Justitieutskottets betänkande nr 22 JuU 1975: 22

Nr 22

Justitieutskottets betänkande med anledning av propositionen 1975: 78 om lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet, m. m. jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1975: 78 (justitiedepartementet) har regeringen föreslagit riksdagen att dels anta förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274),

3. lag om ändring i lagen (1974: 359) om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274),

4. lag om ändring i rättegångsbalken,

5. lag om ändring i militära rättegångslagen (1948: 472),

6. lag om ändring i förvaltningslagen (1971: 290),

7. lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar,

8. lag om ändring i lagen (1966: 413) om vapenfri tjänst,

9. lag om ändring i förordningen (1960: 267) angående skogsvårdsstyrelser,

10. lag om ändring i vattenlagen (1918: 523),

11. lag om ändring i lagen (1939: 608) om enskilda vägar,

12. lag om ändring i lagen (1952: 166) om häradsallmänningar,

13. lag om ändring i lagen (1952: 167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna,

15. lag om ändring i lagen (1971: 289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

16. lag om ändring i lagen (1971: 309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål,

17. lag om ändring i lagen (1960: 408) om behörighet att utöva läkar-yrket,

18. lag om ändring i lagen (1963: 251) om behörighet att utöva tand-läkaryrket,

19. lag om ändring i lagen (1965: 61) om behörighet att utöva veterinäryrket m. m.,

20. lag om ändring i sjukvårdslagen (1962: 242),

21. lag om ändring i lagen (1959: 590) om gränstullsamarbete med annan stat,

1 Riksdagen 1975. 7 saml. Nr 22

JuU1975:22 2

22. lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag,

23. lag om skydd för viss tjänsteutövning,

24. lag om tystnadsplikt för vissa tolkar och översättare,

25. lag om ändring i förordningen (1935: 395) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m. m.,

26. lag om ändring i förordningen (1939: 174) angående tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel,

27. lag om ändring i lagen (1944: 133) om kastrering,

28. lag om ändring i lagen (1S>48: 390) om skyldighet för näringsidkare m. fl. att biträda vid planläggningen av rikets ekonomiska försvarsberedskap,

29. lag om ändring i lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse,

30. lag om ändring i arbetarskyddslagen (1949: 1),

31. lag om ändring i lagen (1950: 272) om rätt för utländsk försäk ringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket,

32. lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272),

33. lag om ändring i lagen (1953: 397) om avgift för fettvaror som användas för framställning av fettemulsion m. m.,

34. lag om ändring i lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring,

35. lag om ändring i allmänna förfogandelagen (1954: 279),

36. lag om ändring i allmänna ransoneringslagen (1954: 280),

37. lag om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen (1954: 521),

38. lag om ändring i lagen (1954: 579) om nykterhetsvård,

39. lag om ändring i lagen (1956: 2) om socialhjälp,

40. lag om ändring i lagen (1956: 245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden,

41. lag om ändring i atomenergilagen (1956: 306),

42. lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623),

43. lag om ändring i förordningen (1957: 343) om oljelagring m. m.,

44. lag om ändring i strålskyddslagen (1958: 110),

45. lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt,

46. lag om ändring i lagen (1959: 92) om förfarandet vid konsumtionsbeskattning,

47. lag om ändring i civilförsvarslagen (1960: 74),

48. lag om ändring i barnavårdiilagen (1960: 97),

49. lag om ändring i ölförsäljningsförordningen (1961: 159),

50. lag om ändring i förordningen (1961: 180) om tillverkning av sprit och vin,

51. lag om ändring i förordningen (1961: 181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat,

52. lag om ändring i förordningen (1961: 381) om tillverkning av och handel med fodermedel m. m.,

53. lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring,

54. lag om ändring i stämpelskattelagen (1964: 308).

JuU 1975: 22 3

55. lag om ändring i lagen (1964: 542) om personundersökning i brottmål,

56. lag om ändring i lagen (1965: 94) om polisregister m. m.,

57. lag om ändring i lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg,

58. lag om ändring i lagen (1966: 314) om kontinentalsockeln,

59. lag om ändring i lagen (1967: 940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda,

60. lag om ändring i lagen (1968: 430) om mervärdeskatt,

61. lag om ändring i förordningen (1968: 551) om begränsning av svavelhalten i eldningsolja,

62. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387),

63. lag om ändring i allmänna arbetstidslagen (1970: 103),

64. lag om ändring i sjöarbetstidslagen (1970: 105),

65. lag om ändring i lagen (1970: 244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar,

66. lag om ändring i lagen (1970: 725) om lokaliseringssamråd,

67. lag om ändring i lagen (1970: 943) om arbetstid m. m. i husligt arbete,

68. lag om ändring i livsmedelslagen (1971: 511),

69. lag om ändring i lagen (1971: 1078) om försvarsuppfinningar,

70. lag om ändring i lagen (1971: 1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten,

71. lag om ändring i lagen (1971: 1204) om byggnadstillstånd m. m.,

72. lag om ändring i lagen (1972: 119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall,

73. lag om ändring i lagen (1972: 826) om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor,

74. lag om ändring i sjömanslagen (1973: 282),

75. lag om ändring i datalagen (1973: 289),

76. lag om ändring i lagen (1973: 329) om hälso- och miljöfarliga varor,

77. lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973: 1173),

78. lag om ändring i lagen (1974: 13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder,

79. lag om ändring i inkassolagen (1974: 182),

80. lag om ändring i lagen (1974: 268) med anledning av miljöskyddskonventionen den 19 februari 1974 mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige,

81. lag om ändring i gruvlagen (1974: 342),

82. lag om ändring i abortlagen (1974: 595),

83. lag om ändring i lagen (1974: 890) om vissa mineralfyndigheter,

84. lag om ändring i lagen (1975: 55) om folk- och bostadsräkning år 1975,

85. lag om ändring i byggnadsjagen (1947: 385),

JuU 1975: 22 4

86. lag om ändring i lagen (1975: 000) om beslutanderätt för Sveriges exportråd beträffande handelssekreterare m. m.,

87. lag om ändring i lagen (1975: 000) om offentliga funktionärers tystnadsplikt,

88. lag om ändring i lagen (1975: 100) med vissa bestämmelser för personal inom hälso- och sjukvård m. m.,

89. lag om ändring i oljekrislagen (1975: 000),
dels för sin del anta

14. lag om ändring i lagen (1936: 567) om domkapitel.

Över förslagen under punkterna 1—6 har lagrådet hörts.

I detta betänkande behandlar utskottet de under punkterna 1—84 och 86—88 framlagda lagförslagen. Förslaget under punkten 85 har av justitieutskottet överlämnats till civilutskottet och förslaget under punkten 89 till näringsutskottet (se CU 1975: 28 och NU 1975: 29).

Med anledning av propositionen har väckts fyra motioner som redovisas nedan (s. 96—97).

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till vad utskottet anför på s. 97 och 98.

I ärendet har till utskottet inkommit två skrivelser från Sveriges domareförbund samt en promemoria från riksdagens JO-utredning.

De vid propositionen fogade lagförslagen under punkterna 1—84 och 86—88 är följande.

JuU1975: 22

1 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrives i fråga om brottsbalken

dels att 17 kap. 3 och 14 §§, 20 kap. 6—15 §§, 21 kap. 17 §, 32 kap. 1—5 §§, 34 kap. 14—17 §§ samt 35 kap. 2 § skall upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 3—5 §§, 5 kap. 5 §, 17 kap. 1, 2, 4, 5, 7, 8 och 15 §§, 20 kap. 1—5 §§, 21 kap. 18. 21 och 22 §§, 33 kap. 5 §, 35 kap. 4 § samt 38 kap. 4, 6, 8 och 9 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att rubriken till 20 kap. skall lyda "Om myndighetsmissbruk m. m.",

dels att rubriken till 32 kap. skall lyda "Om disciplinstraff för krigsmän",

dels att i balken skall införas två nya paragrafer, 32 kap. 8 § och 33 kap. 9 §, av nedan angivna lydelse.

Med påföljd för brott förstås i denna balk:

de allmänna straffen böter och fängelse,

ämbetsstraffen suspension och avsättning för innehavare av befattning, varmed ämbetsansvar är förenat, och disciplinstraff för krigsmän, samt

villkorlig dom, skyddstillsyn, ungdomsfängelse, internering och överlämnande till särskild vård.

Med påföljd för brott förstås i denna balk:

de allmänna straffen böter och fängelse,

disciplinstraff för krigsmän, samt

villkorlig dom, skyddstillsyn, ungdomsfängelse, internering och överlämnande till särskild vård.

Brott som avses i 1—3 §§ må ej åtalas av annan än målsägand<5. Förtal eller grovt förtal må dock åtalas av åklagare, om målsägande angiver brottet till åtal och åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt.

Brott som avses i 1—3 §§ må ej åtalas av annan än målsägande. Förtal och grovt förtal, så ock förolämpning mot någon i eller för hans myndighetsutövning må dock åtalas av åklagare, om målsägande angiver brottet till åtal och åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt.

Har förtal riktats mot avliden, må åtal väckas av den avlidnes efterlevande make, bröstarvinge, fader, moder eller syskon samt, om åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt, av åklagare.

Innebär brott som avses i 1—3 §§, att någon genom förgripelse å främmande makts statsöverhuvud som vistas här i riket eller å främmande makts representant här i riket kränkt den främmande makten, må brottet åtalas av åldagare utim hinder av vad som stadgas i första stycket. Åtal får dock ej ske utan förordnande av regeringen eller den regeringen bemyndigat därtill.

17 kap. 1 §3

Förgriper sig någon med våld eller hot om våld å innehavare av ämbete eller annan befattning, varmed ämbetsansvar är förenat, i dennes tjänsteutövning eller för att tvinga honom till eller hindra honom från tjänsteåtgärd eller hämnas för sådan åtgärd, dömes för våld eller hot mot tjänsteman till fängelse i högst fyra år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma skall gälla, om någon sålunda förgriper sig mot den som innehaft ämbete eller annan befattning,

- Senaste lydelse 1974: 565. =" Senaste lydelse 1974:565.

Den som med våld eller hot om våld föregriper sig å någon i hans myndighetsutövning eller för att tvinga honom till eller hindra honom från åtgärd däri eller hämnas för sådan åtgärd, dömes för våld eller hot mot tjänsteman till fängelse i högst fyra år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma skall gälla, om någon sålunda förgriper sig mot den som tidigare har utövat myndighet för vad denne däri gjort eller underlåtit.

Nuvarande lydelse

Den som lämnar, utlovar eller erbjuder muta eller annan otillbörlig belöning för utövning av befattning, varmed ämbetsansvar är förenat, dömes för bestick-n i n g till böter eller fängelse i högst två år.

Föreslagen lydelse

7§

Den som till arbetstagare h-ns staten eller hos kommun eller till annan som avses i 20 kap. 2 § lämnar, utlovar eller erbjuder muta eller annan otillbörlig belöning för tjänsteutövningen, dömes för bestickning till böter eller fängelse i högst två år.

8§

Den som vid val till allmän befattning eller vid annan utövning av rösträtt i allmänt ärende söker hindra omröstningen eller förvanska dess utgång eller eljest otillbörligen inverka på omröstningen, dömes för otillbörligt verkande vid röstning till böter eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet grovt, skall dömas till fängelse i högst fyra år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det förövats med våld eller hot om våld eller innefattat missbruk av tjänsteställning.

Den som mottager, låter åt sig Den som mottager, låter åt sig utlova eller begär otillbörlig för- utlova eller begär otillbörlig för-

mån för att i allmänt ärende rösta på visst sätt eller icke rösta, dömes, om det ej är mutbrott, för tagande av otillbörlig förmån vid röstning till böter eller fängelse i högst sex månader.

mån för att i allmänt ärende rösta på visst sätt eller icke rösta, dömes, om det ej är ämbetsbrott, för tagande av otillbörlig förmån vid röstning till böter eller fängelse i högst sex månader.

15 §

Den som, utan att fall är för handen som i 14 § sägs, obehörigen giver sig ut för att innehava där avsedd befattning, dömes för föregivande av allmän ställning till böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma skall gälla, om någon obehörigen bör uniform, märke eller annat tjänstetecken som giver honom sken av att tillhöra krigsmakten eller annan kår i det allmännas tjänst eller kår, vars verksamhet avser allmän samfärdsel eller allmänhetens förseende med vatten, ljus, värme eller kraft.

Om någon obehörigen giver sig ut vande av ställning såsom

Giver någon sig obehörigen 'it för att utöva myndighet, dömes för föregivande av allmän ställning till böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma skall gälla, om någon obehörigen bär uniform, märke eller annat tjänstetecken som giver honom sken av att tillhöra försvarsmakten eller annan kår i det allmännas tjänst eller kår, vars verksamhet avser allmän samfärdsel eller allmänhetens förseende med vatten, ljus, värme eller kraft.

Är brottet med hänsyn till att det har medfört betydande men för det allmänna eller för någon enskild eller eljest att anse som grovt, skall dömas till fängelse i högst två år.

för advokat, dömes för f ö r e g i-advokat till böter.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 20 kap. 1§

Missbrukar ämbetsman, genom handling eller underlåtenhet, sin ställning till förfång för det allmänna eller någon enskild, dömes, om ej gärningen utgör förskingring eller annan trolöshet eller eljest är särskilt belagd med straff, för t j ä n s t e m i s s b r u k //// suspension eller avsättning; om skäl äro därtill, skall tillika dömas till fängelse i högst två år. I ringa fall skall dömas allenast till böter.

Är brottet grovt, dömes till avsättning och fängelse i högst sex år.

Den som i myndighetsutövning åsidosätter vad som till följd av lag eller annan författning gäller för myndighetsutövningen dömes, om gärningen för det allmänna eller någon enskild medför förfång eller otillbörlig förmån som ej är ringa, för myndighetsmissbruk //// böter eller fängelse i högst två år. Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst sex år.

Begår någon gärning som avses i första stycket av grov oaktsam-het, dömes för vårdslös myndighetsutövning till böter eller fängelse i högst ett år.

Den som är ledamot av beslutande statlig eller kommunal församling skall ej för någon sin åtgärd i denna egenskap vara underkastad ansvar enligt första eller andra stycket.

Vad i första och andra styckena sägs skall ej heller äga tillämpning, om gärningen eljest är särskilt belagd med straff.

2§

Ämbetsman, som mottager, låter åt sig utlova eller begär muta eller annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning, dömes, om ej gärningen eljest är särskilt belagd med straff, för tagande av muta eller av otillbörlig belöning såsom stadgas i 1 §. Detsamma skall gälla, om han begått sådan gärning innan han erhöll befattningen.

Begår den som varit ämbetsman gärning, som i första stycket sägs, dömes till böter eller fängelse enligt vad i 1 § stadgas.

Om arbetstagare hos staten eller hos kommun mottager, låter åt sig utlova eller begär muta eller annan otillbörhg belöning för sin tjänsteutövning, dömes för mutbrott till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla, om arbetstagaren begått gärningen innan han erhöll anställningen eller efter det han slutat densamma. Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst sex år.

Vad i första stycket sägs om arbetstagare äger motsvarande till-lämpning på

1. ledamot av styrelse, verk, nämnd, kommitté eller annan sådan myndighet som hör till staten eller till kommun,

2. den som utövar uppdrag åt staten eller åt kommun, om han

Yppar ämbetsman vad han är pliktig att hemlighålla eller utnyttjar han olovligen sådan hemlighet, dömes, om ej gärningen eljest är särskilt belagd med straff, för brott mot tystnadsplikt till suspension eller avsättning; om skäl äro därtill, skall tillika dömas till fängelse i högst ett år. / ringa fall skall dömas allenast till böter.

Begår den som varit ämbetsman sådan gärning, dömes till böter eller fängelse enligt vad i första stycket sägs.

Yppar någon vad han till följd av lag eller annan författning är pliktig att hemlighålla eller utnyttjar han olovligen sådan hemlighet, dömes, om ej gärningen eljest är särskilt belagd med straff, för brott mot tystnadsplikt till böter eller fängelse i högst ett år.

Den som av oaktsamhet begår gärning som avses i första stycket, dömes till böter.

Äsidosätter ämbetsman av försummelse, oförstånd eller oskicklighet vad honom åligger enligt lag, instruktion eller annan författning, särskild föreskrift eller tjänstens beskaffenhet, dömes, om ej gärningen utgör tjänstemissbruk eller eljest är särskilt belagd med straff, för tjänstefel till böter eller suspension.

Är felet grovt, dömes till suspension eller avsättning; om skäl äro därtill, skall tillika dömas till fängelse i högst ett år.

Som tjänstefel anses icke i något fall, att ämbetsman deltager i strefk eller därmed jämförlig strid(>-åtgärd efter beslut av arbetstagar-förening som anordnat åtgärden.

< Senaste lydelse 1965: 280.

Den som har valts till statligt eller kommunalt uppdrag med vilket följer myndighetsutövning må av rätten skiljas från uppdraget, om han har begått brott för vilket är stadgat fängelse i två år eller däröver och han genom brottet har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha uppdraget.

Skiljes uppdragstagare från uppdraget enligt första stycket, skall hänsyn tagas därtill vid bestämmande av straff för brottet.

Med kommun likställes allmän inrättning som avses i 1 § andra stycket kommunaltfänstemannala-gen (1965:275).

5§

Nuvarande lydelse

Finnes ämbetsman hava genom gärning, som är belagd med straff annorstädes än i 1—4 §§, åsidosatt sin tjänsteplikt, må fängelse i högst n'å år ådömas, ändå att så -svårt straff eljest ej kunnat följa.

Föreslagen lydelse

Äklagare må, utan hinder av vad eljest må vara stadgat, åtala brott enligt 1 och 2 §§ ävensom annat brott varigenom innehavare av anställning eller uppdrag som avses i 2 § har åsidosatt vad honom åligger i utövningen därav.

Utan hinder av vad i första stycket sägs skall dock gälla

1. vad i denna balk stadgas att åtal ej må ske utan förordnande av regeringen eller den regeringen har bemyndigat och

2. vad i annan lag eller författning är föreskrivet om åtal för gärning, för vilken straff är stadgat allenast om den förövas av innehavare av anställning eller uppdrag som sägs i första stycket.

Är ej för visst fall annat stadgat, må åklagare åtala brott mot sådan tystnadsplikt som gäller till förmån för enskild målsägande endast om denne anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Om åtal för brott som i utövningen av tjänsten eller uppdraget begåtts av riksdagsledamot, statsråd, justitieråd, regeringsråd eller innehavare av tjänst eller uppdrag hos riksdagen eller dess organ gälla särskilda bestämmelser.

21 kap. 18 §5

Äsidosätter krigsman, som ej är underkastad ämbetsansvar, av försummelse, oförstånd eller oskicklighet vad honom åligger enligt reglementen, instruktioner eller andra allmänna bestämmelser, särskilda föreskrifter eller tjänstens beskaffenhet, dömes, om ej gärningen utgör tjänstemissbruk eller eljest är särskilt belagd med straff, för tjänstefel till disciplinstraff. Beträffande krigsman,

5 Senaste lydelse 1965: 280.

Åsidosätter krigsman av försummelse, oförstånd eller oskicklighet vad honom åligger enligt reglementen, instruktioner eller andra allmänna bestämmelser, särskilda föreskrifter eller tjänstens beskaffenhet, dömes, om ej gärningen eljest är särskilt belagd med straff, för tjänstefel till disciplinstraff.

JuU1975: 22 12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som är anställd vid krigsmakten, äga bestämmelserna i 20 kap. 4 § tredje stycket motsvarande till-lämpnlng.

Är felet grovt, dömes till fängelse i högst ett år.

Som tjänstefel anses icke i något fall att krigsman, som är anställd vid försvarsmakten, deltager i strejk eller därmed jämförlig stridsåtgärd.

21 §6

Av den personal som avses i 20 § Krigsman, som är anställd vid

första stycket skall befäl av lägst försvarsmakten, skall enligt vad
överfurirs grad samt de som inne- regeringen närmare föreskriver
hava motsvarande tjänsteställning icke vara underkastad ansvar en-
vara underkastade ämbetsansvar, ligt detta kapitel då han tjänstgör
vare sig de äro tjänstgöringsskyl- vid civilt statligt organ, vid mili-
diga eller icke. tärt organ med arbetsuppgifter

som i huvudsak äro av civil natur eller vid kommunal myndighet.

22 §

Vad i 20 kap. 14 § är stadgat I fråga om åtal för brott som
skall äga motsvarancie tillämpning        avses i detta kapitel äger vad i
i fråga om brott, varigenom krigs-          20 kap. 5 § sägs motsvarande till
man åsidosatt sin tjänsteplikt.    lämpning.

32 kap.
8§

Krigsman som ej är underkastad ansvar enligt 21 kap. må ej ådömas disciplinstraff.

I fråga om sådan krigsman som avses i första stycket äger 7 § andra stycket motsvarande till-lämpning.

33 kap.
5§

Dömes någon till fängelse på 'iss tid, ungdomsfängelse eller internering eller förordnar rätten, med tillämpning av 34 kap. 1 § 1, att sådan påföljd skall avse ytterligare brott, och har den dömde med anledning av misstanke om brott, som prövats genom dom i målet, under en sammanhängande tid av minst tjugofyra timmar varit berövad friheten som anhållen, häktad, tagen i förvarsarrest eller intagen på rättspsykiatrisk klinik enligt 9 § lagen (1966: 301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål, skall tiden för frihetsberövandet, till den del därunder icke samtidigt skett verkställighet av dom i annat mål, anses som tid under

6 Senaste lydelse 1972:362. ' Senaste lydelse 1973: 43.

JuU1975: 22 13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vilken den ådömda påföljden verkställts i anstalt. Domstolen skall i domen angiva det antal dagar påföljden skall anses verkställd. Är den tid varmed ådömt fängelse överstiger frihetsberövandet ringa, må förordnas att fängelsestraffet skall anses helt verkställt genom frihetsberövandet.

Undanröjes villkorlig dom eller skyddstillsyn och dömes i stället till fängelse på viss tid, ungdomsfängelse eller internering, äger första stycket tillämpning även i fråga om frihetsberövande, som föregått den villkorliga domen, domen på skyddstillsyn eller dom, varigenom förordnats att den genom sådan dom ådömda påföljden skall avse även ytterligare brott. Detta gäller dock endast i den mån frihetsberövandet icke tillgodoräknats enligt första eller tredje stycket.

Dömes någon till böter, suspen- Dömes någon till böter eller dis-
sion eller disciplinstraff och har ciplinstraff och har han med an-
han med anledning av misstanke ledning av misstanke om brott,
om brott, som prövats genom dom som prövats genom dom i målet,
i målet, varit berövad friheten på varit berövad friheten på sätt som
sätt som angives i första stycket, angives i första stycket, må för
må förordnas att påföljden skall ordnas att påföljden skall anses
anses helt eller delvis verkställd helt eller delvis verkställd genom
genom frihetsberövandet. frihetsberövandet.

Vid bestämmande av straff för brott av arbetstagare må hänsyn tagas till avskedande eller annan följd av brottet som är medgiven enligt arbetsavtalet eller enligt författning, som gäller för anställningsförhållandet, och må böter eller disciplinstraff som eljest skolat ådömas helt eftergivas.

Med arbetstagare likställes den som utövar uppdrag åt annan.

35 kap. 4 §8

De i 1 och 2 §§ bestämda ti- De i 1 S bestämda tiderna skola

derna skola räknas från den dag räknas från den dag brottet be-
brottet begicks. Förutsattes för gicks. Förutsattes för ådömande
ådömande av påföljd att viss ver- av påföljd att viss verkan av hand-
kan av handlingen inträtt, skall ti- lingen inträtt, skall tiden räknas
den räknas från den dag då sådan från den dag då sådan verkan in
verkan inträdde. trädde.

I fall, som i 11 kap. 5 § sägs, skall tiden räknas från den dag då beslut om egendomsavträde meddelades eller åtal eljest tidigast kunde ske.

38 kap.
4 §9
Anmälan jämlikt 34 kap. 10, 12        Anmälan jämlikt 34 kap. 10 el-
eller 15 § göres hos första domstol     ler 12 § göres hos första domstol i
i något av målen.                   något av målen.

* Senaste lydelse 1973:648.

s Senaste lydelse enligt prop. 1975: 35.

Nämnd skall deltaga vid underrätts avgörande av fråga, som avses i 2 § eller i 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 §, 30 kap. 8 § eller 34 kap. 10 § andra stycket, 12 §, 13 § eller 18 §. Detsamma skall gälla i fråga om undanröjande av påföljd enligt 34 kap. 1 § 3, förverkande av villkorligt medgiven frihet eller annan åtgärd enligt 34 kap. 4 §, åtgärd enligt 34 kap. 5 §, åtgärd eller behandling enligt 34 kap. 6 § samt återintagning i anstalt eller annan åtgärd enligt 34 kap. 8 eller 9 §.

Nämnd skall deltaga vid undei"-rätts avgörande av fråga, som avses i 2 § eller i 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 §, 30 kap. 8 § eller 34 kap. 10 § andra stycket, 12 §, 13 §, 15 § såvitt angår tillämpning av 10 § and ra stycket, eller 18 §. Detsamma skall gälla i fråga om undanröjande av påföljd enligt 34 kap. 1 § ;i, förverkande av villkorligt medgiven frihet eller annan åtgärd enligt 34 kap. 4 §, åtgärd enligt 34 kap. 5 §, åtgärd eller behandling enligt 34 kap. 6 § samt återintagning i anstalt eller annan åtgärd enligt 34 kap. 8 eller 9 §.

Vid avgörande av fråga, som avses i 27 kap. 5 § andra stycket eller 28 kap. 11 §, är underrätt domför med en lagfaren domare.

8§i

I mål om åtgärd enligt 2 § eller

27 kap. 5 § andra stycket eller 6 §,

28 kap. 9 §, 30 kap. 8 § eller 34 kap. 10 § andra stycket, 12 § eller 13 § skall underrätt lämna den dömde tillfälle att yttra sig. Begär han att bliva muntligen hörd, skall tillfälle därtill beredas honom. I mål om åtgärd enligt 34 kap. 18 § skall den dömde lämnas tillfälle att yttra sig där sä är möjligt. Rättens avgörande av saken sker genom beslut.

I mål om åtgärd enligt 2 § eller

27 kap. 5 § andra stycket eller 6 §,

28 kap. 9 §, 30 kap. 8 § eller 34 kap. 10 § andra stycket, 12 eller 13 § eller 15 § såvitt angår till-lämpning av 10 J andra stycket skall underrätt lämna den dömde tillfälle att yttra sig. Begär han att bliva muntligen hörd, skall tillfälle därtill beredas honom. I mål om åtgärd enligt 34 kap. 18 § skall den dömde lämnas tillfälle att yttra sig där så är möjligt. Rättens avgörande av saken sker genom beslut.

Ätgärd enhgt 28 kap. 11 § må beslutas utan att tillfälle beredes den dömde att yttra sig.

9§i

JuU1975: 22 15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ket, 12 §, 13 §, 75 § såvitt angår ket, 12 §, 13 § eller 18 § länder
tillämpning av 10 § andra stycket, omedelbart till efterrättelse om ej
eller 18 § länder omedelbart till ef- annorlunda förordnas. Detsamma
terrättelse, om ej annorlunda för- gäller avgöranden enligt 27 kap.
ordnas. Detsamma gäller avgöran- 6 §, 28 kap. 9 § eller 34 kap. 4, 5,
den enligt 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 § 6 eller 8 § angående föreskrifter,
eller 34 kap. 4, 5, 6 eller 8 § an- prövotid eller tid för ungdoms
gående föreskrifter, prövotid eller fängelse,
tid för ungdomsfängelse.

Avser beslut jämlikt 28 kap. 9 § andra stycket eller 34 kap. 6 § att någon skall undergå behandling varom stadgas i 28 kap. 3 §, äger rätten, om förhållandena påkalla det, förordna att beslutet skall gå i verkställighet utan hinder av att det ej vunnit laga kraft. Sådant förordnande må ock meddelas i fråga om beslut jämlikt 34 kap. 8 § om återintagning i anstalt av den som undergår ungdomsfängelse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Lagen (1948: 391) om ämbetsansvar för vigselförrättare i vissa fall skall samtidigt upphöra att gälla.

Till suspension och avsättning får ej dömas efter ikraftträdandet. Är fråga om gärning, som har begåtts före ikraftträdandet och som är straffbelagd enligt såväl äldre bestämmelse i 20 kap. 1, 2, 3 eller 4 § som motsvarande bestämmelse i dess nya lydelse, dömes till det straff för gärningen som föreskrives i den nya bestämmelsen. Den äldre bestämmelsen skall dock tillämpas, om den leder till lindrigare allmänt straff. I övrigt skall 5 § första och andra styckena lagen (1964: 163) om införande av brottsbalken äga motsvarande tillämpning.

Vad som föreskrives i 20 kap. 1 § andra stycket i dess nya lydelse skall tills vidare ej äga tillämpning i fråga om beslut angående taxering som fattas av taxeringsnämnd.

