Justitieutskottets betänkande nr 6 JuU 1975:6
Nr 6
Justitieutskottets betänkande med anledning av propositionen
1975:1 såvitt gäller domstolsväsendet m. m. jämte motioner
ANDRA HUVUDTITELN
Domstolsväsendet
1. Domstolsverket. Regeringen har i propositionen 1975:1 bilaga 4 (justitiedepartementet)
under punkten D 1 (s. 53 och 54) föreslagit riksdagen
att till Domstolsverket för budgetåret 1975/76 anvisa ett förslagsanslag av
18 600 000 kr.
Motion
I motionen 1975:1126 av fru Tillander (c) och fru Karlsson (c)yrkas såvitt
nu är i fråga (yrkande 2 delvis) att riksdagen beslutar att företa de ändringar
i anslagen till DON och domstolsverket för nästa budgetår, som föranleds
av ett uppskov med inrättandet av den nya centralmyndigheten för domstolsverket
till den 1 januari 1976.
Utskottet
Enligt tidigare riksdagsbeslut skall en central förvaltningsmyndighet för
domstolsväsendet m. m. inrättas i Jönköping den 1 juli 1975 (prop. 1972:1
bil. 4, JuU 1972:8, rskr 1972:159, JuU 1973:24, rskr 1973:221, prop. 1974:1,
bil. 4, JuU 1974:6, rskr 1974:128). Riksdagen har i år bl. a. beslutat riktlinjer
förden nya domstolsförvaltningen(prop. 1974:149, JuU 1975:1,rskr 1975:1).
På den nya myndigheten skall bl. a. ankomma de uppgifter som f. n. åvilar
domstolsväsendets organisationsnämnd (DON). I samband med behandlingen
av frågan om riktlinjerna för den nya domstolsförvaltningen upptog
utskottet till prövning ett i den under allmänna motionstiden i år väckta
motionen 1975:1126 framställt yrkande om att riksdagen skall besluta att
uppskjuta inrättandet av den centrala myndigheten för domstolsväsendet
till den 1 januari 1976. På hemställan av utskottet avslog riksdagen yrkandet.
I samma motion yrkas att riksdagen företar de ändringar i anslagen till
DON och den nya centralmyndigheten för nästa budgetår, som föranleds
av det i motionen föreslagna uppskovet. 1 följd av riksdagens ställningstagande
till frågan om uppskov med centralmyndighetens inrättande avstyrker
utskottet bifall till motionen 1975:1126 såvitt däri yrkats ändringar
i anslagen till DON och domstolsverket (yrkande 2 delvis).
1 Riksdagen 1975. 7 sam!. Nr 6
JuU 1975:6
2
Utskottet, som inte funnit anledning till erinran mot regeringens medelsberäkning,
tillstyrker förslaget under punkten D 1 i propositionen.
Utskottet hemställer
att riksdagen med avslag på motionen 1975:1126 såvitt nu är i
fråga (yrkande 2 delvis) till Domstolsverket för budgetåret
1975/76 anvisar ett förslagsanslag av 18 600 000 kr.
2. Allmänna domstolarna. Regeringen har under punkten D 2 (s. 54-59) föreslagit
riksdagen att dels bemyndiga regeringen att inrätta de ordinarie
tjänster för hovrättsråd i Fo 24 och de ordinarie tjänster för rådman i Fo 24
som förordats i propositionen, dels till Allmänna domstolarna för budgetåret
1975/76 anvisa ett förslagsanslag av 376 500 000 kr.
Motioner
I motionen 1975:450 av fru af Ugglas (m) yrkas att riksdagen hemställer
att frågan om ersättning för förlorad arbetsförtjänst vid tjänstgöring som
nämndeman utreds samt att domstolsväsendets organisationsnämnd ges
i uppdrag att verkställa denna utredning.
1 motionen 1975:1118 av fru Lindquist m. fl. (m, c) yrkas att riksdagen
i anslutning till prövningen av anslaget D 2 Allmänna domstolarna dels
ger regeringen till känna att ordinarie tjänst som rådman bör inrättas vid
vardera Mölndals tingsrätt och Varbergs tingsrätt, dels höjer anslaget i erforderlig
utsträckning, dels bemyndigar regeringen att inrätta dessa tjänster.
