tillskottet eller redovisningen
bort ske.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fall då skyldighet att utge ränta har uppkommit före
ikraftträdandet.

11 Förslag till

Lag om ändring i vattenlagen (1918: 523)

Härigenom föreskrives att 9 kap. 22 § vattenlagen (1918: 523) skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse
9 kap.

22 §i

Om ersättning i fall som avses i
21 § betalas senare än som föreskrives
där, skall den ersättningsskyldige
erlägga sex procent årlig
ränta på ersättningen från den dag
marken tillträddes eller företaget
eller åtgärden utfördes. Inlösen
fullbordas utan hinder av att ränta
ej betalas.

1 Senaste lydelse 1974: 273.

På överskjutande belopp som avses
i 21 § första eller andra stycket
och på ersättning som avses i
21 § fjärde stycket utgår ränta
enligt 5 § räntelagen (1975:00)
från den dag marken tillträddes
eller företaget eller åtgärden utfördes.
Sker ej betalning i rätt tid,
utgår ränta enligt 6 § räntelagen

LU 1975: 30

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

för tiden efter det dröjsmålet inträdde.
Inlösen fullbordas utan
hinder av att ränta ej betalas.

Försummar den ersättningsskyldige att betala ersättning som avses i
21 §, skall länsstyrelsen på ansökan av den ersättningsberättigade låta
uttaga beloppet jämte ränta. Reglerna i utsökningslagen (1877: 31 s. 1)
om verkställighet av lagakraftägande dom i tvistemål, varigenom betalningsskyldighet
blivit någon ålagd, äger därvid motsvarande tillämpning.

12 Förslag till

Lag om ändring i konkurslagen (1921: 225)

Härigenom föreskrives att 39 a, 58, 138 och 141 §§ konkurslagen
(1921: 225) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

39 a §!

Den som är skyldig att återbära
egendom skall även utge den avkastning
som belöper på tiden efter
delgivning av stämning i målet.
Den som skall återbära egendom
vid återvinning enligt 30 §
kan dock förklaras skyldig att utge
den avkastning han uppburit sedan
han mottog egendomen.

Den som är skyldig att återbära
egendom skall även utge den avkastning
som belöper på tiden efter
det att återvinning påkallades.
Utgöres egendomen av penningbelopp
eller skall ersättning utges
för egendomens värde, utgår ränta
enligt 5 § räntelagen (1975: 00) till
och med den dag då skyldighet att
återbära beloppet eller utge ersättningen
inträder och enligt 6 § räntelagen
för tiden därefter.

Skall någon återbära egendom
vid återvinning enligt 30 §, kan
han förklaras skyldig att utge
även avkastning som belöper på tiden
från det att han mottog egendomen
till dess att återvinning påkallades.
Ränta för sådan tid beräknas
enligt 5 § räntelagen.

Den som nedlagt nödvändig eller nyttig kostnad på egendom som
återbäres har rätt till ersättning därför, om ej särskilda skäl föreligga
däremot.

Ätervinnes säkerhet som grundas på inteckning, skall intecknings1
Som nuvarande lydelse anges lydelse enligt prop. 1975: 6.

LU 1975: 30

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

handlingen återställas eller, om den behövs som bevis för fordringen,

tillhandahållas för utbyte eller dödning av inteckningen. Kan det ej ske,
skall ersättning utgå.

58 §2

Penningar, som inflyta under förvaltningen av konkursbo, skola, i den
mån de icke äro erforderliga till bestridande av löpande utgifter, av förvaltaren
inom en vecka från det de influtit å konkursboets räkning mot
ränta insättas i bank, som av rättens ombudsman godkännes. Till bestridande
av löpande utgifter må ej mer innehållas än av ombudsmannen
medgives.

Försummar förvaltaren att inom Försummar förvaltaren att inom
ovan föreskrivna tid insätta in- ovan föreskrivna tid insätta influtna
medel, vare han skyldig att flutna medel, vare han skyldig att

å belopp, som obehörigen innehål- å belopp, som obehörigen innehållits,
erlägga ränta efter åtta för lits, erlägga ränta enligt 6 § ränte hundra

om året. lagen (1975: 00) från den dag in sättning

bort ske.

Så länge konkursen pågår, avlämne förvaltaren inom en vecka från
utgången av mars, juni, september och december månader varje år till
ombudsmannen räkning över boets inkomster och utgifter i penningar
under det gångna kvartalet. Har under någon del av kvartalet penningar
innestått i bank, skall vid räkningen fogas av banken till riktigheten
bestyrkt uppgift å de insättningar och uttagningar, som må hava under
kvartalet förekommit. Räkningarna skola av ombudsmannen granskas
ävensom hållas tillgängliga för borgenärerna och gäldenären.

Även efter konkursens avslutande skall förvaltaren hava boets medel
insatta i bank, till dess lyftning påkallas av därtill berättigad borgenär.
Förvaltaren skall underrätta konkursdomaren, i vilken bank medlen innestå,
och inom en vecka från utgången av varje kalenderår till rättens
ombudsman för granskning avgiva redovisning som i tredje stycket
sägs. När medel ej vidare finnas att lyfta, skall ombudsmannen göra anmälan
därom hos konkursdomaren.

138 §3

För fordringar, som ej utgå med För fordringar, som ej utgå med
förmånsrätt, skall, om ränta är ut- förmånsrätt, skall, om ränta är ut fäst

eller eljest lagligen äger rum, fäst eller eljest lagligen äger rum,

ränteberäkning emellan borgenä- ränteberäkning emellan borgenärerna
inbördes upphöra från den rerna inbördes upphöra från den

dag, då beslutet om konkurs med- dag, då beslutet om konkurs meddelades;
dock skall ränta beräknas delades; dock skall ränta beräknas

till den dag, från vilken tiden för till den dag, från vilken tiden för

klander mot utdelningsförslag, klander mot utdelningsförslag,

vari sådan fordran upptagits, är vari sådan fordran upptagits, är

att räkna, där boet förslår till gäl- att räkna, där boet förslår till gäldande
av mer än kapitalbeloppet dande av mer än kapitalbeloppet

av alla bevakade fordringar utom av alla bevakade fordringar utom

sådana som avses i 19 § förmåns- sådana som avses i 19 § förmåns 1

Senaste lydelse 1941:142:

3 Som nuvarande lydelse anges lydelse enligt prop. 1975: 6.

LU 1975: 30

Nuvarande lydelse

rättslagen (1970: 979), och skall i
sådant fall å fordran, för vilken
ränta ej är utfäst eller eljest lagligen
äger rum, ränta beräknas efter
fem för hundra om året från
den dag, då nämnda beslut meddelades,
till den dag, från vilken
klandertid såsom nyss är sagt skall
räknas.

Å fordran, som utgår med förmånsrätt,
skall, om ränta är utfäst
eller eljest lagligen äger rum, beräknas
ränta till den dag, från vilken
tiden för klander mot utdelningsförslag,
vari fordringen upptagits,
är att räkna, där borgenären
ej enligt 143 § därförinnan uppburit
betalning. Löper fordran,
varom nu är fråga, ej med ränta,
varde ändock ränta efter fem för
hundra om året därå beräknad
från den dag, då beslutet om konkurs
meddelades.

Utgår fordran, som icke löper med ränta före förfallodagen, icke fullt
eller med förmånsrätt och var fordringen icke förfallen den dag, då
beslutet om konkurs meddelades, skall utdelning för fordringen beräknas
å det belopp, som efter en räntefot av fem för hundra om
året utgör sådan fordrans värde å samma dag. För fordran, som nyss
sagts och som utgår fullt eller med förmånsrätt, skall, där fordringen
icke var förfallen den dag, från vilken tiden för klander mot utdelningsförslag,
vari fordringen upptagits, är att räkna, utdelning beräknas å det
belopp, som efter nyss angivna grund utgör fordringens värde sistnämnda
dag; har för sådan fordran betalning jämlikt 143 § tidigare uppburits
och var fordringen icke då förfallen, skall utdelningen beräknas efter
fordringens värde å betalningsdagen.

Föreslagen lydelse

rättslagen (1970: 979), och skall i
sådant fall å fordran, för vilken
ränta ej är utfäst eller eljest lagligen
äger rum, ränta beräknas enligt
5 § räntelagen (1975: 00) från
den dag, då nämnda beslut meddelades,
till den dag, från vilken
klandertid såsom nyss är sagt skall
räknas.

Å fordran, som utgår med förmånsrätt,
skall, om ränta är utfäst
eller eljest lagligen äger rum, beräknas
ränta till den dag, från vilken
tiden för klander mot utdelningsförslag,
vari fordringen upptagits,
är att räkna, där borgenären
ej enligt 143 § därförinnan uppburit
betalning. Löper fordran,
varom nu är fråga, ej med ränta,
varde ändock ränta enligt 5 §
räntelagen därå beräknad från den
dag, då beslutet om konkurs meddelades.

141 §

Borgenär äge innan tid för klander mot utdelningsförslag är ute ej
annorledes än mot borgen lyfta vad honom i förslaget tillagts; ej heller
må, om klander väckts, borgenär, vars rätt beröres av klandret, annorledes
än mot borgen lyfta utdelning förrän klandret blivit genom laga
kraftägande beslut avgjort.

Är fordran beroende av villkor, som i 136 § avses, eller är, där
borgenär förelagts sådan edgång, som i 116 eller 123 § sägs, edgången ej
fullgjord, må utdelning för fordringen ej lyftas. Samma lag vare i fråga
om fordran, som är tvistig; dock att borgenär, vars fordran är fastställd
genom beslut, som ej äger laga kraft, må mot borgen lyfta vad
på fordringen belöper. Utdelning för fordran, som bevakats efter utgången
av den för bevakning av fordringar utsatta tid, må ej lyftas
under tiden för framställande av anmärkningar mot bevakningen.

