Konstitutionsutskottets betänkande nr 9

KU 1975:9

Nr 9

Konstitutionsutskottets betänkande med anledning av dels propositionen
1975:1, såvitt gäller anslag under finansdepartementets verksamhetsområde
för budgetåret 1975/76 till presstödjande ändamål,
dels motioner

Budgetpropositionen

I propositionen 1975:1, såvitt nu är i fråga, (bilaga 9, s. 128-130 och
148-149) föreslår regeringen att riksdagen för budgetåret 1975/76 anvisar,
till Produktionsbidrag för dagstidningar ett förslagsanslag av 97 000 000 kr.,
till Samdistributionsrabatt för dagstidningar ett förslagsanslag av 25 000 000
kr. samt till Pressens lånefond ett investeringsanslag av 1 000 kr. Till pressens
lånefond har anvisats anslag med 25 milj. kr. per år under budgetåren
1969/70-1973/74, dvs. totalt 125 milj. kr. Sammanlagt har lån på 85,6 milj.
kr. beviljats från anslaget. Departementschefen föreslår att lån ur pressens
lånefond får beviljas även under budgetåret 1975/76 inom ramen för befintliga
medel under anslaget.

I propositionen föreslår regeringen riksdagen att godkänna en ändring
i grunderna för produktionsbidrag för dagstidningar innebärande att bidraget
per ton pappersförbrukning (minskad med den andel som går åt för annonsutrymme)
höjs från 7 500 kr. till 7 900 kr. Departementschefen anför
att tidningspapperets ytvikt under 1974 sänks från 52 till 49 gram/m!. Detta
innebär att tidningarnas pappersförbrukning i ton räknat vid oförändrad
textvolym och upplaga minskar med ca 5 96. Pappersförbrukningen minskad
med den del som går åt för annonser kan ses som ett mått på det redaktionella
utrymmet i en tidning. Departementschefen anför att det med hänsyn härtill
och då sänkningen av pappersvikten inte åtföljs av kostnadsminskningar
för tidningsföretagen är rimligt att den sänkta ytvikten inte skall leda till
minskade bidrag. Den föreslagna höjningen får som resultat att bidragen
bibehålls på oförändrad nivå.

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna 1975:309 av herr Johansson
i Malmö m. fl. (s), 1975:413 av herrar Ahlmark och Molin (båda fp), 1975:996
av herr Jonnergård m. II. (c) samt 1975:1000 av herr Larsson i Staffanstorp
(c). Motionerna tar upp olika frågor med anknytning till det statliga pressstödet.
Flertalet frågor var aktuella även under 1974 års riksdag (KU 1974:23).
Motionsyrkandena presenteras nedan under respektive rubrik.

1 Riksdagen 1975. 4 sami. Nr 9

KU 1975:9

Gällande regler

Produktionsbidrag för dagstidningar

Vid 1971 års riksdag beslöts ett statligt ekonomiskt stöd till dagspressen
i form av produktionsbidrag för dagstidningar (prop. 1971:27, KU 1971:32,
rskr 1971:180). Genom beslut vid 1972 års riksdag höjdes bidragsbeloppen
och företogs vissa ändringar i grunderna för produktionsbidragen (prop.
1972:59, KU 1972:29, rskr 1972:203). En ytterligare förändring av bidragsbeloppen
vidtogs genom beslut vid 1974 års riksdag (prop. 1974:74, KU
1974:23, rskr 1974:178). Bestämmelser har meddelats i kungörelsen
(1971:429, ändrad senast 1974:505) om statligt stöd till dagstidningar. Produktionsbidrag
utgår i princip endast för andratidningar. Med andratidning
avses sådan dagstidning som på sin utgivningsort har mindre upplaga än
annan tidning. Bestämmelserna möjliggör emellertid även för annan tidning
än andratidning att få bidrag om det med hänsyn till förhållandena inom
tidningens hela spridningsområde är uppenbart att den har samma svårigheter
som en andratidning. Som förutsättningar för att produktionsbidrag
skall utgå gäller vidare bl. a. att tidningens totalupplaga i huvudsak är abonnerad,
att den abonnerade upplagan uppgår till minst 2 000 exemplar och
att annonsdelen är mindre än 50 96.

För dagstidning som utkommer 2-7 dagar i veckan beräknas bidragen
på grundval av pappersförbrukningen minskad med den del som går åt
för annonsutrymme. Bidraget utgår per år med 7 500 kr. per ton, dock högst
13,5 milj. kr. för storstadstidning och 3 750 000 kr. för annan tidning.