Utskottet
Regeringens förslag till medelsanvisning under ifrågavarande punkt innebär
bl. a. att för Svea hovrätt medel beräknas för ytterligare ett förordnande
att bestrida på hovrättslagman och ytterligare ett förordnande att bestrida
på hovrättsråd, tillika vice ordförande på avdelning, ankommande göromål,
varigenom ytterligare en extra avdelning kan inrättas vid hovrätten, samt
att i hovrätten över Skåne och Blekinge skall inrättas två tjänster för hovrättsråd
i utbyte mot två extra ledamöter. Vidare föreslås inrättande av en
tjänst som rådman i envar av Svartlösa, Sollentuna och Färentuna, Kalmar,
Stenungsunds och Kristianstads tingsrätter, i Kalmar tingsrätt och Kristianstads
tingsrätt i utbyte mot en tingsfiskal.
Från anslaget bestrids även kostnaderna för ersättningar till nämndemän
m. fl. I propositionen förutskickardepartemenschefen att han avseratt senare
föreslå regeringen att det nuvarande dagarvodet till nämndemän, 100 kr.,
höjs till 130 kr. fr. o. m. den 1 juli 1975.
Sammanlagt avser regeringens förslag till medelsanvisning 376 500 000
kr.
JuU 1975:6
3
I motionen 1975:1118 framhålls - i enlighet med hovrättens för Västra
Sverige anslagsframställning för budgetåret 1975/76 - att en tjänst för rådman
bör inrättas vid envar av Varbergs och Mölndals tingsrätter. Motionärerna
hänvisar bl. a. till viss statistik över målutvecklingen de tre senaste
åren samt beträffande Mölndals tingsrätt till det unika förhållandet att antalet
tvistemål där årligen är större än antalet brottmål. Det stora antalet tvistemål
vid Mölndals tingsrätt medför enligt motionärerna extra arbetsbelastning
bl. a. på grund av att tvistemålen till skillnad från brottmålen kräver medverkan
av tre juristdomare. Om en rådmanstjänst inrättas vid Mölndals
tingsrätt, kan enligt motionärerna en över medelsreserven avlönad tjänst
som tingsfiskal dras in. Yrkandet går ut på att riksdagen skall dels ge regeringen
till känna att en ordinarie tjänst för rådman bör inrättas vid envar
av Varbergs och Mölndals tingsrätter, dels höja anslaget i erforderlig utsträckning,
dels ock bemyndiga regeringen att inrätta ifrågavarande tjänster.
För utskottet tillgänglig statistik visar ett målantal per ordinarie domare
vid Mölndals tingsrätt som enligt hittills tillämpade normer för beräkning
av arbetsbelastningen vid tingsrätterna inte motiverar inrättandet av ytterligare
en rådmanstjänst vid tingsrätten. Enligt samma normer föreligger
däremot behov av arbetskraftsförstärkning såväl vid Varbergs tingsrätt som
vid vissa andra tingsrätter. För flertalet av dessa innebär budgetpropositionen
att ytterligare en tjänst som rådman inrättas, i några fall i utbyte mot en
tingsfiskal. Vad motionärerna anför motiverar enligt utskottets mening inte
en prioritering av Varbergs tingsrätt framför de tingsrätter som enligt tilllämpade
normer har behov av en ytterligare rådmanstjänst men inte erhåller
någon förstärkning enligt regeringens förslag.
Under hänvisning till det anförda kan utskottet inte tillstyrka motionärernas
önskemål. Utskottet vill dock i anledning av motionen understryka
att utvecklingen vid tingsrätterna bör följas med uppmärksamhet när det
gäller behovet av ytterligare ordinarie domartjänster. Från mera allmänna
utgångspunkter kan tilläggas att en så schematisk metod som att mäta arbetsbelastningen
med ledning av antalet mål per domare inte kan anses
ge en rättvisande bild av en domstols arbetsbörda. Även andra faktorer
måste tas med vid bedömningen såsom målens art och svårighetsgrad, antalet
inskrivningsärenden och omfattningen av det administrativa arbetet.
Närmare överväganden härvidlag torde göras av de sakkunniga, som tillkallats
för att utreda frågan om metoder för att mäta arbetsbelastningen
i tingsrätterna (Ju 1973:13).
I motionen 1975:450 tas upp ett spörsmål angående dagarvodet till nämndemän.
