Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Justitieutskottets betänkande nr 1                      JuU 1975:1

Nrl

Justitieutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974:149 med förslag till organisation av den nya centralmyndigheten för domstolsväsendet m. m. jämte motioner.

Propositionen

I propositionen 1974: 149 har Kungl. Maj:t (justitiedepartementet) föreslagit riksdagen att dels anta i propositionen framlagda förslag till

1.    lag om ändring i rättegångsbalken,

2.    lag om ändring i lagen (1946: 804) om införande av nya rätte­gångsbalken,

dels godkänna de av chefen för justitiedepartementet i propositionen förordade riktlinjerna för den nya domstolsförvaltningen m. m.,

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att inrätta en ordinarie tjänst med be­teckningen p för chef för domstolsverket,

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att vidta de åtgärder som behövs för att förbereda övergången till den nya domstolsföryaltningen samt att fatta de beslut i fråga om genomförandet av reformen som departe­mentschefen förordat i propositionen.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till vad utskottet anför på s. 7—9.

I samband med propositionen behandlar utskottet tre i anledning av propositionen väckta motioner, 1974: 1989—1974: 1991 samt två under den allmänna motionstiden år 1975 väckta motioner, 1975: 1103 och 1975:1126. Motionsyrkandena redovisas nedan på s. 4—5.

Företrädare för Statstjänstemannaförbundet har inför utskottet ut­vecklat sin syn på de föreliggande förslageri. I ärendet har till utskottet inkommit skrifter från Sveriges Förenade Studentkårer och Medborgar­rättsrörelsen.

1    Riksdagen 1975. 7 saml. Nr 1

 

JuU 1975:1

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

1 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken   .

Härigenom förordnas i fråga om rättegångsbalkeni,

dels att 1 kap. 7 och 10 §§ samt 2 kap. 7 § skall upphöra att gälla, dels att 1 kap. 4 och 6 §§, 2 kap. 1 § samt 4 kap. 2 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

1 kap.
.   4§2
I domsaga skola finnas nämnde-   I domsaga skola finnas nämnde-

män till det antal, som hovrätten män till det antal, som domstols-
efter tingsrättens hörande bestäm- verket efter tingsrättens hörande
mer.                                             bestämmer. Talan får ej föras mot

verkets beslut i sådan fråga.

I nämnd skola sitta fem nämndemän. Inträffar förfall för nämndeman sedan huvudförhandling påbörjats, är rätten domför med fyra i nämn­den.

Tingsrätten fördelar tjänstgöringen mellan nämndemännen efter sam­råd.med dem.

6 §3

Tingsrätt   skall   för   huvud för-      Tingsrätt skall hålla sammanträ-

handling årligen å bestämda tider     de så ofta det kräves för arbetet, hålla allmänna  ting å  tingsställe.     Samrhanträde  för   liuvudförhand-Allmänt ting skall med undantag     Ung skall hållas på tingsställe om för tiden under tingsrättens ferier     ej särskilda skäl tala för att sam­hållas varje vecka, om  ej annat     manträdet hålles på annan ort. föranledes av arbetet hos tingsrät­ten   eller   andra   omständigheter. Har tingsrätten flera tingsställen, fördelas tingen mellan dem.

Hovrätten bestämmer efter tingsrättens hörande när och å vil­ket tingsställe allmänt ting skall hållas.

1  Senaste lydelse av 1 kap. 7 § 1969: 244, av 1 kap. 10 § 1974: 573.

2  Senaste lydelse 1969: 244

3  Senaste lydelse 1969: 244

 

JuU 1975:1                                                                             3

Nuvarande lydelse                        Förslagen lydelse

2 kap.

1          §

Hovrätt är överrätt i mål, som        Hovrätt är överrätt i mål, som

fullföljas   från   allmän   underrätt,     fullföljas från allmän underrätt. Den äger tillsyn över de domsto­lar, som höra under hovrätten.

4 kap.

2 §4

Domare, som avses i 1 kap. 2 §,    Domare, som avses i 1 kap. 2 §,

2 kap. 3 § eller 3 kap. 4 §, utnäm-     2 kap. 3 § eller 3 kap. .4 §, utnäm-
nes av regeringen. Revisionssekre-     nes av regeringen.
terare utnämnes eller förordnas av
regeringen.                      .

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975..

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångs­balken

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångsbalken,

att 22 §5 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                                            Föreslagen lydelse

22                                    §            ■
Bestämmelserna   i   nya   rätte- Bestämmelserna   i   nya   rätte­
gångsbalken om fullföljd av talan gångsbalken om fullföljd av talan
mot underrätts beslut i rättegång mot underrätts beslut i rättegång
skola äga motsvarande tilläiiipning skola äga motsvarande tillämpning
beträffande  talan  mot underrätts beträffande talan mot underrätts
beslut i fråga, som avses i 4 kap. 5, beslut i fråga, som avses i 4 kap.
7 eller 8 § eller 33 kap. 24 § nämn- 5, 7 eller 8 § nämnda balk. Mot
da balk. Mot hovrättens beslut i hovrättens beslut i sådan fråga må
sådan fråga eller i fråga som avses                     talan ej föras.
( 1 kap. 4 § första stycket eller 6 §
andra stycket samma balk må ta­
lan ej föras.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

4 Senaste lydelse 1974: 573 s Senaste lydelse 1969: 245

 

JuU 1975:1

Motionerna

I motionen 1974: 1989 av herr Nyquist (fp) hemställs att riksdagen uttalar sig för att notarienämnden även framgent skall svara för antag­ning till notarietjänster.

I motionen 1974: 1990 av herr Polstam m. fl. (c, m, fp) hemställs att riksdagen beslutar godkänna vad som anförts i motionen angående rikt­linjer för det nya domstolsverket och anpassa verkets organisation där­till.

I motionen 1974: 1991 av herr Winberg m. fl. (m) hemställs dels (A) att riksdagen avslår propositionen 1974: 149, dels (B) att riksdagen — om yrkandet under A icke vinner bifall — beslutar

1.   att arbetsordning för tingsrätt skall fastställas av hovrätt, dock att arbetsordning för Stockholms, Göteborgs och Malmö tingsrätter skall fastställas av respektive tingsrätt,

2.   att uppgiften att indela chefsrådmännen till tjänstgöring på avdel­ning skall ske i enahanda ordning som under B 1. föreslås beträffande fastställande av arbetsordning,

3.   att bestämrnelsen i 2 kap. 1 § rättegångsbalken om hovrätts till­synsskyldighet skall behållas,      ■

4.   att 1 kap. 6 § rättegångsbalken skall erhålla följande såsom motio­närernas förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag              Motionärernas förslag

1 kap.
6§
Tingsrätt   skall   hålla  samman-    Tingsrätt  skall  hålla  samman-

träde så ofta det kräves för arbe- trade så ofta det kräves för arbe­tet. Sammanträde för huvudför- tet. Sammanträde för huvudför­handling skall hållas på tingsställe, handling (allmänt ting) skall hållas om ej säi;skilda skäl. tala för att på tingsställe, om ej särskilda skäl sammanträdet hålles på annan ort.     tala för att sammanträdet hålles på

annan ort.

5.   att 1 kap. 4 § rättegångsbalken behålls i nuvarande lydelse,

6.   att de uppgifter beträffande de allmänna advokatbyråerna som f. n. handläggs av DON överförs till annan myndighet än centralmyndighe­ten för domstolsväsendet,

7.   a) att ändringar i tillsättningsförfarandet för ordinarie domartjäns­ter tills vidare icke skall ske,

 

7.    b) att — därest yrkandet under 7 a) icke vinner bifall — förslags-organet för tillsättande av ordinarie domartjänster utförmas på sätt i motionen anförts,

8.    att tjänster som assessor, revisionssekreterare och regeringsrätts-sekreterare skall tillsättas av Kungl. Maj:t,

 

JuU 1975:1                                                                               5

9.     att 4 kap. 2 § rättegångsbalken behålls i nuvarande lydelse,

10.    att ändring av handläggande myndighet för disciplin- och åtals­ärenden m. m. icke skall ske, samt

11.    att centralmyndigheten skall inrättas den 1 januari 1976.

I motionen 1975: 1103 av fru Fredgardh (c) och fru Nilsson i Kris­tianstad (c) hemställs att riksdagen beslutar

1. att avslå förslagen i propositionen 1974: 149 om den blivande cen­
tralmyndighetens befattning med tillsättning av domare, särskilt för­
slaget om en tjänstetillsättningsnämnd,

2.  att förfarandet vid tillsättning av ordinarie domare inte ändras
förrän den förestående allmänna översynen av domarbanan genom­
förts.

I motionen 1975: 1126 av fru Tilländer (c) och fru Karlsson (c) hemställs såvitt nu är i fråga

1.    att riksdagen företar de jämkningar i förslagen i propositionen 1974: 149, vartill förslagen av 1972 års domarutredning kan föranleda,

2.    att riksdagen beslutar att uppskjuta inrättandet av den centrala myndigheten för domstolsväsendet till den 1 januari 1976,

3.    att riksdagen bestämmer ikraftträdandet för de genom proposi­tionen framlagda lagförslagen till den 1 januari 1976.

Utskottet

Inledning

Enligt tidigare riksdagsbeslut skall en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet m. m. inrättas i Jönköping från den 1 juli 1975. I den nu förevarande propositionen, given den 18 oktober 1974, fram­läggs förslag till riktlinjer för den nya myndighetens ställning, arbets­uppgifter och organisation m. m. Om bakgrunden till förslagen, vars hu­vudsakliga innehåll redovisas i nästa avsnitt, vill utskottet här anföra följande.

Efter Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallades år 1970 särskilda sak­kunniga, domstolsverksutredningen (DVU), för att utreda frågorna om vilken ställning och vilka arbetsuppgifter som borde tillkomma en cen­tral förvaltningsmyndighet på domstolsväsendets område samt organisa­tionen av en sådan myndighet. Utredningen redovisade i maj 1971 resul­tatet av sitt arbete i betänkandet (SOU 1971: 41) Ny domstolsadminis­tration.

I avvaktan på ställningstagande till frågan om en central förvaltnings­myndighet för domstolarna inrättades med riksdagens godkännande (prop. 1971: 1, bil. 4, JuU 1971: 5, rskr 1971: 101) den 1 juU 1971 dom­stolsväsendets organisationsnämnd (DON). DON är i vissa hänseenden central förvaltningsmyndighet för de allmänna domstolarna och de all-

12   Riksdagen 1975. 7 saml. Nr 1

 

JuU 1975:1                                                               6

manna förvaltningsdomstolarna samt, i den mån det inte ankommer på statens hyresråd, för arrende- och hyresnämnderna. DON svarar även för de åtgärder inom inskrivningsväsendet som påkallas av statsmakter­nas beslut att genomföra automatisk databehandling inom inskrivnings­väsendet i den mån arbetet inte ankommer på centralnämnden för fas­tighetsdata. DON är vidare centralmyndighet för rättshjälpen. Inom nämnden finns en redovisningscentral och ett revisionskontor. DON:s kansli har även att ombesörja kansligöromålen åt notarienämnden (NON).

DVU:s betänkande bildade utgångspunkt för Kungl. Maj:ts förslag i propositionen 1972: 1 (bil. 4) om inrättandet av en central förvaltnings­myndighet för domstolarna. Enligt förslaget skulle myndigheten ges i huvudsak de av DVU föreslagna arbetsuppgifterna samt iiu-ättas den 1 juli 1973 och lokaliseras till Jönköping. I propositionen anförde depar­tementschefen att han i ett senare sammanhang skulle återkomma till frågan om den nya myndighetens ställning, organisation och arbetsupp­gifter. Genom beslut av vårriksdagen 1972 (JuU 1972: 8, rskr 1972: 159) bifölls propositionen i vad den avsåg inrättandet av den nya myndighe­ten. Behandlingen av propositionen såvitt gällde myndighetens lokali­sering och tidpunkten för dess inrättande uppsköts och behandlades av riksdagen under våren 1973. Riksdagen biföll därvid Kungl. Maj:ts för­slag till lokaliseringsort samt bestämde att myndigheten skulle inrättas den 1 januari 1975 (JuU 1973: 24, rskr 1973: 221). Tidpunkten för in­rättandet har sedermera bestämts till den 1 juli 1975 (prop. 1974: 1, bil. 4, JuU 1974: 6, rskr 1974: 128).

Är 1973 tillkallades särskilda sakkunniga, domstolsstyrelseutredning-en (DSU), för att i detalj utreda frågan om den nya myndighetens ställ­ning, organisation och arbetsuppgifter. Till grund för arbetet skulle ligga bl. a. DVU:s förslag och de uttalanden om myndighetens ställning och uppgifter som riksdagen gjort i samband med principbeslutet om inrät­tandet av myndigheten. DSU avlämnade i maj 1974 betänkandet (Ds Ju 1974: 5) Central, regional och lokal domstolsförvaltning m. m. Betän­kandet kompletterades i juni 1974 med en promemoria (Ds Ju 1974: 11) innehållande förslag till vissa författningsändringar med anledning av den föreslagna domstolsadministrationen. Betänkandet och promemorian har remissbehandlats i sedvanlig ordning. Propositionens förslag över­ensstämmer i huvudsak med utredningens ställningstaganden.