För dagstidning som utkommer en gång i veckan utgår bidraget med
ett fast belopp, nämligen 300 000 kr. Detta belopp utgör också minimibidrag
för dagstidningar som utkommer 2-5 dagar i veckan. För dagstidning som
utkommer minst sex dagar i veckan är minimibidraget 600 000 kr.

Bidragen beräknas för kalenderår och utgick för år 1973 med sammanlagt
67 milj. kr. fördelat på 61 tidningar. För år 1974 hade t. o. m. december
månad beviljats bidrag för 60 tidningar till ett sammanlagt belopp av drygt
96 milj. kr.

Samdistributionsrabatt för dagstidningar

Enligt kungörelsen(1969:581,ändrad 1972:418)om samdistributionsrabatt
för dagstidningar erhåller tidningarna rabatt för varje abonnerat exemplar
som distribueras av postverket i särskild tidningsutdelningstur eller av distributionsföretag
under förutsättning att minst två tidningsföretag deltar
i samdistributionen. En förutsättning för att tidningsföretagen skall erhålla
rabatt är att de avstår från egen distribution på alla de orter där det förekommer
rabatterad samdistribution i vilken den egna tidningen kan medfölja.

KU 1975:9

Pressens lånefond

Lån från pressens lånefond kan beviljas tidningsföretag såväl för investering
som för annan åtgärd som bedöms vara nödvändig för att stärka
företagets konkurrensförmåga på längre sikt. Projekt som syftar till kostnadsbesparingar
genom samverkan skall ges företräde. Lånen, som inte utan
särskilda skäl får lämnas på mer än 20 år, är räntefria under tre år och
amorteringsfria under fem år.

Totalt har lån beviljats till 46 tidningsföretag med som redan nämnts
sammanlagt 85,6 milj. kr.

Ursprungligen avsågs att lån skulle kunna beviljas under en femårig försöksperiod
budgetåren 1969/70-1973/74. Efter ett förslag från 1972 års pressutredning
föreslog Kungl. Majit i propositionen 1974:1 att lån ur fonden
skulle få beviljas även under budgetåret 1974/75 inom ramen för befintliga
medel under anslaget. Konstitutionsutskottet tillstyrkte propositionen i denna
del (KU 1974:23) och riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.

1972 års pressutredning

1972 års pressutredning (Fi 1972:07) tillkallades efter regeringens bemyndigande
den 30 juni 1972 med uppgift att utreda pressens förhållanden.

I direktiven uttalar departementschefen:

Utredningen bör göra en allmän bedömning av utvecklingen inom olika
massmedier, varvid tekniska, ekonomiska, marknadsmässiga och organisatoriska
faktorer bör vägas in i bilden. Även framväxten av nya mediatekniker,
såsom kabel-TV, bör beaktas. Huvuduppgiften bör vara samarbets-
och rationaliseringsfrågor inom tidningsbranschen samt formerna
för statens stöd till pressen. Utredningens förslag bör i första hand avse
dagspressen. I anslutning till sin bedömning av utvecklingen på massmediaområdet
bör utredningen även ta upp förhållandena för pressorgan, som
ges ut av ideella och fackliga organisationer, samt fackpress och populärpress.
Beskattningsfrågor bör dock inte ingå i utredningsuppdraget. En allmän förutsättning
för utredningens arbete bör vara att nuvarande tryckfrihetspolitik
i huvudsak består. Utredningen bör hålla sig underrättad om arbetet inom
utredningen (Ju 1970:59) om enhetlig reglering i grundlag av yttrandefriheten
i massmedier m. m.

Beträffande produktionsstödet framhålls att nuvarande regler tillkom mot
bakgrund av ”det förhållandet att koncentrationsprocessen inom dagspressen
är en följd av marknadskrafternas spel, där förstatidningarnas övertag på
annonsmarknaden är helt utslagsgivande. Stödet gavs därför formen av ett
selektivt stöd till de tidningar som behöver det för att fortleva, dvs. andratidningarna.
Denna princip bör gälla även i fortsättningen för det direkta
produktionsstöd som jag utgår från kommer att behövas, i varje fall under
den tid som nu kan överblickas."

Utredningen har genomfört ett omfattande utredningsarbete. I en första
delrapport "Svensk press. Presstödet och tidningskonkurrensen” (SOU

KU 1975:9

1974:102) har utredningen redovisat vilka effekter presstödet hittills haft
för dagspressen. Utredningen kommer under våren 1975 att publicera ytterligare
två rapporter med olika specialundersökningar. Det gäller dels en
rapport ”Tidningar i samverkan” i vilken redovisas Olika möjligheter till
samverkan mellan tidningar, dels "Pressens funktioner” vilken kommer
att behandla målsättningen för samhällets presstöd. Utredningen arbetar
med sikte på att redovisa sina överväganden i ett slutbetänkande under
sommaren 1975.

