Lagutskottets betänkande nr 12

LU 1975:12

Nr 12

Lagutskottets betänkande med anledning av propositionen 1975:6
om ändring i konkurslagen (1921:225) m. m., jämte motioner

I propositionen 1975:6 har regeringen (justitiedepartementet) efter att ha
hört lagrådet föreslagit riksdagen att anta i propositionen framlagda förslag
till

1. lag om ändring i konkurslagen (1921:225),

2. lag om ändring i ärvdabalken,

3. lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar
på förmögenhetsrättens område,

4. lag om ändring i lagen (1914:45) om kommission, handelsagentur och
handelsresande,

5. lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal,

6. lag om ändring i lagen (1936:81) om skuldebrev,

7. lag om ändring i lagen (1944:705) om aktiebolag,

8. lag om ändring i lagen (1948:433) om försäkringsrörelse,

9. lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse,

10. lag om ändring i lagen (1970:596) om förenklad aktiehantering,

11. lag om ändring i ackordslagen (1970:847) samt

12. lag om ändring i aktiefondslagen (1974:931).

Med anledning av propositionen har väckts två motioner. Motionsyrkandena
redovisas nedan på s. 55.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till en partiell revision av konkurslagen.
Förslaget utgör en etapp i det fortgående arbetet på en översyn av konkurslagstiftningen.
Det är i synnerhet den materiella konkursrätten som
genom förslaget omgestaltas. Hit hör i första hand frågor om förutsättningarna
för konkurs (konkursgrunderna) samt frågor om gäldenärens förlust
av rådigheten över sin egendom, vilken egendom som ingår i konkurs samt
återvinning till konkursbo. Reformen omfattar i denna del också vissa frågor
om kvittning under konkurs och om solidariska skuldförhållanden. Utöver
den materiella konkursrätten föreslås i propositionen också förfarandet i
det inledande skedet av konkurs ändrat i vissa hänseenden.

Den föreslagna regleringen av konkursgrunderna, gäldenärens förlust av
rätten att råda över sin egendom och det inledande förfarandet innefattar
endast relativt begränsade ändringar i nuvarande lagstiftning. Översynen

1 Riksdagen 1975. 8 sami Nr 12

LU 1975:12

har här bl. a. syftat till att förenkla och modernisera regelsystemet. Bland
de principiella nyheterna märks, att gäldenär inte längre skall ha ovillkorlig
rätt att bli försatt i konkurs. Konkursdomaren får enligt förslaget möjlighet
att kräva bevisning för att gäldenären verkligen är insolvent i fall då dennes
påstående härom av särskild anledning framstår som tvivelaktigt. Gäldenärens
uppgift om obestånd skall således som regel godtas.

En annan principiell nyhet är att rättshandlingar som företas kort efter
det att konkursbeslutet meddelats i vissa fall skall bli giltiga när gäldenärens
medkontrahent varit i god tro.

Huvudregeln skall alltjämt vara att gäldenären i och med konkursbeslutet
förlorar rådigheten över sin egendom. Härifrån görs emellertid vissa undantag.

Ett mera vidsträckt undantag avser rättshandlingar som gäldenären företar
innan konkursbeslutet kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar. Sådana rättshandlingar
blir bestående om med kontrahenten var i god tro. Om rättshandlingen
avsett överlåtelse eller annat förfogande över egendom skall
den dock på talan av konkursboet kunna gå åter mot det att medkontrahenten
får ersättning. Såvitt avser rättshandlingar som gäldenären företar sedan
konkursbeslutet kungjorts är skyddet för godtroende betydligt svagare. Om
någon i god tro har infriat förpliktelse hos gäldenären skall det tillgodoräknas
honom. Detsamma gäller uppsägning eller annan dylik rättshandling såvida
medkontrahenten var i god tro och det är uppenbart obilligt att rättshandlingen
blir ogiltig mot konkursboet. I övrigt skyddar förslaget inte godtroende
medkontrahent.

Reglerna om återvinning till konkursbo har blivit föremål för en genomgripande
omarbetning. Även i bestämmelserna om kvittning under konkurs
föreslås omfattande ändringar. Ett viktigt syfte bakom reformen i dessa
delar har varit att så långt möjligt motverka otillbörliga transaktioner från
gäldenärens eller borgenärs sida i samband med förestående konkurs.
Förslaget beträffande återvinning innebär en avsevärd vidgning av möjligheterna
att få sådana transaktioner som gäldenär har företagit före konkursutbrottet
att bli overksamma gentemot konkursboet. Utvidgningen
åstadkoms bl. a. genom en utmönstring av vissa svårbevisade subjektiva
rekvisit och genom en allmän förlängning av återvinningsfristerna, dvs.
de tidrymder före konkursutbrottet inom vilka en transaktion skall ha företagits
för att vara återvinningsbar. Reglerna gäller gåvor, betalningar och
andra rättshandlingar.

De vidgade möjligheterna till återvinning träffar i särskilt hög grad sådana
personer som kan betecknas som närstående till gäldenären. Kretsen av
närstående har gjorts relativt vid. När gäldenären är näringsidkare eller juridisk
person skall till närståendekretsen räknas vissa personer som har faktisk
eller ekonomisk gemenskap med gäldenären. För närstående skall förlängda
återvinningsfrister gälla. Bland de många nyheterna i fråga om återvinning
märks vidare att jämkning av återvinningssvarandens skyldigheter

LU 1975:12

skall kunna ske när synnerliga skäl föreligger. En annan nyhet är att betalning
av skatter och familjerättsliga underhållsbidrag normalt skall vara undantagen
från återvinning.

I anslutning till de föreslagna nya reglerna om gäldenärens förlust av
rådigheten över sin egendom föreslås ändringar i flera centrala lagar inom
civilrättens område. Här märks den principiella nyheten att den som förvärvat
vissa värdepapper från konkursgäldenär skall vara skyddad i sitt förvärv,
om han var i god tro. 1 propositionen berörs också gäldenärs möjligheter
att avstå från arvsrätt.

Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1975.

LU 1975:12

Lagförslagen

De i detta betänkande behandlade lagförslagen är av följande lydelse.
1 Förslag till

Lag om ändring i konkurslagen (1921:225)

Härigenom förordnas i fråga om konkurslagen (1921: 225)
dels att 10 a, 18 a, 28 a, 32 a, 193 och 208 §§ skall upphöra att gälla1,
de/satt i 44, 56, 138, 190, 194, 194aoch 199 §§ ordet ”egendomsavträde”
skall bytas ut mot ”konkurs”2,
dels att 1-40, 54, 55, 97, 100, 100 a, 103, 121, 133-136, 176, 185, 198,201,
209 och 216 samt rubrikerna till 1, 2 och 3 kap. skall ha nedan angivna
lydelse,

dels att i lagen skall införas elva nya paragrafer, 29 a, 29 b, 39a, 39 b, 40 a,
40b, 40c, 121 a, 134a, 134boch 134c §§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse
1 kap.

Om egendoms avträdande till
konkurs

1 §

Finner gäldenär sig vara på obestånd,
äge han avträda sin egendom
till konkurs. Med att gäldenär är på
obestånd förstås enligt denna lag att
han icke kan rätteligen betala sin
gäld.

5 §:1

Om särskilda hinder mot konkurs
finnas bestämmelser i ackordslagen
(1970:847).

Föreslagen lydelse

1 kap.

Inledande av konkurs m. m.

1 §

Gäldenär som är på obestånd
skall på egen eller borgenärs ansökan
försättas ikonkurs, om ej annat
är föreskrivet.

Med obestånd (insolvens) avses
att gäldenären icke kan rätteligen
betala sina skulder och denna oförmåga
ej är endast tillfällig.

2 §

Gäldenär skall på yrkande av borgenär
försättas i konkurs, om gälde nären

på grund av eget erkännande
eller rymning för skuld eller hos ho nom

verkställd utmätning och vad
med avseende därå förekommit eller
på grund av andra inträffade omständigheter
måste antagas vara på
obestånd.

2 §

Uppgift av gäldenären att han är
insolvent skall godtagas, om ej särskilda
skäl föranleda annat.

3 §

Om ej annat visas anses gäldenär
insolvent, om han vid utmätning
inom de senaste sex månaderna före
konkursansökningen befunnits sak -

Senaste lydelse av
10 a 5 1970:848
18 a § 1934:70
28 a § 1967:533
32 a § 1944:707
208 § 1970:848

Senaste lydelse av
44 § 1970:848
138 § 1971:498
194 § 1944:707
194a § 1944:707
199 § 1968:625

1 Senaste lydelse 1970:848.

LU 1975:12

Nuvarande lydelse
3 §

Gäldenär, som är köpman, skall
på yrkande av borgenär försättas i
konkurs, om gäldenären sedan mer
än en vecka inställt sina betalningar.

Har borgenär genom notarius
publicus eller genom två ojäviga personer
uppmanat köpman att betala
klar och förfallen gäld men har gäldenären
det oaktat under en vecka
uraktlåtit att fullgöra sin betalningsskyldighet,
skall gäldenären försättas
i konkurs, så framt borgenären
inom tre veckor från nämnda tids
utgång det yrkar och gälden fortfarande
är ogulden.

Är godkännare av växel eller, vad
angår växel, som är ställd att inlösas
av växelgivaren själv, den, som
utgivit växeln, köpman och har växeln
blivit i hans närvaro protesterad
för bristande betalning, vare det så
ansett, som om han blivit, på sätt i
andra stycket är stadgat, uppmanad
att betala växelskulden.

6 §

Borgenär, som till säkerhet forsin
fordran har panträtt i fast eller lös
egendom, äge ej den rätt att få gäldenären
försatt i konkurs, varom ovan
är stadgat, so framt gäldenären förebringar
sådan utredning, att den
egendom, vari borgenären har panträtt,
skäligen må antagas förslå till
fordringens fulla gäldande.

7 §>

Vill gäldenär avträda sin egendom
till konkurs eller vill borgenär på -

Föreslagen lydelse

na tillgångar till full betalning av
utmätningsfordringen. Detsamma
gäller, om gäldenären förklarat sig
inställa sina betalningar.

Om ej annat visas anses gäldenär,
som är eller under det senaste året
före konkursansökningen varit bokföringsskyldig,
insolvent, om han
trots uppmaning av borgenär att betala
klar och förfallen skuld underlåtit
att göra detta inom en vecka och
borgenären söker honom i konkurs
inom tre veckor därefter samt skulden
då alltjämt ej är betald. Borgenärens
uppmaning skall innehålla
erinran om att konkursansökan kan
följa. Uppmaningen skall delges gäldenären.
Delgivning enligt 12 § delgivningslagen
(1970:428) får ske endast
om anledning förekommer att
gäldenären avvikit eller eljest håller
sig undan.

5 §

Borgenär äger icke få gäldenären
försatt i konkurs, om

1. borgenären har betryggande
pant eller därmed jämförlig säkerhet
i gäldenären tillhörig egendom,

2. tredje man ställt betryggande
säkerhet för borgenärens fordran
och konkursansökningen strider mot
villkoren för säkerhetens ställande,

3. borgenärens fordran ej är förfallen
till betalning och betryggande
säkerhet erbjudes av tredje man.

Med säkerhet som ställts eller erbjudes
av tredje man avses även borgen,
om borgensmannen svarar som
för egen skuld.

6 §

Konkursansökan göres skriftligen
hos konkursdomaren vid den tings -

1 Förutvarande 4 § upphävd genom 1971:498.
Senaste lydelse 1969:805.

LU 1975:12

Nuvarande lydelse

kalla gäldenärs försättande i konkurs,
gore skriftligen ansökning därom
hos konkursdomaren i den ort,
där gäldenären bör inför domstol
svara i tvistemål, som angå gäld i
allmänhet. Avser ansökningen
dödsbos egendom, skall den göras
hos konkursdomaren i den ort, där
den döde bort svara i mål, som nyss
sagts.

Konkursdomare vare den lagfarne
domare i tingsrätt, som därtill är
satt. Om antalet konkursmål fordrar
det, kunna flera konkursdomare utses;
äro flera avdelningar av tingsrätten,
skall konkursdomare alltid
vara ledamot av avdelning, vid vilken
de mål, som av honom handläggas.
skola upptagas.

10 §'■

Framgår ej av konkursansökningen
vem som är behörig
konkursdomare eller är den eljest
bristfällig och efterkommer sökanden
ej föreläggande att avhjälpa
bristen, skall ansökningen avvisas.

10a §:

Har konkursansökan gjorts hos
konkursdomare som icke är behörig.
skall han genast sända ansökningshandlingen
till konkursdomare
som enligt vad handlingarna visa är
behörig och underrätta sökanden.
Ansökan skall anses gjord, när ansökningshandlingen
inkom till den
förra konkursdomaren.

8 §>

Vid konkursansökning av gäldenär
bör fogas i två exemplar av honom
under edsförpliktelse underskriven
förteckning över boets tillgångar
och skulder med uppgift å
varje borgenärs namn. boningsort
och postadress, sn ock å de böcker
och andra handlingar, som röra
boet.

Till dödsbodelägares ansökning
om boets avträdande till konkurs
skall fogas bouppteckningen efter
den döde eller, där inregistrering

" Senaste lydelse 1970:848.
Senaste lydelse 1970:848.

Föreslagen lydelse

rätt, där gäldenären bör svara i tvistemål
som angå gäld i allmänhet.

Sökanden skall ange och styrka de
omständigheter som betinga konkursdomarens
behörighet, om de ej
äro kända.

Framgår ej av konkursansökningen
vem som är behörig
konkursdomare och efterkommer
sökanden ej föreläggande att
avhjälpa bristen, skall ansökningen
avvisas.

7 §

Har konkursansökan gjorts hos
konkursdomare som icke är behörig,
skall han genast sända ansökningshandlingen
till konkursdomare
som enligt vad handlingarna visa är
behörig och underrätta sökanden.
Ansökan skall anses gjord, när ansökningshandlingen
kom in till den
förra konkursdomaren.

8 §

Till gäldenärs ansökningshandling
bör i två exemplar fogas av honom
under edsförpliktelse underskriven
förteckning över boets tillgångar
och skulder med uppgift om
varje borgenärs namn och postadress
samt om de böcker och andra
handlingar som röra boet.

Till dödsbos eller dödsbodelägares
ansökningshandling beträffande
boet skall fogas bouppteckningen
efter den döde eller,
om inregistrering skett, uppgift om

LU 1975:12

Nuvarande lydelse

skett, uppgift å dagen därför. Ar ej
bouppteckning förrättad, lämnas
trovärdig uppgift om delägarna ävensom
upplysning om varje delägares
boningsort och postadress.

Har delägare ej fullgjort vad i andra
stycket är stadgat, skall konkursdomaren
förelägga honom viss tid
därtill, vid äventyr att, där det felande
ej är tillgängligt, då ärendet
upptages till vidare behandling, ansökningen
skall vara förfallen.

9 §!l

Borgenär, som söker gjildenärs
försättande i konkurs, skall i ansökningen
uppgiva sin fordran. Borgenären
bör tillika i ansökningen angiva
de omständigheter, på vilka han
grundar yrkandet om egendomsavträde,
samt vid ansökningen foga, i
huvudskrift eller styrkt avskrift, de
handlingar, vilka han vill åberopa
till stöd för sin talan. Ansökningen,
som bör innehålla uppgift om borgenärens
och gäldenärens hemvist och
postadress, skall jämte därvid fogade
handlingar, ingivas i två exemplar.

15 §">

Fordran, som borgenär åberopat
till stöd för behörighet att söka gäldeniirs
försättande i konkurs, skall,
där fordringen är fastställd av domstol
eller där domstol enligt lagsökningslagen
meddelat bevis, att utmätning
för fordringen må äga rum,
i sagda avseende godkännas, ändå
att beslutet ej vunnit laga kraft, utan
så är att i vederbörlig ordning för -

Föreslagen lydelse

dagen därför. Är ej bouppteckning
förrättad, lämnas uppgift om varje
delägares namn och postadress.

9 §

Borgenär, som söker gäIdenären i
konkurs, skall vid ansökningen lämna
uppgift om sin fordran och de
omständigheter i övrigt på vilka han
grundar yrkandet. Han skall även i
huvudskrift eller avskrift bifoga de
handlingar han vill åberopa. Ansökningshandlingen
och de handlingar
som fogats till denna skola ges in i
två exemplar.

10 §

Är ansökningen i de hänseenden
som avses i 8 eller 9 § eller eljest så
bristfällig att den ej kan prövas och
efterkommer sökanden ej föreläggande
att avhjälpa bristen, skall
ansökningen avvisas.

11 §

Har borgenärs fordran fastställts
av domstol eller har domstol enligt
lagsökningslagen (1946:808) meddelat
bevis att utmätning för fordringen
fåräga rum, skall denna godtagas
som stöd för behörighet att
söka gäldenären i konkurs utan hinder
av att beslutet ej vunnit laga
kraft, om det ej förordnats att beslutet
icke får verkställas. Detsamma

" Senaste lydelse 1946:809.

1,1 Senaste lydelse 1946:809.

LU 1975:12

Nuvarande lydelse

ordnats, att beslutet icke må verkställas.
Samma lag vare, då överexekutor
meddelat föreskrift om
verkställighet av skiljedom och ej
av högre myndighet eller av domstol,
där talan mot skiljedomen är
anhängig, annorledes förordnats.

Ifall, där ej fordringen enligt vadi
första stycket sägs skall godkännas,
ankomme på borgenären att styrka
densamma.

Föreslagen lydelse

gäller, när överexekutor meddelat
föreskrift om verkställighet av skiljedom
och ej annorlunda förordnats
av högre myndighet eller av domstol,
där talan mot skiljedomen är
anhängig.

I andra fall än som avses i första
stycket skall borgenären styrka fordringen.

11 §"

Upptages konkursansökning, som
gjorts av gäldenär, meddele konkursdomaren
genast beslut om gäldenärens
försättande i konkurs.

Har, i fall då dödsbo ej står under
förvaltning av boutredningsman,
ansökning om boets avträdande till
konkurs icke gjorts av samtliga
dödsbodelägare, utsätte konkursdomaren
genast dag för prövning av
ansökningen inom fjorton dagar
från dess ingivande; och skall konkursdomaren
därom utfärda kungörelse,
som anslås i rättens kansli
samt införes en gång i allmänna tidningarna
och tidning inom orten.
Underrättelse om tid och ställe för
prövning av ansökningen skall tillika
särskilt delgivas envar delägare,
som ej underskrivit ansökningen, om
det kan antagas, att kallelsen före
den utsatta dagen kommer honom
tillhanda. Varder på framställning,
som göres sist då konkursansökningen
företages till prövning,
boets egendom ställd under förvaltning
av boutredningsman, vare konkursansökningen
förfallen. I annat
fall meddele konkursdomaren beslut
om dödsboets försättande i konkurs.

12 §

Upptages gäldenärs konkursansökan,
skall konkursdomaren genast
pröva ansökningen. Om konkursdomaren
med hänsyn till tillgängliga
upplysningar eller eljest
finner särskilda skäl föreligga att ej
godtaga uppgiften om gäldenärens
insolvens, skall målet hänskjutas till
rätten.

Avser konkursansökan dödsbo,
som ej står under förvaltning av boutredningsman,
och har ansökningen
gjorts av en eller flera men
icke samtliga delägare, skall målet
hänskjutas till rätten. Avträdes
dödsboets egendom till förvaltning
av boutredningsman på grund av
framställning som göres senast när
ansökningen prövas, förfaller konkursansökningen.

11 Senaste lydelse 1946: 809.

LU 1975:12

Nuvarande lydelse
12 §'2

Upptages borgenärs konkursansökning,
teckne konkursdomaren
genast å ansökningen föreläggande
för gäldenären att inom viss tid, ej
över en vecka, från det han erhållit
del av ansökningshandlingarna till
konkursdomaren ingiva förklaring
över ansökningen. Föreligger på
grund av att gäldenären vistas
utomlands eller eljest i särskilt fall
anledning att utsträcka förklaringstiden,
må det ske, dock ej utöver vad
oundgängligen kräves och ej utöver
sex veckor. Föreläggandet skall innehålla
anmaning till gäldenären
att, om hans postadress icke tillförlitligen
angivits i konkursansökningen,
hos konkursdomaren
anmäla den postadress, under vilken
kallelse kan tillställas gäldenären.
Ansökningshandlingarna jämte föreläggande,
som nu sagts, skola delgivas
gäldenären.

I fråga om delgivning av konkursansökning
äge vad om delgivning av
stämning i tvistemål är stadgat motsvarande
tillämpning. Delgivning
enligt 15 § första stycket delgivningslagen
(1970:428) må ske
även då gäldenären vistas å känd ort
utom riket och delgivning eljest ej
kan med laga verkan ske här i riket
samt konkursdomaren med hänsyn
till ortens avlägsenhet eller andra
omständigheter finner det icke skäligen
böra krävas, att delgivningen
verkställes utom riket. Delgivning
skall verkställas så skyndsamt omständigheterna
medgiva.

