Justitieutskottets betänkande nr 1

JuU 1975:1

Nr 1

Justitieutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974:149
med förslag till organisation av den nya centralmyndigheten för
domstolsväsendet m. m. jämte motioner.

Propositionen

I propositionen 1974: 149 har Kungl. Maj:t (justitiedepartementet)
föreslagit riksdagen att
dels anta i propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i rättegångsbalken,

2. lag om ändring i lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångsbalken,

dels godkänna de av chefen för justitiedepartementet i propositionen
förordade riktlinjerna för den nya domstolsförvaltningen m. m.,

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att inrätta en ordinarie tjänst med beteckningen
p för chef för domstolsverket,

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att vidta de åtgärder som behövs
för att förbereda övergången till den nya domstolsförvaltningen samt
att fatta de beslut i fråga om genomförandet av reformen som departementschefen
förordat i propositionen.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet
till vad utskottet anför på s. 7—9.

I samband med propositionen behandlar utskottet tre i anledning av
propositionen väckta motioner, 1974: 1989—1974: 1991 samt två under
den allmänna motionstiden år 1975 väckta motioner, 1975: 1103 och
1975: 1126. Motionsyrkandena redovisas nedan på s. 4—5.

Företrädare för Statstjänstemannaförbundet har inför utskottet utvecklat
sin syn på de föreliggande förslagen. I ärendet har till utskottet
inkommit skrifter från Sveriges Förenade Studentkårer och Medborgarrättsrörelsen.

1 Riksdagen 1975. 7 sami. Nr 1

JuU 1975:1

2

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

1 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom förordnas i fråga om rättegångsbalken1,

dels att 1 kap. 7 och 10 §§ samt 2 kap. 7 § skall upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 4 och 6 §§, 2 kap. 1 § samt 4 kap. 2 § skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

4 §2

I domsaga skola finnas nämndemän
till det antal, som hovrätten
efter tingsrättens hörande bestämmer.

I domsaga skola finnas nämndemän
till det antal, som domstolsverket
efter tingsrättens hörande
bestämmer. Talan får ej föras mot
verkets beslut i sådan fråga.

I nämnd skola sitta fem nämndemän. Inträffar förfall för nämndeman
sedan huvudförhandling påbörjats, är rätten domför med fyra i nämnden.

Tingsrätten fördelar tjänstgöringen mellan nämndemännen efter samråd
med dem.

6 §3

Tingsrätt skall för huvudförhandling
årligen å bestämda tider
hålla allmänna ting å tingsställe.
Allmänt ting skall med undantag
för tiden under tingsrättens ferier
hållas varje vecka, om ej annat
föranledes av arbetet hos tingsrätten
eller andra omständigheter.
Har tingsrätten flera tingsställen,
fördelas tingen mellan dem.

Hovrätten bestämmer efter
tingsrättens hörande när och ä vilket
tingsställe allmänt ting skall
hållas.

Tingsrätt skall hälla sammanträde
så ofta det kräves för arbetet.
Sammanträde för huvudförhandling
skall hållas på tingsställe, om
ej särskilda skäl tala för att sammanträdet
hålles på annan ort.

1 Senaste lydelse av 1 kap. 7 § 1969: 244, av 1 kap. 10 § 1974: 573.

2 Senaste lydelse 1969: 244

3 Senaste lydelse 1969: 244

JuU 1975:1

3

Nuvarande lydelse Förslagen lydelse

2 kap.

1 §

Hovrätt är överrätt i mål, som Hovrätt är överrätt i mål, som
fullföljas från allmän underrätt, fullföljas från allmän underrätt.
Den äger tillsyn över de domstolar,
som höra under hovrätten.

4 kap.

2 §4

Domare, som avses i 1 kap. 2 §, Domare, som avses i 1 kap. 2 §,

2 kap. 3 § eller 3 kap. 4 §, utnäm- 2 kap. 3 § eller 3 kap. 4 §, utnäm nes

av regeringen. Revisionssekre- nes av regeringen.
terare utnämnes eller förordnas av
regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångsbalken Härigenom

förordnas i fråga om lagen (1946: 804) om införande av
nya rättegångsbalken,

att 22 §5 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

22 §

Bestämmelserna i nya rättegångsbalken
om fullföljd av talan
mot underrätts beslut i rättegång
skola äga motsvarande tillämpning
beträffande talan mot underrätts
beslut i fråga, som avses i 4 kap. 5,
7 eller 8 § eller 33 kap. 24 § nämnda
balk. Mot hovrättens beslut i
sådan fråga eller i fråga som avses
i 1 kap. 4 § första stycket eller 6 §
andra stycket samma balk må talan
ej föras.

Bestämmelserna i nya rättegångsbalken
om fullföljd av talan
mot underrätts beslut i rättegång
skola äga motsvarande tillämpning
beträffande talan mot underrätts
beslut i fråga, som avses i 4 kap.
5, 7 eller 8 § nämnda balk. Mot
hovrättens beslut i sådan fråga må
talan ej föras.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

< Senaste lydelse 1974: 573

5 Senaste lydelse 1969: 245

JuU 1975:1

4

Motionerna

I motionen 1974: 1989 av herr Nyquist (fp) hemställs att riksdagen
uttalar sig för att notarienämnden även framgent skall svara för antagning
till notarietjänster.

I motionen 1974: 1990 av herr Polstam m. fl. (c, m, fp) hemställs att
riksdagen beslutar godkänna vad som anförts i motionen angående riktlinjer
för det nya domstolsverket och anpassa verkets organisation därtill.

I motionen 1974: 1991 av herr Winberg m. fl. (m) hemställs dels (A)
att riksdagen avslår propositionen 1974: 149, dels (B) att riksdagen —
om yrkandet under A icke vinner bifall — beslutar

1. att arbetsordning för tingsrätt skall fastställas av hovrätt, dock att
arbetsordning för Stockholms, Göteborgs och Malmö tingsrätter skall
fastställas av respektive tingsrätt,

2. att uppgiften att indela chefsrådmännen till tjänstgöring på avdelning
skall ske i enahanda ordning som under B 1. föreslås beträffande
fastställande av arbetsordning,

3. att bestämmelsen i 2 kap. 1 § rättegångsbalken om hovrätts tillsynsskyldighet
skall behållas,

4. att 1 kap. 6 § rättegångsbalken skall erhålla följande såsom motionärernas
förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag Motionärernas förslag

1 kap.

6 §

Tingsrätt skall hålla samman- Tingsrätt skall hålla sammanträde
så ofta det kräves för arbe- träde så ofta det kräves för arbetet.
Sammanträde för huvudför- tet. Sammanträde för huvudförhandling
skall hållas på tingsställe, handling (allmänt ting) skall hållas

om ej särskilda skäl tala för att på tingsställe, om ej särskilda skäl

sammanträdet hålles på annan ort. tala för att sammanträdet hålles på

annan ort.

5. att 1 kap. 4 § rättegångsbalken behålls i nuvarande lydelse,

6. att de uppgifter beträffande de allmänna advokatbyråerna som f. n.
handläggs av DON överförs till annan myndighet än centralmyndigheten
för domstolsväsendet,

7. a) att ändringar i tillsättningsförfarandet för ordinarie domartjänster
tills vidare icke skall ske,

7. b) att — därest yrkandet under 7 a) icke vinner bifall — förslagsorganet
för tillsättande av ordinarie domartjänster utformas på sätt i
motionen anförts,

8. att tjänster som assessor, revisionssekreterare och regeringsrättssekreterare
skall tillsättas av Kungl. Maj:t,

JuU 1975:1

5

9. att 4 kap. 2 § rättegångsbalken behålls i nuvarande lydelse,

10. att ändring av handläggande myndighet för disciplin- och åtalsärenden
m. m. icke skall ske, samt

11. att centralmyndigheten skall inrättas den 1 januari 1976.

I motionen 1975: 1103 av fru Fredgardh (c) och fru Nilsson i Kristianstad
(c) hemställs att riksdagen beslutar

1. att avslå förslagen i propositionen 1974: 149 om den blivande centralmyndighetens
befattning med tillsättning av domare, särskilt förslaget
om en tjänstetillsättningsnämnd,

2. att förfarandet vid tillsättning av ordinarie domare inte ändras
förrän den förestående allmänna översynen av domarbanan genomförts.

I motionen 1975: 1126 av fru Tillander (c) och fru Karlsson (c)
hemställs såvitt nu är i fråga

1. att riksdagen företar de jämkningar i förslagen i propositionen
1974: 149, vartill förslagen av 1972 års domarutredning kan föranleda,

2. att riksdagen beslutar att uppskjuta inrättandet av den centrala
myndigheten för domstolsväsendet till den 1 januari 1976,

3. att riksdagen bestämmer ikraftträdandet för de genom propositionen
framlagda lagförslagen till den 1 januari 1976.

Utskottet

Inledning

Enligt tidigare riksdagsbeslut skall en central förvaltningsmyndighet
för domstolsväsendet m. m. inrättas i Jönköping från den 1 juli 1975. I
den nu förevarande propositionen, given den 18 oktober 1974, framläggs
förslag till riktlinjer för den nya myndighetens ställning, arbetsuppgifter
och organisation m. m. Om bakgrunden till förslagen, vars huvudsakliga
innehåll redovisas i nästa avsnitt, vill utskottet här anföra
följande.

Efter Kungl. Maj ris bemyndigande tillkallades år 1970 särskilda sakkunniga,
domstolsverksutredningen (DVU), för att utreda frågorna om
vilken ställning och vilka arbetsuppgifter som borde tillkomma en central
förvaltningsmyndighet på domstolsväsendets område samt organisationen
av en sådan myndighet. Utredningen redovisade i maj 1971 resultatet
av sitt arbete i betänkandet (SOU 1971: 41) Ny domstolsadministration.

I avvaktan på ställningstagande till frågan om en central förvaltningsmyndighet
för domstolarna inrättades med riksdagens godkännande
(prop. 1971: 1, bil. 4, JuU 1971: 5, rskr 1971: 101) den 1 juli 1971 domstolsväsendets
organisationsnämnd (DON). DON är i vissa hänseenden
central förvaltningsmyndighet för de allmänna domstolarna och de all f2

Riksdagen 1975. 7 sanil. Nr 1

JuU 1975:1

6

manna förvaltningsdomstolarna samt, i den mån det inte ankommer på
statens hyresråd, för arrende- och hyresnämnderna. DON svarar även
för de åtgärder inom inskrivningsväsendet som påkallas av statsmakternas
beslut att genomföra automatisk databehandling inom inskrivningsväsendet
i den mån arbetet inte ankommer på centralnämnden för fastighetsdata.
DON är vidare centralmyndighet för rättshjälpen. Inom
nämnden finns en redovisningscentral och ett revisionskontor. DON:s
kansli har även att ombesörja kansligöromålen åt notarienämnden
(NON).

DVU:s betänkande bildade utgångspunkt för Kungl. Maj:ts förslag i
propositionen 1972: 1 (bil. 4) om inrättandet av en central förvaltningsmyndighet
för domstolarna. Enligt förslaget skulle myndigheten ges i
huvudsak de av DVU föreslagna arbetsuppgifterna samt inrättas den 1
juli 1973 och lokaliseras till Jönköping. I propositionen anförde departementschefen
att han i ett senare sammanhang skulle återkomma till
frågan om den nya myndighetens ställning, organisation och arbetsuppgifter.
Genom beslut av vårriksdagen 1972 (JuU 1972: 8, rskr 1972: 159)
bifölls propositionen i vad den avsåg inrättandet av den nya myndigheten.
Behandlingen av propositionen såvitt gällde myndighetens lokalisering
och tidpunkten för dess inrättande uppsköts och behandlades av
riksdagen under våren 1973. Riksdagen biföll därvid Kungl. Maj:ts förslag
till lokaliseringsort samt bestämde att myndigheten skulle inrättas
den 1 januari 1975 (JuU 1973: 24, rskr 1973: 221). Tidpunkten för inrättandet
har sedermera bestämts till den 1 juli 1975 (prop. 1974:1,
bil. 4, JuU 1974: 6, rskr 1974: 128).

År 1973 tillkallades särskilda sakkunniga, domstolsstyrelseutredningen
(DSU), för att i detalj utreda frågan om den nya myndighetens ställning,
organisation och arbetsuppgifter. Till grund för arbetet skulle ligga
bl. a. DVU:s förslag och de uttalanden om myndighetens ställning och
uppgifter som riksdagen gjort i samband med principbeslutet om inrättandet
av myndigheten. DSU avlämnade i maj 1974 betänkandet (Ds Ju
1974: 5) Central, regional och lokal domstolsförvaltning m. m. Betänkandet
kompletterades i juni 1974 med en promemoria (Ds Ju 1974:11)
innehållande förslag till vissa författningsändringar med anledning av
den föreslagna domstolsadministrationen. Betänkandet och promemorian
har remissbehandlats i sedvanlig ordning. Propositionens förslag överensstämmer
i huvudsak med utredningens ställningstaganden.

