Riksdagens protokoll 1974:145

Lördagen den 14 december

Kl. 9.00

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i förmynderskapslagstiftningen

§ 1 Justerades protokollet för den 6 innevarande månad.

§ 2 Ändringar i förmynderskapslagstiftningen

Föredrogs lagutskottets betänkande nr 38 i anledning av proposilionen 1974:142 med förslag titt tag om ändring i föräldrabalken, m. m. jämte motioner.

1 propositionen 1974:142 hade Kungl. Maj;t (justiiiedepartementet) förestagit riksdagen att anta i propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i föräldrabalken,

2. lag om ändring i ärvdabalken,

3. lag om ändring i giftermåtsbalken,

4. lag om avveckling av äldre godmanskap,

5. lag om ändring i lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar,

6. tag om ändring i lagen (1954:579) om nykterhelsvård,

7. tag om ändring i lagen (1956:2) om socialhjälp.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande;

"I proposilionen föreslås att grunderna för omyndighetsförklaring begränsas. En person skall enligt förslagel kunna förklaras omyndig endast om han på grund av psykisk sjukdom, hämmad förståndsutveckling eller psykisk abnormitet av annat slag är ur stånd att vårda sig eller sin egendom och det inte är tillräckligt att god man förordnas för honom etter att han på annal mindre ingripande sätt får bistånd i vården av sina angelägenheter. Samtidigt föresläs ökade möjligheter att förordna god man för den som behöver bistånd i ekonomiska eller rättsliga angelägenheter eller i vården om sin person.

De processuella reglerna om omyndighetsförklaring och hävande av omyndighetsförklaring föreslås bli ändrade så att den enskildes rättssäkerhet stärks och man får bättre garantier för alt en omyndighetsförklaring blir hävd när skäl för omyndighet inte längre föreligger.

När del gäller förmyndarnas uppgifter betonas atl förmyndaren inte bara skall syssla med ekonomisk förvaltning utan också sörja för den omyndiges person. Reglerna om placering av den omyndiges medel förestås bli ändrade så att förmyndarna får större möjlighet all placera medlen i värdesäkra tillgångar. Vidare föreslås vissa lättnader i förmyndarnas

7 Riiisdagens protokoll 1974. Nr 144-146

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i förmynderskapslagstiftningen

redovisningsskyldighet.

Förmynderskap skall enligt propositionen alltjämt slå under kontroll av överförmyndaren och rätten. Det betonas att tittsynsorganen skall inrikta sin kontroll på sådana förmynderskap där en kontroll är särskilt påkallad med hänsyn till den omyndiges egendomsförhållanden. Vissa ändringar föreslås därför i reglerna om inskrivning av förmynderskap. Ändringarna innebär bl. a. att förmynderskap för underårig med legal förmyndare skall inskrivas endast om den underårige förvärvar egendom av viss angiven omfattning. Rätten får också möjlighet att besluta att inskrivning skall upphöra.

Överförmyndaren föreslås få vidgade uppgifter. Prövning av tillstånd lill alla förvallningsålgärder läggs sålunda i sin helhet på överförmyndaren. Han skall också, som framgår av del följande, bestämma förmyndares arvode.

Del nuvarande systemet med kommunalvalda överförmyndare behålls. Kommunerna får dock möjlighet alt i stället för överförmyndare utse överförmyndarnämnder. Reglerna om ersättning till överförmyndare ändras så att verksamheten inte längre skall bekostas genom avgifter från de omyndiga utan i stället betalas av kommunerna.

Även de nuvarande bestämmelserna om ersättning till förmyndare ändras. Det slås fast att förmyndaren har rätt till arvode inte bara för den ekonomiska förvaltningen ulan också för vården av den omyndiges person. Arvodet skall i varje särskilt fall bestämmas av överförmyndaren med ledning av grunder som fastställs av kommunen. Arvodet skatt utges av den omyndige i den mån hans beräknade årsinkomst överstiger två basbelopp eller, om ej särskilda omständigheter föranleder annat, han har tillgångar till ell värde överstigande fyra basbelopp. I annal fatt skall förmyndararvodet betalas av kommunen.

God man föreslås bli berättigad titt arvode med belopp som överförmyndaren bestämmer. Överförmyndaren skall också avgöra i vad män arvodet skall utges av den för vilken den gode mannen har förordnats eller av kommunen.

Rättens kontroll av överförmyndarna skall i fortsättningen utövas i huvudsak genom inspektion. Skyldigheten för överförmyndarna au ge in årsredogörelse lill rätten slopas.

Propositionen innehåller slutligen förslag till ändringar i ärvdabalken som syftar till en förstärkt kontroll över boutredningsmans förvaltning. Det föreslås också en särskild lag om avveckling av äldre godmanskap.

Huvuddelen av de nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1975. Reglerna om den nya överförmyndarorganisationen skall dock träda i kraft först den 1 januari 1976."

riksdagen vid sin behandling av Kungl. Maj;ts proposition 1974:142 beslutade

1. att i föräldrabalken 11:5 infördes etl tittägg av innebörd alt till förmyndare ej fick utses någon som hade all på grund av tjänst eller avtal ta befattning med den omyndiges angelägenheter,

2. all förmyndares och god mans tjänster skulle betalas med allmänna medel då det gällde personlig vård och intressebevakning,

3. atl förmyndare skutte åläggas atl lill överförmyndare redogöra för sina insaiser beträffande den persontiga omvårdnaden och intressebevakning, samt

4. att kommunerna ålades att i samtliga kommuner utse förmyndar-nämnd.

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i förmynderskapslagstiftningen

1974:1947 av herrar Norrby (c) och Börjesson i Falköping (c) vari hemställts

1. att riksdagen beslutade all bestämmelsen om rätten atl indela en kommun i fiera överförmyndardisiriki bibehölls,

2. att riksdagen hos Kungl. Maj;t begärde att förslagen lill ändring i föräldrabalken trädde i kraft den 1 januari 1976,

3. alt riksdagen hos Kungl. Maj:t skutte anhålla att förslag förelades riksdagen om införande av statligt ansvar för ekonomiska förluster som omyndig åsamkats genom förmyndares förskingring eller oaklsamhet, samt

4. all riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde förstag till övergångsbestämmelser vad beträffade arvodering av avgående överförmyndare under det sista året enligt nuvarande bestämmelser,

1974:1948 av fru Fraenkel (fp) och herr Henmark (fp) vari hemställts att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj;ts proposition 1974:142 beslutade

1. ge Kungl. Maj;i till känna vad som i motionen anförts om grunderna
för förordnande av god man,

2. om sådan lydelse av FB 12 kap. 1 § att förmynderskap för underårig skulle inskrivas då den underårige annorledes än genom upplagande av lån hade förvärvat egendom, som skulle stå under förmyndarens förvaltning och somtill sitt värde översteg ett belopp motsvarande gällande basbelopp enligl lagen om allmän försäkring,

3. om sådan lydelse av FB 15 kap. 12 § att inbetalning hos bank skulle ske i den mån förmånen för kalenderår översteg ell belopp motsvarande basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring, som gällt vid årets början,

4. att de föreslagna lagändringarna skulle träda i kraft den 1 januari 1976,

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i förmynderskapslagstiftningen

2. avslå förslaget om ändring i 11 kap. 5 S föräldrabalken,

3. besluta att i 13 kap. 1 § förslaget till lag om ändring i föräldrabalken förmyndarens skyldighet all förvalta myndlingens förmögenhet och företräda honom i angelägenheter som rörde denna skulle nämnas före skyldigheten att sörja för myndlingens person,

4. besluta alt i 19 kap. 8§ föräldrabalken infördes en bestämmelse om att överförmyndare och ersättare för denne skulle vara väl förfaren i de praktiska, ekonomiska och juridiska frågor som var av betydelse för tjänsten,

5. avslå förslagel all slopa bestämmelsen i 19 kap. 8 § föräldrabalken om att överförmyndare skulle vara svensk medborgare,

6. ge Kungl. Maj;t lill känna vad i motionen anförts om kommunernas kostnader för förmyndarvården,

7. besluta att de i propositionen föreslagna lagändringarna trädde i kraft den 1 januari 1976,

100

Utskotiet hemställde

1. beträffande grunderna för omyndighetsförklaring all riksdagen med avslag på motionen 1974:1949, yrkandei 1, skulle anta 10 kap. 1 § i det vid propositionen 1974:142 fogade förslaget till tag om ändring i föräldrabalken (FB),

2. beträffande stopande av släklskapsbeslämmetsen såvitt avsåg förmyndare all riksdagen med avslag på moiionen 1974:1949, yrkandet 2, såvitt nu var i fråga, godkände vad utskottet anfört i denna del,

3. beträffande vissa personer som förmyndare att riksdagen med avslag på motionen 1974:1946, yrkandet 1, såvitt nu var i fråga, godkände vad utskotiet anfört i denna del,

4. beträffande förmyndare att riksdagen med avslag på motionerna 1974:1946, yrkandet 1, och 1974:1949, yrkandet 2, båda såvitt nu var i fråga, skulle anta 11 kap. 5 5; förslaget till lag om ändring i FB,

5. beträffande inskrivning av förmynderskap all riksdagen med avslag på moiionen 1974:1948, yrkandei 2, skulle anla 12 kap. 1 § förslaget till lag om ändring i FB,

6. beträffande förmyndares plikter att riksdagen med avslag på motionen 1974:1949, yrkandet 3, skulle anta 13 kap. 1 § förslaget till lag

om ändring i FB,

7. beträffande förmyndares plikter att riksdagen - med förklaring att proposilionen i denna del inte kunnat oförändrad godtas - för sin del skulle anla 13 kap. 4 § förslaget titt tag om ändring i FB med av utskottet föreslagen lydelse, innebärande all förmyndaren skulle se till att myndlingens medel i skälig omfattning användes lill dennes nytta,

8. beträffande förmyndares förvaltning av omyndigs egendom att riksdagen med avslag på motionen 1974:1948, yrkandet 3, skutte anta 15 kap. 12 § förslaget titt lag om ändring i FB,

9. beträffande ersättning lill förmyndare att riksdagen med bifall lill proposilionen och med avslag på motionen 1974:1946, yrkandei 2, samt i anledning av motionen 1974:20, båda motionerna såviii nu var i fråga, skutte anla 15 kap. 19 § förstagel lill tag om ändring i FB,

10. beträffande förmyndares redovisningsskyldighet att riksdagen skutte avstå moiionen 1974:1946, yrkandei 3,

11. beträffande grunderna för förordnande av god man att riksdagen med avslag på motionen 1974:1948, yrkandet 1, skulle anta 18 kap. 3 § förslaget till lag om ändring i FB,

12. beträffande ersättning till god man all riksdagen med avslag på motionen 1974:1946, yrkandei 2, såviii nu var i fråga, skutte anta 18 kap. 11 § förslagel titt tag om ändring i FB,

13. beträffande överförmyndarnämnd alt riksdagen med avslag pä motionen 1974:1946, yrkandei 4, skulle anla 19 kap. 2§ förslaget titt lag om ändring i FB,

14. beträffande flera överförmyndardisiriki alt riksdagen med bifall lill propositionen och med avslag pä moiionen 1974:1947, yrkandet 1, godkände vad utskotiei anfört i denna del,

15. beträffande val av överförmyndare m. fl. att riksdagen - med förklaring all propositionen i denna del inle kunnat oförändrad godtas -för sin del skulle anta 19 kap. 5 § förslagel till lag om ändring i FB med av utskottet föreslagen lydelse, innebärande bl. a. en bestämmelse om proportionella val av ledamöter och ersättare i överförmyndarnämnd,

16. beträffande överförmyndares kvalifikationer att riksdagen - med förklaring att propositionen i denna del inte kunnat oförändrad godtas - för sin del, såvitt avsåg motionen 1974:1949, med avslag på yrkandei 4 och med bifall till yrkandet 5 skulle anta 19 kap. 8 § förslaget till lag om ändring i FB med av utskottet föreslagen lydelse,

17. beträffande vissa processuella regler att riksdagen - med förklaring att propositionen i denna del inte kunnat oförändrad godtas - för sin del skulle anla 19 kap. 13 § förstaget titt lag om ändring i FB med av utskottet föreslagen lydelse, innebärande ändring i förtydligande syfte,

18. beträffande delegation att riksdagen - med förklaring att propositionen i denna det inte kunnat oförändrad godtas - för sin del skulle anla 19 kap. 14 § förstaget lill lag om ändring i FB med av utskottet föreslagen lydelse, innebärande att - om kommunfullmäktige skulle bestämma det - överförmyndarnämnd fick uppdra ät ledamot, ersättare

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i förmynderskapslagstiftningen

101

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i förmynderskapslagstiftningen

som inkallats lill tjänstgöring eller tjänsteman hos kommunen atl på nämndens vägnar avgöra vissa grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet skutte anges i fullmäktiges beslut, varvid beslut som fattats på grund av överförmyndarnämnds uppdrag inte behövde anmälas inför nämnden om det avsåg ärende enligt FB,

19. beträffande ersättning lill överförmyndare att riksdagen med bifall till proposilionen och i anledning av motionen 1974:20, såvitt nu var i fråga, skulle anla 19 kap. 15 § förslaget till lag om ändring i FB,

20. att riksdagen skulle anta förslagel till lag om ändring i FB i vad förstaget ej omfattades av utskottets hemställan under 1, 4-9, 11-13, 15-19 samt i vad förstagel ej heller avsåg ikraftträdande- och övergångsbestämmelser,

21. all riksdagen skulle anla 67 § förstaget till lag om ändring i lagen (1954:579) om nykterhetsvård med av utskottet föreslagen lydelse, innebärande ändring av redaktionell art,

22. att riksdagen skulle anta 63 § förslagel till lag om ändring i lagen (1956:2) om socialhjälp med av utskottet föreslagen lydelse, innebärande ändring av redaktionell art,

23. att riksdagen skulle anta de vid propositionen fogade lagförslagen i övrigt med undanlag för förslaget till lag om ändring i giftermålsbalken samt i vad förslagen ej avsåg ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna,

24. beträffande ikraftträdande m. m. att riksdagen skulle - med förklaring att proposilionen i denna del inte kunnat oförändrad godtas -för sin del med bifall till motionerna 1974:1947, yrkandei 2, 1974:1948, yrkandet 4, och 1974:1949, yrkandet 7, samt med avslag på moiionen 1974:1947, yrkandei 4, anla dels förslaget till lag om ändring i giftermåtsbalken, dels ikraftträdande- och övergångsbestämmelser titt övriga lagförslag med av utskottet föreslagen lydelse,

25. beträffande kostnadsfrågor att riksdagen skulle avstå motionen 1974:1949, yrkandei 6,

26. beträffande skydd för omyndigs medel mot förskingring att riksdagen i anledning av motionen 1974:1947, yrkandet 3, hos Kungl. Maj;t skulle anhålla atl förslag förelades riksdagen om införande av statligt ersättningsansvar för ekonomiska förluster som åsamkades genom förmyndares och god mans förskingring av huvudmans medel,

27. atl motionerna 1974:20, 1974:651 och 1974:974, i vad de ej omfattades av vad utskottet anfört och hemställt, inte föranledde någon riksdagens vidare åtgärd.

3. beträffande vissa personer som förmyndare av herrar Svanström,
Börjesson i Falköping, Torwald och Olsson i Sundsvall saml fru Fredgardh
(samtliga c) som ansett att utskottet under 3 bort hemställa,

alt riksdagen i anledning av motionen 1974:1946, yrkandei 1, såviii nu var i fråga, godkände vad reservanterna anfört i denna del,

4. beträffande förmyndare av herr Winberg (m) och fru Lindquist (m)
som - under förutsättning av bifall lill reservationen nr 2 - ansett att
ulskoltet under 4 bort hemställa,

att riksdagen skulle - med förklaring atl proposilionen i denna del inie kunnat oförändrad godtas - för sin del med bifall till moiionen 1974:1949, yrkandet 2, och med avslag på motionen 1974:1946, yrkandet

1, båda såvitt nu var i fråga, anta 11 kap. 5 § förslaget till lag om ändring
i FB med av reservanterna förestagen lydelse,

5. beträffande förmyndare av herrar Svanström, Börjesson i Falköping,
Torwald och Olsson i Sundsvall samt fru Fredgardh (samtliga c) som
- under förutsättning av bifall lill reservationen nr 3 - ansett att utskottet
under 4 bort hemställa,

atl riksdagen skulle - med förklaring all propositionen i denna del inte kunnal oförändrad godtas - för sin del i anledning av motionen 1974:1946, yrkandei I, och med avslag på motionen 1974:1949, yrkandet

2, båda såviii nu var i fråga, anta 11 kap. 5 § förslagel lill tag om ändring
i FB med av reservanterna föreslagen lydelse, innebärande alt titt för
myndare fick, endasi i den mån särskilda skäl förelåg, utses den som
på grund av avtal etter tjänst hade atl ta befattning med omyndigs an
gelägenheter.

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i förmynderskapslagstiftningen

104

7. beträffande inskrivning av förmynderskap av herr Henmark (fp) som
ansett att utskottet under 5 bort hemställa,

atl riksdagen skulle- med förklaring att del i propositionen framlagda förstaget till tag om ändring i FB inte kunnat i oförändrat skick antas

- med bifall till motionen 1974:1948, yrkandet 2, för sin del anta 12
kap. 1 § i förstaget med av reservanten förestagen lydelse,

8. beträffande förmyndares plikter av herr Winberg (m) och fru Lind
quist (m) som ansett att utskottet under 6 bort hemställa,

att riksdagen skulle - med förklaring att del i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i FB inte kunnat i oförändrat skick antas

- med bifall till moiionen 1974:1949, yrkandet 3, för sin det anla 13
kap. 1 § i förslaget med av reservanterna föreslagen lydelse,

9. beträffande förmyndares förvaltning av omyndigs egendom av herr
Henmark (fp) som ansett atl utskottet under 8 bort hemställa,

alt riksdagen skulle - med förklaring all det i propositionen framlagda förslagel lill lag om ändring i FB inte kunnat i oförändrat skick antas

- med bifall till moiionen 1974:1948, yrkandei 3, för sin del anta 15
kap. 12 § i förslagel med av reservanten föreslagen lydelse,

10. beträffande överförmyndares kvalifikationer av herr Winberg (m)
och fru Lindquist (m) som ansett atl utskottet under 16 bort hemställa,

all riksdagen skulle - med förklaring att proposilionen i denna del inle kunnal oförändrad godtas - för sin del med bifall lill motionen 1974:1949, yrkandena 4 och 5, anta 19 kap. 8 § förslaget titt lagom ändring i FB med av reservanterna föreslagen lydelse,

11. beträffande ikraftträdande m. m. av herr Hammarberg (s), fru Ås
brink (s), herrar Andersson i Södertälje (s), Olsson i Timrå (s) och Is
raelsson (vpk) samt fru Hjalmarsson (s) och fru Johansson i Hovmantorp
(s) som ansett att utskottet under 24 bort hemställa,

alt riksdagen skulle - med förklaring att propositionen i denna del inle kunnal oförändrad godtas - med avslag pä motionerna 1974:1947, yrkandei 2, 1974:1948, yrkandet 4, och 1974:1949, yrkandet 7, samt i anledning av motionen 1974:1947, yrkandet 4, anta dels förslaget till tag om ändring i giftermåtsbalken, dels ikraftträdande- och. övergängs-bestämmelser titt tag om ändring i FB med av reservanterna i förtydligande syfte omformulerad lydelse, dels i propositionen förestagna sådana bestämmelser till övriga lagförslag,

12. beträffande skydd för omyndigs medel mot förskingring av herr
Hammarberg (s), fru Åsbrink (s), herrar Andersson i Södertälje (s) och
Olsson i Timrå (s), fru Nilsson i Sunne (s), herr Israetsson (vpk) samt
fru Hjatmarsson (s) som ansett att utskottet under 26 bort hemställa,

att riksdagen gav Kungl. Maj;t lill känna vad reservanterna anfört i anledning av moiionen 1974:1947, yrkandet 3.

Herr ANDERSSON i Södertälje (s):

Herr lalman! Föreliggande förslag lill ändringar i förmynderskapslagstiftningen är ell lagförslag som flera ledamöter av riksdagen vid upprepade tillfällen efterlyst. Vid ell närmare studium av innehållet i nu gällande lagstiftning och lagens ålder är del lätt alt förstå dessa ledamöters otålighet och missnöje. Nuvarande lagstiftning pä förmynderskapsrättens område har sitt ursprung från 1924. Under de 50 är som gått sedan dess har lagens innehåll endast genomgått mindre förändringar. Den relativt snabba utvecklingen i samhället och människors förändrade syn pä sociala problem har tett fram titt att del nu finns en bred opinion som är beredd att ta emot detta nya lagförslag.

Efter flera års utredningsarbete rörande en modernisering av den aktuella lagstifiningen har riksdagen 1974 ett konkret förslag lill ny lagstiftning alt la ställning till. Denna proposition har föregåtts av motioner i riksdagen både 1972, 1973 och 1974 saml av lagutskottets uttalande 1973. Detta bekräftar ytterligare vad jag nyss sade om en bred opinion.

Vad är det dä som kriiiken i första hand har riktats emot? Det är mot tre punkter, inle minst mot grunderna för omyndighetsförklaring. Många har ställt sig de naturliga frågorna; Är det nödvändigt atl omyndigförklara en människa som befinner sig i någon sådan situation som är beskriven i föräldrabalkens 10 kap. 1 S? Skulle del inte vara möjligt för samhället atl hjälpa vederbörande utan alt behöva la till en så långt gående inskränkning i den personliga integriteten som en omyndighetsförklaring innebär?

Jag anser atl dessa frågor har varil berättigade. Den tillgängliga statistiken stöder också denna uppfattning. För närvarande är det ca 30 000 människor som är förklarade omyndiga. Åriigen tillkommer ca 800 nya fall, varav enbart i Stockholm ca 200. Även om man lar hänsyn lill dem som själva begärt att bli förklarade omyndiga är siffrorna mycket höga. En jämförelse med statistiken i våra grannländer ger en ytleriigare

105

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i förmynderskapslagstiftningen

106

bekräftelse på detta. I Norge och Danmark redovisas ytterst blygsamma siffror över antalet omyndigförklarade.

Vidare har kritik riktats mot ersättningssystemet lill förmyndare och överförmyndare saml krav framförts pä en förstärkning av förmyndar-och överförmyndarorganisationen för atl därigenom ge denna organisation slörre möjligheter till rådgivning, service och omsorg.

Del nya lagförslag som nu behandlas i lagutskottels betänkande innehåller flera mycket betydelsefulla förändringar;

1. grunderna för omyndighetsförklaring begränsas;

2. vidgade möjligheter ges till att utse god man;

3. även överförmyndaren får rätt alt begära en omprövning av nu gällande omyndighetsförklaringar;

4. kommunerna rekommenderas att utse överförmyndarnämnder saml atl, där sä behövs, förstärka kansliresurserna för överförmyndare och överförmyndarnämnder;

5. kommunerna fär lill slor del ansvaret för att arvodera förmyndare och överförmyndare.

Frän den socialdemokratiska gruppen i utskottet hälsar vi med tillfredsställelse att grunderna för omyndighetsförklaring radikalt förändras. I utskottet har också på denna punkt uppnåtts en bred majoritet.

I 10 kap. I § stadgas i det nya lagförslaget alt rätten kan förklara en person omyndig om han på grund av psykisk sjukdom, hämmad förståndsutveckling eller psykisk abnormitet av annal slag är ur stånd atl vårda sig eller sin egendom.

Sedan kommer etl myckel viktigt tillägg: "och det icke är tillräckligt alt god man förordnas för honom eller all han på annal mindre ingripande sätt fär bistånd i vården av sira angelägenheter".

Först skall alltså prövas möjligheter till alt utse god man eller vidta andra lämpliga åtgärder innan omyndighetsförklaring sker. Förändringarna i 18 kap. ger denna vidgade rätt till att utse god man. Samtidigt är det angeläget all särskilt framhålla bestämmelserna i 20 kap. som ger möjlighet även för överförmyndaren all ansöka om hävande av omyndighetsförklaring.

De avsnitt som jag här betonat är för den socialdemokratiska gruppen i utskottet så väsentliga atl vi yrkar på etl genomförande från den 1 januari 1975 i dessa delar. Propositionen och departementets utredningspromemoria är redan kända hos domstolarna, varför det inte skall behöva uppstå några oöverstigliga hinder för ett ikraftträdande från den 1 januari 1975.