LU 1975: 30

Nuvarande lydelse

Finnes borgenär, som lyft utdelning,
skyldig att till konkursboet
återbära vad han uppburit,
skall han gälda ränta därå efter
sex för hundra om året från lyftningsdagen.

Föreslagen lydelse

Finnes borgenär, som lyft utdelning,
skyldig att till konkursboet
återbära vad han uppburit,
skall han gälda ränta därå. Räntan
beräknas enligt 5 § räntelagen
(1975:00) från den dag då medlen
lyftes till och med den dag
då skyldighet att återbära medlen
inträder och enligt 6 § räntelagen
för tiden därefter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om ränta för tid före ikraftträdandet. Har
skyldighet att utge ränta uppkommit före ikraftträdandet eller har, såvitt
avser 39 a och 138 §§, konkursbeslutet meddelats före nämnda tidpunkt,
gäller äldre bestämmelser även för tiden därefter.

13 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag

Härigenom föreskrives att 43 och 61 §§, 73 § 2 mom. samt 74 § lagen
(1944: 705) om aktiebolag skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

43 §

Fullgöres ej inbetalning å ak- Fullgöres ej inbetalning å aktie
i rätt tid, äger styrelsen utsöka tie i rätt tid, äger styrelsen utsöka

det förfallna beloppet, och skall det förfallna beloppet, och skall
ränta därå gäldas efter sex procent ränta därå gäldas enligt 6 § rän om

året från förfallodagen. telagen (1975: 00) från förfallo dagen.

Verkställes ej inbetalning inom en månad efter anmaning, äger styrelsen,
där annan anmäler sig vilja övertaga aktien, förklara denna övertagen
av honom eller, i annat fall, förklara aktien förverkad. Då aktie
förklaras förverkad, kan vad å aktien inbetalts ej återfordras. Har aktie
förklarats övertagen av annan, må ej heller vad som tidigare inbetalts
återfordras, förrän den som övertagit aktien till fullo betalt denna.

Har från aktietecknare aktie övergått å annan, må aktien ej av styrelsen
förklaras övertagen eller förverkad, med mindre anmaning enligt
andra stycket gjorts hos den som senast i aktieboken införts såsom ägare
till aktien.

I avseende å den, som förklarats hava övertagit aktie, skall vad om
aktietecknare är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Beträffande anmaning, som i denna paragraf sägs, skall gälla vad i
41 § tredje stycket är stadgat.

61 §

Har i beslutet om aktiekapitalets ökning upptagits bestämmelse om
minimiteckning, skall inom sex månader från det beslutet fattades

4 Riksdagen 1975. 8 sami. Nr 30

LU 1975: 30

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

eller, om registrering av ökningsbeslutet eller godkännande enligt 190 §
2 mom. vägrats och besvär däröver anförts, inom sex månader från det
besvären blivit bifallna, för registrering anmälas det tecknade belopp,
för vilket tilldelning av nya aktier skett, där beloppet uppgår till det i
ökningsbeslutet angivna minimibeloppet.

Vid anmälningen, som skall vara undertecknad av samtliga styrelseledamöter
och verkställande direktör, skola fogas:

1. teckningslistoma, så ock avskrift av desamma;

2. ett exemplar av de tidningar, i vilka kungörelsen angående bolagsstämmans
beslut om ökningen varit införd; samt

3. avskrift av den i 59 § omförmälda uppgiften rörande tilldelningen
av nya aktier.

Sker ej registrering i anledning
av anmälan enligt första stycket
och varder till följd därav, enligt
vad i 195 § 2 mom. sägs, i registret
antecknat att den tidigare anteckningen
om ökningsbeslutets
registrering avföres ur registret,
vare aktieteckningen icke vidare
bindande, och skall vad å de tecknade
aktierna inbetalats återbäras
till aktietecknama jämte ränta.
Räntan beräknas enligt 5 § räntelagen
(1975: 00) från dagen för inbetalningen
till och med den dag
anteckning enligt 195 § 2 mom.
sker i registret samt enligt 6 §
räntelagen för tiden därefter.

73 §

2 mom. Varder vinstutdelning
beslutad och verkställd i strid mot
vad i 1 morn., 68 § eller 72 § 1
mom. stadgats eller mot bestämmelse
i bolagsordningen, vare de,
som uppburit sådan utdelning,
skyldiga att återbära denna jämte
ränta därå. Räntan beräknas enligt
5 § räntelagen (1975: 00) från det
att utdelningen uppburits intill
dess ränta skall utgå enligt 6 §
räntelagen till följd av 3 eller 4 §
samma lag.

Samma lag vare, om utdelning skett av vinst som utvisats av fastställd
balansräkning till följd därav att balansräkningen upprättats i strid
mot bestämmelserna i 100 och 101 §§; dock må utdelningen ej återkrävas
från den, som vid dess uppbärande varken insåg eller bort inse balansräkningens
oriktighet.

För brist, som kan uppkomma vid återbäringen, vare de, som med -

LU 1975: 30

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

verkat till beslutet om vinstutdelning eller verkställandet av detta eller
till upprättandet eller fastställandet av oriktig balansräkning, ansvariga
efter de beträffande skadeståndsskyldighet i 208, 211 och 212 §§ stadgade
grunderna.

74 §

Av moderbolags vinst må, ändå att vinstutdelning eljest är medgiven,
så stort belopp ej utdelas att vinstutdelningen, med hänsyn till koncernens
ställning och resultatet av koncernens verksamhet i dess helhet, får
anses stå i strid mot god affärssed.

Varder vinstutdelning beslutad Varder vinstutdelning beslutad
och verkställd i strid mot vad i och verkställd i strid mot vad i

första stycket stadgas, vare de, första stycket stadgas, vare de,

som uppburit utdelning, skyldiga som uppburit utdelning, skyldiga

att återbära vad till dem för myc- att återbära vad till dem för mycket
utdelats jämte fem procent ket utdelats jämte ränta därå;

ränta därå; dock må utdelning ej dock må utdelning ej återkrävas

återkrävas från den, som varken in- från den, som varken insett eller

sett eller bort inse berörda förhål- bort inse berörda förhållande. Skall

lande. utdelning återbäras, beräknas rän tan

enligt 5 § räntelagen (1975:
00) från det att utdelningen uppburits
intill dess ränta skall utgå
enligt 6 § räntelagen till följd av
3 eller 4 § samma lag.

För brist, som kan uppkomma vid återbäringen, ansvare de, som
medverkat till beslutet om vinstutdelningen eller till verkställandet av
detsamma, efter de beträffande skadeståndsskyldighet i 208, 211 och
212 §§ stadgade grunderna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om ränta för tid före ikraftträdandet. Har
skyldighet att utge ränta uppkommit före ikraftträdandet, gäller äldre
bestämmelser även för tiden därefter.

14 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse

Härigenom föreskrives att 39 och 56 §§, 67 § 2 morn., 68 § och 195 §
2 mom. lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

39 §

Fullgöres ej inbetalning å aktie Fullgöres ej inbetalning å aktie
i rätt tid, äger styrelsen utsöka i rätt tid, äger styrelsen utsöka det

det förfallna beloppet, och skall förfallna beloppet, och skall ränta

ränta därå gäldas efter sex procent därå gäldas enligt 6 § räntelagen

om året från förfallodagen. (1975: 00) från förfallodagen.

LU 1975: 30

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Verkställes ej inbetalning inom en månad efter anmaning, äger styrelsen,
där annan anmäler sig vilja övertaga aktien, förklara denna
övertagen av honom eller, i annat fall, förklara aktien förverkad. Då
aktie förklaras förverkad, kan vad å aktien inbetalts ej återfordras. Har
aktie förklarats övertagen av annan, må ej heller vad som tidigare inbetalts
återfordras, förrän den som övertagit aktien till fullo betalt
denna.

I avseende å den, som förklarats hava övertagit aktie, skall vad om
aktietecknare är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Beträffande anmaning, som i denna paragraf sägs, skall gälla vad i
37 § tredje stycket är stadgat.

56 §

Har i beslutet om aktiekapitalets ökning upptagits bestämmelse om
minimiteckning, skall inom sex månader från det beslutet fattades eller,
om registrering av ökningsbeslutet vägrats och besvär däröver anförts,
inom sex månader från det besvären blivit bifallna, för registrering anmälas
det tecknade belopp, för vilket tilldelning av nya aktier skett, där
beloppet uppgår till det i ökningsbeslutet angivna minimibeloppet.

Vid anmälningen, som skall vara undertecknad av samtliga styrelseledamöter
och verkställande direktören, skola fogas:

1. teckningslistorna, så ock avskrift av desamma;

2. ett exemplar av de tidningar, i vilka kungörelsen angående bolagsstämmans
beslut om ökningen varit införd; samt

3. avskrift av den i 54 § omförmälda uppgiften rörande tilldelningen
av nya aktier.

Sker ej registrering i anledning Sker ej registrering i anledning
av anmälan enligt första stycket av anmälan enligt första stycket

och varder till följd därav, enligt och varder till följd därav, enligt

vad i 308 § 2 mom. sägs, i regist- vad i 308 § 2 mom. sägs, i registret
antecknat att den tidigare an- ret antecknat att den tidigare anteckningen
om ökningsbeslutets re- teckningen om ökningsbeslutets registrering
avföres ur registret, vare gistrering avföres ur registret, vare

aktieteckningen icke vidare bin- aktieteckningen icke vidare bindande,
och skall vad å de tecknade dande, och skall vad å de tecknade

aktierna inbetalats återbäras till aktierna inbetalats återbäras till

aktietecknarna jämte fem procent aktietecknama jämte ränta därå.

ränta därå. Räntan beräknas enligt 5 § ränte lagen

(1975:00) från dagen för
inbetalningen till och med den dag
anteckning enligt 308 § 2 mom.
sker i registret samt enligt 6 §
räntelagen för tiden därefter.

