Justitieutskottets betänkande nr 12

JuU 1975:12

Nr 12

Justitieutskottets betänkande med anledning av propositionen
1975:19 om lagstiftning om skydd mot avlyssning jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1975:19 (justitiedepartementet) har regeringen efter hörande
av lagrådet föreslagit riksdagen att anta förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i rättegångsbalken,

3. lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207),

4. lag om ändring i radiolagen (1966:755).

Med anledning av propositionen har väckts två motioner som redovisas
nedan (s. 10).

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till vad
utskottet anför på s. 10.

De vid propositionen fogade lagförslagen är följande.

1 Riksdagen 1975. 7 sami. Nr 12

JuU 1975:12

1 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom förordnas i fråga om brottsbalken,
dels att 4 kap 1 1 § skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i balken skall införas två nya paragrafer, 4 kap. 9 a § och 4
kap. 9 b §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

9 a §

Den som i annat fall än som
sägs i 8 § olovligen medelst tekniskt
hjälpmedel för återgivning av
ljud i hemlighet avlyssnar eller
upptager tal i enrum, samtal mellan
andra eller förhandlingar vid
sammanträde eller annan sammankomst,
vartill allmänheten icke
äger tillträde och som han själv
icke deltager i eller som han obehörigen
berett sig tillträde till,
dömes för olovlig avlyssning
till böter eller fängelse i
högst två år.

9 b §

Om någon anbringar tekniskt
hjälpmedel med uppsåt att bryta
telehemlighet på sätt som sägs i
8 § eller att utföra brott som sägs
i 9 a §, dömes för förberedelse till
sådant brott till böter eller fängelse
i högst två år, om han ej är
förfallen till ansvar för fullbordat
brott.

11 §

Hemfridsbrott eller olaga in- Hemfridsbrott eller olaga in trång

som ej är grovt, ofredande trång som ej är grovt, olovlig

JuU 1975:12

Nuvarande lydelse

sorn icke förövats å allmän plats
eller intrång i förvar må åtalas av
åklagare allenast om målsägande
angiver brottet till åtal eller ock
åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt.
Detsamma skall gälla olaga
tvång genom hot att åtala eller
angiva annan för brott eller att om
annan lämna menligt meddelande
samt försök eller förberedelse till
sådant brott.

Föreslagen lydelse

avlyssning som icke förövats å
allmän plats eller förberedelse till
sådant brott, ofredande som icke
förövats å allmän plats eller intrång
i förvar må åtalas av åklagare
allenast om målsägande angiver
brottet till åtal eller ock åtal
finnes påkallat ur allmän synpunkt.
Detsamma skall gälla olaga
tvång genom hot att åtala eller
angiva annan för brott eller att om
annan lämna menligt meddelande
samt försök eller förberedelse till
sådant brott.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

JuU 1975:12

2 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom förordnas, att 5 kap. 1 § rättegångsbalken skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

1 §'

Förhandling vid domstol skall vara offentlig.

Kan det antagas, att vid förhandling skall förekomma något, som är
stötande för anständigheten och sedligheten, eller att till följd av
offentligheten något kan uppenbaras, som med hänsyn till rikets säkerhet
bör hållas hemligt för främmande makt, äge rätten förordna, att
förhandlingen skall hållas inom stängda dörrar. Förordnande, som nu
sagts, må ock meddelas, om anledning förekommer, att till följd av
offentligheten yrkeshemlighet skulle röjas.

I mål om ansvar för utpressning,
brytande av post- eller telehemlighet,
intrång i förvar eller
olovlig avlyssning samt i mål om
ersättning för skada i anledning av
sådant brott må rätten förordna,
att förhandling skall hållas inom
stängda dörrar, om rätten finner
att offentligheten skulle vara till
men för enskild. Förhandling, som
under förundersökning i brottmål
äger rum vid domstol, skall hållas
inom stängda dörrar, om den misstänkte
begär det eller rätten finner,
att offentligheten skulle vara
till men för utredningen. I brottmål
skall, när skäl äro därtill,
förhandling som angår personundersökning,
sinnesundersökning
eller annan utredning rörande den
tilltalades levnadsomständigheter