Här bör också nämnas att chefen för justitiedepartementet år 1972 tillkallade sakkunniga för att utreda frågan om hovrätternas organisa­tion, domarutbildningen och domarkarriären m. m. De sakkunniga, 1972 års domarutredning, redovisade i december 1974 resultatet av sitt arbete i betänkande (SOU 1974: 96) En öppnare domarbana.

 

JuU 1975:1                                                                               7

Propositionens huvudsakliga innehåll

De av departementschefen i propositionen uppdragna rikthnjerna för en ny domstolsförvaltning innebär i utskottets sammanfattning följande:

Den centrala förvaltningsmyndigheten för domstolsväsendet — dom­stolsverket — skall med de begränsningar som föranleds av principen om domstolarnas självständighet i den dömande verksamheten ges sam­ma ställning och arbetsuppgifter som centrala förvaltningsmyndigheter i allmänhet. De administrativa arbetsuppgifterna på domstolsväsendets område skall fördelas mellan regeringen, centralmyndigheten och dom­stolarna med utgångspunkt från å ena sidan självständighetsprincipen och vad som därutöver bör förbehållas domstolarna och å andra sidan centralmyndighetens givna uppgift att ansvara för att tilldelade resurser inom förvaltningsområdet utnyttjas så rationellt och effektivt som möj­ligt. För att kunna fullfölja sistnämnda uppgift måste myndigheten så långt det är möjligt få ledande och samordnande funktioner samt ha rätt att meddela föreskrifter och anvisningar för verksamheten.

Centralmyndigheten skall leda budgetarbetet på myndighetsnivå för förvaltningsområdet och därvid avge förslag till anslagsframställning för samtliga myndigheter inom området samt svara för verksamhetsplane­ring och långtidsprognoser. Den skall ta över de ekonomiadministrativa uppgifter som f. n. åvilar DON, bl. a. uppgifter rörande de allmänna advokatbyråerna, arbete som ankommer på redovisningscentral, revi­sionsverksamhet samt ekonomiadministrativt utvecklingsarbete. Myndig­heten skall vidare ansvara för utveckling och drift av flertalet inom för­valtningsområdet förekommande ADB-system, för statistik, blanketter, tekniska hjälpmedel och beredskapsplanering samt för byggnads-, lokal-och utrustningsfrågor. På myndigheten skall också ankomma frågor om rationalisering av de underlydande myndigheternas verksamhet, både den administrativa och, så långt det är förenligt med domstolarnas själv­ständighet, den dömande.

Vad gäller personaladministration skall centralmyndigheten svara för personalpolitiska frågor inom förvaltningsområdet. Inom ramen för re­geringens bemyndigande skall myndigheten ha det yttersta ansvaret för dispositionen av befintlig personal mellan olika myndigheter inom verk­samhetsområdet samt överta DON:s uppgift att svara för utbildnings-och informationsverksamheten. Myndigheten skall också tillsätta vissa tjänster inom förvaltningsområdet, dock inte ordinarie domartjänster. I fråga om tillsättningsförfarandet för ordinarie domartjänster skall de nu­varande förslagsorganen (det s. k. presidentkollegiet, hovrätts- och kam-marrättskollegiema) ersättas med en särskild inom centralmyndigheten tillskapad tjänsteförslagsnämnd, som avger förslag i myndighetens sty­relses' ställe. Tjänst som assessor i hovrätt och kammarrätt samt revi­sionssekreterare och regeringsrättssekreterare skall tillsättas av central-

Kartong: S. 33, rad 29 Står: 1 delvis Rättat till: 1 och 2 delvis

 

JuU 1975:1                                                               8

myndigheten efter förslag av vederbörande domstol. Notarienämnden fNON) föreslås bli organisatoriskt inlemmad i centralmyndigheten sam­tidigt som nämndens uppgifter begränsas till samordning och avgörande av principiella frågor rörande tillsättning av notarietjänster och notarie­tjänstgöring. Inom det personaladministrativa området skall centralmyn­digheten också handha bl. a. frågor rörande personalregistrering och matrikeliöring samt utföra lönerapporteringsgöromål.

Den yttersta bestämmanderätten beträffande innehållet i arbetsord­ningarna för tingsrätt och för arrende- och hyresnämnd skall ligga hos centralmyndigheten, även om uppgiften att fastställa arbetsordning i regel kan delegeras från myndigheten till hovrätt.

På centralmyndigheten skall vidare ankomma en del uppgifter med juridisk anknytning, exempelvis utredningar i författningsfrågor och ut­arbetande av följdföreskrifter och anvisningar för verkställigheten av olika författningar. Arbetet med besvarande av remisser antas bli av stor omfattning. Centralmyndigheten skall också besluta i ärenden om disci­plinstraff och åtalsanmälan samt andra ärenden enligt 23 §, 26 § andra stycket och 27 § andra stycket statstjänstemannalagen (1965: 274) rö­rande all personal inom förvaltningsområdet.

DON:s uppgift att vara centralmyndighet för rättshjälpen skall över-tas av den nya myndigheten.

Centralmyndigheten skall ledas av en styrelse med inslag av lekmän. Centralmyndighetens chef skall ingå som styrelsens ordförande, och bland övriga ledamöter skall finnas bl. a. personer med erfarenhet av riksdagsarbete och personer med erfarenhet av den verksamhet som bedrivs inom myndighetens förvaltningsområde. Centralmyndigheten skall indelas i — förutom ett revisionskontor — fyra enheter, en för ekonomiadministrativa uppgifter, en för personaladministrativa uppgif­ter, en för organisationsfrågor och en för juridiska ärenden. Personal­behovet bedöms till omkring 115 tjänster. Kostnaderna för ungefär 112 tjänster förutsätts bli inbesparade vid DON, hovrätterna och justitiede­partementet. Myndigheten beräknas behöva ett anslag budgetåret 1975/ 76 på ca 14 milj. kr.

Hovrätterna skall få befogenhet att inom gränser, som bestäms av re­geringen eller centralmyndigheten, besluta i frågor som rör administra­tionen eller organisationen av tingsrätterna. De skall sålunda avge ytt­rande över tingsrätternas förslag till anslagsframställning, bistå tings­rätterna med fiskaler eller annan förstärkningspersonal på domarsidan och meddela vissa förordnanden för tingsnotarie. På grund av sina olika uppgifter rörande tingsrätternas administration skall både hovrätterna och centralmyndigheten utöva tillsyn över den administrativa verksam­heten vid tingsrätterna.

Uppgiften att bestämma antalet nämndemän i tingsrätt överförs från hovrätt till centralmyndigheten.

 

JuU1975:1                                                                9

Riktlinjerna för den nya domstolsförvaltningen föranleder vissa smär­re ändringar i rättegångsbalken och i lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångsbalken, varom förslag framläggs i propositionen. Lagänd­ringarna föreslås träda i kraft vid den tidpunkt då domstolsverket skall inrättas, dvs. den 1 juli 1975. Vissa övergångsåtgärder förutskickas, t. ex. att domstolsverket successivt övertar de uppgifter som avses åvila cen­tralmyndigheten.

Tidigare principuttalanden rörande centralmyndighetens ställning

Alltsedan en reform av domstolsförvaltningen aktualiserades i början' av år 1970 har en huvudfråga i reformarbetet varit hur verksamheten inom en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet skall kun­na bedrivas utan att den grundlagsfästa principen om domstolamas självständighet och integritet i den dömande verksamheten kränks. Frå­gan har också upptagits i de nu föreliggande motionerna 1974: 1990 och 1974: 1991. Med hänsyn till dess stora betydelse från rättssäkerhetssyn­punkt finns det anledning att kortfattat erinra om de uttalanden i ämnet som tidigare gjorts av statsmakterna, DVU och DSU. En sådan redo­görelse är också av intresse av det skälet att riksdagens principbeslut år 1972 om centralmyndighetens inrättande grundades på bl. a. departe­mentschefens uttalande att DVU:s förslag i sina huvuddrag borde kunna ligga till grund för en senare proposition. För ett återgivande av DSU:s ställningstaganden talar även att departementschefen i nu föreliggande proposition i åtskilliga hänseenden hänför sig till dess uttalanden.

I direktiven till DVU (anförande till statsrådsprotokollet den 27 februari 1970 av chefen för justitiedepartementet) uttalades bl. a. att ti­den var mogen att genomföra en centraliserad ledning och samordning av den administrativa verksamheten inom' domstolsväsendet. Departe­mentschefen ansåg att ett centralt organ var nödvändigt för att åstad­komma en effektiv planering, en samordning av resurserna på domstols­området och en tillfredsställande uppföljning av verksamheten. Som en allmän riktlinje uttalades att utredningen borde söka åstadkomma en sådan fördelning av arbetsuppgifterna mellan centralmyndigheten och domstolarna att förutsättningarna för en rationell och effektiv adminis­trativ och kameral verksamhet blev så goda som möjligt samtidigt som den administrativa apparaten och kostnaderna begränsades i möjligaste mån. Samtidigt betonades att tillskapandet av. en central förvaltnings­myndighet självfallet inte fick innebära något som helst ingrepp i dom­stolarnas självständighet och integritet när det gällde den dömande verk­samheten. Härjämte framhölls att självständigheten i den dömande verk­samheten inte utesluter att ett centralt organ får till uppgift att ta till vara alla möjligheter att rationalisera domstolsarbetet och att göra den administrativa verksamheten inom domstolsväsendet så effektiv som möjligt.

 

JuU 1975:1

10

Enligt DVU:s förslag följde med domstolsverkets ställning som cen­tral förvaltningsmyndighet bl. a. att verket skulle leda och samordna den administrativa verksamheten inom förvaltningsområdet. Verket skulle enligt utredningen självfallet inte ingripa i den dömande verksamheten men borde på olika sätt samverka med domstolarna för att skapa effek­tiva arbetsformer i domstolsarbetet. Målsättningen för verket borde vara att tillse att verksamheten inom förvaltningsområdet bedrivs rationellt och effektivt. Utredningen uttalade att det i det dagliga arbetet hos dom­stolarna kunde komma upp frågor som kunde sägas ligga på gränsen mellan rättskipning och administration. För ett domstolsverk, som för­utsattes få befogenhet att utfärda föreskrifter och anvisningar till dom­stolarna, blev det enligt utredningen angeläget att dylika gränsdrag­ningsproblem kunde lösas i samförstånd med domstolarna och i enlighet med en fast praxis. Utredningen uttalade också att verket inte borde kunna vidta åtgärder som kan uppfattas som ingrepp i domstolarnas självständighet i den dömande verksamheten.

När det vid riksdagsbehandlingen år 1972 gällde att ta ställning till principspörsmålet om ett centralt organ för domstolsväsendet skulle in­rättas, uttalade utskottet uppfattningen att det förelåg ett starkt behov av att inom domstolsväsendet inrätta ett fristående centralt organ av permanent karaktär för planering och samordning av den administra­tiva verksamheten. I anledning av motionsvägen framförda farhågor for att domstolarnas självständighet skulle kunna äventyras av ett sådant beslut framhöll utskottet mycket bestämt att tillskapandet av en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet självfallet inte fick innebära något som helst ingrepp i domstolarnas självständighet och integritet när det gällde den dömande verksamheten. Att så inte blev fallet ansåg ut­skottet vara en rättssäkerhetsfråga av stor vikt som borde ägnas särskild uppmärksamhet. Framför allt borde enligt utskottets mening övervägas den problematik som sammanhänger med gränsdragningen mellan dömande och administrativ verksamhet.

I DSU:s betänkande gjordes inte något försök att — i enlighet med önskemål som uttalats under remissbehandlingen av DVU:s betänkande — principiellt avgränsa den dömande verksamheten från den adminis­trativa. Utredningen ansåg en sådan gränsdragning meningslös, därför att den ändå inte skulle kunna ligga till grund för kompetensfördelning­en mellan Kungl. Maj:t, centralmyndigheten och domstolarna. Många uppgifter som enligt vanligt betraktelsesätt är att bedöma som adminis­trativa måste nämligen enligt utredningen betecknas som delar av den dömande verksamheten eller eljest med hänsyn till principen om dom­stolarnas självständighet i dömandet arikomma på annat organ än cen­tralmyndigheten. Enligt utredningen gällde det inte att dra en skilje­linje mellan administration och dömande utan att på ett lämpligt sätt fördela de administrativa uppgifterna mellan de ifrågavarande instan-

 

JuU 1975:1                                                              11

serna. En första utgångspunkt borde därvid vara domstolarnas självstän­dighet i den dömande verksamheten. En lika given utgångspunkt borde vara att centralmyndigheten skulle aktivt verka för att effektivisera det administrativa arbetet och därmed även dömandet. Utredningen redovi­sade i betänkandet och i föreslagen författningstext en på grundval av utredningens principiella resonemang företagen fördelning av ifråga­varande arbetsuppgifter.