Med hänsyn titt de människor som är berörda och den opinion som sedan länge funnits för en förändring av lagstiftningen i dessa delar är vi inte beredda att vänta ytleriigare ell helt år. När del däremot gäller överförmyndarorganisationen, val av överförmyndare, val av ledamöter i överförmyndarnämnd, utarbetandet och antagandet av regler för arvodering får ikraftträdandet anstå till den I januari 1976 för att kom-

munerna skall fä tid till förberedelser. Detta betyder att nuvarande ersättningsregler, det s. k. sporttersyslemet, får gälla även under 1975.

Jag beklagar att utskotlsmajoriteten förordar att hela lagförslaget inte skall träda i kraft förrän den 1 januari 1976. Detta förslag innebär negativa konsekvenser för dem som är direkt berörda. Dessutom uppstår svårigheter för de olika befattningshavare som skall handlägga dessa ärenden under 1975. De kan inte tillämpa den nya lagen förrän om ett år trots att de i januari 1975 har tillgäng till den. Det måste i många fall kännas som en handlingsförlamning, och det är absolut inle syftet med den nya lagen. Jag hoppas att riksdagen i dag skall visa medkänsla med och omtanke om de människor det gäller och alt del här i kammaren skall bli majoritet för reservationen 11. Denna reservation speglar den opinion som lidigare kommit lill uttryck i denna kammare från olika partigrupper.

Herr talman! Jag yrkar härmed bifall till reservationen 11.

I anslutning till propositionen har herrar Norrby och Börjesson i Falköping i en motion yrkat alt riksdagen hos Kungl. Maj;t hemställer att förslag föreläggs riksdagen om införande av statligt ansvar för ekonomiska förluster som omyndig åsamkas genom förmyndares förskingring etter oaklsamhet. Förstaget innebär att riksdagen omedelbart skall ge Kungl. Maj:i i uppdrag att presentera riksdagen ett konkret förslag om etl statligt ansvar. Riksdagen skulle alltså bestuia i principfrågan utan all ha tillgång till något beslutsunderlag och utan atl kunna bedöma vilka konsekvenser på andra områden ell sådant beslut kan få. Om motionärerna ändå först hade begärt en utredning - men nej, det tycks inte passa den här gängen. En motsvarande motion har tidigare behandlats av riksdagen och då avslagits. Det verkar som om motionärerna kör i gamla hjulspår och har väldigt svårt att komma ur dessa. Motionärerna måste väl ändå ha lagl märke till vad del nu aktuella lagförslaget innebär i form av ytterligare kontroll av förmyndare. Del naturiiga är då att avvakta erfarenheterna av den nya lagstifiningen innan ytterligare åtgärder vidtas. Jag ber i detta avseende att få yrka bifall lill reservationen 12.

Herr talman! I övrigt yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i förmynderskapslagstiftningen

Herr SVANSTRÖM (c):

Herr lalman! Herr Andersson i Södertälje har som den bäste utskottsordförande talat om de allmänna förutsättningarna för lagstiftningen och om den tacksamhet som många ledamöter känner över alt denna nu äntligen kommer lill slånd. Jag skall därför och för att tillmötesgå ett, som jag förmodar, i kammaren djupt känt önskemål att talarna i dag i möjligaste mån begränsar sina anföranden inte ytterligare understryka de synpunkter som herr Andersson i Södertälje anfört och som vi i utskottet är ense om. Jag vill dock peka på atl del får anses tacknämligt att förändringar i lagstiftningen efter tio års överväganden nu verkligen kommer till stånd. Det förefaller emellertid egendomligt all genomförandet måste ske med en sådan brådska att författningen inte ens hinner fram från trycket innan de nya reglerna skall tillämpas. Utskottet anser

107

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i förmynderskapslagstiftningen

108

därför alt ett genomförande bör anstå lill den 1 januari 1976. Jag ber, herr lalman, atl senare fä återkomma till den saken.

Herr Andersson i Södertälje har berört lagförslagets allmänna innebörd, och jag vill bara påpeka alt utskottet ansett alt de flesta av förslagen är välgrundade. Jag vill också inslämma i herr Anderssons förhoppningar all den nya lagstiftningen, som bl. a. ger möjlighet att i slörre utsträckning i stället för omyndigförklarande förordna god man, skall bättre sammanfalla med de moderna bedömningar som vi i dag har i vårt samhälle.

Dessutom förefaller det myckel önskvärt alt förmyndarnas uppgifter nu vidgas till att omfatta även värden av den omyndiges person. Vi har också konstaterat atl överförmyndarorganisationen behöver överses och finner det angeläget alt kostnaderna i del sammanhanget kan, på sätt som föreslagils, i viss män överföras från den omyndige lill kommunen - detta så mycket mer som omvårdnaden om den omyndiges person i myckel hög grad är all betrakta som en social omvårdnad.

Grunderna för omyndighetsförklaring framgår, som herr Andersson i Södertälje har påpekat, av lagtexten i 10 kap. 1 §. Punkterna 2, 3 och 4 föreslås försvinna och ersättas av en gemensam punkt, där "psykisk sjukdom, hämmad förståndsutveckling eller psykisk abnormitet av annat slag" anges såsom grunder för all en person är "ur stånd atl vårda sig eller sin egendom".

På den här punkten föreligger en reservation - utskottet har således tyvärr inte kunnat bli enhälligt - från moderaterna, som har yrkat all den text som återfinns i punkterna 2, 3 och 4 skall kvarstå i den nya lagen. Ulskotlsmajorileten däremot biträder här propositionens förslag.

Jag har redan nämnt alt vi i ulskotlsmajorileten härden uppfattningen att det inte kan vara rimligt med etl ikraftträdande redan den I januari 1975, detta av fiera skäl.

Först och främst vill vi påpeka alt lagförslaget har varil föremål för övervägande i inle mindre än tio år. Del utredningsförslag som på sin tid lades fram låg under fiera år på is, och först sedan lagutskottet år 1973 hemställde om snara åtgärder togs ärendet pä nytt upp till en över-arbetning i departementet, vilken resulterat i en departementspromemoria som har remissbehandlats i år.

Med tanke på den långa förberedelsetiden förefaller det ulskotlsmajorileten mindre välöverlagi alt nu på riksdagens sista dag besluta att lagen skall tillämpas redan fr. o. m. den I januari 1975. Del skulle ju innebära en hel del.bekymmer-bl. a. kan inte domstolar, överförmyndare och kommuner fä den tid som erfordras. Herr Andersson i Södertälje säger atl de har kännedom om propositionsförslaget och förhoppningsvis även om ulskotteis ställningstagande, men utskotlsmajoriteten hävdar atl det är rimligt att lagtexten syns i tryck i Svensk författningssamling innan lagförslaget träder i kraft.

Vidare framhåller vi all enligt vad vi inhämtat torde Kommunförbundets riktlinjer för arvodering av överförmyndarna kunna komma först i april eller maj månad, och vi finner det angelägel atl sådana riktlinjer

kan fä utarbetas i lugn och ro, så atl de kommunala myndigheterna i olika sammanhang får tillfälle all la ställning till de förändringar som de nya reglerna utan tvivel innebär. De omfattar bl. a. behovet av vidgade kansliresurser för kommunerna. I regel lorde kommunerna inte ha räknat med de kostnaderna i sin utgiftsstal för 1975.

Vi hävdar således från utskottsmajoriteten alt det är angelägel med sådani rådrum för genomförandet av denna lag så att kommuner, domstolar och andra berörda får möjlighet alt göra sina överväganden utan atl vara pressade.

Jag vill vidare, herr lalman, påpeka att utskottet har funnit anledning att göra några små ändringar utöver de i propositionen föreslagna. I 13 kap. 4§ föreslår vi ett förtydligande. Alla ändringsförslag återfinns i en särskild bilaga. I 19 kap. 5 S föreslär utskottet enhälligt att proportionellt val skall kunna användas när man utser överförmyndarnämnd. I 19 kap. 8 i) föreslår utskottet, likaledes enhälligt, att kravet på atl överförmyndare skall vara svensk medborgare kvarstår. Vi gör dessutom små föriydliganden i 19 kap. 13 och 14 SS. Övriga ändringsförslag i bilagan beror pä utskottets önskan om ett senare ikraftträdande.

Beträffande frågan om svenski medborgarskap skall vara föreskrivet för överförmyndare anser utskottet atl det här gäller en viktig myndighetsutövande funktion som kräver kunskap om svensk rätt och förvaltning. Vi anser därför atl kravet på svenskt medborgarskap skall bibehållas.

Herr lalman! Med detta anförande, som jag starkt begränsat, ber jag alt få yrka bifall lill de reservationer där cenlernamn förekommer och i övrigt till utskottets hemställan.

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i förmynderskapslagstiftningen

Herr LIDGARD (m);

Herr talman! Efter de rosor som herr Andersson i Södertälje strödde för regeringen skall jag be alt få påminna om att rosor även har sina törnen - och i del här fallet är de inle så särskilt små.

När vi började med hanteringen av delta ärende i lagulskollet, funderade vi inledningsvis mycket noga på om vi skulle börja sä alt säga i bakändan och - innan vi hade gått igenom sakfrågan - diskutera när lagstiftningen skulle träda i kraft. Det behövdes inte en så förfäriigt noggrann genomläsning av det föreliggande lagförslaget för all man skulle sätta inle bara ett och annal utan flera frågetecken i kanten för förslaget, och man visste vilken lid man hade framför sig för atl hantera denna fråga.

Jag hörde, herr lalman, i ulskoltet till dem som bestämt förordade atl man skulle börja arbeta i den vanliga änden för att se vad man kom fram lill och först efteråt ta ställning. Jag tycker all det är en just och normal metod att arbeta efter. Jag vill säga, herr lalman, alt jag verkligen ångrar mig. Jag hade väntat mig att om vi uppträdde just, så skulle del också föreligga en - lät mig kalla det så - just proposition. Det är klart att man hade sina aningar. Där finns ju de vanliga s. k. Lidbomska tryckfelen som vi har diskuterat tidigare. Vi kunde se att lagförslaget inte

109

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i

JÖrmynderskaps-

lagstiftningen

110

hade varit föremål för lagrädsgranskning, och det var ändå en rätt viktig proposition - herr Andersson i Södertälje har lalal om hur betydelsefull den är. Han har däremot inte talat om hur lång lid del tagil för regeringen all hantera propositionen, men det har ju dröjt åtskilliga är innan den kommit på riksdagens bord, och det borde i all rimlighets namn ha funnits utrymme för en lagrådsgranskning.

Tidigare när jag från kammarens talarstol pläderat för lagrådsgranskningar, har jag litet föraktfullt blivit bemött med frågan: Herr Lidgard menar väl inte att lagrådet skall vara någon kriarättare, atl lagrådet skall rätta korrekturfel e. d.? Nej, del menar jag verkligen inte. Men till utskotlsbelänkandet finns en bilaga fogad; herr Svanström sade alt det var en bilaga med några små ändringar som utskottet har företagit. Jag skall inte värdera ändringarna - om del är små eller stora ändringar. Jag konstaterar atl del är en bilaga på sex sidor. Såvitt jag förstält har bilagan tillkommit efter det atl utskottets sekretariat ägnat rätt myckel lid åt egna funderingar över hur tagtexten behövde ändras där den var felaktig. Man har väl också, om jag inle lar miste, haft överläggningar med justitiedepartementet eller kommundeparlementet för alt fä fram en lagtext som var bättre, som var riktigare än den som hade förelagts oss i propositionen.

Jag måste säga att jag fick titt alt börja med en känsla av atl när proposilionen utarbetades hade man haft väldigt titel kontakt med den kommunala verkligheten eller med dem som känner till hur kommunerna arbetar - annars skulle man inte ha framlagt en del av de förslag som förelåg och inte kört över kommunerna pä det sätl som skett.

Ja, det är törnena som jag skulle vilja påminna om. Och jag hade faktiskt trott alt efter de diskussioner som vi tidigare fört om s. k. tryckfel skulle man ha gäll igenom förslaget litet bättre. Med hänsyn till tiden, herr talman, skall jag inte läsa upp några paragrafer.

Från detta till sakfrågan, och där skall jag begränsa mig till reservationen 1, som gäller grunderna för omyndighetsförklaring. Men jag skall kanske först understryka det som herr Svanström sade, nämligen att vi är eniga om principen. Vi tycker alla i utskottet - även vi som har reserverat oss på enstaka punkter och velal ha inskränkningar eller utvidgningar - att ingen människa som har uppnått myndig ålder skall vara berövad sin rättsliga kapacitet eller sina medborgerliga rättigheter pä grund av omyndighetsförklaring en enda dag längre än vad som är nödvändigt för all skydda vederbörande själv. Vi är fullständigt överens på den punkten. Och den djupa tanken i förmynderskapet är ju, herr talman, att bereda en människa, som inte själv kan försvara sig, skydd mot dem som går till attack mot den egendom vederbörande kan ha. Della är tyngdpunkten i 10 kap. t !j,som handlarom grunderna för omyndighetsförklaring.

Vi reservanter frän moderat håll har kunnat hell ansluta oss till den föreslagna ändringen i fråga om första punkten i 10 kap. 1 S. Den medicinska forskningen har utvecklats och förändrat synen på grunderna för

omyndighetsförklaring på grund av psykisk sjukdom, hämmad förståndsutveckling och psykisk abnormitet av annat slag. All det sätter sina spär när man utformar en ny lagtext har vi ingenting emot. Däremot tycker vi att man med tanke pä skyddet för den enskilde borde ha behållit andra, tredje och fiärde punkterna i de gamla bestämmelserna.

Det är inle vi reservanter som hittat på att dessa punkter bör vara kvar. Stockholms överförmyndarnämnd. Överförmyndareföreningen, Bankföreningen, Sveriges advokatsamfund och sociala centralnämnden i Göteborg-institutioner som alla var och en på sitt sätl haren omfattande och bred erfarenhet på området - har givit underlaget för vårt ställningstagande i det här sammanhanget. Del är med ledning av deras yttranden som vi hemställt atl 1 § mom. 2 måtte kvarstå, som säger att den skall förklaras omyndig som genom-slöseri eller annan grov vanvärd av sin egendom äventyrar sin eller sin familjs välfärd. Antag, ärade kammarledamöter, att en person som är fastighetsägare grovt vanvärdar en hyresfastighet. Vad skulle hända då? Skulle man låta del löpa och låtsas om ingenting? Nej, i hyresgästernas intresse skulle samhället gripa in med tvångsförvaltning av egendomen. Men någon bestämmelse till familjens skydd kan lagulskoiteis majoritet inte tänka sig - det är inte särskilt logiskt.

Den tredje punkten enligl den nuvarande lydelsen handlar om missbruk av rusgivande medel som leder till atl man inle kan värda sig själv eller sin egendom. Skall vi verkligen ta bort en sådan bestämmelse i en situation dä vi vet hur allvarligt knarkmissbruket är? Kan vi verkligen tro att förordnande av god man skutte innebära någon större hjälp för en knarkmissbrukare? Han upptäcker väldigt snabbt att han inte behöver rätta sig efter de råd han får av den gode mannen, och då är det rätt meningslöst all ha en sådan institution i del sammanhanget.

Den fjärde punkten, som vi .också vill ha kvar, handlar om den situationen alten person själv upptäcker att han har vissa svagheter, kanske periodiska sädana. Vid något tillfälle när han inte lider av denna svaghet säger han sig atl del nog är i hans egel och familjens iniresse att han begär att få bli omyndighetsförklarad. Del lycker jag inte är en så förfärligt hemsk grund för omyndighetsförklaring. Jag lycker dessutom alt den är logisk mot bakgrund av det förslag som föreligger om att den beträffande vilken en omyndighetsförklaring ifrågasattes skall få yttra sig i ärendet. Det skall alltså tas vissa hänsyn till hans egen uppfattning. Varför skulle man inte la samma hänsyn när en människa av egen fri vilja önskar bli omyndighetsförklarad?

Herr talman! Det är de funderingar som vi två moderata reservanter haft på denna punkt. Vi tycker alt vår argumentering är bärande, om man ser till atl syftet är att skydda den enskilda människan i etl svag-helstillstånd. Därför, herr talman, yrkar jag bifall till reservationen 1, som jag varit med om alt avge.

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i förmynderskapslagstiftningen

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i förmynderskapslagstiftningen

112

Herr HENMARK (fp):

Herr talman! Föregående talares allmänna omdöme om den lagstifining som nu är aktuell instämmer jag i; Del är bra att denna lagstiftning kommer till stånd.

Pä tre punkter har jag och Ingegärd Fraenkel i en motion gjort vissa ändringsyrkanden, och jag skall beröra dessa tre punkter.

Den första rör det faktum att ett större antal personer som förut varit omyndigförklarade nu kommer att myndigförklaras. Det finns redan förut människor som är myndiga men som pä grund av vissa förhållanden inte har processbehörighel. Detta har berörts av departementschefen, som förklarat hur svårt det är att ställa upp några regler då del gäller atl utdöma processbehörighel.

Denna fråga togs förra året upp av justitieombudsmannen i en skrivelse lill Kungl. Maj;t. Han anförde där alt det framstår som betänkligt atl det lagstiftningsvägen inte har sörjts för ett klargörande av under vilka förutsättningar en myndig person skall kunna frånkännas processbehörighel. Än mer otillfredsställande måste del enligt JO;s mening vara att lagstifiningen inle heller anvisar någon ordning enligt vilken en persons talan skall föras dä han funnits sakna behörighet alt själv föra sin talan.

Vi anser atl den som saknar processbehörighet på något sätl måste få del stöd som etl förordnande av god man ger. Om förslaget om utvidgade möjligheter atl förordna god man skriver emellertid departementschefen i proposilionen alt de myndiga personer som frånkänts processbehörighet så gott som alltid torde kunna få en ställföreträdare som kan föra deras talan. Vi anser emellertid att del borde vara ett krav alt det förordnas god man då någon frånkänns processbehörighet, sä att en person som fråndöms processbehörighet inte blir rättslös.

Utskottet har gjort ell ganska siarkt uttalande i delta sammanhang. Ulskoltet säger bl. a.: "Med hänsyn lill de ölägenheter som detta, enligl vad Ulskoltet nyss anfört, kan innebära utgår utskottet från att utvecklingen på området följs av Kungl. Maj:t och att frågan blir föremål för ytleriigare överväganden i annal lämpligt sammanhang." Med denna skrivning låter motionärerna sig nöja. Vi förutsätter sålunda atl frågan följs med uppmärksamhet.

Den andra punkten i vår motion rör inskrivning av förmynderskap. För atl ett förmynderskap skall komma under kontroll av det allmänna måste det inskrivas hos förmynderskapsdomslolen. Ulskoltet säger sig inle vilja ha en sådan kontroll om förmyndaren förvallar endast obetydliga medel för den underåriges räkning. För att minska krångel och byråkrati vill man därför ha en gräns.

Departementschefen har satt gränsen vid tvä basbelopp. Han har inle motiverat den; han bara anser atl gränsen bör gå vid två basbelopp. Vi har reagerat mot gränsdragningen och mot all utskottet skriver atl "förmyndaren förvallar endast obetydliga medel". - Jag vet inle om jag har fått en speciell uppfostran -jag har kommit från en relativt faltig miljö, där man hade stark respekt för pengar - men för mig är, trots den infiation

som råder, de två basbeloppen inle några obetydliga medel; det är ändå fråga om 18 000 kronor. Vi har sålunda reagerat mot atl gränsen satts där. Vi lycker all den borde ha gått vid eit basbelopp.

Tre myndigheter har yttrat sig på den här punkten, och det är tre myndigheter som alla har nära beröring med just dessa frågor, nämligen Stockholms överförmyndarnämnd. Föreningen Sveriges överförmyndare och Svenska sparbanksföreningen. Samtliga dessa har ansett atl gränsen är satt vid ett för högt belopp. Med denna gränsdragning kan sålunda en förmyndare för varje barn - om förmynderskapet gäller underåriga sädana i en familj - utan redovisning disponera 1 500 kronor varje månad.

Någon av remissinstanserna har ansett atl åtminstone den begränsningen borde införas, atl de tvä basbeloppen skulle utgöra den sammanlagda summa som vederbörande förmyndare skulle få disponera, om det exempelvis gäller tvä eller tre barn. För alt vårt släkte inle skall dö ut måste enligt statistiken varje svensk familj ha tre barn. Om svenska folkel pliktskyldigt rättar sig efter detta i denna familjeplaneringens tid och skaffar sig tre barn, skulle det innebära all en förmyndare i del här fallet skulle kunna disponera 4 500 kronor i månaden utan någon kontroll frän samhällel.

Det finns en tjänstegrupplivförsäkring som utfaller med 13 000 kronor per barn vid dödsfall. Det innebär i det fall jag tog som exempel 39 000 kronor, som en förmyndare skulle disponera på det sätt som vederbörande själv vill eller anser vara riktigt.

Nu sägs det att man väl bör ha förtroende för föräldrarna och all det som regel är den efterlevande föräldern som blir förmyndare. Ja, det tycker jag att vi skall ha, men vi stiftar ju i regel inte lagar för flertalet. Jag hoppas all jag nu inte lalar lill alltför många som har haft kontakter med brottsbalken; det är ju bara etl ringa fätal av svenska folket som gör bekantskap med den, men vi måste ändå ha en brottsbalk. Ser vi praktiskt på problemet måste vi också säga oss alt det finns föräldrar som inte har respekt för vad som är rätt och riktigt, och det behövs därför en kontroll när det rör sig om så stora summor.

Jag är speciellt förvånad över några ledamöter i ulskoltet, som eljest har velat skapa ett starkt rättsskydd åt myndlingen. De säger att eftersom myndlingen ju inte själv utsett sin förmyndare bör han inle lida skada, utan samhället bör ta det ekonomiska ansvaret när han fält en förmyndare, som andra utsett åt honom, som förskingrar medlen. Jag tycker det hade varil mera logiskt, om de då också sagt att de inte vill medverka till att en förmyndare fullt lagligt skall kunna la hand om en annans inkomster upp titt 1 500 kronor i månaden - eller, om det gäller tre omyndiga barn, 4 500 kronor i månaden - och förbruka hela summan på ett olämpligt sätt.

Delta kan faktiskt bli följden av den lagstiftning som vi fastställer här i dag om ni, ärade riksdagsledamöter, inte bifaller reservationerna 7 och 9.

Jag skulle kunna göra andra jämförelser också. Häromåret kom en

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i förmynderskapslagstiftningen

113

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i förmynderskapslagstiftningen

114

utredning som gällde bagatellförseelser. Då sade man att om någon tar högst 20 kronor skulle det inte räknas som en så farlig förbrytelse att man behövde göra ett stort nummer av det. Det väckte rätt stor reaktion hos många som tyckte all nu är den svenska fotkmoralen på väg au upplösas, nu skall man få ta 20 kronor utan atl del blir någon sanktion. Men här tillstyrker ulskoltet att dessa myckel stora belopp skall kunna användas pä ett sätt som kanske inte är rikligt.

Vi kan också tänka på folkpensionärerna, de som inte har annan inkomst än folkpensionen. Med de förstärkta folkpensioner som införs den 1 januari 1975 kommer tvä folkpensionärer som bor tillsammans atl vardera få disponera, om jag inte minns fel, 95,5 procenl av basbeloppet. Del skall de leva på. Vi har ansett att detta är en relativt god förstärkning av deras livsvillkor. Men för etl litet barn skulle man tillåta all 1 500 kronor i månaden får användas ulan någon kontroll frän samhällets sida. Jag tycker inte att det är riktigt, och jag har blivit starkt engagerad i denna fråga. Om en make har sökt skapa ett visst skydd för sina barn skall väl pengarna användas för barnet.

Om inskrivningsgränsen sätts vid ett basbelopp innebär det inte alt en förmyndare inte skulle få använda mer pengar än etl basbelopp om del behövs för barnets bästa. Han kan få använda både två basbelopp och mer, men pengarna skall alllid användas till barnets bästa och samhället bör kontrollera atl så sker.

Med della vill jag sålunda yrka bifall lill reservationerna 7 och 9.