1 Senaste lydelse 1964:166.

1 mål om ansvar för utpressning
må rätten, om målsäganden begär
det eller rätten eljest finner det
lämpligt, förordna, att förhandling
skall hållas inom stängda dörrar.
Förhandling, som under förundersökning
i brottmål äger rum vid
domstol, skall hållas inom stängda
dörrar, om den misstänkte begär
det eller rätten finner, att offentligheten
skulle vara till men för
utredningen. I brottmål skall, när
skäl äro därtill, förhandling som
angår personundersökning, sinnesundersökning
eller annan utredning
rörande den tilltalades levnadsomständigheter
och personliga
förhållanden i övrigt, äga rum
inom stängda dörrar.

Juli 1975:12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

och personliga förhållanden i övrigt,
äga rum inom stängda dörrar.

Förhör med den som är under femton år eller lider av sinnessjukdom,
sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten må hållas inom
stängda dörrar.

Är eljest för särskilt fall föreskrivet, att förhandling må hållas inom
stängda dörrar, vare det gällande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

JuU 1975:12

3 Förslag till

Lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207)

Härigenom förordnas, att 5 kap. 1 §' skadeståndslagen (1972:207)
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.
1 §

Bestämmelserna i denna lag om
skyldighet att ersätta personskada
tillämpas också i fråga om lidande,
som någon tillfogar annan genom
brott mot den personliga friheten,
genom annat ofredande, som innefattar
brott, eller genom ärekränkning
eller dylik brottslig gärning.

Bestämmelserna i denna lag om
skyldighet att ersätta personskada
tillämpas också i fråga om lidande,
som någon tillfogar annan genom
brott mot den personliga friheten,
genom annat ofredande, som innefattar
brott, genom brytande av
post- eller telehemlighet, intrång i
förvar eller olovlig avlyssning eller
genom ärekränkning eller dylik
brottslig gärning.

Den som har gjort sig skyldig till ärekränkning eller dylik brottslig
gärning eller som eljest är skadeståndsskyldig med anledning av sådant
brott kan på yrkande av den kränkte i mål om gärningen efter
omständigheterna åläggas att bekosta tryckning i en eller flera tidningar
av dom i målet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

1 1 kap. 3 § och 5 kap. 6 § enligt förslag i prop. 1975:12.

JuU 1975:12

4 Förslag till

Lag om ändring i radiolagen (1966:755)

Härigenom förordnas i fråga om radiolagen (1966:755)', att 2, 4 och

10 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse

Tillstånd meddelas för viss tid.

Regeringen äger förordna om avgift

Föreslagen lydelse
§2

Radiosändare får här i riket
eller på svenskt fartyg eller luftfartyg
utom riket innehas eller
användas endast av den som erhållit
tillstånd av regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer.
Sådant tillstånd erfordras
även för innehav här i
riket av radiosändare som är ofullständig
eller av byggsats för tillverkning
av radiosändare. Tillstånd
meddelas för viss tid.

Införsel till riket av radiosändare,
ofullständig radiosändare
eller byggsats för tillverkning av
radiosändare är tillåten endast för
den som har tillstånd enligt första
stycket.

Radiosändare, ofullständig radiosändare
eller byggsats för tillverkning
av radiosändare får ej
överlåtas eller upplåtas till den
som saknar tillstånd enligt första
stycket.

för innehav av radiosändare.

Bestämmelserna i 2 och 3 §§
äga ej tillämpning på radiosändare
eller mottagare på utländskt fartyg,
luftfartyg eller motorfordon.

Bestämmelserna i 2 § första,
andra och fjärde styckena samt
3 § äga ej tillämpning på radiosändare
eller mottagare på utländskt
fartyg, luftfartyg eller
motorfordon.

1 Lagen omtryckt 1972:240.

2 Med nuvarande lydelse avses lydelse enligt prop. 1975:8.

JuU 1975:12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer äger meddela
föreskrifter för innehav och användning av sådan radiosändare och
mottagare.