Här bör också nämnas att chefen för justitiedepartementet år 1972
tillkallade sakkunniga för att utreda frågan om hovrätternas organisation,
domarutbildningen och domarkarriären m. m. De sakkunniga, 1972
års domarutredning, redovisade i december 1974 resultatet av sitt arbete
i betänkande (SOU 1974: 96) En öppnare domarbana.

JuU 1975:1

7

Propositionens huvudsakliga innehåll

De av departementschefen i propositionen uppdragna riktlinjerna för
en ny domstolsförvaltning innebär i utskottets sammanfattning följande:

Den centrala förvaltningsmyndigheten för domstolsväsendet — domstolsverket
— skall med de begränsningar som föranleds av principen
om domstolarnas självständighet i den dömande verksamheten ges samma
ställning och arbetsuppgifter som centrala förvaltningsmyndigheter i
allmänhet. De administrativa arbetsuppgifterna på domstolsväsendets
område skall fördelas mellan regeringen, centralmyndigheten och domstolarna
med utgångspunkt från å ena sidan självständighetsprincipen
och vad som därutöver bör förbehållas domstolarna och å andra sidan
centralmyndighetens givna uppgift att ansvara för att tilldelade resurser
inom förvaltningsområdet utnyttjas så rationellt och effektivt som möjligt.
För att kunna fullfölja sistnämnda uppgift måste myndigheten så
långt det är möjligt få ledande och samordnande funktioner samt ha
rätt att meddela föreskrifter och anvisningar för verksamheten.

Centralmyndigheten skall leda budgetarbetet på myndighetsnivå för
förvaltningsområdet och därvid avge förslag till anslagsframställning för
samtliga myndigheter inom området samt svara för verksamhetsplanering
och långtidsprognoser. Den skall ta över de ekonomiadministrativa
uppgifter som f. n. åvilar DON, bl. a. uppgifter rörande de allmänna
advokatbyråerna, arbete som ankommer på redovisningscentral, revisionsverksamhet
samt ekonomiadministrativt utvecklingsarbete. Myndigheten
skall vidare ansvara för utveckling och drift av flertalet inom förvaltningsområdet
förekommande ADB-system, för statistik, blanketter,
tekniska hjälpmedel och beredskapsplanering samt för byggnads-, lokaloch
utrustningsfrågor. På myndigheten skall också ankomma frågor om
rationalisering av de underlydande myndigheternas verksamhet, både
den administrativa och, så långt det är förenligt med domstolarnas självständighet,
den dömande.

Vad gäller personaladministration skall centralmyndigheten svara för
personalpolitiska frågor inom förvaltningsområdet. Inom ramen för regeringens
bemyndigande skall myndigheten ha det yttersta ansvaret för
dispositionen av befintlig personal mellan olika myndigheter inom verksamhetsområdet
samt överta DON:s uppgift att svara för utbildningsoch
informationsverksamheten. Myndigheten skall också tillsätta vissa
tjänster inom förvaltningsområdet, dock inte ordinarie domartjänster. I
fråga om tillsättningsförfarandet för ordinarie domartjänster skall de nuvarande
förslagsorganen (det s. k. presidentkollegiet, hovrätts- och kammarrättskollegiema)
ersättas med en särskild inom centralmyndigheten
tillskapad tjänsteförslagsnämnd, som avger förslag i myndighetens styrelses
ställe. Tjänst som assessor i hovrätt och kammarrätt samt revisionssekreterare
och regeringsrättssekreterare skall tillsättas av central -

Kartong: S. 33, rad 29 Står: 1 delvis Rättat till: 1 och 2 delvis

JuU 1975:1

8

myndigheten efter förslag av vederbörande domstol. Notarienämnden
tNON) föreslås bli organisatoriskt inlemmad i centralmyndigheten samtidigt
som nämndens uppgifter begränsas till samordning och avgörande
av principiella frågor rörande tillsättning av notarietjänster och notarietjänstgöring.
Inom det personaladministrativa området skall centralmyndigheten
också handha bl. a. frågor rörande personalregistrering och
matrikelföring samt utföra lönerapporteringsgöromål.

Den yttersta bestämmanderätten beträffande innehållet i arbetsordningarna
för tingsrätt och för arrende- och hyresnämnd skall ligga hos
centralmyndigheten, även om uppgiften att fastställa arbetsordning i
regel kan delegeras från myndigheten till hovrätt.

På centralmyndigheten skall vidare ankomma en del uppgifter med
juridisk anknytning, exempelvis utredningar i författningsfrågor och utarbetande
av följdföreskrifter och anvisningar för verkställigheten av
olika författningar. Arbetet med besvarande av remisser antas bli av stor
omfattning. Centralmyndigheten skall också besluta i ärenden om disciplinstraff
och åtalsanmälan samt andra ärenden enligt 23 §, 26 § andra
stycket och 27 § andra stycket statstjänstemannalagen (1965: 274) rörande
all personal inom förvaltningsområdet.

DON:s uppgift att vara centralmyndighet för rättshjälpen skall övertas
av den nya myndigheten.

Centralmyndigheten skall ledas av en styrelse med inslag av lekmän.
Centralmyndighetens chef skall ingå som styrelsens ordförande, och
bland övriga ledamöter skall finnas bl. a. personer med erfarenhet av
riksdagsarbete och personer med erfarenhet av den verksamhet som
bedrivs inom myndighetens förvaltningsområde. Centralmyndigheten
skall indelas i — förutom ett revisionskontor — fyra enheter, en för
ekonomiadministrativa uppgifter, en för personaladministrativa uppgifter,
en för organisationsfrågor och en för juridiska ärenden. Personalbehovet
bedöms till omkring 115 tjänster. Kostnaderna för ungefär 112
tjänster förutsätts bli inbesparade vid DON, hovrätterna och justitiedepartementet.
Myndigheten beräknas behöva ett anslag budgetåret 1975/
76 på ca 14 milj. kr.

Hovrätterna skall få befogenhet att inom gränser, som bestäms av regeringen
eller centralmyndigheten, besluta i frågor som rör administrationen
eller organisationen av tingsrätterna. De skall sålunda avge yttrande
över tingsrätternas förslag till anslagsframställning, bistå tingsrätterna
med fiskaler eller annan förstärkningspersonal på domarsidan
och meddela vissa förordnanden för tingsnotarie. På grund av sina olika
uppgifter rörande tingsrätternas administration skall både hovrätterna
och centralmyndigheten utöva tillsyn över den administrativa verksamheten
vid tingsrätterna.

Uppgiften att bestämma antalet nämndemän i tingsrätt överförs från
hovrätt till centralmyndigheten.

JuU 1975:1

9

Riktlinjerna för den nya domstolsförvaltningen föranleder vissa smärre
ändringar i rättegångsbalken och i lagen (1946: 804) om införande av
nya rättegångsbalken, varom förslag framläggs i propositionen. Lagändringarna
föreslås träda i kraft vid den tidpunkt då domstolsverket skall
inrättas, dvs. den 1 juli 1975. Vissa övergångsåtgärder förutskickas, t. ex.
att domstolsverket successivt övertar de uppgifter som avses åvila centralmyndigheten.

Tidigare principuttalanden rörande centralmyndighetens ställning

Alltsedan en reform av domstolsförvaltningen aktualiserades i början
av år 1970 har en huvudfråga i reformarbetet varit hur verksamheten
inom en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet skall kunna
bedrivas utan att den grundlagsfästa principen om domstolarnas
självständighet och integritet i den dömande verksamheten kränks. Frågan
har också upptagits i de nu föreliggande motionerna 1974: 1990 och
1974: 1991. Med hänsyn till dess stora betydelse från rättssäkerhetssynpunkt
finns det anledning att kortfattat erinra om de uttalanden i ämnet
som tidigare gjorts av statsmakterna, DVU och DSU. En sådan redogörelse
är också av intresse av det skälet att riksdagens principbeslut år
1972 om centralmyndighetens inrättande grundades på bl. a. departementschefens
uttalande att DVU:s förslag i sina huvuddrag borde kunna
ligga till grund för en senare proposition. För ett återgivande av DSU:s
ställningstaganden talar även att departementschefen i nu föreliggande
proposition i åtskilliga hänseenden hänför sig till dess uttalanden.

I direktiven till DVU (anförande till statsrådsprotokollet den 27
februari 1970 av chefen för justitiedepartementet) uttalades bl. a. att tiden
var mogen att genomföra en centraliserad ledning och samordning
av den administrativa verksamheten inom domstolsväsendet. Departementschefen
ansåg att ett centralt organ var nödvändigt för att åstadkomma
en effektiv planering, en samordning av resurserna på domstolsområdet
och en tillfredsställande uppföljning av verksamheten. Som en
allmän riktlinje uttalades att utredningen borde söka åstadkomma en
sådan fördelning av arbetsuppgifterna mellan centralmyndigheten och
domstolarna att förutsättningarna för en rationell och effektiv administrativ
och kameral verksamhet blev så goda som möjligt samtidigt som
den administrativa apparaten och kostnaderna begränsades i möjligaste
mån. Samtidigt betonades att tillskapandet av en central förvaltningsmyndighet
självfallet inte fick innebära något som helst ingrepp i domstolarnas
självständighet och integritet när det gällde den dömande verksamheten.
Härjämte framhölls att självständigheten i den dömande verksamheten
inte utesluter att ett centralt organ får till uppgift att ta till
vara alla möjligheter att rationalisera domstolsarbetet och att göra den
administrativa verksamheten inom domstolsväsendet så effektiv som
möjligt.

JuU1975:1

10

Enligt DVU:s förslag följde med domstolsverkets ställning som central
förvaltningsmyndighet bl. a. att verket skulle leda och samordna den
administrativa verksamheten inom förvaltningsområdet. Verket skulle
enligt utredningen självfallet inte ingripa i den dömande verksamheten
men borde på olika sätt samverka med domstolarna för att skapa effektiva
arbetsformer i domstolsarbetet. Målsättningen för verket borde vara
att tillse att verksamheten inom förvaltningsområdet bedrivs rationellt
och effektivt. Utredningen uttalade att det i det dagliga arbetet hos domstolarna
kunde komma upp frågor som kunde sägas ligga på gränsen
mellan rättskipning och administration. För ett domstolsverk, som förutsattes
få befogenhet att utfärda föreskrifter och anvisningar till domstolarna,
blev det enligt utredningen angeläget att dylika gränsdragningsproblem
kunde lösas i samförstånd med domstolarna och i enlighet
med en fast praxis. Utredningen uttalade också att verket inte borde
kunna vidta åtgärder som kan uppfattas som ingrepp i domstolarnas
självständighet i den dömande verksamheten.

När det vid riksdagsbehandlingen år 1972 gällde att ta ställning till
principspörsmålet om ett centralt organ för domstolsväsendet skulle inrättas,
uttalade utskottet uppfattningen att det förelåg ett starkt behov
av att inom domstolsväsendet inrätta ett fristående centralt organ av
permanent karaktär för planering och samordning av den administrativa
verksamheten. I anledning av motionsvägen framförda farhågor för
att domstolarnas självständighet skulle kunna äventyras av ett sådant
beslut framhöll utskottet mycket bestämt att tillskapandet av en central
förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet självfallet inte fick innebära
något som helst ingrepp i domstolarnas självständighet och integritet när
det gällde den dömande verksamheten. Att så inte blev fallet ansåg utskottet
vara en rättssäkerhetsfråga av stor vikt som borde ägnas särskild
uppmärksamhet. Framför allt borde enligt utskottets mening övervägas
den problematik som sammanhänger med gränsdragningen mellan
dömande och administrativ verksamhet.

I DSU:s betänkande gjordes inte något försök att — i enlighet med
önskemål som uttalats under remissbehandlingen av DVU:s betänkande
— principiellt avgränsa den dömande verksamheten från den administrativa.
Utredningen ansåg en sådan gränsdragning meningslös, därför
att den ändå inte skulle kunna ligga till grund för kompetensfördelningen
mellan Kungl. Maj:t, centralmyndigheten och domstolarna. Många
uppgifter som enligt vanligt betraktelsesätt är att bedöma som administrativa
måste nämligen enligt utredningen betecknas som delar av den
dömande verksamheten eller eljest med hänsyn till principen om domstolarnas
självständighet i dömandet ankomma på annat organ än centralmyndigheten.
Enligt utredningen gällde det inte att dra en skiljelinje
mellan administration och dömande utan att på ett lämpligt sätt
fördela de administrativa uppgifterna mellan de ifrågavarande instan -

JuU 1975:1

11

sema. En första utgångspunkt borde därvid vara domstolarnas självständighet
i den dömande verksamheten. En lika given utgångspunkt borde
vara att centralmyndigheten skulle aktivt verka för att effektivisera det
administrativa arbetet och därmed även dömandet. Utredningen redovisade
i betänkandet och i föreslagen författningstext en på grundval av
utredningens principiella resonemang företagen fördelning av ifrågavarande
arbetsuppgifter.

