Justitieutskottets betänkande nr 11

JulJ 1975:11

Nr 11

Justitieutskottets betänkande med anledning av propositionen
1975:1 såvitt gäller anslag till kriminalvården jämte motioner

ANDRA HUVUDTITELN
Kriminalvården

1. Kriminalvårdsstyrelsen. Utskottet tillstyrker regeringens i propositionen
1975:1 bilaga 4 (justitiedepartementet) under punkten F 1 (s. 72 och 73) framlagda
förslag och hemställer

att riksdagen till Kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret 1975/76 anvisar
ett förslagsanslag av 37 125 000 kr.

2. Kriminalvårdsanstalterna. Regeringen har under punkten F 2 (s. 74-78)
föreslagit riksdagen att dels bemyndiga regeringen att inrätta två tjänster
som kriminalvårdsdirektör i Fe 24, dels till Kriminalvårdsanstalterna för
budgetåret 1975/76 anvisa ett förslagsanslag av 410 335 000 kr.

Motioner

I motionen 1975:136 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs såvitt nu är i fråga
dels att riksdagen till besöks- och permissionsverksamhet, frigivningsutrustning
och frigivningsunderstöd anvisar 750 000 kr. utöver vad regeringen
föreslagit under andra huvudtiteln F 2 Kriminalvårdsanstalterna (yrkande
A 2), dels att riksdagen begär att den beslutade utredningen av konsekvenserna
av olika former av isolering och av möjligheterna att ersätta dylika
åtgärder med andra samt av ökad lekmannamedverkan vid beslut om isoleringsåtgärder
ges parlamentarisk förankring (yrkande B 6), dels att riksdagen
beslutar anta sådan ändring av 47 § lagen om kriminalvård i anstalt,
att isolering som disciplinär bestraffning tas bort (yrkande C 2), dels att riksdagen
beslutar att 50 § lagen om kriminalvård i anstalt angående enrumsplacering
i avbidan på beslut i disciplinärende utgår ur lagen (yrkande C 3).

1 motionen 1975:721 av herr Polstam m. fl. (c) hemställs såvitt nu är
i fråga att riksdagen beslutar dels att under punkten F 2 Kriminalvårdsanstalterna
anslå ett i förhållande till regeringens förslag med 500 000 kr. förhöjt
anslag på 410 835 000 kr. för att täcka omkostnader för permitterade och
frigivna (yrkande 2), dels att hos regeringen begära en utvärdering av kriminalvårdens
arbetsdrift syftande till att åstadkomma en ökad flexibilitet

1 Riksdagen 1975. 7 sami. Nr II

JuU 1975:11

och större möjligheter att inom ramen för verksamheten på anstalterna ge
de intagna meningsfull sysselsättning (yrkande 5).

I motionen 1975:724 av herr Åkerlind (m) hemställs såvitt nu är i fråga
att riksdagen hos regeringen begär dels utökning av antalet assistenter inom
fångvården (yrkande A 2), dels att den som friges från fångvårdsanstalt före
utskrivning skall vara försedd med identitetskort, körkort - om han har
rätt till detta - samt skattsedel (yrkande B).

I motionen 1975:765 av herr Åkerlind (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär utredning och förslag om att bidrag till uppehälle skall
utges genom försäkringskassan enligt vad i motionen 1975:724 anförts.

1 motionen 1975:1100 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs såvitt nu är
i fråga att riksdagen begär att regeringen till prövning upptar de förslag som
i motionen framlagts angående förhållandena för kvinnliga intagna samt
tjänstgöringsfördelningen mellan manlig och kvinnlig vårdpersonal (yrkande
15).

I motionen 1975:1112 av fru Kristensson (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen ger till känna att medel ur anslaget Kriminalvårdsanstalterna
inte bör utgå till KRUM.

1 motionen 1975:1117 av fru Lindquist (m) och fru Diesen (m) hemställs
att riksdagen till frivillig kontaktverksamhet för budgetåret 1975/76 anvisar
ett anslag om 200 000 kronor.

Utskottet

För ett fortsatt successivt genomförande av det av statsmakterna i samband
med 1973 års kriminalvårdsreform beslutade nya regionala systemet
inom kriminalvården beräknar departementschefen under nu ifrågavarande
punkt medel under halvt budgetår för två tjänster som kriminalvårdsdirektör,
två tjänster som kriminalvårdsinspektör, två tjänster som inspektör och tre
tjänster som biträde. Utskottet finnér icke anledning till erinran mot medelsberäkningen
härvidlag. Utskottet tillstyrker också begärt bemyndigande
för regeringen att inrätta de två tjänsterna som kriminalvårdsdirektör.

I linje med utskottets uttalanden föregående år rörande de häktades situation
(JuU 1974:2 och JuU 1974:5) ser utskottet med tillfredsställelse att
medel beräknas för vissa tjänster i syfte att i ökad utsträckning bereda intagna
på allmänna häkten sysselsättning. Utskottet har ingen erinran mot medelsberäkningen
härvidlag.

Under ifrågavarande punkt anför departementschefen att den sjunkande
beläggningen på kriminalvårdsanstalterna gör det nödvändigt med en reducering
av anstalternas platsantal. Under hänvisning till uttalandet av 1974
års riksdag vid behandlingen av 6 5 lagen om kriminalvård i anstalt (JuU

JuU 1975:11

1974:2 s. 37-39, rskr 1974:99) att målsättningen bör vara att straffverkställigheten
även för korttidsklientelet skall ske i lokalanstalt framhåller han
vidare att reduceringen av platsantalet bör göras vid några öppna och slutna
riksanstalter. I linje härmed har Kungl. Maj:t i december 1974 förordnat
om minskning av platsantalet på vissa anstalter med följande antal: Kumla
140, Lärbro 60, Tidaholm 40, Ulriksfors 33 och Kalmar 20 platser. Reduceringen
skall ske successivt och med vissa undantag vara avslutad senast
den 30 juni 1976.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att den sjunkande beläggningen
på kriminalvårdsanstalterna bör föranleda en reducering av platsantalet.
I överensstämmelse med tankegångarna bakom kriminalvårdsreformen
bör, som departementschefen framhåller, reduceringen göras vid
riksanstalter. Någon erinran synes i och för sig inte kunna riktas mot beslutet
om vilka anstalter som bör komma i fråga för nedskärningen om man håller
bedömningarna inom kriminalvårdens ram. Särskilda svårigheter kan dock
reduceringen på anstalterna inom det allmänna stödområdet - Ulriksfors
i Jämtland och Lärbro på norra Gotland - medföra för berörda orter och
regioner. Då minskningen är betydligt större beträffande Lärbro än beträffande
Ulriksfors, har utskottet ägnat särskild uppmärksamhet åt de olägenheter
som reduceringen av platsantalet på Lärbroanstalten kan få för
bl. a. regionens serviceunderlag.

Lärbroanstalten, som ursprungligen uppförts som beredskapssjukhus,
övertogs av kriminalvården 1957 som ett provisorium. Den har f. n. 98
platser. Personalen uppgår till 41 personer. De intagna utgörs f. n. i huvudsak
av rattfyllerister och andra korttidsdömda. Anstaltens arbetsdrift försiggår
dels i en grovkonfektionsverkstad med tillverkning av militärtält, dels i en
kontorsvaruverkstad med tillverkning av kontorspärmar. Verkstäderna har
nominellt 40 resp. 45 platser och sysselsätter fyra resp. fem arbetsledare. Vid
anstalten förekommer också skogsarbete av ett skogslag vari ingår 5 ä 10
intagna och en arbetsledare.

Industriverksamheten bedrivs i för ändamålet väl lämpade lokaler och
med utnyttjande av god maskinell utrustning. De intagnas bostadsutrymmen
och framför allt köksutrymmena är däremot hårt slitna. Kriminalvårdsstyrelsen
har i sina petita för nästkommande budgetår begärt 2 175 000
kr. för en ombyggnad av anstaltens kök och matsal.

En reducering av antalet platser i enlighet med regeringens förslag kommer
enligt vad utskottet erfarit för Lärbros vidkommande att föranleda indragning
av arton tjänster fr. o. m. den 1 juli 1976. Vidare kommer en helårstjänst
för sjuksköterska att omvandlas till en halvtidstjänst.

Vid studiebesök på Gotland och i Lärbro har för utskottet påvisats de
starkt negativa effekterna från sysselsättningssynpunkt av en reducering
av platsantalet i den omfattning som beslutats. Även om arbetsmarknadsmässiga
och regionalpolitiska synpunkter inte kan tillmätas någon egentlig
betydelse när det gäller kriminalvårdens organisation, kan enligt utskottets
mening inte bortses från att det aktuella beslutet står i strid med de re1*
Riksdagen 1975. 7 sand. Nr II

JuU 1975:11

gionalpolitiska strävandena att genom sysselsättningsfrämjande åtgärder
stödja arbetsmarknaden på norra Gotland. Från lokala myndigheter och
från den berörda personalen, som endast i mycket begränsad utsträckning
synes kunna beredas annan anställning på Gotland, har anförts att olägenheterna
skulle bli avsevärt mindre om reduceringen av platsantalet på
Lärbro begränsades till 40 platser. Vid en sådan lösning skulle också såväl
skogsarbetena som arbetsdriften vid en av verkstäderna kunna fortsättas
i oförminskad omfattning.

