Lagutskottets betänkande nr 27

LU 1975: 27

Nr 27

Lagutskottets betänkande med anledning av propositionen 1975: 65
med förslag till lag om ändring i lagen (1916:156) om vissa inskränkningar
i rätten att förvärva fast egendom m. m. jämte motioner I

propositionen 1975: 65 har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit
riksdagen att anta i propositionen framlagda förslag till

1) lag om ändring i lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten
att förvärva fast egendom m. m.,

2) lag om ändring i jordabalken.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet
till vad utskottet anför nedan på s. 6.

Motionsyrkandena

Med anledning av propositionen har väckts följande motioner.

A. 1975:2026 av herr Pettersson i Lund m. fl. (s) vari hemställs att
riksdagen med anledning av propositionen uttalar att förbud mot i Sverige
ej bosatta utländska medborgares förvärv av fritidsfastigheter skall
kunna avse länet i dess helhet, om länsstyrelse så beslutar.

B. 1975: 2027 av herr Turesson (m) vari yrkas att riksdagen

1. hemställer hos regeringen att erfarenheterna av det nu föreliggande
lagförslaget skall studeras under en övergångstid av fem år samt att
riksdagen därefter föreläggs de förslag till ändringar som detta kan befinnas
påkalla,

2. uttalar sin anslutning till vad i motionen anförs rörande länsstyrelsernas
bedömning av de olika faktorer som påverkar prisbildningen
på fritidsfastigheter.

Lagförslagen

De i propositionen framlagda lagförslagen har följande lydelse.

1 Riksdagen 1975. 8 sami. Nr 27

LU 1975: 27

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten
att förvärva fast egendom m. m.

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar
i rätten att förvärva fast egendom m. m.1

dels att i 2, 5, 5 a, 7, 12 och 17 a §§ samt i övergångsbestämmelserna
ordet ”Konungen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen”
i motsvarande form,
dels att 1,10 och 11 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 1 a §, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §2

Utländsk medborgare må ej
utan tillstånd för varje särskilt fall
här i riket förvärva fast egendom
eller inmuta mineralfyndighet eller
förvärva eller bearbeta inmutad
mineralfyndighet eller idka
gruvdrift. Vad i denna lag sägs om
fast egendom skall gälla även
tomträtt.

Vad sålunda är stadgat om utländsk medborgare skall ock tillämpas
beträffande utländska bolag, föreningar, andra samfälligheter och stiftelser.

Tillstånd för utländsk medborgare
att förvärva fast egendom
må, om skäl mot tillståndet icke
föreligger med hänsyn till allmänt
intresse eller förvärvarens personliga
förhållanden, lämnas av länsstyrelsen 1.

om egendomen förvärvas huvudsakligen
för att bereda förvärvaren
och hans familj

a) stadigvarande bo och hemvist
samt egendomen är bostadsfastighet,
avsedd för en eller ett
fåtal familjer, eller tomt, lämpad
att bebyggas med ett mindre bostadshus,

b) bostad för fritidsändamål
samt egendomen är lämpad därför,

1 Senaste lydelse av 2 § 1974: 932.

5 § 1971:559
5a § 1973: 307
7 § 1970: 1007
17a § 1971: 559
lagens rubrik 1973: 307

* Senaste lydelse 1971: 877.

Möter ej hinder med hänsyn till
allmänt intresse eller förvärvarens
personliga förhållanden, skall utländsk
medborgare meddelas tillstånd
att förvärva fast egendom,
om

1. egendomen förvärvas huvudsakligen
för att bereda förvärvaren
och hans familj stadigvarande
bo och hemvist samt egendomen
är bostadsfastighet, avsedd
för en eller ett fåtal familjer, eller
tomt, lämpad att bebyggas
med ett mindre bostadshus,

LU 1975: 27

Nuvarande lydelse

2. om egendomen förvärvas för
att bereda förvärvaren utkomst
genom jordbruk, åt vilket han kan
antagas komma att själv ägna sig,
samt förvärvaren förut varit
svensk medborgare eller sedan två
år har hemvist i Sverige,

3. om egendomen förvärvas för
att bereda förvärvaren utkomst
genom annan näringsverksamhet,
för vilken egendomen prövas behövlig,
samt förvärvaren antingen
har hemvist i Sverige sedan två år
och har fått sådant tillstånd till
näringsverksamheten som avses i
5 § lagen den 29 november 1968
(nr 555) om rätt för utlänning och
utländskt företag att idka näring
här i riket eller har bosättningstillstånd,

4. om förvärvaren är fångesmannens
make eller om förvärvaren
eller, när makar förvärva gemensamt,
endera av dem är fångesmannens
eller också, om denne
är gift, hans makes avkomling,
syskon eller syskons avkomling.

I övriga fall lämnas tillstånd av
Konungen.