Principiella överväganden om centralmyndighetens ställning

I den föreliggande propositionen erinrar departementschefen till en början om att enligt regeringsformen varken regeringen eller något annat organ får gripa in och bestämma hur en domstol i sin rättstillämpning skall besluta i visst fall. Han tillfogar att stadgandet härom inte utesluter att domstolar liksom andra myndigheter i administrativt hänseende är skyldiga att åtlyda direktiv från regeringen eller annan myndighet som är behörig att meddela sådana direktiv. I fråga om gränserna för det område som regeringsformen exklusivt förbehåller domstolarna pekar han på det av utredningarna berörda förhållandet att avgörande av en fråga som i sig är av administrativ karaktär indirekt kan ha betydelse för handläggningen av visst mål eller ärende. Eftersom domstolamas självständighet i den dömande och rättstillämpande verksamheten måste upprätthållas, framstår det enligt departementschefen som motiverat att domstolarna även i fortsättningen ges befogenhet att avgöra också vissa frågor av administrativ art som har eller kan uppfattas ha betydelse för den rättstillämpande verksamheten. Härtill kommer enligt departements­chefen att vissa rent administrativa frågor även av praktiska skäl läm­par sig bäst för avgörande på det regionala eller lokala planet. Om man sålunda vill låta vissa frågor som inte omfattas av självständighetsprin­cipen ligga kvar hos domstolarna, kan det enligt departementschefen inte göras genom en uppdelning i administrativa eller judiciella frågor. Det återstår då enligt departementschefens mening endast den lösningen att de administrativa uppgifterna på ett lämpligt sätt fördelas mellan re­geringen, cenralmyndigheten och domstolarna med utgångspunkt från å ena sidan självständighetsprincipen och vad som därutöver bör förbehål­las domstolarna och å andra sidan centralmyndighetens givna uppgift att ansvara för att tilldelade resurser inom förvaltningsområdet utnyttjas så rationellt och effektivt som möjligt. För att kunna fullfölja sistnämn­da uppgift måste myndigheten enligt departementschefen så långt det är möjligt få ledande och samordnande funktioner samt ha rätt att med­dela föreskrifter och anvisningar för verksamheten. Departementschefen tillägger att det i de enskilda frågorna ytterst måste ankomma på de tillämpande myndigheterna själva att se till att gränserna för vad som anses böra vara förbehållet domstolarna inte överskrids. Mot bakgrund av det nu skisserade principiella resonemanget finner

 

JuU 1975:1                                                              12

departementschefen att centralmyndighetens kompetensom.åde i stort bör avgränsas på det sätt DSU föreslagit. I centralmyndighetens instruk­tion bör enligt departementschefen tas in en erinran om att myndighe­tens verksamhet inte får innebära något ingrepp i domstolarnas själv­ständighet när det gäller den dömande verksamheten. Enligt hans me­ning kan det också vara lämpligt att begränsa centralmyndighetens kom­petensområde på det sättet, att myndigheten inte får föreskriva hur ar­betsuppgifter skall fördelas mellan enskilda domare.

Departementschefens här återgivna överväganden i principiellt hän­seende kritiseras i motionerna 1974: 1990 och 1974: 1991. I den först­nämnda motionen påpekas att propositionens starka understrykande av att domstolarna skall vara självständiga i sin rättskipning står i motsätt­ning till dess förslag att den från rättskipningen inte klart avskiljbara administrationen skall föras in under ett centralt ämbetsverk av vanlig typ. Motionärerna befarar att en långtgående administrativ dirigering av domstolarna kan leda till en styrning av domstolsväsendet i strid mot den i regeringsformen stadgade självständighetsprincipen. En sådan styrning kan enligt motionärerna bli resultatet av organisatoriska åtgär­der eller indelning av domarna för deras uppgifter, genom bestämmel­ser om vilka mål som skall avgöras i första hand, genom alltför detal­jerade föreskrifter om hur rättens avgöranden skall utformas osv. Dom­stolsverket bör därför enligt motionärerna inte få sådana ledande och styrande funktioner som föreslås i propositionen utan verket bör i hu­vudsak ges samma arbetsuppgifter som tillagts DON. Det bör enligt motionärerna klart anges att verket inte har någon befogenhet att leda eller styra domstolarna eller att utöva tillsyn över dem. Motionärerna tar vidare upp ett antal särskilda frågor, vartill utskottet återkommer i det följande, och de framställer ett yrkande av huvudsaklig innebörd att riksdagen skall godkänna vad i motionen anförts angående riktlinjer för domstolsverket.

Även i motionen 1974: 1991 uttalas farhågor för att domstolsverket kan komma att få en sådan ställning och sådana uppgifter att domsto­larnas självständighet inte tillräckligt garanteras. Motionärerna fram­håller självständighetsprmcipens stora betydelse från rättssäkerhetssyn­punkt för de enskilda medborgarna. Principen måste enligt motionärer­na sträcka sig längre än till att regeringen eller dess underlydande organ inte får ge anvisning om hur domstol skall fälla- avgöranden i konkreta fall eller tillämpa vissa rättsregler. Den måste t. ex. innebära att förvalt­ningsmyndighet inte skall ha befogenhet att övervaka och ge direktiv rörande domstolarnas sätt att organisera sitt arbete och handlägga sina arbetsuppgifter. Mot bakgmnd av bl. a. det anförda anser motionärerna att DON tills vidare bör fortsätta sin verksamhet även efter den 1 juli 1975, och de hemställer i sitt förstahandsyrkande att riksdagen avslår den föreliggande propositionen. I andra hand framförs erinringar i olika

 

JuU 1975:1                                                                              13

avseenden mot de i propositionen uppdragna riktlinjerna och framlagda förslagen. Härtill återkommer utskottet under särskilda avsnitt senare i detta betänkande.

Utskottet vill för sin del till en början understryka att statsmakternas ställningstagande år 1972 att det inom domstolsväsendet behöver inrät­tas ett permanent, centralt organ för planering och samordning av den administrativa verksamheten står fast. När det nu gäller att dra upp de närmare riktlinjerna för den nya domstolsförvaltningen vill utskottet framhålla att avsikten inte är och — som framgår av i föregående av­snitt återgivna tidigare uttalanden — inte heller varit att domstolsverket skall anförtros andra uppgifter än sådana som är av administrativ karak­tär. Att den egentliga verksamheten inom domstolsväsendet, den döman­de och rättstillämpande verksamheten, måste falla utanför domstolsver­kets kompetensområde följer redan av stadgandet i regeringsformen att ingen myndighet, inte heller riksdagen, får bestämma hur domstol skall döma i det enskilda fallet eller hur domstol i övrigt skall tillämpa en rättsregel i ett särskilt fall. För den dömande verksamheten har också byggts upp en särskild instansordning. Att en centralmyndighet på dom­stolsväsendets område sålunda inte har att handlägga ärenden rörande den egentliga verksamheten inom förvaltningsområdet ger myndigheten en särställning i förhållande tUI andra centrala ämbetsverk och blir av avgörande betydelse vid fastläggandet av dess uppgifter.

Som utskottet uttalade år 1972 är det en rättssäkerhetsfråga av stor vikt att den grundläggande principen om domstolarnas självständighet i den dömande och rättstillämpande verksamheten upprätthålls. Med beaktande härav anser utskottet i likhet med departementschefen att det i centralmyndighetens instruktion skall tas in en erinran om att myndig­heten vid utövandet av sina åligganden har att iaktta principen om dom­stolamas grundlagsfästa självständighet vid fullgörandet av de döman­de och rättstillämpande uppgifterna. I enlighet med det ovan sagda bör det enligt utskottets mening av instruktionen också framgå att central­myndighetens åligganden enligt instruktionen skall gälla enbart den administrativa verksamheten inom förvaltningsområdet. Av vad nu sagts följer att det genom domstolsverkets inrättande framför allt tillskapas möjligheter för domstolarna att få kvalificerad service i frågor av huvudsakligen den art som hittills ankommit på DON. Något subordina-tionsförhållande av för svensk förvaltning sedvanlig modell skall där­emot inte komma till stånd.

De överväganden rörande gränserna för centralmyndighetens kompe­tensområde som utskottet år 1972 framhöll som erforderliga skulle själv­fallet inte syfta till någon formell gränsdragning mellan dömande och administrativ verksamhet. En sådan gränsdragning kan som departe­mentschefen framhåller inte läggas till grund för kompetensfördelningen

t3    Riksdagen 1975. 7 saml. Nr 1

Kartong: S. 28, rad 34 Står: 1 delvis Rättat till: 1 och 2 delvis

JuU 1975:1                                                                               j4

mellan regeringen, centralmyndigheten och domstolarna. Många upp­gifter som enligt vanligt betraktelsesätt är att bedöma som administrativa innefattar också moment som får anses höra till eller ha ett nära sam­band med den dömande verksamheten. Vidare kan som anförs av depar­tementschefen och även berörs i motionerna 1974: 1990 och 1974: 1991 ett beslut inom domstolsväsendet —■ även om det är av administrativ karaktär —• direkt eller indirekt ha eller uppfattas ha betydelse för handläggningen av visst mål. Exempel härpå utgör beslut om hur ar­betsuppgifter skall fördelas mellan enskilda domare. För ärenden av nu angivet slag måste, i enlighet med den teknik som departementschefen utnyttjat, den principiella synen på kompetensfördelningen kompletteras med särskilda ställningstaganden huruvida ifrågavarande uppgifter skall ankomma på verket. Härvidlag delar utskottet motionärernas uppfatt­ning att centralmyndigheten inte bör ha möjlighet att genom åtgärder i administrativ ordning påverka handläggningen av visst mål eller ären­de. Departementschefen synes också ha denna uppfattning. På anförda skäl anser utskottet att beslut av nyss angivet slag uttryckligen skall undantas från verkets kompetensområde. Undantag bör som departe­mentschefen framhåller också göras för ärenden av rent administrativ karaktär som av framför allt praktiska skäl lämpar sig bäst för avgö­rande på det regionala eller lokala planet. Utskottet återkommer här­till under de särskilda avsnitten i det följande.

En given uppgift för centralmyndigheten är enligt departementsche­fen att ansvara för att tilldelade resurser inom förvaltningsområdet ut­nyttjas så rationellt och effektivt som möjligt. För att kunna fullgöra denna uppgift måste myndigheten enligt departementschefen få ledande och samordnande funktioner samt ha rätt att meddela föreskrifter och anvisningar för verksamheten. I anledning av resonemanget i motionen 1974: 1990 om att domstolsverket inte bör få sådana funktioner vdl ut­skottet kraftigt understryka att vad departementschefen i detta hänseen­de uttalar inte kan ses isolerat från hans grundläggande deklaration att tillskapandet av en central förvaltningsmyndighet på domstolsväsendets område självfallet inte får innebära något som helst ingrepp i dom­stolarnas självständighet och integritet när det gäller den dömande verk­samheten. Uppgiften att leda och samordna begränsas också av vad ut­skottet i det föregående anfört om att verkets åligganden enligt dess instruktion enbart skall gälla den administrativa verksamheten. Det sagda gäller också beträffande domstolarnas egentliga verksamhet de uppgifter med juridisk anknytning som kan ankomma på verket, t. ex. utredningar i författningsfrågor samt utarbetande av följdföreskrifter och anvisningar för verkställigheten av olika författningar.

Beaktandet av självständighetsprincipen föranleder enligt utskottets mening på samma sätt en begränsning i de uppgifter som skall ankom­ma på domstolsverket på grund av dess ansvar för att verksamheten inom

 

JuU1975:1                                                               15

förvaltningsområdet bedrivs effektivt och rationellt. Centralmyndigheten bör verka för att verksamheten bedrivs effektivt, men effektivitetskravet får inte drivas så långt att det inkräktar på det viktiga allmänna intresset av rättssäkerhetens upprätthållande. Vad det för verkets del är fråga om är att genom en rationellt a'vpassad organisation och genom ändamåls­enliga administrativa rutiner skapa förutsättningar för effektivt arbe­tande och i sin dömande verksamhet självständiga domstolar för vilka allmänheten hyser förtroende. Med effektivitet måste i detta samman­hang i första hand avses säkerhet i dömandet.

I fråga om de personaladministrativa uppgifterna inom förvaltnings­området uttalar departementschefen bl. a. att centralmyndigheten bör svara för personalpolitiska frågor samt inorh ramen för regeringens be­myndigande ha det yttersta ansvaret för dispositionen av befintlig per­sonal mellan olika myndigheter inom verksamhetsområdet. Myndighe­ten skall också överta DON:s uppgifter i fråga om utbildnings- och in­formationsverksamheten.