Med hänsyn till angivna omständigheter förordar utskottet att reduceringen
av platsantalet på Lärbro begränsas till 40 i stället för till 60 platser.
I följd härav bör platsantalet minskas i motsvarande mån på andra riksanstalter.
Reduceringen bör enligt vad utskottet erfarit kunna ske med 10
platser på envar av anstalterna Skänninge och Hinseberg. Även denna reducering
bör vara avslutad senast den 30 juni 1976.

Utskottet vill tillägga att det är nödvändigt att arbetsmarknadsmyndigheterna
och regeringen beaktar konsekvenserna från sysselsättningssynpunkt
av nu ifrågavarande beslut. Utskottet förutsätter att möjligheterna
noga övervägs att kompensera aktuella regioner för den förlust av arbetstillfällen
som beslutet innebär. Det sagda gäller naturligtvis i särskilt hög
grad beträffande Lärbro och Ulriksfors. Beträffande Lärbro bör, om driften
vid anstaltens grovkonfektionsverkstad läggs ned, särskild uppmärksamhet
ägnas åt möjligheterna att - i försvarets materielverks eller annan regi -fortsätta tälttillverkningen inom regionen.

Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till känna.

Flera av de föreliggande motionsyrkandena har samband med de vid
1973 års kriminalvårdsreform och 1974 års lagstiftning om kriminalvård
i anstalt aktualiserade frågorna om olika samhällsorgans ansvar för kriminalvårdens
klienter och om samarbetet och kostnadsfördelningen mellan
dessa organ. Det gäller de yrkanden om en höjning av anslaget under förevarande
punkt som framställs i motionerna 136 (yrkande A 2) och 721
(yrkande 2). Motionsyrkandena utgår båda från en begäran av kriminalvårdsstyrelsen
i petita om medel för att förbättra besöks- och permissionsverksamheten
och för att kunna garantera de frigivna dels ett bidrag om
400 kr. för uppehället under den första tiden efter frigivningen, dels ett
bidrag till den första månadshyran. Det ökade medelsbehovet beräknas i
motionen 136 till 750 000 kr. och i motionen 721 till 500 000 kr. Anknytning
till berörda sam arbets frågor har också yrkandena i motionerna 724 och 765
om en utökning av antalet assistenter, om utbetalning genom försäkringskassans
försorg av bidrag till den frigivnes uppehälle och om åtgärder för
att den frigivne skall vara försedd med identitetskort, skattsedel m. m.
Till en början vill utskottet konstatera att regeringens förslag i denna del
innebär en ökning av anslagsposten Omkostnader för permitterade, frigivna
m. fl. med 989 000 kr. Beloppet avses bl. a. för förbättring av besöks- och
permissionsförhållandena samt för beklädnadsutrustning i samband med

JuU 1975:11

frigivning.

Frågan om det i motionerna 136 och 721 förespråkade generella frigivningsstödet
berör nära den tidigare godtagna principen att kriminalvårdens
klienter har samma rätt till samhällets stöd- och vårdinsatser som andra
medborgare. Ansvaret för att den frigivne under den första, erfarenhetsmässigt
mest kritiska tiden efter det han lämnat anstalten kommer i åtnjutande
av erforderligt ekonomiskt stöd skall enligt statsmakternas klart
uttalade ställningstagande åvila samhällets ordinära hjälp- och stödorgan.
Som framgår av vad utskottet anför nedan under avsnittet om frivården
har emellertid det av riksdagen förra året förordade arbetet på att finna
lösningar på hithörande samarbetsfrågor och frågor om ansvars- och kostnadsfördelningen
mellan olika samhällsorgan ännu inte lett till önskvärt
resultat. Det råder sålunda fortfarande betydande ojämnheter i fråga om
kommunernas engagemang i de frigivnas problem. Med hänsyn härtill anser
utskottet i linje med vad kriminalvårdsstyrelsen och motionärerna föreslagit
att kriminalvården - såsom en tillfällig lösning intill dess garantier skapats
för insatser av samhällets ordinära hjälp- och stödorgan - bör ges möjlighet
att i viss utsträckning ekonomiskt stödja de frigivna under den första tiden
efter frigivningen. Det härav föranledda medelsbehovet har av kriminalvårdsstyrelsen
beräknats till 500 000 kr. Anslaget under förevarande punkt
bör räknas upp med detta belopp. Att i detta sammanhang i enlighet med
önskemålet i motionen 765 begära förslag om att bidraget till den frigivnes
uppehälle skall utges genom försäkringskassan anser utskottet mindre lämpligt,
bl. a. eftersom viss behovsprövning av bidragets storlek kan erfordras.

I det fortsatta arbetet på samordningsfrågorna bör dock uppmärksamhet
ägnas åt ordningen för utbetalningen av ifrågakommande bidrag, så att inte
onödigt dröjsmål uppkommer till men för den frigivne.

Yrkandet i motionen 724 om en utökning av antalet assistenter vid
kriminalvårdsanstalterna motiveras med önskemålet att assistenterna skall
kunna hinna med att på ett tillfredsställande sätt sköta bl. a. frigivningsförberedelserna.
Utskottet ansluter sig i och för sig till tanken bakom motionsyrkandet,
som ligger helt i linje med kriminalvårdsreformens syfte att
frigivningen av de intagna bör förberedas på ett tidigare stadium och mera
effektivt än förut. Kriminalvårdsreformen innebär emellertid å andra sidan
också att frigivningsförberedelserna i fortsättningen i ökad utsträckning skall
ankomma på fri vårdens personal så att bl. a. anstalternas assistenter i större
omfattning skall kunna ägna sig åt kvalificerade sociala och terapeutiska
uppgifter. Vid bedömningen av motionsspörsmålet måste också beaktas de
förstärkningar av frivårdens resurser för verksamhet vid bl. a. lokalanstalter
som departementschefen föreslår. Härtill kommer att anstaltspersonalens
arbetsuppgifter mer i detalj f. n. övervägs av en särskilt tillkallad sakkunnig.

I avvaktan på resultatet av detta utredningarbete, som väntas föreligga nästa
år, bör enligt utskottets mening motionsförslaget inte vinna bifall.

Utskottet ser också positivt på det i samma motion framförda önskemålet

JuU 1975:11

att den frigivne före utskrivningen skall vara försedd med identitetskort,
skattsedel och liknande handlingar. Medverkan vid anskaffande av handlingar
av detta slag ingår enligt utskottets mening som ett naturligt och
självklart led i frigivningsförberedelserna. Utskottet förutsätter att kriminalvårdsstyrelsen
genom lämpliga åtgärder tillser att sådan medverkan lämnas.
Någon åtgärd från riksdagens sida i anledning av motionsyrkandet påkallas
inte.

I motionen 721 begärs en utvärdering av kriminalvårdens arbetsdrift i
syfte att åstadkomma en ökad flexibilitet och större möjligheter att inom
ramen för verksamheten på anstalterna ge de intagna meningsfull sysselsättning.

1 anslutning till yrkandet vill utskottet peka på att målet för kriminalvårdens
arbetsdrift är att såvitt möjligt ge den intagne ett arbete som främjar
hans utsikter att efter frigivningen inordna sig i arbetslivet. I linje härmed
försöker kriminalvårdsstyrelsen att genom förändringar och rationaliseringar
anpassa arbetsdriften till förhållandena på den öppna marknaden och ge
de intagna möjlighet till ett differentierat yrkesval. Under de senaste åren
har t. ex. ett antal konfektionsverkstäder lagts ned och ersatts med arbetsgrenar
som bättre svarar mot efterfrågan på arbetskraft i samhället. Kriminalvårdsstyrelsen
avser också att omstrukturera vissa diverseverkstäder
och ge dem en mera terapeutisk inriktning. I linje med motionärernas önskemål
ligger även den pågående uppbyggnaden av studieverksamheten vilken
sker parallellt med en minskning av den konventionella arbetsdriften.
Härvidlag kan utskottet hänvisa till att departementschefen under förevarande
anslag beräknar medel för tio tjänster som studieledare, varvid ett
motsvarande antal tjänster som verkmästare och verkstadsförman kan dras
in. I sammanhanget bör också nämnas propositionen 1975:45, vari bl. a.
föreslås en överflyttning av huvudmannaskapet för den yrkesinriktade utbildningen
vid kriminalvårdsanstalterna från kriminalvårdsstyrelsen till arbetsmarknadsstyrelsen
och skolöverstyrelsen. Härigenom kommer arbetsförmedlingen
att få ansvaret för att de intagna redan under anstaltsvistelsen
ges studie- och yrkesvägledning. Det anförda visar enligt utskottets mening
att de av motionärerna aktualiserade frågeställningarna är föremål för både
kriminalvårdsstyrelsens och vederbörande departements uppmärksamhet.
Någon särskild åtgärd från riksdagens sida i anledning av motionen 721
i den här delen påkallas därför inte.