10 §'

Den som innehar eller använder
radiosändare i strid mot bestämmelserna
i denna lag eller mot
villkor som föreskrivits vid meddelande
av tillstånd enligt 2 § eller
som driver verksamhet i strid mot
bestämmelserna i 5 § dömes till
böter eller fängelse i högst ett år.
Sändare som använts såsom hjälpmedel
vid eller varit föremål för
brott enligt denna lag kan förklaras
förverkad. Bestämmelserna i
36 kap. brottsbalken äga därvid
tillämpning.

Den som bryter mot föreskrift
som meddelats med stöd av 4 §
andra stycket dömes till böter eller
fängelse i högst ett år. Detta
gäller dock ej i fråga om radiosändare
eller mottagare på örlogsfartyg,
militärt luftfartyg eller militärt
motorfordon.

Till böter eller fängelse i högst
ett år dömes den som

1. innehar eller använder radiosändare
utan att ha tillstånd enligt
2 § första stycket eller använder
radiosändare i strid mot villkor
som föreskrivits vid meddelande
av sådant tillstånd,

2. innehar ofullständig radiosändare
eller byggsats för tillverkning
av radiosändare utan att ha
erhållit tillstånd enligt 2 § första
stycket,

3. uppsåtligen eller av oaktsamhet
överlåter eller upplåter radiosändare,
ofullständig radiosändare
eller byggsats för tillverkning av
radiosändare i strid mot bestämmelsen
i 2 § tredje stycket,

4. driver verksamhet i strid
mot bestämmelserna i 5 §, eller

5. bryter mot föreskrift som
meddelats med stöd av 4 § andra
stycket om det ej är fråga om
radiosändare eller mottagare på
örlogsfartyg, militärt luftfartyg
eller militärt motorfordon.

Sändare som använts såsom
hjälpmedel vid brott enligt första
stycket 4 och radiosändare, ofullständig
radiosändare elter byggsats
för tillverkning av radiosändare
som varit föremål för brott enligt

1 Med nuvarande lydelse avses lydelse enligt prop. 1975:8.

Juli 1975:12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

första stycket 1, 2 eller 3 kan
förklaras förverkad. Bestämmelserna
i 36 kap. brottsbalken äga
därvid tillämpning.

Om ansvar för den som bryter
mot 2 § andra stycket finns bestämmelser
i lagen (1960:418) om
straff för varusmuggling.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

Den som vid lagens ikraftträdande innehar ofullständig radiosändare
eller byggsats för tillverkning av radiosändare och avser att behålla
radiosändaren eller byggsatsen skall före utgången av oktober 1975 söka
tillstånd att inneha egendomen i enlighet med vad som sägs i denna lag.
Göres ansökan inom den föreskrivna tiden får sändaren eller byggsatsen
innehas utan tillstånd till dess tillståndsfrågan slutligt prövats. Avslås
ansökningen skall innehavaren avhända sig egendomen inom två månader
från dagen för avslagsbeslutet. Sker det dömes ej till ansvar.

JuU 1975:12

Motionerna

I motionen 1975:1837 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen uttalar sig för en lagstiftning innebärande att tillstånd
skall erfordras för innehav, införsel och överlåtelse av teknisk utrustning
för olaga avlyssning, samt

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om framläggandet av förslag
till författningstext härför i princip enligt i SOU 1970:47 s. 12 utformat lagförslag.

I motionen 1975:1849 av fru Lindquist m. fl. (m) hemställs

1. att riksdagen uttalar att det vid straffmätningen för olovlig avlyssning
bör bedömas som en försvårande omständighet om avlyssningen riktar sig
mot den enskildes hem,

2. att riksdagen hos regeringen begär att integritetsskyddskommittén får
i uppdrag att ytterligare överväga möjligheterna av näringsrättsliga åtgärder
rörande integritetsfarlig apparatur.

Utskottet

I propositionen läggs fram förslag om nya straffbestämmelser i brottsbalken
till skydd mot olovlig avlyssning med tekniska hjälpmedel.