67 §

2 mom. Varder vinstutdelning 2 mom. Varder vinstutdelning
beslutad och verkställd i strid mot beslutad och verkställd i strid mot

LU 1975: 30

Nuvarande lydelse

vad i 1 morn. första eller andra
stycket eller 63 § stadgats eller
mot bestämmelse i bolagsordningen,
vare de, som uppburit sådan
utdelning, skyldiga att återbära
denna jämte fern procent ränta
därå.

Föreslagen lydelse

vad i 1 mom. första eller andra
stycket eller 63 § stadgats eller
mot bestämmelse i bolagsordningen,
vare de, som uppburit sådan
utdelning, skyldiga att återbära
denna jämte ränta därå. Räntan
beräknas enligt 5 § räntelagen
(1975:00), för tiden intill dess
ränta skall utgå enligt 6 § räntelagen
till följd av 3 eller 4 §
samma lag.

Samma lag vare, om utdelning skett av vinst som utvisats av fastställd
balansräkning till följd därav att balansräkningen upprättats i strid mot
bestämmelserna i 93 och 94 §§; dock må utdelningen ej återkrävas
från den, som vid dess uppbärande varken insåg eller bort inse balansräkningens
oriktighet.

För brist, som kan uppkomma vid återbäringen, vare de, som medverkat
till beslutet om vinstutdelning eller verkställandet av detta eller
till upprättandet eller fastställandet av oriktig balansräkning, ansvariga
efter de beträffande skadeståndsskyldighet i 320, 323 och 324 §§ stadgade
grunderna.

68 §

Av moderbolags vinst må, ändå att vinstutdelning eljest är medgiven,
så stort belopp ej utdelas att vinstutdelningen, med hänsyn till
koncernens ställning och resultatet av koncernens verksamhet i dess helhet,
får anses stå i strid mot god affärssed.

Varder vinstutdelning beslutad
och verkställd i strid mot vad i
första stycket stadgas, vare de, som
uppburit utdelning, skyldiga att
återbära vad till dem för mycket
utdelats jämte ränta därå; dock må
utdelning ej återkrävas från den,
som varken insett eller bort inse
berörda förhållande. Skall utdelning
återbäras, beräknas räntan enligt
5 § räntelagen (1975: 00) för
tiden intill dess ränta skall utgå
enligt 6 § räntelagen till följd av
3 eller 4 § samma lag.

195 §

2 mom. Varder räntebetalning 2 mom. Varder räntebetalning
eller vinstutdelning beslutad och eller vinstutdelning beslutad och
verkställd i strid mot vad i 1 mom. verkställd i strid mot vad i 1

LU 1975: 30

Föreslagen lydelse

mom. stadgats eller mot bestämmelse
i bolagsordningen, vare de,
som uppburit sådan betalning eller
utdelning, skyldiga att återbära
denna jämte ränta därå. Räntan
beräknas enligt 5 § räntelagen
(1975: 00) för tiden intill dess ränta
skall utgå enligt 6 § räntelagen
till följd av 3 eller 4 § samma lag.

Samma lag vare, om till räntebetalning eller vinstutdelning använts
vinst som utvisats av fastställd balansräkning till följd därav att balansräkningen
upprättats i strid mot bestämmelserna i 205 §, jämförd med
93 och 94 §§; dock må betalningen eller utdelningen ej återkrävas från
den, som vid dess uppbärande varken insåg eller bort inse balansräkningens
oriktighet.

För brist, som kan uppkomma vid återbäringen, vare de, som medverkat
till beslutet om räntebetalning eller vinstutdelning eller verkställandet
av detta eller till upprättandet eller fastställandet av oriktig
balansräkning, ansvariga efter de beträffande skadeståndsskyldighet i
320, 323 och 324 §§ stadgade grunderna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om ränta för tid före ikraftträdandet. Har
skyldighet att utge ränta uppkommit före ikraftträdandet, gäller äldre
bestämmelser även för tiden därefter.

Nuvarande lydelse

stadgats eller mot bestämmelse i
bolagsordningen, vare de, som
uppburit sådan betalning eller utdelning,
skyldiga att återbära denna
jämte fem procent ränta därå.

15 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrives att 19 § lagen (1951:308) om ekonomiska
föreningar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Varder vinstutdelning beslutad
och verkställd i strid mot vad i
18 § sägs eller mot bestämmelse i
föreningens stadgar, vare de, som
uppburit sådan utdelning, skyldiga
att återbära denna jämte fem procent
ränta därå. Samma lag vare,
där gottgörelse, varom i 17 § 1
mom. förmäles och som icke inräknats
i årsvinsten, utbetalats i
strid mot vad i 18 § sägs eller
mot bestämmelse i föreningens
stadgar och den som mottog gottgörelsen
insåg eller bort inse
nämnda förhållande.

Föreslagen lydelse

19 §

Varder vinstutdelning beslutad
och verkställd i strid mot vad i 18
§ sägs eller mot bestämmelse i
föreningens stadgar, vare de, som
uppburit sådan utdelning, skyldiga
att återbära denna jämte ränta
därå. Samma lag vare, där gottgörelse,
varom i 17 § 1 mom. förmäles
och som icke inräknats i
årsvinsten, utbetalats i strid mot
vad i 18 § sägs eller mot bestämmelse
i föreningens stadgar och
den som mottog gottgörelsen insåg
eller bort inse nämnda förhållande.
Räntan beräknas enligt 5 §

LU 1975: 30

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

räntelagen (1975: 00) från det att
utdelningen eller gottgörelsen uppburits
intill dess ränta skall utgå
enligt 6 § räntelagen till följd av
3 eller 4 § samma lag.

För brist, som kan uppkomma vid återbäringen, vare de, som medverkat
till beslutet om utdelning eller utbetalning eller verkställandet
av detta, ansvariga efter de beträffande skadeståndsskyldighet i 106, 108
och 109 §§ stadgade grunderna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om ränta för tid före ikraftträdandet. Har
skyldighet att utge ränta uppkommit före ikraftträdandet, gäller äldre
bestämmelser även för tiden därefter.

16 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse

Härigenom föreskrives att 28 §, 42 § 1 morn., 51 § 2 mom. och 121 §
lagen (1955: 183) om bankrörelse skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28 §

Fullgöres ej inbetalning å aktie Fullgöres ej inbetalning å aktie i
i rätt tid, äger styrelsen utsöka det rätt tid, äger styrelsen utsöka det
förfallna beloppet, och skall ränta förfallna beloppet, och skall ränta
därå gäldas efter sex procent om därå gäldas enligt 6 § räntelagen
året från förfallodagen. (1975: 00) från förfallodagen.

Verkställes ej inbetalning inom en månad efter anmaning, äger styrelsen,
där annan anmäler sig vilja övertaga aktien, förklara denna
övertagen av honom eller, i annat fall, förklara aktien förverkad. Då
aktie förklarats förverkad, kan vad å aktien inbetalts ej återfordras. Har
aktie förklarats övertagen av annan, må ej heller vad som tidigare inbetalts
återfordras, förrän den som övertagit aktien till fullo betalt
denna.

I avseende å den, som förklarats hava övertagit aktie, skall vad om
aktietecknare är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Anmaning skall innehålla erinran om påföljden av att den ej efterkommes.
Anmaning skall anses vara given, när den kungjorts på det
sätt, som gäller för kallelse till ordinarie bolagsstämma, samt, där
aktietecknares postadress uppgivits eller upplysning om adressen utan
väsentlig omgång eller tidsutdräkt kan inhämtas, till honom försänts
i rekommenderat brev.

LU 1975: 30

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

42 §

1 mom. Senast sex månader efter utgången av den för inbetalning av
de nya aktierna bestämda tiden skall för registrering anmälas, huru
många nya aktier som till fullo betalts. Anmälningen, som skall vara
undertecknad av samtliga styrelseledamöter, skall innehålla uppgift om
det sätt varpå inbetalningen skett.

I anmälningen skall för registrering uppgivas det tecknade belopp,
för vilket tilldelning av nya aktier skett. Vid anmälningen skola fogas:

1. teckningslistoma jämte avskrift av desamma;

2. ett exemplar av de tidningar, i vilka kungörelsen angående bolagsstämmans
beslut om ökningen varit införd; samt

3. avskrift av den i 40 § omförmälda uppgiften rörande tilldelningen

av nya aktier.

Innehåller ökningsbeslutet bestämmelse
om minimiteckning, må
registrering ej ske, med mindre
full betalning erlagts för nya aktier
med sammanlagt nominellt belopp
ej understigande minimibeloppet.
Har, enligt vad i 167 § 2
mom. sägs, i registret antecknats
att den tidigare anteckningen om
ökningsbeslutets registrering avföres
ur registret, är aktieteckningen
icke vidare bindande, och skall
vad å de tecknade aktierna inbetalats
återbäras till aktietecknarna
jämte fem procent ränta därå.

2 mom. Beslutas och verkställes
vinstutdelning i strid med vad i 1
mom. eller 48 § stadgats eller med
bestämmelse i bolagsordningen,
äro de, som uppburit sådan utdelning,
skyldiga att återbära denna
jämte ränta därå. Räntan beräknas
enligt 5 § räntelagen (1975:00)
för tiden intill dess ränta skall utgå
enligt 6 § räntelagen till följd
av 3 eller 4 § samma lag.