Finns i författning som gäller när denna lag träder i kraft föreskrift om tystnadsplikt utan att straffansvar är föreskrivet för åsidosättande därav, äger 20 kap. 3 § i dess nya lydelse ej tillämpning.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift, som har ersatts genom ny bestämmelse, skall hänvisningen i stället avse den nya bestämmelsen.

2 Förslag till

Lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965:274

Härigenom föreskrives i fråga om statstjänstemannalagen (1965: 274)i

dels att rubriken närmast före 26 § skall utgå,

dels att nuvarande 38, 54 och 55 §§ skall betecknas 38 c, 55 och 56 §§,

dels att 1, 3, 18—27, 29, 32, 36, 37, 51 och 53 §§ samt rubriken närmast före 18 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att rubriken närmast före 54 § skall sättas närmast före nya 55 §,

1 Omtryckt 1974: 1009.

1§2

Denna lag ä,c;er tillämpning på anställning med staten såsom arbetsgivare och tjänsteman såsom arbetstagare.

Lagen gäller icke statsråden eller riksdagens ombudsmän. Den är ej heller tillämplig på den som innehar eller uppehåller prästerlig tjänst.

Lagens bestämmelser om tjänst äga motsvarande tillämpning på vikariat, om annat ej anges.

Bestämmelserna i 18, 19, 23, 24 och 51—53 §§ gälla icke justitieråd eller regeringsråd. Ej heller äro bestämmelserna i 18 och 19 §§ tillämpliga på justitiekanslern.

3 §3 I anställningsförhållande vara denna lag är tillämplig gäller vad som är bestämt i avtal.

Avtal må ej träffas om

a) inrättande eller indragning av tjänst eller tjänsteorganisationens utformning i övrigt;

b) myndighets verksamhet;

c) anställnings- eller arbetsvillkor som regleras i denna lag eller i författning vartill lagen hänvisar eller enligt lagen tillhör regeringens, riksdagens eller myndighets beslutanderätt.

Avtal må ej träffas om

a) inrättande eller indragning av tjänst eller tjänsteorganisationens utformning i övrigt;

b) myndighets verksamhet;

c) anställnings- eller arbetsvillkor som regleras i denna lag eller i författning vartill lagen hänvisar eller enligt lagen tillhör regeringens, riksdagens eller myndighets beslutanderätt, / den mån annat ej följer av 19 §.

Har avtal träffats i strid mot bestämmelserna i andra stycket, är avtalet i denna del utan verkan.

Åtiil och disciplinär bestraffning Disciplinansvar och avskedande

18 §4

Åsidosätter tjänsteman på vilken bestämmelserna i 18 § icke äga tillämpning av försummelse, oförstånd eller oskicklighet vad som åligger honom, enligt lag, instruktion eller annan författning, särskild föreskrift eller tjänstens beskaffenhet, må han dömas till disciplinstraff. Bestämmelserna i 20 kap. 4 § tredje stycket brottsbalken äga motsvarande tillämpning.

Disciplinstraff äro varning, löneavdrag under högst trettio dagar, suspension i högst tre månader och, för tjänsteman som ej är anställd med fullmakt, avsättning. Till avsättning må dömas endast om tjänstemannen gjort sig skyldig till svårare fel eller icke låtit sig rätta av tidigare bestraffning. Mer än ett disciplinstraff må ej samtidigt ådömas. Regeringen äger meddela bestämmelser om inskränkning i tillämpligheten av disciplinstraff.

Om storleken av löneavdrag enligt andra stycket förordnar regeringen.

Innehåller kollektivavtal bestämmelser om disciplinpåföljder, skola 18 § andra och tredje styckena icke gälla för tjänstemän som äro sysselsatta inom yrkesgrupp och område som avtalet avser.

Nuvarande lydelse

b) brott som avses i 20 kap. 4 § andra stycket brottsbalken, såvitt fråga är om tjänsteman som är anställd med fullmakt;

c) annat brott i tjänsten, för vilket är stadgat fängelse;

d) brott i tjänsten i annat fall
än som avses i a)—c) och det
finnes anledning antaga, att talan
om enskilt anspråk kommer att
föras, eller tjänstemannen bestri
der vad som lägges honom till last
och tillfredsställande utredning ic
ke kan åstadkommas hos myndig-,
heten.

Regeringen må befria från anmälningsskyldighet enligt c) i fråga om brott som avses i 13 kap. 6 § första stycket brottsbalken.

Föreslagen lydelse

2. medlcinalpersonal som i sin yrkesutövning står under socialstyrelsens inseende, om förseelsen skett i denna yrkesutövning,

3. veterinär som står under lantbruksstyrelsens inseende, om förseelsen skett i utövning av veterinäryrket.

Har åtal väckts mot tjänsteman, må disciplinärt förfarande rörande gärning som omfattas av åtalet ej inledas eller fortsättas. Om verkan av att åtal väckes innan beslut rörande disciplinär bestraffning helt eller delvis verkställts föreskrives i 20 kap. 9 § brottsbalken.

Har åtal väckts mot tjänsteman, må disciplinärt förfarande enligt denna lag rörande förseelse som omfattas av åtalet ej inledas eller fortsättas.

Disciplinpåföljd som avses i 18 eller 19 § må ej åläggas tjänsteman sedan anställningen hos myndigheten upphört eller uppsägning ägt rum.

Tjänsteman, som ej inom två år efter förseelsen har erhållit skriftlig anmaning enligt 24 § första stycket, må icke åläggas disciplinpåföljd som nyss sagts.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Har tjänsteman annorledes än genom brott gjort sig skyldig till grov tjänsteförseelse varigenom han visat sig uppenbarligen olämplig att inneha sin tjänst, må han avskedas i stället för att disciplinpåföljd ålägges honom. Detsamma skall gälla, om tjänsteman, som av myndighet ålagts disciplinpåföljd, Inom två år därefter i anställning hos samma myndighet ånyo gjort sig skyldig till tjänsteförseelse och därigenom visat sig uppenbarligen olämplig att inneha sin tjänst.

Tjänsteman som har rått till statlig pension men icke uppnått den ålder då han äger avgå med ålderspension må icke avskedas enligt första eller andra stycket, om han begått brottet eller tjänsteförseelsen under inflytande av sådan själslig abnormitet som avses i 33 kap. 2 § brottsbalken och lämpligen kan förflyttas till eller beredas annan anställning som är förenad med sådan pensionsrätt.

Har i lag eller annan författning eljest meddelats bestämmelse, som inskränker rätten att avskeda tjänsteman i förhållande till vad som föreskrives i första eller andra stycket, gäller den bestämmelsen.

Avskedande må ej grundas enbart på omständighet som myndigheten har känt till mer än en månad före avskedandet.

/ ärende om disciplinär bestraffning skall, om tjänstemannen påfordrar det. tillfälle beredas honom att vid muntligt förhör uttala sig i saken.

När fråga om disciplinansvar eller avskedande enligt denna lag uppkommer, skall genom skriftlig anmaning tillfälle beredas tjänstemannen att skriftligen eller, om han begär det eller det eljest finnes lämpligt, muntligen yttra sig om vad som åberopas mot honom. Begär tjänstemannen att även annan skall yttra sig i saken eller att annan utredning skall förebringas, skall sådan begäran efterkommas, om det ej är uppenbart att åtgärden saknar betydelse.

Finnes på framställning av tjänstemannen eller eljest erforderligt att vittne eller sakkunnig höres vid domstol eller att föreläggande meddelas någon att som bevis tillhandahålla skriftlig handling eller föremål, skall ansökan därom göras hos den allmänna underrätt inom vars område den som skall höras eller åtgärden eljest angår vistas. Tillhandahålles erforderlig utredning, skall rätten anställa förhör eller meddela föreläggande, om laga hinder ef möter. Angående sådan åtgärd skall i tillämpliga delar gälla vad som föreskrives om bevisupptagning i rättegång utom huvudförhandling.

I fråga om varsel till och överläggning med lokal arbetstagarorganisation gälla bestämmelserna i lagen (1974:12) om anställningsskydd. Dessa bestämmelser äga tillämpning även i fråga om tjänsteman i verksledande eller därmed jämförlig ställning.

Vidtages åtgärd för att anställa åtal eller inledes disciplinärt förfarande enligt denna lag mot tjänsteman, må han, om den gärning varom ar fråga kan antagas medföra avsättning eller om eljest särskilda skäl föreligga, avstängas från utövning av tjänsten med omedelbar verkan, dock icke för längre lid än till dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger. Finnas ej längre skäl för avstängning, skall denna omedelbart hävas.

Beslut om avstängning meddelas i fråga om tjänsteman, som icke kan dömas till disciplinstraff, av regeringen och eljest av myndighet som regeringen bestämmer. 1 ärende om avstängning skola bestämmelserna i 23 § andra stycket och 24 § iakttagas. Bestämmelserna i 75, 17 och 18 §§ förvaltningslagen (1971:290) skola tillämpas även om beslut som nyss sagts utgör beslut under ärendes hand. läggning.

Om avstängning av domare som misstankes för brott och om skyldighet för vissa tjänstemän vid riksdagens verk att frånträda utövningen av sin tjänst, om de åtalas för brott i tjänsten, gälla särskilda bestämmelser.

Vidtages åtgärd för att anställa åtal eller inledes förfarande enligt 24 § mot tjänsteman, må han, om den gärning varom är fråga kan antagas medföra avskedande enligt 22 §, avstängas från utövning av tjänsten med omedelbar verkan, dock icke för längre tid än till dess frågan om avskedande slutligt prövats. Finnas ej längre skäl för avstängning, skall denna omedelbart hävas.

/ ärende om avstängning skola bestämmelserna i 24 § första stycket äga motsvarande tillämpning. Bestämmelserna i 17 och 18 §§ förvaltningslagen (1971: 290) skola tillämpas även om beslut om avstängning utgör beslut under ärendes handläggning.

Beslutas avstängning, skall frågan om avskedande snarast upptagas till prövning. Vid avgörandet av denna fråga skall prövas om avstängningen skall bestå.

Om tjänsteman, som varit avstängd från tjänsten, ej avskedas, äger han uppbära den lön som må ha avdragits.

Beslut om avstängning enligt första stycket eller om läkarundersökning som avses där meddelas i fråga om tjänsteman, som icke kan dömas till disciplinstraff, av regeringen och eljest av myndighet som regeringen bestämmer. I sådant ärende skola bestämmelserna i 23 § andra stycket iakttagas. Om tjänstemannen påfordrar det, skall tillfälle beredas honom att muntligen uttala sig i ärendet.

Bestämmelserna i 15, 17 och 18 §§ förvaltningslagen (1971: 290) skola tillämpas även om beslut som nyss sagts utgör beslut under ärendes handläggning.

7 ärende om avstängning enligt första stycket eller om läkarundersökning som avses där skola be-. stämrnelserna i 24 § första stycket äga motsvarande tillämpning.

Bestämmelserna i 17 och 18 §§ förvaltningslagen (1971:290) skola tillämpas även om beslut som nyss sagts utgör beslut under ärendes handläggning.

Tjänsteman är skyldig att avgå från tjänsten innan han uppnått den ålder som avses i 31 §, om han

a) till följd av förlust av eller nedsättning i arbetsförmågan är för framtiden oförmögen att fullgöra sin tjänst tillfredsställande;

b) till följd av nedsatt arbetsförmåga under två år i följd icke tjänstgjort annat än försöksvis under kortare tid samt socialstyrelsen finner det sannolikt att han icke kan återinträda i tjänst inom ytterligare ett år och ovisst hur arbetsförmågan därefter kommer att utveckla sig.

Tjänsteman ar skyldig att avgå från tjänsten innan han uppnått den ålder som avses i 31 §, om han

a) till följd av förlust av eller nedsättning i arbetsförmågan är för framtiden oförmögen att fullgöra sin tjänst tillfredsställande;

c) genom lagakraftägande dom befimnits skyldig till brott vara avsättning kunnat följa men enligt 33 kap. 2 § brottsbalken överlämnats till särskild vård, dömts till böter eller skyddstillsyn eller förklarats fri från påföljd.

Tjänsteman som är anställd med fullmakt eller konstitutorial är skyldig att avgå från tjänsten, om han är urståndsatt att fullgöra tjänsten tillfredsställande och högst fem är återstå till dess han äger avgå med ålderspension.

Tjänsteman som har rätt till statlig pension men icke uppnått den ålder då han äger avgå med ålderspension må icke åläggas att avgå från tjänsten enligt första eller andra stycket, om han lämpligen kan förflyttas till eller beredas annan anställning som är förenad med sådan pensionsrätt.

34 a §

Beslut varigenom tjänsteman har skilts från tjänsten enligt 32 § eller förflyttats till annan tjänst enligt 34 § må icke verkställas, förrän beslutet slutligt prövats efter talan som avses i 53 § eller rätten till sådan talan har förlorats. Detsamma gäller beslut om avgångsskyldighet enligt 31 §, om ej annat följer av 53 §.

Beslutande organ

37 §12

Fråga om disciplinpåföljd enligt 18 §, avskedande enligt 22 §, åtalsanmälan enligt 25 §, avstängning enligt 26 eller 27 § eller läkarundersökning som avses i 27 § prövas av den myndighet under vilken tjänstemannen lyder, om ej annat följer av 38 § eller av föreskrift som regeringen meddelar. Fråga om avstängning enligt 26 § på grund av misstanke om brott upptages även på anmälan av åklagare.

Fråga om anställnings upphörande enligt 30 eller 31 S, 32 § första stycket a) eller b), 35 eller 36 § prövas i fråga om tjänst, som regeringen tillsätter, av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer och i annat fall av den' myndighet som tillsätter tjänsten. Fråga om anställnings upphörande enligt 32 § första stycket c) eller andra stycket eller enligt 33 §

Fråga om anställnings upphörande enligt 30 eller 31 §, 32 § första stycket, 35 eller 36 § prövas i fråga om tjänst, som regeringen tillsätter, av regeringen eller myndighet somi regeringen bestämmer och i annat fall av den myndighet som tillsätter tjänsten. Fråga om anställnings upphörande enligt 32 § andra stycket eller 33 § prövas av regeringen.

provas av regeringen.

Fråga om förflyttning av tjänsteman enligt 34 §, prövas av regeringen. Fråga om förflyttning till tjänst som tillsättes av samma myndighet som anställt tjänstérnannen prövas dock av myndigheten.

JuU1975: 22

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

eller om avstängning eller läkarundersökning enligt 27 §. Beslut om avskedande enligt 22 § eller avstängning enligt 26 § meddelas av högsta domstolen enligt vad som föreskrives i 54 §.

I fråga om den som eljest innehar eller uppehåller ordinarie domartjänst eller tjänst som byråchef eller därmed jämställd eller högre tjänst vid statlig myndighet prövas fråga som avses i 37 § första stycket av en särskild nämnd. Denna nämnd skall bestå av fem ledamöter. Ordföranden skall vara lagkunnlg och erfaren i domarvärv. Regeringen meddelar närmare bestämmelser om nämndens sammansättning och verksamhet samt om den personkrets som nämndens verksamhet skall avse.

51 § Mål om skadestånd enhgt 16 § prövas av arbetsdomstolen. Sådant' mål, liksom mål om tillämpning av 7 § tredje eller fjärde stycket, 30 §, 35 § eller 39—43 § eller av föreskrift som avses i 7 § tredje stycket, 30 § andra stycket eller 39 §, handlägges enhgt lagen (1974:371) om rättegången i ar-

13 Senaste lydelse 1974: 1009.

13. . ■.

Mål om skadestånd enligt 16 § prövas av arbetsdomstolen. Sådant. mål, liksöm mål om tillämpning av 7 § tredje eller fjärde stycket, 75, 22 §,26 §,27 j; 30—52 §,' 34 §, 35 §, 36 § eller 39—43 § eller av föreskrift som avses i 7 § tredje stycket, 30 § andra stycket eller 39 §, handlägges enligt lagen

53 § Har i fråga om annan ordinarie domare än justitieråd eller rege ringsråd meddelats beslut om läkarundersökning som avses i 27 § eller om anställningens upphörande enligt 31 eller 32 § och vill han ha ändring i beslutet, skall han väcka talan inom fyra veckor från den dag då han fick del av beslutet. Iakttager han ej detta, är rätten till talan förlorad.

7 fråga om ordinarie domare må beslut om läkarundersökning som avses i 27 § ej läggas till grund för avstängning enligt nämnda paragraf, förrän beslutet slut ligt prövats av domstolen eller rätten till talan förlorats. Ej heller må verkställighet äga rum av beslut, varigenom ordinarie domare skilts från tjänsten enligt 32 § el ler, om ej annat följer av tredje stycket, enligt 31 §. förrän beslu tet slutligt prövats av domstolen eller rätten till talan förlorats.

I mål som gäller ordinarie domare äger domstolen för tiden intill dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger förordna, i tvist om avstängning enhgt 27 §, att beslutad avstängning skall vara hävd, och, i tvist om tillämpningen av 31 § beträffande annan tjänsteman än justitieråd eller regeringsråd, att anställningen skall upphöra när tjänstemannen upp nått den ålder då skyldighet att avgå senast inträder.

" Senaste lydelse 1974: 1009.

Vill tjänsteman söka ändring i beslut enligt 18, 22, 27, 31. 32 eller 34 §, skall han väcka talan inom fyra veckor från den dag då han fick del av beslutet. Iakttager han ej detta, är rätten till talan förlorad. Talan mot beslut om avstängning enligt 27 § är dock ej inskränkt till viss tid.

För tiden intill dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger äger domstolen förordna, i tvist om avstängning enligt 26 eller 27 §, att beslutad avstängning skall vara hävd, och, i tvist om till-lämpningen av 31 §, att anställningen skall upphöra när tjänstemannen uppnått den ålder då skyldighet att avgå senast inträder.

JuU 1975: 22 27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

54 §

Beträffande justitieråd eller regeringsråd prövas mål om tillämpning av 22, 26, 27, 31 eller 32 § av högsta domstolen enligt 57 kap. rättegångsbalken på talan av riksdagens ombudsman eller justitiekanslern.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Lagen (1955: 261) om avstängning av domare skall samtidigt upphöra att gälla.

I fråga om talan mot myndighets beslut som meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestänmielser.

Vid tillämpning av bestämmelsen i 22 § femte stycket skall iakttagas att i fråga om omständighet som myndigheten kände till vid ikraftträdandet den i lagrummet angivna tiden skall räknas frän ikraftträdandet.

3 Förslag tUl

Lag om ändring i lagen (1974:359) om ändring i statsjänstemanna-lagen (1965:274)

Härigenom föreskrives att andra stycketi i övergångsbestämmelserna till lagen (1974: 359) om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274) skall upphöra att gälla vid utgången av år 1975.

4 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrives att 7 kap. 4 §, 23 kap. 22 §, 24 kap. 1 §, 36 kap. 5 §, 48 kap. 5 och 15 §§ samt 58 kap. 1 och 2 §§ rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap. 4 §2 Allmän åldagare vid underrätt och hovrätt är statsåklagare eller distriktsåklagare.

Riksåklagaren är dock allmän Riksåklagaren är dock allmän
åklagare vid underrätt och hovrätt åklagare vid underrätt och hovrätt
i mål om ansvar eller enskilt an- i mål om ansvar eller enskilt an
språk på grund av brott som i ut- språk på grund av brott som i ut
övningen av tjänsten eller uppdra- övningen av tjänsten eller uppdra
get begåtts av statstjänsteman, get har begåtts av

1 Senaste lydelse 1974: 1008. - Senaste lydelse 1974: 573.

Nuvarande lydelse

som ej är underkastad disciplinär bestraffning, av ledamot av domstol eller central statlig förvaltningsmyndighet, som ej är statstjänsteman, eller av krigsman, som bestrider regementschefs eller därmed likställd eller högre tjänst.

Föreslagen lydelse

1. den som innehar eller uppe
håller ordinarie domartjänst eller
tjänst som byråchef eller därmed
jämställd eller högre tjänst vid
statlig myndighet;

2. ledamot av domstol eller
central statlig förvaltningsmyndig
het, som ej är statstjänsteman; el
ler

3. krigsman, som bestrider re
gementschefs eller därmed lik
ställd eller högre tjänst.

Allmän åklagare vid högsta domstolen är riksåldagaren.

Har talan till högsta domstolen fullföljts allenast av enskild part, må åklagartalan där, efter riksåklagarens förordnande, föras av lägre åklagare.

Närmare bestämmelser om fördelningen av uppgifterna mellan åklagarna meddelas i de för dem gällande instruktionerna.

23 kap.

22 §3

Förundersökning enligt detta kapitel är, om tillräckliga skäl för åtal ändock föreligga, ej erforderlig beträffande brott, för vilket icke svårare påföljd än böter är stadgad, eller beträffande brott, som avses i 45 kap. 2 § första eller andra stycket. Ej heller är förundersökning erforderlig i mål om brott, som avses i 3 kap. 3 § och 7 kap. 4 § andra stycket, med mindre anledning förekommer tijl ådömande av annan påföljd än böter eller suspension.

Förundersökning enligt detta kapitel är, om tillräckliga skäl för åtal ändock föreligga, ej erforderlig beträffande brott, ' för vilket icke svårare påföljd än böter är stadgad, eller beträffande brott, som avses i 45 kap. 2 § första eller andra stycket. Ej heller är förundersökning erforderlig i mål om brott, som avses i 3 kap. 3 § och 7 kap. 4 § andra stycket, ined mindre anledning förekommer till 'ådömande av annan påföljd än böter.

Vill åklagaren utvidga väckt åtal, må det ske, utan att förundersökning enligt detta kapitel ägt rum.

24 kap.

i,§r.

Är någon på sannolika slcäl misstänkt för brott, för vilket är stadgat fängelse i ett år eller däröver, må han häktas, om med hänsyn till brottets beskaffenhet, den misstänktes förhållande eller annan omständighet skäligen kan befaras, att hån avviker eller annorledes undandrager sig lagföring eller straff eller genom undanröjande av bevis eller på annat sätt försvårar sakens utredning, eller ock anledning förekommer, att han fortsätter sin brottsliga verksamhet.

Är brottet ringare än i första stycket sägs men kan därå följa fäng-

' Senaste lydelse 1974; 573. * Senaste lydelse 1964: 166.

JuU 1975: 22 29

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

else och har den misstänkte icke stadigt hemvist inom riket, må han häktas, om det skäligen kan befaras, att han avviker.

Är för brottet icke stadgat lindrigare straff än fängelse i två år, skall häktning ske, om det ej är uppenbart, att anledning därtill saknas.

Kan det antagas, att den miss- Kan det antagas, att den miss
tänkte kommer att dömas allenast tänkte kommer att dömas allenast
till böter eller suspension, må till böter, må häktning icke ske.
häktning icke ske.

36 kap. 5 §5

Ämbets- eller tjänsteman eller Ej må någon höras som vittne den som är förordnad eller vald angående något, som han enligt att förrätta offentligt tjänsteä- lag eller annan författning är plik-rende eller utöva annan allmän tig att hemlighålla, med mindre befattning må ej höras som vittne den, till vilkens förmån tystnads-angående något, varom han på plikten gäller, samtycker därtill, grund av denna sin ställning har att iakttaga tystnad.

Ej heller må advokat, läkare, Ej heller eljest må advokat, lä-
tandläkare, barnmorska, sjukskö- käre, tandläkare, barnmorska,
terska, kurator vid familjerådgiv- sjuksköterska, kurator vid familje-
ningsbyrå, som drives av kommun, rådgivningsbyrå, som drives av
landstingskommun, församling el- kommun, landstingskommun, för-
ler kyrklig samfällighet, eller de- samling eller kyrklig samfällighet,
ras biträden höras angående nå- eller deras biträden höras angå
got, som på grund av denna deras ende något, som på grund av den-
ställning förtrotts dem eller de i na deras ställning förtrotts dem el-
samband därmed erfarit, med ler de i samband därmed erfarit,
mindre det är i lag medgivet eller med mindre det är i lag medgivet
den, till vilkens förmån tystnads- eller den, till vilkens förmån tyst
plikten gäller, samtycker därtill. nadsplikten gäller, samtycker där
till.

Rättegångsombud, biträde eller försvarare må ej höras som vittne om vad för uppdragets fullgörande förtrotts honom, med mindre parten medgiver, att det må yppas.

Utan hinder av vad i andra eller tredje stycket sägs vare annan än försvarare skyldig att avgiva utsaga i mål angående brott, för vilket icke är stadgat Undrigare straff än fängelse i två år.

Om tystnadsplikt för präst inom svenska kyrkan är särskilt stadgat. Präst inom annat trossamfund än svenska kyrkan eller den som i sådant samfund intager motsvarande ställning må icke höras som vittne om något, som han vid hemligt skriftermål eller under därmed jämförliga förhållanden erfarit.

48 kap. 5§«

Strafföreläggande får icke ut- Strafföreläggande får icke ut
färdas, färdas,

om förutsättningar för allmänt om förutsättningar för allmänt

åtal ej föreUgga, åtal ej föreligga,

B Senaste lydelse 1973: 240. 6 Senaste lydelse 1968: 193.

Föreslagen lydelse

om i föreläggandet ej upptagas alla brott av den misstänkte, vilka enligt åklagarens vetskap föreHgga till bedömning,

om målsägande förklarat, att han ämnar föra talan om enskilt anspråk i anledning av brottet, eller begärt, att åtal skall väckas.

Nuvarande lydelse

om i föreläggandet ej upptagas alla brott av den misstänkte, vilka enligt åklagarens vetskap föreligga till bedömning,

om målsägande förklarat, att han ämnar föra talan om enskilt anspråk i anledning av brottet, eller begärt, att åtal skall väckas, eller

om brottet bör föranleda äm-betss träff.

I fråga om villkor för användning av strafföreläggande i militärt brottmål gälla särskilda bestämmelser.

15 §'

Föreläggande av ordningsbot får icke utfärdas,

om den misstänkte förnekar gärningen,

om i föreläggandet ej upptagas alla brott av den misstänkte, vilka enligt polismannens vetskap föreligga till bedömning,

om det föreligger anledning att antaga att talan om enskilt anspråk kommer att föras, eller

om det föreligger anledning att antaga att brottet bör föranleda disciplinstraff för krigsman,

Föreläggande av ordningsbot får icke utfärdas,

om den misstänkte förnekar gärningen,

om i föreläggandet ej upptagas alla brott av den misstänkte, vilka enhgt polismannens vetskap föreligga till bedömning,

om det föreligger anledning att antaga att talan om enskilt anspråk kommer att föras, eller

om det föreligger anledning att antaga att brottet bör föranleda ämbetsstraff eller disciplinstraff för krigsman.

Föreläggande bör ej utfärdas, om det i annat fall kan antagas vara påkallat att åklagare prövar fråga om strafföreläggande eller åtal för brottet.

58 kap. 1§

Sedan dom i tvistemål vunnit laga kraft, må till förmån för någon av parterna resning beviljas:

1. om ledamot av rätten eller där anställd tjänsteman eller ombud eller ställföreträdare med avseende å målet gjort sig skyldig till brottsligt förfarande, som kan antagas hava inverkat på målets utgång;

Sedan dom i tvistemål vunnit laga kraft, må till förmån för någon av parterna resning beviljas:

1. om ledamot av rätten eller där anställd tjänsteman med avseende å målet gjort sig skyldig till brottsligt förfarande eller tjänsteförseelse eller om brott som har avseende å målet ligger ombud eller ställföreträdare till last, samt brottet eller tjänsteförseelsen kan antagas hava inverkat på målets utgång;

Nuvarande lydelse

2. om skriftlig handling, som åberopats till bevis, varit falsk eller om part, som hörts under sanningsförsäkran, eller vittne, sakkunnig eller tolk avgivit falsk utsaga samt handhngen eller utsagan kan antagas hava inverkat på utgången;

3. om omständighet eller bevis, som ej tidigare förebragts, åberopas och dess förebringande sannolikt skulle hava lett till annan utgång; eller

4. om rättstillämpning, som ligger till grund för domen, uppenbart strider mot lag.

Föreslagen lydelse

2. om skriftlig handling, som åberopats till bevis, varit falsk eller om part, som hörts under sanningsförsäkran, eller vittne, sakkunnig eller tolk avgivit falsk utsaga samt handlingen eller utsagan kan antagas hava inverkat på utgången;

3. om omständighet eller bevis, som ej tidigare förebragts, åberopas och dess förebringande sannolikt skulle hava lett till annan utgång; eller

4. om rättstillämpning, som ligger till grund för domen, uppenbart strider mot lag.