Slutligen vill jag säga några ord om datum för lagens ikraftträdande. Jag tycker att propositionens förslag, som reservanterna har biträtt, är oantagbarl. Utredningen har pågått sedan 1965, och förmynderskapsut-redningens betänkande har vilat i departementet sedan 1970. Proposilionen borde därför ha kunnal komma fram i god lid. Vi är angelägna om att lagen börjar tillämpas så fort som möjligt, men jag tror atl det är viktigt att den redan från början tillämpas på rätt sätl. I annat fall kan den förfela sin verkan. Man har nu förestagit all de nya bestämmelserna om förmyndare skall träda i kraft den I januari, om 14 dagar sålunda. Det går inle alt fä ut lagtexten titt dess, utan den kommer säkerligen först en vecka eller 14 dagar senare. Då skall den således redan ha varit i tillämpning. Det är obegripligt att man kan föreslå något sådant.

De delar av lagförslaget som ökar trycket på överförmyndarna och även på förmyndarna skall alltså träda i kraft den 1 januari 1975. Däremot kommer överförmyndarorganisationen enligl förslaget icke atl träda i kraft förrän den 1 januari 1976.

Det innebär således atl man lägger på överförmyndarna nya och myckel omfattande uppgifter. Etl par överförmyndare har ringt till mig och sagt alt detta kan de inte klara. Överförmyndarna skall t. ex. kunna fatta beslut om fasiighelsförvärv, fastighelsförsäljning, inteckningar och liknande saker. Sådana ärenden har lidigare avgjorts av rätten, och där finns experter. De som hittills har fungerat såsom överförmyndare har

inle haft anledning alt sätta sig in i sädana ärenden, som inle är så enkla atl få grepp om. Vi kan inte äta oss detta, sade överförmyndarna lill mig.

Överförmyndarna skall alltså nu la över dessa uppgifter, men den förstärkning av överförmyndarorganisationen som delta förslag innebär skall inte vara färdig förrän ett år senare. Detta är ologiskl och orimligt. Det är inle lyckligt att införa en ny ordning utan all organisationen är rustad härför. Det värsta bekymret blir just alt kunna tillämpa de nya bestämmelserna, fastän man alltså skall behälla den gamla och svagare överförmyndarorganisationen.

I utskottet framhöll jag all ett sådani här ärende borde stå över alla partigränser. Det är en tämptighelsfråga och en praktisk sak, som man borde kunna samlas omkring och säga; Visst skall vi genomföra denna ordning, men den skall genomföras på rätt sätl. Av den anledningen yrkar jag alt de nya bestämmelserna träder i kraft den 1 januari 1976.

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i förmynderskapslagstiftningen

Herr BÖRJESSON i Falköping (c);

Herr talman! Lät mig allra först uttala min tillfredsställelse över föreliggande förslag till lag om ändring av föräldrabalken. Det utskottsbetänkande som vi nu behandlar inrymmer förverkligandet av önskemål som gäng efter annan framförts här i riksdagen. I motioner, interpellationer och enkla frågor har under årens lopp framförts krav om förändring av gällande förmyndarskapslag. Det har ansetts att den lag som gällt sedan 1924 var i behov av en översyn och en anpassning till en modern samhällsuppfattning, baserad på en förändrad syn på individens ställning i samhället.

Det förslag till en förändring och modernisering av förmynderskaps-lagen som vi om en stund kommer alt antaga utgör väsentliga förändringar av den gamla lagen, förändringar som innebär avsevärda förbättringar för dem som därav berörs. Jag skall bara beröra några.

I föreliggande lagförslag anges atl förmyndaren främst skall sörja för myndlingens person samt förvalta myndlingens förmögenhet och företräda honom i angelägenheter som rör denne. Det framhålles alldeles särskilt att förmyndaren i sin omsorg och nit skall vårda myndlingens rätt och främja hans bästa. Förmyndaren skall - och nu kommer det allra främsta - tillse atl myndlingens medel i skälig omfattning användes till myndlingens bästa.

En liten refiexion. Man har en känsla av alt det finns förmyndare, som i sin omsorg och sill nit att främja myndlingens ekonomiska intressen glömt bort atl tillse all myndlingen verkligen får glädje av de medel som han äger. Det är gott och väl att bankmedel och övriga tillgångar ökar, men det får inte ske på bekostnad av myndlingens rätt till en meningsfull tillvaro. Myndlingens bästa måste alltid stå i förgrunden.

Frågan om ersäitning till förmyndare och överförmyndare har varil föremål för åtskilliga riksdagsmotioner under årens lopp. Jag vill erinra

115

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i förmynderskapslagstiftningen

116

om de motioner som jag väckt i denna fråga, senast motionen 20 som nu behandlas i delta betänkande och där jag och min medmotionär herr Norrby begärt alt ersättning till överförmyndare och förmyndare skall utgå av allmänna medel när den omyndiges tillgångar är ringa. Vi anser att det förhållandet att arvodet utgår ur den omyndiges medel fär till följd att omyndig i små ekonomiska omständigheter betungas hårt. Atl exempelvis en barnpension skall beläggas med arvode är både orimligt och oskäligt. Den ändring som här föreslås, nämligen att arvodet skall utgå av den omyndiges medel endast i den mån hans beräknade inkomst det år förmyndaruppdraget avser överstiger ett belopp motsvarande tvä gånger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring, eller - om inte särskilda skäl föranleder annat - i den mån den omyndige har tillgångar till ell värde som överstiger fyra gånger basbeloppet, är en åtgärd som är acceptabel och skälig inte minst ur rättvisesynpunkt. Förmyndaren föreslås därjämte få en lagfäst rätt till ersättning för de utgifier som varit skäligen påkallade för uppdragets behöriga fullgörande. Vad det gäller ersättningen till såväl förmyndare som till god man skall denna fastställas av överförmyndaren.

Jag vill liksom utskottet uttala min tillfredsställelse över all nu äntligen sportlersystemet därmed kommer att upphöra. Jag behöver väl inte särskilt framhålla atl jag är nöjd och belåten över att såväl departementschefen som utskotiet har tillgodosett de önskemål som framförts i vår moiion nr 20.

Vad det gäller arvodel till överförmyndaren skall detta bestämmas och betalas av kommunen. Därmed kommer den omyndige och den som är san under god man att befrias från skyldigheten att betala arvodet. Den ersättning som skall ulgå till förmyndare och god man bestäms av överförmyndaren, och arvodel skall bestämmas efter skälighetsprin-cipen och grundas på det arbete som ulförts för exempelvis förvaltningen av myndlingens egendom och för hans personliga omvårdnad. Vad det gäller god man skall också det arvodet bestämmas efter skälighetsprin-cipen. Av såväl proposilionen 142 som ulskottsbetänkandet framgår alt helt nya bestämmelser gäller för erhållandet av arvode. Man har helt gått ifrån vad som lidigare gällt - högst 5 procent till förmyndaren och högst 2 procent till överförmyndaren. Fortsättningsvis - under förutsättning att förslaget, vilket ett enhälligt utskott står bakom, går igenom - skall arvodet bestämmas efter arbetets omfattning och den omsorg som ägnas myndlingen eller den som är satt under god man. Det tillkommer därför överförmyndaren att noga överväga atl skäligt arvode utgår till förmyndare och god man. Jag medger gärna att det kan vara svårt för exempelvis en överförmyndare att begära specifikation av förmyndaren för utförda arbetsinsatser, men som framgår av det särskilda yttrande som är bifogat utskottsbetänkandet har vi centerrepresentanter i utskottet understrukit alt det bör åligga förmyndaren atl i sina redovisningar redogöra för de insatser beträffande den personliga omvårdnaden som ägnas den omyndiga. Därmed erhåller överförmyndaren möj-

lighel att överblicka del arbete som förmyndaren utför. Därmed underlättas överförmyndarens möjligheter all fastställa skäligt arvode.

Herr talman! Till utskottsbetänkandet är fogat en reservation nr 12 från de socialdemokratiska ledamöterna i utskottet avseende skydd för omyndigas medel mot förskingring.

Herr Andersson i Södertälje har varit uppe i talarstolen och pläderat för reservationen 12 och jag blev litet konfunderad när jag lyssnade på honom. Han lalade om att jag plöjer i fasta hjulspår, och jag frågar mig vad det är för en debatt jag har hamnat i. Jag har inle så stor erfarenhet av jordbruk, men jag har i alla falt lärt mig att man skall ha stabilt plöjningsdjup och plöja i raka fåror. Det är den bästa garantin för en god skörd. Men jag lycker inte att delta har i denna debatt att göra.

När det gäller ersäitning till omyndiga som förlorat pengar pä grund av alt förmyndare förskingrat medlen, har reservanterna sagt att det skulle föra för långt att införa statligt ersättningsansvar vid ren förmögenhetsskada. De anser atl det inte föreligger skäl för riksdagen atl hos Kungl. Maj:t hemställa om utredning i förevarande fråga.

Som såväl ulskoltet som motionärerna anfört är frekvensen av förluster pä grund av förmyndares förskingring ringa. Men man kan ändå inte bortse ifrån alt förlusten för den som drabbas av förskingringen likväl kan bli betydande. Det bör vidare beaktas atl den drabbade i förevarande falt ofta inle är rältskapabel. Det gäller regelmässigt någon som är handikappad pä något sätt och i behov av samhällets hjälp och stöd.

Om man undantar legala förmyndare, dvs. föräldrar till minderåriga, utses förmyndare utan att den omyndige har möjligheter alt välja. 1 vissa fall kan god man också utses utan samtycke från vederbörande.

Jag anser - inte minst ur rättvisesynpunkt - del vara både skäligt och rimligt alt om en förmyndare eller god man förskingrar honom anförtrodda medel, skall i första hand förmyndaren stå ansvar och ersätta den uppkomna förlusten, men i andra hand skall staten träda in. Staten skatt ha regressrätt.

Utskotlsmajoriteten yrkar alt riksdagen hemställer hos Kungl. Maj;t all förslag föreläggs riksdagen om införande av statligt ansvar för ekonomiska föriuster som i förevarande fall vällas genom förmyndares och god mans förskingring. Detta kan naluriiglvis tolkas som en beställning till Kungl. Maj: t, om uiskoitsmajoriietens förslagsegrar, vilket jag hoppas att det skall göra.

Med det anförda, herr talman, ber jag all få yrka bifall till ulskotteis hemställan i denna del.

Avslutningsvis skulle jag vilja uttala min tillfredsställelse över del nya lagförslaget som innebär alt grunderna för omyndighetsförklaring begränsas. En person skall förklaras omyndig endast om han på grund av psykisk sjukdom, hämmad förståndsutveckling eller psykisk abnormitet av annat slag är ur slånd att vårda sin egendom. Om det inle är tillräckligt att god man förordnas för honom samtidigt föreslås ökade möjligheter atl förordna god man för den som behöver bistånd i eko-

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i förmynderskapslagstiftningen

117

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i förmynderskapslagstiftningen

nomiska eller rättsliga angelägenheter eller i vården av sin person.

Vi han i värt land ca 30 000 omyndigförklarade personer. Säkert är del åtskilliga som fortsättningsvis, i stället för atl omyndigförklaras med vad därav följer - exempelvis föriorande av rösträtt - skulle kunna få en god man som tillvaratar deras intressen och personliga angelägenheter.

Jag vill gärna ha sagt all det för mig är en verklig julglädje atl intentionerna i motionen 62, som jag tillsammans med några kamrater i andra kammaren väckte år 1963 och som efter mycken tvekan från första lagutskottets sida ledde till att riksdagen gav Kungl. Maj:t till känna vad som i moiionen anförts, nu förverkligas. Motionen gick ut på tillskapandet av en form av ekonomiskt förvaltarskap som alternativ till omyndigförklaring, liknande den form som nu tillskapats i del utskottsbetänkande som vi om en stund kommer att la ställning till. De tankar som uttrycktes i motionen 62 är 1963 har därmed förverkligats. Jag och mina medmotionärer har anledning att känna oss glada i förvissning om att den glädjen delas av mänga ute i vårt land som på ett eller annat sätt är i behov av hjälp men inte vill bli satta under förmyndare. De kan ändå få stöd och hjälp i form av all en god man tillsattes för bevakandet av deras intressen. För dem är de föreslagna ändringarna av förmynderskapslagen en möjlighet att slippa känna sig diskriminerade, inte minst vid valtillfällen etc.

118

Herr ANDERSSON i Södertälje (s) kort genmäle;

Herr talman! Herr Börjesson i Falköping började sitt inlägg med atl säga atl det är myndlingens bästa som skall stå i centrum, och del är riktigt. Där har vi inga delade meningar. Men det som herr Börjesson tar upp i sin motion är att staten skall gä in och la ett ansvar vid förskingring eller förmyndarens oaklsamhet. Dä kommer vi in pä frågan om statens ersättning för förmögenhetsbrolt. Vad jag vänder mig emot är att herr Börjesson begär att riksdagen skall ta ställning i denna principiella fråga ulan alt riksdagen har fält något slörre beslutsunderlag för atl kunna bedöma konsekvenserna av ett sådant principiellt ställningstagande.

Vad jag avsäg när jag sade att herr Börjesson i Fatköping ständigt återkommer med samma motioner var alt dessa motioner har varit uppe lill behandling 1971 och 1973. Dä var de på ett sätt mer motiverade, eftersom vi inte hade den nya lagen framme. Men nu har riksdagen på sitt bord ett konkret förslag titt ny lagstiftning som innebär en större kontroll av förmyndaren, och det är då rimligt att avvakta utvecklingen.

Herr Börjessons argument har hela tiden varit alt den omyndige själv inte kan välja sin förmyndare. Nej, det är riktigt. Men, herr Börjesson, även om den omyndige skulle kunna välja sin egen förmyndare är det fullt tänkbart all förskingringar kan inträffa ändå. Detta argumenl har herr Börjesson fört fram i några år, men det är inte hållbart hur länge som helst. Jag tycker atl vi nu kan avvakta och se vad det blir för utveckling.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c) kort genmäle;

Herr talman! Herr Andersson i Södertälje är orolig för att riksdagen nu skall ta ställning i denna viktiga fråga utan all del finns beslutsunderlag presenterat för riksdagen. Vi var i utskottet eniga om all det rör sig kanske inte om så många människor som drabbas av förluster på grund av förskingring av förmyndare. Det kan i och för sig vara ett argumenl, men det är i varje fall icke etl argument som är hållbart. För den person som drabbas av ekonomiska förluster är det oväsentligt om del är många eller få. Skadan är lika stor för var och en även om det är få som drabbas. Om riksdagen ger en viljeyttring till känna genom alt klart säga ifrån att den anser all staten skall svara för de ekonomiska förluster som kan uppkomma om en förmyndare förskingrar myndlings medel tillkommer det självfallet Kungl. Maj;l au utfärda detaljanvisningar om hur det hela skall fungera. Del är här bara fråga om all riksdagen ger Kungl. Maj:l en beställning av innebörd att riksdagen önskar att Kungl. Maj:t utfärdar regler om att de som drabbas av ekonomiska förluster i samband med förmyndares förskingring skall få ersättning av statliga medel.

Ändringar i förmynderskapslagstiftningen

Herr WINBERG (m):

Herr talman! Lät mig till all börja med, i likhet med herr Lidgard, något beröra handläggningen av det här viktiga lagsliflningskomplexei. Jag gör det med anknytning till del särskilda yttrande som fru Lindquist och jag fogat till betänkandet. När det gäller historiken kan jag hänvisa lill vad tidigare talare har sagt. Jag bara konstaterar alt tidspressen nu i slutskedet har varit påfrestande både för utskottets ledamöter och kansli. Att belänkandet kan behandlas i dag har blivit möjligt endast lack vare arbetsinsatser av utskottets kansli som väsentligt överstiger vad man har rätt atl begära. Arbetet med det här lagförslaget karakteriseras av längsamhel i början och hels i slutskedet.

Vi har många gånger tidigare i kammaren diskuterat konsekvenserna av de ändrade regler beträffande lagrådsgranskning som kom till 1970 och som innebar att den tidigare obligatoriska lagrådsgranskningen försvann. Vi har inte så sällan sett exempel på viktiga lagförslag där granskning inte har skett hos lagrådet. Det är ingen tvekan om att en lagrädsgranskning utgör, för atl citera ett uttalande i grundlagberedningen, "en garanti för rättssäkerhetsintressel och enhetlighet, konsekvens och klarhet i rätissyslemet". I grundlagspropositionen säger justitieministern alt lagrådets verksamhet otvivelaktigt ofta är värdefull som ett led i arbetet atl fä fram fullgoda lagsliftningsprodukler. Tyvärr syns regeringen använda de fakultativa reglerna om lagrädsgranskning sä all granskning mycket ofta underlåts.

119

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i förmynderskapslagstiftningen

120

Vi har nu i det särskilda yttrandet påpekat att en lagrådsgranskning skulle ha underlätial behandlingen både i utskottet och i kammaren av det här i och för sig rätt komplicerade ärendet.

För några dagar sedan behandlade vi ett lagförslag om inrättande av bosiadsdomstol. Fru Jacobsson ställde då frågan till statsrådet Lidbom varför del lagförslaget inte hade tagrådsgranskals. Något svar lämnades inle. Just nu kan jag inte se statsrådet Lidbom här i kammaren, och det spelar kanske inte sä stor roll om han är här eller inle, för om jag hade riktat motsvarande fråga lill honom beträffande detta ärende hade jag väl heller inle fått något svar.

Jag skall sedan, herr lalman, beröra en av frågorna i betänkandet, nämligen den om vilka krav man bör ställa på en överförmyndare. För närvarande skall överförmyndaren vara en i praktiska värv väl förfaren, myndig, svensk medborgare. Kravet pä svenskt medborgarskap har behållits både av förmynderskapsutredningen och i den upprättade departementspromemorian. Det är då anmärkningsvärt att propositionen utan någon som helst motivering föreslår atl kravet på svenski medborgarskap skall slopas. Det enda som sägs i proposilionen är alt enligl statsrådets mening bör kravet på svenski medborgarskap inte behållas. Del måste vara orimligt atl i ett seriöst framlagi förslag inte ange skälen, och jag tycker att det är otillständigt gentemot riksdagen. Jag tillåter mig, herr talman, att fråga hur kammaren skulle uppfatta moiioner väckta av enskilda ledamöter som inte på något sätt motiverade sin hemställan eller som endast motiverade den med atl "enligt motionärens mening" bör det och det genomföras. En sådan moiion skulle nalurligtvis med rätta bli beryktad. Jag kommer bara ihåg etl exempel och del gällde då en så pass speciell fråga alt motivering inte behövdes. Jag tänker pä herr Turessons moiion 1971 om att det skulle finnas en flaggstång i anslutning till detta riksdagshus.

Ett enigt utskott avvisar nu föredragande statsrådets propåer på den här punkten och biträder i stället moderatmolionen med fru Kristensson som första namn. Utskottet konstaterar med rätta atl man inle vet vad som ligger bakom statsrådets förslag. Utskottet betonar i stället atl överförmyndaren har en viktig myndighetsutövande funktion. Han måste ha goda insikter i svensk rätt och svensk förvaltning, och det kan därför inte finnas någon anledning all slopa bestämmelsen att överförmyndaren skall vara svensk medborgare.

I reservationen 10 framhåller fru Lindquist och jag alt med hänsyn till de viktiga uppgifter som överförmyndaren i dag har och än mer i framtiden får, så bör han vara väl förfaren i praktiska, ekonomiska och juridiska frågor som är av betydelse för hans tjänst. Reservationen ansluter sig till del ställningstagande som förmynderskapsutredningen gjorde. Utskotlsmajoriteten följer här propositionen och tar t. o. m. bort den nuvarande inriktningen i lagtexten, nämligen all överförmyndaren skall vara en i praktiska värv väl förfaren person. Jag vill påpeka, att reservationen inte går ul på atl det för val lill överförmyndare skutte uppställas

krav på formett kompetens i något avseende men atl man skall ange behov av kunskaper och erfarenhel inom de här områdena. Uiskoitsmajoriietens ställningstagande är så myckel mera anmärkningsvärt som den utförligt påpekar vilka utomordentligt viktiga uppgifter som överförmyndaren kommer alt ha. Etl enigt utskott gör det i och för sig självklara konstaterandet att överförmyndaren måste vara vät kvalificerad för sitt uppdrag. Han kommer att med den nya lagstiftningen fä ytleriigare vikliga uppgifter titt dem han har i dag. Det fordrar god kännedom om tillämpliga lag- och författningsbestämmelser. Särskilt viktigt är, säger utskottet, att han känner till föräldrabalkens bestämmelser rörande förmyndarvården och den lagstiftning som anknyter härtill. Men lagutskottet nöjer sig inte med det. Man nämner en mängd andra områden som en överförmyndare måste ha insikt i. Det gäller arvs- och teslamentsrätt, boutredning och arvsskifte, del gäller sociallagstiftningen och den kommunalrättsliga lagstiftningen. Överförmyndaren måste kunna ta ställning lill frågor om försäljning och pantförskrivning av fast egendom. Han måste på ett hell annat sätt än tidigare kunna bedöma frågor om tillgångars placering, värdepappers säkerhet och räntabilitet. Överförmyndaren måste ha sådana kunskaper att han kan tillse alt förmyndaren väl handhar en omyndigs tillgångar som kan bestå av affärsrörelse eller en jordbruks-och skogsbruksfasiighet. Utskottet konstaterar atl överförmyndaren får nya uppgifter när del gäller att bestämma arvodel lill förmyndare och gode män och avgöra om dessa arvoden skall betalas av allmänna medel.

En utomordentligt viktig ny uppgift som läggs till överförmyndaren är att han skall bedöma om skäl för omyndighetsförklaring inte längre föreligger, och han skall också kunna uppträda i domstol och föra talan i ärenden som rör förmynderskapet.

Mot den här bakgrunden anser jag att det vore ganska naturligt att man, som vi reservanter och förmynderskapsutredningen hävdar, angav i bestämmelserna beträffande överförmyndare att det skall vara en person väl förfaren i praktiska, ekonomiska och juridiska frågor som är av betydelse för tjänsten.

Överförmyndaruppdraget är viktigt och det får inte användas exempelvis som politiska belöningsuppdrag.

Jag yrkar därför, herr lalman, bifall till reservaiionen 10.

Enligt propositionen skall huvuddelen av de nya bestämmelserna träda i kraft den 1 januari 1975. Mot bakgrunden av vad jag och tidigare talare sagl om den långa tid man tagil på sig för att utreda dessa frågor -tio år i dagarna - är den hets med vilken man kräver alt propositionen nu skall träda i kraft myckel egendomlig. Låt mig bara i korthet peka på de viktiga uppgifter som kommer och det hell förändrade arvodes-system som inträder. Jag skulle nästan vilja kalla det nonchalans mot kommuner, överförmyndare och enskilda som är berörda av den här ändringen, när man fortfarande kräver atl den skall träda i kraft två veckor efter del alt riksdagen fattar sitt beslut. Del är oförsynt atl kräva att ett lagförslag skall vara gällande fast tagen inte har kunnal komma

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i förmynderskapslagstiftningen

121

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i förmynderskapslagstiftningen

ut i Svensk författningssamling. Även de socialdemokratiska och kommunistiska reservanterna anser alt ikraftträdandet av lagstiftningen på i propositionen föreslagen tidpunkt kommer att medföra svårigheter, men de finner inte anledning att senarelägga ikraftträdandet. Dä frågar jag mig, herr talman; Skall man verkligen sätta en lag i kraft vid en tidpunkt som man vet medför svårigheter? Jag lycker atl reservanterna skall gä ut till kommunerna och fråga vad de som är berörda av saken säger om tidpunkten för ikraftträdandet. Fråga Kommunförbundet, fråga dem som står milt i arbetet - överförmyndarna!

Herr lalman! Utöver mitt redan framställda yrkande hemställer jag om bifall - eller biträder tidigare yrkanden härom - till de reservationer där moderata samlingspartiels representanter förekommer. 1 övrigt yrkar jag bifall lill utskoitets hemställan.

122

Fru HJALMARSSON (s):

Herr talman! Det förslag till ny förmynderskapslagslifining som vi nu behandlar innebär, som fiera talare tidigare påpekat, en efterlängtad och angelägen reform.

Varje år omyndigförklaras 800-900 personer. De fiesta omyndighetsförklaringar sker på grund av psykisk sjukdom, utvecklingshämning eller psykiska åldersförändringar, dä berörda är ur stånd att ta värd om sig och sin egendom. Under årens lopp har även ett relativt stort antal al-koholskadade personer omyndigförklarats.