1 motionen 1100 tas upp frågan om förhållandena för de kvinnliga intagna.
Enligt motionärerna bör placeringsprinciperna för kvinnor anpassas till vad
som gäller för män och övervägas om det finns skäl att i framtiden ha
särskilda anstalter för kvinnliga intagna. Motionärerna anser att man också
bör överväga att låta både kvinnlig och manlig personal tjänstgöra på de
olika kriminalvårdsanstalterna.

Utskottet vill i anslutning till motionärernas förslag erinra om utskottets
uttalanden i ämnet år 1973 och år 1974, då utskottet anförde som självklart
att de kvinnliga intagna hade samma behov av och samma rätt till anstalts -

JuU 1975:11

placering i närheten av hemorten som manliga intagna. Utskottet antydde
en sådan lösning av placeringsfrågan att man kunde inrätta särskilda avdelningar
för kvinnor vid vissa lokalanstalter. Förra året förordade utskottet
också en prövning av möjligheterna att göra sådana omdisponeringar att
vissa av de befintliga frigångshemmen i storstadsområdena helt eller delvis
kunde tas i anspråk för kvinnliga intagna.

Enligt vad utskottet inhämtat ägnas frågan om placeringen av kvinnliga
intagna speciell uppmärksamhet i samband med det arbete som pågår med
att söka fastställa behovet av lokalanstaltsplatser och frigångsplatser i landet.
I planerna för lokalanstalterna i Helsingborg och Stockholm ingår att det
på dessa anstalter skall inrymmas platser för kvinnor. Vidare kommer möjlighet
att beredas kvinnliga intagna som studerar att enligt 34 $ lagen om
kriminalvård i anstalt vistas vid ett nytt inackorderingshem som inom kort
öppnas i Uppsala. Enligt vad utskottet erfarit tillämpas bestämmelserna i
nämnda lagrum om vistelse utanför anstalt liberalt beträffande kvinnliga
intagna.

Mot den angivna bakgrunden saknas enligt utskottets mening f. n. anledning
för riksdagen att begära några särskilda överväganden i fråga om
anstaltsplaceringen av de kvinnliga intagna. Beträffande motionärernas förslag
att det bör övervägas att låta både kvinnlig och manlig personal tjänstgöra
på de olika anstalterna vill utskottet framhålla att antalet kvinnor bland
anstaltspersonalen kraftigt ökat de senaste åren och att det på anstalter för
män f. n. tjänstgör - förutom kvinnliga assistenter, sjuksköterskor, styresmän
och andra - ett sextiotal kvinnliga vårdare. Denna utveckling mot
fler kvinnor på vårdsidan bör enligt utskottets mening fortsätta.

Motionen påkallar inte heller i denna del någon riksdagens åtgärd.

Det i 1974 års statsverksproposition upptagna reservationsanslaget Frivillig
kontaktverksamhet m. m. föreslås i årets budgetproposition bli upptaget som
en särskild, ny anslagspost om 100 000 kr. under anslaget Kriminalvårdsanstalterna.
Anslaget Frivillig kontaktverksamhet, som tillkom under budgetåret
1969/70, har för varje budgetår uppförts med 100 000 kr. I överensstämmelse
med tidigare uttalande från riksdagens sida (SU 1969:52) har
anslaget stått till kriminalvårdsstyrelsens förfogande för lokala konkreta insatser
i vårdarbetet med särskild inriktning på verksamhet som direkt kan
främja positiva kontakter mellan kriminalvårdsklientelet och personer utanför
kriminalvården. Uranslaget har under budgetåret 1969/70 Riksförbundet
för kriminalvårdens humanisering (KRUM) erhållit bidrag med 40 000 kr.,
medan 60 000 kr. har ställts till räjongchefernas förfogande för fördelning
på både anstalts- och frivårdssidan. Under budgetåren 1970/71-1972/73 har
KRUM ur anslaget erhållit bidrag med 38 000 kr. för ettvart av åren och
Röda korset 12 000, 15 000 resp. 22 000 kr., medan återstående belopp ställts
till räjongchefernas förfogande. Under budgetåret 1973/74 har KRUM erhållit
24 000 kr. och Röda korset 20 000 kr. Därjämte har mindre belopp
utgått till Riksförbundet för hjälp åt läkemedelsmissbrukare (RFHL), Riks1
* 'Riksdagen 1975. 7 sami. Nr 11

JuU 1975:11

förbundet för sexuell upplysning (RFSU) och Föreningen Verdandi. För
innevarande budgetår har kriminalvårdsstyrelsen anvisat 27 000 kr. till vardera
Röda korset och KRUM samt 8 000 kr. till RFIIL. Resterande belopp
har fördelats till regioncheferna och styresmännen vid riksanstalterna. I samband
med redogörelsen i propositionen för den nyssnämnda budgettekniska
förändringen understryker departementschefen, att någon ändrad inriktning
för utnyttjandet av medlen inte avses med den ändrade anslagskonstruktionen.
Han betonar också att kriminalvårdsstyrelsen även i fortsättningen
bör begära redovisning för de anvisade medlens användning.

I motionen 1112 framställs yrkande av innebörd att medel ur ifrågavarande
anslag inte bör utgå till KRUM. Till stöd härför anförs bl. a. att KRUM:s
senaste verksamhetsberättelse ger vid handen att förbundet år 1973 vid
arbetsstrejker och andra strejker stött de lokala förtroenderåden med insamlade
medel och materiel samt anslagit 1 000 kr. till Fångarnas fackliga
centralorganisation. Motionären uttalar också att KRUM:s verksamhet vid
vissa anstalter har ansetts försvåra det samarbete som bör förekomma mellan
personal och intagna. De medel som frigörs vid bifall till motionen bör
enligt motionären fördelas mellan Röda korset och de anstalter som har
otillräckliga anslag för fritids- och kontaktverksamhet.

I motionen 1117 framställs yrkande som innebär att den ifrågavarande
anslagsposten skall uppräknas till 200 000 kr. Yrkandet motiveras bl. a. med
att den värdefulla kontaktverksamhet inom kriminalvården som bedrivs
av Röda korset. Verdandi, RFHL, RFSU, frikyrkosamfund m. fl. delvis
har hämmats till följd av bristande ekonomiska resurser. Särskilt omnämns
att Röda korsets kostnader för den frivilliga kontaktverksamheten år 1974
uppgick till omkring 120 000 kr. och beräknas stiga under budgetåret 1975/76
till följd av utökad verksamhet. *

I anledning av yrkandet i motionen 1112 vill utskottet erinra om sitt
uttalande år 1973 att vissa inslag i KRUM:s verksamhet stått i mindre
god överensstämmelse med syftet med de anslagna medlens användning
medan andra delar av verksamheten syntes kunna bidra till att öka de intagnas
medvetenhet och utveckla deras aktivitet i positiv riktning till gagn
för deras återanpassning. Nu liksom åren 1973 och 1974, då frågan om
användningen av medel ur förevarande anslag behandlades, anser utskottet
att några anvisningar för anslagets disposition inte bör meddelas av riksdagen,
utan det bör ankomma på kriminalvårdsstyrelsen att förutsättningslöst
mot bakgrund av de erfarenheter som framkommer bl. a. genom redovisning
för anvisade medels användning prioritera förekommande bidragsbehov
inom ramen för det med anslagsposten avsedda ändamålet. I
enlighet härmed avstyrker utskottet bifall till motionen 1112.

Vad gäller den i motionen 1117 föreslagna uppräkningen av anslagsposten
Frivillig kontaktverksamhet finner utskottet, som delar motionärernas uppfattning
om värdet av den kontaktverksamhet som Röda korset och andra
hjälporganisationer bedriver i samarbete med kriminalvårdsstyrelsen, att utrymme
saknas för en höjning av anslagsposten. Några anvisningar för med -

JuU 1975:11

lens disposition bör såsom nyss sagts inte meddelas av riksdagen. Under
hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall även till motionen 1117.

Till sist tar utskottet under denna punkt upp ett yrkande i motionen
136 gällande olika frågor om isolering inom kriminalvården vilka behandlades
av riksdagen förra året i samband med den nya lagstiftningen om
kriminalvård i anstalt. Yrkandena går ut på att riksdagen skall besluta sådana
lagändringar att isolering som disciplinär bestraffning och som interimistisk
åtgärd i disciplinärende utmönstras. Härjämte yrkas att visst utredningsarbete
i olika frågor om isolering som riksdagen uttalade sig för skall ges
parlamentarisk förankring.

Enligt 47 5 lagen om kriminalvård i anstalt kan som disciplinär bestraffning
förekomma varning, inneslutning i enrum under högst sju dagar samt
förordnande att viss bestämd tid, högst tio dagar, inte skall inräknas i verkställigheten.
De båda sistnämnda åtgärderna kan vidtas i förening. I 50 §
ges bestämmelser om interimistiskt beslut om inneslutning i enrum i
disciplinärende. Tid för sådan inneslutning, som i intet fall får pågå längre
än sju dagar, skall avräknas från den tid för inneslutning som åläggs i ärendet.