Brottet, som har betecknats som olovlig avlyssning, föreslås innefatta
avlyssning eller upptagning som sker i hemlighet och som avser tal i enrum,
samtal mellan andra och förhandlingar vid sammanträde eller annan sammankomst
vartill allmänheten inte äger tillträde och som gärningsmannen
inte själv deltar i eller som han obehörigen berett sig tillträde till. Även
ett olovligt anbringande av tekniska hjälpmedel med uppsåt att utföra olovlig
avlyssning eller inspelning föreslås bli straffsanktionerat.

I propositionen föreslås även att sådan ändring vidtas i rättegångsbalken
att i mål om bl. a. olovlig avlyssning rätten kan förordna att förhandling
skall hållas inom stängda dörrar om rätten finner att offentligheten skulle
vara till men för enskild.

Vidare föreslås en ändring i skadeståndslagen som innebär att ersättning
för personligt lidande, s. k. ideellt skadestånd, skall kunna utdömas på grund
av bl. a. olovlig avlyssning.

Slutligen föreslås vissa ändringar i radiolagen angående tillstånd att inneha
och använda radiosändare eller därmed jämställt material, bl. a. byggsatser
för tillverkning av radiosändare. Syftet med förslaget i denna del är att
minska riskerna för missbruk av radiosändare till men för annans integritet.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1975.

Till grund för propositionens förslag ligger ett av integritetsskyddskommittén
år 1970 avgivet betänkande (SOU 1970:47) Skydd mot avlyssning.

Under senare år har den tekniska utvecklingen i fråga om ljudupptag -

Juli 1975:12

ningsapparatur skapat stora möjligheter för den som så önskar att i hemlighet
skaffa sig upplysningar om andras förhållanden. Mikrofoner, radiosändare
och bandspelare tillverkas numera i sådant format att de lätt kan döljas,
och det finns avlyssningsapparatur som tillåter avlyssning på stora avstånd
eller genom väggar och stängda fönster. Beståndsdelarna i apparater som
kan användas för avlyssning säljs i den vanliga butikshandeln, och priset
för dem är i allmänhet lågt. Byggsatser och beskrivningar till exempelvis
radiosändare tillhandahålls genom bl. a. postorderfirmor, vilka även saluför
apparatur som är särskilt utformad för avlyssningsändamål.

Möjligheterna att inom ramen för gällande lagstiftning komma till rätta
med de integritetsproblem som den moderna ljudupptagningstekniken fört
med sig är begränsade. Mot den angivna bakgrunden anser utskottet att
riskerna för att den enskildes privatliv obehörigen skall blottläggas eller
att affärs- eller yrkeshemligheter skall avslöjas har ökat i oroväckande grad.
Utvecklingen tyder på att riskerna kan bli än mer påtagliga i framtiden.
Utskottet ser därför med tillfredsställelse att förslag nu framlagts som syftar
till att förhindra integritetskränkningar genom olovlig avlyssning.

De föreslagna nya bestämmelserna i 4 kap. brottsbalken riktar sig mot
i princip all olovlig avlyssning eller inspelning var den än äger rum. Det
skall emellertid vara fråga om åtgärder av en utomstående person. Utanför
det straffbara området faller således olovlig upptagning, som i hemlighet
utförs av en av deltagarna i ett samtal eller ett sammanträde. Enligt utskottets
mening kan - såsom påpekas i motionen 1849 - naturligtvis en sådan upptagning
av en sammanträdesdeltagare framstå som i hög grad illojal och
klandervärd. I likhet med departementschefen anser emellertid utskottet
att det här ytterst är en fråga om det förtroende som man hyser för den
eller de personer med vilka samtalet förs eller som i övrigt synbarligen
har möjligheter att ta del därav. Det bör också beaktas att, som departmentschefen
närmare utvecklar, en utvidgning av det straffbara området
till att omfatta även gärningar som begås av samtalsdeltagare skulle medföra
betydande praktiska svårigheter och gränsdragningsproblem. Med hänsyn
till bl. a. det anförda och med beaktande av att propositionens förslag i
denna del överensstämmer med innebörden av gällande dansk och norsk
rätt på detta område ansluter sig utskottet liksom motionärerna till den
föreslagna avgränsningen av det straffbara området.