Sedan dom i brottmål vunnit laga kraft, må till förmån för den tilltalade resning beviljas:

1. om ledamot av rätten eller där anställd tjänsteman, åklagare eller ombud, ställföreträdare eller försvarare med avseende å målet gjort sig skyldig till brottsligt förfarande, som kan antagas hava inverkat på målets utgång;

2. om skriftlig handling, som åberopats till bevis, varit falsk eller om vittne, sakkunnig eller tolk avgivit falsk utsaga samt handlingen eller utsagan kan antagas hava inverkat på utgången;

3. om omständighet eller bevis, som ej tidigare förebragts, åberopas och dess förebringande sannolikt skulle hava lett till att den tilltalade frikänts eller brottet hänförts under mildare straffbestämmelse än den som tillämpats eller ock med hänsyn till vad sålunda åberopas och i övrigt förekommer

Sedan dom i brottmål vunnit laga kraft, må till förmån för den tilltalade resning beviljas:

1. om ledamot av rätten, där anställd tjänsteman eller åklagaren med avseende å målet gjort sig skyldig till brottsligt förfarande eller tjänsteförseelse eller om brott som har avseende å målet ligger ombud, ställföreträdare eller försvarare till last, samt brottet eller tjänsteförseelsen kan antagas hava inverkat på målets utgång;

2. om skriftlig handling, som åberopats till bevis, varit falsk eller om vittne, sakkunnig eller tolk avgivit falsk utsaga samt handlingen eller utsagan kan antagas hava inverkat på utgången;

3. om omständighet eller bevis, som ej tidigare förebragts, åberopas och dess förebringande sanno-Hkt skulle hava lett till att den tilltalade frikänts eller brottet hänförts under mildare straffbestämmelse än den som tillämpats eller ock med hänsyn till vad sålunda åberopas och i övrigt förekommer

3 §2

Nuvarande lydelse

Såsom militära brottmål anses enligt denna lag:

1. mål om ansvar för sådant av
krigsman förövat brott som om-
förmäles i något av följande kapi
tel eller lagrum i brottsbalken,
nämligen 16 kap. 15 och 16 §§
därest den brottslige vid gärning
ens begående var iklädd militär
tjänstedräkt, 8, 9, 10, 12 och 13
kap. därest brottet angått krig.s-
makten tillhörig eller för dess be
hov avsedd egendom, 20 kap. 7—
4 och 10 §§ samt 21 och 22 kap.;

2. mål om ansvar för annat i
brottsbalken omförmält brott som

Föreslagen lydelse

Såsom militära brottmål anses enligt denna lag:

1. mål om ansvar för sådant av krigsman förövat brott som om-förmäles i något av följande kapitel eller lagrum i brottsbalken, nämligen 16 kap. 15 och 16 §§ därest den brottslige vid gärningens begående var iklädd militär tjänstedräkt, 8, 9, 10, 12 och 13 kap. därest brottet angått försvarsmakten tillhörig eller för dess behov avsedd egendom, 20 kap. 7— 5 samt 21 och 22 kap.;

2. mål om ansvar för annat i brottsbalken omförmält brott som

Nuvarande lydelse

krigsman förövat med anledning av den förfördelades eller sin egen tjänst vid krigsmakten eller ock mot myndighet eller annat organ tillhörande krigsmakten;

3. mål om ansvar i andra fall för brott varigenom krigsman åsidosatt sin tjänstephkt, dock ej mål om förseelse som avses i 36—39 §§ värnpliktslagen; samt

4. mål om ansvar för brott varigenom någon som ej är krigsman men innehar tjänst vid krigsmakten åsidosatt sin tjänsteplikt.

Föreslagen lydelse

krigsman förövat med anledning av den förfördelades eller sin egen tjänst vid försvarsmakten eller ock mot myndighet eller annat organ tillhörande försvarsmakten;

3. mål om ansvar i andra fall för brott varigenom krigsman åsidosatt sin tjänstephkt, dock ej mål om förseelse som avses i 36—39 § § värnpliktslagen; samt

4. mål om ansvar för brott varigenom någon som ej är krigsman men innehar tjänst vid försvarsmakten åsidosatt sin tjänsteplikt.

Vad i denna lag stadgas om militära brottmål skall äga motsvarande tillämpning i fråga om domstols befattning med förundersökning och användande av tvångsmedel med anledning av brott som är av beskaffenhet att fråga om ansvar därför skall handläggas som militärt mål.

8 §3

Straff må åläggas i disciplinmål allenast om den misstänkte står under militärt befäl och straffet finnes böra bestämmas till disciplinstraff.

Den som tillhör hemvärnet eller eljest förbundit sig att såsom frivillig fullgöra krigstjänst må dock bestraffas i disciplinmål, ändå att han vid tiden för bestraffningens åläggande ej står under militärt befäl.

Krigsman, som ej är underkastad ansvar enligt 21 kap. brottsbalken, må ej åläggas straff i disciplinmål.

9 §4

För följande i brottsbalken omförmälda brott må, där ej annat följer av 10 §, straff åläggas i disciplinmål:

1. brott som sägs i 16 kap. 15 eller 16 §, därest den brottslige vid gärningens begående var iklädd militär tjänstedräkt;

2. brott som avses i 10 kap. 2, 4 eller 7 § eller 12 kap. 2 §, under förutsättning att fråga är om krigsmakten tillhörig eller för dess behov avsedd egendom samt, såvitt angår brott mot någon av nämnda paragrafer i 10 kap., att egendomen lämnats åt den brottslige för begagnande;

3 Senaste lydelse 1973:19.

4 Senaste lydelse 1964: 200.

3 Riksdagen 1975. 7 saml. Nr 22

För följande i brottsbalken omförmälda brott må, där ej annat följer av 10 §, straff åläggas i disciplinmål:

1. brott som sägs i 16 kap. 15 eller 16 §, därest den brottsHge vid gärningens begående var iklädd mihtär tjänstedräkt;

2. brott som avses i 10 kap. 2, 4 eller 7 § eller 12 kap. 2 §, under förutsättning att fråga är om försvarsmakten tillhörig eller för dess behov avsedd egendom samt, såvitt angår brott mot någon av nämnda paragrafer i 10 kap., att egendomen lämnats åt den brottslige för begagnande;

Nuvarande lydelse

3. brott som sägs i 20 kap. 4 § eller 21 kap. 18 §, dock ej då fråga är om sådan förseelse 'id manövrering eller navigering av krigsmaktens fartyg eller luftfartyg, som någon för dess säkerhet ansvarig krigsman begått under utövande av befäl å detsamma eller, om fartyget var luftfartyg, såsom förare därå, samt genom förseelsen skada uppkommit; samt

4. brott varom förmäles i 21 kap. 1, 4, 7—9 eller 11—16 §§ eller 22 kap. 4 §.

Föreslagen lydelse

3. brott som sägs i 21 kap. 18 §, dock ej då fråga är om sådan förseelse vid manövrering eller navigering av försvarsmaktens fartyg eller luftfartyg, som någon för dess säkerhet ansvarig krigsman begått under utövande av befäl å detsamma eller, om fartyget var luftfartyg, såsom förare därå, samt genom förseelsen skada uppkommit; samt

4. brott varom förmäles i 21 kap. 1, 4, 7—9 eller 11—16 §§ eller 22 kap. 4 §.

22 §5

Har bestraffningsberättigad befattningshavare på grund av anmälan eller eljest erhållit kännedom om brott som avses i 21 §, skall han genast hänskjuta målet till åklagaren:

1. om straff för brottet ej må åläggas i disciplinmål;

2. om den bestraffningsberättigade enligt 29 § förordnat om den misstänktes gripande;

3. om det finnes skäl antaga att straffet ej kommer att stanna vid disciplinstraff eller böter;

4. om det kan förutses att nöjaktig utredning om brottet ej skall kunna åstadkommas genom den bestraffningsberättigades försorg;

5. om den bestraffningsberättigade eljest på grund av sakens beskaffenhet finner synnerliga skäl föreligga att målet handlägges vid domstol; eller

6. om civil myndighet har att verkställa utredning angående annat brott, som den misstänkte antages hava begått, och ej genom målets hänskjutande vållas uppskov, som är till avsevärt men för krigslydnaden.

Målet skall hänskjutas till åklagare vid den underrätt som är domstol för avdelningen, enligt den fördelning av uppgifterna mellan olika åklagare som regeringen bestämt. Är fråga om brott som i utövningen av tjänsten har begåtts av den som bestrider tjänst som regementschef eller därmed likställd eller högre tjänst, skall målet hänskjutas till justitiekanslern eller riksåklagaren.

Målet skall hänskjutas till åklagare vid den underrätt som är domstol för avdelningen, enligt den fördelning av uppgifterna mellan olika åklagare som Konungen bestämt. Är fråga om ämbetsbrott, som avses i 20 kap. 1—4 §§ brottsbalken, av den som bestrider tjänst som regementschef eller därmed likställd eller högre tjänst, skall målet hänskjutas till justitiekanslern eller riksåklagaren.

Om målet icke hänskjutes till åklagare och förundersökning angående brottet ej ändock inletts av civil myndighet, skall utredning om brottet

5 Senaste lydelse 1973:19.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ske vid militärförhör. Finnes tillrättavisning vara tillfyllest, gäller vad i 67 § stadgas.

Är saken av mindre vikt, äger bestraffningsberättigad befattningshavare utan hinder av vad förut i denna paragraf sägs avskriva målet, om annan målsägande än kronan ej finnes eller målsäganden förklarar att han icke ämnar föra talan om enskilt anspråk i anledning av brottet och ej heller eljest påfordrar att målet handlägges vid domstol samt straff för brottet må åläggas i disciplinmål. Beslut om avskrivning kan meddelas även om det icke klarlagts att den misstänkte begått brottet.

66 §8

Rätt att ålägga tillrättavisning enligt 17 § lagen om disciplinstraff för krigsmän tillkommer de befattningshavare som äga bestraffningsrätt i disciplinmål, envar i fråga om den personal över vilken han har sådan rätt.

Tillrättavisningsrätt mot underlydande tillkommer även den som, utan att äga bestraffningsrätt i disciplinmål, innehar ovan i 13 § första stycket omförmäld befattning och har lägst fänriks grad eller tjänsteklass, sä ock chef för bataljon eller däremot svarande avdelning.

Såvitt angår underlydande som icke är underkastad ämbetsansvar må tillrättavisning ock åläggas av chef för kompani eller däremot svarande avdelning, chef för utbildningsanstalt, sekond å fartyg vars chef innehar lägst kommendörkaptens grad och i de fall Konungen bestämmer annan befattningshavare vid krigsmakten. Vad i detta stycke stadgas skall icke äga tillämpning å hemvärnet.

Såvitt angår underlydande som innehar högst furirs tjänstegrad eller tjänsteklass må tillrättavisning ock åläggas av chef för kompani eller däremot svarande avdelning, chef för utbildningsanstalt, sekond å fartyg vars chef innehar lägst kommendörkaptens grad och i de fall regeringen bestämmer annan befattningshavare vid försvarsmakten. Vad i detta stycke stadgas skall icke äga tillämpning å hemvärnet.

Allmän åklagare i militärt brottmål är, om annat ej stadgas i 15 kap., allmän åklagare vid domstol som har att upptaga målet. Om fördelning av uppgifterna mellan olika åklagare bestämmer Konungen. Justitiekanslern eller riksåklagaren är åklagare i mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av ämbetsbrott, som avses i 20 kap. 1—4 §§ brottsbalken, av den som bestrider regementschefs eller därmed likställd eller högre tjänst.

Allmän åklagare i militärt brottmål är, om annat ej stadgas i 15 kap., allmän åklagare vid domstol som har att upptaga målet. Om fördelning av uppgifterna mellan olika äklagare bestämmer regeringen. Justitiekanslern eller riksåklagaren är åklagare i mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av brott som i utövningen av tjänsten har begåtts av den som bestrider regementschefs eller därmed likställd eller högre tjänst.

JuU 1975: 22 36

6 Förslag tUl

Lag om ändring i förvaltningslagen (1971: 290)

Härigenom föreskrives i fråga om förvaltningslagen (1971:290) dels att i 1 och 2 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen", dels att 3 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§

Bestämmelserna i 14—20 §§ Bestämmelserna i 14—20 §§
gäller endast i den mån fråga är gäller endast i den mån fråga är
om utövning av befogenhet att för om utövning av befogenhet att för
enskild bestämma om förmån, rät- enskild bestämma om förmån, rät
tighet, skyldighet, disciplinär be- tighet, skyldighet, disciplinpåföljd,
straffning eller annat jämförbart avskedande eller annat jämförbart
förhållande. förhållande.

Bestämmelserna i 14—20 §§ tillämpas ej

1. i ärende i första instans när ärendet avser sjukvård och myndighetens beslut ej kan överklagas genom besvär eller

2. när ärendet avser föreskrift till allmän efterrättelse och fråga ej är om prövning med anledning av ö\'erklagande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

7 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

Härigenom föreskrives att 41 § lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar skall ha nedan angivna lydelse.

Utlämnar någon handling i strid mot föreskrifterna i denna lag eller mot förbud som jämlikt densamma meddelats, eller bryter någon mot förbehåll som gjorts vid handlings utlämnande, straffes, där gärningen är att anse som brott i ämbete eller tjänst eller eljest är i annan lag belagd med straff, enligt vad där sägs. I andra fall vare straffet dagsböter; dock att vid brott med avseende å handlingar, varom i 1—4, 20 och 36 §§ sägs, fängelse må ådömas.

Böter som ådömas enligt denna lag tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

Utlämnar någon handling i strid mot föreskrifterna i denna lag eller mot förbud som jämlikt densamma meddelats, eller bryter någon mot förbehåll som gjorts vid handlings utlämnande, straffes, där gärningen är i annan lag belagd med straff, enligt vad där sägs. I andra fall vare straffet dagsböter; dock att vid brott med avseende å handlingar, varom i 1—4, 20 och 36 §§ sägs, fängelse må ådömas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966: 413) om vapenfri tjänst

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1966:413) om vapenfri tjänsti

dels att 23 § skall upphöra att gälla,

dels att i 5, 7, 10 och 22 §§ orden "Konungen" och "Kungl. Maj:t" skall bytas ut mot "regeringen",

dels att 19 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19   §
Befogenhet   att   meddela   va-        Befogenhet   att   meddela   va
penfri tjänstepliktig tillrättavisning   penfri tjänstepliktig tillrättavisning
tillkommer   civilförsvars-,   brand- tillkommer   hos staten   eller hos

1 Senaste lydelse av 5 § 1972: 335.

JuU 1975: 22 38

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller arbetschef, som är underkas- kommun anställd civilförsvars-,
tad ämbetsansvar, i fråga om un- brand- eller arbetschef i fråga om
derställd personal. underställd personal. Med kom-

mun likställes allmän inrättning som avses i 1 § andra stycket kommunalt jänstemannalagen (1965: 275).

Innan någon meddelar tillrättavisning, skall han vid förhör med den felande lämna denne tillfälle att förklara sig.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

9 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1960: 267) angående skogsvårdsstyrelser

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1960; 267) angående skogsvårdsstyrelser

dels att i 1—4, 6 och 9 §§ ordet "Kungl. Maj:t" skall bytas ut mot "regeringen",

dels att i 9 § ordet "förordning" skall bytas ut mot "lag",

dels att rubriken till förordningen och 7 § skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om skogsvårdsstyrelser

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §3

Ordförande och övriga ledamö- Regeringen meddelar bestämmer i skogsvårdsstyrelse samt melser om åtal och disciplinär be-skogsvärdsstyrelses tjänstemän äro straffning i fråga om skogsvårds-i utövningen av sina befattningar styrelses tjänstemän, underkastade det ansvar och den påföljd, som i allmän lag stadgas om statens ämbets- och tjänstemän. Kungl. Maj:t meddelar bestämmelser om åtal och disciplinär bestraffning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till förordningen angående skogsvårdsstyrelser, skall hänvisningen i stället avse lagen om skogsvårdsstyrelser.

2 Senaste lydelse av
1 § 1967: 802

3 § 1970: 52

4 § 1965: 581.

3 Senaste lydelse 1965: 581.

JuU1975: 22 39

10 Förslag tiU

Lag om ändring i vattenlagen (1918: 523)

Härigenom föreskrives i fråga om vattenlagen (1918: 523)i dels att 10 kap. 9 § och 13 kap. 6 § skall upphöra att gälla, dels att 10 kap. 10 och 47 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap.

10 §2

Kommer ej förrättningsman tillstädes å den för sammanträde utsatta tid, och infinner han sig ej heller inom tre timmar därefter; då må de, som tillstädeskommit, åtskiljas. Utebliver god man, kalle förrättningsmannen genast i hans ställe annan god man, förfaren i flottning, jordbruk eller skogsbruk, allt efter den särskilda sakkunskap den uteblivne ägt.

Syneman, som utan skälig orsak Syneman, som utan skälig orsak
utebliver från sammanträde, er- utebliver från sammanträde, er-
sätte all skada och olägenhet, som sätte all skada och olägenhet, som
därav uppstår; förrättningsman därav uppstår.
ansvare därjämte såsom för tjäns
tefel.

Sökandens, annan sakägares, allmänt ombuds eller ortsombuds uteblivande från sammanträde må ej hindra förrättningens fortgång.

47 §3

Kommer ej förrättningsman eller biträdande förrättningsman tillstädes å den för förrättningen utsatta tid, och infinner han sig ej heller inom tre timmar därefter; då må de, som tillstädeskommit, åtskiljas. UtebUver god man, kalle förrättningsmannen genast annan god man i stället.

Syneman, som utan skälig orsak Syneman, som utan skälig orsak

utebliver från förrättningen, er- utebliver från förrättningen, er-sätte all skada och olägenhet, som sätte all skada och olägenhet, som därav uppstår; förrättningsman därav uppstår. och biträdande förrättningsman ansvare därjämte såsom för tjänstefel.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

1 Senaste lydelse av 10 kap. 9 § 1919: 425, av 13 kap. 6 § 1920: 459. - Senaste lydelse 1919: 425. » Senaste lydelse 1920: 459.

JuU 1975: 22 40

11 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1939: 608) om enskilda vägar

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1939: 608) om enskilda vä-gari

dels att i 39, 70, 79, 93 och 107 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",

dels att 29 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

29 §

Kommer ej förrättningsmannen Kommer ej förrättningsmannen

tillstädes å den för sammanträde tillstädes å den för sammanträde

Utsatta tid och infinner han sig ej utsatta tid och infinner han sig ej

heller inom tre timmar därefter, heller inom tre timmar därefter,

då må de, som tillstädeskommit, då må de, som tillstädeskommit,

åtskiljas. Får förrättningsmannen åtskiljas. Får förrättningsmannen

laga förfall, underrätte han så fort laga förfall, underrätte han så fort

ske kan alla vederbörande därom. ske kan alla vederbörande därom.

Förrättningsman, som utan skälig Förrättningsman, som utan skälig

orsak utebliver från sammanträde, orsak utebliver från sammanträde,

ersätta all skada och olägenhet ersatte all skada och olägenhet.
samt svare därjämte för tjänstefe
let.

Utebliver god man från förrättning, varde annan i hans ställe utsedd, såframt ej alla närvarande sakägare begära uppskov med ärendets vidare handläggning.

Utebliver sakägare från lagligen kungjord förrättning, vare det ej hinder för förrättningens företagande; dock att om sökanden, utan att hava anmält laga förfall, utebliver från första sammanträdet, skall så förfaras som om han hade vid sammanträdet återkallat sin talan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

12 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1952:166) om häradsallmänningar

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1952:166) om häradsall-männingar2 dels att 46 § skall upphöra att gälla,

' Senaste lydelse av

39 § 1971: 1049

70 § 1971:586

79 § 1954: 197

93 § 1971:586

107 § 1971:586.

• Senaste lydelse av

2§ 1971: 1056.

47 § 1971:562.

JuU 1975: 22 41

dels att rubriken närmast före 46 § skall utgå,

dels att i 2, 6, 9, 23, 40, 41, 45 och 47 §§ ordet "Konungen" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

13 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Nortland och Dalarna

dels att 45 § skall upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 45 § skall utgå,

dels att i 7, 8, 22 och 39 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen".

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

14 Förslag fiU

Lag om ändring i lagen (1936: 567) om domkapitel

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1936: 567) om domkapitel dels att i 12 och 21 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",

dels att 2 § 1, 3 och 4 mom., 13 § 2—7 mom. samt 20 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §1

1 mom. Domkapitel består av 1 mom. Domkapitel består av

följande ledamöter, nämligen: följande ledamöter, nämligen:

biskopen såsom preses; biskopen såsom preses;

domprosten eller, där domprost domprosten eller, där domprost
ej finnes, en av Konungen för sex ej finnes, en av regeringen för sex
år i sänder bland stiftets kyrkoher- år i sänder bland stiftets kyrkoher
dar förordnad ledamot såsom vice dar förordnad ledamot såsom vice
preses; preses;

en av stiftets präster vald präst, en av stiftets präster vald präst,
som innehar prästerlig tjänst i stif- som innehar prästerlig tjänst i stif
tet; tet;

en av ombud för pastoraten i en av ombud för pastoraten i
stiftet vald lelcman, som ådagalagt stiftet vald lekman, som ådagalagt
nit och insikt i det kyrkliga för- nit och insikt i det kyrkliga för
samlingslivet; samlingslivet;

två av Konungen efter förslag två av regeringen efter förslag
av domkapitlet för sex år i sänder av domkapitlet för sex år i sänder
förordnade, i allmänna värv för- förordnade, i allmänna värv för
farna lekmän. farna lekmän.

> Senaste lydelse 1970: 754.

Nuvarande lydelse

3 mom. För envar av de ledamöter, som förordnas av Konungen efter förslag av domkapitlet eller tillsättas genom val, utses tilllika en suppleant. Beträffande ordningen för suppleanternas tillsättande samt behörighet att vara suppleant gälle vad i denna lag är stadgat i fråga om motsvarande ledamöter.

4 mom. Vid handläggning av ärenden som avses i 13 § 2—5 mom. skall den i 12 § omförmälde stiftssekreteraren hava säte och stämma i domkapitlet.

Föreslagen lydelse

3 mom. För envar av de ledamöter, som förordnas av regeringen efter förslag av domkapitlet eller tillsättas genom val, utses tilllika en suppleant. Beträffande ordningen för suppleanternas tillsättande samt behörighet att vara suppleant gälle vad i denna lag är stadgat i fråga om motsvarande ledamöter.

4 mom. Vid handläggning av ärenden som avses i 13 § 2—4 mom. skall den i 12 § omförmälde stiftssekreteraren hava säte och stämma i domkapitlet.

2 mom. Åsidosätter innehavare av prästerlig befattning, som lyder under domkapitel, sin tjänsteplikt, äger domkapitlet tilldela honom varning eller suspendera honom under högst tre månader. Är brottet av svårare beskaffenhet, skall domkapitlet göra anmälan för åtal vid domstol.

3 mom. Står innehavare av
prästerlig befattning, som lyder
under domkapitel, utxder åtal för
brott och äro omständigheterna
sådana att han satt i fara det an
seende innehavaren av befatt
ningen bör äga, må domkapitlet
för tiden intill dess lagakraft
ägande dom föreligger avstänga
honom från utövningen av befatt
ningen.

Har domkapitel fattat beslut om suspension av prästerlig befattningshavare, äger domkapitlet ock, till dess beslutet vunnit laga kraft, avstänga honom från utövningen av befattningen.

4 mom. Har prästerlig befatt
ningshavare, som enligt lagakraft-

2 mom. Äsidosätter innehavare
av prästerlig befattning vad som
åligger honom i befattningen, äger
det domkapitel under vilket han
lyder besluta om disciplinpåföljd,
avskedande, åtalsanmälan och av
stängning med motsvarande till-
lämpning av 18 och 21—26 §§
statstjänstemannalagen (1965:

274). Lyder han ej under domkapitel, tillkommer befogenhet, som nu har sagts, den myndighet som regeringen förordnar.

3 mom.. Har prästerlig befattningshavare blivit avskedad enligt

Föreslagen lydelse

2 mom. och har beslutet vunnit laga kraft, må han av domkapitlet skiljas från prästämbetet eller för viss tid, ej över ett år, förklaras obehörig att utöva detsamma. Har han eljest enligt lagakraftägande dom funnits hava begått brott eller har disciplinpåföljd ålagts honom genom beslut som vunnit laga kraft och har han i anslutning till domen eller beslutet på grund av sin sinnesbeskaffenhet erhållit tjänstledighet från sin befattning, äger domkapitlet förklara honom obehörig att utöva prästämbetet för tid, varunder han icke uppehåller sin befattning.

Prästerlig befattningshavare må av domkapitlet förklaras obehörig . att utöva prästämbetet under tid då han är avstängd från utövningen av sin befattning.

Nuvarande lydelse

ägande dom funnits hava begått brott, till följd därav avsatts eller förklarats skyldig att avgå från sin befattning, må han av domkapitlet skiljas från prästämbetet eller för viss tid, ej över ett år, förklaras obehörig att utöva detsamma. Har han ej avsatts eller förklarats skyldig att avgå men i anslutning till domen på grund av sin sinnesbeskaffenhet erhåUit tjänstledighet från sin befattning, äger domkapitlet förklara honom obehörig att utöva prästämbetet för tid, varunder han icke uppehåller sin befattning.

Prästerlig befattningshavare må av domkapitlet förklaras obehörig att utöva prästämbetet under tid då han är suspenderad eller avstängd från utövningen av sin befattning.

Präst utan prästerlig befattning, som på grund av sitt leverne eller någon sin gärning finnes hava i avsevärd mån skadat det anseende han såsom präst bör äga, må av domkapitlet skiljas från prästämbetet eller för viss tid, ej över ett år, förklaras obehörig att utöva detsamma.

6 mom. I fråga om innehavare av prästerlig befattning, som ej lyder under domkapitel, och präst utan prästerlig befattning tillkommer befogenhet, som i 4 och 5 mom. sägs, domkapitlet i det stift, inom vilket prästen har sitt hemvist. Äger han ej hemvist inom riket, tillkommer dylik befogenhet Uppsala domkapitel.

5 mom. I fråga om innehavare av prästerlig befattning, som ej lyder under domkapitel, och präst utan prästerlig befattning tillkommer befogenhet, som i 3 och 4 mom. sägs, domkapitlet i det stift inom vilket prästen har sitt hemvist. Äger han ej hemvist inom riket, tillkommer dylik befogenhet Uppsala domkapitel.

6 mont. Mål rörande tillämpning av 2 rhom. och 4 mom. första stycket haitdlägges enligt lagen (1974: 371) om rättegången i ar-

Nuvarande lydelse

7 mom. Mot domkapitels beslut enligt 2—5 mom. föres talan hos kammarrätten genom besvär.

Beslut av domkapitel eller kammarrätt i ärende som avses i 3 eller 4 mom. går i verkställighet utan hinder av klagan, där ej annorlunda förordnas.

Föreslagen lydelse

betstvister. Härvid skall 51 §, 52 § första stycket och 53 § statstjänstemannalagen (1965:274) äga motsvarande tillämpning.

7 mom. Mot beslut som har meddelats i något av de i 3 mom. eller 4 mom. andra stycket angivna hänseendena föres talan hos kammarrätten genom besvär.

Beslut av domkapitel, nämnd som sägs i 20 § eller kammarrätt i ärende som avses i 3 mom. går i verkställighet utan hinder av klagan, där ej annorlunda förordnas.

Föreslagen lydelse

slut enligt förvaltningsprocesslagen (1971: 291),

2. besvär över annat beslut i förvaltningsärende som enligt lag eller av riksdagen beslutad författning eller enligt instruktion för kammarrätterna anföres hos domstolen.

Nuvaraitde lydelse

slut enligt förvaltningsprocesslagen (1971: 291),

2. besvär över annat beslut i förvaltningsärende som enligt lag eller av riksdagen beslutad författning eller enligt instruktion för kammarrätterna anföres hos domstolen,

3. mål som avses i 20 § lagen (1936: 567) om domkapitel.

Om regeringsrättens behörighet att pröva ansökningar om resning och återställande av försutten tid finns bestämmelser i 11 kap. 11 § regeringsformen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

16 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971: 309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål

Härigenom föreslcrives att 1 § lagen (1971: 309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål skall ha nedan angivna lydelse.

Om besvär mot beslut, vilket meddelats med stöd av lag eller annan författning som utfärdats före den 1 januari 1972, enligt vad hittills gällt skall anföras hos Konungen, skall besvären, i den mån ej annat föreskrives i 2 §, i stället anföras hos kammarrätt i följande mål:

1. mål om val till befattning eller uppdrag, mål om val för upprättande av förslag till befattning eller uppdrag,

2. mål om avlöningsförmån, inbegripet ersättning för viss förrättning eller visst uppdrag, sjukvård, beklädnad och dylikt, mål om resekostnads- och traktamentsersätt-ning, mål om delaktighet i eller avgift till pensionsinrättning eller annan sådan allmän anstalt eller

> Senaste lydelse 1973: 858 och 859.