Sker delgivning enligt 15 § delgivningslagen,
skall konkursdomaren
tillse, att gäldenärens egendom varder
satt under säker vård; kostnaden
härför skal! gäldas av borgenären.

Föreslagen lydelse
13 §

Upptages borgenärs konkursansökan,
skall konkursdomaren genast
förelägga gäldenären att inkomma
med förklaring inom viss tid,
högst en vecka, från det han fått del
av ansökningshandlingarna. Om det
behövs för att gäldenären skall få
skäligt rådrum, kan dock tiden utsträckas
till högst en månad.

Ansökningshandlingarna och föreläggandet
skola delges gäldenären.
Delgivning enligt 12 § delgivningslagen
(1970:428) får ske endast
om anledning förekommer att gäldenären
avvikit eller eljest håller sig
undan. Delgivning enligt 15 § första
stycket delgivningslagen får ske
även när gäldenären vistas på känd
ort utom riket, om delgivning eljest
ej kan ske här i riket och konkursdomaren
med hänsyn till omständigheterna
finner det icke skäligen
böra krävas att delgivningen verkställes
utom riket.

Om delgivning sker enligt 15 §
delgivningslagen, skall konkursdomaren
tillse, att gäldenärens
egendom sättes under säker vård.
Kostnaden därför skall betalas av
borgenären.

Senaste lydelse 1970:444.

LU 1975:12

Nuvarande lydelse

17 §■■■'

Nu är konkursansökning gjord öv
borgenär, och dör gäldenären, utan
att han den medgivit; har ej målet
hänskjutits till rätten, varde dödsboet
förelagt att till konkursdomaren
inkomma med förklaring
över ansökningen inom fjorton
dagar från delfåendet. Medgiva, i
fall då dödsbo ej står under förvaltning
av boutredningsman, ej samtliga
dödsbodelägare ansökningen
och skall förty densamma prövas av
rätten, varde, där någon dödsbodelägares
vistelseort är okänd eller
dödsbodelägare uppehåller sig å avlägsen
utrikes ort, sådan delägare
särskilt kallad enligt 15 § första
stycket delgivningslagen. Är målet,
då gäldenären dör, redan hänskjutet
till rätten, varde dödsboet kallat att
inför rätten yttra sig över ansökningen,
och gälle beträffande
frånvarande delägares kallande vad
nyss sagts. Söker borgenär, att avliden
gäldenärs bo skall avträdas till
konkurs, skall i fråga om ansökningens
delgivning med dödsboet
och delägares kallande till rätten tillämpas
vad i första och andra punkterna
föreskrivits.

13 8'-1

Medgiver gäldenären borgenärs
konkursansökning, meddele konkursdomaren
genast beslut om gäldenärens
försättande i konkurs; bestrider
gäldenären ansökningen eller
uteblir han med förklaring, ehuru
delgivning i behörig ordning skett,
varde målet hänskjutet till rätten.

14 §'•>

Då konkursansökning skall hänskjutas
till rätten, varde målet av
konkursdomaren utsatt att förekomma
inom tio dagar eller, om varken
borgenären eller gäldenären begär
att målet skall upptagas inom

Föreslagen lydelse

14 §

Medger gäldenären borgenärs
konkursansökan, skall konkursdomaren
genast pröva ansökningen.
Om konkursdomaren med hänsyn
till tillgängliga upplysningar eller eljest
finner särskilda skäl föreligga
mot antagande att gäldenären är insolvent,
skall målet hänskjutas till
rätten.

Bestrider gäldenären ansökningen
eller underlåter han att förklara sig,
hänskjutes målet till rätten.

15 §

Mål som hänskjutes till rätten
skall av konkursdomaren utsättas
att förekomma inom två veckor eller,
om särskilda skäl föreligga, en
månad. Parterna skola kallas till
rätten och därvid erinras om den i

1:1 Senaste lydelse 1970:444.
11 Senaste Ivdelse 1946:809.

IS Senaste Ivdelse 1969-805

LU 1975:12

Nuvarande lydelse

nämnda tid, senast på det allmänna
ting som närmast därefter hålles.
Kräves för gäldenärens kallande eller
hans inställelse vid rätten oundgängligen
längre tid, må tiden för
målets företagande vid rätten utsträckas,
dock ej utöver sex veckor
från det delgivning av kallelsen kan
väntas hava ägt rum. Till rätten skola
parterna särskilt kallas. I kallelsen
skall erinras om den i 16 § stadgade
påföljden av parts utevaro.

I fråga om delgivning av kallelse,
sorn avses i första stycket, äge vad i
12 § andra stycket andra och tredje
punkterna stadgas motsvarande tillämpning.

16 §"‘

I mål angående egendomsavträde
skall, om borgenären uteblir, målet
avskrivas, såvida ansökningen ej
medgives av gäldenären. Gäldenärens
utevaro hindrar icke målets
handläggning och avgörande.

Rätten må ej bevilja part uppskov,
med mindre synnerliga skäl därtill
äro. Beviljas uppskov, må det ej sättas
längre än sorn oundgängligen
kräves.

18 §

Konkursansökning må icke återkallas
sedan beslut om gäldenärens
försättande i konkurs meddelats.

Föreslagen lydelse

16 § föreskrivna påföljden av parts
utevaro. Ifall som avses i 12 § andra
stycket skall även dödsbodelägare
som ej biträtt ansökningen kallas.

I fråga om delgivning av kallelse
har 13 § andra stycket motsvarande
tillämpning.

16 §

Uteblir borgenär, som gjort konkursansökningen,
när mål om gäldenärens
försättande i konkurs företages
till förhandling av rätten, skall
målet avskrivas, om ej gäldenären
medger ansökningen.

Gäldenärens utevaro från förhandling
i mål om hans försättande i
konkurs hindrar icke att målet
av göres.

Förhandling får på parts begäran
uppskjutas när särskilda omständigheter
föreligga. Uppskov fårdock
ej utan synnerliga skäl meddelas mot
sökandens bestridande. Endast om
det oundgängligen behövs får uppskovet
göras längre än fyra veckor.

17 §

Äro flera ansökningar om gäldenärens
försättande i konkurs anhängiga
samtidigt och bifalles annan
ansökning än den som kom in
först, skall det med avseende på fråga
som är beroende av tiden för konkursansökan
anses som om konkursbeslutet
grundats på den ansökning
som kom in först.

18 §

Konkursansökan får ej återkallas
sedan beslut om konkurs meddelats.
Utan hinder av att gäldenären

1,1 Senaste lydelse 1934:70.

LU 1975:12

Nuvarande lydelse

18 a §17

Har vid beslut om gäldenärens
försättande i konkurs rätten eller
konkursdomaren grundat sin behörighet
på annan omständighet än att
gäldenären har eller vid sin död hade
sitt hem vist här i riket eller, då fråga
är om bolag, förening eller stiftelse,
att styrelsen där har sitt säte, skall
detta angivas i beslutet.

19 §>"

Då beslut om egendomsavträde
meddelats, skall konkursdomaren
genast utfärda kungörelse därom
med uppgift om dagen, då konkursansökningen
ingivits.

Konkursdomaren skall därjämte
bestämma och i kungörelsen tillkännagiva,
när och varest första borgenärssammanträdet
skall hållas,
inom vilken tid borgenärerna böra
hos konkursdomaren bevaka sina
fordringar samt i vilken eller vilka
tidningar inom orten kungörelser
angående konkursen skola införas. I
kungörelsen skall ock konkursdomarens
postadress angivas.

Första borgenärssammanträdel
skall hållas inför konkursdomaren
icke tidigare än tre och icke senare
än fem veckor från det beslutet om
egendomsavträde meddelades, och
skall vid bestämmandet av tid för
detta sammanträde tagas hänsyn
därtill att bouppteckning bör vara
ingiven till konkursdomaren då sammanträdet
hålles. Där det med hänsyn
till konkursboets omfattning och
beskaffenhet prövas oundgängligen
nödigt, må konkursdomaren utsätta
sammanträdet att hållas senare än

Föreslagen lydelse

själv ansökt om konkursen eller
medgivit borgenärs ansökan därom
skall dock på gäldenärens klagan
högre rätt häva beslutet, om gäldenären
visaratt han ärsolvent.

19 §

Meddelas beslut om konkurs skall
konkursdomaren genast utsätta
första borgenärssammantriidet att
hållas inför konkursdomaren tidigast
tre och senast fem veckor från
dagen för konkursbeslutet. Sammanträdet
får dock hållas senare än
som har sagts nu, om det är nödvändigt
med hänsyn till konkursboets
omfattning och beskaffenhet. Konkursdomaren
skall även bestämma
den tid, minst fyra och högst tio
veckor från dagen för konkursbeslutet,
inom vilken bevakning av
fordran skall äga rum. Han skall
därjämte bestämma den eller de
ortstidningar i vilka kungörelserom
konkursen skola införas.

Konkursbeslutet jämte vad konkursdomaren
bestämt enligt första
stycket kungöres i Post- och Inrikes
Tidningar och i ortstidning som avses
i nämnda stycke.

Gäldenären skall kallas till första
borgenärssammanträdet och därvid
erinras om sin skyldighet enligt
92 § att vid sammanträdet avlägga
bouppteckningsed. I fråga om delgivning
av kallelsen gäller vad som
är föreskrivet om stämning i tvistemål.

17 Senaste lydelse 1934:70.

'* Senaste lydelse 1970:848.

LU 1975:12

Nuvarande lydelse

ovan sagts. Tiden, inom vilken bevakningar
böra ske, skall utgöra
minst fyra, högst tio veckor från
meddelandet av beslutet om egendomsavträde.
Antalet ortstidningar,
i vilka kungörelser angående
konkursen skola införas, må ej
överstiga två.

Har, på sätt särskilt är stadgat,
årsstämning blivit utfärdad och avträdes
före den däri utsatta inställelsedag
egendom till konkurs,
skall i den kungörelse, som utfärdas
om konkursen, erinran ske därom
alt årsstämning förut är beviljad och
att den ej förfallit genom konkursen.

20 §'■'

Kungörelse, som i 19 § sägs, skall
ofördröjligen anslås i rättens kansli
samt genast eller nästa postdag avsändas
för att införas en gång i allmänna
tidningarna och den eller de
ortstidningar, som jämlikt 19 § i sådant
avseende bestämts.

Sedan den bouppteckning, som
enligt 54 § skall upprättas, eller förteckning
eller anmälan, som i andra
stycket av samma paragraf sägs,
kommit konkursdomaren tillhanda,
läte han genom särskilda kallelsebrev
underrätta alla kända inländska
och utländska borgenärer
om kungörelsens innehåll; skolande
sådan underrättelse alltid meddelas

l!l Senaste lydelse 1946:809.

Föreslagen lydelse

LU 1975:12

Nuvarande lydelse

utmätningsmannen i gäldenärens
hemortskommun.

Breven skola med posten avsändas
så snart ske kan och senast tio
dagar före den för första borgenärssammanträdet
utsatta dag.

Varder sedan kallelsebrev sålunda
avsänts genom uppgift i bouppteckningen
eller genom tillägg till
denna känt, att borgenär finnes,
som ej blivit kallad, skall konkursdomaren
ofördröjligen till honom
avsända kallelsebrev av innehåll,
som ovan sägs.

Om innehållet i kungörelsen skall
konkursdomaren på sätt om delgivning
av stämning i tvistemål är stadgat
låta delgiva gäldenären särskild
underrättelse med erinran om den
honom enligt 92 § åliggande skyldigheten
att å första borgenärssammanträdet
avlägga bouppteckningsed.

Att i visst fall kallelsebrev och underrättelse,
varom ovan förmäles,
skola innehålla meddelande om beslut,
som avses i 103 §, därom stadgas
i sistnämnda paragraf.

21 §20

Konkursdomaren skall genast underrätta
allmänna åklagaren i orten
om gäldenärs försättande i konkurs.

Avträdes ämbets- eller tjänstemans
egendom till konkurs, varde
underrättelse därom av konkursdomaren
genast meddelad gäldenärens
närmaste förman.

Utvisar den i anledning av
konkursen upprättade bouppteckningen
att fast egendom finnes
i boet, skall så snart ske kan å
inskrivningsdag om konkursen göras
anteckning i inteckningsprotokollet
samt i intecknings- och
fastighetsboken. Ligger egendomen
inom annan rätts dom värjo, skall
för verkställande av sådan anteckning
konkursdomaren ofördröjligen

Föreslagen lydelse

211 Senaste lydelse 1973: 1132.

LU 1975:12

Nuvarande lydelse

till inskrivningsdomaren i den ort
där egendomen ligger insända bevis
om konkursen jämte utdrag ur
bouppteckningen.

Hör till boet här i riket registrerat
skepp eller andel i sådant skepp,
skall anmälan om konkursen med
angivande av skeppets registerbeteckning
ofördröjligen göras till registermyndigheten.
Denna har att på
första inskrivningsdag i skeppsregistret
göra anteckning om konkursen.

Ingår i konkursboet luftfartyg,
som blivit infört i luftfartygsregistret,
eller lott i eller in tecknade reservdelar
till sådant fartyg, skall anmälan
om konkursen med angivande av
fartygets nationalitets- och registreringsbeteckning
ofördröjligen sändas
till luftfartsstyrelsen samt till
den inskrivningsdomare, som handlägger
inskrivningsärenden rörande
luftfartyg. Inskrivningsdomaren har
att å första inskrivningsdag i inskrivningsboken
för luftfartyg göra
anteckning om konkursen.

Finnes i boet egendom vilken hör
till sådan näringsverksamhet som
kan omfattas av företagsinteckning,
skall anmälan om konkursen ofördröjligen
sändas till den inskrivningsdomare
som har att upptaga
ärenden angående inteckning i
verksamheten. Inskrivningsdomaren
har att på första inskrivningsdag
i inskrivningsboken över
ärenden om företagsinteckning göra
anteckning om konkursen.

22 §21

Sedan beslut om egendomsavträde
meddelats, vare gäldenären
icke berättigad att råda över egendom,
som hör till konkursboet.

Föreslagen lydelse

20 §

Sedan beslut om konkurs meddelats,
får gäldenären icke råda över
egendom som hör till konkursboet.
Han får ej heller åtaga sig förbindelser
som kunna göras gällande i konkursen.

21 Senaste lydelse 1946:809.

LU 1975:12

Nuvarande lydelse

22 § (forts.)

Är, då egendom avträdes till konkurs,
rättegång mellan gäldenären
och annan om sådan egendom, må
konkursboet övertaga gäldenärens
talan; övertager ej konkursboet gäldenärens
talan, ehuru det underrättats
om rättegången, skall den
egendom, varom är fråga, anses
icke tillhöra konkursboet. 1 fråga
om konkursboets skyldighet att, då
det övertager gäldenärens talan,
svara för rättegångskostnad ägevad
i rättegångsbalken är stadgat he -

Föreslagen lydelse
21 §

Rättshandling mellan gäldenären
och annan, som företages senast
dagen efter den då kungörelse om
konkursbeslutet var införd i Postoch
Inrikes Tidningar,skall utan hinder
av vad som sägs i 20 § gälla, om
det ej visas att den andre ägde kännedom
om beslutet eller att det förekom
omständigheter som gå vo honom
skälig anledning antaga att gäldenären
var försatt i konkurs. Överlåtelse
av eller annat förfogande
över egendom som på grund härav
skall gälla, skall likväl, om konkursboet
utan oskäligt uppehåll yrkar
det, gä åter mot att boet ersätter
den andre vad han utgivit jämte
nödvändig eller nyttig kostnad.

Infriar någon förpliktelse mot gäldenären
efter den tidpunkt som angive.
r i första stycket, skall det tillgodoräknas
honom, om det av omständigheterna
framgår att han vari
god tro. Företager någon uppsägning
eller annan liknande rättshandling
mot gäldenären eller företager
gäldenären sådan rättshandling mot
annan eftersagda tidpunkt, skall den
gälla, om det av omständigheterna
framgår att den andre var i god tro
och det är uppenbart obilligt att
rättshandlingen blir ogiltig mot konkursboet.

Om verkan av gäldenärens överlåtelse
eller pantsättning ar löpande
skuldebrev, aktiebrev och vissa andra
jämförbara värdehandlingar finnas
särskilda bestämmelser.

22 §

Pågår rättegång mellan gäldenären
och annan om egendom som hör
till konkursboet, får konkursboet
övertaga gäldenärens talan. Övertager
boet ej gäldenärens talan, ehuru
det underrättats om rättegången,
skall egendomen anses icke tillhöra
konkursboet och får ej heller så
länge konkursen pågår utmätas för
fordran som kan göras gällande i
konkursen. Beträffande konkursboets
skyldighet att svara för rättegångskostnad,
om det övertager gäl -

LU 1975:12

Nuvarande lydelse

träffande den, å vilken överlåtelse
enligt 13 kap. 7 § nämnda balk ägt
rum, motsvarande tillämpning.

Föres talan mot gäldenären angående
fordran, som må göras gällande
i konkursen, äge konkursboet
inträda i rättegången jämte gäldenären.

Då konkurs inträffat, åligge
gäldenären att därom underrätta
den rätt, där enligt vad nu sagts
rättegång föres; rätten har att lämna
konkursboet meddelande om rättegången.

Angående skyldighet för förvaltaren
att inhämta rättens ombudsmans
samtycke till talan, som enligt
denna paragraf må föras av konkursboet,
och påföljden, om det underlåtes,
gälle vad i 79 § är stadgat.

23 §

Sedan beslut om egendomsavträde
meddelats, må ej för skuld,
som gäldenären gjort, utmätning ske
å egendom, som hör till konkursboet;
har sådan åtgärd ändock kommit
till stånd, vare den utan verkan.

Utan hinder av konkurs må likväl
den, som till säkerhet för fordran har
panträtt i fast eller lös egendom, erhålla
utmätning av egendom, som
sålunda häftar för fordringen.

24 §22

Har utmätning skett innan beslut
om egendomsavträde meddelats,
skall verkställigheten fortgå utan
hinder av konkursen, om ej annat
följer av andra eller tredje stycket.
Om utmätningssökanden ej hade
panträtt och den förmånsrätt som
han vunnit genom utmätningen skall
gå åter, skall belopp, som enligt utsökningslagen
(1877:31 s. 1) skolat
utgivas till utmätningssökanden eller
annan borgenär som ej hade

22 Senaste lydelse 1971:498.

Föreslagen lydelse

denärens talan, tillämpas vad som i
rättegångsbalken föreskrives om
den, till vilken överlåtelse ägt rum
enligt 13 kap. 7 § samma balk.

Föres talan mot gäldenären angående
fordran som kan göras gällande
i konkursen, får konkursboet
inträda i rättegången jämte gäldenären.

Det åligger gäldenären att i fall
som avses i första och andra styckena
underrätta domstolen om konkursen.
Domstolen skallYimna konkursboet
meddelande om rättegången.

23 §

Sedan beslut om konkurs meddelats,
får egendom som hör till konkursboet
ej utmätas för fordran hos
gäldenären. Om det ändå sker, är
åtgärden utan verkan.

Utan hinder av konkurs får likväl
egendom vari panträtt för viss fordran
gäller utmätas för fordringen.

24 §

Har utmätning skett innan beslut
om konkurs meddelats, skall verkställigheten
fortgå utan hinder av
konkursen, om ej annat följer av
andra eller tredje stycket. Om utmätningssökanden
ej hade panträtt
och den förmånsrätt som han vunnit
genom utmätningen skall gå åter,
skall belopp, som enligt utsökningslagen
(1877:31 s. 1) skolat utgivas
till utmätningssökanden eller annan
borgenär som ej hade panträtt, i

2 Riksdagen 1975. 8 sami. Nr 12

LU 1975:12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

panträtt, i stället redovisas till för- stället redovisas till förvaltaren,
valtaren.

Verkställigheten skall på begäran av förvaltaren uppskjutas, om det
behövs för att borgenärers rätt skall kunna tillvaratagas eller eljest synnerliga
skäl föreligga. Begäran om uppskov får göras även av borgenär, vars rätt
kan bero därav. Om auktion är utsatt, skall konkursboet betala kostnad som
blir onyttig genom uppskovet.

Om utmätningssökanden ej hade panträtt och den förmånsrätt som han
vunnit genom utmätningen skall gå åter, skall även utmätningen gå åter, om
förvaltaren begär det innan egendomen blivit såld.

25 §

Beslut om egendomsavträde
gånge i verkställighet utan hinder
diirav att ändring i beslutet sökes.

