Justitieutskottets betänkande nr 22

JuU 1975: 22

Nr 22

Justitieutskottets betänkande med anledning av propositionen 1975: 78
om lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet,
m. m. jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1975: 78 (justitiedepartementet) har regeringen föreslagit
riksdagen att

dels anta förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274),

3. lag om ändring i lagen (1974: 359) om ändring i statstjänstemannalagen
(1965: 274),

4. lag om ändring i rättegångsbalken,

5. lag om ändring i militära rättegångslagen (1948: 472),

6. lag om ändring i förvaltningslagen (1971: 290),

7. lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att
utbekomma allmänna handlingar,

8. lag om ändring i lagen (1966: 413) om vapenfri tjänst,

9. lag om ändring i förordningen (1960: 267) angående skogsvårdsstyrelser,

10. lag om ändring i vattenlagen (1918: 523),

11. lag om ändring i lagen (1939: 608) om enskilda vägar,

12. lag om ändring i lagen (1952: 166) om häradsallmänningar,

13. lag om ändring i lagen (1952: 167) om allmänningsskogar i Norrland
och Dalarna,

15. lag om ändring i lagen (1971: 289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

16. lag om ändring i lagen (1971: 309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol
att pröva vissa mål,

17. lag om ändring i lagen (1960: 408) om behörighet att utöva läkaryrket,

18. lag om ändring i lagen (1963: 251) om behörighet att utöva tandläkaryrket,

19. lag om ändring i lagen (1965: 61) om behörighet att utöva veterinäryrket
m. m.,

20. lag om ändring i sjukvårdslagen (1962: 242),

21. lag om ändring i lagen (1959: 590) om gränstullsamarbete med
annan stat,

1 Riksdagen 1975. 7 sami. Nr 22

JuU 1975: 22

2

22. lag om ändring i lagen (1974: 191) om bevakningsföretag,

23. lag om skydd för viss tjänsteutövning,

24. lag om tystnadsplikt för vissa tolkar och översättare,

25. lag om ändring i förordningen (1935: 395) om kontroll över tillverkningen
av krigsmateriel m. m.,

26. lag om ändring i förordningen (1939: 174) angående tillverkning,
införsel och försäljning av gasskyddsmateriel,

27. lag om ändring i lagen (1944: 133) om kastrering,

28. lag om ändring i lagen (1948: 390) om skyldighet för näringsidkare
m. fl. att biträda vid planläggningen av rikets ekonomiska försvarsberedskap,

29. lag om ändring i lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse,

30. lag om ändring i arbetarskyddslagen (1949: 1),

31. lag om ändring i lagen (1950: 272) om rätt för utländsk försäkringsanstalt
att driva försäkringsrörelse här i riket,

32. lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272),

33. lag om ändring i lagen (1953: 397) om avgift för fettvaror som
användas för framställning av fettemulsion m. m.,

34. lag om ändring i lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring,

35. lag om ändring i allmänna förfogandelagen (1954: 279),

36. lag om ändring i allmänna ransoneringslagen (1954: 280),

37. lag om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen (1954: 521),

38. lag om ändring i lagen (1954: 579) om nykterhetsvård,

39. lag om ändring i lagen (1956: 2) om socialhjälp,

40. lag om ändring i lagen (1956: 245) om uppgiftsskyldighet rörande
pris- och konkurrensförhållanden,

41. lag om ändring i atomenergilagen (1956: 306),

42. lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623),

43. lag om ändring i förordningen (1957: 343) om oljelagring m. m.,

44. lag om ändring i strålskyddslagen (1958: 110),

45. lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt,

46. lag om ändring i lagen (1959: 92) om förfarandet vid konsumtionsbeskattning,

47. lag om ändring i civilförsvarslagen (1960: 74),

48. lag om ändring i barnavårdslagen (1960: 97),

49. lag om ändring i ölförsäljningsförordningen (1961: 159),

50. lag om ändring i förordningen (1961: 180) om tillverkning av
sprit och vin,

51. lag om ändring i förordningen (1961: 181) om försäljning av teknisk
sprit och alkoholhaltiga preparat,

52. lag om ändring i förordningen (1961: 381) om tillverkning av och
handel med fodermedel m. m.,

53. lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring,

54. lag om ändring i stämpelskattelagen (1964: 308),

JulJ1975: 22

3

55. lag om ändring i lagen (1964: 542) om personundersökning i
brottmål,

56. lag om ändring i lagen (1965: 94) om polisregister m. m.,

57. lag om ändring i lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg,

58. lag om ändring i lagen (1966: 314) om kontinentalsockeln,

59. lag om ändring i lagen (1967: 940) angående omsorger om vissa
psykiskt utvecklingsstörda,

60. lag om ändring i lagen (1968: 430) om mervärdeskatt,

61. lag om ändring i förordningen (1968: 551) om begränsning av
svavelhalten i eldningsolja,

62. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387),

63. lag om ändring i allmänna arbetstidslagen (1970: 103),

64. lag om ändring i sjöarbetstidslagen (1970: 105),

65. lag om ändring i lagen (1970: 244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar,

66. lag om ändring i lagen (1970: 725) om lokaliseringssamråd,

67. lag om ändring i lagen (1970: 943) om arbetstid m. m. i husligt
arbete,

68. lag om ändring i livsmedelslagen (1971: 511),

69. lag om ändring i lagen (1971: 1078) om försvarsuppfinningar,

70. lag om ändring i lagen (1971: 1154) om förbud mot dumpning av
avfall i vatten,

71. lag om ändring i lagen (1971: 1204) om byggnadstillstånd m. m.,

72. lag om ändring i lagen (1972: 119) om fastställande av könstillhörighet
i vissa fall,

73. lag om ändring i lagen (1972: 826) om uppgiftsskyldighet i vissa
planeringsfrågor,

74. lag om ändring i sjömanslagen (1973: 282),

75. lag om ändring i datalagen (1973: 289),

76. lag om ändring i lagen (1973: 329) om hälso- och miljöfarliga
varor,

77. lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973: 1173),

78. lag om ändring i lagen (1974: 13) om vissa anställningsfrämjande
åtgärder,

79. lag om ändring i inkassolagen (1974: 182),

80. lag om ändring i lagen (1974: 268) med anledning av miljöskydds konventionen

den 19 februari 1974 mellan Danmark, Finland, Norge
och Sverige,

81. lag om ändring i gruvlagen (1974: 342),

82. lag om ändring i abortlagen (1974: 595),

83. lag om ändring i lagen (1974: 890) om vissa mineralfyndigheter,

84. lag om ändring i lagen (1975: 55) om folk- och bostadsräkning
år 1975,

85. lag om ändring i byggnadslagen (1947: 385),

JuU 1975: 22

4

86. lag om ändring i lagen (1975: OOO) om beslutanderätt för Sveriges
exportråd beträffande handelssekreterare m. m.,

87. lag om ändring i lagen (1975: 000) om offentliga funktionärers
tystnadsplikt,

88. lag om ändring i lagen (1975: 100) med vissa bestämmelser för
personal inom hälso- och sjukvård m. m.,

89. lag om ändring i oljekrislagen (1975: 000),

dels för sin del anta

14. lag om ändring i lagen (1936: 567) om domkapitel.

Över förslagen under punkterna 1—6 har lagrådet hörts.

I detta betänkande behandlar utskottet de under punkterna 1—84
och 86—88 framlagda lagförslagen. Förslaget under punkten 85 har av
justitieutskottet överlämnats till civilutskottet och förslaget under punkten
89 till näringsutskottet (se CU 1975: 28 och NU 1975: 29).

Med anledning av propositionen har väckts fyra motioner som redovisas
nedan (s. 96—97).

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till
vad utskottet anför på s. 97 och 98.

I ärendet har till utskottet inkommit två skrivelser från Sveriges
domareförbund samt en promemoria från riksdagens JO-utredning.

De vid propositionen fogade lagförslagen under punkterna 1—84 och
86—88 är följande.

JuU 1975: 22

5

1 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrives i fråga om brottsbalken1
dels att 17 kap. 3 och 14 §§, 20 kap. 6—15 §§, 21 kap. 17 §, 32 kap.
1—5 §§, 34 kap. 14—17 §§ samt 35 kap. 2 § skall upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 3—5 §§, 5 kap. 5 §, 17 kap. 1, 2, 4, 5, 7, 8 och 15 §§,
20 kap. 1—5 §§, 21 kap. 18, 21 och 22 §§, 33 kap. 5 §, 35 kap. 4 § samt
38 kap. 4, 6, 8 och 9 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att rubriken till 20 kap. skall lyda ”Om myndighetsmissbruk
m. m.”,

dels att rubriken till 32 kap. skall lyda ”Om disciplinstraff för krigsmän”,

dels att i balken skall införas två nya paragrafer, 32 kap. 8 § och 33
kap. 9 §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

3 §

Med påföljd för brott förstås i
denna balk:
de allmänna straffen böter och
fängelse,
ämbetsstraffen suspension och
avsättning för innehavare av befattning,
varmed ämbetsansvar är
förenat, och disciplinstraff för
krigsmän, samt
villkorlig dom, skyddstillsyn,
ungdomsfängelse, internering och
överlämnande till särskild vård.

Med påföljd för brott förstås i
denna balk:

de allmänna straffen böter och
fängelse,
disciplinstraff för krigsmän,
samt

villkorlig dom, skyddstillsyn,
ungdomsfängelse, internering och
överlämnande till särskild vård.

4 §

Om användningen av straffen gäller i allmänhet vad i bestämmelserna
om de särskilda brotten är stadgat. Övriga påföljder må, enligt
vad därom är föreskrivet, tillämpas ändå att de ej äro nämnda i dessa
bestämmelser.

Fängelse, suspension och avsätt- Fängelse är att anse som sväning
äro att anse som svårare på- rare påföljd än böter och discipföljder
än böter och disciplin- linstraff,
straff.

1 Senaste lydelse av
20 kap. 12 § 1974: 565
20 kap. 13 § 1974: 565
20 kap. 14 § 1974: 565.

Juli 1975: 22

6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

Ej må dömas till flera påföljder för samma brott, med mindre annat
är stadgat.

Suspension eller avsättning ådömes
vid sidan av annan påföljd,
vartill den tilltalade finnes böra
dömas.

5 kap.

Brott som avses i 1—3 §§ må ej
åtalas av annan än målsägande.
Förtal eller grovt förtal må dock
åtalas av åklagare, om målsägande
angiver brottet till åtal och åtal av
särskilda skäl finnes påkallat ur
allmän synpunkt.

Brott som avses i 1—3 §§ må ej
åtalas av annan än målsägande.
Förtal och grovt förtal, så ock förolämpning
mot någon i eller för
hans myndighetsutövning må dock
åtalas av åklagare, om målsägande
angiver brottet till åtal och åtal
av särskilda skäl finnes påkallat
ur allmän synpunkt.

Har förtal riktats mot avliden, må åtal väckas av den avlidnes efterlevande
make, bröstarvinge, fader, moder eller syskon samt, om åtal av
särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt, av åklagare.

Innebär brott som avses i 1—3 §§, att någon genom förgripelse å
främmande makts statsöverhuvud som vistas här i riket eller å främmande
makts representant här i riket kränkt den främmande makten,
må brottet åtalas av åklagare utan hinder av vad som stadgas i första

stycket. Åtal får dock ej ske utan förordnande av regeringen eller den

regeringen bemyndigat därtill.

17 kap.

1 §3

Förgriper sig någon med våld
eller hot om våld å innehavare av
ämbete eller annan befattning,
varmed ämbetsansvar är förenat, i
dennes tjänsteutövning eller för
att tvinga honom till eller hindra
honom från tjänsteåtgärd eller
hämnas för sådan åtgärd, dömes
för våld eller hot mot
tjänsteman till fängelse i
högst fyra år eller, om brottet är
ringa, till böter eller fängelse i
högst sex månader. Detsamma
skall gälla, om någon sålunda förgriper
sig mot den som innehaft
ämbete eller annan befattning,

- Senaste lydelse 1974: 565.

3 Senaste lydelse 1974: 565.

Den som med våld eller hot om
våld föregriper sig å någon i hans
myndighetsutövning eller för att
tvinga honom till eller hindra honom
från åtgärd däri eller hämnas
för sådan åtgärd, dömes för våld
eller hot mot tjänsteman
till fängelse i högst fyra år
eller, om brottet är ringa, till böter
eller fängelse i högst sex månader.
Detsamma skall gälla, om
någon sålunda förgriper sig mot
den som tidigare har utövat myndighet
för vad denne däri gjort eller
underlåtit.

JuU 1975: 22

7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

varmed ämbetsansvar var förenat,
för vad denne däri gjort eller underlåtit.

Vad nu sagts om befattning,
varmed ämbetsansvar är förenat,
skall ock gälla befattning, med vilken
enligt regeringens förordnande
samma skydd skall vara
förenat.

2 §

Den som, annorledes än i 1 §
sägs, för att tvinga eller hindra någon,
som åtnjuter skydd enligt
nämnda paragraf, i utövningen av
hans befattning eller hämnas för
tjänsteåtgärd, otillbörligen företager
gärning, som för honom medför
lidande, skada eller annan olägenhet,
eller hotar därmed, dömes
för förgripelse mot
tjänsteman till böter eller
fängelse i högst sex månader.

Den som, annorledes än i 1 §
sägs, för att tvinga eller hindra nååon
i hans myndighetsutövning eller
för att hämnas för åtgärd däri,
otillbörligen företager gärning,
som för honom medför lidande,
skada eller annan olägenhet, eller
hotar därmed, dömes för förgripelse
mot tjänste man

till böter eller fängelse i
högst sex månader.

Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst fyra år.

Den som, utan att fall är för
handen som förut i detta kapitel
är sagt, genom att sätta sig till
motvärn eller eljest med våld söker
hindra utövningen av befattning
som avses i 1 §, dömes till
våldsamt motstånd till
böter eller fängelse i högst sex månader.

Den som, utan att fall är för
handen som förut i detta kapitel
är sagt, genom att sätta sig till
motvärn eller eljest med våld söker
hindra någon i hans myndighetsutövning,
dömes för våldsamt
motstånd till böter
eller fängelse i högst sex månader.

Förolämpar man någon, som
åtnjuter skydd enligt 1 §, i eller
för hans befattning, dömes för
missfirmelse mot

tjänsteman till böter eller
fängelse i högst sex månader.

Vad i 1, 2 och 4 §§ stadgas skall
ock gälla, om någon på sätt som i
nämnda paragrafer sägs förgriper
sig mot eller hindrar den, som enligt
särskild föreskrift skall åtnjuta
samma skydd som är förenat med
myndighetsutövning eller som är
eller har varit kallad att biträda
förrättningsman vid åtgärd som
omfattas av sådant skydd.

JuU 1975: 22

8

Nuvarande lydelse

Den som lämnar, utlovar eller
erbjuder muta eller annan otillbörlig
belöning för utövning av
befattning, varmed ämbetsansvar
är förenat, dömes för bestickning
till böter eller fängelse i
högst två år.

7§

Föreslagen lydelse

Den som till arbetstagare hos
staten eller hos kommun elier till
annan som avses i 20 kap. 2 §
lämnar, utlovar eller erbjuder muta
eller annan otillbörlig belöning
för tjänsteutövningen, dömes för
bestickning till böter eller
fängelse i högst två år.

8 §

Den som vid val till allmän befattning eller vid annan utövning av
rösträtt i allmänt ärende söker hindra omröstningen eller förvanska dess
utgång eller eljest otillbörligen inverka på omröstningen, dömes för
otillbörligt verkande vid röstning till böter eller fängelse
i högst sex månader.

Är brottet grovt, skall dömas till fängelse i högst fyra år. Vid bedömande
huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det förövats
med våld eller hot om våld eller innefattat missbruk av tjänsteställning.

Den som mottager, låter åt sig Den som mottager, låter åt sig
utlova eller begär otillbörlig för- utlova eller begär otillbörlig för -

mån för att i allmänt ärende rösta
på visst sätt eller icke rösta, dömes,
om det ej är ämbetsbrott, för
tagande av otillbörlig
förmån vid röstning till
böter eller fängelse i högst sex månader.

mån för att i allmänt ärende rösta
på visst sätt eller icke rösta, dömes,
om det ej är mutbrott, för
tagande av otillbörlig
förmån vid röstning till
böter eller fängelse i högst sex månader.

15 §

Den som, utan att fall är för
handen som i 14 § sägs, obehörigen
giver sig ut för att innehava
där avsedd befattning, dömes för
föregivande av allmän
ställning till böter eller fängelse
i högst sex månader. Detsamma
skall gälla, om någon obehörigen
bör uniform, märke eller
annat tjänstetecken som giver honom
sken av att tillhöra krigsmakten
eller annan kår i det allmännas
tjänst eller kår, vars verksamhet
avser allmän samfärdsel eller
allmänhetens förseende med vatten,
ljus, värme eller kraft.

Om någon obehörigen giver sig ut
vande av ställning såsom

Giver någon sig obehörigen ut
för att utöva myndighet, dömes för
föregivande av allmän
ställning till böter eller fängelse
i högst sex månader. Detsamma
skall gälla, om någon obehörigen
bär uniform, märke eller annat
tjänstetecken som giver honom
sken av att tillhöra försvarsmakten
eller annan kår i det allmännas
tjänst eller kår, vars verksamhet
avser allmän samfärdsel eller allmänhetens
förseende med vatten,
ljus, värme eller kraft.

Är brottet med hänsyn till att
det har medfört betydande men
för det allmänna eller för någon
enskild eller eljest att anse som
grovt, skall dömas till fängelse i
högst två år.

för advokat, dömes för f ö r e g iadvokat
till böter.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

20 kap.

1 §

Missbrukar ämbetsman, genom
handling eller underlåtenhet, sin
ställning till förfång för det allmänna
eller någon enskild, dömes,
om ej gärningen utgör förskingring
eller annan trolöshet eller eljest
är särskilt belagd med straff,
för t j ä n s t e m i s s b r u k till
suspension eller avsättning; om
skäl äro därtill, skall tillika dömas
till fängelse i högst två år. I ringa
fall skall dömas allenast till böter.

Är brottet grovt, dömes till avsättning
och fängelse i högst sex
år.

Den som i myndighetsutövning
åsidosätter vad som till följd av
lag eller annan författning gäller
för myndighetsutövningen dömes,
om gärningen för det allmänna eller
någon enskild medför förfång
eller otillbörlig förmån som ej är
ringa, för myndighetsmissbruk
till böter eller fängelse
i högst två år. Är brottet grovt,
dömes till fängelse i högst sex år.

Begår någon gärning som avses
i första stycket av grov oaktsamhet,
dömes för vårdslös
myndighetsutövning till
böter eller fängelse i högst ett är.

Den som är ledamot av beslutande
statlig eller kommunal församling
skall ej för någon sin åtgärd
i denna egenskap vara underkastad
ansvar enligt första eller
andra stycket.

Vad i första och andra styckena
sägs skall ej heller äga tillämpning,
om gärningen eljest är särskilt belagd
med straff.

Ämbetsman, som mottager, låter
åt sig utlova eller begär muta
eller annan otillbörlig belöning för
sin tjänsteutövning, dömes, om ej
gärningen eljest är särskilt belagd
med straff, för tagande av
muta eller av otillbörlig
belöning såsom stadgas i
1 §. Detsamma skall gälla, om han
begått sådan gärning innan han
erhöll befattningen.

Begår den som varit ämbetsman
gärning, som i första stycket sägs,
dömes till böter eller fängelse enligt
vad i 1 § stadgas.

Om arbetstagare hos staten eller
hos kommun mottager, låter åt sig
utlova eller begär muta eller annan
otillbörlig belöning för sin
tjänsteutövning, dömes för mutbrott
till böter eller fängelse i
högst två år. Detsamma skall
gälla, om arbetstagaren begått gärningen
innan han erhöll anställningen
eller efter det han slutat
densamma. Är brottet grovt, dömes
till fängelse i högst sex år.

Vad i första stycket sägs om arbetstagare
äger motsvarande tilllämpning
på

1. ledamot av styrelse, verk,
nämnd, kommitté eller annan sådan
myndighet som hör till staten
eller till kommun,

2. den som utövar uppdrag åt
staten eller åt kommun, om han

JuU 1975: 22

10

Nuvarande lydelse

3

Yppar ämbetsman vad han är
pliktig att hemlighålla eller utnyttjar
han olovligen sådan hemlighet,
dömes, om ej gärningen eljest är
särskilt belagd med straff, för
brott mot tystnadsplikt
till suspension eller avsättning; om
skäl äro därtill, skall tillika dömas
till fängelse i högst ett år. I ringa
fall skall dömas allenast till böter.

Begår den som varit ämbetsman
sådan gärning, dömes till böter
eller fängelse enligt vad i första
stycket sägs.

4

Åsidosätter ämbetsman av försummelse,
oförstånd eller oskicklighet
vad honom åligger enligt
lag, instruktion eller annan författning,
särskild föreskrift eller
tjänstens beskaffenhet, dömes, om
ej gärningen utgör tjänstemissbruk
eller eljest är särskilt belagd med
straff, för tj ä n s t e f e 1 till böter
eller suspension.

Är felet grovt, dömes till suspension
eller avsättning; om skäl
äro därtill, skall tillika dömas till
fängelse i högst ett år.

Som tjänstefel anses icke i något
fall, att ämbetsman deltager i
strejk eller därmed jämförlig stridsåtgärd
efter beslut av arbetstagarförening
som anordnat åtgärden.

Föreslagen lydelse

valts till uppdraget eller icke äger
undandraga sig detta ävensom eljest
om uppdraget är reglerat i
författning,

3. krigsman eller annan som
fullgör lagstadgad tjänsteplikt och

4. den som utan att inneha anställning
eller uppdrag som nu har
sagts utövar myndighet.

Med kommun likställes allmän
inrättning som avses i 1 § andra
stycket kommunaltjänstemannalagen
(1965:275).

§

Yppar någon vad han till följd
av lag eller annan författning är
pliktig att hemlighålla eller utnyttjar
han olovligen sådan hemlighet,
dömes, om ej gärningen
eljest är särskilt belagd med straff,
för brott mot tystnadsplikt
till böter eller fängelse i
högst ett år.

Den som av oaktsamhet begår
gärning som avses i första stycket,
dömes till böter.

§<

Den som har valts till statligt
eller kommunalt uppdrag med
vilket följer myndighetsutövning
må av rätten skiljas från uppdraget,
om han har begått brott för
vilket är stadgat fängelse i två år
eller däröver och han genom brottet
har visat sig uppenbarligen
olämplig att inneha uppdraget.

Skiljes uppdragstagare från
uppdraget enligt första stycket,
skall hänsyn tagas därtill vid bestämmande
av straff för brottet.

Med kommun likställes allmän
inrättning som avses i 1 § andra
stycket kommunal tjänstemannalagen
(1965:275).

4 Senaste lydelse 1965: 280.

JuU 1975: 22

11

Nuvarande lydelse

Finnes ämbetsman hava genom
gärning, som är belagd med straff
annorstädes än i 1—4 §§, åsidosatt
sin tjänsteplikt, må fängelse i
högst två år ådömas, ändå att så
■svårt straff eljest ej kunnat följa.

Föreslagen lydelse

§

Åklagare må, utan hinder av
vad eljest må vara stadgat, åtala
brott enligt 1 och 2 §§ ävensom
annat brott varigenom innehavare
av anställning eller uppdrag som
avses i 2 § har åsidosatt vad honom
åligger i utövningen därav.

Utan hinder av vad i första
stycket sägs skall dock gälla

1. vad i denna balk stadgas att
åtal ej må ske utan förordnande
av regeringen eller den regeringen
har bemyndigat och

2. vad i annan lag eller författning
är föreskrivet om åtal för
gärning, för vilken straff är stadgat
allenast om den förövas av
innehavare av anställning eller
uppdrag som sägs i första stycket.

Är ej för visst fall annat stadgat,
må åklagare åtala brott mot
sådan tystnadsplikt som gäller till
förmån för enskild målsägande endast
om denne anger brottet till
åtal eller åtal är påkallat från allmän
synpunkt.

Om åtal för brott som i utövningen
av tjänsten eller uppdraget
begåtts av riksdagsledamot,
statsråd, justitieråd, regeringsråd
eller innehavare av tjänst eller
uppdrag hos riksdagen eller dess
organ gälla särskilda bestämmelser.

21 kap.
18 §5

Åsidosätter krigsman, som ej är
underkastad ämbetsansvar, av försummelse,
oförstånd eller oskicklighet
vad honom åligger enligt
reglementen, instruktioner eller
andra allmänna bestämmelser,
särskilda föreskrifter eller tjänstens
beskaffenhet, dömes, om ej
gärningen utgör tjänstemissbruk
eller eljest är särskilt belagd med
straff, för tjänstefel till disciplinstraff.
Beträffande krigsman,

Åsidosätter krigsman av försummelse,
oförstånd eller oskicklighet
vad honom åligger enligt
reglementen, instruktioner eller
andra allmänna bestämmelser,
särskilda föreskrifter eller tjänstens
beskaffenhet, dömes, om ej
gärningen eljest är särskilt belagd
med straff, för tjänstefel till
disciplinstraff.

5 Senaste lydelse 1965: 280.

JuU 1975: 22

12

N uv ar ande lydelse Föreslagen lydelse

som är anställd vid krigsmakten,
äga bestämmelserna i 20 kap. 4 §
tredje stycket motsvarande tilllämpning.

Är felet grovt, dömes till fängelse i högst ett år.

Som tjänstefel anses icke i något
fall att krigsman, som är anställd
vid försvarsmakten, deltager
i strejk eller därmed jämförlig
stridsåtgärd.

21 §6

Av den personal som avses i 20 § Krigsman, som är anställd vid
första stycket skall befäl av lägst försvarsmakten, skall enligt vad

överfurirs grad samt de som inne- regeringen närmare föreskriver

hava motsvarande tjänsteställning icke vara underkastad ansvar envara
underkastade ämbetsansvar, ligt detta kapitel då han tjänstgör

vare sig de åro tjänstgöringsskyl- vid civilt statligt organ, vid mili diga

eller icke. tärt organ med arbetsuppgifter

som i huvudsak äro av civil natur
eller vid kommunal myndighet.

22 §

Vad i 20 kap. 14 § är stadgat I fråga om åtal för brott som

skall äga motsvarande tillämpning avses i detta kapitel äger vad i
i fråga om brott, varigenom krigs- 20 kap. 5 § sägs motsvarande tillman
åsidosatt sin tjänsteplikt. lämpning.

32 kap.

8 §

Krigsman som ej är underkastad
ansvar enligt 21 kap. må ej
ådömas disciplinstraff.

I fråga om sådan krigsman som
avses i första stycket äger 7 §
andra stycket motsvarande tilllämpning.

33 kap.

5 §7

Dömes någon till fängelse på viss tid, ungdomsfängelse eller internering
eller förordnar rätten, med tillämpning av 34 kap. 1 § 1, att sådan
påföljd skall avse ytterligare brott, och har den dömde med anledning
av misstanke om brott, som prövats genom dom i målet, under en sammanhängande
tid av minst tjugofyra timmar varit berövad friheten som
anhållen, häktad, tagen i förvarsarrest eller intagen på rättspsykiatrisk
klinik enligt 9 § lagen (1966: 301) om rättspsykiatrisk undersökning i
brottmål, skall tiden för frihetsberövandet, till den del därunder icke
samtidigt skett verkställighet av dom i annat mål, anses som tid under

6 Senaste lydelse 1972: 362.

7 Senaste lydelse 1973: 43.

JuU1975: 22

13

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

vilken den ådömda påföljden verkställts i anstalt. Domstolen skall i domen
angiva det antal dagar påföljden skall anses verkställd. Är den tid
varmed ådömt fängelse överstiger frihetsberövandet ringa, må förordnas
att fängelsestraffet skall anses helt verkställt genom frihetsberövandet.

Undanröjes villkorlig dom eller skyddstillsyn och dömes i stället till
fängelse på viss tid, ungdomsfängelse eller internering, äger första stycket
tillämpning även i fråga om frihetsberövande, som föregått den villkorliga
domen, domen på skyddstillsyn eller dom, varigenom förordnats
att den genom sådan dom ådömda påföljden skall avse även ytterligare
brott. Detta gäller dock endast i den mån frihetsberövandet icke tillgodoräknats
enligt första eller tredje stycket.

Dömes någon till böter, suspen- Dömes någon till böter eller dis sion

eller disciplinstraff och har ciplinstraff och har han med an han

med anledning av misstanke ledning av misstanke om brott,

om brott, som prövats genom dom som prövats genom dom i målet,

i målet, varit berövad friheten på
sätt som angives i första stycket,
må förordnas att påföljden skall
anses helt eller delvis verkställd
genom frihetsberövandet.

95

varit berövad friheten på sätt som
angives i första stycket, må förordnas
att påföljden skall anses
helt eller delvis verkställd genom
frihetsberövandet.

Vid bestämmande av straff för
brott av arbetstagare må hänsyn
tagas till avskedande eller annan
följd av brottet som är medgiven
enligt arbetsavtalet eller enligt författning,
som gäller för anställningsförhållandet,
och må böter
eller disciplinstraff som eljest skolat
ådömas helt eftergivas.

Med arbetstagare likställes den
som utövar uppdrag åt annan.

35 kap.
4 §8

De i 1 och 2 §§ bestämda tiderna
skola räknas från den dag
brottet begicks. Förutsättes för
ådömande av påföljd att viss verkan
av handlingen inträtt, skall tiden
räknas från den dag då sådan
verkan inträdde.

De i 1 $ bestämda tiderna skola
räknas från den dag brottet begicks.
Förutsättes för ådömande
av påföljd att viss verkan av handlingen
inträtt, skall tiden räknas
från den dag då sådan verkan inträdde.

I fall, som i 11 kap. 5 § sägs, skall tiden räknas från den dag då beslut

om egendomsavträde meddelades eller åtal eljest tidigast kunde ske.

38 kap.

4 §9

Anmälan jämlikt 34 kap. 10, 12 Anmälan jämlikt 34 kap. 10 ei dler

15 § göres hos första domstol ler 12 § göres hos första domstol i

i något av målen. något av målen.

8 Senaste lydelse 1973: 648.

9 Senaste lydelse enligt prop. 1975: 35.

JuU 1975: 22

14

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ansökan jämlikt 34 kap. 13 § göres hos den rätt som först avgjort det
mål vari dömts till internering.

Anmälan jämlikt 34 kap. 18 § göres hos den rätt som först dömt i målet.

6 §10

Nämnd skall deltaga vid underrätts
avgörande av fråga, som avses
i 2 § eller i 27 kap. 6 §, 28 kap.
9 §, 30 kap. 8 § eller 34 kap. 10 §
andra stycket, 12 §, 13 §, 15 § såvitt
angår tillämpning av 10 § andra
stycket, eller 18 §. Detsamma
skall gälla i fråga om undanröjande
av påföljd enligt 34 kap. 1 § 3,
förverkande av villkorligt medgiven
frihet eller annan åtgärd enligt
34 kap. 4 §, åtgärd enligt 34 kap.
5 §, åtgärd eller behandling enligt
34 kap. 6 § samt återintagning i
anstalt eller annan åtgärd enligt
34 kap. 8 eller 9 §.

Nämnd skall deltaga vid underrätts
avgörande av fråga, som avses
i 2 § eller i 27 kap. 6 §, 28
kap. 9 §, 30 kap. 8 § eller 34 kap.
10 § andra stycket, 12 §, 13 § eller
18 §. Detsamma skall gälla i
fråga om undanröjande av påföljd
enligt 34 kap. 1 § 3, förverkande
av villkorligt medgiven frihet eller
annan åtgärd enligt 34 kap. 4 §, åtgärd
enligt 34 kap. 5 §, åtgärd eller
behandling enligt 34 kap. 6 § samt
återintagning i anstalt eller annan
åtgärd enligt 34 kap. 8 eller 9 §.

Vid avgörande av fråga, som avses i 27 kap. 5 § andra stycket eller 28
kap. 11 §, är underrätt domför med en lagfaren domare.

I mål om åtgärd enligt 2 § eller

27 kap. 5 § andra stycket eller 6 §,

28 kap. 9 §, 30 kap. 8 § eller 34
kap. 10 § andra stycket, 12 eller
13 § eller 15 § såvitt angår tilllämpning
av 10 § andra stycket
skall underrätt lämna den dömde
tillfälle att yttra sig. Begär han att
bliva muntligen hörd, skall tillfälle
därtill beredas honom. I mål om
åtgärd enligt 34 kap. 18 § skall
den dömde lämnas tillfälle att
yttra sig där så är möjligt. Rättens
avgörande av saken sker genom
beslut.

Åtgärd enligt 28 kap. 11 § må beslutas utan att tillfälle beredes den
dömde att yttra sig.

9§i2

Rättens beslut om åtgärd enligt Rättens beslut om åtgärd enligt

27 kap. 5 § andra stycket, 28 kap. 27 kap. 5 § andra stycket, 28 kap.

11 § eller 34 kap. 10 § andra styc- 11 § eller 34 kap. 10 § andra styc 10

Senaste lydelse enligt prop. 1975: 35.

11 Senaste lydelse enligt prop. 1975: 35.

12 Senaste lydelse enligt prop. 1975: 35.

I mål om åtgärd enligt 2 § eller

27 kap. 5 § andra stycket eller 6 §,

28 kap. 9 §, 30 kap. 8 § eller 34
kap. 10 § andra stycket, 12 § eller
13 § skall underrätt lämna den
dömde tillfälle att yttra sig. Begär
han att bliva muntligen hörd, skall
tillfälle därtill beredas honom. I
mål om åtgärd enligt 34 kap. 18 §
skall den dömde lämnas tillfälle
att yttra sig där så är möjligt. Rättens
avgörande av saken sker genom
beslut.

JuU 1975: 22

15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ket, 12 §, 13 §, 15 § såvitt angår ket, 12 §, 13 § eller 18 § länder

tillämpning av 10 § andra stycket, omedelbart till efterrättelse om ej

eller 18 § länder omedelbart till ef- annorlunda förordnas. Detsamma

terrättelse, om ej annorlunda för- gäller avgöranden enligt 27 kap.

ordnas. Detsamma gäller avgöran- 6 §, 28 kap. 9 § eller 34 kap. 4, 5,

den enligt 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 § 6 eller 8 § angående föreskrifter,

eller 34 kap. 4, 5, 6 eller 8 § an- prövotid eller tid för ungdoms gående

föreskrifter, prövotid eller fängelse,

tid för ungdomsfängelse.

Avser beslut jämlikt 28 kap. 9 § andra stycket eller 34 kap. 6 § att
någon skall undergå behandling varom stadgas i 28 kap. 3 §, äger rätten,
om förhållandena påkalla det, förordna att beslutet skall gå i verkställighet
utan hinder av att det ej vunnit laga kraft. Sådant förordnande
må ock meddelas i fråga om beslut jämlikt 34 kap. 8 § om återintagning
i anstalt av den som undergår ungdomsfängelse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Lagen (1948: 391) om ämbetsansvar för vigselförrättare i vissa fall
skall samtidigt upphöra att gälla.

Till suspension och avsättning får ej dömas efter ikraftträdandet. Är
fråga om gärning, som har begåtts före ikraftträdandet och som är
straffbelagd enligt såväl äldre bestämmelse i 20 kap. 1, 2, 3 eller 4 §
som motsvarande bestämmelse i dess nya lydelse, dömes till det straff
för gärningen som föreskrives i den nya bestämmelsen. Den äldre bestämmelsen
skall dock tillämpas, om den leder till lindrigare allmänt
straff. I övrigt skall 5 § första och andra styckena lagen (1964: 163) om
införande av brottsbalken äga motsvarande tillämpning.