Principiella överväganden om centralmyndighetens ställning

I den föreliggande propositionen erinrar departementschefen till en
början om att enligt regeringsformen varken regeringen eller något annat
organ får gripa in och bestämma hur en domstol i sin rättstillämpning
skall besluta i visst fall. Han tillfogar att stadgandet härom inte utesluter
att domstolar liksom andra myndigheter i administrativt hänseende är
skyldiga att åtlyda direktiv från regeringen eller annan myndighet som
är behörig att meddela sådana direktiv. I fråga om gränserna för det
område som regeringsformen exklusivt förbehåller domstolarna pekar
han på det av utredningarna berörda förhållandet att avgörande av en
fråga som i sig är av administrativ karaktär indirekt kan ha betydelse
för handläggningen av visst mål eller ärende. Eftersom domstolarnas
självständighet i den dömande och rättstillämpande verksamheten måste
upprätthållas, framstår det enligt departementschefen som motiverat att
domstolarna även i fortsättningen ges befogenhet att avgöra också vissa
frågor av administrativ art som har eller kan uppfattas ha betydelse för
den rättstillämpande verksamheten. Härtill kommer enligt departementschefen
att vissa rent administrativa frågor även av praktiska skäl lämpar
sig bäst för avgörande på det regionala eller lokala planet. Om man
sålunda vill låta vissa frågor som inte omfattas av självständighetsprincipen
ligga kvar hos domstolarna, kan det enligt departementschefen
inte göras genom en uppdelning i administrativa eller judiciella frågor.
Det återstår då enligt departementschefens mening endast den lösningen
att de administrativa uppgifterna på ett lämpligt sätt fördelas mellan regeringen,
cenralmyndigheten och domstolarna med utgångspunkt från å
ena sidan självständighetsprincipen och vad som därutöver bör förbehållas
domstolarna och å andra sidan centralmyndighetens givna uppgift
att ansvara för att tilldelade resurser inom förvaltningsområdet utnyttjas
så rationellt och effektivt som möjligt. För att kunna fullfölja sistnämnda
uppgift måste myndigheten enligt departementschefen så långt det är
möjligt få ledande och samordnande funktioner samt ha rätt att meddela
föreskrifter och anvisningar för verksamheten. Departementschefen
tillägger att det i de enskilda frågorna ytterst måste ankomma på de
tillämpande myndigheterna själva att se till att gränserna för vad som
anses böra vara förbehållet domstolarna inte överskrids.

Mot bakgrund av det nu skisserade principiella resonemanget finner

JuU 1975:1

12

departementschefen att centralmyndighetens kompetensom. äde i stort
bör avgränsas på det sätt DSU föreslagit. I centralmyndighetens instruktion
bör enligt departementschefen tas in en erinran om att myndighetens
verksamhet inte får innebära något ingrepp i domstolarnas självständighet
när det gäller den dömande verksamheten. Enligt hans mening
kan det också vara lämpligt att begränsa centralmyndighetens kompetensområde
på det sättet, att myndigheten inte får föreskriva hur arbetsuppgifter
skall fördelas mellan enskilda domare.

Departementschefens här återgivna överväganden i principiellt hänseende
kritiseras i motionerna 1974: 1990 och 1974: 1991. I den förstnämnda
motionen påpekas att propositionens starka understrykande av
att domstolarna skall vara självständiga i sin rättskipning står i motsättning
till dess förslag att den från rättskipningen inte klart avskiljbara
administrationen skall föras in under ett centralt ämbetsverk av vanlig
typ. Motionärerna befarar att en långtgående administrativ dirigering av
domstolarna kan leda till en styrning av domstolsväsendet i strid mot
den i regeringsformen stadgade självständighetsprincipen. En sådan
styrning kan enligt motionärerna bli resultatet av organisatoriska åtgärder
eller indelning av domarna för deras uppgifter, genom bestämmelser
om vilka mål som skall avgöras i första hand, genom alltför detaljerade
föreskrifter om hur rättens avgöranden skall utformas osv. Domstolsverket
bör därför enligt motionärerna inte få sådana ledande och
styrande funktioner som föreslås i propositionen utan verket bör i huvudsak
ges samma arbetsuppgifter som tillagts DON. Det bör enligt
motionärerna klart anges att verket inte har någon befogenhet att leda
eller styra domstolarna eller att utöva tillsyn över dem. Motionärerna
tar vidare upp ett antal särskilda frågor, vartill utskottet återkommer i
det följande, och de framställer ett yrkande av huvudsaklig innebörd att
riksdagen skall godkänna vad i motionen anförts angående riktlinjer för
domstolsverket.

Även i motionen 1974:1991 uttalas farhågor för att domstolsverket
kan komma att få en sådan ställning och sådana uppgifter att domstolarnas
självständighet inte tillräckligt garanteras. Motionärerna framhåller
självständighetsprincipens stora betydelse från rättssäkerhetssynpunkt
för de enskilda medborgarna. Principen måste enligt motionärerna
sträcka sig längre än till att regeringen eller dess underlydande organ
inte får ge anvisning om hur domstol skall fälla avgöranden i konkreta
fall eller tillämpa vissa rättsregler. Den måste t. ex. innebära att förvaltningsmyndighet
inte skall ha befogenhet att övervaka och ge direktiv
rörande domstolarnas sätt att organisera sitt arbete och handlägga sina
arbetsuppgifter. Mot bakgrund av bl. a. det anförda anser motionärerna
att DON tills vidare bör fortsätta sin verksamhet även efter den 1 juli
1975, och de hemställer i sitt förstahandsyrkande att riksdagen avslår
den föreliggande propositionen. I andra hand framförs erinringar i olika

JuU 1975:1

13

avseenden mot de i propositionen uppdragna riktlinjerna och framlagda
förslagen. Härtill återkommer utskottet under särskilda avsnitt senare
i detta betänkande.

Utskottet vill för sin del till en början understryka att statsmakternas
ställningstagande år 1972 att det inom domstolsväsendet behöver inrättas
ett permanent, centralt organ för planering och samordning av den
administrativa verksamheten står fast. När det nu gäller att dra upp
de närmare riktlinjerna för den nya domstolsförvaltningen vill utskottet
framhålla att avsikten inte är och — som framgår av i föregående avsnitt
återgivna tidigare uttalanden — inte heller varit att domstolsverket
skall anförtros andra uppgifter än sådana som är av administrativ karaktär.
Att den egentliga verksamheten inom domstolsväsendet, den dömande
och rättstillämpande verksamheten, måste falla utanför domstolsverkets
kompetensområde följer redan av stadgandet i regeringsformen att
ingen myndighet, inte heller riksdagen, får bestämma hur domstol skall
döma i det enskilda fallet eller hur domstol i övrigt skall tillämpa en
rättsregel i ett särskilt fall. För den dömande verksamheten har också
byggts upp en särskild instansordning. Att en centralmyndighet på domstolsväsendets
område sålunda inte har att handlägga ärenden rörande
den egentliga verksamheten inom förvaltningsområdet ger myndigheten
en särställning i förhållande till andra centrala ämbetsverk och blir av
avgörande betydelse vid fastläggandet av dess uppgifter.

Som utskottet uttalade år 1972 är det en rättssäkerhetsfråga av stor
vikt att den grundläggande principen om domstolarnas självständighet i
den dömande och rättstillämpande verksamheten upprätthålls. Med
beaktande härav anser utskottet i likhet med departementschefen att det
i centralmyndighetens instruktion skall tas in en erinran om att myndigheten
vid utövandet av sina åligganden har att iaktta principen om domstolarnas
grundlagsfästa självständighet vid fullgörandet av de dömande
och rättstillämpande uppgifterna. I enlighet med det ovan sagda bör
det enligt utskottets mening av instruktionen också framgå att centralmyndighetens
åligganden enligt instruktionen skall gälla enbart den
administrativa verksamheten inom förvaltningsområdet. Av vad nu sagts
följer att det genom domstolsverkets inrättande framför allt tillskapas
möjligheter för domstolarna att få kvalificerad service i frågor av
huvudsakligen den art som hittills ankommit på DON. Något subordinationsförhållande
av för svensk förvaltning sedvanlig modell skall däremot
inte komma till stånd.

De överväganden rörande gränserna för centralmyndighetens kompetensområde
som utskottet år 1972 framhöll som erforderliga skulle självfallet
inte syfta till någon formell gränsdragning mellan dömande och
administrativ verksamhet. En sådan gränsdragning kan som departementschefen
framhåller inte läggas till grund för kompetensfördelningen

f3 Riksdagen 1975. 7 sami Nr 1

Kartong: S. 28, rad 34 Står: 1 delvis Rättat till: 1 och 2 delvis

JuU 1975:1

14

mellan regeringen, centralmyndigheten och domstolarna. Många uppgifter
som enligt vanligt betraktelsesätt är att bedöma som administrativa
innefattar också moment som får anses höra till eller ha ett nära samband
med den dömande verksamheten. Vidare kan som anförs av departementschefen
och även berörs i motionerna 1974: 1990 och 1974: 1991
ett beslut inom domstolsväsendet — även om det är av administrativ
karaktär — direkt eller indirekt ha eller uppfattas ha betydelse för
handläggningen av visst mål. Exempel härpå utgör beslut om hur arbetsuppgifter
skall fördelas mellan enskilda domare. För ärenden av nu
angivet slag måste, i enlighet med den teknik som departementschefen
utnyttjat, den principiella synen på kompetensfördelningen kompletteras
med särskilda ställningstaganden huruvida ifrågavarande uppgifter skall
ankomma på verket. Härvidlag delar utskottet motionärernas uppfattning
att centralmyndigheten inte bör ha möjlighet att genom åtgärder
i administrativ ordning påverka handläggningen av visst mål eller ärende.
Departementschefen synes också ha denna uppfattning. På anförda
skäl anser utskottet att beslut av nyss angivet slag uttryckligen skall
undantas från verkets kompetensområde. Undantag bör som departementschefen
framhåller också göras för ärenden av rent administrativ
karaktär som av framför allt praktiska skäl lämpar sig bäst för avgörande
på det regionala eller lokala planet. Utskottet återkommer härtill
under de särskilda avsnitten i det följande.

En given uppgift för centralmyndigheten är enligt departementschefen
att ansvara för att tilldelade resurser inom förvaltningsområdet utnyttjas
så rationellt och effektivt som möjligt. För att kunna fullgöra
denna uppgift måste myndigheten enligt departementschefen få ledande
och samordnande funktioner samt ha rätt att meddela föreskrifter och
anvisningar för verksamheten. I anledning av resonemanget i motionen
1974: 1990 om att domstolsverket inte bör få sådana funktioner vill utskottet
kraftigt understryka att vad departementschefen i detta hänseende
uttalar inte kan ses isolerat från hans grundläggande deklaration att
tillskapandet av en central förvaltningsmyndighet på domstolsväsendets
område självfallet inte får innebära något som helst ingrepp i domstolarnas
självständighet och integritet när det gäller den dömande verksamheten.
Uppgiften att leda och samordna begränsas också av vad utskottet
i det föregående anfört om att verkets åligganden enligt dess
instruktion enbart skall gälla den administrativa verksamheten. Det
sagda gäller också beträffande domstolarnas egentliga verksamhet de
uppgifter med juridisk anknytning som kan ankomma på verket, t. ex.
utredningar i författningsfrågor samt utarbetande av följdföreskrifter
och anvisningar för verkställigheten av olika författningar.

Beaktandet av självständighetsprincipen föranleder enligt utskottets
mening på samma sätt en begränsning i de uppgifter som skall ankomma
på domstolsverket på grund av dess ansvar för att verksamheten inom

JuU 1975:1

15

förvaltningsområdet bedrivs effektivt och rationellt. Centralmyndigheten
bör verka för att verksamheten bedrivs effektivt, men effektivitetskravet
får inte drivas så långt att det inkräktar på det viktiga allmänna intresset
av rättssäkerhetens upprätthållande. Vad det för verkets del är fråga om
är att genom en rationellt avpassad organisation och genom ändamålsenliga
administrativa rutiner skapa förutsättningar för effektivt arbetande
och i sin dömande verksamhet självständiga domstolar för vilka
allmänheten hyser förtroende. Med effektivitet måste i detta sammanhang
i första hand avses säkerhet i dömandet.

I fråga om de personaladministrativa uppgifterna inom förvaltningsområdet
uttalar departementschefen bl. a. att centralmyndigheten bör
svara för personalpolitiska frågor samt inom ramen för regeringens bemyndigande
ha det yttersta ansvaret för dispositionen av befintlig personal
mellan olika myndigheter inom verksamhetsområdet. Myndigheten
skall också överta DON:s uppgifter i fråga om utbildnings- och informationsverksamheten.