Vill annan än gäldenären klaga
däröver att konkursansökning upptagits,
varde tiden för besvärs anförande
räknad från det kungörelse om
konkursen infördes i allmänna tidningarna.

26 §2:1

Varder beslut om egendomsavträde
upphävt av högre rätt, skall
konkursdomaren underrättas därom;
och läte han kungöra den högre
rättens beslut en gång i allmänna
tidningarna och den eller de ortstidningar,
som bestämts för offentliggörande
av kungörelser om konkursen,
ävensom nedtaga den i rättens
kansli anslagna kungörelsen.

Finnes i gäldenärens bo fast
egendom eller här i riket registrerat
skepp eller andel i sådant skepp eller
ock luftfartyg, som blivit infört iluftfartygsregistret,
eller lott i eller intecknade
reservdelar till fartyg
eller egendom, vilken hör till sådan
näringsverksamhet som kan
omfattas av företagsinteckning,
skall vad i 21 § tredje, fjärde, femte
och sjätte styckena föreskrivits an -

25 §

Beslut om konkurs går i verkställighet
utan hinder avatt ändring i
beslutet sökes.

Vill annan än gäldenären klaga
över att konkursansökan bifallits,
räknas besvärstiden från den dag då
kungörelse om konkursbeslutet var
införd i Post- och Inrikes Tidningar.

26 §

Om högre rätt upphäver beslut om
konkurs, skall konkursdomaren genast
låta kungöra den högre rättens
beslut. Innan egendomen i boet
återställes till gäldenären skola konkurskostnaderna
och annan skuld
som boet ådragit sig uttagas ur egendomen
såvitt den förslår.

1:1 Senaste lydelse 1973: 1132.

LU 1975:12

Nuvarande lydelse

gående anteckning eller anmälan om
konkursen äga motsvarande tilllämpning
i fråga om den högre rättens
beslut.

Innan i följd av den högre rättens
beslut egendomen i boet återställes
till gäldenären, skola av densamma,
såvitt den förslår, konkurskostnaderna
och den gäld, som boet eljest
må hava åsamkat sig, betalas.

2 kap.

Om vad till konkursbo rätteligen
hör, sd ock om återvinning till konkursbo.

27 §24

Till konkursbo räknas all egendom,
som tillhörde gäldenären då
beslutet om egendomsavträde meddelades
eller tillfaller honom under
konkursen och som är av beskaffenhet
att kunna fugas / mät för
gäld, så ock den egendom som kan
återvinnas till konkursboet.

Föreslagen lydelse

2 kap.

Egendom som ingår i konkurs och
återvinning till konkursbo

27 §

Till konkursbo räknas, i den mån
ej annat följer av 21 §, all egendom,
som tillhörde gäldenären när konkursbeslutet
meddelades eller tillfaller
honom under konkursen och
som är av beskaffenhet att kunna
utmätas. Till konkursbo räknas
även den egendom som kan tillföras
boet genom återvinning.

Avlöning eller därmed vid utmätning jämställd arbetsinkomst som innestår
vid konkursens början och arbetsinkomst som gäldenären därefter
förvärvar får dock behållas av honom, i den mån den ej, sedan skatteavdrag
skett enligt vad därom är föreskrivet, uppenbart överstiger vad som åtgår
för hans och hans familjs försörjning samt till fullgörande av underhållsskyldighet
som i övrigt åvilar honom. Vad som sagts om avlöning äger
motsvarande tillämpning i fråga om periodiskt utgående vederlag för utnyttjande
av rätt till litterärt eller konstnärligt verk eller annat sådant och
beträffande belopp vilka utgå som pension eller livränta. Om rättigheten till
pension eller livränta är av beskaffenhet att kunna utmätas, får dock
konkursboet förfoga över den.

Gäldenären är skyldig att underrätta förvaltaren om inkomst som avses i
andra stycket. Vill förvaltaren göra anspråk på inkomsten, skall han därom
underrätta arbetsgivare eller annan som skall utgiva förmånen. Innan sådan
underrättelse lämnats får förfallet belopp betalas ut till gäldenären.

Tvist huruvida någon del av inkomsten skall tillkomma konkursboet,
prövas av rätten på ansökan av förvaltaren, borgenär, gäldenären eller
underhållsberättigad. Konkursdomaren skall inhämta yttrande av rättens
ombudsman och, om förvaltaren ej är sökande, av denne samt skyndsamt
utsätta tid och plats för rättens sammanträde och om detta underrätta
gäldenären, förvaltaren och rättens ombudsman samt, om borgenär eller
underhållsberättigad är sökande, denne. Rättens beslut länder till efterrät -

24. Senaste lydelse 1968:625.

LU 1975:12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

telse, även om talan föres däremot. Beslutet skall på ansökan ändras, om
senare upplysta omständigheter eller ändrade förhållanden föranleder det.

35 §“

Har konkurs föregåtts av förordnande
av god man enligt ackordslagen
(1970:847) och har konkursansökningen
gjorts inom tre veckor
från det att verkan av godmansförordnandet
förföll eller, när förhandling
om offentligt ackord följt, ackordsfrågan
avgjordes, skall i avseende
å rätten att söka återvinning så
anses, som om konkursansökningen
gjorts, då ansökningen om förordnande
av god man gjordes, och
skall, där åtgärd, varom i 28,29,30,
32 eller 33 § förmäles, vidtagits efter
det att förhandling om offentligt
ackord beslutats, den, gentemot vilken
gäldenären vidtog åtgärden, anses
därvid hava haft skälig anledning
till antagande, att gäldenären
var på obestånd.

28 §

Återvinning till konkursbo får på
begäran av boet ske i enlighet med
vad som anges i detta kapitel. Vad
som har sagts nu gäller dock ej beträffande 1.

betalning av skatt eller allmän
avgift som avses i I § lagen
(1971:1072) om förmånsberättigade
skattefordringar m.m., om fordringen
varit förfallen till betalning,

2. betalning av eller förmånsrätt
för underhållsbidrag enligt giftermåls-
eller föräldrabalken, om bidragsbeloppet
varit förfallet till betalning
och den underhållsberättigade
icke gynnats på ett otillbörligt
sätt.

29 §

Med fristdag avses dagen då
ansökan om gäldenärens försättande
i konkurs kom in. Har god
man förordnats enligt ackordslagen
(1970:847) avses med fristdag i stället
dagen föransökan härom, såvida
konkursansökan gjorts inom tre
veckor från det att verkan av godmansförordnandet
förföll eller, när
förhandling om offentligt ackord
följt, ackordsfrågan avgjordes. Har
dödsbo avträtts till förvaltning av
boutredningsman avses med fristdag
dagen för ansökan härom, såvida
boutredningsman förordnats
senare än tre månader före den dag
som eljest skulle anses som fristdag.

29 a §

Som närstående till gäldenären
anses den som är gift med eller är
syskon eller släkting i rätt upp- eller
nedstigande led till gäldenären eller
är besvågrad med honom i rätt upp -

,s Senaste lydelse 1970:848.

LU 1975:12

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

eller nedstigande led eller så att den
ene är gift med den andres syskon
samt den som eljest står gäldenären
personligen särskilt nära.

Som närstående till näringsidkare
eller juridisk person anses vidare

1. den som har en på andelsrätt
eller därmed jämförligt ekonomiskt
intresse grundad, väsentlig gemenskap
med näringsidkaren eller den
juridiska personen,

2. den som ej ensam men jämte
honom närstående har sådan gemenskap
med näringsidkaren eller
den juridiska personen som sägs under
1,

3. den som genom en ledande
ställning har ett bestämmande inflytande
över verksamhet som näringsidkaren
eller den juridiska personen
bedriver,

4. den som är närstående till
någon som enligt 1-3 är närstående.

29 b §

Avhändelse av fast egendom anses
ej ha ägt rum förrän lagfart
sökts.

34 §“

30 §

Har i fall, då 28,28 a, 29, 32,32 a
eller 33 S icke är tillämplig, gäldenären
innan beslutet om egendomsavträde
meddelades ingått avtal, varav
kommit skada för borgenärerna,
och var det vid avtalets ingående
hans avsikt att tillskynda dem skada,
gånge, där den, med vilken avtalet
ingicks, hade kännedom om gäldenärens
avsikt, det avtal på talan
av konkursboet åter; dock må, sedan
fem år förflutit från det avtalet
ingicks, sådan talan ej anställas mot
annan än gäldenärens make.

Rättshandling, varigenom på
otillbörligt sätt viss borgenär gynnats
framför andra eller gäldenärens
egendom undandragits borgenärerna
eller hans skulder ökats, går åter,
om gäldenären var eller genom sitt
förfarande blev insolvent samt den
andre kände till eller bort känna till
gäldenärens insolvens och de omständigheter
som gjorde rättshandlingen
otillbörlig.

Ägde rättshandlingen rum mer än
fem år före fristdagen, går den åter
endast om den företagits gentemot
gäldenären närstående.

*« Senaste lydelse 1944:707.

LU 1975:12

Nuvarande lydelse
28 §

Har gäldenären genom gåva avhänt
sig egendom av sådant värde,
att borgenärerna därav haft märklig
skada, och är gåva av lös egendom
fullbordad inom etthundraåttio dagar
innan konkursansökningen gjordes
eller under tiden därefter till dess
beslutet om egendomsavträde meddelades
eller har, där fast egendom
bortgivits, lagfart ej sökts tidigare
än nu sagts, gångeden gåva på talan
av konkursboet åter. Samma lag
vare, där köp, byte, lega eller annat
sådant avtal skett och av missförhållandet
emellan de å ömse sidor
utfästa villkor kan ses, att avtalet
huvudsakligen har egenskap av
gåva.

33 §"

Har vid bodelning mellan gäldenären
och hans make eller dennes
arvingar gäldenären i märklig mån
eftergivit sin rätt och är bodelningshandlingen
ej ingiven till rätten tidigare
än ett år innan konkursansökningen
gjordes, gånge den bodelning
på talan av konkursboet
åter. Samma lag vare, om vid bodelningen
egendom till skada för borgenärerna
frångått gäldenären mot det
att fordran å honom utlagts å hans
lott; dock att i sådant fall vad i 29 §
tredje stycket stadgas skall äga motsvarande
tillämpning. Från gäldenärens
make må återvinning enligt
28-32 §§ äga rum, ändå att åtgärd,
som för varje fall a vses, blivit företagen
tidigare än i nämnda paragrafer
sägs, dock ej, om den vidtagits mer
än ett år innan konkursansökningen
gjordes. Har fast egendom bortgivits
genom avtal som avses i
12 kap. 2 § fastighetsbildningslagen
(1970:988), får återvinning enligt
28 § ske från gäldenärens make, om

Föreslagen lydelse

31 §

Gåva går åter, om den fullbordats
senare än sex månader före fristdagen.
Gåva som fullbordats dessförinnan
men senare än ett år eller,
närden skett till gäldenären närstående,
två år före fristdagen går åter,
om det icke visas att gäldenären varken
var eller genom gå van blev insolvent.

Första stycket gäller även köp,
byte eller annat avtal, om med hänsyn
till missförhållandet mellan utfästelserna
på ömse sidor är uppenbart,
att avtalet delvis har egenskap
av gåva.

Understöd och sedvanliga gåvor
som ej stodo i missförhållande till
gäldenärens ekonomiska förhållanden
äro undantagna från återvinning
enligt denna paragraf.

32 §

Bodelning mellan gäldenären och
hans make eller dennes dödsbo, vid
vilken gäldenären eftergivit sin rätt i
avsevärd mån eller låtit egendom
frångå sig mot att fordran mot honom
utlagts på hans lott, går i motsvarande
mån åter, om bodelningshandlingen
kommit in till rätten senare
än två år före fristdagen och det
icke visas att gäldenären efter bodelningen
hade kvar utmätningsbar
egendom som uppenbart motsvarade
hans skulder.

17 Senaste lydelse 1971:1039.

LU 1975:12

Nuvarande lydelse

sammanläggningen ej fullbordats tidigare
än nu sagts.

Där dödsbos egendom blivit avträdd
till konkurs på ansökning, som
gjorts inom en månad från det bouppteckning
förrättades eller tiden
därför tilländagick eller, om efter
ansökning inom sålunda stadgad tid
egendomen blivit avträdd till
förvaltning av boutredningsman,
inom en månad från det boutredningsman
förordnades, skall,
ändå att rätt till återvinning ej föreligger
enligt vad förut i detta kapitel
är sagt, avtal, som för dödsboet slutits
till skada för borgenärerna, på
talan av konkursboet återgå, om
den, med vilken avtalet ingicks, hade
skälig anledning till antagande, att
dödsboet var på obestånd. Har, efter
dödsfallet, borgenär till skada för
övriga borgenärer erhållit betalning
eller fått utfäst pant till sig överlämnad,
skall i konkursen vad nyss är
sagt om återgång av avtal äga tilllämpning.
Ar inteckning av skuldebrev
sökt i dödsboets egendom på
grund av medgivande, som lämnats
efter dödsfallet eller som av den döde
givits för fordran, vid vars.tillkomst
sådan säkerhet ej betingats, skall,
där konkurs inträffar såsom nyss
sagts, städse gälla vad i 29 § är stadgat
om inteckning.

32 a §2S

Till aktiebolags konkursbo må
från aktieägare, som på grund av sitt
aktieinnehav har eller hade ett bestämmande
inflytande över bolaget,
eller från sådan aktieägares make
eller den, som är hans avkomling
eller gift med hans avkomling, återvinning
enligt 28-32 §§ äga rum,
ändå att åtgärd, som för varje fall
avses, blivit företagen tidigare än i
nämnda paragrafer sägs; dock ej om
den vidtagits mer än ett år innan
konkursansökningen gjordes.

Föreslagen lydelse

2" Senaste lydelse 1944:707.

LU 1975:12

Nuvarande lydelse

Har person, som i första stycket avses,
inom ett år innan konkursansökningen
gjordes eller under tiden
därefter till dess beslutet om
egendomsavträde meddelades, från
bolaget uppburit lön eller arvode i
vidare mån än han enligt 100 a § ägt
i konkurs göra såsom fordran gällande,
gånge betalningen på talan av
konkursboet åter.

28 a S2"

Har gäldenären inom etthundraåttio
dagar innan konkursansökningen
gjordes eller under tiden
därefter till dess beslutet om
egendomsavträde meddelades överlämnat
medel till pensionsstiftelse
och har stiftelsen därigenom erhållit
överskott på kapitalet, skall överskottet
på talan av konkursboet
återgå. Har gäldenären inom samma
tid överlämnat medel till personalstiftelse,
skola även dessa medel
återgå till konkursboet.

29 § fjärde stycket30

Vad i första stycket stadgas äger
motsvarande tillämpning i fråga om
överlämnande av medel till pensionsstiftelse.

Föreslagen lydelse

33 §

Betalning av lön, arvode eller pension
till gäldenären närstående, som
skett senare än sex månader före
fristdagen och som uppenbart översteg
vad som kunde anses skäligt
med hänsyn till gjord arbetsinsats,
verksamhetens lönsamhet och omständigheterna
i övrigt, går åter till
belopp motsvarande överskottet.
Har betalningen skett dessförinnan
men senare än två år)före}fris t dagen,
går den åter i motsvarande mån, om
det icke visas att gäldenären varken
var eller genom betalningen blev insolvent.

34 §

Överföring av medel till pensionsstiftelse,
som skett senare än sex månader
före fristdagen och som medfört
att stiftelsen fått överskott på
kapitalet, går åter till belopp motsvarande
överskottet. Har överföringen
skett dessförinnan men senare
än ett år eller, när åtgärden väsentligen
gynnat gäldenären eller honom
närstående, två år före fristdagen,
går den åter i motsvarande
mån, om det icke visas att gäldenären
varken var eller genom åtgärden
blev insolvent.

Överföring till pensionsstiftelse i
annat fall än som sägs i första stycket
går åter, om överföringen skett
senare än tre månader före fristdagen.
Har överföringen väsentligen
gynnat gäldenären eller honom närstående,
går den också åter, om åtgärden
skett dessförinnan men senare
än två år före fristdagen och det
icke visas att gäldenären varken var
eller genom åtgärden blev insolvent.

Överföring av medel till personalstiftelse
går åter, om överföringen
skett senare än sex månader före
fristdagen. Har överföringen skett
dessförinnan men senare än ett år

s* Senaste lydelse 1967:533.

30 Senaste lydelse av 29 § 1973: 1132.

LU 1975:12

Nuvarande lydelse

29 § första stycket
Har gäldenären inom sextio dagar
innan konkursansökningen gjordes
eller under tiden därefter till dess
beslutet om egendomsavträde meddelades
betalt gäld, som icke var
förfallen, då betalningen erlades, eller
betalt gäld annorledes än med
penningar eller andra med hänsyn
till hans och borgenärens yrke vanliga
betalningsmedel eller lämnat
pant för gäld, vid vars tillkomst sådan
säkerhet ej betingats, gånge den
betalning eller pantsättning på talan
av konkursboet åter.

Föreslagen lydelse

eller, när åtgärden väsentligen gynnat
gäldenären eller honom närstående,
två år före fristdagen, går
den åter, om det icke visas att gäldenären
varken var eller genom åtgärden
blev insolvent.

Om rätt att i särskilda fall återkräva
försäkringspremier m. m. finnas
bestämmelser i 117 § lagen
(1927:77) om försäkringsavtal.

35 §

Betalning av skuld, som skett senare
än tre månader före fristdagen
och som gjorts med annat än sedvanliga
betalningsmedel, i förtid eller
med belopp som avsevärt försämrat
gäldenärens ekonomiska
ställning, går åter, om den ej med
hänsyn till omständigheterna ändå
kan anses som ordinär. Har betalningen
skett till närstående dessförinnan
men senare än två år före fristdagen,
gården åter, om det icke visas
att gäldenären varken var eller genom
åtgärden blev insolvent.

29 § tredje stycke
Vad sålunda föreskrivits äge icke
tillämpning, där borgenären visar,
att han, då han mottog betalningen
eller panten eller sökte inteckningen,
saknade skälig anledning att antaga,
att gäldenären ville gynna honom
framför övriga borgenärer;
dock vare sådan bevisning utan verkan,
om borgenären, då han mottog
betalningen eller panten eller sökte
inteckningen, hade skälig anledning
till antagande, att gäldenären varpå
obestånd, eller kännedom om
konkursansökningen.

Vad som i första stycket sägs om
återvinning av betalning äger motsvarande
tillämpning när kvittning
skett, om borgenären enligt 121 § ej
varit berättigad att kvitta i konkursen.

LU 1975:12

Nuvarande lydelse
36 §

Har gäldenären erlagt betalning
för växel, vare den, som mottagit
betalningen, icke på grund av vad i
30 eller 33 § stadgas om återgång av
betalning av förfallen gäld skyldig
återbära vad han mottagit, där han
efter växellag ej kunnat vägra att
mottaga betalningen utan att förlora
växelrätt mot någon växelgäldenär.
Vad gäldenären erlagt vare dock
den, som vid återgångstalan för
bristande betalning skolat efter växellag
i sista hand ansvara för växelns
betalning, eller, om växeln tillkommit
för annans räkning, denne
pliktig att till konkursboet återbära,
så framt han utlämnat eller låtit utlämna
växeln under sådana omständigheter,
att, därest betalning
för växeln då till honom av gäldenären
erlagts, betalningen skolat jämlikt
föreskrift i 30 eller 33 § om återgång
av betalning av förfallen gäld
på talan av konkursboet återgå.

Vad ovan i denna paragraf är
stadgat i fråga om växel skall äga
motsvarande tillämpning å check.

Föreslagen lydelse
36 §

Betalning för växel eller check går
i fall som avses i 35 § åter endast i
den mån den som mottog betalningen
kunnat vägra att göra det utan att
förlora växel- eller checkrätt mot
annan hos vilken han kunde erhålla
täckning.

Är återvinning av betalning utesluten
till följd av vad i första stycket
sägs, är den som, om betalning uteblivit,
skolat bära den slutliga förlusten
skyldig att utge ersättning
under samma förutsättningar som
gällt för återvinning, om betalningen
skett till honom som borgenär.

30 §

Har gäldenären inom trettio dagar
innan konkursansökningen gjordes
v eller under tiden därefter till dess
beslutet om egendomsavsträde meddelades
betalt förfallen gäld eller
lämnat pant för gäld, vid vars tillkomst
sådan säkerhet betingats men
ej överlämnats, och hade borgenären,
då han mottog betalningen eller
panten, skälig anledning till antagande,
att gäldenären var på obestånd,
eller kännedom om konkursansökningen,
gånge den betalning
eller pantsättning på talan av konkursboet
åter.

LU 1975:12

Nuvarande lydelse

(Jfr 29 och 30 §§ ovan.)

