Justitieutskottets betänkande nr 4

JuU 1975:4

Nr 4

Justitieutskottets betänkande med anledning av propositionen
1975:1 såvitt gäller anslag till rättshjälp m. m. jämte motioner

ANDRA HUVUDTITELN
Rättshjälp m. m.

1. Rättshjälpskostnader m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker regeringens i propositionen
1975:1 bilaga 4 (justitiedepartementet) under punkterna E1-E3
(s. 66-69) framlagda förslag och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1975/76 anvisar

1. till Rättshjälpskostnader ett förslagsanslag av 90 000 000 kr.,

2. till Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet ett förslagsanslag
av 1 000 kr.,

3. till Bidrag till allmänna advokatbyråer ett förslagsanslag av
500 000 kr.

2. Ersättning åt vittnen m. m. Regeringen har under punkten E4 (s. 69 och
70) föreslagit riksdagen att till Ersättning åt vittnen m. m. för budgetåret
1975/76 anvisa ett förslagsanslag av 16 500 000 kr.

Motioner

I motionen 1975:244 av herr Ulander m. fl. (s) hemställs att riksdagen
beslutar att till bestämmelserna om tolk för hörsel- och talskadade fogas
en mening av samma lydelse som 52 8 förvaltningsprocesslagen om tolks
rätt till ersättning för kostnad och tidsspillan i syfte att jämställa tolkar
för hörsel- och talskadade med övriga tolkar.

1 motionen 1975:1105 av herrar Glimnér (c) och Svanström (c) hemställs
att riksdagen beslutar att fastställa ersättningen av allmänna medel till vittnen
m. fl. till 130 kr./dag jämte traktamente enligt det statliga reglementet
fr. o. m. den 1 juli 1975.

I Riksdagen 1975. 7 sami. Nr 4

JuU 1975:4

Utskottet

Från anslaget bestrids en rad olika kostnader för rättegångsväsendet bl. a.
de i föreliggande motioner berörda ersättningarna av allmänna medel till
vittnen och tolkar.

Ersättning av allmänna medel till vittne, målsägande m. fl. utgår enligt
vittnesersättningskungörelsen (1973:262) f. n. med högst 85 kr./dag för mistad
inkomst eller på annat sätt åsamkad ekonomisk förlust (ersättning för
tidsspillan). Därjämte ersätts nödvändiga kostnader för uppehälle (traktamente)
och för resa (reseersättning). Traktamentet får bestämmas till högst
25 kr. om dagen eller, om den som kallats har utgift för nattlogi eller andra
särskilda omständigheter föreligger, till högst 50 kr. om dagen. Reseersättning
utgår enligt de grunder som gäller för statstjänstemän i lägsta reseklass
vid tjänsteresa inom landet.

I propositionen förutskickas en höjning av ersättningen för tidsspillan
till högst 100 kr./dag fr. o. m. den 1 juli 1975 samt föreslås i följd härav
en uppräkning av anslaget med 500 000 kr.

I motionen 1105 framhålls att ersättningen till vittnen är så låg att många
vittnen gören ekonomisk förlust när de inställer sig inför rätta. Motionärerna
gör jämförelser med andra medverkande i rättegångar, som kan erhålla ersättning
av allmänna medel, och nämner därvid särskilt nämndemän och
försvarsadvokater. Enligt motionärerna är det av den största betydelse att
vittnesersättningens storlek inte får utgöra hinder för att få fram vittnesmål.
Med hänvisning härtill och till penningvärdets förändring yrkar motionärerna
att ersättningen till vittnen m. fl. fr. o. m. den 1 juli 1975 bestäms
till 130 kr./dag jämte traktamente enligt det statliga resereglementet.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om angelägenheten av att ersättningsbeloppens
storlek inte får inflytande på allmänhetens beredvillighet
att vittna inför domstol. Motionärernas jämförelse med den ersättning som
utgår vid uppdrag som nämndeman eller som juridiskt biträde är emellertid
enligt utskottets mening av mindre intresse, eftersom fullgörandet av sådana
uppdrag är av en helt annan karaktär än en vittnesinställelse, som är grundad
på en lagstadgad skyldighet, vilken i rättskipningens intresse principiellt
åligger envar.