Vad som föreskrives i 20 kap. 1 § andra stycket i dess nya lydelse skall
tills vidare ej äga tillämpning i fråga om beslut angående taxering som
fattas av taxeringsnämnd.

Finns i författning som gäller när denna lag träder i kraft föreskrift
om tystnadsplikt utan att straffansvar är föreskrivet för åsidosättande
därav, äger 20 kap. 3 § i dess nya lydelse ej tillämpning.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift,
som har ersatts genom ny bestämmelse, skall hänvisningen i stället avse
den nya bestämmelsen.

2 Förslag till

Lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274)

Härigenom föreskrives i fråga om statstjänstemannalagen (1965: 274)1
dels att rubriken närmast före 26 § skall utgå,

dels att nuvarande 38, 54 och 55 §§ skall betecknas 38 c, 55 och

56 §§,

dels att 1, 3, 18—27, 29, 32, 36, 37, 51 och 53 §§ samt rubriken närmast
före 18 § skall ha nedan angivna lydelse,
dels att rubriken närmast före 54 § skall sättas närmast före nya 55 §,

1 Omtryckt 1974:1009.

JuU 1975: 22

16

dels att i lagen skall införas fem nya paragrafer, 34 a, 38, 38 a, 38 b
och 54 §§, samt närmast före 25 respektive 37 § två nya rubriker av
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §2

Denna lag äger tillämpning på anställning med staten såsom arbetsgivare
och tjänsteman såsom arbetstagare.

Lagen gäller icke statsråden eller riksdagens ombudsmän. Den är ej
heller tillämplig på den som innehar eller uppehåller prästerlig tjänst.

Lagens bestämmelser om tjänst äga motsvarande tillämpning på vikariat,
om annat ej anges.

Bestämmelserna i 18, 19, 23, 24
och 51—53 §§ gälla icke justitieråd
eller regeringsråd. Ej heller
äro bestämmelserna i 18 och 19 §§
tillämpliga pä justitiekanslern.

3 §3

I anställningsförhållande varå denna lag är tillämplig gäller vad som
är bestämt i avtal.

Avtal må ej träffas om

a) inrättande eller indragning av
tjänst eller tjänsteorganisationens
utformning i övrigt;

b) myndighets verksamhet;

c) anställnings- eller arbetsvillkor
som regleras i denna lag eller
i författning vartill lagen hänvisar
eller enligt lagen tillhör regeringens,
riksdagens eller myndighets
beslutanderätt.

Avtal må ej träffas om

a) inrättande eller indragning av
tjänst eller tjänsteorganisationens
utformning i övrigt;

b) myndighets verksamhet;

c) anställnings- eller arbetsvillkor
som regleras i denna lag eller
i författning vartill lagen hänvisar
eller enligt lagen tillhör regeringens,
riksdagens eller myndighets
beslutanderätt, i den mån annat
ej följer av 19 §.

Har avtal träffats i strid mot bestämmelserna i andra stycket, är avtalet
i denna del utan verkan.

Åtal och disciplinär bestraffning

Brott i tjänsten av den som innehar
eller uppehåller ordinarie
domartjänst eller tjänst som byråchef
eller därmed jämställd eller
högre tjänst i statsdepartement,
central förvaltningsmyndighet eller
länsstyrelse beivras efter åtal.

Disciplinansvar och avskedande

18

Åsidosätter tjänsteman uppsåtligen
eller av oaktsamhet vad som
åligger honom i hans tjänst och
är felet ej ringa, må för tjänsteförseelse
disciplinpåföljd åläggas
honom. Disciplinpåföljd må dock
ej i något fall åläggas tjänsteman
på den grund att han deltagit i

2 Senaste lydelse 1974: 1009.

3 Senaste lydelse 1974: 1009.

4 Senaste lydelse 1974: 1009.

JuU1975: 22

17

Nuvarande lydelse

Regeringen äger föreskriva att
bestämmelserna i första stycket
skola gälla även annan tjänsteman
än som anges där.

19

Åsidosätter tjänsteman på vilken
bestämmelserna i 18 § icke
äga tillämpning av försummelse,
oförstånd eller oskicklighet vad
som åligger honom enligt lag, instruktion
eller annan författning,
särskild föreskrift eller tjänstens
beskaffenhet, må han dömas till
disciplinstraff. Bestämmelserna i
20 kap. 4 § tredje stycket brottsbalken
äga motsvarande tillämpning.

Disciplinstraff äro varning, löneavdrag
under högst trettio dagar,
suspension i högst tre månader
och, för tjänsteman som ej är
anställd med fullmakt, avsättning.
Till avsättning må dömas endast
om tjänstemannen gjort sig skyldig
till svårare fel eller icke låtit
sig rätta av tidigare bestraffning.
Mer än ett disciplinstraff må ej
samtidigt ädömas. Regeringen
äger meddela bestämmelser om inskränkning
i tillämpligheten av disciplinstraff.

Om storleken av löneavdrag enligt
andra stycket förordnar regeringen.

20

Tjänsteman som kan dömas till
disciplinstraff enligt 19 § skall anmälas
till åtal, om han är skäligen
misstänkt för

a) brott som avses i 20 kap.

1—3 §§ brottsbalken;

5 Senaste lydelse 1974:1009.

8 Senaste lydelse 1974:1009.

2 Riksdagen 1975. 7 sami. Nr 22

Föreslagen lydelse

strejk eller därmed jämförlig
stridsåtgärd.

Disciplinpåföljder äro varning
och löneavdrag under högst trettio
dagar. Mer än en disciplinpåföljd
må ej samtidigt åläggas.

Om storleken av löneavdrag enligt
andra stycket förordnar regeringen.

§5

Innehåller kollektivavtal bestämmelser
om disciplinpåföljder, skola
18 § andra och tredje styckena icke
gälla för tjänstemän som äro
sysselsatta inom yrkesgrupp och
område som avtalet avser.

§8

Disciplinpåföljd som avses i 18
eller 19 § må ej åläggas

1. krigsman som är underkastad
ansvar enligt 21 kap. brottsbalken,

JuU 1975: 22

18

Nuvarande lydelse

b) brott som avses i 20 kap. 4 §
andra stycket brottsbalken, såvitt
fråga är om tjänsteman som är
anställd med fullmakt;

c) annat brott i tjänsten, för
vilket är stadgat fängelse;

d) brott i tjänsten i annat fall
än som avses i a)—c) och det
finnes anledning antaga, att talan
om enskilt anspråk kommer att
föras, eller tjänstemannen bestrider
vad som lägges honom till last
och tillfredsställande utredning icke
kan åstadkommas hos myndigheten.

Regeringen må befria från anmälningsskyldighet
enligt c) i fråga
om brott som avses i 13 kap.

6 § första stycket brottsbalken.

21

Har åtal väckts mot tjänsteman,
må disciplinärt förfarande rörande
gärning som omfattas av åtalet
ej inledas eller fortsättas. Om verkan
av att åtal väckes innan beslut
rörande disciplinär bestraffning
helt eller delvis verkställts föreskrives
i 20 kap. 9 § brottsbalken.

22

Har tjänsteman, som innehar
tjänstebostad eller fri bostad, efter
åtal eller disciplinärt förfarande
dömts till suspension, äger han
bo kvar i bostaden, om icke särskilda
skäl föranleda annat. Ålägges
tjänstemannen att flytta, skall
han erhålla skälig tid därför.

Föreslagen lydelse

2. medicinalpersonal som i sin
yrkesutövning står under socialstyrelsens
inseende, om förseelsen
skett i denna yrkesutövning,

3. veterinär som står under lantbruksstyrelsens
inseende, om förseelsen
skett i utövning av veterinäryrket.

§

Har åtal väckts mot tjänsteman,
må disciplinärt förfarande enligt
denna lag rörande förseelse som
omfattas av åtalet ej inledas eller
fortsättas.

Disciplinpåföljd som avses i 18
eller 19 § må ej åläggas tjänsteman
sedan anställningen hos myndigheten
upphört eller uppsägning
ägt rum.

Tjänsteman, som ej inom två
år efter förseelsen har erhållit
skriftlig anmaning enligt 24 § första
stycket, må icke åläggas disciplinpåföljd
som nyss sagts.

§

Har tjänsteman begått brottslig
gärning varigenom han visat sig
uppenbarligen olämplig att inneha
sin tjänst, må han avskedas.
Har åtgärd vidtagits för att anställa
åtal för gärningen, må fråga
om avskedande på grund av denna
ej avgöras förrän ansvarsfrågan
slutligt prövats.

JuU 1975: 22

19

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har tjänsteman annorledes än
genom brott gjort sig skyldig till
grov tjänsteförseelse varigenom
han visat sig uppenbarligen olämplig
att inneha sin tjänst, må han
avskedas i stället för att disciplinpåföljd
ålägges honom. Detsamma
skall gälla, om tjänsteman, som av
myndighet ålagts disciplinpåföljd,
inom två år därefter i anställning
hos samma myndighet ånyo gjort
sig skyldig till tjänsteförseelse och
därigenom visat sig uppenbarligen
olämplig att inneha sin tjänst.

Tjänsteman som har rätt till
statlig pension men icke uppnått
den ålder då han äger avgå med
ålderspension må icke avskedas enligt
första eller andra stycket, om
han begått brottet eller tjänsteförseelsen
under inflytande av sådan
själslig abnormitet som avses
i 33 kap. 2 § brottsbalken och
lämpligen kan förflyttas till eller
beredas annan anställning som är
förenad med sådan pensionsrätt.

Har i lag eller annan författning
eljest meddelats bestämmelse, som
inskränker rätten att avskeda tjänsteman
i förhållande till vad som
föreskrives i första eller andra
stycket, gäller den bestämmelsen.

Avskedande må ej grundas enbart
på omständighet som myndigheten
har känt till mer än en månad
före avskedandet.

23 §7

Om disciplinstraff enligt 19 §,
åtalsanmälan enligt 20 § och flyttningsskyldighet
enligt 22 § beslutar
den myndighet under vilken
tjänstemannen lyder, om regeringen
ej bestämmer annat.

Deltaga flera i avgörande som
avses i första stycket skola rättegångsbalkens
regler om omröstning
i överrätt i fråga om ansvar
äga motsvarande tillämpning.

Beslut varigenom tjänsteman
har avskedats enligt 22 § må icke
verkställas, förrän beslutet slutligt
prövats efter talan som avses i
53 § eller rätten till sådan talan
har förlorats.

7 Senaste lydelse 1974: 1009.

JuU 1975: 22

20

Nuvarande lydelse

24

I ärende om disciplinär bestraffning
skall, om tjänstemannen påfordrar
det, tillfälle beredas honom
att vid muntligt förhör uttala
sig i saken.

Föreslagen lydelse
§8

När fråga om disciplinansvar
eller avskedande enligt denna lag
uppkommer, skall genom skriftlig
anmaning tillfälle beredas tjänstemannen
att skriftligen eller, om
han begär det eller det eljest finnes
lämpligt, muntligen yttra sig om
vad som åberopas mot honom. Begär
tjänstemannen att även annan
skall yttra sig i saken eller att annan
utredning skall förebringas,
skall sådan begäran efterkommas,
om det ej är uppenbart att åtgärden
saknar betydelse.

Finnes på framställning av
tjänstemannen eller eljest erforderligt
att vittne eller sakkunnig
höres vid domstol eller att föreläggande
meddelas någon att som
bevis tillhandahålla skriftlig handling
eller föremål, skall ansökan
därom göras hos den allmänna
underrätt inom vars område den
som skall höras eller åtgärden eljest
angår vistas. Tillhandahålles
erforderlig utredning, skall rätten
anställa förhör eller meddela föreläggande,
om laga hinder ej möter.
Angående sådan åtgärd skall
i tillämpliga delar gälla vad som
föreskrives om bevisupptagning i
rättegång utom huvudförhandling.

I fråga om varsel till och överläggning
med lokal arbetstagarorganisation
gälla bestämmelserna
i lagen (1974:12) om anställningsskydd.
Dessa bestämmelser äga
tillämpning även i fråga om tjänsteman
i verksledande eller därmed
jämförlig ställning.

Åtal och avstängning m. m.

25 S

Om åtal och disciplinär bestraffning
av tjänsteman som är krigsman
samt om åtal för brott i tjänsten
av vissa tjänstemän vid riks 8

Senaste lydelse 1971: 637.

Tjänsteman, som är skäligen
misstänkt för sådant i tjänsteutövningen
begånget brott som avses
i 20 kap. 1—3 §§ brottsbalken

JuU 1975: 22

21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

dagens verk gälla särskilda be- eller annat brott varigenom han

stämmelser. åsidosatt åliggande i tjänsteutöv ningen,

skall anmälas till åtal, om
för brottet är stadgat fängelse eller
det finnes anledning antaga, att talan
om enskilt anspråk kommer
att föras.

Regeringen må befria från anmälningsskyldighet
i fråga om
brott som avses i 13 kap. 6 §
första stycket brottsbalken.

26 §9

Vidtages åtgärd för att anställa
åtal eller inledes disciplinärt förfarande
enligt denna lag mot tjänsteman,
må han, om den gärning
varom är fråga kan antagas medföra
avsättning eller om eljest särskilda
skäl föreligga, avstängas
från utövning av tjänsten med
omedelbar verkan, dock icke för
längre tid än till dess lagakraftägande
dom eller beslut föreligger.
Finnas ej längre skäl för avstängning,
skall denna omedelbart
hävas.

Beslut om avstängning meddelas
i fråga om tjänsteman, som icke
kan dömas till disciplinstraff, av
regeringen och eljest av myndighet
som regeringen bestämmer. I
ärende om avstängning skola bestämmelserna
i 23 § andra stycket
och 24 § iakttagas. Bestämmelserna
i 15, 17 och 18 §§ förvaltningslagen
(1971:290) skola tillämpas
även om beslut som nyss sagts
utgör beslut under ärendes handläggning.

Om avstängning av domare som
misstänkes för brott och om skyldighet
för vissa tjänstemän vid
riksdagens verk att frånträda utövningen
av sin tjänst, om de åtalas
för brott i tjänsten, gälla särskilda
bestämmelser.

Vidtages åtgärd för att anställa
åtal eller inledes förfarande enligt
24 § mot tjänsteman, må han, om
den gärning varom är fråga kan
antagas medföra avskedande enligt
22 §, avstängas från utövning
av tjänsten med omedelbar verkan,
dock icke för längre tid än
till dess frågan om avskedande
slutligt prövats. Finnas ej längre
skäl för avstängning, skall denna
omedelbart hävas.

I ärende om avstängning skola
bestämmelserna i 24 § första stycket
äga motsvarande tillämpning.
Bestämmelserna i 17 och 18 §§
förvaltningslagen (1971: 290) skola
tillämpas även om beslut om
avstängning utgör beslut under
ärendes handläggning.

Beslutas avstängning, skall frågan
om avskedande snarast upptagas
till prövning. Vid avgörandet
av denna fråga skall prövas
om avstängningen skall bestå.

Om tjänsteman, som varit avstängd
från tjänsten, ej avskedas,
äger han uppbära den lön som
må ha avdragits.

•Senaste lydelse 1974: 1009.

JuU1975: 22

22

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 §i®

Tjänsteman som ej fullgör sin tjänst tillfredsställande må avstängas
från utövning av tjänsten med omedelbar verkan, om den bristande
tjänstdugligheten beror av sjukdom, vanförhet, lyte eller annat därmed
jämförligt förhållande eller om den sannolikt har sådan orsak och tjänstemannen
vägrar att låta sig undersökas av läkare som anvisas honom.
Beslut om avstängning av justitieråd eller regeringsråd må dock ej verkställas
förrän beslutets giltighet har prövats av högsta domstolen. Finnas
ej längre skäl för avstängning, skall denna omedelbart hävas.

Beslut om avstängning enligt I ärende om avstängning enligt

första stycket eller om läkarun- första stycket eller om läkarunder dersökning

som avses där medde- sökning som avses där skola belas
i fråga om tjänsteman, som stämmelserna i 24 § första styc icke

kan dömas till disciplinstraff, ket äga motsvarande tillämpning,

av regeringen och eljest av myndighet
som regeringen bestämmer.

I sådant ärende skola bestämmelserna
i 23 § andra stycket iakttagas.
Om tjänstemannen påfordrar
det, skall tillfälle beredas honom
att muntligen uttala sig i ärendet.

Bestämmelserna i 15, 17 och Bestämmelserna i 17 och 18 §§

18 §§ förvaltningslagen (1971: förvaltningslagen (1971:290) sko 290)

skola tillämpas även om be- la tillämpas även om beslut som

slut som nyss sagts utgör beslut nyss sagts utgör beslut under ären under

ärendes handläggning. des handläggning.

Närmare bestämmelser om tillämpningen av första stycket och om
läkarundersökning som avses där meddelas av regeringen.

Beslut om läkarundersökning
som avses i första stycket må ej
läggas till grund för avstängning,
förrän beslutet slutligt prövats
efter talan som avses i 53 § eller
rätten till sådan talan har förlorats.
Beträffande justitieråd eller
regeringsråd må beslut som nu
sagts ej läggas till grund för avstängning,
förrän beslutet prövats
av högsta domstolen enligt bestämmelserna
i 54 §.

29 §u

Tjänsteman må skiljas från
tjänsten endast av allmän domstol
efter åtal eller av regeringen eller
myndighet med stöd av bestämmelse
i denna lag eller, i fråga om

Tjänsteman må skiljas från
tjänsten endast med stöd av bestämmelse
i denna lag. I fråga
om tjänsteman som är förordnad
tills vidare, gälla dock även be -

10 Senaste lydelse 1974: 1009.

11 Senaste lydelse 1974: 1009.

JuU 1975: 22

23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tjänsteman som är förordnad tills stämmelserna om uppsägning i la vidare,

i lagen (1974:12) om an- gen (1974: 12) om anställningsställningsskydd.
skydd.

32 §

Tjänsteman är skyldig att avgå
från tjänsten innan han uppnått
den ålder som avses i 31 §, om
han

a) till följd av förlust av eller
nedsättning i arbetsförmågan är
för framtiden oförmögen att fullgöra
sin tjänst tillfredsställande;

b) till följd av nedsatt arbetsförmåga
under två år i följd icke
tjänstgjort annat än försöksvis under
kortare tid samt socialstyrelsen
finner det sannolikt att han
icke kan återinträda i tjänst inom
ytterligare ett år och ovisst hur arbetsförmågan
därefter kommer att
utveckla sig;

c) genom lagakraf tågande dom
befunnits skyldig till brott varå
avsättning kunnat följa men enligt
33 kap. 2 § brottsbalken överlämnats
till särskild vård, dömts
till böter eller skyddstillsyn eller
förklarats fri från påföljd.

Tjänsteman som är anställd med fullmakt eller konstitutorial är skyldig
att avgå från tjänsten, om han är urståndsatt att fullgöra tjänsten
tillfredsställande och högst fem år återstå till dess han äger avgå med
ålderspension.

Tjänsteman som har rätt till statlig pension men icke uppnått den ålder
då han äger avgå med ålderspension må icke åläggas att avgå från
tjänsten enligt första eller andra stycket, om han lämpligen kan förflyttas
till eller beredas annan anställning som är förenad med sådan pensionsrätt.

34 a §

Beslut varigenom tjänsteman
har skilts från tjänsten enligt 32 §
eller förflyttats till annan tjänst
enligt 34 § må icke verkställas,
förrän beslutet slutligt prövats efter
talan som avses i 53 § eller
rätten till sådan talan har förlorats.
Detsamma gäller beslut om
av gångsskyldighet enligt 31 §, om
ej annat följer av 53 §.

Tjänsteman är skyldig att avgå
från tjänsten innan han uppnått
den ålder som avses i 31 §, om
han

a) till följd av förlust av eller
nedsättning i arbetsförmågan är
för framtiden oförmögen att fullgöra
sin tjänst tillfredsställande;

b) till följd av nedsatt arbetsförmåga
under två år i följd icke
tjänstgjort annat än försöksvis under
kortare tid samt socialstyrelsen
finner det sannolikt att han
icke kan återinträda i tjänst inom
ytterligare ett år och ovisst hur
arbetsförmågan därefter kommer
att utveckla sig.

JuU 1975: 22

24

Nuvarande lydelse

36

Tjänsteman som är förordnad
för bestämd tid må på egen begäran
beviljas avsked före anställningstidens
utgång, om särskilda
skäl föreligga.

Föreslagen lydelse

I fråga om justitieråd eller regeringsråd
må beslut om skiljande
från tjänsten enligt 31 eller 32 §
icke verkställas, förrän beslutet
prövats av högsta domstolen enligt
bestämmelserna i 54 §.

§

Tjänsteman som är förordnad
för bestämd tid må på egen begäran
entledigas före anställningstidens
utgång, om särskilda skäl
föreligga.

Beslutande organ

37 §12

Fråga om anställnings upphörande
enligt 30 eller 31 §, 32 §
första stycket a) eller b), 35 eller
36 § prövas i fråga om tjänst, som
regeringen tillsätter, av regeringen
eller myndighet som regeringen
bestämmer och i annat fall av den
myndighet som tillsätter tjänsten.
Fråga om anställnings upphörande
enligt 32 § första stycket c) eller
andra stycket eller enligt 33 §
prövas av regeringen.

Fråga om disciplinpåföljd enligt
18 §, avskedande enligt 22 §, åtalsanmälan
enligt 25 §, avstängning
enligt 26 eller 27 § eller läkarundersökning
som avses i 27 § prövas
av den myndighet under vilken
tjänstemannen lyder, om ej
annat följer av 38 § eller av föreskrift
som regeringen meddelar.
Fråga om avstängning enligt 26 §
på grund av misstanke om brott
upptages även på anmälan av åklagare.

Fråga om anställnings upphörande
enligt 30 eller 31 §, 32 §
första stycket, 35 eller 36 § prövas
i fråga om tjänst, som regeringen
tillsätter, av regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer
och i annat fall av den
myndighet som tillsätter tjänsten.
Fråga om anställnings upphörande
enligt 32 § andra stycket eller
33 § prövas av regeringen.

Fråga om förflyttning av tjänsteman enligt 34 § prövas av regeringen.
Fråga om förflyttning till tjänst som tillsättes av samma myndighet
som anställt tjänstemannen prövas dock av myndigheten.

38 §

Beträffande justitieråd eller regeringsråd
prövar regeringen fråga
om åtalsanmälan enligt 25 §

12 Senaste lydelse 1974: 1009.

JuU1975: 22

25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller om avstängning eller läkarundersökning
enligt 27 §. Beslut om
avskedande enligt 22 § eller avstängning
enligt 26 § meddelas av
högsta domstolen enligt vad som
föreskrives i 54 §.

I fråga om den som eljest innehar
eller uppehåller ordinarie
domartjänst eller tjänst som byråchef
eller därmed jämställd eller
högre tjänst vid statlig myndighet
prövas fråga som avses i 37 § första
stycket av en särskild nämnd.
Denna nämnd skall bestå av fem
ledamöter. Ordföranden skall vara
lagkunnig och erfaren i domarvärv.
Regeringen meddelar närmare
bestämmelser om nämndens
sammansättning och verksamhet
samt om den personkrets som
nämndens verksamhet skall avse.

38 a §

Deltaga flera i avgörande som
avses i 37 § första stycket skola, i
annat fall än då ärendet prövas av
regeringen, bestämmelserna i 29
kap. rättegångsbalken om omröstning
i domstol med endast lagfarna
ledamöter äga motsvarande tilllämpning.

51

Mål om skadestånd enligt 16 §
prövas av arbetsdomstolen. Sådant
mål, liksom mål om tillämpning
av 7 § tredje eller fjärde stycket,
30 §, 35 § eller 39—43 § eller av
föreskrift som avses i 7 § tredje
stycket, 30 § andra stycket eller
39 §, handlägges enligt lagen
(1974:371) om rättegången i ar 13

Senaste lydelse 1974: 1009.

b §

Beträffande tjänsteman hos riksdagen
eller dess organ meddelar
riksdagen bestämmelser om beslutande
organ i frågor som avses i
37 och 38 §§.

§13

Mål om skadestånd enligt 16 §
prövas av arbetsdomstolen. Sådant
mål, liksom mål om tillämpning
av 7 § tredje eller fjärde stycket,
18 §, 22 §, 26 §, 27 §, 30—32 §,
34 §, 35 §, 36 § eller 39—43 § eller
av föreskrift som avses i 7 § tredje
stycket, 30 § andra stycket eller
39 §, handlägges enligt lagen

JuU 1975: 22

26

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

betstvister. Enligt nämnda lag (1974:371) om rättegången i arhandlägges
även mål om tillämp- betstvister.
ning av 27, 31 eller 32 § i fråga
om ordinarie domare. Mål som
gäller justitieråd eller regeringsråd
prövas dock av högsta domstolen
enligt 57 kap. rättegångsbalken
på talan av riksdagens ombudsman
eller justitiekanslern.

I fråga om tvist som rör företrädesrätt till ny anställning tillämpas ej
42 § lagen (1974: 12) om anställningsskydd.

53

Har i fråga om annan ordinarie
domare än justitieråd eller regeringsråd
meddelats beslut om läkarundersökning
som avses i 27 §
eller om anställningens upphörande
enligt 31 eller 32 § och vill han
ha ändring i beslutet, skall han
väcka talan inom fyra veckor från
den dag då han fick del av beslutet.
Iakttager han ej detta, är
rätten till talan förlorad.

/ fråga om ordinarie domare
må beslut om läkarundersökning
som avses i 27 § ej läggas till
grund för avstängning enligt nämnda
paragraf, förrän beslutet slutligt
prövats av domstolen eller
rätten till talan förlorats. Ej heller
må verkställighet äga rum av beslut,
varigenom ordinarie domare
skilts från tjänsten enligt 32 § eller,
om ej annat följer av tredje
stycket, enligt 31 §, förrän beslutet
slutligt prövats av domstolen
eller rätten till talan förlorats.

1 mål som gäller ordinarie domare
äger domstolen för tiden intill
dess lagakraftägande dom eller
beslut föreligger förordna, i
tvist om avstängning enligt 27 §,
att beslutad avstängning skall vara
hävd, och, i tvist om tillämpningen
av 31 § beträffande annan
tjänsteman än justitieråd eller regeringsråd,
att anställningen skall
upphöra när tjänstemannen uppnått
den ålder då skyldighet att
avgå senast inträder.

14

Vill tjänsteman söka ändring i
beslut enligt 18, 22, 27, 31, 32
eller 34 §, skall han väcka talan
inom fyra veckor från den dag då
han fick del av beslutet. Iakttager
han ej detta, är rätten till talan
förlorad. Talan mot beslut om avstängning
enligt 27 § är dock ej
inskränkt till viss tid.

För tiden intill dess lagakraftägande
dom eller beslut föreligger
äger domstolen förordna, i
tvist om avstängning enligt 26 eller
27 §, att beslutad avstängning
skall vara hävd, och, i tvist om tilllämpningen
av 31 §, att anställningen
skall upphöra när tjänstemannen
uppnått den ålder då skyldighet
att avgå senast inträder.

14 Senaste lydelse 1974: 1009.

JuU1975: 22

27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

54 §

Beträffande justitieråd eller regeringsråd
prövas mål om tillämpning
av 22, 26, 27, 31 eller 32 §
av högsta domstolen enligt 57 kap.
rättegångsbalken på talan av riksdagens
ombudsman eller justitiekanslern.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Lagen (1955: 261) om avstängning av domare skall samtidigt upphöra
att gälla.

I fråga om talan mot myndighets beslut som meddelats före ikraftträdandet
gäller äldre bestämmelser.

Vid tillämpning av bestämmelsen i 22 § femte stycket skall iakttagas
att i fråga om omständighet som myndigheten kände till vid ikraftträdandet
den i lagrummet angivna tiden skall räknas från ikraftträdandet.

3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1974: 359) om ändring i statsjänstemannalagen
(1965: 274)

Härigenom föreskrives att andra stycket1 i övergångsbestämmelserna
till lagen (1974: 359) om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274)
skall upphöra att gälla vid utgången av år 1975.

4 Förslag till
Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrives att 7 kap. 4 §, 23 kap. 22 §, 24 kap. 1 §, 36
kap. 5 §, 48 kap. 5 och 15 §§ samt 58 kap. 1 och 2 §§ rättegångsbalken
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

4 P

Allmän åklagare vid underrätt och hovrätt är statsåklagare eller distriktsåklagare.

Riksåklagaren är dock allmän Riksåklagaren är dock allmän
åklagare vid underrätt och hovrätt åklagare vid underrätt och hovrätt

i mål om ansvar eller enskilt an- i mål om ansvar eller enskilt anspråk
på grund av brott som i ut- språk på grund av brott som i utövningen
av tjänsten eller uppdra- övningen av tjänsten eller uppdraget
begåtts av statstjänsteman, get har begåtts av

1 Senaste lydelse 1974: 1008.
- Senaste lydelse 1974: 573.

JuU 1975: 22

28

Föreslagen lydelse

1. den som innehar eller uppehåller
ordinarie domartjänst eller
tjänst som byråchef eller därmed
jämställd eller högre tjänst vid
statlig myndighet;

2. ledamot av domstol eller
central statlig förvaltningsmyndighet,
som ej är statstjänsteman; eller 3.

krigsman, som bestrider regementschefs
eller därmed likställd
eller högre tjänst.

Allmän åklagare vid högsta domstolen är riksåklagaren.

Har talan till högsta domstolen fullföljts allenast av enskild part, må
åklagartalan där, efter riksåklagarens förordnande, föras av lägre åklagare.

Närmare bestämmelser om fördelningen av uppgifterna mellan åklagarna
meddelas i de för dem gällande instruktionerna.

Nuvarande lydelse

som ej är underkastad disciplinär
bestraffning, av ledamot av domstol
eller central statlig förvaltningsmyndighet,
som ej är statstjänsteman,
eller av krigsman, som
bestrider regementschefs eller
därmed likställd eller högre tjänst.

23 kap.
22 §3

Förundersökning enligt detta
kapitel är, om tillräckliga skäl för
åtal ändock föreligga, ej erforderlig
beträffande brott, för vilket
icke svårare påföljd än böter är
stadgad, eller beträffande brott,
som avses i 45 kap. 2 § första eller
andra stycket. Ej heller är förundersökning
erforderlig i mål om
brott, som avses i 3 kap. 3 § och 7
kap. 4 § andra stycket, med
mindre anledning förekommer till
ådömande av annan påföljd än
böter eller suspension.

Förundersökning enligt detta
kapitel är, om tillräckliga skäl för
åtal ändock föreligga, ej erforderlig
beträffande brott, för vilket
icke svårare påföljd än böter är
stadgad, eller beträffande brott,
som avses i 45 kap. 2 § första eller
andra stycket. Ej heller är förundersökning
erforderlig i mål om
brott, som avses i 3 kap. 3 § och 7
kap. 4 § andra stycket, med
mindre anledning förekommer till
ådömande av annan påföljd än
böter.

Vill åklagaren utvidga väckt åtal, må det ske, utan att förundersökning
enligt detta kapitel ägt rum.

24 kap.

1 §4

Är någon på sannolika skäl misstänkt för brott, för vilket är stadgat
fängelse i ett år eller däröver, må han häktas, om med hänsyn till brottets
beskaffenhet, den misstänktes förhållande eller annan omständighet
skäligen kan befaras, att han avviker eller annorledes undandrager sig
lagföring eller straff eller genom undanröjande av bevis eller på annat
sätt försvårar sakens utredning, eller ock anledning förekommer, att han
fortsätter sin brottsliga verksamhet.

Är brottet ringare än i första stycket sägs men kan därå följa fäng -

3 Senaste lydelse 1974: 573.

4 Senaste lydelse 1964: 166.

Juli 1975: 22

29

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

else och har den misstänkte icke stadigt hemvist inom riket, må han
häktas, om det skäligen kan befaras, att han avviker.

Är för brottet icke stadgat lindrigare straff än fängelse i två år, skall
häktning ske, om det ej är uppenbart, att anledning därtill saknas.

Kan det antagas, att den misstänkte
kommer att dömas allenast
till böter eller suspension, må
häktning icke ske.

36

5

Ämbets- eller tjänsteman eller
den som är förordnad eller vald
att förrätta offentligt tjänsteärende
eller utöva annan allmän
befattning må ej höras som vittne
angående något, varom han på
grund öv denna sin ställning har
att iakttaga tystnad.

Ej heller må advokat, läkare,
tandläkare, barnmorska, sjuksköterska,
kurator vid familjerådgivningsbyrå,
som drives av kommun,
landstingskommun, församling eller
kyrklig samfällighet, eller deras
biträden höras angående något,
som på grund av denna deras
ställning förtrotts dem eller de i
samband därmed erfarit, med
mindre det är i lag medgivet eller
den, till vilkens förmån tystnadsplikten
gäller, samtycker därtill.

Kan det antagas, att den misstänkte
kommer att dömas allenast
till böter, må häktning icke ske.

kap.

: §5

Ej må någon höras som vittne
angående något, som han enligt
lag eller annan författning är pliktig
att hemlighålla, med mindre
den, till vilkens förmån tystnadsplikten
gäller, samtycker därtill.

Ej heller eljest må advokat, läkare,
tandläkare, barnmorska,
sjuksköterska, kurator vid familjerådgivningsbyrå,
som drives av
kommun, landstingskommun, församling
eller kyrklig samfällighet,
eller deras biträden höras angående
något, som på grund av denna
deras ställning förtrotts dem eller
de i samband därmed erfarit,
med mindre det är i lag medgivet
eller den, till vilkens förmån tystnadsplikten
gäller, samtycker därtill.

Rättegångsombud, biträde eller försvarare må ej höras som vittne om
vad för uppdragets fullgörande förtrotts honom, med mindre parten
medgiver, att det må yppas.

Utan hinder av vad i andra eller tredje stycket sägs vare annan än
försvarare skyldig att avgiva utsaga i mål angående brott, för vilket icke
är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år.

Om tystnadsplikt för präst inom svenska kyrkan är särskilt stadgat.
Präst inom annat trossamfund än svenska kyrkan eller den som i sådant
samfund intager motsvarande ställning må icke höras som vittne om något,
som han vid hemligt skriftermål eller under därmed jämförliga förhållanden
erfarit.

48 kap.

5 §8

Strafföreläggande får icke utfärdas,

om förutsättningar för allmänt
åtal ej föreligga,

8 Senaste lydelse 1973: 240.

6 Senaste lydelse 1968: 193.

Strafföreläggande får icke utfärdas,

om förutsättningar för allmänt
åtal ej föreligga,

JuU1975: 22

30

Nuvarande lydelse

om i föreläggandet ej upptagas
alla brott av den misstänkte, vilka
enligt åklagarens vetskap föreligga
till bedömning,

om målsägande förklarat, att
han ämnar föra talan om enskilt
anspråk i anledning av brottet, eller
begärt, att åtal skall väckas, eller om

brottet bör föranleda ämbetsstraff.

I fråga om villkor för användning av strafföreläggande i militärt
brottmål gälla särskilda bestämmelser.

Föreslagen lydelse

om i föreläggandet ej upptagas
alla brott av den misstänkte, vilka
enligt åklagarens vetskap föreligga
till bedömning,

om målsägande förklarat, att
han ämnar föra talan om enskilt
anspråk i anledning av brottet, eller
begärt, att åtal skall väckas.