I anslutning till dessa uttalanden vill utskottet endast peka på det
självklara förhållandet, att domstolsverkets ansvar för de personalpolitiska
frågorna inom förvaltningsområdet nödvändigtvis inskränks därigenom
att fastställandet av viktiga delar av personalpolitiken ankommer
på statsmakterna. I många fall medverkar också de fackliga organisationerna
vid utformningen av personalpolitiken. Det bör i detta sammanhang
vidare framhållas att även inom det personaladministrativa
området domstolsverkets kompetens begränsas av hänsyn till principen
om domstolarnas självständighet. Ett iakttagande av denna bör enligt
utskottets mening leda till att domstolsverkes uppgifer i fråga om personaldisposition
beträffande tjänstemän vid domstolarna begränsas till
att avse den icke dömande personalen. Utskottet förutsätter att frågor
om dispositionen av assessorer och fiskaler kommer att handläggas i huvudsakligen
samma ordning som för närvarande.

Med hänsyn till den i detta avsnitt behandlade frågeställningens stora
betydelse från rättssäkerhetssynpunkt vill utskottet till sist framhålla vikten
av att de föreskrifter som skall reglera den nya domstolsadministrationen
ges en sådan avfattning att uppkomsten av gränsdragningsproblem
och kompetenskonflikter förhindras i största möjliga utsträckning.

I den praktiska tillämpningen är det givetvis av stor betydelse att domstolarna
och centralmyndigheten värnar om domstolarnas självständighet
i den dömande verksamheten. Det bör också bli en angelägen uppgift
för JK och JO att följa verksamheten inom den nya domstolsadministrationen
och ha uppmärksamheten på kompetenskonflikter av här
berört slag.

Vad utskottet sålunda i anledning av propositionen och motionerna
1974: 1990 och 1974: 1991 anfört rörande principerna för centralmyndighetens
ställning och uppgifter m. m. bör ges regeringen till känna.

JuU 1975:1

16

Av vad utskottet anfört följer att utskottet avstyrker yrkandet i motionen
1974:1991 om avslag på propositionen.

Fastställande av arbetsordning för tingsrätt m. m.

Enligt nuvarande förfarande fastställs arbetsordning för tingsrätt av
hovrätt. Arbetsordningarna för Stockholms, Göteborgs och Malmö tingsrätter
fastställs dock av regeringen.

I den nya ordningen bör enligt departementschefen centralmyndigheten
— med hänsyn till det ansvar för verksamheten som myndigheten
avses få — ha den yttersta bestämmanderätten beträffande arbetsordningarnas
innehåll, även om uppgiften att fastställa arbetsordning i regel
kan delegeras från centralmyndigheten till hovrätt.

Den föreslagna ordningen kritiseras i motionerna 1974: 1990 och
1974:1991. För att domstolarnas självständighet gentemot centralmyndigheten
skall markeras föreslås i den sistnämnda motionen att uppgiften
att fastställa arbetsordning bör ligga kvar på hovrätterna. Arbetsordningarna
för Stockholms, Göteborgs och Malmö tingsrätter bör dock
med hänsyn till dessa domstolars storlek fastställas av vederbörande
tingsrätt.

Enligt nu gällande ordning meddelas i arbetsordning för tingsrätt bestämmelser
om grunder för fördelning av domargöromålen och, i den
mån det behövs, andra bestämmelser om personalens arbetsuppgifter.
Fördelning av domargöromål kan innebära fördelning av mål på olika
rotlar. Vidare kan i arbetsordning regleras t. ex. i vilken mån göromålens
fördelning mellan rotlama bör få bero på geografiska förhållanden,
så att mål från viss del av domsagan företrädesvis skall tilldelas
viss eller vissa rotlar. Även frågor om hur tingsrätt skall vara sammansatt
i tremansmål och vem som skall vara ordförande i sådana mål har
upptagits i arbetsordning.

Utskottet vill till en början framhålla att departementschefens förslag
att arbetsordning för tingsrätt skall fastställas av centralmyndigheten
inte innebär att centralmyndigheten skall få möjlighet att föreskriva hur
rotlar skall fördelas mellan enskilda domare och därigenom påverka
fördelningen av domargöromålen. Uppgiften att göra en sådan fördelning
bör, som departementschefen i annat sammanhang framhåller, inte
ankomma på centralmyndigheten med hänsyn till principen om domstolarnas
självständighet.

Ett tungt skäl för att centralmyndigheten med angiven begränsning
bör ha att fastställa arbetsordning är sorn departementschefen anför
hänsynen till det ansvar för verksamheten som domstolsverket avses få.
Ett annat skäl för en central handläggning är önskemålet att arbetsordningarna
i görligaste mån skall vara likformiga för alla tingsrätter. Andra
omständigheter talar emellertid för att uppgiften inte bör handhas av

JuU 1975:1

17

domstolsverket. Sålunda måste t. ex. beaktas att arbetsordningarna måste
anpassas till de lokala förhållandena vid varje tingsrätt och att hovrätterna
i regel torde komma att ha bättre kännedom om sådana förhållanden
än centralmyndigheten. Härtill kommer att stadganden i arbetsordningen
otvivelaktigt kan återverka på den dömande verksamheten.
Beslutanderätten i frågor av sådan art bör i enlighet med utskottets
principiella resonemang i det föregående inte anförtros centralmyndigheten.

Det nu anförda leder utskottet till uppfattningen att det i enlighet med
förslaget i motionen 1974:1991 även i fortsättningen bör ankomma på
hovrätt att efter förslag av vederbörande tingsrätt fastställa tingsrätts
arbetsordning. Arbetsordningarna för de tre största tingsrätterna bör
dock på skäl motionärerna anfört fastställas av vederbörande tingsrätt.

Utskottet vill tillägga att det bl. a. med hänsyn till centralmyndighetens
ansvar för verksamheten inom förvaltningsområdet enligt utskottets
mening bör ankomma på myndigheten att fastställa allmänna riktlinjer
och meddela generella anvisningar för arbetsordningarnas innehåll. Det
bör också finnas stort utrymme för samråd mellan hovrätt och centralmyndigheten
i olika principiella frågor om arbetsordningarnas innehåll.
Vad här sagts om arbetsordning för tingsrätt avser i tillämpliga delar
också arrende- och hyresnämnd.

Vad utskottet i anledning av propositionen och motionerna 1974: 1990
och 1974: 1991 anfört rörande fastställande av arbetsordning för tingsrätt
bör ges regeringen till känna.

I detta sammanhang tar utskottet upp en särskild i motionen 1974:
1991 aktualiserad fråga rörande indelning av chefsrådmän på avdelning.
Beträffande avdelningsindelade tingsrätter med undantag för de tre
största tingsrätterna gäller enligt den nuvarande ordningen att hovrätt
indelar chefsrådmännen på avdelning. I fråga om de tre största tingsrätterna
handhas denna uppgift av regeringen. DSU:s förslag, som i
denna del inte särskilt berörs av departementschefen, innebär inte någon
ändring i förhållande till vad som nu gäller. Även enligt motionärernas
mening bör uppgiften att indela chefsrådmännen på avdelning tillkomma
hovrätt, dock att Stockholms, Göteborgs och Malmö tingsrätter bör
tilläggas uppgiften att själva fatta beslut i dessa frågor.

Enlig utskottets uppfattning talar samma skäl som enligt vad nyss
sagts bör förandela att de tre största tingsrätterna själva fastställer arbetsordning
för att dessa domstolar även bör tilläggas uppgiften att indela
chefsrådmän på avdelning. Inom de tre ifrågavarande tingsrätterna
bör uppgiften av praktiska skäl ankomma på lagmannen efter samråd
med berörd personal. I övrigt bör rådande ordning bestå. Vad utskottet
här i anledning av motionen 1974: 1991 anfört rörande indelning av
chefsrådmän på avdelning bör ges regeringen till känna.

JuU 1975:1

18

Hovrätternas roll i den nya domstolsadministrationen

Hovrätterna avses enligt vad departementschefen anför i den nya ordningen
få befogenhet att inom gränser, som bestäms av regeringen eller
centralmyndigheten, besluta i frågor som rör administrationen eller organisationen
av tingsrätterna. Hovrätt bör sålunda avge yttrande över
tingsrätternas förslag till anslagsframställning. Hovrätt bör vidare bl. a.
bistå tingsrätterna med fiskaler eller annan förstärkningspersonal på
domarsidan samt meddela vissa förordnanden för tingsnotarie.

Utskottet har ingen erinran mot att hovrätterna på angivet sätt i åtskilliga
hänseenden behåller sina hittillsvarande uppgifter rörande tingsrätterna.
Att även andra än de nyss nämnda uppgifterna kan komma att
tilläggas hovrätterna förutsätts av departementschefen. Olika skäl föranleder
också utskottet att föreslå att så sker i viss utsträckning. Å andra
sidan kan som departementschefen anför erfarenheten komma att visa
att någon uppgift bör lyftas bort från hovrätterna.

En i sammanhanget särskilt uppmärksammad fråga utgör hovrätternas
tillsynsskyldighet över tingsrätterna enligt 2 kap. 1 § rättegångsbalken.
Departementschefen anför härvidlag bl. a. att hovrätts möjlighet
att utöva tillsyn över tingsrätt måste vara inskränkt så till vida att hovrätten
inte har rätt att ingripa i avgörandet av enskilda mål och ej heller
med stöd av bestämmelsen kan lämna bindande anvisningar till tingsrätt
för dess rättstillämpning. Den tillsyn över den dömande verksamheten
som sålunda är möjlig med hänsyn till tingsrätternas självständighet
är enligt departementschefens mening av begränsad betydelse. Däremot
är enligt departementschefen den tillsyn över den administrativa
verksamheten som både hovrätt och centralmyndighet har att utöva på
grund av de olika uppgifterna rörande tingsrätternas administration av
stor betydelse. Härvidlag framhåller departementschefen bl. a. vikten
av att goda samarbetsformer utbildas mellan hovrätterna och centralmyndigheten.
För att fullgöra sina uppgifter i sammanhanget behöver
emellertid hovrätterna enligt departementschefen inte söka stöd i lag,
och den aktuella bestämmelsen i rättegångsbalken bör därför upphävas.

I motionen 1974: 1991 yrkas att riksdagen beslutar att bestämmelsen
skall behållas. Yrkandet motiveras av motionärerna bl. a. med att hovrätterna
även i framtiden kommer att ha olika uppgifter beträffande
tingsrätterna t. ex. i fråga om tillhandahållande av förstärkningspersonal
och domarutbildning.

Utskottet kan i allt väsentligt ansluta sig till departementschefens principiella
resonemang, och utskottet vill särskilt undersryka vad han anför
om den begränsning i tillsynens omfattning som följer av ett iakttagande
av principen om domstolarnas självständighet. Detsamma gäller departementschefens
uttalanden om angelägenheten av att goda samarbetsformer
utvecklas mellan hovrätterna och domstolsverket. Med hänsyn
till att tillsyn från hovrätternas sida gentemot tingsrätterna i framtiden

JuU 1975:1

19

avses förekomma i väsentligen samma omfattning som f. n., saknas
emellertid enligt utskottets mening anledning att — i ett sammanhang
där likartade uppgifter författningsvägen åläggs en central myndighet —
upphäva lagstadgandet om hovrätts tillsynsskyldighet över tingsrätterna.
Utskottet tillstyrker därför bifall till motionen 1974: 1991 i denna del.

Under detta avsnitt tar utskottet vidare upp frågan om uppgiften att
bestämma antalet nämndemän i tingsrätt skall handhas av hovrätt eller
domstolsverket. Enligt 1 kap. 4 § första stycket rättegångsbalken ankommer
denna uppgift på hovrätt. Hovrätt har också att bestämma antalet
nämndemän i fastighetsdomstol. Enligt departementschefen bör dessa
uppgifter förås över till centralmyndigheten, vilket föranleder en ändring
i det nyssnämnda lagrummet. I motionen 1974: 1991 uttalas bl. a.
att uppgiften att bestämma antalet nämndemän i domsaga med hänsyn
till hovrätternas större kännedom om de lokala förhållandena bör behållas
hos hovrätterna. Motionsyrkandet i denna del innebär att någon
lagändring inte skall vidtas.

Utskottet, som anser att spörsmålet bör bedömas väsentligen från
praktiska synpunkter, finner i likhet med motionärerna att hovrätt med
sin närmare kännedom om de aktuella lokala förhållandena är bättre
lämpad än centralmyndigheten att handha den ifrågavarande uppgiften.
Därest av särskilda skäl generella anvisningar för bedömningen skulle
erfordras, bör det ligga inom centralmyndighetens kompetensområde att
utfärda sådana. Någon ändring av gällande ordning i nu berörda hänseenden
är således enligt utskottets mening inte påkallad, och utskottet
tillstyrker bifall till motionen 1974: 1991 i denna del. Utskottets ställningstagande
föranleder en mindre jämkning i den av Kungl. Maj:t föreslagna
lydelsen av 22 § lagen om införande av nya rättegångsbalken.