Detsamma gäller, om utdelning skett av vinst som utvisats av fastställd
balansräkning till följd därav att balansräkningen upprättats i
strid med bestämmelser som avses i 91 och 92 §§; dock må utdelningen

LU 1975: 30

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ej återkrävas från den, som vid dess uppbärande varken insåg eller bort
inse balansräkningens oriktighet.

För brist, som kan uppkomma vid återbäringen, äro de, som medverkat
till beslutet om vinstutdelning eller verkställande av detta eller
till upprättandet eller fastställandet av oriktig balansräkning, ansvariga
efter de beträffande skadeståndsskyldighet i 177, 180 och 181 §§ stadgade
grunderna.

121 §

Aktieägare, som verkställt tillskott
för återställande av aktiekapitalet
enligt vad i 120 § sägs, äga
att av bankaktiebolagets blivande
behållna vinstmedel erhålla åter
vad av dem blivit tillskjutet jämte
ränta efter den räntesats som
avtalats, dock högst sex procent
om året, innan annan utdelning
må ske. Träder bolaget i likvidation,
förrän sådant tillskott blivit
till fullo återguldet, skall, sedan
bolagets skulder blivit betalda, tillskottet,
dock utan beräkning av
ränta för tid efter bankrörelsens
upphörande, återgäldas av bolagets
tillgångar så långt de därtill
förslå, innan någon utskiftning å
aktierna må äga rum.

Aktieägare, som verkställt tillskott
för återställande av aktiekapitalet
enligt vad i 120 § sägs, äga
att av bankaktiebolagets blivande
behållna vinstmedel erhålla åter
vad av dem blivit tillskjutet jämte
ränta efter den räntesats som
avtalats, dock högst efter den räntesats
sorn anges i 5 § räntelagen
(1975:00), innan annan utdelning
må ske. Träder bolaget i likvidation,
förrän sådant tillskott blivit
till fullo återguldet, skall, sedan
bolagets skulder blivit betalda, tillskottet,
dock utan beräkning av

ränta för tid efter bankrörelsens

upphörande, återgäldas av bolagets
tillgångar så långt de därtill
förslå, innan någon utskiftning å
aktierna må äga rum.

Har, efter det tillskott enligt 120 § förekommit, i anledning av uppkommen
förlust nytt tillskott gjorts, skola de aktieägare som verkställt

senare tillskott, i förhållande till aktieägare som förut verkställt till skott

äga sådan företrädesrätt, varom förmäles i första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om ränta för tid före ikraftträdandet. Har
skyldighet att utge ränta uppkommit före ikraftträdandet, gäller äldre
bestämmelser även för tiden därefter.

17 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955: 416) om sparbanker

Härigenom föreskrives att 20 § lagen (1955: 416) om sparbanker skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 §

Har sparbank försatts i konkurs Har sparbank försatts i konkurs
efter ansökan, som gjorts inom ett efter ansökan, som gjorts inom ett

LU 1975: 30

Nuvarande lydelse

år från det beslut fattades om återbetalning
av garantifond eller om
återbäring av grundfond, är beslutet,
såvitt det inverkar på borgenärernas
rätt, utan verkan; och
skall å belopp, som på grund av
vad sålunda stadgas skall erläggas
till konkursboet, gäldas ränta efter
sex procent om året från den dag,
då beloppet utbetaltes av sparbanken.

Föreslagen lydelse

år från det beslut fattades om återbetalning
av garantifond eller om
återbäring av grundfond, är beslutet,
såvitt det inverkar på borgenärernas
rätt, utan verkan; och
skall å belopp, som på grund av
vad sålunda stadgas skall erläggas
till konkursboet, gäldas ränta. Räntan
beräknas enligt 5 § räntelagen
(1975: 00) från den dag beloppet
utbetaltes av sparbanken till och
med den dag återbetalning eller
återbäring skall ske och enligt 6 §
räntelagen för tiden därefter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om ränta för tid före ikraftträdandet. Har
skyldighet att utge ränta uppkommit före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser
även för tiden därefter.

18 Förslag till

Lag om ändring i förköpslagen (1967: 868)

Härigenom föreskrives att 13 § förköpslagen (1967: 868) skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

13 §

När förköpet fullbordats, skall
kommunen ersätta köparen för
vad denne enligt åtagande i köpeavtalet
fullgjort före fullbordandet
och för nödvändig kostnad i samband
med köpet. På belopp som
kommunen på grund härav har
att utge skall kommunen betala
ränta. Räntan beräknas enligt 5 §
räntelagen (1975:00) från den
dag köparen utgav beloppet till
dess förköpet fullbordats och enligt
6 § räntelagen för tiden därefter.
Kommunen skall dessutom
ersätta köparen för nödvändig
kostnad som nedlagts på egendomen
utöver vad som skäligen motsvarar
värdet av den avkastning
som köparen erhållit. Ränta utgår
på sådan ersättning enligt 6 § räntelagen
för tiden efter det att förköpet
fullbordats.

LU 1975: 30

Har köparen avverkat skog annat än till husbehov eller avhänt egendomen
annat än dess vanliga avkastning, äger kommunen erhålla ersättning
härför. Detsamma gäller om köparen skadat egendomen eller eljest
föranlett att den minskat i värde, om och i den mån det med hänsyn
till förfarandets beskaffenhet och omständigheterna i övrigt kan anses
skäligt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om ränta för tid före ikraftträdandet. Har
skyldighet att utge ränta uppkommit före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser
även för tiden därefter.

19 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1968: 576) om Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1968:576) om
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar1 dels

att i 2, 7, 18, 20, 22, 36 och 38—41 §§ ordet ”Konungen” och
böjningsform därav skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,

dels att rubriken till förordningen och 10 § skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förordning om Konungariket Sve- Lag om Konungariket Sveriges
riges stadshypotekskassa och om stadshypotekskassa och om stadsstadshypoteksföreningar
hypoteksföreningar

10 §

Sedan tio år förflutit efter det att visst lån utlämnats till förening, får
föreningen säga upp lånet till betalning efter ett år, om kassan icke
finner att villkoren för dess förbindelser utgör hinder mot det. Föreningen
är därvid skyldig att på det sätt och med det belopp som kassan bestämmer
utge ersättning för den ränteförlust som inbetalningen kan föranleda
(ränteskillnadsersättning).

Kassan får medge förening att betala lån även tidigare än enligt första
stycket, om det kan ske med hänsyn till kassans förbindelser. Kassan
kan i sådant fall föreskriva villkor för betalningen utöver skyldighet att
utge ränteskillnadsersättning.

Underlåter förening att fullgöra Underlåter förening att fullgöra
föreskriven inbetalning, är för- föreskriven inbetalning, är föreningen
skyldig att betala ränta eningen skyldig att betala ränta
på det förfallna beloppet med en på det förfallna beloppet enligt
halv procent i månaden. vad som föreskrives i räntelagen

(1975: 00).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäl 1

Förordningen omtryckt 1974: 261. Senaste lydelse av 38a § 1974: 808.

LU 1975: 30

ler dock fortfarande i fall då skyldighet att utge ränta har uppkommit
före ikraftträdandet.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till förordningen
om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar
skall hänvisningen i stället avse lagen om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar.

20 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1969: 620) om ersättning i vissa fall för
utgivna underhållsbidrag

Härigenom föreskrives att 3 § lagen (1969: 620) om ersättning i vissa
fall för utgivna underhållsbidrag skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Utöver ersättning för erlagda Utöver ersättning för erlagda
underhållsbidrag utgår ränta efter underhållsbidrag utgår ränta ensex
procent från betalningsdagen. ligt 5 § räntelagen (1975: 00) på

Kan icke styrkas när underhålls- varje erlagt belopp från dess be bidragen

betalats, beräknas ränta talningsdag. Kan icke styrkas när

till skäligt belopp. underhållsbidragen betalats, beräk nas

ränta till skäligt belopp.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om ränta för tid före ikraftträdandet.

21 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970: 65) om Sveriges allmänna
hypoteksbank och om landshypoteksföreningar

Härigenom föreskrives att 24 § lagen (1970: 65) om Sveriges allmänna
hypoteksbank och om landshypoteksföreningar skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24 §

För lån som förening fått från banken skall föreningen årligen på
bestämd tid erlägga avtalad ränta, kapitalavbetalning och andra avgifter
samt bidrag med belopp som behövs för bankens förvaltningskostnader
och för avsättning till bankens reservfond.

Underlåter förening att fullgöra Underlåter förening att fullgöföreskriven
inbetalning, är för- ra föreskriven inbetalning, är föreningen
skyldig att betala ränta på eningen skyldig att betala ränta

det förfallna beloppet med en halv på det förfallna beloppet enligt

procent i månaden. vad som föreskrives i räntelagen

(1975: 00).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fall då skyldighet att utge ränta har uppkommit
före ikraftträdandet.

LU 1975: 30

22 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971: 494) om exekutiv försäljning av
fast egendom

Härigenom föreskrives att 43 § lagen (1971: 494) om exekutiv försäljning
av fast egendom skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

När ny auktion hålles sedan inrop
blivit ogiltigt enligt 41 § tredje
stycket, skall handpenning tagas
i anspråk i den mån det behövs
för att sammanlagt samma belopp
skall uppnås som vid den förra
auktionen jämte sex procents årlig
ränta därå från tillträdesdagen
till och med den nya tillträdesdagen
och för att även kostnaden för
den nya auktionen skall täckas.
Detta gäller även om fastigheten
säljes med förbehåll för rättighet
som ej förbehållits vid den förra
auktionen eller ändrade förhållanden
inträtt. Vad som ej behöver
tagas i anspråk skall återlämnas,
när den nye inroparen fullgjort
sin betalningsskyldighet. Blir fastigheten
ej såld vid den nya auktionen
är hela handpenningen förverkad.

