Konstitutionsutskottets betänkande nr 18

KU 1975:18

Nr 18

Konstitutionsutskottets betänkande med anledning av propositionen
1975:27 med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620),
m. m. jämte motioner

Ärendet

I detta betänkande behandlas propositionen 1975:27 om ändring i vallagen
(1972:620), m. m., jämte motionerna

1975:93 av herr Bohman m. fl. (m), yrkandet 3,

1975:672 av herr Kristiansson m. fl. (c),

1975:989 av fru Fredgardh m. fl. (c),

1975:2132 av herr Molin m. (1. (fp),

1975:2141 av herr Boo m. fl. (c),

1975:2143 av herr Dahlberg m. fl. (s).

De tre sistnämnda motionerna är väckta med anledning av propositionen.
De övriga väcktes under den allmänna motionstiden.

Propositionen

I propositionen föreslås normer för hur stora valdistrikten vid de allmänna
valen skall vara. De innebär bl. a. att valdistrikt bara undantagsvis får omfatta
mer än 1 800 eller mindre än 300 röstberättigade.

Delvis med tanke på att de nya normerna innebär att en del mindre
valdistrikt kan komma att uppgå i större enheter föreslås vidgade möjligheter
till poströstning. Bl. a. föreslås att röstning skall kunna ske genom medverkan
av lantbrevbärare. Ett annat förslag är att det på vissa orter skall
kunna inrättas tillfälliga postanstalter på valdagen.

Propositionen innehåller vidare bl. a. en mindre jämkning i gällande ordning
beträffande valsedels ogiltighet.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1975.

Propositionens hemställan avser att riksdagen skall antaga två i propositionen
framlagda lagförslag. Lagförslagen avser:

1. lag om ändring i vallagen (1972:620)

2. lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval.

I bilaga har intagits propositionens förslag till lag om ändring i vallagen
(1972:620) med vissa av utskottet föreslagna ändringar. Skillnaderna mellan
propositionens och utskottets förslag framgår av notanmärkningar.

Beträffande lagförslaget 2 hänvisas till propositionen.

I Riksdagen 1975. 4 sami. Nr 18

KU 1975:18

Frågor som upptagits i motionerna

Fyra olika sakfrågor har upptagits i motionerna. Sakfrågorna anges i det
följande under särskilda rubriker (2-5).

Inledningsvis lämnas en sammanfattande redogörelse för departementschefens
uttalanden i propositionen om frågan orri eri ÖVersyn av vallagen
som en följd av erfarenheterna från 1973 års val.

1. Vallagen (1972:620) och erfarenheterna från 1973 års val

Förslag till vallag framlades i propositionen 1972:105, som behandlades
av riksdagen under höstsessionen 1972 (KU 1972:49). Vallagen tillämpades
första gången vid 1973 års allmänna val. Erfarenheterna därav föranledde
yrkanden om ändrade bestämmelser i skilda hänseenden. I propositionen
1974:35 framlades därför vissa förslag till ändringar i vallagen. Förslag till
ändringar väcktes även i ett flertal motioner. I anledning därav antogs vissa
ändringar i vallagen under vårsessionen 1974 (KU 1974:21).

I propositionen 1974:35 upplystes att utredning pågick inom riksskatteverket
(RSV) såsom central valmyndighet i syfte att med utgångspunkt
från de erfarenheter som erhållits vid 1973 års val söka åstadkomma förenklingar
och förbättringar i valförfarandet.

Enligt departementschefens bedömning borde den utredning som pågick
inom RSV slutföras innan de berörda frågorna togs upp till övervägande.

Utskottet ansåg det angeläget att se över vallagen mot bakgrund av erfarenheterna
från 1973 års val och hade för sin del ingen erinran mot att
arbetet med en översyn av vallagen bedrevs i enlighet med det anförda
men underströk betydelsen av att förslag underställdes riksdagen så snart
detta kunde ske. Riksdagen följde utskottet.

I nu förevarande proposition (s. 16) anförs:

De lagändringar som jag nu föreslår bygger på riksskatteverkets utredning.
De behandlas i det följande i skilda avsnitt. Jag vill emellertid här beröra
några av de frågor som föranlett förslag av riksskatteverket men som enligt
min mening inte bör tas upp i detta sammanhang. Jag vill också beröra
några andra valfrågor som kan komma att aktualiseras under riksmötet
1975-1976.

Av 6 kap. 9 S vallagen framgår bl. a. att väljarna på postanstalterna skall
ha tillgång till partimarkerade valsedlar för riksdagspartierna och blanketter
till valsedlar. Som en komplettering till denna regel föreslår riksskatteverket
att partier som inte är representerade i riksdagen skall ha möjlighet att
själva lägga ut partimarkerade valsedlar på postanstalterna. Postverket har
i sitt remissyttrande anfört att frågan inrymmer många problem och att
den bör utredas ytterligare. Vidare framhålls i yttrandet att postverket gärna
medverkar i en sådan utredning.

Enligt min mening är ytterligare utredning påkallad. Denna bör göras
av riksskatteverket i samråd med postverket. Utredningen bör bedrivas så

KU 1975:18

att eventuella förslag kan föreläggas riksdagen i god tid före 1976 års val.

Ett annat förslag av riksskatteverket går ut på att vallagen ändras så att
det blir möjligt att ersätta röstkortet och de nuvarande typerna av ytterkuvert
med en enda handling som utgör både röstkort och ytterkuvert. Remissinstanserna
ställer sig i regel positiva till förslaget. Från flera håll framhålls
emellertid att förslaget börävervägas grundligare. Bl. a. framhåller postverket
att samråd med verket ang. utformningen av kuvertets framsida bör ske.

Även i fråga om detta förslag är enligt min mening ytterligare utredning
påkallad. Också denna utredning bör utföras av riksskatteverket. Härvid
bör, som också verket har förordat, genom praktiska prov vid t. ex. värnpliktsval
eller fackföreningsval undersökas om den nya handlingen är lämpligt
utformad. Även här bör samråd ske med postverket. - Jag avser att i annat
sammanhang föreslå regeringen att meddela de utredningsuppdrag som behövs.

Riksskatteverkets övriga förslag till ändringar i vallagen rör frågor av skiftande
betydelse. Några av dem går ut på att vissa anledningar till att valsedel
skall förklaras ogiltig mönstras ut ur det gällande regelsystemet. Dessa förslag
har mött ett blandat mottagande vid remissbehandlingen. I ett avseende
föreslår jag i det följande (avsnitt 7) ändringar som i huvudsak tillgodoser
syftet med ett av riksskatteverkets förslag i denna del. I övrigt anser jag
att promemorieförslaget såvitt rör dessa frågor inte bör leda till lagstiftning.

I promemorian föreslås också en ny anledning till att valsedel skall förklaras
ogiltig. Om partibeteckning kan antagas leda till förväxling med registrerad
partibeteckning, skall sålunda valsedeln ogillas. Till förslaget är
kopplad en regel om förhandsbesked av riksskatteverket eller valprövningsnämnden.
Även detta förslag har lett till delade meningar vid remissbehandlingen.
För min del är jag f. n. inte beredd att förorda att en sådan
ordning genomförs. Nu gällande regler om skydd för registrerad partibeteckning
blev föremål för överväganden så sent som år 1974 (prop. 1974:35,
KU 1974:21, rskr 1974:160). Resultatet innebar att dittills gällande system
i princip borde behållas.

Återstående förslag i promemorian, vilka inte berörs i det följande, bör
enligt min mening övervägas ytterligare innan ställning tas till dem. Det
synes lämpligt att de tas upp till slutlig prövning av riksdagen först under
hösten 1975. En samlad bedömning av dessa förslag och ett flertal andra
valfrågor blir då möjlig. Till dessa övriga frågor hör bl. a. en översyn av
lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval.

2. Ändrad valkretsindelning och ökat inslag av personval
Motionen

I motionen 1975:93 av herr Bohman m. fl. (m), yrkandet 3, hemställs
”att riksdagen hos regeringen anhåller om att utredningen om ändrad valkretsindelning
och ett ökat inslag av personval vid val till riksdagen bedriver
sitt arbete så, att utredningens förslag kan genomföras i och med 1979 års
allmänna val, samt att motionen, såvitt här är i fråga, överlämnas till utredningen
för beaktande”.

Motionärerna framhåller att moderata samlingspartiet sedan lång tid till -

1 * Riksdagen IV75. 4 sami. Nr IX

KU 1975:18

baka verkat för att valsystemet skall ges ett väsentligt och för väljarna påtagligt
personvalsinslag och konstaterar att väljarna inom det proportionella
valsystemets ram enbart har teoretiska möjligheter att påverka personvalet.
Inte i något fall skulle nuvarande valsystem visat sig ha någon effekt. Motionärerna
understryker vikten av att dessa frågor ges en snabb och genomgripande
lösning. Den av justitieministern tillsatta utredningen bör bedriva
sitt arbete skyndsamt och inrikta sig på att lägga fram ett väl genomarbetat
förslag i så god tid att ett system med personvalsinslag kan tillämpas vid
riksdagsvalet 1979. Även frågan om valkretsarnas storlek bedöms vara av
stor betydelse för kontakt mellan väljare och valda. Därför bör ett system
med mindre valkretsar beslutas så att det kan tillämpas fr. o. m. 1979 års
riksdagsval i de fall där de nuvarande valkretsarna kan anses vara för stora.