I anslutning till dessa uttalanden vill utskottet endast peka på det självklara förhållandet, att domstolsverkets ansvar för de personalpoli­tiska frågorna inom förvaltningsområdet nödvändigtvis inskränks där­igenom att fastställandet av viktiga delar av personalpolitiken ankom­mer på statsmakterna. I många fall medverkar också de fackliga orga­nisationerna vid utformningen av personalpolitiken. Det bör i detta sam­manhang vidare framhållas att även inom det personaladministrativa området domstolsverkets kompetens begränsas av hänsyn till principen om domstolarnas självständighet. Ett iakttagande av denna bör enligt utskottets mening leda till att domstolsverkes uppgifer i fråga om per­sonaldisposition beträffande tjänstemän vid domstolarna begränsas till att avse den icke dömande personalen. Utskottet förutsätter att frågor om dispositionen av assessorer och fiskaler kommer att handläggas i hu­vudsakligen samma ordning som för närvarande.

Med hänsyn till den i detta avsnitt behandlade frågeställningens stora betydelse från rättssäkerhetssynpunkt vill utskottet till sist framhålla vik­ten av att de föreskrifter som skall reglera den nya domstolsadministra­tionen ges en sådan avfattning att uppkomsten av gränsdragningspro­blem och kompetenskonflikter förhindras i största möjliga utsträckning. I den praktiska tillämpningen är det givetvis av stor betydelse att dom­stolarna och centralmyndigheten värnar om domstolamas självständig­het i den dömande verksamheten. Det bör också bli en angelägen upp­gift för JK och JO att följa verksamheten inom den nya domstolsadmi­nistrationen och ha uppmärksamheten på kompetenskonflikter av här berört slag.

Vad utskottet sålunda i anledning av propositionen och motionerna 1974: 1990 och 1974: 1991 anfört rörande principerna för centralmyn­dighetens ställning och uppgifter m. m. bör ges regeringen till känna.

 

JuU 1975:1

16

Av vad utskottet anfört följer att utskottet avstyrker yrkandet i motio­nen 1974: 1991 om avslag på propositionen.

Fastställande av arbetsordning för tingsrätt m. m.

Enligt nuvarande förfarande fastställs arbetsordning för tingsrätt av hovrätt. Arbetsordningarna för Stockholms, Göteborgs och Malmö tings­rätter fastställs dock av regeringen.

I den nya ordningen bör enligt departementschefen centralmyndighe­ten — med hänsyn till det ansvar för verksamheten som myndigheten avses få — ha den yttersta bestämmanderätten beträffande arbetsord­ningarnas innehåll, även om uppgiften att fastställa arbetsordning i regel kan delegeras från centralmyndigheten till hovrätt.

Den föreslagna ordningen kritiseras i motionerna 1974:1990 och 1974:1991. För att domstolarnas självständighet gentemot centralmyn­digheten skall markeras föreslås i den sistnämnda motionen att uppgif­ten att fastställa arbetsordning bör ligga kvar på hovrätterna. Arbetsord­ningarna för Stockholms, Göteborgs och Malmö tingsrätter bör dock med hänsyn till dessa domstolars storlek fastställas av vederbörande tingsrätt.

Enligt nu gällande ordning meddelas i arbetsordning för tingsrätt be­stämmelser om grunder för fördelning av domargöromålen och, i den mån det behövs, andra bestämmelser om personalens arbetsuppgifter. Fördelning av domargöromål kan innebära fördelning av mål på olika rotlar. Vidare kan i arbetsordning regleras t. ex. i vilken mån göro-målens fördelning mellan rotlaraa bör få bero på geografiska förhål­landen, så att mål från viss del av domsagan företrädesvis skall tilldelas viss eller vissa rotlar. Även frågor om hur tingsrätt.skall vara samman­satt i tremansmål och vem som skall vara ordförande i sådana mål har upptagits i arbetsordning.

Utskottet vill till en början framhålla att departementschefens förslag
att arbetsordning för tingsrätt skall fastställas av centralmyndigheten
inte innebär att centralmyndigheten skall få möjlighet att föreskriva hur
rotlar skall fördelas mellan enskilda domare och därigenom påverka
fördelningen av domargöromålen. Uppgiften att göra en sådan fördel­
ning bör, som departementschefen i annat sammanhang framhåller, inte
ankomma på centralmyndigheten med hänsyn till principen om dom­
stolamas självständighet.                 ...

Ett tungt skäl för att centralmyndigheten med angiven begränsning bör ha att fastställa arbetsordning är som departementschefen anför hänsynen till det ansvar för verksamheten som domstolsverket avses få. Ett annat skäl för en central handläggning är önskemålet att arbetsord­ningarna i görligaste mån skall vara. likformiga för alla tingsrätter. And­ra omständigheter talar emellertid fijr att uppgiften inte bör handhas av .

 

JuU 1975:1                                                              17

domstolsverket. Sålunda måste t. ex. beaktas att arbetsordningarna mås­te anpassas till de lokala förhållandena vid varje tingsrätt och att hov­rätterna i regel torde komma att ha bättre kännedom om sådana för­hållanden än centralmyndigheten. Härtill kommer att stadganden i ar­betsordningen otvivelaktigt kan återverka på den dömande verksamhe­ten. Beslutanderätten i frågor av sådan art bör i enlighet med utskottets principiella resonemang i det föregående inte anförtros centralmyndig­heten.

Det nu anförda leder utskottet till uppfattningen att det i enlighet med förslaget i motionen 1974:1991 även i fortsättningen bör ankomma på hovrätt att efter förslag av vederbörande tingsrätt fastställa tingsrätts arbetsordning. Arbetsordningarna för de tre största tingsrättema bör dock på skäl motionärerna anfört fastställas av vederbörande tingsrätt.

Utskottet vill tillägga att det bl. a. med hänsyn till centralmyndighe­tens ansvar för verksamheten inom förvaltningsområdet enligt utskottets mening bör ankomma på myndigheten att fastställa allmänna riktlinjer och meddela generella anvisningar för arbetsordningarnas innehåll. Det bör också finnas stort utrymme för samråd mellan hovrätt och central­myndigheten i olika principiella frågor om arbetsordningarnas innehåll. Vad här sagts om arbetsordning för tingsrätt avser i tillämpliga delar också arrende- och hyresnämnd.

Vad utskottet i anledning av propositionen och motionerna 1974: 1990 och 1974:1991 anfört rörande fastställande av arbetsordning för tings­rätt bör ges regeringen till känna.

I detta sammanhang tar utskottet upp en särskild i motionen 1974: 1991 aktualiserad fråga rörande indelning av chefsrådmän på avdelning. Beträffande avdelningsindelade tingsrätter med imdantag för de tre största tingsrätterna gäller enligt den nuvarande ordningen att hovrätt indelar chefsrådmännen på avdelning. I fråga om de tre största tings­rätterna handhas denna uppgift av regeringen. DSU:s förslag, som i denna del inte särskilt berörs av departementschefen, innebär inte någon ändring i förhållande till vad som nu gäller. Även enligt motionäremas mening bör uppgiften att indela chefsrådmännen på avdelning tillkom­ma hovrätt, dock att Stockholms, Göteborgs och Malmö tingsrätter bör tilläggas uppgiften att själva fatta beslut i dessa frågor.

Enlig utskottets uppfattning talar samma skäl som enligt vad nyss sagts bör förandela att de tre största tingsrättema själva fastställer ar­betsordning för att dessa domstolar även bör tilläggas uppgiften att in­dela chefsrådmän på avdelning. Inom de tre ifrågavarande tingsrättema bör uppgiften av praktiska skäl ankomma på lagmannen efter samråd med berörd personal. I övrigt bör rådande ordning bestå. Vad utskottet här i anledning av motionen 1974: 1991 anfört rörande indelning av chefsrådmän på avdelning bör ges regeringen till känna.

 

JuU 1975:1                                                              18

Hovrätternas roll i den nya domstolsadmlnistratlonen

Hovrätterna avses enligt vad departementschefen anför i den nya ord­ningen få befogenhet att inom gränser, som bestäms av regeringen eller centralmyndigheten, besluta i frågor som rör administrationen eller or­ganisationen av tingsrätterna. Hovrätt bör sålunda avge yttrande över tingsrätternas förslag till anslagsframställning. Hovrätt bör vidare bl. a. bistå tingsrätterna med fiskaler eller annan förstärkningspersonal på domarsidan samt meddela vissa förordnanden för tingsnotarie.

Utskottet har ingen erinran mot att hovrätterna på angivet sätt i åt­skilliga hänseenden behåller sina hittillsvarande uppgifter rörande tings­rättema. Att även andra än de nyss nämnda uppgifterna kan komma att tilläggas hovrätterna förutsätts av departementschefen. Olika skäl föran­leder också utskottet att föreslå att så .sker i viss utsträckning. A andra sidan kan som departementschefen anför erfarenheten komma att visa att någon uppgift bör lyftas bort från hovrätterna.

En i sammanhanget särskilt uppmärksammad fråga utgör hovrätter­nas tillsynsskyldighet över tingsrättema enligt 2 kap. .1 § rättegångs­balken. Departementschefen anför härvidlag bl. a. att hovrätts möjlighet att utöva tillsyn över tingsrätt måste vara inskränkt så till vida att hov­rätten inte har rätt att ingripa i avgörandet av enskilda mål och ej hel­ler med stöd av bestämmelsen kan lämna bindande anvisningar till tings­rätt för dess rättstillämpning. Den tillsyn över den dömande verksam­heten som sålunda är möjlig med.hänsyii till tingsrätternas självständig­het är enligt departementschefens mening av begränsad betydelse. Där­emot är enligt departementschefen den :tillsyn över den administrativa verksamheten som både hovrätt och centralmyndighet har att utöva på grund av de olika uppgifterna rörande tingsrätternas administration av stor betydelse. Härvidlag framhåller departementschefen bl. a. vikten av att goda samarbetsformer utbildas mellan hovrätterna och central­myndigheten. För att fullgöra sina uppgifter i sammanhanget behöver emellertid hovrätterna enligt departementschefen inte söka stöd i lag, och den aktuella bestämmelsen i rättegångsbalkeni bör därför upphävas.

I motionen 1974: 1991 yrkas,att riksdagen beslutar att bestämmelsen skall behållas. Yrkandet motiveras av motionärerna bl. a. med att hov­rätterna även i framtiden kommer att ha olika uppgifter beträffande tingsrätterna t. ex. i fråga om tillhandahållande av förstärkningspersonal och domamtbildning.

Utskottet kan i allt väsentligt ansluta sig till departementschefens prin­cipiella resonemang, och utskottet vill särskilt undersryka vad han anför om den begränsning i tillsynens omfattning som följer av ett iakttagande av principen om domstolarnas självständighet. Detsamma gäller depar­tementschefens uttalanden om angelägenheten av att goda samarbets­former utvecklas mellan hovrätterna och domstolsverket. Med hänsyn till att tillsyn från hovrätternas sida gentemot tingsrätterna i framtiden

 

JuU 1975:1                                                              19

avses förekomma i väsentligen samma omfattning som f. n., saknas emellertid enligt utskottets mening anledning att — i ett sammanhang där likartade uppgifter författningsvägen åläggs en central myndighet — upphäva lagstadgandet om hovrätts tillsynsskyldighet över tingsrätterna. Utskottet tillstyrker därför bifall till motionen 1974: 1991 i denna del.

Under detta avsnitt tar utskottet vidare upp frågan om uppgiften att bestämma antalet nämndemän i tingsrätt skall handhas av hovrätt eller domstolsverket. Enligt 1 kap. 4 § första stycket rättegångsbalken ankom­mer denna uppgift på hovrätt. Hovrätt har också att bestämma antalet nämndemän i fastighetsdomstol. Enligt departementschefen bör dessa uppgifter föras över till centralmyndigheten, vilket föranleder en änd­ring i det nyssnämnda lagrummet. I motionen 1974: 1991 uttalas bl. a. att uppgiften att bestämma antalet nämndemän i domsaga med hänsyn till hovrätternas större kännedom om de lokala förhållandena bör be­hållas hos hovrätterna. Motionsyrkandet i denna del innebär att någon lagändring Inte skall vidtas.

Utskottet, som anser att spörsmålet bör bedömas väsentligen från praktiska synpunkter, finner i likhet med motionärerna att hovrätt med sin närmare kännedom om de aktuella lokala förhållandena är bättre lämpad an centralmyndigheten att handha den ifrågavarande uppgiften. Därest av särskilda skäl generella anvisningar för bedömningen skulle erfordras, bör det ligga inom centralmyndighetens kompetensområde att utfärda sådana. Någon ändring av gällande ordning i nu berörda hän­seenden är således enhgt utskottets mening inte påkallad, och utskottet tillstyrker bifall till motionen 1974: 1991 i denna del. Utskottets ställ­ningstagande föranleder en mindre jämkning i den av Kungl. Maj:t före­slagna lydelsen av 22 § lagen om införande av nya rättegångsbalken.