Presstöd till vissa ensamtidningar

Motionen

I motionen 1975:996 av herr Jonnergård m. fl. (c) hemställs ”att riksdagen
vid behandlingen av finansdepartementets huvudtitel, E 7, Produktionsbidrag
för dagstidningar, uttalar angelägenheten av att produktionsbidrag
enligt de bestämmelser, som presstödkungörelsen möjliggör, lämnas till
sådana lokala ensamtidningar, som i sin totala konkurrenssituation i hela
spridningsområdet uppenbarligen har samma svårigheter som en andratidning”.

1 motionen anförs att s. k. ensamtidningar, dvs. förstatidningar med lokala
spridningsområden, i allmänhet är förhållandevis små men av mycket stor
betydelse för opinionsbildning, debatt och nyhetsförmedling i det lokala
området. Enligt motionärerna har åtskilliga sådana tidningar under de senaste
åren varit utsatta för en allt svårare konkurrens från större tidningar,
som ges ut på andra orter, såväl storstadstidningar som större landsortstidningar.
Flera av dessa tidningar har fått sin ekonomiska situation så försämrad
att deras existens är i fara. Motionärerna anför att presstödspolitikens
syfte är att om möjligt förhindra ytterligare nedläggningar av dagstidningar.
Enligt 17 S presstödkungörelsen finns också möjlighet att bevilja stöd till
förstatidning om det är uppenbart att den har samma svårigheter som en
andratidning. Det är enligt motionärerna lika väsentligt att bevara ensamtidningar
som andratidningar. Motionärerna anser att - vid tillämpningen
av 17 ii presstödkungörelsen - avgörandet i stödfrågan i båda fallen måste
baseras på en totalbedömning av konkurrenssituationen.

Frågans behandling vid 1974 års riksdag

Frågan om tillämpningen av 17 § stödkungörelsen har varit aktuell vid
varje riksdag sedan 1972. Vid 1974 års riksdag togs frågan upp i två motioner
(1974:1748 och 1974:1749). Konstitutionsutskottet avstyrkte motionerna i
här aktuella delar och uttalade med anledning av motionerna i sitt av riksdagen
godkända betänkande (KU 1974:23):

KU 1975:9

Vad först gäller s. k. ensamtidningar, vilka är utsatta för svår konkurrens
från tidningar som ges ut på andra orter, bör framhållas att dessa tidningars
svårigheter inte enbart skapas av konkurrens från storstadspressen. Även
konkurrensen från de större landsortstidningarna med vidsträckta spridningsområden
skapar svårigheter för vissa av dessa lokala ensamtidningar.
Deras ekonomi torde också, som framhålls i motionen 1974:921, i många
fall påverkas av förekomsten av s. k. annonsblad vilka kostnadsfritt distribueras
till hushållen. Utskottet vill framhålla angelägenheten av att sådana
lokala ensamtidningar som här avses får möjligheter att fortleva. Det ankommer
på presstödsnämnden att i avvaktan på pressutredningens förslag
pröva aktuella fall enligt de grunder som angetts i presstödkungörelsen $ 17.
Det hade varit önskvärt om det visat sig möjligt för pressutredningen att
förtursbehandla frågan om tillämpningen av J? 17. Enligt vad utskottet erfarit
innefattar dock pressutredningens övergripande prövning av olika former
för det statliga presstödet även de lokala ensamtidningarnas arbetsvillkor.
Åt en expert har uppdragits att särskilt studera ett antal tidningsföretag
av olika typ för att möjliggöra en utvärdering av presstödet och en ekonomisk
prognos för olika typer av tidningsföretag.

Vid beräkningen av anslaget till presstödjande ändamål i propositionerna
1974:1 och 1974:74 har inte förutsatts att produktionsbidrag i allmänhet
skall utgå till de s. k. ensamtidningarna. I detta sammanhang vill utskottet,
vad gäller tillämpningen av ij 17, erinra om den nämnda möjligheten för
presstödsnämnden att bevilja bidrag även till dagstidning som inte är andratidning
om det med hänsyn till förhållandena inom tidningens hela spridningsområde
är uppenbart att den har samma svårigheter som en andratidning.
Vid beräkningen av anslagsbehovet för nästa budgetår har departementschefen
också räknat med en viss marginal förde eventuellt ytterligare
tidningar som under år 1974 kan komma att anses berättigade till bidrag.