Föreslagen lydelse

2. egendomen förvärvas huvudsakligen
för att bereda förvärvaren
och hans familj bostad för fritidsändamål
under förutsättning
dels att egendomen icke är olämplig
för ändamålet, dels att

a) förvärvaren förut varit
svensk medborgare eller sedan två
år har hemvist i Sverige eller eljest
har särskild anknytning till
Sverige, eller

b) förvärvet avser fastighet inom
område, där efterfrågan på
fritidsfastigheter icke är så betydande
att på grund därav risk föreligger
för stegring av fastighetsvärdena,

3. egendomen förvärvas för att
bereda förvärvaren utkomst genom
jordbruk, åt vilket han kan
f ntagas komma att själv ägna sig,
samt förvärvaren förut varit
svensk medborgare eller sedan två
år har hemvist i Sverige,

4. egendomen förvärvas för att
bereda förvärvaren utkomst genom
annan näringsverksamhet,
för vilken egendomen prövas behövlig,
samt förvärvaren antingen
har hemvist i Sverige sedan två
år och har fått sådant tillstånd till
näringsverksamheten som avses i
5 § lagen den 29 november 1968
(555) om rätt för utlänning och
utländskt företag att idka näring
här i riket eller har bosättningstillstånd,

5. förvärvaren är fångesmannens
make eller om förvärvaren
eller, när makar förvärva gemensamt,
endera av dem är fångesmannens
eller också, om denne är
gift, hans makes avkomling, syskon
eller syskons avkomling.

Länsstyrelsen skall avgöra tillståndsfrågan,
om ärendet gäller
förvärv av fast egendom för ändamål
som avses i tredje stycket
1—4. Detsamma gäller ärende
om förvärv av fast egendom där

LU1975: 27

Nuvarande lydelse

Har någon enligt vad i 6 § sägs
förvärvat inmutad mineralfyndighet
eller gruvlägenhet, skall han
inom ett år efter det den exekutiva
auktionen vunnit laga kraft eller
inom den längre tid därefter,
som Konungen för särskilt fall
må efter ansökan bestämma, avyttra
egendomen. Underlåtes detta,
skall, om ej inom nämnda tid
de förhållanden, på grund av vilka
inroparen ej ägt att utan Konungens
tillstånd förvärva egendomen
annorledes än å exekutiv auktion,
upphört eller inroparen erhållit
Konungens tillstånd att behålla
egendomen, undersökningseller
gruvarbete, som inroparen
efter samma tid företager, vara
utan verkan till bevarande av rätt
till fyndigheten eller gruvlägenheten.
Där bestämmelserna i 7 kap.
gruvlagen äga tillämpning med

Föreslagen lydelse

förvärvaren står i sådant förhållande
till fångesmannen som avses
i tredje stycket 5. I övriga fall
prövas frågan om tillstånd av regeringen.

1 a §

Utländsk medborgare får ej
utan tillstånd förvärva bostadsarrende
enligt 10 kap. jordabalken,
om upplåtelsen avser rätt att uppföra
eller bibehålla bostadshus för
fritidsändamål.

Vad i denna lag föreskrives om
meddelande av tillstånd till förvärv
av bostadsfastighet för fritidsändamål
och om verkan av
att sådant tillstånd icke sökes eller
beviljas gäller i tillämpliga delar
i fråga om sådant förvärv av
bostadsarrende som avses i första
stycket.

Första och andra styckena gäller
ej, om arrenderätten förvärvas
genom bodelning, arv eller testamente.

§s

Har någon enligt vad i 6 § sägs
förvärvat inmutad mineralfyndighet
eller gruvlägenhet, skall han
inom ett år efter det den exekutiva
auktionen vunnit laga kraft eller
inom den längre tid därefter,
som regeringen för särskilt fall må
efter ansökan bestämma, avyttra
egendomen. Underlåtes detta,
skall, om ej inom nämnda tid de
förhållanden, på grund av vilka
inroparen ej ägt att utan regeringens
tillstånd förvärva egendomen
annorledes än å exekutiv
auktion, upphört eller inroparen
erhållit regeringens tillstånd att
behålla egendomen, undersöknings-
eller gruvarbete, som inroparen
efter samma tid företager,
vara utan verkan till bevarande
av rätt till fyndigheten eller
gruvlägenheten. Där bestämmelserna
i 6 kap. gruvlagen

* Senaste lydelse 1938: 315.

LU 1975: 27

Nuvarande lydelse
avseende å försvar av gruvrätten,
skall i fall varom nyss är sagt denna
vara förverkad å först infallande
dag, då försvarsavgift skolat
erläggas.

Företager någon å inmutad mineralfyndighet
eller gruvlägenhet,
för vars förvärvande eller bearbetande
Konungens tillstånd enligt
vad ovan sägs erfordras, utan sådant
tillstånd undersöknings- eller
gruvarbete, vare arbetet utan verkan
till bevarande av rätt till fyndigheten
eller gruvlägenheten.

Innehar någon utan vederbörligt
tillstånd, varom förut är sagt,
sådan gruva, varå bestämmelserna
i 7 kap. gruvlagen äga tillämpning,
vare gruvrätten förverkad å
först infallande dag, då försvarsavgift
skolat erläggas.

Denna lag träder i kraft den 1

2 Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom förordnas att 21 kap.
givna lydelse.

Nuvarande lydelse

Förekommer icke omständighet
som avses i 2 §, skall ansökan om
inskrivning förklaras vilande, om

1. ansökan om lagfart för upplåtaren
är vilandeförklarad, eller

2. rättegång pågår om upplåtelsens
giltighet eller om hävning eller
återgång av förvärv av fastigheten
eller om bättre rätt till denna.

Denna lag träder i kraft den 1

* Senaste lydelse 1938: 315.

1 Balken omtryckt 1971:1209.

Föreslagen lydelse
(1974:342) om försvarsavgift äga
tillämpning med avseende å försvar
av gruvrätten, skall i fall varom
nyss är sagt denna vara förverkad
å först infallande dag, då
försvarsavgift skolat erläggas.