Som socialarbetare kommer man i kontakt med mänga av dessa människor både före och efter omyndighetsförklaringen. Man upplever ofta åtgärden som mycket drastisk och även tragisk, då den alltid innebär ett allvarligt ingrepp i människans liv. Under mänga är har vi därför önskat ett mer humant ingripande, som ej skulle behöva få så långtgående verkningar på områden som ligger utanför de ekonomiska angelägenheterna.

I propositionen föreslås nu en utbyggnad av godmaninslituiet som innebär att största fiertalet av dem som i dag omyndigförklaras i stället får god man och därigenom behåller sin rättsliga kapacitet och personliga frihet.

Varje år kommer härigenom 500-600 människor att slippa omyndighetsförklaring, men kan ändå fä den hjälp de behöver med sin personliga omvårdnad och ekonomiska förvaltning.

Herr talman! Det är förvånansvärt att utskottels borgerliga majoritet ej anser sig kunna tillstyrka propositionens förslag om ikraftträdande den 1 januari 1975 utan i stället föreslår ikraftträdande den 1 januari 1976. Detta gör ulskotlsmajorileten med motiveringen atl domstolar, förmyndare, överförmyndare och kommuner får den nya lagtexten alltför sent för att kunna sälla sig in i den och tillämpa den. Nu är del en grov överdrift när herr Henmark säger att lagtexten ej skulle vara ute förrän 14 dagar efter nyår. Enligt departementet kommer lagtexten att vara ute före nyår.

De borgerliga tar större hänsyn lill organisation och administration än till de människor som på grund av olika handikapp är utlämnade till samhällel för att få den hjälp de behöver med sin personliga vård och sin ekonomiska förvaltning.

Jag har haft kontakt med lagmän vid domstolar, och de uppger att visserligen kommer lagtexten sent, men de har tidigare erhållit propositionen och är inte främmande för de nya grunderna i förmynderskapslagstiftningen. De anser alt det ej blir någon större olägenhet med ikraftträdandet den 1 januari 1975. Att det för förmyndare och gode män skulle vara några slörre problem alt successivt även ägna sig åt den personliga omvårdnaden är svårt att förstå.

Överförmyndarorganisationen skall enligt propositionen ej träda i kraft förrän den 1 januari 1976, varför överförmyndarna har god tid atl sätta sig in i sina verksamhetsområden.

I de flesta kommuner är man förberedd på atl den nya lagstiftningen skall komma, och man är där ej ovan vid att snabbt tillämpa nya lagar.

Här skall vi i dag fatta beslut om ikraftträdande av en lag för tillvaratagande av handikappade människors intressen. Den borgerliga utskotlsmajoriteten föreslär etl senareläggande av ikraftträdandet till den 1 januari 1976. Socialdemokraterna och vpk anser alt ikraftträdandet bör ske den I januari 1975, detta för att undvika fler onödiga omyndighetsförklaringar och för att ge de handikappade möjlighet lill andra, humanare åtgärder dä de behöver hjälp med sin personliga omvårdnad och ekonomiska förvaltning.

Herr lalman! Jag yrkar därför bifall lill reservationen 11.

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i förmynderskapslagstiftningen

Herr HENMARK (fp) kort genmäle;

Herr talman! Eftersom fru Hjalmarsson speciellt apostroferade ett uttalande som jag gjorde, vill jag bara säga att det var ett referat av den' ordinarie tågordningen då det gäller en sådan här sak. Jag har således fält det från kvalificerat håll. Om det nu görs en extra ansträngning här, så är del ju bara atl uttala sin tillfredsställelse över det.

Men i det här sammanhanget skulle jag ändå vilja rätta till ett par saker som fru Hjalmarsson sade. Hon sade att huvuddelen av dem som nu är omyndigförklarade kommer att i fortsättningen förses med god man. Vi har fält den uppgiften i utskottet att huvuddelen av dem som nu är omyndigförklarade har blivit della enligl den första punkten som nu gäller. Del är ett myckel litet antal som är omyndigförklarade efter de andra och tredje punkterna. Något fier - men fortfarande ett mycket litet antal i förhällande lill den stora gruppen - är omyndigförklarade enligl den fjärde punkten. Jag undrar därför om del kan vara riktiga uppgifter som fru Hjalmarsson har, atl huvuddelen kommer atl bli förklarade myndiga.

Sedan vill jag också fråga henne om det inte är sant som jag sade, att överförmyndarna får sina uppgifter ålagda nu från den 1 januari 1975, medan överförmyndarorganisationen inte blir färdig förrän den 1 januari

123

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar I förmynderskapslagstiftningen

1976. I regel är det ju logiskt, när man fastställer en uppgift, alt man först sätter dit den som skall ha uppgiften. Men här är del tydligen logiskt att man först lägger på uppgiften utan att del finns någon som kan la hand om den - och ett år senare kommer de som skall handha den. Jag tycker inle atl detta är rikligt logiskt, och jag undrar om det kan fungera så bra när man gör på det sättet.

Jag tror att det är bättre all man låter överförmyndarna först få sin organisation och lära sig sina saker. Denna synpunkt har jag fått från människor som jag tror är ännu mera praktiskt verksamma än fru Hjalmarsson. Jag har nämligen fått den från överförmyndare som är i tjänst och som säger att de inte kan klara detta nu, för de är inle utbildade för det. Det måste till både utbildning och organisation för att klara den här saken, och jag tycker inte atl det förslag är riktigt som fru Hjalmarsson här yrkar bifall till.

Herr WINBERG (m) kort genmäle;

Herr latman! I reservationen II anförs av bl. a. fru Hjatmarsson alt det förhållandel att riksdagen behandlar delta utskottsbetänkande i dag den 14 december kan föra med sig att lagtexten inte kommer ut frän trycket i Svensk författningssamling förrän lagstiftningen redan har trätt i kraft. Det är en uppgift som också har lämnats i lagutskottet. I dag säger fru Hjatmarsson atl den skall komma ul före ikraftträdandet. Jag skulle gärna vilja fråga fru Hjalmarsson: Hur skall det kunna gå till? Om den ändrade lagen träder i kraft den 1 januari 1975, hur skall författningstexten hinna komma ut, spridas och bli känd för berörda parter? Det ställer jag mig mycket frågande inför.

Jag vill också fråga fru Hjalmarsson; Hur skall den domstol bete sig som med största sannolikhet inte kommer atl få den nya lagtexten i lid, när den t. ex. skall avgöra ett mål om omyndighetsförklaring där en person själv har begärt sig omyndigförklarad? Målet är sådant atl det kan avgöras den 2 januari 1975. Skall det vara något slags moratorium i laglillämpningen, därför all man vet atl riksdagen har antagit en lag som det dock inle finns någon författningstext till?

124

Fru HJALMARSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag tycker alt herr Henmark skutte läsa proposilionen litet bättre, för det slår faktiskt där atl om det ifrågasätts att en person skall omyndigförktaras enligt första grunden skall man först ta ställning till om god man kan tillvarata intressena, och omyndighetsförklaring skall tillgripas i sista hand. Man skall alltså i första hand se efter om inte god man kan tillvarata intressena, och det är därför antalet förmynderskap kommer atl reduceras så kraftigt när lagen träder i kraft. Det står också klart och tydligt atl överförmyndarorganisationen skall träda i kraft den 1 januari 1976.

Till herr Winberg vill jag säga alt lagtexten kommer atl vara ute till nyår. Då är del väl hell klart alt den även finns på domstolarna, så

atl de kan läsa den och, om de har ett mål den 2 januari, kan sätta sig in i grunderna för omyndighetsförklaring den dagen.

Herr WINBERG (m) kort genmäle;

Herr talman! Jag konstaterar att fru Hjalmarsson jämte medreservanter lämnar en felaktig uppgift i reservationen 11.

Herr OLSSON i Sundsvall (c);

Herr lalman! Lagulskoiteis ordförande herr Svanström har i sitt anförande bl. a. behandlat centerledamöternas positiva inställning lill den föreslagna moderniseringen av förmynderskapslagstiftningen, inle minst vad gäller grunderna för omyndighetsförklaring, men han har även poängterat värt klara ställningstagande mot att en lag som beslutas i dag skall träda i kraft redan den 1 januari 1975.

Jag vill något beröra en del andra frågor där enighet ej kunnat uppnås i utskottet. En av dessa frågor är utformningen av föräldrabalkens 11 kap. 5 5) som innehåller bestämmelser om vilka personer som kan eller bör utses till förmyndare.

I moiionen 1946 kräver herr Mallsson i Lane-Herrestad alt i lagen skall införas bestämmelse om att till förmyndare icke skall utses någon som pä grund av sin tjänst eller avtal har att ta befattning med den omyndiges angelägenheter. Därmed ansluter sig motionären lill vad Riksförbundet för utvecklingsstörda barn framhöll i sitt remissyttrande över promemorieförslaget.

I motionen nämns bl. a. den intressekollision som kan komma atl föreligga om t. ex. en utvecklingsstörd person av landstings omsorgsstyrelse placeras hos någon i - som det heter - annat enskilt hem. Det framhålls i moiionen atl den person som den utvecklingsstörde placerats hos inte skall kunna ifrågakomma som förmyndare eftersom -om förhållandena i hemmet skulle bli mindre tillfredsställande -det behövs en förmyndare som kan tillvarata den omyndiges intresse och bl. a. verka för atl annan placering kommer till stånd.

I motionen framhålls även atl det är olämpligt att arbetsgivare förordnas som förmyndare för en anställd. Vidare påpekas att förmyndaren inte bör stå i beroendeförhållande till någon myndighet som har att handlägga ärenden rörande den omyndige. Därför bör tjänsteman vid sådan myndighet inle ifrågakomma som förmyndare. Sociala centralnämnden i Göteborg - för övrigt den enda socialnämnd som bereddes tillfälle att yttra sig över promemorieförslaget - framhöll i sitt yttrande att mot bakgrund av nämndens erfarenhet borde till förmyndare utses personer utanför socialarbetarnas krets.

Utskollsmajoritelen, bestående i delta fall av alla utom centerns representanter, avstyrker bifall lill nämnda motion men skriver atl "utskottet finner det självfallet angeläget att till förmyndare inte utses någon som har intressen som strider mot myndlingens intressen". Utskottet framhåller även vikten av att myndlingen har förtroende för sin för-

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i förmynderskapslagstiftningen

125

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i förmynderskapslagstiftningen

126

myndare. Försiktighet bör därför, enligt utskottet, iakttas när det gäller alt till förmyndare utse person som den omyndige kan komma atl uppleva slå i motsatsförhållande till honom. Utskottsmajoriteten finner dock tyvärr icke atl skäl föreligger för att i lagen införa det begärda förbudet.

Vi centerpartister i utskottet har reserverat oss på denna punkt. Vi har stor förståelse för motionskravei. Missförhållanden kan uppslå med nuvarande bestämmelser. Jag vill som exempel påminna om ett fall som nyligen blivit mycket uppmärksammat i massmedia.

Ett uttryckligt förbud att utse vissa personer till förmyndare pä grund av intressekonfiikt med myndlingen kan synas vara den säkraste vägen att tillförsäkra alla omyndiga sådana förmyndare som i alla situationer kan företräda just myndlingens intressen, men del förbudet skulle i vissa fall kunna innebära atl det blev svårt alt över huvud taget få någon som vill åta sig förmynderskap. I vissa falt kan t. ex. en socialarbetare vara lämpligast. Därför har inte heller vi kunnat helt tillstyrka motions-kravet, men i anledning av motionen föreslår vi i reservationerna 3 och 5 all nämnda 5 § skall tillföras ett andra stycke med följande lydelse: "Titt förmyndare får endast i den män särskilda skäl föreligger utses den som på grund av avtal eller tjänst har att ta befattning med en omyndigs angelägenheter." Observera endasi om "särskilda skäl" föreligger. En sådan bestämmelse borde bli en garanti för alt till förmyndare inte utses någon som har motstridiga intressen gentemot myndlingens. Tyvärr nöjer sig ulskotlsmajorileten med den relativt välvilliga skrivningen. Vi anser dock alt en tagbestämmelse i frågan vore en betydligt bättre garanti för de omyndiga.

Herr latman! Jag yrkar bifall titt reservationerna 3 och 5 av herr Svanström m.fl.

Moderaterna i utskottet har i reservationerna 2 och 4 yrkat på en annan ändring av den nämnda paragrafen i förhållande titt propositionen och utskottets förstag. Moderaterna vill behålla den hittillsvarande bestämmelsen om att till förmyndare helst bör utses någon släkting eller den omyndige eljest närstående person. Ingen remissinstans har begärt della, och enligt centerns åsikt bör denna bestämmelse tas bort. Det viktigaste måste vara att varje omyndig får en lämplig person som förmyndare, som verkligen tillvaratar hans intressen. Om del är en släkting eller en annan person är av underordnad betydelse, men som både föredragande statsrådet och utskottet framhåller torde en släkting många gånger vara den lämpligaste, särskilt ur synpunkten au förmyndarens uppgifter enligt förslaget i hög grad skall präglas av omsorg om den omyndiges person. Au bibehålla en fakultativ släktbestämmelse i lagen förefaller dock föga motiverat. Rätten bör ha full frihet att i varje särskilt fall utse lämplig förmyndare, oberoende av släktskap med myndlingen.

Herr talman! Av tekniska skäl innehåller reservationen 6 både moderaternas krav på bibehållande av släktskapsbestämmelsen och vårt i anledning av motionen 1946 ställda krav, trots alt de båda partiernas representanter avsiyrker del andra partiets förslag. Det är emellertid en-

I reservationen 7 yrkar herr Henmark på att gränsen för inskrivning av förmynderskap skall sältas till ett basbelopp i stället för tvä som föresläs i propositionen och utskollsbeiänkandet. Han har under överläggningen motiverat sitt ställningstagande. Motsvarande sänkning jämfört med utskottets förslag vad gäller krav pä att pension etc. skall inbetalas till bank yrkar samma reservant i reservationen nr 9.

Inskrivning av förmynderskap skall alltid ske när särskild förmyndare förordnais. Det finns inget säkert underiag för bedömning av den föreslagna beloppsgränsen tvä gånger basbeloppet, utan man måste göra en skälighetsprövning och avväga kravei på skydd för den enskildes egendom mot önskemålet att samhället inte i onödigt stor utsträckning kontrollerar den enskilde.

Centerns ledamöter i utskottet har anslutit sig till förslagel i propositionen, men tillsammans med de båda moderata ledamöterna har vi avgivit ett särskilt yttrande. 1 detta poängterar vi att det är viktigt alt utvecklingen på denna punkt följs med särskild uppmärksamhet. Om de praktiska erfarenheterna ger anledning därtill måste frågan om gränsbeloppels siorlek snabbi las upp lill förnyat övervägande.

I reservationen 10 av moderaterna begärs vissa kvalifikationskrav för överförmyndare. Herr Winberg har i sitt anförande uppehållit sig vid detta. Jag vill bara peka pä att överförmyndare och ledamöter av för-myndarnämnd är atl betrakta som kommunala förtroendemän, och allmänt hållna kvalifikationskrav för sädana brukar ej anges i lagen. Vi bör räkna med alt kommunerna till dessa mycket viktiga uppdrag - liksom när del gäller övriga kommunala förtroendeuppdrag - utser för uppgiften lämpliga personer utan att det av lagen framgår vilka kunskaper eller erfarenheter som kan vara erforderliga för vederbörande.

Genom utskottets initiativ föresläs, som framgår av belänkandet, vissa ändringar av lagtexten. Jag vill med anledning av delta uttala min speciella tillfredsställelse över alt 19 kap. 5 fj genom sådant initiativ nu kommer att få en otvetydig bestämmelse om atl överförmyndarnämnd skall utses genom proportionellt val, om sådant begärs.

Herr talman! Jag har redan yrkat bifall till reservationerna 3 och 5 samt under viss förutsättning även till reservaiionen 6. Med undantag av punkterna 3 och 4, som berörs av nämnda reservationer, vill jag yrka bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter.

Ändringar i förmynderskaps -lagstiftningen

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i förmynderskapslagstiftningen

128

Nog är det väl sä all man i de flesia fall har all anledning all utgå från all den som redan står den omyndige nära blir en omtänksam och intresserad förmyndare?

Genom alt utse en närstående förhindrar man också att förmynderskapet blir ett slags tjänsteåliggande för vissa befattningshavare och alt alltför mänga förmynderskap samlas hos en och samma person.

I proposilionen framhåller också föredragande statsrådet att det många gånger torde vara lämpligast atl utse släktingar och liknande till förmyndare. Något skäl alt ta bort bestämmelsen om denna fakultativa möjlighet föreligger enligt vår uppfattning inte. Som framgår av reservationerna 2, 4 och 6 anser jag därför att lagtexten skall ha kvar sin ursprungliga lydelse i detta avseende.

Företrädarna för centern i utskottet har, som herr Olsson i Sundsvall redogjort för, i reservationen 3 begärt att i lagtexten skall inläs etl uttryckligt förbud mot att lill förmyndare utse den som pä grund av avtal eller tjänst har att ta befattning med den omyndiges angelägenheter. Som utskottet anfört är det viktigt att man till förmyndare inte utser person, t. ex. socialtjänsleman, som på grund av andra tjänsteärenden kan komma i motsatsförhållande till myndlingen. En sådan avvägning ingår enligt utskottets uppfatining i kravei pä prövning av förmyndarens lämplighet, och något speciellt tillägg i lagtexten behöver därför inle göras.

I reservationen 7, som herr Henmark talat för, föreslås att inskrivning av förmynderskap i normalfallet skall ske dä omyndig får egendom lill ett värde som överstiger gällande basbelopp. Mycket talar för herr Hen-marks synpunkter. I ett särskilt yttrande har emellertid centerpartister och moderater i denna fråga framhållit alt ovisshet råder om var värdegränsen bör sättas och att det är fråga om en skälighetsbedömning. Herr Olsson i Sundsvall har just redogjort för detta yttrande. Jag ansluter mig till vad han sagt om det.

Jag har lidigare nämnt atl det föreslås en lagbestämmelse om alt förmyndaren har att sörja för myndlingens person. Atl en sådan skyldighet blir lagfäst anser jag vara en fördel. Vad vi i reservaiionen 8 vänder oss mot är atl denna skyldighet inle får skymma det faktum att den förordnade förmyndarens uppgift i första hand är att förvalta den omyndiges egendom. Hela systemet med överförmyndare och inskrivning av förmynderskap anknyter lill den tanken.

Förmyndarens skyldighet att förvalla den omyndiges egendom borde därför i lagbestämmelsen ha satts före skyldigheten alt ägna sig ät myndlingens personliga omvårdnad. Den ordningsföljden skulle också ha medfört att man uppnådde konsekvens i lagen. I andra paragrafer där dessa uppgifter anges nämns de i den ordning som herr Winberg och jag har förordat i vår reservation nr 8.

Härmed yrkar jag bifall till de reservationer där mitt namn förekommer och i övrigt till utskottels hemställan.

Herr talman! Med några ord vill jag ytleriigare beröra två frågor.

Den första frågan gäller vilka förutsättningarna skall vara för alt myndig

person skall fränkännas processbehörighet. JO har i den skrivelse, som herr Henmark nämnde, begärt ell klarläggande i den frågan. Svea hovrätt och Stockholms tingsrätt har under remissbehandlingen allvarligt understrukit behovet av att frågan blir föremål för ingående överväganden. Stockholms tingsrätt har med detta framhållit att problemet är av stor praktisk betydelse. Nuvarande förhållanden medför rättsosäkerhet förden enskilda människan och förorsakar ofla enskild part och samhällel stora kostnader. Det är därför förvånansvärt att statsrådet efter några korta synpunkter pä ungefar en halv sida avfärdar frågan med all det är svårt atl uppställa generella regler.

Jag vill därför understryka vad etl enigt utskott på s. 49 anfört om atl utskottet utgår frän att utvecklingen på området följs av Kungl. Maj;t. Jag förutser därför alt det snart yppas tillfälle atl återkomma i denna fråga.

Till sist vill också jag nämna något om tiden för ikraftträdandet.

Jag uppfattar det som en upprörande nonchalans mot den enskilda människan och de svenska domstolarna att stifta lagar som domstolarna skall tillämpa utan alt ha tillgäng lill någon lagtext eller i vart fall inte har fått tid all sälta sig in i den. Jag ser della som en fara för ingrepp i domstolarnas grundlagsfästa rättigheter. Alt sådana förhållanden kan försvaras av någon förefaller mig otroligt.

Redan i Olaus Pelri domarregler, som fortfarande finns intagna i vår lagbok, slås fast; "Domaren skall grant veta lagen där han efter döma skall, ty lagen skall vara honom för en rättelse."

Jag frågar; Hur skall domaren kunna rätta sig efter lagen, när han inte har någon lag att tillgå?

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i förmynderskaps -lagstiftningen

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i förmynderskapslagstiftningen

130

Ja - 272

Nej - 48

Avstår - 2

Fröken Eliasson (c) anmälde att hon avsett all rösta ja men av misslag nedtryckt nej-knappen.

Punkten 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Winberg och fru Lindquist, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lidgard begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposilion;

Den som vill att kammaren bifaller lagutskottets hemställan i betänkandet nr 38 punkten 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 2 av herr Winberg och fru Lindquist.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lidgard begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 273

Nej - 47

Avstår - 2

Punkten 3

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Svanström m. fi., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Olsson i Sundsvall begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller lagutskottets hemställan i belänkandet nr 38 punkten 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Svansiröm

m.n.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Olsson i Sundsvall begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 238

Nej - 83

Avstår - 2

Punkten 4

Ulskotteis hemställan bifölls.

Punkten 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 7 av herr Henmark, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Henmark begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill atl kammaren bifaller lagutskottets hemsiällan i betänkandet nr 38 punkten 5 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av herr Henmark.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Henmark begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 290

Nej - 31

Avstår - 4

Punkten 6

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 8 av herr Winberg och fru Lindquist, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Winberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller lagutskottets hemställan i betänkandet nr 38 punkten 6 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 8 av herr Winberg och fru Lindquist.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Winberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 274

Nej - 48

Avstår - 2

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i förmynderskapslagstiftningen

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i förmynderskapslagstiftningen

Punkten 8

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 9 av herr Henmark, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Henmark begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill alt kammaren bifaller lagutskottets hemställan i betänkandet nr 38 punkten 8 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 9 av herr Henmark.

132

Ja - 290

Nej - 32

Avstår - 3

Punkterna 9-15

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 16

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 10 av herr Winberg och fru Lindquist och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Winberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller lagutskottets hemställan i belänkandet nr 38 punkten 16 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 10 av herr Winberg och fru Lindquist.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr .Winberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 273

Nej - 48

Avstår - 2

Punkterna 17-23

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 24

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 11 av herr Hammarberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Andersson i Södertälje begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller lagutskottets hemställan i betänkandet nr 38 punkten 24 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 11 av herr Hammarberg m.fl.

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Andringar i förmynderskapslagstiftningen

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 162

Nej - 161

Avstår - 2

Punkten 25

Ulskotteis hemställan bifölls.

Punkten 26

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 12 av herr Hammarberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Andersson i Södertälje begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller lagutskottets hemställan i belänkandet nr 38 punkten 26 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 12 av herr Hammarberg m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omrösiningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 161

Nej - 161

Avstår - 2

134

1 propositionen 1974:166 hade Kungl. Maj;t-(jordbruksdepartementet) föreslagit riksdagen att anta förslagen till 1. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822), 2. lag om ändring i skogsvårdslagen (1948:237), 3. lag om upphävande av förordningen (1939:188) med vissa bestämmelser angående utrotande av berberis inom nationalparker och såsom naturminnesmärken fridlysta områden.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande;

"■1 propositionen föreslås vissa ändringar i naturvårdstagen. Enligt förslaget skall strandskydd råda vid havet, insjöar och vattendrag. Strandskyddet skall omfatta land- och vattenområdet vid alla stränder som har betydelse för allmänhetens friluftsliv intill 100 meter från strandlinjen eller när det behövs högst 300 meter från strandlinjen. Allmänt tillstånds-tvång införs för läkt av matjord och torv. Ett nytt institut, naturvårdsområde, föreslås ersätta nuvarande s. k. landskapsskyddsförordnande. Det avses bl. a. användas i stället för naturreservat i fall då aktiva sköt-selåtgärder behövs för vård av ett visst landskapsområde och skyddsbehovet kan tillgodoses utan ersättningsgrundande restriktioner i pågående markanvändning. Privata förbudsskyltar som kan leda till inskränkning i allemansrätten förbjuds. Den som satt upp en affisch utomhus skall vara skyldig att avlägsna den inom viss tid. Kommunens ställning inom naturvården föreslås stärkt bl. a. genom att vissa beslutsfunktioner skall kunna delegeras till kommunen.