Föreslagen lydelse
§

När ny auktion hålles sedan inrop
blivit ogiltigt enligt 41 § tredje
stycket, skall handpenning tagas
i anspråk i den mån det behövs
för att sammanlagt samma belopp
skall uppnås som vid den förra
auktionen jämte ränta därå, beräknad
enligt 5 § räntelagen (1975:
00) från tillträdesdagen till och
med den nya tillträdesdagen, och
för att även kostnaden för den
nya auktionen skall täckas. Detta
gäller även om fastigheten säljes
med förbehåll för rättighet som ej
förbehållits vid den förra auktionen
eller ändrade förhållanden inträtt.
Vad som ej behöver tagas i
anspråk skall återlämnas, när den
nye inroparen fullgjort sin betalningsskyldighet.
Blir fastigheten ej
såld vid den nya auktionen är hela
handpenningen förverkad.

Hålles ej ny auktion, skall handpenningen användas till betalning av
kostnader för förfarandet som blivit onyttiga. Vad som ej behöver tagas
i anspråk återlämnas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fall då den första auktionen har hållits före ikraftträdandet.

23 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971: 500) om exekutiv försäljning av
luftfartyg m. m.

Härigenom föreskrives att 23 § lagen (1971: 500) om exekutiv försäljning
av luftfartyg m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23 §

När ny auktion hålles sedan in- När ny auktion hålles sedan inrop
blivit ogiltigt enligt 21 § and- rop blivit ogiltigt enligt 21 § and -

LU 1975: 30

Nuvarande lydelse

ra stycket, skall handpenningen
tagas i anspråk i den mån det
behövs för att sammanlagt samma
belopp skall uppnås som vid
den förra auktionen jämte sex
procents årlig ränta därå från utsatt
dag för köpeskillingens fördelning
till och med den nya
dagen för sådan fördelning och
för att även kostnaden för den
nya auktionen skall täckas. Detta
gäller även om ändrade förhållanden
inträtt. Vad som ej behöver
tagas i anspråk skall återlämnas,
när den nye inroparen fullgjort
sin betalningsskyldighet.
Blir egendomen ej såld vid den
nya auktionen, är hela handpenningen
förverkad.

Föreslagen lydelse

ra stycket, skall handpenningen
tagas i anspråk i den mån det behövs
för att sammanlagt samma
belopp skall uppnås som vid den
förra auktionen jämte ränta därå,
beräknad enligt 5 § räntelagen
(1975:00) från utsatt dag för
köpeskillingens fördelning till och
med den nya dagen för sådan fördelning,
och för att även kostnaden
för den nya auktionen skall
täckas. Detta gäller även om ändrade
förhållanden inträtt. Vad som
ej behöver tagas i anspråk skall
återlämnas, när den nye inroparen
fullgjort sin betalningsskyldighet.
Blir egendomen ej såld vid
den nya auktionen, är hela handpenningen
förverkad.

Hålles ej ny auktion, skall handpenningen användas till betalning av
kostnader för förfarandet som blivit onyttiga. Vad som ej behöver
tagas i anspråk återlämnas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fall då den första auktionen har hållits före ikraftträdandet.

24 Förslag till

Lag om ändring i väglagen (1971: 948)

Härigenom föreskrives att 55 § väglagen (1971: 948) skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

55 §i

Har väghållare erhållit vägrätt, är fastighetens ägare berättigad att av
väghållaren få intrångsersättning och ersättning för annan skada till
följd av vägens byggande eller begagnande, om det ej avtalats eller uppenbarligen
förutsatts att ersättning ej skall lämnas. Samma rätt till
ersättning har innehavare av sådan nyttjanderätt eller annan särskild
rätt till fastigheten som upplåtits innan marken togs i anspråk.

Vid ersättningens bestämmande gäller 4 kap. expropriationslagen
(1972: 719) i tillämpliga delar. 4 kap. 3 § nämnda lag skall härvid tilllämpas
i fråga om värdeökning som ägt rum under tiden från dagen
tio år före det talan väcktes vid domstol.

På ersättningen utgår sex pro- På ersättningen utgår ränta encent
årlig ränta från den dag då ligt 5 § räntelagen (1975:00)
marken togs i anspråk. från den dag då marken togs i

anspråk till och med den dag då

1 Senaste lydelse 1972: 786.

LU 1975: 30

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

betalning skall ske och enligt 6 §
räntelagen för tiden därefter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om ränta för tid före ikraftträdandet. Har
skyldighet att utge ränta uppkommit före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser
även för tiden därefter.

25 Förslag till

Lag om ändring i expropriationslagen (1972: 719)

Härigenom föreskrives att 6 kap. 16 § expropriationslagen (1972: 719)
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

I den mån expropriationsersättning
betalas efter utgången av den
i 7 § första stycket föreskrivna
tremånadersfristen eller, om fastigheten
dessförinnan helt eller delvis
har tillträtts eller övergått på
den exproprierande enligt 10 §, efter
tidpunkten härför, skall den
exproprierande utge sex procent
årlig ränta på ersättningen, i förra
fallet från fristens utgång och i
senare fallet från den dag då tillträdet
eller övergången skedde.

I den mån expropriationsersättning
betalas efter utgången av
frist som föreskrives i 7 § första
eller andra stycket, skall den exproprierande
utge ränta på ersättningen
från fristens utgång enligt
6 § räntelagen (1975:00).
Har förhandstillträde ägt rum eller
har fastigheten helt eller delvis
övergått på den exproprierande
enligt 10 §, skall den exproprierande
utge ränta på expropriationsersättningen
enligt 5 § räntelagen
från den dag fastigheten tillträddes
eller övergick på den exproprierande
till dess betalning
sker eller ränta skall utgå enligt
första punkten i denna paragraf.
Har fastigheten endast delvis tillträtts
eller övergått på den exproprierande
och skulle skyldighet att
i sådant fall betala ränta på hela
ersättningen vara oskälig mot den
exproprierande, får räntebeloppet
jämkas.

Expropriation fullbordas utan hinder av att ränta enligt första stycket
ej betalas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om ränta för tid före ikraftträdandet. Har
skyldighet att utge ränta uppkommit före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser
även för tiden därefter.

LU 1975: 30

26 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:1130) om exekutiv försäljning av
registrerat skepp m. m.

Härigenom föreskrives att 22 § lagen (1973: 1130) om exekutiv försäljning
av registrerat skepp m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

När ny auktion hålles sedan inrop
blivit ogiltigt enligt 20 § andra
stycket, skall handpenningen
tagas i anspråk i den mån det behövs
för att sammanlagt samma
belopp skall uppnås som vid den
förra auktionen jämte sex procents
ärlig ränta därå från utsatt dag för
köpeskillingens fördelning till och
med den nya dagen för sådan
fördelning och för att även kostnaden
för den nya auktionen skall
täckas. Detta gäller även om ändrade
förhållanden inträtt. Vad
som ej behöver tagas i anspråk
skall återlämnas, när den nye inroparen
fullgjort sin betalningsskyldighet.
Blir skeppet ej sålt vid
den nya auktionen, är hela handpenningen
förverkad.

Föreslagen lydelse
§

När ny auktion hålles sedan inrop
blivit ogiltigt enligt 20 § andra
stycket, skall handpenningen
tagas i anspråk i den mån det behövs
för att sammanlagt samma
belopp skall uppnås som vid den
förra auktionen jämte ränta därå,
beräknad enligt 5 § räntelagen
(1975:00) från utsatt dag för
köpeskillingens fördelning till och
med den nya dagen för sådan fördelning,
och för att även kostnaden
för den nya auktionen skall
täckas. Detta gäller även om ändrade
förhållanden inträtt. Vad som
ej behöver tagas i anspråk skall
återlämnas, när den nye inroparen
fullgjort sin betalningsskyldighet.
Blir skeppet ej sålt vid den
nya auktionen, är hela handpenningen
förverkad.

Hålles ej ny auktion, skall handpenningen användas till betalning
av kostnader för förfarandet som blivit onyttiga. Vad som ej behöver
tagas i anspråk återlämnas.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre bestämmelser
gäller dock fortfarande i fall då den första auktionen har hållits
före ikraftträdandet.

27 Förslag till

Lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144)

Härigenom föreskrives att 30 § ledningsrättslagen (1973: 1144) skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

30 §

Ersättning enligt 13 eller 33 § Ersättning enligt 13 eller 33 §
skall erläggas inom tre månader skall erläggas inom tre månader

efter det att ersättningsbeslutet efter det att ersättningsbeslutet

LU 1975: 30

Föreslagen lydelse

vann laga kraft. I den mån ersättningen
betalas efter utgången av
denna frist skall dessutom utges
ränta på ersättningen enligt 6 §
räntelagen (1975: 00) från fristens
utgång. Har tillträde skett före
fristens utgång skall även utges
ränta enligt 5 § räntelagen från
den dag tillträdet skedde till dess
betalning sker eller ränta skall utgå
enligt andra punkten i denna
paragraf.

I fråga om ersättning som avses i 13 § och förskott enligt 25 § äger
5 kap. 16 § fastighetsbildningslagen (1970: 988) motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäl
ler dock fortfarande i fråga om ränta för tid före ikraftträdandet. Ha
skyldighet att utge ränta uppkommit före ikraftträdandet, gäller äldre be
stämmelser även för tiden därefter.

Nuvarande lydelse

vann laga kraft. I den mån ersättningen
betalas efter utgången av
denna frist eller, om tillträde har
skett dessförinnan, efter tillträdet,
skall dessutom utges sex procent
årlig ränta på ersättningen, i det
förra fallet från fristens utgång
och i det senare fallet från den dag
då tillträdet skedde.