Frågans tidigare behandling

Vid sin behandling av grundlagsärendet vid 1973 års riksdag anförde utskottet
i denna fråga (KU 1973:26, s. 23):

Utskottet hälsar med tillfredsställelse att frågan om valkretsindelningen
och personmomentet kommer att göras till föremål för särskild utredning.
Utgångspunkten för de sakkunnigas arbete bör vara ett riksproportionellt
system med spärrar mot småpartier. Utskottet vill understryka betydelsen
av att de sakkunniga lämnas stor frihet vid fullgörandet av sitt uppdrag.
Utöver det sagda anser sig utskottet inte böra göra några uttalanden om
innehållet i direktiven till den kommande utredningen.

I direktiven till utredningen om ändrad valkretsindelning och ökat inslag
av personval vid val till riksdagen(JU 1974:19) åberopar departementschefen
detta uttalande. Någon tidsgräns för utredningen har således ej fastställts.

3. Sekretesskydd för röstlängd
Motionen

1 motionen 1975:672 av herr Kristiansson m. fl. (c) hemställs ”att riksdagen
beslutar att vallängd efter förrättat politiskt val skall vara skyddad för insyn”.

Motionärerna framhåller att en central fråga i en demokrati är medborgarens
möjlighet att avge sin röst utan påtryckningar i viss riktning. För
att ge fullständigt skydd mot avslöjande av politisk hemvist bör därför enligt
motionärerna vallängden efter valförrättning ej vara öppen för insyn som
nu är fallet. Lämpligen borde vallängderna efter valförrättning insändas till
länsstyrelsen som borde förvara dem skyddade för insyn så länge ett besvarande
är erforderligt och därefter förstöras.

Frågans tidigare behandling

Motioner med samma syfte som den nu föreliggande behandlades även
1964, 1969 och 1970. Ingående redogörelser för gällande regler och deras

KU 1975:18

förarbeten och grundläggande motiv lämnades i utskottets utlåtanden KU
1964:10 och KU 1969:15.

Utskottet anförde 1964:

Att röstlängd är offentlig handling är ej ett uttryck allenast för den allmänna
offentlighetsgrundsatsen utan även för vallagstiftningens speciella
hänsyn. Denna bygger sålunda på grundprincipen, att valförrättning skall
vara offentlig, med möjlighet till full insyn från allmänheten men med
väl garanterat skydd för valhemligheten i dess förut angivna betydelse. Sålunda
sker både röstavgivningen, den preliminära rösträkningen och den
slutliga sammanräkningen inför öppna dörrar. Ett led i detta system är,
att även röstlängd, som ligger till grund för valet, skall vara offentlig handling.
Avsikten med dessa bestämmelser är att skapa starka garantier för
förrättade vals äkthet och mot obehöriga förfaranden.

Enligt utskottets mening är det icke möjligt att på något sätt inskränka
den offentlighet vid valförrättning, som tillhör vallagstiftningens grundprinciper.
Såvitt möjligt fullständiga garantier måste upprätthållas mot obehöriga
förfaranden. Av största vikt är även, att allmänheten hyser fullt
förtroende för valförrättningens korrekthet. Det framstår därför som otänkbart,
att avprickning av röstande sker i en handling, som är undandragen
offentligheten. Sådan avprickning sker både under röstavgivningen och, med
avseende å poströster, vid sammanräkningen. Att röstlängden även måste
vara offentlig vid den preliminära rösträkningen är tydligt, då kontrollmöjligheter
eljest skulle saknas.

Redan den omständigheten, att röstlängd sålunda måste vara offentlig
under en valförrättnings alla led, föranledde enligt utskottets mening att
den då förevarande motionens syfte inte kunde tillgodoses.

Sex ledamöter (3 m, 3 fp) reserverade sig till förmån för skyndsam utredning
och förslag i enlighet med motionen. Som en framkomlig väg pekade
de, liksom motionärerna, på möjligheten att införa en bestämmelse i sekretesslagen
enligt vilken avprickad röstlängd dock skulle få utlämnas om,
med hänsyn till det ändamål för vilket utlämnandet begärdes och omständigheterna
i övrigt, trygghet kunde anses vara för handen att den inte blev
missbrukad genom yppande av om viss person röstat eller inte.

Riksdagen följde utskottet.

Vid riksdagsbehandlingen år 1969 hänvisade utskottet till 1964 års yttrande
och beslut. Utskottet var denna gång enigt. I ett särskilt yttrande anförde
två ledamöter (fp, m):

Liksom reservanterna till utskottets utlåtande 1964:10 anser vi, att den
enskilde medborgaren har ett i och för sig berättigat intresse av att utomstående
inte utan vidare kan ta reda på om han röstat eller inte i ett
allmänt val. Han kan därigenom undgå personliga påtryckningar, som kan
kännas som ett intrång i den personliga integriteten. Detta intresse får vägas
mot det av utskottet understrukna intresset av offentlighet kring valförfarandet
för att undvika manipulationer. Att tekniskt lösa denna intresseavvägning
bör, som 1964 års reservanter anförde, inte möta oöverstigliga
hinder. Likafullt har vi inte velat motsätta oss att motionerna avslås. Härför
har vi haft följande skäl. En utredning för översyn av sekretesslagstiftningen

KU 1975:18

kommer att tillsättas inom den allra närmaste tiden. Utskottet har i sitt
utlåtande nr 8 till årets riksdag betonat vikten av att detta arbete bedrivs
med den bestämda målsättningen att hävda offentlighetsprincipen. I detta
läge har vi inte velat i detta ärende begära, att utskottet skulle, redan innan
utredningen hunnit bli tillsatt, påkalla överväganden i motsatt riktning, låt
vara att det här gäller en detalj i ett stort sammanhang. Vi är inte heller
beredda att redan nu ta ställning till hur den aktuella frågan bör påverkas
av den gemensamma valdagens införande, som bl. a. medför att den enskilde
skall kunna rösta i bara ett eller två av tre samtidiga val.

Motionerna avslogs även vid detta tillfälle. Den utredning, till vilken
det särskilda yttrandet hänförde sig, tillsattes våren 1969 och har nyligen
avlämnat sitt betänkande ”Lag om allmänna handlingar” (SOU 1975:22).
Frågan om eventuell sekretess för röstlängden tas ej upp av utredningen.

Under hänvisning till de redovisade ställningstagandena 1964 och 1969
hemställde utskottet år 1970 enigt att riksdagen skulle avslå då förevarande
motioner. Riksdagen följde utskottet.

Riksskatteverket

Inför 1973 års val utfärdade riksskatteverket följande rekommendation
ang. tillhandahållande av röstlängd under valdagen:

De röstlängder som används av valförrättarna under valförrättningen är
givetvis i princip offentlig handling. Valförrättarna kan därför komma att
få ta ställning till frågan om längderna kan hållas tillgängliga för annan
än valförrättarna under valförrättningen. Att märka i det avseendet är att
tryckfrihetsförordningen beträffande offentlig handling föreskriver att den
skall hållas tillgänglig på begäran ”genast eller så snart ske kan", dvs. hänsyn
kan tas till omständigheterna när en begäran om tillgång till offentliga handlingar
görs.

Enligt servicecirkuläret till statsmyndigheterna 1972:406 - vilket enligt
JO-uttalanden bör tillämpas analogt även av kommunala myndigheter -skall myndighet på begäran lämna upplysningar från akter samt diarier,
register och andra handlingar som är tillgängliga för allmänheten i den mån
det kan ske med hänsyn till arbetets behöriga gång.

Centrala valmyndighetens uppfattning är att det av praktiska skäl samt
av ordnings- och säkerhetsskäl inte är lämpligt att valförrättarna håller längderna
tillgängliga för annan under valförrättningen.

Längderna bör sålunda inte överlämnas för läsning eller avskrift i vallokalen.
Om däremot någon under tid, då röstavlämnande inte sker och
valförrättarna ej heller i övrigt är upptagna av behandling av poströster,
protokollsförande o. d., begär att få enstaka muntliga upplysningar ur röstlängden,
bör sådan begäran tillmötesgås.

4. Texthuvud på valsedlar till landstingsval
Motionen

I motionen 1975:989 av fru Fredgardh m. fl. (c) hemställs ”att riksdagen

KU 1975:18

beslutar att huvudet på landstingsvalsedel skall ha texten: Val till landstinget”.

Motionärerna anför att valbeteckningen på landstingsvalsedlar är ”val av
landstingsman”. Valbeteckningen på riksdagsvalsedlar är ”val till riksdagen”.
Beteckningen landstingsman anses vara otidsenlig eftersom landstingsvalsedlar
ej torde uppta enbart män som kandidater.