§4

Företager någon å inmutad mineralfyndighet
eller gruvlägenhet,
för vars förvärvande eller bearbetande
regeringens tillstånd enligt
vad ovan sägs erfordras, utan sådant
tillstånd undersöknings- eller
gruvarbete, vare arbetet utan verkan
till bevarande av rätt till fyndigheten
eller gruvlägenheten.

Innehar någon utan vederbörligt
tillstånd, varom förut är sagt,
sådan gruva, varå bestämmelserna
i 6 kap. gruvlagen (1974: 342)
om försvarsavgift äga tillämpning,
vare gruvrätten förverkad å först
infallande dag, då försvarsavgift
skolat erläggas.

juli 1975.

3 § jordabalken1 skall ha nedan an Föreslagen

lydelse
kap.

Förekommer icke omständighet
som avses i 2 §, skall ansökan om
inskrivning förklaras vilande, om

1. ansökan om lagfart för upplåtaren
är vilandeförklarad,

2. rättegång pågår om upplåtelsens
giltighet eller om hävning eller
återgång av förvärv av fastigheten
eller om bättre rätt till denna,
eller

3. upplåtelsens giltighet enligt
lag är beroende av myndighets
tillstånd.

juli 1975.

LU 1975: 27

Utskottet

Inledning

Utländska medborgare får inte utan särskilt tillstånd förvärva fast
egendom i Sverige. Bestämmelser härom finns upptagna i lagen (1916:
156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m.
När det är fråga om fritidsfastighet lämnas tillståndet i första hand av
länsstyrelsen.

På senare tid har utländska medborgare i ökad omfattning förvärvat
fritidsfastigheter i Sverige. I praxis beviljas nästan alltid tillstånd till
sådana förvärv. I propositionen föreslås att tillståndsgivningen skall bli
mer restriktiv när det är fråga om utländska medborgare utan anknytning
till vårt land. Tillstånd skall i princip inte beviljas om fastigheten
är belägen inom område, där efterfrågan på fritidsfastigheter är så betydande
att risk för stegring av fastighetsvärdena föreligger.

För utländska medborgare med särskild anknytning till Sverige föreslås
inga inskränkningar i nuvarande liberala tillståndsgivning.

I propositionen föreslås vidare en utvidgning av tillämpningsområdet
för 1916 års lag så att även bostadsarrende, som upplåts för fritidsändamål,
samt upplåtelse av tomträtt skall underkastas tillståndstvång.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1975.

Till grund för propositionen ligger en inom justitiedepartementet
upprättad promemoria (Ds Ju 1974: 19) jämte de remissyttranden som
inhämtats över denna. I promemorian redovisas bl. a. resultatet av en
inom justitiedepartementet företagen undersökning av länsstyrelsernas
tillståndsgivning under perioden 1 januari 1972—30 juni 1974.

I det följande kommer utskottet att behandla lagförslagen i de delar
som berörs av motionsyrkandena samt i övrigt i den mån förslagen
givit anledning därtill.

Normerna för länsstyrelsernas tillståndsprövning

Enligt propositionens förslag skall utländska medborgare som saknar
särskild anknytning till Sverige kunna få förvärvstillstånd av länsstyrelsen
endast när den med förvärvet avsedda fastigheten är belägen
inom område, där efterfrågan på fritidsfastigheter inte är så betydande
att på grund därav risk föreligger för stegring av fastighetsvärdena.
Samma inskränkning föreslås gälla för denna kategori av utländska
medborgare med avseende på rätten att för fritidsbruk få förvärva bostadsarrende.
Effekten av de föreslagna lagändringarna blir bl. a. att
utländska medborgare med hemvist utomlands hänvisas till att köpa
eller arrendera fritidshus inom områden där stort efterfrågetryck på
denna typ av fastigheter inte råder. Härigenom tillgodoses samtidigt
önskemålet om att de inhemska hushållen lämnas företräde att dispo -

LU1975: 27

nera över den tillgängliga fritidsbebyggelsen i de områden, där konkurrensen
om fritidsfastigheter är hård. I propositionen likställs slutligen
förvärv av tomträtt med förvärv av fast egendom.

Beträffande tillämpningen av den föreslagna förbudsregeln rörande
fritidsfastigheter har föredragande statsrådet bl. a. framhållit, att det i
lagtexten förekommande uttrycket område bör ges en vidsträckt innebörd,
så att det skall kunna avse t. ex. en längre kuststräcka, ett skärgårdsområde
eller område vid en större insjö.

I motionen 1975: 2026 ifrågasätts det lämpliga i en sådan detaljinriktad
uppläggning av länsstyrelsernas tillståndsprövning, såvitt gäller
de södra delarna av landet. Motionärerna anför att erfarenheterna från
bl. a. Skåne, Halland och Blekinge samt Kronobergs län visar att den
utländska efterfrågan på fritidsfastigheter sprider sig till varje del av
respektive län och således inte bara koncentreras till sådana särskilt
attraktiva fritidsområden, som speciellt uppmärksammas i propositionen.
I dessa delar av landet träffar det utländska efterfrågetrycket generellt
och begränsas inte till speciella områden som kan utpekas på
förhand, understryker motionärerna. I motionen framhålls dessutom
att de för fritidsbebyggelse mera attraktiva områdena i södra Sverige
i allmänhet redan är hårt exploaterade. Till följd härav är länsstyrelsernas
planeringsresurser i första hand inriktade på att tillgodose det
rörliga friluftslivets behov i dessa områden. Om man vidare ser tillståndsfrågan
utifrån de vanliga inkomsttagarnas behov, förhåller det
sig så att deras möjligheter att förvärva en fritidsfastighet många gånger
ligger i köp utanför de särskilt attraktiva fritidsområdena. För att utan
onödigt administrativt krångel anpassa tillståndsprövningen till dessa
förhållanden bör det enligt motionärernas mening vara möjligt för en
länsstyrelse att besluta om förbud mot utländska förvärv av fritidsfastigheter
inom hela eller större delen av länet. Motionärerna hemställer
därför att riksdagen gör ett klarläggande uttalande om att förvärvsförbudet
skall kunna avse ett län i dess helhet, om länsstyrelsen
finner skäl därtill.

