Justitieutskottets betänkande nr 12 JuU 1975:12

Nr 12

Justitieutskottets betänkande med anledning av propositionen 1975:19 om lagstiftning om skydd mot avlyssning jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1975:19 (justitiedepartementet) har regeringen efter hörande av lagrådet föreslagit riksdagen att anta förslag lill

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i rättegångsbalken,

3. lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207),

4. lag om ändring i radiolagen (1966:755).

Med anledning av propositionen har väckts två motioner som redovisas nedan (s. 10).

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till vad utskottet anför på s. 10.

De vid propositionen fogade lagförslagen är följande.

1 Riksdagen 1975. 7 samt. Nr 12

JuU 1975:12 2

I Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom förordnas i fråga om brottsbalken, dels att 4 kap. I 1 § skal! ha nedan angivna lydelse, dels alt i balken skall införas två nya paragrafer, 4 kap. 9 a § och 4 kap. 9 b §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

9a§

Den som i annat fall än som sägs i 8 § olovligen medelst tekniskt hfälpmedel för återgivning av Ifud i hemlighet avlyssnar eller upptager tal i enrum, samtal mellan andra eller förhandlingar vid sammanträde eller annan sammankomst, vartill allmänheten icke äger tillträde och som han sfälv icke deltager i eller som han obehörigen berett sig tillträde till, dömes för olovlig avlyssning till böter eller fängelse i högst två år.

9b§

Om någon anbringar tekniskt hfälpmedel med uppsåt att bryta telehemlighet pä sätt som sägs i 8 § eller att utföra brott som sägs i 9 a §, dömes för förberedelse till sådant brott till böter eller fängelse i högst två år, om han ef är förfallen till ansvar för fullbordat brott.

11 §

Hemfridsbrott eller olaga in- Hemfridsbrotl eller olaga in-

trång som ej är grovt, ofredande trång som ej är grovt, olovlig

som icke förövats å allmän plats eller intrång i förvar må åtalas av åklagare allenast om målsägande angiver brottet till åtal eller ock åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt. Detsamma skall gälla olaga tvång genom hot all åtala eller angiva annan för brott eller att om annan lämna menligt meddelande samt försök eller förberedelse till sådant brott.

avlyssning som icke förövats å allmän plats eller förberedelse till sådant brott, ofredande som icke förövats å allmän plats eller intrång i förvar må åtalas av åklagare allenast om målsägande angiver brottet till åtal eller ock åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt. Detsamma skall gälla olaga tvång genom hot att åtala eller angiva annan för brott eller att om annan lämna menligt meddelande saml försök eller förberedelse till sådant brott.

1 mål om ansvar för utpressning må rätten, om målsäganden begär det eller rätten elfest finner det lämpligt, förordna, att förhandling skall hållas inom stängda dörrar. Förhandling, som under förundersökning i brottmål äger rum vid domstol, skall hällas inom stängda dörrar, om den misstänkte begär det eller rätten finner, atl offentligheten skulle vara till mt;n för utredningen. I brottmål skall, när skäl äro därtill, förhandling som angår personundersökning, sinnesundersökning eller annan utredning rörande den tilltalades levnadsomständigheter och personliga förhållanden i övrigt, äga rum inom stängda dörrar.

I mål om ansvar för utpressning, brytande av post- eller telehemlighet, inträng i förvar eller olovlig avlyssning samt I mål om ersättning för skada i anledning av sådant brott må rätten förordna, att förhandling skall hållas inom stängda dörrar, om rätten finner att offentligheten skulle vara till men för enskild. Förhandling, som under förundersökning i brottmål äger rum vid domstol, skall hållas inom slängda dörrar, om den misstänkte begär det eller rätlen finner, att offentligheten skulle vara till men för utredningen. 1 brottmål skall, när skäl äro därtill, förhandling som angår personundersökning, sinnesundersökning eller annan utredning rörande den tilltalades levnadsomständigheter

JuU 1975:12 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

och personliga förhållanden i övrigt, äga rum inom stängda dörrar.

Förhör med den som är under femton år eller lider av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten må hållas inom stängda dörrar.

Är eljest för särskilt fall föreskrivet, att förhandling må hållas inom stängda dörrar, vare det gällande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

Bestämmelserna i denna lag om skyldighet att ersätta personskada tillämpas också i fråga om lidande, som någon tillfogar annan genom brott mot den personliga friheten, genom annat ofredande, som innefattar brott, eller genom ärekränkning eller dylik brottslig gärning.