Annonsblad

Motionen

I motionen 1975:309 av herr Johansson i Malmö m. fl. (s) hemställs ”att
riksdagen hos regeringen begär 1. en grundlig analys av hur de gratisdistribuerade
annonsbladen påverkar den reguljära pressens ekonomi och arbetsmöjligheter,
2. omedelbara förslag i syfte att motverka uppkomsten av
annonsblad sorn berövar den reguljära pressen annonsinkomster”.

Motionärerna anför att ett flertal s. k. gratispublikationer, finansierade
genom annonser, tillkommit under senare år. Dessa s. k. annonsblad utgör
enligt motionärerna en ökad fara för ekonomin för den press som samhället
genom stora insatser försöker att rädda därför att den från demokratisk
synpunkt spelar en så viktig roll. Annonsintäkterna är alltjämt ett livsvillkor
för flertalet reguljära tidningar i landet. Utvecklingen mot allt fler gratisdistribuerade
annonsblad måste därför enligt motionärerna motverkas och
åtgärder vidtas i syfte att förhindra att gratisbladen tar intäkter från den
reguljära pressen.

KU 1974:9

Frågans behandling vid 1974 års riksdag

Vid 1974 års riksdag uppmärksammades annonsbladens konsekvenser
för den reguljära pressen i motionen 1974:921 av herr Carlström (fp). I sitt
av riksdagen godkända betänkande (KU 1974:23) anförde konstitutionsutskottet
att de i motionen berörda frågorna var av väsentlig betydelse för
pressen och väl värda att övervägas. Utskottet hade erfarit att pressutredningen
i en särskild undersökning uppmärksammat utvecklingen på detta
område. Utskottet fann med hänsyn härtill att motionens syfte redan var
tillgodosett.

Behandlingen av veckotidningar av olika typ

Motionen

I motionen 1975:413 av herrar Ahlmark (fp) och Molin (fp) hemställs
"att riksdagen uttalar att regeringen bör lägga fram förslag som begränsar
den nuvarande diskrimineringen av vissa veckotidningar”.

1 motionen anförs att statsmakterna steg för steg börjat särbehandla de
veckotidningar som anses utgöra "allmänna nyhetstidningar av dagspresskaraktär”.
Enligt motionärerna är det från många synpunkter olämpligt
att statsmakterna på punkt efter punkt gör skillnad mellan olika slag av
veckotidningar. Det blir enligt motionen lätt en godtycklig bedömning av
”värdet” av olika slag av veckotidningar. Motionärerna ifrågasätter vidare
om den systematiska uppdelningen mellan olika slag av veckotidningar är
förenlig med bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen.

Frågans behandling vid 1974 års riksdag

Vid 1974 års riksdag hemställdes i motionen 1974:140 av herrar Ahlmark
(fp) och Molin (fp) att pressutredningen i tilläggsdirektiv skulle ges i uppdrag
att lägga fram förslag med samma syfte som avses i den nu aktuella
motionen. Konstitutionsutskottet avstyrkte motionen och framhöll att frågan
omfattades av pressutredningens uppdrag (KU 1974:23). Enligt utskottet
var det inte ändamålsenligt att tillställa utredningen tilläggsdirektiv eftersom
utredningens arbete befann sig i ett slutskede.

I en reservation (fp) föreslogs att riksdagen hos Kungl. Maj:t bort hemställa
om sådant tilläggsdirektiv till pressutredningen som åsyftades i motionen.
Reservanterna anförde att det från många synpunkter var olämpligt att statsmakterna
gör skillnad mellan olika slag av veckotidningar. I reservationen
anfördes också att dessa skillnader mellan veckotidningar av olika slag förstärktes
när ”de s. k. veckotidningarna av dagspresskaraktär”, såsom föreslogs
i propositionen 1974:74, fick ett ytterligare höjt stöd.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.

KU 1975:9

Villkoren för lån ur pressens lånefond

I motionen 1975:1000 av herr Larsson i Staffanstorp (c) hemställs ”att
riksdagen beslutar om ränte- och amorteringsbefrielse för lån ur Pressens
lånefond till dess att betänkandet från 1972 års pressutredning har lagts
och en proposition med anledning därav förelagts riksdagen”.

I motionen anförs att de senaste årens prisstegringar på bl. a. tidningspapper
i mycket hög grad urholkat produktionsbidraget till tidningarna. Vissa
tidningsföretag står nu inför den situationen att de, utöver andra ekonomiska
problem, skall börja betala räntor och amorteringar på lån från pressens
lånefond. Enligt motionären kommer detta att medföra en ytterligare kännbar
belastning för dessa företag.