Utskottet finner det i och för sig riktigt att man vid prövningen av
den föreslagna förbudsregeln särskilt beaktar erfarenheterna från de
södra delarna av landet. Den inom justitiedepartementet företagna undersökningen
av de utländska förvärven av fritidshus under senare år
utvisar nämligen, att dessa förvärv i betydande omfattning koncentrerats
till bl. a. Kristianstads, Hallands och Kronobergs län. I vissa trakter
är den utländska efterfrågan på fritidshus så stor att den redan nu
skapar problem, bl. a. genom påverkan på prisbildningen. I utlandet
bosatta köpare är nämligen ofta kapitalstarka och har i viss utsträckning
visat sig beredda att betala ett högre pris än som en säljare normalt
kan påräkna på den inhemska marknaden. Den utländska efterfrågan
på fritidsfastigheter kan härigenom generellt sett få en ogynn -

LU 1975: 27

sam inverkan på prisbildningen och skapar en beaktansvärd risk för att
fastighetspriserna skruvas upp till en sådan nivå att inhemska hushåll
med måttliga inkomster får svårt att förverkliga sina önskemål om att
skaffa sig fritidshus.

Mot bakgrund inte minst av erfarenheterna från de södra delarna av
landet finner utskottet det angeläget att de nuvarande tillståndsreglerna
ändras. Genom lagändringarna bör samtidigt förebyggas att problem
av angiven art uppstår inom regioner som hittills inte varit direkt berörda
av utländska köpintressen men som framdeles kan komma att
dras in i de utländska spekulanternas intressesfär, bl. a. om den utländska
efterfrågan fortsätter att öka i hittillsvarande takt.

Utskottet vill emellertid betona att risken för att den utländska efterfrågan
får en allmänt prisuppdrivande effekt på utbudet av fritidsfastigheter
är inskränkt till regioner, där det till följd av efterfrågeöverskott
råder konkurrens om den tillgängliga sommarhusbebyggelsen.
Inom områden, där någon uttalad konkurrenssituation inte föreligger,
kan enstaka utländska förvärv inte innebära någon egentlig försvagning
av de inhemska köparnas ställning på marknaden. Inte heller kan tillfälliga
överpris i samband med dylika förvärv befaras leda till en allmän
höjning av prisnivån inom området i fråga.

Med hänsyn härtill finner utskottet det nödvändigt att den förordade
restriktiviteten i tillståndsgivningen grundas på en regional bedömning
av efterfrågetrycket, så att man söker urskilja inom vilka områden en
mera betydande efterfrågan gör sig gällande. Utskottet ansluter sig
därför till propositionens förslag om att man bör behålla det nuvarande
systemet med en decentraliserad handläggning av dessa tillståndsärenden
och att uppgiften att vara tillståndsgivande myndighet även i fortsättningen
bör anförtros länsstyrelserna.

Motionärernas förslag om att länsstyrelse genom ett generellt beslut
bör kunna göra förvärvsförbudet tillämpligt på länet i dess helhet finner
utskottet i viss mån strida mot principen om ett regionalt prövningsförfarande.
En så utformad beslutanderätt brukar i allmänhet förbehållas
en för hela riket central myndighet. Utskottet vill också peka
på att motionsförslaget kan bereda väg för en onödigt stor restriktivitet
när det gäller utländska medborgares möjligheter att få tillstånd att
köpa fritidshus i vårt land. Som framhålls i propositionen kan det på
olika sätt vara till fördel att utlänningar söker sig till Sverige på sin
fritid. Utländska förvärv av fritidsfastigheter kan i vissa trakter innebära
ett önskvärt tillskott till bebyggelsen, som kan bidra till att landskapet
hålls öppet, att möjligheterna att upprätthålla vissa former av
samhällsservice ökar och att befintliga men outnyttjade byggnader
kommer till användning på ett nyttigt sätt. Det är enligt utskottets mening
angeläget att lagstiftningen öppnar möjlighet att ta till vara fördelar
av detta slag även inom län, där konkurrensen om sommarhusbebyg -

LU 1975: 27

gelsen i allmänhet är hård. Förhållandena i det enskilda länet torde
alltid vara så varierande, att det inte kan uteslutas att det finns enskilda
objekt vilka med hänsyn till sitt läge bör kunna få inköpas eller arrenderas
av utländska medborgare utan att marknadsmässiga olägenheter
behöver befaras uppstå. Enligt utskottets mening är länsstyrelserna väl
skickade att i samarbete med berörda kommuner förverkliga intentionerna
om en sådan nyanserad och flexibel bedömning av hur efterfrågetrycket
fördelar sig på olika delar av länet. Utskottet vill också
nämna att den i motionen förordade lösningen kan innebära nackdelar
så till vida att den möjligen kan tas till intäkt för att man i utländsk
lagstiftning ytterligare inskränker möjligheterna för svenska medborgare
att köpa eller arrendera fritidshus utom riket, t. ex. i våra nordiska
grannländer.