1. mål om val till befattning eller uppdrag, mål om val för upprättande av förslag till befattning eller uppdrag,

Nuvarande lydelse

kassa, mål om rätt till pension eller dylik förmån, allt såvida målet avser vad som skall utgå enligt gällande föreskrift eller överenskommelse och målet ej gäller fråga som enligt avtal skall avgöras av arbetsgivaren,

3. mål om ersättning till tjänsteman vid polis-, åklagar- eller exekutionsväsendet för utgift, som är föranledd av hans verksamhet,

4. mål om annan ersättning som enligt författning utgår av statsmedel, såvida ej författningen hänvisar den som gör anspråk på ersättning att vid tvist anhängig-göra talan hos allmän domstol eller expropriationsdomstol eller ersättning enligt författningen utgår till kommun eller annan kommunal förvaltningsenhet eller fråga är om ersättning eller hittelön enligt lagen (1942: 350) om fornminnen eller om ersättning enligt naturvårdslagen (1964: 822),

5. mål om beslut av tullmyndighet i samband med in- eller utförsel av vara med undantag dock för sådant beslut om befrielse från eller nedsättning eller återbetalning av tull, skatt eller annan avgift som meddelats med stöd av Konungens bemyndigande, mål Om tillstånd att hålla proviante-ringsfrilager,

6. mål om beslut rörande statens, kommuns eller annan kommunal förvaltningsenhets uttagande enligt gällande föreskrift av skatt eller annan avgift, såvida ej beslutet avser nedsättning eller befrielse och meddelats med stöd av Konungens bemyndigande eller fråga är om oljeavgift eller avgift, vars uttagande genom utmätning förutsätter beslut av allmän domstol,

7. mål om beslut rörande återbetalning av utskylder, böter eller andra allmänna medel, såvida ej beslutet meddelats med stöd av

Föreslagen lydelse

3. mål om ersättning till tjänsteman vid polis-, åklagar- eller exekutionsväsendet för utgift, som är föranledd av hans verksamhet,

5. mål om beslut av tullmyndighet i samband med in- eller utförsel av vara med undantag dock för sådant beslut om befrielse från eller nedsättning eller återbetalning av tull, skatt eller annan avgift som meddelats med stöd av regeringens bemyndigande, mål om tillstånd att hålla proviante-ringsfrilager,

6. mål om beslut rörande statens, kommuns eller annan kommunal förvaltningsenhets uttagande enligt gällande föreskrift av skatt eller annan avgift, såvida ej beslutet avser nedsättning eller befrielse och meddelats med stöd av regeringens bemyndigande eller fråga är om oljeavgift eller avgift, vars uttagande genom utmätning förutsätter beslut av allmän domstol,

7. mål om beslut rörande åter
betalning av utskylder, böter eller
andra allmänna medel, såvida ej
beslutet meddelats med stöd av re-

Nuvarande lydelse

Konungens bemyndigande eller avser avgift vars uttagande genom utmätning förutsätter beslut av allmän domstol,

8. anmärknings- och avkort-ningsmål, mål om tillsyn över stiftelser,

9. mål om beslut som enligt författning eller föreskrift rörande den allmänna hälsovården, rörande förebyggande eller bekämpande av djur- eller växtsjukdo-mar eller rörande djurs vård eller behandling i särskilt fall meddelats angående förbud, föreläggande, föreskrift, tillstånd eller godkännande eller angående omhändertagande, smittrening, oskadliggörande eller liknande åtgärd, såvida ej fråga är om skyldighet, som enligt författning åvilar kommun eller annan kommunal förvaltningsenhet, eller om beslut enligt arbetarskyddslagen (1949: 1) eller med stöd därav meddelade föreskrifter, allmänna ordningsstadgan (1956: 617), lagen (1956:618) om allmänna sammankomster eller strålskyddslagen (1958: 110) eller i ärende som avses i skogsförläggningslagen (1963: 246),

10. mål om förordnande angående läkarundersökning av den som är anställd i allmän tjänst, mål om disciplinär bestraffning, mål om avstängning från tjänstgöring, mål om skiljande från allmän tjänst eller därmed jämförligt uppdrag annorledes än i samband med förflyttning,

11. mål om föreläggande vid vite, såvida ej fråga är om skyldighet, som enligt författning åvilar kommun eller annan kommunal för\'altningsenhet, eller om föreläggande enligt lagen (1919: 240) om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet, lagen (1940: 358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m..

Föreslagen lydelse

geringens bemyndigande eller avser avgift vars uttagande genom utmätning förutsätter beslut av allmän domstol,

8. anmärknings- och avkort-ningsmål, mål om tillsyn över stiftelser,

9. mål om beslut som enligt författning eller föreskrift rörande den allmänna hälsovården, rörande förebyggande eller bekämpande av djur- eller växtsjukdo-mar eller rörande djurs vård eller behandling i särskilt fall meddelats angående förbud, föreläggande, föreskrift, tillstånd eller godkännade eller angående omhändertagande, smittrening, oskadliggörande eller liknande åtgärd, såvida ej fråga är om skyldighet, som enligt författning åvilar kommun eller annan kommunal förvaltningsenhet, eller om beslut enligt arbetarskyddslagen (1949: 1) eller med stöd därav meddelade föreskrifter, allmänna ordningsstadgan (1956: 617), lagen (1956:618) om allmänna sammankomster eller strålskyddslagen (1958: 110) eller i ärende som avses i skogsförläggningslagen (1963: 246),

10. mål om disciplinär bestraff
ning, mål om avstängning från
tjänstgöring, mål om skiljande från
allmän tjänst eller därmed jämför
ligt uppdrag annorledes än i sam
band med förflyttning.

11. mål om föreläggande vid
vite, såvida ej fråga är om skyldig
het, som enligt författning åvilar
kommun eller annan kommunal
förvaltningsenhet, eller om före
läggande enhgt lagen (1919: 240)
om fondkommissionsrörelse och
fondbörsverksamhet, lagen

(1940: 358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m..

Nuvarande lydelse

lagen (1942:335) om särskilda
skyddsåtgärder för vissa kraftan
läggningar, lagen (1948: 433) om
försäkringsrörelse, lagen

(1950: 272) om rätt för utländsk
försäkringsanstalt att driva försäk
ringsrörelse här i riket, lagen
(1950: 596) om rätt till fiske, lagen
(1955: 183) om bankrörelse, lagen
(1955: 416) om sparbanker, lagen
(1956: 216) om jordbrukskasserö
relsen, lagen (1959: 73) med vissa
bestämmelser om inländsk försäk
ringsrörelse vid krig m. m., lagen
(1959: 118) om krigsansvarighet
för liv- och invaliditetsförsäkring,
civilförsvarslagen (1960:74), la
gen (1963: 76) om kreditaktiebo
lag, jordförvärvslagen (1965: 290),
förordningen (1968: 576) om Kon
ungariket Sveriges stadshypoteks
kassa och om stadshypoteksför
eningar,         miljöskyddslagen
(1969:387),   jordhävdslagen
(1969:698), lagen (1970:65) om
Sveriges allmänna hypoteksbank
och om landshypoteksföreningar,
lagen (1970:596) om förenklad
aktiehanterLng eller     lagen
(1971: 827) om registrering av ak
tieinnehav,

12. mål om utdömande av vite,

13. mål om beslut som i särskilt fall meddelats angående behandlingen av häktad eller den som anhållits eller gripits för brott eller som eljest hålles i förvar tillfälligt eller angående verkställighet av straff eller annan brottspåföljd eller av intagning i arbetsanstalt,

14. mål om handräckning.

Föreslagen lydelse

lagen (1942:335) om särskilda
skyddsåtgärder för vissa kraftan
läggningar, lagen (1948: 433) om
försäkringsrörelse, lagen

(1950:272) om rätt för utländsk
försäkringsanstalt att driva försäk
ringsrörelse här i riket, lagen
(1950: 596) om rätt till fiske, lagen
(1955:183) om bankrörelse, lagen
(1955: 416) om sparbanker, lagen
(1956: 216) om jordbrukskasserö-
relsen, lagen (1959: 73) med vissa
bestämmelser om inländsk försäk
ringsrörelse vid krig m. m., lagen
(1959: 118) om krigsansvarighet
för liv- och invaliditetsförsäkring,
civilförsvarslagen (1960:74), la
gen (1963:76) om kreditaktiebo
lag, jordförvärvslagen (1965: 290),
förordningen (1968: 576) om Kon
ungariket Sveriges stadshypoteks
kassa och om stadshypoteksför
eningar,         miljöskyddslagen
(1969:387),   jordhävdslagen
(1969:698), lagen (1970:65) om
Sveriges allmänna hypoteksbank
och om landshypoteksföreningar,
lagen (1970:596) om förenklad
aktiehantering eller       lagen
(1971: 827) om registrering av ak
tieinnehav,

12. mål om utdömande av vite,

14. mål om handräckning.

3 §2

Nuvarande lydelse

Har legitimerad läkare genom dom, som vunnit laga kraft,

dömts till fängelse eller avsatts eller suspenderats från tjänst som läkare för brott, som han förövat under utövning av läkaryrket,

dömts till fängelse i minst sex månader för annat brott eller

funnits skyldig till medverkan till obehörig utövning av läkaryrket eller till medverkan till hälso-farUgt kvacksalveri eller till medverkan till brott, som avses i 10 § lagen om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område, eller ock till obehörig utövning av tandläkaryrket eller medverkan därtill.

äger socialstyrelsen återkalla hans legitimation, om han genom brottet visat sig icke vara skickad att utöva läkaryrket.

Föreslagen lydelse

Har legitimerad läkare genom dom, som vunnit laga kraft,

dömts till fängelse för brott, som han förövat under utövning av läkaryrket,

dömts till fängelse i minst sex månader för annat brott eller

funnits skyldig till medverkan till obehörig utövning av läkaryrket eller till'medverkan till hälsofarligt kvacksalveri eller till medverkan till brott, som avses i 10 § laen om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område, eller ock till obehörig utövning av tandläkaryrket eller medverkan därtill,

eller har legitimerad läkare, som omfattas av statstjänstemannalagen (1965: 274) eller stadgan (1965:602) om vissa tjänstemän hos kommuner m. fl., för brott eller förseelse, som han har begått under utövning av läkaryrket, blivit avskedad genom beslut som vunnit laga kraft,

äger socialstyrelsen återkalla hans legitimation, om han genom brottet eller förseelsen visat sig icke vara skickad att utöva läkaryrket.

6 §3

Nuvarande lydelse

Legitimation för läkare, som Konungen eller socialstyrelsen förordnat till innehavare av läkartjänst, må icke återkallas så länge läkaren innehar tjänsten; dock må legitimationen återkallas för tid, då han på grund av ådömd su.t-pension icke är i tfänst, så ock för tid, då han av anledning som i 5 § första stycket sägs icke uppehåller sin befattning.

Föreslagen lydelse

Legitimation för läkare, som regeringen eller socialstyrelsen förordnat till innehavare av läkartjänst, må icke återkallas så länge läkaren innehar tjänsten; dock må legitimationen återkallas för tid, då han av anledning som i 5 § första stycket sägs icke uppehåller sin befattning.

Denna lag träder i icraft den 1 januari 1976.1 fråga om dom som har meddelats före den 1 januari 1976 gäller 3 och 6 §§ i deras äldre lydelse även efter ikraftträdandet.

18 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1963: 251) om behörighet att utöva tandläkaryrket

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1963: 251) om behörighet att utöva tandläkaryrketi

dels att 15 § skall upphöra att gälla,

dels att i 3, 10, 11 och 13 §§ ordet "Konungen" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

dels att 4 och 7 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

4 §2

Nuvarande lydelse

Har legitimerad tandläkare genom dom, som vunnit laga kraft,

dömts till fängelse eller avsatts eller suspenderats från tjänst som tandläkare för brott, som han förövat tmder utövning av tandläkaryrket,

dömts till fängelse i minst sex månader för annat brott,

funnits skyldig till medverkan till obehörig utövning av tandläkaryrket eller

' Senaste lydelse 197J: 621, ' Senaste lydelse av 3§ 1971:622

10 § 1971:622

11 §1971:622 13 §1971: 622.

" Senaste lydelse 1971:622.

Föreslagen lydelse

Har legitimerad tandläkare genom dom, som vunnit laga kraft,

dömts till fängelse för brott, som han förövat under utövning av tandläkaryrket.

dömts till fängelse i minst sex månader för annat brott,

funnits skyldig till medverkan till obehörig utövning av tandläkaryrket eller

Nuvarande lydelse

funnits skyldig till obehörig utövning av läkaryrket, till hälsofarligt kvacksalveri eller till brott, som avses i 10 § lagen om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område, eller till medverkan till brott som nu sagts.

äger socialstyrelsen återkalla hans legitimation, om han genom brottet visat sig icke vara skickad att utöva tandläkaryrket.

Föreslagen lydelse

eller har legitimerad tandläkare, som omfattas av statstfänsteman-nalagen (1965: 274) eller stadgan (1965:602) om vissa tjänstemän hos kommuner m. fl., för brott eller förseelse, som han har begått tmder utövning av tandläkaryrket, blivit avskedad genom beslut som vuimit laga kraft,

äger socialstyrelsen återkalla hans legitimation, om han genom brottet eller förseelsen visat sig icke vara skickad att utöva tandläkaryrket.

3 §1

Nuvarande lydelse

Har legitimerad veterinär genom dom som vunnit laga kraft

dömts till fängelse eller avsatts eller suspenderats från tjänst som veterinär för brott som han förövat under utövning av veterinäryrket,

dömts till fängelse i minst sex månader för annat brott,

funnits skyldig till medverkan till obehörig utövning av veterinäryrket eller

funnits skyldig till medverkan till smittfarligt kvacksalveri på djur.

äger lantbruksstyrelsen återkalla hans legitimation, om han genom brottet visat sig icke vara skickad att utöva veterinäryrket.

Föreslagen lydelse

Har legitimerad veterinär genom dom som vunnit laga kraft

dömts till fängelse för brott som han förövat under utövning av veterinäryrket.

dömts till fängelse i minst sex månader för annat brott,

funnits skyldig till medverkan till obehörig utövning av veterinäryrket eller

funnits skyldig till medverkan till smittfarligt kvacksalveri på djur,

eller har legitimerad veterinär, som omfattas av statstjänstemannalagen (1965: 274) eller stadgan (1965:602) om vissa tjänstemän hos kommuner m. fl., för brott eller förseelse, som han har begått under utövning av veterinäryrket, blivit avskedad genom beslut som vunnit laga kraft,

äger lantbruksstyrelsen återkalla hans legitimation, om han genom brottet eller förseelsen visat sig icke vara skickad att utöva veterinäryrket.

Nuvarande lydelse

obehörigen uppenbara vad han i denna egenskap erfarit om djursjukdom eller dess uppkomst. Han får ej heller obehörigen röja eller utnyttja yrkeshemlighet som han fått kännedom om i sin verksamhet.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelserna i första stycket dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast efter angivelse av målsäganden.

Föreslagen lydelse

Har socialstyrelsen vidtagit åtgärd för att ställa läkare under åtal för fel eller försummelse i tjänsten och är felet eller försummelsen av sådan beskaffenhet, att det för sjukvårdens behöriga uppehållande finnes nödigt att försätta läkaren ur tjänstgöring, äger socialstyrelsen med omedelbar verkan avstänga honom från utövning av tjänsten, dock icke längre än till dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger.

Har socialstyrelsen vidtagit åt
gärd för att ställa läkare under
åtal för förseelse i tjänsten eller
enligt vad därom är särskilt före
skrivet anmält förseelsen till den
som enligt statstjänstemannalagen
(1965:274) eller stadgan

(1965:602) om vissa tjänstemän hos kommuner m. fl. har att besluta om läkarens avskedande, äger socialstyrelsen, om förseelsen är av sådan beskaffenhet att det för sjukvårdens behöriga uppehållande finnes nödigt att försätta läkaren ur tjänstgöring, med omedelbar verkan avstänga honom från utövning av tjänsten, dock icke längre än till dess frågan om tjänsteförseelse slutligt har prövats.

JuU1975: 22 54

21 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1959: 590) om gränstullsamarbete med annan stat

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1959: 590) om gränstullsamarbete med annan stat

dels att 14 § skall upphöra att gälla,

dels att i 1, 2 och 11 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "rege-rbgen",

dels att 8 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §

Tulltjänsteman från den andra Tulltjänsteman från den andra
staten åtnjuter under utövning här       staten åtnjuter under utövning här
i riket av tulltjänst, som omfattas         i riket av tulltjänst, som omfattas
av gränstullsamarbete, skydd en-          av gränstullsamarbete, skydd en
ligt 10 kap. strafflagen men skall ligt 17 kap. 5 § brottsbalken men
icke vara underkastad / 25 kap.   skall icke vara underkastad ansvar
samma lag meddelade bestämmel-        enligt 20 kap. samma balk.
ser om ämbetsbrott.

Har svensk tulltjänsteman ge- Har svensk tulltjänsteman, då
nom gärning som avses i 25 kap.        han i anledning av gränstullsam-
1—5 §§ strafflagen åsidosatt sin         arbete haft att utöva tulltjänst för
tjänsteplikt, då han i anledning av      den andra staten, begått brott som
gränstullsamarbete haft att utöva       avses i 20 kap. 1—5 §§ brottsbal-
tulltjänst för den andra staten, ken eller eljest gjort sig skyldig
skall så anses som om gärningen        till tjänsteförseelse, skall så anses
begåtts under utövning av svensk      som om han begått brottet eller
tulltjänst.                                    gjort sig skyldig till förseelsen un
der utövning av svensk tulltjänst.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

22 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1974: 191) om bevakningsföretag

Härigenom föreskrives att 7 § lagen (1974:191) om bevakningsföretag skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §
Den som är godkänd för an- Den som är godkänd för an-

ställning i bevakningsföretag och ställning i bevakningsföretag och har till uppgift att utföra bevak- har till uppgift att utföra bevak-

JuU 1975: 22 55

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ningstjänst (väktare) åtnjuter ningstjänst (väktare) åtnjuter skydd
skydd som avses i 17 kap. 7 § som avses i 17 kap. 5 § brottsbal-
brottsbalken, ken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

23 Förslag tiU

Lag om skydd för viss tjänsteutövning

Härigenom föreskrives följande.

Skydd som avses i 17 kap. 5 § brottsbalken skall tillkomma

1. befattningshavare som handhar säkerhets- eller ordningstjänst vid kanal- eller slussverk eller järnvägsanläggning eller allmän flygplats eller godkänd enskild flygplats;

2. den som utan att vara krigsman för försvaret fullgör bevaknings-eller ordningsuppgift och därvid bär uniform eller märke som tydligt utvisar denna uppgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

24 Förslag till

Lag om tystnadsplikt för vissa tolkar och översättare

Härigenom föreskrives följande.

1 §

Denna lag äger tillämpning på tolk och översättare som anlitas av myndighet eller annat organ som utövar verksamhet för vars fullgörande staten eller kommun svarar samt på tolk och översättare som genomgått av regeringen eller av förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer föreskriven prövning. Med kommun likställes allmän inrättning som avses i 1 § andra stycket kommunaltjänstemannalagen (1965: 275).

2 §

Den som fullgör eller har fullgjort uppdrag som tolk eller översättare enligt 1 § får ej obehörigen yppa vad han under uppdraget har erfarit om enskilds personliga förhållanden eller om yrkeshemlighet, affärsförhållande eller förhållande av betydelse för landets försvar. Vad som har sagts nu gäller även den som är eller har varit anställd som tolk eller översättare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

JuU1975: 22 56

25 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1935: 395) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m. m.

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1935: 395) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m. m.i

dels att 10 och 13 §§ skall upphöra att gälla,

dels att i 1—7 §§ ordet "Konungen" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

dels att i 1 och 9 §§ ordet "förordning" skall bytas ut mot "lag",

dels att rubriken till förordningen skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m. m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Förekommer i lag eller arman författning hänvisning till förordningen om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m. m., skall hänvisningen i stället avse lagen om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m. m.

26 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1939:174) angående tillverkning, Införsel och försäljning av gasskyddsmateriel

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1939: 174) angående tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel

dels att 11 och 12 §§ skall upphöra att gälla,

dels att i 1—3, 6 och 7 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",

dels att i 1 och 8—10 §§ ordet "förordning" skall bytas ut mot "lag",

dels att rubriken till förordningen skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till förordningen angående tillverkning, införsel och försäljning av gasslcyddsmateriel, skall hänvisningen i stället avse lagen om tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel.

' Senaste lydelse av 7 § 1964: 108. [ • Senaste lydelse av 9 § 1960: 425.

JuU1975: 22 57

27 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1944:133) om kastrering

Härigenom föreslcrives i fråga om lagen (1944: 133) om kastrering3 dels att 9 och 10 §§ skall upphöra att gälla,

dels att i 4 och 7 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",

dels att 8 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §*
Den som verkställer kastrering i Den som verkställer kastrering i
strid med denna lag eller mot strid med denna lag eller mot
bättre vetande till myndighet eller bättre vetande till myndighet eller
läkare avgiver osann utsaga i läkare avgiver osann utsaga i
ärende angående kastrering eller ärende angående kastrering, dö-
överträder vad i 6 § stadgas, dö- mes, om ej för gärningen är stad
mes, om ej för gärningen är stad- gat straff i brottsbalken, till dags-
gat straff i brottsbalken, till dags- böter eller fängelse i högst sex må-
böter eller fängelse i högst sex må- nåder,
nåder.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

28 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1948:390) om skyldighet för näringsidkare m. fl. att biträda vid planläggningen av rikets ekonomiska försvarsberedskap

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1948: 390) om skyldighet för näringsidkare m. fl. att biträda vid planläggningen av rikets ekonomiska försvarsberedskap

dels att 5 och 6 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 1, 3 och 4 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §
Det åligger ägare eller inneha- Det åligger ägare eller inneha
vare av industriell anläggning även- vare av industriell anläggning även
som annan näringsidkare här i ri- som annan näringsidkare här i

" Senaste lydelse av

4§ 1971:588

7§ 1971:588

9 § 1964: 174. ♦ Senaste lydelse 1964: 174.

Nuvarande lydelse

ket att på särskild anfordran av riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap eller annan myndighet, som Konungen förordnar, beträffande anläggningen eller rörelsen lämna de uppgifter om personal, lokalförhållanden, maskinpark och annan utrustning, produktion och produktionsförmåga, förbrukning av elektrisk kraft, bränslen, råvaror eller andra förnödenheter, lagerhållning, inköp, leveranser och dylikt, vilka myndigheten finner erforderliga för planläggningen av rikets ekonomiska försvarsberedskap, ävensom i övrigt biträda vid nämnda planläggning.

Statlig eller kommunal myndighet eller inrättning är jämväl eljest skyldig att inom sitt verksamhetsområde lämna de uppgifter för planläggningen och det biträde vid densamma, som riksnämnden eller annan av Konungen förordnad myndighet påfordrar.

Föreslagen lydelse

riket att på särskild anfordran av överstyrelsen för ekonomiskt försvar eller annan myndighet, som regeringen förordnar, beträffande anläggningen eller rörelsen lämna de uppgifter om personal, lokalförhållanden, maskinpark och annan utrustning, produktion och produktionsförmåga, förbrukning av elektrisk kraft, bränslen, råvaror eller andra förnödenheter, lagerhållning, inköp, leveranser och dylikt, vilka myndigheten fumer erforderliga för planläggningen av rikets ekonomiska försvarsberedskap, ävensom i övrigt biträda vid nämnda planläggning.

Statlig eller kommunal myndighet eller inrättning är jämväl eljest skyldig att inom sitt verksamhetsområde lämna de uppgifter för planläggningen och det biträde vid densamma, som överstyrelsen eller annan av regeringen förordnad myndighet påfordrar.

JuU 1975: 22 59

29 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse

Härigenom föreskrives att 329 a § lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse! skall upphöra att gälla vid utgången av år 1975.

30 Furslag till

Lag om ändring i arbetarskyddslagen (1949:1)

Härigenom föreskrives att 68 § arbetarskyddslagen (1949: 1)2 skall upphöra att gälla vid utgången av år 1975.

31 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1950: 272) om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket

Härigenom föreskrives att 37 § lagen (1950: 272) om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket3 skall upphöra att gälla vid utgången av år 1975.

32 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272)

Härigenom föreskrives att 82 § uppbördslagen (1953: 272)* skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

82 §5 Den, som jämlikt 73 § tagit del av självdeklaration eller annan uppgift eller handling, som avlämnats eller tillhandahållits enligt bestämmelserna i denna lag eller som lämnats till ledning vid årlig taxering, må ej i vidare mån än utövningen av tjänst eller uppdrag erfordrar offentliggöra eller yppa innehållet i sådan handling.

> Senaste lydelse av 329 a § 1961: 610.

» Senaste lydelse av 68 § 1973: 834.

' Senaste lydelse 1965: 168.

« Rubrikens lydelse enligt 1974: 771. Lagen omtryckt 1972: 75.

• Senaste lydelse 1971:75.

JuU1975: 22 60

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Den som bryter mot första stycket dömes till böter eller fängelse i högst sex månader, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

33 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1953: 397) om avgift för fettvaror som användas för framställning av fettemulsion m. m.

Härigenom föreslmves att 16 och 18 §§ lagen (1953: 397) om avgift för fettvaror som användas för framställning av fettemulsion m. m.i skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 §2
Den som har eller haft att taga Den som har eller haft att taga

befattning med ärende, som avses befattning med ärende, som avses i denna lag, må ej i vidare mån än i denna lag, må ej i vidare mån .än hans tjänsteutövning fordrar yppa hans tjänsteutövning fordrar yppa affärsförhållande, varom han affärsförhållande, varom han därvid erhållit kännedom. Bryter därvid erhållit kännedom. någon häremot, straffes, där han för brottet ej är underkastad ansvar enligt allmänna strafflagen, med dagsböter.

18 §

Förseelse som avses i 15 § må Förseelse som avses i 15 § må

av allmän åklagare åtalas allenast av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse av kontrollstyrel- efter angivelse av riksskatteverket. sen.

Brott som avses i 16 § må, där det icke skall straffas enligt allmänna strafflagen, av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse av målsäganden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

' Rubrikens lydelse enligt 1974: 861. ' Senaste lydelse 1974: 861.

JuU 1975: 22 61

34 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring!

dels att i 2, 3, 5, 6, 12, 16, 32, 36, 39, 41, 48, 58 och 59 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",

dels att 57 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

57 §2

Underlåter arbetsgivare eller arbetsföreståndare att fullgöra något av vad som åligger honom enligt 32 §, eller försummar någon att ställa sig till efterrättelse vad i 40 § är föreskrivet, dömes han till böter.

Lämnar någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet i uppgift, som skall avgivas enligt denna lag, oriktigt meddelande, dömes han till böter, om gärningen ej är belagd med straff i brottsbalken.

Bryter någon mot vad i 56 § är stadgat, dömes han till böter eller fängelse i högst ett år. Brott som nu sagts må åtalas av åklagare endast efter angivelse av målsägande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

35 Förslag till

Lag om ändring i allmänna förfogandelagen (1954: 279)

Härigenom föreskrives, i fråga om allmänna förfogandelagen (1954: 279)3

dels att 38 och 42 §§ skall upphöra att gälla,

dels att i 1, 3—11, 15, 17, 23, 26—28, 30, 46 och 48 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen".

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

' Lagen omtryckt 1962: 408. Senaste lydelse av

2 §1971: 607 36 §1967: 916

3 §1971: 280 39 § 1973: 478 12 §1967: 916 41 §1971: 280 16 §1967: 916 48 §1971: 607 32 §1967: 916 58 § 1967: 916.

» Senaste lydelse 1967:916. » Senaste lydelse av

23 §1971: 609

38 § 1964: 206

42 § 1964: 206.

JuU 1975: 22 62

36 Förslag till

Lag om ändring i allmänna ransoneringslagen (1954: 280)

Härigenom föreskrives i fråga om allmänna ransoneringslagen (1954: 280)1

dels att 34 § skall upphöra att gälla,

dels att i 1—9, 14, 15, 19—21, 23, 36 och 46 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",

dels att 43 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

43 §2

Brott varom förmäles i 34 § må ej åtalas av allmän åklagare utan att målsägande angivit det till åtal. Är för gärningen stadgat straff i brottsbalken, gäller vad där sägs i fråga om rätt till åtal.

Åtal för brott som avses i 35 § Åtal för brott som avses i 35 §

må väckas allenast efter anmälan må väckas allenast efter anmälan
eller medgivande av myndighet eller medgivande av myndighet
som Konungen bestämmer. som regeringen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

37 Förslag tUl

Lag om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen (1954: 521)

Härigenom föreskrives i fråga om rusdrycksförsäljningsförordningen (1954: 521)

dels att ordet "Konungen" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

dels att ordet "förordning" i olika böjningsformer skall, om det avser denna förordning, bytas ut mot "lag" i motsvarande form,

dels att rubriken till förordningen och 87 § skall ha nedan angivna lydelse.

' Senaste lydelse av 1 § 1957: 287

34 § 1964: 207

36 § 1964: 207

43 § 1964: 207. « Senaste lydelse 1964: 207

JuU 1975: 22 63

Rusdrycksförsäljningslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

87 §!
Vad som med stöd av bestäm- Vad som med stöd av bestäm
melserna i denna förordning in- melserna i denna förordning in
hämtats vid granskning av räken- hämtats vid granskning av räken
skaper och verifikationer, så ock skaper och verifikationer, så ock
vad som eljest vid tillsyn å ut- vad som eljest vid tillsyn å ut-
skänkning inhämtats må ej yppas i skänkning inhämtats må ej yppas i
vidare mån än som erfordras för vidare mån än som erfordras för
vinnande av det med bestämmel- vinnande av det med bestämmel
serna avsedda ändamålet. Ej hel- serna avsedda ändamålet. Ej hel
ler må någon, som handhar utmi- ler må någon, som handhar utmi-
nutering, för obehöriga yppa vad nutering, för obehöriga yppa vad
han i samband därmed inhämtat han i samband därmed inhämtat
rörande enskilds personliga för- rörande enskilds personliga för
hållanden. Bryter någon häremot, hållanden.
dömes till böter eller fängelse i
högst sex månader, om ej för gär
ningen är stadgat straff i brotts
balken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till rusdrycks-försäljningsförordningen, skall hänvisningen i stället avse rusdrycksför-säljningslagen.