Enligt kungörelsen (1967:358) om ersättning till nämndemän m. fl.
äger nämndeman samt juryman i tryckfrihetsmål vid tjänstgöring i tingsrätt
erhålla dagarvode samt resekostnadsersättning och traktamente. Dagarvode
utgår för varje sammanträdesdag och i vissa fall även för resdagar.
Dagarvodets storlek var 75 kr. fram till den 1 januari 1972, då det höjdes
till 100 kr. Som ovan angivits förutskickas i budgetpropositionen en höjning
av arvodet till 130 kr.
1* Riksdagen 1975. 7 sand. Nr 6
JuU 1975:6
4
Motionären hänvisar till en undersökning vid socialhögskolan i Stockholm
enligt vilken nämndemännen vid tingsrätterna inte kan anses vara representativa
för befolkningen. Enligt undersökningen är den förhållandevis dåliga
ersättningen orsaken härtill. Motionären framhåller att tjänstgöring som
nämndeman för personer ur vissa yrkesgrupper, t. ex. egna företagare eller
privatanställda, innebär en ren ekonomisk förlust, eftersom de går miste
om inkomst under tjänstgöringstiden. Enligt motionären torde ersättningsreglernas
nuvarande utformning göra det synnerligen svårt att rekrytera
nämndemän från dessa grupper. Motionären pekar vidare på det förhållandet,
att för andra yrkesgrupper förlusten blir ringa. Statstjänstemän är exempelvis
berättigade till tjänstledighet med s. k. A-avdrag vid tjänstgöring som nämndeman.
Motionären anser att ett schablonbelopp borde kunna fastställas
att utgå till de nämndemän som kan påvisa att de går miste om inkomst
under tjänstgöring som nämndeman. Yrkandet går ut på att domstolsväsendets
organisationsnämnd skall få i uppdrag att utreda frågan om ersättning
för förlorad arbetsförtjänst för nämndemän.
Frågan om nämndemannaarvodets storlek har åtskilliga gånger varit föremål
för riksdagens prövning (se SU 1951:2, SU 1962:2, SU 1967:2, JuU
1971:5 och JuU 1973:8). Riksdagen har därvid intagit den ståndpunkten
att gottgörelsen bör bestämmas så att den inte förändrar uppdragets karaktär
av förtroendeuppdrag. Samtidigt har det emellertid framhållits som angeläget
att nämndemännen inte vidkänns sådana kostnader för fullgörande av sitt
uppdrag, att urvalet av nämndemän i realiteten begränsas till personer som
har ekonomiska förutsättningar att motta uppdraget. Det har också betonats
att hithörande frågor bör följas med uppmärksamhet, varvid omständigheter
som kan medverka till en bred rekrytering bör beaktas.
De grundläggande synpunkter, som riksdagen sålunda tidigare anlagt på
frågan om nämndemannauppdragets karaktär och rekryteringen till sådant
uppdrag, är enligt utskottets mening alltjämt giltiga. Den av departementschefen
förutskickade höjningen av ersättningen, som ligger i linje med riksdagens
ovan återgivna uttalanden, synes väl avvägd. Någon särskild utredning
i enlighet med motionärens önskemål är inte påkallad. Utskottet
avstyrker således bifall till motionen.
Regeringens förslag till medelsanvisning föranleder ingen erinran från
utskottets sida.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen beträffande inrättande av tjänster med bifall till
regeringens förslag och med avslag på motionen 1975:1118 i
denna del bemyndigar regeringen att inrätta de ordinarie tjänster
för hovrättsråd i Fo 24 och de ordinarie tjänster för rådman
i Fo 24 som förordats i propositionen,
2. att riksdagen beträffande medelsberäkningen med avslag på
motionen 1975:1118 i denna del till Allmänna domstolarna för
Juli 1975:6
5
budgetåret 1975/76 anvisar ett förslagsanslag av 376 500 000
kr.,
3. att riksdagen beträffande ersättning till nämndemän avslår motionen
1975:450.
3. Allmänna förvaltningsdomstolarna. Regeringen har under punkten D 3
(s. 59-61) föreslagit riksdagen att till Allmänna förvaltningsdomstolarna för
budgetåret 1975/76 anvisa ett förslagsanslag av 42 950 000 kr.