I motionen 1849 begärs att riksdagen skall uttala att det vid straffmätningen
skall bedömas som en försvårande omständighet att avlyssning riktat
sig mot enskilds hem.

Självfallet gör sig den enskildes behov av skydd mot integritetsangrepp
genom avlyssning särskilt starkt gällande inom hans bostad. Utskottet delar
därför motionärernas uppfattning att det kan finnas skäl att anse det som
en försvårande omständighet om olovlig avlyssning riktats mot den enskildes
hem. Samtidigt bör det dock beaktas att det från den enskildes synpunkt
många gånger kan vara minst lika angeläget att vad som avhandlas utanför

JuU 1975:12

den egna bostaden inte blir avlyssnat i hemlighet. Som departementschefen
anför har sålunda också butikskunder, restaurangbesökare, gäster eller andra
tillfälliga besökare som uppehåller sig i annans bostad eller personer som
befinner sig i bilar eller liknande ett berättigat krav på att kunna känna
sig trygga gentemot åtgärder av det slag som det här är fråga om. Olovlig
avlyssning kan därför framstå som i lika hög grad straffvärd varhelst den
mot vilken avlyssningen riktas än befinner sig. Mot den angivna bakgrunden
vill utskottet ansluta sig till departementschefens uppfattning att avlyssning
i princip bör vara straffbar var den än äger rum. Vid straffmätningen för
olovlig avlyssning bör enligt utskottets mening samtliga omständigheter
kring brottet vägas in. Avgörande betydelse kan därför inte alltid tillmätas
det förhållandet att avlyssningen riktats mot ett hem. Under hänvisning
till vad sålunda anförts anser utskottet att motionen 1849 i nu behandlad
del inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Propositionens förslag till ändring i rättegångsbalken innebär bl. a. att
i mål om brytande av post- eller telehemlighet, intrång i förvar eller olovlig
avlyssning, rätten kan förordna att förhandling skall hållas inom stängda
dörrar om rätten finner att offentligheten skulle vara till men för enskild.
Under samma förutsättning skall offentligheten kunna inskränkas även i
mål om ersättning i anledning av sådant brott eller utpressning. 1 sistnämnda
hänseende innebär förslaget en från principiell synpunkt viktig utvidgning
av möjligheterna att i tvistemål hålla förhandling inför stängda dörrar. Enligt
gällande ordning får offentligheten i huvudsak inskränkas endast i familjemål
eller då det kan antas att vid förhandling förekommer något som
är stötande för anständigheten och sedligheten eller då anledning förekommer
att till följd av offentligheten yrkeshemlighet skulle röjas.

Otvivelaktigt förhåller det sig så att högst personliga förhållanden kan
komma att bli avslöjade genom brott som utpressning, brytande av posteller
telehemlighet, intrång i förvar och olovlig avlyssning och att ett uppenbarande
av dessa förhållanden vid en offentlig domstolsförhandling av
målsäganden kan upplevas som högst besvärande. Därest inte målsäganden
kan beredas skydd mot att uppgifter om hans privatliv kommer till allmän
kännedom vid en kommande rättegång, torde det enligt utskottets mening
föreligga en beaktansvärd risk för att han underlåter att ange brott av ifrågavarande
art till åtal eller utnyttja sin rätt att få skadestånd av gärningsmannen.
Ett iakttagande av offentlighetsprincipen i dessa fall skulle alltså
kunna medföra att syftet med den nya lagstiftningen i viss mån blev förfelat.
Med hänsyn härtill har utskottet ingen erinran mot de föreslagna ändringarna
i rättegångsbalken.