Tillsättning av domartjänster

I fråga om tillsättningsförfarandet för ordinarie domartjänster anför
departementschefen bl. a. att alla sådana tjänster även efter centralmyndighetens
tillkomst bör tillsättas av regeringen och att alla tjänster som
kungörs lediga bör tillsättas efter förslag. De nuvarande förslagsorganen
(det s. k. presidentkollegiet, hovrätts- och kammarrättskollegiema) bör
ersättas med ett enda förslagsorgan, en tjänsteförslagsnämnd. Enligt departementschefen
bör centralmyndighetens chef vara ordförande i
nämnden. I denna bör vidare ingå ett justitieråd, ett regeringsråd, en
hovrättspresident, en kammarrättspresident och ytterligare tre domare
som utses på förslag av Jurist- och samhällsvetareförbundet och Sveriges
domareförbund.

Den föreslagna ordningen utsätts för kritik i motionerna 1974: 1990,
1974:1991, 1975:1103 och 1975:1126. I motionerna framförs bl. a.

JuU 1975:1

20

tanken att några ändringar i det nuvarande tillsättningsförfarandet inte
bör vidtas förrän i samband med ställningstagande till 1972 års domarutrednings
förslag i detta hänseende. För det fall att beslut om inrättande
av en tjänsteförslagsnämnd skulle fattas redan i förevarande sammanhang,
framhålls i motionerna 1974: 1990 och 1974: 1991 att det
från principiell synpunkt är olämpligt att uppgiften att avge förslag
skall handläggas inom ett centralt, administrativt organ. Motionärernas
inställning motiveras bl. a. av hänsynen till principen om domstolarnas
självständighet och av de begränsningar som måste föreligga i möjligheterna
för ett administrativt organ att bedöma de sökandes domarkvaliteter.
Liknande tankegångar utvecklas i motionen 1975: 1103. I motionen
1974: 1990 framförs som andrahandsyrkande att nämnden skall utses
av domstolarna själva och administrativt knytas till en hovrätt. I
motionen 1974: 1991 betonas särskilt att centralmyndighetens chef, ledamot
av myndighetens styrelse eller befattningshavare vid myndigheten
inte får ingå i nämnden. Enligt motionärernas mening bör det förslagsställande
organet stå helt fritt från centralmyndigheten. Deras i
andra hand framställda yrkande innebär att förslagsorganet bör utformas
med beaktande av dessa synpunkter.

Utskottet, som uppmärksammat att 1972 års domarutredning i sitt
nyligen avlämnade betänkande redovisar ingående överväganden rörande
behovet av en tjänsteförslagsnämnd och en sådan nämnds sammansättning
m. m., hyser förståelse för uppfattningen att ställningstagandet
till frågan om en förändring av det nuvarande förslagsförfarandet lämpligen
bör anstå såsom motionärerna förordat. Övervägande skäl, bl. a.
det starka intresset av att tjänsteförslagen avges av ett enda förslagsorgan
och grundar sig på bedömningsgrunder som är enhetliga för både
de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna, talar
dock för att man redan nu bör övergå till det av departementschefen
föreslagna systemet med en tjänsteförslagsnämnd. Behovet av ett
sådant organ har också — om än från delvis andra utgångspunkter —
bestyrkts av en i denna del enig domarutredning. Att nu inrätta en
tjänsteförslagsnämnd innebär enligt utskottets mening inte något föregripande
av statsmakternas beslut i anledning av utredningens betänkande,
som kan medföra svårigheter vid den fortsatta handläggningen av
betänkandet. Utskottet kan således inte ansluta sig till yrkandena i motionerna
1974:1990, 1974: 1991, 1975:1103 och 1975: 1126 om att det
nuvarande tillsättningsförfarandet skall bibehållas.

Vad angår tjänsteförslagsnämndens ställning och sammansättning tvekar
utskottet om lämpligheten av den ordning som departementschefen
förordar. I likhet med motionärerna finner utskottet av principiella
skäl att avgivande av förslag vid tillsättning av ordinarie domartjänster
hör till de administrativa uppgifter som inte bör ligga inom centralmyndighetens
kompetensområde. Nämnden bör därför inta ställningen som

JuU 1975:1

21

ett i förhållande till centralmyndigheten helt fristående organ. Samma
skäl talar för att centralmyndighetens chef inte bör vara självskriven
ordförande i tjänsteförslagsnämnden. Dennes speciella erfarenheter och
kunskaper bör emellertid tillvaratas genom att han ingår i nämnden.
Beträffande ordförandeskapet har utskottet stannat för att regeringen
— med hänsyn till sakens grannlaga natur — bör utse ordförande. Mot
departementschefens förslag om nämndens sammansättning i övrigt har
utskottet ingen erinran. Om domarutredningens förslag om en öppnare
domarbana genomförs, får frågan givetvis prövas på nytt. Det ter sig
naturligt att nämndens kansligöromål utförs inom centralmyndigheten
som har samlad tillgång till persondata rörande all domarpersonal.

Vad utskottet i anledning av propositionen och motionerna 1974: 1990,
1974: 1991 och 1975: 1103 anfört om tjänsteförslagsnämndens ställning
och sammansättning bör ges regeringen till känna.

Under detta avsnitt skall utskottet också behandla ordningen för tillsättande
av tjänster som assessor i hovrätt och kammarrätt, revisionssekreterare
och regeringsrättssekreterare. Dessa tjänster tillsätts för närvarande
av regeringen. Enligt vad departementschefen föreslår i propositionen
bör tillsättningsbesluten i den nya ordningen ankomma på domstolsverket.
Förslaget kritiseras i motionerna 1974: 1990, 1974:1991,
1975:1103 och 1975: 1126 från samma utgångspunkter som anfördes
i fråga om ordningen för tillsättande av ordinarie domartjänster. I den
förstnämnda motionen framförs i första hand tanken att någon ändring
i tillsättningsförfarandet inte bör ske i avbidan på resultatet av 1972 års
domarutrednings arbete. I andra hand förordas att tjänsterna tillsätts
av den domstol där tjänsten finns. I motionen 1974:1991, 1975: 1103
och 1975: 1126 framställs yrkanden av innebörd att den nuvarande
ordningen skall bestå.

Enligt utskottets mening talar samma principiella skäl som utesluter
centralmyndigheten från prövning av ärenden angående utnämningar av
ordinarie domare för att ärenden om tillsättning av tjänster som assessorer,
revisionssekreterare och regeringsrättssekreterare inte bör ankomma
på myndigheten. Med hänsyn till de övergripande bedömningar som
erfordras beträffande bl. a. antalet ifrågavarande tjänster och fördelningen
av antalet tjänster mellan skilda domstolar bör uppgiften icke
heller läggas på vederbörande domstol utan, såsom motionärerna föreslagit,
kvarstanna hos regeringen. Förslag om förordnande bör avges av
vederbörande domstol. Vid utskottets ställningstagande — som även
tillgodoser förstahandsyrkandet i motionen 1974:1990 — saknas i enlighet
med yrkandet härom i motionen 1974:1991 anledning att nu vidta
i propositionen föreslagen ändring i 4 kap. 2 § rättegångsbalken. Vad
utskottet i anledning av propositionen och motionerna 1974:1990,
1974: 1991, 1975: 1103 och 1975: 1126 anfört angående tillsättning av

JuU 1975:1

22

tjänster som assessor, revisionssekreterare och regeringsrättssekreterare
bör ges regeringen till känna.

När det gäller fiskaler och fiskalsaspiranter bör den nuvarande tillsättningsordningen
bestå.

Notarieantagning m. m.

Notarietjänstgöring (tidigare tingsmeritering) fullgörs sedan början av
år 1973 vid tingsrätt eller länsstyrelse eller vid båda slagen av myndigheter.
Det finns också möjlighet till utbytestjänstgöring hos åklagarmyndighet,
polischef, kronofogdemyndighet, annan myndighet eller advokat.
Som ett centralt organ för prövning av frågor om notarietjänstgöring
fungerar notarienämnden (NON). Nämnden har att fastställa allmänna
riktlinjer för notarietjänstgöring, handlägga ärenden om antagning till
notarietjänstgöring och om förordnande på notarietjänster, pröva frågor
om utbytestjänstgöring samt planera och samordna notarietjänster vid
de olika myndigheterna. NON består av ordförande, vice ordförande
och fyra andra ledamöter, varav en representant från domarkåren, en
från DON och en från Jurist- och samhällsvetareförbundet. NON:s
kansligöromål fullgörs av DON.

När det gäller frågor om notarietjänstgöring föreslås i propositionen
att NON organisatoriskt inlemmas i centralmyndigheten och att nämndens
uppgifter begränsas till samordning och avgörande av principiella
frågor rörande tillsättning av notarietjänster och notarietjänstgöring.
Rutinärenden om bl. a. antagning till notarietjänstgöring bör avgöras av
centralmyndigheten.

I motionen 1974: 1989 yrkas att riksdagen skall uttala sig för att NON
även framgent skall svara för antagning till notarietjänster. Yrkandet
motiveras av att det i många fall kan vara förenat med stora svårigheter
att skilja mellan löpande och principiella ärenden. Enligt motionären
uppkommer frågor av principiell natur i ett mycket stort antal ärenden.
Det gäller enligt motionären särskilt den värdering i merithänseende av
olika typer av praktik och arbetslivserfarenhet som de sökande åberopar.
Bedömningar av detta slag bör enligt motionären också i fortsättningen
ske i ett kollegialt sammansatt organ där erfarenheter från olika
juridiska verksamhetsområden ges möjlighet att påverka bedömningen.

Till stöd för den av departementschefen föreslagna förändringen beträffande
NON:s ställning och uppgifter kan bl. a. anföras att antalet
antagningsärenden är mycket stort, att flertalet av förekommande ärenden
är av relativt enkel beskaffenhet och att åtskilliga principfrågor
bl. a. rörande meritvärdering redan lösts av NON. Frågor av principiell
natur får emellertid enligt utskottets mening förutsättas komma upp
även i framtiden. Många gånger, t. ex. i de icke ovanliga fallen då flera
sökande konkurrerar med praktiskt taget likvärdiga meriter, måste det
vara av värde att kunna ta i anspråk en sakkunskap av det slag som

JuU 1975:1

23

f. n. finns i NON. Även när det gäller olika frågor rörande utbytestjänstgöring
måste, bl. a. med hänsyn till den mångfald av möjligheter till sådan
tjänstgöring som föreligger, beaktas det principiella värdet av att
prövningen ankommer på ett kollegialt sammansatt organ som NON.
Härtill kommer den i motionen påpekade svårigheten att skilja mellan
principiella ärenden och rutinärenden.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet, som noterat att under
remissbehandlingen bl. a. NON bestämt uttalat sig för att den nuvarande
ordningen bör bibehållas, att NON även i framtiden bör svara för antagningen
till notarietjänster. Vid detta ställningstagande utgår utskottet
från att NON i likhet med vad som hittills ägt rum bör kunna överlämna
ett stort antal ärenden av enkel beskaffenhet eller grupper av sådana
ärenden till ledamot av nämnden eller till tjänsteman som fullgör kansligöromål
åt nämnden. Den sålunda förordade ordningen för beslutsfattandet
inom NON bör leda till att NON efter domstolsverkets inrättande
organisatoriskt får samma fristående ställning som den för närvarande
har i förhållande till DON. NON:s kansligöromål bör utföras inom
centralmyndigheten.

Vad utskottet i anledning av propositionen och med tillstyrkande av
motionen 1974: 1989 uttalat angående notarienämndens ställning och
uppgifter bör ges regeringen till känna.

Centralmyndighetens uppgifter i fråga om de allmänna advokatbyråerna,
m. m.

För närvarande är DON centralmyndighet för rättshjälpen och handhar
bl. a. ekonomiadministrativa uppgifter beträffande de allmänna advokatbyråerna.
Enligt departementschefen bör den nya centralmyndigheten
överta dessa uppgifter. I motionen 1974: 1991 uttalas bl. a. att det
med hänsyn till kravet på partsombudens självständighet gentemot domstolarna
är principiellt oriktigt att den myndighet som centralt skall administrera
domstolarnas verksamhet skall fullgöra motsvarande uppgifter
beträffande de allmänna advokatbyråerna. Mot denna bakgrund yrkar
motionärerna att riksdagen beslutar att de uppgifter beträffande de
allmänna advokatbyråerna som f. n. handläggs av DON förs över till
annan myndighet än centralmyndigheten för domstolsväsendet.