De former av tvångsmässig isolering, varom regler ges i bl. a. nu refererade
lagrum, behandlades ingående av utskottet i sitt av riksdagen godkända
betänkande i anledning av propositionen med förslag till ny lagstiftning
om kriminalvård i anstalt m. m.(JuU 1974:2 s. 48 och 49 samt s. 52 och 53). I anledning
av motionsyrkanden om att isolering enligt bl. a. ovan angivna
paragrafer borde avskaffas uttalade utskottet bl. a. att utskottet - med tanke
på att isolering kan innebära betydande risker för allvarliga skadeverkningar
för den som drabbas därav - var i princip starkt negativt inställt till isoleringsåtgärder.
Innan de tillgreps borde man enligt utskottets mening i
största möjliga utsträckning på andra vägar söka komma till rätta med de
missförhållanden som kunde aktualisera en isolering. Förhållandena inom
anstalterna ansågs emellertid av utskottet på närmare anförda skäl vara sådana
att man i praktiken inte kunde avstå från isolering som ett yttersta
medel. Utskottet avstyrkte därför bifall till motionsyrkandena. Samtidigt
underströk utskottet i olika sammanhang vikten av att stor restriktivitet
iakttas vid tillämpningen av bestämmelserna om isolering och att i görligaste
mån mindre ingripande åtgärder först noggrant övervägs. Mot bakgrund
av utskottets nu skildrade negativa inställning till förekomsten av isoleringsåtgärder
uttalade sig utskottet för en utredning av verkningarna av
isolering inom kriminalvården och av möjligheterna att ersätta isolering
med andra åtgärder. Enligt vad utskottet uttalade borde det överlåtas åt
Kungl. Maj:t att meddela närmare anvisningar för utredningsarbetets bedrivande.
I anledning av bl. a. ett motionsyrkande om en skyndsam utredning
rörande medverkan av lekmän vid användning av isoleringsåtgärder
uttalade utskottet att en ökad insyn i enlighet med motionärernas önskemål
skulle vara av stort värde inte enbart för de intagna utan även för anstaltspersonalen.
En närmare undersökning av hithörande frågor syntes ut -

JuU 1975:11

skottet väl motiverad. Även i detta hänseende borde det enligt utskottets
mening överlåtas åt Kungl. Maj:t att besluta om formerna för utredningens
bedrivande.

När isoleringsproblematiken nu åter aktualiseras vill utskottet på nytt
slå fast sin principiella inställning att man på andra vägar än genom isolering
bör söka komma till rätta med missförhållanden som kan aktualisera isolering.
Med hänsyn till angelägenheten av att finna alternativa former för
ett effektivt upprätthållande av säkerheten och disciplinen inom kriminalvårdsanstalterna
hyser utskottet förståelse för den otålighet som präglar utredningsyrkandet
i motionen 136. Utskottet utgår från att regeringen, sedan
vissa förberedande undersökningar avslutats, snarast kommer att ta ställning
till frågan om utredningsarbetets bedrivande. 1 vad motionsyrkandet har
avseende på formerna för de båda utredningarnas bedrivande saknar utskottet
dock anledning till annan bedömning än den som gjordes år 1974.
Utskottet avstyrker därför bifall till motionen i denna del (yrkande B 6).

Innan resultatet av utredningen av möjligheterna att ersätta isolering med
andra åtgärder föreligger kan utskottet icke heller frångå de ställningstaganden
till frågan om förekomsten av isolering som disciplinärt medel som
riksdagen gjorde förra året. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen
också i dessa delar (yrkandena C 2 och C 3).

Utskottet saknar anledning till ytterligare uttalanden i anledning av regeringens
förslag till medelsberäkning under förevarande punkt.

Utskottet hemställer

1.att riksdagen beträffande reducering av anstaltsplatser ger regeringen
till känna vad utskottet anfört i detta hänseende;

2. att riksdagen beträffande generellt frigivningsstöd i anledning
av motionerna 1975:136 i denna del (yrkande A 2 delvis) och
1975:721 i denna del (yrkande 2 delvis) ger regeringen till känna
vad utskottet anfört i detta hänseende;

3. att riksdagen beträffande utgivande av bidrag genom försäkringskassa
avslår motionen 1975:765;

4. att riksdagen beträffande antalet assistenter vid kriminalvårdsanstalterna
avslår motionen 1975:724 i denna del (yrkande A 2);

5. att riksdagen beträffande anskaffande av identitetskort m. m.
avslår motionen 1975:724 i denna del (yrkande B);

6. att riksdagen beträffande utvärdering av kriminalvårdens arbetsdrift
avslår motionen 721 i denna del (yrkande 5);

7. att riksdagen beträffande kvinnliga intagnas placering m. m.
avslår motionen 1975:1100 i denna del (yrkande 15);

8. att riksdagen beträffande bidrag till KRUM avslår motionen
1975:1112;

9. att riksdagen beträffande höjning av anslagsposten Frivillig
kontaktverksamhet avslår motionen 1975:1117 i denna del;

10. att riksdagen beträffande utredningen av möjligheterna att er -

JuU 1975:11

sätta isolering med andra åtgärder m. m. avslår motionen
1975:136 i denna del (yrkande B 6);

1 l.att riksdagen beträffande ändring i 47 $ lagen om kriminalvård
i anstalt och upphävande av 50 !j samma lag avslår motionen
1975:136 i dessa delar (yrkandena C 2 och C 3);

12. att riksdagen beträffande medelsberäkningen i anledning av
regeringens förslag och motionerna 1975:136 i denna del (yrkande
A 2 delvis) och 1975:721 i denna del (yrkande 2 delvis)
samt med avslag på motionen 1975:1117 i denna del till Kriminalvårdsanstalterna
för budgetåret 1975/76 anvisar ett förslagsanslag
av 410 835 000 kr.;

13. att riksdagen beträffande inrättande av tjänster med bifall till
regeringens förslag bemyndigar regeringen att inrätta två tjänster
som kriminalvårdsdirektör i Fe 24.

3. Frivården. Regeringen har under punkten F 3 (s. 78-80) föreslagit riksdagen
att till Frivården för budgetåret 1975/76 anvisa ett förslagsanslag
av 79 695 000 kr.

Motioner

I motionen 1975:136 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs såvitt nu är i fråga
dels att riksdagen till behandlings- och stödåtgärder för personer i frivård
anvisar 477 000 kr. utöver vad regeringervföreslagit under andra huvudtiteln
F 3 Frivården (yrkande A 3), dels att riksdagen begär att en socialutredning
får utreda en samordning mellan socialvård och frivård i enlighet med vad
som anförts i motionen (yrkande B 5).

I motionen 1975:138 av herr Nordberg m. fl. (s, c, m, fp, vpk) hemställs
dels att riksdagen beslutar sådan författningsändring att ersättningen av
allmänna medel till frivilliga övervakare fr. o. m. den 1 juli 1975 skall utgöra
100 kr. för månad och övervakningsuppdrag, varav 50 kr. arvode och 50
kr. gottgörelse för beräknade kostnader med anledning av uppdraget (yrkande
1), dels att riksdagen beslutar att förslagsanslaget till Frivården i
1975/76 års budget uppförs med 91 917 000 kr. (yrkande 2).

I motionen 1975:324 av herrar Strömberg i Botkyrka (fp) och Westberg
i Ljusdal (fp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär översyn av ersättningen
till övervakarna inom kriminalvården.

I motionen 1975:325 av fru Wiklund m. fl. (c) hemställs dels att en omfördelning
av kriminalvårdens anslag för 1975/76 sker så att kommunerna
ges förbättrade möjligheter till bidrag till familjevårdsverksamheten (yrkande
1), dels att fr. o. m. 1977 staten övertar kostnaderna för denna verksamhet
(yrkande 2).

JuU 1975:11

I motionen 1975:721 av herr Polstam m. fl. (c) hemställs såvitt nu är
i fråga att riksdagen beslutar att underpunkten F3 Frivården anslå ett i
förhållande till regeringens förslag med 500 000 kr. förhöjt anslag på
80 195 000 kr. för behandlings- och stödåtgärder (yrkande 3).

I motionen 1975:1108 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs såvitt
nu är i fråga att riksdagen beslutar att under F 3 Frivården anvisa ett med
20 000 000 kr. uppräknat belopp (yrkande 5).

Utskottet

Regeringens förslag till ökad medelsanvisning under ifrågavarande punkt
innebär framför allt fortsatta satsningar i syfte att förverkliga 1973 års principbeslut
om reformer inom frivårdssektorn. Av totalt 64 nya tjänster avses
sålunda 35 tjänster som assistent och 11 tjänster som biträde för att bereda
ett ökat antal dömda med svår missanpassning möjlighet att erhålla frivårdstjänstemän
som övervakare. Vidare beräknas medel för sju tjänster
som assistent för en fortsatt förstärkning av frivårdens kurativa verksamhet
vid häkten och lokalanstalter såsom ett led i de ovan berörda strävandena
till ökad integrering mellan anstaltsvård och frivård. Medel beräknas också
för tjänster vid det i det föregående nämnda nya inackorderingshemmet
i Uppsala.