28 Förslag till

Lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)

Härigenom föreskrives att 32 § anläggningslagen (1973:1149) skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Ersättning enligt 13 § skall erläggas
inom tre månader efter det
att ersättningsbeslutet vann laga
kraft. I den mån ersättningen betalas
efter utgången av denna frist
eller, om tillträde har skett dessförinnan,
efter tillträdet, skall
dessutom utges sex procent årlig
ränta på ersättningen, i det förra
fallet från fristens utgång och i
det senare fallet från den dag då
tillträdet skedde.

Föreslagen lydelse
§

Ersättning enligt 13 § skall erläggas
inom tre månader efter det
att ersättningsbeslutet vann laga
kraft. I den mån ersättningen betalas
efter utgången av denna frist
skall dessutom utges ränta på ersättningen
enligt 6 § räntelagen
(1975:00) från fristens utgång.
Har tillträde skett före fristens utgång
skall även utges ränta enligt
5 § räntelagen från den dag
tillträdet skedde till dess betalning
sker eller ränta skall utgå enligt
andra punkten i denna paragraf.

I fråga om ersättning som avses i första stycket och förskott enligt
27 § äger 5 kap. 16 § fastighetsbildningslagen (1970: 988) motsvarande
tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om ränta för tid före ikraftträdandet. Har

LU 1975: 30

skyldighet att utge ränta uppkommit före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser
även för tiden därefter.

29 Förslag till

Lag om ändring i gruvlagen (1974: 342)

Härigenom föreskrives att 4 kap. 33 § gruvlagen (1974: 342) skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse
4 kap.

33 §

Vid förrättningen fastställd ersättning
skall betalas inom tre månader
från det avslutningsbeslutet
meddelades. På ersättningen utgår
ränta från dagen för avslutningsbeslutet.
Har förordnande enligt
32 § tredje stycket meddelats,
skall dock räntan på ersättning
som avser anvisad mark beräknas
från den dag då marken tidigast
får tillträdas.

Ränta som avses i första stycket
beräknas enligt 5 § räntelagen
(1975: 00) för tiden till dess betalning
skall ske och enligt 6 §
räntelagen för tiden därefter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om ränta för tid före ikraftträdandet. Har
skyldighet att utge ränta uppkommit före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser
även för tiden därefter.

Vid förrättningen fastställd ersättning
skall betalas inom tre månader
från det avslutningsbeslutet
meddelades. På ersättningen utgår
sex procent årlig ränta från dagen
för detta beslut. Har förordnande
enligt 32 § tredje stycket meddelats,
skall dock räntan på ersättning
som avser anvisad mark beräknas
från den dag då marken
tidigast får tillträdas.

Motionsyrkandena

A. I motionen 1975: 2140 av herr Lidgård m. fl. (m) yrkas att riksdagen
begär att regeringen vidtar åtgärder för publicering av diskontoändringar
i enlighet med vad i motionen anförts.

Motionärerna syftar till en publicering i Svensk författningssamling
(SFS).

B. I motionen 1975: 2142 av herr Boo m. fl. (c) yrkas att riksdagen
beslutar

1. att 39 a § i förslaget till lag om ändring i konkurslagen utformas
så, att därav klart framgår att gäldenär icke är skyldig att utge ränta på
återburen egendom i form av penningmedel, om han kan visa att han
själv inte hållit medlen räntebärande.

2. att publicering av det av riksbanken fastställda diskontot sker i
SFS i samma ordning som gäller för bl. a. basbeloppet enligt lagen (1962:
381) om allmän försäkring.

LU 1975: 30

Utskottet

Inledning

De grundläggande reglerna om ränta återfinns f. n. i 9 kap. 10 § handelsbaden
(HB) och 6 § lagen (1936: 81) om skuldebrev. Reglerna i
HB avser enligt sin ordalydelse endast lån av pengar men anses sedan
gammalt tillämpliga också på andra slag av skuldförhållanden.

Innebörden av reglerna i HB är bl. a. att gäldenär inte är skyldig att
utge ränta på en skuld före förfallodagen i andra fall än då sådan förpliktelse
åvilar honom enligt avtal eller särskild föreskrift i lag. Om
gäldenären inte betalar skulden senast på förfallodagen blir han emellertid
skyldig att utge ränta även om avtal därom inte har träffats. Löpte
skulden med ränta redan före förfallodagen utgår därvid dröjsmålsränta
enligt 6 § skuldebrevslagen efter samma räntefot som tidigare.
Var ränta tidigare ej utfäst utgår enligt 9 kap. 10 § HB sex procent
årlig ränta från förfallodagen, om sådan är bestämd, och i annat fall
fem procent årlig ränta från den dag då gäldenären blir delgiven stämning
eller lagsökning.

Bestämmelser om dröjsmålsränta finns också i ett flertal speciella
lagar. I några centrala förmögenhetsrättsliga lagar tar sig bestämmelserna
uttryck i en hänvisning till 9 kap. 10 § HB, medan det i andra lagar
finns självständiga, mera preciserade ränteföreskrifter.

Under senare år har kritik riktats mot räntereglema, särskilt bestämmelserna
i 9 kap. 10 § HB, vilka inte har undergått någon ändring
av betydelse sedan de antogs år 1734. Framför allt har kritiserats att
räntesatserna inte är anpassade till det rådande ränteläget. Det har även
ansetts omotiverat att ha olika räntefot beroende på om förfallodagen
är bestämd eller inte. Vidare har det befunnits vara en allvarlig olägenhet
att borgenären i det senare fallet skall behöva inleda rättsligt förfarande
för att ränta skall börja löpa.

Frågan om en översyn av reglerna om ränta har vid flera tillfällen
varit föremål för riksdagens prövning. I anledning av en motion hemställde
riksdagen år 1938 (2LU 1938: 33, rskr 1938: 163) om en utredning
rörande lämpligheten och sättet att bringa den i 55 § lagen
(1917: 189) om expropriation föreskrivna räntan på expropriationsersättning
i bättre överensstämmelse med det dåvarande allmänna ränteläget
(som var lägre än den i 55 § angivna räntefoten sex procent). Detta
ärende har därefter varit beroende på Kungl. Maj:ts prövning. En ytterligare
motion i ämnet avslogs år 1941. Därefter togs frågan upp på nytt
i en interpellation år 1951. Vid 1965 års riksdag väcktes frågan om en
översyn av räntereglema ånyo genom en motion. Första lagutskottet
framhöll i sitt utlåtande (1LU 1965: 25) att vissa omständigheter talade
för en modernisering av bestämmelserna i 9 kap. 10 § HB. Samtidigt
påpekade utskottet att även åtskilliga andra lagar innehöll bestämmelser

LU 1975: 30

om ränta. Utskottet förordade därför att en mer omfattande översyn av
räntereglema kom till stånd. Riksdagen gav Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet anfört (rskr 1965: 258).

År 1968 fick köplagutredningen i uppdrag att företa den av riksdagen
begärda översynen. I betänkandet (SOU 1974: 28) Räntelag föreslog utredningen
att de allmänna bestämmelserna i 9 kap. 10 § HB och 6 §
första stycket skuldebrevslagen skulle ersättas av en särskild räntelag.
Vidare föreslog utredningen ändringar i åtskilliga räntebestämmelser i
andra lagar på det förmögenhetsrättsliga området.

Utredningens förslag har vid remissbehandlingen fått ett positivt mottagande
och de har också lagts till grund för de i propositionen framlagda
förslagen.

Räntelagen

Räntelagen (RL) föreslås bli generellt tillämplig på penningfordran
inom förmögenhetsrättens område. Lagens bestämmelser är dispositiva
och gäller således endast i den mån ej annat är avtalat eller särskilt
föreskrivet (1 §). Lagen innehåller i första hand bestämmelser om dröjsmålsränta,
vilka för olika fall preciserar den tidpunkt från vilken ränta
skall utgå. Skillnad görs, såsom i gällande rätt, mellan fordringar med
bestämd förfallodag och fordringar för vilka förfallotiden är obestämd.
När det gäller sistnämnda slag av fordringar har kravet på stämning
för att ränta skall utgå slopats. I stället skall dröjsmålsränta börja utgå
en månad från den dag borgenären har avsänt räkning eller på annat
sätt framställt krav på betalning av bestämt belopp med angivande av
att underlåtenhet att betala medför skyldighet att utge ränta (4 §).

Beträffande ränta för tid före förfallodagen, s. k. avkastningsränta,
medför den föreslagna lagen — genom en regel att ränta ej utgår för
tid innan fordringen är förfallen till betalning (2 § första stycket) — att
skyldighet att utge sådan ränta förutsätter att det finns avtal eller utfästelse
eller särskild lagbestämmelse därom. En bestämmelse upptas
dock om avkastningsränta i ett visst fall, nämligen det fallet att betalning
går åter då avtal hävs till följd av betalningsmottagarens kontraktsbrott
eller av liknande anledning (2 § andra stycket).

Räntefoten anknyts i förslaget till det av riksbanken fastställda, vid
varje tidpunkt gällande diskontot på så sätt, att dröjsmålsränta skall utgå
enligt diskontot med tillägg av fyra procentenheter (6 §) och avkastningsränta
— i det fall som regleras i lagen — enligt diskontot med
tillägg av två procentenheter (5 §). Med det diskonto som gäller f. n.,
sju procent, blir således dröjsmålsräntan elva procent och avkastningsräntan
nio procent.