Gällande bestämmelser

Regler om valsedelns utformning finns i 6 kap. vallagen (1972:620). Där
föreskrivs bl. a. att valsedel skall innehålla valbeteckning. Tillämpningsföreskrifter
lämnas av centrala valmyndigheten med stöd av förordningen
(1975:6) med bemyndigande för centrala valmyndigheten att meddela vissa
föreskrifter.

Av ålder har valbeteckningen varit ”val av landstingsman”. Terminologin
i vallagen växlar mellan landstingsman och landstingsledamot.

5. Regler om valdistrikts storlek
Propositionen

I lagförslaget, 3 kap. 3 8 (s. 3 i propositionen), föreslås att valdistrikt bör
omfatta 1 200-1 500 röstberättigade. Endast om till följd av förhållandena
på orten synnerliga skäl föranleder det skall valdistrikt få omfatta mer än
1 800 eller mindre än 300 röstberättigade. Departementschefen anför (s. 20
f. i prop.):

Valdistrikten bildar enligt vallagen enheter för röstning och för preliminär
röstsammanräkning. Det sätt på vilket indelningen i valdistrikt genomförs
får betydelsefulla konsekvenser i skilda hänseenden. En med tanke på befolkningstalet
väl avvägd indelning utgör sålunda en förutsättning för att
röstningen skall kunna genomföras smidigt och störningsfritt och röstsammanräkningen
snabbt och säkert. Distriktens befolkningsmässiga storlek kan
vidare ha betydelse för möjligheterna att fullt ut garantera valhemligheten.
Avpassningen av distriktens geografiska område måste antas påverka valdeltagandet.

Vallagen normerar f. n. inte valdistriktens storlek. Med hänsyn till vad
jag nämnde nyss är det emellertid inte ägnat att förvåna att behov av generella
riktlinjer för valdistriktsindelningen har gjort sig gällande. Detta har lett
till att riksskatteverket i sin egenskap av central valmyndighet har utfärdat
rekommendationer för indelningen. Beslut som närmare normerar valdistriktens
storlek kräver emellertid - med tanke på indelningens verkningar
- avvägningar av en natur som principiellt bör ankomma på riksdagen.
Vidare måste beaktas att uppställandet av vissa principer för indelningen
i valdistrikt kan behöva kopplas samman med åtgärder som i och för sig
kräver ändringar i vallagen. Jag anser därför i likhet med riksskatteverket
att rambestämmelser för indelningen i valdistrikt bör ges i vallagen. Bestämmelserna
har sin plats i 3 kap. 3 §.

1** Riksdagen 1975. 4 sand. Nr 1$

KU 1975:18

De nya föreskrifterna om valdistriktens storlek bör i princip få det innehåll
som riksskatteverket har föreslagit. Förslaget är grundat på erfarenheter från
1973 års val och har utformats efter kontakter med valnämnder. Det har
i allt väsentligt fått endast instämmanden under remissbehandlingen. Ett
valdistrikt bör alltså i allmänhet omfatta 1 200-1 500 röstberättigade. Endast
i speciella undantagsfall bör få finnas distrikt med fler än 1 800 eller färre
än 300 röstberättigade.

Som riksskatteverket har visat kan valhemligheten i valdistrikt med mindre
än 300 röstberättigade inte alltid garanteras. Detta är högst otillfredsställande.
Mot en indragning av sådana distrikt talar givetvis att flertalet
väljare får längre väg till vallokalen, något som blir särskilt kännbart i glesbygderna,
där de små distrikten mestadels är belägna. Risken för ett vikande
valdeltagande som följd härav kan inte negligeras, trots vad som har kommit
fram vid riksskatteverkets utredning. Nackdelarna av sammanläggningarna
bör emellertid kunna kompenseras genom särskilda åtgärder som underlättar
röstningen för berörda väljare. Det är inte minst med tanke på detta som
jag i det följande förordar röstning på s. k. postställen, utökad användning
av tillfälliga postanstalter och budröstning genom lantbrevbärare.

Även om det alltså i stor utsträckning bör vara möjligt att utan vådor
för valdeltagandet dra in valdistrikt med få röstberättigade, kan särskilda
geografiska förhållanden göra det nödvändigt att godta valdistrikt med mindre
än 300 röstberättigade. En viss försiktighet vid regleringen av distriktsindelningen
i t. ex. skärgårdarna och utpräglade glesbygder är nödvändig.
Någon absolut nedre storleksgräns för valdistrikt bör inte uppställas i vallagen,
även om jag i princip kan hålla med riksskatteverket om att valdistrikt
med mindre än 100 röstberättigade inte bör få förekomma.

Motionerna

1 motionen 1975:2132 av herr Molin m. fl. (fp) hemställs ”att propositionen
1975:27 godtages med den ändringen att 3 kap. 3 8 andra stycket utgår”.

Motionärerna framhåller att det f. n. inte finns bestämmelser om valdistrikts
storlek och att man tidigare utgått ifrån att de beslutande organen
själva skulle få avgöra lämplig storlek på valdistrikten. Enligt motionärernas
uppfattning kan röstningen och röstsammanräkningen ske på smidigast
tänkbara sätt om man överlåter åt kommuner och länsstyrelser att med
hänsyn till förhållandena i de olika kommunerna bestämma valdistriktens
storlek. I utpräglade tätortsområden kunde det t. ex. vara en direkt fördel
för röstningens genomförande att ha stora valdistrikt, medan inom glesbygderna
små valdistrikt med under 1 000 röstberättigade ofta kunde vara
den lämpligaste anordningen. Motionärerna anför även att kommunernas
kostnader för valet torde öka om de nödgas ha för små valdistrikt samt
att det inför 1976 års val torde vara svårt att genomföra en bindande valdistriktsindelning
med hänsyn till ett eventuellt beslut under riksmötet
1975/76 ang. invandrarnas rösträtt.

I motionen 1975:2141 av herr Boo m. fl. (c) hemställs ”att riksdagen beslutar
att 3 kap. 3 8 andra stycket vallagen ges följande lydelse: ”Valdistrikt
bör omfatta 1 200 - 1 500 röstberättigade. Om särskilda förhållanden på

KU 1975:18

orten föranleder det, för valdistrikt omfatta mer än 1 800 eller mindre än
200 röstberättigade.”

Motionärerna konstaterar att det i propositionen framlagda lagförslaget
angående valdistriktens storlek är fakultativt men likväl i huvudsak måste
uppfattas som tvingande. Resultatet torde bli att drygt ett tusen valdistrikt
försvinner. En för alla gemensam målsättning måste enligt motionärerna
vara att sådana regler för röstning skapas att minsta möjliga praktiska hinder
för deltagande i allmänna val skall finnas och sålunda ett högt valdeltagande
möjliggöras. Därför borde man inte alltför drastiskt skära ner antalet valdistrikt.
Den nedre gränsen för valdistrikt borde därför anges till 200 röstberättigade.
Ett skäl för att gå ifrån den övre gränsen vid valdistriktsindelningen
borde vara erfarenheten av poströstningsfrekvensen vid 1970 och
1973 års val.

I motionen 1975:2143 av herr Dahlberg m. fl. (s) hemställs ”att riksdagen
som sin mening uttalar att man vid tillämpningen av 3 § 3 kap. i vallagen
beaktar glesbygdsväljarnas behov av närhet till vallokalen”.

Motionärerna framhåller att den föreslagna lydelsen av 3 kap. 3 § andra
stycket vallagen skulle medföra att antalet valdistrikt i norra Sverige kraftigt
skulle beskäras. Detta skulle bli till men för väljarna i all synnerhet som
lantbrevbärarlinjerna skulle vara svagt utvecklade. Som exempel nämns att
om Kvickkjokks valdistrkt i Jokkmokk skulle försvinna får väljarna 12 mil
till vallokalen i Kyrkbyn.