En betydande post under ifrågavarande punkt utgör ersättning till frivilliga
övervakare inom kriminalvården. För innevarande budgetår har upptagits
ett belopp av 12 220 000 kr. för arvode och kostnadsersättning till lekmannaövervakarna.

Den 1 januari 1975 stod totalt 17 056 personer under övervakning. Av
dessa övervakades omkring 14 650 av lekmannaövervakare och återstoden
av frivårdstjänstemän. För de frivilliga övervakarna utgjorde före den 1
juli 1968 arvodet för varje övervakningsfall 25 kr. i månaden. Beloppet innefattade
också ersättning för kostnader i samband med uppdraget. Från
och med nämnda datum höjdes ersättningen till nuvarande 50 kr. per månad.
1 samband därmed uttalades att möjlighet borde finnas att ge övervakare
gottgörelse för större kostnader av engångskaraktär - utöver de 15 kr. i
månaden som ingår i den fasta ersättningen. För nästa budgetår föreslås
det totala anslaget till övervakarna bli uppfört med i stort sett oförändrat
belopp, eller med 12 137 000 kr. Minskningen sammanhänger med 1973
års beslut om förkortning av övervakningstiden vid skyddstillsyn.

Frågan om en höjning av ersättningen till de frivilliga övervakarna aktualiseras
i år i tre motioner. I motionen 138 begärs sålunda att ersättningen
fr. o. m. den 1 juli 1975 skall utgöra 100 kr. per månad och övervakningsuppdrag,
varav 50 kr. arvode och 50 kr. gottgörelse för beräknade kostnader
med anledning av uppdraget. Motionärerna begär också att anslaget under
ifrågavarande punkt för nästa budgetår skall räknas upp med 12 220 000
kr. I motionen 324 hemställs om en översyn av ersättningen till övervakarna

JuU 1975:11

inom kriminalvården. Yrkandena i båda motionerna motiveras med att det
nu utgående ersättningsbeloppet varit oförändrat sedan 1968. Motionärerna
påpekar också vikten av att ersättningen är så avpassad att lämpliga övervakare
kan rekryteras. Yrkandet i motionen 1108 om en ökning av anslaget
till frivården med 20 milj. kr. motiveras bl. a. med önskvärdheten att höja
ersättningen till de frivilliga övervakarna.

1 enlighet med önskemål från riksdagens sida (JuU 1972:6, rskr 1972:78)
behandlades frågan om övervakarersättningen av kriminalvårdsberedningen
i anslutning till bedömningen av övriga resursbehov inom kriminalvården.
Beredningen fann därvid mer angeläget att öka möjligheterna att ersätta
de övervakare som haft speciella utgifter i samband med övervakningsuppdraget
än att medge en generell, mycket kostnadskrävande arvodeshöjning,
vilken kunde medföra att andra, enligt beredningens mening mer
oundgängliga åtgärder måste anstå. I enlighet härmed föreslog beredningen
en höjning av medlen till särskilda kostnader för övervakare. Beredningens
förslag godtogs av statsmakterna (prop. 1973:1 bil. 4 s. 129, JuU 1973:15
s. 13, rskr 152) under hänvisning bl. a. till den kraftiga prioritering till förmån
för frivården i övrigt som riktlinjerna innebar och till de ökade möjligheterna
för övervakarna att få ersättning för särskilda kostnader.

Möjligheterna i sistnämnda hänseende innebär bl. a. att övervakarna kan
få ersättning för förlorad arbetsförtjänst, för kostnader som de haft för sin
klient i samband med resor, t. ex. för nattlogi och uppehälle, ävensom för
större kostnader av engångskaraktär som kan ha betydelse för den övervakades
rehabilitering. Sådana utgifter kan avse anskaffande av bostad, möbler
eller arbetsredskap åt klient, hjälp till klädesutrustning, resor, vistelse
i skyddad miljö m. m. Förutsättning för ersättning för kostnader av angivet
slag är i princip att övervakaren samrått med eller inhämtat medgivande
från skyddskonsulenten eller i vissa fall kriminalvårdsdirektören.

Med hänsyn framför allt till riksdagens ställningstagande år 1973 och
till nyss beskrivna ersättningsmöjligheter i vad gäller särskilda utgifter fann
utskottet när frågan prövades förra året inte tillräckliga skäl att då förorda
någon höjning av övervakarersättningen. Liksom år 1973 underströk emellertid
utskottet att frågan om vilken inverkan ersättningens storlek kan ha
på rekrytering och bibehållande av intresserade och lämpliga övervakare
i fortsättningen måste ägnas särskild uppmärksamhet. Utskottet fann också
anledning förorda att de angivna kostnadsersättningsreglerna tillämpades
liberalt och utan onödig administrativ omgång (JuU 1974:5 p. 3).

Enligt utskottets mening utför de frivilliga övervakarna inom kriminalvården
ett synnerligen ansvarsfullt och krävande arbete, och det är av stor
vikt att det till denna frivårdsverksamhet knyts ett tillräckligt antal lämpliga
personer. Det kan enligt utskottets mening inte uteslutas att ersättningsfrågan
kan ha inverkat på rekryteringen. Med beaktande av dessa förhållanden
och framförallt med hänsyn till den förändring i det allmänna löneoch
kostnadsläget som ägt rum sedan ersättningsbeloppet senast fastställdes

JuU 1975:11

anser utskottet att en uppräkning av övervakarnas ersättning måste komma
till stånd inom den närmaste tiden Vid beloppsbestämningen, som inte
kan göras fristående från bedömningen av övriga resursbehov inom kriminalvården,
måste enligt utskottets mening övervägas inte bara den effekt
ersättningens storlek kan ha på den viktiga rekryteringsfrågan utan också
vilka konsekvenser en höjning av ersättningen kan ha på övervakararvodena
inom andra vårdområden. Vidare måste beaktas den inträffade nedgången
av antalet klienter inom frivården och överförandet av allt flera övervakningsfall
till tjänstemannaövervakare. Med hänsyn till det anförda kan utskottet
inte tillstyrka att en uppräkning av övervakarersättningen sker utan
närmare överväganden. Vid den översyn som utskottet sålunda förespråkar
bör - utöver vad nyss sagts - särskild uppmärksamhet ägnas frågan om
en smidig utformning av bestämmelserna om gottgörelse för kostnader.
Det bör överlåtas åt regeringen att bestämma formerna för översynsarbetets
bedrivande. Förslag i anledning av översynen bör föreläggas riksdagen utan
dröjsmål. Vad utskottet här i anledning av motionerna 138, 324 och 1108
anfört bör ges regeringen till känna.

Yrkandet i den sistnämnda motionen om en höjning av anslaget till frivården
med 20 milj. kr. utgår från yrkanden i samma motion om avslag
på regeringens förslag i budgetpropositionen till anvisning av medel för 400
nya polismanstjänster. Dessa yrkanden har utskottet avstyrkt vid behandlingen
av propositionen såvitt gäller anslagen till polisväsendet (JuU 1975:9
p. 7 och 8). I konsekvens härmed avstyrker utskottet bifall till motionen
1108 i vad den avser en uppräkning av anslaget till frivården.

I syfte att förbättra frivårdens behandlings- och stödåtgärder föreslås i
motionerna 136 och 721 en uppräkning av anslaget under förevarande punkt
med 477 000 kr. resp. 500 000 kr.

Utskottet är i princip positivt inställt till den av motionärerna föreslagna
ytterligare satsningen på frivårdssektorn, som ligger i linje med 1973 års
kriminalvårdsreform. Emellertid måste beaktas att redan regeringens förslag
till anslagsökningar till frivården vid sidan av mycket kraftiga personella
förstärkningar innefattar en uppräkning av anslagsposten för behandlingsoch
stödåtgärder med 705 000 kr. Härtill kommer den betydande satsning
på frigivningsstöd utöver regeringens förslag som utskottet tillstyrkt i det
föregående. Med hänsyn till det anförda saknas enligt utskottets mening
f. n. utrymme för en större satsning än den som innefattas i regeringens
förslag. Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna 136 och 721 i här
berörd del.

De i det föregående i samband med frågan om frigivningsstöd något berörda
spörsmålen om samarbete och om ansvars- och kostnadsfördelning
mellan olika samhällsorgan när det gäller kriminalvårdens klienter behandlas
från något vidare aspekter i motionerna 136 och 325. I den förstnämnda
motionen yrkas under åberopande av uttalanden av utskottet åren 1973

JuU 1975:11

och 1974 att riksdagen skall begära att socialutredningen bör fö i uppdrag
att utreda en mer långtgående samordning mellan socialvården och frivården.
I motionen 325 framförs mera konkreta förslag syftande till att staten skall
överta kommunernas kostnader för familjevårdsverksamheten inom kriminalvården.