Bestämmelserna i denna lag om skyldighet att ersätta personskada tillämpas också i fråga om lidande, som någon tillfogar annan genom brott mot den personliga friheten, genom annat ofredande, som innefattar brott, genom brytande av post- eller telehemlighet, intrång i förvar eller olovlig avlyssning eller genom ärekränkning eller dylik brottslig gärning.

Den som har gjort sig skyldig till ärekränkning eller dylik brottslig gärning eller som eljest är skadeståndsskyldig med anledning av sådant brott kan på yrkande av den kränkte i mål om gärningen efter omständigheterna åläggas att bekosta tryckning i en eller flera tidningar av dom i målet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

' 1 kap. 3 § och 5 kap. 6 § enligt förslag i prop. 1975:12.

JuU 1975:12

4 Förslag till

Lag om ändring i radiolagen (1966:755)

Härigenom förordnas i fråga om radiolagen (1966:755) , alt 2, 4 och 10 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §'

Radiosändare får här i riket Radiosändare får här i riket

eller på svenskt fartyg eller luft- eller på svenskt fartyg eller luft
fartyg utom riket innehas eller fartyg utom riket innehas eller
användas endast av den som er- användas endast av den som er
hållit tillstånd av regeringen eller hållit tillstånd av regeringen eller
myndighet som regeringen be- myndighet som regeringen be-
stäiiinier. stämmer. Sådant tillstånd er-

Tillstånd meddelas för viss tid. fordras även för innehav här i

riket av radiosändare som är ofullständig eller av byggsats för tillverkning av radiosändare. Till-stäniJ meddelas för viss tid.

Införsel till riket av radiosändare, ofullständig radiosändare eller byggsats för tillverkning av radiosändare är tillåten endast för den som har tillstånd enligt första stycket.

Radiosändare, ofullständig radiosändare eller byggsats för tillverkning av radiosändare får ej överlåtas eller upplåtas till den som saknar tillstånd enligt första stycket.

Regeringen äger förordna om avgift för innehav av radiosändare.

4§2

Bestämmelserna i 2 och 3 §§ Bestämmelserna i 2 § första,

äga ej lilläinpning på radiosändare andra och fjärde styckena samt eller mottagare pä utländskt far- 3 § äga ej tillämpning på radiotyg, Uififartyg eller inotorfordon. sändare eller mottagare på utländskt fartyg, luftfartyg eller motorfordon.

' l.agen onuryckl 1972:240.

Med nuvarande lydelse avses lydelse enligt prop. 1975:8.

Den som innehar eller använder radiosändare i strid mot bestämmelserna i denna lag eller mot villkor som föreskrivit.s vitl meddelande av tillstånd enligt 2 § eller som driver verksamhet i strid mot bestämmelserna i 5 § dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Sändare som använts såsom hjälpmedel vid eller varit föremål för brott enligt denna lag kan förklaras förverkad. Bestämmelserna i 36 kap. brottsbalken äga därvid tillämpning.

Den som bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 4 § andra stycket dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Detta gäller dock ej i fråga om radiosändare eller mottagare på örlogsfartyg, militärt luftfartyg eller militärt motorfordon.

Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som

/. innehar eller använder radiosändare utan att ha tillstånd enligt 2§ första stycket eller använder radiosändare i strid mot villkor som föreskrivits vid meiklchiiide av sådant till.slånd,

2. innehar ofullständig radiosändare eller byggsats för tillverkning av radiosändare utan att ha erhållit tillstånd enligt 2 § första stycket,

3. uppsåtligen eller av oaktsam-het överlåter eller upplåter radiosändare, ofullständig radiosändare eller byggsats för tillverkning av radiosändare i strid mot bestämmelsen i 2 § tredje stycket,

4. drivt.'r verksamhet i strid mot bestämmelserna i 5 §, eller

5. bryter mol föreskrift som meddelats med stöd av 4 § andra stycket om det ej är fråga om radiosändare eller mottagare på örlogsfartyg, militärt kiflfartyg eller militär! motorfordon.

Sändare som använts såsom hjälpmedel vid brott enligt första stycket 4 och radiosändare, ofullständig radiosändare eller byggsats för tillverkning av radiosändare som varil föremål för brott enligt

JuU 1975:12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

första stycket 1, 2 eller 3 kan förklaras förverkad. Bestämmel-.serna i 36 kap. brottsbalken äga därvid tillämpning.

Om ansvar för den som bryter mot 2 § andra stycket finns bestämmelser i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

Denna lag träder i kraft den I juli 1975.