31 §"

Härinom trettio dagar innan konkursansökningen
gjordes eller under
tiden därefter till dess beslutet
om egendomsavträde meddelades
egendom tagits i mät för borgenärs
fordran, skall den förmånsrätt eller
betalning som vunnits genom utmätningen
på talan av konkursboet gå
åter. Har borgenär ej fått betalning
när den rätt som vunnits genom utmätningen
skall gå åter, behöver
särskild talan dock ej väckas.

32 §

Har gäldenären inom sextio dagar
innan konkursansökningen gjordes
eller under tiden därefter till dess
beslutet om egendomsavträde meddelades
annorledes än i 28 och 29 §§
sägs ingått avtal till skada för borgenärerna
och hade den, med vilken

Föreslagen lydelse

37 §

Säkerhet som gäldenären överlämnat
senare än tre månader före
fristdagen går åter, om den ej var
betingad vid skuldens tillkomst eller
ej överlämnats utan dröjsmål efter
skuldens tillkomst. Har säkerheten
överlämnats till gäldenären närstående
dessförinnan men senare än två
år före fristdagen, går den åter under
angivna förutsättningar, om det icke
visas att gäldenären varken var eller
genom åtgärden blev insolvent.

Med överlämnande av säkerhet
jämställes annan åtgärd av gäldenären
eller borgenären som är avsedd
att trygga borgenärens rätt.

När säkerheten förutsätter inskrivning,
skall dröjsmål som sägs i
första stycket anses föreligga, om
ansökan gjorts senare än på den inskrivningsdag
som inträffar näst efter
två veckor från skuldens tillkomst.

38 §

Förmånsrätt eller betalning som
borgenär vunnit genom utmätning
går åter, om egendomen tagits i mät
senare än tre månader före fristdagen.
Har utmätningen skett till
förmån för gäldenären närstående,
går förmånsrätten eller betalningen
också åter, om egendomen tagits i
mät dessförinnan men senare än två
år före fristdagen och det icke visas
att gäldenären varken var eller genom
åtgärden blev insolvent.

Senaste lydelse 1971:498.

LU 1975:12
Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

avtalet ingicks, skälig anledning till
antagande, att gäldenären var på
obestånd, eller kännedom om konkursansökningen,
gånge det avtal på
talan av konkursboet åter, utan så
är att den, med vilken avtalet ingicks,
visar, att han varken insåg
eller borde hava insett, att avtalet
skulle lända borgenärerna till
förfång.

Därå fast egendom, som gäldenären
avhänt sig, lagfart sökts under
tid, som i första stycket sägs, skall
vad där stadgas äga tillämpning,
ändå att avtalet skett tidigare.

37 §

första och andra styckena3*

Finnes egendom, som skall återställas,
ej i behåll eller kan borgenär
i fall, som avses i 29 §, ej tillhandahålla
handling, på grund varav inteckning
sökts, vare konkursboet berättigat
till ersättning för därigenom
uppkommen skada.

Har den, med vilken gäldenären
ingått avtal, lämnat vederlag för
egendom, som han erhållit genom
avtalet, äge han, där konkursboet
återvinner egendomen, av boet återfå
vad han utgivit. Vad sålunda är
stadgat gälle dock ej, där vederlaget
icke kommit boet till godo samt den,
med vilken avtalet ingicks, hade
kännedom om att gäldenärens avsikt
var att undanhålla borgenärerna
vederlaget. Går bodelning åter,
svare konkursboet andra maken eller
hans arvingar för återbäring av
den egendom, som gäldenären vid
bodelningen bekommit. Finnes
egendom, som enligt vad ovan sagts
skall av konkursboet återbäras, ej i
behåll, skall ersättning utgå efter
egendomens värde.

39§

Vid återvinning skall. egendom
som gäldenären utgivit återbäras till
konkursboet.

Den som lämnat gäldenären vederlag
för egendom som sägs i första
stycket äger återfå vad han utgivit.
Detta gäller dock ej vederlag som
icke kommit boet till godo, om den
som lämnade vederlaget hade eller
borde ha haft kännedom om att gäldenärens
avsikt var att undanhålla
borgenärerna detsamma.

Finnes egendom som enligt första
eller andra stycket skall återbäras ej
i behåll, skall ersättning för dess
värde utgå. Är återbäring av viss
egendom förenad med särskild olägenhet
för den förpliktade, kan det
medges honom att utge ersättning i
egendomens ställe.

" Senaste lydelse av 37 § 1946:809.

LU 1975:12

Nuvarande lydelse
37 §

fjärde och femte styckena
Då betalning återgår, äge borgenären
göra sin fordran gällande i
konkursen. Samma lag vare, då bodelning
återgår, vid vilken egendom
frångått gäldenären mot det att
fordran ä honom utlagts å hans lott.

Återvinnes frångäldenärens make
egendom, som denne erhållit i gåva,
eller går bodelning emellan gäldenären
och hans make eller dennes arvingar
åter och har maken eller arvingarna
i följd av vad som stadgas i
8 kap. 5 § eller 13 kap. 14 § giftermålsbalken,
innan stämning om
återvinning delgavs, infriat någon
gäldenärens skuld, vare konkursboet
skyldigt återgälda maken eller
arvingarna vad sålunda guldits jämte
ränta.

37 §
tredje stycket
Närä någondera sidan återbäring
sker, skall ock utgivas ränta eller
avkomst, som under tiden fallit. Då
vid återgång av gåva eller bodelning
egendom av gåvotagare eller gäldenärens
make eller dennes arvingar
återbäres, varde, där den återbäringsskyldige
ej visas hava haft skälig
anledning till antagande, att gäldenären
var på obestånd, eller kännedom
om konkursansökningen och
ej heller 34 § är tillämplig, all å egendomen
gjord nödig och nyttig kostnad
ersatt. Återbäres eljest egendom
av annan än konkursboet, njute denne
ersättning allenast för nödig kostnad.
För nödig och nyttig kostnad å
egendom, som av konkursboet återbäres,
vare konkursboet berättigat
till ersättning.

29 § andra stycket
Om borgenär under ovan angiven
tid sökt inteckning av skuldebrev för
fordran, vid vars tillkomst sådan säkerhet
ej betingats, är borgenären
pliktig att på talan av konkursboet
antingen återställa inteckningshandlingen
till boet eller också till -

Föreslagen lydelse

39 a §

Den som är skyldig att återbära
egendom skall även utge den avkastning
som belöper på tiden efter
delgivning av stämning i målet. Den
som skall återbära egendom vid
återvinning enligt 30 § kan dock förklaras
skyldig att utge den avkastning
han uppburit sedan han mottog
egendomen.

Den som nedlagt nödvändig eller
nyttig kostnad på egendom som
återbäres har rätt till ersättning därför,
om ej särskilda skäl föreligga
däremot.

Återvinnes säkerhet som grundas
på inteckning, skall inteckningshandlingen
återställas eller, om den
behövs som bevis förfordringen, tillhandahållas
för utbyte eller dödning
av inteckningen. Kan det ej ske, skall
ersättning utgå.

LU 1975:12

Nuvarande lydelse

handahålla inteckningshandling angående
luftfartyg för utbyte enligt
vad som är föreskrivet därom samt
handling, på grund varav företagsinteckning
sökts, för inteckningens
dödande.

38 §

Har egendom, vartill konkursbo
enligt vad ovan är stadgat har återvinningsrätt,
överlåtits till annan,
äge konkursboet jämväl mot honom
den rätt, där han ej var i god tro, då
han åtkom egendomen.

Föreslagen lydelse

39 b §

Har tredje man ställt egendom
som säkerhet för förpliktelse av gäldenären
och, sedan gäldenären fullgjort
förpliktelsen, återfått säkerheten,
är den som återställt säkerheten
ej skyldig att vid återvinning återbära
mer än som överstiger säkerhetens
värde, om han ej kan återfå
denna och ej heller, när han återställde
säkerheten, kände till eller
bort känna till gäldenärens insolvens.

Tredje man är skyldig att till borgenären
eller, om konkursboet begär
det, direkt till konkursboet ånyo utge
säkerheten eller ersätta dess värde
under samma förutsättningar som
skolat gälla för återvinning av fullgörelsen,
om den i stället skett till
honom.

Första och andra styckena äga
motsvarande tillämpning, när tredje
man ingått borgen för gäldenärens
förpliktelse och gäldenären fullgjort
förpliktelsen.

40 §

Skyldighet för annan än konkursbo
att enligt 39, 39 a eller 39 b § utge
egendom eller ersättning, återställa
eller tillhandahålla inteckningshandling
eller ånyo ställa säkerhet
eller borgen kan jämkas, om synnerliga
skäl föreligga.

40 a §

Har egendom, som enligt vad förut
är sagt kan återvinnas, överlåtits
till annan, har konkursboet samma
rätt till återvinning mot denne, om
han kände till eller bort känna till de
omständigheter som grunda denna
rätt.

LU 1975:12

Nuvarande lydelse
39 §*'

Den återvinningsrätt, sorn enligt
vad ovan är stadgat tillkommer konkursbo,
må göras gällande ej mindre
av förvaltaren än även av borgenär,
som bevakat fordran i konkursen;
dock att borgenär, som vill anställa
återvinningstalan, skall, före talans
anhängiggörande, därom underrätta
förvaltaren vid påföljd, att hans
talan eljest ej upptages till prövning.

Återvinningstalan enligt 28-33
och 36 §§ skall anhängiggöras genom
stämning inom sex månader
från första borgenärssammanträdet;
härå fast egendom, som gäldenären
avhänt sig, lagfart ej blivit
sökt före nämnda sammanträde eller
har, då fråga är om återgång av
bodelning, bodelningshandlingen ej
därförinnan ingivits till rätten, skall
klandertiden räknas från den dag
lagfarten söktes eller bodelningshandlingen
ingavs.

Är talan anställd av borgenär,
svare han själv för rättegångskostnaden
; dock vare han berättigad
att av boet erhålla ersättning för
sagda kostnad, i den mån den täckes
av vad genom rättegången kommit
boet tillgodo.

Föreslagen lydelse
40 b §

Återvinning påkallas av förvaltaren
genom väckande av talan vid
allmän domstol, genom anmärkning
mot bevakning eller genom invändning
mot annat yrkande som framställes
mot konkursboet. Om förvaltaren
icke vill påkalla återvinning
och ej heller ingår förlikning i saken,
får borgenär som bevakat fordran i
konkursen påkalla återvinning genom
väckande av talan vid allmän
domstol. För återgång av förmånsrätt
som vunnits genom utmätning
är särskild åtgärd ej behövlig.

Talan vid allmän domstol väckes
inom ett år från fristdagen. Dock får
talan väckas inom tre månader från
det att anledning därtill blev känd
för konkursboet. Har gäldenären
avhänt sig fast egendom eller är fråga
om återgång av bodelning, kan
talan även väckas inom tre månader
från den dag då lagfart söktes eller
bodelningshandlingen ingavs till
rätten.

Borgenär som för talan svarar för
rättegångskostnaden men har rätt
att få ersättning därför av boet, i den
mån kostnaden täckes av vad som
kommit boet till godo genom rättegången.

:,:l Senaste lydelse 1946:809.

LU 1975:12

Nuvarande lydelse
40 §

Bevakar den, mot vilken talan enligt
39 § är anställd, i följd därav
fordran i konkursen och är den talan
ej så tidigt väckt, att han kunnat
bevaka fordringen inom den för bevakning
av fordringar utsatta tid,
vare han berättigad att på vad han
till konkursboet skall återbära avräkna
så mycket, som på fordringen
bort belöpa, om den blivit bevakad
inom sagda tid.

3 kap.

Om avträdd egendoms förvaltning
54 §

Den enligt 43 § utsedde förvaltaren
skall så snart ske kan ej mindre
omhändertaga gäldenärens bo med
de böcker och andra handlingar,
som röra boet, samt, där gäldenären
är köpman, i hans handelsböcker å
lämpligt ställe göra anteckning om
dagen för omhändertagandet, än
även förrätta uppteckning av tillgångar
och skulder i boet med uppgift
å varje borgenärs namn, boningsort
och postadress, så ock å nämnda
böcker och handlingar. Där så
befinnes nödigt, må förvaltaren för
bouppteckningsförrättningen anlita
sakkunnigt biträde. I bouppteckningen
skola tillgångarna
upptagas till de värden, som de efter
noggrann uppskattning prövas äga.
Vid bouppteckningsförrättningen
skall gäldenären vara tillstädes och
under edsförpliktelse redligen uppgiva
boet. Har av gäldenären under
edsförpliktelse underskriven
bouppteckning förut ingivits till
konkursdomaren och finner förvaltaren
densamma tillförlitlig, vare
upprättande av ny bouppteckning ej
av nöden.

Då bouppteckning upprättas av
förvaltaren, skall ett exemplar därav
tillställas konkursdomaren inom

Föreslagen lydelse
40c §

Den som med anledning av återvinning
får fordran i konkursen är,
även om han ej bevakar fordringen,
berättigad att vid återbäring till boet
avräkna vad som bort tillkomma
honom såsom utdelning, om bevakning
hade skett i rätt tid, och i
övrigt vid senare utdelning utfå vad
som skolat belöpa på fordringen, om
den hade bevakats.

3 kap.

Förvaltning av egendom som ingår i
konkurs

54 §

Den enligt 43 § utsedde förvaltaren
skall så snart ske kan ej mindre
omhändertaga gäldenärens bo med
de böcker och andra handlingar,
som röra boet, samt, där gäldenären
är eller under det senaste året före
konkursansökningen varit bokföringsskyldig,
i hans handelsböcker å
lämpligt ställe göra anteckning om
dagen för omhändertagandet, än
även förrätta uppteckning av tillgångar
och skulder i boet med uppgift
å varje borgenärs namn, boningsort
och postadress, så ock å
nämnda böcker och handlingar. Där
så befinnes nödigt, må förvaltaren
för bouppteckningsförrättningen
anlita sakkunnigt biträde. I bouppteckningen
skola tillgångarna upptagas
till de värden, som de efter
noggrann uppskattning prövas äga.
Vid bouppteckningsförrättningen
skall gäldenären vara tillstädes och
under edsförpliktelse redligen uppgiva
boet. Har av gäldenären under
edsförpliktelse underskriven bouppteckning
förut ingivits till konkursdomaren
och finner förvaltaren
densamma tillförlitlig, vare upprättande
av ny bouppteckning ej av
nöden.

Då bouppteckning upprättas av
förvaltaren, skall ett exemplar därav
tillställas konkursdomaren inom

LU 1975:12

Nuvarande lydelse

en vecka från det beslutet om egendomsavträde
meddelades. Möter i
något fall hinder härför, åligge förvaltaren
att inom nämnda tid tillställa
konkursdomaren förteckning
å borgenärerna, upptagande varje
borgenärs namn, boningsort och
postadress, samt att därefter så
snart ske kan inkomma med bouppteckningen.
Godkänner förvaltaren
till konkursdomaren förut ingiven
bouppteckning, gore anmälan därom
inom tid, som nyss sagts.

55 §

Förvaltaren skall under rättens
ombudsmans inseende så snart ske
kan upprätta skriftlig berättelse om
boets tillstånd, så ock om orsakerna
till gäldenärens obestånd, så vitt de
kunnat utrönas. I berättelsen skall
upptagas en översikt över tillgångar
och gäld av olika slag ävensom särskilt
anmärkas, huruvida skälig anledning
förefinnes till antagande, att
gäldenären gjort sig skyldig till
brottsligt förhållande mot sina borgenärer.
Förefinnes anledning till
antagande, som nyss sagts, skall
grunden därför angivas. Är gäldenären
köpman, varde i berättelsen
tillika anmärkt, vilka handelsböcker
han hållit och huru de blivit förda;
och skall i sådant fall vid berättelsen
fogas den av gäldenären senast uppgjorda
balansräkningen. Berättelsen
skall underskrivas av förvaltaren.

Föreslagen lydelse

en vecka från det beslutet om konkurs
meddelades. Möter i något fall
hinder härför, åligge förvaltaren att
inom nämnda tid tillställa konkursdomaren
förteckning å borgenärerna,
upptagande varje borgenärs
namn, boningsort och postadress
samt att därefter så snart ske kan
inkomma med bouppteckningen.
Godkänner förvaltaren till konkursdomaren
förut ingiven bouppteckning,
gore anmälan därom inom tid,
som nyss sagts.

55 §

Förvaltaren skall under rättens
ombudsmans inseende så snart ske
kan upprätta skriftlig berättelse om
boets tillstånd, så ock om orsakerna
till gäldenärens obestånd, så vitt de
kunnat utrönas. I berättelsen skall
upptagas en översikt över tillgångar
och gäld av olika slag ävensom särskilt
anmärkas, huruvida skälig anledning
förefinnes till antagande, att
gäldenären gjort sig skyldig till
brottsligt förhållande mot sina borgenärer.
Förefinnes anledning till
antagande, som nyss sagts, skall
grunden därför angivas. Om gäldenären
är eller under det senaste året
före konkursansökningen varit bokföringsskyldig,
varde i berättelsen
tillika anmärkt, vilka handelsböcker
han hållit och huru de blivit förda;
och skall i sådant fall vid berättelsen
fogas den av gäldenären senast uppgjorda
balansräkningen. Berättelsen
skall underskrivas av förvaltaren.

Avskrift av berättelsen med den balansräkning, som må vara därvid
fogad, skall av förvaltaren utan dröjsmål tillställas konkursdomaren ävensom
hållas tillgänglig för borgenärer, som vilja taga del av densamma; och
äge varje borgenär, som det begär, att mot ersättning för kostnaden få
avskrift av berättelsen sig tillsänd.

97 §M 97 §

Gäldenär äger av konkursboet få ut egendom som enligt 65 § utsökningslagen
undantages från utmätning.

54 Senaste lydelse 1968:625.

3 Riksdagen 1975. 8 sami. Nr 12

LU 1975:12

Nuvarande lydelse

I stället för 65 § 1 mom. öutsökningslagen
skall dock gälla att, om
annan utväg till försörjning saknas,
nödigt underhåll får utgå av konkursboet
till gäldenären och hans
familj eller annan underhållsberättigad
under en månad från den
dag, då beslutet om egendomsavträde
meddelades, eller, om synnerliga
skäl äro, under längre tid.

Föreslagen lydelse

I stället för 65 § 1 mom. 7utsökningslagen
skall dock gälla att, om
annan utväg till försörjning saknas,
nödigt underhåll får utgå av konkursboet
till gäldenären och hans
familj eller annan underhållsberättigad
under en månad från den
dag, då beslutet om konkurs meddelades,
eller, om synnerliga skäl äro,
under längre tid.

I dödsbos konkurs tillkommer förmån som avses j första stycket den
dödes efterlevande familj. I stället för andra stycket gäller 18 kap. 5 § andra
stycket ärvdabalken.

100 §35 100 §

I konkurs må ej andra fordringar I konkurs får endast fordran som
göras gällande än de, som uppkom- uppkommit innan konkursbeslutet

mit innan beslutet om egendomsav- meddelades göras gällande, om ej

träde meddelades. annat följer av 21 § eller annan be stämmelse.

Fordran må i konkurs göras gällande, ändå att den är beroende av villkor
eller ej förfallen till betalning.

Pensionsfordran må icke göras gällande till den del den gäldas av pensionsstiftelse.

100 a §36
I aktiebolags konkurs må person,
som avses i 32 a §, icke göra gällande
fordran på lön eller arvode för
tiden efter det beslut om egendomsavträde
meddelades, ej heller förtiden
dessförinnan i vidare mån än
hans arbete må anses hava länt till
nytta för bolaget och i intet fall för
längre tid tillbaka än ett år innan
konkursansökningen gjordes.

100 a §

Den som enligt 29a § skall anses
som närstående till gäldenären får i
konkurs icke göra gällande fordran
på lön, arvode eller pension i vidare
mån än som kan anses skäligt med
hänsyn till gjord arbetsinsats, verksamhetens
lönsamhet och omständigheterna
i övrigt och i intet fall för
längre tid tillbaka än ett år innan
konkursansökningen gjordes.

103 §37 103 §

Efter bevakningstidens utgång bestämme konkursdomaren utan dröjsmål
efter samråd med rättens ombudsman och förvaltaren ej mindre viss tid,
inom vilken anmärkningar må framställas mot de bevakade fordringarna,
och ställe, varest de till ombudsmannen överlämnade bevakningshandlingarna
skola hållas tillgängliga för granskning, än även tid och ställe för det
borgenärssammanträde, som enligt 108 § skall hållas inför ombudsmannen,
därest anmärkningar framställas.

Anmärkningstiden skall bestämmas till minst två, högst fyra veckor från

35 Senaste lydelse 1967: 533.

“ Senaste lydelse 1944: 707.