Föreläggande av
får icke utfärdas,
om den misstänkte

15 §7

ordningsbot

Föreläggande av ordningsbot
får icke utfärdas,
förnekar om den misstänkte förnekar
gärningen,
om i föreläggandet ej upptagas
alla brott av den misstänkte, vilka
enligt polismannens vetskap föreligga
till bedömning,
om det föreligger anledning att
antaga att talan om enskilt anspråk
kommer att förås, eller
om det föreligger anledning att
antaga att brottet bör föranleda
disciplinstraff för krigsman,

gärningen,
om i föreläggandet ej upptagas
alla brott av den misstänkte, vilka
enligt polismannens vetskap föreligga
till bedömning,
om det föreligger anledning att
antaga att talan om enskilt anspråk
kommer att förås, eller
om det föreligger anledning att
antaga att brottet bör föranleda
ämbetsstraff eller disciplinstraff
för krigsman.

Föreläggande bör ej utfärdas, om det i annat fall kan antagas vara påkallat
att åklagare prövar fråga om strafföreläggande eller åtal för brottet.

58 kap.
1 §

Sedan dom i tvistemål vunnit
laga kraft, må till förmån för någon
av parterna resning beviljas:

1. om ledamot av rätten eller
där anställd tjänsteman eller
ombud eller ställföreträdare med
avseende å målet gjort sig skyldig
till brottsligt förfarande, som kan
antagas hava inverkat på målets
utgång;

7 Senaste lydelse 1968: 193.

Sedan dom i tvistemål vunnit
laga kraft, må till förmån för någon
av parterna resning beviljas:

1. om ledamot av rätten eller
där anställd tjänsteman med avseende
å målet gjort sig skyldig till
brottsligt förfarande eller tjänsteförseelse
eller om brott som har
avseende å målet ligger ombud eller
ställföreträdare till last, samt
brottet eller tjänsteförseelsen kan
antagas hava inverkat på målets
utgång;

JulJ 1975: 22

31

Nuvarande lydelse

2. om skriftlig handling, som
åberopats till bevis, varit falsk eller
om part, som hörts under sanningsförsäkran,
eller vittne, sakkunnig
eller tolk avgivit falsk utsaga
samt handlingen eller utsagan
kan antagas hava inverkat på utgången; 3.

om omständighet eller bevis,
som ej tidigare förebragts, åberopas
och dess förebringande sannolikt
skulle hava lett til! annan utgång;
eller

4. om rättstillämpning, som ligger
till grund för domen, uppenbart
strider mot lag.

Föreslagen lydelse

2. om skriftlig handling, som
åberopats till bevis, varit falsk eller
om part, som hörts under sanningsförsäkran,
eller vittne, sakkunnig
eller tolk avgivit falsk utsaga
samt handlingen eller utsagan
kan antagas hava inverkat på utgången; 3.

om omständighet eller bevis,
som ej tidigare förebragts, åberopas
och dess förebringande sannolikt
skulle hava lett till annan utgång;
eller

4. om rättstillämpning, som ligger
till grund för domen, uppenbart
strider mot lag.

Ej må på grund av förhållande, som avses i 3, resning beviljas, med
mindre parten gör sannolikt, att han icke vid den rätt, som meddelat domen,
eller genom fullföljd från denna kunnat åberopa omständigheten
eller beviset eller han eljest haft giltig ursäkt att ej göra det.

Sedan dom i brottmål vunnit
laga kraft, må till förmån för den
tilltalade resning beviljas:

1. om ledamot av rätten eller
där anställd tjänsteman, åklagare
eller ombud, ställföreträdare eller
försvarare med avseende å målet
gjort sig skyldig till brottsligt förfarande,
som kan antagas hava inverkat
på målets utgång;

2. om skriftlig handling, som
åberopats till bevis, varit falsk eller
om vittne, sakkunnig eller tolk
avgivit falsk utsaga samt handlingen
eller utsagan kan antagas
hava inverkat på utgången;

3. om omständighet eller bevis,
som ej tidigare förebragts, åberopas
och dess förebringande sannolikt
skulle hava lett till att den tilltalade
frikänts eller brottet hänförts
under mildare straffbestämmelse
än den som tillämpats eller
ock med hänsyn till vad sålunda
åberopas och i övrigt förekommer

Sedan dom i brottmål vunnit
laga kraft, må till förmån för den
tilltalade resning beviljas:

1. om ledamot av rätten, där
anställd tjänsteman eller åklagaren
med avseende å målet gjort sig
skyldig till brottsligt förfarande eller
tjänsteförseelse eller om brott
som har avseende å målet ligger
ombud, ställföreträdare eller försvarare
till last, samt brottet eller
tjänsteförseelsen kan antagas hava
inverkat på målets utgång;

2. om skriftlig handling, som
åberopats till bevis, varit falsk eller
om vittne, sakkunnig eller tolk
avgivit falsk utsaga samt handlingen
eller utsagan kan antagas
hava inverkat på utgången;

3. om omständighet eller bevis,
som ej tidigare förebragts, åberopas
och dess förebringande sannolikt
skulle hava lett till att den tilltalade
frikänts eller brottet hänförts
under mildare straffbestämmelse
än den som tillämpats eller
ock med hänsyn till vad sålunda
åberopas och i övrigt förekommer

JuU 1975: 22

32

Nuvarande lydelse

synnerliga skäl äro, att frågan, huruvida
den tilltalade förövat det
brott, för vilket han dömts, prövas
ånyo; eller

4. om rättstillämpning, som ligger
till grund för domen, uppenbart
strider mot lag.

Föreslage nlydelse

synnerliga skäl äro, att frågan, huruvida
den tilltalade förövat det
brott, för vilket han dömts, prövas
ånyo; eller

4. om rättstillämpning, som ligger
till grund för domen, uppenbart
strider mot lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

5 Förslag till

Lag om ändring i militära rättegångslagen (1948:472)

Härigenom föreskrives i fråga om militära rättegångslagen (1948:
472)i

dels att i 4, 13, 15, 17—19, 24, 41, 60, 67, 70, 71, 95, 98, 102
106 och 107 §§ ordet ”Konungen” i olika böjningsformer skall bytas ut
mot ”regeringen” i motsvarande form,
dels att 3, 8, 9, 22, 66 och 79 § § skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

Såsom militära brottmål anses
enligt denna lag:

1. mål om ansvar för sådant av
krigsman förövat brott som omförmäles
i något av följande kapitel
eller lagrum i brottsbalken,
nämligen 16 kap. 15 och 16 §§
därest den brottslige vid gärningens
begående var iklädd militär
tjänstedräkt, 8, 9, 10, 12 och 13
kap. därest brottet angått krigsmakten
tillhörig eller för dess behov
avsedd egendom, 20 kap. 1—
4 och 10 §§ samt 21 och 22 kap.;

2. mål om ansvar för annat i
brottsbalken omförmält brott som

Såsom militära brottmål anses
enligt denna lag:

1. mål om ansvar för sådant av
krigsman förövat brott som omförmäles
i något av följande kapitel
eller lagrum i brottsbalken,
nämligen 16 kap. 15 och 16 §§
därest den brottslige vid gärningens
begående var iklädd militär
tjänstedräkt, 8, 9, 10, 12 och 13
kap. därest brottet angått försvarsmakten
tillhörig eller för dess behov
avsedd egendom, 20 kap. 1—
3 §§ samt 21 och 22 kap.;

2. mål om ansvar för annat i
brottsbalken omförmält brott som

1 Senaste lydelse av

13 § 1972: 363 24 § 1964: 200
15 § 1959:105 60 § 1964:200
17 § 1972: 363 67 § 1973: 19
19 § 1968: 330 98 § 1972: 363
22 § 1973: 19 107 § 1949: 364.

2 Senaste lydelse 1964: 200.

JuU1975: 22

33

Nuvarande lydelse

krigsman förövat med anledning
av den förfördelades eller sin egen
tjänst vid krigsmakten eller ock
mot myndighet eller annat organ
tillhörande krigsmakten;

3. mål om ansvar i andra fall
för brott varigenom krigsman åsidosatt
sin tjänsteplikt, dock ej mål
om förseelse som avses i 36—39 § §
värnpliktslagen; samt

4. mål om ansvar för brott varigenom
någon som ej är krigsman
men innehar tjänst vid krigsmakten
åsidosatt sin tjänsteplikt.

Föreslagen lydelse

krigsman förövat med anledning
av den förfördelades eller sin egen
tjänst vid försvarsmakten eller ock
mot myndighet eller annat organ
tillhörande försvarsmakten;

3. mål om ansvar i andra fall
för brott varigenom krigsman åsidosatt
sin tjänsteplikt, dock ej mål
om förseelse som avses i 36—39 §§
värnpliktslagen; samt

4. mål om ansvar för brott varigenom
någon som ej är krigsman
men innehar tjänst vid försvarsmakten
åsidosatt sin tjänsteplikt.

Vad i denna lag stadgas om militära brottmål skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om domstols befattning med förundersökning och
användande av tvångsmedel med anledning av brott som är av beskaffenhet
att fråga om ansvar därför skall handläggas som militärt mål.

8 §3

Straff må åläggas i disciplinmål allenast om den misstänkte står under
militärt befäl och straffet finnes böra bestämmas till disciplinstraff.

Den som tillhör hemvärnet eller eljest förbundit sig att såsom frivillig
fullgöra krigstjänst må dock bestraffas i disciplinmål, ändå att han vid
tiden för bestraffningens åläggande ej står under militärt befäl.

Krigsman, som ej är underkastad
ansvar enligt 21 kap. brottsbalken,
må ej åläggas straff i disciplinmål.

9 §*

För följande i brottsbalken omförmälda
brott må, där ej annat
följer av 10 §, straff åläggas i disciplinmål: 1.

brott som sägs i 16 kap. 15
eller 16 §, därest den brottslige
vid gärningens begående var iklädd
militär tjänstedräkt;

2. brott som avses i 10 kap. 2,

4 eller 7 § eller 12 kap. 2 §, under
förutsättning att fråga är om krigsmakten
tillhörig eller för dess behov
avsedd egendom samt, såvitt
angår brott mot någon av nämnda
paragrafer i 10 kap., att egendomen
lämnats åt den brottslige för
begagnande;

3 Senaste lydelse 1973:19.

4 Senaste lydelse 1964: 200.

3 Riksdagen 1975. 7 sami. Nr 22

För följande i brottsbalken omförmälda
brott må, där ej annat
följer av 10 §, straff åläggas i
disciplinmål:

1. brott som sägs i 16 kap. 15
eller 16 §, därest den brottslige
vid gärningens begående var iklädd
militär tjänstedräkt;

2. brott som avses i 10 kap. 2,
4 eller 7 § eller 12 kap. 2 §, under
förutsättning att fråga är om
försvarsmakten tillhörig eller för
dess behov avsedd egendom samt,
såvitt angår brott mot någon av
nämnda paragrafer i 10 kap., att
egendomen lämnats åt den brottslige
för begagnande;

JuU1975: 22

34

Nuvarande lydelse

3. brott som sägs i 20 kap. 4 §
eller 21 kap. 18 §, dock ej då
fråga är om sådan förseelse vid
manövrering eller navigering av
krigsmaktens fartyg eller luftfartyg,
som någon för dess säkerhet
ansvarig krigsman begått under utövande
av befäl å detsamma eller,
om fartyget var luftfartyg, såsom
förare därå, samt genom förseelsen
skada uppkommit; samt

4. brott varom förmäles i 21
kap. 1, 4, 7—9 eller 11—16 §§
eller 22 kap. 4 §.

Föreslagen lydelse

3. brott som sägs i 21 kap. 18 §,
dock ej då fråga är om sådan förseelse
vid manövrering eller navigering
av försvarsmaktens fartyg
eller luftfartyg, som någon för dess
säkerhet ansvarig krigsman begått
under utövande av befäl å detsamma
eller, om fartyget var luftfartyg,
såsom förare därå, samt
genom förseelsen skada uppkommit;
samt

4. brott varom förmäles i 21
kap. 1, 4, 7—9 eller 11—16 §§
eller 22 kap. 4 §.

22 §«

Har bestraffningsberättigad befattningshavare på grund av anmälan
eller eljest erhållit kännedom om brott som avses i 21 §, skall han genast
hänskjuta målet till åklagaren:

1. om straff för brottet ej må åläggas i disciplinmål;

2. om den bestraffningsberättigade enligt 29 § förordnat om den
misstänktes gripande;

3. om det finnes skäl antaga att straffet ej kommer att stanna vid
disciplinstraff eller böter;

4. om det kan förutses att nöjaktig utredning om brottet ej skall
kunna åstadkommas genom den bestraffningsberättigades försorg;

5. om den bestraffningsberättigade eljest på grund av sakens beskaffenhet
finner synnerliga skäl föreligga att målet handlägges vid domstol;
eller

6. om civil myndighet har att verkställa utredning angående annat
brott, som den misstänkte antages hava begått, och ej genom målets
hänskjutande vållas uppskov, som är till avsevärt men för krigslydnaden.

Målet skall hänskjutas till åkia- Målet skall hänskjutas till åklagare
vid den underrätt som är gare vid den underrätt som är

domstol för avdelningen, enligt domstol för avdelningen, enligt

den fördelning av uppgifterna mel- den fördelning av uppgifterna mellan
olika åklagare som Konungen lan olika åklagare som regering bestämt.

Är fråga om ämbetsbrott, en bestämt. Är fråga om brott som

som avses i 20 kap. 1—4 §§ i utövningen av tjänsten har begåtts

brottsbalken, av den som bestri- av den som bestrider tjänst som

der tjänst som regementschef el- regementschef eller därmed lik ler

därmed likställd eller högre ställd eller högre tjänst, skall må tjänst,

skall målet hänskjutas till let hänskjutas till justitiekanslern

justitiekanslern eller riksåklaga- eller riksåklagaren,

ren.

Om målet icke hänskjutes till åklagare och förundersökning angående
brottet ej ändock inletts av civil myndighet, skall utredning om brottet

5 Senaste lydelse 1973:19.

JuU1975: 22

35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ske vid militärförhör. Finnes tillrättavisning vara tillfyllest, gäller vad i
67 § stadgas.

Är saken av mindre vikt, äger bestraffningsberättigad befattningshavare
utan hinder av vad förut i denna paragraf sägs avskriva målet, om
annan målsägande än kronan ej finnes eller målsäganden förklarar att
han icke ämnar föra talan om enskilt anspråk i anledning av brottet
och ej heller eljest påfordrar att målet handlägges vid domstol samt
straff för brottet må åläggas i disciplinmål. Beslut om avskrivning kan
meddelas även om det icke klarlagts att den misstänkte begått brottet.

66 §»

Rätt att ålägga tillrättavisning enligt 17 § lagen om disciplinstraff för
krigsmän tillkommer de befattningshavare som äga bestraffningsrätt i
disciplinmål, envar i fråga om den personal över vilken han har sådan
rätt.

Tillrättavisningsrätt mot underlydande tillkommer även den som, utan
att äga bestraffningsrätt i disciplinmål, innehar ovan i 13 § första stycket
omförmäld befattning och har lägst fänriks grad eller tjänsteklass,
så ock chef för bataljon eller däremot svarande avdelning.

Såvitt angår underlydande som
icke är underkastad ämbetsansvar
må tillrättavisning ock åläggas av
chef för kompani eller däremot
svarande avdelning, chef för utbildningsanstalt,
sekond å fartyg
vars chef innehar lägst kommendörkaptens
grad och i de fall
Konungen bestämmer annan befattningshavare
vid krigsmakten.
Vad i detta stycke stadgas skall icke
äga tillämpning å hemvärnet.

Såvitt angår underlydande som
innehar högst furirs tjänstegrad
eller tjänsteklass må tillrättavisning
ock åläggas av chef för kompani
eller däremot svarande avdelning,
chef för utbildningsanstalt,
sekond å fartyg vars chef innehar
lägst kommendörkaptens grad och
i de fall regeringen bestämmer annan
befattningshavare vid försvarsmakten.
Vad i detta stycke stadgas
skall icke äga tillämpning å
hemvärnet.

79 §7

Allmän åklagare i militärt brottmål
är, om annat ej stadgas i 15
kap., allmän åklagare vid domstol
som har att upptaga målet. Om
fördelning av uppgifterna mellan
olika åklagare bestämmer Konungen.
Justitiekanslem eller riksåklagaren
är åklagare i mål om ansvar
eller enskilt anspråk på grund
av ämbetsbrott, som avses i 20
kap. 1—4 §§ brottsbalken, av den
som bestrider regementschefs eller
därmed likställd eller högre
tjänst.

Allmän åklagare i militärt brottmål
är, om annat ej stadgas i 15
kap., allmän åklagare vid domstol
som har att upptaga målet. Om
fördelning av uppgifterna mellan
olika åklagare bestämmer regeringen.
Justitiekanslem eller riksåklagaren
är åklagare i mål om
ansvar eller enskilt anspråk på
grund av brott som i utövningen
av tjänsten har begåtts av den som
bestrider regementschefs eller därmed
likställd eller högre tjänst.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

6 Senaste lydelse 1973: 19.

7 Senaste lydelse 1973:19.

Juli 1975: 22

36

6 Förslag till

Lag om ändring i förvaltningslagen (1971: 290)

Härigenom föreskrives i fråga om förvaltningslagen (1971:290)
dels att i 1 och 2 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att 3 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §

Bestämmelserna i 14—20 §§
gäller endast i den mån fråga är
om utövning av befogenhet att för
enskild bestämma om förmån, rättighet,
skyldighet, disciplinär bestraffning
eller annat jämförbart
förhållande.

Bestämmelserna i 14—20 §§
gäller endast i den mån fråga är
om utövning av befogenhet att för
enskild bestämma om förmån, rättighet,
skyldighet, disciplinpåföljd,
avskedande eller annat jämförbart
förhållande.

Bestämmelserna i 14—20 §§ tillämpas ej

1. i ärende i första instans när ärendet avser sjukvård och myndighetens
beslut ej kan överklagas genom besvär eller

2. när ärendet avser föreskrift till allmän efterrättelse och fråga ej är
om prövning med anledning av överklagande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att
utbekomma allmänna handlingar

Härigenom föreskrives att 41 § lagen (1937: 249) om inskränkningar i
rätten att utbekomma allmänna handlingar skall ha nedan angivna lydelse.

JuU 1975: 22

37

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

41 §

Utlämnar någon handling i strid
mot föreskrifterna i denna lag eller
mot förbud som jämlikt densamma
meddelats, eller bryter någon
mot förbehåll som gjorts vid
handlings utlämnande, straffes,
där gärningen är att anse som
brott i ämbete eller tjänst eller eljest
är i annan lag belagd med
straff, enligt vad där sägs. I andra
fall vare straffet dagsböter; dock
att vid brott med avseende å
handlingar, varom i 1—4, 20 och
36 §§ sägs, fängelse må ådömas.

Böter som ådömas enligt denna
lag tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas gäldande, skola
de förvandlas enligt allmän strafflag.

Utlämnar någon handling i strid
mot föreskrifterna i denna lag eller
mot förbud som jämlikt densamma
meddelats, eller bryter någon
mot förbehåll som gjorts vid
handlings utlämnande, straffes,
där gärningen är i annan lag belagd
med straff, enligt vad där
sägs. I andra fall vare straffet
dagsböter; dock att vid brott med
avseende å handlingar, varom i
1—4, 20 och 36 §§ sägs, fängelse
må ådömas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966: 413) om vapenfri tjänst

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1966: 413) om vapenfri
tjänst1

dels att 23 § skall upphöra att gälla,

dels att i 5, 7, 10 och 22 §§ orden ”Konungen” och ”Kungl. Maj:t”
skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att 19 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §

Befogenhet att meddela va- Befogenhet att meddela vapenfri
tjänstepliktig tillrättavisning penfri tjänstepliktig tillrättavisning

tillkommer civilförsvars-, brand- tillkommer hos staten eller hos

1 Senaste lydelse av 5 § 1972: 335.

JuU 1975: 22

38

Nuvarande lydelse

eller arbetschef, som är underkastad
ämbetsansvar, i fråga om underställd
personal.

Föreslagen lydelse

kommun anställd civilförsvars-,
brand- eller arbetschef i fråga om
underställd personal. Med kommun
likställes allmän inrättning
som avses i 1 § andra stycket kommunaltjänstemannalagen
(1965:
275).

Innan någon meddelar tillrättavisning, skall han vid förhör med den
felande lämna denne tillfälle att förklara sig.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

9 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1960: 267) angående skogsvårdssty
reiser

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1960: 267) angående
skogsvårdsstyrelser2

dels att i 1—4, 6 och 9 §§ ordet ”Kungl. Maj:t” skall bytas ut mot
”regeringen”,

dels att i 9 § ordet ”förordning” skall bytas ut mot ”lag”,
dels att rubriken till förordningen och 7 § skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om skogsvårdsstyrelser

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 §3

Ordförande och övriga ledamöter
i skogsvårdsstyrelse samt
skogsvårdsstyrelses tjänstemän äro
i utövningen av sina befattningar
underkastade det ansvar och den
påföljd, som i allmän lag stadgas
om statens ämbets- och tjänstemän.
Kungl. Maj:t meddelar bestämmelser
om åtal och disciplinär
bestraffning.

Regeringen meddelar bestämmelser
om åtal och disciplinär bestraffning
i fråga om skogsvårdsstyrelses
tjänstemän.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till förordningen
angående skogsvårdsstyrelser, skall hänvisningen i stället avse lagen om
skogsvårdsstyrelser.

2 Senaste lydelse av

1 § 1967: 802

3 § 1970: 52

4 § 1965: 581.

3 Senaste lydelse 1965: 581.

JuU1975: 22

39

10 Förslag till

Lag om ändring i vattenlagen (1918: 523)

Härigenom föreskrives i fråga om vattenlagen (1918: 523)1

dels att 10 kap. 9 § och 13 kap. 6 § skall upphöra att gälla,

dels att 10 kap. 10 och 47 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap.

10 §2

Kommer ej förrättningsman tillstädes å den för sammanträde utsatta
tid, och infinner han sig ej heller inom tre timmar därefter; då må de,
som tillstädeskommit, åtskiljas. Utebliver god man, kalle förrättningsmannen
genast i hans ställe annan god man, förfaren i flottning, jordbruk
eller skogsbruk, allt efter den särskilda sakkunskap den uteblivne
ägt.

Synemän, som utan skälig orsak Synemän, som utan skälig orsak
utebliver från sammanträde, er- utebliver från sammanträde, ersätte
all skada och olägenhet, som sätte all skada och olägenhet, som

därav uppstår; förrättningsman därav uppstår.

ansvare därjämte såsom för tjänstefel.

Sökandens, annan sakägares, allmänt ombuds eller ortsombuds uteblivande
från sammanträde må ej hindra förrättningens fortgång.

47 §*

Kommer ej förrättningsman eller biträdande förrättningsman tillstädes
å den för förrättningen utsatta tid, och infinner han sig ej heller
inom tre timmar därefter; då må de, som tillstädeskommit, åtskiljas.
Utebliver god man, kalle förrättningsmannen genast annan god man i
stället.

Synemän, som utan skälig orsak Synemän, som utan skälig orsak
utebliver från förrättningen, er- utebliver från förrättningen, ersätte
all skada och olägenhet, som sätte all skada och olägenhet, som

därav uppstår; förrättningsman därav uppstår.

och biträdande förrättningsman
ansvare därjämte såsom för tjänstefel.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

1 Senaste lydelse av 10 kap. 9 § 1919: 425, av 13 kap. 6 § 1920: 459.

2 Senaste lydelse 1919: 425.
s Senaste lydelse 1920: 459.

JuU 1975: 22

40

11 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1939: 608) om enskilda vägar

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1939: 608) om enskilda vägar1 dels

att i 39, 70, 79, 93 och 107 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut
mot ”regeringen”,

dels att 29 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

29 §

Kommer ej förrättningsmannen Kommer ej förrättningsmannen

tillstädes å den för sammanträde tillstädes å den för sammanträde

utsatta tid och infinner han sig ej utsatta tid och infinner han sig ej

heller inom tre timmar därefter, heller inom tre timmar därefter,

då må de, som tillstädeskommit, då må de, som tillstädeskommit,

åtskiljas. Får förrättningsmannen åtskiljas. Får förrättningsmannen

laga förfall, underrätte han så fort laga förfall, underrätte han så fort

ske kan alla vederbörande därom. ske kan alla vederbörande därom.

Förrättningsman, som utan skälig Förrättningsman, som utan skälig

orsak utebliver från sammanträde, orsak utebliver från sammanträde,

ersätte all skada och olägenhet ersätte all skada och olägenhet.
samt svare därjämte för tjänstefelet.

Utebliver god man från förrättning, varde annan i hans ställe utsedd,
såframt ej alla närvarande sakägare begära uppskov med ärendets vidare
handläggning.

Utebliver sakägare från lagligen kungjord förrättning, vare det ej hinder
för förrättningens företagande; dock att om sökanden, utan att hava
anmält laga förfall, utebliver från första sammanträdet, skall så förfaras
som om han hade vid sammanträdet återkallat sin talan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

12 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1952:166) om häradsallmänningar

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1952: 166) om häradsallmänningar2dels

att 46 § skall upphöra att gälla,

1 Senaste lydelse av
39 § 1971: 1049
70 § 1971:586
79 § 1954: 197
93 § 1971: 586
107 § 1971: 586.

* Senaste lydelse av

2 § 1971: 1056.

47 § 1971: 562.

JuU1975: 22

41

dels att rubriken närmast före 46 § skall utgå,

dels att i 2, 6, 9, 23, 40, 41, 45 och 47 §§ ordet ”Konungen” i olika
böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

13 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland
och Dalarna

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1952: 167) om allmänningsskogar
i Norrland och Dalarna

dels att 45 § skall upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 45 § skall utgå,

dels att i 7, 8, 22 och 39 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

14 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1936: 567) om domkapitel

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1936: 567) om domkapitel
dels att i 12 och 21 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att 2 § 1, 3 och 4 morn., 13 § 2—7 mom. samt 20 § skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

2

1 mom. Domkapitel består av
följande ledamöter, nämligen:
biskopen såsom preses;
domprosten eller, där domprost
ej finnes, en av Konungen för sex
år i sänder bland stiftets kyrkoherdar
förordnad ledamot såsom vice
preses;

en av stiftets präster vald präst,
som innehar prästerlig tjänst i stiftet; en

av ombud för pastoraten i
stiftet vald lekman, som ådagalagt
nit och insikt i det kyrkliga församlingslivet; två

av Konungen efter förslag
av domkapitlet för sex år i sänder
förordnade, i allmänna värv förfarna
lekmän.

1 Senaste lydelse 1970: 754.

Föreslagen lydelse
§J

1 mom. Domkapitel består av
följande ledamöter, nämligen:
biskopen såsom preses;
domprosten eller, där domprost
ej finnes, en av regeringen för sex
år i sänder bland stiftets kyrkoherdar
förordnad ledamot såsom vice
preses;

en av stiftets präster vald präst,
som innehar prästerlig tjänst i stiftet; en

av ombud för pastoraten i
stiftet vald lekman, som ådagalagt
nit och insikt i det kyrkliga församlingslivet; två

av regeringen efter förslag
av domkapitlet för sex år i sänder
förordnade, i allmänna värv förfarna
lekmän.

JuU 1975: 22

42

Nuvarande lydelse

3 morn. För envar av de ledamöter,
som förordnas av Konungen
efter förslag av domkapitlet
eller tillsättas genom val, utses tilllika
en suppleant. Beträffande ordningen
för suppleanternas tillsättande
samt behörighet att vara
suppleant gälle vad i denna lag är
stadgat i fråga om motsvarande
ledamöter.

4 mom. Vid handläggning av
ärenden som avses i 13 § 2—5
mom. skall den i 12 § omförmälde
stiftssekreteraren hava säte och
stämma i domkapitlet.

13

2 mom. Åsidosätter innehavare
av prästerlig befattning, som lyder
under domkapitel, sin tjänsteplikt,
äger domkapitlet tilldela honom
varning eller suspendera honom
under högst tre månader. År brottet
av svårare beskaffenhet, skall
domkapitlet göra anmälan för
åtal vid domstol.

3 mom. Står innehavare av
prästerlig befattning, som lyder
under domkapitel, under åtal för
brott och äro omständigheterna
sådana att han satt i fara det anseende
innehavaren av befattningen
bör äga, må domkapitlet
för tiden intill dess lagakraftägande
dom föreligger avstänga
honom från utövningen av befattningen.

Har domkapitel fattat beslut om
suspension av prästerlig befattningshavare,
äger domkapitlet
ock, till dess beslutet vunnit laga
kraft, avstänga honom från utövningen
av befattningen.

4 mom. Har prästerlig befattningshavare,
som enligt lagakraft -

Föreslagen lydelse

3 mom. För envar av de ledamöter,
som förordnas av regeringen
efter förslag av domkapitlet
eller tillsättas genom val, utses tilllika
en suppleant. Beträffande ordningen
för suppleanternas tillsättande
samt behörighet att vara
suppleant gälle vad i denna lag är
stadgat i fråga om motsvarande
ledamöter.

4 mom. Vid handläggning av
ärenden som avses i 13 § 2—4
mom. skall den i 12 § omförmälde
stiftssekreteraren hava säte och
stämma i domkapitlet.

§2

2 mom. Åsidosätter innehavare
av prästerlig befattning vad som
åligger honom i befattningen, äger
det domkapitel under vilket han
lyder besluta om disciplinpåföljd,
avskedande, åtalsanmälan och avstängning
med motsvarande tilllämpning
av 18 och 21—26 §§
statstjänstemannalagen (1965:

274). Lyder han ej under domkapitel,
tillkommer befogenhet,
som nu har sagts, den myndighet
som regeringen förordnar.

3 mom. Har prästerlig befattningshavare
blivit avskedad enligt

1 Senaste lydelse 1963: 502 (jfr 1964: 644).

JuU 1975: 22

43

Nuvarande lydelse

ägande dom funnits hava begått
brott, till följd därav avsatts eller
förklarats skyldig att avgå från sin
befattning, må han av domkapitlet
skiljas från prästämbetet eller för
viss tid, ej över ett år, förklaras
obehörig att utöva detsamma. Har
han ej avsatts eller förklarats skyldig
att avgå men i anslutning till
domen på grund av sin sinnesbeskaffenhet
erhållit tjänstledighet
från sin befattning, äger domkapitlet
förklara honom obehörig att
utöva prästämbetet för tid, varunder
han icke uppehåller sin befattning.

Prästerlig befattningshavare må
av domkapitlet förklaras obehörig
att utöva prästämbetet under tid
då han är suspenderad eller avstängd
från utövningen av sin befattning.

Präst utan prästerlig befattning, som på grund av sitt leverne eller någon
sin gärning finnes hava i avsevärd mån skadat det anseende han såsom
präst bör äga, må av domkapitlet skiljas från prästämbetet eller för
viss tid, ej över ett år, förklaras obehörig att utöva detsamma.

Föreslagen lydelse

2 mom. och har beslutet vunnit laga
kraft, må han av domkapitlet
skiljas från prästämbetet eller för
viss tid, ej över ett år, förklaras
obehörig att utöva detsamma. Har
han eljest enligt lagakraftågande
dom funnits hava begått brott eller
har disciplinpåföljd ålagts honom
genom beslut som vunnit laga
kraft och har han i anslutning till
domen eller beslutet på grund av
sin sinnesbeskaffenhet erhållit
tjänstledighet från sin befattning,
äger domkapitlet förklara honom
obehörig att utöva prästämbetet
för tid, varunder han icke uppehåller
sin befattning.

Prästerlig befattningshavare må
av domkapitlet förklaras obehörig
att utöva prästämbetet under tid
då han är avstängd från utövningen
av sin befattning.

5 mom. Domkapitel tillkommer
att upptaga och avgöra fråga om
skyldighet för prästerlig befattningshavare
att avgå från sin befattning
på den grund att han
övergivit svenska kyrkans lära.

4 mom. Domkapitel tillkommer
att upptaga och avgöra fråga om
skyldighet för prästerlig befattningshavare
att avgå från sin befattning
på den grund att han
övergivit svenska kyrkans lära.

Prästerlig befattningshavare, som övergivit svenska kyrkans lära och
avgått från befattningen, skall av domkapitlet skiljas från prästämbetet.
Samma lag vare om annan präst som övergivit svenska kyrkans lära.

6 mom. I fråga om innehavare
av prästerlig befattning, som ej lyder
under domkapitel, och präst
utan prästerlig befattning tillkommer
befogenhet, som i 4 och 5
mom. sägs, domkapitlet i det stift,
inom vilket prästen har sitt hemvist.
Äger han ej hemvist inom riket,
tillkommer dylik befogenhet
Uppsala domkapitel.

5 mom. I fråga om innehavare
av prästerlig befattning, som ej lyder
under domkapitel, och präst
utan prästerlig befattning tillkommer
befogenhet, som i 3 och 4
mom. sägs, domkapitlet i det stift
inom vilket prästen har sitt hemvist.
Äger han ej hemvist inom riket,
tillkommer dylik befogenhet
Uppsala domkapitel.

6 mom. Mål rörande tillämpning
av 2 mom. och 4 mom. första
stycket handlägges enligt lagen
(1974:371) om rättegången i ar -

Juli 1975: 22

44

Nuvarande lydelse

7 mom. Mot domkapitels beslut
enligt 2—5 mom. fores talan hos
kammarrätten genom besvär.

Beslut av domkapitel eller kammarrätt
i ärende som avses i 3 eller
4 mom. går i verkställighet
utan hinder av klagan, där ej annorlunda
förordnas.

20

Med avseende å biskop tillkommer
befogenhet, som i 13 § 3—5
mom. sägs, regeringsrätten.

Föreslagen lydelse

betstvister. Härvid skall 51 §, 52 §
första stycket och 53 § statstjänstemannalagen
(1965:274) äga
motsvarande tillämpning.

7 mom. Mot beslut som har
meddelats i något av de i 3 mom.
eller 4 mom. andra stycket angivna
hänseendena föres talan hos kammarrätten
genom besvär.

Beslut av domkapitel, nämnd
som sägs i 20 § eller kammarrätt i
ärende som avses i 3 mom. går i
verkställighet utan hinder av klagan,
där ej annorlunda förordnas.

§3

Med avseende å biskop tillkommer
befogenhet, som i 13 § 2—4
mom. sägs särskild nämnd.
Denna nämnd består av fem ledamöter.
Ordföranden skall vara lagkunnig
och i domarvärv erfaren,
övriga ledamöter förordnas av regeringen
för sex år i sänder. Av
dem skall en vara biskop samt
återstående ledamöter vara lekmän
som har ådagalagt nit och insikt i
det kyrkliga församlingslivet. Närmare
bestämmelser om nämndens
sammansättning och verksamhet
meddelas av regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Bestämmelserna i 13 § 4
och 7 mom. i deras äldre lydelse skall dock fortfarande äga tillämpning
i fråga om där avsedd dom eller beslut som har meddelats före den 1 januari
1976.

15 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971: 289) om allmänna förvaltningsdomstolar Härigenom

föreskrives att 2 § lagen (1971: 289) om allmänna förvaltningsdomstolar
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§!

Regeringsrätten prövar Regeringsrätten prövar

1. besvär över kammarrätts be- 1. besvär över kammarrätts be •

Senaste lydelse 1971: 580.

1 Senaste lydelse 1974: 577.

JuU 1975: 22

45

Nuvarande lydelse

slut enligt förvaltningsprocesslagen
(1971: 291),

2. besvär över annat beslut i
förvaltningsärende som enligt lag
eller av riksdagen beslutad författning
eller enligt instruktion för
kammarrätterna anföres hos domstolen,

3. mål som avses i 20 § lagen
(1936: 567) om domkapitel.