Förslaget till räntelag har inte föranlett några motioner med yrkanden
om ändringar. Utskottet har vid sin granskning av förslaget inte

LU 1975: 30

heller funnit anledning till erinran mot detta. Enligt utskottets mening
tillgodoser förslaget väl de reformkrav som framställts i olika sammanhang.
Med anledning av den kritik som konsumentverket och konsumentombudsmannen
riktat mot att räntelagen blir dispositiv vill utskottet
understryka att skydd mot obilliga räntekrav redan i stor utsträckning
kan åstadkommas med hjälp av lagen (1971: 112) om förbud
mot oskäliga avtalsvillkor. Utskottet vill vidare fästa uppmärksamhet på
att regeringen till hösten 1975 aviserat en proposition på grundval av
generalklausulutredningens förslag till vidgade möjligheter för domstol
att jämka eller lämna utan avseende oskäliga avtalsvillkor. Genomförs
förslaget får konsumenten ytterligare ett skydd mot obilliga räntevillkor.
Utskottet vill också erinra om att frågor som hänger samman med
kreditköp, t. ex. vilken ränta som skall beräknas för tiden innan betalning
förfaller, utreds av kreditköpkommittén. På grund av det anförda
delar utskottet föredragande statsrådets uppfattning att det inte är påkallat
att av hänsyn till konsumentintressen i detta sammanhang införa
tvingande bestämmelser om ränta.

En för såväl allmänheten som domstolarna betydelsefull fråga är
publiceringen av det av riksbanken fastställda diskontot. Lagrådet har
framhållit i sitt yttrande att räntefotens anknytning till diskontot medför
behov av en tillförlitlig publicering av de förändringar som beslutas rörande
diskontot. En sådan publicering kan enligt lagrådet lämpligen ske
i samma ordning som nu gäller för exempelvis basbeloppet enligt lagen
(1962: 381) om allmän försäkring och det procenttal med vilket familjerättsligt
underhållsbidrag skall ändras enligt 3 § lagen (1966: 680) om
ändring av vissa underhållsbidrag, dvs. i Svensk författningssamling
(SFS). I slutprotokollet anför emellertid föredragande statsrådet att det
enligt hans mening inte behövs någon publicering i SFS eftersom uppgifter
om diskontot och ändringar däri får stor spridning genom massmedia
och det är lätt att hos riksbanken eller annan bank ta reda på
vilket diskonto som gäller.

Statsrådets uttalande kritiseras i motionerna 1975: 2140 och 1975:
2142 (yrkandet 2). Motionärerna som förklarar sig dela lagrådets uppfattning
yrkar att riksdagen skall begära att regeringen låter publicera
diskontoändringar i SFS.

Utskottet kan i och för sig instämma i statsrådets uttalande att uppgifter
om diskontot får stor spridning genom massmedia. En ändring i
diskontot väcker en betydligt större uppmärksamhet än t. ex. en höjning
av basbeloppet. Utskottet vill emellertid peka på att räntan skall
beräknas efter det vid varje särskild tid gällande diskontot. Säkra uppgifter
måste därför finnas att tillgå inte endast om diskontots höjd utan
även om den tidpunkt från vilken en ändring i diskontot gäller. Utskottet
delar på grund härav lagrådets och motionärernas uppfattning i
publiceringsfrågan. I detta sammanhang vill utskottet också tillägga att

LU 1975: 30

när det över huvud taget gäller uppgifter av typen ändringar i basbelopp
och diskonto, vilka har stor betydelse för myndigheter och allmänheten,
bör i princip en publicering ske i SFS. Utskottet tillstyrker
följaktligen bifall till motionerna 1975:2140 och 1975:2142, yrkandet
2.

Ändringar i konkurslagen (1921: 255)

I propositionen föreslås ändringar i 39 a, 58, 138 och 141 §§ konkurslagen
(KL), varigenom vissa bestämmelser om ränta anknyts till bestämmelserna
i räntelagen. 39 a § har införts i KL genom beslut av riksdagen
i april 1975 med anledning av prop. 1975: 6. Paragrafen, som träder
i kraft den 1 juli 1975, reglerar frågor angående avkastningen av egendom
som skall återbäras till konkursbo samt frågor om rätt till ersättning
för kostnader som nedlagts på sådan egendom. Bestämmelserna
innebär bl. a. att den som är skyldig att återbära egendom även skall
utge den avkastning som belöper på tiden efter delgivning av stämning
i målet. När det gäller återvinning enligt bestämmelserna om otillbörliga
rättshandlingar (30 § KL) kan den återbäringsskyldige förpliktas att
utge avkastning redan från det han mottog egendomen.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen 1975: 6 uppkom fråga
huruvida bestämmelserna i 39 a § innebär att vid återvinning av penningmedel
den återbäringsskyldige är skyldig att utge ränta även på
medel som han själv inte gjort räntebärande. Lagrådet hade i sitt yttrande
över lagrådsremissen anfört att ordalagen närmast gav intryck av
att bestämmelserna avsåg endast sådan ränta som faktiskt utgått, vilket
också stämde med innebörden av gällande rätt sådan den framställts i
doktrinen. Lagrådet hade ansett ett klarläggande av departementschefen
önskvärt. I slutprotokollet hänvisade departementschefen emellertid endast
till att den blivande räntelagen avsågs bli tillämplig bl. a. i frågor
om ränta som utgår i samband med återvinning och att i lagrådsremissen
rörande räntelagen föreslagits att bestämmelser härom skulle tas in i
39 a § KL. Med anledning av propositionen väcktes en motion, vari
under hänvisning till lagrådets uttalanden yrkades att 39 a § skulle utformas
så att det klart framgick att skyldighet inte förelåg att utge ränta
i fall då den återbäringsskyldige ej haft medlen räntebärande.

Utskottet tog i sitt betänkande LU 1975: 12 inte ställning i sak till
motionsyrkandet. Frågans prövning borde enligt utskottets mening anstå
till dess riksdagen genom proposition förelagts förslaget till räntelag.
Utskottet hemställde därför enhälligt att riksdagen skulle avslå motionen.
Riksdagen biföll utskottets hemställan.

I förevarande ärende föreslås nu den ändringen i 39 a § att — om
egendom, som skall återbäras, utgörs av penningbelopp eller om ersättning
skall utges för egendomens värde — ränta skall utgå enligt 5 §
räntelagen från det att återvinning påkallades till och med den dag

LU 1975: 30

då skyldighet att återbära beloppet eller utge ersättning inträder och
enligt 6 § räntelagen för tiden därefter (39 a § första stycket). Förslaget
innebär således skyldighet för den som skall återbära penningmedel att
utge avkastningsränta fram till dess frågan huruvida återvinning skall
ske slutligt avgjorts och därefter dröjsmålsränta, oavsett om penningmedlen
rent faktiskt varit räntebärande eller ej. Vidare föreslås att den
återbäringsskyldige skall vid återvinning enligt bestämmelserna om otillbörliga
rättshandlingar kunna förpliktas utge avkastningsränta redan
från det han mottog penningmedlen (39 a § andra stycket).

Med anledning av förslagen har ånyo i motionen 1975:2142 framställts
yrkande (yrkandet 1) om att riksdagen skall besluta att skyldigheten
att utge ränta endast skall avse ränta som den återbäringsskyldige
faktiskt har uppburit. Till stöd för yrkandet anför motionärerna att
det är angeläget att den återbäringsskyldige får i lagen det skydd som
ligger i att han inte kan tvingas utge mer än vad han i verkligheten
har uppburit.

Utskottet vill inledningsvis peka på att avkastningsränta skall — när
avtal hävs till följd av betalningsmottagarens kontraktsbrott eller på liknande
grund — utgå enligt 2 § andra stycket RL, oavsett om betalningsmottagaren
faktiskt hållit de mottagna penningmedlen räntebärande
eller ej. På samma sätt förhåller det sig när det gäller i propositionen
framlagda övriga lagförslag, i vilka någon har ålagts en skyldighet
att återbära uppburna penningmedel och att utge ränta på desamma.

Enligt utskottets mening finns det emellertid en betydande skillnad
mellan hävningsfallen i 2 § andra stycket RL och återvinningsfallen i
39 a § första stycket KL. När återbetalningsskyldighet uppkommer i de
förstnämnda fallen är den en följd av ett kontraktsbrott eller liknande
förfarande från betalningsmottagarens sida. Det är i sådana fall rimligt
att betalningsmottagaren får ersätta betalningsgivaren även dennes ränteförluster.
När det gäller återvinningsfallen i 39 a § första stycket KL
är förhållandet emellertid ett annat. Utskottet erinrar om att de av riksdagen
i anledning av propositionen 1975: 6 antagna ändringarna i återvinningsreglerna
innebär att möjligheterna till återvinning vidgas avsevärt
jämfört med gällande rätt. Utvidgningen åstadkoms bl. a. genom att
återvinning inte längre skall vara beroende av att gäldenärens medkontrahent
haft insikt om gäldenärens ekonomiska ställning eller om att han
gynnades framför andra borgenärer. Även en helt godtroende medkontrahent
till gäldenären kan således bli tvingad återbetala uppburna penningmedel,
som han kanske redan konsumerat.

Den nu angivna skillnaden mellan hävningsfallen och återvinningsfallen
har även föredragande statsrådet beaktat så till vida att den enligt
2 § andra stycket RL föreliggande skyldigheten att utge ränta redan från
den dag då betalningen erlades har i 39 a § första stycket KL begränsats
till att avse tiden efter det att återvinning påkallades. Utskottet anser

LU 1975: 30

i likhet med motionärerna att det emellertid inte är rimligt att en godtroende
medkontrahent till gäldenären över huvud taget skall behöva
återbetala större penningbelopp till konkursboet än han faktiskt uppburit.
I de fall som omfattas av 39 a § första stycket KL bör därför
inte utgå någon avkastningsränta. Den återbäringsskyldige kan visserligen
någon gång vara i ond tro. Enligt utskottets mening är det dock
lagtekniskt svårt att göra åtskillnad mellan ondtros- och godtrosfallen.
Utskottet förordar på grund av det anförda att riksdagen i anledning
av motionen 1975:2142, yrkandet 1, låter andra meningen i 39 a §
första stycket KL utgå. Härigenom begränsas skyldigheten att utge ränta
till att avse fall där penningmedel, som skall återbäras, hållits räntebärande.