Utskottet

En oberoende och allsidig press är av grundläggande betydelse för att
främja en fri debatt och opinionsbildning. För att motverka de ekonomiska
marknadskrafter som under 1950- och 1960-talen tvingat ett stort antal dagstidningar
att upphöra med utgivningen utgår därför ekonomiskt stöd till
dagspressen i flera olika former. Sedan budgetåret 1971/72 erhåller de tidningar
som generellt sett är i störst behov av stöd - dvs. i första hand
de s. k. andratidningarna - särskilda produktionsbidrag. Genom inrättandet
av pressens lånefond 1969 har tidningarna under en försöksperiod kunnat
erhålla lån på förmånliga villkor för investeringar och andra åtgärder som
bedöms nödvändiga för att stärka tidningens konkurrensförmåga på längre
sikt. Sedan 1969 utgår också en särskild samdistributionsrabatt för dagstidningar
som samverkar vid distributionen.

Detta stöd till dagspressen har sedan 1971 förstärkts vid två tillfällen.
Redan 1972 ökade anslaget till produktionsbidrag till dagstidningar från 33
milj. kr. till 67 milj. kr. Vid 1974 års riksdag beslöts ytterligare en höjning
av bidragsbeloppen innebärande att totalt 97 milj. kr. anslogs för budgetåret
1974/75 till produktionsbidrag till dagstidningar.

I samband med att produktionsbidragen infördes 1971 anförde konstitutionsutskottet
att en parlamentarisk kommitté borde tillsättas för att studera
effekterna av presstödet och följa utvecklingen samt föreslå de förändringar
som kunde visa sig nödvändiga för att på längre sikt skapa lämpliga och
ändamålsenliga stödformer. Den 30 juni 1972 tillkallades 1972 års pressutredning
för att mot bakgrund av en preciserad målsättning för presspolitiken
och ett studium av effekten av det nuvarande stödet förutsättningslöst
pröva bl. a. utformningen av det direkta produktionsstödet. Utredningen,
som givits en bred parlamentarisk förankring och innehåller företrädare för
tidningsbranschen, har genomfört ett flertal större specialundersökningar.

I december 1974 publicerades utredningsrapporten ”Svensk Press. Presstödet
och tidningskonkurrensen” (SOU 1974:102) i vilken presstödets effekter på

KU 1975:9

dagspressen i dess helhet analyserats. Utredningen planerar enligt vad utskottet
erfarit att under våren 1975 publicera ytterligare två specialundersökningar.
Den första av dessa avser en kartläggning av de samverkansmöjligheter
som kan finnas mellan olika tidningar. I den andra rapporten
kommer att redovisas projektet Pressens funktioner, vilket syftar till att
ge underlag forén precisering av samhällets presspolitik. Genom olika studier
innefattande enkäter till organisationer, företag och journalister samt intervjuer
med allmänheten har gjorts ett försök att fastställa den roll som
dagspressen spelar i den svenska demokratin. Utredningen arbetar med sikte
på att presentera sina förslag i ett slutbetänkande under sommaren 1975.
Förslag till reformering av presstödet grundade på utredningens överväganden
bör därför efter remissbehandling kunna föreläggas riksdagen under
våren 1976. Enligt utskottets mening bör med hänsyn härtill inte nu företas
några ändringar av det statliga presstödet.

1 motionerna 1975:309, 1975:413, 1975:996 samt 1975:1000 aktualiseras
olika frågor med anknytning till det statliga presstödet.

I motionen 1975:996 hemställs att riksdagen skall uttala ”angelägenheten
av att produktionsbidrag enligt de bestämmelser som presstödkungörelsen
möjliggör, lämnas till sådana lokala ensamtidningar, som i sin totala konkurrenssituation
i hela spridningsområdet uppenbarligen har samma svårigheter
som en andratidning”. Med ensamtidningar avser motionärerna
s. k. förstatidningar som har lokala spridningsområden och som är utsatta
för konkurrens från större tidningar vilka ges ut på andra orter. Enligt motionärerna
har flera av dessa tidningar under senare år fått sin ekonomiska
situation så försämrad att deras utgivning är i fara.