Med anledning av motionen vill utskottet understryka vikten av att
den föreslagna förbudsregeln inte ges en alltför stel innebörd i den
praktiska tillämpningen. Ibland torde det inte vara praktiskt möjligt att
fastslå några absolut fixa gränser för sådana områden inom vilka ett
starkt efterfrågetryck kan anses föreligga. Man torde då i stället ha
anledning att — i enlighet med tankegångarna i motionen — i viss mån
utgå från en bedömning av förhållandena i länet i dess helhet och inom
ramen för en sådan helhetsbedömning tillämpa förbudsregeln med ett
betydande inslag av elasticitet. Självfallet kan också utvecklingen gå
därhän att ett område, där vid en viss tidpunkt fritidsfastigheter inte
efterfrågats i större utsträckning, senare blir föremål för stark konkurrens.
I ett sådant fall får tillståndspraxis anpassas till marknadskrafternas
förändringar. Prövningsorganen får vidare räkna med att en mera
restriktiv tillståndsgivning inom sådana områden som f. n. tilldrar sig
den utländska fritidsmarknadens intresse kan leda till att de utländska
köparnas uppmärksamhet överflyttas till områden som inte tidigare
tillhört deras omedelbara intressesfär. Utskottet vill slutligen framhålla
att man inom vissa regioner har anledning att uppmärksamma att endast
begränsade arealer står till förfogande för fritidsändamål. Detta
gäller bl. a. delar av södra Sverige där det på sikt kan bli fråga om
brist på lämplig mark. Inom sådana regioner måste tillståndsgivningen
ske mot bakgrund av att sommarhustomterna i första rummet bör förbehållas
regionens egna inbyggare, så att dessa får möjlighet att förvärva
fritidshus på ett rimligt avstånd från bostaden. Med den överblick
länsstyrelsen i egenskap av planmyndighet har över bebyggelsen
i länet torde den emellertid enligt utskottets uppfattning ha goda möjligheter
att kunna låta även sådana faktorer väga med vid tillståndsprövningen.

På grund av vad sålunda anförts avstyrker utskottet bifall till motionen
1975: 2026.

Normerna för länsstyrelsernas tillståndsprövning tas ur en annan

LU 1975: 27

aspekt upp i motionen 1975: 2027, yrkandet 2. Motionären framhåller
att länsstyrelserna har vittgående befogenheter då det gäller att på det
regionala planet påverka och styra bebyggelsens utformning. I stor utsträckning
ligger det i länsstyrelsernas egen makt att påverka såväl
kostnadsutvecklingen på som utbudet av den för fritidsbebyggelse lämpliga
marken. Innebörden av propositionens förslag är att samma myndighet
också skall avgöra, huruvida efterfrågan på fritidsmark kan få
en prishöjande effekt. Motionären finner det vid sådant förhållande
angeläget att understryka att länsstyrelserna vid sin prövning av tillståndsärendena
inte underlåter att vederbörligen beakta även den sida
av prisbildningen som beror på myndigheternas egen markpolitik, uppställandet
av kostnadskrävande kvalitetskrav samt möjligheterna att påverka
själva utbudssidan. I motionen förordas att riksdagen i motiven
till lagförslaget gör ett uttalande av innebörd, att länsstyrelsernas bedömning
av riskerna för en stegring av fastighetsvärdena bör vara allsidig,
så att hänsyn tas även till sådana på prisbildningen inverkande
faktorer som nu nämnts.

Utskottet vill till en början fästa uppmärksamheten på att propositionens
förslag i förevarande avseende innebär en ändring jämfört med
den i promemorian föreslagna lagtexten. I promemorian angavs nämligen
att länsstyrelsen skulle få ge tillstånd endast om förvärvet avsåg
fastighet inom område där risk inte förelåg för stegring av markvärdena
på grund av betydande efterfrågan på fritidsfastigheter. Förslaget
blev i denna del kritiserat under remissbehandlingen. Det påpekades
bl. a. att den presenterade utredningen rörande de utländska förvärvens
inverkan på priserna på fritidsfastigheter inte var tillräcklig för att man
skulle kunna säkert bedöma dessa förvärvs betydelse för prisbildningen.
Det framhölls också att för att man skulle kunna dra några tillförlitliga
slutsatser om huruvida de utländska köpen tagit sådan omfattning att
prisbildningen i nämnvärd mån påverkats, måste man ha tillgång till
statistik även beträffande svenska medborgares förvärv samt utredning
om priserna. Det ansågs därför lämpligare att i lagregeln skrevs in en
mera allmänt utformad hänvisning till risken för prisstegringar.