38 Förslag tUl

Lag om ändring i lagen (1954: 579) om nykterhetsvård

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1954: 579) om nykterhets-vård2

dels att i 8, 9, 14, 17, 40, 43 och 62 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",

dels att 64 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

64 §3 Då undersökning eller annan åtgärd enligt denna lag vidtages, bör noga tillses att den som åtgärden avser icke utsattes för allmän uppmärksamhet eller onödigtvis stores i lovlig verksamhet.

Den som är eller varit verksam Den som är eller varit verksam inom samhällets nykterhetsvård inom samhällets nykterhetsvård må ej obehörigen yppa vad han må ej obehörigen yppa vad han

' Senaste lydelse 1966: 223. " Lagen omtryckt 1971: 307. ' Senaste lydelse 1964: 779.

Den som är eller varit verksam vid behandlingen av frågor enligt denna lag må ej obehörigen yppa vad han därvid erfarit rörande enskilds personliga förhållanden.

Den som är eller varit verksam vid behandlingen av frågor enligt derma lag må ej obehörigen yppa vad han därvid erfarit rörande enskilds personliga förhållanden. Bryter någon häremot straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader. A brott som nu sagts må allmän åklagare tala allenast efter angivelse av mål.i-ciganden.

Alla handlingar i förekommande ärenden skola så förvaras, att de icke äro tillgänghga för obehöriga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

' Senaste lydelse av

11 § 1971:664

19 a§ 1971: 829

62 §1971: 664. » Senaste lydelse 1960: 98.

JuU 1975: 22 65

40 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1956: 245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1956: 245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållandeni

dels att 11 och 15 §§ skall upphöra att gälla,

dels att i 3, 7 och 13 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen".

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

41 Förslag till

Lag om ändring i atomenergilagen (1956: 306)

Härigenom föreskrives i fråga om atomenergilagen (1956: 306) dels att 14 § skall upphöra att gälla,

dels att i 1—5 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen", dels att 11—13 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 §2

Den som har eller haft att utöva Den som har eller haft att utöva
tillsyn å efterlevnaden av denna   tillsyn å efterlevnaden av denna
lag eller med stöd av lagen med-   lag eller med stöd av lagen med
delade villkor eller föreskrifter el-   delade villkor eller föreskrifter el
ler anlitats som biträde vid till-         ler anlitats som biträde vid till
synsverksamhetens utövande eller synsverksamhetens utövande eller
som eljest tagit befattning med    som eljest tagit befattning med
ärende, som avses i denna lag, må ärende, som avses i denna lag, må
ej röja eller obehörigen nyttja yr- ej röja eller obehörigen nyttja yr
keshemlighet, som därigenom bli- keshemlighet, som därigenom bli
vit känd för honom, och ej heller, vit känd för honom, och ej heller,
där det ej kan anses påkallat i         där det ej kan anses påkallat i
tjänstens intresse, yppa arbetsför- tjänstens intresse, yppa arbetsför
farande eller affärsförhållande,        farande eller affärsförhållande,
vilket sålunda blivit honom kun-    vilket sålunda blivit honom kun
nigt. Bryter någon häremot, dö-                                            nigt.
mes till dagsböter eller fängelse i
högst ett år.

12 §

Brott som avses i 7 eller 9 § må ej åtalas av allmän åklagare, där det ej av tillsynsmyndigheten anmäles till åtal.

' Senaste lydelse av 3 § 1972: 763. ' Senaste lydelse 1964: 209.

5 Riksdagen 1975. 7 saml. Nr 22

JuU 1975: 22 66

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Brott som i 11 § sägs må åtalas av allmän åklagare allenast efter angivelse av målsägande.

13 §
Över be.dut av myndighet enligt Talan mot beslut av myndighet

denna lag må klagan föras hos enligt denna lag föres hos rege-Konungen genom besvär, som sko- ringen genom besvär, la ingivas till handelsdepartementet.

Beslut av tillsynsmyndigheten skall lända till eftertättelse utan hinder av förd klagan, där ej annorlunda förordnas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

42 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623)

Härigenom föreskrives i fråga om taxeringslagen (1956: 623)1 n nj 170 och 198 §§ samt rubrikerna närmast före nämnda paragrafer skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

XV. Om straff och viten XV. Om straff och viten m. m.

117 §

Innehållet i deklaration eller annan i 50 § avsedd handling må, utom i de fall som angivas i nämnda paragraf, icke yppas för annan än den som själv må taga del av handlingen i fråga.

Vad som med stöd av bestämmelserna i denna lag'inhämtats vid taxeringsrevision eller vid granskning av handling, som avses i 43 § 5 mom. eller 46 §, må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med revisionen eller granskningen avsedda ändamålet.

Ej heller må för obehörig uppenbaras vad som upplysts eller i övrigt yttrats vid sammanträde med taxeringsnämnd.

Den som bryter mot föreskrift i första—tredfe stycket dömes till böter eller fängelse i högst sex månader, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

Allmänt åtal för brott enligt denna paragraf får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal

1 Rubrikens lydelse enligt 1974: 773. Lagen omtryckt 1971: 399.

JuU 1975: 22 67

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

X. Om straff X. Om straff m. m.

170 §

Vad i 117 § första, tredje, Vad i 117 § första och tredje

fjärde och femte styckena före- styckena föreskrives skall äga

skrives skall äga motsvarande till- motsvarande tillämpning i fråga

lämpning i fråga om allmän fas- om allmän fastighetstaxering,
tighetstaxering.

X. Om straff X. Om straff ni. ni.

198 §

Vad i 117 § första, tredje. Vad i 117 § första och tredje

fjärde och femte styckena före- styckena föreskrives skall äga

skrives skall äga motsvarande till- motsvarande tillämpning i fråga

lämpning i fråga om särskild fas- om särskild fastighetstaxering,
tighetstaxering.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

43 Förslag tiU

Lag om ändring i förordningen (1957: 343) om oljelagring m. m.

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1957: 343) om oljelagring m. m.i

dels att i 1—4, 6 a—8, 11, 16, 17, 22 och 23 §§ orden "Kungl. Maj:t" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

dels att i 1-4, 7, 8, 11, 14, 15, 18, 19, 22 och 23 §§ ordet "förordning" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "lag" i motsvarande form,

dels att rubriken till förordningen samt 20 och 21 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om oljelagring m. m.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 §
Vad som inhämtats genom upp- Vad som inhämtats genom upp
gift enligt denna förordning eller gift enligt denna lag eller vid in
vid inventering eller besiktning av ventering eller besiktning av lager
lager eller ock vid granskning av eller ock vid granskning av han-
handelsböcker eller affärshand- delsböcker eller affärshandlingar
lingar må ej yppas i vidare mån må ej yppas i vidare mån än som
än som erfordras för vinnande av erfordras för vinnande av det med
det med uppgiften eller åtgärden uppgiften eller åtgärden avsedda
avsedda syftet. Bryter någon upp- syftet.

' Förordningen omtryckt 1969: 755 Senaste lydelse av

7 §1971: 64 22 §1971: 665.

JuU1975: 22 68

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

såtligen eller av oaktsamhet häremot, dömes, där han ej för brottet är underkastad ansvar enligt allmän strafflag, till dagsböter eller fängelse.

21 § Brott, varom i 19 § sägs, må av allmän åklagare åtalas allenast efter anmälan eller medgivande av tillsynsmyndigheten.

Brott, varom i 20 § sägs, må ej åtalas av allmän åklagare utan att målsäganden angivit det till åtal. Skall brottet straffas efter allmän strafflag, gäller vad där stadgas i fråga om rätt till åtal.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till förordningen om oljelagring m.m., skall hänvisningen i stället avse lagen om oljelagring m. m.

44 Förslag till

Lag om ändring i stråLskyddslagen (1958:110)

Härigenom föreskrives i fråga om strålskyddslagen (1958: 110)i dels att i 2, 3, 5, 22, 26 och 29—31 §§ ordet "Konungen" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form, dels att 23 och 28 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23 §2 1 mom. Angående påföljd för olovlig införsel av radioaktivt ämne och försök därtill stadgas i lagen om straff för varusmuggling.

Med dagsböter eller fängelse Med dagsböter eller fängelse

straffes . straffes

1. den som olovligen bedriver 1. den som olovligen bedriver
radiologiskt arbete eller som eljest, radiologiskt arbete eller som eljest,
annorledes än genom olovhg in- annorledes än genom olovUg in
försel, bryter mot vad i 2, 4 eller försel, bryter mot vad i 2, 4 eller
6 § sägs; 6 § sägs;

' Senaste lydelse av 2 §1973: 1004

22 § 1973: 1004

26 § 1960: 423

29 §1971: 617. • Senaste lydelse 1960: 423.

Föreslagen lydelse

2. den som åsidosätter med stöd av 5 eller 16 § givna villkor eller andra föreskrifter;

3. den som underlåter att ställa sig till efterrättelse åläggande, föreskrift eller förbud som meddelats med stöd av 9 §, 18 § första stycket eller 19 §;

4. den som i ansökan eller anmälan eller eljest angående omständighet, varom det enligt denna lag eller med stöd därav meddelad föreskrift åligger honom att lämna upplysning, uppsåtligen lämnar oriktig eller ofullständig uppgift.

Nuvarande lydelse

2. den som åsidosätter med stöd av 5 eller 16 § givna villkor eller andra föreskrifter;

3. den som underlåter att ställa sig till efterrättelse åläggande, föreskrift eller förbud som meddelats med stöd av 9 §, 18 § första stycket eller 19 §;

5. den som bryter mot vad i 21 § sägs.

28 § Brott som avses i 23 § 1 mom. 1—4 och 2 mom. eller i 24 § må ej åtalas av allmän åklagare, med mindre strålskyddsmyndigheten anmäler det till åtal.

Brott som avses i 23 § 1 mom. 5 må åtalas av allmän åklagare allenast efter angivelse av målsäganden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

45 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrives att 29 § lagen (1958: 295) om sjömansskatts skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

29 §* Den som jämlikt 25 § tagit del av ansökan om jämkning av sjömansskatt eller annan handling, som avlämnats eller tillhandahållits enligt bestämmelserna i denna lag eller som avlämnats till ledning vid årlig taxering eller till ledning för uppbörd av skatt enligt uppbördslagen, må ej i vidare mån än utövningen av tjänst eller uppdrag erfordrar offentliggöra eller yppa innehållet i sådan handling.

' Rubrikens lydelse enligt 1974: 777. Lagen omtryckt 1970: 933. * Senaste lydelse 1974: 777.

JuU 1975: 22 70

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Den som bryter mot föreskrift i första stycket dömes till böter eller fängelse i högst sex månader, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

46 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning

Härigenom föreskrives att 49 § lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning! skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

49 §2

Vad som inhämtats vid skattekontroll enligt denna lag må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med kontrollen avsedda ändamålet.

Den som bryter mot första stycket dömes till böter eller fängelse i högst sex månader, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare åtalas allenast efter angivelse av målsägande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

47 Förslag tiU

Lag om ändring i civilförsvarslagen (1960: 74)

Härigenom föreskrives att 82 § civilförsvarslagen (1960: 74) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

82 §3

Vad som inhämtats genom så- Vad som inhämtats genom så-

dan upplysning eller sådant till- dan upplysning eller sådant tillhandahållande av handlingar som handahållande av handlingar som

' Rubrikens lydelse enligt 1974: 863. « Senaste lydelse 1974: 863. ' Senaste lydelse 1964: 213.

JuU 1975: 22 71

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

avses i 47 § första stycket e), vid avses i 47 § första stycket e), vid besiktning jämlikt 65 § eller vid besiktning jämlikt 65 § eller vid sådan förfrågan, undersökning el- sådan förfrågan, undersökning eller granskning som avses i 66 § ler granskning som avses i 66 § må ej yppas i vidare mån än som må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det av- erfordras för vinnande av det avsedda syftet. Bryter någon här- sedda syftet. emot, dömes till dagsböter eller fängelse i högst ett år.

Förseelse som i första stycket sägs må åtalas av allmän åklagare endast efter angivelse av målsäganden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

48 Förslag till

Lag om ändring i bamavårdslagen (1960: 97)

Härigenom föreskrives i fråga om barnavårdslagen (1960: 97)i dels att 99 § skall upphöra att gälla,

dels att i 3 a, 13, 52, 57, 59, 64, 72 och 98 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen", dels att 91 och 92 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

91 §

Den som är eller varit verksam Den som är eller varit verksam

inom samhällets barnavård må ej inom samhällets barnavård må ej

obehörigen yppa vad han därvid obehörigen yppa vad han därvid

erfarit rörande enskilds personliga erfarit rörande enskilds personliga

förhållanden. Bryter någon här- förhållanden.
emot, straffes med dagsböter eller
fängelse i högst sex månader.

Alla handlingar i förekommande mål och ärenden skola så förvaras, att de icke äro tillgängliga för obehöriga.

92 §

Gärning som är belagd med straff enligt 88, 89 eller 90 § må ej åtalas av allmän åklagare, om ej gärningen anmäles till åtal av vederbörande barnavårdsnämnd eller styrelse för ungdomsvårdsskola eller av tillsynsmyndighet.

» Lagen omtryckt 1971: 308. Senaste lydelse av 3 a § 1973: 808.

JuU 1975: 22 72

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Brott som avses i 91 § första stycket må åtalas av allmän åklagare endast efter angivelse av målsäganden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

49 Förslag till

Lag om ändring i ölförsäljningsförordningen (1961:159)

Härigenom föreskrives i fråga om ölförsäljningsförordningen (1961: 159)1

dels att i 10, 28 och 30 §§ orden "Kungl. Maj:t" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

dels att i 3, 11, 26, 27, 29, 30, 32, 34 och 36 §§ ordet "förordning" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "lag" i motsvarande form,

dels att rubriken till förordningen och 35 § skall ha nedan angivna lydelse.

Ölförsäljningslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

35 §

Vad som med stöd av denna Vad som med stöd av. denna lag

förordning inhämtats vid gransk- inhämtats vid granskning av han-ning av handelsböcker med tillhö- delsböcker med tillhörande verifi-rande verifikationer eller eljest vid kationer eller eljest vid tillsyn över tillsyn över ölförsäljningen må ej ölförsäljningen må ej yppas i vi-yppas i vidare mån än som erford- dåre mån än som erfordras för ras för vinnande av det med kon- vinnande av det med kontrollen trollen avsedda ändamålet. Bryter avsedda ändamålet. någon häremot, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.

Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare åtalas endast efter angivelse av målsägande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till ölförsäljningsförordningen, skall hänvisningen i stället avse ölförsäljningslagen.

'■ Senaste lydelse av

26 § 1972: 269

27 § 1972: 269 30 § 1971:1219 32 § 1963: 222.

JuU1975: 22 73

50 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1961:180) om tillverkning av sprit och vin

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1961:180) om tillverkning av sprit och vini

dels att i 2, 4, 6 och 9 b §§ orden "Kungl. Maj:t" skall bytas ut mot "regeringen",

dels att i 2, 3, 8, 10 och .14 §§ ordet "förordning" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "lag" i motsvarande form,

dels att rubriken till förordningen och 12 § skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om tillverkning av sprit och vin

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 §2

Vad som med stöd av denna Vad som med stöd av denna lag
förordning inhämtats vid gransk- inhämtats vid granskning av han-
ning av handelsböcker med tillhö- delsböcker med tillhörande verifi-
rande verifikationer eller eljest vid kationer eller eljest vid tillsyn över
tillsyn över tillverkning må ej yp- tillverkning må ej yppas i vidare
pas i vidare mån än som erfordras mån än som erfordras för vin-
för vinnande av det med kontrol- nande av det med kontrollen av-
len avsedda ändamålet. Bryter nå- sedda ändamålet. .
gon häremot, dömes till dagsböter
eller fängelse i högst sex månader,
om ej för gärningen .är stadgat
straff i brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till förordningen om tillverkning av sprit och vin, skall hänvisningen i stället avse lagen om tillverkning av sprit och vin.

' Senaste lydelse av

2 § 1974:728

3 § 1974: 728

4 § 1974: 728 8 §1964: 216 9b § 1974: 728

10 §1974: 728. ' Senaste lydelse 1964: 216.

JuU 1975: 22 74

51 Förslag tiU

Lag om ändring i förordningen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1961: 181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat!

dels att i 5 § orden "Kungl. Maj:t" skall bytas ut mot "regeringen",

dels att i 1, 2, 5, 8, 9 och 12 §§ ordet "förordning" skall, om det avser denna förordning, bytas ut mot "lag",

dels att rubriken till förordningen och 15 § skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 §
Vad som inhämtats vid tillsyn Vad som inhämtats vid tillsyn

enligt denna förordning må ej yp- enligt denna lag må ej yppas i vipas i vidare mån än som erfordras dåre mån än som erfordras för för vinnande av det med tillsynen vinnande av det med tillsynen av-avsedda ändamålet. Bryter någon sedda ändamålet. häremot, dömes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till förordningen om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat, skall hänvisningen i stället avse lagen om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat.

52 Förslag tiU

Lag om ändring i förordningen (1961: 381) om tillverkning av och handel med fodermedel m. m.

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1961: 381) om tillverkning av och handel med fodermedel m. m.2

dels att i 3, 5, 6, 12 och 19 §§ orden "Kungl. Maj:t" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

' Senaste lydelse av

2§ 1974:729

5§ 1963:225

8 § 1974: 729. " Senaste lydelse av 3 § 1969: 665.

JuU 1975: 22 76

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

någon häremot, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.

Alla handlingar i förekommande ärenden skola så förvaras, att de icke äro tillgängliga för obehöriga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

54 Förslag till

Lag om ändring i stämpelskattelagen (1964: 308)

Härigenom föreskrives att 55 § stämpelskattelagen (1964: 308)2 sjau ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

55 §3

Vad som inhämtats vid skatte- Vad som inhämtats vid skatte-

kontroll enligt denna lag må ej yp- kontroll enligt denna lag må ej yppas i vidare mån än som fordras pas i vidare mån än som fordras för att vinna ändamålet med kon- för att vinna ändamålet med kontrollen. Bryter någon häremot, dö- trollen. mes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader, där ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare åtalas endast om målsägande anger brottet till åtal.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

55 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964: 542) om personundersökning i brottmål

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1964: 542) om personundersökning i brottmål! dels att 11 § skall upphöra att gälla,

Rubrikens lydelse enligt 1974: 864. Lagen omtryckt 1971: 454. » Senaste lydelse 1974: 864. ' Lagen omtryckt 1973: 1214.

JuU 1975: 22 78

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller av oaktsamhet häremot, dömes till böter eller fängelse i högst ett år, om gärningen ef är belagd med straff i brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

57 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg

Härigenom föreskrives att 10 kap. 9 § lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg skall upphöra att gälla vid utgången av år 1975.

58 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966: 314) om kontinentalsockeln

Härigenom föreskrives att 13 och 14 §§ lagen om kontinentalsockeln
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13                                        §
Den som deltager eller deltagit i Den som deltager eller deltagit i
tillsyn över efterlevnaden av   tillsyn över efterlevnaden av
denna lag eller med stöd av lagen denna lag eller med stöd av lagen
meddelade föreskrifter eller vill- meddelade föreskrifter eller vill
kor eller som anlitats såsom bi- kor eller som anlitats såsom bi
träde vid tillsynens utövande eller trade vid tillsynens utövande eller
som på annat sätt tagit befattning som på annat sätt tagit befattning
med ärende som avses i lagen, får med ärende som avses i lagen, får
ej röja eller obehörigen nyttja yr- ej röja eller obehörigen nyttja yr
keshemlighet, som därigenom bli- keshemlighet, som därigenom bli
vit känd för honom, och får ej vit känd för honom, och får ej
heller, om det ej kan anses påkal- heller, om det ej kan anses påkal
lat i tjänstens intresse, yppa ar- lat i tjänstens intresse, yppa ar
betsförfarande eller affärsförhål- betsförfarande eller affärsförhål
lande varom han sålunda fått kän- lande varom han såludna fått kän
nedom. Bryter någon häremot, dö- nedom. Om ansvar och åtal för
mes till böter eller fängelse i högst brott häremot föreskrives i 20
ett år.                               kap. 3 och 5 §§ brottsbalken.

JuU1975: 22 79

14 §1

Den som utom riket begått Den som utom riket begått
brott som avses i 11 eller 13 §, dö- brott som avses i 11 eller 13 §, dö
mes, om han finnes här, efter mes, om han finnes här, efter
denna lag och vid svensk domstol, denna lag och brottsbalken samt
även om 2 kap. 2 eller 3 § brotts- vid svensk domstol, även om 2
balken ej är tillämplig och utan kap. 2 eller 3 § nämitda balk ej är
hinder av 2 kap. 5 a § första och tillämplig och utan hinder av 2
andra styckena nämnda balk. kap. 5 a § första och andra stycke
na nämnda balk.

Åtal för brott som avses i 11 § Atal för brott som avses i 11 §
första och tredje styckena får väc- första och tredje styckena får väc
kas endast efter förordnande av kas endast efter förordnande av
regeringen eller den regeringen be- regeringen eller den regeringen be
myndigar, myndigar.

Brott som avses i 13 § får åtalas av åklagare endast efter angivelse av målsägande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

59 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1967: 940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda

Härigenom föreskrives att 58 § lagen (1967: 940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

58 §

Den som är eller varit verksam inom den verksamhet för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda som avses i denna lag får ej obehörigen yppa vad han därvid erfarit om enskilds personliga förhållanden.

Den som bryter mot första stycket dömes, om gärningen ej är belagd med straff i brottsbalken, till böter eller fängelse i högst ett år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

60 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968: 430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrives att 65 § lagen (1968: 430) om mervärdeskatt skall ha nedan angivna lydelse.

' Senaste lydelse 1974:891.

' Rubrikens lydelse enligt 1974: 885. Lagen omtryckt 1969: 237.

JuU 1975: 22 80

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

65 §3 Innehållet i deklaration eller annan handling enligt 22—24 och 26 §§ får icke yppas för annan än den som själv får taga del av handlingen i fråga. Den som med stöd av bestämmelserna i denna lag gjort skatterevision eller granskat handling som avses i 27 § får ej obehörigen yppa, vad som därvid framkommit.

Den som bryter mot första stycket dömes till böter eller fängelse i högst sex månader, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

Allmänt åtal för brott enligt denna paragraf får väckas endast om målsägande anger broltet till åtal.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

61 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1968: 551) om begränsning av svavelhalten i eldnuigsolja

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1968: 551) om begränsning av svavelhalten i eldningsolja

dels att i 1, 6 och 7 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",

dels att i 3 och 7 §§ ordet "förordning" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "lag" i motsvarande form,

dels att rubriken till förordningen och 5 § skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om begränsning av svavelhalten I eldnuigsolja

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§

Till böter eller fängelse i högst Till böter eller fängelse i högst

ett år dömes den som uppsåtligen ett år dömes den som uppsåtligen

eller av oaktsamhet bryter mot 1 § eller av oaktsamhet bryter mot 1 §

första stycket eller villkor som första stycket eller villkor som

meddelats vid medgivande enligt meddelats vid medgivande enligt

1 § andra stycket eller mot 3 §. 1 § andra stycket.

Till böter dömes den som

a) underlåter att fullgöra skyldighet enligt 4 §,

b) vid lämnande av uppgift enligt 4 § uppsåtligen eller av oaktsamhet anger lägre svavelhalt än den verkliga, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

• Senaste lydelse 1974: 885.

JuU 1975: 22 81

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Brott mot 3 § får åtalas av äklagare endast efter angivelse av målsägande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till förordningen om begränsning av svavelhalten i eldningsolja, skall hänvisningen i stället avse lagen om begränsning av svavelhalten i eldningsolja.

62 Förslag till

Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387)

Härigenom föreskrives i fråga om miljöskyddslagen (1969: 387)i

dels att 46 § skall upphöra att gälla,

dels att 45 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

45 §2

Den som uppsåtligen eller av Den som uppsåtligen eller av

oaktsamhet oaktsamhet

1. bryter mot förbud som med- 1. bryter mot förbud som meddelats med stöd av 8, 23 eller 41 § delats med stöd av 8, 23 eller 41 § eller åsidosätter sådana bestäm- eller åsidosätter sådana bestämmelser som avses i 2 § fjärde styc- melser som avses i 2 § fjärde stycket, ket,

2. underlåter att iakttaga före- 2. underlåter att iakttaga föreskrift som regeringen meddelat en- skrift som regeringen meddelat ligt 10 § första stycket utan att un- enligt 10 § första stycket utan att dantag har medgivits med stöd av undantag har medgivits med stöd 10 § andra stycket eller 17 § andra av 10 § andra stycket eller 17 § stycket, andra stycket, eller

3. åsidosätter villkor eller före- 3. åsidosätter villkor eller föreskrift som meddelats med stöd av skrift som meddelats med stöd av 10 § andra stycket eller 17 §, 18 § 10 § andra stycket eller 17 §, 18 § första stycket, 19—21, 24, 25, 27 första stycket, 19—21, 24, 25, 27 eller 41 §, så att allmän eller en- eller 41 §, så att allmän eller enskild rätt kan kränkas, eller skild rätt kan kränkas,

4. bryter mot 44 §,

dömes till böter eller fängelse i dömes till böter eller fängelse i
högst ett år. högst ett år.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 43 § första stycket, dömes till böter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

! Lagen omtryckt 1972: 782.

2 Senaste lydelse enligt prop. 1975: 30.

6 Riksdagen 1975. 7 saml. Nr 22

JuU 1975: 22 85

"Konungen" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form, dels att 30 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

30 §

Till böter eller fängelse i högst Till böter eller fängelse i högst

ett år dömes den som uppsåtligen ett år dömes den som uppsåtligen

eller av oaktsamhet eller av oaktsamhet

1. bryter mot 6, 8, 14, 16—20 §, 1. bryter mot 6, 8, 14, 16—20 §, 21 § första stycket, 23 eller 28 §, 21 § första stycket eller 23 §,

2. bryter mot föreskrift som 2. bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 9 eller 10 §, meddelats med stöd av 9 eller 10 §, 11 § såvitt avser hantering, 12 §, 11 § såvitt avser hantering, 12 §, 21 § andra stycket, 22 § tredje 21 § andra stycket, 22 § tredje stycket eller 29 §, stycket eller 29 §,

3. vid märknmg enligt 13 § eller 3. vid märkning enligt 13 § eller enligt föreskrift som meddelas med enligt föreskrift som meddelas med stöd av 13 § lämnar sådana orik- stöd av 13 § lämnar sådana oriktiga uppgifter, som innebär skada tiga uppgifter, som innebär skada eller annan olägenhet för motta- eller annan olägenhet för mottagaren, garen,

4. åsidosätter villkor som med- 4. åsidosätter villkor som meddelats med stöd av 6 § eller 20 § delats med stöd av 6 § eller 20 § andra stycket. andra stycket.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 26 § första stycket andra punkten, dömes till böter.

Ansvar enligt första stycket inträder ej, om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken.

Om ansvar för den som i strid mot föreskrift som meddelats med stöd av 11 § inför livsmedel till riket och försök därtill finns bestämmelser i lagen (1960: 418) om straff för varusmuggling.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

69 Förslag tUl

Lag om ändring i lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1971:1078) om försvars-uppfiimingar

dels att i 1, 3, 9, 10, 11, 13 och 22 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",

dels att 19 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 § Den som uppsåtligen bryter mot Den som uppsåtligen bryter mot 4 eller 10 § eller mot förordnande 10 § dömes, om gärningen ej äi enligt 6 eller 16 § dömes, om gär- belagd med straff i brottsbalken.

JuU1975: 22 86

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ningen ej är belagd med straff i till böter eller fängelse i högst ett brottsbalken, till böter eller fängel- år. se i högst ett år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

70 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1971: 1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten

dels att i 3 och 4 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",

dels att 7 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §
Den som tagit befattning med Den som tagit befattning méd

tillsyn enligt denna lag får ej obe- tillsyn enligt denna lag får ej obehörigen yppa vad han därvid erfa- hörigen yppa vad han därvid erfarit om yrkeshemlighet eller affärs- rit om yrkeshemlighet eller affärsförhållande. Den som uppsåtligen förhållande. eller av oaktsamhet bryter häremot

dömes till böter eller fängelse i , v .

högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger

brottet till åtal eller åtal är pä- , i .' ■

kallat från allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. ,,

71 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:.1204) om byggnadstillstånd m. m.

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1971: 1204) om byggnadstillstånd m. m.

dels att i 1, 3, 5 och 6 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",

dels att 9 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 § Till böter dömes den som .