Vid sidan av de straffrättsliga sanktionerna till skydd mot integritetsangrepp
med akustiska hjälpmedel föreslås i propositionen viss lagstiftning
av näringsrättslig karaktär. Förslaget innebär att det enligt radiolagen gällande
tillståndstvånget beträffande innehav av radiosändare utsträcks till
att omfatta även radiosändare, som är ofullständig, och byggsats för till -

JuU 1975:12

verkning av radiosändare. Vidare föreslås att radiosändare, ofullständig radiosändare
och byggsats inte skall få importeras utan tillstånd eller överlåtas
eller upplåtas till den som saknar tillstånd. Till de föreslagna bestämmelserna
om tillstånd anknyter vissa straffstadganden och förverkandebestämmelser.

Det framlagda förslaget till ändring i radiolagen bygger i allt väsentligt
på förslag som framlagts av integritetsskyddskommittén. Utskottet har ingen
erinran mot propositionen i denna del.

Behovet av ytterligare näringsrättsliga åtgärder som ett led i strävandena
att försvåra integritetsangrepp uppmärksammas i motionerna 1837 och 1849.
I den förstnämnda motionen begärs att riksdagen skall uttala sig för en
lagstiftning som innebär att tillstånd skall erfordras för innehav, införsel
och överlåtelse av teknisk utrustning för olaga avlyssning samt att riksdagen
skall föreläggas förslag till sådan lagstiftning, vilken i princip bör utformas
i enlighet med ett av integritetsskyddskommittén framlagt förslag till fullmaktslag.
I motionen 1849 yrkas att nämnda kommitté får i uppdrag att
ytterligare överväga möjligheterna av näringsrättsliga åtgärder rörande integritetsfarlig
apparatur.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att åtgärder på det näringsrättsliga
området skulle vara ägnade att förstärka det straffrättsliga skyddet
mot olovlig avlyssning och vara av betydelse från brottsförebyggande synpunkt.
Möjligheterna att ingripa med åtgärder av näringsrättslig karaktär
mot andra akustiska apparater än radiosändare synes emellertid nu begränsade.
Frågan har ingående övervägts av integritetsskyddskommittén
(SOU 1970:47 s. 81-86) som på anförda skäl fann det ändamålslöst eller
i praktiken utsiktslöst att lagstiftningsvägen uppnå en effektiv kontroll över
tillverkning, import och innehav av apparater eller apparatdelar som lämpar
sig för avlyssningsverksamhet. För att göra det möjligt att i framtiden vid
behov kunna ingripa mot integritetsfariig apparatur föreslog emellertid kommittén
en fullmaktslag med bl. a. regler om tillstånd för innehav, import
och försäljning av sådan apparatur, vilka föreskrifter avsågs träda i tillämpning
efter beslut av regeringen.

Utskottet ansluter sig liksom departementschefen och flertalet remissinstanser
till kommitténs bedömning rörande svårigheterna att fä till stånd
en meningsfull lagstiftning på nu ifrågavarande område. Mot förslaget om
en fullmaktslagstiftning talar enligt utskottets mening också principiella skäl.
Med hänsyn till att ovisshet råder om behovet av åtgärder och om vilka
typer av apparater som kan tänkas bli föremål för ingripanden måste nämligen
reglerna ges en förhållandevis allmän och vag utformning. Detta kan
i sin tur leda till en viss rättsosäkerhet.

Med hänsyn till det anförda kan utskottet inte tillstyrka det i motionen
1837 framförda önskemålet om en fullmaktslagstiftning. Anledning synes
inte heller föreligga att ge integritetsskyddskommittén något uppdrag av
det slag som anges i motionen 1849. Samtidigt bör emellertid framhållas
att det framdeles kan uppkomma behov av och praktiska förutsättningar

JuU 1975:12

för att genom näringsrättsliga föreskrifter kunna kontrollera akustiska apparater
som till sin typ är farliga från integritetssynpunkt. I sådant fall är
det givetvis nödvändigt att åtgärder snabbt kan vidtas i syfte att försvåra
användningen av integritetsfarlig apparatur. Med hänsyn härtill vill utskottet
understryka vikten av att utvecklingen på området följs med uppmärksamhet,
så att, om behov därav visar sig föreligga, förslag till erforderlig
lagstiftning utan dröjsmål kan föreläggas riksdagen. Utskottet vill tillägga
att rikspolisstyrelsen enligt säkerhetsskyddskungörelsen har viss skyldighet
att följa utvecklingen inom den del av det tekniska området som bl. a.
omfattar ljudåtergivningsapparater.