I anledning av motionsyrkandet vill utskottet erinra om att statsmakterna
i samband med rättshjälpsreformens genomförande tog ställning
till frågorna om valet av centralmyndighet för rättshjälpen och om myndighetens
uppgifter beträffande de allmänna advokatbyråerna. I sitt
av riksdagen i denna del godkända betänkande (JuU 1972: 12) uttalade
utskottet att det syntes lämpligt att det blivande domstolsverket — med
hänsyn bl. a. till de arbetsuppgifter av personal- och ekonomiadministrativ
natur som denna myndighet kunde väntas få beträffande domstolsväsendet
och i viss mån beträffande åklagarväsendet — fick ansvaret

JuU 1975:1

24

också för uppgifter av motsvarande slag inom rättshjälpsområdet. Utskottet
anslöt sig också uttryckligen till tanken att hinder inte föreligger
för att domstolarna och de allmänna advokatbyråerna i rent administrativt
hänseende sorterar under samma centralmyndighet. Att, såsom hade
föreslagits i en motion, överväga inrättandet av ytterligare en central
myndighet på rättsväsendets område vid sidan av domstolsverket kunde
enligt utskottets mening bl. a. med hänsyn till statsfinansiella synpunkter
inte komma i fråga. Utskottet saknar anledning att nu frångå sitt tidigare
ställningstagande på vilket nu rådande ordning har grundats. Utskottet
avstyrker därför bifall till det här behandlade yrkandet i motionen
1974: 1991.

I detta sammanhang vill utskottet kort beröra centralmyndighetens
funktioner som besvärsinstans enligt rättshjälpslagen. Dessa funktioner
handhas f. n. av en besvärsnämnd som finns inom DON. I nämnden
ingår företrädare för domarkåren och advokatkåren samt ledamöter med
erfarenhet av riksdagsarbete. Nämndens ställning i den nya administrationen
berörs av departementschefen i huvudsak enbart på det sätt att
han uttalar att centralmyndighetens uppgift att pröva besvär enligt 49 §
första stycket rättshjälpslagen bör fullgöras av en särskild besvärsnämnd
inom myndigheten.

Skäl liknande dem som enligt vad utskottet i det föregående anfört
motiverar att tjänsteförslagsnämnden och NON får en i förhållande till
domstolsverket fristående ställning talar i viss mån för att inte heller
besvärsnämnden bör inlemmas i centralmyndigheten. I samband med
rättshjälpsreformen godtog emellertid riksdagen att centralmyndigheten
skulle utgöra fullföljdsinstans vid talan mot beslut av rättshjälpsnämnd
och därvid ha en för uppgiften särskilt avpassad sammansättning. Några
olägenheter av denna ordning med en särskild nämnd inom centralmyndigheten
har såvitt känt inte yppats. Med hänsyn härtill och då besvärsnämndens
uppgifter inte motiverar en sådan fristående ställning som utskottet
förordat beträffande tjänsteförslagsnämnden och NON anser utskottet
att anledning inte nu föreligger att ompröva nämndens ställning
som organ inom centralmyndigheten. Utskottet utgår från att den sammansättning,
som besvärsnämnden främst av rättssäkerhetsskäl givits,
kommer att förbli huvudsakligen oförändrad.

Disciplin- och åtalsärenden

I propositionen föreslås att myndighets befogenhet i ärenden enligt
23 §, 26 § andra stycket och 27 § andra stycket statstjänstemannalagen
skall ankomma på centralmyndigheten. Det är här fråga om ärenden
om disciplinstraff, åtalsanmälan och om skyldighet för tjänsteman, som
efter åtal eller disciplinärt förfarande dömts till suspension, att flytta
från tjänstebostad eller fri bostad. Det gäller vidare ärenden om av -

JuU 1975:1

25

stängning av tjänsteman i samband med att åtal anställs eller disciplinärt
förfarande inleds samt ärenden om avstängning och läkarundersökning
vid fall av bristande tjänstduglighet beroende på sjukdom
eller liknande. Den föreslagna ordningen kritiseras i motionerna 1974:
1990 och 1974: 1991. I den förstnämnda motionen uttalas att förslaget
att lägga de disciplinära befogenheterna inom domstolsväsendet på centralmyndigheten
synes oförenligt med principen om domstolarnas självständighet.
Motionärerna anser det också opåkallat att nu vidta några
förändringar i det aktuella hänseendet eftersom en proposition grundad
på ämbetsansvarskommitténs överväganden i fråga om bl. a. de disciplinära
befogenheternas fördelning kan väntas bli förelagd riksdagen i år.
I motionen 1974: 1991 anförs att ifrågavarande ärenden inom domstolsområdet
bättre kan bedömas av hovrätterna, som f. n. handhar sådana
uppgifter. Uppgifterna bör ankomma på centralmyndigheten endast beträffande
dess egen personal. Motionsyrkandet går ut på att någon ändring
inte skall ske i fråga om utövandet av myndighetsfunktioner på det
berörda området.

Utskottet vill först slå fast att ingen dömande personal är underkastad
disciplinärt ansvar och att den i propositionen föreslagna ordningen inte
berör denna kategori tjänstemän. Beträffande den dömande personalen
skall alltså behörigheten att besluta i de ärenden det här gäller inte tillkomma
domstolsverket. Det är emellertid att märka att förslaget berör

— jämte den icke rättsbildade domstolspersonalen — den inom domarkarriären
i detta sammanhang från principiell synpunkt betydelsefulla
gruppen av fiskaler i hovrätt och i kammarrätt.

Enligt utskottets mening saknas bärande skäl mot att domstolsverket
tilläggs uppgifter i disciplinära och liknande hänseenden beträffande
den icke rättsbildade domstolspersonalen. Utskottet har därför ingen
erinran mot den i propositionen förordade ordningen såvitt gäller
denna personal. När det gäller den rättsbildade personalen talar emellertid
enligt utskottets mening starka skäl, bl. a. hänsynen till principen
om domstolarnas självständighet, för att domstolsverket inte bör tillerkännas
några befogenheter i de ärenden det här gäller. Utskottet förordar
därför att från domstolsverkets disciplinära myndighet undantas

— förutom dömande personal som är undantagen enligt nuvarande
ordning — all övrig rättsbildad domstolspersonal som har eller kan
förväntas få dömande uppgifter. Utskottets ställningstagande hindrar
inte att frågor om disciplinansvaret beträffande den icke rättsbildade
personalen blir föremål för ytterligare överväganden i samband med
förestående prövning av ämbetsansvarskommitténs förslag.

Vad utskottet här i anledning av propositionen och motionerna
1974: 1990 och 1974: 1991 uttalat bör ges regeringen till känna.

JuU1975:1

26

Genomförandet

Som nämnts i det föregående skall enligt tidigare riksdagsbeslut domstolsverket
inrättas den 1 juli 1975 och förläggas till Jönköping.

I propositionen anför departementschefen bl. a. att det vid genomförandet
av den nya domstolsadministrationen är angeläget att provisoriska
förhållanden under en övergångstid så långt möjligt undviks samt
att regeringen bör bemyndigas att vidta de förberedelseåtgärder som påkallas
för genomförandet. Vidare anför han att det både av hänsyn till
nuvarande personal och av rekryteringsskäl men också av hänsyn till
den löpande verksamheten vid myndigheterna inom förvaltningsområdet
kan visa sig nödvändigt att centralmyndigheten successivt under en
övergångstid tar över de uppgifter som skall ankomma på myndigheten
i den nya administrationen. Av samma skäl kan det enligt departementschefen
också visa sig nödvändigt att utflyttningen till Jönköping av den
verksamhet som nu bedrivs vid DON sker successivt, övergångstiderna
bör dock enligt hans mening inte sträcka sig längre än till utgången av
år 1975. Regeringen bör också enligt departementschefen erhålla bemyndigande
att besluta om den senareläggning av reformen som kan
visa sig nödvändig på grund av förseningar som inte nu kan förutses.

I motionerna 1974: 1991 och 1975: 1126 framställs yrkanden om att
tidpunkten för centralmyndighetens inrättande bestäms till den 1 januari
1976. Till stöd för yrkandet i motionen 1974: 1991 anförs att det är av
vikt både för personal och domstolar m. fl. att tidpunkten för inrättandet
fastställs redan vid riksdagsbehandlingen. Eftersom det enligt
motionärerna f. n. inte synes råda full visshet om att inrättandet kan ske
vid den förut beslutade tidpunkten bör med hänsyn till vad departementschefen
anfört inrättandet nu bestämmas till den 1 januari 1976.
Uppskovsyrkandet i motionen 1975: 1126 motiveras bl. a. med att ytterligare
rådrum erfordras för att anställa personal och få verkets organisation
upprättad. Sistnämnda motion upptar också ett yrkande att de
genom propositionen framlagda lagförslagen skall träda i kraft den 1
januari 1976.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det bl. a. med hänsyn
till den berörda personalen är angeläget att reformen genomförs vid en
bestämd tidpunkt. Samma hänsyn föranleder emellertid enligt utskottets
mening att starka skäl måste föreligga för att den redan bestämda tidpunkten
ändras. Det förhållandet att uppbyggnaden av verksamheten av
naturliga skäl kan komma att behöva ske successivt utgör enligt utskottets
mening inget sådant skäl. En successiv övergång bör i stället skapa
ökade möjligheter för hänsynstagande till de anställdas personliga önskemål
beträffande tillträdesdag, anstånd med flyttning, m. m. och över
huvud taget underlätta verksamhetens igångsättande. Motsvarande hänsyn
bör tas till personal vid hovrätterna och DON.

Med hänsyn till det anförda och då uppgifter utskottet erhållit inte

Juli 1975:1

27

tyder på att verksamheten ej skulle kunna sättas i gång såsom planerats,
kan utskottet inte biträda motionsförslagen om uppskov. Utskottet avstyrker
således bifall till motionerna 1974: 1991 och 1975: 1126 i här behandlade
delar. Begärda bemyndiganden för regeringen att vidta övcrgångsåtgärder
och att besluta i fråga om genomförandet av reformen
bör lämnas.

övrigt

När det gäller vissa tillståndsärenden inom familjerättens område,
vilka av domstolsstyrelseutredningen föreslås bli delegerade från regeringen
till centralmyndigheten, förutskickar departementschefen att frågan
om erforderliga lagändringar skall tas upp vid ett senare tillfälle.
Med hänsyn härtill tar utskottet nu inte ställning till spörsmålet om
vilken myndighet som bör besluta i dessa ärenden.

Utöver vad som framgår av vad utskottet anfört i det föregående
föranleder propositionen icke annan erinran än att utskottet i anledning
av motionen 1974: 1991 föreslår en mindre redaktionell jämkning i 1
kap. 6 § förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken. Ändringen
innebär att benämningen ting bibehålls i lagtexten.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1.att riksdagen avslår motionen 1974: 1991 såvitt däri yrkats
avslag på propositionen 1974: 149 (yrkande A);

2. att riksdagen beträffande riktlinjerna för den nya domstolsförvaltningen
m. m. såvitt gäller principerna för centralmyndighetens
ställning och uppgifter m. m., i anledning av propositionen
och motionerna 1974: 1990 och 1974: 1991 i denna
del, ger regeringen till känna vad utskottet anfört i detta
hänseende;

3. att riksdagen beträffande de under punkt 2 nämnda riktlinjerna
såvitt gäller fastställande av arbetsordning för tingsrätt,
i anledning av propositionen och motionerna 1974: 1990 och
1974: 1991 (yrkande B 1) i denna del, ger regeringen till känna
vad utskottet anfört i detta hänseende;

4. att riksdagen beträffande de under punkt 2 nämnda riktlinjerna
såvitt gäller indelning av chefsrådmän på avdelning, i anledning
av propositionen och motionen 1974: 1991 (yrkande
B 2) i denna del, ger regeringen till känna vad utskottet anfört
i detta hänseende;

5. att riksdagen beträffande hovrätts tillsynsskyldighet med avslag
på propositionen och med bifall till motionen 1974: 1991
(yrkande B 3) i denna del beslutar att 2 kap. 1 § rättegångsbalken
behålls i oförändrad lydelse;

JuU 1975:1

28

6. att riksdagen beträffande bestämmandet av antalet nämndemän
i domsaga dels med avslag på propositionen och med
bifall till motionen 1974: 1991 (yrkande B 5) i denna del beslutar
att 1 kap. 4 § rättegångsbalken behålls i oförändrad
lydelse, dels i anledning av propositionen och motionen i samma
del antar det genom propositionen framlagda förslaget till
lag om ändring i lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångsbalken
— utom såvitt avser ikraftträdandebestämmelsen
— med den ändring att 22 § erhåller följande såsom utskottets
förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

22 §

Bestämmelserna i nya rätte- Bestämmelserna i nya rättegångsbalken
om fullföljd av talan gångsbalken om fullföljd av talan

mot underrätts beslut i rättegång mot underrätts beslut i rättegång

skola äga motsvarande tillämpning skola äga motsvarande tillämpning

beträffande talan mot underrätts beträffande talan mot underrätts

beslut i fråga, som avses i 4 kap. 5, beslut i fråga, som avses i 4 kap. 5,

7 eller 8 § nämnda balk. Mot 7 eller 8 § nämnda balk. Mot

hovrättens beslut i sådan fråga må hovrättens beslut i sådan fråga

talan ej föras. eller i fråga som avses i 1 kap. 4 §

första stycket samma balk må talan
ej föras.