37 Senaste lydelse 1957:97.

LU 1975:12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

bevakningstidens utgång; dock må konkursdomaren, där det prövas oundgängligen
nödigt, fastställa längre anmärkningstid än nu sagts. Det i 108 §
omförmälda sammanträde må icke hållas tidigare än tvåeller senare än fyra
veckor från utgången av anmärkningstiden.

Konkursdomaren bestämme ock viss dag inom fjorton dagar från nyssnämnda
sammanträde, å vilken, därest förlikningej träffas, målet angående
de tvistiga fordringarna skall vid rätten förekomma. Där det i särskilt fall
befinnes nödvändigt, må målet utsättas till senare tidpunkt.

Konkursdomaren late ofördröjligen
om vad sålunda bestämts med
posten översända meddelande till
gäldenären och varje borgenär, som
bevakat fordran i konkursen och
vars adress är känd, ävensom särskilt
underrätta ombudsmannen och
förvaltaren.

Finner konkursdomaren, sedan
jämlikt 54 § upprättad bouppteckning
eller förteckning eller
anmälan, som i andra stycket av
samma paragraf sägs, kommit honom
till handa, att de avgöranden,
som avses i första och tredje styckena
av denna paragraf, lämpligen
kunna träffas innan de i 20 § omförmälda
kallelsebreven utsändas, utgöre
vad ovan stadgas ej hinder därför.
I sådant fall skall i nämnda
kallelsebrev ävensom iden underrättelse,
som jämlikt 20 § skall tillställas
gäldenären, intagas meddelande
om vad sålunda bestämts samt meddelanden
därom efter bevakningstidens
utgång översändas allenast
till sådan i fjärde stycket av denna
paragraf avsedd borgenär, som icke
erhållit kallelsebrev enligt 20 §, varjämte
ombudsmannen och förvaltaren
skola särskilt underrättas.

De avgöranden som avses i första
och tredje styckena få träffas före
utgången av bevakningstiden, om
det lämpligen kan ske.

121

Borgenär, som förvärvat sin fordran
hos gäldenären innan beslutet
om egendomsavträde meddelades,
åge begagna fordringen till kvittning
mot skuld, för vilken han vid nämnda
tid häftade hos gäldenären; och
vare för tillgodonjutande av sådan
rätt ej nödigt, att fordringen bevakas
i konkursen. Sökes hans skuld för
konkursboet ut, åligge honom, där
han vill njuta kvittningsrätt, att, om
i målet så yrkas, beediga fordringen,
såsom i 116 § är stadgat.

121 §

Fordran hos gäldenären som får
göras gällande i konkursen kan av
borgenären användas till kvittning
mot fordran som gäldenären hade
mot honom när konkursbeslutet
meddelades. Detta gäller dock ej,
om kvittning var utesluten utom
konkurs på grund av fordringarnas
beskaffenhet.

:l" Senaste lydelse 1970:848.

LU 1975:12

Nuvarande lydelse

Är fordran beroende av sådant
villkor, att borgenären icke äger utbekomma
fordringsbeloppet, sä
vida ej viss omständighet inträffar,
gälle i fråga om borgenärens rätt till
kvittning ifall, då förutsättningarna
därför i övrigt föreligga enligt vad i
första stycket sägs, att borgenären
har att fullgöra sin förbindelse men
äger återbekomma ett belopp, motsvarande
vad han erlagt, i den mån
det ej överstiger vad han har att
fordra, så framt han, innan kungörelse
om framläggande av förslag
till slututdelning utfärdas, visar, att
villkoret uppfyllts; dock att, där
fordringen avser ersättning, varom
i 136 § andra stycket förmäles, det
borgenären tillkommande beloppet
skall vid slututdelningsförslagets
upprättande avsättas för att, därest
villkoret sedermera skulle uppfyllas,
till borgenären återbäras.

Den, som inom sextio dagar innan
konkursansökningen gjordes eller
därefter förvärvat fordran hos gäldenären
efter avtal med annan än
denne, äge, där han vid tiden för
avtalet häftade i skuld hos gäldenären
och tillika hade skälig anledning
till antagande, att gäldenären varpå
obestånd, eller kännedom om konkursansökningen,
ej den rätt, varom
ovan i denna paragraf är stadgat.
Sådan rätt tillkomme ej heller borgenär,
som efter det han erhållit sin
fordran under nu nämnda tid satt sig
i skuld hos gäldenären och därvid
hade skälig anledning till antagande,
att gäldenären var på obestånd,
eller kännedom om konkursansökningen.

Har konkurs föregåtts av förord-'
nande av god man enligt ackordslagen
(1970:847) och har konkursansökningen
gjorts inom tre veckor
från det att verkan av godmansförordnandet
förföll eller, när förhandling
om offentligt ackord följt, ackordsfrågan
avgjordes, vare borge -

Föreslagen lydelse

Är fordran beroende av sådant
villkor att borgenären icke äger utfå
fordringsbeloppet om ej viss omständighet
inträffar, skall borgenären
fullgöra sin förpliktelse, oaktat
han annars ägt kvitta. Om han, innan
kungörelse om slututdelning utfärdas,
visar att villkoret uppfyllts,
äger han emellertid återfå motsvarande
belopp, i den mån det ej
överstiger vad han har att fordra.
Finnes anledning antaga att villkoret
kommer att uppfyllas senare,
skall för borgenären beräknat belopp
avsättas vid slututdelningsförslagets
upprättande.

Fordran mot gäldenären som förvärvats
genom överlåtelse från tredje
man senare än tre månader före
den i 29 § angivna fristdagen får ej
användas till kvittning mot fordran
som gäldenären hade när borgenären
förvärvade sin fordran. Detsamma
gäller, om fordran mot gäldenären
förvärvats tidigare genom sådant
fång och borgenären då hade
skälig anledning antaga att gäldenären
var insolvent.

Borgenär, som satt sig i skuld till
gäldenären under sådana omständigheter
att det är att jämställa
med betalning med annat än sedvanliga
betalningsmedel, får ej kvitta, i
den mån sådan betalning hade kunnat
bliva föremål för återvinning.

LU 1975:12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

när icke berättigad att till kvittning
mot skuld, vari han häftar hos gäldenären,
använda fordran, för vilken
han enligt ackordslagen icke ägt
kvittningsrätt, därest ackord kommit
till stånd.

133§

Har i fall, då någon av flere för
betalningen av en fordran en för alla
och alla fären ansvariga gäldenärer
eller löftesmän kommit i konkurs,
borgenären av annan av dem erhållit
avbetalning genom utdelning eller
ackord i konkurs eller genom ackord
i ackordsförhandling utan konkurs
eller har i sagda fall annan av de
ansvariga efter det beslutet om egendomsavträde
meddelades gjort avbetalning
å fordringen, äge ändock
borgenären i förstnämnda konkurs
bevaka och njuta utdelning för samma
fordringsbelopp, som han, därest
avbetalningen ej skett, ägt göra
gällande i konkursen; dock må han
ej uppbära mer än mot hans fordran
svarar. Erhåller borgenären genom
utdelning i särskilda konkurser sammanlagt
mer än han har att fordra,
gånge överskottet till de konkursmassor,
från vilka större utdelning

121 a §

Fordran på ersättning vilken tillkommer
borgensman eller annan
med anledning av förpliktelse som
han infriat (regressfordran) anses
vid tillämpning av 121 § ha förvärvats
när hans förpliktelse grundades.

För rätt att kvitta kräves ej, att
fordringen bevakas i konkursen. När
kvittning ej får ske, äger borgenären
likväl på sin skuld avräkna vad som
bort tillkomma honom som utdelning
i konkursen, om hans fordran
hade bevakats i rätt tid.

Överlåter boet fordran så att borgenär
därigenom förlorar rätt till
kvittning, skall boet gottgöra borgenären
därför.

133 §

Ha flera utfäst eller eljest
ådragit sig solidariskt betalningsansvar
och är skulden delvis betald,
skall utdelning för borgenärens återstående
fordran i sådan gäldenärs
konkurs beräknas på fordringens belopp
utan avdrag för avbetalning
som medgäldenär gjort, om avbetalningen
skett genom ackord, konkurs
eller annan fördelning av insolvent
medgäldenärs bo eller om den skett
senare än tre månader före den i 29 §
angivna fristdagen. Detsamma
gäller vid avbetalning i annat fall av
medgäldenär, i den mån avbetalningen
medfört rätt för denne att
söka tillbaka beloppet av konkursgäldenären
(regressrätt).

Har konkursgäldenären infriat
medgäldenärs regressfordran och

LU 1975:12

Nuvarande lydelse

fallit än som med hänsyn till gäldenärernas
eller löftesmännens inbördes
ansvarighet bör därifrån utgå.

Huru utdelning för fordran hos
handelsbolag må njutas i bolagsmans
konkurs, därom skils i lagen
den 28 juni 1895 om handelsbolag
och enkla bolag.

135 §

Har i fall, då någon av flere för
betalningen av en fordran en för alla
och alla för en ansvariga gäldenärer
eller löftesmän kommit i konkurs,
fordringen bevakats av, förutom
borgenären, någon av dem, som äro
jämte konkursgäldenären ansvariga
för betalningen, skall utdelning för
de bevakande gemensamt beräknas,
och tage därav först borgenären vad
till full betalning av hans fordran
åtgår; vad sedan återstår tillfälle
den, som jämte borgenären bevakat,
i den mån han genom avbetalning
erhållit fordran på ersättning hos
konkursgäldenären.

Föreslagen lydelse

äger återvinning därav ej rum, skall
dock avdrag ske.

Om utdelningen överstiger borgenärens
fordran, fördelas överskottet
enligt vad som följer av gäldenärernas
inbördes ansvarighet för fordringen.

Hur utdelning för fordran hos
handelsbolag beräknas i bolagsmans
konkurs är föreskrivet i 19 §
lagen (1895:64) om handelsbolag
och enkla bolag.

134 §

När avbetalning skett på fordran
för vilken flera äro solidariskt ansvariga
och utdelning till borgenären
enligt 133 § skall beräknas på högre
belopp än den kvarstående fordringen,
skall utdelning beräknas gemensamt
för borgenären och medgäldenär
som har regressfordran. Borgenären
har företräde till betalning
framför medgäldenären. Ha flera
medgäldenärer rätt till betalning av
det som återstår sedan borgenären
fått sitt, fördelas överskottet mellan
dem enligt den grund som anges i 133
§ tredje stycket.

Första stycket gäller i tillämpliga
delar även när medgäldenär gör
gällande regressfordran med anledning
av vad han framdeles kan komma
att betala utöver vad som bör
belöpa på honom.

134 a §

Om borgenär lyfter utdelning i fall
då konkursgäldenären ställt säkerhet
i sin egendom för regressfordran
som solidariskt ansvarig medgäldenär
kan få mot honom, minskas
medgäldenärens rätt att begagna sä--kerheten med utdelningens belopp, i
den mån utdelningen beräknats på
belopp som svarar mot säkerhetens
värde.

Första stycket har motsvarande
tillämpning, när konkursgäldenären
har fordran hos medgäldenären som
denne kunnat använda till kvittning.

LU 1975:12

Nuvarande lydelse
134 §

Har i fall, då någon av flere för
betalningen aven fordran en för alla
och alla för en ansvariga gäldenärer
eller löftesmän kommit i konkurs,
annan av dem efter det beslutet om
egendomsavträde meddelades infriat
fordringen hos borgenären, vare
den, som infriat fordringen, berättigad
till utdelning å samma belopp,
som borgenären, därest denne ej fått
betalning, ägt i konkursen bevaka;
dock må han ej uppbära mer än mot
hans fordran svarar.

Föreslagen lydelse

134 b §

Om solidariskt ansvarig medgäldenär
betalt skulden senare än tre
månader före den i 29 § angivna
fristdagen, skall utdelning för regressfordran,
som han därigenom
fått, beräknas på samma belopp
som skolat tillämpas i fråga om utdelning
till borgenären, om skulden
ej betalts. Har annan solidariskt ansvarig
medgäldenär regressfordran
med anledning av tidigare avbetalning,
skall dock utdelningen fördelas
mellan medgäldenärerna enligt den
grund som anges i 133 § tredje
stycket.

134 c §

Om solidariskt ansvarig gäldenär
försatts i konkurs som ej avslutats
innan medgäldenär försättes ikonkurs,
har den förres konkursbo rätt
till andel i överskott enligt 133 tredje
stycket även om regressfordringen ej
bevakats i medgäldenärens konkurs.

136 §

Ar fordran beroende av sådant
villkor, att borgenären icke äger utbekomma
fordringsbeloppet, så
vida ej viss omständighet inträffar,
skall utdelning för fordringen
beräknas i utdelningsförslag, som ej
avser slututdelning i konkursen. Då
slututdelning företages, må utom i
fall, varom förmäles i andra stycket
av denna paragraf, sådan fordran
ej komma i betraktande, med mindre
borgenären innan kungörelse om
framläggande av utdelningsförslaget
utfärdats hos rättens ombudsman
visar, att villkoret uppfyllts;
och skall, dör fordringen enligt vad

135 §

Vad ovan har sagts med avseende
på solidariskt betalningsansvar har
motsvarande tillämpning i fall där
borgenären fått pant eller annan säkerhet
i tredje mans egendom.

136 §

Ar fordran beroende av sådant
villkor, att borgenären icke äger utbekomma
fordringsbeloppet, så
vida ej viss omständighet inträffar,
skall utdelning för fordringen
beräknas i utdelningsförslag, som ej
avser slututdelning i konkursen. Då
slututdelning företages, skall sådan
fordran ej komma i betraktande, om
det saknas anledning antaga att villkoret
kommer att uppfyllas. Om
fordringen enligt vad nu sagts icke
kommer i betraktande, skall vad vid
tidigare utdelning beräknats för
fordringen gå till fördelning emellan
andra borgenärer.

LU 1975:12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

nu sagts icke må komma i betraktande,
vad vid tidigare utdelning må
hava beräknats för fordringen gå till
fördelning emellan andra borgenärer.

Har någon, som är jämte
konkursgäldenären ansvarig för betalningen
av en fordran, i konkursen
bevakat fordran på ersättning för
vad han kan komma att gälda utöver
vad efter förbindelsernas ordning
och beskaffenhet bör på honom belöpa,
skall sistnämnda fordran jämväl
vid slututdelning i konkursen
komma i betraktande; dock att, där
även borgenären bevakat, vad i 135
§ är stadgat om utdelning skall äga
tillämpning.

176 § 176 §

Kallelse till borgenärssammanträde skall utfärdas av rättens ombudsman,
där det ej enligt vad för särskilda fall är stadgat åligger konkursdomaren.

Sådan kallelse skall innehålla uppgift å tid och ställe för sammanträdet
ävensom å de ärenden, som därvid skola förekomma.

Kallelsen skall minst tio dagar före sammanträdet införas en gång i
allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för
offentliggörande av kungörelser om konkursen; dock må för visst fall
bestämmas kortare tid, så framt särskilda omständigheter påkalla sådant.

Om borgenärssammanträdes utlysande skola förvaltaren och gäldenären
samt, där konkursdomaren utfärdar kallelsen, rättens ombudsman särskilt
underrättas.

Angående sättet för utlysande av
första borgenärssammanträdet och
av sammanträde i anledning av anmärkning
mot bevakning är stadgat i
19,20, 103 och lil §§.

185 §3»

Finner konkursdomaren, då beslutom
egendomsavträde meddelas,
anledning till antagande, att gäldenärens
bo icke förslår till bestridande
av konkurskostnaderna, och
ställes ej genast säkerhet för sagda
kostnader, skall vad förut i denna
lag är stadgat om vidtagande av åtgärder
då konkurs uppstått icke äga
tillämpning, utan gälle vad här nedan
föreskrives:

185 §

Finner konkursdomaren, då beslut
om konkurs meddelas, anledning
till antagande, att gäldenärens
bo icke förslår till bestridande av
konkurskostnaderna, och ställes ej
genast säkerhet för sagda kostnader,
skall vad förut i denna lag är
stadgat om vidtagande av åtgärder
då konkurs uppstått icke äga tillämpning,
utan gälle vad här nedan
föreskrives:

“ Senaste lydelse 1970:743.

LU 1975:12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1) Konkursdomaren skall om konkursen genast utfärda kungörelse med
uppgift om dagen, då konkursansökningen ingivits; och varde i kungörelsen
dessutom anmärkt, att anledning finnes till sådant antagande, som ovan
sagts. Kungörelsen skall ofördröjligen anslås i rättens kansli samt genast
eller nästa postdag avsändas för att en gång införas i allmänna tidningarna
ävensom en eller två tidningar inom orten; varjämte konkursdomaren har
att om konkursen genast underrätta allmänna åklagaren i orten samt, om
gäldenären är ämbets- eller tjänsteman, hans närmaste förman.

2) Konkursdomaren skall, där det prövas erforderligt, förordna en god
man att taga vård om gäldenärens bo. Har icke till konkursdomaren ingivits
av gäldenären under edsförpliktelse underskriven förteckning över hans
tillgångar och skulder med uppgift om dels varje borgenärs namn och
postadress, dels i vad mån skuld avser lön eller pension och dels de böcker
och andra handlingar, som röra boet, skall god man alltid förordnas. Det
åligger i sådant fall gode mannen att ofördröjligen upprätta och till konkursdomaren
inkomma med förteckning, som nyss sagts. Vid bouppteckningsförrättningen
skall gäldenären vara tillstädes och under edsförpliktelse
redligen uppgiva boet.

3) Framgår ej av bouppteckning- 3) Framgår ej av bouppteckningen,
att tillgång finnes till bestridande en, att tillgång finnes till bestridande

av konkurskostnaderna, kalle kon- av konkurskostnaderna, kalle konkursdomaren
genast gäldenären att kursdomaren genast gäldenären att

inställa sig för att fästa bouppteck- inställa sig för att fästa bouppteckningens
riktighet med sådan ed, som ningens riktighet med sådan ed, som

i 91 § sägs. Edgången må ej utsättas i 91 § sägs. Edgången må ej utsättas

att äga rum tidigare än en vecka att äga rum tidigare än en vecka

efter det beslutet om egendomsav- efter det beslutet om konkurs med träde

meddelades. Har konkursan- delades. Har konkursansökningen

sökningen gjorts av borgenär, gjorts av borgenär, varde underrät varde

underrättelse om tiden för telse om tiden för edgången med

edgången med posten översänd till posten översänd till honom,

honom.

Edgångsyrkande, varom stadgas i 93 §, må jämväl i fall, varom nu är
fråga, av borgenär framställas.

Vad 4 kap. i övrigt föreskriver i avseende å edgång likasom ock vad i
samma kapitel stadgas om påföljd för gäldenär av tredska att vid bouppteckningsförrättning
vara tillstädes och uppgiva boet skall i fall, som
här avses, äga motsvarande tillämpning.

4) Varder ej genom tillägg vid bouppteckningens beedigande eller eljest
ådagalagt, att tillgång finnes till bestridande av konkurskostnaderna, och
ställes ej heller säkerhet för sagda kostnader, meddele konkursdomaren
beslut om avskrivningav konkursen. Innan gäldenären beedigat bouppteckningen
eller annan fullgjort edgång, som må hava förelagts honom, må
konkursen ej avskrivas, där ej hinder föreligger för edgångs fullgörande
inom skälig tid och konkursdomaren finner anledning saknas till antagande,
att genom edgången tillgång till kostnadernas bestridande skulle yppas.

5) Finnes boet förslå till konkurs- 5) Finnes boet förslå till konkurskostnadernas
bestridande eller kostnadernas bestridande eller

ställes säkerhet för desamma, skall ställes säkerhet för desamma, skall

LU 1975:12

Nuvarande lydelse

konkursdomaren genast utfärda sådan
kungörelse om konkursen, som
omförmäles i 19 §, därvid likväl
skall iakttagas, att de tider, som
enligt sagda paragraf skola räknas
från det beslutet om egendomsavträde
meddelades, i stället skola
räknas från dagen för utfärdandet
av nyssnämnda kungörelse. Om
kungörelsens offentliggörande
gälle vad i 20 § stadgas. Med konkursen
skall jämväl i övrigt så förhållas
som i allmänhet är beträffande
konkurser föreskrivet; dock
att, där bouppteckningsed redan
avlagts, det ej åligger gäldenären
eller annan, som gått eden, att
ånyo fullgöra sådan edgång.

198 §40

Har konkurs i annat fall än som
avses i 26 § upphört utan att till boet
hörande fast egendom eller här i
riket registrerat skepp eller andel i
sådant skepp gått till försäljning,
ankomme på fastighetens eller
skeppets eller skeppsandelens ägare
att därom göra anmälan hos den
myndighet, hos vilken anteckning
om konkursen eller anmälan om
densamma jämlikt 21 § ägt rum;
skolande, när förhållandet styrkes,
anteckning därom göras i fastighetsboken
eller i skeppsregistret.