Föreslagen lydelse

slut enligt förvaltningsprocesslagen
(1971: 291),

2. besvär över annat beslut i
förvaltningsärende som enligt lag
eller av riksdagen beslutad författning
eller enligt instruktion för
kammarrätterna anföres hos
domstolen.

Om regeringsrättens behörighet att pröva ansökningar om resning och
återställande av försutten tid finns bestämmelser i 11 kap. 11 § regeringsformen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

16 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971: 309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol
att pröva vissa mål

Härigenom föreskrives att 1 § lagen (1971: 309) om behörighet för allmän
förvaltningsdomstol att pröva vissa mål skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Om besvär mot beslut, vilket
meddelats med stöd av lag eller
annan författning som utfärdats
före den 1 januari 1972, enligt vad
hittills gällt skall anföras hos Konungen,
skall besvären, i den mån
ej annat föreskrives i 2 §, i stället
anföras hos kammarrätt i följande
mål:

1. mål om val till befattning eller
uppdrag, mål om val för upprättande
av förslag till befattning
eller uppdrag,

2. mål om avlöningsförmån, inbegripet
ersättning för viss förrättning
eller visst uppdrag, sjukvård,
beklädnad och dylikt, mål om resekostnads-
och traktamentsersättning,
mål om delaktighet i eller
avgift till pensionsinrättning eller
annan sådan allmän anstalt eller

Föreslagen lydelse
§2

Om besvär mot beslut, vilket
meddelats med stöd av lag eller
annan författning som utfärdats
före den 1 januari 1972, enligt vad
hittills gällt skall anföras hos Konungen,
skall besvären, i den mån
ej annat föreskrives i 2 §, i stället
anföras hos kammarrätt i följande
mål:

1. mål om val till befattning eller
uppdrag, mål om val för upprättande
av förslag till befattning
eller uppdrag,

2. mål om avlöningsförmån, inbegripet
ersättning för viss förrättning
eller visst uppdrag, sjukvård,
beklädnad och dylikt, mål om resekostnads-
och traktamentsersättning,
mål om delaktighet i eller
avgift till pensionsinrättning eller
annan sådan allmän anstalt eller

J Senaste lydelse 1973: 858 och 859.

JuU 1975: 22

46

Nuvarande lydelse

kassa, mål om rätt till pension eller
dylik förmån, allt såvida målet
avser vad som skall utgå enligt
gällande föreskrift eller överenskommelse
och målet ej gäller
fråga som enligt avtal skall avgöras
av arbetsgivaren,

3. mål om ersättning till tjänsteman
vid polis-, åklagar- eller exekutionsväsendet
för utgift, som
är föranledd av hans verksamhet,

4. mål om annan ersättning
som enligt författning utgår av
statsmedel, såvida ej författningen
hänvisar den som gör anspråk på
ersättning att vid tvist anhängiggöra
talan hos allmän domstol eller
expropriationsdomstol eller ersättning
enligt författningen utgår
till kommun eller annan kommunal
förvaltningsenhet eller fråga är
om ersättning eller hittelön enligt
lagen (1942: 350) om fornminnen
eller om ersättning enligt naturvårdslagen
(1964: 822),

5. mål om beslut av tullmyndighet
i samband med in- eller utförsel
av vara med undantag dock
för sådant beslut om befrielse från
eller nedsättning eller återbetalning
av tull, skatt eller annan avgift
som meddelats med stöd av
Konungens bemyndigande, mål
om tillstånd att hålla provianteringsfrilager,

6. mål om beslut rörande statens,
kommuns eller annan kommunal
förvaltningsenhets uttagande
enligt gällande föreskrift
av skatt eller annan avgift, såvida
ej beslutet avser nedsättning eller
befrielse och meddelats med stöd
av Konungens bemyndigande eller
fråga är om oljeavgift eller avgift,
vars uttagande genom utmätning
förutsätter beslut av allmän domstol,

7. mål om beslut rörande återbetalning
av utskylder, böter eller
andra allmänna medel, såvida ej
beslutet meddelats med stöd av

Föreslagen lydelse

kassa, mål om rätt till pension eller
dylik förmån, allt såvida målet
avser vad som skall utgå enligt
gällande föreskrift eller överenskommelse
och målet ej gäller
fråga som enligt avtal skall avgöras
av arbetsgivaren,

3. mål om ersättning till tjänsteman
vid polis-, åklagar- eller exekutionsväsendet
för utgift, som
är föranledd av hans verksamhet,

4. mål om annan ersättning
som enligt författning utgår av
statsmedel, såvida ej författningen
hänvisar den som gör anspråk på
ersättning att vid tvist anhängiggöra
talan hos allmän domstol eller
expropriationsdomstol eller ersättning
enligt författningen utgår
till kommun eller annan kommunal
förvaltningsenhet eller fråga är
om ersättning eller hittelön enligt
lagen (1942: 350) om fornminnen
eller om ersättning enligt naturvårdslagen
(1964: 822),

5. mål om beslut av tullmyndighet
i samband med in- eller utförsel
av vara med undantag dock
för sådant beslut om befrielse från
eller nedsättning eller återbetalning
av tull, skatt eller annan avgift
som meddelats med stöd av
regeringens bemyndigande, mål
om tillstånd att hålla provianteringsfrilager,

6. mål om beslut rörande statens,
kommuns eller annan kommunal
förvaltningsenhets uttagande
enligt gällande föreskrift
av skatt eller annan avgift, såvida
ej beslutet avser nedsättning eller
befrielse och meddelats med stöd
av regeringens bemyndigande eller
fråga är om oljeavgift eller avgift,
vars uttagande genom utmätning
förutsätter beslut av allmän domstol,

7. mål om beslut rörande återbetalning
av utskylder, böter eller
andra allmänna medel, såvida ej
beslutet meddelats med stöd av re -

JuU 1975: 22

47

Nuvarande lydelse

Konungens bemyndigande eller
avser avgift vars uttagande genom
utmätning förutsätter beslut av
allmän domstol,

8. anmärknings- och avkortningsmål,
mål om tillsyn över stiftelser,

9. mål om beslut som enligt
författning eller föreskrift rörande
den allmänna hälsovården, rörande
förebyggande eller bekämpande
av djur- eller växtsjukdomar
eller rörande djurs vård eller
behandling i särskilt fall meddelats
angående förbud, föreläggande,
föreskrift, tillstånd eller
godkännande eller angående omhändertagande,
smittrening,
oskadliggörande eller liknande åtgärd,
såvida ej fråga är om skyldighet,
som enligt författning åvilar
kommun eller annan kommunal
förvaltningsenhet, eller om beslut
enligt arbetarskyddslagen
(1949: 1) eller med stöd därav
meddelade föreskrifter, allmänna
ordningsstadgan (1956: 617), lagen
(1956:618) om allmänna sammankomster
eller strålskyddslagen
(1958: 110) eller i ärende som avses
i skogsförläggningslagen
(1963: 246),

10. mål om förordnande angående
läkarundersökning av den
som är anställd i allmän tjänst,
mål om disciplinär bestraffning,
mål om avstängning från tjänstgöring,
mål om skiljande från allmän
tjänst eller därmed jämförligt
uppdrag annorledes än i samband
med förflyttning,

11. mål om föreläggande vid
vite, såvida ej fråga är om skyldighet,
som enligt författning åvilar
kommun eller annan kommunal
förvaltningsenhet, eller om föreläggande
enligt lagen (1919: 240)
om fondkommissionsrörelse och
fondbörsverksamhet, lagen
(1940: 358) med vissa bestämmelser
till skydd för försvaret m. m.,

Föreslagen lydelse

geringens bemyndigande eller avser
avgift vars uttagande genom
utmätning förutsätter beslut av
allmän domstol,

8. anmärknings- och avkortningsmål,
mål om tillsyn över stiftelser,

9. mål om beslut som enligt
författning eller föreskrift rörande
den allmänna hälsovården, rörande
förebyggande eller bekämpande
av djur- eller växtsjukdomar
eller rörande djurs vård eller
behandling i särskilt fall meddelats
angående förbud, föreläggande,
föreskrift, tillstånd eller
godkännade eller angående omhändertagande,
smittrening,
oskadliggörande eller liknande åtgärd,
såvida ej fråga är om skyldighet,
som enligt författning åvilar
kommun eller annan kommunal
förvaltningsenhet, eller om beslut
enligt arbetarskyddslagen
(1949: 1) eller med stöd därav
meddelade föreskrifter, allmänna
ordningsstadgan (1956: 617), lagen
(1956:618) om allmänna sammankomster
eller strålskyddslagen
(1958: 110) eller i ärende som avses
i skogsförläggningslagen
(1963: 246),

10. mål om disciplinär bestraffning,
mål om avstängning från
tjänstgöring, mål om skiljande från
allmän tjänst eller därmed jämförligt
uppdrag annorledes än i samband
med förflyttning,

11. mål om föreläggande vid
vite, såvida ej fråga är om skyldighet,
som enligt författning åvilar
kommun eller annan kommunal
förvaltningsenhet, eller om föreläggande
enligt lagen (1919: 240)
om fondkommissionsrörelse och
fondbörsverksamhet, lagen

(1940: 358) med vissa bestämmelser
till skydd för försvaret m. m.,

JuU1975: 22

48

Nuvarande lydelse

lagen (1942:335) om särskilda
skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar,
lagen (1948:433) om
försäkringsrörelse, lagen

(1950: 272) om rätt för utländsk
försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse
här i riket, lagen
(1950: 596) om rätt till fiske, lagen
(1955:183) om bankrörelse, lagen
(1955:416) om sparbanker, lagen
(1956: 216) om jordbrukskasserörelsen,
lagen (1959: 73) med vissa
bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse
vid krig m. m., lagen
(1959: 118) om krigsansvarighet
för liv- och invaliditetsförsäkring,
civilförsvarslagen (1960:74), lagen
(1963:76) om kreditaktiebolag,
jordförvärvslagen (1965: 290),
förordningen (1968: 576) om Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa
och om stadshypoteksföreningar,
miljöskyddslagen

(1969:387), jordhävdslagen

(1969: 698), lagen (1970: 65) om
Sveriges allmänna hypoteksbank
och om landshypoteksföreningar,
lagen (1970:596) om förenklad
aktiehantering eller lagen
(1971: 827) om registrering av aktieinnehav,

12. mål om utdömande av vite,

13. mål om beslut som i särskilt
fall meddelats angående behandlingen
av häktad eller den som anhållits
eller gripits för brott eller
som eljest hålles i förvar tillfälligt
eller angående verkställighet av
straff eller annan brottspåföljd eller
av intagning i arbetsanstalt,

14. mål om handräckning.

Föreslagen lydelse

lagen (1942:335) om särskilda
skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar,
lagen (1948:433) om
försäkringsrörelse, lagen

(1950: 272) om rätt för utländsk
försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse
här i riket, lagen
(1950: 596) om rätt till fiske, lagen
(1955:183) om bankrörelse, lagen
(1955:416) om sparbanker, lagen
(1956: 216) om jordbrukskasserörelsen,
lagen (1959: 73) med vissa
bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse
vid krig m. m., lagen
(1959: 118) om krigsansvarighet
för liv- och invaliditetsförsäkring,
civilförsvarslagen (1960:74), lagen
(1963: 76) om kreditaktiebolag,
jordförvärvslagen (1965: 290),
förordningen (1968: 576) om Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa
och om stadshypoteksföreningar,
miljöskyddslagen

(1969:387), jordhävdslagen

(1969:698), lagen (1970:65) om
Sveriges allmänna hypoteksbank
och om landshypoteksföreningar,
lagen (1970:596) om förenklad
aktiehantering eller lagen
(1971: 827) om registrering av aktieinnehav,

12. mål om utdömande av vite,

13. mål om beslut som i särskilt
fall meddelats angående behandlingen
av häktad eller den som anhållits
eller gripits för brott eller
som eljest hålles i förvar tillfälligt
eller angående verkställighet av
straff eller annan brottspåföljd eller
av intagning i arbetsanstalt,

14. mål om handräckning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976 men skall icke tillämpas
på beslut som meddelats före nämnda dag. Vid tillämpningen av 1 § i
den nya lydelsen skall med regeringens bemyndigande jämställas bemyndigande
som före den 1 januari 1975 har meddelats av Konungen.

JuU 1975: 22

49

17 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960: 408) om behörighet att utöva Iäkaryrket Härigenom

föreskrives i fråga om lagen (1960: 408) om behörighet att
utöva läkaryrket1
dels att 13 § skall upphöra att gälla,

dels att i 2, 9, 10 och 12 §§ ordet ”Konungen” i olika böjningsformer
skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,
dels att 3 och 6 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse

3 §2

Nuvarande lydelse

Har legitimerad läkare genom
dom, som vunnit laga kraft,

dömts till fängelse eller avsatts
eller suspenderats från tjänst som
läkare för brott, som han förövat
under utövning av läkaryrket,
dömts till fängelse i minst sex
månader för annat brott eller
funnits skyldig till medverkan
till obehörig utövning av läkaryrket
eller till medverkan till hälsofarligt
kvacksalveri eller till medverkan
till brott, som avses i 10 §
lagen om förbud i vissa fall mot
verksamhet på hälso- och sjukvårdens
område, eller ock till obehörig
utövning av tandläkaryrket eller
medverkan därtill,

äger socialstyrelsen återkalla
hans legitimation, om han genom
brottet visat sig icke vara skickad
att utöva läkaryrket.

1 Senaste lydelse av

2 § 1972: 666
9 § 1972: 666
10 § 1971: 621
12 § 1971: 621.

2 Senaste lydelse 1971: 621.

4 Riksdagen 1975. 7 sami. Nr 22

Har legitimerad läkare genom
dom, som vunnit laga kraft,

dömts till fängelse för brott,
som han förövat under utövning
av läkaryrket,

dömts till fängelse i minst sex
månader för annat brott eller
funnits skyldig till medverkan
till obehörig utövning av läkaryrket
eller till medverkan till hälsofarligt
kvacksalveri eller till medverkan
till brott, som avses i 10 §
lagen om förbud i vissa fall mot
verksamhet på hälso- och sjukvårdens
område, eller ock till obehörig
utövning av tandläkaryrket eller
medverkan därtill,

eller har legitimerad läkare,
som omfattas av statstjänstemannalagen
(1965: 274) eller stadgan
(1965:602) om vissa tjänstemän
hos kommuner m. fl., för brott eller
förseelse, som han har begått
under utövning av läkaryrket,
blivit avskedad genom beslut som
vunnit laga kraft,
äger socialstyrelsen återkalla
hans legitimation, om han genom
brottet eller förseelsen visat sig
icke vara skickad att utöva läkaryrket.

JuU1975: 22

50

Föreslagen lydelse
6 §3

Nuvarande lydelse

Legitimation för läkare, som
Konungen eller socialstyrelsen
förordnat till innehavare av läkartjänst,
må icke återkallas så länge
läkaren innehar tjänsten; dock må
legitimationen återkallas för tid,
då han på grund av ådömd suspension
icke är i tjänst, så ock för
tid, då han av anledning som i 5 §
första stycket sägs icke uppehåller
sin befattning.

Legitimation för läkare, som regeringen
eller socialstyrelsen förordnat
till innehavare av läkartjänst,
må icke återkallas så länge
läkaren innehar tjänsten; dock må
legitimationen återkallas för tid,
då han av anledning som i 5 §
första stycket sägs icke uppehåller
sin befattning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.1 fråga om dom som har
meddelats före den 1 januari 1976 gäller 3 och 6 §§ i deras äldre lydelse
även efter ikraftträdandet.

18 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1963: 251) om behörighet att utöva tandläkaryrket Härigenom

föreskrives i fråga om lagen (1963: 251) om behörighet att
utöva tandläkaryrket1

dels att 15 § skall upphöra att gälla,

dels att i 3, 10, 11 och 13 §§ ordet ”Konungen” i olika böjningsformer
skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,
dels att 4 och 7 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

4

Har legitimerad tandläkare genom
dom, som vunnit laga kraft,

dömts till fängelse eller avsatts
eller suspenderats från tjänst som
tandläkare för brott, som han förövat
under utövning av tandläkaryrket,

dömts till fängelse i minst sex
månader för annat brott,

funnits skyldig till medverkan
till obehörig utövning av tandläkaryrket
eller

2 Senaste lydelse 1971: 621.

1 Senaste lydelse av

3 § 1971: 622

10 § 1971:622

11 § 1971: 622

13 § 1971: 622.

2 Senaste lydelse 1971: 622.

Föreslagen lydelse
§2

Har legitimerad tandläkare genom
dom, som vunnit laga kraft,
dömts till fängelse för brott,
som han förövat under utövning
av tandläkaryrket,

dömts till fängelse i minst sex
månader för annat brott,

funnits skyldig till medverkan
till obehörig utövning av tandläkaryrket
eller

JuU1975: 22

51

Nuvarande lydelse

funnits skyldig till obehörig utövning
av läkaryrket, till hälsofarligt
kvacksalveri eller till brott,
som avses i 10 § lagen om förbud
i vissa fall mot verksamhet på
hälso- och sjukvårdens område,
eller till medverkan till brott som
nu sagts,

äger socialstyrelsen återkalla
hans legitimation, om han genom
brottet visat sig icke vara skickad
att utöva tandläkaryrket.

Legitimation för tandläkare,
som Konungen förordnat till innehavare
av tandläkartjänst, må icke
återkallas så länge tandläkaren innehar
tjänsten; dock må legitimationen
återkallas för tid, då han pä
grund av ådömd suspension icke
är i tjänst, så ock för tid, då han
av anledning som i 6 § första stycket
sägs icke uppehåller sin befattning.

Föreslagen lydelse

funnits skyldig till obehörig utövning
av läkaryrket, till hälsofarligt
kvacksalveri eller till brott,
som avses i 10 § lagen om förbud
i vissa fall mot verksamhet på
hälso- och sjukvårdens område,
eller till medverkan till brott som
nu sagts,

eller har legitimerad tandläkare,
som omfattas av statstjänstemannalagen
(1965: 274) eller stadgan
(1965:602) om vissa tjänstemän
hos kommuner m. fl., för brott eller
förseelse, som han har begått
under utövning av tandläkaryrket,
blivit avskedad genom beslut som
vunnit laga kraft,

äger socialstyrelsen återkalla
hans legitimation, om han genom
brottet eller förseelsen visat sig
icke vara skickad att utöva tandläkaryrket.

§

Legitimation för tandläkare,
som regeringen förordnat till innehavare
av tandläkartjänst, må icke
återkallas så länge tandläkaren innehar
tjänsten; dock må legitimationen
återkallas för tid, då han av
anledning som i 6 § första stycket
sägs icke uppehåller sin befattning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. I fråga om dom som har
meddelats före den 1 januari 1976 gäller 4 och 7 §§ i deras äldre lydelse
även efter ikraftträdandet.

19 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965: 61) om behörighet att utöva veterinäryrket
m. m.

Härigenom föreskrives att 3, 6 och 16 §§ lagen (1965: 61) om behörighet
att utöva veterinäryrket m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

JuU 1975: 22

52

Nuvarande lydelse

3

Har legitimerad veterinär genom
dom som vunnit laga kraft

dömts till fängelse eller avsatts
eller suspenderats från tjänst som
veterinär för brott som han förövat
under utövning av veterinäryrket,

dömts till fängelse i minst sex
månader för annat brott,

funnits skyldig till medverkan
till obehörig utövning av veterinäryrket
eller

funnits skyldig till medverkan
till smittfarligt kvacksalveri på
djur,

äger lantbruksstyrelsen återkalla
hans legitimation, om han genom
brottet visat sig icke vara skickad
att utöva veterinäryrket.

6

Legitimation för veterinär som
regeringen, lantbruksstyrelsen eller
statens livsmedelsverk förordnat
till innehavare av veterinärtjänst
må icke återkallas så länge veterinären
innehar tjänsten. Legitimationen
må dock återkallas för tid
då han på grund av ådömd suspension
eller av anledning som avses
i 5 § första stycket icke uppehåller
tjänsten.

16

Veterinär får icke yppa något
som meddelats honom i förtroende
i hans egenskap av veterinär eller

1 Senaste lydelse 1971: 1116.

s Senaste lydelse 1975: 73.

J Senaste lydelse 1975: 73.

Föreslagen lydelse
§x

Har legitimerad veterinär genom
dom som vunnit laga kraft
dömts till fängelse för brott som
han förövat under utövning av veterinäryrket,

dömts till fängelse i minst sex
månader för annat brott,

funnits skyldig till medverkan
till obehörig utövning av veterinäryrket
eller

funnits skyldig till medverkan
till smittfarligt kvacksalveri på
djur,

eller har legitimerad veterinär,
som omfattas av statstjänstemannalagen
(1965: 274) eller stadgan
(1965:602) om vissa tjänstemän
hos kommuner m. fl., för brott eller
förseelse, som han har begått
under utövning av veterinäryrket,
blivit avskedad genom beslut som
vunnit laga kraft,

äger lantbruksstyrelsen återkalla
hans legitimation, om han genom
brottet eller förseelsen visat sig
icke vara skickad att utöva veterinäryrket.

§2

Legitimation för veterinär som
regeringen, lantbruksstyrelsen eller
statens livsmedelsverk förordnat
till innehavare av veterinärtjänst
må icke återkallas så länge
veterinären innehar tjänsten. Legitimationen
må dock återkallas för
tid då han av anledning som avses
i 5 § första stycket icke uppehåller
tjänsten.

§3

Veterinär får icke yppa något
som meddelats honom i förtroende
i hans egenskap av veterinär eller

JuU1975: 22

53

Nuvarande lydelse

obehörigen uppenbara vad han i
denna egenskap erfarit om djursjukdom
eller dess uppkomst. Han
får ej heller obehörigen röja eller
utnyttja yrkeshemlighet som han
fått kännedom om i sin verksamhet.

Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot bestämmelserna
i första stycket dömes till böter
eller fängelse i högst ett år.
Allmänt åtal får väckas endast efter
angivelse av målsäganden.

Föreslagen lydelse

obehörigen uppenbara vad han i
denna egenskap erfarit om djursjukdom
eller dess uppkomst. Han
får ej heller obehörigen röja eller
utnyttja yrkeshemlighet som han
fått kännedom om i sin verksamhet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. I fråga om dom som har
meddelats före den 1 januari 1976 gäller 3 och 6 §§ i deras äldre lydelse
även efter ikraftträdandet.

20 Förslag till

Lag om ändring i sjukvårdslagen (1962: 242)

Härigenom föreskrives att 22 § sjukvårdslagen (1962: 242) skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

22

Har socialstyrelsen vidtagit åtgärd
för att ställa läkare under
åtal för fel eller försummelse i
tjänsten och är felet eller försummelsen
av sådan beskaffenhet, att
det för sjukvårdens behöriga uppehållande
finnes nödigt att försätta
läkaren ur tjänstgöring, äger
socialstyrelsen med omedelbar

verkan avstänga honom från utövning
av tjänsten, dock icke
längre än till dess lagakraftägande
dom eller beslut föreligger.

Föreslagen lydelse
§*

Har socialstyrelsen vidtagit åtgärd
för att ställa läkare under
åtal för förseelse i tjänsten eller
enligt vad därom är särskilt föreskrivet
anmält förseelsen till den
som enligt statstjänstemannalagen
(1965:274) eller stadgan
(1965:602) om vissa tjänstemän
hos kommuner m. fl. har att besluta
om läkarens avskedande,
äger socialstyrelsen, om förseelsen
är av sådan beskaffenhet att det
för sjukvårdens behöriga uppehållande
finnes nödigt att försätta läkaren
ur tjänstgöring, med omedelbar
verkan avstänga honom
från utövning av tjänsten, dock
icke längre än till dess frågan om
tjänsteförseelse slutligt har prövats.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

1 Senaste lydelse 1968: 232.

JuU 1975: 22

54

21 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959: 590) om gränstullsamarbete med annan
stat

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1959: 590) om gränstullsamarbete
med annan stat
dels att 14 § skall upphöra att gälla,

dels att i 1, 2 och 11 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att 8 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8 §

Tulltjänsteman från den andra
staten åtnjuter under utövning här
i riket av tulltjänst, som omfattas
av gränstullsamarbete, skydd enligt
10 kap. strafflagen men skall
icke vara underkastad i 25 kap.
samma lag meddelade bestämmelser
om ämbetsbrott.

Har svensk tulltjänsteman genom
gärning som avses i 25 kap.
1—5 §§ strafflagen åsidosatt sin
tjänsteplikt, då han i anledning av
gränstullsamarbete haft att utöva
tulltjänst för den andra staten,
skall så anses som om gärningen
begåtts under utövning av svensk
tulltjänst.

Tulltjänsteman från den andra
staten åtnjuter under utövning här
i riket av tulltjänst, som omfattas
av gränstullsamarbete, skydd enligt
17 kap. 5 § brottsbalken men
skall icke vara underkastad ansvar
enligt 20 kap. samma balk.

Har svensk tulltjänsteman, då
han i anledning av gränstullsamarbete
haft att utöva tulltjänst för
den andra staten, begått brott som
avses i 20 kap. 1—3 §§ brottsbalken
eller eljest gjort sig skyldig
till tjänsteförseelse, skall så anses
som om han begått brottet eller
gjort sig skyldig till förseelsen under
utövning av svensk tulltjänst.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

22 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag

Härigenom föreskrives att 7 § lagen (1974:191) om bevakningsföretag
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §

Den som är godkänd för an- Den som är godkänd för anställning
i bevakningsföretag och ställning i bevakningsföretag och

har till uppgift att utföra bevak- har till uppgift att utföra bevak -

JuU1975: 22

55

Nuvarande lydelse

ningstjänst (väktare) åtnjuter
skydd som avses i 17 kap. 1 §
brottsbalken.

Föreslagen lydelse

ningstjänst (väktare) åtnjuter skydd
som avses i 17 kap. 5 § brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

23 Förslag till

Lag om skydd för viss tjänsteutövning

Härigenom föreskrives följande.

Skydd som avses i 17 kap. 5 § brottsbalken skall tillkomma

1. befattningshavare som handhar säkerhets- eller ordningstjänst vid
kanal- eller slussverk eller järnvägsanläggning eller allmän flygplats
eller godkänd enskild flygplats;

2. den som utan att vara krigsman för försvaret fullgör bevakningseller
ordningsuppgift och därvid bär uniform eller märke som tydligt
utvisar denna uppgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

24 Förslag till

Lag om tystnadsplikt för vissa tolkar och översättare

Härigenom föreskrives följande.

1 §

Denna lag äger tillämpning på tolk och översättare som anlitas av
myndighet eller annat organ som utövar verksamhet för vars fullgörande
staten eller kommun svarar samt på tolk och översättare som genomgått
av regeringen eller av förvaltningsmyndighet som regeringen
bestämmer föreskriven prövning. Med kommun likställes allmän inrättning
som avses i 1 § andra stycket kommunaltjänstemannalagen (1965:
275).

2 §

Den som fullgör eller har fullgjort uppdrag som tolk eller översättare
enligt 1 § får ej obehörigen yppa vad han under uppdraget har erfarit
om enskilds personliga förhållanden eller om yrkeshemlighet, affärsförhållande
eller förhållande av betydelse för landets försvar. Vad som
har sagts nu gäller även den som är eller har varit anställd som tolk
eller översättare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

JuU 1975: 22

56

25 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1935: 395) om kontroll över tillverkningen
av krigsmateriel m. m.

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1935: 395) om kontroll
över tillverkningen av krigsmateriel m. m.1
dels att 10 och 13 §§ skall upphöra att gälla,

dels att i 1—7 §§ ordet ”Konungen” i olika böjningsformer skall bytas
ut mot ”regeringen” i motsvarande form,

dels att i 1 och 9 §§ ordet ”förordning” skall bytas ut mot ”lag”,
dels att rubriken till förordningen skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m. m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till förordningen
om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m. m., skall hänvisningen
i stället avse lagen om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel
m. m.

26 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1939:174) angående tillverkning,
införsel och försäljning av gasskyddsmateriel

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1939: 174) angående
tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel2
dels att 11 och 12 §§ skall upphöra att gälla,

dels att i 1—3, 6 och 7 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att i 1 och 8—10 §§ ordet ”förordning” skall bytas ut mot ”lag”,
dels att rubriken till förordningen skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmaterici

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till förordningen
angående tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel,
skall hänvisningen i stället avse lagen om tillverkning, införsel och försäljning
av gasskyddsmateriel.

1 Senaste lydelse av 7 § 1964: 108.
[ * Senaste lydelse av 9 § 1960: 425.

JuU1975: 22

57

27 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1944:133) om kastrering

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1944: 133) om kastrering3
dels att 9 och 10 §§ skall upphöra att gälla,

dels att i 4 och 7 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att 8 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §*

Den som verkställer kastrering i Den som verkställer kastrering i
strid med denna lag eller mot strid med denna lag eller mot

bättre vetande till myndighet eller bättre vetande till myndighet eller

läkare avgiver osann utsaga i läkare avgiver osann utsaga i

ärende angående kastrering eller ärende angående kastrering, dö överträder

vad i 6 § stadgas, dö- mes, om ej för gärningen är stadmes,
om ej för gärningen är stad- gat straff i brottsbalken, till dags gat

straff i brottsbalken, till dags- böter eller fängelse i högst sex må böter

eller fängelse i högst sex må- nader.

nader.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

28 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1948: 390) om skyldighet för näringsidkare
m. fl. att biträda vid planläggningen av rikets ekonomiska försvarsberedskap Härigenom

föreskrives i fråga om lagen (1948: 390) om skyldighet för
näringsidkare m. fl. att biträda vid planläggningen av rikets ekonomiska
försvarsberedskap

dels att 5 och 6 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 1, 3 och 4 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Det åligger ägare eller inneha- Det åligger ägare eller innehavare
av industriell anläggning även- vare av industriell anläggning ävensom
annan näringsidkare här i ri- som annan näringsidkare här i

• Senaste lydelse av
4 § 1971: 588

7 § 1971:588
9 § 1964: 174.

* Senaste lydelse 1964: 174.

JulJ 1975: 22

58

Nuvarande lydelse

ket att på särskild anfordran av
riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap
eller annan myndighet,
som Konungen förordnar,
beträffande anläggningen eller rörelsen
lämna de uppgifter om personal,
lokalförhållanden, maskinpark
och annan utrustning, produktion
och produktionsförmåga,
förbrukning av elektrisk kraft,
bränslen, råvaror eller andra förnödenheter,
lagerhållning, inköp,
leveranser och dylikt, vilka myndigheten
finner erforderliga för
planläggningen av rikets ekonomiska
försvarsberedskap, ävensom
i övrigt biträda vid nämnda planläggning.

Statlig eller kommunal myndighet
eller inrättning är jämväl eljest
skyldig att inom sitt verksamhetsområde
lämna de uppgifter för
planläggningen och det biträde vid
densamma, som riksnämnden eller
annan av Konungen förordnad
myndighet påfordrar.

Föreslagen lydelse

riket att på särskild anfordran av
överstyrelsen för ekonomiskt försvar
eller annan myndighet, som
regeringen förordnar, beträffande
anläggningen eller rörelsen lämna
de uppgifter om personal, lokalförhållanden,
maskinpark och annan
utrustning, produktion och
produktionsförmåga, förbrukning
av elektrisk kraft, bränslen, råvaror
eller andra förnödenheter, lagerhållning,
inköp, leveranser och
dylikt, vilka myndigheten finner
erforderliga för planläggningen av
rikets ekonomiska försvarsberedskap,
ävensom i övrigt biträda vid
nämnda planläggning.

Statlig eller kommunal myndighet
eller inrättning är jämväl eljest
skyldig att inom sitt verksamhetsområde
lämna de uppgifter för
planläggningen och det biträde vid
densamma, som överstyrelsen eller
annan av regeringen förordnad
myndighet påfordrar.

Den som underlåter att fullgöra
honom jämlikt 1 § åliggande uppgifts-
eller biträdesskyldighet eller
härvid mot bättre vetande lämnar
felaktig uppgift vare, därest han
är offentlig tjänsteman, underkastad
ansvar såsom för annat tjänstefel
men straffes eljest med dagsböter.

§

Den som underlåter att fullgöra
honom jämlikt 1 § åliggande uppgifts-
eller biträdesskyldighet eller
härvid mot bättre vetande lämnar
felaktig uppgift straffes med böter.

Uppgifter angående näringsidkares
verksamhet, som införskaffats
jämlikt 1 § eller eljest erhållits
i samband med planläggningen av
den ekonomiska försvarsberedskapen,
må ej yppas i vidare mån än
som erfordras för planläggningen.
Bryter någon häremot, straffes
med dagsböter eller fängelse.

Uppgifter angående näringsidkares
verksamhet, som införskaffats
jämlikt 1 § eller eljest erhållits
i samband med planläggningen av
den ekonomiska försvarsberedskapen,
må ej yppas i vidare mån än
som erfordras för planläggningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

JuU 1975: 22

59

29 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse

Härigenom föreskrives att 329 a § lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse1
skall upphöra att gälla vid utgången av år 1975.

30 Förslag till

Lag om ändring i arbetarskyddslagen (1949:1)

Härigenom föreskrives att 68 § arbetarskyddslagen (1949: l)2 skall
upphöra att gälla vid utgången av år 1975.

31 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1950: 272) om rätt för utländsk försäkringsanstalt
att driva försäkringsrörelse här i riket

Härigenom föreskrives att 37 § lagen (1950: 272) om rätt för utländsk
försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket3 skall upphöra
att gälla vid utgången av år 1975.

32 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272)

Härigenom föreskrives att 82 § uppbördslagen (1953: 272)4 skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

82 §3

Den, som jämlikt 73 § tagit del av självdeklaration eller annan uppgift
eller handling, som avlämnats eller tillhandahållits enligt bestämmelserna
i denna lag eller som lämnats till ledning vid årlig taxering, må ej
i vidare mån än utövningen av tjänst eller uppdrag erfordrar offentliggöra
eller yppa innehållet i sådan handling.

1 Senaste lydelse av 329 a § 1961: 610.

3 Senaste lydelse av 68 § 1973: 834.

3 Senaste lydelse 1965: 168.

4 Rubrikens lydelse enligt 1974: 771. Lagen omtryckt 1972: 75.

• Senaste lydelse 1971: 75.

JuU 1975: 22

60

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Den som bryter mot första stycket
dömes till böter eller fängelse i
högst sex månader, om ej gärningen
är belagd med straff i brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

33 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1953: 397) om avgift för fettvaror som användas
för framställning av fettemulsion m. m.

Härigenom föreskrives att 16 och 18 §§ lagen (1953: 397) om avgift
för fettvaror som användas för framställning av fettemulsion m. m.1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

16

Den som har eller haft att taga
befattning med ärende, som avses
i denna lag, må ej i vidare mån än
hans tjänsteutövning fordrar yppa
affärsförhållande, varom han
därvid erhållit kännedom. Bryter
någon häremot, straffes, där han
för brottet ej är underkastad ansvar
enligt allmänna strafflagen,
med dagsböter.

18

Förseelse som avses i 15 § må
av allmän åklagare åtalas allenast
efter angivelse av kontrollstyrelsen.

Brott som avses i 16 § må, där
det icke skall straffas enligt allmänna
strafflagen, av allmän
åklagare åtalas allenast efter angivelse
av målsäganden.

Föreslagen lydelse
§2

Den som har eller haft att taga
befattning med ärende, som avses
i denna lag, må ej i vidare mån än
hans tjänsteutövning fordrar yppa
affärsförhållande, varom han
därvid erhållit kännedom.