1. underlåter att fullgöra uppgiftsskyldighet somavsesi 6 §'eller

2. vid fullgörande av uppgiftsskyldighet som avses i 6 § uppsåtligen

JuU 1975: 22 87

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet biryter mot 7 §, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

I fråga om brott som avses i första stycket får allmänt åtal väckas endast efter anmälan av arbetsmarknadsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

72 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall

Härigenom föreskrives att 7 § lagen (1972:119) om fastställande av. könstillhörighet i vissa fall skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 § Den som tagit befattning med Den som tagit befattning med ärende enligt denna lag får ej obe- ärende enligt denna lag får ej obehörigen yppa vad han därvid erfa- hörigen yppa vad han därvid erfarit om enskilds personliga förhål- rit om enskilds personliga förhållanden. Den som uppsåtligen eller landen. av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

73 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1972:826) om uppgiftsskyldighet.i vissa planeringsfrågor

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1972: 826) om uppgiftsskyl-dighet i vissa planeringsfrågor

dels att i 1 § ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen", , . e/.y att 8 § skall ha nedan angivna lydelse. ■ ■ u . ■■ .■'- ■■

Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. inrättar eller för personregister utan tillstånd enligt denna lag, när sådant erfordras,

2. bryter mot föreskrift som meddelats enligt 5, 6 eller 18 §,

3. lämnar ut personuppgift i strid mot 11 §,

4. bryter mot 12 eller 13 §,

5. lämnar osann uppgift vid fullgörande av skyldighet att lämna underrättelse enligt 10 §,

6. lämnar osann uppgift i fall som avses i 17 §, eller

1. bryter mot 19 §.

Allmänt åtal för brott mot 13 eller 19 § får väckas endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtligeu eller av oaktsamhet

1. inrättar eller för personregister utan tillstånd enligt denna lag, när sådant erfordras,

2. bryter mot föreskrift som meddelats enligt 5, 6 eller 18 §,

3. lämnar ut personuppgift i strid mot 11 §,

4. bryter mot 12 §,

5. lämnar osann uppgift vid fullgörande av skyldighet att lämna underrättelse enligt 10 §, eller

6. lämnar osann uppgift i fall som avses i 17 §.

Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bedriver kreditupplysningsverksamhet utan tillstånd enligt denna lag, när sådant erfordras,

2. bryter mot 6—9, 13, 14 eller 18 § eller mot föreskrift som meddelats enligt 4 § första stycket eller 17 §, eller

3. lämnar osann uppgift i fall som avses i 10 eller 11 § eller i 16 § andra stycket.

Allmänt åtal för brott mot 14 eller 18 § får väckas endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bedriver kreditupplysningsverksamhet utan tillstånd enligt denna lag, när sådant erfordras,

2. bryter mot 6—9 eller 13 § eller mot föreskrift som meddelats enligt 4 § första stycket eller 17 §, eller

3. lämnar osann uppgift i faU som avses.i 10 eller 11 § eUer i. 16 § andra stycket.

JuU 1975: 22 91

78 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1974: 13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder

dels att 21 § skall upphöra att gälla,

dels att i 24 och 25 §§ ordet "Konungen" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

dels att 22 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §

Allmänt åtal för gärning som Allmänt åtal för gärning som
avses i 19 eller 20 § får väckas avses i 19 eller 20 § får väckas
endast efter anmälan av arbets- endast efter anmälan av arbets
marknadsstyrelsen, marknadsstyrelsen.

Allmänt åtal för gärning som avses i 21 § får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

79 Förslag tiU

Lag om ändring i inkassolagen (1974:182)

Härigenom föreskrives i fråga om inkassolagen (1974: 182)

dels att i 19 § ordet "Kungl. Maj:t" skall bytas ut mot ."regeringen",

dels att 17 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 § .....

Till böter eller fängelse i högst TUl böter eller fängelse i högst

ett år dömes den som uppsåtligen ett år dömes den som uppsåtligen'

eller av oaktsamhet eller av oaktsamhet

1. bedriver inkassoverksamhet 1. bedriver inkassoverksamhet utan tillstånd enligt denna lag, när utan tillstånd,enligt denna lag, när sådant erfordras, sådant erfordras, eller

2. bryter mot 11 eller 16 §, eller 2. lämnar osann uppgift i fall

3. lämnar osann uppgift i fall som avses i 14 § andra stycket, som avses i 14 § andra stycket.

Allmänt åtal för brott mot 11
eller 16 § får väckas endast om :i

JuU1975: 22 92

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

80 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:268) med anledning av miljöskyddskonventionen den 19 februari 1974 mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige

Härigenom föreskrives att 2 § lagen (1974: 268) med anledning av miljöskyddskonventionen den 19 februari 1974 mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

. 2 §
Den som hos svensk bevak- Den som hos svensk bevak-

ningsmyndighet tagit befattning ningsmyndighet tagit befattning med ärende angående miljöskadhg med ärende angående miljöskadlig verksamhet i Danmark, Finland verksamhet i Danmark, Finland eller Norge får ej obehörigen yppa eller Norge får ej obehörigen yppa yrkeshemlighet, driftanordning el- yrkeshemlighet, driftanordning eller affärsförhållande som han ler affärsförhållande som han där-därigenom fått kännedom om. igenom fått kännedom om. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

81 Förslag till

Lag om ändring i gruvlagen (1974: 342)

Härigenom föreskrives att 11 kap. 5 § gruvlagen (1974: 342) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 KAP.
5 §1
Den som deltagit i tillsyn enligt Den som deltagit i tillsyn enligt

denna lag eller på annat sätt ta- denna lag eller på annat sätt ta-,

' Senaste lydelse 1974:892.

JuU 1975: 22 95

86 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975: 000) om beslutanderätt för Sveriges exportråd beträffande handelssekreterare m. m.

] prop. 1975:1 bilaga 12 föreslå- Här föreslagen lydelse
gen lydelse

3                                          §
Vad någon i samband med Sve- Vad någon i samband med Sve
riges   exportråds   befattning   med riges   exportråds   befattning   med
handelssekreterares verksamhet i handelssekreterares verksamhet i
anställning   hos   rådet   eller   på anställning   hos   rådet eller   på
grund av uppdrag hos detta har grund av uppdrag hos detta har
erfarit om enskilda företags eller erfarit om enskilda företags eller
sammanslutningars    affärs-    eller sammanslutningars    affärs-    eUer
driftförhållanden får han ej obe- driftförhållanden får han ej obe
hörigen yppa eller utnyttja. Den hörigen yppa eller utnyttja.
som uppsåtligen eller av oaktsam
het bryter häremot dömes till bö
ter eller fängelse i högst ett år.

Derma lag träder i kraft den 1 januari 1976.

87 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975: 000) om offentliga funktionärers tystnadsplikt

Härigenom föreskrives att 5 § lagen (1975: 000) om offentliga funktionärers tystnadsplikt! samt tredje stycket av ikraftträdandebestämmelserna till denna lag skall upphöra att gälla vid utgången av år 1975.

88 Förslag till

Lag om ändring 1 lagen (1975:100) med vissa bestämmelser för personal inom hälso- och sjukvård m. m.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 1 § dömes till böter eller fängelse i högst sex månader. Till samma straff dömes den som hindrar eller undandrar sig inspektion som avses i 2 §.

' Se prop. 1975: 8.

JuU1975: 22 96

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Den som uppsåtligen eller av Bestämmelserna i första stycket

oaktsamhet bryter mot 3 § dömes gäller endast om gärning som där
till böter eller fängelse i högst ett sägs ej är belagd med straff i
år. brottsbalken eller annan författ-

Bestämmelserna i första och ning. andra styckena gäller endast om gärning som där sägs ej är belagd med straff i brottsbalken eller annan författning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Motionerna

I motionen 1975: 2054 av herrar Carlsson i Vikmanshyttan (c) och lonasson (c) hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1975: 78 beslutar att hos regeringen anhålla om utredning beträffande ansvarsförhållandena vid oriktig myndighetsutövning för befattningshavare i taxeringsorganisationen.

I motionen 1975: 2087 av fru Jacobsson (m) och herr Winberg (m) hemställs att riksdagen beslutar avslå propositionen 1975: 78.

I motionen 1975: 2088 av herr Lidgard m. fl. (m) hemställs att riksdagen måtte besluta

A. att anta en särskild lag om disciplinansvar i offentlig tjänst, som
— med undantag för statsrådets, högsta domstolens eller regeringsrät
tens ledamöter, riksdagens ombudsmän, justitiekanslern, präster även
som för ledamot av beslutande statlig eller kommunal församling —
skall äga tillämpning på

1. arbetstagare som är anställd hos staten eller hos kommun,

2. ledamot av styrelse, verk, nämnd, kommitté eller annan sådan inrättning som hör till staten eller till kommun,

3. den som utan att omfattas av 2 utövar uppdrag åt staten eller kommun, om han valts till uppdraget eller icke äger undandraga sig detta ävensom eljest om uppdraget är reglerat i författning vari tillika stadgats, att ansvar enligt den särskilda lagen skall gälla för uppdragets utövande,

4. enligt regeringens bestämmande, arbetstagare hos allmän inrättning eller hos aktiebolag, förening eller stiftelse vari staten eller kommun till följd av aktieinnehav eller eljest har avgörande bestämmanderätt, ävensom ledamot av styrelse för sådan inrättning eller sådant företag,

B. att i den under A angivna lagen med kommun skall likställas
landstingskommun, kommunalförbund, församling, kyrklig samfällig
het, skogsvårdsstyrelse och allmän försäkringskassa.

JuU 1975: 22 97

C. att i skrivelse till regeringen begära att juridisk kompetens skall
vara företrädd i kollegialt organ som har att besluta i disciplinfrågor,

D. alt reglerna om rättegångskostnader i avskeds- och disciplinmål
utforinas i överensstämmelse med vad som anförtsi motionen, samt

E. att såvitt gäller fullmaktshavare det skall ankomma på arbetsgi
varen och inte arbetstagaren att hos dorristol anhängiggöra talan om
överprövning i sådana fall då arbetstagaren inom föreskriven tid an
mält missnöje med avskedandébeslut.

I motionen 1975:2089 av herr, Nyquist (fp) hemställs att riksdagen måtte besluta att uppdra åt regeringen att utarbeta särskilda föreskrifter och anvisningar för hur domstols straffmätning jämlikt 33 kap. 9 § brottsbalken på lämpligt sätt skall samordnas med arbetsgivares bedömning av avskedandefrågan.

Utskottet

Nuvarande och föreslagen ordning

I propositionen framläggs förslag till reformering av lagstiftningen om ämbetsansvaret och sanktionssystemet i övrigt för dé offentliga tjänstemännen. Till grund för förslagen ligger två av ämbetsansvarskommittén avgivna betänkanden '(SOU 1969: 20) Ämbetsansvaret och (SOU 1972: 1) Ämbetsansvaret ir, vilka båda remissbehandlats.

De nuvarande reglerna innebär i huvudsak följande.

I 20 kap. brottsbalken (BrB) upptas särskilda bestämmelser om ansvar för gärningar som är straffbara endast om de begås av ämbetsmän, s. k; självständiga ämbetsbrott. Med ärnbetsman avses i huvudsak statliga och kommunala tjänstemän och vissa andra särskilt angivna offentliga funk- ' tionärer. Ämbetsbrotten är tjänstemissbruk, tagande av muta eller otillbörlig belöning, brott mot tystnadsplikt och tjänstefel. Därjämte gäller att ansvar för tagande av muta eller otillbörlig belöning eller brott mot tystnadsplikt kan ifrågakomma för ledamöter i bl. a. beslutande statliga och kommunala församlingar. Bestämmelserna i BrB ger domstol möjlighet att som påföljd för ämbetsbrott ådöma suspension eller avsättning eventuellt i kombination méd annan påföljd enligt brottsbalken. Vidare gäller att de som är underkastade ämbetsansvar och begår annat brott än ämbetsbrott under vissa förutsättningar kan dönias till avsättning.

Vid sidan av det straffrättsliga ansvarssystemet gäller enligt statstjänstemannalagen att tjänsteman i administrativ väg kan avsättas eller åläggas andra disciplinstraff för tjänsteförseelser. Från detta disciplinansvar är undantagna vissa högre befattningshavare, bl. a. ordinarie domare, byråchefer och jämställda eller högre tjänstemän. Vidare gäller att tjänsteman med fullmakt på tjänsten inte kan avsättas i disciplinär ordning. Ett disciplinansvar motsvarande det enligt statstjänstemannala-

7 Riksdagen 1975. 7 saml. Nr 22

JuU 1975: 22 98

gen gäller på det kommunala området enligt stadgan om vissa tjänstemän hos kommuner m. fl. (kommunaltjänstemannastadgan) för vissa tjänstemannagrupper, bl. a. lärare och kyrkomusiker. Övriga kommunaltjänstemän liksom andra kommunalanställda arbetstagare är inte underkastade något författningsreglerat disciplinansvar, men disciplinansvar kan gälla för dem på grund av regler i kollektivavtal.

De i propositionen framlagda förslagen innebär att det nuvarande ämbetsansvaret ersätts med ett nytt ansvarssystem, som nära ansluter till den ordning som redan gäller på den privata arbetsmarknaden. Ett straff rättsligt ansvar för offentliga funktionärer bibehålls dock när det gäller allvarliga angrepp mot samhällsmedlemmarnas intresse av att de offentliga funktionerna fullgörs på ett riktigt sätt. Sålunda föreslås att de nuvarande straffbestämmelserna om ämbetsbrott avskaffas och alt det straffbara området inskränks till att omfatta tre brottstyper som framstår som särskilt straffvärda, nämligen oriktig myndighetsutövning, mutbrott och brott mot tystnadsplikt. Straffansvar skall — i motsats till vad som f. n. gäller — inträda oberoende av sådana förhållanden som tjänstemannaställning eller liknande.

Som framgår av det anförda avskaffas det straffrättsliga ansvaret för vanliga tjänstefel. Det ersätts av ett disciplinärt ansvar enligt statstjänstemannalagen eller kommunaltjänstemannastadgan. Vidare avskaffas ämbetsstraffen suspension och avsättning. I stället införs ett avskedandeinstitut i statstjänstemannalagen och kommunaltjänstemannastadgan. Tjänsteman, som inte är nöjd med beslut om disciplinpåföljd eller avskedande, skall kunna få tvisten prövad av domstol på samma sätt som fallet är på den privata arbetsmarknaden. Beträffande den som valts till statligt eller kommunalt uppdrag med vilket följer myndighetsutövning skall domstol kunna förordna om hans skiljande från tjänsten. Inom den militära sektorn bibehålls det nuvarande .ansvarssystemet frånsett att suspension och avsättning avskaffas som brottspåföljder även för krigsmän och att krigsmän méd huvudsakligen civila arbetsuppgifter underkastas samma ansvarsregler som de civila tjänstemännen.

Avskaffandet av ämbetsansvaret föranleder ändringar i bl. a. 17 kap. BrB som behandlar brott möt allmän verksamhet. Ändringarna avser i huvudsak en anpassning av den personkrets som f. n. åtnjuter särskilt skydd mot obehöriga påtryckningar vid utövningen av allmän verksamhet till den personkrets som skall falla under de nya bestämmelserna i 20 kap. BrB. Vidare föreslås att brottet missfirmelse av tjänsteman avskaffas samt att straffbestämmelserna om obehörig tjänsteutövning och föregivande av allmän ställning sammanförs till ett stadgande som endast tar sikte på obehörig utövning av offentlig myndighet.

Vidare framläggs i propositionen förslag till en lag om tystnadsplikt för tolkar och förslag till följdändringar i ett stort antal författningar.

Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1976.

JuU 1975: 22 99

Reformbehovet

Den föreslagna reformen avser i huvudsak att i överensstämmelse med de riktlinjer som dragits upp av ämbetsansvarskommittén tillgodose tie syften, nämligen att avsevärt inskränka det straffbara området, att pä ett mer rationellt sätt bestämma den personkrets som skall vara underkastad straffansvar samt att åstadkomma ett närmande mellan den offentliga och den privata arbetsmarknadens sanktionssystem.

I motionen 2087 yrkas avslag på propositionen. Till stöd för yrkandet anför motionärerna bl. a. att förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare på den enskilda sektorn saknar motsvarighet inom den offentliga sektorn, där fel och försummelser av anställda inte bara drabbar arbetsgivaren utan också i minst lika hög grad allmänheten. Enligt motionärerna kan allmänhetens intresse av ett konsekvent påföljdssystem för offentliga funktionärer svårligen tillgodoses genom en ordning som i så hög grad som den i propositionen föreslagna ger arbetsmarknadens parter möjligheter att förhandla om tjänsteansvaret och överlämnar till skilda arbetsgivare att avgöra disciplinfrågor. Motionärerna anser det därför betänkligt att propositionen grundas på en privaträttsHg syn på det offentliga anställningsförhållandet. Ett genomförande av propositionens förslag skulle enligt motionärerna medföra otrygghet för de anställda och rättsosäkerhet för allmänheten. Vidare anser motionärerna det vara en stor brist att processuella regler saknas för arbetsgivarens handläggning av disciplinfrågor.

Utskottet vill för sin del till en början framhålla att det nuvarande ämbetsansvaret, som fick sin slutliga utformning år 1948 (prop.. 1948: 144, ILU 1948: 39),.anpassats efter en tid då den offentliga förvaltningen var av judiciell karaktär. Utvecklingen i samhället har emellertid inneburit en avsevärd utvidgning av det allmännas myndighetsfunktion, och förvaltningen har i ökande omfattning kommit att inriktas pä vad som enligt ämbetsansvarskommittén kan kahas för aktiv sam-, hällsomdaning samt planering och produktion. Samtidigt har det allmänna för att förverkliga sina syften kommit att utnyttja-en.mångfald olika ■ verksamhetsformer vid sidan.av statens och kommunernas centrala förvaltningsorgan, och offentliga myndighetsfunktioner utövas numera av en mängd institutioner som kan vara rent allmänna organ eller också har en mer eller mindre stark prägel av enskild verksamhet. Denna utveckling har medfört att frågan huruvida utövandet av en offentlig funktion är förenad med ämbetsansvar i praktiken kommit att i betyr dande utsträckning avgöras med utgångspunkt i vilken verksamhetsform det allmänna valt för att utöva funktionen.

Vid sidan av denna utveckling, mot olika verksamhetsformer för utövandet av offentliga funktioner har under senare år det offentliga anställningsförhållandet alltmer kommit att anpassas till förhållandena på den privata arbetsmarknaden. Av grundläggande betydelse härvidlag är

7* Riksdagen 1975. 7 saml. Nr 22

JuU 1975: 22 100

tillkomsten år 1965 av statstjänstemannalagen och kommunaltjänstemannalagen, som innebar att den tidigare rent offentligrättsliga regleringen av tjänstemännens anställningsförhållanden ersattes av ett system med både privaträttsliga och offentligrättsliga inslag. Genom reformen fick tjänstemännen förhandlingsrätt, vilket medfört att fel eller försummelse i tjänsten kan vara ett avtalsbrott och kan beivras med rent civilrättsliga sanktioner. Under åren 1973 och 1974 anpassades de offentliga tjänstemännens villkor ytterligare till förhållandena på arbetsmarknaden i övrigt, bl. a. genom tillkomsten av lagen om anställningsskydd, som i princip också gäller anställda i allmän tjänst.

Mot bakgrund av det anförda framstår det nuvarande sanktionssystemet beträffande offentliga tjänstemän som föråldrat och mindre väl förenligt med utvecklingen på arbetsrättens område. Även i övrigt är systemet behäftat med åtskilliga brister. Bl. a. är det som departementschefen understryker anmärkningsvärt att så gott som varje förseelse i tjänsten åtminstone principiellt sett är straffbelagd och att den personkrets, som omfattas av ämbetsansvaret, är bestämd efter så oklara och oenhetliga kriterier. Det är också otillfredsställande att tjänstemännen på det offentliga området i stor utsträckning är underkastade både disciplinansvar och ansvar enligt brottsbalken samt att det vid sidan av, straff- och disciplinansvaret finns utrymme för rent civilrättsliga sanktioner som uppsägning och avskedande. ■

Vad sålunda anförts leder utskottet till uppfattningen att ett nytt sanktionssystem, anpassat efter dagens samhällsförhållanden, bör komma till stånd. När det gäller utformningen av ett sådant system måste självfallet liksom tidigare utgångspunkten vara. samhällsmedlemmarnas intresse av att de offentliga funktionerna utan ovidkommande hänsyn fullgörs på ett riktigt sätt och att förvaltningstjänstemännen är självständiga och oväldiga. Det sistnämnda förutsätter i sin tur att tjänstemännens anställningstrygghet inte äventyras. Med hänsyn till att som ovan berörts offentlig verksamhet bedrivs i en mångfald olika former är det vidare av vikt att sanktionssystemet kan tillämpas oberoende av förändringar i förvaltnmgens organisation. Av grundläggande betydelse är också att systemet är anpassat till det ovan berörda förhållandet att de statliga och kommunala tjänstemännens anställningsförhållanden alltmer kommit att präglas av privaträttsliga inslag och att som följd härav fel i tjänsten kan betraktas som avtalsbrott som bör beivras med. de sanktionsmedel som står arbetsgivaren till.buds och inte genom straff eller andra påföljder. I anslutning till detta konstaterande bör framhållas att det grundläggande skälet för en särbehandling av den offentliga tjänsten, nämligen allmänhetens intresse av ett korrekt handhavande av den offentliga verksamheten, i viss mån avtagit i styrka allteftersom ett likartat intresse gjort sig gällande också beträffande den privata verksamheten. I detta hänseende vill utskottet erinra om det allmänna in-

JuU 1975: 22 lOl

tresset av att förhindra missbruk av exempelvis ekonomisk maktkoncentration i form av monopolföretag och kartellbildningar samt om de konsumentintressen, som motiverat bl. a. lagen om otillbörlig marknadsföring, lagen om hemförsäljning och konsumentköplagen.

De framlagda lagförslagen ligger i linje med nu anförda synpunkter. De överensstämmer också med de grunläggande principer för utformningen av en lagstiftning rörande ämbetsansvaret som framlades av ämbetsansvarskommittén och som väsentligen godtagits av remissinstanserna. Utskottet kan därför ställa sig bakom de framlagda förslagen i stort.

I likhet med lagrådet vill utskottet — utöver vad som följer av det nu sagda — som en särskild fördel med den föreslagna ordningen framhålla att mindre allvarliga fel i tjänsten avkriminaliseras och att den straffrättsliga sanktionsformen hålls avskild från den disciplinära, så att inte som nu är fallet tillämpningsområdena för de båda ansvarsformerna till stor del sammanfaller. I motionen anförs som en nackdel att förslagen i propositionen ger visst utrymme för parterna på arbetsmarknaden att förhandla när det gäller ansvar för fel och försummelser i tjänsten och för arbetsgivaren att bedöma i vad mån det allmänna skyddsintresset kräver att en tjänsteman skall åläggas disciplinpåföljd eller avskedas. Enligt utskottets mening bör det emellertid även inom ramen för en ordning, som grundas på en mera privaträttslig syn på den offentliga tjänsten, vara möjligt att tillgodose rimliga rättssäkerhets- och effektivitetskrav såväl från allmän synpunkt som från den offentlige arbetsgivarens och den enskilde arbetstagarens synpunkt. Till denna fråga återkommer utskottet i det följande. Utskottet vill dock redan här framhålla att en väsentlig garanti för att de offentliga funktionerna fullgörs på ett riktigt sätt är att det liksom f. n. finns möjligheter för utomstående organ, främst JO och JK, att få insyn i myndigheternas verksamhet och övervaka efterlevnaden av lagar och andra författningar.

JK:s arbetsuppgifter utreds f. n. av särskilt tillkallade saldcunniga. JO:s uppgifter och arbetsformer har varit föremål för överväganden av en av riksdagen år 1972 tillsatt utredning. Utredningen har i dagarna till riksdagen överlämnat sitt betänkande (SOU 1975: 23) JO ämbetet. JO-utredningens förslag, såvitt nu är av intresse, innebär bl. a. följande. Området för JO:s tillsyn skall bl. a. omfatta statliga och kommunala myndigheter och inrättningar, tjänstemän och andra befattningshavare vid dessa myndigheter och inrättningar samt annan som innehar tjänst eller uppdrag, varmed följer myndighetsutövning, såvitt avser denna hans verksamhet. Från tillsynsområdet undantas liksom hittills bl. a. kommunfullmäktige och andra beslutande kommunala församlingar och deras ledamöter. Vidare skall fortfarande gälla den begränsningen att JO vid tillsyn av den kommunala verksamheten skall beakta den folkliga självstyrelsens villkor, så att den kommunala verksamheten ej onö-

JuU 1975: 22 102

digt hämmas. JO skall alltjämt äga rätt att väcka åtal mot den som står under hans tillsyn samt att anmäla försumlig tjänsteman för vederbörande disciplinära myndighet i syfte att disciplinärt förfarande skall inledas. I fråga om tjänstemän med ett författningsreglerat disciplinansvar skall JO äga rätt att fullfölja talan mot beslut i disciplinärende till domstol. På talan om JO skall domstolen kunna utdöma eller skärpa disciplinpåföljd, om det är från allmän synpunkt påkallat, samt besluta om avskedande eller avstängning, om myndighetsutövning är förenad med tjänstemannens tjänst samt tjänstemannen begått brott för vilket är stadgat fängelse i två år eller däröver och han genom brottet visat sig uppenbarligen olämplig att inneha tjänsten.

Riksdagens ställningstagande till JO-utredningens förslag bör självfallet inte föregripas, men utskottet anser sig kunna utgå från att det inte görs några väsentliga förändringar som kan reducera möjligheterna till kontroll av att de offentliga funktionerna fullgörs på ett riktigt sätt.

Som skäl för avslagsyrkandet i motionen 2087 framhålls utöver vad som framgår av redogörelsen ovan att förutsättningarna för att reglera tystnadsplikten enligt förslaget i propositionen blivit annorlunda sedan riksdagen avslagit regeringens i propositionen 1975: 8 framlagda förslag till lag om offentliga funktionärers tystnadsplikt. Utskottet kan för sin del inte ansluta sig till motionärernas uppfattning i denna del. Skälen härför redovisas under följande avsnitt.

Utskottets ställningstaganden ovan innebär att utskottet avstyrker bi fall till motionen 2087 om avslag på propositionen.

I det följande behandlar utskottet särskilda spörsmål som upptagits i
föreliggande motioner eller som eljest tilldragit sig utskottets uppmärk
samhet. - ' . ' ■

Brott mot tystnadsplikt

Som angivits i föregående avsnitt framhålls i motionen 2087 att förutsättningarna för att reglera tystnadsplikten, enligt förslaget i propositionen blivit annorlunda sedan riksdagen avslagit regeringens i propositionen 1975: 8 framlagda förslag till lag om offentliga funktionärers tystnadsplikt. Spörsmålet berörs också i motionen 2088, i vilken motionärerna framhåller att av propositionen 1975: 8 synes framgå, att frågan om en vidare tystnadsphkt än den som straffsanktioneras genom bestämmelser i BrB skulle kunna komma att åläggas arbetstagare genom avtal om disciplinbestämmelser.

Det i propositionen 1975: 8 framlagda förslaget till lag om offentliga, funktionärers tystnadsplikt skulle bl. a. göra det möjligt för regeringen att i vissa avseenden meddela föreskrifter om tystnadsplikt. 1 lagförslaget upptogs också ett straffstadgande i fråga om den som åsidosatte sådan föreskrift. Lagförslaget var föranlett av att efter den nya regeringsformens ikraftträdande begränsning av den medborgerliga yttran-

JuU 1975: 22 103

defriheten genom åläggande av tystnadsplikt endast kan ske genom lag eller beträffande offentliga funktionärer genom föreskrifter av regeringen efter bemyndigande av riksdagen. I sitt av riksdagen godkända betänkande (KU 1975: 10) med anledning av propositionen avstyrkte konstitutionsutskottet lagförslaget och förordade att en utredning om tystnadsplikter snarast skulle komma till stånd.

Enligt det i propositionen 1975: 78 framlagda förslaget till ändring av 20 kap. 3 § brottsbalken, skall ansvar för brott mot tystnadsplikt ådömas den som yppar vad han till följd av lag eller annan författning är pliktig att hemlighålla eller som olovligen utnyttjar sådan hemlighet. I förhållande till gällande rätt innebär förslaget den inskränkningen, att straff-rättsligt ansvar inte skall kunna tillämpas i fall där tystnadsplikten inte grundas på någon författningsbestämmelse utan följer av myndighets eller överordnads föreskrift eller av sakens beskaffenhet.

I specialmotiveringen till bestämmelsen (s. 184) anför departements
chefen att det efter regeringsformens ikraftträdande inte längre är nriöj-
ligt att utan författningsstöd upprätthålla någon tystnadsplikt i förhål
landet mellan enskilda — däribland offentliga funktionärer — och det
allmänna. Saknas sådant stöd finns det följaktligen enligt departements
chefen inte något utrymme för ingripande enligt vare sig förevarande
straffbestämmelse eller de disciplinrättsliga bestämmelserna i statstjäns.
temannalagen och kommunaltjänstemannastadgan. Däremot är det gi
vetvis ingenting som hindrar enskilda att avtala om tystnadsplikt. Exem
pelvis kan i tjänsteavtal på den privata arbetsmarknaden tas in bestäm
melser om tystnadsplikt och påföljder i form.av skadestånd; vite eller
andra sanktioner för åsidosättande av tystnadsplikten. Vad-gäller den
offentliga sektorn vill utskottet med anledning av motionärernas uttalan
den tillägga, att det ifrågasatts om inte de i statstjänstemannalagen och
kommunaltjänstemannalagen intagna förbuden mot att träffa avtal i
vissa frågor utgör hinder mot att man i kollektivavtal tar in regler 'som
föreskriver tystnadsplikt för tjänstemän. .