Gällande maximibelopp för ersättning för tidsspillan -85 kr./dag- fastställdes
1972, då det höjdes från 60 kr. Med hänsyn till den ändring av
levnadskostnaderna och den inkomstutveckling som ägt rum sedan dess
delar utskottet motionärernas uppfattning, att en höjning av beloppet är
påkallad. Höjningen bör emellertid främst av statsfinansiella skäl inte gå
längre än vad departementschefen förordar eller till högst 100 kr./dag. Den
nya ordningen bör som departementschefen förutskickar träda i kraft den
1 juli 1975. Utskottet förutsätter att regeringen i samband med genomförandet
av de för höjningen erforderliga ändringarna i vittnesersättningskungörelsen
även överväger behovet av en justering av ersättningen för
uppehälle.

JuU 1975:4

Mot regeringens medelsberäkning i denna del har utskottet ingen erinran.

Motionen 244 rör ersättning till tolk vid allmän domstol för den som
är hörsel- eller talskadad. Motionärerna vill, som utskottet uppfattat motionen,
att ersättningen till sådan tolk skall utgå med samma belopp som
för annan tolk.

Enligt kungörelsen (1968:204) om tolk för hörsel- och talskadade utgår
till sådan tolk dagarvode med 160 kr. för varje förättningsdag samt resekostnadsersättning
och traktamente enligt allmänna resereglementet. Annan
tolk har enligt 5 kap. 8 $ rättegångsbalken rätt till arvode samt gottgörelse
för kostnad och tidsspillan efter vad rätten prövar skäligt. I praxis torde
arvodet för annan tolk uppgå till ca 90 kr. per timme. I bägge fallen utgår
ersättningen av allmänna medel.

Utskottet kan ansluta sig till motionärernas uppfattning att det kan vara
svårt att se några sakliga motiv för den specialreglering som beträffande
uppdrag inför domstol och annan myndighet gäller för tolk för den som
är hörsel- eller talskadad i förhållande till andra tolkar. Liksom annan domstolstolkning
ställer uppdraget stora krav på den som anlitas inte minst
med tanke på vikten av exakthet i översättningarna och på mängden fackuttryck,
som regelmässigt förekommer vid förhör inför rätta.

Utskottet ser således positivt på motionärernas yrkande. Spörsmålet bör
emellertid enligt utskottets mening ses i något större sammanhang än det
som omfattas av motionen. Tolkning inför domstol för hörsel- eller talskadade
personer förekommer totalt sett i en mycket begränsad utsträckning.

I flertalet fall utgår ingen särskild ersättning, eftersom uppdraget utförs som
tjänsteförrättning av kyrkoherde för döva eller av konsulent för döva.

I en rad andra sammanhang, t. ex. vid besök hos läkare, tandläkare, försäkringskassa
och socialvårdens organ eller vid viktigare inköp, är de hörseloch
talskadade ofta starkt beroende av hjälp för sin kommunikation med
omvärlden. En försöksverksamhet med tolkhjälp i det dagliga livet för döva
pågår sedan 1969 i socialstyrelsens regi. Enligt beslut av Kungl. Maj:t utgår
statsbidrag till sjukvårdshuvudmännen för tolkkostnaderna. Verksamheten
är f. n. föremål för utvärdering, varvid även frågan om tolkersättningens
storlek övervägs.

Den i förevarande motion aktualiserade mer speciella ersättningsproblematiken
bör enligt utskottets mening prövas i samband med regeringens
ställningstagande till den sålunda bedrivna försöksverksamheten. Prövningen
bör naturligen även omfatta ersättningsfrågorna beträffande tolk för hörsel-
och talskadade vid förvaltningsdomstolar och förvaltningsmyndigheter
över huvud taget. Utskottets uppfattning bör ges regeringen till känna.

Utskottet godtar regeringens förslag till medelsanvisning under förevarande
punkt.

JuU 1975:4

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med avslag på motionen 1975:1105 och med bifall
till regeringens förslag till Ersättning åt vittnen m. m. för budgetåret
1975/76 anvisar ett förslagsanslag av 16 500 000 kr.,

2. att riksdagen med anledning av motionen 1975:244 ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om ersättning till tolk
för den som är hörsel- eller talskadad.

Stockholm den 25 februari 1975

På justitieutskottets vägnar
ASTRID KRISTENSSON

Närvarande: fru Kristensson (m), fröken Mattson (s), herrar Polstam (c),
Larfors (s), Johansson i Växjö (c). Jönsson i Malmö (s), Westberg i Ljusdal
(fp), Nygren (s). Bengtsson i Göteborg (c), fru Bergander (s), herrar Nilsson
i Visby (s), Fransson (c), Lövenborg (vpk), fru André (c) och fru Lindquist
(m).

GOTAB 75 8995 Stockholm 1975