Frågans tidigare behandling

Valtekniska utredningen (VTU) föreslog i sitt betänkande ”Förtidsröstning
och gemensamma tvådagarsval” (SOU 1967:27) ändrade regler för valdistriktsindelningen
i landskommuner. Enligt förslaget skulle landskommun
eller del av sådan kommun inte längre obligatoriskt delas i valdistrikt när
invånarantalet i kommunen eller kommundelen översteg 3 000. Den för
städerna gällande bestämmelsen att indelningen i valdistrikt skulle ske efter
vad som med hänsyn till de lokala förhållandena kunde anses lämpligt
föreslogs gälla även för landskommunerna. Utredningen hänvisade till att
de dåvarande reglerna tillkom år 1971 då förhållandena på landsbygden var
helt andra. Utredningen anförde (s. 172 f.):

Vid bedömningen av frågan om och hur valdistriktsindelning i såväl städer
som landskommuner bör göras måste i främsta rummet hänsyn tas till
väljarna så att de kan utöva sin rösträtt utan alltför stora uppoffringar av
tid och bekvämlighet. Denna synpunkt kräver än större beaktande vid införande
av ordningen att riksdagsvalen skall förrättas samtidigt med valen
till landsting och stads- samt kommunalfullmäktige. Valproceduren för varje
väljare kommer med en sådan ordning att kräva något längre tid än vad
f. n. är fallet. För att undvika köbildning och därav förorsakad tidsutdräkt
för väljarna torde det därför bli nödvändigt att dela upp bestående, till antalet

KU 1975:18

röstberättigade stora distrikt. 1 områden med ökande folkmängd måste tillses
att valdistrikten befolkningsmässigt hålls på en lämplig nivå. Å andra sidan
kan en alltför långt gående valdistriktsindelning inte förordas. En sådan
ställer stora anspråk på de personella resurserna och blir dessutom mera
kostnadskrävande. Med större valdistrikt kan det vara lättare att för uppdraget
som valförrättare finna fullt lämpliga personer. Kraven på dessa kommer
i viss mån att skärpas vid genomförande av utredningens förslag att
förtidsrösterna skall ingå i den av valförrättarna utförda preliminära sammanräkningen.
Det är - med hänsyn till vikten av den därmed sammanhängande
granskningen - ytterst angeläget att kompetenta personer utses
till valförrättare. Det kan inte heller förbises att om antalet röster inom
ett distrikt är litet detta innebär vissa risker för valhemligheten. Anförda
omständigheter torde i många fall göra det erforderligt eller åtminstone lämpligt
att slå samman små distrikt till större av passande storlek.

Angivna allmänna påpekanden torde - i förening med den erfarenhet
som samlats hos länsstyrelserna och de lokala organen i fråga om verkningarna
av valdistriktsindelningen - utgöra tillräckligt underlag för dessa
myndigheters prövning i syfte att tillse att indelningen genomförs så att
väljarnas röstavgivning i största möjliga utsträckning underlättas.

Utredningens förslag i denna del tillstyrktes av departementschefen i prop.
1968:87. KU instämde i betänkandet KU 1968:20. Riksdagen följde utskottets
hemställan.

I betänkandet "Ny valteknik” (SOU 1969:19) anförde VTU i fråga om
valdistriktens storlek (s. 71):

Med ett sammanhängande öppethållande av vallokalerna från kl. 8 till
21 kommer röstningen där att kunna pågå i tretton timmar. Enligt utredningens
erfarenhet är i allmänhet tillströmningen av röstande relativt begränsad
under den första och sista timmen av öppethållandet. Röstningen
måste därför i stort sett kunna klaras av under 11 timmar. Enligt utredningens
bedömning bör tre samtidiga val i valdistrikt med i varje fall upp
till 1 500 röstberättigade inte vålla några svårigheter. En minskning av antalet
röstberättigade i vissa valdistrikt kan således visa sig vara motiverad i det
nya systemet. En begränsad justering av valdistriktsindelningen är emellertid
enligt utredningens mening klart att föredra framför en ordning med val
under två dagar.

Med anledning av detta uttalande rekommenderade dels justitieministern,
dels centrala valmyndigheten kommunerna att valdistrikt med ca 1 500 röstberättigade
borde vara ett riktmärke vid valdistriktsindelningen inför 1970
års val.

Som ett komplement till vallagens bestämmelser har riksskatteverket,
på grundval av erfarenheterna från 1973 års val och efter påpekanden från
vissa valnämnder, meddelat rekommendationer för valdistriktsindelning
(RSV meddelande Av 1974:2). Dessa innebär följande:

a Normalt skall ett valdistrikt omfatta 1 200-1 500 röstberättigade personer.

b Inget valdistrikt skall omfatta mer än 1 800 röstberättigade personer,
dvs. 2 500-3 000 innevånare. Undantag från denna regel bör förekomma

KU 1975:18

endast i sådana fall då delning inte kan göras till följd av geografiska eller
praktiska skäl av synnerlig vikt.

c Inget valdistrikt bör omfatta mindre än 300 röstberättigade. Undantag
från denna regel kan dock av hänsyn till väljarna vara motiverade i skärgårdsområden
samt i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

d Valdistrikten benämnes efter namn på by, trakt stadsdel, församling
e. d. Numreras valdistrikt inom församling etc. bör numren överensstämma
med numren i tilldelade koder för ifrågavarande valdistrikt.

Som en följd av de nya rösträttsreglerna och väntade utredningsförslag
samt det utredningsarbete som bedrivits inom riksskatteverket efter samråd
med justitiedepartementet har riksskatteverket i skrivelse till samtliga valnämnder,
kommuner och länsstyrelser anmodat kommunerna att se över
valdistriktsindelningen inför 1976 års val (RSV dnr 1301/74-625).

Förutom ovan nämnda normer anförde riksskatteverket att distrikt med
under 100 röstberättigade personer är helt oacceptabla. Ett valdistrikt bör
innehålla minst 300 röstberättigade personer för att valhemligheten skall
kunna anses tryggad.

Utskottet

Den nu gällande vallagen (1972:620) tillämpades första gången vid 1973
års allmänna val. Erfarenheterna därifrån har föranlett yrkanden från skilda
håll om ändrade bestämmelser i olika hänseenden. Med anledning därav
har riksskatteverket i egenskap av central valmyndighet utrett i vilken utsträckning
förenklingar och förbättringar i valförfarandet kan åstadkommas.
Riksskatteverkets utredning har resulterat i en skrivelse till regeringen med
förslag till vissa ändringar i valförfarandet. Skrivelsen har remissbehandlats
och ligger till grund för den nu föreliggande propositionen.

Vid behandlingen av propositionen 1974:35 med förslag till lagom ändring
i vallagen, m. m. utgick utskottet (KU 1974:21) från att den då pågående
utredningen inom riksskatteverket skulle leda till lagstiftning. Utskottet fann
det angeläget att vallagens regler skulle ses över mot bakgrund av erfarenheterna
från 1973 års val och hade ingen erinran mot att arbetet med
en översyn av vallagen bedrevs i enlighet med vad som anförts i propositionen
men underströk betydelsen av att förslag underställdes riksdagen
så snart det kunde ske.

Några av de förslag till förenklingar och förbättringar som föreslagits i
riksskatteverkets utredning har ännu inte lett till ställningstaganden från
regeringens sida. Det gäller bl. a. frågan om tillhandahållande av valsedlar
på postanstalt och vallokalernas öppethållande. Dessa och vissa andra av
riksskatteverket aktualiserade frågor bör enligt föredragande departementschefen
övervägas ytterligare innan ställning tas till dem. Överväganden pågår
också f. n. såvitt gäller frågorna om vidgad rösträtt för utlandssvenskar och
kommunal rösträtt för invandrare. Utskottet förutsätter att alla dessa frågor

KU 1975:18

skall kunna tas upp till slutlig prövning i sådan ordning att de ändrade
bestämmelser varom riksdagen kan komma att fatta beslut skall kunna
tillämpas vid 1976 års val.

I propositionen 1975:27 föreslås nu normer för valdistriktens storlek, vidgade
möjligheter till poströstning på postställen, röstning genom lantbrevbärare
och inrättande av särskilda postanstalter i glesbygder på valdagen.
Dessutom föreslås en mindre jämkning i reglerna om valsedels ogiltighet.

Lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval föreslås skola anpassas till de
nya reglerna i vallagen.

I anslutning till behandlingen av propositionen vill utskottet även ta upp
några särskilda valfrågor som aktualiserats i motioner väckta under den
allmänna motionstiden.

I motionen 1975:93 (yrkandet 3) av herr Bohman m. fl. (m) hemställs
att riksdagen hos regeringen skall anhålla om att utredningen om ändrad
valkretsindelning och ökat inslag av personval vid val till riksdagen skall bedriva
sitt arbete så att utredningens förslag kan genomföras i och med 1979 års
allmänna val samt att motionen, såvitt här är i fråga, överlämnas till utredningen
för beaktande. Utredningen om ändrad valkretsindelning och ökat
Inslag av personval vid val till riksdagen tillsattes hösten 1974. Utskottet
har inhämtat att utredningen kommer att bedrivas så att förslag kommer
att framläggas i så god tid att eventuellt ändrade regler i här avsedda frågor
skall kunna tillämpas vid 1979 års val. Någon särskild framställning från
riksdagen i denna del torde därför ej vara erforderlig.

Det nu ifrågavarande motionsyrkandet bör anses besvarat med vad utskottet
sålunda anfört.

I motionen 1975:672 av herr Kristiansson m. fl. (c) aktualiseras frågan
om sekretesskydd för röstlängd. Motionärerna anser att en central fråga i demokratin
är medborgarnas möjlighet att avge sin röst utan påtryckningar
i viss riktning. Enligt motionärerna bör röstlängderna därför ej vara öppna
för insyn utan förstöras av länsstyrelsen efter sammanräkningens slut.