Motioner
I motionen 1975:140 av herr Torwald m. fl. (c, m, fp) hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om inrättande av ytterligare en avdelning
vid kammarrätten i Göteborg under budgetåret 1975/76.
I motionen 1975:442 av fru André (c) och herr Johansson i Växjö (c)
hemställs att riksdagen till Allmänna förvaltningsdomstolarna för budgetåret
1975/76 anvisar ett förslagsanslag som med 2,4 milj. kr. överstiger det av
regeringen föreslagna beloppet.
Utskottet
Den under år 1971 genomförda förvaltningsrättsreformen (prop. 1971:30,
KU 1971:36) berörde de all manna förvaltningsdomstolarnas organisation och
verksamhet i viktiga avseenden.
Fram till reformens genomförande prövade regeringsrätten besvär över
praktiskt taget varje slag av förvaltningsbeslut som kunde överprövas av
förvaltningsdomstol. Beträffande de allra flesta målgrupperna var regeringsrätten
dessutom enda och sista domstolsinstans. Detta gällde bl. a. barnavårdsmål,
nykterhetsvårdsmål, byggnadsmål, hälsovårdsmål, körkortsmål
och kommunalbesvärsmål. I ett par grupper av mål var regeringsrätten överinstans
i förhållande till kammarrätten. Den helt dominerande av dessa
målgrupper var skattemålen, som regelmässigt passerade kammarrätten innan
de nådde regeringsrätten.
Den under åren alltmer ökade balansen i regeringsrätten ledde för flera
grupper av mål till långa dröjsmål med det slutliga avgörandet. Eftersläpningen
var störst i skattemålen, som regeringsrätten bedömde som genomsnittligt
mindre brådskande än t. ex. mål om tvångsintagning av alkoholmissbrukare,
omhändertagande av barn för samhällsvård, kommunalbesvärsmål
och mål om återkallande av körkort. Väntetiden i skattemål mellan
kammarrättens utslag och regeringsrättens avgörande var före reformen i
allmänhet bortåt fyra år. Räknat från tidpunkten för taxeringsnämndens
beslut kom regeringsrättens slutliga besked i genomsnitt först efter drygt
sex och ett halvt år. För kammarrättens del kom utslaget att dröja närmare
två år efter prövningsnämndens avgörande. Andra målgrupper med påfal
-
JuU 1975:6
6
lande långa väntetider i regeringsrätten var byggnadsmål, hälsovårdsmål
och kommunalbesvärsmål.
Genom förvaltningsrättsreformen avlastades regeringsrätten arbetsuppgifter
genom att tyngdpunkten i den domstolsmässsiga besvärsprövningen i
förvaltningsärenden flyttades från denna domstol till kammarrätt. Kammarrätt
fick ställning av allmän förvaltningsdomstol närmast under regeringsrätten
med i stort sett samma målområde som denna. I samband därmed
byggdes kammarrättsorganisationen ut kraftigt. Sålunda inrättades en ny
kammarrätt i Göteborg. Kammarrätten i Stockholm, organiserad på nio avdelningar,
fick Norrland, Svealand och Värmland samt Östergötland och
Gotland som domkrets. Kammarrätten i Göteborg organiserades på sex avdelningar
och fick återstoden av landet som domkrets. Två av Stockholmskammarrättens
avdelningar förlädes till Sundsvall.
Vid reformen bemyndigades regeringen att inrätta samtliga sex tjänster
på varje kammarrättsavdelning som ordinarie. Med hänsyn till befarade
svårigheter att under uppbyggnadsskedet rekrytera innehavare till ordinarie
tjänster med lämpliga kvalifikationer anslogs medel endast för fem ordinarie
tjänster samt en extra ordinarie tjänst för assessor på varje avdelning.
I en motion till 1973 års riksdag togs upp frågan om åtgärder för att
dåvarande handläggningstider i fråga om skattemålen i de allmänna förvaltningsdomstolarna
skulle nedbringas. I sitt av riksdagen godkända betänkande
(JuU 1973:8) avstyrkte utskottet bifall till motionen men framhöll
samtidigt med hänsyn till de upptagna frågornas vikt angelägenheten av
att den fortsatta utvecklingen på området följdes med stor uppmärksamhet.