Föreslagen lydelse

konkursdomaren iakttaga vad som
omförmäles i 19 §, därvid likväl de
tider, som enligt sagda paragraf skola
räknas från det beslutet om konkurs
meddelades, i stället skola räknas
från dagen för utfärdandet av
kungörelse enligt paragrafen. Med
konkursen skall jämväl i övrigt så
förhållas som i allmänhet är beträffande
konkurser föreskrivet; dock
att, där bouppteckningsed redan avlagts,
det ej åligger gäldenären eller
annan, som gått eden, att ånyo fullgöra
sådan edgång.

198 §

Har konkurs i annat fall än som
avses i 26 § upphört utan att till boet
hörande fast egendom eller här i
riket registrerat skepp eller andel i
sådant skepp gått till försäljning,
ankomme på fastighetens eller
skeppets eller skeppsandelens ägare
att därom göra anmälan hos den
myndighet, hos vilken anteckning
om konkursen eller anmälan om
densamma ägt rum; skolande, när
förhållandet styrkes, anteckning
därom göras i fastighetsboken eller i
skeppsregistret.

Vad i första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning beträffande
luftfartyg, som blivit infört i luftfartygsregistret, samt lott i och
intecknade reservdelar till sådant fartyg.

201 §

Är gäldenär, vars egendom avträtts
till konkurs, gift, varde andre
maken kallad till första borgenärssammanträdet.

201 §

Om det, sedan konkursbeslut
meddelats, finnes föreligga synnerliga
skäl att konkursen handlägges på
annan ort, kan konkursdomaren
efter samråd med konkursdomaren
på den andra orten bestämma att
konkursen skall handläggas av
denne.

40 Senaste lydelse 1973: 1132.

LU 1975:12

Nuvarande lydelse
209 §

Konkursdomaren äge, ändå att
han är jävig, meddela de beslut eller
vidtaga de åtgärder, som omförmälas
i 10—14,17och 19§§, 20§första
stycket samt 21 §, så ock utfärda
sådan kallelse, som i 201 § sägs;
finner konkursdomaren, då konkurs
uppstått, anledning till antagande,
att gäldenärens bo icke förslår
till bestridande av konkurskostnaderna,
äge han ock, utan hinder av
jäv, vidtaga de åtgärder, som för
sådant fall föreskrivas i 185 § under
1) och 2). Är konkursdomaren av
jäv hindrad att utse konkursförvaltare
enligt 43 §, skall han uppdraga
åt lämplig person att taga vård
om boet intill dess förvaltare varder
av ojävig domare utsedd.

Det åligger konkursdomaren, där
hovrättens förordnande för särskild
domare erfordras, att utan dröjsmål
anmäla jävet i hovrätten.

Föreslagen lydelse
209 §

Konkursdomaren äge, ändå att
han är jävig, meddela de beslut eller
vidtaga de åtgärder, som omförmälas
i 6 § tredje stycket, 7 och 10 §§,
12 § andra stycket samt 13, 15, 19
och 201 finner konkursdomaren,
då konkurs uppstått, anledning
till antagande, att gäldenärens bo
icke förslår till bestridande av konkurskostnaderna,
äge han ock, utan
hinder av jäv, vidtaga de åtgärder,
som för sådant fall föreskrivas i
185 § under 1) och 2). Är konkursdomaren
av jäv hindrad att utse
konkursförvaltare enligt 43 §, skall
han uppdraga åt lämplig person att
taga vård om boet intill dess förvaltare
varder av ojävig domare
utsedd.

216 §41

Varder konkursansökning, som
gjorts av borgenär, ej bifallen och
befinnes borgenären hava, då han
ingav ansökningen, saknat skälig
anledning till antagande, att gäldenären
var på obestånd eller i fall,
varom i 3 § stadgas, att omständighet,
som där sägs, förelåg, vare borgenären
pliktig att, om gäldenären
det yrkar, ersätta den skada, som
skäligen må anses hava tillskyndats
gäldenären genom ansökningen och
dess handläggning.

216 §

Varder konkursansökning, som
gjorts av borgenär, ej bifallen och
befinnes borgenären hava, då han
ingav ansökningen, saknat skälig
anledning til antagande, att gäldenären
var på obestånd, vare borgenären
pliktig att, om gäldenären det
yrkar, ersätta den skada, som skäligen
må anses hava tillskyndats gäldenären
genom ansökningen och
dess handläggning.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

2. Har ansökan om gäldenärs försättande i konkurs gjorts före ikraftträdandet
tillämpas äldre bestämmelser. De nya bestämmelserna i 21, 22,
27—40c, 97,100,100a, 121—121 a och 133—136 §§ skall dock tillämpas, om
konkursbeslutet meddelats efter ikraftträdandet.

3. I fråga om rättshandling eller åtgärd som ägt rum före lagens

41 Senaste lydelse 1971:498.

LU 1975:12

ikraftträdande får 28—38 § § i sin äldre lydelse åberopas, om det medför
frihet från återvinning.

1 fråga om fordran på lön eller arvode som avser tiden före lagens
ikraftträdande får 100 a § i sin äldre lydelse åberopas, om det medför att
fordringen kan göras gällande i konkursen.

I fråga om rätt till kvittning under konkurs får 121 § i sin äldre lydelse
åberopas, om borgenären ägt kvitta enligt den bestämmelsen och fordringarna
stod mot varandra vid lagens ikraftträdande.

Har fordran, för vilken flera är solidariskt betalningsansvariga, helt eller
delvis betalts före ikraftträdandet, skall i fråga om verkan av betalningen
äldre bestämmelser gälla i stället för de nyareglernai 133,134boch 135 § §.

Bestämmelserna i 134 a § skall ej tillämpas, om säkerhet ställts före
ikraftträdandet eller fordringarna stod mot varandra vid ikraftträdandet.

4. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som
ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

LU 1975:12

2 Förslag till

Lag om ändring i örvdabalken

Härigenom förordnas att i ärvdabalken skall införas två nya paragrafer,
7 kap. 7 § och 14 kap. 6 §, av nedan angivna lydelse.

7 kap.

7 §

Bröstarvinges rätt enligt detta kapitel att påkalla jämkning av testamente
eller gåva övergår ej till hans borgenärer.

14 kap.

6 §

Arvinges rätt att väcka talan om klander av testamente övergår ej till hans
borgenärer.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

De nya bestämmelserna skall ej tillämpas, när arvinge försatts i konkurs
genom beslut som meddelats före lagens ikraftträdande.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar
på förmögenhetsrättens område

Härigenom förordnas att 23 § lagen (1915:218) om avtal och andra
rättshandlingar på förmögenhetsrättens område skall ha nedan angiven
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23 §

Varder fullmaktsgivarens egendom
avträdd till konkurs, har
rättshandling, som fullmäktigen företager,
icke större verkan mot konkursboet
än den skulle haft, om fullmaktsgivaren
själv företagit den. Är
fullmakten sådan som avses i 18 §,
kan rättshandlingen ej göras gällande
mot boet, om fullmäktigen
ägde eller bort äga kännedom om
konkursen när han företog rättshandlingen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

Varder fullmaktsgivarens egendom
avträdd till konkurs, äge
tredje man icke å rättshandling, som
fullmäktigen företager, grunda någon
rätt av beskaffenhet att kunna
göras gällande i konkursen.

LU 1975:12

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1914:45) om kommission, handelsagentur och
handelsresande

Härigenom förordnas att 47 och 55 §§ lagen (1914:45) om kommission,
handelsagentur och handelsresande skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

47 §

I händelse av kommittentens eller
kommis sionärens konkurs skall
kommissionärens uppdrag anses
förfallet den dag offentlig stämning
å borgenärerna utfärdades.

Försättes kommittenten eller
kommissionären i konkurs, skall
kommissionärens uppdrag anses
förfallet. Utan hinder av kommittentens
konkurs får dock kommissionären
göra uppdraget gällande
för tiden intill utgången av dagen
efter den då kungörelse om konkursbeslutet
var införd i Post- och Inrikes
Tidningar, om han ej tidigare ägde
eller bort äga kännedom om konkursen.

55 §

Utan hinder därav att kommissionärens
uppdrag återkallats eller av
annan anledning upphört och att
han förty icke är berättigad att förfoga
över gods, som av honom
innehaves för kommittentens räkning,
skall, där han ändock säljer
eller annorledes förfogar över sådant
gods, förfogandet gälla till förmån
för tredje man, som vid sitt
förvärv varken ägde eller bort äga
kännedom om att uppdraget upphört
och att i följd därav förfogandet
var oberättigat. Skedde förfogandet
efter det kommissionärens
uppdrag förfallit i följd av hans eller
kommittentens konkurs, må tredje
man ej åberopa, att han saknade
kännedom om konkursen.

Utan hinder därav att kommissionärens
uppdrag återkallats eller av
annan anledning upphört och att
han förty icke är berättigad att
förfoga över gods, som av honom
innehaves för kommittentens räkning,
skall, där han ändock säljer
eller annorledes förfogar över sådant
gods, förfogandet gälla till förmån
för tredje man, som vid sitt
förvärv varken ägde eller bort äga
kännedom om att uppdraget upphört
och att i följd därav förfogandet
var oberättigat.

Om kommissionärens uppdrag
förfallit till följd av kommittentens
konkurs, skall dock rättshandling
som kommissionären företager icke
på grund av bestämmelsen i första
stycket ha större verkan mot konkursboet
än den skulle haft, om
kommittenten själv företagit den.
Har uppdraget förfallit därför att
kommissionären försatts i konkurs,
äger tredje man ej åberopa bristande

LU 1975:12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kännedom om konkursen i vidare
mån än han kunnat göra, om godset
tillhört kommissionären.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal

Härigenom förordnas att 117 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal skall
ha nedan angiven lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

117 §’

Försättes försäkringstagaren i
konkurs efter ansökan, som gjorts
innan tio år förflutit från försäkringsavtalets
ingående, och har han
under de tre senaste åren före konkursansökningen
eller senare till betalning
av premie för försäkring,
som enligt 116 § ej kan göras till
föremål för utmätning, använt belopp,
som vid den tid, då betalningen
skedde, ej stod i skäligt förhållande
till hans villkor, äge konkursboet
hos försäkringsgivaren utkräva
vad sålunda för mycket erlagts,
i den mån tillgodohavandet
hos denne därtill förslår. Har ej
försäkringstagaren lämnat konkursboet
samtycke till beloppets utkrävande,
åligger det konkursboet
att för prövning av dess rätt inom
sex månader från första borgenärssammanträdet
instämma försäkringstagaren.

Har konkurs föregåtts av

förordnande av god man enligt ackordslagen
(1970:847)) och har konkursansökningen
gjorts inom tre
veckor från det att verkan av godmansförordnandet
förföll eller, när
förhandling om offentligt ackord

Försättes försäkringstagaren i
konkurs efter ansökan, som gjorts
innan tio år förflutit från försäkringsavtalets
ingående, och har han
under de tre senaste åren före konkursansökningen
eller senare till betalning
av premie för försäkring,
som enligt 116 § ej kan göras till
föremål för utmätning, använt belopp,
som vid den tid, då betalningen
skedde, ej stod i skäligt förhållande
till hans villkor, äge konkursboet
hos försäkringsgivaren utkräva
vad sålunda för mycket erlagts, i
den mån tillgodohavandet hos denne
därtill förslår. Har ej försäkringstagaren
lämnat konkursboet
samtycke till beloppets utkrävande,
åligger det konkursboet att för prövning
av dess rätt väcka talan mot
försäkringstagaren. Beträffande sådan
talan äga bestämmelserna i
40 b § konkurslagen (1921:225)
motsvarande tillämpning.

Har konkurs föregåtts av
förordnande av god man enligt ackordslagen
(1970:847) eller förordnande
av boutredningsman, skall
vad som enligt första stycket gäller
om tiden för konkursansökningen
avse den i 29 § konkurslagen för sä -

' Senaste lydelse 1970:854

LU 1975:12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

följt, ackordsfrågan avgjordes, skall dant fall angivna fristdagen,
vad som i första stycket sägs
om konkursansökningen i stället
gälla ansökningen om förordnande
av god man.

Bestämmelserna i första och andra styckena om konkurs äga motsvarande
tillämpning om i stället offentligt ackord fastställts. I fråga om talan
med anledning av ackordsförhandling äga 17 och 18 § § ackordslagen
(1970:847) motsvarande tillämpning.

Ej må krav, varom nu är sagt, göras gällande till förfång för förmånstagare
vars insättande jämlikt 102 § ej må återkallas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande om konkurs beslutats eller offentligt
ackord fastställts före lagens ikraftträdande. Ifråga om premiebetalning
som ägt rum före denna tidpunkt får äldre bestämmelser åberopas om det
medför att betalningen ej får utkrävas.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1936:81) om skuldebrev

Härigenom förordnas att 14 och 19 §§ lagen (1936:81) om skuldebrev
skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

Har skuldebrev som är ställt till
innehavaren blivit av någon som
hade det i händer överlåtet och
kommit i förvärvarens besittning;
finnes sedan att överlåtaren ej var
rätte borgenären eller behörig att å
dennes vägnar förfoga över skuldebrevet,
vare nye innehavaren ändock
ansedd för rätt borgenär, utan
så är att han visste att den andre ej
ägde överlåta handlingen, eller han
åsidosatt den aktsamhet som, efter
omständigheterna, skäligen bort
iakttagas.

Har skuldebrev som är ställt till
innehavaren blivit av någon som
hade det i händer överlåtet och
kommit i förvärvarens besittning;
finnes sedan att överlåtaren var i
konkurs eller att han ej var rätte
borgenären eller behörig att å dennes
vägnar förfoga över skuldebrevet,
vare nye innehavaren ändock
ansedd för rätt borgenär, utan så är
att han visste att den andre ej ägde
överlåta handlingen, eller han
åsidosatt den aktsamhet som, efter
omständigheterna, skäligen bort
iakttagas.

I fråga om skuldebrev till viss man eller order vare lag samma, där
överlåtelsen var verkställd av den som enligt 13 § skulle förmodas äga rätt
att göra fordringen gällande, eller av någon som skäligen kunde hållas för
denne eller antagas vara berättigad att handla å hans vägnar. Huruvida
tidigare överlåtelse är äkta och i övrigt giltig, vare förvärvaren ej pliktig att
pröva, med mindre särskild anledning därtill föreligger.

LU 1975:12

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

19 §

Har skuldebrev som är ställt till
innehavaren infriats hos den som
hade det i besittning, och visar sig
sedan att han icke var rätte borgenären
eller behörig att å dennes vägnar
uppbära beloppet, vare betalningen
ändock gill, utan så är att gäldenären
visste att beloppet kom i orätta händer
eller åsidosatt den aktsamhet
som, efter omständigheterna, skäligen
bort iakttagas.

Har skuldebrev som är ställt till
innehavaren infriats hos den som
hade det i besittning, och visar sig
sedan att han vari konkurs eller att
han icke var rätte borgenären eller
behörig att å dennes vägnar uppbära
beloppet, vare betalningen ändock
gill, utan så är att gäldenären visste
att beloppet kom i orätta händer eller
åsidosatt den aktsamhet som,
efter omständigheterna, skäligen
bort iakttagas.

I fråga om skuldebrev till viss man eller order vare lag samma, där
betalningen uppbars av den som enligt 13 § skulle förmodas äga rätt att göra
fordringen gällande, eller av någon som skäligen kunde hållas för denne
eller antagas vara berättigad att handla å hans vägnar. Huruvida överlåtelse
som åberopas av innehavaren är äkta och i övrigt giltig, vare gäldenären ej
pliktig att pröva, med mindre särskild anledning därtill föreligger.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

De nya reglerna tillämpas även beträffande skuldebrev som tillkommit
före ikraftträdandet, om rättshandling som avses i 14 eller 19 § företagits
efter nämnda tidpunkt.

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1944:705) om aktiebolag

Härigenom förordnas att 36 § 1 mom. lagen (1944:705) om aktiebolag
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

36 §

1 mom. Har aktiebrev, som är
ställt till innehavaren, blivit av
någon, som hade det i händer, överlåtet
och kommit i förvärvarens besittning;
finnes sedan, att överlåtaren
ej var rätte aktieägaren eller behörig
att å dennes vägnar förfoga
över aktiebrevet, äge nye innehavaren
ändock företräde till aktien,
utan så är att han visste, att den

Föreslagen lydelse

1 mom. Har aktiebrev, som är
ställt till innehavaren, blivit av någon,
som hade det i händer, överlåtet
och kommit i förvärvarens besittning;
finnes sedan, att överlåtaren
var i konkurs eller att han ej var
rätte aktieägaren eller behörig att å
dennes vägnar förfoga över aktiebrevet,
äge nye innehavaren ändock
företräde till aktien, utan så är att

4 Riksdagen 1975. 8 sami. Nr 12

LU 1975:12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

andre ej ägde överlåta handlingen, han visste, att den andre ej ägde
eller han åsidosatt den aktsamhet överlåta handlingen, eller han
som, efter omständigheterna, skäli- åsidosatt den aktsamhet som, efter
gen bort iakttagas. omständigheterna, skäligen bort

iakttagas.

1 fråga om aktiebrev till viss man vare lag samma, där den som verkställde
överlåtelsen kunde till stöd för sin rätt åberopa lydelsen av sammanhängande,
till honom fortgående skriftliga överlåtelser till viss man eller in
blanco, eller han skäligen kunde hållas för den, å vilken aktiebrevet var
ställt eller senast överlåtet, eller antagas vara berättigad att handla å dennes
vägnar. Huruvida tidigare överlåtelse är äkta och i övrigt giltig, vare
förvärvaren ej pliktig att pröva, med mindre särskild anledning därtill
föreligger.

Vad nu är sagt om överlåtelse av aktiebrev gälle ock i fråga om pantsättning
av dylik handling.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

De nya reglerna tillämpas även beträffande tidigare utgivna aktiebrev och
bevis som avses i 36 § 4 mom., om överlåtelse eller pantsättning skett efter
nämnda tidpunkt.

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1948:433) om försäkringsrörelse

Härigenom förordnas att 32 § 1 och 3 mom. lagen (1948:433) om försäkringsrörelse
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

l mom. Har aktiebrev blivit av
någon, som hade det i händer, överlåtet
och kommit i förvärvarens besittning;
finnes sedan, att den som
verkställde överlåtelsen ej var rätte
aktieägaren eller behörig att å dennes
vägnar förfoga över aktiebrevet,
äge nye innehavaren ändock
företräde till aktien, där han var i
god tro och överlåtaren kunde till
stöd för sin rätt åberopa lydelsen av
sammanhängande, till honom fortgående
skriftliga överlåtelser till
viss man eller in blanco.

Föreslagen lydelse

I mom. Har aktiebrev blivit av
någon, som hade det i händer, överlåtet
och kommit i förvärvarens besittning:
finnes sedan, att den som
verkställde överlåtelsen var i konkurs
eller att han ej var rätte aktieägaren
eller behörig att å dennes vägnar
förfoga över aktiebrevet, äge
nye innehavaren ändock företräde
till aktien, där han var i god tro och
överlåtaren kunde till stöd för sin
rätt åberopa lydelsen av sammanhängande,
till honom fortgående
skriftliga överlåtelser till viss man
eller in blanco.

LU 1975:12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förvärvaren skall anses hava varit i ond tro, ej allenast där han visste, att
den, som verkställde överlåtelsen, icke var den, å vilken handlingen var
ställd eller senast överlåten, eller berättigad att handla å dennes vägnar,
utan ock där han försummat att med skälig omsorg pröva, huruvida så var
fallet. Huruvida tidigare överlåtelse är äkta och i övrigt giltig, vare förvärvaren
ej pliktig att pröva, med mindre särskild anledning därtill föreligger.

Vad nu är sagt om överlåtelse av aktiebrev galle ock i fråga om pantsättning
av dylik handling.

3 mom. Vad i I och 2 mom. är stadgat om aktiebrev skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om interimsbevis, så ock beträffande teckningsrättsbevis
och delbevis, som avses i denna lag, där det är ställt till viss man.

Är teckningsrättsbevis eller delbevis
ställt till innehavaren och har
det blivit av någon, som hade det i
händer, överlåtet och kommit i förvärvarens
besittning; finnes sedan,
att överlåtaren ej var rätte ägaren
eller behörig att å dennes vägnar
förfoga över beviset, äge nye innehavaren
ändock företräde till beviset,
utan så är att han visste, att den
andre ej ägde överlåta handlingen,
eller han åsidosatt den aktsamhet
som, efter omständigheterna, skäligen
bort iakttagas. Vad nu är sagt
om överlåtelse av teckningsrättsbevis
och delbevis, som är ställt till
innehavaren, gälle ock beträffande
pantsättning av dylikt bevis.