Mot bakgrund av den framförda remisskritiken framhålls i propositionen
att den i promemorian föreslagna lagtexten inte är helt lämplig
på denna punkt. Risken för stegring av markvärdena ges där en mer
central plats i lagtexten än vad som framstår som ändamålsenligt. Föredragande
statsrådet betonar att om efterfrågan på fritidsfastigheter är
stor inom ett visst område kan man utgå från att detta förr eller senare
leder till stegringar av fastighetsvärdena. Denna värdestegring är en
effekt av efterfrågetrycket. Tillståndsprövningen kan därför enligt statsrådets
mening lämpligen inriktas på en utredning av huruvida stor
efterfrågan råder eller inte i stället för på frågan, om detta föranleder
en risk för stegring av fastighetspriserna. Den senare frågan, som så -

LU 1975: 27

lunda avser den framtida prisutvecklingen, måste alltid vara svår att
besvara. Statsrådet förordar därför för sin del att lagtexten utformas så,
att tillstånd skall ges, om förvärvet avser fastighet inom område, där
efterfrågan på fritidsfastigheter inte är så betydande att på grund därav
risk föreligger för stegring av fastighetsvärdena. Med en sådan avfattning
av lagtexten blir det enligt statsrådets mening klart angivet att tillståndsprövningen
skall koncentreras på en undersökning av efterfrågetrycket.

Enligt utskottets mening innebär propositionens förslag till lagtext
ett betydande framsteg jämfört med den utformning av förbudsregeln
som förordats i promemorian. Såsom framkommit genom remissbehandlingen
lämnar den i promemorian upptagna bestämmelsen utrymme
för mycket skiftande bedömningar. Det måste också vara svårt för
en länsstyrelse att på föreslaget sätt söka närmare bestämma vilken risk
för prisstegringar som kan föreligga i det särskilda fallet. Utskottet ansluter
sig därför till föredragande statsrådets mening att den restriktivitet
som i fortsättningen bör åstadkommas vid tillståndsgivningen i
stället bör göras beroende av huruvida stor efterfrågan på fritidsfastigheter
råder inom det område som tillståndsansökan avser.

Med hänsyn till den ändrade utformning, som förbudsregeln fått i
propositionen och som sålunda tillstyrks av utskottet, kommer utvecklingen
av fastighetspriserna att få betydelse endast som ett hjälpmedel
bland flera andra när länsstyrelsen skall avgöra huruvida stor efterfrågan
på fritidshus råder inom ett visst område. Vid sådant förhållande
finner utskottet det inte erforderligt att riksdagen gör ett särskilt motivuttalande
av sådan innebörd som avses med motionen. Utskottet vill
emellertid betona att i den mån prisbildningen skulle tillmätas en mera
självständig betydelse i ett ansökningsärende måste länsstyrelsen givetvis
ta hänsyn till i vad mån även sådana allmänna faktorer, som omnämns
i motionen, haft betydelse för fastighetsvärdenas utveckling inom
området.

På grund av vad sålunda anförts avstyrker utskottet bifall till motionen
1975: 2027, såvitt nu är i fråga.

Övriga frågor

I motionen 1975: 2027, yrkandet 1, föreslås att riksdagen hemställer
hos regeringen att erfarenheterna av de framlagda lagförslagen skall
studeras under en övergångstid av fem år samt att riksdagen därefter
föreläggs de förslag till ändringar som detta kan befinnas påkalla. Såsom
motivering anför motionären till en början att den i ärendet förebragta
utredningen inte utgör tillräckligt underlag för att man skall
kunna dra några säkra slutsatser om huruvida de utländska köpen har
tagit sådan omfattning att prisbildningen i nämnvärd mån påverkas
därav. Motionären pekar vidare på att en förbudslagstiftning av detta

LU 1975: 27

slag står i strid med gängse strävanden efter större förståelse mellan
folken och önskemålen om att kvarvarande hinder för ett fritt utbyte
av tankar och människor mellan nationerna rivs ned. Mot denna bakgrund
anser motionären att den föreslagna förbudslagstiftningen bör få
karaktären av ett provisorium som bör omprövas av riksdagen efter
förslagsvis fem år.

Utskottet har i och för sig förståelse för det syfte som bär upp motionen.
Ur åtskilliga synpunkter — särskilt mot bakgrunden av de nutida
försöken att åstadkomma ett närmare ekonomiskt samarbete mellan
staterna — kan det förefalla vara en något föråldrad inställning att
vilja förhindra utländska förvärv av fastigheter och andra naturtillgångar.
Enligt utskottets mening anförs emellertid bärkraftiga skäl i propositionen
för att en ökad restriktivitet vid tillståndsgivningen är nödvändig
när det gäller utomlands bosatta personers möjligheter att förvärva
fritidshus i Sverige. Utskottet vill särskilt peka på att den inom
justitiedepartementet företagna undersökningen utvisar att antalet ansökningar
om tillstånd enligt 1916 års lag att förvärva fritidsfastighet
ökat från 1972 till 1973 med drygt 50 procent. Det bör också framhållas
att i större delen av de ärenden där tillstånd beviljats under undersökningsperioden
har sökanden varit utländsk medborgare med hemvist
utomlands. Det ökade utländska intresset för fritidsmark i Sverige är i
och för sig förklarligt med hänsyn till den bristande tillgången på lämplig
sådan mark på kontinenten samt de alltmer förbättrade kommunikationerna.
Även om det föreliggande utredningsmaterialet inte kan sägas
i alla avseenden ge en helt klar bild av förhållandena, finner emellertid
utskottet att utredningen ger åtskilliga konkreta belägg för att den utländska
efterfrågan redan nu utgör ett problem i vissa områden där
konkurrensen om marken är stor. Dessa problem kommer enligt utskottets
uppfattning snart att bli påtagliga också i andra regioner, om
den utländska efterfrågan på fritidsfastigheter tillåts att öka i hittillsvarande
takt. Mot nu angivna bakgrund kan det enligt utskottets uppfattning
inte rimligen anföras några principiella erinringar mot förslaget
att tillståndsgivningen i fortsättningen skall bli mer restriktiv för
utländska medborgare utan särskild anknytning till Sverige. Beträffande
förhållandet till utländsk förbudslagstiftning vill utskottet hänvisa
till att de föreslagna lagändringarna innebär att vi i sakligt hänseende
närmar oss den ordning som redan råder i Danmark och Finland. Den
lagtekniska lösningen ger enligt utskottets mening knappast anledning
att befara att det skall uppstå några särskilda svårigheter att omsätta de
föreslagna ändringarna i tillståndsreglerna i praktisk tillämpning. Av nu
anförda skäl kan utskottet inte biträda motionsförslaget om att den föreslagna
reformen bör få karaktären av en försöksverksamhet som får
vidareutvecklas när närmare erfarenheter vunnits av den. En annan
sak är att frågan om de utländska förvärven av fritidsfastigheter själv -