Under hänvisning till vad sålunda anförts avstyrker utskottet bifall till
motionen 1837 och motionen 1849 i nu behandlad del.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen antar de i propositionen 1975:19 framlagda förslagen
till lag om ändring i brottsbalken, lag om ändring i rättegångsbalken,
lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207)
och lag om ändring i radiolagen (1966:755);

2. att riksdagen beträffande försvårande omständigheter vid olovlig
avlyssning avslår motionen 1975:1849 i denna del (yrkande

1);

3. att riksdagen beträffande näringsrättsliga åtgärder avslår motionen
1975:1837 och motionen 1975:1849 i denna del (yrkande

2).

Stockholm den 8 april 1975

På justitieutskottets vägnar
LISA MATTSON

Närvarande: fröken Mattson (s), herrar Polstam (c), Larfors (s), Johansson
i Växjö (c). Jönsson i Malmö (s), Westberg i Ljusdal (fp), Nygren (s). Bengtsson
i Göteborg (c), fru Bergander (s), herrar Schött (m), Fransson (c), fru
Wiklund (c), fru Andersson i Kumla (s), fru Lindquist (m) och herr Pettersson
i Västerås (vpk).

Reservation

vid punkten 3 i utskottets hemställan

av herr Pettersson i Västerås (vpk), som beträffande näringsrättsliga åtgärder
anser

JuU 1975:12

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 13 med ”Utskottet
delar” och slutar på s. 14 med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motionen 1837 har handel n med apparater som är lämpade
för olovlig avlyssningsverksamhet ökat starkt, och det stora utbudet av
sådana artiklar ökar riskerna för integritetsangrepp. Mot denna bakgrund
anser utskottet i likhet med motionärerna att effektiva åtgärder behövs för
att man skall komma till rätta med de problem som den tekniska utvecklingen
medfört. Utskottet har ingen erinran i och för sig mot de nu framlagda
förslagen men anser att propositionen också borde ha innehållit förslag om
näringsrättsliga kontrollåtgärder beträffande utrustning som är särskilt lämpad
för integritetskränkande avlyssning. Departementschefen har på närmare
anförda skäl tagit avstånd från tanken på näringsrättsliga ingripanden mot
andra apparater än radiosändare. Självfallet kan åtgärder av angiven art medföra
praktiska svårigheter och gränsdragningsproblem men detta bör enligt
utskottets mening inte avhålla samhället från att ingripa när det som nu
är fråga om att skydda den personliga integriteten. Utskottet vill härvidlag
peka på att integritetsskyddskommittén, som visserligen inte fann det ändamålsenligt
att lagstiftningsvägen uppnå en effektiv kontroll över apparater
eller apparatdelar som lämpar sig för avlyssning, ändå ansåg det erforderligt
att skapa förutsättningar för ingripanden i framtiden mot sådana apparater
och apparatdelar och i detta syfte framlade ett förslag till en fullmaktslag
med bl. a. regler om tillstånd till innehav, import och försäljning av integritetsfarlig
apparatur, vilka föreskrifter avsågs träda i tillämpning efter
beslut av regeringen. Enligt utskottets mening är detta förslag väl ägnat
att ligga till grund för en lagstiftning på området.

I enlighet med det anförda anser utskottet att föreskrifter bör utfärdas
om tillstånd för innehav, införsel och överlåtelse av teknisk utrustning för
avlyssning samt att regeringen på grundval av det av integritetsskyddskommittén
framlagda förslaget bör förelägga riksdagen förslag till erforderlig
lagstiftning härför. Vid utformningen av föreskrifterna måste givetvis beaktas
att den legitima användningen av avlyssningsapparater inte onödigtvis
försvåras. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionen 1837
och motionen 1849 i behandlad del bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen beträffande näringsrättsliga åtgärder med anledning
av motionen 1975:1837 och motionen 1975:1849 i denna
del (yrkande 2) ger regeringen till känna vad utskottet anfört.