Är teckningsrättsbevis eller delbevis
ställt till innehavaren och har
det blivit av någon, som hade det i
händer, överlåtet och kommit i förvärvarens
besittning; finnes sedan,
att överlåtaren var i konkurs eller att
han ej var rätte ägaren eller behörig
att å dennes vägnar förfoga över
beviset, äge nye innehavaren ändock
företräde till beviset, utan så
är att han visste, att den andre ej
ägde överlåta handlingen, eller han
åsidosatt den aktsamhet som, efter
omständigheterna, skäligen bort
iakttagas. Vad nu är sagt om överlåtelse
av teckningsrättsbevis och delbevis,
som är ställt till innehavaren,
gälle och beträffande pantsättning
av dylikt bevis.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

De nya reglerna tillämpas även beträffande tidigare utgivna aktiebrev och
bevis som avses i 32 § 3 morn., om överlåtelse eller pantsättning skett efter
nämnda tidpunkt.

9 Förslag till

Lagom ändring i lagen (1955.183) om bankrörelse

Härigenom förordnas att 24 § lagen (1955:183) om bankrörelse skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24 §

Har aktiebrev blivit av någon, Har aktiebrev blivit av någon,

LU 1975:12

Nuvarande lydelse

som hade det i händer, överlåtet och
kommit i förvärvarens besittning
och finnes sedan, att den, som verkställde
överlåtelsen, ej var rätte aktieägaren
eller behörig att å dennes
vägnar förfoga över aktiebrevet,
äger nye innehavaren ändock företräde
till aktien, där han var i god
tro, och överlåtaren kunde till stöd
för sin rätt åberopa lydelsen av sammanhängande,
till honom fortgående
skriftliga överlåtelser till viss
man eller in blanco.

Föreslagen lydelse

som hade det i händer, överlåtet och
kommit i förvärvarens besittning
och finnes sedan, att den, som
verkställde överlåtelsen, var i konkurs
eller att han ej var rätte aktieägaren
eller behörig att å dennes
vägnar förfoga över aktiebrevet,
äger nye innehavaren ändock företräde
till aktien, där han var i god
tro, och överlåtaren kunde till stöd
för sin rätt åberopa lydelsen av sammanhängande,
till honom fortgående
skriftliga överlåtelser till
viss man eller in blanco.

Förvärvaren skall anses hava varit i ond tro, ej allenast där han visste, att
den, som verkställde överlåtelsen, icke var den, å vilken handlingen var
ställd eller senast överlåten, eller berättigad att handla å dennes vägnar,
utan ock där han försummat att med skälig omsorg pröva, huruvida så var
fallet. Huruvida tidigare överlåtelse är äkta och i övrigt giltig, är förvärvaren
ej pliktig att pröva, med mindre särskild anledning därtill föreligger.

Vad nu är sagt om överlåtelse av aktiebrev gäller ock i fråga om pantsättning
av dylik handling.

Har den, som till grund för förvärv av aktiebrev åberopat annat fång än
överlåtelse, blivit införd i aktieboken, skall vid senare överlåtelse eller
pantsättning av aktiebrevet vad förut i denna paragraf är stadgat äga
tillämpning jämväl med avseende å förstnämnda fång.

Överlåtelse eller pantsättning av aktiebrev är ej gällande mot överlåtarens
eller pantsättarens borgenärer, med mindre den till vilken överlåtelse eller
pantsättning skett fått handlingen i besittning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

De nya reglerna tillämpas även beträffande tidigare utgivet aktiebrev, om
överlåtelse eller pantsättning skett efter nämnda tidpunkt.

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:596) om förenklad aktiehantering

Härigenom förordnas att 23 § lagen (1970:596) om förenklad aktiehantering
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23 §

Visar det sig att den som fått utdelning eller handling enligt 22 § saknade
rätt därtill, skall aktiebolaget likväl anses ha fullgjort sin skyldighet.

LU 1975:12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vad i första stycket sägs gäller ej om

1. aktiebolaget eller värdepapperscentralen hade kännedom om att utdelningen
eller handlingen kom i orätta händer eller åsidosatt den aktsamhet
som efter omständigheterna skäligen bort iakttagas,

2. mottagaren var i konkurs eller 2. mottagaren var omyndig,
omyndig.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

11 Förslag till

Lag om ändring i ackordslagen (1970. 847)

Härigenom förordnas att 20 § ackordslagen (1970:847) skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Borgenär som förvärvat sin fordran
hos gäldenären innan förhandling
om offentligt ackord beslutats
får utan hinder av ackord använda
fordringen till kvittning mot skuld
som han då hade till gäldenären.

Den som förvärvat fordran mot
gäldenären genom avtal med tredje
man inom sextio dagar innan ansökan
om förordnande av god man
gjordes eller senare har ej rätt till
kvittning enligt första stycket, om
han vid tiden föravtalet stod i skuld
hos gäldenären och hade skälig anledningantaga
att gäldenären varpå
obestånd. Rätt till kvittning har ej
heller borgenär som, sedan han erhållit
sin fordran, under nämnda tid
satt sig i skuld hos gäldenären och
därvid hade skälig anledning antaga
att gäldenären var på obestånd.

Den som hade fordran hos gäldenären
när förhandling om offentligt
ackord beslutades får, även om
fordringen ej är förfallen till betalning,
använda den till kvittning mot
fordran som gäldenären då hade
mot honom. Detta gäller dock ej, om
kvittning är utesluten på grund av
fordringarnas beskaffenhet eller undantagen
enligt vad som sägs nedan.

Om fordran mot gäldenären förvärvats
genom överlåtelse från tredje
man senare än tre månader före
ansökningen om förordnande av god
man eller, såvitt angår dödsbo, före
ansökan om boets avträdande till
förvaltning av boutredningsman och
i det senare fallet ansökningen om
förordnande av god man följt inom
tre månader från att boutredningsman
förordnats, färdén ej användas
till kvittning mot fordran som gäldenären
hade när borgenären förvärvade
sin fordran. Detsamma gäller,
om fordran mot gäldenären förvär -

5 Riksdagen 1975. 8 sami Nr 12

LU 1975:12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vats tidigare genom sådant fång och
borgenären då hade skälig anledning
antaga att gäldenären var på obestånd.

Borgenär, som satt sig i skuld till
gäldenären under sådana omständigheter
att det är att jämställa med
betalning med annat än sedvanliga
betalningsmedel, får ej kvitta, i den
mån sådan betalning hade kunnat
bli föremål för återvinning.

Fordran på ersättning vilken tillkommer
borgensman eller annan
med anledning av förpliktelse som
han infriat (regressfordran) anses
vid tillämpning av vad som sägs
ovan ha förvärvats när hans förpliktelse
grundades.

Överlåter gäldenären, sedan förhandling
om offentligt ackord beslutats,
fordran så att borgenär därigenom
förlorar rätt till kvittning, skall
han gottgöra borgenären därför.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

Har förhandling om offentligt ackord beslutats före lagens ikraftträdande,
tillämpas äldre bestämmelser. Äldre bestämmelser får också
åberopas, om borgenären ägt kvitta enligt dessa bestämmelser och fordringarna
stod mot varandra vid lagens ikraftträdande.

12 Förslag till

Lag om ändring i aktiefondslagen (1974:931)

Härigenom förordnas att 33 § aktiefondslagen (1974:931) skall ha nedan
angivna lydelse.

33 §

I fråga om fondandelsbevis gäller, om annat ej följer av denna lag, i
tillämpliga delar vad i lagen (1936:81) om skuldbrev föreskrives om löpande
skuldebrev.

Om utdelningskuponger till fondandelsbevis finns bestämmelser i 24 och
25 §§ lagen om skuldebrev.

LU 1975:12

Nuvarande lydelse

Utfärdas fondandelsbevis utan
utdelningskuponger och innehåller
fondbestämmelserna föreskrift att
den sorn i fondbolagets register över
innehav av fondandelar är antecknad
såsom ägare av fondandel är behörig
att uppbära på andelen belöpande
utdelning, skall betalning av
utdelning till denne anses giltig, även
om han saknade rätt till utdelningen.
Vad nu sagts gäller dock ej,
om fondbolaget hade kännedom om
att utdelningen kom i orätta händer
eller åsidosatt den aktsamhet som
efter omständigheterna skäligen
bort iakttagas eller om mottagaren
var / konkurs eller omyndig.

Föreslagen lydelse

Utfärdas fondandelsbevis utan
utdelningskuponger och innehåller
fondbestämmelserna föreskrift att
den som i fondbolagets register över
innehav av fondandelar är antecknad
såsom ägare av fondandel är behörig
att uppbära på andelen belöpande
utdelning, skall betalning av
utdelning till denne anses giltig, även
om han saknade rätt till utdelningen.
Vad nu sagts gäller dock ej,
om fondbolaget hade kännedom om
att utdelningen kom i orätta händer
eller åsidosatt den aktsamhet som
efter omständigheterna skäligen
bort iakttagas eller om mottagaren
var omyndig.

Denna lag triider i kraft den 1 juli 1975.

Motionsyrkandena

A. I motionen 1975:1823 av herr Boo (c) yrkas att riksdagen beslutar

1. att 39 a § i förslaget till lag om ändring i konkurslagen utformas så, att
därur klart framgår att gäldenär icke kan anses skyldig att utge ränta på
återburen egendom om han kan visa att han själv inte hållit den räntebärande,

2. att ge regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande tolkningen
av de paragrafer i förslaget till ny konkurslag som reglerar närståendekretsens
omfattning och återvinningsbar egendom,

3. att ge regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande tolkningstillämpning
av 4 § konkurslagen.

B. I motionen 1975:1824 av fru Jacobsson (m) yrkas att riksdagen beslutar
anhålla hos regeringen om att 29 a § andra stycket 3. förslaget till lag
om ändring i konkurslagen skall utgå.

LU 1975:12

Utskottet

Inledning

Vår nuvarande konkurslag (KL) tillkom år 1921. Den har under senare
år varit föremål för vissa partiella reformer men är i sina huvuddrag oförändrad.
Sedan konkursiagens tillkomst har emellertid det ekonomiska livet
förändrats väsentligt. Detta har medfört att konkurslagen i många avseenden
framstår som otidsenlig och svårtillämpad. En revision av konkurslagen
är följaktligen en angelägen reform.

I propositionen läggs fram - som en första etapp på vägen mot en ny
konkurslag - förslag till en revision av i första hand den materiella konkursrätten.
Förslaget rör konkursgrunderna, gäldenärens rådighet över sin
egendom (legitimation), återvinning till konkursbo, kvittning under konkurs
och solidariska skuldförhållanden. Härutöver behandlas också förfarandet
i inledningsskedet av konkurs. När det gäller konkursgrunderna, gäldenärens
legitimation och det inledande förfarandet innefattar de föreslagna reglerna
endast relativt begränsade nyheter. I fråga om återvinning till konkursbo
och kvittning under konkurs innebär förslaget däremot en genomgripande
omarbetning av gällande rätt. Propositionen bygger på lagberedningens år
1970 avgivna betänkande Utsökningsrätt X (SOU 1970:75), som mottagits
positivt vid remissbehandlingen. Beträffande det närmare innehållet i propositionens
förslag hänvisar utskottet till den redogörelse härför som intagits
ovan på s. 1-3.

Lagrådet har som allmänt omdöme om det till lagrådet remitterade förslaget
till lagändringar uttalat att de lösningar i sak av de behandlade frågorna
som förslaget innehåller är väl genomtänkta och att det även i redaktionellt
avseende fyller högt ställda anspråk. Lagrådet har emellertid tillagt att av
rättsmateriens beskaffenhet följer att innebörden av lagbestämmelser i ämnet
inte alltid är så lätt att uppfatta. Utskottet vill för sin del ansluta sig till
dessa uttalanden.

Utskottet kommer i det följande att behandla propositionens förslag i
de delar som berörs av de i ärendet väckta motionerna. Därutöver kommer
utskottet att föreslå visst tillägg till övergångsbestämmelserna. Tillägget är
betingat av att vissa tidigare antagna ändringar i konkurslagen ännu ej trätt
i kraft och sannolikt inte kommer att ha gjort detta den 1 juli 1975, när
ifrågavarande lagförslag skall träda i kraft.

Konkursgrunderna

Såsom ovan antytts innehåller propositionen i denna del inte några större
nyheter. En principiellt viktig nyhet är dock att gäldenär inte längre skall
ha någon ovillkorlig rätt att bli försatt i konkurs.

I lagförslaget har begreppet obestånd (insolvens) behållits som allmän konkursgrund
(1 §). Med obestånd avses enligt förslaget att gäldenären inte

LU 1975:12

rätteligen kan betala sina skulder, om hans oförmåga inte är endast tillfällig.
Misslyckat utmätningsförsök och betalningsinställelse betraktas enligt 3 §
som presumtion för att gäldenären är på obestånd. När det gäller bokföringspliktiga
gäldenärer upptar propositionen (4 §) liksom gällande lag (3 §)
en särskild konkursgrundsregel som för sin tillämpning förutsätter att gäldenären
underlåtit att efter anmaning inom viss närmare angiven tid betala
klar och förfallen skuld. Beträffande innebörden av sistnämnda förutsättning,
såvitt avser skattefordringar, framhåller departementschefen att det enligt
hans mening inte behövs lagakraftbevis när det gäller en debiterad skatt
för att man skall anse skattefordringen klar i konkurslagens mening. 1 konkursärendet
får efter omständigheterna prövas när så är fallet. Den omständigheten
att skattskyldigheten fastställts av skattedomstol måste enligt
departementschefen naturligtvis tillmätas stor betydelse.

Departementschefens ovannämnda uttalanden tas upp till behandling i
motionen 1975:1823.1 motionen framhålls att en småföretagare, vars rörelse
haft ett från resultatsynpunkt dåligt år, ofta löper risk att efter jämförelse
med andra liknande rörelser få det deklarerade rörelseresultatet höjt genom
skönstaxering. Enligt motionärerna kan det finnas skäl att i sådana fall
avvakta lagakraftbevis, innan skatteskulden skall anses som klar. Motionären
yrkar (yrkandet 3) att detta skall beaktas vid tillämpningen av 4 § KL.

Utskottet har ingen erinran mot de föreslagna lagändringarna i förevarande
del. När det gäller innebörden av regeln att borgenärens fordran skall vara
”klar och förfallen”, såvitt avser skattefordringar, delar utskottet departementschefens
uppfattning att lagakraftbevis inte skall behövas för att en
skattefordran skall anses klar i konkurslagens mening. Med anledning av
motionsyrkandet vill utskottet vidare anmärka att skönstaxering skall enligt
21 § taxeringslagen ske endast om den skattskyldige inte avgett deklaration
eller, om deklaration avgetts, det är sådana brister i deklarationen eller underlaget
för denna, att den skattskyldiges inkomster eller förmögenhet inte
kan beräknas på ett tillförlitligt sätt. En skönstaxering är således vanligen
en följd av att otillräckliga upplysningar lämnats till taxeringsmyndigheten.
För en företagare kan en felaktig skönstaxering emellertid innebära att han
krävs på kvarskatt, kompletterande mervärdeskatt och högre preliminär
skatt för kommande år än han rätteligen borde ha påförts. Sammantaget
kan detta få till följd att hans likviditet försämras i sådan utsträckning att
han kommer på obestånd. Enligt utskottets mening bör därför viss försiktighet
iakttas vid prövningen av huruvida skatteskuld, som har uppkommit
vid skönstaxering, skall anses som en klar skuld. Kan gäldenären
i konkursärendet göra sannolikt att skönstaxeringen är oriktig bör skattefordringen
inte läggas till grund för ett beslut om gäldenärens försättande
i konkurs. Utskottet vill emellertid stryka under att det, om skönstaxeringen
har fastställts av skattedomstol, torde krävas starka skäl för att skatteskulden
inte skall anses som klar i konkurslagens mening.

Genom vad utskottet ovan anfört får syftet med yrkandet 3 i motionen
1975:1823 anses ha blivit tillgodosett.

LU 1975:12

Återvinning till konkursbo

Konkursbos tillgångar kan i viss utsträckning utökas genom återvinning
av pengar eller annan egendom som gäldenären innehaft men avhänt sig
inom viss tid före konkursens början. När det gäller återvinningsreglerna
innebär propositionens förslag att tillämpningsområdet för dessa vidgas avsevärt.
Detta åstadkommes bl. a. genom en utmönstring av vissa svårbevisade
subjektiva rekvisit och genom en allmän förlängning av återvinningsfristerna.
De vidgade möjligheterna till återvinning träffar i hög grad
sådana personer, som kan betecknas som närstående. Kretsen av närstående
har gjorts relativt vid. Den omfattar enligt 29 a § först och främst
vissa uppräknade släktingar samt personer som i övrigt står gäldenären personligen
nära, t. ex. person med vilken gäldenären sammanlevt i äktenskapsliknande
förhållande. Som närstående till näringsidkare eller juridisk
person skall enligt förslaget räknas personer som har viss ekonomisk gemenskap
med gäldenären. Vidare skall som närstående räknas den som
genom en ledande ställning har ett bestämmande inflytande över verksamhet,
som näringsidkaren eller den juridiska personen driver.

Frågan om vilka som skall räknas som närstående till näringsidkare eller
juridisk person tas upp till prövning i motionerna 1975:1823 (yrkandet 2)
och 1975:1824.1 sistnämnda motion yrkas att förslaget att närståendekretsen
skall omfatta även företagsledare utan ekonomiskt intresse i företaget ej
skall antas. Till stöd för yrkandet hänvisar motionären till den kritik mot
förslaget som anförts av några av de till lagberedningen knutna experterna
samt av flera remissinstanser. Kritiken har gått ut på att det inte föreligger
något behov av den föreslagna bestämmelsen och att den kan få till följd
att det i fortsättningen uppkommer svårigheter att besätta poster som företagsledare
i ett företag, när företagets ekonomiska situation är pressad
men företaget kan förväntas bli i tillfälle att under god ledning fortsätta
sin verksamhet till nytta för de anställda och för samhället. Enligt motionärens
mening kan bestämmelsen också verka handlingsförlamande på
redan anställda arbetsledare.

I motionen 1975:1823 anförs att den som vill ta den risk som nyetablering
alltid innebär måste ges möjligheter att ekonomiskt skydda sin familj och
dem som i övrigt är ekonomiskt beroende av honom, utan att detta skydd
försvinner, om han skulle misslyckas och gå i konkurs. Det kan därför
enligt motionären finnas starka skäl att, som framhållits av ett flertal remissinstanser,
överväga att undanta företagsledare från kretsen av närstående.
Motionären framhåller att problemet dock är att kunna finna en formulering
i lagtexten som gör en klar skillnad mellan den typ av småföretagsledare
som gjort normala risktaganden och misslyckats och den typ
av företagsledare som genom ekonomiska konstgrepp av skilda slag försätter
sig i konkurs för att därigenom undandra sig skyldigheter mot borgenär
eller samhälle och som därför inte bör undantas från närståendekretsen.

LU 1975:12

Om det inte går att i sjäva lagtexten göra den önskade åtskillnaden, bör
denna beaktas vid tillämpningen av lagen, hävdar motionären.

Utskottet vill med anledning av vad som i förevarande avsnitt anförs
i motionen 1975:1823 till en början anmärka att den som vill starta ett
företag med de ekonomiska risker som detta innebär men samtidigt vill
skydda sin och familjens ekonomi mot förluster kan välja aktiebolaget som
företagsform. Han svarar då för företagets skulder med endast det insatta
aktiekapitalet. Mot honom personligen och familjen kan krav om återvinning
riktas endast om de tillförts eller skulle ha tillförts penningmedel eller egendom
under vissa i konkurslagen angivna förutsättningar. Såsom utskottet
i det föregående antytt medger återvinningsreglerna att till konkursboet återföres
medel och egendom som gäldenären/företaget under viss tid före konkursutbrottet
genom någon av de i konkurslagen särskilt angivna transaktionerna
avhänt sig i syfte att göra medlen respektive egendomen oåtkomliga
för borgenären eller för att tillgodose ägarens anhöriga eller särskilt påträngande
borgenärer. De transaktioner som i propositionen gjorts återvinningsgrundande
är bl. a. gåvor och vissa gåvoliknande transaktioner, utbetalning
av oskäliga löner och dylikt till närstående, betalning som görs i förtid eller
med belopp som avsevärt försämrar gäldenärens ekonomiska ställning.

För en företagsledare som har ekonomiskt intresse i företag, som hotas
av ekonomiskt sammanbrott, är frestelsen att gynna närstående uppenbar.
Att sådant missbruk sker torde inte heller vara alltför ovanligt. Det är därför
enligt utskottets mening erforderligt att möjlighet finns att låta rättshandling,
som företagsledare i ovan angivet syfte företar, gå åter. Utskottet tillstyrker
följaktligen förslaget att låta närståendekretsen omfatta den som har en
på visst ekonomiskt intresse grundad gemenskap med företagaren eller den
juridiska personen.