Tillsättning av domartjänster

I fråga om tillsättnirigsförfarandet för ordinarie domartjänster anför departementschefen bl. a. att alla sådana tjänster även efter centralmyn­dighetens tillkomst bör tillsättas av regeringen och att alla tjänster som kungörs lediga bör tillsättas efter förslag. De nuvarande förslagsorganen (det s. k. presidentkollegiet, hovrätts- och kammarrättskollegiema) bör ersättas med ett enda förslagsorgan, en tjänsteförslagsnämnd. Enligt de­partementschefen bör centrahnyndighetens chef vara ordförande i nämnden. I denna bör vidare ingå ett justitieråd, ett regeringsråd, en hovrättspresident, en kammarrättspresident och ytterligare tre domare som utses på förslag av Jurist- och samhällsvetareförbundet och Sveriges domareförbund.

Den föreslagna ordningen utsätts för kritik i motionerna 1974: 1990, 1974:1991, 1975:1103 och 1975:1126. I motionema framförs bl. a.

 

JuU 1975:1                                                             20

tanken att några ändringar i det nuvarande tillsättningsförfarandet inte bör vidtas förrän i samband med ställningstagande till 1972 års domar­utrednings förslag i detta hänseende. För det fall att beslut om inrättan­de av en tjänsteförslagsnämnd skulle fattas redan i förevarande sam­manhang, framhålls i motionema 1974: 1990 och 1974: 1991 att det från principiell synpunkt är olämpligt att uppgiften att avge förslag skall handläggas inom ett centralt, administrativt organ. Motionärernas inställning motiveras bl. a. av hänsynen tiU principen om domstolamas självständighet och av de begränsningar som måste föreligga i möjlig­heterna för ett administrativt organ att bedöma de sökandes domarkva­liteter. Liknande tankegångar utvecklas i motionen 1975: 1103. I motio­nen 1974:1990 framförs som andrahandsyrkande att nämnden skall ut­ses av domstolarna själva och administrativt knytas till en hovrätt. I motionen 1974: 1991 betonas särskilt att centralmyndighetens chef, le­damot av myndighetens styrelse eller befattningshavare vid myndighe­ten inte får ingå i nämnden. Enligt motionärernas mening bör det för­slagsställande organet stå helt fritt från centralmyndigheten. Deras i andra hand framställda yrkande innebär att förslagsorganet bör utfor­mas med beaktande av dessa synpunkter.

Utskottet, som uppmärksammat att 1972 års domarutredning i sitt nyligen avlämnade betänkande redovisar ingående överväganden röran­de behovet av en tjänsteförslagsnämnd och en sådan nämnds samman­sättning m. m., hyser förståelse för uppfattningen att ställningstagandet till frågan om en förändring av det nuvarande förslagsförfarandet lämp­ligen bör anstå såsom motionärerna förordat. Övervägande skäl, bl. a. det starka intresset av att tjänsteförslagen avges av ett enda förslags­organ och grundar sig på bedömningsgrunder som är enhetliga för både de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna, ta­lar dock för att man redan nu bör övergå till det av departementsche­fen föreslagna systemet med en tjänsteförslagsnämnd. Behovet av ett sådant organ har också — om än från delvis andra utgångspunkter — bestyrkts av en i denna del enig domarutredning. Att nu inrätta en tjänsteförslagsnämnd innebär enligt utskottets mening inte något före­gripande av statsmaktemas beslut i anledning av utredningens betänkan­de, som kan medföra svårigheter vid den fortsatta handläggningen av betänkandet. Utskottet kan således inte ansluta sig till yrkandena i mo­tionerna 1974:1990, 1974:1991, 1975:1103 och 1975: 1126 om att det nuvarande tillsättningsförfarandet skall bibehållas.

Vad angår tjänsteförslagsnämndens ställning och sammansättning tve­kar utskottet om lämpligheten av den ordning som departementsche­fen förordar. I likhet med motionärerna finner utskottet av principiella skäl att avgivande av förslag vid tillsättning av ordinarie domartjänster hör till de administrativa uppgifter som inte bör ligga inom centralmyn­dighetens kompetensområde. Nämnden bör därför inta ställningen som

 

JuU 1975:1                                                             21

ett i förhållande till centralmyndigheten helt fristående organ. Samma skäl talar för att centralmyndighetens chef inte bör vara självskriven ordförande i tjänsteförslagsnämnden. Dennes speciella erfarenheter och kunskaper bör emellertid tillvaratas genom att han ingår i nämnden. Beträffande ordförandeskapet har utskottet stannat för att regeringen — med hänsyn till sakens grannlaga natur — bör utse ordförande. Mot departementschefens förslag om nämndens sammansättning i övrigt har utskottet ingen erinran. Om domarutredningens förslag om en öppnare domarbana genomförs, får frågan givetvis prövas på nytt. Det ter sig naturligt att nämndens kansligöromål utförs inom centralmyndigheten som har samlad tillgång till persondata rörande all domarpersonal.

Vad utskottet i anledning av propositionen och motionema 1974:1990, 1974: 1991 och 1975: 1103 anfört om tjänsteförslagsnämndens ställning och sammansättning bör ges regeringen till känna.

Under detta avsnitt skall utskottet också behandla ordningen för till­sättande av tjänster som assessor i hovrätt och kammarrätt, revisions­sekreterare och regeringsrättssekreterare. Dessa tjänster tillsätts för när­varande av regeringen. Enligt vad departementschefen föreslår i propo­sitionen bör tillsättningsbesluten i den nya ordningen ankomma på dom­stolsverket. Förslaget kritiseras i motionema 1974: 1990, 1974: 1991, 1975: 1103 och 1975: 1126 från samma utgångspunkter som anfördes i fråga om ordningen för tillsättande av ordinarie domartjänster. I den förstnämnda motionen framförs i första hand tanken att någon ändring i tillsättningsförfarandet inte bör ske i avbidan på resultatet av 1972 års domarutrednings arbete. I andra hand förordas att tjänsterna tillsätts av den domstol där tjänsten finns. I motionen 1974:1991, 1975: 1103 och 1975: 1126 framställs yrkanden av innebörd att den nuvarande ordningen skall bestå.

Enligt utskottets mening talar samma principiella skäl som utesluter centralmyndigheten från prövning av ärenden angående utnämningar av ordinarie domare för att ärenden om tillsättning av tjänster som asses­sorer, revisionssekreterare och regeringsrättssekreterare inte bör ankom­ma på myndigheten. Med hänsyn till de övergripande bedömningar som erfordras beträffande bl. a. antalet ifrågavarande tjänster och fördel­ningen av antalet tjänster mellan skilda domstolar bör uppgiften icke heller läggas på vederbörande domstol utan, såsom motionärerna före­slagit, kvarstanna hos regeringen. Förslag om förordnande bör avges av vederbörande domstol. Vid utskottets ställningstagande — som även tillgodoser förstahandsyrkandet i motionen 1974: 1990 — saknas i en­lighet med yrkandet härom i motionen 1974: 1991 anledning att nu vid­ta i propositionen föreslagen ändring i 4 kap. 2 § rättegångsbalken. Vad utskottet i anledning av propositionen och motionerna 1974:1990, 1974:1991, 1975: 1103 och 1975:1126 anfört angående tillsättnmg av

 

JuU 1975:1                                                             22

tjänster som assessor, revisionssekreterare och regeringsrättssekreterare bör ges regeringen till känna.

När det gäller fiskaler och fiskalsaspiranter bör den nuvarande tillsätt­ningsordningen bestå.

Notarieantagning m. m.

Notarietjänstgöring (tidigare tingsmeritering) fullgörs sedan början av år 1973 vid tingsrätt eller länsstyrelse eller vid båda slagen av myndig­heter. Det finns också möjlighet till utbytestjänstgöring hos åklagarmyn­dighet, polischef, kronofogdemyndighet, annan myndighet eller advokat. Som ett centralt organ för prövning av frågor om notarietjänstgöring fungerar notarienämnden (NON). Nämnden har att fastställa allmänna riktlinjer för notarietjänstgöring, handlägga ärenden om antagning till notarietjänstgöring och om förordnande på notarietjänster, pröva frågor om utbytestjänstgöring samt planera och samordna notarietjänster vid de olika myndigheterna. NON består av ordförande, vice ordförande och fyra andra ledamöter, varav en representant från domarkåren, en från DON och en från Jurist- och samhällsvetareförbundet. NON:s kansligöromål fullgörs av DON.

När det gäller frågor om notarietjänstgöring föreslås i propositionen att NON organisatoriskt inlemmas i centralmyndigheten och att nämn­dens uppgifter begränsas till samordning och avgörande av principiella frågor rörande tillsättning av notarietjänster och notarietjänstgöring. Rutinärenden om bl. a. antagning till notarietjänstgöring bör avgöras av centralmyndigheten.

I motionen 1974: 1989 yrkas att riksdagen skall uttala sig för att NON även framgent skall svara för antagning till notarietjänster. Yrkandet motiveras av att det i många fall kan vara förenat med stora svårigheter att skilja mellan löpande och principiella ärenden. Enligt motionären uppkommer frågor av principiell natur i ett mycket stort antal ärenden. Det gäller enligt motionären särskilt den värdering i merithänseende av olika typer av praktik och arbetslivserfarenhet som de sökande åbero­par. Bedömningar av detta slag bör enligt motionären också i fortsätt­ningen ske i ett kollegialt sammansatt organ där erfarenheter från olika juridiska verksamhetsområden ges möjlighet att påverka bedömningen.

Till stöd för den av departementschefen föreslagna förändringen be­träffande NON:s ställning och uppgifter kan bl. a. anföras att antalet antagningsärenden är mycket stort, att flertalet av förekommande ären­den är av relativt enkel beskaffenhet och att åtskilliga principfrågor bl. a. rörande meritvärdering redan lösts av NON. Frågor av principiell natur får emellertid enligt utskottets mening föratsättas komma upp även i framtiden. Många gånger, t. ex. i de icke ovanliga fallen då flera sökande konkurrerar med praktiskt taget likvärdiga meriter, måste det vara av värde att kunna ta i anspråk en sakkunskap av det slag som

 

JuU 1975:1                                                             23

f. n. finns i NON. Även när det gäller olika frågor rörande utbytestjänst­göring måste, bl. a. med hänsyn till den mångfald av möjligheter till så­dan tjänstgöring som föreligger, beaktas det principiella värdet av att prövningen ankommer på ett kollegialt sammansatt organ som NON. Härtill kommer den i motionen påpekade svårigheten att skilja mellan principiella ärenden och rutinärenden.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet, som noterat att under remissbehandlingen bl. a. NON bestämt uttalat sig för att den nuvarande ordningen bör bibehållas, att NON även i framtiden bör svara för antag­ningen till notarietjänster. Vid detta ställningstagande utgår utskottet från att NON i likhet med vad som hittills ägt rum bör kunna överläm­na ett stort antal ärenden av enkel beskaffenhet eller grupper av sådana ärenden till ledamot av nämnden eller till tjänsteman som fullgör kansli­göromål åt nämnden. Den sålunda förordade ordningen för beslutsfat­tandet inom NON bör leda till att NON efter domstolsverkets inrättande organisatoriskt får samma fristående ställning som den för närvarande har i förhållande till DON. NON:s kansligöromål bör utföras inom centralmyndigheten.

Vad utskottet i anledning av propositionen och med tillstyrkande av motionen 1974: 1989 uttalat angående notarienämndens ställning och uppgifter bör ges regeringen till känna.

Centralmyndighetens uppgifter i fråga om de allmänna advokatbyråerna, m. m.

För närvarande är DON centralmyndighet för rättshjälpen och hand­har bl. a. ekonomiadministrativa uppgifter beträffande de allmänna ad­vokatbyråerna. Enligt departementschefen bör den nya centralmyndig­heten överta dessa uppgifter. I motionen 1974:1991 uttalas bl. a. att det med hänsyn till kravet på partsombudens självständighet gentemot dom-stolama är principiellt oriktigt att den myndighet som centralt skall ad­ministrera domstolarnas verksamhet skall fullgöra motsvarande uppgif­ter beträffande de allmänna advokatbyråerna. Mot denna bakgmnd yr­kar motionärerna att riksdagen beslutar att de uppgifter beträffande de allmänna advokatbyråerna som f. n. handläggs av DON förs över till annan myndighet än centralmyndigheten för domstolsväsendet.

I anledning av motionsyrkandet vill utskottet erinra om att statsmak­terna i samband med rättshjälpsreformens genomförande tog ställning till frågorna om valet av centralmyndighet för rättshjälpen och om myn­dighetens uppgifter beträffande de allmänna advokatbyråema. I sitt av riksdagen i denna del godkända betänkande (JuU 1972: 12) uttalade utskottet att det syntes lämpligt att det blivande.domstolsverket — med hänsyn bl. a. till de arbetsuppgifter av personal- och ekonomiadministra-tiv natur som denna myndighet kunde väntas få beträffande domstols­väsendet och i viss mån beträffande åklagarväsendet — fick ansvaret

 

JuU 1975:1                                                                            24

också för uppgifter av motsvarande slag inom rättshjälpsområdet. Ut­skottet anslöt sig också uttryckligen till tanken att hinder inte föreligger för att domstolarna och de allmänna advokatbyråerna i rent administra­tivt hänseende sorterar under samma centralmyndighet. Att, såsom hade föreslagits i en motion, överväga inrättandet av ytterligare en central myndighet på rättsväsendets område vid sidan av domstolsverket kunde enligt utskottets mening bl. a. med hänsyn till statsfinansiella synpunkter inte komma i fråga. Utskottet saknar anledning att nu frångå sitt tidiga­re ställningstagande på vilket nu rådande ordning har grundats. Utskot­tet avstyrker därför bifall till det här behandlade yrkandet i motionen 1974:1991.