Den som vid lagens ikraftträdande innehar ofullständig radiosiindare eller byggsats för tillverkning av radiosändare och avser att behålla radiosändaren eller byggsatsen skall före utgången av oktober 197 5 söka tillstånd att inneha egendomen i enlighet med vad som sägs i denna lag. (jöres ansökan inom den föreskrivna liden får sändaren eller byggsatsen innehas utan tillstånd till de.ss tillståndsfrågan slutligt prövats. Avslås ansökningen skall innehavaren avhända sig egendomen inom tvä månader frän dagen för avslagsbeslutet. Sker det dömes ej till ansvar.

JuU 1975:12 10

Motionerna

I motionen 1975:1837 av herr Hermansson m. fi. (vpk) hemställs

1. att riksdagen uttalar sig för en lagstiftning innebärande alt tillstånd skall erfordras för innehav, införsel och överlåtelse av teknisk utrustning för olaga avlyssning, samt

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om framläggandet av förslag till författningstext härför i princip enligt i SOU 1970:47 s. 12 utformat lagförslag.

I motionen 1975:1849 av fru Lindquist m. fi. (m) hemställs

1. att riksdagen uttalar att det vid straffmätningen för olovlig avlyssning bör bedömas som en försvårande omständighet om avlyssningen riktar sig mot den enskildes hem,

2. atl riksdagen hos regeringen begär att integriietsskyddskommittén får i uppdrag atl ytterligare överväga möjligheterna av näringsrältsliga åigärder rörande inlegritetsfariig apparatur.

Utskottet

I propositionen läggs fram förslag om nya strafföestämmelser i brottsbalken till skydd mot olovlig avlyssning med tekniska hjälpmedel.

Brottet, som har betecknats som olovlig avlyssning, föreslås innefatta avlyssning eller upptagning som sker i hemlighet och som avser tal i enrum, samtal mellan andra och förhandlingar vid sammanträde eller annan sammankomst vartill allmänheten inle äger tillträde och som gärningsmannen inle själv deltar i eller som han obehörigen berelt sig tillträde till. Även ett olovligt anbringande av tekniska hjälpmedel med uppsåt alt ulföra olovlig avlyssning eller inspelning föreslås bli straffsanktionerat.

I propositionen föreslås även alt sådan ändring vidtas i rättegångsbalken atl i mål om bl. a. olovlig avlyssning rätten kan förordna atl förhandling skall hållas inom slängda dörrar om rätten finner att offentligheten skulle vara lill men för enskild.

Vidare föreslås en ändring i skadeståndslagen som innebär all ersättning för personligt lidande, s. k. ideellt skadestånd, skall kunna utdömas på grund av bl. a. olovlig avlyssning.

Slutligen föreslås vissa ändringar i radiolagen angående tillstånd all inneha och använda radiosändare eller därmed jämställt material, bl. a. byggsatser för tillverkning av radiosändare. Syftel med förslaget i denna del är all minska riskerna för missbruk av radiosändare lill men för annans integritet.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den I juli 1975.

Till grund för propositionens förslag ligger ett'av integriietsskyddskommittén år 1970 avgivet belänkande (SOU 1970:47) Skydd mot avlyssning.

Under senare år har den tekniska utvecklingen i fråga om ljudupplag-

JuU 1975:12 11

ningsapparatur skapat stora möjligheter för den som så önskar alt i hemlighet skaffa sig upplysningar om andras förhållanden. Mikrofoner, radiosändare och bandspelare tillverkas numera i sådant format alt de lätt kan döljas, och det finns avlyssningsapparalur som tillåter avlyssning på stora avstånd eller genom väggar och stängda fönster. Beståndsdelarna i apparater som kan användas för avlyssning säljs i den vanliga butikshandeln, och priset för dem är i allmänhet lågt. Byggsatser och beskrivningar lill exempelvis radiosändare tillhandahålls genom bl. a. postorderfirmor, vilka även saluför apparatur som är särskilt utformad för avlyssningsändamål.

Möjligheterna alt inom ramen för gällande lagstiftning komma lill rätta med de integritetsproblem som den moderna ljudupptagningstekniken fört med sig är begränsade. Mot den angivna bakgrunden anser utskottet atl riskerna för atl den enskildes privatliv obehörigen skall blottläggas eller att affärs- eller yrkeshemligheter skall avslöjas har ökat i oroväckande grad. Utvecklingen lyder på att riskerna kan bli än mer påtagliga i framtiden. Utskottet ser därför med tillfredsställelse att förslag nu framlagts som syftar till att förhindra integritetskränkningar genom olovlig avlyssning.