En motion med samma syfte avslogs vid 1970 års riksdag med hänvisning
bl. a. till de starka garantier mot obehöriga förfaranden som måste finnas
vid de allmänna valen. Hela frågan om sekretesslagstiftningens utformning
är f. n. föremål för överväganden. Offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén
har nyligen avlämnat sitt betänkande "Lag om allmänna handlingar”
(SOU 1975:22). Även om utredningen ej aktualiserat frågan om eventuell
sekretess för röstlängden kan denna fråga komma att tas upp i samband
med den nu pågående remissbehandlingen av betänkandet. I detta läge bör
riksdagen enligt utskottets mening inte nu ta ställning i sak i frågan utan
avvakta den vidare prövningen av sekretessfrågorna i stort. Utskottet vill
emellertid erinra om att riksskatteverket i anslutning till gällande bestämmelser
om tillhandahållande av allmänna handlingar utfärdat vissa rekommendationer
angående restriktivitet med tillhandahållande av röstlängden

KU 1975:18

under pågående valförrättning. Härigenom tillgodoses motionärernas önskemål
så till vida att upplysningar ur röstlängden ej torde kunna inhämtas
under pågående valförrättning.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen.

I motionen 1975:989 av fru Fredgardh m. fl. (c) föreslås att valbeteckningen
på landstingsvalsedlar skall vara ”val till landstinget”.

Det ankommer på centrala valmyndigheten att faställa hur valsedlar skall
vara utformade. I vallagen (6 kap.) finns endast vissa grundläggande bestämmelser
om valsedelns innehåll. Något hinder föreligger inte för centrala
valmyndigheten att ersätta valbeteckningen ”val av landstingsman” med
t. ex. ”val till landstinget”. Enligt utskottets mening kan skäl anföras för
en sådan ändring. Frågan bör emellertid närmare prövas av riksskatteverket.
Det kan förutsättas att riksskatteverket utan särskilt beslut av riksdagen
gör en sådan prövning och därvid också beaktar de synpunkter som anförts
i motionen.

Motionen bör anses vara besvarad med vad utskottet sålunda anfört.

Enligt gällande ordning beslutar länsstyrelsen om kommuns indelning i
valdistrikt. Innan beslut meddelas, skall fullmäktige i kommunen ha beretts
tillfälle att yttra sig i ärendet. Regler om valdistriktens storlek finns ej i
vallagen. Det har förutsatts att kommuner och länsstyrelser beaktar lokala
förhållanden och anpassar valdistriktsindelningen till dessa. Centrala valmyndigheten
har emellertid rekommenderat vissa övre och nedre gränser
för valdistriktens storlek med utgångspunkt från 1973 års val. Lagförslaget
i denna del överensstämmer i princip med riksskatteverkets rekommendation.
I propositionen föreslås sålunda att valdistrikt bör omfatta 1 200
till 1 500 röstberättigade. Endast om till följd av förhållandena på orten
synnerliga skäl föreligger, får valdistrikt omfatta mer än 1 800 eller mindre
än 300 röstberättigade. Den övre gränsen har beräknats med hänsyn till
möjligheterna för väljare och valförrättare att utan svårigheter och inom
rimlig tid genomföra valet. Den nedre gränsen har avpassats med hänsyn
till att garantin för valhemligheten måste upprätthållas. En viss försiktighet
vid regleringen av distriktsindelningen i t. ex. skärgårdarna och utpräglade
glesbygder är emellertid enligt föredragande departementschefen nödvändig
även om valdistrikt med mindre än 100 röstberättigade i princip inte bör
få förekomma.

I motionen 1975:2141 av herr Boo m. fl. (c) framhålls att en gemensam
målsättning måste vara att sådana regler för röstning tillskapas att minsta
möjliga praktiska hinder skall finnas för deltagande i allmänna val. Enligt
motionärerna bör man därför inte alltför drastiskt skära ner antalet valdistrikt.
Den nedre gränsen för valdistrikts storlek föreslås i motionen till
200 röstberättigade. Beträffande den i propositionen föreslagna övre gränsen
för valdistrikts storlek anför motionärerna att ett skäl för att överskrida
denna kan vara en hög poströstningsfrekvens. Erfarenheten av poströstningsfrekvensen
vid 1970 och 1973 års val talar enligt motionärerna härför.

KU 1975:18

Även i motionen 1975:2143 av herr Dahlberg m. fl. (s) framhålls att lagförslaget
kan medföra en kraftig minskning av antalet valdistrikt, vilket
skulle bli till men för väljarna. 1 motionen föreslås därför att riksdagen
som sin mening uttalar att man vid tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna
beaktar glesbygdsväljarnas behov av närhet till vallokalen.

1 motionen 1975:2132 av herr Molin m. fl. (fp) anknyter motionärerna
till nu gällande bestämmelser som innebär att de beslutande organen själva
får avgöra lämplig storlek på valdistrikten. Enligt motionärerna kan röstningen
och röstsammanräkningen ske på smidigast tänkbara sätt om man
överlåter åt kommuner och länsstyrelser att med hänsyn till förhållandena
i de olika kommunerna bestämma valdistriktens storlek. 1 utpräglade tätortsområden
bör det sålunda vara till fördel för röstningens genomförande
att ha stora valdistrikt medan små valdistrikt är lämpligare i glesbygderna.
Vidare anger motionärerna att kostnaderna torde öka för kommunerna om
de nödgas ha mindre valdistrikt än vad som nu1 är vanligt. Som ytterligare
skäl mot en lagreglering av valdistriktens storlek åberopar motionärerna
att olägenheter kan uppstå i samband med arbetet att fastställa valdistrikten
inför 1976 års val och att införande av kommunal rösträtt för invandrare
kan komma att försvåras. Med hänsyn till de anförda omständigheterna
yrkar motionärerna att de i propositionen föreslagna nya bestämmelserna
i 3 kap. 3 § andra stycket vallagen om valdistrikts storlek skall utgå ur
lagförslaget.

Som departementschefen framhållit i propositionen är valdistrikten enheter
för röstning och för preliminär röstsammanräkning. I likhet med departementschefen
anser utskottet att en med tanke på befolkningstalet väl
avvägd indelning i valdistrikt utgör en förutsättning för att röstningen skall
kunna genomföras smidigt och störningsfritt och att röstsammanräkningen
sker snabbt och säkert. Vidare måste distriktens befolkningsmässiga storlek
ha betydelse för möjligheterna att fullt ut garantera valhemligheten.

I de motioner som tagit upp frågor om valdistriktens storlek har uttalats
att möjligheterna att delta i val skulle försvåras om antalet valdistrikt minskades
drastiskt. Utskottet vill i denna del först erinra om att propositionen
som kompensation för indragna valdistrikt anvisar tre nya möjligheter att
rösta i glesbygder: röstning på s. k. postställe, som jämställs med postanstalt,
inrättande av tillfälliga postanstalter på valdagen samt budröstning genom
lantbrevbärare under hela förtidsröstningsperioden. Härigenom blir det möjligt
att undvika alltför små valdistrikt. Valhemligheten kan då bättre garanteras
för väljarna i glesbygderna.

Som departementschefen framhållit har den i propositionen föreslagna
lagtexten i 3 kap. 3 § andra stycket vallagen karaktär av riktlinjer för valdistriktsindelningen.
Det är angeläget att bestämmelserna inte uppfattas som
tvingande av kommuner och länsstyrelser. Enligt utskottets mening kan
bestämmelsernas rekommendationskaraktär bättre komma till uttryck
genom att det för frångående av de föreslagna högsta (1 800 röstberättigade)

KU 1975:18

och lägsta (300 röstberättigade) gränserna inte skall krävas ”till följd av
förhållandena på orten synnerliga skäl” utan endast ”särskilda skäl”. Om
särskilda skäl föreligger skall beslutsmyndigheterna sålunda kunna frångå
de i lagen angivna riktlinjerna. Utskottet föreslår därför att 3 kap. 3 jj andra
stycket vallagen skall ges den lydelse som framgår av bilaga 1.

Sådana särskilda skäl som bör föranleda frångående av den uppställda
nedre gränsen i befolkningshänseende kan i första hand anses föreligga när
väljarna i t. ex. glesbygder och på skärgårdsöar genom sammanläggning av
valdistrikt skulle få avsevärt längre väg till vallokalen. Härigenom bör glesbygdsväljarnas
behov av närhet till vallokalen kunna tillgodoses. Ett skäl
att frångå lagförslagets riktlinje för en övre gräns av antalet röstberättigade
kan enligt utskottets mening vara erfarenheter från tidigare val om antalet
poströster i valdistrikten. En hög poströstningsfrekvens medför att antalet
väljare i vallokaler minskar. Å andra sidan blirsammanräkningsarbetet mera
omfattande i sådana valdistrikt. Om emellertid kommunerna anser att större
valdistrikt bör finnas av det angivna skälet kan kommunen förordna flera
valförrättare för att kompensera detta. I synnerhet i de kommuner som
inte tillhör landsting och där endast två val förrättas torde goda skäl kunna
anföras för att medge större valdistrikt än normalt.