I detta sammanhang vill utskottet kort beröra centralmyndighetens funktioner som besvärsinstans enligt rättshjälpslagen. Dessa funktioner handhas f. n. av en besvärsnämnd som finns inom DON. I nämnden ingår företrädare för domarkåren och advokatkåren samt ledamöter med erfarenhet av riksdagsarbete. Nämndens ställning i den nya administra­tionen berörs av departementschefen i huvudsak enbart på det sätt att han uttalar att centralmyndighetens uppgift att pröva besvär enligt 49 § första stycket rättshjälpslagen bör fullgöras av en särskild besvärsnämnd inom myndigheten.

Skäl liknande dem som enligt vad utskottet i det föregående anfört motiverar att tjänsteförslagsnämnden och NON får en i förhållande till domstolsverket fristående ställning talar i viss mån för att inte heller besvärsnämnden bör inlemmas i centralmyndigheten. I samband med rättshjälpsreformen godtog emellertid riksdagen att centralmyndigheten skulle utgöra fullföljdsinstans vid talan mot beslut av rättshjälpsnämnd och därvid ha en för uppgiften särskilt avpassad sammansättning. Några olägenheter av denna ordning med en särskild nämnd inom centralmyn­digheten har såvitt känt inte yppats. Med hänsyn härtill och då besvärs­nämndens uppgifter inte motiverar en sådan fristående ställning som ut­skottet förordat beträffande tjänsteförslagsnämnden och NON anser ut­skottet att anledning inte nu föreligger att ompröva nämndens ställning som organ inom centralmyndigheten. Utskottet utgår från att den sam­mansättning, som besvärsnämnden främst av rättssäkerhetsskäl givits, kommer att förbli huvudsakligen oförändrad.

Disciplin- och åtalsärenden

I propositionen föreslås att myndighets befogenhet i ärenden enligt 23 §, 26 § andra stycket och 27 § andra stycket statstjänstemannalagen skall ankomma på centralmyndigheten. Det är här fråga om ärenden om disciplinstraff, åtalsanmälan och om skyldighet för tjänsteman, soin efter åtal eller disciplinärt förfarande dömts till suspension, att flytta från tjänstebostad eller fri bostad. Det gäller vidare ärenden om av-

 

JuU 1975:1                                                             25

stängning av tjänsteman i samband med att åtal anställs eller disci­plinärt förfarande inleds samt ärenden om avstängning och läkarunder­sökning vid fall av bristande tjänstduglighet beroende på sjukdom eller liknande. Den föreslagna ordningen kritiseras i motionerna 1974: 1990 och 1974:1991. I den förstnämnda motionen uttalas att förslaget att lägga de disciplinära befogenheterna inom domstolsväsendet på cen­tralmyndigheten synes oförenligt med principen om domstolarnas själv­ständighet. Motionärerna anser det också opåkallat att nu vidta några förändringar i det aktuella hänseendet eftersom en proposition grundad på ämbetsansvarskommitténs överväganden i fråga om bl. a. de discipli­nära befogenheternas fördelning kan väntas bli förelagd riksdagen i år. I motionen 1974: 1991 anförs att ifrågavarande ärenden inom domstols­området bättre kan bedömas av hovrätterna, som f. n. handhar sådana uppgifter. Uppgifterna bör ankomma på centralmyndigheten endast be­träffande dess egen personal. Motionsyrkandet går ut på att någon änd­ring inte skall ske i fråga om utövandet av myndighetsfunktioner på det berörda området.

Utskottet vill först slå fast att ingen dömande personal är underkastad disciplinärt ansvar och att den i propositionen föreslagna ordningen inte berör denna kategori tjänstemän. Beträffande den dömande personalen skall alltså behörigheten att besluta i de ärenden det här gäller inte till­komma domstolsverket. Det är emellertid att märka att förslaget berör

— jämte den icke rättsbildade domstolspersonalen — den inom domar­
karriären i detta sammanhang från principiell synpunkt betydelsefulla
gruppen av fiskaler i hovrätt och i kammarrätt.

Enligt utskottets mening saknas bärande skäl mot att domstolsverket tilläggs uppgifter i disciplinära och liknande hänseenden beträffande den icke rättsbildade domstolspersonalen. Utskottet har därför ingen erinran mot den i propositionen förordade ordningen såvitt gäller denna personal. När det gäller den rättsbildade personalen talar emel­lertid enligt utskottets mening starka skäl, bl. a. hänsynen till principen om domstolarnas självständighet, för att domstolsverket inte bör tiller­kännas några befogenheter i de ärenden det här gäller. Utskottet för­ordar därför att från domstolsverkets disciplinära myndighet undantas

—  förutom dömande personal som är undantagen enligt nuvarande
ordning — all övrig rättsbildad domstolspersonal som har eller kan
förväntas få dömande uppgifter. Utskottets ställningstagande hindrar
inte att frågor om disciplinansvaret beträffande den icke rättsbildade
personalen blir föremål för ytterligare överväganden i samband med
förestående prövning av ämbetsansvarskommitténs förslag.

Vad utskottet här i anledning av propositionen och motionema 1974: 1990 och 1974: 1991 uttalat bör ges regeringen till känna.

 

JuU 1975:1                                                              26

Genomförandet

Som nämnts i det föregående skall enligt tidigare riksdagsbeslut dom­stolsverket inrättas den 1 juli 1975 och förläggas till Jönköping.

I propositionen anför departementschefen bl. a. att det vid genom­förandet av den nya domstolsadministrationen är angeläget att proviso­riska förhållanden under en övergångstid så långt möjligt undviks samt att regeringen bör bemyndigas att vidta de förberedelseåtgärder som på­kallas för genomförandet. Vidare anför han att det både av hänsyn till nuvarande personal och av rekryteringsskäl men också av hänsyn till den löpande verksamheten vid myndigheterna inom förvaltningsområ­det kan visa sig nödvändigt att centralmyndigheten successivt under en övergångstid tar över de uppgifter som skall ankomma på myndigheten i den nya administrationen. Av samma skäl kan det enligt departements­chefen också visa sig nödvändigt att utflyttningen till Jönköping av den verksamhet som nu bedrivs vid DON sker successivt, övergångstiderna bör dock enligt hans mening inte sträcka sig längre än till utgången av år 1975. Regeringen bör också enligt departementschefen erhålla be­myndigande att besluta om den senareläggning av reformen som kan visa sig nödvändig på grund av förseningar som inte nu kan förutses.

I motionerna 1974: 1991 och 1975: 1126 framställs yrkanden om att tidpunkten för centralmyndighetens inrättande bestäms till den 1 januari 1976. Till stöd för yrkandet i motionen 1974: 1991 anförs att det är av vikt både för personal och domstolar m. fl. att tidpunkten för inrät­tandet fastställs redan vid riksdagsbehandlingen. Eftersom det enligt motionärerna f. n. inte synes råda full visshet om att inrättandet kan ske vid den förut beslutade tidpunkten bör med hänsyn till vad departe­mentschefen anfört inrättandet nu bestämmas till den 1 januari 1976. Uppskovsyrkandet i motionen 1975: 1126 motiveras bl. a. med att ytter­ligare rådrum erfordras för att anställa personal och få verkets organi­sation upprättad. Sistnämnda motion upptar också ett yrkande att de genom propositionen framlagda lagförslagen skall träda i kraft den 1 januari 1976.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det bl. a. med hänsyn till den berörda personalen är angeläget att reformen genomförs vid en bestämd tidpunkt. Samma hänsyn föranleder emellertid enligt utskottets mening att starka skäl måste föreligga för att den redan bestämda tid­punkten ändras. Det förhållandet att uppbyggnaden av verksamheten av naturliga skäl kan komma att behöva ske successivt utgör enligt utskot­tets mening inget sådant skäl. En successiv övergång bör i stället skapa ökade möjligheter för hänsynstagande till de anställdas personliga öns­kemål beträffande tillträdesdag, anstånd med flyttning, m. m. och över huvud taget underlätta verksamhetens igångsättande. Motsvarande hän­syn bör tas till personal vid hovrätterna och DON.

Med hänsyn till det anförda och då uppgifter utskottet erhållit inte

 

JuU 1975:1                                                                             27

tyder på att verksamheten ej skulle kunna sättas i gång såsom planerats, kan utskottet inte biträda motionsförslagen om uppskov. Utskottet av­styrker således bifall till motionerna 1974: 1991 och 1975: 1126 i här be­handlade delar. Begärda bemyndiganden för regeringen att vidta övcr-gångsåtgärder och att besluta i fråga om genomförandet av reformen bör lämnas.

Övrigt

När det gäller vissa tillståndsärenden inom familjerättens område, vilka av domstolsstyrelseutredningen föreslås bli delegerade från rege­ringen till centralmyndigheten, förutskickar departementschefen att frå­gan om erforderliga lagändringar skall tas upp vid ett senare tillfälle. Med hänsyn härtill tar utskottet nu inte ställning till spörsmålet om vilken myndighet som bör besluta i dessa ärenden.

Utöver vad som framgår av vad utskottet anfört i det föregående föranleder propositionen icke annan erinran än att utskottet i anledning av motionen 1974: 1991 föreslår en mindre redaktionell jämkning i 1 kap. 6 § förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken. Ändringen innebär att benämningen ting bibehålls i lagtexten.

Utskottets liemställan Utskottet hemställer

l.att riksdagen avslår motionen 1974: 1991 såvitt däri yrkats avslag på propositionen 1974:149 (yrkande A);

2.  att riksdagen beträffande riktlinjerna för den nya domstols­förvaltningen m. m. såvitt gäller principerna för centralmyn­dighetens ställning och uppgifter m. m., i anledning av pro­positionen och motionerna 1974: 1990 och 1974: 1991 i den­na del, ger regeringen till känna vad utskottet anfört i detta hänseende;

3.  att riksdagen beträffande de under punkt 2 nämnda riktlin­jerna såvitt gäller fastställande av arbetsordning för tingsrätt, i anledning av propositionen och motionerna 1974: 1990 och 1974; 1991 (yrkande B 1) i denna del, ger regeringen till kän­na vad utskottet anfört i detta hänseende;

4.  att riksdagen beträffande de under punkt 2 nämnda riktlinjer­na såvitt gäller indelning av chefsrådmän på avdelning, i an­ledning av propositionen och motionen 1974: 1991 (yrkande B 2) i denna del, ger regeringen till känna vad utskottet an­fört i detta hänseende;

5.  att riksdagen beträffande hovrätts tillsynsskyldighet med av­slag på propositionen och med bifall till motionen 1974: 1991 (yrkande B 3) i denna del beslutar att 2 kap. 1 § rättegångs­balken behålls i oförändrad lydelse;

 

JuU 1975:1                                                                             28

6.            att riksdagen beträffande bestämmandet av antalet nämnde­
män i domsaga dels med avslag på propositionen och med
bifall till motionen 1974: 1991 (yrkande B 5) i denna del be­
slutar att 1 kap. 4 § rättegångsbalken behålls i oförändrad
lydelse, dels i anledning av propositionen och motionen i sam­
ma del antar det genom propositionen framlagda förslaget till
lag om ändring i lagen (1946: 804) om införande av nya rätte­
gångsbalken — utom såvitt avser ikraftträdandebestämmelsen
— med den ändring att 22 § erhåller följande såsom utskot­
tets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag                     Utskottets förslag

22 §
Bestämmelserna   i   nya   rätte-    Bestämmelserna   i   nya   rätte-

gångsbalken om fullföljd av talan gångsbalken om fullföljd av talan
mot underrätts beslut i rättegång mot underrätts beslut i rättegång
skola äga motsvarande tillämpning skola äga motsvarande tillämpning
beträffande talan mot underrätts beträffande talan mot underrätts
beslut i fråga, som avses i 4 kap. 5, beslut i fråga, som avses i 4 kap. 5,
7 eller 8 § nämnda balk. Mot 7 eller 8 § nämnda balk. Mot
hovrättens beslut i sådan fråga må hovrättens beslut i sådan fråga
talan ej föras.                               eller i fråga som avses i 1 kap. 4 §

första stycket samma balk må ta­lan ej föras.