LU 1975: 27

fallet får tas upp till förnyat övervägande om de praktiska erfarenheterna
skulle komma att ge anledning därtill. Med hänsyn till att den föreslagna
lagstiftningen innebär viktiga nyheter av i viss mån principiell
natur vill utskottet understryka vikten av att utvecklingen på området
följs med uppmärksamhet från statsmakternas sida.

På grund av det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1975:
2027, såvitt nu är i fråga.

Utskottet vill avslutningsvis ta upp en lagteknisk fråga som inte föranleds
av något motionsyrkande. 1916 års lag innebär att länsstyrelsen
kan bifalla ansökningar om förvärvstillstånd. Länsstyrelsen kan däremot
inte meddela avslagsbeslut. Finner länsstyrelsen att tillstånd inte kan
lämnas, skall länsstyrelsen i stället insända handlingarna jämte eget utlåtande
till regeringen. Ärenden rörande förvärvstillstånd handläggs
inom industridepartementet.

Promemorieförslaget innebär att länsstyrelserna ges möjlighet att
också avslå ansökningar i de fall som regleras i 1 § tredje stycket 1916
års lag. Förslaget har godtagits av remissinstanserna.

I propositionen framhålls att de nya mera restriktiva reglerna för tillståndsprövning
rimligtvis måste leda till att länsstyrelserna i större antal
fall än tidigare finner sig inte kunna bifalla ansökningar om tillstånd.
Med rådande regler för tillståndsprövning kan detta medföra en
inte obetydlig ökning av antalet ärenden som skall prövas i industridepartementet.
En sådan utveckling är inte önskvärd och föredragande
statsrådet förklarar sig därför biträda promemorians förslag att länsstyrelserna
skall få möjlighet att avslå ansökningar i ärenden som avses
i 1 § tredje stycket 1916 års lag.

De nya regler om förfarandet vid tillståndsprövningen som upptas
i propositionen har undergått viss ytterligare redaktionell bearbetning.
Reglerna föreslås nu bli sammanförda i 1 § fjärde stycket. Förslaget innebär
att länsstyrelsen skall avgöra tillståndsfrågan om ärendet gäller
förvärv av fast egendom för ändamål som avses i 1 § tredje stycket
1—4. Detsamma gäller ärende om förvärv av fast egendom där förvärvaren
står i sådant förhållande till fångesmannen som avses i 1 §
tredje stycket 5. I övriga fall skall fråga om tillstånd prövas av regeringen.

Utskottet vill emellertid fästa uppmärksamheten på att de nya reglerna
om tillstånd till förvärv av fritidsfastighet i 1 § tredje stycket 2 innehåller
en uttömmande reglering av förutsättningarna för beviljande av
förvärvstillstånd för ändamål som avses i denna punkt. Bestämmelsen
skiljer sig härigenom från de fall som avses i punkterna 1 och 3—5.
Dessa innebär att länsstyrelsens prövning är tillräcklig i vissa, noggrant
angivna undantagsfall med begränsad räckvidd, medan prövningen eljest
är förbehållen regeringen. Den nu föreslagna reformen är givetvis
inte avsedd att medföra någon försämring för sökandena i sådana an -

LU 1975: 27

sökningsärenden sorn regleras i punkterna 1 och 3—5. Om länsstyrelsen
i dessa fall finner sig inte kunna bifalla en ansökan bör länsstyrelsen
således inte avslå ansökningen utan liksom hittills sända in handlingarna
till regeringen och därvid bifoga eget utlåtande i ärendet. Enligt
utskottets mening vinner bestämmelserna i klarhet och överskådlighet
om 1 § fjärde stycket omformuleras på följande sätt: ”Länsstyrelsen
skall avgöra tillståndsfrågan, om ärendet gäller förvärv av fast egendom
för ändamål som avses i tredje stycket 2. Detsamma gäller ärende om
förvärv av fast egendom i fall som avses i punkterna 1 och 3—5. I övriga
fall prövas frågan om tillstånd av regeringen.”