1 propositionen föreslås också vissa ändringar i skogsvårdslagen. Dessa innebär dels att det i lagen slås fast att naturvårdens intressen skall beaktas i skogsbruket, dels att skogsvårdsstyrelsernas uppföljning av ålerväxlåigärder underlättas."

1 detta sammanhang hade behandlats

dels de vid riksdagens början väckta motionerna

1974:327 av herr Strömberg i Botkyrka m. fl. (fp), 1974:808 av herr Dahlberg m. fl. (s).

1974:2004 av herrar Andersson i Ljung (m) och Nisser (m) vari hemställts att riksdagen skulle avslå förslaget till ny lydelse av § 14 naturvårdslagen (NVL) med undantag av de ändringar som var av formell natur,

1974:2005 av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställts att riksdagen skulle

1. avslå förstaget till ny lydelse av 15 § NVL,

2. besluta all 19 § NVL skulle ha av motionärerna föreslagen lydelse, innebärande all frivillig, med markägaren träffad överenskommelse -som registrerades hos länsstyrelsen och fick bindande karaktär för fastigheten - kunde träffas för att skapa skydd för begränsade områden av speciellt naturvärdsintresse,

3. avslå förslagel till ny lydelse av 17§ första stycket NVL,

4. besluta ändra 40 § andra stycket av lagförslaget så, atl även besvär i ärenden enligl 19 § skulle anföras hos kammarrätten,

5. besluta ge Kungl. Maj;t till känna vad i motionen anförts om besvär över kommunal myndighets beslut enligt 43 § andra stycket,

6. uttala att färd med motordrivet fordon utanför vägområde ej innefattades i allemansrätten,

7. avslå förslaget till 8 a § i skogsvårdslagen,

1974:2006 av herrar Dahlgren (c) och Elmstedt (c) vari hemställts att riksdagen uttalade dels att markägares rätt att uppehålla sig på sina ägor inte fick inskränkas sä att vederbörandes yrkesutövning försvårades, dels att anläggning som erfordrades för jordbruket, fisket, skogsskötseln eller renskötseln undantogs från strandskyddsbestämmelserna,

1974:2007 av herr Enlund (fp),

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvårdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

vändning i icke ringa grad försvårades,

3. att talan mot länsstyrelsens beslut om bildande av naiurvårdsområde skutte föras i domstol i enlighet med vad som i motionen anförts,

4. att i avvaktan på förslag i anledning av 1973 års skogsutredning avstå Kungl. Maj;ls förstag till införande av ny paragraf, 8 a §, och därav föranledda följdändringar i skogsvårdslagen,

1974:2009 av herr Karisson i Huskvarna m. fl. (s, c, fp).

1974:2010 av herr Sellgren (fp) samt

1974:2011 av herrar Wirlén (fp) och Enlund (fp) vari hemställts

1. att riksdagen som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad som i motionen anförts beträffande formerna för anmälan av skogsavverkning,

2. att riksdagen beslutade om sådan ändring av 40 § naturvårdslagen atl talan mot beslut om naiurvårdsområde i enlighet med vad som anförts i moiionen skulle föras hos kammarrätten genom besvär, samt

3. att riksdagen som sin mening gav Kungl. Maj;t till känna vad som i övrigt anförts i motionen.

1 sitt betänkande 1974:45 behandlade jordbruksutskottet motioner angående ändringar av miljöskyddslagen. Sedan kammaren den 20 november 1974 återförvisat ärendet till utskottet för ytleriigare beredning, avgav utskottet i nu förevarande sammanhang nytt yttrande i ämnet. Ärendet avsåg de vid riksdagens början väckta motionerna

1974:326 av herr Strömberg i Botkyrka m fi. (fp) vari hemställts alt riksdagen skutte besluta om en sådan ändring i miljöskyddslagen atl tillständsplikl infördes för byggande av vägar och fiygplatser samt

1974:508 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari, såvitt nu var i fråga (yrkande 1), föreslagits att riksdagen hos regeringen hemställde om omarbetning, precisering och förslag beträffande miljöskyddslagen med en sådan inriktning all ekologiska miljöaspekter beaktades och att en objektiv beslutsprocess i miljöärendena eftersträvades med samhällsekonomisk optimering som målsättning.

136

Utskotiet hemställde att riksdagen skulle

1. lämna motionerna 1974:327 och 1974:808 utan åtgärd,

2. med förklaring att motionen 1974:2005, yrkande 6, fick anses besvarad med vad utskottet anfört anta 1 § i del vid proposilionen 1974:166 fogade förslaget lill tag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),

3. med förklaring atl motionerna 1974:2004 och 1974:2006, första dels-satsen, fick anses besvarade med vad utskotiei anfört anta 14 § i förslaget lill tag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),

4. med avslag pä motionerna 1974:2005, yrkande 1,1974:2008, yrkande 1, och 1974:2009, de båda sistnämnda motionerna såvitt nu var i fråga.

anta 15 § i förslaget till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),

5. avslå motionen 1974:2008, yrkande I såviii avsåg överförande av beslutanderätten rörande strandskyddsförordnande till kommun,

6. med avslag på motionerna 1974:2006, andra dels-satsen, och 1974:2009, såvitt nu var i fråga, anla 16 § i förslaget till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),

7. med avslag på moiionen 1974:2005, yrkande 3, anta 17 § i förslagel till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),

8. - med förklaring att 18 § i förslaget till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822) ime kunnat oförändrad antas - med avslag pä motionen 1974:2009, såvitt nu var i fråga, för sin del anta nämnda paragraf i den lydelse utskottet föreslagit,

9. anse motionen 1974:1117 besvarad med vad utskottet anfört,

10. med avslag på motionerna 1974:2005, yrkande 2, 1974:2008, yrkande 2, och 1974:2009, såvitt nu var i fråga, anla 19 § i förslaget lill lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),

11. med avslag pä motionen 1974:2007 anla 22 § i förslaget lill lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),

12. med avslag på motionerna 1974:2005, yrkande 4, 1974:2008, yrkande 3, och 1974:2011, yrkande 2, anla 40 § i förslaget till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),

13. med förklaring alt motionen 1974:2005, yrkande 5, fick anses besvarad med vad utskottet anfört anta 43 § i förslagel till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),

14. med avslag på moiionen 1974:2009, såviii nu var i fråga, anta övergångsbestämmelserna i förslaget till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),

15. anla förslagel till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822) i de delar som inte berörts i utskottels hemställan i del föregående,

16. avslå moiionen 1974:827,

17. avslå motionen 1974:326,

18. avslå moiionen 1974:508, yrkande 1,

19. anta 1 § i del vid propositionen 1974:166 fogade förslaget lill lag om ändring i skogsvårdslagen (1948:237),

20. avslå motionen 1974:2003,

21. med avslag på motionerna 1974:2005, yrkande 7, 1974:2008, yrkande 4, och 1974:2011, yrkande 1, anta 8 a § i förslagel till lag om ändring i skogsvårdslagen (1948:237),

22. lämna motionen 1974:2011, yrkande 3, utan åtgärd,

23. lämna motionen 1974:2010 utan åtgärd,

24. anta förslagel till lag om ändring i skogsvårdslagen (1948:237) i den del som inte berörts i utskottets hemställan i det föregående,

25. anla det vid propositionen 1974:166 fogade förstaget till lag om upphävande av förordningen (1939:188) med vissa bestämmelser angående utrotande av berberis inom nationalparker och såsom nalurmin-nesområden fridlysta områden.

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvårdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

137

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvårdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

138

Reservationer hade avgivits

angående allemansrätten (1 § NVL)

1. av herr Wachlmeister i Johannishus (m) som ansett att utskottet
under 2 bort hemställa,

alt riksdagen skulle i anledning av motionen 1974:2005, yrkande 6, avslå i propositionen 1974:166 framlagi förslag till ändrad lydelse av 1 § första stycket naturvårdslagen (1964:822) men i övrigt anta 1 § i förslagel till lag om ändring i förenämnda lag,

angående införande av generellt strandskydd (15 § NVL)

2. av herrar Larsson i Borrby (c). Krönmark (m), Jonasson (c) och Jo
hansson i Holmgården (c), fru Fredrikson (c) samt herr Andersson i
Ljung (m) som ansett att utskottet under 4 bort hemställa,

att riksdagen skutte med bifall titt moiionen 1974:2005, yrkande 1, och i anledning av moiionen 1974:2008, yrkande 1 såvitt nu var i fråga, avslå i propositionen 1974:166 framlagt förslag lill ändring i 15 § i naturvårdstagen (1964:822) ävensom motionen 1974:2009 i förevarande del,

3. av herrar Larsson i Borrby, Jonasson och Johansson i Holmgården
samt fru Fredrikson (samtliga c) som - under förutsättning av riksdagens
bifall till reservation nr 2 - ansett atl utskottet under 5 bort hemställa,

atl riksdagen skulle i anledning av motionen 1974:2008, yrkande 1 såvitt nu var i fråga, som sin mening ge Kungl. Maj;i lill känna vad reservanterna anfört angående överförande av beslutanderätten rörande strandskyddsförordnande till kommun,

angående slrandskyddels innehåll (16 § NVL)

4. av herrar Larsson i Borrby (c) och Jonasson (c), fru Anér (fp), herrar
Wachlmeister i Johannishus (m) och Johansson i Holmgården (c), fru
Fredrikson (c) saml herr Andersson i Ljung (m) som ansett all ulskoltet
under 6 bort hemställa,

alt riksdagen skulle - med förklaring att 16 § i förslagel till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822) inle kunnal oförändrad antas - i anledning av moiionen 1974:2006, andra dels-satsen, och med avslag på motionen 1974:2009, såvitt nu var i fråga, för sin del anta nämnda paragraf i den lydelse som reservanterna föreslagit, innebärande att från strandregleringen skulle undanias för jordbruk, fiske, skogsskötsel eller renskötsel behövliga anläggningar eller åtgärder som ej tillgodosåg bostadsändamål,

angående stängselgenombroil (17 § NVL)

5. av herrar Wachlmeister i Johannishus (m) och Andersson i Ljung
(m) som ansett att utskottet under 7 bort hemställa,

alt riksdagen

skulle med bifall lill motionen 1974:2005, yrkande 3, avslå i propositionen 1974:166 framlagi förslag lill ändrad lydelse av 17 § första stycket \

i naturvårdslagen (1964:822) men i övrigt anta 17 § i förslagel till lag om ändring i förenämnda lag,

angående naiurvårdsområde (19 § NVL)

6 a. av herrar Krönmark (m) och Wachlmeister i Johannishus (m) som ansett att utskottet under 10 bort hemställa,

att riksdagen skulle - med förklaring aU 19 § i förslaget till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822) inte kunnal oförändrad antas - med bifall till motionen 1974:2005, yrkande 2, samt med avslag på motionerna 1974:2008, yrkande 2, och 1974:2009, såviu nu var i fråga, för sin del anta nämnda paragraf i den lydelse som reservanterna föreslagit.

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar I naturvårdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

6 b. av herrar Larsson i Borrby, Jonasson och Johansson i Holmgården samt fru Fredrikson (samtliga c) som ansett all utskottet under 10 bort hemställa,

att riksdagen skulle - med förklaring att 19 § i förslaget till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822) inle kunnal oförändrad antas - med bifall till moiionen 1974:2008, yrkande 2, samt med avslag på motionerna 1974:2005, yrkande 2, och 1974:2009, såvitt nu var i fråga, för sin del anta nämnda paragraf i den lydelse som reservanterna föreslagit,

talan mot beslut om bildande av naiurvårdsområde m. m. (40 § NVL)

7. av herrar Larsson i Borrby (c), Krönmark (m) och Jonasson (c), fru
Anér (fp), herrar Wachlmeister i Johannishus (m) och Johansson i Holm
gården (c) samt fru Fredrikson (c) som ansett alt utskotiei under 12
bort hemställa,

att riksdagen skulle - med förklaring att 40 § i förslagel till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822) inte kunnal oförändrad antas - med bifall till motionerna 1974:2005, yrkande 4, 1974:2008, yrkande 3, och 1974:2011, yrkande 2, för sin del anta nämnda paragraf i den lydelse som reservanterna föreslagit,

angående miljöskyddslagen

8. av herrar Larsson i Borrby (c). Krönmark (m) och Jonasson (c), fru
Anér (fp), herrar Wachlmeister i Johannishus (m)och Johansson i Holm
gården (c) samt fru Fredrikson (c) som ansett att utskottet under 17
bort hemställa,

att riksdagen skulle som sin mening ge Kungl. Maj;t till känna vad reservanterna i anledning av motionen 1974:326 anfört rörande tillståndsplikt enligt miljöskyddslagen i fråga om vägar och flygplatser,

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvårdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

angående skogsvårdslagen

10. av herrar Larsson i Borrby (c). Krönmark (m) och Jonasson (c), fru Anér (fp), herrar Wachlmeister i Johannishus (m) och Johansson i Holmgården (c) saml fru Fredrikson (c) som ansett all utskottet under 21 bort hemställa,

alt riksdagen skulle - med förklaring att 8 a § i förslagel till lag om ändring i skogsvårdslagen (1948:237) inle kunnal antas - i anledning av motionerna 1974:2005, yrkande 7, 1974:2008, yrkande 4, och 1974:2011, yrkande 1, som sin mening ge Kungl. Maj:l till känna vad reservanterna anfört.

140

Herr LARSSON i Borrby (c):

Herr talman! När vi nu skall diskutera naturvärd och miljöpolitik vill jag först uttala min ambition all med hänsyn till den inre miljön något avkorta mitt anförande. Det medför alltid risken alt man brister i fullständighet etter perfektionism; men en blick pä den länga talarlistan säger mig att del i alla fall finns goda förutsättningar för atl del mesta kan bli sagt i den här debatten. Dessa förutsättningar torde kvarstå även om någon ytterligare på talarlistan skulle föredra all icke göra en fullständig föredragning i ämnet.

Det är mig mycket angeläget all först och främst säga att den proposition som är anledningen lill vår debatt i dag dels kommer lilel sent - om del skatt vara möjligt atl i lugn och ro överväga och diskutera så viktiga ändringar i lagförslaget - dels kommer för tidigt: proposilionen har nämligen lagts trots att del sitter en lång rad utredningar som skall överväga frågor som hör samman med den här problematiken.

Låt mig sedan, herr lalman, i botten för mina bedömningar lägga som mycket väsentligt och positivt att en ambitiös lagstiftning, som syftar lill all skydda vår naturmiljö, är mycket välkommen. En sådan ambitiös lagstiftning skall alltid, i varje fall från vårt häll, välkomnas och betraktas som tillfredsställande.

Med della i botten vill jag uttrycka den förhoppningen atl man skulle kunna undanröja försök lill misslänkliggöranden mellan olika grupper i detta sammanhang. Låt mig också säga att de förslag till ändringar i proposilionen som har redovisats i form av reservationer till utskollsbeiänkandet är, om inte hell och hållet så dock i allra högsta grad avsedda att leda lill en mera hanteriig och funktionell utformning av lagstiftningen.

För centerns del vill jag säga all våra reservationer är helt betingade av ambitionen alt förändra lagen så all den blir meningsfull och hanterlig. Denna ambition bygger på genom generationer grundmurad kunskap och känsla för naturen och dess egna lagar. Vi har full förståelse för alt man i kanslihuset omöjligen kan ha blick för det praktiska handlag

som behövs för all undvika alla misstag i etl sådant här sammanhang, särskilt när man inle heller har kunnat ge sig tid alt invänta bedömningen frän sakkunskap som Kungl. Maj;l själv har tillsatt. Jag länker dä särskilt pä 1973 års skogsutredning, pä i någon mån bygglagutredningen och även på den nylillsalla utredning som skall se över skogsstyrelsens arbetsuppgifter.

Lät mig så, herr lalman, kommentera reservationerna.

I reservationerna 2 och 3 som hänför sig till slrandlagen har vi sagl att i motsats lill propositionsförslaget skulle etl gott strandskydd kunna uppnås om man uppdrog åt kommunerna all göra en genomtänkt inventering och alt man därefter tog ställning lill sirandskydd av de områden som kommunen föreslår. Bakgrunden lill del kravei är atl vi inle kan se alt i något sammanhang länsstyrelsen skulle vara mer lämpad atl själv ta hand om uppgifterna än kommunen och dess förtroendemän. Vi tror alt kommunens förtroendemän har den bästa möjligheten all bedöma vad som är angelägel. Låt mig bara ta som exempel, vilket också påpekas i någon motion, alt det för ett län i värt land rör sig om 47 000 sjöar - och vattendrag därutöver. Mot den bakgrunden anser vi all kommunens folk måste ha den bästa lokalkännedomen och den största möjligheten att göra de överväganden som behövs.

Vad gäller reservationen 4 förs vissa resonemang beträffande allemansrätten, och reservanterna har följt lanlbruksstyrelsens förslag lill formulering av lagen så alt den inte hindrar naturiig yrkesutövning. Den andra delen av en motion där det uttrycks oro på denna punkt har vi inle tagil med i reservaiionen. Man hade i vissa motioner reagerat mot formuleringar i den föreslagna lagstiftningen som skulle kunna innebära ett hinder för markägaren alt beträda sin egen mark under vissa omständigheter. Lilel skämtsamt sades det därför i utskottet alt eftersom man på samma gång lalar om en förstärkt allemansrätt så kunde markägaren, om han fick svårigheter med atl beträda sin egen mark, åberopa allemansrätten.

Reservaiionen 6 b behandlar en avvägning mellan två uttryck i lagstiftningen. Del har varit en del diskussioner i utskottet beträffande uttrycken "avsevärt" ooch "i icke ringa grad". I 19 § naturvårdslagen föreslår Kungl. Maj:t följande lagtext: "Är åtgärd som bör vidtagas så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försväras, skall området dock avsättas till naturreservat." Vi föreslär i reservaiionen 6 b alt ordet "avsevärt" skall ersättas med "i icke ringa grad".

Det kan lyckas vara en liten skillnad, men vi anser att den är rätt väsentlig. Sakfrågan bakom resonemanget är all vi har accepterat naturvärdsområden och vi tror all det är riktigt och välkommet, men om lagen i icke ringa grad försvårar vanlig markanvändning bör man enligl värt resonemang i reservationen överväga all tillskapa naturreservat i stället för naturvårdsområden med därav följande former och bestämmelser för ersättning.

Reservationen 7 avser vår bedömning alt talan mot åtgärd som för-

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvårdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

141

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvårdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

142

anleds av 19 § bör föras i domstol och inle som propositionen föreslår i förvallningssammanhang.

I reservationen 8 har vi behandlat miljöskyddslagen. Det ärendet känner riksdagen igen; för några veckor sedan återförvisade man det lill jordbruksulskottel. Vi har i reservationen redovisat att vi inte anser att någonting så väsentligt föreslås i propositionen att någon ändring av utskottets lidigare ställningslagande lill frågan om vägars och fiygplatsers anläggande med hänsyn till miljöskyddslagen behöver göras. Vi har avstått frän de krav som framfördes förra gången och som nu redovisas i reservationen 8.

Reservaiionen 10 handlar om anmälningsplikten. Jag vill inte slicka under stol med all det har varit den svåraste punkten i den föreslagna lagstiftningen. Propositionen föreslår att man skall införa en mycket allmän och myckel omfattande anmälningsplikt när del gäller avverkning av skog. Vi har kunnat konstatera alt det skulle röra sig om cirka 150 000 anmälningar per år, som skulle komma in lill skogsvårdsstyrelserna. Med hänsyn till att föryngringsåtgärderna kanske tar sju åtta år kommer ungefär en miljon sådana handlingar atl behöva förvaras och hanteras i skogsvårdsstyrelserna.

Della ter sig för oss reservanter som ganska opraktiskt, inte minst mot den bakgrunden att skogsvårdsstyrelsen själv har tydligt sagt ifrån alt man inle varit inkopplad i något samråd innan detta föreslogs och att man inte har resurser för att hantera detta stora nya byråkratiska material. Framför allt - och det är det mest väsentliga - efiersom det inle heller finns någonting i den föreslagna lagstiftningen som föreskriver en uppföljning av denna anmälningsplikt, ter den sig ännu mer egendomlig i sin utformning. Ingenting i lagstiftningen visar på alt en skogsägare skulle behöva avvakta något besked lill följd av anmälan, och därmed är också uppföljningsåigärderna hell borta från resonemanget.

Jag har faktiskt i något sammanhang lidigare tillåtit mig atl erinra om historien om den ledare för en folkstam någonstans i världen som hade beslutat sig för atl hans folk skulle övergå lill den kristna religionen. Denne ledare, som var rätt praktiskt lagd, tyckte all enskilt dop skulle vara en smula omständligt och log därför i anspråk den brandutruslning som han hade tillgäng till och lät spruta vallen ul över hela byn. På det sättet blev alla döpta på en gång.

Man har i detta sammanhang tänkt sig ett syslem som skulle vara allmängiltigt på ett liknande sätt. Jag vill dock inle säga att del är lika praktiskt som förfarandet med brandsprutan.

Vi som står bakom reservaiionen 10 har försökt att finna en väg alt tillgodose naturvårdsintresset minst lika, för att inte säga ännu mera, meningsfullt och på samma gäng praktiskt och hanterligt. Vi har sagt oss att den generella anmälningsplikten, som inte är kombinerad med någon praktisk uppföljning, inte leder lill något bättre tillgodoseende av naturvårds- etter miljövårdsintressena än vad som föreslås i reservationen 10. Vi har där ullatal atl man inom de i förväg av länsstyrelsen utpekade

känsliga områdena må ha denna anmälningsplikt. Där må man tillskapa naturvårdsområden som enligt vår mening är intressanta och riktiga ur naturvårdssynpunkl. I övrigt kan man avstå frän anmälningsplikten. Det är denna konflikt som reservationen 10 egentligen handlar om.

Jag har med det anförda, herr talman, velat säga all de meningsskiljaktigheter som ligger bakom de i förhällande till propositionen alternativa förslagen är föranledda av ambitionen att göra propositionens förslag hanterliga och meningsfulla, sä att de kan leda till del som vi alla syftar lill: en god naturvård.

Herr talman! Jag ber atl fä yrka bifall till de reservationer som undertecknats av mig och i övrigt till utskottets hemställan.

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvärdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

Herr HEDSTRÖM (s);

Herr talman! För nästan på dagen tio år sedan hade riksdagen all ta ställning lill en proposition med förslag lill naturvårdslag. Det lagförslaget innebar en milstolpe i miljövårdsarbetet. Vi fick för första gången i vårt land en lag med bestämmelser som skulle göra det möjligt atl bevara och värda värdefulla naturområden och att trygga tillgången till platser för bad och friluftsliv genom kontroll av strandbebyggelse. Skärpta regler infördes i fråga om möjligheterna all öppna takter eller på annat sätt göra ingrepp av olika slag i landskapet. De nya lagregler som 1964 antogs av riksdagen kunde ses mot bakgrund av den allt starkare opinion som framträtt med krav pä en god naturvård. Etl väsentligt inslag i denna opinion, som också fick sitt ullryck i lagen, var den sociala inriktningen av naturvärden. Denna sociala inriktning, som skulle tillgodose allmänhetens behov av mark för rekreation och friluftsliv, kom att jämställas med de kulturella och vetenskapliga intressena som tidigare hade i viss mån dominerat naturvården.

Men det är klart att med den snabba samhällsutveckling som äger rum måste all lagstiftning bli föremål för en successiv anpassning till denna utveckling. Naturvärden är inget undantag i detta hänseende. Vi har också i riksdagen vid flera tillfällen haft alt ta ställning lill rege-ringsförstag om ändringar i naturvärdslagen. Jag tänker i första hand på de ändringar i ersättningsreglerna som riksdagen antog år 1972 med anledning av proposilionen om hushållning med mark och vatten och de ändringar i täkibestämmelserna som gjordes år 1973.