De föreslagna nya bestämmelserna i 4 kap. brottsbalken riktar sig mot i princip all olovlig avlyssning eller inspelning var den än äger rum. Det skall emellertid vara fråga om åtgärder av en utomstående person. Utanför det straffbara området faller således olovlig upptagning, som i hemlighet utförs av en av deltagarna i ett samtal eller ett sammanträde. Enligl utskottets mening kan -såsom påpekas i motionen 1849 - naturligtvis en sådan upptagning av en sammanlrädesdeltagare framstå som i hög grad illojal och klandervärd. I likhet med departementschefen anser emellertid utskottet att det här ytterst är en fråga om det förtroende som man hyser för den eller de personer med vilka samtalet förs eller som i övrigt synbariigen har möjligheter att ta del därav. Det bör också beaktas alt, som depart-mentschefen närmare utvecklar, en utvidgning av det strafföara området till att omfatta även gärningar som begås av samtalsdeltagare skulle medföra betydande praktiska svårigheter och gränsdragningsproblem. Med hänsyn till bl. a. det anförda och med beaktande av atl propositionens förslag i denna del överensstämmer med innebörden av gällande dansk och norsk rätt på detta område ansluter sig utskottet liksom motionärerna till den föreslagna avgränsningen av del straffbara området.

I motionen 1849 begärs alt riksdagen skall uttala atl det vid slraffmät-ningen skall bedömas som en försvårande omständighet alt avlyssning riktat sig mot enskilds hem.

Självfallet gör sig den enskildes behov av skydd mol inlegritetsangrepp genom avlyssning särskilt starkt gällande inom hans bostad. Utskottet delar därför motionärernas uppfattning att det kan finnas skäl alt anse det som en försvårande omständighet om olovlig avlyssning riktats mol den enskildes hem. Samtidigt bör det dock beaktas att det från den enskildes synpunkt många gånger kan vara minst lika angeläget att vad som avhandlas ulanför

JuU 1975:12 12

den egna bostaden inte blir avlyssnat i hemlighet. Som departementschefen anför har sålunda också buiikskunder, reslaurangbesökare, gäster eller andra tillfälliga besökare som uppehåller sig i annans bostad eller personer som befinner sig i bilar eller liknande ett berättigat krav på all kunna känna sig trygga gentemot åigärder av del slag som det här är fråga om. Olovlig avlyssning kan därför framstå som i lika hög grad straffvärd varhelst den mot vilken avlyssningen riktas än befinner sig. Mot den angivna bakgrunden vill utskollet ansluta sig lill departementschefens uppfattning att avlyssning i princip bör vara straftbar var den än äger rum. Vid slraffmätningen för olovlig avlyssning bör enligt utskottets mening samtliga omständigheter kring brottet vägas in. Avgörande betydelse kan därför inte alltid tillmätas det förhållandet att avlyssningen riktats mot etl hem. Under hänvisning till vad sålunda anförts anser utskottet atl motionen 1849 i nu behandlad del inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Propositionens förslag lill ändring i rättegångsbalken innebär bl. a. att i mål om brytande av post- eller telehemlighet, intrång i förvar eller olovlig avlyssning, rätten kan förordna atl förhandling skall hållas inom stängda dörrar om rätten finner att offentligheten skulle vara till men för enskild. Under samma förutsättning skall offentligheten kunna inskränkas även i mål om ersättning i anledning av sådant brott eller utpressning. I sistnämnda hänseende innebär förslaget en från principiell synpunkt viktig utvidgning av möjligheterna alt i tvistemål hålla förhandling inför stängda dörrar. Enligt gällande ordning flr offentligheten i huvudsak inskränkas endast i familjemål eller då det kan antas att vid förhandling förekommer något som är stötande för anständigheten och sedligheten eller då anledning förekommer att till följd av offentligheten yrkeshemlighet skulle röjas.

Otvivelaktigt förhåller del sig så all högst personliga förhållanden kan komma att bli avslöjade genom brott som utpressning, brytande av post-eller telehemlighet, intrång i förvar och olovlig avlyssning och alt ett uppenbarande av dessa förhållanden vid en offentlig domstolsförhandling av målsäganden kan upplevas som högst besvärande. Därest inle målsäganden kan beredas skydd mol all uppgifter om hans privatliv kommer till allmän kännedom vid en kommande rällegång, torde det enligt utskottets mening föreligga en beaktansvärd risk för att han underiåler att ange brott av ifrågavarande art lill åtal eller utnyttja sin rätt att fä skadestånd av gärningsmannen. Ett iakttagande av offentlighetsprincipen i dessa fall skulle alltså kunna medföra all syftel med den nya lagstiftningen i viss mån blev förfelat. Med hänsyn härtill har utskollet ingen erinran mol de föreslagna ändringarna i rättegångsbalken.