Enligt vad utskottet erfarit kommer förslag att föreläggas riksdagen under
1975/76 års riksmöte om kommunal rösträtt för invandrare. Rösträttsutredningen
(SOU 1975:15) har föreslagit att endast de invandrare som varit
bosatta i Sverige ca tre år skall få rösträtt. Det är inte möjligt att hösten
1975 beräkna det exakta antalet invandrare som blir röstberättigade om riksdagen
beslutar i enlighet med rösträttsutredningens förslag. Vidare gäller
att ett senare beslut om kommunal rösträtt för invandrare inte kan föranleda
en omprövning av valdistriktsindelningen till 1976 års val. Föredragande
departementschefen förutsätter att antalet röstberättigade enligt gällande
röstlängd skall vara normgivande vid fastställandet av valdistrikten men
pekar samtidigt på möjligheten att beakta väntade befolkningsomflyttningar
under den närmaste följande tiden. Enligt utskottets mening torde det även
i många fall vara möjligt att uppskatta och beakta antalet invandrare vid
valdistriktsindelningen.

Med den ändring av 3 kap. 3 § andra stycket vallagen som utskottet
föreslagit och vad utskottet i övrigt i denna del anfört bör enligt utskottets
mening syftet med motionerna 1975:2132, 1975:2141 och 1975:2143 anses
vara tillgodosett.

Vid sin granskning av propositionen har utskottet funnit det värdefullt
med det tillägg som föreslås till 11 kap. 9 5j vallagen. Detta tillägg innebär
att en felaktig valsedels/orsändelse som avlämnats till lantbrevbärare men som
ej mottages av postanstalten skall återlämnas till väljaren. Väljaren får därigenom
möjlighet att avlämna en ny valsedelsförsändelse eller att rösta på
annat sätt. I vissa fall torde hushållen utefter en lantbrevbärarlinje inte få
besök av lantbrevbäraren varje dag. Om en väljare avlämnar en valsedels -

försändelse till lantbrevbäraren vid dennes sista besök under veckan före
valet, kan väljaren inte få tillbaka valsedelsförsändelsen förrän efter valet
och saknar då möjlighet att avlämna en korrekt valsedelsförsändelse. Detta
blir särskilt påtagligt för dem som röstar på lördagen före valdagen. Utskottet
anser det ej möjligt att genom lagstiftning ålägga postanstalterna att i här
avsedda fall underrätta väljaren om att valsedelsförsändelsen ej kan mottagas.
Detta hindrar emellertid inte att en praxis kan eftersträvas enligt
vilken postanstalterna försöker ge underrättelser härom med t. ex. ett telefonsamtal.
En sådan underrättelse skulle ge väljaren möjlighet att rösta
i vallokalen på valdagen.

Det kan förutsättas att centrala valmyndigheten måste tillhandahålla ett
särskilt ytterkuvert för valsedelsförsändelse som avlämnas till lantbrevbärare.
Detta måste givetvis utformas med utgångspunkt från vallagens regler
om sådan röstning. Något hinder torde emellertid inte föreligga att utforma
kuvertet så att väljaren som en frivillig uppgift kan ange sitt telefonnummer.
Det torde också vara möjligt för centrala valmyndigheten att meddela föreskrifter
för postfunktionärerna hur de bör förfara när en felaktig valsedelsförsändelse
som medförts av lantbrevbärare inte hinner återställas till
väljaren före valet. Därvid skulle kunna föreskrivas att väljaren om möjligt
skall genom telefonsamtal eller på annat lämpligt sätt underrättas om att
valsedelsförsändelsen inte mottagits men att han kan rösta på vanligt sätt
i vallokal.

Utskottet anser sig kunna förutsätta att den berörda frågan kommer att
uppmärksammas av centrala valmyndigheten utan att något särskilt initiativ
skall behöva tas från riksdagens sida.

I anslutning till behandlingen av propositionens förslag vill utskottet aktualisera
frågan om röstsammanräkningens offentlighet. Gällande bestämmelser
i denna del innebär att den preliminära röstsammanräkningen i vallokalen
skall vara offentlig. För undvikande av varje missförstånd i denna del vill
utskottet förorda att en uttrycklig bestämmelse om den preliminära rösträkningens
offentlighet skrivs in i vallagen. Detta kan lämpligen ske genom
ett tillägg i 13 kap. 1 5 vallagen.

Utöver vad som anförts i det föregående har utskottet inte funnit anledning
till erinran mot eller särskilt uttalande med anledning av propositionens
förslag.

På anförda skäl hemställer utskottet

att riksdagen

1. beträffande ändrad valkretsindelning och ökat inslag av personval
förklarar motionen 1975:93, yrkandet 3, besvarad med vad utskottet
anfört,

2. beträffande sekretesskydd för röstlängd avslår motionen
1975:672,

3. beträffande valbeteckningen på landstingsvalsedlar förklarar motionen
1975:989 besvarad med vad utskottet anfört.

KU 1975:18

4. beträffande indelning i valdistrikt med anledning av propositionen
1975:27 i motsvarande del och motionerna 1975:2132,
1975:2141 och 1975:2143 antar 3 kap. 3 § i det i bilaga intagna
förslaget till lag om ändring i vallagen (1972:620),

5. med anledning av utskottets initiativ antar 13 kap. 1 S i det
i bilaga intagna förslaget till lag om ändring i vallagen,

6. med bifall till propositionen 1975:27 i denna del antar förslaget
till lag om ändring i vallagen i övrigt,

7. med bifall till propositionen 1975:27 i denna del antar förslaget
till lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval.

Stockholm den 15 maj 1975

På konstitutionsutskottets vägnar

HILDING JOHANSSON

Närvarande: herrar Johansson i Trollhättan (s), Boo (c), fru Thunvall (s),
herrar Werner i Malmö (m), Mossberg (s), Fiskesjö (c), Jonnergård (c), Bergqvist
(s), Björck i Nässjö (m), Karlsson i Malung (s), Nordin (c), Olsson
i Edane (s), Molin (fp), Johansson i Malmö (s) och Berndtson (vpk).

KU 1975:18

Bilaga

Propositionens förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620) med
av utskottet föreslagna ändringar

1 Förslag till

Lag om ändring i vallagen (1972:620)

Härigenom föreskrives i fråga om vallagen (1972:620)
dels att nuvarande 11 kap. 5-7 §§ skall betecknas 11 kap. 7-9 §§,
dels att 2 kap. 1 §, 3 kap. 3 och 4 §§, 6 kap. 3 och 9 SS, 8 kap. 9 S,
10 kap. 2 S, de nya 11 kap. 7-9 SS, 13 kap. 1* och 4 SS samt 14 kap. 4
och 5 SS skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 11 kap. 5 och 6 SS, av
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

1 S

För val till riksdagen är riket indelat
i 28 valkretsar. Dessa är
Stockholms kommun,

Stockholms län med undantag av
Stockholms kommun (Stockholms
läns valkrets),

Göteborgs kommun,

Göteborgs och Bohus län med
undantag av Göteborgs kommun
(Bohusläns valkrets),

Malmö, Helsingborgs, Landskrona
och Lunds kommuner (fyrstadskretsen),

Malmöhus län med undantag av fyrstadskretsen
(Malmöhus läns valkrets),

Alingsås, Bengtsfors,Bjärke, Brålanda,
Dals-Eds, Frändefors, Färgelanda,
Gasene, Hemsjö, Herrljunga,
Högsäters, Lerums, Lilla Edets, Melleruds,
Nödinge, Skepplanda, Starrkärrs,
Trollhättans, Vårgårda, Vänersborgs,
Västra Tunhems, och
Åmåls kommuner (Älvsborgs läns
norra valkrets),

För val till riksdagen är riket indelat
i 28 valkretsar. Dessa är
Stockholms kommun,

Stockholms län med undantag av
Stockholms kommun (Stockholms
läns valkrets),

Göteborgs kommun,

Göteborgs och Bohus län med
undantag av Göteborgs kommun
(Bohusläns valkrets),

Malmö, Helsingborgs, Landskrona
och Lunds kommuner (fyrstadskretsen),

Malmöhus län med undantag av fyrstadskretsen
(Malmöhus läns valkrets),

Ale, Alingsås, Bengtsfors, Dals-Eds,
Färgelanda, Herrljunga, Lerums,
Lilla Edets, Melleruds, Trollhättans,
Vårgårda, Vänersborgs och Åmåls
kommuner (Älvsborgs läns norra
valkrets),

* 13 kap. 1 S finns inte med i propositionens lagförslag.

KU 1975:18

Nuvarande lydelse

Bollebygds, Borås, Dalsjöfors, Dalstorps,
Fristads, Hökerums, Marks,
Redvägs, Sandhults, Svenljunga,
Tranemo, Viskafors, Ulricehamns
och Åsundens kommuner(Älvsborgs
läns södra valkrets),
vart och ett av övriga län.

Varje kommun bildar ett eller flera
valdistrikt. Är kommun indelad i
valkretsar för val av kommunfullmäktige,
skall varje sådan valkrets
bilda ett eller flera valdistrikt.

Länsstyrelsen beslutar om kommuns
indelning i valdistrikt. Innan
beslut meddelas, skall fullmäktige i
kommunen ha bereus tillfälle att yttra
sig i ärendet.