Om behovet av en effektiv naturvårdslagstiftning och det väsentliga innehållet i den har i huvudsak rått enighet. Men det är klart all det funnits vissa meningsmotsättningar som inte kunnat överbryggas helt. När vi nu efter tio år har alt ta ställning till en på flera vikliga punkter reformerad naturvårdslag så är situationen densamma. I utskottet har vi varit eniga om angelägenheten i alt vårda vår natur och göra den tillgänglig för allmänheten. Däremot råder del på vissa punkter oenighet

143

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvårdslagen och skogsvärdslagen, m. m.

144

om hur detta skall omsättas i praktiken. Jag vill hävda att ulskotlsmajorileten intagit en mera bestämd attityd till förmån för naturvärds-intressena.

När det gäller de särskilda punkterna vill jag börja med skogsfrågorna och naturvärden.

Skogen är en av våra viktigaste naturtillgångar. Till skillnad frän flera andra naturtillgångar är skogen förnyelsebar. Men atl skogen är förnyelsebar innebär inle att den föryngrar sig enbart genom att få växa fritt och av sig själv. Det fordras en effektiv skogsvärd så att skogen kan ge arbete och utkomst åt dem som arbetar där och i skogsindustrin och vara till glädje för vårt land i form av exportinkomster. Det är därför angeläget all vi sköter våra skogar på ett sådant sätt att vi lill kommande generationer lämnar över skogar som är bättre än dem som finns i dag. Kortsiktiga intressen får inte styra vårt handlande. Den skogspolitiska målsättningen måste även i fortsättningen vara långsiktig.

Samtidigt måste vi komma ihåg all skogen är en viktig källa för rekreation och avkoppling. Dessa olika intressen går emellertid bra att förena.Det framgår också av de förslag lill ändringar som vi skall la ställning till här i dag. Det är detta förhållande som majoriteten i utskottet har velal framhålla.

En effektiv skogsvård innebär bl. a. att avverkning sker i sådan utsträckning atl värdet av vårt lands skogsmark inte försämras och att tillräckliga ålerväxtåtgärder vidtas. Dessa frågor skall ju behandlas av den sittande skogsulredningen. De åtgärder som behövs i dessa hänseenden får las upp i del sammanhanget.

Inom vissa avgränsade områden kan skogsbruket behöva ta särskild hänsyn lill den bofasta befolkningen och till speciella naturvårdsintressen. Jag tänker då på områden i närheten av tätorter och i anslutning till bebyggelse. Sådan hänsyn skall normalt rymmas inom ramen för ell rationellt skogsbruk. Detta synsätt har fält sitt uttryck i förslaget till tillägg i I § skogsvärdslagen.

I förhållandet mellan skogsbruket och naturvården innebär de föreslagna ändringarna i skogsvårdslagen inte någon motsatsställning. Det är självklart all hänsyn skall las till naturvården. Den anmälningsskyldighet som föreslås bli införd är till nytta både för skogsbruket och för naturvården. På detta sätt kan ju tillgodoses skogsvårdsstyrelsernas behov av information om all nödvändiga skogsvärdsåtgärder skall vidtas lika väl som naturvärdsmyndighelernas intresse av atl påverka i första hand trakihuggningen, dvs. kalhyggenas utformning. Atl som sker i vissa sammanhang generellt utdöma kalhuggning som avverkningsmetod är inte försvarbart. Men å andra sidan skall ju allting brukas med måtta. Det är också fallet med kalhuggning. Samma sak gäller markberedning genom hyggesplöjning. Utskottets skrivning är ett uttryck för detta.

Herr Olsson i Edane m. fl. har i sin moiion uttalat farhågor för alt skogsägarna skulle underlåta alt skogsodla i de fall enstaka trädgrupper eller trädridåer lämnas kvar av naturvårdshänsyn. Så får naluriigtvis inte

bli fallet. Mot bakgrund av vad jag lidigare sagl är det angelägel att skogsvården intensifieras ytleriigare. Av slor betydelse i detta sammanhang är del statliga stöd lill intensifierad skogsvård i norra Sverige som vi beslutade om i våras. Skogsvårdsstyretsernas ansvar är stort även på detta område. De senaste älerväxltaxeringarna visar t. ex. all rådgivning i dessa frågor måste sättas in pä ett mycket tidigt stadium och effektivare än hittills.

Genom de föreslagna ändringarna i skogsvärdslagen blir de olika intressena tillgodosedda i rimligaste mån. Härtill kommer de möjligheter som naturvärdslagen skall kunna ge genom bestämmelserna om naiurvårdsområde och samrådsskyldighet. De nya reglerna förutsätter samarbete mellan skogsvårdsslyrelserna och länsstyrelserna.

När det gäller naturvårdslagen är det viktigt all betona skyldigheten att visa hänsyn i sitt umgänge med naturen. Det gäller både markägare och allmänhet. Möjligheterna atl färdas fritt inom den ram som allemansrätten ger är en omistlig tillgäng. Det är därför bra atl en erinran om allemansrätten har tagits in i naturvårdslagen.

Tillgången till våra stränder är en myckel viktig fråga. Efter hand har synsättet där skärpts. Del är enligt utskotismajoritetens sätt alt se väsentligt att allmänhetens tillträde lill landets kuster och stränder inte hindras av okontrollerad bebyggelse. Erfarenheterna har visat att en skärpning av bestämmelserna är motiverad. Man skall då komma ihåg alt del generella slrandskyddet normalt skall omfatta endast en sträcka av 100 meter frän strandlinjen. Dessutom är avsikten all länsstyrelsen skatt göra inventeringar och på grundval av dessa bestämma vilka områden som inte skall omfattas av strandskyddet. På det sättet kan man göra de avvägningar som måste göras.

Jag har förståelse för de synpunkter som framförts i moiionen av herr Karlsson i Huskvarna m. fl. om utvidgning av strandskyddet i vattnet. Enligt utskottets mening är det ändå mest praktiskt att behålla nuvarande avståndsregler. I reservaiionen 4 har de borgerliga reserverat sig mot atl jordbrukets ekonomibyggnader skall omfattas av strandskyddsregle-ringen. Jag kan inte finna alt bestämmelsen innebär något hinder mot alt bedriva jord- och skogsbruk i normal omfattning.

En fråga som har tagits upp i en moiion av herr Karlsson i Huskvarna m. fi. rör det ökande antal fritidshus som nu las i anspråk som per-manentbosiäder. Det är givet all delta förhällande frän flera synpunkter kan medföra besvärligheter, inte minst för den kommunala planeringen. Bestämmelserna i naturvårdslagen på denna punkt har dock till syfte alt trygga allemansrätten. Detta går atl klara med gällande bestämmelser.

Det är viktigt all de olika skyddsformer som vi behöver för att skydda naturen anpassas till nya behov.. Förstaget om naiurvårdsområde är ett led i denna utveckling. De uttalanden som departemenischefen har gjort i proposilionen bör understrykas i sammanhanget. Möjligheten att utfärda föreskrifter som förutsätter tillståndsprövning av länsstyrelsen gör att de avgörande besluten om inskränkningar inte behöver träffas

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvärdslagen och skogsvärdslagen, m. m.

145

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvärdslagen och skogsvärdslagen, m. m.

146

förrän de aktualiseras. Först vid denna prövning blir del möjligt alt definitivt avgöra hur betydande inskränkningarna blir för markägaren atl förfoga över sin faslighet. Departementschefen har också uttalat, atl om tillstånd vägras gäller samma begränsning i fråga om intrång i pågående markanvändning som om ett absolut förbud utfärdats redan från början. Detta har också understrukits i utskottets betänkande.

Den ändring i fråga om omfattningen av begreppei pågående markanvändning som föreslås i reservaiionen 6 b av herr Larsson i Borrby m. fi. skulle, som utskottet uttalar, innebära ett principiellt avsteg från den grundsals som 1972 års riksdag antog i fråga om rätten till ersättning enligt naturvårdslagstiftningen.

En sak som jag lycker är väsentlig är att samråd sker med markinnehavaren, när ell naturvårdsområde skall inrättas. Delta understryks av departementschefen, i motionen av herr Karisson i Huskvarna m. fi. och i utskottets betänkande. Del är i sådan anda naturvården i första hand skall verka.

I reservaiionen 7 föreslås att talan mot länsstyrelsens beslut om inrättande av naturvårdsområde skall föras hos kammarrätten. Ulskoltet har här gått pä departementschefens linje och menar att besvär skall anföras hos regeringen. Naiurvårdsområde får inle förbindas med föreskrifter som avsevärt försvårar pågående markanvändning. Någon rätt till ersättning skall dä inte heller komma i fråga. I de allra flesta fall måste överklagandena komma all gälla ändamålet och lämpligheten när del gäller länsstyrelsens beslut i fråga om nalurvårdsomräden. Här måste regeringen vara den rätta instansen att gä till. Är rättsfrågan i något fall dominerande finns ju, som utskotiet säger, alllid möjligheten alt inhämta regeringsrättens yttrande.

När del sedan gäller den föreslagna utvidgningen av samrådsskytdig-heten i 20 § naturvårdstagen bör det vara möjligt all åstadkomma en smidig handläggning. På så sätt bör länsstyrelsen i god lid kunna ta ställning lill vilka åtgärder som kan behöva vidtas för atl skydda naturmiljön. Sålunda kommer bl. a., enligl vad departemenischefen uttalar, obligatoriskt samråd alt föreskrivas i fråga om markberedning genom hyggesplöjning. Dessuiom kan husbehovsläkler regleras genom samråds-föreskrifter. Della kan i många fatt vara värdefullt.

Del är angelägel atl länsstyrelserna och skogsvårdsslyrelserna samarbetar i de fall som gäller samråd i fråga om åtgärder inom skogsbruket. I propositionen gör också departementschefen uttalanden som pekar i denna riktning. Härigenom kan man få en praktisk tillämpning av bestämmelsen om samråd.

I detta sammanhang har utskottet också behandlat ett av kammaren återförvisat ärende, som bl. a. gäller ett motionsyrkande av herr Strömberg i Botkyrka m. fl. om atl obligatorisk förprövning skall ske enligl miljöskyddslagens regler när det gäller vägar och flygplatser. Som utskottet anfört har denna fråga varil uppe varje år sedan miljöskyddslagen kom till 1969. Riksdagen har varje är avvisat förslaget med hänvisning

lill de möjligheter som redan finns alt bevaka miljösynpunkterna i samband med dessa trafikanläggningar. Del enda som inträffat sedan frågan var uppe senast i riksdagen är alt den nu föreliggande propositionen, som ger ytterligare möjligheter att bevaka miljöfrågorna, har framlagts. Jag länker på den obligatoriska samrädsplikten enligl 20 § naturvårdslagen. Ett bifall lill reservaiionen 8 skulle såviii jag förslår endast leda lill en dubbelprövning eller kanske t.o. m. en tredubbel prövning av ärendena. Jag kan inle inse värdet av en sådan byråkratisk omgång.

Avslutningsvis vill jag understryka alt värden och skyddet av vår natur är en angelägenhet som angår oss alla. De ändringar i naturvärdstagen och skogsvårdslagen som vi nu har all la ställning till är ett uttryck för detta.

Herr latman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter.

Nr 145

Lördagen den 14 december.1974

Ändringar i naturvärdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

Herr KRÖNMARK (m):

Herr talman! Även om del finns tio reservationer fogade till jordbruksutskottets förevarande betänkande vill jag ändå redan frän början deklarera alt jag och del parti som jag representerar med tillfredsställelse hälsar alt del har skett en överarbetning av naturvärdslagen, som nu har tio år pä nacken. Den överarbetningen var nödvändig. De erfarenheter vi gjort av den utveckling som skett har motiverat delta. Efiersom jag senare kommer alt framföra en del kritik vill jag nu också uttala ett beröm till jordbruksministern för alt han har lagt fram ell förslag som på väsentliga punkter är bättre än det som på sin tid framlades av na-lurvårdskommiilén. Jag tänker då närmast pä kommitténs förslag att man också skulle införa lillståndsplikl för husbehovstäkl, vilket skulle ha medfört etl myckel omfattande administrativt merarbete för myndigheterna. Jag hälsar med tillfredsställelse att jordbruksministern här har haft en mera realistisk-syn pä frågorna. Jag hoppas alt de problem som kan vara förenade med konfiikter mellan husbehovstäkl och naturvärd skall kunna lösas på annat sätt.

Men det är beklagligt att proposilionen har avlämnats så sent att behandlingen i jordbruksutskottet och här i kammaren har fått forceras så som nu skett. Jag beklagar atl debatten i dag måste föras så nära slutet på kammarens arbetsår all vi inte kan diskutera frågorna så ingående som vore önskvärt.

Förslaget, som jag ser del, har ju som grundton att man i stor utsträckning lar parti för det rörliga friluftslivet gentemot det fasta friluftslivet. Del är tvä slag av fritidsaktiviteter av vilka samhället inte bör prioritera del ena eller del andra. Vi vet inte vad människorna vill ha. Vi vet att många människor vill idka ell rörligt friluftsliv, och vi tror - åtminstone gör jag det - att allt fier människor vill ha ett fast friluftsliv. Man kan väl säga att det förslag som nu ligger på riksdagens bord icke är ägnat att underlätta möjligheterna för människorna all skaffa sig fritidsbostäder och disponera markområden i naturen.

147

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvårdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

148

Jag vet inte om herr jordbruksministern har den uppfattningen att markägare i och för sig ofta är ointresserade och ansvarslösa. Jag vill hävda atl del är de inle. All den naturvärd som vi har haft i vårt land under århundraden har i slor utsträckning bedrivits av enskilda markägare.

Det kulturiandskap som vi är så glada över alt vi har är skapat av privata markägare. Det finns ingen anledning atl ifrågasätta deras ansvarskänsla och deras ambitioner.

Av tidsskäl skall jag, herr talman, bara summariskt ta upp några problem.

När det gäller slrandskyddet kan jag i stora delar inslämma i vad utskottets ordförande tidigare har sagt. Här föreslår man ett generellt strand-skydd och all länsstyrelserna sedan skall kunna ge dispens. Vi vill hävda att det finns stora strandområden som icke är lämpliga för del rörliga friluftslivet men som kanske i vissa fall kan användas för fast fritidsbebyggelse. Därför menar vi all nuvarande strandlag är lill fyllest, i all synnerhet som man i de olika länen har gjort slrandinventeringar. Del bör vara ganska enkelt för länsstyrelsen att inom mycket kort lid utfärda strandskyddsförordning för de områden som är angelägna för allmänheten. Jag vill bara deklarera all även jag är myckel angelägen om all människor skall ha tillfälle att disponera tillräckliga markområden och tillräckliga strandområden för det rörliga friluftslivet. Men jag tycker det är alt välja en administrativt krånglig väg och etl onödigt stort ingrepp all göra strandlagsliflningen generell.

När del gäller 19 § accepterar vi inom moderata samlingspartiet icke del nya institut om nalurvårdsomräden som propositionen innebär. Jag har vissa funderingar om motiven till atl man vill införa ett sådani institut. I gällande lag finns det beträffande naturreservat en bestämmelse om ersäitning till markägare. Vi vet att man från regeringens sida egentligen inle vill beiala ut sådan ersättning. En rad lagar som antagits under 1970-talet har inneburit att markägares rätt att förfoga över sin egendom successivt har inskränkts, och i de fall där samhällel har kommit i konflikt med den enskildes intressen har den enskilde fäll ge vika och är icke längre berättigad lill ekonomisk ersättning. Misstanken ligger nära att det föreslagna institutet naiurvårdsområde kommer all kunna användas som ett substitut för naturreservat för alt samhällel skall slippa ifrån att betala den intrångsersältning som kan utgå i vissa fall. Jag har den uppfaitningen att del nya institutet icke är nödvändigt.

Som jag sade förut har jag en stark tilltro till markägarnas vilja alt bedriva aktiv naturvård. Jag är övertygad om alt del i flertalet fall finns möjligheter för samhällel att genom frivilliga avtal uppnå precis samma syfte som regeringen avser med sitt lagförslag. I många fall tror jag också att det finns markägare som icke kräver någon ersättning. Därför föreslår vi från vårt partis sida all man inför ett frivilligt institut, och vi benämner det naiurvårdsområde. Det innebär i praktiken atl en sådan överenskommelse blir registrerad hos myndighet, lämpligen länsstyrelsen, och därigenom fär nära nog serviiutskaraktär och blir bindande för fasligheten.

Vi tror att del vore en lämplig väg, och vi lycker i varje fall alt man skall pröva den möjligheten och se vad resultatet blir innan man går fram tvångsvis som regeringen nu vill göra. Om riksdagen - vilket är sannolikt - fattar beslut om 19 § enligl propositionens förslag vill jag instämma i vad utskottels ordförande sagl, nämligen atl det bör vara domstolsprövning i detta slag av ärenden liksom beträffande ärenden som behandlas enligl en rad andra av naturvårdslagens paragrafer. Vi måste verkligen slå vakt om rättssäkerheten. Herr Hedström sade alt regeringen i fall som är rättsligt komplicerade alltid har möjlighet att inhämta regeringsrättens uppfallning. Vi lycker det är fel. Del skall inte finnas någon specialbestämmetse utan ärenden enligt 19 § naturvårdslagen skall behandlas precis efter samma mönster som andra besvärsärenden.

Miljöskyddslagen tas upp i reservationen 8. I det ärendet, som återremitterades för ett par veckor sedan från kammaren titt utskottet, har del inle skett någon som helst ändring, och ärendet har knappast sak-behandlats i utskottet. Den enda skillnaden är atl majoritet och minoritet har växlat plats. Med hänvisning till den argumentering som jag förde i kammaren för tvä veckor sedan vill jag yrka bifall till reservaiionen i del stycket.

Sedan har vi den stora och intressanta frågan angående ändringar i skogsvårdstagens § 8 a. Där föreslås obligatorisk förhandsanmälan av skogsavverkningar. I det fallet har jag klart för mig - det har väl alla i den här kammaren och över huvud tagel alla människor i del här landet som länker - atl det är nödvändigt all aktivera skogsvården ytterligare. Skogsvärden sköts i dag i det här landet av det absoluta flertalet skogsägare bra, men det behövs ökade resurser.Inom hela skogsnäringen finns i dag en medvetenhet om skogsvårdens betydelse. De prognoser som nu finns i fråga om virkesbalans gör att förslåelsen bland skogsägarna för betydelsen av skogsvårdande åtgärder har blivit ännu större än tidigare. Den policyförklaring som avlämnats av skogsbrukels företrädare när del gäller skogsvärd, hyggesbruk osv. ligger helt och hållet i linje med vad jordbruksministern har föreslagit. Det finns ingen som helst skillnad i den principiella uppfattningen. Därför finner vi atl det föreliggande förslaget är onödigt administrativt betungande. Vi tror inte att det finns reella möjligheter att åstadkomma så mycket resultat, och i viss män tror jag att del hela blir ett slag i luften.

Jag vill hänvisa lill förslaget till ny 20 § i naturvårdslagen. Där föreslås samrådsområden, dvs. att man i de områden som är av alldeles speciellt intresse skall ha anmälningsplikt och samråd. Tillämpar man samråd och anmälningsskyldighet inom ett visst begränsat område finns det också möjlighet för myndigheterna att administrativt klara av det hela. Man töser inte problem genom att öka byråkratin. Vi vet att del årligen tas upp 150 000 hyggesytor i det här landet, och ingen kan vät hävda all skogsvårdsslyrelserna - som del sägs i handlingarna - skall klara av de tillkommande uppgifterna utan ökade resurser utan alt del påverkar deras

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvårdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

149

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvårdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

arbete. Det är orimligt, och skogsvårdsslyrelserna kommer antingen alt kräva ökade resurser eller också tvingas eftersätta andra angelägna uppgifter.

1 ell läge när skogsvårdsutredningen arbetar med just dessa problem och, förmodar jag, avser att lägga fram förslag inom inle alltför avlägsen tid, kan vi inte finna något skäl till alt föregå ulredningens arbete. Därför tycker jag all den linje som finns utföriigl motiverad i reservationen 10 från oppositionspartierna är väl dokumenterad. Vi tycker att vårt förslag är lill fyllest. Slutresultatet blir i stort sett detsamma vare sig man följer den linje som propositionen och utskottsmajoriteten förordat eller man väljer den linje som reservanterna föreiräder. Skillnaden blir närmast pä det administrativa planet - pä krängelplanel. I praktiken kommer det inte all innebära så stora ändringar.

Herr talman! Med detta ber jag att få yrka bifall lill reservationerna 2, 4, 5, 6 a, 7, 8 och 10 saml i övrigt till utskottels hemställan.

150

Herr ENLUND (fp):

Herr lalman! Jordbruksutskottets betänkande nr 52 gäller ändringar i två lagar - naturvårdstagen och skogsvårdslagen. I båda fallen är syftet alt åstadkomma ett starkare skydd för naturen och landskapsbilden än vad tagarna för närvarande medger och atl förbättra allmänhetens möjligheter alt vistas i naturen.

För att göra mitt anförande så kort som möjligt skall jag i huvudsak uppehålla mig vid de avsnitt i betänkandet, där det råder delade meningar inom utskottet. Men jag vill ändå först av allt konstatera att del inom utskottet finns en gemensam grundsyn på hur människan bör vårda, utnyttja och röra sig i naturen. Jag vill särskilt stryka under några rader i utskottets belänkande, som jag förresten tror är tagna ur departementschefens skrivning. Del talas där om atl naturen i vårt land sedan urminnes tider varil tillgänglig för alla. Där står: "I della ligger etl stort värde men också ett stort ansvar, i första hand för den som äger marken alt värda och sköta den på ett sådant sätt atl den kan utnyttjas både av nuvarande och kommande generationer. Men det åvilar också den som utnyttjar marken för rekreation och friluftsliv atl visa omsorg och hänsyn till markens känslighet."

Det är värdefullt atl del blir fastslaget både att den som äger och ekonomiskt utnyttjar marken skall ta hänsyn lill miljöeffekterna av sin verksamhet och au den som under fritid för rekreation rör sig i naturen är skyldig atl visa hänsyn och inle göra skada. Jag tror alt man beträffande båda dessa intressegrupper kan komma ganska långt genom upplysning och information, särskilt i en lid då människorna blivit alltmer miljömedvetna, mer och mer vaksamma mot skador i naturen. Detta gäller kanske i särskilt hög grad ungdomen.

Det är bra att allemansrätten nu föres in i naturvärdslagen genom ett tillägg i 1 §. Del är också bra all skogsvårdslagens I S kompletteras med krav pä hänsyn till naturvårdens intressen. Beträffande dessa två punkter är utskottet i stort sett enigt.

Vad beträffar Slrandskyddet ärdet värdefullt alt naturvårdskommilténs arbete och önskemål nu följs upp genom en lagändring som bättre skyddar strandområden mot oreglerad bebyggelse och ingrepp som kan påverka mark och vattenförhållanden. Vi stöder här propositionens och utskoiis-majoriietens förslag utom på en punkt, den som beröres i reservationen 4 och som gäller anläggningar för jordbruk, fiske, skogsbruk och renskötsel. Från strandskyddet bör undanias anläggningar fördessa näringar såvida det inte är fråga om bostadsändamål.

Genom ändringar i 19 S naturvärdslagen skapas ett nytt institut, naturvårdsområde. När det gäller innehållet i de bestämmelser som skall gälla för naiurvårdsområde har två reservationer fogats till ulskottsbetänkandet. I reservationen 6 a av utskottets moderata ledamöter har föreslagits en utformning av 19 § naturvårdslagen, som ur naturvårdssynpunkl knappast ger ell bättre skydd än paragrafens nuvarande text. I reservationen 6 b av cenierledamöterna föreslås, som herr Larsson i Borrby redan har sagl, en liten justering i lagtexten, som jag inte tror har någon större betydelse. Folkpartiets representant i utskottet, fru Anér, har följt utskottsmajoriteten när del gäller utformningen av 19 § naturvårdslagen. I den motion som herr Wirlén och jag har väckt framhåller vi, atl det ibland kan vara svårt alt fastställa i vilken grad ett naturvårdsförordnande försvårar pågående markanvändning. Vi har understrukit atl föreskrifterna bör få den utformning som naturvårdskommiltén har avsett, dvs. atl begreppet naturvärdsområde skall tillämpas på område där skyddsbehovet är mindre intensivt och kan tillgodoses genom sådana värd- och kontrollåtgärder som kan förenas med etl normall jord- och skogsbruk.