De lokala förstatidningarnas situation aktualiserades även vid 1974 års
riksdag. Konstitutionsutskottet framhöll därvid i sitt av riksdagen godkända
betänkande att det är angeläget att dessa lokala tidningar får möjligheter
att fortleva. Utskottet anförde att det vid beräkningen av anslaget till pressstödjande
ändamål inte förutsatts att produktionsbidrag i allmänhet skall
utgå till dessa tidningar. Utskottet erinrade dock om att presstödsnämnden
vid tillämpningen av 17 § presstödkungörelsen har möjlighet att bevilja bidrag
även till dagstidning som inte är andratidning om det med hänsyn
till förhållandena inom tidningens hela spridningsområde är uppenbart att
den har samma svårigheter som en andratidning. För 1974 har också produktionsbidrag
beviljats i ett fall till tidning av det slag som åsyftas i motionen.

Enligt vad utskottet erfarit har pressutredningen särskilt uppmärksammat
de problem som i vissa fall uppstått för lokala förstatidningar. 1 den nämnda
rapporten angående presstödets effekter för dagspressen i dess helhet har
också vissa uppgifter angående dessa tidningars ekonomi redovisats. Av
dessa uppgifter samt av andra ekonomiska analyser som utredningen låtit
utföra kan utläsas att de lokala förstatidningarna som grupp generellt inte
är i behov av presstöd, men att vissa av dem, som motionärerna framhåller,

KU 1975:9

har en ansträngd ekonomisk situation. Det kan förutsättas att pressutredningens
förslag kommer att innebära möjligheter för alla tidningar som är
i verkligt behov av stöd att erhålla bidrag eller lån i någon form, t. ex.
från en särskild fond. I avvaktan på pressutredningens förslag i denna del
vill utskottet ännu en gång erinra om presstödsnämndens möjlighet att
vid tillämpningen av 17 ij presstödkungörelsen ge bidrag även till dagstidning
som inte är andratidnlng. Vid bedömningen av stödbehovet bör därvid enligt
utskottets mening en totalbedömning av konkurrenssituationen vara avgörande.

I motionen 1975:309 begärs en grundlig analys av de gratisdistribuerade
annonsbladens inverkan på pressens ekonomi och arbetsmöjligheter. Utvecklingen
på annonstidningsmarknaden innebär enligt motionärerna att
den reguljära pressen förlorar en allt större del av de annonsintäkter som
är livsviktiga för flertalet tidningar.

Även det ökade antalet annonsblad har uppmärksammats av 1972 års
pressutredning. Utredningen har låtit utföra flera undersökningar av antalet
annonsblad, periodicitet, omsättning osv. Den kartläggning och analys som
begärs i motionen kommer alltså att genomföras av pressutredningen. Utredningen
ser allvarligt på utvecklingen på detta område. Bl. a. har utredningens
ordförande i ett uttalande framhållit att gratisbladen tar intäkter
från den reguljära pressen utan att ta på sig de informativa skyldigheter
som denna uppfyller. Det material som utredningen presenterar bör kunna
utgöra ett tillfredsställande underlag för vidare överväganden angående vilka
åtgärder som kan vara nödvändiga på detta område.

I motionen 1975:1000 hemställs att riksdagen skall besluta om ränteoch
amorteringsbefrielse för lån ur pressens lånefond till dess att betänkandet
från 1972 års pressutredning har lagts och en proposition med anledning
därav förelagts riksdagen.

Lån från pressens lånefond är amorteringsfria i fem år räknat från första
lyftningsdagen. Under de tre första åren utgår ej heller ränta på lånen. För
tiden därefter till dess betalning sker utgår årlig ränta enligt normalräntan
för lån från statens utlåningsfonder, dvs. f. n. 7 1/4 96. Presstödsnämnden
kan medge räntefrihet för en tid av ytterligare högst två år, om särskilda
skäl föreligger. Sådan förlängd räntefrihet har också medgivits i flera fall.

När pressens lånefond inrättades 1969 beslöts att lån skulle kunna beviljas
från fonden under en femårig försöksperiod budgetåren 1969/70-1973/74.
Genom riksdagsbeslut 1974 förlängdes tidsperioden till att omfatta även
budgetåret 1974/75. I årets budgetproposition föreslår regeringen att perioden
i avvaktan på pressutredningens förslag skall förlängas ytterligare
med budgetåret 1975/76. Det är alltså här frågan om en försöksverksamhet
som kommer att utvärderas i samband med att ställning tas till pressutredningens
förslag, dvs. inom det närmaste året. Som utskottet redan framhållit
bör några ändringar av formerna för det statliga presstödet inte genomföras
på så kort sikt. Presstödsnämnden har redan nu, som också framhållits.

KU 1975:9

möjlighet att i särskilda fall bevilja förlängd räntefrihet.

I motionen 1975:413 föreslås ett riksdagsuttalande av innebörden ”att
regeringen bör lägga fram förslag som begränsar den nuvarande diskrimineringen
av vissa veckotidningar”.