Olika frågor om skilda samhällsorgans ansvar för kriminalvårdens klienter
ägnades stort intresse vid riksdagens ställningstagande till kriminalvårdsreformen
år 1973 och vid kriminalvårdslagstiftningen förra året (JuU 1973:15
s. 5-7 och JuU 1974:2 s. 34-36). År 1973 anförde utskottet att erfarenheterna
visade att det förelåg ett klart behov av fastare former för samarbetet mellan
samhällets olika vårdgrenar, och utskottet underströk kraftigt vikten av att
berörda samarbetsfrågor ägnades särskild uppmärksamhet under det fortsatta
arbetet med kriminalvårdsreformens förberedande och genomförande. Därvid
borde en samordning med socialutredningens arbete på detta område
komma till stånd. I anslutning till vad utskottet uttalat år 1973 framhöll
utskottet förra året vikten av att uppmärksamhet ägnades åt utarbetandet
av speciella former för kontakt och samverkan. Därvid ansåg utskottet det
vara nödvändigt att klarlägga frågorna om ansvars- och kostnadsfördelningen,
så att samarbetet inte försvårades av oklarheter i sådant hänseende.
Utskottets uttalande gällde inte bara förekommande lokala problem utan
i lika hög grad former för samarbete på regional och central nivå. Utskottet
uttalade vidare att en helhetslösning av hithörande problem, vilken utskottet
betecknade som angelägen och brådskande, förutsatte en övergripande och
ingående genomlysning som inte kunde nås enbart genom ett omedelbart,
intensifierat samarbete mellan kriminalvården och övriga myndigheter och
organ. Det erfordrades enligt utskottets bedömning bl. a. överväganden rörande
riktlinjer i stort för skilda samarbetsformer, och de olika frågeställningarna
måste sättas in i det större sammanhang som gäller samhällets
samlade insatser mot brott. I fråga om vilka styrmedel som borde komma
till användning och var ansvaret borde ligga för det arbete som utskottet
sålunda uttalade sig för kunde enligt utskottet råda viss tveksamhet. Vissa
skäl ansågs kunna tala för att arbetet genomfördes i det brottsförebyggande
rådets regi. Andra skäl kunde tala för att uppdraget gavs socialutredningen
eller en särskild kommitté. Med hänsyn härtill ansåg utskottet att de närmare
formerna för arbetets bedrivande borde avgöras av Kungl. Maj:t. Utskottet
framhöll också att arbetet borde bedrivas med skyndsamhet samt att förslag
i anledning av de överväganden som måste äga rum borde framläggas utan
dröjsmål. Vad utskottet anfört gavs Kungl. Maj:t till känna.

I socialutredningens förra året avlämnade principbetänkande (SOU
1974:39) ansåg sig utredningen med hänvisning till sina direktiv inte ha
funnit anledning att närmare analysera behovet av ökad samordning av
insatserna.

Inom det brottsförebyggande rådet har bildats en arbetsgrupp rörande

Juli 1975:11

anpassningsstöd åt straffade. Enligt av rådets styrelse i år antagna direktiv
för arbetsgruppen åligger det denna bl. a. att senast den 1 november 1975
till rådet inkomma med förslag om hur samarbetet mellan kriminalvården
och andra samhällsorgan bör utformas på längre sikt. Det åligger också
gruppen att i avvaktan på slutligt ställningstagande om samarbetets utformning
tills vidare följa och genom initiativ främja sådant samarbete såväl
vad gäller rehabiliteringen under anstaltstiden som stödåtgärder i samband
med frigivningen. För uppgifternas fullgörande har gruppen utökats med
representanter för socialstyrelsen. Kommunförbundet och Landstingsförbundet.

Enligt vad utskottet inhämtat är också en särskild arbetsgrupp inom kriminalvårdsstyrelsen
(genomförandegruppen) sysselsatt med hithörande
spörsmål.

Utskottet, som på nytt vill understryka angelägenheten av att en lösning
på de nu berörda och i motionen 136 antydda problemen snabbt kommer
till stånd, kan med hänsyn framförallt till det uppdrag som lämnats brottsförebyggande
rådets nyssnämnda arbetsgrupp inte biträda förslaget i motionen
att socialutredningen ges i uppdrag att utreda frågan om en mer
långtgående samordning mellan socialvården och frivården. Som framgår
av vad utskottet uttalat åren 1973 och 1974 är intresset av en skyndsam
lösning av både de principiella och de praktiska frågeställningarna så stort
att utredningsarbetet inte rimligen kan fl ytterligare försenas genom att
läggas ut på skilda händer. Utskottet utgår från att förslag i anledning av
det brottsförebyggande rådets överväganden framläggs utan dröjsmål. Med
dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall till motionen 126 i här behandlad
del.

När det gäller önskemålen i motionen 325 om kostnadsansvaret för familjevårds
verksamheten inom kriminalvården vill utskottet ansluta sig till
den positiva syn på denna verksamhet som präglar motionsyrkandet. Med
tanke på att vistelse i familjevårdshem måste bedömas som värdefull för
att lösa omställningsproblem vid övergång från anstaltsvård till frivård eller
för att bryta en begynnande nedgångsperiod under tiden i frihet noterar
utskottet också med tillfredsställelse de ansträngningar som görs från kriminalvårdsstyrelsens
sida att bygga ut denna verksamhet. Det är dock angeläget
att de oklarheter som enligt motionärerna är för handen när det
gäller den ekonomiska ansvarsfördelningen mellan vederbörande kommunala
organ och kriminalvården blir undanröjda. Frågan härom innefattas
i det större problemkomplex om andra samhällsorgans ansvar för kriminalvårdens
klienter som enligt vad nyss sagts anförtrotts det brottsförebyggande
rådet och dess arbetsgrupp för anpassningsstöd. I avvaktan på
resultatet av rådets arbete anser sig utskottet inte böra ta ställning till motionärernas
förslag att staten skall överta kostnaderna för nu ifrågavarande
verksamhet. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen.

Mot regeringens medelsberäkning i de delar som inte särskilt berörs av

JuU 1975:11

utskottet under ifrågavarande punkt har utskottet ingen erinran.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande ersättningen till övervakarna inom
kriminalvården i anledning av motionerna 1975:138 och
1975:324 samt motionen 1975:1108 i denna del (yrkande 5 delvis)
ger regeringen till känna vad utskottet anfört i detta hänseende; 2.

att riksdagen beträffande medelsberäkningen med bifall till regeringens
förslag och med avslag på motionen 1975:136 i denna
del (yrkande A 3), motionen 1975:721 i denna del (yrkande
3) och motionen 1975:1108 i denna del (yrkande 5 delvis) till
Frivården för budgetåret 1975/76 anvisar ett förslagsanslag av
79 695 000 kr.;

3. att riksdagen beträffande samarbetet mellan kriminalvården
och andra myndigheter och organ m. m. avslår motionen
1975:136 i denna del (yrkande B 5);

4. att riksdagen beträffande familjevårdsverksamheten inom kriminalvården
avslår motionen 1975:325.

4. Maskin- och verktygsutrustning m. m. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkten F 4 (s. 80) och hemställer

att riksdagen till Maskin- och verktygsutrustning m. m. för budgetåret
1975/76 anvisar ett reservationsanslag av 1650000 kr.

5. Engångsanskaffning av inventarier m. m. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkten F5 (s. 81) och hemställer

att riksdagen till Engångsanskaffning av inventarier m. m. för budgetåret
1975/76 anvisar ett reservationsanslag av 5 000 000 kr.

6. Utbildning av personal m. fl. Regeringen har under punkten F 6 (s. 81)
föreslagit riksdagen att till Utbildning av personal m. fl. för budgetåret
1975/76 anvisa ett reservationsanslag av 3 510 000 kr.

Motioner

I motionen 1975:136 av herr Helén m.fl.(fp) hemställs såvitt nu är i fråga
att riksdagen till vidareutbildning av personalen inom kriminalvården anvisar
1 000 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit under andra huvudtiteln
F6 Utbildning av personal m. fl. (yrkande A 4).

I motionen 1975:721 av herr Polstam m. fl. (c) hemställs såvitt nu är
i fråga att riksdagen beslutar att under punkten F 6 Utbildning av personal
m. fl. anslå ett i förhållande till regeringens förslag med 1 000 000 kr. förhöjt
anslag på 4 510000 kr. (yrkande 1).

Juli 1975:11

Utskottet

Från ifrågavarande anslag bestrids vissa utgifter för utbildning av kriminalvårdsverkets
personal, personundersökare och övervakare samt utgifter
för praktikcentra för studerande vid socialhögskola. Departementschefen
föreslår att anslaget för budgetåret 1975/76 förs upp med 3 510 000 kr.

I motionerna 136 och 721 framställs yrkanden om ytterligare medelsanvisning
om 1 milj. kr. utöver förslaget i propositionen. Ökningen motiveras
med det utbildnings- och fortbildningsbehov som påkallas av den omstrukturering
av kriminalvårdens verksamhet som följer av kriminalvårdsreformen.