Beslut om indelning i valdistrikt
gäller från och med året efter det då
beslutet vann laga kraft. Länsstyrelsen
skall omedelbart kungöra beslutet
samt tillställa centrala valmyndigheten
avskrift av detta.

Föreslagen lydelse

Borås, Marks, Svenljunga, Tranemo
och Ulricehamns kommuner (Älvsborgs
läns södra valkrets).

vart och ett av övriga län.

3 kap.

3 8*

Varje kommun är indelad i valdistrikt.
Är kommun indelad i valkretsar
för val av kommunfullmäktige,
skall varje sådan valkrets bilda
ett eller flera valdistrikt.

Valdistrikt bör omfatta I 200-1 500
röstberättigade. Endast om särskilda
skäl föranleder det, får valdistrikt omfatta
mer än I 800 eller mindre än 300
röstberättigade.

Länsstyrelsen beslutar om kommuns
indelning i valdistrikt på förslag
av fullmäktige i kommunen. Det
åligger kommun att under år närmast
före år då ordinarie val till riksdagen
skall äga rum se över indelningen. Om
det är påkallat får länsstyrelsen självmant
besluta om indelningen i valdistrikt
sedan fullmäktige i kommunen
har berens tillfälle att yttra sig.

Beslut om indelning i valdistrikt
skall meddelas senast en månad före
ingången av det år under vilket beslutet
skall träda i tillämpning. Länsstyrelsen
skall omedelbart kungöra beslutet
samt tillställa centrala valmyndigheten
avskrift av detta.

*1 propositionens förslag har andra stycket följande lydelse: "Valdistrikt bör omfatta
I 200-1 500 röstberättigade. Endast om till följd av förhållandena på orten synnerliga
skäl föranleder det, får valdistrikt omfatta mer än I 800 eller mindre än 300 röstberättigade.
"

KU 1975:18

Nuvarande lydelse

När val enligt denna lag skall förrättas
i valdistriktsindelad kommun,
utser valnämnden för varje valdistrikt
minst fyra personer att på valdagen
tjänstgöra som valförrättare i
distriktet. Bland de utsedda förordnar
nämnden en att vara ordförande
och en att vara ersättare för ordföranden.

Vid röstningen skall minst tre av
eller hans ersättare, vara närvarand

Föreslagen lydelse
4 §

När val enligt denna lag skall förrättas,
utser valnämnden för varje
valdistrikt minst fyra personer att på
valdagen tjänstgöra som valförrättare
i distriktet. Bland de utsedda förordnar
nämnden en att vara ordförande
och en att vara ersättare för
ordföranden.

valförrättarna, däribland ordföranden

6 kap.

3 §

Om valsedel upptager mer än ett kandidatnamn, skall namnen upptagas
i en följd under varandra och förses med nummer som visar ordningen
mellan dem.

Namnen gäller själva valet samt, i den mån de ej därvid tages i anspråk,
val av ersättare för riksdagsledamöter och val av suppleanter för landstingsman
och kommunfullmäktige.

Upptager valsedel med registrerad
partibeteckning namn på kandidater,
skall val sedeln,, för an beteckningen
skall åtnjuta skydd vid valet,
som första namn upptaga namnet på
kandidat som tagits upp på listan
över kandidater partiet anmält.

Upptager valsedel med registrerad
partibeteckning namn på kandidater,
skall valsedeln, om partiet enligt 5
kap. 8 § anmält kandidater för valet,
som första namn upptaga namnet på
kandidat som tagits upp på listan
över kandidater partiet anmält.

I lokal där röstning äger rum skall väljarna för varje val ha tillgång till

1. valsedlar som försetts med parti- och valbeteckning för parti vilket
är representerat i riksdagen (partimarkerade valsedlar) samt

2. blanketter till valsedlar.

Lantbrevbärare som mottager valsedelsförsändelser
bör medföra partimarkerade
valsedlar och valsedelsblankelter
enligt första stycket.

Partimarkerade valsedlar och valsedelsblanketter enligt första stycket tillhandahålles
genom centrala valmyndighetens försorg.

KU 1975:18

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8 kap.

9 §

Valkuvert tillställes valnämnder och röstmottagare. Ytterkuvert som avses
i 5 § tillställes röstmottagare.

Valkuvert får lämnas ut endast i
samband med röstning. Inner- och
ytterkuvert för valsedelsförsändelse
skall i god tid före valet finnas tillgängliga 1.

hos valnämnden och hos de
personer åt vilka nämnden uppdragit
att tillhandagå väljarna i sådant hänseende,

2. på postanstalt,

Valkuvert får lämnas ut endast i
samband med röstning. Inner- och
ytterkuvert för valsedelsförsändelse
skall i god tid före valet finnas tillgängliga 1.

hos valnämnden och hos de
personer åt vilka nämnden uppdragit
att tillhandagå väljarna i sådant hänseende,

2. på postantalt samt hos lantbrevbärare
som mottager valsedelsforsändelser,

3. hos utlandsmyndighet och på
fartyg där röstning skall äga rum.

Inner- och ytterkuvert för valsedelsförsändelse skall dessutom på begäran
kostnadsfritt tillhandahållas parti som är representerat i riksdagen.

3. hos utlandsmyndighet och på
fartyg där röstning skall äga rum.

10 kap.

2 §

Röstning på postanstalt äger rum under tid då postanstalten är öppen
för allmänheten. På valdagen skall postanstalt vara öppen för röstmottagning
minst en timme före klockan 11 och minst en timme efter klockan 15.
Vid val av landstingsman och kommunfullmäktige som ej omfattar hela
riket får dock centrala valmyndigheten bestämma att röstmottagning ej skall
anordnas på valdagen.

Finns flera postanstalter inom samma
ort, får centrala valmyndigheten
på förslag av postverket bestämma
att röstning skall ske endast på någon
eller några av postanstalterna. På förslag
av postverket får myndigheten
begränsa den tid då röstning får ske
på postanstalt före valdagen. Röstning
skall dock alltid kunna äga rum
under minst en timme varje dag då
postanstalten är öppen för allmänheten.

Föreligger särskilda skäl, får centrala
valmyndigheten på förslag av
postverket bestämma att i viss kommun
röstning skall ske endast på någon
eller några av postanstalterna i
kommunen. På förslag av postverket
får myndigheten begränsa den tid då
röstning får ske på postanstalt före
valdagen. Röstning skall dock alltid
kunna äga rum under minst en timme
varje dag då postanstalten är öppen
för allmänheten.

KU 1975:18

Nuvarande lydelse

Inrättas med anledning av valet
postanstalt vid sjukhus, ålderdomshem,
fångvårdsanstalt eller liknande
vårdinrättning eller vårdanstalt, äger
röstning där rum på tid som postverket
bestämmer efter samråd med
vårdinrättningens eller vårdanstaltens
ledning, dock tidigast sjunde
dagen före valdagen.

Föreslagen lydelse

Inrättas med anledning av valet
postanstalt vid sjukhus, ålderdomshem,
kriminalvärdsanstalt eller liknande
vårdinrättning eller vårdanstalt,
äger röstning där rum på tid
som postverket bestämmer efter
samråd med vårdinrättningens eller
vårdanstaltens ledning, dock tidigast
sjunde dagen före valdagen. Inrättas
med anledning av valet annan postanstalt,
skall postanstalten vara öppen
för röstmottagning på valdagen, under
tid som postverket bestämmer efter
samråd med valnämnden i den kommun
där postanstalten inrättas. Röstning
skall dock alltid kunna äga rum
under minst en timme före klockan 11
och minst en timme efter klockan 15.

11 kap.

5 S

Väljare som betjänas av lantbrevbärare
får lämna valsedel genom denne,
om röstning äger rum vid den postanstalt
lill vilken lantbrevbäraren är knuten.
Vid val som ej omfattar hela riket
får dock centrala valmyndigheten på
förslag av postverket begränsa antalet
linjer vid vilka valsedel får lämnas
genom lantbrevbärare.

Valsedelsförsändelse som avses i
första stycket anordnas på följande
sätt. Väljaren lägger för varje val själv
in sin valsedel i ett innerkuvert. I närvaro
av ett vittne lägger han sedan in
iordningställda innerkuvert i ett ytterkuvert
för valsedelsförsändelse och tillsluter
detta. Därefter tecknar väljaren
på ytterkuvertetförsäkran på heder och
samvete att han förfarit på detta sätt.
Vittnet intygar skriftligen att väljaren
egenhändigt undertecknat försäkran.

KU 1975:18

Nuvarande lydelse

5 §

Lämnas valsedelsförsändelse i
vallokal, kontrollerar valförrättaren
att väljaren är upptagen som röstberättigad
i röstlängden, att han ej
redan röstat i valet, att försändelsen
anordnats på föreskrivet sätt och inom
föreskriven tid samt att ytterkuvertet
är tillslutet. Därefter bryter valförrättaren
ytterkuvertet och kontrollerar
att iordningställda innerkuvert
är av föreskriven beskaffenhet,
att väljaren ställt i ordning endast
ett innerkuvert för varje val samt att
innerkuvert ej är försett med obehörig
märkning. I närvaro av den
som lämnat valsedelsförsändelsen

Föreslagen lydelse

Vittne skall ha fyllt 18 dr. Väljarens
make eller barn eller makens barn får
ej vara vittne, ej heller lantbrevbäraren.