7. att riksdagen beträffande de under punkt 2 nämnda riktlinjer­na såvitt gäller inrättandet av en tjänsteförslagsnämnd, med bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1974: 1991 (yrkande B 7 a), 1975: 1103 (yrkandena 1 och 2 delvis) och 1975: 1126 (yrkande 1 delvis) i denna del, godkänner vad departementschefen anfört i detta hänseende;

8. att riksdagen beträffande de under punkt 2 nämnda riktlinjer­na såvitt gäller tjänsteförslagsnämndens ställning och sam­mansättning, i anledning av propositionen och motionerna 1974: 1990, 1974: 1991 (yrkande B 7 b) och 1975: 1103 (yr­kandena 1 och 2 delvis) i denna del, ger regeringen till känna vad utskottet anfört i detta hänseende;

9. att riksdagen beträffande de under punkt 2 nämnda riktlinjer­na m. m. såvitt gäller tillsättning av tjänster som assessor, re­visionssekreterare och regeringsrättssekreterare, dels i an­ledning av propositionen och motionema 1974: 1990, 1974: 1991 (yrkande B 8), 1975: 1103 (yrkande 1 delvis) och 1975: 1126 (yrkande 1 delvis) i denna del ger regeringen till kän­na vad utskottet anfört i detta hänseende, dels med avslag på propositionen och med bifall till motionen 1974: 1991 (yrkan­de B 9) i samma del beslutar att 4 kap. 2 § rättegångsbalken behålls i oförändrad lydelse;

 

JuU 1975:1                                                             29

10.  att riksdagen beträffande de under punkt 2 nämnda riktlinjer­na såvitt gäller notarienämndens ställning och uppgifter, i an­ledning av propositionen och med bifall till motionen 1974: 1989, ger regeringen till känna vad utskottet anfört i detta hänseende;

11.  att riksdagen beträffande de under punkt 2 nämnda riktlinjer­na såvitt gäller centralmyndighetens uppgifter i fråga om de allmänna advokatbyråerna m. m., med bifall till propositio­nen och med avslag på motionen 1974: 1991 (yrkande 6) i denna del, godkänner vad departementschefen anfört i detta hänseende;

12.  att riksdagen beträffande de under punkt 2 nämnda riktlinjer­na såvitt gäller handläggande myndighet för disciplin- och åtalsärenden m. m., i anledning av propositionen och motio­nema 1974: 1990 och 1974: 1991 (yrkande 10) i denna del, ger regeringen till känna vad utskottet anfört i detta hän­seende;

13.  att riksdagen avslår motionen 1974: 1990 i den mån den inte omfattas av utskottets hemställan ovan;

14.  att riksdagen beträffande tidpunkten för centralmyndighetens inrättande avslår motionerna 1974: 1991 (yrkande 11) och 1975: 1126 (yrkande 2 delvis) i denna del;

15.  att riksdagen beträffande tingsrätts sammanträde för huvud­förhandling, i anledning av propositionen och .motionen 1974: 1991 (yrkande B-4) i.denna del antar 1 kap: 6 § förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken med den ändring att lag­rummet erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maf:ts förslag              Utskottefs förslag

Ikap.
6§
Tingsrätt  skall  hålla   samman- Tingsrätt  skall  hålla  samman-

träde så ofta det kräves för arbe- trade så ofta det kräves för arbe­tet. Sammanträde för huvudför- tet. Sammanträde för huvudför­handling skall hållas på tingsställe, handling (ting) skall hållas på om ej särskilda skäl tala för att tingsställe, om ej särskilda skäl ta-sammanträdet hålles på annan ort.     la för att sammanträdet hålles på

annan ort.

16.       att riksdagen — med den ändring i lagförslagets ingress som
följer av vad utskottet hemställt ovan — antar förslaget till
lag om ändring i rättegångsbalken — utom såvitt avser ikraft­
trädandebestämmelsen — i den mån det inte omfattas av ut­
skottets hemställan ovan;

 

JuU 1975:1                                                              30

17.  att riksdagen beträffande tidpunkten för ikraftträdandet för de genom propositionen framlagda lagförslagen med bifall till propositionen och med avslag på motionen 1975: 1126 (yr­kande 3) i denna del antar de ikraftträdandebestämmelser som föreslagits i propositionen;

18.  att riksdagen godkänner de under punkt 2 nämnda rikthnjer­na för den nya domstolsförvaltningen m. m. i den mån de inte omfattas av vad utskottet anfört och hemställt ovan;

19.  att riksdagen bemyndigar regeringen att inrätta en ordinarie tjänst med beteckningen p för chef för domstolsverket;

20.  att riksdagen bemyndigar regeringen att vidta de åtgärder som behövs för att förbereda övergången till den nya dom­stolsförvaltningen samt att fatta de beslut i fråga om genom­förandet av reformen som departementschefen förordat i pro­positionen.

Stockholm den 31 januari 1975

På justitieutskottets vägnar ASTRID KRISTENSSON

Närvarande: fru Kristensson (m), fröken Mattson (s), herrar Polstam (c), Larfors (s), Johansson i Växjö (c), Jönsson i Malmö (s), Bengtsson i Göteborg (c), Schött (m). Fransson (c), fru Wiklund (c), fru Andersson i Kumla (s), herrar Lundgren (s), Mathsson i Fagersta (s), Pettersson i Västerås (vpk) och Nyquist (fp).

Reservationer

1. vid punkten 3 i utskottets hemställan

av fröken Mattson (s), herrar Larfors (s), Jönsson i Malmö (s), fru Andersson i Kumla (s), herrar Lundgren (s), Mathsson i Fagersta (s) och Pettersson i Västerås (vpk), som beträffande fastställande av ar­betsordning för tingsrätt anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 16 med "Ett tungt" och slutar på s. 17 med "tingsrätt bör ges regeringen till känna" bort ha följande lydelse:

Ett tungt vägande skäl för att fastställande av arbetsordning ytterst bör åvila domstolsverket är som departementschefen anför hänsynen till det ansvar för verksamheten som domstolsverket avses få. Ett annat skäl för en central handläggning är önskemålet att arbetsordningama i görligaste mån skall vara likformiga för alla tingsrätter. Vad gäller de

 

JuU 1975:1                                                              31

av motionärerna anförda principiella skälen för att uppgiften inte bör ankomma på domstolverket måste enligt utskottets mening beaktas att det, som framgår av det föregående, inte skall ankomma på domstols­verket att meddela föreskrifter om domargöromålens fördelning på en­skilda domare. Det anförda leder utskottet till uppfattningen att den yttersta bestämmanderätten under regeringen kan och bör åvila dom­stolsverket. Såsom föreslagits i propositionen bör dock enligt utskottets mening uppgiften att fastställa arbetsordning normalt vara delegerad till hovrättema, som har att beakta de riktlinjer för arbetsordningamas innehåll som centralmyndigheten utfärdar. Vad här sagts om arbetsord­ning för tingsrätt avser i tillämpliga delar också arrende- och hyres­nämnd.

Vad gäller de tre största tingsrätterna bör någon ändring inte vidtas i den ordning som nu gäller för fastställande av arbetsordning. Arbets­ordningar för dessa tingsrätter bör således även framdeles fastställas av regeringen.

Vad utskottet med bifall till propositionen och i anledning av mo­tionerna 1974: 1990 och 1974: 1991 anfört rörande fastställande av ar­betsordning för tingsrätt bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen beträffande de under punkt 2 nämnda riktlin­jerna såvitt gäller fastställande av arbetsordning för tingsrätt med bifall till propositionen och i anledning av motionema 1974: 1990 och 1974: 1991 (yrkande B 1) i denna del ger regeringen till känna vad utskottet anfört i detta hänseende.

2. vid punkten 4 i utskottets hemställan

av fröken Mattson (s), herrar Larfors (s), Jönsson i Malmö (s), fm Andersson i Kumla (s), herrar Lundgren (s), Mathsson i Fagersta (s) och Pettersson i Västerås (vpk), som beträffande indelning av chefsrådmän på avdelning anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "avdelning bör ges regeringen till känna" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör liksom då det gäller fastställande av arbetsordning för de tre största tingsrättema uppgiften att indela chefsrådmän på avdelning i dessa tingsrätter även i fortsättningen hand­has av regeringen. Också beträffande övriga tingsrätter bör rådande ordning — som innebär att uppgiften handhas av hovrätterna — bestå. I enlighet med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1974: 1991 i den här behandlade delen.

 

JuU 1975:1                                                              32

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. att riksdagen beträffande de under punkt 2 nämnda riktlin­jerna såvitt gäller indelning av chefsrådmän på avdelning, i anledning av propositionen och med avslag på motionen 1974: 1991 (yrkande B 2) i denna del, ger regeringen till kän­na vad utskottet anfört i detta hänseende.

3. vid punkten 6 i utskottets hemställan

av fröken Mattson (s), herrar Larfors (s), Jönsson i Malmö (s), fru Andersson i Kumla (s), herrar Lundgren (s), Mathsson i Fagersta (s) och Pettersson i Västerås (vpk), som beträffande bestämmandet av anta­let nämndemän i domsaga anser

dels att den del av utskottets yttrande.på s. 19 som börjar med "Ut­skottet, som" och slutar med "nya rättegångsbalken" bort ha föl­jande lydelse:

Enligt utskottets mening inverkar principen om domstolarnas själv­ständighet inte på frågan om ordningen för bestämmande av antalet nämndemän i domsaga. De övergripande bedömningar av praktisk na­tur som erfordras för att åstadkomma en önskvärd jämnhet mellan olika tingsrätter i fråga om antalet nämndemän talar enligt utskottets mening för förslaget i propositionen att överföra uppgiften att bestämma anta­let nämndemän i tingsrätt till centralmyndigheten. En sådan ordning har också tillstyrkts eller lämnats utan erinran av det stora flertalet re­missinstanser. Med hänsyn till det anförda ställer sig utskottet, bakom förslaget i propositionen och avstyrker bifalltill motionen 1974:1991 i denna del.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. att riksdagen- beträffande bestämmandet av antalet nämnde­män i domsaga dels med bifall till propositionen och med av­slag på motionen 1974: 1991 (yrkande B 5) i denna del antar 1 kap. 4 § i det genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken, dels med bifall till propo­sitionen i samma del antar det genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångsbalken utom såvitt avser ikraftträdandebe­stämmelsen.

4. vid punkten 8 i utskottets hemställan

av fru Kristensson (m) och herr Schött (m), som beträffande tjänste­förslagsnämndens ställning och sammansättning anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 20 med "Vad angår" och slutar på s. 21 med "till känna" bort ha följande lydelse:

 

JuU1975:1                                                                                33

Vad angår tjänsteförslagsnämndens ställning och sammansättning tvekar utskottet om lämpligheten av den ordning som departements­chefen förordar. I likhet med motionärerna finner utskottet av princi­piella skäl att avgivande av förslag vid tillsättning av ordinarie domar­tjänster hör till de administrativa uppgifter som inte bör ligga inom centralmyndighetens kompetensområde. Nämnden bör därför inta ställ­ningen som ett i förhållande till centralmyndigheten helt fristående or­gan. Samma skäl talar för att centralmyndighetens chef inte bör vara ordförande i tjänsteförslagsnämnden. Dennes speciella erfarenheter och kunskaper kan emellertid vara av värde för nämnden vid bedömningen av de sökandes meriter i administrativt hänseende. Han bör därför kun­na ingå som ledamot i nämnden. Ordförande bör utses av nämnden bland dess övriga ledamöter. Mot departementschefens förslag om nämndens sammansättning i övrigt har utskottet ingen erinran. Om do-mamtredningens förslag om en öppnare domarbana genomförs, kan anledning uppkomma att vidta smärre jämkningar av sammansättningen. Det ter sig naturligt att nämndens kansligöromål utförs inom central­myndigheten som har samlad tillgång till persondata rörande all do­marpersonal.

Vad utskottet i anledning av propositionen och med tillstyrkande av motionerna 1974: 1990, 1974: 1991 och 1975: 1103 i denna del anfört om tjänsteförslagsnämndens ställning och sammansättning bör ges re­geringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. att riksdagen beträffande de under punkt 2 nämnda riktlin­jerna såvitt gäller tjänsteförslagsnämndens ställning och sam­mansättning, i anledning av propositionen och med bifall till motionerna 1974: 1990, 1974: 1991 (yrkande B 7 b) och 1975: 1103 (yrkandena 1 och 2 delvis) i denna del, ger regeringen till känna vad utskottet anfört i detta hänseende.