Motionsyrkandena grundas på äskanden om ökad medelstilldelning under
ifrågavarande punkt som framförts i kriminalvårdsstyrelsens petita. Vid bedömningen
av medelsbehovet bör enligt utskottets mening hänsyn tas till
att - enligt vad utskottet erfarit - kriminalvårdsstyrelsens utbildningskapacitet
vad gäller assistentutbildningen är begränsad. Det bör också beaktas
att kriminalvårdsstyrelsens äskanden utgick från en större personalökning
under nästa budgetår än vad som innefattas i regeringens av utskottet i
det föregående tillstyrkta förslag. Härtill kommer att utbildningsbehovet
för nyanställd personal reduceras med hänsyn till att personal, som tillförs
kriminalvården på grund av beslutad arbetstidsförkortning, redan tillhör kriminal
vårdsverket. Med hänsyn till det anförda och till allmänna statsfinansiella
synpunkter anser sig utskottet inte kunna tillstyrka bifall till förslagen
om en höjning av förevarande anslag. I likhet med motionärerna
finnér emellertid utskottet att det är angeläget att den av kriminalvårdsstyrelsen
i anledning av de senaste årens reformer inledda personalutbildningen
kan fortgå. Möjligheter härtill bör enligt utskottets mening föreligga
inom ramen förden av regeringen föreslagna medelsanvisningen. Med dessa
uttalanden tillstyrker utskottet regeringens förslag och avstyrker bifall till
motionerna i här berörda delar.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motionen 1975:136 i denna del (yrkande A 4) och motionen
1975:721 i denna del (yrkande 1) till Utbildning av personal m. fl.
för budgetåret 1975/76 anvisar ett reservationsanslag av
3 510000 kr.

7. Kriminalvårdsenheter med särskild budget. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkten F7 (s. 81 och 82) och hemställer

att riksdagen till Kriminalvårdsenheter med särskild budget för budgetåret
1975/76 anvisar ett förslagsanslag av I 000 kr.

JuU 1975:11

STATENS ALLMÄNNA FASTIGHETSFOND

8. Vissa byggnadsarbeten för kriminalvården. Regeringen har under punkten
11:3 (s. 92-94) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga regeringen att besluta
om vissa byggnadsarbeten för kriminalvården inom i redovisad investeringsplan
uppförda kostnadsramar i enlighet med vad som förordats
i propositionen, dels till Vissa byggnadsarbeten för kriminalvården för budgetåret
1975/76 anvisa ett investeringsanslag av 1 000 kr.

Motion

I motionen 1975:136 av herr Helén m. fl. (fp) yrkas såvitt nu är i fråga
(yrkande D) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts om en undersökning av möjligheterna att utnyttja
en befintlig anstalt för kriminalvårdens behov av lokalanstalt i Stockholmsområdet.

Utskottet

Departementschefen erinrar under förevarande punkt om kriminalvårdsberedningens
förslag att cirka 25 lokalanstalter skulle uppföras under en
15-årsperiod samt framhåller att beläggningsutvecklingen på kriminalvårdens
anstalter tyder på att behovet torde bli mindre, varför frågan om uppförande
av nya lokalanstalter måste kontinuerligt prövas. I investeringsplanen
för större byggnadsföretag inom kriminalvården bör enligt departementschefen
kostnadsramen för en ny lokalanstalt i Karlstad utgå och
- bl. a. med hänsyn till angelägenheten av ytterligare lokalanstaltsplatser
i Stockholmsområdet - föras upp en kostnadsram av 7,2 milj. kr. för en
ny lokalanstalt i detta område. Den totala medelsförbrukningen för budgetåret
1975/76 beräknas till 13 519000 kr. Anslag begärs med 1000 kr.

I motionen 136 uttalas att möjligheterna att utnyttja någon oanvänd befintlig
anstalt, ungdomsvårdsskola eller anstalt inom nykterhetsvården, bör
prövas innan någon ny lokalanstalt uppförs i Stockholmsområdet. En besparing
på ca 3 milj. kr. för nästa budgetår skulle enligt motionärerna kunna
göras om någon äldre anstalt kom till användning. Motionärerna nämner
att anstalten Bogesund, som tidigare använts som kriminalvårdsanstalt, f. n.
står oanvänd. Yrkandet går ut på att riksdagen skall ge regeringen till känna
vad i motionen anförts i denna del.

Utskottet vill med anledning av departementschefens uttalanden framhålla
att de av statsmakterna år 1973 uppdragna riktlinjerna för en reform
av kriminalvården bl. a. innebar att ca 25 nya lokalanstalter skulle uppföras
under en femtonårsperiod för en beräknad sammanlagd kostnad av 125
milj. kr. Stora ansträngningar borde enligt justitieutskottets betänkande i
ärendet (JuU 1973:15 s. 12) sättas in för att om möjligt nedbringa tiden.

JuU 1975:11

Vissa möjligheter härtill torde enligt vad utskottet uttalade kunna öppnas
om befintliga anstalter i större utsträckning än vad som syntes ha förutsatts
blev utnyttjade som lokalanstalter. Utskottet utgick från att förutsättningarna
härför noga övervägdes i det fortsatta arbetet.

Självfallet måste som departementschefen framhåller frågan om uppförande
av nya lokalanstalter kontinuerligt prövas bl. a. med beaktande av
beläggningsutvecklingen på anstalterna. Om större avvikelser från de av
statsmakterna uppdragna riktlinjerna aktualiseras, bör givetvis på sedvanligt
sätt frågan på nytt underställas riksdagens prövning. Mot departementschefens
förslag att kostnadsramen för ny lokalanstalt i Karlstad bör utgå
har utskottet ingen erinran.

Beträffande den i motionen 136 upptagna frågan om möjligheterna att
nyttja någon oanvänd befintlig anstalt som lokalanstalt i Stockholmsområdet
förutsätter utskottet att frågan härom ägnas kontinuerlig uppmärksamhet
i enlighet med riksdagsuttalandena 1973. Den i motionen särskilt angivna
Bogesundsanstalten har enligt vad utskottet inhämtat varit föremål för uppmärksamhet
i sammanhanget men inte befunnits tjänlig för ändamålet. Utskottet
noterar med tillfredsställelse att medel beräknas i investeringsplanen
för ny lokalanstalt i Stockholmsområdet. Motionsyrkandet avstyrks.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1975:136, yrkande D;

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om vissa byggnadsarbeten
för kriminalvården inom i investeringsplanen uppförda
kostnadsramar i enlighet med vad departementschefen
förordat i propositionen;

3. att riksdagen till Vissa byggnadsarbeten för kriminalvården för
budgetåret 1975/76 anvisar ett investeringsanslag av 1 000 kr.

Stockholm den 8 april 1975

På justitieutskottets vägnar
LISA MATTSON

Närvarande: fröken Mattson (s), herrar Polstam (c), Larfors (s). Johansson
i Växjö (c). Jönsson i Malmö (s). Westberg i Ljusda! (fp). Nygren (s), Bengtsson
i Göteborg (c), fru Bergander (s), herrar Schött (m). Fransson (c), fru
Wiklund (c), fru Andersson i Kumla (s), fru Lindquist (m) och herr Pettersson
i Västerås (vpk).

JuU 1975:11

Reservationer

1. vid punkten 2 (Kriminalvårdsanstalterna)
av herr Schött (m), som beträffande bidrag till KRUM anser

dets att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”1 anledning”
och slutar med "motionen 1112” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är de flesta av de frivilliga insatser som görs
av skilda organisationer för att främja positiva kontakter mellan kriminalvårdsklientelet
och personer utanför kriminalvården av stort värde och förtjänta
av statligt ekonomiskt stöd. De medel för ändamålet, som upptas
i regeringens förslag under punkten F 3, bör liksom för närvarande disponeras
av kriminalvårdsstyrelsen. I fråga om styrelsens handhavande av medlen
vill utskottet erinra om sitt uttalande år 1972 (JuU 1972:6 s. 13) av innebörd
att styrelsen äger disponera anslaget efter självständig bedömning utan bundenhet
till riksdagens uttalande 1969 rörande bidrag till KRUM:s konkreta
sociala verksamhet. Utskottet vill också erinra om sitt av riksdagen godkända
uttalande år 1973 (JuU 1973:15)att vissa inslag i KRUM:s verksamhet uppenbarligen
står i mindre god överensstämmelse med syftet med de anslagna
medlens användning. Den kritik som bl. a. motionsvägen riktats mot KRUM
i skilda avseenden ger enligt utskottets mening vid handen att många inslag
i denna organisations verksamhet strider mot syftet med de anslagna medlens
användning.

Utskottet vill i och för sig inte ifrågasätta principen att det bör ankomma
på kriminalvårdsstyrelsen att disponera medlen inom ramen för det med
anslagsposten avsedda ändamålet. Mot den nyss skildrade bakgrunden och
med hänsyn till de stora behov av ekonomiskt stöd som föreligger inom
andra organisationer som verkar i det angivna syftet vill utskottet emellertid
till ledning för styrelsens handhavande av medlen framhålla att enligt utskottets
uppfattning KRUM icke bör beviljas någon andel av ifrågavarande
medel.

Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till känna.

dets att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. att riksdagen beträffande bidrag till KRUM med bifall till motionen
1975:1112 ger regeringen till känna vad utskottet anfört
i detta hänseende.