Det synes således varken enligt nuvarande eller enligt föreslagen ordning vara möjligt att på disciplinär väg ingripa mot en tjänsteman som bryter mot tystnadsplikt. I anslutning til! det sagda vill utskottet erinra om att en väsenlig uppgift för. den av riksdagen begärda utredningen om tystnadsplikter är att försöka kartlägga omfattningen av de tystnadsplikter som tidigare gällt utan att bestämmelser härom funnits i författningar. Beträffande det ovan berörda avtalsförbudet har arbetsrättskommittén i sitt nyligen framlagda slutbetänkande: (SOU 1975:1) Demokrati på arbetsplatsen aktualiserat frågan i ett större sammanhang. Ställningstagandet till kommitténs förslag och de synpunkter som kan framkomma under den pågående remissbehandlingen kan i viss utsträckning komma att påverka förhandlingsrätten för statliga och kommunala tjänstemän.

Riksdagens ställningstagande till propositionen 1975: 8 ger utskottet anledning att såvitt gäller tystnadsplikten ytterligare anföra följande. Med uttrycket lag eller författning i 20 kap. 3 § förslaget till ändring i BrB avses inte bara sådana föreskrifter om tystnadsplikt som beslutats av riksdagen eller efter riksdagens bemyndigande av regeringen utan också generella normer som regeringen ensam eller myndigheter m. fl. meddelat före regeringsformens ikraftträdande; Sådana normer gäller nämligen fortfarande enligt regeringsformens övergångsbestämmelser även om de organ som meddelat dem numera saknar behörighet att meddela föreskrifter om tystnadsplikt. För ändring eller upphävande av äldre bestämmelser om tystnadsplikt fordras enligt den nya RF beslut i den ordning som RF föreskriver.

I propositionen 1975: 78 förordar departementschefen (s. 149) att de straffbestämmelser rörande brott mot tystnadsplikt, som f.n. finns i olika specialförfattningar och som genom den nya regeln i 20 kap. 3 § BrB blir överflödiga, upphävs. I enlighet härmed framläggs i propositionen förslag till ändringar i ett stort antal författningar. Förslagen bör, med smärre jämkningar som framgår av det följande och med nedan angivet undantag, bifallas. Som en följd av riksdagens ställningstagande till förslagen i propositionen 1975: 8 bör härjämte regeringen bemyndigas att ändra eller upphäva bestämmelser om straff eller åtal för åsidosättande av tystnadsplikt i författningar som tillkommit genom beslut av Kungl. Maj:t ensam. Bemyndigandet bör dock begränsas till åtgärder som innebär att bestämmelserna i BrB om brott mot tystnadsplikt och åtal för sådant brott blir tillämpliga. En bestämmelse av angivet innehål! bör tas in bland övergångsbestämmelserna till ändringarna i BrB.

Bland de i propositionen framlagda förslagen till upphävande av straffbestämmelser om tystnadsplikt upptas också ett förslag till ändring i lagen om offentliga funktionärers tystnadsplikt. Förslaget bör i följd av riksdagens ställningstagande till propositionen 1975: 8 inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Lagstiftningens tillämpningsorriråde

Som tidigare berörts kan ämbetsman f. n. ådömas ansvar inte blott för tjänstemissbruk, tagande av muta eller otillbörlig belöning och brott mot tystnadsplikt utan även för tjänstefel. Straffskalan för tjänstefel upptar böter eller suspension. Är tjänstefelet grovt kan liksom för övriga ämbetsbrott ådömas suspension eller avsättning och om skäl är därtill fängelse. Om ämbetsman genom annat brott visat sig uppenbarligen inte vara skickad att inneha sin befattning kan jämte annan påföljd för brottet avsättning ådömas honom. Vid sidan av det straffrättsliga ansvaret för ämbetsmän gäller enligt 19 § statstjänstemannalagen att statstjänsteman i administrativ väg kan ådömas disciplinstraff för tjänsteförseelser.

JuU1975: 22 105

Från detta disciplinansvar är enligt 18 § statstjänstemannalagen undantagen den som innehar eller uppehåller ordinarie dömartjänst eller — oavsett om tjänsten är ordinarie eller inte —'- tjänst som byråchef eller därmed jämställd eller högre tjänst i departement, central förvaltnings--myndighet eller länsstyrelse. Vidare är från ansvaret undantagna de personer som enligt 1 § statstjänstemannalagen över huvud taget inte omfattas av denna lag, dvs. statsråden och JO samt den som innehar eller uppehåller prästerlig tjänst.

Disciplinstraff enligt statstjänstemannalagen är varning, löneavdrag under högst trettio dagar, suspension i högst tre månader samt vid svårare eller upprepad förseelse avsättning. Tjänsteman med fullmakt på tjänsten är dock undantagen från det disciplinära avsättningsstraffet.

Beträffande kommunaltjänstemän gäller att åtskilliga av dem är' underkastade disciplinärt ansvar enligt kommunaltjänstemannastadgan, vars regler i detta hänseende är av samma innehåll som motsvarande regler i statstjänstemannalagen. Den största gruppen äv dessa tjänstemän — totalt cirka 110 000.— utgörs av lärarpersonal inom det kommunala skolväsendet.

För de kommunaltjänstemän som inte omfattas av kommunaltjänstemannastadgan — omkring 400 000 — liksom för övriga anställda i kommunal tjänst råder fullständig avtalsfrihet i disciplinfrågor. Vidare gäller lagen om anställningsskydd i full utsträckning beträffande dessa tjänstemän.

Vad slutligen gäller präster finns regler om disciplinansvar i lagen om domkapitel, vilka i huvudsak överensstämmer med bestämmelserna i statstjänstemannalagen.

Propositionen innebär som ovan framhållits bl. a. att det nuvarande straffansvaret för vanliga tjänstefel liksom de särskilda ärribetsstraffen avskaffas. I stället träder ett disciplinansvar som i vissa hänseenden överensstämmer med vad som redan gäller för stora grupper offentliga tjänstemän. Enligt 18 § förslaget till ändring i statstjänstemannalagen skall statstjänsteman kunna åläggas disciplinpåföljd om han uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad som åligger honom i hans tjänst och felet inte är ringa. Disciplinpåföljderna är — om inte annat följer av kollektivavtal — varning och löneavdrag. Tjänsteman som begått brottslig gärning, varigenom han visat sig uppenbarligen olämplig att inneha sin tjänst, får enligt 22 § avskedas. Avsked skall också kunna ifrågakomma om tjänsteman annorledes än genom brott gjort sig skyldig till grov tjänsteförseelse eller ålagts disciplinpåföljd och inoin två år därefter ånyo gjort sig skyldig till tjänsteförseelse, allt under förutsättning att han därigenom visat sig uppenbarligen olämplig att inneha sin tjänst. Bestämmelserna om åläggande av disciplinpåföljd skall dock inte gälla justitieråd, regeringsråd och justitiekanslern. I fråga om den som innehar eller uppehåller prästerlig tjänst skall enligt det i propositionen

JuU1975: 22 106

framlagda förslaget till ändring i lagen om domkapitel bestämmelserna i statstjänstemannalagen om disciplinpåföljd och avsked äga motsvarande tillämpning. När det gäller kommunala tjänstemän förutskickas i propositionen att i kommunaltjänstemannastadgan kommer att införas nya regler om disciplinansvar som överensstämmer med de föreslagna be-, stämmelserna i statstjänstemannalagen..För övriga kommunalt anställda skall liksom tidigare avtalsfrihet råda i fråga om disciplinärt ansvar.

Den i propositionen gjorda gränsdragningen beträffande den personkrets som skall vara underkastad ett författningsreglerat disciplinansvar kritiseras i motionen 2088. Motionärerna anser att den enskilde medborgaren mycket sällan upplever någon skillnad mellan statlig och kommunal myndighetsutövning och att det många gånger sannolikt är så att de kommunala besluten angår honom närmast, medan dé statliga är övergripande och ofta drabbar honom endast indirekt. Enligt motionärerna är det på den kommunala sektorn som skyddsbehovet framträder särskilt starkt, och det framstår därför som anmärkningsvärt ätt disciplinansvaret skall vara beroende av-parternas styrka och förhandlingsskicklighet i en avtalsrörelse eller av arbetsgivarens samlade bedömning. Motionärerna ifrågasätter också om - sett från tjänstemannasynpunkt — frågor om anställningstrygghet och disciplinansvar bör göras till förhandlingsfrågor. Yrkandet går ut på att disciplinregler för offentliga funktionärer skall i enlighet med ämbetsansvarskommitténs förslag tas upp i en särskild lag om disciplinstraff i offentlig tjänst, vilken lag skall äga tillämpning på — med undantag för statsrådets, högsta domstolens eller regeringsrättens ledamöter, riksdagens ombudsmän, justitiekanslern, präster ävensom fÖr ledamot av beslutande statlig eller kommunal församling — dels arbetstagare som är anställd hos staten eller hos kommun, dels ledamot av styrelse, verk, nämnd, kommitté eller annan sådan inrättning som hör till staten eller till kommun, iie/s-den som eljest utövar uppdrag åt staten eller kommun om han valts till uppdraget eller icke äger undandraga sig.detta ävensom eljest om uppdraget är reglerat' i författning vari tillika stadgats, att ansvar enligt dén särskilda lägen skall gälla för uppdragets utövande,'<7e/5 ocfc-enligt regeringens bestämmande arbetstagare hos allmän inrättning eller hos aktiebolag, förening' eller stiftelse, vari staten eller kommun till följd av aktieinnehav eller eljest har avgörande bestämmanderätt, ävensom ledamot av styrelse för sådan inrättning eller sådant företag.

Utskottet vill i denna del till en början understryka-att propositionen innebär att allvarliga angrepp mot;det allmänna intresset av att offentliga funktioner utövas på ett korrekt sätt alltjämt skall kunna beivras genom straffrättsliga sanktioner. Med den begränsning som följer äv de särskilda straffbudens utformning kommer således alla offentliga funktionärer att vara underkastade bestänunelserna om oriktig myndighels-utövning, mutbrott och brott mot tystnadsplikt. Vidare finns det skäl atf

JuU 1975: 22 107

framhålla att den som valts till statligt eller kommunalt uppdrag, med vilket följer myndighetsutövning, under vissa förutsättningar skall kunna skiljas från uppdraget. Vad frågan nu gäller är i vilken utsträckning det härjämte skall gälla ett författningsreglerat disciplinansvar för offentliga funktionärer.

Mot motionärernas förslag att införa ett disciplinansvar för förtroendemän på såväl det statliga som det kommunala området talar enligt utskottets mening flera tungt vägande skäl. Som framhålls av departementschefen har förtroendemannen alltid ett politiskt ansvar som kan utkrävas av valkorporationen eller motsvarande vid mandatperiodens utgång eller, om uppdraget inte är tidsbegränsat, när anledning därtill förekommer. Det bör också beaktas att något anställningsförhållande inte råder mellan förtroendemannen och det allmänna utan förtroendemannens uppdrag är grundat på väljarnas förtroende. Med hänsyn härtill och till den nyss berörda möjligheten för domstol att skilja en förtroendeman från uppdraget kan utskottet inte ställa sig bakom motionärernas förslag i denna del.

Vad härefter angår frågan om disciplinansvar för kommunala tjänstemän kan utskottet i och för sig ansluta sig till motionärernas uppfattning att det föreligger ett minst lika starkt behov av att kunna ingripa med disciplinära åtgärder mot tjänstemän på den kommunala sektorn som på det statliga området. Om vanliga tjänstefel avkriminaliseras och ämbetsstraffen avskaffas i enlighet med propositionen, kan dét därför ifrågasättas om inte det allmänna i vart fall i viss utsträckning bör behålla ett inflytande över disciplinfrågorna och inte helt. överlämna dessa till parterna på arbetsmarknaden. Samtidigt måste emellertid beaktas att något författningsreglerat disciplinansvar f. n. inte gäller för anställda i kommunal tjänst, med undantag för den minoritet kommunaltjänstemän som omfattas av bestämmelserna i kommunaltjänstemannastadgan, samt att enligt samstämmiga uppgifter det nuvarande avtalsreglerade systemet fungerat tillfredsställande. Det finns också skäl att erinra om att åtskilliga tjänstemän och andra anställda inte är underkastade ämbetsansvar och därför inte heller kan ställas till ansvar för tjänstefel. Att i enlighet med förslaget i motionen för dessa grupper införa ett författningsreglerat disciplinansvar skulle alltså innebära en inte oväsentlig utvidgning av tillämpningsområdet för det offentligrättsliga sanktionssystemet. När det gäller mindre allvarliga fel och försummelser inom kommunal verksamhet torde, som departementschefen framhåller, medborgarnas skyddsintresse sällan ha en sådan styrka, att det inte lämpligen kan tas till vara inom ramen för arbetsgivarens samlade bedömning. Det finns i anslutning härtill skäl att erinra om de kommunala förtroendemännens ansvar gentemot valkorporationen för att den kommunala verksamheten bedrivs på ett riktigt sätt. Enligt utskottets mening måste vidare avsevärd vikt tillmätas det förhållandet att både Kommunförbundet och Lands-

JuU 1975: 22 108

tingsförbundet liksom samtliga berörda arbetstagarorganisationer uttalat
sig för ett bibehållande av den nuvarande ordningen och avstyrkt en ut
vidgning av disciplinansvaret; ..............

Med hänsyn till det anförda ansluter sig utskottet till departementschefens bedömning att det inte finns anledning att på det kommunala området införa ett lagreglerat disciplinansvar som hittills inte tillämpats för dessa arbetstagare. Ej heller finns det enligt utskottets mening skäl att utsträcka disciplinansvaret till arbetstagare i samhällsägda företag och liknande inrättningar. I sista hand gäller, som departementschefen påpekar, för dessa personer liksom för andra arbetstagare bestämmelsen i 18 § lagen om anställningsskydd att avskedande får äga rum; om arbetstagaren grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren.'Ställningstagandet innebär att utskottet tillstyrker bifall till propositionen i denna del och avstyrker bifall till motionen 2088 i motsvarande del.

I motionen 2054 tas upp ett spörsmål: om ansvarsförhållandena för ordförande och ledamöter i taxeringsnämnd. Enligt gällande ordning är ordförande och andra ledamöter i taxeringsnämnd fria från ansvar för åsatta taxeringar. Propositionen innebär att vid felaktiga taxeringsbeslut ansvar för myndighetsmissbruk enligt 20 kap. 1 § första stycket eller, om oriktig myndighetsutövning begåtts av grov oaktsamhet, för vårdslös myndighetsutövning enligt 1 § andra stycket kan inträda. Enligt övergångsbestämmelserna tilldé föreslagna ändringarna i BrB skall dock tills vidare föreskriften om vårdslös myndighetsutövning inte äga till-lämpning i fråga om beslut angående taxering som fattas av taxeringsnämnd.

I motionen hänvisas till att departementschefens ställningstagande grundats på att taxeringsorganisationen sedan: länge varit föremål för omfattande utredningar. Motionärerna påpekar att förslag till en reform' av taxeringsarbetet nyligen framlagts i propositionen 4975: 87 om riktlinjer för ändrad skatteadministration och taxering i första instans, m. m., som bl. a. innebär att granskningsarbetet i stor utsträckning skall utföras av tjänstemän och att ordföranden i taxeringsnämnd ensam skall få besluta i ärenden som är av formell natur eller otvistiga. Förslag om den närmare utformningen av skatteadministrationen och författningsförslag avses senare komma att föreläggas riksdagen. Motionärerna anser att man nu på nytt bör kunna ta upp frågan orti sanktionsmöjligheterna mot taxeringsmän. Yrkandet går ut på att ansvarsförhållandena för befattningshavare i taxeringsorganisatiorién vid oiiktig myndighetsutövning skall utredas.

Med anledning av motionärernas önskemål vill utskottet erinra öm departementschefens uttalande i propositionen (s. 183) att frågan om ta.xeringsmäns ansvar för vårdslös myndighetsutövning bör anstå tills vidare och tas upp på nytt i samband med den närmare utformningen av den nya taxeringsorganisationén. Utskottet delar denna bedömning och

JuU 1975: 22 109

vill härutöver framhålla att den som inte utövar-myndighet men i underordnad ställning bereder ärende, t. ex. en tjänsteman som medverkar vid taxeringsnämnds granskningsärbete, kan drabbas av ansvar för medverkan till myndighetsmissbruk eller vårdslös myndighetsutövning om han genom fel eller försummelse under ärendets handläggning förorsakar ett oriktigt resultat som medför förfång eller otillbörlig förmån för det allmänna eller någon enskild.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att någon riksdagens åtgärd med anledning av motionen 2054 inte är erforderlig.

Processuella frågor

Enligt 37 § förslaget till ändring i statstjänstemannalagen skall bl. a.
frågor om disciplinpåföljd, avskedande, åtalsanmälan och avstängning
prövas av den myndighet under vilken tjänstemannen lyder om annat ej
följer av 38 § eller av föreskrift som regeringen meddelar. I 38 § stadgas
vissa undantag från huvudregeln om beslutande organ. Sålunda skall
bl. a. beslut om avskedande eller avstängning av justitieråd och rege
ringsråd meddelas av högsta domstolen. I fråga om den som eljest inne
har eller uppehåller ordinarie domartjänst eller tjänst som byråchef eller
därmed jämställd eller högre tjänst vid statlig myndighet prövas discipli
nära frågor av en särskild nämnd, som skall bestå av fem ledamöter.
Ordföranden skall vara lagkunnig och erfaren i domarvärv. När det gäl
ler nämndens sammansättning och verksamhet liksom den personkrets
som nämndens verksamhet skall avse får regeringen meddela närmare
bestämmelser. ■

I motionen 2088 yrkas att juridisk kompetens skall vara företrädd i kollegialt organ som har att besluta i disciplinfrågor. Enligt motionärerna utgör sådan sakkunskap en viss garanti för att disciplinärenden handläggs av myndighet med samma skicklighet, erfarenhet och oväld som av domstol och de anser därför att myndighet eller det kollegiala organ som skall besluta i disciplinfrågor bör tillföras juridisk kompetens i enlighet med ämbetsansvarskommitténs förslag. Kommitténs förslag i detta hänseende innebar att i beslutsfattandet skulle delta minst tre och högst fem ledamöter, varav en skulle ha avlagt för behörighet till domarämbete föreskrivet kunskapsprov.

Utskottet vill till en början erinra om att det enligt de statliga myndigheternas instruktioner regelmässigt torde ankomma på myndighets högsta beslutande organ att avgöra disciplinärenden; Beslutsorganet kan vara en styrelse med av regeringen tillsatta ledamöter och myndighetens chef som ordförande samt, i förekommande fall, också annan anställd som ledamot. Hos vissa myndigheter utgörs det högsta beslutande organet av en kollegial styrelse som består av ett antal vid myndigheten anställda befattningshavare. Vid många myndigheter utövas högsta beslutanderätten av myndighetens chef ensam. Slutligen bör här också nämnas att särskilda disciplinnämnder inrättats vid en-del myndigheter.

S Riksdagen 1975. 7 saml. Nr 22

JuU 1975: 22 110

Enligt utskottets mening är det från rättssäkerhetssynpunkt önskvärt att beslut i disciplinärenden i största möjliga utsträckning fattas av ett organ där juridisk kompetens finns företrädd. I praktiken torde juristmedverkan också ofta vara garanterad genom att i det beslutande organet ingår en av myndighetens anställda med juridisk utbildning. Beträffande myndigheter vars beslutande organ i disciplinfrågor saknar ledamöter med juridisk kompetens anser sig utskottet kunna förutsätta att i den mån myndigheterna har anställda befattningshavare med sådan kompetens dessa tjänstemän i görligaste mån får delta i avgörandet av disciplinärenden eller att de beslutande organen eljest på lämpligt sätt tillförs juridisk sakkunskap. Utskottet vill vidare erinra om att den särskilda nämnden som skall handlägga disciplinärenden angående vissa högre befattningshavare enligt förslaget i propositionen skall ha en ordförande som är lagkunnig och erfaren i domarvärv. Kravet på erfarenhet i domarvärv torde enligt utskottets mening i praktiken innebära att endast den som innehar eller innehaft ordinarie domartjänst kan ifrågakomma för lippdraget.

Någon anledning att i vidare mån än som följer av det anförda till-föia de beslutande organen' juridisk kompetens synes inte föreligga. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen 2088 i denna del.

När det gäller myndighets utövande av disciplinära befogenheter gentemot tjänstemän inom domstolsväsendet vill utskottet erinra om sitt ställningstagande i denna fråga i samband med behandlingen tidigare i år av propositionen 1974: 149 med förslag till organisation av den nya centralmyndigheten för domstolsväsendet m. m. (JuU 1975: 1). Utskottet framhöll då att bärande skäl saknades mot att domstolsverket tillades uppgifter i disciplinära och liknande hänseenden beträffande den icke rättsbildade personalen och hade därför såvitt gällde denna personal ingen erinran mot den i propositionen förordade ordningen att myndighets befogenhet skulle ankomma på centralmyndigheten. När det gällde den rättsbildade personalen talade emellertid enligt utskottets mening starka skäl, bl. a. hänsynen till principen om domstolarnas självständighet, för att domstolsverket inte borde tillerkännas några befogenheter i de ärenden det här gäller. Utskottet förordade därför att från domstolsverkets disciplinära befogenhet skulle undantas — förutom dömande personal som är undantagen enligt nuvarande ordning — all övrig rätts-bildad domstolspersonal som har eller kan förväntas få dömande uppgifter. Vad utskottet sålunda anfört gavs regeringen till känna. Enligt utskottets mening ger de nu framlagda förslagen inte anledning att frångå riksdagens ställningstagande.

I propositionen framläggs också förslag om fullföljd av talan mot beslut i disciplinärenden. Sedan den 1 juli 1974 skall tvister som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare prövas i en särskild pro-cessuell ordning. Enligt lagen om rättegången i arbetstvister skall arbets-

JuU 1975: 22 111

domstolen som första domstol uppta och avgöra tvister om.kollektivavtal samt andra arbetstvister mellan arbetsgivare eller förening av arbetsgivare, å ena sidan, och förening av arbetstagare eller medlem i sådan förening ä andra sidan, övriga arbetstvister skall upptas och avgöras av tingsrätt med arbetsdomstolen som andra och sista instans. Lagen är tilllämplig på vissa tvister rörande tillämpningen av statstjänstemannalagen t. ex. angående uppsägning samt tvister rörande pensionering, läkarundersökning och avstängning på grund av sjukdom såvitt avser ordinarie domare. Propositionen innebär att också tvister rörande disciplinpåföljder och avskedande skall handläggas enligt lagen om rättegången i arbetstvister. Vidare föreslås att tjänsteman som vill söka ändring i beslut i disciplinärende skall väcka talan inom fyra veckor från den dag han fick del av beslutet. Iakttar han ej detta skall hans rätt till talan vara förlorad. Talan mot beslut om avstängning från tjänsten är dock ej inskränkt till viss tid.

Den sålunda föreslagna ordningen kritiseras i motionen 2088. Motionärerna erinrar om att ämbetsansvarskommittén föreslog en särskild fullföljdsregel beträffande beslut om avskedande av tjänsteman med fullmakt på tjänsten. Regeln innebar att om tjänstemannen hös arbetsgivaren anmälde missnöje med beslutet inom en vecka efter delfåendet arbetsgivaren skulle väcka talan för prövning av beslutets giltighet. Väcktes ej sådan talan skulle beslutet vara förfallet. Denna reglering är enligt motion'ärema att föredra eftersom propositionen innebär en försämring för fullmaktshavarna vilka f. n. kan avsättas endast av domstol i brottmål. Under åberopande av att huvudlinjen i lagstiftningen har varit att försämringar inte skall äga rum för någon tjänstemannagrupp yrkar motionärerna att ämbetsansvarskommitténs förslag i denna del skall genomföras.

Förslaget i propositionen att tjänstemannen själv skall ta initiativ till domstolsprövning av ett beslut om avskedande innebär onekligen ett visst merarbete för den enskilde i förhållande till nuvarande ordning. Vid ett ställningstagande till motionsförslaget måste emellertid beaktas att de relativt få tjänstemän som berörs av förslaget är väl kvalificerade och erfarna befattningshavare ofta med juridisk utbildning. Vidare torde det i allmänhet förhålla sig så att tjänstemannen kan erhålla biträde från sin organisation och därför inte står ensam. Med hänsyn härtill anser utskottet i lilchet med departementschefen att merarbetet inte motiverar en annan reglering än den i propositionen föreslagna. Beträffande motionsförslaget kan från den enskilde tjänstemannens synpunkt också invändas att det skulle kunna få den från rättssäkerhetssynpunkt inte.önskvärda effekten att arbetsgivaren i tveksamma fall föredrar att avskeda tjänstemannen och först vid en eventuell missnöjesanmälan grundligt prövar om han vUl ställa saken på sin spets. Mot förslaget talar också att det från allmän synpunkt framstår som mindre tillfredsställande att ett be-slut om avskedande för ifrågavarande kategorii av som regel högre tjäns-

JuU 1975: 22 112

teman skall kunna förfalla enbait därför att arbetsgivaren/ utan att nya skäl anförts — underlåter att fullfölja saken inför domstol. Ett avgörande skäl mot förslaget är slutligen att det står i strid med strävandena att i största möjliga utsträckning få till stånd regler som är enhetliga för samtliga funktionärer i offentlig verksamhet. Utskottet kan med hänsyn till det anförda inte ställa sig bakom motionen 2088 i denna del.

I samma motion tas också upp ett spörsmål om rättegångskostnader i mål om disciplinpåföljd eller avskedande. Genom att sådana mål enligt propositionen skall handläggas i samma ordning som arbetstvister i allmänhet blir reglerna i 18 kap. rättegångsbalken om rättegångskostnader i tvistemål tillämpliga. Härav följer att i princip förlorande part skall ersätta motparten för dennes kostnader. En kompletterande föreskrift i 5 kap. 2 § lagen om rättegången i arbetstvister gör emellertid att domstol i mål som handläggs enligt lagen kan förordna att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad om den part som förlorat målet hade skälig anledning att få tvisten prövad. Vidare gäller enligt 41 § lagen om anställningsskydd att om arbetstagare förlorar mål om tillämpning av lagen men hade skälig anledning att få tvisten prövad, domstolen kan förordna att vardera parten skall bära sin kostnad.

I motionen framhålls att propositionen kommer att medföra en processekonomisk försämring för de arbetstagare som f. n kan få frågor om ansvar för tjänsteförseelser och om avskedande prövade i brottniål eller i administrativ ordning. Yrkandet går ut på att någon avvikelse inte skall ske från ämbetsansvarskommitténs förslag att arbetsgivaren alltid skall bära sina egna rättegångskostnader oberoende av utgången utom i fall där kostnaderna vållats av arbetstagarens vårdslöshet.

Enligt utskottets mening kan det ifrågasättas om den av motionärerna föreslagna regeln i praktiken kommer att leda till en för arbetstagaren förmånligare fördelning av rättegångskostnaderna än de ovan angivna reglerna i lagen om rättegången i arbetstvister och lagen om anställningsskydd. I varje fall torde skillnaden inte bli så väsentlig att det endast av denna anledning är påkallat att göra avsteg från vad som eljest gäller i mål om arbetstvister. Det finns vidare skäl att.framhålla att ett genomförande av motionäremas förslag skulle innebära att i fråga om fördelning av rättegångskostnader i disciplinmål andra regler skulle gälla för statstjänstemännen och ett förhållandevis litet antal kommunaltjänstemän än för övriga anställda i offentlig tjänst. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen 2088 också i denna del.

Som tidigare berörts innebär det nya ansvarssystemet bl. a. att straffrättslig påföljd för brottslig gärning skall ådömas av domstol medan fråga om avsked på grund av gärningen skall avgöras i privaträttslig ordning. Enligt 33 kap. 9 § förslaget till ändring i BrB skall vid bestämmandet av straff för brott av arbetstagare hänsyn kunna tas till avske-. dande eller arman följd av brottet som är medgiven enligt arbetsavtalet eller enligt författning som gäller för anställningsförhållandet och böter

JuU 1975: 22 113

eller disciplinstraff som eljest skolat ådömas skall helt kunna efterges. Med arbetstagare likställs den som utövar uppdrag åt annan. Den sålunda föreslagna regeln till förekommande av dubbelbestraffning som gäller arbetstagare i både offentlig och enskild tjänst kompletteras av vissa stadganden i statstjänstemannalagen. Enligt 21 § får disciplinärt förfarande enligt statstjänstemannalagen ej inledas eller fortsättas för förseelse som omfattas av väckt åtal. Vidare skall enligt 22 § gälla att om åtgärd vidtagits för anställande av åtal för brottslig gärning fråga om avsked på grund av denna inte får avgöras förrän ansvarsfrågan slutligt prövats.