Vad därefter angår frågan huruvida som närstående bör räknas även företagsledare
som endast har faktisk gemenskap med arbetsgivaren vill utskottet
betona att propositionens förslag i denna del innebär att begreppet
närståendekrets ges en vid innebörd. Såsom framhållits av motionärerna
har den föreslagna utvidgningen av närståendekretsen kritiserats av flera
remissinstanser. Den framförda kritiken kan i förstone synas ha viss tyngd.
Risken för att företagsledare utan ekonomiska intressen i företaget skall
företa återvinningsgrundande transaktioner torde sålunda inte vara stor. Man
kan emellertid inte bortse från att sådana transaktioner kan förekomma.
Det torde då närmast vara fråga om att vederbörande tillgodogör sig oskälig
lön eller andra oskäliga förmåner i företaget. Enligt utskottets mening måste
det anses rimligt att - om inte andra viktiga skäl talar däremot - konkursboet
ges möjlighet att även i förevarande fall föra talan om återvinning.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att de farhågor som har
framförts om att den föreslagna bestämmelsen kommer att minska möjligheterna
att tillsätta kvalificerade företagsledare torde vara överdrivna Förslaget
om återvinning av lön i 33 S KL medger nämligen återvinning endast

LU 1975:12

om betalningen av lön uppenbart överstigit vad som kan anses skäligt med
hänsyn till gjord arbetsinsats, verksamhetens lönsamhet och omständigheterna
i övrigt. Vad som skall återbäras är inte heller hela det uppburna
beloppet utan endast den del som motsvarar överskottet. I propositionen
framhålls att bedömningen av om utbetalning av lön är uppenbart oskälig
får - oaktat några typiskt viktiga moment i bedömningen särskilt nämnts
i lagtexten - ske på grundval av helhetsbilden vid tiden för intjänandet.
Även om verksamheten inte varit lönsam kan arbetsinsatsen sålunda i det
särskilda fallet ha varit så kvalificerad att en hög lön kan anses motiverad,
t. ex. när en särskilt skicklig kraft knutits till ett sviktande företag för att
söka rädda det. Vidare bör beaktas att, om återvinning skall ske, överskottet
i vissa fall inte behöver till fullo återbäras. I förslaget (40 S) har nämligen
införts en möjlighet att få skyldigheten att utge egendom eller ersättning
jämkad om synnerliga skäl föreligger. Härigenom kan undvikas att löntagaren,
eller om han avlidit, de anhöriga drabbas hårt.

Utskottet vill vidare understryka att bestämmelsen om företagsledare i
29 a över näringsidkares eller den juridiska personens verksamhet. Den krets
inom ett företags ledning som omfattas av bestämmelsen är således snäv.
Departementschefen uttalar (s. 200) att under bestämmelsen faller exempelvis
verkställande direktör (vd) och, om ett företag är delat på flera avdelningar,
chefer för dessa med så självständig ställning att de kan jämställas
med vd i ett dotterföretag. Arbetsledare däremot faller så gott som alltid
utanför närståendekretsen.

Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att ifrågavarande bestämmelse
är avsedd att komma till användning endast vid uppenbart missbruk. Med
en sådan tolkning synes det utskottet inte finnas anledning att befara att
särskilda svårigheter skall uppkomma för företagen på grund av den föreslagna
regeln i 29 a $ andra stycket 3. Utskottet vill också erinra om
att en motsvarande regel ingår i de danska och norska förslagen till konkurslag.
Det är utskottets uppfattning att ifrågavarande bestämmelse i praktiken
endast sällan kommer att bli tillämpad. Däremot torde den få en
preventiv betydelse.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet propositionen i denna del
och avstyrker följaktligen bifall till motionen 1974:1824. Beträffande motionen
1974:1823 får även yrkandet i denna del anses tillgodosett genom
vad utskottet anfört.

Om återvinning skall ske, gäller som huvudregel att egendom som gäldenären
har utgett skall återbäras till konkursboet. Finns egendomen inte
i behåll skall ersättning för dess värde utgå. Enligt 39 a 8 skall den återbäringsskyldige
vidare utge den avkastning som belöper på tiden efter delgivning
av stämning i målet. Bestämmelsen omfattar självfallet även
ränta. När det gäller återvinning enligt bestämmelsen i 30 § om otillbörliga
rättshandlingar kan den återbäringsskyldige förpliktas att utge den avkast -

LU 1975:12

ning som han uppburit alltifrån att han mottog egendomen.

Bestämmelserna om avkastning kritiseras i motionen 1975:1823. Motionären
hänvisar till att lagrådet anfört att oklarhet råder huruvida skyldigheten
att utge ränta också skall avse egendom som gäldenären inte gjort räntebärande.
Motionären anser att klarhet nu bör skapas i detta hänseende.
Han yrkar därför (yrkandet 1) att 39 a § utformas så att det klart framgår
att skyldighet inte föreligger att utge ränta i fall då den återbäringsskyldige
ej haft medlen räntebärande.

Utskottet vill till en början anmärka att innebörden av gällande rätt på
ifrågavarande område synes vara att skyldighet endast föreligger att utge
faktiskt uppkommen ränta. I rättspraxis har emellertid förekommit att man
vid återvinning av betalning med analogisk tillämpning av bestämmelsen
i 9 kap. 10 S HB om moraränta dömt ut sex procent ränta från den dag
då gäldenären erlade betalning till den som sedermera blir återbäringsskyldig
(NJA 1929 s. 425 och SvJT 1933 rf. s. 55).

Såsom motionärerna påpekat har lagrådet funnit den föreslagna bestämmelsen
i 39 a S oklar. Ordalagen ger enligt lagrådet intryck att det är fråga
enbart om sådan ränta som faktiskt utgått. Lagrådet anser ett klarläggande
önskvärt. Är meningen den att ränta skall utgå även om den återbäringsskyldige
inte haft medlen räntebärande, bör det enligt lagrådet framgå av
lagtexten.

Med anledning av lagrådets uttalande anför departementschefen i slutprotokollet
att den blivande räntelagen avses bli tillämplig bl. a. i fråga om
ränta som utgår i samband med återvinning. Departementschefen hänvisar
vidare till att i lagrådsremissen rörande räntelagen föreslås att bestämmelser
härom tas in i 39 a 8 KL och att avsikten är att räntelagen skall träda
i kraft den 1 juli 1975, dvs. samtidigt som förevarande lagförslag.

I lagrådsremissen beträffande räntelagen föreslås att det skall åligga den
återbäringsskyldige att betala ränta enligt den räntefot som gäller för avkastningsränta,
oavsett om penningmedlen rent faktiskt har varit räntebärande
eller ej. Förslaget strider sålunda helt mot den av motionärerna
förordade lösningen.

Utskottet anser att riksdagen inte i förevarande ärende bör ta ställning
till frågan huruvida ränta skall utgå vid återvinning av penningbelopp som
inte gjorts räntebärande. Frågans prövning bör i stället anstå till dess riksdagen
genom proposition förelagts förslaget till räntelag. Lagrådsgranskningen
av förslaget har visserligen tagit längre tid än som beräknats, vilket
medfört att det nu är tveksamt om proposition i ärendet kan föreläggas
riksdagen inom sådan tid att propositionen hinner behandlas under innevarande
riksmöte. Om så inte blir fallet torde räntelagen och följdändringarna
i konkurslagen inte kunna träda i kraft förrän den 1 januari 1976. Härigenom
skulle under ett halvt år förevarande fråga vara oreglerad i KL. Detta synes
dock inte behöva medföra några olägenheter. Den ståndpunkt som enligt
förhärskande mening kommit till uttryck i praxis vid tillämpningen av 37

LU 1975:12

8 tredje stycket KL i dess nuvarande lydelse äger enligt utskottets uppfattning
fortsatt giltighet intill dess lagändring kommit till stånd. Om detta inte
blir fallet förrän den 1 januari 1976, utgår utskottet från att de rättstilllämpande
myndigheterna tills vidare kommer att följa nu gällande rättsprinciper
på denna punkt.

Utskottet, som således inte i sak har prövat yrkandet 1 i motionen
1975:1823, tillstyrker på grund av det anförda propositionen och avstyrker
bifall till motionsyrkandet.

Förhållandet mellan konkurslagsreformen och den nya skeppsregistreringen

1 propositionen föreslås ändringar i bl. a. 21, 26, 29 och 198 88 KL. Dessa
paragrafer har fått sin senaste lydelse genom lagen (1973:1132) om ändring
i konkurslagen. Ändringarna var föranledda av de år 1973 beslutade ändringarna
i sjölagstiftningen, främst reglerna om ett nytt register för skepp
(prop. 1973:42, LU 1973:22). De angivna ändringarna i sjölagen och konkurslagen
har ännu inte trätt i kraft. I enlighet med riksdagens bemyndigande
ankommer det på regeringen att besluta om ikraftträdandet. Tidpunkten
härför är beroende av hur arbetet med uppbyggandet av det nya registret
fortskrider.

Om inte den nya lagstiftningen angående skeppsregistrering kan träda
i kraft före eller samtidigt med nu förevarande ändringar i konkurslagen
uppstår vissa lagtekniska problem. Detta är särskilt fallet beträffande 198
8. Enligt vad utskottet inhämtat är det emellertid inte osannolikt att iagstiftningen
angående skeppsregistrering kommer att träda i kraft först efter
den 1 juli 1975. Utskottet finner det därför erforderligt att till övergångsbestämmelserna
i detta lagstiftningsärende fogas ett tillägg av innebörd att
vad som sägs i 198 8 KL om registrerat skepp, andel i sådant skepp och
skeppsregister skall intill den dag regeringen bestämmer avse fartyg som
blivit infört i skeppsregistret, lott i sådant fartyg samt inteckningsbok för
fartyg.

När det gäller de tre övriga paragraferna synes det inte behövligt med
särskild övergångsreglering. Skulle, såsom utskottet förutskickat, uppbyggandet
av det nya skeppsregistret bli försenat och 1973 års lagstiftning komma
att träda i kraft först efter den 1 juli 1975, har de år 1973 beslutade
ändringarna i förevarande bestämmelser blivit inaktuella. Utskottet utgår
ifrån att regeringen i sådant fall vid förordnandet att lagen (1973:1132) om
ändring i konkurslagen skall träda i kraft undantar ändringarna i förevarande
paragrafer.

LU 1975:12

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande närståendekretsen att riksdagen med avslag på motionen
1975:1824 antar 29 a § i det i propositionen 1975:6 framlagda
förslaget till lag om ändring i konkurslagen,

2. beträffande ränta vid återvinning att riksdagen med avslag på

motionen 1975:1823, yrkandet 1, antar 39 a § i ovannämnda

lagförslag,

3. att riksdagen - med förklaring att propositionen i denna del
inte kunnat oförändrad godtas - antar punkten 3 i övergångsbestämmelserna
med följande såsom utskottets förslag betecknad
lydelse:

R egeringens förslag Utskottets förslag

3. I fråga om rättshandling eller åtgärd som ägt rum före lagens ikraftträdande
får 28-38 §§ i sin äldre lydelse åberopas, om det medför frihet

från återvinning.

I fråga om fordran på lön eller arvode som avser tiden före lagens ikraftträdande
får 100 a § i sin äldre lydelse åberopas, om det medför att fordringen
kan göras gällande i konkursen.

1 fråga om rätt till kvittning under konkurs får 121 § i sin äldre lydelse
åberopas, om borgenären ägt kvitta enligt den bestämmelsen och fordringarna
stod mot varandra vid lagens ikraftträdande.

Bestämmelserna i 134 a § skall ej tillämpas, om säkerhet ställts före ikraftträdandet
eller fordringarna stod mot varandra vid ikraftträdandet.

Vad som sägs i 198 § om registrerat
skepp, andel i sådant skepp och
skeppsregister skall intill den dag regeringen
bestämmer avse fartyg som blivit
infort i fartygsregistret, lott i sådant
fartyg samt inteckningsbok för fartyg.

4. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i konkurslagen
i de delar som ej omfattas av hemställan under punkterna 1-3,

5. att riksdagen antar de på s. 1 uppräknade och med 2-12 betecknade
lagförslagen,

LU 1975:12

6. att motionen 1975:1823, i vad den ej omfattas av vad utskottet
ovan anfört och hemställt, inte föranleder någon riksdagens
vidare åtgärd.

Stockholm den 8 april 1975

På lagutskottets vägnar
IVAN SVANSTRÖM

Närvarande: herrar Svanström (c), Hammarberg (s), Lidgård (m), Börjesson
i Falköping (c), fru Åsbrink (s), herrar Sjöholm (fp). Andersson i Södertälje
(s), Torwald (c), Olsson i Timrå (s), Winberg (m), fru Nilsson i Sunne (s),
herr Olsson i Sundsvall (c), fru Fredgardh (c), herrar Gustafsson i Stockholm
(s) och Lövenborg (vpk).

Reservation

beträffande närståendekretsen (punkt 1)

av herrar Lidgård (m) och Winberg (m) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som på s. 59 börjar med orden
”Vad därefter” och slutar på s. 60 med orden ”utskottet anfört” bort ha
följande lydelse:

Vad därefter angår frågan huruvida som närstående bör räknas även företagsledare
som endast har faktisk gemenskap med arbetsgivare vill utskottet
till en början betona att propositionens förslag i denna del innebär
att begreppet närståendekrets ges en vid innebörd. Såsom framhållits av
motionärerna har den föreslagna utvidgningen av närståendekretsen kritiserats
av några av de sakkunniga som medverkat i lagberedningens arbete
samt av flera remissinstanser. Här må nämnas Göta hovrätt, Göteborgs
tingsrätt, längsstyrelserna i Stockholms län och Västerbottens län, Gotlands
handelskammare, Advokatsamfundet, Sveriges företagares riksförbund.
Bankföreningen, Lantbrukarnas riksförbund och TCO. Kritiken har främst
gått ut på att förslaget skulle kunna vara till skada för berörda företagare
genom att svårigheter uppkommer att besätta poster som företagsledare,
när företagets ekonomiska ställning är pressad men företaget kan förväntas
bli i tillfälle att under god ledning fortsätta sin verksamhet.

Departementschefen förklarar i propositionen att dessa förhågor synes
honom betydligt överdrivna. Utskottet kan för sin del inte dela den uppfattningen.
Svårigheten att kunna avgöra vilka som i nu förevarande hänseende
är att betrakta som företaget närstående i förening med ovissheten
om vad som kan komma att bedömas som uppenbart oskälig lön måste
enligt utskottets mening verka rekryteringshämmande när det gäller att
besätta poster i företag som drabbats av en ekonomisk kris. Den föreslagna

LU 1975:12

bestämmelsen kan därför få svåra negativa verkningar inte minst under
sådana tidsperioder då pressande kreditrestriktioner påbjuds och då även
i och för sig stabila företag kan råka i bekymmersamma situationer.

Med hänsyn till de skadliga verkningar som den föreslagna bestämmelsen
sålunda kan tänkas komma att medföra måste det enligt utskottets mening
kunna åberopas starka skäl för att bestämmelsen det oaktat skall antas.
Några sådana skäl har dock enligt vad utskottet kunnat finna inte framkommit.
Lagberedningen åberopade över huvud taget inte några sakliga
skäl för förslaget till utvidgning av närståendekretsen utan angav endast
som motiv härför att man funnit sig böra tillgodose önskemål som framförts
vid de nordiska överläggningarna. Departementschefen anför endast att den
föreslagna utvidgningen framstår som befogad för att förebygga missbruk.
Att det verkligen skulle ha förekommit sådant missbruk av någon betydelse
ges emellertid inte något belägg för. De sakkunniga som anmält avvikande
mening har tvärtom särskilt understrukit att det enligt deras erfarenhet inte
föreligger något behov av den föreslagna utvidgningen av närståendekretsen.

Utskottet vill självfallet framhålla betydelsen av att man på förevarande
område söker åstadkomma en enhetlig nordisk lagstiftning. Detta mål får
emellertid inte leda till att man inför bestämmelser som från svensk synpunkt
ter sig mindre lämpliga. Föreliggande lagförslag skiljer sig för övrigt på åtskilliga
punkter från de norska och danska förslagen till konkurslag. Det
kan påpekas att de danska och norska återvinningsbestämmelserna är avsedda
att vara exklusiva och att talan inte skall kunna föras om skadestånd
till följd av gäldenärsbrott medan någon motsvarande begränsning inte finns
i det svenska förslaget.

Sammanfattningsvis konstaterar utskottet sålunda att det inte visats att
det föreligger något verkligt behov av den föreslagna bestämmelsen i 29 a §
andra stycket 3., som, om den antas, i stället kan komma att föra med
sig betydande olägenheter. Utskottet finner sig därför inte kunna biträda
propositionen i denna del.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet bifall till motionen 1975:1824.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande närståendekretsen att riksdagen - med förklaring
att det i propositionen 1975:6 framlagda förslaget till konkurslag
inte kunnat i oförändrat skick antas - med bifall till motionen
1975:1824 antar 29 a § i förslaget med följande som reseivanternas
förslag betecknad lydelse.

LU 1975:12

R eger ingens förslag R esena n lernas förslag

29 a S

Som närstående till gäldenären anses
den som är gift med eller är syskon
eller släkting i rätt upp- eller
nedstigande led till gäldenären eller
är besvågrad med honom i rätt uppeller
nedstigande led eller så att den
ene är gift med den andres syskon
samt den som eljest står gäldenären
personligen särskilt nära.

Som närstående till näringsidkare
eller juridisk person anses vidare

1. den som har en på andelsrätt
eller därmed jämförligt ekonomiskt
intresse grundad, väsentlig gemenskap
med näringsidkaren eller den
juridiska personen

2. den som ej ensam men jämte
honom närstående har sådan gemenskap
med näringsidkaren eller den
juridiska personen som sägs under
1,

3. den som genom en ledande ställning
har ett bestämmande inflytande
över verksamhet som näringsidkaren
eller den juridiska personen bedriver,

4. den som är närstående till någon
som enligt 1-3 är närstående.

Särskilt yttrande

beträffande närståendekretsen

av herrar Svanström (c), Börjesson i Falköping (c), Torwald (c), Olsson
i Sundsvall (c) och fru Fredgardh (c) som anför:

Även om vi kan förstå de farhågor som med anledning av bestämmelsen
i 29 a § andra stycket 3. framförts beträffande svårigheten att rekrytera och
behålla de personer i ledande ställning som här avses när ett företag
råkat in i en ekonomiskt svår situation har vi inte velat motsätta oss densamma,
eftersom det förekommit vissa fall av uppenbara övertramp. Å
andra sidan är vi angelägna understryka, att paragrafen måste fö en generös
tillämpning i de fall det inte är uppenbart, att vederbörande sökt "sko sig”
på andra borgenärers bekostnad. I här ifrågavarande fall synes bl. a. särskilt
böra beaktas, huruvida aktuell lön överenskommits redan vid anställningstillfället
eller om ändring (utöver avtalsenliga generella tillägg) skett under
återvinningstiden.

Som närstående till näringsidkare
eller juridisk person anses vidare

1. den som har en på andelsrätt
eller därmed jämförligt ekonomiskt
intresse grundad, väsentlig gemenskap
med näringsidkaren eller den
juridiska personen,.

2. den som ej ensam men jämte
honom närstående har sådan gemenskap
med näringsidkaren eller den
juridiska personen som sägs under
1,

3. den som är närstående till någon
som enligt 1-2 är närstående.

LU 1975:12

Innehållsförteckning

Propositionen 1

Propositionens huvudsakliga innehåll 1

Lagförslagen 4

Lag om ändring i konkurslagen (1921:255) 4

Lag om ändring i ärvdabalken 45

Lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar
på förmögenhetsrättens område 45

Lag om ändring i lagen (1914:45) om kommission, handelsagentur

och handelsresande 46

Lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal 47

Lag om ändring (1936:81) om skuldebrev 48

Lag om ändring i lagen (1944:705) om aktiebolag 49

Lag om ändring i lagen (1948:433) om försäkringsrörelse 50

Lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse 51

Lag om ändring i lagen (1970:596) om förenklad aktiehantering 52

Lag om ändring i ackordslagen (1970:847) 53

Lag om ändring i aktiefondslagen (1974:931) 54

Motionsyrkanden 55

Utskottet 56

Inledning 56

Konkursgrunderna 56

Återvinning till konkursbo 58

Förhållandet mellan konkurslagsreformen och den nya skeppsregistreringen
62

Hemställan 63

Reservation (m) 64

Särskilt yttrande (c) 66

GOTAB 75 9267 S Stockholm 1975