§

Förseelse som avses i 15 § må
av allmän åklagare åtalas allenast
efter angivelse av riksskatteverket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

1 Rubrikens lydelse enligt 1974: 861.

* Senaste lydelse 1974: 861.

JuU1975: 22

61

34 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring1 dels

att i 2, 3, 5, 6, 12, 16, 32, 36, 39, 41, 48, 58 och 59 §§ ordet
”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att 57 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

57 §2

Underlåter arbetsgivare eller arbetsföreståndare att fullgöra något av
vad som åligger honom enligt 32 §, eller försummar någon att ställa sig
till efterrättelse vad i 40 § är föreskrivet, dömes han till böter.

Lämnar någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet i uppgift, som
skall avgivas enligt denna lag, oriktigt meddelande, dömes han till böter,
om gärningen ej är belagd med straff i brottsbalken.

Bryter någon mot vad i 56 § är
stadgat, dömes han till böter eller
fängelse i högst ett år. Brott som
nu sagts må åtalas av åklagare endast
efter angivelse av målsägande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

35 Förslag till

Lag om ändring i allmänna förfogandelagen (1954: 279)

Härigenom föreskrives i fråga om allmänna förfogandelagen
(1954: 279)3
dels att 38 och 42 §§ skall upphöra att gälla,

dels att i 1, 3—11, 15, 17, 23, 26—28, 30, 46 och 48 §§ ordet
”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

1 Lagen omtryckt 1962: 408.

Senaste lydelse av

2 § 1971: 607 36 § 1967: 916

3 § 1971: 280 39 § 1973: 478

12 § 1967: 916 41 § 1971: 280

16 § 1967: 916 48 § 1971: 607

32 § 1967: 916 58 § 1967: 916.

2 Senaste lydelse 1967: 916.
a Senaste lydelse av

23 § 1971: 609
38 § 1964: 206
42 § 1964: 206.

JuU 1975: 22

62

36 Förslag till

Lag om ändring i allmänna ransoneringslagen (1954: 280)

Härigenom föreskrives i fråga om allmänna ransoneringslagen
(1954: 280)1
dels att 34 § skall upphöra att gälla,

dels att i 1—9, 14, 15, 19—21, 23, 36 och 46 §§ ordet ”Konungen”
skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att 43 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

43

Brott varom förmäles i 34 § må
ej åtalas av allmän åklagare utan
att målsägande angivit det till åtal.
År för gärningen stadgat straff i
brottsbalken, gäller vad där sägs i
fråga om rätt till åtal.

Åtal för brott som avses i 35 §
må väckas allenast efter anmälan
eller medgivande av myndighet
som Konungen bestämmer.

Föreslagen lydelse
§2

Åtal för brott som avses i 35 §
må väckas allenast efter anmälan
eller medgivande av myndighet
som regeringen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

37 Förslag till

Lag om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen (1954: 521)

Härigenom föreskrives i fråga om rusdrycksförsäljningsförordningen
(1954: 521)

dels att ordet ”Konungen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot
”regeringen” i motsvarande form,

dels att ordet ”förordning” i olika böjningsformer skall, om det avser
denna förordning, bytas ut mot ”lag” i motsvarande form,

dels att rubriken till förordningen och 87 § skall ha nedan angivna lydelse.

1 Senaste lydelse av

1 § 1957: 287
34 § 1964: 207
36 § 1964: 207
43 § 1964: 207.

‘ Senaste lydelse 1964: 207

JuU 1975: 22

63

Rusdrycksförsäljningslag

Nuvarande lydelse

87

Vad som med stöd av bestämmelserna
i denna förordning inhämtats
vid granskning av räkenskaper
och verifikationer, så ock
vad som eljest vid tillsyn å utskänkning
inhämtats må ej yppas i
vidare mån än som erfordras för
vinnande av det med bestämmelserna
avsedda ändamålet. Ej heller
må någon, som handhar utminutering,
för obehöriga yppa vad
han i samband därmed inhämtat
rörande enskilds personliga förhållanden.
Bryter någon häremot,
dömes till böter eller fängelse i
högst sex månader, om ej för gärningen
är stadgat straff i brottsbalken.

Föreslagen lydelse

§i

Vad som med stöd av bestämmelserna
i denna förordning inhämtats
vid granskning av räkenskaper
och verifikationer, så ock
vad som eljest vid tillsyn å utskänkning
inhämtats må ej yppas i
vidare mån än som erfordras för
vinnande av det med bestämmelserna
avsedda ändamålet. Ej heller
må någon, som handhar utminutering,
för obehöriga yppa vad
han i samband därmed inhämtat
rörande enskilds personliga förhållanden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till rusdrycksförsäljningsförordningen,
skall hänvisningen i stället avse rusdrycksförsäljningslagen.

38 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1954: 579) om nykterhetsvård

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1954: 579) om nykterhetsvård2 dels

att i 8, 9, 14, 17, 40, 43 och 62 §§ ordet ”Konungen” skall bytas
ut mot ”regeringen”,

dels att 64 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

64 §3

Då undersökning eller annan åtgärd enligt denna lag vidtages, bör
noga tillses att den som åtgärden avser icke utsättes för allmän uppmärksamhet
eller onödigtvis störes i lovlig verksamhet.

Den som är eller varit verksam Den som är eller varit verksam
inom samhällets nykterhetsvård inom samhällets nykterhetsvård
må ej obehörigen yppa vad han må ej obehörigen yppa vad han

1 Senaste lydelse 1966: 223.

1 Lagen omtryckt 1971: 307.

3 Senaste lydelse 1964: 779.

JiiU 1975: 22

64

Nuvarande lydelse

därvid erfarit rörande enskilds
personliga förhållanden. Bryter
någon häremot, dömes till dagsböter
eller fängelse i högst sex månader.
Brott sorn nu sagts må åtalas
av allmän åklagare endast efter
angivelse av målsäganden.

Alla handlingar i förekommande ärenden skola så förvaras, att de
icke äro tillgängliga för obehöriga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Föreslagen lydelse

därvid erfarit rörande enskilds
personliga förhållanden.

39 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1956: 2) om socialhjälp

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1956: 2) om socialhjälp4
dels att i 11, 19 a, 24, 62 och 66 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut
mot ”regeringen”,

dels att 64 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

64

Den som är eller varit verksam
vid behandlingen av frågor enligt
denna lag må ej obehörigen yppa
vad han därvid erfarit rörande enskilds
personliga förhållanden.
Bryter någon häremot straffes
med dagsböter eller fängelse i
högst sex månader. Å brott som
nu sagts må allmän åklagare tala
allenast efter angivelse av målsäganden.

Föreslagen lydelse
§5

Den som är eller varit verksam
vid behandlingen av frågor enligt
denna lag må ej obehörigen yppa
vad han därvid erfarit rörande enskilds
personliga förhållanden.

Alla handlingar i förekommande ärenden skola så förvaras, att de
icke äro tillgängliga för obehöriga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

4 Senaste lydelse av
11 § 1971: 664
19 a § 1971: 829
62 § 1971: 664.

4 Senaste lydelse 1960: 98.

JuU 1975: 22

65

40 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1956: 245) om uppgiftsskyldighet rörande
pris- och konkurrensförhållanden

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1956: 245) om uppgiftsskyldighet
rörande pris- och konkurrensförhållanden1
dels att 11 och 15 §§ skall upphöra att gälla,

dels att i 3, 7 och 13 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

41 Förslag till

Lag om ändring i atomenergilagen (1956: 306)

Härigenom föreskrives i fråga om atomenergilagen (1956: 306)
dels att 14 § skall upphöra att gälla,

dels att i 1—5 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,
dels att 11—13 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse
11 §2

Nuvarande lydelse

Den som har eller haft att utöva
tillsyn å efterlevnaden av denna
lag eller med stöd av lagen meddelade
villkor eller föreskrifter eller
anlitats som biträde vid tillsynsverksamhetens
utövande eller
som eljest tagit befattning med
ärende, som avses i denna lag, må
ej röja eller obehörigen nyttja yrkeshemlighet,
som därigenom blivit
känd för honom, och ej heller,
där det ej kan anses påkallat i
tjänstens intresse, yppa arbetsförfarande
eller affärsförhållande,
vilket sålunda blivit honom kunnigt.
Bryter någon häremot, dömes
till dagsböter eller fängelse i
högst ett år.

Den som har eller haft att utöva
tillsyn å efterlevnaden av denna
lag eller med stöd av lagen meddelade
villkor eller föreskrifter eller
anlitats som biträde vid tillsynsverksamhetens
utövande eller
som eljest tagit befattning med
ärende, som avses i denna lag, må
ej röja eller obehörigen nyttja yrkeshemlighet,
som därigenom blivit
känd för honom, och ej heller,
där det ej kan anses påkallat i
tjänstens intresse, yppa arbetsförfarande
eller affärsförhållande,
vilket sålunda blivit honom kunnigt.

12 §

Brott som avses i 7 eller 9 § må ej åtalas av allmän åklagare, där det
ej av tillsynsmyndigheten anmäles till åtal.

1 Senaste lydelse av 3 § 1972: 763.

1 Senaste lydelse 1964: 209.

5 Riksdagen 1975. 7 sami. Nr 22

JuU1975: 22

66

Nuvarande lydelse

Brott som i 11 § sägs må åtalas
av allmän åklagare allenast efter
angivelse av målsägande.

13

Över beslut av myndighet enligt
denna lag må klagan föras hos
Konungen genom besvär, som skola
ingivas till handelsdepartementet.

Föreslagen lydelse

§

Talan mot beslut av myndighet
enligt denna lag föres hos regeringen
genom besvär.

Beslut av tillsynsmyndigheten skall lända till efterrättelse utan hinder
av förd klagan, där ej annorlunda förordnas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

42 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623)

Härigenom föreskrives i fråga om taxeringslagen (1956: 623)1 att 117,
170 och 198 §§ samt rubrikerna närmast före nämnda paragrafer skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

XV. Om straff och vitén XV. Om straff och vitén m. m.

117 §

Innehållet i deklaration eller annan i 50 § avsedd handling må, utom i
de fall som angivas i nämnda paragraf, icke yppas för annan än den
som själv må taga del av handlingen i fråga.

Vad som med stöd av bestämmelserna i denna lag inhämtats vid taxeringsrevision
eller vid granskning av handling, som avses i 43 § 5 mom.
eller 46 §, må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av
det med revisionen eller granskningen avsedda ändamålet.

Ej heller må för obehörig uppenbaras vad som upplysts eller i övrigt
yttrats vid sammanträde med taxeringsnämnd.

Den som bryter mot föreskrift i
första—tredje stycket dömes till
böter eller fängelse i högst sex månader,
om ej gärningen är belagd
med straff i brottsbalken.

Allmänt åtal för brott enligt
denna paragraf får väckas endast
om målsägande anger brottet till
åtal.

1 Rubrikens lydelse enligt 1974: 773. Lagen omtryckt 1971: 399.

Juli 1975: 22

67

Nuvarande lydelse
X. Om straff

170

Vad i 117 § första, tredje,
fjärde och femte styckena föreskrives
skall äga motsvarande tilllämpning
i fråga om allmän fastighetstaxering.

X. Om straff

198

Vad i 117 § första, tredje,
fjärde och femte styckena föreskrives
skall äga motsvarande tilllämpning
i fråga om särskild fastighetstaxering.

Denna lag träder i kraft den 1 j

Föreslagen lydelse
X. Om straff m. m.

§

Vad i 117 § första och tredje
styckena föreskrives skall äga
motsvarande tillämpning i fråga
om allmän fastighetstaxering.

X. Om straff m. m.

§

Vad i 117 § första och tredje
styckena föreskrives skall äga
motsvarande tillämpning i fråga
om särskild fastighetstaxering.

i 1976.

43 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1957: 343) om oljelagring m. m.

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1957: 343) om oljelagring
m. m.1

dels att i 1—4, 6 a—8, 11, 16, 17, 22 och 23 §§ orden ”Kungl. Maj:t”

i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande
form,

dels att i 1—4, 7, 8, 11, 14, 15, 18, 19, 22 och 23 §§ ordet ”förordning”
i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”lag” i motsvarande
form,

dels att rubriken till förordningen samt 20 och 21 §§ skall ha nedan
angivna lydelse.

Lag om oljelagring m. m.

Nuvarande lydelse

20

Vad som inhämtats genom uppgift
enligt denna förordning eller
vid inventering eller besiktning av
lager eller ock vid granskning av
handelsböcker eller affärshandlingar
må ej yppas i vidare mån
än som erfordras för vinnande av
det med uppgiften eller åtgärden
avsedda syftet. Bryter någon upp 1

Förordningen omtryckt 1969: 755
Senaste lydelse av
7 § 1971: 64
22 § 1971: 665.

Föreslagen lydelse
§

Vad som inhämtats genom uppgift
enligt denna lag eller vid inventering
eller besiktning av lager
eller ock vid granskning av handelsböcker
eller affärshandlingar
må ej yppas i vidare mån än som
erfordras för vinnande av det med
uppgiften eller åtgärden avsedda
syftet.

JuU1975: 22

68

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

såtligen eller av oaktsamhet häremot,
dömes, där han ej för brottet
är underkastad ansvar enligt
allmän strafflag, till dagsböter eller
fängelse.

21 §

Brott, varom i 19 § sägs, må av allmän åklagare åtalas allenast efter
anmälan eller medgivande av tillsynsmyndigheten.

Brott, varom i 20 § sägs, må ej
åtalas av allmän åklagare utan att
målsäganden angivit det till åtal.

Skall brottet straffas efter allmän
strafflag, gäller vad där stadgas i
fråga om rätt till åtal.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till förordningen
om oljelagring m. m., skall hänvisningen i stället avse lagen om oljelagring
m. m.

44 Förslag till

Lag om ändring i strålskyddslagen (1958:110)

Härigenom föreskrives i fråga om strålskyddslagen (1958: 110)1
dels att i 2, 3, 5, 22, 26 och 29—31 §§ ordet ”Konungen” i olika böjningsformer
skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,
dels att 23 och 28 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23 §2

1 mom. Angående påföljd för olovlig införsel av radioaktivt ämne
och försök därtill stadgas i lagen om straff för varusmuggling.

Med dagsböter eller fängelse
straffes

1. den som olovligen bedriver
radiologiskt arbete eller som eljest,
annorledes än genom olovlig införsel,
bryter mot vad i 2, 4 eller
6 § sägs;

1 Senaste lydelse av
2 § 1973: 1004
22 § 1973: 1004
26 § 1960: 423
29 § 1971: 617.

1 Senaste lydelse 1960: 423.

Med dagsböter eller fängelse
straffes

1. den som olovligen bedriver
radiologiskt arbete eller som eljest,
annorledes än genom olovlig införsel,
bryter mot vad i 2, 4 eller

6 § sägs;

JuU 1975: 22

69

Nuvarande lydelse

2. den som åsidosätter med stöd
av 5 eller 16 § givna villkor eller
andra föreskrifter;

3. den som underlåter att ställa
sig till efterrättelse åläggande, föreskrift
eller förbud som meddelats
med stöd av 9 §, 18 § första
stycket eller 19 §;

4. den som i ansökan eller anmälan
eller eljest angående omständighet,
varom det enligt denna
lag eller med stöd därav meddelad
föreskrift åligger honom att lämna
upplysning, uppsåtligen lämnar
oriktig eller ofullständig uppgift;
och

5. den som bryter mot vad i 21 §
sägs.

28 §

Brott som avses i 23 § 1 mom. 1—4 och 2 mom. eller i 24 § må ej åtalas
av allmän åklagare, med mindre strålskyddsmyndigheten anmäler
det till åtal.

Brott som avses i 23 § 1 mom. 5
må åtalas av allmän åklagare allenast
efter angivelse av målsäganden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

45 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrives att 29 § lagen (1958: 295) om sjömansskatt3
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

29 §<

Den som jämlikt 25 § tagit del av ansökan om jämkning av sjömansskatt
eller annan handling, som avlämnats eller tillhandahållits enligt bestämmelserna
i denna lag eller som avlämnats till ledning vid årlig taxering
eller till ledning för uppbörd av skatt enligt uppbördslagen, må ej i
vidare mån än utövningen av tjänst eller uppdrag erfordrar offentliggöra
eller yppa innehållet i sådan handling.

s Rubrikens lydelse enligt 1974: 777. Lagen omtryckt 1970: 933.

* Senaste lydelse 1974: 777.

Föreslagen lydelse

2. den som åsidosätter med stöd
av 5 eller 16 § givna villkor eller
andra föreskrifter;

3. den som underlåter att ställa
sig till efterrättelse åläggande, föreskrift
eller förbud som meddelats
med stöd av 9 §, 18 § första
stycket eller 19 §;

4. den som i ansökan eller anmälan
eller eljest angående omständighet,
varom det enligt denna
lag eller med stöd därav meddelad
föreskrift åligger honom att lämna
upplysning, uppsåtligen lämnar
oriktig eller ofullständig uppgift.

JuU 1975: 22

70

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Den som bryter mot föreskrift i
första stycket dömes till böter eller
fängelse i högst sex månader, om
ej gärningen är belagd med straff i
brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

46 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning Härigenom

föreskrives att 49 § lagen (1959: 92) om förfarandet vid
viss konsumtionsbeskattning1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

49 §2

Vad som inhämtats vid skattekontroll enligt denna lag må ej yppas i
vidare mån än som erfordras för vinnande av det med kontrollen avsedda
ändamålet.

Den som bryter mot första stycket
dömes till böter eller fängelse i
högst sex månader, om ej gärningen
är belagd med straff i
brottsbalken.

Brott som nu sagts må, där det
ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare
åtalas allenast efter angivelse
av målsägande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

47 Förslag till
Lag om ändring i civilförsvarslagen (1960: 74)

Härigenom föreskrives att 82 § civilförsvarslagen (1960: 74) skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

82 §3

Vad som inhämtats genom så- Vad som inhämtats genom sådan
upplysning eller sådant till- dan upplysning eller sådant tillhandahållande
av handlingar som handahållande av handlingar som

1 Rubrikens lydelse enligt 1974: 863.

* Senaste lydelse 1974: 863.

• Senaste lydelse 1964: 213.

JuU1975: 22

71

Nuvarande lydelse

avses i 47 § första stycket e), vid
besiktning jämlikt 65 § eller vid
sådan förfrågan, undersökning eller
granskning som avses i 66 §
må ej yppas i vidare mån än som
erfordras för vinnande av det avsedda
syftet. Bryter någon häremot,
dömes till dagsböter eller
fängelse i högst ett år.

Förseelse som i första stycket
sägs må åtalas av allmän åklagare
endast efter angivelse av målsäganden.

Föreslagen lydelse

avses i 47 § första stycket e), vid
besiktning jämlikt 65 § eller vid
sådan förfrågan, undersökning eller
granskning som avses i 66 §
må ej yppas i vidare mån än som
erfordras för vinnande av det avsedda
syftet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

48 Förslag till

Lag om ändring i barnavårdslagen (1960: 97)

Härigenom föreskrives i fråga om barnavårdslagen (1960: 97)1
dels att 99 § skall upphöra att gälla,

dels att i 3 a, 13, 52, 57, 59, 64, 72 och 98 §§ ordet ”Konungen” skall
bytas ut mot ”regeringen”,
dels att 91 och 92 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse
91 §

Nuvarande lydelse

Den som är eller varit verksam
inom samhällets barnavård må ej
obehörigen yppa vad han därvid
erfarit rörande enskilds personliga
förhållanden. Bryter någon häremot,
straffes med dagsböter eller
fängelse i högst sex månader.

Den som är eller varit verksam
inom samhällets barnavård må ej
obehörigen yppa vad han därvid
erfarit rörande enskilds personliga
förhållanden.

Alla handlingar i förekommande mål och ärenden skola så förvaras,
att de icke äro tillgängliga för obehöriga.

92 §

Gärning som är belagd med straff enligt 88, 89 eller 90 § må ej åtalas
av allmän åklagare, om ej gärningen anmäles till åtal av vederbörande
barnavårdsnämnd eller styrelse för ungdomsvårdsskola eller av tillsynsmyndighet.

1 Lagen omtryckt 1971: 308. Senaste lydelse av 3 a § 1973: 808.

JuU1975: 22

72

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Brott som avses i 91 § första
stycket må åtalas av allmän åklagare
endast efter angivelse av
målsäganden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

49 Förslag till

Lag om ändring i ölförsäljningsförordningen (1961:159)

Härigenom föreskrives i fråga om ölförsäljningsförordningen (1961:
159)1

dels att i 10, 28 och 30 §§ orden ”Kungl. Maj:t” i olika böjningsformer
skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,

dels att i 3, 11, 26, 27, 29, 30, 32, 34 och 36 §§ ordet ”förordning” i
olika böjningsformer skall bytas ut mot ”lag” i motsvarande form,

dels att rubriken till förordningen och 35 § skall ha nedan angivna lydelse.

Ölförsäljningslag

Nuvarande lydelse

35

Vad som med stöd av denna
förordning inhämtats vid granskning
av handelsböcker med tillhörande
verifikationer eller eljest vid
tillsyn över ölförsäljningen må ej
yppas i vidare mån än som erfordras
för vinnande av det med kontrollen
avsedda ändamålet. Bryter
någon häremot, straffes med dagsböter
eller fängelse i högst sex månader,
där ej gärningen är belagd
med straff i strafflagen.

Brott som nu sagts må, där det
ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare
åtalas endast efter angivelse
av målsägande.

Föreslagen lydelse
§

Vad som med stöd av denna lag
inhämtats vid granskning av handelsböcker
med tillhörande verifikationer
eller eljest vid tillsyn över
öl försälj ningen må ej yppas i vidare
mån än som erfordras för
vinnande av det med kontrollen
avsedda ändamålet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till ölförsäljningsförordningen,
skall hänvisningen i stället avse ölförsäljningslagen.

1 Senaste lydelse av

26 § 1972: 269

27 § 1972: 269
30 § 1971: 1219
32 § 1963: 222.

JuU 1975: 22

73

50 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1961:180) om tillverkning av sprit
och vin

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1961: 180) om tillverkning
av sprit och vin1

dels att i 2, 4, 6 och 9 b §§ orden ”Kungl. Majit” skall bytas ut mot
”regeringen”,

dels att i 2, 3, 8, 10 och 14 §§ ordet ”förordning” i olika böjningsformer
skall bytas ut mot ”lag” i motsvarande form,

dels att rubriken till förordningen och 12 § skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om tillverkning av sprit och vin

Nuvarande lydelse

12

Vad som med stöd av denna
förordning inhämtats vid granskning
av handelsböcker med tillhörande
verifikationer eller eljest vid
tillsyn över tillverkning må ej yppas
i vidare mån än som erfordras
för vinnande av det med kontrollen
avsedda ändamålet. Bryter någon
häremot, dömes till dagsböter
eller fängelse i högst sex månader,
om ej för gärningen är stadgat
straff i brottsbalken.

Föreslagen lydelse
§2

Vad som med stöd av denna lag
inhämtats vid granskning av handelsböcker
med tillhörande verifikationer
eller eljest vid tillsyn över
tillverkning må ej yppas i vidare
mån än som erfordras för vinnande
av det med kontrollen avsedda
ändamålet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till förordningen
om tillverkning av sprit och vin, skall hänvisningen i stället avse
lagen om tillverkning av sprit och vin.

1 Senaste lydelse av

2 § 1974: 728

3 § 1974: 728

4 § 1974: 728
8 § 1964: 216
9b § 1974: 728

10 § 1974: 728.

* Senaste lydelse 1964 : 216.

JuU 1975: 22

74

51 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1961:181) om försäljning av teknisk
sprit och alkoholhaltiga preparat

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1961: 181) om försäljning
av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat1

dels att i 5 § orden ”Kungl. Maj:t” skall bytas ut mot ”regeringen”,
dels att i 1, 2, 5, 8, 9 och 12 §§ ordet ”förordning” skall, om det avser
denna förordning, bytas ut mot ”lag”,

dels att rubriken till förordningen och 15 § skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat

Nuvarande lydelse

15

Vad som inhämtats vid tillsyn
enligt denna förordning må ej yppas
i vidare mån än som erfordras
för vinnande av det med tillsynen
avsedda ändamålet. Bryter någon
häremot, dömes till dagsböter eller
fängelse i högst sex månader, där
ej gärningen är belagd med straff i
strafflagen.

Föreslagen lydelse
§

Vad som inhämtats vid tillsyn
enligt denna lag må ej yppas i vidare
mån än som erfordras för
vinnande av det med tillsynen avsedda
ändamålet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till förordningen
om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat, skall
hänvisningen i stället avse lagen om försäljning av teknisk sprit och
alkoholhaltiga preparat.

52 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1961: 381) om tillverkning av och
handel med fodermedel m. m.

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1961: 381) om tillverkning
av och handel med fodermedel m. m.2

dels att i 3, 5, 6, 12 och 19 §§ orden ”Kungl. Maj:t” i olika böjningsformer
skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,

1 Senaste lydelse av

2 § 1974:729
5 § 1963:225
8 § 1974: 729.

* Senaste lydelse av 3 § 1969: 665.

JuU 1975: 22

75

dels att i 1—4, 11, 12 och 19 §§ ordet ”förordning” i olika böjningsformer
skall bytas ut mot ”lag” i motsvarande form,

dels att rubriken till förordningen och 14 § skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om tillverkning av och handel med fodermedel m. m.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 §3

Den som hos kontrollmyndigheten
eller för dess räkning eller hos
annan myndighet tagit befattning
med uppgift som lämnats enligt
10 § eller deltagit i undersökning
enligt 11 § får ej obehörigen yppa
uppgiftens innehåll eller vad som
framkommit vid undersökningen.

Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter häremot dömes
till böter eller fängelse i högst ett
år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till förordningen
om tillverkning av och handel med fodermedel m. m., skall hänvisningen
i stället avse lagen om tillverkning av och handel med fodermedel
m. m.

Den som hos kontrollmyndigheten
eller för dess räkning eller hos
annan myndighet tagit befattning
med uppgift som lämnats enligt
10 § eller deltagit i undersökning
enligt 11 § får ej obehörigen yppa
uppgiftens innehåll eller vad som
framkommit vid undersökningen.

53 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrives att 18 kap. 28 § lagen (1962: 381) om allmän
försäkring1 skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse
18 kap.

28 §

Nuvarande lydelse

Vad ledamot av styrelse, pensionsdelegation
eller försäkringsnämnd,
revisor eller befattningshavare
hos allmän försäkringskassa
så ock den som eljest biträder
sådan kassa under sin verksamhet
hos kassan erfarit rörande
enskilds personliga förhållanden
må ej obehörigen yppas. Bryter

* Senaste lydelse 1969: 665.

1 Lagen omtryckt 1973: 908.

Vad ledamot av styrelse, pensionsdelegation
eller försäkringsnämnd,
revisor eller befattningshavare
hos allmän försäkringskassa
så ock den som eljest biträder
sådan kassa under sin verksamhet
hos kassan erfarit rörande
enskilds personliga förhållanden
må ej obehörigen yppas.

Juli 1975: 22

76

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

någon häremot, straffes med dagsböter
eller fängelse i högst sex månader,
där ej gärningen är belagd
med straff i strafflagen.

Alla handlingar i förekommande ärenden skola så förvaras, att de
icke äro tillgängliga för obehöriga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

54 Förslag till
Lag om ändring i stämpelskattelagen (1964: 308)

Härigenom föreskrives att 55 § stämpelskattelagen (1964: 308)2 skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

55

Vad som inhämtats vid skattekontroll
enligt denna lag må ej yppas
i vidare mån än som fordras
för att vinna ändamålet med kontrollen.
Bryter någon häremot, dömes
till dagsböter eller fängelse i
högst sex månader, där ej gärningen
är belagd med straff i
brottsbalken.

Brott som nu sagts må, där det
ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare
åtalas endast om målsägande
anger brottet till åtal.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

55 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1964: 542) om personundersökning i brottmål Härigenom

föreskrives i fråga om lagen (1964: 542) om personundersökning
i brottmål1

dels att 11 § skall upphöra att gälla,

2 Rubrikens lydelse enligt 1974: 864. Lagen omtryckt 1971: 454.

* Senaste lydelse 1974: 864.

1 Lagen omtryckt 1973: 1214.

Föreslagen lydelse
§3

Vad som inhämtats vid skattekontroll
enligt denna lag må ej yppas
i vidare mån än som fordras
för att vinna ändamålet med kontrollen.

Juli 1975: 22

77

dels att i 7 och 10 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att 8 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Den som utfört eller biträtt vid
utförande av personundersökning
eller fullgjort uppdrag som förtroendeman
må ej obehörigen
yppa vad han därvid erfarit rörande
enskilds personliga förhållanden.
Bryter någon häremot, dömes,
om ej gärningen är att anse
såsom ämbetsbrott, till dagsböter
eller fängelse i högst sex månader.

Föreslagen lydelse

Den som utfört eller biträtt vid
utförande av personundersökning
eller fullgjort uppdrag som förtroendeman
må ej obehörigen
yppa vad han därvid erfarit rörande
enskilds personliga förhållanden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

56 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965: 94) om polisregister m. m.

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1965: 94) om polisregister
m. m.1

dels att i 2—5, 7 a, 9 och 11 §§ ordet ”Konungen” i olika böjningsformer
skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,
dels att 10 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

10

Den som i sin tjänst eller med
stöd av denna lag fått del av uppgift
ur polisregister om annans
personliga förhållanden får icke
obehörigen yppa vad han sålunda
erfarit. Bryter någon uppsåtligen

Föreslagen lydelse
§2

Den som i sin tjänst eller med
stöd av denna lag fått del av uppgift
ur polisregister om annans
personliga förhållanden får icke
obehörigen yppa vad han sålunda
erfarit.

' Senaste lydelse av
3 § 1971:1188
5 § 1968: 706

7 § 1970: 642 (jfr 1973: 56)
7a § 1970: 642 (jfr 1973: 56)

8 § 1970: 642 (jfr 1973: 56)

9 § 1970: 422 Gfr 1970: 806)
11 § 1968: 326.

1 Senaste lydelse 1968: 326.

JuU 1975: 22

78

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller av oaktsamhet häremot, dömes
till böter eller fängelse i högst
ett år, om gärningen ej är belagd
med straff i brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

57 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg

Härigenom föreskrives att 10 kap. 9 § lagen (1965: 719) om säkerheten
på fartyg skall upphöra att gälla vid utgången av år 1975.

58 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966: 314) om kontinentalsockeln

Härigenom föreskrives att 13 och 14 §§ lagen om kontinentalsockeln
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

13

Den som deltager eller deltagit i
tillsyn över efterlevnaden av
denna lag eller med stöd av lagen
meddelade föreskrifter eller villkor
eller som anlitats såsom biträde
vid tillsynens utövande eller
som på annat sätt tagit befattning
med ärende som avses i lagen, får
ej röja eller obehörigen nyttja yrkeshemlighet,
som därigenom blivit
känd för honom, och får ej
heller, om det ej kan anses påkallat
i tjänstens intresse, yppa arbetsförfarande
eller affärsförhållande
varom han sålunda fått kännedom.
Bryter någon häremot, dömes
till böter eller fängelse i högst
ett år.

Föreslagen lydelse
§

Den som deltager eller deltagit i
tillsyn över efterlevnaden av
denna lag eller med stöd av lagen
meddelade föreskrifter eller villkor
eller som anlitats såsom biträde
vid tillsynens utövande eller
som på annat sätt tagit befattning
med ärende som avses i lagen, får
ej röja eller obehörigen nyttja yrkeshemlighet,
som därigenom blivit
känd för honom, och får ej
heller, om det ej kan anses påkallat
i tjänstens intresse, yppa arbetsförfarande
eller affärsförhållande
varom han såludna fått kännedom.
Om ansvar och åtal för
brott häremot föreskrives i 20
kap. 3 och 5 §§ brottsbalken.

JuU1975: 22

79

14 §!

Den som utom riket begått
brott som avses i 11 eller 13 §, dömes,
om han finnes här, efter
denna lag och vid svensk domstol,
även om 2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken
ej är tillämplig och utan
hinder av 2 kap. 5 a § första och
andra styckena nämnda balk.

Åtal för brott som avses i 11 §
första och tredje styckena får väckas
endast efter förordnande av
regeringen eller den regeringen bemyndigar.

Brott som avses i 13 § får åtalas
av åklagare endast efter angivelse
av målsägande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

59 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1967: 940) angående omsorger om vissa
psykiskt utvecklingsstörda

Härigenom föreskrives att 58 § lagen (1967: 940) angående omsorger
om vissa psykiskt utvecklingsstörda skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

58 §

Den som är eller varit verksam inom den verksamhet för omsorger
om psykiskt utvecklingsstörda som avses i denna lag får ej obehörigen
yppa vad han därvid erfarit om enskilds personliga förhållanden.

Den som bryter mot första stycket
dömes, om gärningen ej är belagd
med straff i brottsbalken, till
böter eller fängelse i högst ett år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

60 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1968: 430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrives att 65 § lagen (1968: 430) om mervärdeskatt2
skall ha nedan angivna lydelse.

1 Senaste lydelse 1974: 891.

2 Rubrikens lydelse enligt 1974: 885. Lagen omtryckt 1969: 237.

Den som utom riket begått
brott som avses i 11 eller 13 §, dömes,
om han finnes här, efter
denna lag och brottsbalken samt
vid svensk domstol, även om 2
kap. 2 eller 3 § nämnda balk ej är
tillämplig och utan hinder av 2
kap. 5 a § första och andra styckena
nämnda balk.

Åtal för brott som avses i 11 §
första och tredje styckena får väckas
endast efter förordnande av
regeringen eller den regeringen bemyndigar.

JuU1975: 22

80

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

65 §s

Innehållet i deklaration eller annan handling enligt 22—24 och 26 §§
får icke yppas för annan än den som själv får taga del av handlingen i
fråga. Den som med stöd av bestämmelserna i denna lag gjort skatterevision
eller granskat handling som avses i 27 § får ej obehörigen yppa,
vad som därvid framkommit.

Den som bryter mot första stycket
dömes till böter eller fängelse i
högst sex månader, om ej gärningen
är belagd med straff i
brottsbalken.

Allmänt åtal för brott enligt
denna paragraf får väckas endast
om målsägande anger brottet till
åtal.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

61 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1968: 551) om begränsning av svavelhalten
i eldningsolja

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1968: 551) om begränsning
av svavelhalten i eldningsolja

dels att i 1, 6 och 7 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att i 3 och 7 §§ ordet ”förordning” i olika böjningsformer skall
bytas ut mot ”lag” i motsvarande form,

dels att rubriken till förordningen och 5 § skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om begränsning av svavelhalten i eldningsolja

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§

Till böter eller fängelse i högst Till böter eller fängelse i högst

ett år dömes den som uppsåtligen ett år dömes den som uppsåtligen

eller av oaktsamhet bryter mot 1 § eller av oaktsamhet bryter mot 1 §

första stycket eller villkor som första stycket eller villkor som

meddelats vid medgivande enligt meddelats vid medgivande enligt

1 § andra stycket eller mot 3 §. 1 § andra stycket.

Till böter dömes den som

a) underlåter att fullgöra skyldighet enligt 4 §,

b) vid lämnande av uppgift enligt 4 § uppsåtligen eller av oaktsamhet
anger lägre svavelhalt än den verkliga, om ej gärningen är belagd med
straff i brottsbalken.

* Senaste lydelse 1974: 885.