5. vid punkten 10 i utskottets hemställan

av fröken Mattson (s), herrar Larfors (s), Jönsson i Malmö (s), fru Andersson i Kumla (s), herrar Lundgren (s), Mathsson i Fagersta (s) och Pettersson i Västerås (vpk), som beträffande notarienämndens ställ­ning och uppgifter anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 22 med "Till Stöd" och slutar på s. 23 med "till känna" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att enligt propositionen NON — med oföränd­rad sammansättning men såsom integrerad i centralmyndigheten — av­ses utgöra myndighetens styrelse i notariefrågor. Utskottet kan inte se att det med hänsyn till principen om domstolarnas självständighet eller av andra skäl finns anledning att ge NON en annan ställning än den som förutsatts i propositionen. Vad gäller frågan om kompetensen be-

 

JuU 1975:1                                                                              34

träffande antagningsbeslut har utskottet inget att erinra mot att denna delas mellan NON och ledamot av NON eller tjänsteman vid central­myndigheten. I vilken utsträckning delegation kan visa sig möjlig kan inte nu säkert bedömas. Det finns emellertid enligt utskottets mening anledning räkna med att det kommer att visa sig att andelen rutin­ärenden som kan avgöras på ledamots- eller tjänstemannanivå blir mindre än vad departementschefen synes ha förutsatt. Utskottet utgår från att NON ges ett betydande inflytande i frågan om vilka ärenden som skall förbehållas NON.

Vad utskottet i anledning av propositionen och motionen 1974: 1989 uttalat angående notarienämndens ställning och uppgifter bör ges rege­ringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. att riksdagen beträffande de under punkt 2 nämnda riktlinjer­na såvitt gäller notarienämndens ställning och uppgifter, i an­ledning av propositionen och motionen 1974: 1989, ger rege­ringen till känna vad utskottet anfört i detta hänseende.

6. vid punkten 11 i utskottets hemställan

av fru Kristensson (m) och herr Schött (m), som beträffande central­myndighetens uppgifter i fråga om de allmänna advokatbyråerna m. m. anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 23 med "I an­ledning" och slutar på s. 24 med "huvudsakligen oförändrad" bort ha följande lydelse:

I samband med rättshjälpsreformens genomförande uttalade utskot­tet (majoriteten) i sitt av riksdagen i denna del godkända betänkande (JuU 1972: 12) att det syntes lämpligt att det blivande domstolsverket — med hänsyn bl. a. till de arbetsuppgifter av personal- och ekonomi-administrativ natur som denna myndighet kunde väntas få beträffande domstolsväsendet och i viss mån beträffande åklagarväsendet — fick ansvaret också för uppgifter av motsvarande slag inom rättshjälpsom­rådet. Utskottet anslöt sig också uttryckligen till tanken att hinder inte föreligger för att domstolarna och de allmänna advokatbyråerna i rent administrativt hänseende sorterar under samma centralmyndighet. Att, såsom hade föreslagits i en motion, överväga inrättandet av ytterligare en central myndighet på rättsväsendets område vid sidan av domstols­verket kunde enligt utskottets mening bl. a. med hänsyn till statsfinan­siella synpunkter inte komma i fråga.

Mot utskottets beslut reserverade sig företrädarna för centerpartiet, folkpartiet och moderata samlingspartiet beträffande frågan om cen­tralmyndighet för rättshjälpen. Enligt reservanternas mening saknades tillräckliga skäl att inrätta ett centralt organ med samordnande uppgif-

 

JuU 1975:1                                                             35

ter beträffande den dittills inom rättshjälpsanstalterna bedrivna verk­samheten. För rättshjälpsnämndernas del ansåg reservanterna däremot ett visst behov föreligga av ett organ som kunde dra upp riktlinjer, bl. a. när det gällde nämndernas kostnadsprövning och prövning av frågor om kostnadsbidrag: Reservanterna ansåg en centralmyndighet vara moti­verad även med hänsyn till behovet av en fullföljdsinstans i frågor där talan får föras mot rättshjälpsnämndernas beslut. Dessutom ansågs en samordning av de personal- och ekonomiadministrativa uppgifterna kunna vara till viss fördel.

Reservanterna konstaterade att de angivna funktionerna på rätts­hjälpsområdet — bortsett från dem som gällde det administrativa om­rådet — låg vid sidan om de uppgifter som domstolsverket skulle ha. Enligt deras mening borde därför för rättshjälpsområdet tillskapas en särskild myndighet, som kunde ges en mycket begränsad storlek. För inrättandet av en sådan särskild myndighet talade enligt reservanterna också att det, med hänsyn till vikten av att rättshjälpsanstalterna intar en självständig ställning i förhållande till domstolarna, syntes mindre lämpligt att organen på rättshjälpsområdet inordnades under samma förvaltningsmyndighet som domstolsväsendet. Frågan om centralmyn­dighet för rättshjälpsområdet borde därför på nytt övervägas i Kungl. Maj:ts kansli.

Enligt utskottets mening kvarstår de tidigare reservationsvis anförda principiella betänkligheterna mot att centralmyndighetsfunktionerna för såväl domstolsväsendet som rättshjälpen förenas hos domstolsverket. Härvidlag träder i förgrunden iakttagandet av kravet på partsombu­dens självständighet gentemot domstolarna. Det är också angeläget att beakta centralmyndighetens funktioner som besvärsinstans enhgt rätts­hjälpslagen. Dessa funktioner handhas f. n. av en besvärsnämnd som finns inom DON. I nämnden ingår företrädare för domarkåren och ad­vokatkåren samt ledamöter med erfarenhet av riksdagsarbete. Nämn­dens ställning i den nya administrationen berörs av departementschefen i huvudsak enbart på det sätt att han uttalar att centralmyndighetens uppgift att pröva besvär enligt 49 '§ första stycket rättshjälpslagcn bör fullgöras av en särskild besvärsnämnd inom myndigheten.

Skäl liknande dem som enligt vad utskottet i det föregående anfört motiverar att tjänsteförslagsnämnden och NON får en i förhållande till domstolsverket fristående ställning talar också för att inte heller besvärsnämnden bör inlemmas i centralmyndigheten.

Det anförda leder utskottet till uppfattningen att det från principiella synpunkter och av rättssäkerhetsskäl är angeläget att centralmyndig­hetsfunktionerna för rättshjälpsområdet inte överförs till domstolsver­ket. Frågan om lämplig centralmyndighet för rättshjälpen bör i enlig­het med dessa uttalanden bli föremål för förnyade överväganden inom vederbörande departement. Förslag bör föreläggas riksdagen i sådan

 

JuU 1975:1                                                              36

tid att den nya ordningen kan träda i kraft när DON:s verksamhet på området upphör.

Vad utskottet anfört i anledning av propositionen och motionen 1974: 1991 i här behandlad del bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. att riksdagen beträffande de under punkt 2 nämnda rikt­linjerna såvitt gäller centralmyndighetens uppgifter i fråga om de allmänna advokatbyråerna m. m., i anledning av proposi­tionen och motionen 1974: 1991 (yrkande 6) i denna del, ger regeringen till känna vad utskottet anfört i detta hänseende.

7. vid punkten 14 i utskottets hemställan

av fru Kristensson (m) och herr Schött (m), som beträffande tid­punkten för centralmyndighetens inrättande anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar.på s. 26 med "Ut­skottet delar" och slutar på s. 27 med "bör lämnas" bort-ha följande ly­delse:

Utskottet konstaterar att det vid tiden för riksdagens ställningstagan­de till nu förevarande ärende kan beräknas återstå endast fyra och en halv månad till den senast bestämda tidpunkten för centralmyndighe­tens inrättande. Även om uppbyggnaden av verksamheten sker succes­sivt såsom departementschefen förutskickar framstår den till buds stå­ende tiden såsom alltför kort för att nödvändiga förberedelseåtgärder skall hinna vidtas. Departementschefen synes också för egen del ha räknat med att den nya administrationen inte kommer att fungera fullt ut förrän vid årsskiftet 1975-1976. Enligt utskottets mening erford­ras ytterligare rådrum-såväl för att anställa personal och få.verkets or­ganisation upprättad som för att bereda berörd personal vid hovrät­terna och DON tillfälle till överväganden och planering i anställnings-och bostadsfrågorna. För personalens vidkommande måste beaktas att svårigheter föreligger inte enbart för den personal som erbjuds anställ­ning vid centralmyndigheten utan även för de tjänstemän vid hovrät­terna och DON som i samband med reformen lämnar domstolsadmi­nistrationen.

Sammanfattningsvis finner utskottet att ett fasthållande vid tidpunk­ten den 1 juli 1975 skulle leda till stora olägenheter medan ett uppskov till den 1 januari 1976 inte synes innebära några nämnvärda problem. Utskottet biträder därför motionsförslagen om uppskov med domstols­verkets inrättande till sistnämnda tidpunkt. Anledning att ändra ikraft­trädandebestämmelserna för de genom propositionen framlagda lag­förslagen föreligger inte.: Begärda bemyndiganden för regeringen att vidta övergångsåtgärder och att besluta i fråga om,genomförandet av reformen bör lämnas.

 

JuU 1975:1                                                                           37

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. att riksdagen beträffande tidpunkten för centralmyndighetens inrättande med bifall till motionerna 1974: 1991 (yrkande 11) och 1975: 1126 (yrkande 2 delvis) i denna del beslutar att tid­punkten bestäms till den 1 januari 1976.

Särskilt yttrande

av fm Kristensson (m), herrar Polstam (c), Johansson i Växjö (c), Bengtsson i Göteborg (c), Schött (m). Fransson (c), fm Wiklund (c) och herr Nyquist (fp):

I nu förevarande ärende gäller det inte huruvida en central förvalt­
ningsmyndighet för domstolsväsendet skall inrättas eller ej. Det är fråga
om att dra upp de närmare riktlinjerna för en ny domstolsförvaltning,
där förekommande arbetsuppgifter är fördelade hiellan regeringen, för­
valtningsmyndigheten och domstolarna. Med hänsyn inte minst till den
stora betydelse från rättssäkerhetssynpunkt som måste, tillmätas frågan
om centralmyndighetens ställning och uppgifter har vi funnit det vara
angeläget att nu framhålla att det ursprungliga beslutet om doinstols-,
verkets inrättande fattades under politisk oenighet. Vid utskottsbe­
handlingen år 1972 av förslaget om verkets inrättaiide reserverade sig
sålunda företrädare för centerpartiet, folkpartiet och moderata sam­
lingspartiet och framförde bl. a. principiella betänkligheter mot inrät­
tandet av ett sådant verk. Reservanterna uttalade att défär.en rättssä­
kerhetsfråga av yttersta vikt att värna orn doiristolarnas självständighet
och integritet och att garantier salmades för att domstolarnas självstän­
dighet i den dömande. verksamheten. inte skulle komma i fara genom,
inrättandet av ett verk med styrande funktioner på det administrativa
området.                  ■     '                 ■

Icke heller beträffande den nu aktuella frågan örn centralinyridig-hetens ställning och arbetsuppgifter har politisk enighet kunnat upp­nås, utan skiljaktiga meningar har yppats när det gällt att avgöra vad ett hänsynstagande till principen om domstolarnas självständighet krä­ver vid framför allt fördelningen av olika arbetsuppgifter mellan rege­ringen, centralmyndigheten och domstolarna. Vi vill dock slå fast att enighet råder i fråga om de principiella övervägandena om centralmyn­dighetens ställning och uppgifter. Det är vår uppfattning att ett fasthål­lande vid de ställningstaganden utskottet härvidlag gjort innebär en garanti för att den självständighet som den svenska författningen av ål­der tillerkänner våra domstolar skall kunna upprätthållas.

 

JuU 1975:1                                                                           38

Innehållsförteckning

Sid.

Propositionen   .................................................... .... 1

1.    Förslag till Lag om ändring i rättegångsbalken......... .... 2

2.    Förslag till Lag om ändring i lagen (1946: 806) om införande

av nya rättegångsbalken....................................... .... 3

Motionema............................. •........................... .... 4

Utskottet............ --- .........................................      5

Inledning   ..........................................................      5

Propositionens huvudsakliga innehåll.........................      7

Tidigare principuttalanden rörande centralmyndighetens ställning 9

Principiella överväganden om centralmyndighetens ställning ....   11

Fastställande av arbetsordning för tingsrätt m. m....... .. 16

Hovrättemas roll i den nya domstolsadministrationen .. .. 18

Tillsättning av domartjänster.................................     19

Notarieantagning m. m........................................... .. 22

Centralmyndighetens ;Uppgifter i fråga om de allmänna advokat­
byråerna, m. m......... .,......................................... .. 23

Disciplin- och åtalsärenden..................................... .. 24

Genomförandet    . ■ ■........ • • • •......................... .. 26

övrigt.................................................................    27

Utskottets hemställan ...-- ........................... :....... .. 27

Närvaroförteckning................................................ .. 30

Reservationer.......................................................    30

1.    Fastställande av arbetsordning för tingsrätt (s, vpk)    30

2.    Indelning av chefsrådmän på avdelning (s, vpk).......    31

3.    Bestämmandet av antalet nämndemän i domsaga (s, vpk) ....  32

4.    Tjänsteförslagsnämndens  ställning  och  sammansättning  (m)          32

5.    Notarienämndens ställning och uppgifter (s, vpk).....    33

6.    Centralmyndighetens uppgifter i fråga om de allmänna advo­katbyråerna m. m. (m)              34

7.    Tidpunkten for centralmyndighetens inrättande (m)            36

Särskilt yttrande (c, m, fp)..................................... .. 37

KUNGL.BOKTR. STOCKHOLM 1975    750047