Utöver det ovan anförda har de i propositionen framlagda förslagen
inte givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande innebörden av uttrycket område att riksdagen avslår
motionen 1975: 2026,

2. beträffande undersökning av efterfrågetrycket att riksdagen
avslår motionen 1975: 2027, yrkandet 2,

3. beträffande tidsbegränsning av lagförslagen att riksdagen avslår
motionen 1975: 2027, yrkandet 1,

4. att riksdagen — med förklaring att propositionen i denna del
inte kunnat oförändrad godtas — antar 1 § i det i propositionen
1975: 65 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast
egendom m. m. med i nedan angivna som utskottets förslag
betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

1 §*

Utländsk medborgare må ej utan tillstånd för varje särskilt fall här
i riket förvärva fast egendom eller inmuta mineralfyndighet eller förvärva
eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka gruvdrift. Vad
i denna lag sägs om fast egendom skall gälla även tomträtt.

Vad sålunda är stadgat om utländsk medborgare skall ock tillämpas
beträffande utländska bolag, föreningar, andra samfälligheter och stiftelser.

Möter ej hinder med hänsyn till allmänt intresse eller förvärvarens
personliga förhållanden, skall utländsk medborgare meddelas tillstånd
att förvärva fast egendom, om

1. egendomen förvärvas huvudsakligen för att bereda förvärvaren
och hans familj stadigvarande bo och hemvist samt egendomen är bostadsfastighet,
avsedd för en eller ett fåtal familjer, eller tomt, lämpad
att bebyggas med ett mindre bostadshus,

1 Senaste lydelse 1971: 877.

LU 1975: 27

Regeringens förslag Utskottets förslag

2. egendomen förvärvas huvudsakligen för att bereda förvärvaren
och hans familj bostad för fritidsändamål under förutsättning dels att
egendomen icke är olämplig för ändamålet, dels att

a) förvärvaren förut varit svensk medborgare eller sedan två år har
hemvist i Sverige eller eljest har särskild anknytning till Sverige, eller

b) förvärvet avser fastighet inom område, där efterfrågan på fritidsfastigheter
icke är så betydande att på grund därav risk föreligger för
stegring av fastighetsvärdena,

3. egendomen förvärvas för att bereda förvärvaren utkomst genom
jordbruk, åt vilket han kan antagas komma att själv ägna sig, samt förvärvaren
förut varit svensk medborgare eller sedan två år har hemvist
i Sverige,

4. egendomen förvärvas för att bereda förvärvaren utkomst genom
annan näringsverksamhet, för vilken egendomen prövas behövlig, samt
förvärvaren antingen har hemvist i Sverige sedan två år och har fått
sådant tillstånd till näringsverksamheten som avses i 5 § lagen den 29
november 1968 (555) om rätt för utlänning och utländskt företag att
idka näring här i riket eller har bosättningstillstånd,

5. förvärvaren är fångesmannens make eller om förvärvaren eller,
när makar förvärva gemensamt, endera av dem är fångesmannens eller
också, om denne är gift, hans makes avkomling, syskon eller syskons
avkomling.

Länsstyrelsen skall avgöra till- Länsstyrelsen skall avgöra tillståndsfrågan,
om ärendet gäller ståndsfrågan, om ärendet gäller

förvärv av fast egendom för ända- förvärv av fast egendom för ändamål
som avses i tredje stycket mål som avses i tredje stycket 2.

1—4. Detsamma gäller ärende om Detsamma gäller ärende om förförvärv
av fast egendom där för- värv av fast egendom i fall som

värvaren står i sådant förhållan- avses i punkterna 1 och 3—5. I

de till fångesmannen som avses övriga fall prövas frågan om till i

tredje stycket 5. I övriga fall stånd av regeringen,

prövas frågan om tillstånd av regeringen.

5. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1916:
156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom
m. m. i den mån det ej omfattas av hemställan ovan under
4,

6. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i jordabalken.

Stockholm den 22 maj 1975
På lagutskottets vägnar
IVAN SVANSTRÖM

Närvarande: herrar Svanström (c), Hammarberg (s), Lidgård (m), Sundelin
(s), Börjesson i Falköping (c), fru Åsbrink (s), herrar Sjöholm
(fp), Andersson i Södertälje (s), Torwald (c), Winberg (m), fru Nilsson
i Sunne (s), herrar Olsson i Sundsvall (c), Israelsson (vpk), fru Fredgardh
(c) och fru Hjalmarsson (s).

LU 1975: 27

Särskilt yttrande

av herrar Lidgård (m), Sjöholm (fp) och Winberg (m), som anför:

Trots vår principiella uppfattning, att fast egendom för fritidsändamål
bör i vårt land lika väl som i andra länder få förvärvas utan hänseende
till nationalitet, har vi anslutit oss till uppfattningen att vissa
restriktioner kan för tillfället vara motiverade. Vi vill emellertid framhålla
att med gällande planlagstiftning, liksom aviserad sådan, det i hög
grad ligger i myndigheternas hand att avgöra omfattningen av utbudet
på fritidsfastigheter inom en region. Vid prövning av förvärvstillstånd
bör därför även beaktas om rådande knapphet kan antagas vara av
övergående natur, t. ex. på grund av att förekommande markresurser
av någon anledning inte står till omedelbart förfogande. Konstlad
knapphet beroende på bristfällig planering kan inte godtas som skäl
mot förvärvstillstånd.

Angivna förhållanden liksom vad utskottet i övrigt anfört understryker
angelägenheten av att utvecklingen kontinuerligt följs från statsmakternas
sida och att varje möjlighet till liberalisering av lagstiftningen
tillvaratas.

KUNGL. BOKTR. STOCKHOLM 1975 7S3048