Utskottet vill beträffande de frågor som behandlas i motionen endast
framhålla att även tidskriftsfrågorna analyseras inom pressutredningen. Arbetet
inom utredningen bör inte föregripas. Något riksdagsuttalande av det
slag som åsyftas i motionen bör inte göras.

Produktionsbidrag för dagstidning som utkommer 2-7 dagar i veckan
beräknas på grundval av pappersförbrukningen minskad med den andel
som går åt för annonsutrymme. Under 1974 har tidningspapperets ytvikt
sänkts, vilket vid oförändrade bidragsregler skulle innebära att produktionsbidragen
vid samma textvolym och upplaga minskas med ca 5 96. Sänkningen
av pappersvikten har inte åtföljts av kostnadsminskningar för tidningsföretagen.
Som departementschefen föreslår i propositionen bör därför
bidragsreglerna anpassas så att storleken på produktionsbidragen bibehålls
på oförändrad nivå.

De i propositionen föreslagna anslagen till produktionsbidrag för dagstidningar,
samdistributionsrabatt för dagstidningar samt pressens lånefond,
har inte föranlett några motionsyrkanden.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet propositionen 1975:1,
såvitt nu är i fråga, och avstyrker motionerna 1975:309, 1975:413 och
1975:1000. Utskottet föreslår vidare att motionen 1975:996 skall anses besvarad
med vad utskottet anfört.

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. med bifall till propositionen 1975:1, såvitt nu är i fråga (bilaga
9, p. E 7),

a) godkänner de i propositionen föreslagna ändringarna i grunderna
för produktionsbidrag för dagstidningar,

b) till Produktionsbidrag för dagstidningar för budgetåret
1975/76 anvisar ett förslagsanslag av 97 000 000 kr.,

2. med bifall till propositionen 1975:1, såvitt nu är i fråga (bilaga
9, p. E 8), till Samdistributionsrabatt för dagstidningar för budgetåret
1975/76 anvisar ett förslagsanslag av 25 000 000 kr.,

3. med bifall till propositionen 1975:1, såvitt nu är i fråga (bilaga
9, p. V 5), till Pressens lånefond för budgetåret 1975/76 anvisar
ett investeringsanslag av 1 000 kr.,

4. förklarar motionen 1975:996 besvarad med vad utskottet anfört.

KU 1975:9

5. avslår motionerna

a) 1975:309

b) 1975:413

c) 1975:1000.

Stockholm den 4 mars 1975

På konstitutionsutskottets vägnar
HILDING JOHANSSON

Närvarande: herrar Johansson i Trollhättan (s), Boo (c), fru Thunvall (s),
herrar Werner i Malmö (m), Mossberg (s), Fiskesjö (c), Ahlmark (fp), Svensson
i Eskilstuna (s), Jonnergård (c), Bergqvist (s), Björck i Nässjö(m). Karlsson
i Malung (s), Nordin (c), Måbrink (vpk) och Olsson i Edane (s).

Reservation

av herr Ahlmark (fp) som anfort och hemställt:

”Ekonomisk diskriminering av veckopressen bör motverkas. Steg försteg
bör villkoren för tryckta publikationer förbättras och göras mer likartade.”

Citatet kommer från folkpartiets partiprogram. En oberoende och allsidig
press är som utskottets majoritet framhåller av grundläggande betydelse
för att främja en fri debatt och opinionsbildning. Det är därför väsentligt
att de dagstidningar som har ekonomiska svårigheter får möjligheter att
fortsätta med utgivningen. Folkpartiet är anhängare till ett statligt stöd till
pressen. Vi kan däremot inte acceptera att samtidigt vissa typer av tidningar
systematiskt diskrimineras av statsmakterna. Samtidigt som det statliga stödet
till dagspressen successivt har förstärkts har de veckotidningar som betraktas
som ”allmänna nyhetstidningar av dagspresskaraktär” steg för steg
privilegierats i förhållande till övriga veckotidningar. I dag görs skillnad
i fråga om stöd och skatt mellan dessa olika slag av veckotidningar på
åtminstone fem olika sätt:

1) Vissa veckotidningar behöver inte betala moms. Andra veckotidningar
måste betala moms.

2) Vissa veckotidningar betalar 6 procent i annonsskatt på reklamintäkter
över 3 milj. kr. per år. De kommer i regel inte upp till detta belopp och
behöver således inte betala annonsskatt. Andra veckotidningar måste betala
10 procent i annonsskatt. De har ofta reklamintäkter över 3 milj. kr. per
år och drabbas alltså av denna skatt.