JuU 1975: 22

81

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Brott mot 3 § får åtalas av åklagare
endast efter angivelse av
målsägande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till förordningen
om begränsning av svavelhalten i eldningsolja, skall hänvisningen i
stället avse lagen om begränsning av svavelhalten i eldningsolja.

62 Förslag till

Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387)

Härigenom föreskrives i fråga om miljöskyddslagen (1969: 387)1

dels att 46 § skall upphöra att gälla,

dels att 45 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

45

Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet

1. bryter mot förbud som meddelats
med stöd av 8, 23 eller 41 §
eller åsidosätter sådana bestämmelser
som avses i 2 § fjärde stycket,

2. underlåter att iakttaga föreskrift
som regeringen meddelat enligt
10 § första stycket utan att undantag
har medgivits med stöd av
10 § andra stycket eller 17 § andra
stycket,

3. åsidosätter villkor eller föreskrift
som meddelats med stöd av
10 § andra stycket eller 17 §, 18 §
första stycket, 19—21, 24, 25, 27
eller 41 §, så att allmän eller enskild
rätt kan kränkas, eller

4. bryter mot 44 §,

dömes till böter eller fängelse i
högst ett år.

Föreslagen lydelse
§2

Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet

1. bryter mot förbud som meddelats
med stöd av 8, 23 eller 41 §
eller åsidosätter sådana bestämmelser
som avses i 2 § fjärde stycket,

2. underlåter att iakttaga föreskrift
som regeringen meddelat
enligt 10 § första stycket utan att
undantag har medgivits med stöd
av 10 § andra stycket eller 17 §
andra stycket, eller

3. åsidosätter villkor eller föreskrift
som meddelats med stöd av
10 § andra stycket eller 17 §, 18 §
första stycket, 19—21, 24, 25, 27
eller 41 §, så att allmän eller enskild
rätt kan kränkas,

dömes till böter eller fängelse i
högst ett år.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra vad
som åligger honom enligt 43 § första stycket, dömes till böter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

1 Lagen omtryckt 1972: 782.

2 Senaste lydelse enligt prop. 1975: 30.

6 Riksdagen 1975. 7 sami. Nr 22

JulJ 1975: 22

82

63 Förslag till

Lag om ändring i allmänna arbetstidslagen (1970:103)

Härigenom föreskrives i fråga om allmänna arbetstidslagen (1970:
103)

dels att i 2 och 13 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att 14 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

14 §

Den som tagit befattning med
tillsyn enligt denna lag får ej obehörigen
yppa eller nyttja vad han
därvid erfarit om yrkeshemlighet,
arbetsförfarande, affärsförhållande
eller förhållande av betydelse
för landets försvar. Den sorn
uppsåtligen eller av oaktsamhet
bryter häremot dömes till böter eller
fängelse i högst ett år. Gäller
brottet annat än förhållande av
betydelse för landets försvar, får
allmänt åtal väckas endast om
målsägande anger brottet till åtal
eller åtal är påkallat från allmän
synpunkt.

Den som tagit befattning med
tillsyn enligt denna lag får ej obehörigen
yppa eller nyttja vad han
därvid erfarit om yrkeshemlighet,
arbetsförfarande, affärsförhållande
eller förhållande av betydelse
för landets försvar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

64 Förslag till

Lag om ändring i sjöarbetstidslagen (1970:105)

Härigenom föreskrives i fråga om sjöarbetstidslagen (1970: 105)
dels att i 2 och 17 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att 21 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

21

Den som tagit befattning med
tillsyn enligt denna lag får ej obehörigen
yppa eller nyttja vad han
därvid erfarit om yrkeshemlighet,
arbetsförfarande, affärsförhål -

Föreslagen lydelse
§

Den som tagit befattning med
tillsyn enligt denna lag får ej obehörigen
yppa eller nyttja vad han
därvid erfarit om yrkeshemlighet,
arbetsförfarande, affärsförhål -

JuU1975: 22

83

Nuvarande lydelse

lande eller förhållande av betydelse
för landets försvar. Den som
uppsåtligen eller av oaktsamhet
bryter häremot dömes till böter eller
fängelse i högst ett år. Gäller
brottet annat än förhållande av
betydelse för landets försvar, får
allmänt åtal väckas endast om
målsägande anger brottet till åtal
eller åtal är påkallat från allmän
synpunkt.

Föreslagen lydelse

lande eller förhållande av betydelse
för landets försvar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

65 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970: 244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar Härigenom

föreskrives i fråga om lagen (1970: 244) om allmänna
vatten- och avloppsanläggningar1

dels att i 35, 36 och 43 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att 34 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

34 §

Den som deltagit i undersök- Den som deltagit i undersökning
enligt 20 § får ej obehörigen ning enligt 20 § får ej obehörigen

röja eller nyttja yrkeshemlighet el- röja eller nyttja yrkeshemlighet eller
annat förhållande som han ler annat förhållande som han

därvid fått kunskap om. Den som därvid fått kunskap om.

uppsåtligen eller av oaktsamhet
bryter häremot dömes till böter eller
fängelse i högst ett år. Allmänt
åtal får väckas endast om målsägande
anger brottet till åtal eller
åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

66 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970: 725) om lokaliscringssamråd

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1970: 725) om lokaliseringssamråd dels

att i 1 och 3 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att 4 § skall ha nedan angivna lydelse.

1 Senaste lydelse av 35 § 1971: 645.

JulJ1975: 22

84

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Den som tagit befattning med
samrådsverksamhet enligt denna
lag får ej obehörigen yppa eller
nyttja vad han därvid erfarit om
enskilt företags eller enskild sammanslutnings
affärs- eller driftförhållanden.
Den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet bryter häremot
dömes till böter eller fängelse
i högst ett år. Allmänt åtal får
väckas endast om målsägande anger
brottet till åtal eller åtal är påkallat
från allmän synpunkt.

Den som tagit befattning med
samrådsverksamhet enligt denna
lag får ej obehörigen yppa eller
nyttja vad han därvid erfarit om
enskilt företags eller enskild sammanslutnings
affärs- eller driftförhållanden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

67 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970: 943) om arbetstid m. m. i husligt arbete Härigenom

föreskrives att 16 § lagen (1970: 943) om arbetstid m. m.

i husligt arbete skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

16

Den som tagit befattning med
tillsyn enligt denna lag får ej obehörigen
yppa vad han därvid fått
veta om enskilds personliga förhållanden.
Den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet bryter häremot
dömes till böter eller fängelse
i högst ett år. Allmänt åtal får
väckas endast om målsägande anger
brottet till åtal eller åtal är påkallat
från allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 jai

Föreslagen lydelse
§

Den som tagit befattning med
tillsyn enligt denna lag får ej obehörigen
yppa vad han därvid fått
veta om enskilds personliga förhållanden.

i 1976.

68 Förslag till

Lag om ändring i livsmedelslagen (1971: 511)

Härigenom föreskrives i fråga om livsmedelslagen (1971: 511)1
dels att 31 § skall upphöra att gälla,

dels att i 3, 6, 7, 9—13, 15, 20—23, 26, 29 och 35 §§ ordet
1 Senaste lydelse av 35 § 1972: 434.

JuU 1975: 22

85

”Konungen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot
i motsvarande form,
dels att 30 § skall ha nedan angivna lydelse.

regeringen

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

30 §

Till böter eller fängelse i högst
ett år dömes den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet

1. bryter mot 6, 8, 14, 16—20 §,
21 § första stycket, 23 eller 28 §,

2. bryter mot föreskrift som
meddelats med stöd av 9 eller 10 §,
11 § såvitt avser hantering, 12 §,
21 § andra stycket, 22 § tredje
stycket eller 29 §,

3. vid märkning enligt 13 § eller
enligt föreskrift som meddelas med
stöd av 13 § lämnar sådana oriktiga
uppgifter, som innebär skada
eller annan olägenhet för mottagaren,

4. åsidosätter villkor som meddelats
med stöd av 6 § eller 20 §
andra stycket.

Till böter eller fängelse i högst
ett år dömes den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet

1. bryter mot 6, 8, 14, 16—20 §,
21 § första stycket eller 23 §,

2. bryter mot föreskrift som
meddelats med stöd av 9 eller 10 §,
11 § såvitt avser hantering, 12 §,
21 § andra stycket, 22 § tredje
stycket eller 29 §,

3. vid märkning enligt 13 § eller
enligt föreskrift som meddelas med
stöd av 13 § lämnar sådana oriktiga
uppgifter, som innebär skada
eller annan olägenhet för mottagaren,

4. åsidosätter villkor som meddelats
med stöd av 6 § eller 20 §
andra stycket.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra vad
som åligger honom enligt 26 § första stycket andra punkten, dömes
till böter.

Ansvar enligt första stycket inträder ej, om ansvar för gärningen kan
ådömas enligt brottsbalken.

Om ansvar för den som i strid mot föreskrift som meddelats med
stöd av 11 § inför livsmedel till riket och försök därtill finns bestämmelser
i lagen (1960: 418) om straff för varusmuggling.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

69 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1971: 1078) om försvarsuppfinningar dels

att i 1, 3, 9, 10, 11, 13 och 22 §§ ordet ”Konungen” skall bytas
ut mot ”regeringen”,

dels att 19 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §

Den som uppsåtligen bryter mot Den som uppsåtligen bryter mot
4 eller 10 § eller mot förordnande 10 § dömes, om gärningen ej är

enligt 6 eller 16 § dömes, om gär- belagd med straff i brottsbalken,

JuU 1975: 22

86

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ningen ej är belagd med straff i till böter eller fängelse i högst ett

brottsbalken, till böter eller fängel- år.

se i högst ett år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

70 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av
avfall i vatten

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1971: 1154) om förbud mot
dumpning av avfall i vatten

dels att i 3 och 4 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att 7 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §

Den som tagit befattning med Den som tagit befattning med

tillsyn enligt denna lag får ej obe- tillsyn enligt denna lag får ej obehörigen
yppa vad han därvid erfa- hörigen yppa vad han därvid erfarit
om yrkeshemlighet eller affärs- rit om yrkeshemlighet eller affärs förhållande.

Den som uppsåtligen förhållande.
eller av oaktsamhet bryter häremot
dömes till böter eller fängelse i
högst ett år. Allmänt åtal får väckas
endast om målsägande anger
brottet till åtal eller åtal är påkallat
från allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

71 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd m. m.

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1971: 1204) om byggnadstillstånd
m. m.

dels att i 1, 3, 5 och 6 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att 9 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §

Till böter dömes den som

1. underlåter att fullgöra uppgiftsskyldighet som avses i 6 § eller

2. vid fullgörande av uppgiftsskyldighet som avses i 6 § uppsåtligen

JuU1975: 22

87

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift, om ej gärningen är belagd
med straff i brottsbalken.

Till böter eller fängelse i högst
ett år dömes den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet bryter mot
7 §, om ej gärningen är belagd
med straff i brottsbalken.

I fråga om brott som avses i första stycket får allmänt åtal väckas endast
efter anmälan av arbetsmarknadsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

72 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet
i vissa fall

Härigenom föreskrives att 7 § lagen (1972: 119) om fastställande av
könstillhörighet i vissa fall skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Den som tagit befattning med
ärende enligt denna lag får ej obehörigen
yppa vad han därvid erfarit
om enskilds personliga förhållanden.
Den som uppsåtligen eller
av oaktsamhet bryter häremot dömes
till böter eller fängelse i högst
ett år. Allmänt åtal får väckas endast
om målsägande anger brottet
till åtal eller åtal är påkallat från
allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 jai

Föreslagen lydelse

§

Den som tagit befattning med
ärende enligt denna lag får ej obehörigen
yppa vad han därvid erfarit
om enskilds personliga förhållanden.

i 1976.

73 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972: 826) om uppgiftsskyldighet i vissa
planeringsfrågor

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1972: 826) om uppgiftsskyldighet
i vissa planeringsfrågor

dels att i 1 § ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,
dels att 8 § skall ha nedan angivna lydelse.

JuU 1975:22

88

Nuvarande lydelse

8

Vad någon på grund av denna
lag fått veta om näringsidkares
affärs- eller driftförhållanden får
han ej obehörigen yppa eller nyttja.
Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter häremot dömes
till böter eller fängelse högst ett
år. Allmänt åtal får väckas endast
om målsägande anger brottet till
åtal eller åtal är påkallat från allmän
synpunkt.

Föreslagen lydelse

§

Vad någon på grund av denna
lag fått veta om näringsidkares
affärs- eller driftförhållanden får
han ej obehörigen yppa eller nyttja.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

74 Förslag till

Lag om ändring i sjömanslagen (1973: 282)

Härigenom föreskrives i fråga om sjömanslagen (1973: 282)

dels att i 15 och 58—60 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att 64 och 72 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

64 §

Till böter eller fängelse i högst sex månader dömes ledamot av fartygsnämnd,
som vid sin medverkan i nämnden är partisk eller brister i
omsorg.

Ledamot av fartygsnämnd får Ledamot av fartygsnämnd får
ej obehörigen yppa vad han har ej obehörigen yppa vad han har
erfarit i denna egenskap. Den som erfarit i denna egenskap.
uppsåtligen eller av oaktsamhet
bryter häremot dömes till böter eller
fängelse i högst ett år.

72 §

Allmänt åtal för brott mot tystnadsplikt
enligt 64 § andra stycket
får väckas endast om målsägande
anger brottet till åtal eller åtal är
påkallat från allmän synpunkt.

Allmänt åtal för brott som avses i 70 § får väckas endast om redaren,
befälhavaren eller målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat
från allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

JuU 1975: 22

89

75 Förslag till

Lag om ändring i datalagen (1973: 289)

Härigenom föreskrives i fråga om datalagen (1973: 289)
dels att i 2, 7, 18 och 25 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att 20 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

20

Till böter eller fängelse i högst
ett år dömes den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet

1. inrättar eller för personregister
utan tillstånd enligt denna lag,
när sådant erfordras,

2. bryter mot föreskrift som
meddelats enligt 5, 6 eller 18 §,

3. lämnar ut personuppgift i
strid mot 11 §,

4. bryter mot 12 eller 13 §,

5. lämnar osann uppgift vid
fullgörande av skyldighet att
lämna underrättelse enligt 10 §,

6. lämnar osann uppgift i fall
som avses i 17 §, eller

1. bryter mot 19 §.

Allmänt åtal för brott mot 13
eller 19 § får väckas endast om
målsäganden anger brottet till åtal
eller åtal är påkallat från allmän
synpunkt.

Föreslagen lydelse
§

Till böter eller fängelse i högst
ett år dömes den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet

1. inrättar eller för personregister
utan tillstånd enligt denna lag,
när sådant erfordras,

2. bryter mot föreskrift som
meddelats enligt 5, 6 eller 18 §,

3. lämnar ut personuppgift i
strid mot 11 §,

4. bryter mot 12 §,

5. lämnar osann uppgift vid
fullgörande av skyldighet att
lämna underrättelse enligt 10 §,
eller

6. lämnar osann uppgift i fall
som avses i 17 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

76 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973: 329) om hälso- och miljöfarliga varor Härigenom

föreskrives att 17 § lagen (1973: 329) om hälso- och miljöfarliga
varor skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 §

Den som tagit befattning med Den som tagit befattning med

ärende som avses i denna lag får ärende som avses i denna lag får

ej obehörigen yppa eller nyttja ej obehörigen yppa eller nyttja

JuU 1975: 22

90

Nuvarande lydelse

vad han därvid erfarit om yrkeshemlighet
eller affärsförhållande.
Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter häremot dömes
till böter eller fängelse i högst ett
år. Allmänt åtal får väckas endast
om målsägande anger brottet till
åtal eller åtal är påkallat från allmän
synpunkt.

Föreslagen lydelse

vad han därvid erfarit om yrkeshemlighet
eller affärsförhållande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

77 Förslag till

Lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173)

Härigenom föreskrives i fråga om kreditupplysningslagen (1973:
1173)

dels att i 23 § ordet ”Kungl. Maj:t” skall bytas ut mot ”regeringen”,
dels att 19 § skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse
19 §

Nuvarande lydelse

Till böter eller fängelse i högst
ett år dömes den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet

1. bedriver kreditupplysningsverksamhet
utan tillstånd enligt
denna lag, när sådant erfordras,

2. bryter mot 6—9, 13, 14 eller
18 § eller mot föreskrift som meddelats
enligt 4 § första stycket eller
17 §, eller

3. lämnar osann uppgift i fall
som avses i 10 eller 11 § eller i
16 § andra stycket.

Allmänt åtal för brott mot 14
eller 18 § får väckas endast om
målsäganden anger brottet till åtal
eller åtal är påkallat från allmän
synpunkt.

Till böter eller fängelse i högst
ett år dömes den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet

1. bedriver kreditupplysningsverksamhet
utan tillstånd enligt
denna lag, när sådant erfordras,

2. bryter mot 6—9 eller 13 § eller
mot föreskrift som meddelats
enligt 4 § första stycket eller 17 §,
eller

3. lämnar osann uppgift i fall
som avses i 10 eller 11 § eller i
16 § andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

JuU 1975: 22

91

78 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande
åtgärder

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1974: 13) om vissa anställningsfrämjande
åtgärder
dels att 21 § skall upphöra att gälla,

dels att i 24 och 25 §§ ordet ”Konungen” i olika böjningsformer skall
bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,
dels att 22 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

22

Allmänt åtal för gärning som
avses i 19 eller 20 § får väckas
endast efter anmälan av arbetsmarknadsstyrelsen.

Allmänt åtal för gärning som
avses i 21 § får väckas endast om
målsägande anger brottet till åtal
eller åtal är påkallat från allmän
synpunkt.

Föreslagen lydelse
§

Allmänt åtal för gärning som
avses i 19 eller 20 § får väckas
endast efter anmälan av arbetsmarknadsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

79 Förslag till

Lag om ändring i inkassolagen (1974:182)

Härigenom föreskrives i fråga om inkassolagen (1974: 182)

dels att i 19 § ordet ”Kungl. Maj:t” skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att 17 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 5

Till böter eller fängelse i högst
ett år dömes den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet

1. bedriver inkassoverksamhet
utan tillstånd enligt denna lag, när
sådant erfordras,

2. bryter mot 11 eller 16 §, eller

3. lämnar osann uppgift i fall
som avses i 14 § andra stycket.

Allmänt åtal för brott mot 11
eller 16 § får väckas endast om

Till böter eller fängelse i högst
ett år dömes den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet

1. bedriver inkassoverksamhet
utan tillstånd enligt denna lag, när
sådant erfordras, eller

2. lämnar osann uppgift i fall
som avses i 14 § andra stycket.

JuU 1975: 22

92

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

målsäganden anger brottet till åtal
eller åtal är påkallat från allmän
synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

80 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:268) med anledning av miljöskyddskonventionen
den 19 februari 1974 mellan Danmark, Finland,
Norge och Sverige

Härigenom föreskrives att 2 § lagen (1974: 268) med anledning av
miljöskyddskonventionen den 19 februari 1974 mellan Danmark, Finland,
Norge och Sverige skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §

Den som hos svensk bevakningsmyndighet
tagit befattning
med ärende angående miljöskadlig
verksamhet i Danmark, Finland
eller Norge får ej obehörigen yppa
yrkeshemlighet, driftanordning eller
affärsförhållande som han
därigenom fått kännedom om.
Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter häremot dömes
till böter eller fängelse i högst ett
år. Allmänt åtal får väckas endast
om målsägande anger brottet till
åtal eller åtal är påkallat från allmän
synpunkt.

Den som hos svensk bevakningsmyndighet
tagit befattning
med ärende angående miljöskadlig
verksamhet i Danmark, Finland
eller Norge får ej obehörigen yppa
yrkeshemlighet, driftanordning eller
affärsförhållande som han därigenom
fått kännedom om.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

81 Förslag till

Lag om ändring i gruvlagen (1974: 342)

Härigenom föreskrives att 11 kap. 5 § gruvlagen (1974: 342) skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 KAP.

5 §*

Den som deltagit i tillsyn enligt Den som deltagit i tillsyn enligt

denna lag eller på annat sätt ta- denna lag eller på annat sätt ta 1

Senaste lydelse 1974: 892.

JuU 1975: 22

93

Nuvarande lydelse

git befattning med ärende som avses
i iagen får ej obehörigen röja
eller nyttja yrkeshemlighet eller
annat förhållande som han därvid
fått kunskap om. Den som
uppsåtligen elier av oaktsamhet
bryter häremot dömes till böter eller
fängelse i högst ett år. Allmänt
åtal får väckas endast om målsägande
anger brottet tili åtal eller
åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Föreslagen lydelse

git befattning med ärende som avses
i lagen får ej obehörigen röja
eller nyttja yrkeshemlighet eller
annat förhållande som han därvid
fått kunskap om.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

82 Förslag till

Lag om ändring i abortlagen (1974: 595)

Härigenom föreskrives att 8 §
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Den som har tagit befattning
med abortärende får ej obehörigen
yppa vad han därvid erfarit om
enskilds personliga förhållanden.
Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter häremot dömes
till böter eller fängelse i högst ett
år. Allmänt åtal får väckas endast
om målsägande anger brottet till
åtal eller åtal är påkallat från allmän
synpunkt.

abortlagen (1974: 595) skall ha nedan
Föreslagen lydelse

Den som har tagit befattning
med abortärende får ej obehörigen
yppa vad han därvid erfarit om
enskilds personliga förhållanden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

83 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974: 890) om vissa mineralfyndigheter

Härigenom föreskrives att 45 § lagen (1974: 890) om vissa mineralfyndigheter
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

45 §

Den som deltagit i tillsyn en- Den som deltagit i tillsyn enligt
denna lag eller på annat sätt ligt denna lag eller på annat sätt

JuU1975: 22

94

Nuvarande lydelse

tagit befattning med ärende som
avses i lagen får ej obehörigen röja
eller nyttja yrkeshemlighet eller
annat förhållande som han därvid
fått kunskap om. Den som
uppsåtligen eller av oaktsamhet
bryter häremot dömes till böter eller
fängelse i högst ett år. Allmänt
åtal får väckas endast om
målsägande anger brottet till åtal
eller åtal är påkallat från allmän
synpunkt.

Föreslagen lydelse

tagit befattning med ärende som
avses i lagen får ej obehörigen röja
eller nyttja yrkeshemlighet eller
annat förhållande som han därvid
fått kunskap om.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

84 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975: 55) om folk- och bostadsräkning
år 1975

Härigenom föreskrives att 16 § lagen (1975: 55) om folk- och bostadsräkning
år 1975 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Den som tagit befattning med
uppgift som avses i denna lag får
ej obehörigen yppa dess innehåll.
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
bryter häremot, dömes till
böter eller fängelse i högst ett år
om ej gärningen är belagd med
straff i brottsbalken. Allmänt åtal
får väckas endast om målsägande
anger brottet till åtal eller åtal är
påkallat från allmän synpunkt.

Föreslagen lydelse

16 §

Den som tagit befattning med
uppgift som avses i denna lag får
ej obehörigen yppa dess innehåll.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

JuU1975: 22

95

86 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975: OOO) om beslutanderätt för Sveriges
exportråd beträffande handelssekreterare m. m.

1 prop. 1975:1 bilaga 12 föreslagen
lydelse

Vad någon i samband med Sveriges
exportråds befattning med
handelssekreterares verksamhet i
anställning hos rådet eller på
grund av uppdrag hos detta har
erfarit om enskilda företags eller
sammanslutningars affärs- eller
driftförhållanden får han ej obehörigen
yppa eller utnyttja. Den
som uppsåtligen eller av oaktsamhet
bryter häremot dömes till böter
eller fängelse i högst ett år.

Här föreslagen lydelse

Vad någon i samband med Sveriges
exportråds befattning med
handelssekreterares verksamhet i
anställning hos rådet eller på
grund av uppdrag hos detta har
erfarit om enskilda företags eller
sammanslutningars affärs- eller
driftförhållanden får han ej obehörigen
yppa eller utnyttja.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

87 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975: 000) om offentliga funktionärers
tystnadsplikt

Härigenom föreskrives att 5 § lagen (1975: 000) om offentliga funktionärers
tystnadsplikt1 samt tredje stycket av ikraftträdandebestämmelserna
till denna lag skall upphöra att gälla vid utgången av år 1975.

88 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:100) med vissa bestämmelser för
personal inom hälso- och sjukvård m. m.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift som
har meddelats med stöd av 1 § dömes till böter eller fängelse i högst
sex månader. Till samma straff dömes den som hindrar eller undandrar
sig inspektion som avses i 2 §.

1 Se prop. 1975: 8.

JuU 1975: 22

96

Nuvarande lydelse

Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot 3 § dömes
till böter eller fängelse i högst ett
år.

Bestämmelserna i första och
andra styckena gäller endast om
gärning som där sägs ej är belagd
med straff i brottsbalken eller annan
författning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Motionerna

I motionen 1975: 2054 av herrar Carlsson i Vikmanshyttan (c) och
Jonasson (c) hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen
1975:78 beslutar att hos regeringen anhålla om utredning beträffande
ansvarsförhållandena vid oriktig myndighetsutövning för befattningshavare
i taxeringsorganisationen.

I motionen 1975: 2087 av fru Jacobsson (m) och herr Winberg (m)
hemställs att riksdagen beslutar avslå propositionen 1975: 78.

I motionen 1975: 2088 av herr Lidgård m. fl. (m) hemställs att riksdagen
måtte besluta

A. att anta en särskild lag om disciplinansvar i offentlig tjänst, som
— med undantag för statsrådets, högsta domstolens eller regeringsrättens
ledamöter, riksdagens ombudsmän, justitiekanslern, präster ävensom
för ledamot av beslutande statlig eller kommunal församling —
skall äga tillämpning på

1. arbetstagare som är anställd hos staten eller hos kommun,

2. ledamot av styrelse, verk, nämnd, kommitté eller annan sådan inrättning
som hör till staten eller till kommun,

3. den som utan att omfattas av 2 utövar uppdrag åt staten eller
kommun, om han valts till uppdraget eller icke äger undandraga sig
detta ävensom eljest om uppdraget är reglerat i författning vari tillika
stadgats, att ansvar enligt den särskilda lagen skall gälla för uppdragets
utövande,

4. enligt regeringens bestämmande, arbetstagare hos allmän inrättning
eller hos aktiebolag, förening eller stiftelse vari staten eller kommun
till följd av aktieinnehav eller eljest har avgörande bestämmanderätt,
ävensom ledamot av styrelse för sådan inrättning eller sådant företag,

B. att i den under A angivna lagen med kommun skall likställas
landstingskommun, kommunalförbund, församling, kyrklig samfällighet,
skogsvårdsstyrelse och allmän försäkringskassa,

Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i första stycket
gäller endast om gärning som där
sägs ej är belagd med straff i
brottsbalken eller annan författning.

JuU 1975: 22

97

C. att i skrivelse till regeringen begära att juridisk kompetens skall
vara företrädd i kollegialt organ som har att besluta i disciplinfrågor,

D. att reglerna om rättegångskostnader i avskeds- och disciplinmål
utformas i överensstämmelse med vad som anförts i motionen, samt

E. att såvitt gäller fullmaktshavare det skall ankomma på arbetsgivaren
och inte arbetstagaren att hos domstol anhängiggöra talan om
överprövning i sådana fall då arbetstagaren inom föreskriven tid anmält
missnöje med avskedandebeslut.

I motionen 1975: 2089 av herr Nyquist (fp) hemställs att riksdagen
måtte besluta att uppdra åt regeringen att utarbeta särskilda föreskrifter
och anvisningar för hur domstols straffmätning jämlikt 33 kap. 9 §
brottsbalken på lämpligt sätt skall samordnas med arbetsgivares bedömning
av avskedandefrågan.

Utskottet

Nuvarande och föreslagen ordning

I propositionen framläggs förslag till reformering av lagstiftningen om
ämbetsansvaret och sanktionssystemet i övrigt för de offentliga tjänstemännen.
Till grund för förslagen ligger två av ämbetsansvarskommittén
avgivna betänkanden (SOU 1969:20) Ämbetsansvaret och (SOU
1972: 1) Ämbetsansvaret II, vilka båda remissbehandlats.

De nuvarande reglerna innebär i huvudsak följande.

I 20 kap. brottsbalken (BrB) upptas särskilda bestämmelser om ansvar
för gärningar som är straffbara endast om de begås av ämbetsmän, s. k.
självständiga ämbetsbrott. Med ämbetsman avses i huvudsak statliga och
kommunala tjänstemän och vissa andra särskilt angivna offentliga funktionärer.
Ämbetsbrotten är tjänstemissbruk, tagande av muta eller otillbörlig
belöning, brott mot tystnadsplikt och tjänstefel. Därjämte gäller
att ansvar för tagande av muta eller otillbörlig belöning eller brott mot
tystnadsplikt kan ifrågakomma för ledamöter i bl. a. beslutande statliga
och kommunala församlingar. Bestämmelserna i BrB ger domstol möjlighet
att som påföljd för ämbetsbrott ådöma suspension eller avsättning
eventuellt i kombination med annan påföljd enligt brottsbalken. Vidare
gäller att de som är underkastade ämbetsansvar och begår annat brott
än ämbetsbrott under vissa förutsättningar kan dömas till avsättning.

Vid sidan av det straffrättsliga ansvarssystemet gäller enligt statstjänstemannalagen
att tjänsteman i administrativ väg kan avsättas eller åläggas
andra disciplinstraff för tjänsteförseelser. Från detta disciplinansvar
är undantagna vissa högre befattningshavare, bl. a. ordinarie domare,
byråchefer och jämställda eller högre tjänstemän. Vidare gäller att
tjänsteman med fullmakt på tjänsten inte kan avsättas i disciplinär
ordning. Ett disciplinansvar motsvarande det enligt statstjänstemannala 7

Riksdagen 1975. 7 sami. Nr 22

JuU 1975: 22

98

gen gäller på det kommunala området enligt stadgan om vissa tjänstemän
hos kommuner m. fl. (kommunaltjänstemannastadgan) för vissa
tjänstemannagrupper, bl. a. lärare och kyrkomusiker. Övriga kommunaltjänstemän
liksom andra kommunalanställda arbetstagare är inte underkastade
något författningsreglerat disciplinansvar, men disciplinansvar
kan gälla för dem på grund av regler i kollektivavtal.

De i propositionen framlagda förslagen innebär att det nuvarande
ämbetsansvaret ersätts med ett nytt ansvarssystem, som nära ansluter till
den ordning som redan gäller på den privata arbetsmarknaden. Ett
straffrättsligt ansvar för offentliga funktionärer bibehålls dock när det
gäller allvarliga angrepp mot samhällsmedlemmarnas intresse av att de
offentliga funktionerna fullgörs på ett riktigt sätt. Sålunda föreslås att
de nuvarande straffbestämmelserna om ämbetsbrott avskaffas och att
det straffbara området inskränks till att omfatta tre brottstyper som
framstår som särskilt straffvärda, nämligen oriktig myndighetsutövning,
mutbrott och brott mot tystnadsplikt. Straffansvar skall — i motsats till
vad som f. n. gäller — inträda oberoende av sådana förhållanden som
tjänstemannaställning eller liknande.

Som framgår av det anförda avskaffas det straffrättsliga ansvaret för
vanliga tjänstefel. Det ersätts av ett disciplinärt ansvar enligt statstjänstemannalagen
eller kommunaltjänstemannastadgan. Vidare avskaffas
ämbetsstraffen suspension och avsättning. I stället införs ett avskedandeinstitut
i statstjänstemannalagen och kommunaltjänstemannastadgan.
Tjänsteman, som inte är nöjd med beslut om disciplinpåföljd eller avskedande,
skall kunna få tvisten prövad av domstol på samma sätt som
fallet är på den privata arbetsmarknaden. Beträffande den som valts
till statligt eller kommunalt uppdrag med vilket följer myndighetsutövning
skall domstol kunna förordna om hans skiljande från tjänsten.
Inom den militära sektorn bibehålls det nuvarande ansvarssystemet frånsett
att suspension och avsättning avskaffas som brottspåföljder även
för krigsmän och att krigsmän med huvudsakligen civila arbetsuppgifter
underkastas samma ansvarsregler som de civila tjänstemännen.

Avskaffandet av ämbetsansvaret föranleder ändringar i bl. a. 17 kap.
BrB som behandlar brott mot allmän verksamhet. Ändringarna avser i
huvudsak en anpassning av den personkrets som f. n. åtnjuter särskilt
skydd mot obehöriga påtryckningar vid utövningen av allmän verksamhet
till den personkrets som skall falla under de nya bestämmelserna i
20 kap. BrB. Vidare föreslås att brottet missfirmelse av tjänsteman avskaffas
samt att straffbestämmelserna om obehörig tjänsteutövning och
föregivande av allmän ställning sammanförs till ett stadgande som endast
tar sikte på obehörig utövning av offentlig myndighet.

Vidare framläggs i propositionen förslag till en lag om tystnadsplikt
för tolkar och förslag till följdändringar i ett stort antal författningar.

Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1976.

JuU 1975: 22

99

Reformbehovet

Den föreslagna reformen avser i huvudsak att i överensstämmelse
med de riktlinjer som dragits upp av ämbetsansvarskommittén tillgodose
tre syften, nämligen att avsevärt inskränka det straffbara området, att
på ett mer rationellt sätt bestämma den personkrets som skall vara underkastad
straffansvar samt att åstadkomma ett närmande mellan den
offentliga och den privata arbetsmarknadens sanktionssystem.

I motionen 2087 yrkas avslag på propositionen. Till stöd för yrkandet
anför motionärerna bl. a. att förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare
på den enskilda sektorn saknar motsvarighet inom den offentliga
sektorn, där fel och försummelser av anställda inte bara drabbar arbetsgivaren
utan också i minst lika hög grad allmänheten. Enligt motionärerna
kan allmänhetens intresse av ett konsekvent påföljdssystem för
offentliga funktionärer svårligen tillgodoses genom en ordning som i så
hög grad som den i propositionen föreslagna ger arbetsmarknadens parter
möjligheter att förhandla om tjänsteansvaret och överlämnar till
skilda arbetsgivare att avgöra disciplinfrågor. Motionärerna anser det
därför betänkligt att propositionen grundas på en privaträttslig syn på
det offentliga anställningsförhållandet. Ett genomförande av propositionens
förslag skulle enligt motionärerna medföra otrygghet för de anställda
och rättsosäkerhet för allmänheten. Vidare anser motionärerna
det vara en stor brist att processuella regler saknas för arbetsgivarens
handläggning av disciplinfrågor.

Utskottet vill för sin del till en början framhålla att det nuvarande
ämbetsansvaret, som fick sin slutliga utformning år 1948 (prop.
1948: 144, 1LU 1948: 39), anpassats efter en tid då den offentliga förvaltningen
var av judiciell karaktär. Utvecklingen i samhället har emellertid
inneburit en avsevärd utvidgning av det allmännas myndighetsfunktion,
och förvaltningen har i ökande omfattning kommit att inriktas
på vad som enligt ämbetsansvarskommittén kan kallas för aktiv samhällsomdaning
samt planering och produktion. Samtidigt har det allmänna
för att förverkliga sina syften kommit att utnyttja en mångfald olika
verksamhetsformer vid sidan av statens och kommunernas centrala förvaltningsorgan,
och offentliga myndighetsfunktioner utövas numera av
en mängd institutioner som kan vara rent allmänna organ eller också
har en mer eller mindre stark prägel av enskild verksamhet. Denna utveckling
har medfört att frågan huruvida utövandet av en offentlig
funktion är förenad med ämbetsansvar i praktiken kommit att i betydande
utsträckning avgöras med utgångspunkt i vilken verksamhetsform
det allmänna valt för att utöva funktionen.