Vid sidan av de straffrättsliga sanktionerna lill skydd mol integritets-angrepp med akustiska hjälpmedel föreslås i propositionen viss lagstiftning av näringsräilslig karaktär. Förslaget innebär all del enligl radiolagen gällande lillståndstvångei beträffande innehav av radiosändare utsträcks lill att omfatta även radiosändare, som är ofullständig, och byggsats för lill-

JuU 1975:12 13

verkning av radiosändare. Vidare föreslås att radiosändare, ofullständig radiosändare och byggsals inte skall få importeras ulan tillstånd eller överlåtas eller upplåtas lill den som saknar tillstånd. Till de föreslagna bestämmelserna om tillstånd anknyter vissa straffstadganden och förverkandebestämmelser.

Del framlagda förslaget till ändring i radiolagen bygger i allt väsentligt på förslag som framlagts av inlegritel.sskyddskommillén. Utskottet har ingen erinran mol propositionen i denna del.

Behovet av ytteriigare näringsrättsliga åtgärder som ett led i strävandena all försvåra inlegritetsangrepp uppmärksammas i motionerna 1837 och 1849. 1 den förstnämnda motionen begärs att riksdagen skall uttala sig för en lagstiftning som innebär att tillstånd skall erfordras för innehav, införsel och överiåtelse av teknisk utrustning för olaga avlyssning saml all riksdagen skall föreläggas förslag lill sådan lagstiftning, vilken i princip bör utformas i enlighet med ett av integriietsskyddskommittén framlagt förslag till full-maklslag. I motionen 1849 yrkas att nämnda kommitté får i uppdrag atl ytteriigare överväga möjligheterna av näringsrältsliga åigärder rörande in-tegritelsfadig apparatur.

Utskottet delar motionärernas uppfattning all åtgärder på det näringsrältsliga området skulle vara ägnade alt förslärka del straffrättsliga skyddet mol olovlig avlyssning och vara av betydelse från brottsförebyggande synpunkt. Möjligheterna alt ingripa med åigärder av näringsräilslig karaktär mot andra akustiska apparater än radiosändare synes emellertid nu begränsade. Frågan har ingående övervägts av integriietsskyddskommittén (SOU 1970:47 s. 81-86) som på anförda skäl fann del ändamålslösl eller i praktiken utsiktslöst alt lagstiftningsvägen uppnå en effektiv kontroll över tillverkning, import och innehav av apparater eller apparatdelar som lämpar sig för avlyssningsverksamhet. För att göra det möjligt att i framtiden vid behov kunna ingripa mot inlegritetsfariig apparatur föreslog emellertid kommittén en fullmakislag med bl. a. regler om tillstånd för innehav, import och försäljning av sådan apparatur, vilka föreskrifter avsågs träda i tillämpning efter beslut av regeringen.

Utskottet ansluter sig liksom departementschefen och fiertalet remissinstanser till kommitténs bedömning rörande svårigheterna all få till stånd en meningsfull lagstiftning pä nu ifrågavarande område. Mot förslaget om en fullmaklsiagstiftning talar enligt ulskollels mening också principiella skäl. Med hänsyn lill all ovisshet råder om behovet av åtgärder och om vilka typer av apparater som kan tänkas bli föremål för ingripanden måste nämligen reglerna ges en förhållandevis allmän och vag utformning. Detta kan i sin lur leda till en viss rättsosäkerhet.

Med hänsyn lill det anförda kan utskollet inte tillstyrka del i motionen 1837 framförda önskemålet om en fullmaklsiagstiftning. Anledning synes inte heller föreligga atl ge integriieisskyddskommiitén något uppdrag av det slag som anges i motionen 1849. Samtidigt bör emellertid framhållas att det framdeles kan uppkomma behov av och praktiska föruLsältningar

JuU 1975:12 14

för att genom näringsrättsliga föreskrifter kunna kontrollera akustiska apparater som lill sin typ är farliga från integriietssynpunkt. 1 sådant fall är det givelvis nödvändigt alt åigärder snabbt kan vidtas i syfte att försvåra användningen av inlegritetsfariig apparatur. Med hänsyn härtill vill utskottet understryka viklen av alt utvecklingen på området följs med uppmärksamhet, så alt, om behov därav visar sig föreligga, förslag till erforderiig lagstiftning ulan dröjsmål kan föreläggas riksdagen. Utskottet vill tillägga att rikspolisstyrelsen enligt säkerhetsskyddskungörelsen har viss skyldighet att följa utvecklingen inom den del av del tekniska området som bl. a. omfattar Ijudåiergivningsapparaler.