3) Vissa veckotidningar har rätt till fördelaktiga lån ur pressens lånefond.
Andra veckotidningar har inte denna rätt.

KU 1975:9

4) Vissa veckotidningar får produktionsstöd på 300 000 kr. per år. Andra
veckotidningar har inte rätt till sådant stöd.

5) Vissa veckotidningar får del av den statliga annonseringen i form av
s. k. samhällsinformation. Andra veckotidningar får inte del av sådana annonser.

Dessa helt omotiverade skillnader mellan veckotidningar av olika slag
skärptes så sent som förra året då de veckotidningar som betraktas som
"dagstidningar” fick sitt produktionsbidrag höjt från 200 000 kr. till 300 000
kr.

Veckopressen konkurrerar ofta med delar av dagspressen. Ett system av
skatter och bidrag som avsiktligt hjälper vissa typer av publikationer och
lika avsiktligt drabbar andra leder lätt till en orimlig snedvridning av konkurrensen
och till en godtycklig bedömning av ”värdet” av olika slags tidningar.
Denna systematiska diskriminering av stora delar av veckopressen
ligger helt utanför vår strävan att genom presstöd göra det möjligt för dagstidningarna
att leva vidare. Det kan dessutom starkt ifrågasättas om denna
särbehandling av vissa tidningar är förenlig med tryckfrihetslagstiftningen.

Eftersom pressutredningens direktiv blev så snäva att t. ex. beskattningsfrågor
inte ingår i utredningsuppdraget kommer pressutredningen inte att
kunna lägga fram förslag som ändrar dessa inkonsekventa inslag i den svenska
massmediepolitiken. Ett vägledande uttalande från riksdagens sida av
det slag som föreslås i motionen 1975:413 är därför nödvändigt.

Jag anser att utskottets hemställan under 5 b bort ha följande lydelse:
att riksdagen

5. b) med bifall till motionen 1975:413 uttalar att regeringen bör
lägga fram förslag som begränsar den nuvarande diskrimineringen
av vissa veckotidningar.

Särskilt yttrande

av herrar Ahlmark (fp), Werner i Malmö (m) och Björck i Nässjö (m):

Vi finner det uppseendeväckande att konstitutionsutskottets majoritet
i årets betänkande om presstöd vägrat att behandla de fyra motionerna om
främst Estniska Dagbladet. Till utskottets protokoll från sammanträde den
27 februari 1975 har vi fogat en reservation, som i sin helhet återfinns
nedan. Eftersom motionerna om främst Estniska Dagbladet över huvud
inte behandlas i detta betänkande har vi inte formella möjligheter att här
reservera oss.

Reservation av herrar Ahlmark (fp), Werner i Malmö (m) och Björck
i Nässjö (m) till konstitutionsutskottets protokoll vid sammanträde den 27
februari 1975:

Diskrimineringen av tidning på utländskt språk, utgiven i Sverige, tas

KU 1975:9

upp i fyra motioner från folkpartiet resp. moderata samlingspartiet (1975:226,
1975:418, 1975:673, 1975:677). Framfor allt behandlas där det egendomliga
förhållandet att Estniska Dagbladet, som är s. k. andra-tidning och enligt
gällande rätt bör erhålla produktionsstöd, förvägras sådant stöd år efter år.
Det är uppenbart att denna tidning diskrimineras därför att den är skriven
på det estniska språket.

Frågan om bl. a. Estniska Dagbladet har i flera år av riksdagen behandlats
i anslutning till KU:s betänkande om presstöd. 1 år har majoriteten i utskottet
däremot beslutat att rycka ut de fyra motionerna från presstödsbetänkandet
och i stället ta ställning till dem längre fram i samband med s. k. invandrarfrågor.
Det är ett uppseendeväckande beslut. Estniska Dagbladet är en
tidning som framför allt läses av svenska medborgare, som antingen kom
till Sverige för omkring 30 år sedan eller är födda i landet. Deras tidning
skall tydligen plötsligt behandlas efter regler som främst kommer att gälla
för nyinflyttade invandrare och inte för svenska medborgare. Detta innebär
en fortsatt särbehandling av Estniska Dagbladet och av balterna i Sverige.

Vi anser det självklart att motionerna 1975:226, 1975:418, 1975:673 och
1975:677 i stället borde ha behandlats i KU:s utlåtande om presstödet och
att KU borde göra ett sådant uttalande att Estniska Dagbladet redan i år
får det produktionsstöd som presstödsnämnden har förvägrat det.

GOTAB 75 9031 S Stockholm 1975