Vid sidan av denna utveckling mot olika verksamhetsformer för utövandet
av offentliga funktioner har under senare år det offentliga anställningsförhållandet
alltmer kommit att anpassas till förhållandena på
den privata arbetsmarknaden. Av grundläggande betydelse härvidlag är

7* Riksdagen 1975. 7 sami. Nr 22

JuU 1975: 22

100

tillkomsten år 1965 av statstjänstemannalagen och kommunaltjänstemannalagen,
som innebar att den tidigare rent offentligrättsliga regleringen
av tjänstemännens anställningsförhållanden ersattes av ett system
med både privaträttsliga och offentligrättsliga inslag. Genom reformen
fick tjänstemännen förhandlingsrätt, vilket medfört att fel eller försummelse
i tjänsten kan vara ett avtalsbrott och kan beivras med rent civilrättsliga
sanktioner. Under åren 1973 och 1974 anpassades de offentliga
tjänstemännens villkor ytterligare till förhållandena på arbetsmarknaden
i övrigt, bl. a. genom tillkomsten av lagen om anställningsskydd, som i
princip också gäller anställda i allmän tjänst.

Mot bakgrund av det anförda framstår det nuvarande sanktionssystemet
beträffande offentliga tjänstemän som föråldrat och mindre väl förenligt
med utvecklingen på arbetsrättens område. Även i övrigt är systemet
behäftat med åtskilliga brister. Bl. a. är det som departementschefen
understryker anmärkningsvärt att så gott som varje förseelse i tjänsten
åtminstone principiellt sett är straffbelagd och att den personkrets, som
omfattas av ämbetsansvaret, är bestämd efter så oklara och oenhetliga
kriterier. Det är också otillfredsställande att tjänstemännen på det offentliga
området i stor utsträckning är underkastade både disciplinansvar
och ansvar enligt brottsbalken samt att det vid sidan av straff- och
disciplinansvaret finns utrymme för rent civilrättsliga sanktioner som
uppsägning och avskedande.

Vad sålunda anförts leder utskottet till uppfattningen att ett nytt
sanktionssystem, anpassat efter dagens samhällsförhållanden, bör komma
till stånd. När det gäller utformningen av ett sådant system måste
självfallet liksom tidigare utgångspunkten vara samhällsmedlemmarnas
intresse av att de offentliga funktionerna utan ovidkommande hänsyn
fullgörs på ett riktigt sätt och att förvaltningstjänstemännen är
självständiga och oväldiga. Det sistnämnda förutsätter i sin tur att tjänstemännens
anställningstrygghet inte äventyras. Med hänsyn till att som
ovan berörts offentlig verksamhet bedrivs i en mångfald olika former är
det vidare av vikt att sanktionssystemet kan tillämpas oberoende av
förändringar i förvaltningens organisation. Av grundläggande betydelse
är också att systemet är anpassat till det ovan berörda förhållandet att
de statliga och kommunala tjänstemännens anställningsförhållanden
alltmer kommit att präglas av privaträttsliga inslag och att som följd
härav fel i tjänsten kan betraktas som avtalsbrott som bör beivras med
de sanktionsmedel som står arbetsgivaren till buds och inte genom straff
eller andra påföljder. I anslutning till detta konstaterande bör framhållas
att det grundläggande skälet för en särbehandling av den offentliga
tjänsten, nämligen allmänhetens intresse av ett korrekt handhavande av
den offentliga verksamheten, i viss mån avtagit i styrka allteftersom ett
likartat intresse gjort sig gällande också beträffande den privata verksamheten.
I detta hänseende vill utskottet erinra om det allmänna in -

JuU 1975: 22

101

tresset av att förhindra missbruk av exempelvis ekonomisk maktkoncentration
i form av monopolföretag och kartellbildningar samt om de konsumentintressen,
som motiverat bl. a. lagen om otillbörlig marknadsföring,
lagen om hemförsäljning och konsumentköplagen.

De framlagda lagförslagen ligger i linje med nu anförda synpunkter.
De överensstämmer också med de grunläggande principer för utformningen
av en lagstiftning rörande ämbetsansvaret som framlades av ämbetsansvarskommittén
och som väsentligen godtagits av remissinstanserna.
Utskottet kan därför ställa sig bakom de framlagda förslagen i
stort.

I likhet med lagrådet vill utskottet — utöver vad som följer av det nu
sagda — som en särskild fördel med den föreslagna ordningen framhålla
att mindre allvarliga fel i tjänsten avkriminaliseras och att den straffrättsliga
sanktionsformen hålls avskild från den disciplinära, så att inte
som nu är fallet tillämpningsområdena för de båda ansvarsformerna till
stor del sammanfaller. I motionen anförs som en nackdel att förslagen i
propositionen ger visst utrymme för parterna på arbetsmarknaden att
förhandla när det gäller ansvar för fel och försummelser i tjänsten och
för arbetsgivaren att bedöma i vad mån det allmänna skyddsintresset
kräver att en tjänsteman skall åläggas disciplinpåföljd eller avskedas. Enligt
utskottets mening bör det emellertid även inom ramen för en
ordning, som grundas på en mera privaträttslig syn på den offentliga
tjänsten, vara möjligt att tillgodose rimliga rättssäkerhets- och effektivitetskrav
såväl från allmän synpunkt som från den offentlige arbetsgivarens
och den enskilde arbetstagarens synpunkt. Till denna fråga återkommer
utskottet i det följande. Utskottet vill dock redan här framhålla
att en väsentlig garanti för att de offentliga funktionerna fullgörs på ett
riktigt sätt är att det liksom f. n. finns möjligheter för utomstående
organ, främst JO och JK, att få insyn i myndigheternas verksamhet och
övervaka efterlevnaden av lagar och andra författningar.

JK:s arbetsuppgifter utreds f. n. av särskilt tillkallade sakkunniga.
JO:s uppgifter och arbetsformer har varit föremål för överväganden av
en av riksdagen år 1972 tillsatt utredning. Utredningen har i dagarna
till riksdagen överlämnat sitt betänkande (SOU 1975: 23) JO ämbetet.
JO-utredningens förslag, såvitt nu är av intresse, innebär bl. a. följande.
Området för JO:s tillsyn skall bl. a. omfatta statliga och kommunala
myndigheter och inrättningar, tjänstemän och andra befattningshavare
vid dessa myndigheter och inrättningar samt annan som innehar tjänst
eller uppdrag, varmed följer myndighetsutövning, såvitt avser denna
hans verksamhet. Från tillsynsområdet undantas liksom hittills bl. a.
kommunfullmäktige och andra beslutande kommunala församlingar och
deras ledamöter. Vidare skall fortfarande gälla den begränsningen att
JO vid tillsyn av den kommunala verksamheten skall beakta den folkliga
självstyrelsens villkor, så att den kommunala verksamheten ej onö -

JuU1975: 22

102

digt hämmas. JO skall alltjämt äga rätt att väcka åtal mot den som står
under hans tillsyn samt att anmäla försumlig tjänsteman för vederbörande
disciplinära myndighet i syfte att disciplinärt förfarande skall
inledas. I fråga om tjänstemän med ett författningsreglerat disciplinansvar
skall JO äga rätt att fullfölja talan mot beslut i disciplinärende
till domstol. På talan om JO skall domstolen kunna utdöma eller skärpa
disciplinpåföljd, om det är från allmän synpunkt påkallat, samt besluta
om avskedande eller avstängning, om myndighetsutövning är förenad
med tjänstemannens tjänst samt tjänstemannen begått brott för vilket är
stadgat fängelse i två år eller däröver och han genom brottet visat sig
uppenbarligen olämplig att inneha tjänsten.

Riksdagens ställningstagande till JO-utredningens förslag bör självfallet
inte föregripas, men utskottet anser sig kunna utgå från att det inte
görs några väsentliga förändringar som kan reducera möjligheterna till
kontroll av att de offentliga funktionerna fullgörs på ett riktigt sätt.

Som skäl för avslagsyrkandet i motionen 2087 framhålls utöver vad
som framgår av redogörelsen ovan att förutsättningarna för att reglera
tystnadsplikten enligt förslaget i propositionen blivit annorlunda sedan
riksdagen avslagit regeringens i propositionen 1975: 8 framlagda förslag
till lag om offentliga funktionärers tystnadsplikt. Utskottet kan för sin
del inte ansluta sig till motionärernas uppfattning i denna del. Skälen
härför redovisas under följande avsnitt.

Utskottets ställningstaganden ovan innebär att utskottet avstyrker bifall
till motionen 2087 om avslag på propositionen.

I det följande behandlar utskottet särskilda spörsmål som upptagits i
föreliggande motioner eller som eljest tilldragit sig utskottets uppmärksamhet.

Brott mot tystnadsplikt

Som angivits i föregående avsnitt framhålls i motionen 2087 att förutsättningarna
för att reglera tystnadsplikten enligt förslaget i propositionen
blivit annorlunda sedan riksdagen avslagit regeringens i propositionen
1975: 8 framlagda förslag till lag om offentliga funktionärers tystnadsplikt.
Spörsmålet berörs också i motionen 2088, i vilken motionärerna
framhåller att av propositionen 1975: 8 synes framgå, att frågan
om en vidare tystnadsplikt än den som straffsanktioneras genom bestämmelser
i BrB skulle kunna komma att åläggas arbetstagare genom
avtal om disciplinbestämmelser.

Det i propositionen 1975: 8 framlagda förslaget till lag om offentliga
funktionärers tystnadsplikt skulle bl. a. göra det möjligt för regeringen
att i vissa avseenden meddela föreskrifter om tystnadsplikt. I lagförslaget
upptogs också ett straffstadgande i fråga om den som åsidosatte
sådan föreskrift. Lagförslaget var föranlett av att efter den nya regeringsformens
ikraftträdande begränsning av den medborgerliga yttran -

JuU1975: 22

103

defriheten genom åläggande av tystnadsplikt endast kan ske genom lag
eller beträffande offentliga funktionärer genom föreskrifter av regeringen
efter bemyndigande av riksdagen. I sitt av riksdagen godkända betänkande
(KU 1975: 10) med anledning av propositionen avstyrkte
konstitutionsutskottet lagförslaget och förordade att en utredning om
tystnadsplikter snarast skulle komma till stånd.

Enligt det i propositionen 1975: 78 framlagda förslaget till ändring av
20 kap. 3 § brottsbalken skall ansvar för brott mot tystnadsplikt ådömas
den som yppar vad han till följd av lag eller annan författning är pliktig
att hemlighålla eller som olovligen utnyttjar sådan hemlighet. I förhållande
till gällande rätt innebär förslaget den inskränkningen, att straffrättsligt
ansvar inte skall kunna tillämpas i fall där tystnadsplikten inte
grundas på någon författningsbestämmelse utan följer av myndighets eller
överordnads föreskrift eller av sakens beskaffenhet.

I specialmotiveringen till bestämmelsen (s. 184) anför departementschefen
att det efter regeringsformens ikraftträdande inte längre är möjligt
att utan författningsstöd upprätthålla någon tystnadsplikt i förhållandet
mellan enskilda — däribland offentliga funktionärer — och det
allmänna. Saknas sådant stöd finns det följaktligen enligt departementschefen
inte något utrymme för ingripande enligt vare sig förevarande
straffbestämmelse eller de disciplinrättsliga bestämmelserna i statstjänstemannalagen
och kommunaltjänstemannastadgan. Däremot är det givetvis
ingenting som hindrar enskilda att avtala om tystnadsplikt. Exempelvis
kan i tjänsteavtal på den privata arbetsmarknaden tas in bestämmelser
om tystnadsplikt och påföljder i form av skadestånd, vite eller
andra sanktioner för åsidosättande av tystnadsplikten. Vad gäller den
offentliga sektorn vill utskottet med anledning av motionärernas uttalanden
tillägga, att det ifrågasatts om inte de i statstjänstemannalagen och
kommunaltjänstemannalagen intagna förbuden mot att träffa avtal i
vissa frågor utgör hinder mot att man i kollektivavtal tar in regler som
föreskriver tystnadsplikt för tjänstemän.

Det synes således varken enligt nuvarande eller enligt föreslagen ordning
vara möjligt att på disciplinär väg ingripa mot en tjänsteman
som bryter mot tystnadsplikt. I anslutning till det sagda vill utskottet
erinra om att en väsenlig uppgift för den av riksdagen begärda utredningen
om tystnadsplikter är att försöka kartlägga omfattningen av de
tystnadsplikter som tidigare gällt utan att bestämmelser härom funnits i
författningar. Beträffande det ovan berörda avtalsförbudet har arbetsrättskommittén
i sitt nyligen framlagda slutbetänkande (SOU 1975: 1)
Demokrati på arbetsplatsen aktualiserat frågan i ett större sammanhang.
Ställningstagandet till kommitténs förslag och de synpunkter som kan
framkomma under den pågående remissbehandlingen kan i viss utsträckning
komma att påverka förhandlingsrätten för statliga och kommunala
tjänstemän.

JuU1975: 22

104

Riksdagens ställningstagande till propositionen 1975: 8 ger utskottet
anledning att såvitt gäller tystnadsplikten ytterligare anföra följande.
Med uttrycket lag eller författning i 20 kap. 3 § förslaget till ändring i
BrB avses inte bara sådana föreskrifter om tystnadsplikt som beslutats
av riksdagen eller efter riksdagens bemyndigande av regeringen utan
också generella normer som regeringen ensam eller myndigheter m. fl.
meddelat före regeringsformens ikraftträdande. Sådana normer gäller
nämligen fortfarande enligt regeringsformens övergångsbestämmelser
även om de organ som meddelat dem numera saknar behörighet att
meddela föreskrifter om tystnadsplikt. För ändring eller upphävande av
äldre bestämmelser om tystnadsplikt fordras enligt den nya RF beslut i
den ordning som RF föreskriver.

I propositionen 1975: 78 förordar departementschefen (s. 149) att de
straffbestämmelser rörande brott mot tystnadsplikt, som f. n. finns i
olika specialförfattningar och som genom den nya regeln i 20 kap. 3 §
BrB blir överflödiga, upphävs. I enlighet härmed framläggs i propositionen
förslag till ändringar i ett stort antal författningar. Förslagen
bör, med smärre jämkningar som framgår av det följande och med nedan
angivet undantag, bifallas. Som en följd av riksdagens ställningstagande
till förslagen i propositionen 1975: 8 bör härjämte regeringen bemyndigas
att ändra eller upphäva bestämmelser om straff eller åtal för
åsidosättande av tystnadsplikt i författningar som tillkommit genom beslut
av Kungl. Maj.t ensam. Bemyndigandet bör dock begränsas till åtgärder
som innebär att bestämmelserna i BrB om brott mot tystnadsplikt
och åtal för sådant brott blir tillämpliga. En bestämmelse av angivet
innehåll bör tas in bland övergångsbestämmelserna till ändringarna
i BrB.

Bland de i propositionen framlagda förslagen till upphävande av
straffbestämmelser om tystnadsplikt upptas också ett förslag till ändring
i lagen om offentliga funktionärers tystnadsplikt. Förslaget bör i följd av
riksdagens ställningstagande till propositionen 1975: 8 inte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Lagstiftningens tillämpningsområde

Som tidigare berörts kan ämbetsman f. n. ådömas ansvar inte blott för
tjänstemissbruk, tagande av muta eller otillbörlig belöning och brott mot
tystnadsplikt utan även för tjänstefel. Straffskalan för tjänstefel upptar
böter eller suspension. Är tjänstefelet grovt kan liksom för övriga ämbetsbrott
ådömas suspension eller avsättning och om skäl är därtill fängelse.
Om ämbetsman genom annat brott visat sig uppenbarligen inte
vara skickad att inneha sin befattning kan jämte annan påföljd för brottet
avsättning ådömas honom. Vid sidan av det straffrättsliga ansvaret
för ämbetsmän gäller enligt 19 § statstjänstemannalagen att statstjänsteman
i administrativ väg kan ådömas disciplinstraff för tjänsteförseelser.

JuU1975: 22

105

Från detta disciplinansvar är enligt 18 § statstjänstemannalagen undantagen
den som innehar eller uppehåller ordinarie domartjänst eller —
oavsett om tjänsten är ordinarie eller inte — tjänst som byråchef eller
därmed jämställd eller högre tjänst i departement, central förvaltningsmyndighet
eller länsstyrelse. Vidare är från ansvaret undantagna de personer
som enligt 1 § statstjänstemannalagen över huvud taget inte omfattas
av denna lag, dvs. statsråden och JO samt den som innehar eller
uppehåller prästerlig tjänst.

Disciplinstraff enligt statstjänstemannalagen är varning, löneavdrag
under högst trettio dagar, suspension i högst tre månader samt vid svårare
eller upprepad förseelse avsättning. Tjänsteman med fullmakt på
tjänsten är dock undantagen från det disciplinära avsättningsstraffet.

Beträffande kommunaltjänstemän gäller att åtskilliga av dem är underkastade
disciplinärt ansvar enligt kommunaltjänstemannastadgan,
vars regler i detta hänseende är av samma innehåll sorn motsvarande
regler i statstjänstemannalagen. Den största gruppen av dessa tjänstemän
— totalt cirka 110 000 — utgörs av lärarpersonal inom det kommunala
skolväsendet.

För de kommunaltjänstemän som inte omfattas av kommunaltjänstemannastadgan
— omkring 400 000 — liksom för övriga anställda i
kommunal tjänst råder fullständig avtalsfrihet i disciplinfrågor. Vidare
gäller lagen om anställningsskydd i full utsträckning beträffande dessa
tjänstemän.

Vad slutligen gäller präster finns regler om disciplinansvar i lagen om
domkapitel, vilka i huvudsak överensstämmer med bestämmelserna i
statstjänstemannalagen.

Propositionen innebär som ovan framhållits bl. a. att det nuvarande
straffansvaret för vanliga tjänstefel liksom de särskilda ämbetsstraffen
avskaffas. I stället träder ett disciplinansvar som i vissa hänseenden
överensstämmer med vad som redan gäller för stora grupper offentliga
tjänstemän. Enligt 18 § förslaget till ändring i statstjänstemannalagen
skall statstjänsteman kunna åläggas disciplinpåföljd om han uppsåtligen
eller av oaktsamhet åsidosätter vad som åligger honom i hans tjänst och
felet inte är ringa. Disciplinpåföljderna är — om inte annat följer av
kollektivavtal — varning och löneavdrag. Tjänsteman sorn begått brottslig
gärning, varigenom han visat sig uppenbarligen olämplig att inneha
sin tjänst, får enligt 22 § avskedas. Avsked skall också kunna ifrågakomma
om tjänsteman annorledes än genom brott gjort sig skyldig till
grov tjänsteförseelse eller ålagts disciplinpåföljd och inom två år därefter
ånyo gjort sig skyldig till tjänsteförseelse, allt under förutsättning
att han därigenom visat sig uppenbarligen olämplig att inneha sin tjänst.
Bestämmelserna om åläggande av disciplinpåföljd skall dock inte gälla
justitieråd, regeringsråd och justitiekanslern. I fråga om den som innehar
eller uppehåller prästerlig tjänst skall enligt det i propositionen

JuU1975: 22

106

framlagda förslaget till ändring i lagen om domkapitel bestämmelserna i
statstjänstemannalagen om disciplinpåföljd och avsked äga motsvarande
tillämpning. När det gäller kommunala tjänstemän förutskickas i propositionen
att i kommunaltjänstemannastadgan kommer att införas nya
regler om disciplinansvar som överensstämmer med de föreslagna bestämmelserna
i statstjänstemannalagen. För övriga kommunalt anställda
skall liksom tidigare avtalsfrihet råda i fråga om disciplinärt ansvar.

Den i propositionen gjorda gränsdragningen beträffande den personkrets
som skall vara underkastad ett författningsreglerat disciplinansvar
kritiseras i motionen 2088. Motionärerna anser att den enskilde medborgaren
mycket sällan upplever någon skillnad mellan statlig och kommunal
myndighetsutövning och att det många gånger sannolikt är så att de
kommunala besluten angår honom närmast, medan de statliga är övergripande
och ofta drabbar honom endast indirekt. Enligt motionärerna
är det på den kommunala sektorn som skyddsbehovet framträder
särskilt starkt, och det framstår därför som anmärkningsvärt att disciplinansvaret
skall vara beroende av parternas styrka och förhandlingsskicklighet
i en avtalsrörelse eller av arbetsgivarens samlade bedömning.
Motionärerna ifrågasätter också om — sett från tjänstemannasynpunkt
— frågor om anställningstrygghet och disciplinansvar bör göras till förhandlingsfrågor.
Yrkandet går ut på att disciplinregler för offentliga
funktionärer skall i enlighet med ämbetsansvarskommitténs förslag tas
upp i en särskild lag om disciplinstraff i offentlig tjänst, vilken lag skall
äga tillämpning på — med undantag för statsrådets, högsta domstolens
eller regeringsrättens ledamöter, riksdagens ombudsmän, justitiekanslern,
präster ävensom för ledamot av beslutande statlig eller kommunal
församling — dels arbetstagare som är anställd hos staten eller hos kommun,
dels ledamot av styrelse, verk, nämnd, kommitté eller annan sådan
inrättning som hör till staten eller till kommun, dels den som eljest utövar
uppdrag åt staten eller kommun, om han valts till uppdraget eller
icke äger undandraga sig detta ävensom eljest om uppdraget är reglerat
i författning vari tillika stadgats, att ansvar enligt den särskilda lagen
skall gälla för uppdragets utövande, dels ock enligt regeringens bestämmande
arbetstagare hos allmän inrättning eller hos aktiebolag, förening
eller stiftelse, vari staten eller kommun till följd av aktieinnehav eller eljest
har avgörande bestämmanderätt, ävensom ledamot av styrelse för
sådan inrättning eller sådant företag.

Utskottet vill i denna del till en början understryka att propositionen
innebär att allvarliga angrepp mot det allmänna intresset av att offentliga
funktioner utövas på ett korrekt sätt alltjämt skall kunna beivras genom
straffrättsliga sanktioner. Med den begränsning som följer av de
särskilda straffbudens utformning kommer således alla offentliga funktionärer
att vara underkastade bestämmelserna om oriktig myndighetsutövning,
mutbrott och brott mot tystnadsplikt. Vidare finns det skäl att

JuU1975: 22

107

framhålla att den som valts till statligt eller kommunalt uppdrag, med
vilket följer myndighetsutövning, under vissa förutsättningar skall kunna
skiljas från uppdraget. Vad frågan nu gäller är i vilken utsträckning det
härjämte skall gälla ett författningsreglerat disciplinansvar för offentliga
funktionärer.

Mot motionärernas förslag att införa ett disciplinansvar för förtroendemän
på såväl det statliga som det kommunala området talar enligt utskottets
mening flera tungt vägande skäl. Som framhålls av departementschefen
har förtroendemannen alltid ett politiskt ansvar som kan
utkrävas av valkorporationen eller motsvarande vid mandatperiodens
utgång eller, om uppdraget inte är tidsbegränsat, när anledning därtill
förekommer. Det bör också beaktas att något anställningsförhållande inte
råder mellan förtroendemannen och det allmänna utan förtroendemannens
uppdrag är grundat på väljarnas förtroende. Med hänsyn härtill och
till den nyss berörda möjligheten för domstol att skilja en förtroendeman
från uppdraget kan utskottet inte ställa sig bakom motionärernas förslag
i denna del.

Vad härefter angår frågan om disciplinansvar för kommunala tjänstemän
kan utskottet i och för sig ansluta sig till motionärernas uppfattning
att det föreligger ett minst lika starkt behov av att kunna ingripa med
disciplinära åtgärder mot tjänstemän på den kommunala sektorn som på
det statliga området. Om vanliga tjänstefel avkriminaliseras och ämbetsstraffen
avskaffas i enlighet med propositionen, kan det därför ifrågasättas
om inte det allmänna i vart fall i viss utsträckning bör behålla ett inflytande
över disciplinfrågorna och inte helt överlämna dessa till parterna
på arbetsmarknaden. Samtidigt måste emellertid beaktas att något
författningsreglerat disciplinansvar f. n. inte gäller för anställda i kommunal
tjänst, med undantag för den minoritet kommunaltjänstemän som
omfattas av bestämmelserna i kommunaltjänstemannastadgan, samt att
enligt samstämmiga uppgifter det nuvarande avtalsreglerade systemet
fungerat tillfredsställande. Det finns också skäl att erinra om att åtskilliga
tjänstemän och andra anställda inte är underkastade ämbctsansvar
och därför inte heller kan ställas till ansvar för tjänstefel. Att i enlighet
med förslaget i motionen för dessa grupper införa ett författningsreglerat
disciplinansvar skulle alltså innebära en inte oväsentlig utvidgning av
tillämpningsområdet för det offentligrättsliga sanktionssystemet. När det
gäller mindre allvarliga fel och försummelser inom kommunal verksamhet
torde, som departementschefen framhåller, medborgarnas skyddsintresse
sällan ha en sådan styrka, att det inte lämpligen kan tas till vara
inom ramen för arbetsgivarens samlade bedömning. Det finns i anslutning
härtill skäl att erinra om de kommunala förtroendemännens ansvar
gentemot valkorporationen för att den kommunala verksamheten bedrivs
på ett riktigt sätt. Enligt utskottets mening måste vidare avsevärd
vikt tillmätas det förhållandet att både Kommunförbundet och Lands -

JuU 1975: 22

108

tingsförbundet liksom samtliga berörda arbetstagarorganisationer uttalat
sig för ett bibehållande av den nuvarande ordningen och avstyrkt en utvidgning
av disciplinansvaret.

Med hänsyn till det anförda ansluter sig utskottet till departementschefens
bedömning att det inte finns anledning att på det kommunala
området införa ett lagreglerat disciplinansvar som hittills inte tillämpats
för dessa arbetstagare. Ej heller finns det enligt utskottets mening skäl
att utsträcka disciplinansvaret till arbetstagare i samhällsägda företag
och liknande inrättningar. I sista hand gäller, som departementschefen
påpekar, för dessa personer liksom för andra arbetstagare bestämmelsen
i 18 § lagen om anställningsskydd att avskedande får äga rum, om arbetstagaren
grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren. Ställningstagandet
innebär att utskottet tillstyrker bifall till propositionen i
denna del och avstyrker bifall till motionen 2088 i motsvarande del.

I motionen 2054 tas upp ett spörsmål om ansvarsförhållandena för
ordförande och ledamöter i taxeringsnämnd. Enligt gällande ordning är
ordförande och andra ledamöter i taxeringsnämnd fria från ansvar för
åsätta taxeringar. Propositionen innebär att vid felaktiga taxeringsbeslut
ansvar för myndighetsmissbruk enligt 20 kap. 1 § första stycket eller,
om oriktig myndighetsutövning begåtts av grov oaktsamhet, för vårdslös
myndighetsutövning enligt 1 § andra stycket kan inträda. Enligt
övergångsbestämmelserna till de föreslagna ändringarna i BrB skall dock
tills vidare föreskriften om vårdslös myndighetsutövning inte äga tilllämpning
i fråga om beslut angående taxering som fattas av taxeringsnämnd.

I motionen hänvisas till att departementschefens ställningstagande
grundats på att taxeringsorganisationen sedan länge varit föremål för
omfattande utredningar. Motionärerna påpekar att förslag till en reform
av taxeringsarbetet nyligen framlagts i propositionen 1975: 87 om riktlinjer
för ändrad skatteadministration och taxering i första instans,
m. m., som bl. a. innebär att granskningsarbetet i stor utsträckning skall
utföras av tjänstemän och att ordföranden i taxeringsnämnd ensam skall
få besluta i ärenden som är av formell natur eller otvistiga. Förslag om
den närmare utformningen av skatteadministrationen och författningsförslag
avses senare korndia att föreläggas riksdagen. Motionärerna anser
att man nu på nytt bor kunna ta upp frågan om sanktionsmöjligheterna
mot taxeringsmän. Yrkandet går ut på att ansvarsförhållandena för
befattningshavare i taxeringsorganisationen vid oriktig myndighetsutövning
skall utredas.

Med anledning av motionärernas önskemål vill utskottet erinra om
departementschefens uttalande i propositionen (s. 183) att frågan om
taxeringsmäns ansvar för vårdslös myndighetsutövning bör anstå tills vidare
och tas upp på nytt i samband med den närmare utformningen av
den nya taxeringsorganisationen. Utskottet delar denna bedömning och

JuU 1975: 22

109

vill härutöver framhålla att den som inte utövar myndighet men i underordnad
ställning bereder ärende, t. ex. en tjänsteman som medverkar
vid taxeringsnämnds granskningsarbete, kan drabbas av ansvar för medverkan
till myndighetsmissbruk eller vårdslös myndighetsutövning om
han genom fel eller försummelse under ärendets handläggning förorsakar
ett oriktigt resultat som medför förfång eller otillbörlig förmån för
det allmänna eller någon enskild.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att någon riksdagens åtgärd
med anledning av motionen 2054 inte är erforderlig.

Processuella frågor

Enligt 37 § förslaget till ändring i statstjänstemannalagen skall bl. a.
frågor om disciplinpåföljd, avskedande, åtalsanmälan och avstängning
prövas av den myndighet under vilken tjänstemannen lyder om annat ej
följer av 38 § eller av föreskrift som regeringen meddelar. I 38 § stadgas
vissa undantag från huvudregeln om beslutande organ. Sålunda skall
bl. a. beslut om avskedande eller avstängning av justitieråd och regeringsråd
meddelas av högsta domstolen. I fråga om den som eljest innehar
eller uppehåller ordinarie domartjänst eller tjänst som byråchef eller
därmed jämställd eller högre tjänst vid statlig myndighet prövas disciplinära
frågor av en särskild nämnd, som skall bestå av fem ledamöter.
Ordföranden skall vara lagkunnig och erfaren i domarvärv. När det gäller
nämndens sammansättning och verksamhet liksom den personkrets
som nämndens verksamhet skall avse får regeringen meddela närmare
bestämmelser.

I motionen 2088 yrkas att juridisk kompetens skall vara företrädd i
kollegialt organ som har att besluta i disciplinfrågor. Enligt motionärerna
utgör sådan sakkunskap en viss garanti för att disciplinärenden
handläggs av myndighet med samma skicklighet, erfarenhet och oväld
som av domstol och de anser därför att myndighet eller det kollegiala
organ som skall besluta i disciplinfrågor bör tillföras juridisk kompetens
i enlighet med ämbetsansvarskommitténs förslag. Kommitténs förslag i
detta hänseende innebar att i beslutsfattandet skulle delta minst tre och
högst fem ledamöter, varav en skulle ha avlagt för behörighet till domarämbete
föreskrivet kunskapsprov.

Utskottet vill till en början erinra om att det enligt de statliga myndigheternas
instruktioner regelmässigt torde ankomma på myndighets
högsta beslutande organ att avgöra disciplinärenden. Beslutsorganet kan
vara en styrelse med av regeringen tillsatta ledamöter och myndighetens
chef som ordförande samt, i förekommande fall, också annan anställd
som ledamot. Hos vissa myndigheter utgörs det högsta beslutande organet
av en kollegial styrelse som består av ett antal vid myndigheten anställda
befattningshavare. Vid många myndigheter utövas högsta beslutanderätten
av myndighetens chef ensam. Slutligen bör här också nämnas
att särskilda disciplinnämnder inrättats vid en del myndigheter.

8 Riksdagen 1975. 7 sami. Nr 22

JuU1975: 22

110

Enligt utskottets mening är det från rättssäkerhetssynpunkt önskvärt
att beslut i disciplinärenden i största möjliga utsträckning fattas av ett
organ där juridisk kompetens finns företrädd. I praktiken torde juristmedverkan
också ofta vara garanterad genom att i det beslutande organet
ingår en av myndighetens anställda med juridisk utbildning. Beträffande
myndigheter vars beslutande organ i disciplinfrågor saknar ledamöter
med juridisk kompetens anser sig utskottet kunna förutsätta att i
den mån myndigheterna har anställda befattningshavare med sådan
kompetens dessa tjänstemän i görligaste mån får delta i avgörandet av
disciplinärenden eller att de beslutande organen eljest på lämpligt sätt
tillförs juridisk sakkunskap. Utskottet vill vidare erinra om att den särskilda
nämnden som skall handlägga disciplinärenden angående vissa
högre befattningshavare enligt förslaget i propositionen skall ha en ordförande
som är lagkunnig och erfaren i domarvärv. Kravet på erfarenhet
i domarvärv torde enligt utskottets mening i praktiken innebära att
endast den som innehar eller innehaft ordinarie domartjänst kan ifrågakomma
för uppdraget.

Någon anledning att i vidare mån än som följer av det anförda tillföra
de beslutande organen juridisk kompetens synes inte föreligga. Utskottet
avstyrker därför bifall till motionen 2088 i denna del.

När det gäller myndighets utövande av disciplinära befogenheter
gentemot tjänstemän inom domstolsväsendet vill utskottet erinra om sitt
ställningstagande i denna fråga i samband med behandlingen tidigare i
år av propositionen 1974: 149 med förslag till organisation av den nya
centralmyndigheten för domstolsväsendet m. m. (JuU 1975: 1). Utskottet
framhöll då att bärande skäl saknades mot att domstolsverket tillädes
uppgifter i disciplinära och liknande hänseenden beträffande den icke
rättsbildade personalen och hade därför såvitt gällde denna personal
ingen erinran mot den i propositionen förordade ordningen att myndighets
befogenhet skulle ankomma på centralmyndigheten. När det gällde
den rättsbildade personalen talade emellertid enligt utskottets mening
starka skäl, bl. a. hänsynen till principen om domstolarnas självständighet,
för att domstolsverket inte borde tillerkännas några befogenheter i
de ärenden det här gäller. Utskottet förordade därför att från domstolsverkets
disciplinära befogenhet skulle undantas — förutom dömande
personal som är undantagen enligt nuvarande ordning — all övrig rättsbildad
domstolspersonal som har eller kan förväntas få dömande uppgifter.
Vad utskottet sålunda anfört gavs regeringen till känna. Enligt utskottets
mening ger de nu framlagda förslagen inte anledning att frångå
riksdagens ställningstagande.

I propositionen framläggs också förslag om fullföljd av talan mot beslut
i disciplinärenden. Sedan den 1 juli 1974 skall tvister som rör förhållandet
mellan arbetsgivare och arbetstagare prövas i en särskild processuell
ordning. Enligt lagen om rättegången i arbetstvister skall arbets -

JuU1975: 22

lil

domstolen som första domstol uppta och avgöra tvister om kollektivavtal
samt andra arbetstvister mellan arbetsgivare eller förening av arbetsgivare,
å ena sidan, och förening av arbetstagare eller medlem i sådan
förening å andra sidan. Övriga arbetstvister skall upptas och avgöras av
tingsrätt med arbetsdomstolen som andra och sista instans. Lagen är tilllämplig
på vissa tvister rörande tillämpningen av statstjänstemannalagen
t. ex. angående uppsägning samt tvister rörande pensionering, läkarundersökning
och avstängning på grund av sjukdom såvitt avser ordinarie
domare. Propositionen innebär att också tvister rörande disciplinpåföljder
och avskedande skall handläggas enligt lagen om rättegången i arbetstvister.
Vidare föreslås att tjänsteman som vill söka ändring i beslut
i disciplinärende skall väcka talan inom fyra veckor från den dag han
fick del av beslutet. Iakttar han ej detta skall hans rätt till talan vara
förlorad. Talan mot beslut om avstängning från tjänsten är dock ej inskränkt
till viss tid.