Genom beslut av statsmakterna år 1974 (prop. 1974:1 bil. 4, JuU 1974:6)
inrättades fr. o. m. den 1 juli 1974 en kammarrätt i Sundsvall om 3 avdelningar,
varav två utgjordes av de dittills till Sundsvall förlagda avdelningarna
ur kammarrätten i Stockholm samt ytterligare en avdelning vid
kammarrätten i Göteborg. Sålunda har numera kammarrätten i Stockholm
och kammarrätten i Göteborg vardera sju avdelningar. Varje avdelning vid
de tre kammarrätterna har fem ordinarie tjänster, nämligen en för president
eller kammarrättslagman, en för kammarrättsråd tillika vice ordförande och
tre för kammarrättsråd, samt en assessorstjänst.
Till komplettering av de data rörande de allmänna förvaltningsdomstolarna
som lämnas i budgetpropositionen, bilaga 4, s. 51, lämnas här uppgifter
rörande dels antalet inkomna, avgjorda och vid 1974 års utgång balanserade
mål vid regeringsrätten och kammarrätterna, dels de vid kammarrätterna
anhängiga målen fördelade efter ålder räknat från den dag de
inkommit till domstolen.
Regeringens förslag under ifrågavarande punkt innefattar en förstärkning
på personalsidan med åtta- fiskalstjänster vid kammarrätterna och en biträdestjänst
vid kammarrätten i Stockholm. Petitaframställningar från kammarrätterna
i Stockholm och Göteborg om ytterligare en avdelning vid vardera
domstolen har av regeringen lämnats utan bifall.
JuU 1975:6
Inkomna, avgjorda och balanserade mål 1974
7
Inkomna mål |
Avgjorda mål |
Utgående balans |
||
Regeringsrätten |
3 613 11 608* |
4 463 9 282 |
3 532 11 116 9 377 4 760 |
|
* Varav ca 3 800 |
är föranledda av körkortsreformen. |
|||
Vid kammarrätterna anhängiga mål, fördelade efter ålder, räknat frän den dag |
||||
0-12 13-24 |
25-36 mån. |
37- mån, |
||
1.1.1972 Stockholm Göteborg |
5 884 (2 891)** 2 076 (1 |
848) 058) |
532 (487) |
27 (27) |
1.1.1973 Stockholm Göteborg |
8 693 (5 982) 2 499 (1 |
138) 383) |
750 (665) |
32 (29) |
1.1.1974 Stockholm Göteborg |
9 036 (6 309) 2 768 (1 |
369) 390) |
767 (668) |
80 (71) |
1.1.1975 Stockholm Göteborg Sundsvall |
7 483 (3 395) 2 789 (2 |
032) 672) 077) |
823 (630) |
21 (20) |
** Antalet inom parantes avser mål rörande inkomstbeskattning.
I motionen 442 yrkas att riksdagen under ifrågavarande punkt skall anvisa
ett med 2,4 milj. kr. förhöjt belopp i förhållande till regeringens förslag.
Beloppet är avsett att täcka kostnaden för en ny avdelning vid envar av
kammarrätterna i Stockholm och Göteborg. Yrkandet i motionen 140 går
ut på att ytterligare en avdelning skall inrättas vid kammarrätten i Göteborg.
Motionärerna påtalar det stora antalet balanserade mål och framhåller att
det finns anledning anta att måltillströmningen kommer att öka ytterligare,
bl. a. på grund av 1975 års fastighetstaxering. De nuvarande förhållandena
anges i motionen 442 som helt oacceptabla och ägnade att leda till att medborgarnas
förtroende för rättsväsendet undergrävs.
Utskottet vill till en början erinra om att ett av huvudsyftena med omorganisationen
av förvaltningsrättskipningen 1971 var att råda bot på den
avsevärda försening i målens avgörande som målbalansen i regeringsrätten
medfört under en följd av år. En påtaglig minskning av målbalansen i re
-
JuU 1975:6
8
geringsrätten har också ägt rum efter förvaltningsrättsreformens genomförande
- från 5 537 mål vid utgången av 1972 till drygt 3 532 mål vid
1974 års utgång. Nedgången motsvaras emellertid - trots en högre avverkningstakt
än tidigare - av en kraftig ökning av de vid kammarrätterna balanserade
målen. Som framgår av den ovan intagna statistiken översteg
vid utgången av 1974 den totala balansen vid kammarrätterna 25 000 mål.