Under hänvisning till vad sålunda anförts avstyrker utskottet bifall till motionen 1837 och motionen 1849 i nu behandlad del.

Utskottet hemställer

1. atl riksdagen antar de i propositionen 1975:19 framlagda förslagen lill lag om ändring i brottsbalken, lag om ändring i rättegångsbalken, lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207) och lag om ändring i radiolagen (1966:755);

2. att riksdagen beträffande försvårande omständigheter vid olovlig avlyssning avslår motionen 1975:1849 i denna del (yrkande I);

3. alt riksdagen beträffande näringsrältsliga åtgärder avslår motionen 1975:1837 och motionen 1975:1849 i denna del (yrkande 2).

Stockholm den 8 april 1975

På justitieutskottets vägnar LISA MATTSON

Närvarande: fröken Mattson (s), herrar Polstam (c), Larfors (s), Johansson i Växjö (c), Jönsson i Malmö (s), Westberg i Ljusdal (fp), Nygren (s), Bengtsson i Göteborg (c), fru Bergander (s), herrar Schött (m). Fransson (c), fru Wiklund (c), fru Andersson i Kumla (s), fru Lindquist (m)och herr Pettersson i Västerås (vpk).

Reservation

vid punkten 3 i utskottets hemställan

av herr Pettersson i Västerås (vpk), som beträffande näringsrättsliga ål-gärder anser

JuU 1975:12 15

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 13 med "Utskottet delar" och slutar på s. 14 med "behandlad del" borl ha följande lydelse:

Som framhålls i motionen 1837 har handeln med apparater som är lämpade för olovlig avlyssningsverksamhet ökat starkt, och det stora utbudet av sådana artiklar ökar riskerna för integritetsangrepp. Mot denna bakgrund anser utskottet i likhet med motionärerna att effektiva åtgärder behövs för alt man skall komma till rätta med de problem som den tekniska utvecklingen medfört. Utskottet har ingen erinran i och för sig mol de nu framlagda förslagen men anser alt propositionen också borde ha innehållit förslag om näringsrättsliga kontrollåtgärder beträffande utrustning som är särskilt lämpad för integriletskränkande avlyssning. Departementschefen har på närmare anförda skäl tagit avstånd från tanken på näringsrättsliga ingripanden mot andra apparater än radiosändare. Självfallet kan åtgärder av angiven art medföra praktiska svårigheter och gränsdragningsproblem men detta bör enligt utskottets mening inle avhålla samhället från att ingripa när det som nu är fråga om att skydda den personliga integriteten. Utskottet vill härvidlag peka på att integriietsskyddskommittén, som visserligen inte fann det ändamålsenligt att lagstiftningsvägen uppnå en effektiv kontroll över apparater eller apparatdelar som lämpar sig för avlyssning, ändå ansåg det erforderiigt att skapa förutsättningar för ingripanden i framtiden mot sådana apparater och apparatdelar och i detta syfte framlade ett förslag till en fullmaktslag med bl. a. regler om tillstånd lill innehav, import och försäljning av inlegritetsfariig apparatur, vilka föreskrifter avsågs träda i tillämpning efter beslut av regeringen. Enligt utskottets mening är detta förslag väl ägnat att ligga till grund för en lagstiftning på området.

I enlighet med del anförda anser utskottet att föreskrifter bör utfärdas om tillstånd för innehav, införsel och överiåtelse av teknisk utrustning för avlyssning samt att regeringen på grundval av det av integritetsskyddskom-mitlén framlagda förslaget bör förelägga riksdagen förslag lill erforderiig lagstiftning härför. Vid utformningen av föreskrifterna måste givelvis beaktas alt den legitima användningen av avlyssningsapparaler inle onödigtvis försvåras. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionen 1837 och motionen 1849 i behandlad del bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen beträffande näringsrättsliga åtgärder med anledning av motionen 1975:1837 och motionen 1975:1849 i denna del (yrkande 2) ger regeringen till känna vad utskottet anfört.