Valsedelsförsändelse får vara anordnad
tidigast 24 dagar före valdagen.
Dagen för försändelsens anordnande
anges på ytterkuvertet.

Väljaren lämnar själv valsedelsförsändelsen
och sitt röstkort till lantbrevbäraren.
Väljare som ej är känd för
lantbrevbäraren skall legitimera sig.
Gör han ej det, får han icke lämna försändelsen.
Lantbrevbäraren intygar
på ytterkuvertet att han mottagit försändelsen
av väljaren.

Valsedelsförsändelse enligt 5 § lämnas
på postanstalt till vilken lantbrevbäraren
är knuten. Valsedelsförsändelsen
får mottagas även under tid dä
postanstalten ej är öppen för allmänheten.

7 §

Lämnas valsedelsförsändelse i
vallokal, kontrollerar valförrättaren
att väljaren är upptagen som röstberättigad
i röstlängden, att han ej
redan röstat i valet, att försändelsen
är i föreskrivet skick och har anord näts
inom föreskriven tid samt att ytterkuvertet
är tillslutet. Därefter bryter
valförrättaren ytterkuvertet och kontrollerar
att iordningställda innerkuvert
är av föreskriven beskaffenhet,
att väljaren ställt i ordning endast
ett innerkuvert för varje val samt att
innerkuvert ej är försett med obehörig
märkning. I närvaro av den
som lämnat valsedelsförsändelsen

KU 1975:18

Nuvarande lydelse

lägger därefter valförrättaren mottagna
innerkuvert i valurnorna. I
samband härmed antecknas i röstlängden
att väljaren röstat.

6 §

Lämnas valsedelsförsändelse på
postanstalt, hos utlandsmyndighet
eller på fartyg, kontrollerar röstmottagaren
att försändelsen anordnats
på föreskrivet sätt och inom föreskriven
tid samt att ytterkuvertet är tillslutet.
I närvaro av den som lämnat
valsedelsförsändelsen lägger därefter
röstmottagaren in försändelsen i ett
ytterkuvert med fönster tillsammans
med väljarens röstkort, vilket placeras
närmast ytterkuvertets fönster,
och tillsluter ytterkuvertet. Röstmottagaren
tar slutligen hand om
ytterkuvertet samt antecknar på en
särskild förteckning väljarens namn,
den valnämnd till vilken ytterkuvertet
skall sändas och det värdepostnummer
som finns på kuvertet.

7§

Föreligger brist eller felaktighet i
något hänseende som valförrättaren
eller röstmottagaren skall kontrollera
enligt 5 eller 6 §, skall valsedelsförsändelsen
eller innerkuvertet ej mottagas.
Detsamma gäller om innerkuvert
är tomt eller om det ej klart
framgår att kuvert innehåller valsedel.
Har väljaren ställt i ordning mer

Föreslagen lydelse

lägger därefter valförrättaren mottagna
innerkuvert i valurnorna. I
samband härmed antecknas i röstlängden
att väljaren röstat.

8 §

Lämnas valsdelsförsändelse på
postanstalt, hos utlandsmyndighet
eller på fartyg, kontrollerar röstmottagaren
att försändelsen är i föreskrivet
skick och har anordnats inom föreskriven
tid samt att ytterkuvertet
är tillslutet. I närvaro av den som
lämnat valsedelsförsändelsen lägger
därefter röstmottagaren in försändelsen
i ett ytterkuvert med fönster tillsammans
med väljarens röstkort,
vilket placeras närmast ytterkuvertets
fönster, och tillsluter ytterkuvertet.
Röstmottagaren tar slutligen
hand om ytterkuvertet samt antecknar
på en särskild förteckning väljarens
namn, den valnämnd till vilken
ytterkuvertet skall sändas och
det värdepostnummer som finns på
kuvertet.

År den som vill lämna valsedelsförsändelsen
ej känd för röstmottagaren,
skall han legitimera sig. Gör han ej
det, får han icke avlämna försändelsen.

9 §

Föreligger brist eller felaktighet i
något hänseende som valförrättaren
eller röstmottagaren skall kontrollera
enligt 7 eller <?$, skall valsedelsförsändelsen
eller innerkuvertet ej mottagas.
Detsamma gäller om innerkuvert
är tomt eller om det ej klart
framgår att kuvert innehåller valsedel.
Har väljaren ställt i ordning mer

KU 1975:18

Nuvarande lydelse

än ett innerkuvert för något val, får
ej något av dessa mottagas. Innerkuvert
som ej mottages skall före
återlämnandet läggas in i ett särskilt
kuvert som tillslutes.

Föreslagen lydelse

än ett innerkuvert för något val, får
ej något av dessa mottagas. Innerkuvert
som ej mottages skall före
återlämnandet läggas in i ett särskilt
kuvert som tillslutes. Valsedelsforsändelse
sorn med/öres av lantbrevbärare
men som ej mottages skall av lantbrevbäraren
återställas till väljaren.

13 kap.
1 §*

Omedelbart efter det att röstningen
i vallokal förklarats avslutad, räknar
valförrättarna preliminärt de avgivna
rösterna. Har val till riksdagen
förrättats samtidigt med annat val,
räknas riksdagsvalet först. Rösträkningen
skall genomföras utan avbrott.

4 §

När kontroll enligt 3 § skett, öppnas de ytterkuvert som ej lagts åt sidan
och inneliggande röstkort, adresskort, valkuvert och valsedelsförsändelser
tages ut.

Valkuverten granskas. Därvid kontrolleras att kuvert är av föreskriven
beskaffenhet och ej försett med obehörig märkning. Godkända valkuvert
lägges i urnorna. I samband därmed antecknas vid väljarens namn i röstlängden
att han utövat sin rösträtt.

Valsedelsförsändelserna granskas.
Därvid kontrolleras att varje försändelses
ytterkuvert är av föreskriven beskaffenhet
och tillslutet, att det icke
blivit öppnat efter tillslutandet samt att
väljarens förklaring och vittnesintyget
är i behörigt skick. Därefter brytes
ytterkuvertet. Innerkuverten granskas.
Därvid kontrolleras att de är
av föreskriven beskaffenhet, att väljaren
ställt i ordning endast ett innerkuvert
för varje val och att in -

Valsedelsförsändelserna granskas.
Därvid kontrolleras all försändelse är
i föreskrivet skick och har anordnats
inom föreskriven tid samt att ytterkuvertet
är tillslutet. Därefter brytes
ytterkuvertet. Innerkuverten granskas.
Därvid kontrolleras att de är
av föreskriven beskaffenhet, att väljaren
ställt i ordning endast ett innerkuvert
för varje val och att innerkuvert
ej är försett med obehörig
märkning. Godkända innerkuvert

‘Denna paragraf finns inte med i propositionens lagförslag.

KU 1975:18

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

nerkuvert ej är försett med obehörig
märkning. Godkända innerkuvert
lägges i urnorna. I samband därmed
antecknas vid väljarens namn i röstlängden
att han utövat sin rösträtt.

lägges i urnorna. I samband därmed
antecknas vid väljarens namn i röstlängden
att han utövat sin rösträtt.

14 kap.

Valsedel är ogiltig, om den

1. saknar partibeteckning eller upptager mer än en partibeteckning, eller

2. är försedd med kännetecken som uppenbarligen blivit anbragt på valsedeln
med avsikt.

Finns i ett valkuvert mer än en
valsedel, är valsedlarna ogiltiga. Innehåller
valkuvertet två eller tre valsedlar
och bär alla samma partibeteckning,
skall dock en valsedel tillgodoräknas
det angivna partiet. Namnen
på valsedeln anses därvid som
obefintliga.

Finns i ett valkuvert mer än en
valsedel, är valsedlarna ogiltiga. Innehåller
valkuvertet två eller tre valsedlar
och bär alla samma partibeteckning,
skall dock en valsedel räknas
som giltig. Uppvisar i sådant fall
valsedlarna olikheter i fråga om kandidatnamn,
skall namnen på sedlarna
anses obefintliga.

5 §

Utöver vad som gäller enligt 4 § andra stycket skall namn på valsedel
anses obefintligt,

1. om kandidaten ej är vålbar eller det ej framgår klart vem som avses,

2. om ordningen mellan namnet och annat namn ej framgår klart eller

3. om valsedeln gäller registrerat parti, för vilket anmälts kandidater enligt
5 kap. 8 §, och valsedeln ej som första namn upptager namnet på någon
av de anmälda kandidaterna.

Vid bedömning enligt första
stycket 3 av vilket namn som är det
första skall hänsyn ej tagas till namn
som skall anses obefintligt enligt 1.

Vid bedömning enligt första
stycket 3 av vilket namn som är det
första skall namn ej anses obefintligt
därför att kandidaten har avlidit eller
visat sig ej vara valbar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.