Vad därefter angår frågan om ränta i de i 39 a § andra stycket upptagna
återvinningsfallen kan utskottet inte ansluta sig till motionärernas
ståndpunkt. I dessa fall där återvinning skall ske på grund av att
gäldenärens medkontrahent erhållit egendom genom en otillbörlig rättshandling
skulle ett borttagande av regeln om avkastningsränta innebära
att gäldenärens medkontrahent gynnades på konkursboets bekostnad
i en utsträckning som inte kan accepteras. Utskottet avstyrker därför
bifall till motionen 1975: 2142 i denna del. Med hänsyn till att bestämmelsen
om avkastningsränta föreslås utgå ur första stycket bör
lagtexten i andra stycket justeras så att det klart framgår att i dessa fall
avkastningsränta skall utgå även för tiden från den dag återvinning påkallades
till och med den dag skyldighet att återbära penningmedlen
eller utge ersättning inträder. För tiden därefter skall givetvis i såväl de
i första som andra stycket angivna återvinningsfallen utgå dröjsmålsränta
enligt 6 § räntelagen. Någon uttrycklig bestämmelse härom i
39 a § KL anser utskottet inte erforderlig.

Övriga föreslagna ändringar i konkurslagen har inte föranlett något
särskilt uttalande från utskottets sida.

Övriga lagförslag

I propositionen föreslås också ändringar i en rad andra lagar som
innehåller speciella bestämmelser om ränta. Det innebär bl. a. att räntelagens
regler om avkastningsränta blir tillämpliga vid ränteberäkning
enligt expropriationslagen och annan fastighetsrättslig lagstiftning. Genom
framläggandet av förslaget till ändring i expropriationslagen har
den ovannämnda riksdagsskrivelsen från år 1938 blivit slutbehandlad.
Förslagen har inte givit utskottet anledning till erinran eller särskilt
uttalande.

Ikraftträdandet

Avsikten var ursprungligen att räntelagen och de övriga i propositionen
upptagna lagförslagen skulle träda i kraft den 1 juli 1975. Med

LU 1975: 30

hänsyn till att propositionen inte kunnat föreläggas riksdagen förrän
efter den 1 april 1975 har dock i propositionen tidpunkten för lagförslagens
ikraftträdande ändrats till den 1 januari 1976. Detta innebär att
de tidigare under året antagna ändringarna i KL och nu föreliggande
lagförslag inte träder i kraft vid samma tidpunkt. Fråga uppkommer
då om det finns anledning för riksdagen att tidigarelägga ikraftträdandet
av ifrågavarande lagförslag. Såsom framgår av utskottets betänkande i
konkurslagärendet (LU 1975: 12 s. 61) fann utskottet, som räknade
med att den nu föreliggande situationen skulle kunna uppstå, att ett
ikraftträdande vid olika tidpunkter inte skulle behöva medföra några
olägenheter. Med hänsyn härtill och då det är angeläget att näringslivet
och enskilda personer ges en förberedelsetid för att kunna anpassa
sig till den nya lagstiftningen finner sig utskottet inte böra föreslå någon
ändrad tidpunkt för ikraftträdandet.

Hemstäiian

Utskottet hemställer

Latt riksdagen antar det till propositionen 1975:102 fogade
förslaget till räntelag,

2. beträffande publiceringen av diskontoändringar att riksdagen
med bifall till motionerna 1975: 2140 och 1975: 2142, yrkandet
2, begär att regeringen i Svensk författningssamling låter
införa de förändringar som beslutas i diskontot,

3. beträffande ränta vid återvinning i konkurs att riksdagen
— med förklaring att propositionen i denna del inte kunnat
oförändrad antas — i anledning av motionen 1975: 2142, yrkandet
1, antar 39 a § i förslaget till lag om ändring i konkurslagen
med följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse: -

Regeringens förslag

39 a

Den som är skyldig att återbära
egendom skall även utge den avkastning
som belöper på tiden efter
det att återvinning påkallades.
Utgöres egendomen av penningbelopp
eller skall ersättning utges för
egendomens värde, utgår ränta enligt
5 § räntelagen (1975:00) till
och med den dag då skyldighet att
återbära beloppet eller utge ersättningen
inträder och enligt 6 § räntelagen
för tiden därefter.

Skall någon återbära egendom

Utskottets förslag

Den som är skyldig att återbära
egendom skall även utge den avkastning
som belöper på tiden efter
det att återvinning påkallades.

Skall någon återbära egendom
vid återvinning enligt 30 §, kan
han förklaras skyldig att utge även
avkastning som belöper på tiden
från det att han mottog egendomen
till dess att återvinning påkallades.
Utgöres egendomen av
penningbelopp eller skall ersättning
utges för egendomens värde,

LU 1975: 30

Regeringens förslag Utskottets förslag

vid återvinning enligt 30 §, kan beräknas ränta för sådan tid enligt

han förklaras skyldig att utge även 5 § räntelagen (1975: 00). För ti avkastning

som belöper på tiden den därefter till och med den dag

från det att han mottog egendo- då skyldighet att återbära belop men

till dess att återvinning på- pet eller utge ersättning inträder

kallades. Ränta för sådan tid be- utgår likaledes ränta enligt 5 §

räknas enligt 5 § räntelagen. räntelagen.

Den som nedlagt nödvändig eller nyttig kostnad på egendom som
återbäres har rätt till ersättning därför, om ej särskilda skäl föreligga
däremot.

Återvinnes säkerhet som grundas på inteckning, skall intecknings handlingen

återställas eller, om den behövs som bevis för fordringen,

tillhandahållas för utbyte eller dödning av inteckningen. Kan det ej ske,
skall ersättning utgå.

4. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i konkurslagen
i vad det ej omfattas av hemställan under 3,

5. att riksdagen antar övriga i propositionen framlagda lagförslag.

Stockholm den 22 maj 1975

På lagutskottets vägnar
IVAN SVANSTRÖM

Närvarande: herrar Svanström (c), Hammarberg (s), Lidgård (m), Börjesson
i Falköping (c), fru Åsbrink (s), herr Andersson i Södertälje (s)*,
fru Nilsson i Sunne (s), herrar Olsson i Sundsvall (c)*, Israelsson (vpk),
fru Fredgardh (c), herr Gustafsson i Stockholm (s)**, fru Lindquist (m),
fru Johansson i Hovmantorp (s)*, herr Henmark (fp)* och fru Karlsson
(c).

* Ej närvarande vid justeringen av p. 1 och 2 i utskottets hemställan.

** Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

beträffande ränta vid återvinning i konkurs (punkt 3)

av herr Hammarberg (s), fru Åsbrink (s), herr Andersson i Södertälje
(s), fru Nilsson i Sunne (s), herrar Israelsson (vpk), Gustafsson
i Stockholm (s) och fru Johansson i Hovmantorp (s), som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som på s. 37 börjar med
orden ”Den nu” och slutar på s. 38 med orden ”inte erforderlig” bort
ha följande lydelse:

Den nu angivna skillnaden mellan hävningsfallen och återvinnings -

LU 1975: 30

fallen i 39 a § första stycket KL har emellertid redan beaktats i propositionen.
Just med hänsyn till att återvinning i åtskilliga fall kan ske
även från godtroende medkontrahent till konkursgäldenären har föreslagits
att ränta enligt 5 § RL skall utges endast i den mån den belöper
på tiden efter det att återvinning påkallades. I hävningsfallen däremot
skall ränta utgå redan från det att betalningsmottagaren mottog penningbeloppet.

I och med att återvinning påkallas kan enligt utskottets mening
god tro hos den återbäringsskyldige inte längre åberopas som skäl för att
för tiden därefter låta konkursboet gå förlustigt ränta på de medel
som skall återbäras till konkursboet. Utskottet erinrar i detta sammanhang
om att lagberedningen i sitt betänkande (SOU 1970:75)
”Utsökningsrätt X” anförde att vid återbäring av betalning ränta
skulle utgå åtminstone från delgivning av stämning i målet. Lagberedningens
uttalande föranledde inte heller några erinringar från remissinstansernas
sida. Utskottet vill också peka på att den återbäringsskyldige,
om han — när återvinning påkallas — återbär mottagna
medel, endast behöver betala ränta för den tid som eventuellt kan förflyta
från det att återvinning påkallades till dess medlen hinner återbäras.
Räntebestämmelsen i 39 a § första stycket får därför i princip betydelse
endast i den mån det blir en process om skyldigheten att återbära
penningmedel till konkursboet. Om den hos vilken återvinning påkallas
förlorar denna process bör han enligt utskottets mening rimligen
utge ränta för den tid processen pågått, oavsett om han hållit penningmedlen
räntebärande eller ej.

Utskottet vill vidare framhålla att den föreslagna ränteregeln är en
praktisk och lättillämpad regel. Den har också utformats enligt samma
systematik som kommit till användning vid utformningen av räntereglerna
i övriga lagförslag. Motionärernas förslag att ränta skall utgå
om den återbäringsskyldige inte lyckats visa att han inte själv hållit
medlen räntebärande är däremot en svårtillämpad regel. Utskottet vill
här endast peka på de svårigheter som det innebär att söka föra en negativ
bevisning.

På grund av det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1975:
2142, yrkandet 1, och tillstyrker det i propositionen framlagda förslaget.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande ränta vid återvinning i konkurs att riksdagen med
avslag på motionen 1975:2142, yrkandet 1, antar 39 a § i
förslaget till lag om ändring i konkurslagen.

KUNGL. 0OKTA. STOCKHOLM 1975 750040