Utvecklingen ger enligt utskottets mening anledning till allvarlig oro, särskilt
som erfarenheten visar att balanser har en tendens att växa även om måltillströmningen
inte fortsätter att öka. Utskottet vill understryka att snabbhet
inom förvaltningsprocessen utgör ett viktigt element i det administrativa
rättsskyddet. Förden rättssökande allmänheten är det till väsentlig olägenhet
om domstolsväsendet inte fungerar så att målen blir avgjorda inom rimlig
tid. Inte minst gäller detta förvaltningsdomstolarna, vilkas avgöranden berör
en mycket stor krets av personer. Mot denna bakgrund kan som motionärerna
framhåller de nuvarande långa väntetiderna inte accepteras.
Utskottet finner det således ofrånkomligt att ytterligare åtgärder vidtas
för att minska kammarrätternas målbalans. Motionskraven synes i och för
sig väl underbyggda. Behovet av förstärkningar torde emellertid relativt
sett vara minst lika stort vid kammarrätten i Sundsvall som i de kammarrätter
som berörs av motionerna. Vissa svårigheter torde också föreligga
att rekrytera innehavare till ordinarie tjänster med lämpliga kvalifikationer.
Utskottet har därför stannat för att förorda att kammarrätterna tillförs -utöver vad som föreslagits av regeringen - en resursförstärkning avseende
medel för ytterligare fyra ledamöter. Även om domargöromål enligt utskottets
mening i största möjliga utsträckning bör fullgöras av ordinarie
domare, bör - med hänsyn bl. a. till ovissheten rörande den fortsatta måltillströmningen
- f. n. inte inrättas ordinarie tjänster för de nya ledamöterna.
Tjänsterna bör ligga på lägst rådsnivå. Det bör ankomma på regeringen
att med beaktande av vad utskottet sålunda anfört besluta om anställningsform
och nivå på tjänsterna.
Den av utskottet förordade ledamotsförstärkningen föranleder behov av
ytterligare fiskalspersonal och icke lagfaren personal. Utöver de i propositionen
begärda medlen bör kammarrätterna tilldelas medel för tre fiskaler
eller fiskalsaspiranter och två icke rättsbildade tjänstemän. Även omkostnadsposterna
behöver räknas upp i viss utsträckning.
Fördelningen av de av utskottet förordade förstärkningarna mellan de
olika kammarrätterna bör ankomma på regeringen.
Anslaget bör på grund av utskottets ställningstaganden ökas med 850 000
kr. utöver vad regeringen föreslagit.
Den fortsatta utvecklingen på kammarrättsområdet bör följas med största
uppmärksamhet. Om målbalansen inte nedbringas till en rimlig nivå bör
de nu förordade förstärkningsåtgärderna permanentas och ytterligare förstärkningar
övervägas. Utskottet förutsätter också att alla möjligheter att
åstadkomma rationaliseringar och förbättringar inom verksamheten blir prö
-
Juli 1975:6
9
vade. Därvid synes enligt utskottets mening böra övervägas bl. a. frågan
om att minska omfattningen av ledamotsföredragningen och möjligheterna
att temporärt öka specialiseringen genom att mål av visst slag tilldelas särskilda
ledamöter eller avdelningar. Uppmärksamhet bör också ägnas åt de
problem för kammarrätterna som sammanhänger med det ökande i anspråk -tagandet av assessorer och fiskaler för offentliga uppdrag under längre tid.
Utskottet hemställer
att riksdagen i anledning av regeringens förslag och motionerna
1975:140 och 1975:442 till Allmänna förvaltningsdomstolarna för
budgetåret 1975/76 anvisar ett förslagsanslag av 43 800 000 kr.
Stockholm den 18 mars 1975
På justitieutskottets vägnar
ASTRID KRISTENSSON
Närvarande: fru Kristensson (m), fröken Mattson (s), herrar Polstam (c),
Larfors (s), Johansson i Växjö (c), Jönsson i Malmö (s), Westberg i Ljusdal
(fp), Nygren (s), Bengtsson i Göteborg (c), fru Bergander (s)*, herr Lövenborg
(vpk)*, fru Wiklund (c), fru André (c)*, fru Andersson i Kumla (s) och
fru Lindquist (m)*.
* Ej närvarande vid betänkandets justering.