I motionen 2089 framhålls att propositionen inte ger tillräckliga garantier för att erforderlig samordning sker mellan domstolens straffmätning och handläggningen av avskedandefrågan. Motionären pekar bl. a. på svårigheten för domstolen att bestämma påföljden innan det blivit klart om arbetstagaren kommer att avskedas eller ej och anser att formerna för hur en samordning skall komma till stånd närmare bör anges i tillämpningsföreskrifter. Vid utarbetande av sådana anvisningar bör enligt motionären hänsyn inte endast tas till den enskilde arbetstagarens situation utan också till det starka allmänna skyddsintresse som gör sig gällande beträffande all offentlig verksamhet. Yrkandet går ut på att regeringen skall utarbeta särskilda föreslcrifter och anvisningar för hur domstols straffmätning på lämpligt sätt skall samordnas med arbetsgivarens bedömning av avskedandefrågan.

Det av motionären upptagna spörsmålet har uppmärksammats både inom ämbetsansvarskommittén och bland remissinstanserna, och farhågor har yppats för att den av kommittén och i propositionen föreslagna ordningen skall leda till komplikationer. Utskottet kan i och för sig dela departementschefens uppfattning att farhågorna i viss mån är överdrivna särskilt när det gäller risken för att domstolens och arbetsgivarens prövning skall leda till ett från arbetstagarens synptmkt allt för strängt resultat. Någon större svårighet för domstolen att bedöma om gärningen kan komma att föranleda avskedande torde som departementschefen anför normalt inte föreligga eftersom domstolen i förekommande fall kan förutsättas ha anledning att inhämta yttrande i fråga från arbetsgivaren. För arbetstagaren kan det inte anses innebära någon nackdel om arbetsgivaren till domstolen meddelat sin avsikt att företa viss åtgärd men sedan inte fullföljer denna. Något annorlunda ter sig saken från allmän synpunkt eftersom domstolen och arbetsgivaren vid sina bedömnmgar också måste ta hänsyn till medborgarnas intresse av att förbrytelser i offentlig tjänst blir vederbörligen beivrade. Enligt utskottets mening synes det mindre tillfredsställande om i brottmålet förutsättningar bedömts föreligga för ett avskedsmde och påföljden nedsatts i enlighet härmed men något avskedande sedan inte kommer till stånd. Utskottet vill också i detta sammanhang peka på att domstolen vid straffmätningen självfallet måste beakta arbetsgivarens möjlighet att till-

JuU 1975: 22 114

dela tjänstemannen andra arbetsuppgifter i stället för att avskeda honom och att det härvid kan vara svårt i förväg bedöma arbetsgivarens avsikter. Det finns vidare skäl att framhålla att arbetsgivaren vid prövningen av avskedandefrågan inte är skyldig att vidta åtgärder mot arbetstagaren även om domstolen vid straffmätningen tagit hänsyn till att privaträtts-Uga sanktioner skulle komma att följa på brottet. Utskottet vill också erinra om att särskilda svårigheter kan uppkomma när frågan inte skall handläggas av arbetsgivaren utan av den särskilda disciplinnämnden;

Huruvida det är möjligt att i enlighet med motionärens önskemål utfärda föreskrifter och anvisningar kan enligt utskottefs mening vara tveksamt med hänsyn till de skiftande situationer som kan vara för handen. Domstolarnas självständighet i den dömande verksamheten bör-också beaktas i sammanhanget. Lämpligheten av en undantagslös skyldighet för domstolarna att inhämta yttrande från vederbörande myndighet eller disciplinnämnd bör emellertid noga övervägas. I övrigt bör ut-vecklingen följas med uppmärksamhet så atf om behov därav visar sig föreligga erforderliga åtgärder blir vidtagna. Någon särskild framställning från riksdagens sida synes inte nödvändig och motionen bör därför inte föranleda någon vidare åtgärd.

övrigt

1 detta avsnitt behandlar utskottet vissa spörsmål av i huvudsak formell natur vilka uppmärksammats av utskottet.

Enligt 7 kap. 4 § rättegångsbalken är riksåklagaren allmän åklagare vid underrätt och ho-vrätt i mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av brott som i utövningen av tjänsten eller uppdraget begåtts av bl. a. statstjänsteman som ej är underkastad disciplinär bestraffning. Undantagna från sådan bestraffning är enhgt 18 § statstjänstemannalagen den som innehar eller uppehåller ordinarie domartjänst eller tjänst som byråchef eller därmed jämställd eller högre tjänst i statsdepartemerit, central förvaltningsmyndighet eller länsstyrelse samt efter regeringens bestämmande även annan tjänsteman. Föreskrifter om undantag från disciplinär bestraffningsrätt har meddelats bl. a. beträffande revisionssekreterare, regeringsrättssekreterare, hovrättsassessorer och andra adjungerade ledamöter i hovrätt, tingsfiskaler, statsåklagare och distriktsåklagare.

Som framgår av vad utskottet tidigare anfört föreslås i propositionen bl. a. att den personkrets som anges i 18 § statstjänstemannalagen i fortsättningen skaU vara underkastad disciplinärt ansvar men att ansvarsfrågorna enligt 38 § andra stycket förslaget till ändring i statstjänstemannalagen skall prövas av en särskild nämnd. Regeringen skall få rätt att meddela närmare föreskrifter om bl. a. den personkrets nämndens verk samhet skall avse. I fråga om riksåklagarens uteslutande behörighet att väcka åtal mot tjänstemän föreslås den ändringen i 7 kap. 4 § rättegångsbalken att behörigheten skall gälla den söm iniiehar eller uppehåller ordinarie domartjänst eller tjänst som byråchef eller därriied jäm-

JuU 1975: 22 115

ställd eller högre tjänst vid statlig myndighet. Någon ändring i sak när det gäller riksåklagarens behörighet att väcka åtal även mot vissa lägre befattningshavare torde inte vara åsyftad. Enligt utskottets mening synes 7 kap. 4 § rättegångsbalken i dess föreslagna lydelse inte omfatta samtliga de befattningshavare som f. n. kan åtalas endast av RA. Utskottet föreslår därför att i paragrafen tas in en allmän hänvisning till 38 § andra stycket statstjänstemannalagen och att sistnämnda bestämmelse jämkas i redaktionellt hänseende.

Enligt det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen om yrkesskadeförsäkring skall bl. a. i 2 § och vissa ytterligare uppräknade paragrafer ordet Konungen utbytas mot regeringen. Förslaget är föranlett av ikraftträdandet av den nya regeringsformen. I 2 § sista stycket stadgas att grunderna för försäkringsrådets organisation och verksamhet skall bestämmas av Konungen med riksdagen. Med hänsyn till regeringsformens bestämmelser om normgivningskompetensen skall enligt utskottets mening orden "Konungen med" utgå ur stadgandet.

Enligt ett i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i lagen om säkerheten på fartyg skall 10 kap. 9 § lagen om säkerheten på fartyg upphöra att gälla vid utgången av år 1975. Genom lagändring som trätt i kraft den 23 april 1975 har lagrummet betecknats 10 kap. 10 § (SFS 1975: 83). Förslaget i propositionen Ixir jämkas i enlighet härmed.

I 19 § mäklareordningen stadgas att mäklare som åsidosätter förordningens föreskrifter eller eljest begår fel eller förbrytelse i utövningen av sin befattning skall straffas som i lag är sagt om brott av ämbetsmän. Bestämmelsen bör utgå som en följd av förslaget till ändringar i 20 kap. BrB.

Enligt 19 § förslaget till ändring i statstjänstemannalagen skall kollektivavtal kunna träffas om disciplinpåföljder. Förslaget bör i enlighet med propositionen föranleda en formell ändring av 3 § vari stadgas förbud mot avtal beträffande vissa frågor. En bestämmelse med i stort sett motsvarande innehåll finns i 2 § kommunaltjänstemannalagen. Utskottet föreslår att också sistnämnda lagrum jämkas i redaktionellt hänseende.

I 6 § kommunaltjänstemannalagen stadgas straffansvar för tjänsteman som bryter mot förbudet i 3 § andra stycket att delta i annan strejk än sådan som beslutats av fackförening eller som åsidosätter sin skyldighet enligt 5 § att under arbetskonflikt vari han ej deltar fullgöra sina vanliga tjänsteåligganden och att utföra skyddsarbete. Straffbudet avser endast tjänstemän som inte har ämbetsansvar. För de ämbetsansvarigas del kan i motsvarande fall i stället bU fråga om ansvar för tjänstefel enligt nuvarande 20 kap. 4 § BrB. I konselcvens med att det straffrättsliga ansvaret för tjänstefel nu föreslås bli avskaffat bör straffbestämmelsen i 6 § kommunaltjänstemannalagen upphävas.

Utöver vad sålunda anförts föranleder propositionen och motionerna inte något uttalande från utskottets sida.

JuU 1975: 22 116

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

l.att riksdagen beträffande utformningen av ell nytt ansvarssystem för offentliga funktionärer avslår motionen 1975: 2087;

2. alt riksdagen beträffande tillämpningsområdet för ett författningsreglerat disciplinansvar avslår motionen 1975: 2088 i denna del;

3. att riksdagen beträffande ansvarsförhållandena för taxeringsmän avslårmolionen 1975: 2054;

4. att riksdagen beträffande juridisk sakkunskap i disciplinärende avslår motionen 1975: 2088 i denna del;

5. att riksdagen beträffande fullföljd av talan mot disciplinbe-beslut avslår motionen 1975: 2088 i denna del;

6. att riksdagen beträffande rättegångskostnader i disciplinmål avslår motionen 1975: 2088 i denna del;

7. att riksdagen beträffande samordning mellan domstols straffmätning och disciplinär bedömning av avskedandefråga avslår motionen 1975: 208.9;

8. att riksdagen antar det i propositionen 1975: 78 framlagda förslaget till lag om ändring i brottsbalken med den ändringen att övergångsbestämmelserna erhåller följande såsom Utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Lagen (1948:491) om'ämbetsansvar för vigselförrättare i vissa fall skall samtidigt upphöra att gälla.

Till suspension och avsättning får ej dömas efter ikraftträdandet. Ar fråga om gärning, som har, begåtts före ikraftträdandet, och, som är straffbelagd enligt såväl äldre bestämmelse i 20 kap. 1, 2, 3 eller ,4 § som motsvarande bestämmelse i dess nya lydelse, dömes till det straff för gärningen som föreskrives i den nya, bestämmelsen, Den äldre ber stämmeisen skall dock-tillämpas, om den leder till, lindrigare allmänt straff. I övrigt skall 5 § första och andra .styckena lagen (1964:163), om införande av brottsbalken.äga,motsvarande tillämpning.

Vad som föreskrives .i, 20.kap., 1 § andra stycket i, dess.nya lydelse skall tills vidare ej äga tillämpning i fråga om besliit.angående taxering som fattas av taxeringsnämnd. ,

Finns i författning som, gäller när denna lag träder i kraft.föreskrift
cm tystnadsplikt utan att straffansvar är föreskrivet, för, åsidosättande
därav, äger 20 kap. 3 § i dess nya lydelse ej tillämpning. ■...:,

Förekommer i lag eller annan författning, hänvisnjng ,till föreskrift, som har ersatts genom ny bestämmelse, skall hänvisningen j stället avse den nya bestämmelsen.

JuU1975: 22 117

Regeringens förslag Utskottels förslag

Har i författning, som tillkommit genom beslut av Kungl. Maj:t ensam, meddelats särskild föreskrift om straff eller åtal för åsidosättande av förbud att yppa eller utnyttja vad någon har erfarit i allmän tfänst eller under utövande av tjänsteplikt, får föreskriften upphävas eller ändras av regeringen, om upphävandet eller ändringen innebär att 20 kap. 3 § och 5 § tredje stycket i den nya lydelsen blir tillämpliga.

9. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274) med den ändringen att 38 § erhåller följande såsom Utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

38 § Beträffande justitieråd eller regeringsråd prövar regeringen fråga om åtalsanmälan enligt 25 § eller om avstängning eller.läkarundersökning enligt 27 §. Beslut om avskedande enligt 22 § eller avstängning enligt 26 § meddelas av högsta domstolen enligt vad som föreskrives i 54 §.

I fråga om den som eljest inne- I fråga om den som eljest inne
har eller uppehåller ordinarie do- har eller uppehåller ordinarie do
martjänst eller tjänst som byrå- martjänst eller tjänst som byrå
chef eller därmed jämställd eller chef eller därmed jämställd eller
högre tjänst vid statlig myndighet högre tjänst vid statlig myndighet
prövas fråga som avses i 37 § förs- eller annan tjänst söm regeringen
ta stycket av en särskild nämnd.' bestämmer prövas fråga som av-
Denna nämnd skall bestå av fem ses i 37 § första stycket av en sär-
ledamöter. Ordföranden.skall vara, skild nänind,.Denna nämnd.skall
lagkunnig och erfaren i domar- bestå av fem ledamöter. Ordföran-
värv. Regeringen meddelar närma- den skall vara lagkunnig och er-
re bestämmelser om' nämndens faren i dörharvärv.' Regeringen
sammansättning och verksamhet meddelar' närmare bestämmelser
samt om den personkrets- som ..om nämndens;sammansättning,och
nämndens verksamhet skall avse. verksamhet samt om den person
krets som nämndens verksamhet
skall ,avse. .

10. att riksdagen, antar det i propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i rättegångsbaiken nied den ändringen att
7 kap. 4 § erhåller följande såsom Utskottets /ö;-j/flg beteckna-,
de lydelse: ■ . ,■ ■■:■.....■.- ,■ ■ ; ■

JuU 1975: 22 118

Regeringens förslag Utskottets förslag

7 kap. 4§i Allmän åklagare vid underrätt och hovrätt är statsåklagare eller distriktsåklagare.

Riksåklagaren är dock allmän Riksåklagaren är dock allmän
åklagare vid underrätt och hov- åklagare vid underrätt och hovrätt
lätt i må! om ansvar eller enskilt i mål om ansvar eller enskilt an-
anspråk på grund av brott som i språk på grund av brott som i ut-
utövningen av tjänsten eller upp- övningen av tjänsten eller uppdra-
draget har begåtts av get har begåtts av

1. den som innehar eller uppe-    1. den som innehar eller uppe
håller ordinarie domartjänst eller håller ordinarie domartjänst eller
tjänst som byråchef eller därmed tjänst som byråchef eller därmed
jämställd eller högre tjänst vid       jämställd eller högre tjänst vid
statlig myndighet;                 statlig myndighet eller annan tjänst

söm avses i 38 § andra stycket
statstjänstemannalagen (1965:

274);

2. ledamot av domstol eller cen- 2. ledamot av domstol eller central statlig förvaltningsmyndighet, trål statlig förvaltningsmyndighet, som ej är statstjänsteman; eller som ej är statstjänsteman; eller

3. krigsman, som bestrider rege- 3. krigsman, som bestrider regementschefs eller därmed likställd . mentschefs eller därmed likställd eller högre tjänst. eller högre tjänst.

Allmän åklagare vid högsta domstolen är riksåklagaren.

Har talan till högsta domstolen fullföljts allenast av enskild part, må åklagartalan där, efter riksåklagarens förordnande, föras av lägre åklagare.

Närmare bestämmelser om fördelningen av uppgifterna mellan åklagarna meddelas i de för dem gällande instruktionerna.

11. att riksdagen antar de i propositionen under punkterna 3, 5— 13, 15—33, 35—56, 58—84, 86 och 88 framlagda lagförslagen;

12. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring med de ändringarna att 2 § lagen om yrkesskadeförsäkring erhåller nedan angivna såsom Utskottets förslag betecknade lydelse samt att ingressen till förslaget jämkas i enlighet härmed.

Nuvarande Ivdelse Utskottets förslag

2 §2

Besvär och ansökningar prövas enligt vad nedan stadgas av försäkringsrådet, som jämväl i övrigt har att med uppmärksamhet följa försäkringens tillämpning och utveckling.

Bestämmelserna i 44 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) äga motsvarande tillämpning i ärende enligt denna lag hos försäkringsrådet.

' Senaste lydelse 1974: 573, « Senaste Ivdelse 1971:607.

JuU1975: 22 119

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

Grunderna för försäkringsrådets Grunderna för försäkringsrådets'
organisation och verksamhet, be- organisation och verksamhet be
stämmas av Konungen med riks- stämmas av riksdagen,
dagen.

13. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget tiU
lag om ändring i, lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg
med den ändringen att lagen erhåller följande såsom Utskot
tets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

Förslag tiU

Lag om ändruig i lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg

Härigenom föreskrives att 10 Härigenom föreskrives att 10
kap. 9 § lagen (1965: 719) om sä- kap. 7ö,§i lagen (1965: 719) om sä
kerheten på fartyg skall upphöra kerheten på fartyg skall upphöra
att gälla vid utgången av år 1975. att gälla vid utgången av år,1975.

14. att riksdagen avslår det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen om offentliga funktionärers tystnadsplikt;

15. att riksdagen antar följande

Förslag till '

Lag om ändring i mäklareordnmgen (1893: 51 s. 1)

Härigenom föreskrives att 19 § mäklareordningen (1893: 51 s. 1) skall upphöra att gälla vid utgången av år 1975.

16. att riksdagen antar följande

Förslag till

Lag om ändring i kommunaltjänstemannalagen (1965: 275)

Härigenom föreskrives i fråga om kommunaltjänstemannalagen (1965: 275)

dels att 6 § skall upphöra att gäUa,

dels att 2 § skall ha nedan angivna lydelse:.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §2 ....

I anstälhiingsförhållande vara denna lag är tillämplig gäller vad som är bestämt i avtal.

»Senaste lydelse 1975:83. , , .

« Senaste lydelse 1973: 970.

JuU1975: 22 120

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Avtal må ej träffas om

a) inrättande eller indragning av tjänst eller tjänsteorganisationens utformning i övrigt;

b) myndighets eller inrättnings verksamhet;

c) anställningsvillkor som regle- c) anställningsvillkor som regle
ras i lag eller annan författning ras i lag eller annan författning
och angår tjänstetillsättning, dis- och angår tjänstetillsättning, an-
ciplinär bestraffning eller anställ- ställnings lipphörande eller, i den
nings upphörande. mån arinat éj följer av författning
en, disciplinansvar.

Har avtal träffats i strid mot bestämmelserna i andra stycket, är avtalet i denna del utan verkan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

17. att riksdagen för sin del antar det i propositionen framlagda förslaget till lag öm ändruig i lageri (1936: 567) om döriikapitel.

Stockholm den 29 april 1975

På justitieutskottets vägnar ASTRID KRISTENSSON

Närvarande: fru Kristensson (ni), fröken Mattson (s), herrar Polstam (c), Larfors (s), Johansson i Växjö (c), Jönsson i Malmö (s), Bengtsson i Göteborg (c), Nilsson i Visby (s). Fransson (c). Lövenborg (vpk), fru André (c), fru Andersson i Kumla (s), herr Mathsson i Fagersta (s), fru Lindquist (m) och herr Nyquist (fp).

Reservationer

1. vid punkten 2 i utskottets hemställan av fru Kristensson (m) och fru Lindquist (m), som beträffande tillämpningsområdet för ett författningsreglerat disciplinansvar anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 107 med "Vad härefter" och slutar på s. 108 med "motsvarande del" bort ha följande lydelse:

Vad härefter angår frågan om disciplinansvar för konimunala tjänstemän vill utskottet till en början erinra om att statliga och kommunala tjänstemän sedan länge har haft ett vittgående straffansvar för fel och försummelser i tjänsten. Skälet härtill är att den offentliga tjänstens behöriga gång måste skyddas. För att garantera nödvändig kvalitet inom mängden av tjänsteåtgärder och för att upprätthålla tjänstemännens integritet har det ansetts nödvändigt att i betydande utsträckning under

JuU 1975: 22 121

kasta ämbetsmän ansvar även för gärningar som inte är straffbara, om de begås av andra medborgare.

Enligt utskottets mening föreligger fortfarande ett starkt allmänt intresse av garantier för att den offentliga verksamheten utövas på ett riktigt sätt, och detta intresse måste vara utgångspunkten vid utformningen av ett nytt ansvarssystem. I likhet med motionärerna anser utskottet att dessa synpunkter gör sig gällande inte bara på den statliga sektorn utan också på det kommunala området. Om vanliga tjänstefel avkriminaliseras och ämbetsstraffen avskaffas, måste därför andra garantier skapas för att de offentliganställda inte åsidosätter sina förpliktelser mot det allmänna. Utskottet har i och för sig ingen erinran mot förslaget i propositionen om att endast ett disciplinärt ansvar hädanefter skall kunna ifrågakomma för vanliga tjänstefel. När det gäller de kommunalanställda, som inte omfattas av kommunaltjänstemannastadgan, anser dock utskottet att det allmänna skyddsintresset inte i tillräcklig utsträckning kan tillgodoses, om inte det allmänna i vart fall i viss utsträckning får behålla ett inflytande över disciplinfrågorna. För ett författningsreglerat disciplinansvar för samtliga kommunalanställda talar enligt utskottets mening intresset att man skall få till stånd regler som är enhetliga för alla anställda i offentlig tjänst. Mot en sådan ordning kan visserligen invändas att avtalsfrihet i disciplinfrågor i allmänhet f. n. råder inom det kommunala området. Denna invändning saknar dock bärkraft, då det som nu endast är fråga om att det straffrättsliga ansvaret för tjänstefel skall ersättas av ett disciphnärt ansvar. Ett författningsreglerat disciplinansvar innebär således inte någon utvidgning av tillämpningsområdet för det öffentligrättsliga sanktionssystemet utom beträffande de tjänstemän och andra anställda i kommunal tjänst som inte är underkastade ämbetsansvar och därför inte heller kan ställas til! ansvar för tjänstefel. Enligt utskottets mening saknas bärande skäl för att undanta denna grupp kommunalanställda från disciplinansvar med hänsyn till att på det statliga området disciplinansvar gäller även för de tjänstemän som inte är att anse som ämbetsmän.

Under hänvisning till det anförda anser utskottet att ett författningsreglerat disciplinansvar, som motsvarar det sorii i propositionen föreslås beträffande statstjänstemännen, bör gälla för alla anställda i kommunal tjänst. Den närmare utformningen av en sådan lagstiftning bör inte lämpligen ske i förevarande sammanhang utan bör övervägas av regeringen. Förslag till erforderlig lagstiftning bör föreläggas riksdagen under hösten 1975, så att den kän träda i kraft den 1 januari 1976. Vad utskottet säiunda anfört bör ges regeringen till känna.

Vad slutligen gäller arbetstagare i samhällsägda företag och liknande inrättningar anser utskottet att skäl saknas ätt utsträcka ansvaret till sådana anställda. I sista hand gäller, som departementschefen påpekar, för dessa personer liksom för andra arbetstagare bestämmelsen i 18 § lagen

JuU1975: 22 122

om anställningsskydd att avskedande får äga rum, om arbetstagaren grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen beträffande tillämpningsområdet för ett författningsreglerat disciplinansvar dels med anledning av motionen 1975: 2088 i denna del ger regeringen till känna vad utskottet anfört beträffande disciphnansvar för kommunaltjänstemän, dels avslår motionen 1975: 2088 i övrigt i denna del.

2. vid punkten 5 i utskottets hemställan av fru Kristensson (m) och fru Lindquist (m), som beträffande fullföljd av talan mot disciplinbeslut anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 111 med "Förslaget i" och slutar på s. 112 med "2088 i denna del" bort ha följande lydelse:

Som utskottet tidigare berört utgör tjänstemännens självständighet och oväld en garanti för att de offentliga funktionerna fullgörs utan ovidkommande hänsyn. En förutsättning för denna självständighet och oväld är att tjänstemännens anställningstrygghet inte äventyras. Garanti härför utgör att domare och vissa andra tjänstemän med avgörande inflytande på medborgarnas rättssäkerhet endast kan avsättas från sin tjänst av domstol. Enligt utskottets mening måste självfallet ett nytt ansvarssystem för offentliga funktionärer utformas så att tjänstemännen i största möjliga utsträckning tryggas i anställningen. Inte minst angeläget är att någon försämring inte sker när det gäller fullmaktshavarnas anställningsförhållanden,

De i propositionen framlagda förslagen torde från den enskilde tjänstemannens synpunkt innebära rimliga garantier för anställningstrygghet. Från allmän synpunkt synes dock förslagen innebära en inte oväsentlig försvagning av de nuvarande garantierna för fullmaktshavarnas fristående ställning. Vidare är det, som Göta hovrätt framhållit i remissyttrande över ämbetsansvarskommitténs förslag, ej till fyllest att de nya reglerna enligt ordalydelsen och under politiskt stabila förhållanden garanterar vissa rättigheter. Minst lika viktigt är att ledamöterna i domstolar och andra myndigheter, som har att upprätthålla de för samhällsskicket grundläggande reglerna, själva, innehar sina uppdrag på sådana villkor, att de i politiskt oroliga tider ej skall kunna skiljas från sina uppdrag och ersättas av andra personer. I anslutning härtill vill utskottet i likhet med hovrätten erinra om att arbetsdomstolen, som i sista hand skall ha att pröva avskedandefrågor, består icke av fast anställda domare utan av ledamöter förordnade på viss tid. Det bör också beaktas att arbetsdomstolens uppgift i första hand är att lösa tvister mellan arbetsgivare och arbetstagare och att domstolens sammansättning anpassats därefter. Domstolen får därför anses vara mindre lämpad

JuU 1975: 22 123

att handlägga disciplinmål där det allmänna skyddsintresset gör sig gällande.

Enligt utskottets mening har vid utformningen "av det nya ansvarssystemet inte tillräcklig hänsyn tagits till den betydelse det kan ha att fullmaktshavarnas fristående ställning är omgärdad med så starka garantier som möjligt. Utskottet har i tidigare avsnitt anslutit sig till tanken att de disciplinära sanktionerna bör hållas avskilda från de straffrättsliga och att i konsekvens härmed avsättningsstraffet skall avskaffas och ersättas av ett avskedandeinstitut. Även inom ramen för ett mera privaträttsligt sanktionssystem bör emellertid enligt utskottets mening fullmaktshavarnas självständighet skyddas genom att avskedandefrågor alltid skall prövas av allmän domstol. Utskottet förordar därför att talan mot beslut om avskedande av fullmaktshavare alltid skall fullföljas till allmän domstol. För att inte mot förslagets huvudprinciper fullmaktshavarnas ställning skall försämras bör vidare motionärernas önskemål om en särskild fullföljdsregel beträffande beslut om avskedande av tjänsteman med fullmakt på tjänsten tillgodoses. Som ämbetsansvarskommittén föreslog bör gälla att om en fullmaktshavare inom en vecka efter delfående av avskedsbeslut anmäler missnöje över beslutet det skall ankomma på arbetsgivaren att inom den i 53 § förslaget till ändring i statstjänstemannalagen stadgade liden väcka talan för prövning av beslutets giltighet. Väckes ej sådan talan bör beslutet förfalla. Reglerna synes närmast ha sin plats i statstjänstemannalagen. De närmare övervägandena härvidlag liksom i fråga om behovet av särskilda forumregler för avskedandetvister bör ankomma på regeringen. Utskottet vill dock peka på lämpligheten av att de forumregler som gäller brott i tjänsten av vissa tjänstemän också blir tillämpliga på avskedandefrågor. Förslag till erforderlig lagstiftning bör föreläggas riksdagen under hösten 1975.

dels att utskottets hemställan under punkten 5 bort ha följande lydelse:

5. att riksdagen beträffande fullföljd av talan mot disciplinbeslut med anledning av motionen 1975: 2088 i denna del ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. vid punkten 6 i utskottets hemställan av fru Kristensson (m) och fru Lindquist (m), som — under förutsättning av bifall till reservationen nr 1 — beträffande rättegångskostnader i disciplinmål anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 112 som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "också i denna del" bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motionen innebär förslagen i propositionen i förhållande till vad som f. n. gäller den nackdelen för arbetstagaren att han kan komma att förpliktas ersätta motparten för dennes rättegångskost-

JuU 1975: 22 124

nåder. Enligt utskottets mening kan en sådan ordning få den inte önskvärda effekten att en arbetstagare, inför risken att behöva betala arbetsgivarens kostnader, underlåter att fullfölja talan mot beslut i disciplinärende. Även om i praktiken de ovan angivna reglerna i lagen om rättegången i arbetstvister och lagen om anställningsskydd inte kommer att leda till annat än att arbetsgivaren i allmänhet får bära sina egna rättegångskostnader, anser utskottet det angeläget att arbetstagarens ställning i processuellt hänseende inte skall försämras genom den nya ordningen. Utskottet tillstyrker därför motionärernas önskemål om att det uttryckligen bör stadgas att arbetstagare inte skall vara skyldig att ersätta motparten dennes kostnader i disciplinmål såvida inte fall som avses i 18 kap. 6 § rättegångsbalken är för handen. Förslag härom bör föreläggas riksdagen under hösten 1975, så att erforderlig lagstiftning kan träda i kraft den 1 januari 1976. Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under punkten 6 bort ha följande lydelse:

6. att riksdagen beträffande rättegångskostnader i disciplinmål med anledning av motionen 1975: 2088 i denna del ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

KUNGL. BOKTR. STOCKHOLM 197S 750047