Jag kan för min del ansluta mig lill utskotismajoritetens skrivning på den här punkten. Men jag tycker inte alt man skall slicka under stol med att konfiikter mänga gånger kan uppstå mellan å ena sidan intresset för ell rationellt skogsbruk och ä andra sidan naturvårdsinlresset och atl del ofta kan bli svårt atl avgöra om en vård- och kontrollbe-slämmelse låter sig förena med ett normall jord- eller skogsbruk. Jag anser atl utskottet i sin skrivning har låtit båda dessa intressen komma till sin rätt, bl. a. genom att citera 1972 års riksdagsbeslut, som gällde rätt till ersättningar med anledning av disposilionsinskränkningar enligl byggnads- och naturvårdslagen. Där sägs bl. a. all irakthyggesbruk måste betraktas som en normal driftsmetod i skogsbruket, men del sägs också all man bör kunna genomföra begränsningar i kalhyggenas storlek eller jämkningar i hyggenas förläggning i tid och rum. Jag tror alt vi inom de områden det här kan bli fråga om från skogsbrukels sida måste ta de hänsyn som här beskrivs.

När del gäller talan mot beslut om bildande av naiurvårdsområde fö-

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvårdslagen och skogsvärdslagen, m. m.

151

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvärdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

152

religger en gemensam reservation - nr 7 - från centerns, moderata samlingspartiels och folkpartiets företrädare i utskottet. Reservationen har redan berörts i debatten, och jag nöjer mig med atl påminna om att den utgör en uppföljning av den reservaiion som samma partiers företrädare avlämnade i naturvärdskommittén, där folkpartiet företräddes av herr Wirtén.

Reservaiionen 8 har också kommenterats i ebatten, och det är länkbart all herr Strömberg i Botkyrka senare under diskussionen lar upp de problem som där behandlas. Jag går därför förbi den reservationen.

Vad slutligen, herr lalman, gäller ändringarna i skogsvårdslagen har utskottet inle kunnat enas. Jag vill ytterst kortfattat motivera varför vi från folkpartiets sida inte kan tillstyrka uiskoitsmajoriietens förslag utan anslutit oss till reservationen 10. Det är kalhyggena som ur naturvårds-synpunkt kommit i blickpunklen på senare lid. Vi vet atl kalhyggen inle kan undvaras. Gammal granskog t. ex. kan inte glesas ut och successivt föryngras. När den är mogen måste den lolalavverkas. Vad vi här kan göra är alt genom hyggenas begränsning i storlek och placering i tid och rum ta så stor hänsyn som möjligt till växt- och djurliv och nalurligtvis även lill allmänhetens önskemål. Det är också viktigt alt en föryngring sker snabbt.

I propositionen föresläs en generell anmälningsplikt för alla avverkningar. I motiveringen anförs tre skäl: bättre kontroll av föryngringsåtgärderna, planering av sysselsättningen inom skogsbruket och naturvårdshänsyn. Au de tre sakerna är viktiga råder det inga delade meningar om. Men vi tror inte au den generella plikten att förhandsanmäla skulle bli särskilt effektiv när det gäller all uppfylla de här önskemålen. Mellan 120 000 och 150 000 anmälningar skulle varje är strömma in till skogsvårdsslyrelserna. Vi tror inte att en meningsfull hantering av alla dessa anmälningar kan äga rum utan att den byråkratiska apparaten byggs ut högst avsevärt. I den moiion som herr Wirtén och jag har väckt förordar vi alt uppmärksamheten inriktas på just de områden i landet där konflikter mellan skogsdriftens och naturvårdens intressen kan befaras.

Utskollsmajoritelen har emellertid hållit fast vid att alla avverkningar skall förhandsanmälas enligt bestämmelser som regeringen senare utformar. Eftersom det pä mänga väsentliga punkter är mycket oklart hur reglerna om förhandsanmälan skall utformas, t. ex. den som herr Larsson i Borrby redan nämnt om tillstånd skall inväntas innan avverkning får påbörjas även inom andra områden än de som avses i 19 och 20 SS naturvårdslagen, har vi ansett del rimligt att 1973 års skogsutredning får klara ul hur man bäst skall tillgodose de önskemål som ligger bakom förslaget till ändring i 8 S skogsvårdslagen.

Till sist, herr talman, bara några ord om det särskilda yttrande som fru Anér har fogat till utskollsbeiänkandet. Del gäller den olagliga affischeringen. Under några år har jag för min del intresserat mig för delta, och jag hade en moiion i ämnet för två är sedan. I några fall har jag också försökt följa myndigheternas möjligheter alt beivra den olagliga

affischeringen - särskilt frän ett välkänt cirkusförelag. Jag har några exempel på hur myndigheterna på egen bekostnad tagit ned affischerna och efteråt konstaterat alt del inte finns några möjligheter all på laglig väg få företaget atl betala. Man har ibland använt metoden alt anlita utländska reklamfirmor, som förbundit sig att affischera enligl landels lagar.

Jag tror alltså inte alt den utformning som 22 S naturvärdslagen har fått ger möjligheter atl riktigt komma till rätta med det här problemet. Men vi får väl se vad den skärpning som ändå har skett - och som är värdefull - kan åstadkomma. Därför avstår jag från atl yrka bifall lill min moiion i det här ärendet.

Herr lalman! Med det jag nu har sagt ber jag alt få yrka bifall till reservationerna 4, 7, 8 och 10. Under övriga punkter yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvärdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

Herr JONASSON (c);

Herr talman! Herr Larsson i Borrby har talat om utskollsbeiänkandet i allmänhet. Jag vilt gärna instämma i vad han har sagl och i hans yrkande. För all förkorta mitt anförande skatt jag bara uppehålla mig vid reservationen 10, som avser skogsvärdslagen. Reservationen bygger bl. a. på centerns partimotion 2008.

Proposilionen upptar ju ändringar i naturvårdslagen men kommer också in på skogsvårdslagen. Propositionens förslag till ändringar i skogsvårdslagen innebär att all avverkning av skog kan bli anmälningspliktig. Märk väl att jag säger kan bli.

Låt mig från början få säga att eftersom skogsvårdsfrågorna utreds av 1973 års skogsulredning, borde inga förslag i de skogsvärdande frågorna ha framlagts förrän utredningen blivit klar. Fördenskull har också motionen 2008 yrkat avslag på förslagel i della avseende. Vi säger ofta här i riksdagen att motioner är av ondo på de områden där utredningar pågår, och riksdagen avslår sådana motioner. Jag vill här gärna säga all propositioner som föregriper en utredning också borde avslås.

Vi är helt överens om att vi på allt sätt måste söka oss fram till en högre skogsproduktion. Skall vi lyckas med detta, måste vi ha en bättre skogsvård. Industrin skriker efter råvara, och virkesbrisl hotar om några år. Vi är också överens om att de stora kalhyggena inle är önskvärda. Vi måste bekämpa dessa. Som framgår av kalhyggeskommitténs arbete kan vi behöva kalhyggen, men vi behöver inte ha så stora sammanhängande ytor. De stora kalhyggenas avigsidor har diskuterats. Men jag tror inte att någon skogsägare eller ens något bolag tar upp så stora kalhyggen framöver. Den tiden borde nu vara förbi.

Departementschefen motiverar förslaget om anmälningsplikt just från skogsvårdssynpunkter. Jag vill ändå i förbifarten erinra om att vi redan har en skogsvårdslag. Men del är också klart all 1973 års skogsulredning kan göra den bättre, och därför borde vi invänta den.

Med nuvarande skogspriser gör man allt som är möjligt beträffande

153

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvårdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

skogsvård med de persönalsiyrkor som slår lill förfogande. På enskilda skogar sker kanske det mesta genom självverksamhei, men än kan givetvis mycket åstadkommas.

Vi är överens om all ta den här anmälningsplikten på de områden som omfattas av 19 öch 20 §§. Det gäller områden av allmänt intresse, där friluftslivet kräver denna anmälningsplikt. Men allt annal anmälande skulle innebära en alltför stor byråkratisk apparat enligl vår mening. Skogsvårdsstyrelserna har själva sagt att de har varken ekonomiska eller personella resurser för ett sådant system. Det är 240 000 anmälningsskyldiga i det här fallet. Alla skogsägarkategorier har ansett en allmän anmälningsplikt onödig och betungande, och detsamma anser skogsvårdsslyrelserna.

Som vi reservanter ser det bör en allmän anmälningsplikt inle införas. Om skogsvårdsslyrelserna blir nedtyngda av ett stort antal anmälningar kan de inte arbeta med del som är viktigast - skogsvården. Och även om man bara tar kalhyggena har del talats om all del skulle röra sig om över 100 000 anmälningar.

Del måste vara bättre att arbeta för praktiska skogsvårdsåtgärder än att bli nedgrävd i ell stort antal anmälningsblanketter, som skogsvårdsslyrelserna kanske inte hinner med att behandla. Skogsägarnas iniresse för skogsvård kommer atl avtrubbas om byråkratiskt krångel och pappersexercis skall införas. Och det har kommit mycket nu på en gång för skogsägarna. Jag tänker på det som vi just diskuterar, men jag tänker också på insättningslvånget vid skogsförsäljningar.

Det kan gå därhän alt den enskilde markägaren blir för mycket insnärjd i bestämmelser. Om vi kommer med nya pålagor skall de vara välmotiverade - eljest skapar de motvilja. Ett förtroendefullt samarbete som ger den verksamme skogsägaren ro all själv sköta sin skog är del effektivaste och del billigaste.

Det har sagts här att allemansrätten är en omistlig tillgång. Del är helt klart. Allemansrätten bör också innefatta allemansskyldighel - man skall kunna umgås med naturen. Skogsägarna är positiva under sådana förhållanden, men de vill inte ha en onödig byråkrati.

Herr lalman! Jordbruksministern är inne i kammaren, och jag har vid andra tillfällen sagt att vi har en mycket förnuftig jordbruksminister. Får jag bara vädja lill jordbruksministern all han, om majoriielsförslaget vinner gehör, ändå försöker så långt som möjligt minska skyldigheten för människor att anmäla sådana här ting och försöker nedbringa byråkratin så myckel det går.

ett något så när acceptabelt betänkande är del all tillskriva utskoltskan-sliel, som nu fått arbeta på ett sätt som nällopp hade renderat en privat arbetsgivare en anmälan lill yrkesinspektionen. Och inle har det heta just underlättals av all proposilionen - som vanligt numera - varit ytterligt illa skriven med suddiga formuleringar. Men den saken är ju så genomgående att del väl tyvärr är ganska hopplöst att yrka på bot och bättring i del avseendet.

Det erkännande för en välskriven proposition som tredje lagutskottet år 1964 vid behandlingen av den nu gällande naturvårdslagen gav departementet har vi alltså dess värre ingen anledning atl upprepa i dag. Det är synd, då proposilionen innehåller så många bra saker som utskottet gärna hade vetat utveckla litet vidare i sin skrivning, vilket vi nu inte fått lid lill.

Och sä till sak!

På fiera ställen i propositionen talas fullt riktigt om alt värt landskap, vår landskapsbild, som vi med all rätt vill slå vakt om, är etl kulturlandskap. Del innebär all det är ell ungt landskap med - bortsett från en del gamla fäladsmarker - anor ej längre tillbaka i tiden än titt 1827 års lag om laga skifte.

Sedan del skiftet genomförts har genom våra förfäders vidtagna eller underiåtna åtgärder landskapsbilden successivt utvecklats lill den omväxlande natur som bjuds oss i dag.

De där åtgärderna, vidtagna eller inle vidtagna, har oupplösligt hängt samman med den förda jordbrukspolitiken och gör det än i dag. Del är inte många år sedan man på socialdemokratiskt håll absolut vägrade atl inse det sambandet, men del är glädjande atl märka hur man i det avseendet har tänkt om. Vår jordbruksminister -jag kommer inte ihåg om det var vår nuvarande eller hans företrädare - uttryckte för en del år sedan sin förvåning över uppståndelsen kring den landskapets förmörkelse som vållades av hagmarkernas övergång lill skog. Det innebure ju, menade han, bara en återgång lill vad som varil. Däri hade han naturligtvis fullkomligt rätt, men jag kan inte instämma med honom ändå, efiersom den återgången ju skulle innebära etl övergivande av en sällsynt vacker utvecklingsprodukt.

Propositionen som vi nu behandlar tycks i del här avseendet hell överensstämma med mina tankegångar. Liksom hagmarken genom 1964 års naturvårdslag kan sägas ha fåll sitt existensberättigande bekräftat, så kan man väl påslå att dagens proposition innebär samma erkännande av kul-turiandskapel i stort, där hagarna bara är en liten del. Naturvårdsområdena är precis vad jag efteriysle i 1964 års deball, och det är klart all jag personligen gläder mig ål att de äntligen införlivats med svensk naturvårdspolilik, även om jag inte kan tillskriva mig någon del av äran därför.

Men har vi gjort klart för oss vad nalurvårdsområdena innebär? Varje skede i kulturiandskapets utveckling är - självklart med en ganska stor eftersläpning - betingat av den förda jordbrukspolitiken och av den därur

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvårdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

155

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvärdslagen och skogsvärdslagen, m. m.

156

framsprungna nödvändigheten att gestalta brukningsformerna på bästa sätt. En fasttåsning av kulturlandskapet vid dagens slåndpunkt innebär därför ell hinder för jordbrukaren att genom all anpassa sina metoder titt jordbrukspolitiken bruka sina marker på för honom bästa sätt.

Departementschefens förslag att förden saken inle bara ingen intrångsersättning skall utgå utan markägaren dessutom skall vara skyldig tåla en massa utifrån inspirerade, förden historiska utvecklingen främmande åtgärder på sina marker kan vi i moderata samlingspartiet inte acceptera. Vi hälsar med tillfredsställelse naturvårdsområdenas tillkomst, men vi kan inte vara med om att låta en medborgarkaiegori så gott som ensam bära de ekonomiska bördorna av denna så att säga djupfrysning av landskapsbilden.

Man har varken i naturvärdskommittéen eller i proposilionen gjort sig besväret atl räkna ut till vilka belopp man skulle komma, om man försöker översätta intrånget i kronor och ören. Jag har roat mig med den saken. Jag har valt ett mycket omväxlande område i södra Sverige om I 200 hektar. Det visar sig då, under förutsättning att hela detta skulle falla inom ett naturvärdsområde, med godtagna värderingsnormer, med dagens kostnadsnivå och utan att på något vis la till i överkant, att engångsersättningen för intrång genom all hagar hälls öppna liksom smålegarna här och där och genom att ägaren avstår från au plantera skog i hagmarker som inte längre betas, ligger vid i genomsnitt 50 öre/m Som var och en förslår, skulle det med sådan ersättning inte bli många naturvårdsområden bildade, men jag har velat nämna beloppet för atl vi åtminstone skall ha en aning om vad det gäller.

Man kan inte både äta kakan och ha den kvar. Man kan inte fortsätta med att på alla sätt klämma åt markägaren och samtidigt tro alt han skall fortsätta all sörja för den landskapsvård som för honom hittills har varit självklar. Det måste upprepas: Del är de enskilda jordbrukarna, de må ha 2 eller 20 000 hektar, som generation efter generation har skapat och hävdat kulturlandskapet som vi lever i i dag. Man blir därför närmast besviken, när man tar del av den kompakta misstro mot dem som genomsyrar hela propositionen, och det är svårt att frigöra sig frän intrycket att regeringen i det den gröna vägen medföljande intresset för naturen funnil etl medel att fortsätta den socialisering som numera inte ens sker i smyg.

Vi menar i moderata samlingspartiet att man bör söka samarbete i stället för strid och all, om man gör del, skäliga intrångsersättningar inom nalurvårdsområdena kan nedbringas lill ett minimum. Vi har nu på kort lid fått vara med om så många ingrepp i den enskilda äganderätten Ulan rätt lill ersättning därför, att vi inte kan vara med om att plocka ell enda blad av den kronärtskockan till. Därför har vi i reservationen 6 a föreslagit bl. a. att markägarens godkännande skall inhämtas vid bildningen av naiurvårdsområde. Efiersom vi inte vill vara med om några ytterligare intrång utan ersättning, kan vi tyvärr inte ansluta oss till reservationen 6 b. Jag yrkar därför bifall till reservation 6 a och vill i

detta sammanhang också yrka bifall lill reservation 7.

Medan jag är i farten vill jag också säga några ord om reservaiion 8. Som vi reservanter anfört räcker inte samrådsplikten enligt 20 S, utan vi vill att miljöskyddslagen skall träda in. Jag skall här inte ta upp någon allmän debatt om vägbyggen, bara framhålla vikten av atl naturvårdsenheterna vid länsstyrelserna kopplas in på ell tidigt stadium och inte bara får yttra sig när arbetsplanen föreligger och det blivit betydligt svårare att ändra på sträckningarna. Det finns väl inte något enda vägbygge som inte på etl eller annat sätt berör från natur- eller miljövårdssynpunki ömtåliga områden. Då gäller det att planera arbetena så au minsta möjliga skador uppslår, precis så som påpekats redan i 1 § i propositionens lagförslag, och den saken måste givetvis även gälla staten. Vad jag är ute efter är all man när det är fråga om AMS-byggen - som ju av naturliga skäl blir ännu ryckigare än de säsongarbeten som alla vägbyggen mer eller mindre är - får medelsanvisning på sådant sätt att de ömtåligaste sträckorna kan göras färdiga i ett svep.

Det får inte gå till som t. ex. vid ett vägbygge strax söder om Örbyhus samhälle i Uppland, där på grund av ändrade medelsdispositioner den ur naturvårdssynpunkt ömtåligaste delen över Vendelsjöns nordspets en lång tid legat halvfärdig. Det har gått särskilt illa på grund av det väder vi haft, som sköljt ut delar av fyllningen i den redan förut grunda sjön. Här hade man, innan pengarna dirigerades om, bort åtminstone provisoriskt hårdgöra vägbanan och beså slänterna. Jag erkänner att detta ur det helas synpunkt är en bagatell - det är det sanneriigen inte lokalt - men jag har med exemplet velat illustrera varför naturvården betydligt tätare än nu bör knytas lill sådana här arbeten. Det menar vi bör ske genom ett bifall lill reservationen 8.

Låt mig sä säga några ord om strandskyddet. När slrandlagen kom till var del inte bara för att trygga allmänhetens tillgång till stränderna, som på sina håll hotade all bli alldeles inklädda med fritidsbebyggelse. Utan del var också för att skydda landskapsbilden från de mest besynnerliga sommarstugor.

Jag tillhörde inte riksdagen pä den tiden, men hade jag gjort det, hade jag yrkat pä generellt strandskyddsförordnande och inte bara för områden av betydelse för det rörliga friluftslivet. Naturligtvis skulle den strandägare som inle fick sälja slrandlomter ha skälig ersättning. Jag anser fortfarande, att det var och är orättfärdigt att genomföra en sådan här reform på en medborgarkategoris bekostnad. Men den omständigheten att partierna inte kunde komma överens i ersättningsfrågan, fick inte föranleda att strandlagen ställdes på framtiden; i så fall hade vi i dag inte haft några stränder kvar all skydda.

Meningen med strandlagen var inte att förhindra all bebyggelse vid stränderna, bara att få läget under kontroll och au efter inventering släppa fram en hyfsad bebyggelse på lämpliga platser. Tyvärr har länsstyrelserna ibland varil väl frikostiga med dispenser, och därför har del enligt min mening med tanke på landskapsbilden blivit nödvändigt med ett generellt

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvårdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

157

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvärdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

158

förordnande. Jag upprepar alt ett sådani inte utesluter bebyggelse, som säkerligen på många håll kan släppas fram efter länsstyrelsens medgivande. Slutresultatet blir, skulle jag tro, ungefär detsamma vid bifall lill utskottets hemställan som vid bifall till reservanternas förslag - i teorin, men inte i praktiken, fruktar jag. Att det sedan finns länsstyrelser som tillämpar slrandlagen som om den innebure ett absolut byggnadsförbud, t. o. m. så strängt all ett hus inom strandskyddsområde som brinner ned inte får byggas upp igen. Del är naluriigtvis galet, men den saken borde man väl, inte minst med tanke på sommarslugeiryckel i t. ex. Stockholms skärgård, kunna få bukt med via tillämpningskungörelsen. Eftersom departementschefens förslag och utskottets skrivning i det här fallet helt sammanfaller med mina egna myckel bestämda åsikter, kan jag tyvärr inte ansluta mig till reservationen 2, som utskoitets övriga borgerliga ledamöter avgivit, utan jag kommer på denna punkt att rösta med utskottet.

Däremot kan jag oreserverat ansluta mig lill reservation 4. Samtidigt som jag yrkar bifall till den yrkar jag bifall lill reservation 5 med motiveringen all - utöver vad som står skrivet i reservationen - jordbruksministerns ändringar av första stycket i 16 § NVL enligt vår uppfallning är onödig klåfingrighet av typisk Lidbommerikaraktär.

Den sista reservaiion som jag vill säga några ord om är reservaiionen 1. Det är en gammal följetong, som jag hade hoppats att vi skulle fä se slutet på nu. Jag har tydligen hoppats förgäves.

Friluftslivet ökar i glädjande snabb takt, men därmed ökar också nödvändigheten av att precisera allemansrättens innebörd, inte minst därför att den för den överväldigande majoriteten bland friluftsfolkel - den hänsynsfulla delen - inte skall få sitt värde urholkat genom missbruk av några få. De där missbrukarna behöver man bildligt lalat slå i huvudet med lagtext, och har del i lagen skrivits in termen allemansrätt, kan jag inle finna annat än att man också måste ha möjlighet att i lagen återfinna definitionen härpå. Jag har för övrigt för länge sedan yrkat på att allemansrätten skall tas in i lagen varför jag hälsar den delen av propositionen med tillfredsställelse; det är bara del felet, all jag tycker texten är litet snedvriden genom all det inte talas om vad allemansrätten är. Vill man inle tala om vad allemansrätten innebär, utan nöjer sig med de allmänna, svepande texter som nu gäller, hade naturvårdskommilténs formulering, att man skall respektera rätten att färdas fritt i naturen, varil bättre. Alt införa en viss term - allemansrätt - utan all det sedan går att hitta innebörden av den i lagtexten är just vad jag opponerar mig emot. Jag vet inte varför jordbruksministern ömmar så mycket för våra advokater - jag tror de skulle kunna skaffa sig arbete ändå; de kommer ju att få arbete genom den här lagen, ifatt del är några saker i den som är svåra att tolka. Del vore bättre all en gång för alla få den saken klarlagd! Jag finner det i högsta grad otillfredsställande alt till ledning för en uttolkning av vad allemansrätten är i proposilionen finna ullryck sådana som; "På fiera punkter råder oklarhet om vad al-

lemansräiten innebär" eller "torde allemansrätten inte generellt omfatta rätt att ta och tillägna sig renlav". I sädana dimhöljda fraser har man inte mycket stöd att hämta. Jag yrkar därför bifall till reservaiionen 1, men jag kan trösta den hårt prövade kammaren - de få som är här verkar förresten inte vara särskilt hårt prövade - med alt jag inte skall fördröja sammanträdet genom all begära votering i den här delen.

Så till sist några kortfattade anmärkningar. Kommunerna föresläs få ökade befogenheter. Vi fär hoppas alt delegationsrätten kommer all utnyttjas ytterligt restriktivt. Det är inte bara bygglagutredningen som inger förskräckelse för framliden i vad avser naturvården. Erfarenheterna talar också sitt språk. Hade kommunerna haft hand öm slrandskyddet, hade vi i dag på mänga häll inte haft några stränder kvar, det visar kommunernas frikostiga tillstyrkande av dispensansökningar. Det är givetvis inte av ond vilja som så skett, men kommunerna har nu en gäng inte möjlighet till den översikt som länsstyrelserna har, inte ens sedan de har blivit storkommuner. Sedan är väl också samvelskampen ganska svår när det gäller att välja om man genom sommarstugor skall dra skattekronor till kommunen eller avslå därifrån till förmån för naturen; tyvärr segrar nog oftast omtanken om skattekronorna. Därtill kommer atl det är lilel si och så med den biologiska sakkunskapen. Vid länsstyrelsernas naturvårdsenheter finns bland alla tekniker åtminstone någon företrädare för den sakkunskapen, och som ett oeftergivligt villkor för delegering titt kommunerna måste man därför uppställa kravei, att vederbörande kommun skatt ha titt sig knuten biologiskt sakkunnig person.