7. att riksdagen beträffande de under punkt 2 nämnda riktlinjerna
såvitt gäller inrättandet av en tjänsteförslagsnämnd, med
bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1974:
1991 (yrkande B 7 a), 1975: 1103 (yrkandena 1 och 2 delvis)
och 1975: 1126 (yrkande 1 delvis) i denna del, godkänner vad
departementschefen anfört i detta hänseende;

8. att riksdagen beträffande de under punkt 2 nämnda riktlinjerna
såvitt gäller tjänsteförslagsnämndens ställning och sammansättning,
i anledning av propositionen och motionerna
1974: 1990, 1974:1991 (yrkande B 7 b) och 1975:1103 (yrkandena
1 och 2 delvis) i denna del, ger regeringen till känna
vad utskottet anfört i detta hänseende;

9. att riksdagen beträffande de under punkt 2 nämnda riktlinjerna
m. m. såvitt gäller tillsättning av tjänster som assessor, revisionssekreterare
och regeringsrättssekreterare, dels i anledning
av propositionen och motionerna 1974:1990, 1974:
1991 (yrkande B 8), 1975: 1103 (yrkande 1 delvis) och 1975:
1126 (yrkande 1 delvis) i denna del ger regeringen till känna
vad utskottet anfört i detta hänseende, dels med avslag på
propositionen och med bifall till motionen 1974: 1991 (yrkande
B 9) i samma del beslutar att 4 kap. 2 § rättegångsbalken
behålls i oförändrad lydelse;

JuU 1975:1

29

10. att riksdagen beträffande de under punkt 2 nämnda riktlinjerna
såvitt gäller notarienämndens ställning och uppgifter, i anledning
av propositionen och med bifall till motionen 1974:
1989, ger regeringen till känna vad utskottet anfört i detta
hänseende;

11. att riksdagen beträffande de under punkt 2 nämnda riktlinjerna
såvitt gäller centralmyndighetens uppgifter i fråga om de
allmänna advokatbyråerna m. m., med bifall till propositionen
och med avslag på motionen 1974: 1991 (yrkande 6) i
denna del, godkänner vad departementschefen anfört i detta
hänseende;

12. att riksdagen beträffande de under punkt 2 nämnda riktlinjerna
såvitt gäller handläggande myndighet för disciplin- och
åtalsärenden m. m., i anledning av propositionen och motionerna
1974: 1990 och 1974: 1991 (yrkande 10) i denna del,
ger regeringen till känna vad utskottet anfört i detta hänseende; 13.

att riksdagen avslår motionen 1974: 1990 i den mån den inte
omfattas av utskottets hemställan ovan;

14. att riksdagen beträffande tidpunkten för centralmyndighetens
inrättande avslår motionerna 1974: 1991 (yrkande 11) och
1975: 1126 (yrkande 2 delvis) i denna del;

15. att riksdagen beträffande tingsrätts sammanträde för huvudförhandling
i anledning av propositionen och motionen 1974:
1991 (yrkande B 4) i denna del antar 1 kap. 6 § förslaget till
lag om ändring i rättegångsbalken med den ändring att lagrummet
erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade
lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag

Utskottets förslag

1 kap.
6§

Tingsrätt skall hålla sammanträde
så ofta det kräves för arbetet.
Sammanträde för huvudförhandling
skall hållas på tingsställe,
om ej särskilda skäl tala för att
sammanträdet hålles på annan ort.

Tingsrätt skall hålla sammanträde
så ofta det kräves för arbetet.
Sammanträde för huvudförhandling
(ting) skall hållas på
tingsställe, om ej särskilda skäl tala
för att sammanträdet hålles på
annan ort.

16. att riksdagen — med den ändring i lagförslagets ingress som
följer av vad utskottet hemställt ovan — antar förslaget till
lag om ändring i rättegångsbalken — utom såvitt avser ikraftträdandebestämmelsen
— i den mån det inte omfattas av utskottets
hemställan ovan;

JuU 1975:1

30

17. att riksdagen beträffande tidpunkten för ikraftträdandet för
de genom propositionen framlagda lagförslagen med bifall
till propositionen och med avslag på motionen 1975: 1126 (yrkande
3) i denna del antar de ikraftträdandebestämmelser som
föreslagits i propositionen;

18. att riksdagen godkänner de under punkt 2 nämnda riktlinjerna
för den nya domstolsförvaltningen m. m. i den mån de
inte omfattas av vad utskottet anfört och hemställt ovan;

19. att riksdagen bemyndigar regeringen att inrätta en ordinarie
tjänst med beteckningen p för chef för domstolsverket;

20. att riksdagen bemyndigar regeringen att vidta de åtgärder
som behövs för att förbereda övergången till den nya domstolsförvaltningen
samt att fatta de beslut i fråga om genomförandet
av reformen som departementschefen förordat i propositionen.

Stockholm den 31 januari 1975

På justitieutskottets vägnar

ASTRID KRISTENSSON

Närvarande: fru Kristensson (m), fröken Mattson (s), herrar Polstam
(c), Larfors (s), Johansson i Växjö (c), Jönsson i Malmö (s), Bengtsson
i Göteborg (c), Schött (m), Fransson (c), fru Wiklund (c), fru Andersson
i Kumla (s), herrar Lundgren (s), Mathsson i Fagersta (s), Pettersson i
Västerås (vpk) och Nyquist (fp).

Reservationer

1. vid punkten 3 i utskottets hemställan

av fröken Mattson (s), herrar Larfors (s), Jönsson i Malmö (s), fru
Andersson i Kumla (s), herrar Lundgren (s), Mathsson i Fagersta (s)
och Pettersson i Västerås (vpk), som beträffande fastställande av arbetsordning
för tingsrätt anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 16 med ”Ett
tungt” och slutar på s. 17 med ”tingsrätt bör ges regeringen till känna”
bort ha följande lydelse:

Ett tungt vägande skäl för att fastställande av arbetsordning ytterst
bör åvila domstolsverket är som departementschefen anför hänsynen
till det ansvar för verksamheten som domstolsverket avses få. Ett annat
skäl för en central handläggning är önskemålet att arbetsordningarna i
görligaste mån skall vara likformiga för alla tingsrätter. Vad gäller de

JuU 1975:1

31

av motionärerna anförda principiella skälen för att uppgiften inte bör
ankomma på domstolverket måste enligt utskottets mening beaktas att
det, som framgår av det föregående, inte skall ankomma på domstolsverket
att meddela föreskrifter om domargöromålens fördelning på enskilda
domare. Det anförda leder utskottet till uppfattningen att den
yttersta bestämmanderätten under regeringen kan och bör åvila domstolsverket.
Såsom föreslagits i propositionen bör dock enligt utskottets
mening uppgiften att fastställa arbetsordning normalt vara delegerad
till hovrätterna, som har att beakta de riktlinjer för arbetsordningarnas
innehåll som centralmyndigheten utfärdar. Vad här sagts om arbetsordning
för tingsrätt avser i tillämpliga delar också arrende- och hyresnämnd.

Vad gäller de tre största tingsrätterna bör någon ändring inte vidtas
i den ordning som nu gäller för fastställande av arbetsordning. Arbetsordningar
för dessa tingsrätter bör således även framdeles fastställas av
regeringen.

Vad utskottet med bifall till propositionen och i anledning av motionerna
1974: 1990 och 1974: 1991 anfört rörande fastställande av arbetsordning
för tingsrätt bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen beträffande de under punkt 2 nämnda riktlinjerna
såvitt gäller fastställande av arbetsordning för tingsrätt
med bifall till propositionen och i anledning av motionerna
1974: 1990 och 1974: 1991 (yrkande B 1) i denna del ger
regeringen till känna vad utskottet anfört i detta hänseende.

2. vid punkten 4 i utskottets hemställan

av fröken Mattson (s), herrar Larfors (s), Jönsson i Malmö (s), fru
Andersson i Kumla (s), herrar Lundgren (s), Mathsson i Fagersta (s) och
Pettersson i Västerås (vpk), som beträffande indelning av chefsrådmän
på avdelning anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”avdelning bör ges regeringen till känna”
bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör liksom då det gäller fastställande
av arbetsordning för de tre största tingsrätterna uppgiften att indela
chefsrådmän på avdelning i dessa tingsrätter även i fortsättningen handhas
av regeringen. Också beträffande övriga tingsrätter bör rådande
ordning — som innebär att uppgiften handhas av hovrätterna — bestå. I
enlighet med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1974:
1991 i den här behandlade delen.

JuU 1975:1

32

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. att riksdagen beträffande de under punkt 2 nämnda riktlinjerna
såvitt gäller indelning av chefsrådmän på avdelning, i
anledning av propositionen och med avslag på motionen
1974: 1991 (yrkande B 2) i denna del, ger regeringen till känna
vad utskottet anfört i detta hänseende.

3. vid punkten 6 i utskottets hemställan

av fröken Mattson (s), herrar Lanfors (s), Jönsson i Malmö (s), fru
Andersson i Kumla (s), herrar Lundgren (s), Mathsson i Fagersta (s)
och Pettersson i Västerås (vpk), som beträffande bestämmandet av antalet
nämndemän i domsaga anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Utskottet,
som” och slutar med ”nya rättegångsbalken” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening inverkar principen om domstolarnas självständighet
inte på frågan om ordningen för bestämmande av antalet
nämndemän i domsaga. De övergripande bedömningar av praktisk natur
som erfordras för att åstadkomma en önskvärd jämnhet mellan olika
tingsrätter i fråga om antalet nämndemän talar enligt utskottets mening
för förslaget i propositionen att överföra uppgiften att bestämma antalet
nämndemän i tingsrätt till centralmyndigheten. En sådan ordning
har också tillstyrkts eller lämnats utan erinran av det stora flertalet remissinstanser.
Med hänsyn till det anförda ställer sig utskottet bakom
förslaget i propositionen och avstyrker bifall till motionen 1974: 1991
i denna del.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. att riksdagen beträffande bestämmandet av antalet nämndemän
i domsaga dels med bifall till propositionen och med avslag
på motionen 1974: 1991 (yrkande B 5) i denna del antar
1 kap. 4 § i det genom propositionen framlagda förslaget till
lag om ändring i rättegångsbalken, dels med bifall till propositionen
i samma del antar det genom propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1946: 804) om införande
av nya rättegångsbalken utom såvitt avser ikraftträdandebestämmelsen.

4. vid punkten 8 i utskottets hemställan

av fru Kristensson (m) och herr Schött (m), som beträffande tjänsteförslagsnämndens
ställning och sammansättning anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 20 med ”Vad
angår” och slutar på s. 21 med ”till känna” bort ha följande lydelse:

JuU 1975:1

33

Vad angår tjänsteförslagsnämndens ställning och sammansättning
tvekar utskottet om lämpligheten av den ordning som departementschefen
förordar. I likhet med motionärerna finner utskottet av principiella
skäl att avgivande av förslag vid tillsättning av ordinarie domartjänster
hör till de administrativa uppgifter som inte bör ligga inom
centralmyndighetens kompetensområde. Nämnden bör därför inta ställningen
som ett i förhållande till centralmyndigheten helt fristående organ.
Samma skäl talar för att centralmyndighetens chef inte bör vara
ordförande i tjänsteförslagsnämnden. Dennes speciella erfarenheter och
kunskaper kan emellertid vara av värde för nämnden vid bedömningen
av de sökandes meriter i administrativt hänseende. Han bör därför kunna
ingå som ledamot i nämnden. Ordförande bör utses av nämnden
bland dess övriga ledamöter. Mot departementschefens förslag om
nämndens sammansättning i övrigt har utskottet ingen erinran. Om domarutredningens
förslag om en öppnare domarbana genomförs, kan
anledning uppkomma att vidta smärre jämkningar av sammansättningen.
Det ter sig naturligt att nämndens kansligöromål utförs inom centralmyndigheten
som har samlad tillgång till persondata rörande all domarpersonal.

Vad utskottet i anledning av propositionen och med tillstyrkande av
motionerna 1974: 1990, 1974: 1991 och 1975: 1103 i denna del anfört
om tjänsteförslagsnämndens ställning och sammansättning bör ges regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. att riksdagen beträffande de under punkt 2 nämnda riktlinjerna
såvitt gäller tjänsteförslagsnämndens ställning och sammansättning,
i anledning av propositionen och med bifall till
motionerna 1974: 1990, 1974: 1991 (yrkande B 7 b) och 1975:
1103 (yrkandena 1 och 2 delvis) i denna del, ger regeringen
till känna vad utskottet anfört i detta hänseende.