2. vid punkten 2 (Kriminalvårdsanstalterna)
av fru Lindquist (ni), som beträffande höjning av anslagsposten Frivillig
kontaktverksamhet anser

dets att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 8 med "Vad gäller”
och slutar på s. 9 med ”motionen 1117" bort ha följande lydelse:

Vad gäller den i motionen 1117 föreslagna uppräkningen av anslagsposten
Frivillig kontaktverksamhet delar utskottet motionärernas uppfattning om

JuU 1975:11

det stora värdet av den kontaktverksamhet som Röda korset och andra
hjälporganisationer bedriver i samarbete med kriminalvårdsstyrelsen. Med
hänsyn till behovet av att fortsätta och vidareutveckla denna verksamhet
och då ifrågavarande belopp varit oförändrat alltsedan anslaget tillkom
1969/70, anser utskottet i likhet med motionärerna att anslagsposten bör
uppräknas till 200 000 kr.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. att riksdagen beträffande höjning av anslagsposten Frivillig
kontaktverksamhet i anledning av motionen 1975:1117 i denna
del ger regeringen till känna vad utskottet anfört i detta hänseende.

3. vid punkten 2 (Kriminalvårdsanstalterna)

av herr Westberg i Ljusdal (fp), som beträffande utredningen av möjligheterna
att ersätta isolering med andra åtgärder m. m. anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med "När
isoleringsproblematiken” och slutar med ”yrkande B 6)” bort ha följande
lydelse:

När isoleringsproblematiken nu åter aktualiseras vill utskottet på nytt
slå fast sin principiella inställning att man på andra vägar än genom isolering
bör söka komma till rätta med missförhållanden som kan aktualisera isolering.
Med hänsyn till angelägenheten av att finna alternativa former för
ett effektivt upprätthållande av säkerheten och disciplinen inom kriminalvårdsanstalterna
hyser utskottet förståelse för den otålighet som präglar utredningsyrkandet
i motionen 136. Utskottet utgår från att regeringen, sedan
vissa förberedande undersökningar avslutats, snarast kommer att ta ställning
till frågan om utredningsarbetets bedrivande. Härvid bör enligt utskottets
mening beaktas angelägenheten av att de båda utredningarna ges parlamentarisk
förankring. Vad utskottet sålunda i anledning av motionen 136
i denna del (yrkande B 6) anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. att riksdagen beträffande utredningen av möjligheterna att ersätta
isolering med andra åtgärder m. m. med bifall till motionen
1975:136 i denna del (yrkande B 6) ger regeringen till
känna vad utskottet anfört i detta hänseende.

4. vid punkten 2 (Kriminalvårdsanstalterna)

av herr Westberg i Ljusdal (fp), som beträffande ändring i 47 $ lagen
om kriminalvård i anstalt och upphävande av 50 (i samma lag anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Innan
resultatet" och slutar med ”och C 3)” bort ha föjande lydelse:

Med tanke på att isolering innebär betydande risker för allvarliga skadeverkningar
förden som drabbas därav är utskottet i princip negativt inställt

Juli 1975:11

till dylika åtgärder. Närmare erfarenheter rörande isoleringens kriminalpolitiska
effekt som disciplinär bestraffning saknas och dess ändamålsenlighet
kan enligt utskottets mening starkt ifrågasättas. De i 47 § i övrigt upptagna
formerna för disciplinär bestraffning, varning och förordnande att viss tid
inte skall inräknas i verkställighetstiden, torde vara till fyllest om - såsom
utskottet tidigare förespråkat - disciplinära förseelser i första hand sätts in
i ett terapeutiskt sammanhang och möts av åtgärder utan tvångsinslag. Mot
bakgrund av det anförda förordar utskottet att riksdagen med anledning
av motionen 136 i dessa delar hos regeringen anhåller att 1975/76 års riksmöte
föreläggs förslag till sådan ändring i lagen om kriminalvård i anstalt
att isolering enligt 47 och 50 88 avskaffas.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

1 l.att riksdagen beträffande ändring i 47 8 lagen om kriminalvård
i anstalt och upphävande av 50 8 samma lag i anledning av
motionen 1975:136 i dessa delar (yrkandena C 2 och C 3) hos
regeringen anhåller att 1975/76 års riksmöte föreläggs förslag
till sådan ändring i lagen om kriminalvård i anstalt att isolering
enligt 47 och 50 SS avskaffas.

5. vid punkten 2 (Kriminalvårdsanstalterna)

av fru Lindquist (m), som beträffande medelsberäkningen - under förutsättning
av bifall till reservationen nr 2 - anser att utskottets hemställan
under 12 bort ha följande lydelse:

12. att riksdagen beträffande medelsberäkningen i anledning av
regeringens förslag och motionerna 1975:136 i denna del (yrkande
A 2 delvis), 1975:721 i denna del (yrkande 2 delvis) och
1975:1117 i denna del till Kriminalvårdsanstalterna för budgetåret
1975/76 anvisar ett förslagsanslag av 410 935 000 kr.

6. vid punkten 3 (Frivården)

av herrar Polstam (c). Johansson i Växjö (c), Westberg i Ljusdal (fp),
Bengtsson i Göteborg (c), Fransson (c) och fru Wiklund (c), som beträffande
medelsberäkningen anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med "Utskottet
är" och slutar med "berörd del” bort ha följande lydelse:

Den av motionärerna föreslagna ytterligare satsningen på frivårdssektorn
ligger i linje med 1973 års kriminalvårdsreform. Med hänsyn till vikten
av att den inledda förstärkningen av kriminalvårdens resurser när det gäller
behandlings- och stödåtgärder bland frivårdsklientelet kan fullföljas förordar
utskottet att riksdagen i anledning av motionerna 136 och 721 i här berörda
delar beslutar en uppräkning av anslaget till frivården för nästkommande
budgetår med 490 000 kr.

JuU 1975:11

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen beträffande medelsberäkningen i anledning av
regeringens förslag och motionerna 1975:136 i denna del (yrkande
A 3), 1975:721 i denna del (yrkande 3) och 1975:1108
i denna del (yrkande 5 delvis) till Frivården för budgetåret
1975/76 anvisar ett förslagsanslag av 80 185 000 kr.

7. vid punkten 3 (Frivården)
av herr Pettersson i Västerås (vpk), som beträffande medelsberäkningen
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med "Yrkandet
i" och slutar med "till frivården” bort ha följande lydelse:

I motionen 1108 hemställs att anslaget under ifrågavarande punkt skall
höjas med 20 milj. kr. Hemställan är kopplad till ett yrkande i samma
motion om avslag på regeringens begäran om ytterligare medel för en utökning
av antalet polismän (prop. 1975:1 bil. 4 punkten B 6). Dessa medel
bör enligt motionärerna i stället användas till brottsförebyggande och rehabiliterande
åtgärder samt till kriminalpolitisk forskning. Yrkandet om begränsning
av polisanslaget har tillstyrkts i en reservation (nr 7 vid punkten 7)
till utskottets betänkande JuU 1975:9.1 konsekvens härmed och då behovet
av ytterligare medel till fortsatt förstärkning av frivården är utomordentligt
stort tillstyrker utskottet motionärernas yrkande om ökning av nu förevarande
anslag. De ökade insatserna bör i linje med 1973 års kriminalvårdsreform
avse bl. a. ytterligare assistenttjänster för övervakningsverksamhet
och för utökad integrering mellan frivård och anstaltsvård genom
verksamhet på häkten och lokalanstalter samt utökade behandlings- och
stödåtgärder och ytterligare inackorderingshem.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen beträffande medelsberäkningen med bifall till motionen
1975:1108 i denna del (yrkande 5 delvis) och i anledning
av regeringens förslag och motionerna 1975:136 i denna del
(yrkande A 3) och 1975:721 idenna del (yrkande 3) till Frivården
för budgetåret 1975/76 anvisar ett förslagsanslag av 99 695 000
kr.

Särskilt yttrande

vid punkten 6 (Utbildning av personal m. fl.)

av herrar Polstam (c), Johansson i Växjö (c), Westberg i Ljusdal (fp),
Bengtsson i Göteborg (c). Fransson (c) och fru Wiklund (c), som beträffande
medelsberäkningen anför:

JuU 1975:11

Den av 1973 års riksdag beslutade kriminalvårdsreformen och de lagändringar
som därav följt, bl. a. den av förra årets riksdag antagna lagen om
kriminalvård i anstalt, innebär att personalens åligganden och arbetsuppgifter
i många fall förändras på ett mer eller mindre genomgripande sätt. De beslutade
reformerna medför bl. a. ändrade arbetsrutiner för såväl vård- och
tillsynspersonalen som för arbetsledarna. Frivårdspersonalen kommer på ett
annat sätt än tidigare att medverka i arbetet på häkten och lokalanstalter.
För att den beslutade omstruktureringen av kriminalvårdens olika verksamhetsformer
praktiskt skall kunna fungera och leda till önskat resultat
är det angeläget att den föregås och följs upp av utbildning, inskolning
och fortbildning av olika personalkategorier på skilda nivåer.

Mot denna bakgrund vill vi i likhet med utskottet framhålla att det är
angeläget att den av kriminalvårdsstyrelsen i anledning av reformerna inledda
personalutbildningen kan fortgå. Enligt vår mening bör i största möjliga
utsträckning de här berörda utbildningsbehoven prioriteras inom ramen för
de medel som anvisas under anslaget Utbildning av personal m. fl.