Den sålunda föreslagna ordningen kritiseras i motionen 2088. Motionärerna
erinrar om att ämbetsansvarskommittén föreslog en särskild
fullföljdsregel beträffande beslut om avskedande av tjänsteman med fullmakt
på tjänsten. Regeln innebar att om tjänstemannen hos arbetsgivaren
anmälde missnöje med beslutet inom en vecka efter delfåendet arbetsgivaren
skulle väcka talan för prövning av beslutets giltighet. Väcktes
ej sådan talan skulle beslutet vara förfallet. Denna reglering är enligt
motionärerna att föredra eftersom propositionen innebär en försämring
för fullmaktshavarna vilka f. n. kan avsättas endast av domstol i brottmål.
Under åberopande av att huvudlinjen i lagstiftningen har varit att
försämringar inte skall äga rum för någon tjänstemannagrupp yrkar motionärerna
att ämbetsansvarskommitténs förslag i denna del skall genomföras.

Förslaget i propositionen att tjänstemannen själv skall ta initiativ till
domstolsprövning av ett beslut om avskedande innebär onekligen ett
visst merarbete för den enskilde i förhållande till nuvarande ordning.
Vid ett ställningstagande till motionsförslaget måste emellertid beaktas
att de relativt få tjänstemän som berörs av förslaget är väl kvalificerade
och erfarna befattningshavare ofta med juridisk utbildning. Vidare torde
det i allmänhet förhålla sig så att tjänstemannen kan erhålla biträde från
sin organisation och därför inte står ensam. Med hänsyn härtill anser utskottet
i likhet med departementschefen att merarbetet inte motiverar en
annan reglering än den i propositionen föreslagna. Beträffande motionsförslaget
kan från den enskilde tjänstemannens synpunkt också invändas
att det skulle kunna få den från rättssäkerhetssynpunkt inte önskvärda
effekten att arbetsgivaren i tveksamma fall föredrar att avskeda tjänstemannen
och först vid en eventuell missnöjesanmälan grundligt prövar
om han vill ställa saken på sin spets. Mot förslaget talar också att det
från allmän synpunkt framstår som mindre tillfredsställande att ett beslut
om avskedande för ifrågavarande kategori av som regel högre tjäns -

JuU1975: 22

112

temän skall kunna förfalla enbart därför att arbetsgivaren — utan att
nya skäl anförts — underlåter att fullfölja saken inför domstol. Ett avgörande
skäl mot förslaget är slutligen att det står i strid med strävandena
att i största möjliga utsträckning få till stånd regler som är enhetliga
för samtliga funktionärer i offentlig verksamhet. Utskottet kan med
hänsyn till det anförda inte ställa sig bakom motionen 2088 i denna del.

I samma motion tas också upp ett spörsmål om rättegångskostnader i
mål om disciplinpåföljd eller avskedande. Genom att sådana mål enligt
propositionen skall handläggas i samma ordning som arbetstvister i allmänhet
blir reglerna i 18 kap. rättegångsbalken om rättegångskostnader
i tvistemål tillämpliga. Härav följer att i princip förlorande part skall ersätta
motparten för dennes kostnader. En kompletterande föreskrift i 5
kap. 2 § lagen om rättegången i arbetstvister gör emellertid att domstol i
mål som handläggs enligt lagen kan förordna att vardera parten skall
bära sin rättegångskostnad om den part som förlorat målet hade skälig
anledning att få tvisten prövad. Vidare gäller enligt 41 § lagen om anställningsskydd
att om arbetstagare förlorar mål om tillämpning av lagen
men hade skälig anledning att få tvisten prövad, domstolen kan
förordna att vardera parten skall bära sin kostnad.

I motionen framhålls att propositionen kommer att medföra en processekonomisk
försämring för de arbetstagare som f. n kan få frågor om
ansvar för tjänsteförseelser och om avskedande prövade i brottmål eller
i administrativ ordning. Yrkandet går ut på att någon avvikelse inte
skall ske från ämbetsansvarskommitténs förslag att arbetsgivaren alltid
skall bära sina egna rättegångskostnader oberoende av utgången utom
i fall där kostnaderna vållats av arbetstagarens vårdslöshet.

Enligt utskottets mening kan det ifrågasättas om den av motionärerna
föreslagna regeln i praktiken kommer att leda till en för arbetstagaren
förmånligare fördelning av rättegångskostnaderna än de ovan angivna
reglerna i lagen om rättegången i arbetstvister och lagen om anställningsskydd.
I varje fall torde skillnaden inte bli så väsentlig att det endast
av denna anledning är påkallat att göra avsteg från vad som eljest
gäller i mål om arbetstvister. Det finns vidare skäl att framhålla att ett
genomförande av motionärernas förslag skulle innebära att i fråga om
fördelning av rättegångskostnader i disciplinmål andra regler skulle
gälla för statstjänstemännen och ett förhållandevis litet antal kommunaltjänstemän
än för övriga anställda i offentlig tjänst. Med hänvisning till
det anförda avstyrker utskottet motionen 2088 också i denna del.

Som tidigare berörts innebär det nya ansvarssystemet bl. a. att straffrättslig
påföljd för brottslig gärning skall ådömas av domstol medan
fråga om avsked på grund av gärningen skall avgöras i privaträttslig
ordning. Enligt 33 kap. 9 § förslaget till ändring i BrB skall vid bestämmandet
av straff för brott av arbetstagare hänsyn kunna tas till avskedande
eller annan följd av brottet som är medgiven enligt arbetsavtalet
eller enligt författning som gäller för anställningsförhållandet och böter

JuU 1975: 22

113

eller disciplinstraff som eljest skolat ådömas skall helt kunna efterges.
Med arbetstagare likställs den som utövar uppdrag åt annan. Den sålunda
föreslagna regeln till förekommande av dubbelbestraffning som
gäller arbetstagare i både offentlig och enskild tjänst kompletteras av
vissa stadganden i statstjänstemannalagen. Enligt 21 § får disciplinärt
förfarande enligt statstjänstemannalagen ej inledas eller fortsättas för förseelse
som omfattas av väckt åtal. Vidare skall enligt 22 § gälla att om
åtgärd vidtagits för anställande av åtal för brottslig gärning fråga om
avsked på grund av denna inte får avgöras förrän ansvarsfrågan slutligt
prövats.

I motionen 2089 framhålls att propositionen inte ger tillräckliga garantier
för att erforderlig samordning sker mellan domstolens straffmätning
och handläggningen av avskedandefrågan. Motionären pekar bl. a.
på svårigheten för domstolen att bestämma påföljden innan det blivit
klart om arbetstagaren kommer att avskedas eller ej och anser att formerna
för hur en samordning skall komma till stånd närmare bör anges
i tillämpningsföreskrifter. Vid utarbetande av sådana anvisningar bör
enligt motionären hänsyn inte endast tas till den enskilde arbetstagarens
situation utan också till det starka allmänna skyddsintresse som gör sig
gällande beträffande all offentlig verksamhet. Yrkandet går ut på att regeringen
skall utarbeta särskilda föreskrifter och anvisningar för hur
domstols straffmätning på lämpligt sätt skall samordnas med arbetsgivarens
bedömning av avskedandefrågan.

Det av motionären upptagna spörsmålet har uppmärksammats både
inom ämbetsansvarskommittén och bland remissinstanserna, och farhågor
har yppats för att den av kommittén och i propositionen föreslagna
ordningen skall leda till komplikationer. Utskottet kan i och för sig dela
departementschefens uppfattning att farhågorna i viss mån är överdrivna
särskilt när det gäller risken för att domstolens och arbetsgivarens
prövning skall leda till ett från arbetstagarens synpunkt allt för
strängt resultat. Någon större svårighet för domstolen att bedöma om
gärningen kan komma att föranleda avskedande torde som departementschefen
anför normalt inte föreligga eftersom domstolen i förekommande
fall kan förutsättas ha anledning att inhämta yttrande i fråga
från arbetsgivaren. För arbetstagaren kan det inte anses innebära någon
nackdel om arbetsgivaren till domstolen meddelat sin avsikt att företa
viss åtgärd men sedan inte fullföljer denna. Något annorlunda ter sig saken
från allmän synpunkt eftersom domstolen och arbetsgivaren vid
sina bedömningar också måste ta hänsyn till medborgarnas intresse av
att förbrytelser i offentlig tjänst blir vederbörligen beivrade. Enligt utskottets
mening synes det mindre tillfredsställande om i brottmålet förutsättningar
bedömts föreligga för ett avskedande och påföljden nedsatts
i enlighet härmed men något avskedande sedan inte kommer till stånd.
Utskottet vill också i detta sammanhang peka på att domstolen vid
straffmätningen självfallet måste beakta arbetsgivarens möjlighet att till -

JuU1975: 22

114

dela tjänstemannen andra arbetsuppgifter i stället för att avskeda honom
och att det härvid kan vara svårt i förväg bedöma arbetsgivarens avsikter.
Det finns vidare skäl att framhålla att arbetsgivaren vid prövningen
av avskedandefrågan inte är skyldig att vidta åtgärder mot arbetstagaren
även om domstolen vid straffmätningen tagit hänsyn till att privaträttsliga
sanktioner skulle komma att följa på brottet. Utskottet vill också
erinra om att särskilda svårigheter kan uppkomma när frågan inte skall
handläggas av arbetsgivaren utan av den särskilda disciplinnämnden.

Huruvida det är möjligt att i enlighet med motionärens önskemål utfärda
föreskrifter och anvisningar kan enligt utskottets mening vara
tveksamt med hänsyn till de skiftande situationer som kan vara för handen.
Domstolarnas självständighet i den dömande verksamheten bör
också beaktas i sammanhanget. Lämpligheten av en undantagslös skyldighet
för domstolarna att inhämta yttrande från vederbörande myndighet
eller disciplinnämnd bör emellertid noga övervägas. I övrigt bör utvecklingen
följas med uppmärksamhet så att om behov därav visar sig
föreligga erforderliga åtgärder blir vidtagna. Någon särskild framställning
från riksdagens sida synes inte nödvändig och motionen bör därför
inte föranleda någon vidare åtgärd.

övrigt

I detta avsnitt behandlar utskottet vissa spörsmål av i huvudsak formell
natur vilka uppmärksammats av utskottet.

Enligt 7 kap. 4 § rättegångsbalken är riksåklagaren allmän åklagare
vid underrätt och hovrätt i mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund
av brott som i utövningen av tjänsten eller uppdraget begåtts av bl. a.
statstjänsteman som ej är underkastad disciplinär bestraffning. Undantagna
från sådan bestraffning är enligt 18 § statstjänstemannalagen den
som innehar eller uppehåller ordinarie domartjänst eller tjänst som byråchef
eller därmed jämställd eller högre tjänst i statsdepartement, central
förvaltningsmyndighet eller länsstyrelse samt efter regeringens bestämmande
även annan tjänsteman. Föreskrifter om undantag från disciplinär
bestraffningsrätt har meddelats bl. a. beträffande revisionssekreterare,
regeringsrättssekreterare, hovrättsassessorer och andra adjungerade
ledamöter i hovrätt, tingsfiskaler, statsåklagare och distriktsåklagare.

Som framgår av vad utskottet tidigare anfört föreslås i propositionen
bl. a. att den personkrets som anges i 18 § statstjänstemannalagen i fortsättningen
skall vara underkastad disciplinärt ansvar men att ansvarsfrågorna
enligt 38 § andra stycket förslaget till ändring i statstjänstemannalagen
skall prövas av en särskild nämnd. Regeringen skall få rätt att
meddela närmare föreskrifter om bl. a. den personkrets nämndens verksamhet
skall avse. I fråga om riksåklagarens uteslutande behörighet att
väcka åtal mot tjänstemän föreslås den ändringen i 7 kap. 4 § rättegångsbalken
att behörigheten skall gälla den som innehar eller uppehåller
ordinarie domartjänst eller tjänst som byråchef eller därmed järn -

JuU1975: 22

115

ställd eller högre tjänst vid statlig myndighet. Någon ändring i sak när
det gäller riksåklagarens behörighet att väcka åtal även mot vissa lägre
befattningshavare torde inte vara åsyftad. Enligt utskottets mening synes
7 kap. 4 § rättegångsbalken i dess föreslagna lydelse inte omfatta samtliga
de befattningshavare som f. n. kan åtalas endast av RÅ. Utskottet
föreslår därför att i paragrafen tas in en allmän hänvisning till 38 §
andra stycket statstjänstemannalagen och att sistnämnda bestämmelse
jämkas i redaktionellt hänseende.

Enligt det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
om yrkesskadeförsäkring skall bl. a. i 2 § och vissa ytterligare uppräknade
paragrafer ordet Konungen utbytas mot regeringen. Förslaget
är föranlett av ikraftträdandet av den nya regeringsformen. I 2 § sista
stycket stadgas att grunderna för försäkringsrådets organisation och verksamhet
skall bestämmas av Konungen med riksdagen. Med hänsyn till
regeringsformens bestämmelser om normgivningskompetensen skall enligt
utskottets mening orden ”Konungen med” utgå ur stadgandet.

Enligt ett i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i lagen
om säkerheten på fartyg skall 10 kap. 9 § lagen om säkerheten på fartyg
upphöra att gälla vid utgången av år 1975. Genom lagändring som trätt
i kraft den 23 april 1975 har lagrummet betecknats 10 kap. 10 § (SFS
1975: 83). Förslaget i propositionen bör jämkas i enlighet härmed.

I 19 § mäklareordningen stadgas att mäklare som åsidosätter förordningens
föreskrifter eller eljest begår fel eller förbrytelse i utövningen av
sin befattning skall straffas som i lag är sagt om brott av ämbetsmän.
Bestämmelsen bör utgå som en följd av förslaget till ändringar i 20 kap.
BrB.

Enligt 19 § förslaget till ändring i statstjänstemannalagen skall kollektivavtal
kunna träffas om disciplinpåföljder. Förslaget bör i enlighet
med propositionen föranleda en formell ändring av 3 § vari stadgas förbud
mot avtal beträffande vissa frågor. En bestämmelse med i stort sett
motsvarande innehåll finns i 2 § kommunaltjänstemannalagen. Utskottet
föreslår att också sistnämnda lagrum jämkas i redaktionellt hänseende.

I 6 § kommunaltjänstemannalagen stadgas straffansvar för tjänsteman
som bryter mot förbudet i 3 § andra stycket att delta i annan strejk än
sådan som beslutats av fackförening eller som åsidosätter sin skyldighet
enligt 5 § att under arbetskonflikt vari han ej deltar fullgöra sina vanliga
tjänsteåligganden och att utföra skyddsarbete. Straffbudet avser endast
tjänstemän som inte har ämbetsansvar. För de ämbetsansvarigas del
kan i motsvarande fall i stället bli fråga om ansvar för tjänstefel enligt
nuvarande 20 kap. 4 § BrB. I konsekvens med att det straffrättsliga ansvaret
för tjänstefel nu föreslås bli avskaffat bör straffbestämmelsen i
6 § kommunaltjänstemannalagen upphävas.

Utöver vad sålunda anförts föranleder propositionen och motionerna
inte något uttalande från utskottets sida.

JuU 1975: 22

116

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1.att riksdagen beträffande utformningen av ett nytt ansvarssystem
för offentliga funktionärer avslår motionen 1975: 2087;

2. att riksdagen beträffande tillämpningsområdet för ett författningsreglerat
disciplinansvar avslår motionen 1975: 2088 i
denna del;

3. att riksdagen beträffande ansvarsförhållandena för taxeringsman
avslår motionen 1975: 2054;

4. att riksdagen beträffande juridisk sakkunskap i disciplinärende
avslår motionen 1975: 2088 i denna del;

5. att riksdagen beträffande fullföljd av talan mot disciplinbebeslut
avslår motionen 1975: 2088 i denna del;

6. att riksdagen beträffande rättegångskostnader i disciplinmål
avslår motionen 1975: 2088 i denna del;

7. att riksdagen beträffande samordning mellan domstols straffmätning
och disciplinär bedömning av avskedandefråga avslår
motionen 1975: 2089;

8. att riksdagen antar det i propositionen 1975: 78 framlagda förslaget
till lag om ändring i brottsbalken med den ändringen
att övergångsbestämmelserna erhåller följande såsom Utskottets
förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Lagen (1948: 491) om ämbetsansvar för vigselförrättare i vissa fall
skall samtidigt upphöra att gälla.

Till suspension och avsättning får ej dömas efter ikraftträdandet. Är
fråga om gärning, som har begåtts före ikraftträdandet och som är
straffbelagd enligt såväl äldre bestämmelse i 20 kap. 1, 2, 3 eller 4 §
som motsvarande bestämmelse i dess nya lydelse, dömes till det straff
för gärningen som föreskrives i den nya bestämmelsen. Den äldre bestämmelsen
skall dock tillämpas, om den leder till lindrigare allmänt
straff. I övrigt skall 5 § första och andra styckena lagen (1964: 163)
om införande av brottsbalken äga motsvarande tillämpning.

Vad som föreskrives i 20 kap. 1 § andra stycket i dess nya lydelse
skall tills vidare ej äga tillämpning i fråga om beslut angående taxering
som fattas av taxeringsnämnd.

Finns i författning sorn gäller när denna lag träder i kraft föreskrift
om tystnadsplikt utan att straffansvar är föreskrivet för åsidosättande
därav, äger 20 kap. 3 § i dess nya lydelse ej tillämpning.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift,
som har ersatts genom ny bestämmelse, skall hänvisningen i stället avse
den nya bestämmelsen.

JuU 1975: 22

117

Regeringens förslag Utskottets förslag

Har i författning, som tillkommit
genom beslut av Kungl. Maj.t
ensam, meddelats särskild föreskrift
om straff eller åtal för åsidosättande
av förbud att yppa eller
utnyttja vad någon har erfarit
i allmän tjänst eller under utövande
av tjänsteplikt, får föreskriften
upphävas eller ändras av regeringen,
ont upphävandet eller ändringen
innebär att 20 kap. 3 § och 5 §
tredje stycket i den nya lydelsen
blir tillämpliga.

9. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till
lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274) med den
ändringen att 38 § erhåller följande såsom Utskottets förslag
betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

38 §

Beträffande justitieråd eller regeringsråd prövar regeringen fråga om
åtalsanmälan enligt 25 § eller om avstängning eller läkarundersökning
enligt 27 §. Beslut om avskedande enligt 22 § eller avstängning enligt
26 § meddelas av högsta domstolen enligt vad som föreskrives i 54 §.

1 fråga om den som eljest innehar
eller uppehåller ordinarie domartjänst
eller tjänst som byråchef
eller därmed jämställd eller
högre tjänst vid statlig myndighet
prövas fråga som avses i 37 § första
stycket av en särskild nämnd.
Denna nämnd skall bestå av fem
ledamöter. Ordföranden skall vara
lagkunnig och erfaren i domarvärv.
Regeringen meddelar närmare
bestämmelser om nämndens
sammansättning och verksamhet
samt om den personkrets som
nämndens verksamhet skall avse.

I fråga om den som eljest innehar
eller uppehåller ordinarie domartjänst
eller tjänst som byråchef
eller därmed jämställd eller
högre tjänst vid statlig myndighet
eller annan tjänst som regeringen
bestämmer prövas fråga som avses
i 37 § första stycket av en särskild
nämnd. Denna nämnd skall
bestå av fem ledamöter. Ordföranden
skall vara lagkunnig och erfaren
i domarvärv. Regeringen
meddelar närmare bestämmelser
om nämndens sammansättning och
verksamhet samt om den personkrets
som nämndens verksamhet
skall avse.

10. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i rättegångsbalken med den ändringen att
7 kap. 4 § erhåller följande såsom Utskottets förslag betecknade
lydelse:

JuU1975: 22

118

Regeringens förslag

Utskottets förslag

7 kap.

4§i

Allmän åklagare vid underrätt och hovrätt är statsåklagare eller
distriktsåklagare.

Riksåklagaren är dock allmän
åklagare vid underrätt och hovrätt
i mål om ansvar eller enskilt
anspråk på grund av brott som i
utövningen av tjänsten eller uppdraget
har begåtts av

1. den som innehar eller uppehåller
ordinarie domartjänst eller
tjänst som byråchef eller därmed
jämställd eller högre tjänst vid
statlig myndighet;

Riksåklagaren är dock allmän
åklagare vid underrätt och hovrätt
i mål om ansvar eller enskilt anspråk
på grund av brott som i utövningen
av tjänsten eller uppdraget
har begåtts av

1. den som innehar eller uppehåller
ordinarie domartjänst eller
tjänst som byråchef eller därmed
jämställd eller högre tjänst vid
statlig myndighet eller annan tjänst
som avses i 38 § andra stycket
statst jänstemannalagen (1965:
274)-

2. ledamot av domstol eller central
statlig förvaltningsmyndighet,
som ej är statstjänsteman; eller

3. krigsman, som bestrider regementschefs
eller därmed likställd
eller högre tjänst.

2. ledamot av domstol eller central
statlig förvaltningsmyndighet,
som ej är statstjänsteman; eller

3. krigsman, som bestrider regementschefs
eller därmed likställd
eller högre tjänst.

Allmän åklagare vid högsta domstolen är riksåklagaren.

Har talan till högsta domstolen fullföljts allenast av enskild part, må
åklagartalan där, efter riksåklagarens förordnande, föras av lägre åklagare.

Närmare bestämmelser om fördelningen av uppgifterna mellan åklagarna
meddelas i de för dem gällande instruktionerna.

11. att riksdagen antar de i propositionen under punkterna 3, 5—
13, 15—33, 35—56, 58—84, 86 och 88 framlagda lagförslagen; 12.

att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring
med de ändringarna att 2 § lagen om yrkesskadeförsäkring
erhåller nedan angivna såsom Utskottets förslag betecknade
lydelse samt att ingressen till förslaget jämkas i enlighet
härmed.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

2 §2

Besvär och ansökningar prövas enligt vad nedan stadgas av försäkringsrådet,
som jämväl i övrigt har att med uppmärksamhet följa försäkringens
tillämpning och utveckling.

Bestämmelserna i 44 § förvaltningsprocesslagen (1971: 291) äga motsvarande
tillämpning i ärende enligt denna lag hos försäkringsrådet.

* Senaste lydelse 1974: 573.

* Senaste lydelse 1971: 607.

JuU 1975: 22

119

Nuvarande lydelse
Grunderna för försäkringsrådets

Utskottets förslag
Grunderna för försäkringsrådets

organisation och verksamhet be- organisation och verksamhet bestämmas
av Konungen med riks- stämmas av riksdagen,

dagen.

13. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till
lag om ändring i lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg
med den ändringen att lagen erhåller följande såsom Utskottets
förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg

Härigenom föreskrives att 10 Härigenom föreskrives att 10
kap. 9 § lagen (1965: 719) om sä- kap. 10 §: lagen (1965: 719) om säkerheten
på fartyg skall upphöra kerheten på fartyg skall upphöra

att gälla vid utgången av år 1975. att gälla vid utgången av år 1975.

14. att riksdagen avslår det i propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen om offentliga funktionärers tystnadsplikt; 15.

att riksdagen antar följande

Förslag till

Lag om ändring i mäklareordningen (1893: 51 s. 1)

Härigenom föreskrives att 19 § mäklareordningen (1893: 51 s. 1) skall
upphöra att gälla vid utgången av år 1975.

16. att riksdagen antar följande
Förslag till

Lag om ändring i kommunaltjänstcmannalagen (1965: 275)

Härigenom föreskrives i fråga om kommunaltjänstemannalagen (1965:
275)

dels att 6 § skall upphöra att gälla,
dels att 2 § skall ha nedan angivna lydelse:

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I anställningsförhållande varå denna lag är tillämplig gäller vad som
är bestämt i avtal.

1 Senaste lydelse 1975: 83.

* Senaste lydelse 1973: 970.

2 §2

JuU1975: 22

120

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Avtal må ej träffas om

a) inrättande eller indragning av tjänst eller tjänsteorganisationens
utformning i övrigt;

b) myndighets eller inrättnings verksamhet;

c) anställningsvillkor som regie- c) anställningsvillkor som regleras
i lag eller annan författning ras i lag eller annan författning

och angår tjänstetillsättning, dis- och angår tjänstetillsättning, an ciplinär

bestraffning eller anställ- ställnings upphörande eller, i den

nings upphörande. män annat ej följer av författning en,

disciplinansvar.

Har avtal träffats i strid mot bestämmelserna i andra stycket, är avtalet
i denna del utan verkan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

17. att riksdagen för sin del antar det i propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1936: 567) om domkapitel.

Stockholm den 29 april 1975

På justitieutskottets vägnar
ASTRID KRISTENSSON

Närvarande: fru Kristensson (m), fröken Mattson (s), herrar Polstam
(c), Larfors (s), Johansson i Växjö (c), Jönsson i Malmö (s), Bengtsson i
Göteborg (c), Nilsson i Visby (s), Fransson (c), Lövenborg (vpk), fru
André (c), fru Andersson i Kumla (s), herr Mathsson i Fagersta (s),
fru Lindquist (m) och herr Nyquist (fp).

Reservationer

1. vid punkten 2 i utskottets hemställan av fru Kristensson (m) och fru
Lindquist (m), som beträffande tillämpningsområdet för ett författningsreglerat
disciplinansvar anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 107 med ”Vad
härefter” och slutar på s. 108 med ”motsvarande del” bort ha följande
lydelse:

Vad härefter angår frågan om disciplinansvar för kommunala tjänstemän
vill utskottet till en början erinra om att statliga och kommunala
tjänstemän sedan länge har haft ett vittgående straffansvar för fel och
försummelser i tjänsten. Skälet härtill är att den offentliga tjänstens behöriga
gång måste skyddas. För att garantera nödvändig kvalitet inom
mängden av tjänsteåtgärder och för att upprätthålla tjänstemännens integritet
har det ansetts nödvändigt att i betydande utsträckning under -

JuU1975: 22

121

kasta ämbetsmän ansvar även för gärningar som inte är straffbara, om
de begås av andra medborgare.

Enligt utskottets mening föreligger fortfarande ett starkt allmänt intresse
av garantier för att den offentliga verksamheten utövas på ett
riktigt sätt, och detta intresse måste vara utgångspunkten vid utformningen
av ett nytt ansvarssystem. I likhet med motionärerna anser utskottet
att dessa synpunkter gör sig gällande inte bara på den statliga
sektorn utan också på det kommunala området. Om vanliga tjänstefel
avkriminaliseras och ämbetsstraffen avskaffas, måste därför andra garantier
skapas för att de offentliganställda inte åsidosätter sina förpliktelser
mot det allmänna. Utskottet har i och för sig ingen erinran mot
förslaget i propositionen om att endast ett disciplinärt ansvar hädanefter
skall kunna ifrågakomma för vanliga tjänstefel. När det gäller
de kommunalanställda, som inte omfattas av kommunaltjänstemannastadgan,
anser dock utskottet att det allmänna skyddsintresset inte i tillräcklig
utsträckning kan tillgodoses, om inte det allmänna i vart fall i
viss utsträckning får behålla ett inflytande över disciplinfrågorna. För ett
författningsreglerat disciplinansvar för samtliga kommunalanställda talar
enligt utskottets mening intresset att man skall få till stånd regler
som är enhetliga för alla anställda i offentlig tjänst. Mot en sådan
ordning kan visserligen invändas att avtalsfrihet i disciplinfrågor i allmänhet
f. n. råder inom det kommunala området. Denna invändning
saknar dock bärkraft, då det som nu endast är fråga om att det straffrättsliga
ansvaret för tjänstefel skall ersättas av ett disciplinärt ansvar.
Ett författningsreglerat disciplinansvar innebär således inte någon utvidgning
av tillämpningsområdet för det offentligrättsliga sanktionssystemet
utom beträffande de tjänstemän och andra anställda i kommunal
tjänst som inte är underkastade ämbetsansvar och därför inte heller kan
ställas till ansvar för tjänstefel. Enligt utskottets mening saknas bärande
skäl för att undanta denna grupp kommunalanställda från disciplinansvar
med hänsyn till att på det statliga området disciplinansvar gäller
även för de tjänstemän som inte är att anse som ämbetsmän.

Under hänvisning till det anförda anser utskottet att ett författningsreglerat
disciplinansvar, som motsvarar det som i propositionen föreslås
beträffande statstjänstemännen, bör gälla för alla anställda i kommunal
tjänst. Den närmare utformningen av en sådan lagstiftning bör inte
lämpligen ske i förevarande sammanhang utan bör övervägas av regeringen.
Förslag till erforderlig lagstiftning bör föreläggas riksdagen under
hösten 1975, så att den kan träda i kraft den 1 januari 1976. Vad
utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till känna.

Vad slutligen gäller arbetstagare i samhällsägda företag och liknande
inrättningar anser utskottet att skäl saknas att utsträcka ansvaret till sådana
anställda. I sista hand gäller, som departementschefen påpekar, för
dessa personer liksom för andra arbetstagare bestämmelsen i 18 § lagen

JuU1975: 22

122

om anställningsskydd att avskedande får äga rum, om arbetstagaren
grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen beträffande tillämpningsområdet för ett författningsreglerat
disciplinansvar dels med anledning av motionen
1975: 2088 i denna del ger regeringen till känna vad utskottet
anfört beträffande disciplinansvar för kommunaltjänstemän,
dels avslår motionen 1975: 2088 i övrigt i denna del.

2. vid punkten 5 i utskottets hemställan av fru Kristensson (m) och fru
Lindquist (m), som beträffande fullföljd av talan mot disciplinbeslut anser dels

att den del av utskottets yttrande som börjar på s. lil med ”Förslaget
i” och slutar på s. 112 med ”2088 i denna del” bort ha följande
lydelse:

Som utskottet tidigare berört utgör tjänstemännens självständighet
och oväld en garanti för att de offentliga funktionerna fullgörs utan
ovidkommande hänsyn. En förutsättning för denna självständighet och
oväld är att tjänstemännens anställningstrygghet inte äventyras. Garanti
härför utgör att domare och vissa andra tjänstemän med avgörande inflytande
på medborgarnas rättssäkerhet endast kan avsättas från sin tjänst av
domstol. Enligt utskottets mening måste självfallet ett nytt ansvarssystem
för offentliga funktionärer utformas så att tjänstemännen i största
möjliga utsträckning tryggas i anställningen. Inte minst angeläget är att
någon försämring inte sker när det gäller fullmaktshavarnas anställningsförhållanden.

De i propositionen framlagda förslagen torde från den enskilde tjänstemannens
synpunkt innebära rimliga garantier för anställningstrygghet.
Från allmän synpunkt synes dock förslagen innebära en inte oväsentlig
försvagning av de nuvarande garantierna för fullmaktshavarnas fristående
ställning. Vidare är det, som Göta hovrätt framhållit i remissyttrande
över ämbetsansvarskommitténs förslag, ej till fyllest att de nya
reglerna enligt ordalydelsen och under politiskt stabila förhållanden garanterar
vissa rättigheter. Minst lika viktigt är att ledamöterna i domstolar
och andra myndigheter, som har att upprätthålla de för samhällsskicket
grundläggande reglerna, själva innehar sina uppdrag på
sådana villkor, att de i politiskt oroliga tider ej skall kunna skiljas från
sina uppdrag och ersättas av andra personer. I anslutning härtill vill
utskottet i likhet med hovrätten erinra om att arbetsdomstolen, som i
sista hand skall ha att pröva avskedandefrågor, består icke av fast anställda
domare utan av ledamöter förordnade på viss tid. Det bör också
beaktas att arbetsdomstolens uppgift i första hand är att lösa tvister
mellan arbetsgivare och arbetstagare och att domstolens sammansättning
anpassats därefter. Domstolen får därför anses vara mindre lämpad

Juli 1975: 22

123

att handlägga disciplinmål där det allmänna skyddsintresset gör sig
gällande.

Enligt utskottets mening har vid utformningen av det nya ansvarssystemet
inte tillräcklig hänsyn tagits till den betydelse det kan ha att fullmaktshavamas
fristående ställning är omgärdad med så starka garantier
som möjligt. Utskottet har i tidigare avsnitt anslutit sig till tanken att de
disciplinära sanktionerna bör hållas avskilda från de straffrättsliga och
att i konsekvens härmed avsättningsstraffet skall avskaffas och ersättas
av ett avskedandeinstitut. Även inom ramen för ett mera privaträttsligt
sanktionssystem bör emellertid enligt utskottets mening fullmaktshavarnas
självständighet skyddas genom att avskedandefrågor alltid skall prövas
av allmän domstol. Utskottet förordar därför att talan mot beslut
om avskedande av fullmaktshavare alltid skall fullföljas till allmän domstol.
För att inte mot förslagets huvudprinciper fullmaktshavarnas ställning
skall försämras bör vidare motionärernas önskemål om en särskild
fullföljdsregel beträffande beslut om avskedande av tjänsteman
med fullmakt på tjänsten tillgodoses. Som ämbetsansvarskommittén föreslog
bör gälla att om en fullmaktshavare inom en vecka efter delfående
av avskedsbeslut anmäler missnöje över beslutet det skall ankomma på
arbetsgivaren att inom den i 53 § förslaget till ändring i statstjänstemannalagen
stadgade tiden väcka talan för prövning av beslutets giltighet.
Väckes ej sådan talan bör beslutet förfalla. Reglerna synes närmast
ha sin plats i statstjänstemannalagen. De närmare övervägandena
härvidlag liksom i fråga om behovet av särskilda forumregler för avskedandetvister
bör ankomma på regeringen. Utskottet vill dock peka
på lämpligheten av att de forumregler som gäller brott i tjänsten av
vissa tjänstemän också blir tillämpliga på avskedandefrågor. Förslag till
erforderlig lagstiftning bör föreläggas riksdagen under hösten 1975.

dels att utskottets hemställan under punkten 5 bort ha följande lydelse: 5.

att riksdagen beträffande fullföljd av talan mot disciplinbeslut
med anledning av motionen 1975: 2088 i denna del ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

3. vid punkten 6 i utskottets hemställan av fru Kristensson (m) och
fru Lindquist (m), som — under förutsättning av bifall till reservationen
nr 1 — beträffande rättegångskostnader i disciplinmål anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 112 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”också i denna del” bort ha följande
lydelse:

Som framhålls i motionen innebär förslagen i propositionen i förhållande
till vad som f. n. gäller den nackdelen för arbetstagaren att han
kan komma att förpliktas ersätta motparten för dennes rättegångskost -

JuU 1975: 22

124

nader. Enligt utskottets mening kan en sådan ordning få den inte önskvärda
effekten att en arbetstagare, inför risken att behöva betala arbetsgivarens
kostnader, underlåter att fullfölja talan mot beslut i disciplinärende.
Även om i praktiken de ovan angivna reglerna i lagen om rättegången
i arbetstvister och lagen om anställningsskydd inte kommer att
leda till annat än att arbetsgivaren i allmänhet får bära sina egna rättegångskostnader,
anser utskottet det angeläget att arbetstagarens ställning
i processuellt hänseende inte skall försämras genom den nya ordningen.
Utskottet tillstyrker därför motionärernas önskemål om att det uttryckligen
bör stadgas att arbetstagare inte skall vara skyldig att ersätta motparten
dennes kostnader i disciplinmål såvida inte fall som avses i 18
kap. 6 § rättegångsbalken är för handen. Förslag härom bör föreläggas
riksdagen under hösten 1975, så att erforderlig lagstiftning kan träda i
kraft den 1 januari 19'/'6. Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under punkten 6 bort ha följande lydelse: 6.

att riksdagen beträffande rättegångskostnader i disciplinmål
med anledning av motionen 1975: 2088 i denna del ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

KUNGL. BOKTR. STOCKHOLM 1975 750047