5. vid punkten 10 i utskottets hemställan

av fröken Mattson (s), herrar Larfors (s), Jönsson i Malmö (s), fru
Andersson i Kumla (s), herrar Lundgren (s), Mathsson i Fagersta (s)
och Pettersson i Västerås (vpk), som beträffande notarienämndens ställning
och uppgifter anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 22 med ”Till
Stöd” och slutar på s. 23 med ”till känna” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att enligt propositionen NON — med oförändrad
sammansättning men såsom integrerad i centralmyndigheten — avses
utgöra myndighetens styrelse i notariefrågor. Utskottet kan inte se
att det med hänsyn till principen om domstolarnas självständighet eller
av andra skäl finns anledning att ge NON en annan ställning än den
som förutsatts i propositionen. Vad gäller frågan om kompetensen be -

JuU 1975:1

34

träffande antagningsbeslut har utskottet inget att erinra mot att denna
delas mellan NON och ledamot av NON eller tjänsteman vid centralmyndigheten.
I vilken utsträckning delegation kan visa sig möjlig kan
inte nu säkert bedömas. Det finns emellertid enligt utskottets mening
anledning räkna med att det kommer att visa sig att andelen rutinärenden
som kan avgöras på ledamots- eller tjänstemannanivå blir
mindre än vad departementschefen synes ha förutsatt. Utskottet utgår
från att NON ges ett betydande inflytande i frågan om vilka ärenden
som skall förbehållas NON.

Vad utskottet i anledning av propositionen och motionen 1974: 1989
uttalat angående notarienämndens ställning och uppgifter bör ges regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. att riksdagen beträffande de under punkt 2 nämnda riktlinjerna
såvitt gäller notarienämndens ställning och uppgifter, i anledning
av propositionen och motionen 1974: 1989, ger regeringen
till känna vad utskottet anfört i detta hänseende.

6. vid punkten 11 i utskottets hemställan

av fru Kristensson (m) och herr Schött (m), som beträffande centralmyndighetens
uppgifter i fråga om de allmänna advokatbyråerna m. m.
anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 23 med ”1 anledning”
och slutar på s. 24 med ”huvudsakligen oförändrad” bort ha
följande lydelse:

I samband med rättshjälpsreformens genomförande uttalade utskottet
(majoriteten) i sitt av riksdagen i denna del godkända betänkande
(JuU 1972: 12) att det syntes lämpligt att det blivande domstolsverket
— med hänsyn bl. a. till de arbetsuppgifter av personal- och ekonomiadministrativ
natur som denna myndighet kunde väntas få beträffande
domstolsväsendet och i viss mån beträffande åklagarväsendet — fick
ansvaret också för uppgifter av motsvarande slag inom rättshjälpsområdet.
Utskottet anslöt sig också uttryckligen till tanken att hinder inte
föreligger för att domstolarna och de allmänna advokatbyråerna i rent
administrativt hänseende sorterar under samma centralmyndighet. Att,
såsom hade föreslagits i en motion, överväga inrättandet av ytterligare
en central myndighet på rättsväsendets område vid sidan av domstolsverket
kunde enligt utskottets mening bl. a. med hänsyn till statsfinansiella
synpunkter inte komma i fråga.

Mot utskottets beslut reserverade sig företrädarna för centerpartiet,
folkpartiet och moderata samlingspartiet beträffande frågan om centralmyndighet
för rättshjälpen. Enligt reservanternas mening saknades
tillräckliga skäl att inrätta ett centralt organ med samordnande uppgif -

JuU 1975:1

35

ter beträffande den dittills inom rättshjälpsanstaltema bedrivna verksamheten.
För rättshjälpsnämndernas del ansåg reservanterna däremot
ett visst behov föreligga av ett organ som kunde dra upp riktlinjer, bl. a.
när det gällde nämndernas kostnadsprövning och prövning av frågor om
kostnadsbidrag. Reservanterna ansåg en centralmyndighet vara motiverad
även med hänsyn till behovet av en fullföljdsinstans i frågor där
talan får föras mot rättshjälpsnämndernas beslut. Dessutom ansågs en
samordning av de personal- och ekonomiadministrativa uppgifterna
kunna vara till viss fördel.

Reservanterna konstaterade att de angivna funktionerna på rättshjälpsområdet—
bortsett från dem som gällde det administrativa området
— låg vid sidan om de uppgifter som domstolsverket skulle ha.
Enligt deras mening borde därför för rättshjälpsområdet tillskapas en
särskild myndighet, som kunde ges en mycket begränsad storlek. För
inrättandet av en sådan särskild myndighet talade enligt reservanterna
också att det, med hänsyn till vikten av att rättshjälpsanstaltema intar
en självständig ställning i förhållande till domstolarna, syntes mindre
lämpligt att organen på rättshjälpsområdet inordnades under samma
förvaltningsmyndighet som domstolsväsendet. Frågan om centralmyndighet
för rättshjälpsområdet borde därför på nytt övervägas i Kungl.
Maj:ts kansli.

Enligt utskottets mening kvarstår de tidigare reservationsvis anförda
principiella betänkligheterna mot att centralmyndighetsfunktionerna för
såväl domstolsväsendet som rättshjälpen förenas hos domstolsverket.
Härvidlag träder i förgrunden iakttagandet av kravet på partsombudens
självständighet gentemot domstolarna. Det är också angeläget att
beakta centralmyndighetens funktioner som besvärsinstans enligt rättshjälpslagen.
Dessa funktioner handhas f. n. av en besvärsnämnd som
finns inom DON. I nämnden ingår företrädare för domarkåren och advokatkåren
samt ledamöter med erfarenhet av riksdagsarbete. Nämndens
ställning i den nya administrationen berörs av departementschefen
i huvudsak enbart på det sätt att han uttalar att centralmyndighetens
uppgift att pröva besvär enligt 49 § första stycket rättshjälpslagen bör
fullgöras av en särskild besvärsnämnd inom myndigheten.

Skäl liknande dem som enligt vad utskottet i det föregående anfört
motiverar att tjänsteförslagsnämnden och NON får en i förhållande
till domstolsverket fristående ställning talar också för att inte heller
besvärsnämnden bör inlemmas i centralmyndigheten.

Det anförda leder utskottet till uppfattningen att det från principiella
synpunkter och av rättssäkerhetsskäl är angeläget att centralmyndighetsfunktionerna
för rättshjälpsområdet inte överförs till domstolsverket.
Frågan om lämplig centralmyndighet för rättshjälpen bör i enlighet
med dessa uttalanden bli föremål för förnyade överväganden inom
vederbörande departement. Förslag bör föreläggas riksdagen i sådan

JuU 1975:1

36

tid att den nya ordningen kan träda i kraft när DON:s verksamhet på
området upphör.

Vad utskottet anfört i anledning av propositionen och motionen
1974: 1991 i här behandlad del bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. att riksdagen beträffande de under punkt 2 nämnda riktlinjerna
såvitt gäller centralmyndighetens uppgifter i fråga om
de allmänna advokatbyråerna m. m., i anledning av propositionen
och motionen 1974: 1991 (yrkande 6) i denna del, ger
regeringen till känna vad utskottet anfört i detta hänseende.

7. vid punkten 14 i utskottets hemställan

av fru Kristensson (m) och herr Schött (m), som beträffande tidpunkten
för centralmyndighetens inrättande anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 26 med ”Utskottet
delar” och slutar på s. 27 med ”bör lämnas” bort ha följande lydelse: Utskottet

konstaterar att det vid tiden för riksdagens ställningstagande
till nu förevarande ärende kan beräknas återstå endast fyra och en
halv månad till den senast bestämda tidpunkten för centralmyndighetens
inrättande. Även om uppbyggnaden av verksamheten sker successivt
såsom departementschefen förutskickar framstår den till buds stående
tiden såsom alltför kort för att nödvändiga förberedelseåtgärder
skall hinna vidtas. Departementschefen synes också för egen del ha
räknat med att den nya administrationen inte kommer att fungera fullt
ut förrän vid årsskiftet 1975-1976. Enligt utskottets mening erfordras
ytterligare rådrum såväl för att anställa personal och få verkets organisation
upprättad som för att bereda berörd personal vid hovrätterna
och DON tillfälle till överväganden och planering i anställningsoch
bostadsfrågorna. För personalens vidkommande måste beaktas att
svårigheter föreligger inte enbart för den personal som erbjuds anställning
vid centralmyndigheten utan även för de tjänstemän vid hovrätterna
och DON som i samband med reformen lämnar domstolsadministrationen.

Sammanfattningsvis finner utskottet att ett fasthållande vid tidpunkten
den 1 juli 1975 skulle leda till stora olägenheter medan ett uppskov
till den 1 januari 1976 inte synes innebära några nämnvärda problem.
Utskottet biträder därför motionsförslagen om uppskov med domstolsverkets
inrättande till sistnämnda tidpunkt. Anledning att ändra ikraftträdandebestämmelserna
för de genom propositionen framlagda lagförslagen
föreligger inte. Begärda bemyndiganden för regeringen att
vidta övergångsåtgärder och att besluta i fråga om genomförandet av
reformen bör lämnas.

JuU 1975:1

37

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. att riksdagen beträffande tidpunkten för centralmyndighetens
inrättande med bifall till motionerna 1974: 1991 (yrkande 11)
och 1975: 1126 (yrkande 2 delvis) i denna del beslutar att tidpunkten
bestäms till den 1 januari 1976.

Särskilt yttrande

av fru Kristensson (m), herrar Polstam (c), Johansson i Växjö (c),
Bengtsson i Göteborg (c), Schött (m), Fransson (c), fru Wiklund (c) och
herr Nyquist (fp):

I nu förevarande ärende gäller det inte huruvida en central förvaltningsmyndighet
för domstolsväsendet skall inrättas eller ej. Det är fråga
om att dra upp de närmare riktlinjerna för en ny domstolsförvaltning,
där förekommande arbetsuppgifter är fördelade mellan regeringen, förvaltningsmyndigheten
och domstolarna. Med hänsyn inte minst till den
stora betydelse från rättssäkerhetssynpunkt som måste tillmätas frågan
om centralmyndighetens ställning och uppgifter har vi funnit det vara
angeläget att nu framhålla att det ursprungliga beslutet om domstolsverkets
inrättande fattades under politisk oenighet. Vid utskottsbehandlingen
år 1972 av förslaget om verkets inrättande reserverade sig
sålunda företrädare för centerpartiet, folkpartiet och moderata samlingspartiet
och framförde bl. a. principiella betänkligheter mot inrättandet
av ett sådant verk. Reservanterna uttalade att det är en rättssäkerhetsfråga
av yttersta vikt att värna om domstolarnas självständighet
och integritet och att garantier saknades för att domstolarnas självständighet
i den dömande verksamheten inte skulle komma i fara genom
inrättandet av ett verk med styrande funktioner på det administrativa
området.

Icke heller beträffande den nu aktuella frågan om centralmyndighetens
ställning och arbetsuppgifter har politisk enighet kunnat uppnås,
utan skiljaktiga meningar har yppats när det gällt att avgöra vad
ett hänsynstagande till principen om domstolarnas självständighet kräver
vid framför allt fördelningen av olika arbetsuppgifter mellan regeringen,
centralmyndigheten och domstolarna. Vi vill dock slå fast att
enighet råder i fråga om de principiella övervägandena om centralmyndighetens
ställning och uppgifter. Det är vår uppfattning att ett fasthållande
vid de ställningstaganden utskottet härvidlag gjort innebär en
garanti för att den självständighet som den svenska författningen av ålder
tillerkänner våra domstolar skall kunna upprätthållas.

Juli 1975:1

38

Innehållsförteckning

Sid.

Propositionen 1

1. Förslag till Lag om ändring i rättegångsbalken 2

2. Förslag till Lag om ändring i lagen (1946: 806) om införande

av nya rättegångsbalken - 3

Motionerna • 4

Utskottet 5

Inledning 5

Propositionens huvudsakliga innehåll 7

Tidigare principuttalanden rörande centralmyndighetens ställning 9
Principiella överväganden om centralmyndighetens ställning .... 11

Fastställande av arbetsordning för tingsrätt m. m 16

Hovrätternas roll i den nya domstolsadministrationen 18

Tillsättning av domartjänster 19

Notarieantagning m. m ... ^ 22

Centralmyndighetens uppgifter i fråga om de allmänna advokatbyråerna,
m. m 23

Disciplin- och åtalsärenden .., 24

Genomförandet 26

övrigt ..’ . 27

Utskottets hemställan 27

Närvaroförteckning 30

Reservationer 30

1. Fastställande av arbetsordning för tingsrätt (s, vpk) 30

2. Indelning av chefsrådmän på avdelning (s, vpk) 31

3. Bestämmandet av antalet nämndemän i domsaga (s, vpk) .... 32

4. Tjänsteförslagsnämndens ställning och sammansättning (m) 32

5. Notarienämndens ställning och uppgifter (s, vpk) 33

6. Centralmyndighetens uppgifter i fråga om de allmänna advokatbyråerna
m. m. (m) 34

7. Tidpunkten för centralmyndighetens inrättande (m) 36

Särskilt yttrande (c, m, fp) 37

KUNGL. BOKTR. STOCKHOLM 1975 7S0047