Herr talman! Jag ber att med delta få yrka bifall lill reservationerna I, 4, 5, 6 a, 7, 8 och 10, men jag kan inte underlåta att säga all hälsan tiger still; det mesta i proposilionen är utmärkt bra - vi får åtminstone hoppas att dessa rosor måtte vara en liten tröst för jordbruksministern - men vi har genom den usla handläggningen tyvärr inte kunnat komma med mera beröm.

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvårdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

Herr TAKMAN (vpk):

Herr talman! Min partigrupp har i allt väsentligt accepterat propositionen, och jag har i utskottet medverkat till den text som är majoritetens. Jag tänker dä på substansen. När det gäller den litterära utformningen och även bitar av substansen delar jag herr Wachimeisiers i Johannishus uppfattning all kansliet har gjort ett utomordentligt arbete. Jag kan alltså nu yrka bifall till utskottels förslag på alla punkter och vill bara göra etl par anmärkningar i marginalen.

Vi hade förra årel en lång debatt om hyggesplogning - jag använder till skillnad från utskottets sekreterare beteckningen hyggesplogning, därför att del är ju inte fråga om att vända torvorna som inom jordbruket ulan man går fram som med en snöplog. Jag yrkade då på all del skulle införas förbud mot hyggesplogning inom renskölselområdet med tanke på de övergrepp som hade gjorts där.

Med anledning av en anmälan kom sedan JO med ett beslut i frågan

159

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvårdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

den 1 november 1973. JO framhöll atl hyggesplogning i renbetesland måste ses som ändrad markanvändning som, när den medför avsevärd olägenhet för rensköiseln, innebär en överträdelse av 30 § rennäringslagen. Det var domänverket som hade gått fram på det sättet och inte samrått med samerna - i varje fall hade brister förekommit. JO sade bl. a. följande: "Det är tydligt att domänverkets företrädare ej alla gånger haft erforderiigi samråd med samerna. Det är otillfredsställande atl givna föreskrifter ej bättre följts. Jag vill hoppas att den arbetsgrupp som lanl-brukssiyrelsen tillsatte i mars 1971 skall kunna finna vägar för en förbättrad kontakt."

Arbetsgruppen har framfört all hyggesplogning - och man nämner också harvning -, okritiskt använd, kan innebära ölägenheter för andra intressen, särskilt rensköiseln. Och departementschefen anser atl tiden nu är inne för någon form av reglering av hyggesplogningen, som för närvarande på det hela laget är okontrollerad. Det blir alltså nu en annan ordning, och jag är nöjd med de nya bestämmelserna och utskottets skrivning.

Eftersom detta är en av de sista frågorna på höslsessionens dagordning skall jag bara med ett par ord beröra reservationen 8 som herr Hedström redogjort för och som har en något slingrig historia.

För min del röstade jag i andra omgången i utskotiet - i första omgången lade jag ned min röst - för vad som nu har blivit utskottets yrkande. Jag kommer givetvis att i kammaren rösta som jag gjorde i ulskoltet. Men min partigrupp har fri röstning och några i gruppen kommer alt rösta för reservationen eller avstå.

Jag lycker inte atl de praktiska skillnaderna mellan de båda ståndpunkterna är så hårresande stora, men jag anser del motiverat all före voteringen ge besked om hur rösterna kommer att läggas.

160

Herr LINDBERG (s):

Herr talman! Låt mig inledningsvis konstatera att miljöfrågorna de senaste åren har haft en mycket framskjuten ställning i den politiska debatten. De politiska partierna tävlar i propaganden om att vara miljöns främsta förespråkare och pådrivare. I synnerhet gäller det centerpartiet och folkpartiet. All sedan orden inte i lika hög grad åtföljs av handling har redan avslöjats i en del inlägg här och kommer ytterligare att avslöjas vid de voteringar som följer efter denna debatt. Även inom vårt parti har miljöfrågorna fått en framskjuten ställning. Det återspeglas inte minst i den proposition som jordbruksministern har lagl på riksdagens bord och som vi i dag behandlar.

Låt mig konstatera all utskottet i huvuddragen har varil enigt om propositionens förslag. Det är glädjande och tyder på att omtanken om vår naturmiljö är fast rotad och vinner anslutning i alla partier. Åsikts-skiljaktigheterna i de fiesta av reservationerna vill jag inte överbetona, men i några frågor är skillnaderna stora. Jag skall återkomma lill en av dessa frågor litet längre fram.

Innan jag går vidare vill jag dock understryka några av de värderingar som jordbruksministern uttalat i inledningen till proposilionen. Han framhåller bl. a. atliomtanken om miljövärdena ständigt måste påverka utvecklingen och bli en utgångspunkt för samhällets handlande på skilda områden. Planeringen av miljöpolitiken måste sällas in som ell led i en totalplanering av hela samhället. Snävt ekonomiska hänsyn får inte tillåtas bli styrande för utvecklingen.

Det åvilar i första hand den som äger mark att sköta och vårda den på ett sådani sätt au den kan utnyttjas både av nuvarande och kommande generationer.

Jordbruksministern slår också fast; "Men det åvilar också dem som utnyttjar marken för rekreation och friluftsliv att visa omsorg och hänsyn till markens känslighet. Utgångspunkten för handlandet måste vara hänsyn till naturresurser och naturmiljö. Ingen har rätt att handla på ett sådant sätt att oersättliga naturvärden förstörs. Därför måste samhällets infiytande över utnyttjandet av våra naturresurser stärkas."

Jag utgår från att de fiesta av kammarens ledamöter instämmer i dessa värderingar. Då kan det synas onödigt av mig alt i denna talarstol upprepa dem. Men jag vill påstå redan nu alt delar man dessa värderingar och även följer dem i de voteringar som kommer efter debatten, bör del bli en stor majoritet för utskottets förslag.

Jag skall i huvudsak uppehålla mig vid frågor som rör skogsvårdslagen. I 1 § skogsvärdslagen, i vilken paragraf anges hur skogen skatt skötas, föresläs ett tillägg med lydelsen; "Hänsyn skatt tagas till naturvårdens intressen." Förslaget är bra. Jag vågar påslå alt man lätt kan hitta fiagranta fall, där skogsbruket inte har tagit tillräcklig hänsyn lill naturvårdsintressena. Men jag vill understryka all om misstag har begåtts i detta avseende är det ingalunda en allmän företeelse. Man kan också finna exempel, där skogsbruk och naturvård mycket väl har kombinerats. Rent generellt vill jag säga att ett rätt skött skogsbruk är en väsentlig del av naturvärden. De senaste årens deball om kalhyggena har också lett till en klart märkbar förändring och etl betydligt större hänsynstagande till naturmiljön vid avverkningar.

Den andra ändring av skogsvårdslagen som föresläs är ett tillägg lill paragrafen 8 a, som ålägger ägare av skogsmark skyldighet att enligt bestämmelser som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen utser, att underrätta skogsvårdsslyrelsen om avverkning som skall äga rum pä hans mark. Det är viktigt atl påpeka all undantag från bestämmelsen kan meddelas. Avsikten med lagen är alt anmälningsskyldigheten i första hand skall gälla kalavverkningar och inle gallringsavverkningar annat än undantagsvis. Förslaget har tvä syften: dels att få en kontroll pä kalavverkningen från naturvårdssynpunkt, dels atl komma till rätta med dåliga ålerväxtåtgärder.

Herr Larsson i Borrby påstod i sitt anförande att departementet saknar den praktiska insynen. Han hade förståelse för della och menade att man skulle ta det som ett skäl för att invänta 1973 års skogsutredning.

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvärdslagen och skogsvärdslagen, m. m.

161

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvärdslagen och skogsvärdslagen, m. m.

162

Jag tror inte det är lämpligt. Jag är nämligen övertygad om atl vad jag nu kommer att redovisa har man kännedom om inom departementet. Låt mig därför något belysa nödvändigheten av en anmälningsskyldighet främst ur återväxtsynpunkt.

Hyggens ålder och plantskogarnas kvalitet registreras vid riksskogs-taxeringen. Av dessa registreringar framgår exempelvis följande: I Götaland och Svealand utom Kopparbergs län tillhör 70 procent av skogsmarken privata skogsägare. I detta område bildas 76 procent av kalmarken av hyggen mindre än 5 hektar. 48 procenl av kalmarksarealen är äldre än 5 år. Av denna areal bildas 22 procent av hyggen mindre än 5 hektar. I de sydligaste landskapen är motsvarande tal 86 procenl.

Låt mig ytterligare tillägga att en inventering som gjorts 1974 av planteringar utförda 1972 visar alt del på 20-30 procenl av hyggena i södra Sverige och 50 procent av hyggena i norra Sverige inte finns någon nöjaktig återväxl enligt skogsvärdslagens krav. Det är, herr Larsson i Borrby, fakta som redan föreligger. - Här behöver man inte avvakta någon ytterligare utredning, utan det krävs omedelbara åtgärder.

Merparten av kalmarken i landet bör föryngras genom plantering, vilket innebär att tillfredsställande föryngring bör kunna finnas inom 5 är. Enligt redovisningarna är så inte fallet. De dåliga föryngringsresultaien är särskilt markanta på privat mark, där merparten av kalmarken bildas av hyggen mindre än 5 hektar. Därför behöver skogsvärdsslyrelsernas åler-växlkontroller skärpas på dessa marker, särskilt när det gäller de mindre hyggena. I skogsvårdslagen stadgas att ej utvecklingsbar skog inte på någon fastighet får avverkas så all det uppkommer slörre rubbningar i avkastningens jämnhet. De senaste årens stora efterfrågan på virke har i många fall inneburit au stora delar av skogsfastigheier eller hela fastigheter har slulavverkats på en gång. Skogsvårdsslyrelserna har i de fiesta fall ställts inför fullbordat faktum och inte kunnat ingripa. För att skogsvårdsstyrelserna skall kunna tillämpa de nämnda bestämmelserna bör de få ell medel som möjliggör delta. Förhandsanmälan om avverkning är ell sådant medel.

För att skogsvårdsslyrelserna vidare skall få möjlighet att ge råd och anvisningar om främst föryngringsmetoder fordras att de får kontakt med skogsägaren redan före avverkning. På så sätt kan onödiga fröträdsställ-ningar och felaktiga utglesningar eller genomhuggningar av skog undvikas. Samtliga skogsvårdsstyrelser har yttrat sig över arbetsgruppens förslag lill anmälningsplikt. Av dessa avsiyrker endast en förslaget helt. Om jag fattade herr Jonasson rätt hävdade han atl skogsvårdsslyrelserna gick emot förslaget om anmälningsskyldighet, men så är inte fattet. Det är endast en av skogsvårdsstyrelserna som har avstyrkt det. Två styrelser förordar efterhandsanmälan. Övriga 21 styrelser tillstyrker förslagel. Styrelserna anger som skäl för sin tillstyrkan att anmälningarna kommer att ge möjlighet till bättre tillämpning av 7 § skogsvårdslagen, bättre rådgivning i återväxtfrågor, bättre ålerväxtresultal och bättre planering av planlproduktionen. Flera styrelser lägger i dag ned avsevärt arbete

på uppsökning och registrering av hyggen. Genom anmälningsförfarandet kan rådgivnings- och kontrollverksamheten planeras bättre och befintliga resurser därmed utnyttjas pä bättre sätt. Om ytterligare resurser skulle visa sig behövas kan frågan anmälas av skogsvårdsslyrelserna och prövas i särskild ordning.

I etl annat avseende är det viktigt att anmälningsskyldigheten kan utsträckas längre än till skyldighet att anmäla kalavverkningar. Skogsvårdsstyrelserna i de nordligaste länen har i remissvaren till kalhygges-gruppens rapport framfört önskemål om anmälningsplikt beträffande avverkningar som ligger i de svårföryngrade områdena i fjällnära områden i anslutning till barrskogsgränsen. Anledningen är enkel och lättförklarlig. I dessa områden är det viktigt all rätt avverkningsmetod kommer lill användning om man skall kunna trygga en tillfredsställande återväxl. En felaktig avverkning i dessa områden kan omintetgöra återväxtmöj-ligheterna för mycket lång lid framåt.

Sett mot delta faktum är det helt naturligt att skogsvårdsstyrelserna ges möjligheter att komma in med sin rådgivande verksamhet till markägarna innan avverkningarna vidtas.

Men även ur naturvårdssynpunkl är del angeläget att samhället får en kontrollmöjlighet innan hyggen över huvud lagel las upp. Avsikten är inte all förhindra kalhyggen, utan att lindra verkningarna därav, så att de inle utgör ell alltför störande inslag i landskapsbilden. Ur landskapsvårdssynpunkt går det myckel väl all med små och enkla medel förhindra verkningarna atl bli alltför allvarliga. Man kan t. ex. undvika alt lägga hyggena kant i kant, man kan lämna skyddande irädridåer eller anpassa hyggena till terrängen. I andra fall kan del vara möjligt att undvika hyggen genom atl i känsliga lägen använda sig av självföryngring.

Genom att markägaren blir skyldig att anmäla innan avverkningen skall ulföras, ges myndigheterna möjligheter till samråd om avverkningsmetod och utförande. Genom att länsstyrelserna kan till skogsvårdsslyrelserna anmäla vilka områden som de ur naturvårdssynpunkl är intresserade av att samråda om före avverkningarna, kan man undvika atl områden, som eljest skulle bli naturvårdsområden, blir onödigt stora och onödigt många till antalet.

Del måste ur skogsbrukets synpunkt vara mindre störande med en sådan anmälningsskyldighet än all områden utses lill naturvärdsområden med samrädsskyldighei.

De borgerliga ledamöterna i ulskoltet har reserverat sig mot den anmälningsskyldighet som föreslås i propositionen och yrkar avslag på införande av 8 § skogsvårdslagen. Det är ett mycket märkligt ställningslagande från utskottets centerpartister och folkpartister, sett emot vad de själva sagl i sina moiioner. Jag ber atl få ciiera ett stycke av vad som sägs i motionen 2008 av herr. Fälldin m. fl.;

"Nu gällande lagar är inte i alla avseenden tillräckliga för att ge ell tillfredsställande naturskydd. Vi vill erinra om att utvecklingen inom vissa delar av skogsbruket vållar särskilda problem för landskapsvården.

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvårdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

163

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvårdslagen och skogsvärdslagen, m. m.

164

Omfattande och stora kalhyggen har i vissa områden förstört landskapsbilden. Regler måste skapas så att kalhuggning och skogsplöjning inte får ske i sådan omfattning atl den ekologiska balansen och landskapet skadas."

Jag ber all få inslämma med motionärerna i detta avseende. Det är ett bra uttalande.

För all inte vara orättvis mot folkpartiet skall jag be all fä citera etl stycke ur moiionen 2011 av herrar Wirtén och Enlund;

"I debatten om skogsbruket har stor uppmärksamhet ägnats åt problemen med kalhyggen. Denna form av skogsbruk torde inte kunna undvaras. Del finns dock anledning all - som föreslås i proposilionen -kringgärda denna verksamhet med regler som begränsar nackdelarna frän naturvärds- och friluftssynpunkt. I proposilionen sägs ingenting om begränsning av kalhyggenas sioriek. Riksdagen bör understryka alt vid prövning av anmälningar om avverkning möjligheterna all begränsa hyggenas storlek bör tillvaratas.

Den anmälningsplikt beträffande avverkningar som föresläs i propositionen motiveras huvudsakligen med behovet av effektivare skogsvårdande åtgärder efter avverkningen, av planering för sysselsättning samt av naturvårdsskäl. Vi delar lill fullo den uppfatining som framförs i proposilionen om viklen härav."

Det är också ell uttalande som jag kan instämma i. Sett mot dessa uttalanden är det uppseendeväckande med det ställningstagande som de båda partiernas utskoltsledamöter gjort vid utskottsbehandlingen.

Centerpartiet efteriyser i sin motion åtgärder för att begränsa verkningarna av kalhyggen. Men inte ens de måttfulla åtgärder som jordbruksministern föreslår i propositionen orkar man med att falla beslut om. I och för sig är det inte förvånande. Vi känner sedan gammalt partiets ovilja mot beslut som eventuellt kan inskränka på markägarnas rättigheter.

Ändå märkligare är folkpartiets ställningstagande i denna fråga. Man efterlyser också åtgärder för alt begränsa verkningarna av kalhyggen. Man säger t. o. m. alt man instämmer till fullo i uttalandet om vikten av au anmälningsplikt införs. Sedan yrkar man avslag på propositionen i denna del.

Visserligen har folkpartiet i sin moiion sagt all anmälningsskyldighet skall föreligga efter avverkningen, men därifrån och lill att yrka avslag på förslagel om anmälningsplikt är steget långt. Konsekvensen mellan ord och handling är för mig obefintlig.

För övrigt börjar inkonsekvensen redan i motionen. Bland skälen för anmälningsplikten framhåller departementschefen nalurvårdsskäl. Motionärerna säger; "Vi delar lill fullo den uppfattning, som framförs i propositionen."

Men om man medger att bl. a. naturvärdsskälen är ett argumenl för anmälningsplikten, hur kan man då bara föreslå att anmälningsplikten skall fullgöras sedan avverkningen är utförd? Då finns del inga som

helst möjligheter atl gå in och korrigera om hygget i något avseende är olämpligt av nalurvårdsskäl.

Herr lalman, jag nödgas tyvärr konstatera all de vackra ord om viljan till en effektivare naturvård som förekommer i motionerna bara är en läpparnas bekännelse. I praktisk handling är de båda partierna inle beredda atl ge samhället de medel som behövs för att uppfylla de krav som de själva ställer. Har jag fel i milt påstående har ni i centerpartiet och folkpartiet ännu möjlighet att överbevisa mig. Voteringen återstår. Ta det som en utmaning att bevisa för mig au jag har fel och att jag har riktal orättvisa beskyllningar mot mittenpartierna.

Herr Larsson i Borrby vill understryka nackdelarna med en generell anmälningsplikt och hänvisar till atl centern önskar få en anmälningsskyldighet när det gäller känsliga områden som kan utses till naturvärdsområden. Det är inget särskilt generöst erbjudande. Beträffande naturvårdsområdena kommer ju ändå samrädsskyldighei au föreligga. Där är det alltså ganska överfiödigt atl komma med förslag om anmälningsskyldighet. Den föreligger enligt mitt bedömande allaredan i förslaget.

Även om riksdagsledamöterna har bråttom hem lill den långa julledigheten måste jag i milt anförande la med litet historik.

När skogspolitiska utredningen lade sitt betänkande våren 1973, blåste det upp till storm i de borgerliga partierna och den borgerliga pressen, särskilt i centerpartiet. Lät mig för undvikande av missförstånd säga att jag långt ifrån till alla delar instämmer i de förslag som utredningen lade fram. Inte heller det mål som utredningen ställde upp för den framlida avverkningsvolymen är enligl min mening invändningsfritt.

Utredningen hade som planeringsmäl för den framtida avverkningsvolymen kommit fram lill 80 miljoner skogskubikmeter under 1970-latet och 90-95 miljoner skogskubikmeter i mitten av 1980-talel. Den bor-geriiga pressen angrep utredningen och framtonade Sverige i ord och bilder som ell enda kalhygge. Låt mig citera några pressuttalanden.

Fatu-Kuriren den 13 mars 1973. Rubrik; "Kalhugget land". I texten återfinner man bl. a. följande uttalande: "Men ännu större är risken alt våra skogar huggs ned i förtid. Att vi bara får kalhyggen."

Göteborgsposten den 15 mars samma är: "Allemansrätten är numera sä grundad och upprördheten över den utbredda skövlingen så stor att både skrivbordsskogsbrukarna och de statliga och privata storbolagen inte kan vänta sig någon förståelse för sina krav på kalhuggningar med eller utan avgifter eller skatter."

Västernorriands Allehanda skriver; "Såviii vi vel finns del ingen möjlighet att avverka så mycket skog som betänkandet föreslår utan all tillgripa ren skövling med ökat antal kalhyggen och en framlida råvarubrist som följd."

Centerledaren Thorbjörn Fälldin sade i etl pressmeddelande, som är återgivet i Arbetet den 19 mars; "Förslaget leder till en kortsiktig exploateringspolitik, som har oroande likheter med det gamla baggböleriet vid början av sekelskiftet."

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvårdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

165

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvärdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

Centerpartiets kände riksdagsman Johannes Antonsson sade i ett lal i Eskilstuna att förslaget skulle leda lill ökade kalhyggen.

Påståendena är rikliga. Förslaget skulle ha lett titt ökade kathyggen. Men vi hade fått ökade kalhyggen ändå, utan att utredningens förstag genomfördes.

I dagsläget har vi kommit upp i avverkningssiffror som ligger på omkring 84 miljoner skogskubikmeter. Med den avgång som uppstår pä grund av skog som torkar, blåser ned eller ruttnar är siffran totalt 88 miljoner skogskubikmeter per år. Dessa siffror skall ställas mot den årliga tillväxten, som tigger mellan 70 och 75 miljoner skogskubikmeter - alltså en kraftig ärlig överavverkning i förhållande lill tillväxten. Om någon händelsevis tror all skogsbruket gallrar sig fram till dessa avverkningssiffror tar hon eller han fel. Det är över huvud laget inte möjligt med den brist på gallringsbar skog som finns i del här landet.

Vi har med andra ord år 1974 kommit upp till avverkningssiffror som ligger i närheten av de mål skogspolitiska utredningen uppställde för mitten av 1980-talet. Goda konjunkturer, god efterfrågan och höga priser har gjort att vinstintresset fört fram till avverkningssiffror som ligger över det mål utredningen hade ställl upp för 1970-talet och befinner sig, som jag nämnde, i närheten av de siffror den hade angivit för 1980-talet.

Låt mig då fråga: Är det någon skillnad om effekterna av avverkningarna uppkommer på grund av de styrmedel som utredningen föreslog eller om det är vinstintresset som åstadkommer dessa höga avverkningssiffror? Det är samma skogar som avverkas, del är i stort sett samma kathyggen som uppstår. Vill någon av de borgerliga partiernas ledamöter svara mig på frågan: Är de katytor som uppstår på del här sättet mindre farliga än om de uppkommit med andra styrmedel bakom?

Eftersom avverkningarna nu är uppe i samma siffror som uiredningen ställde som mål, måste centerledaren Thorbjörn Fälldin anse atl nuvarande avverkningsnivå har oroande likheter med "baggböleri". Det skulle vara intressant alt få en bekräftelse på detta.

Jag har inte gjort denna återblick för att åstadkomma gräl. Jag vill i första hand med siffrorna belysa att riskerna för att vi inte kan bemästra uppkomsten av alltför stora och många kalavverkningar är uppenbara. Vi behöver den kontroll som jordbruksministern föreslår i proposilionen. Jag är övertygad om att herr Wachlmeister i Johannishus, om han -även om han har brist på tid - handlar enligt de kunskaper han besitter i dessa frågor, kommer att instämma i nödvändigheten av de här åtgärderna. Då kanske han också hinner överväga om han inte skall byta knapp inför voteringen.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskoitets hemställan i jordbruksutskottets betänkande nr 52.

Herr WACHTMEISTER i Johannishus (m) kort genmäle;

Herr talman! Sedan jag hört herr Lindbergs långa anförande förslär jag fullkomligt viklen av slulavverkning. Herr Lindberg anförde en mängd siffror, som inle säger ett dugg ulan tvärtom är direkt vilseledande vad beträffar kalmarksarealerna i södra och mellersta Sverige. Siffrorna är vilseledande därför att han inle nämnde vad som är bakgrunden till dessa kalmarker, nämligen 1967 och 1969 års svåra stormar, som ingen anmälningsplikt i världen hade kunnat förhindra. Ingen hade heller kunnat hjälpa skogsvårdsstyrelserna atl tillhandahålla plantor i tid, eftersom dessa stormar inte kunde förutses. Efter stormarna har det förekommit torka och ökade insektsangrepp genom de virkesmängder som legat i skogarna. Man har inte haft möjlighet alt få plantor från skogsvårdsstyrelserna. Granplantor har inle kunnat erhållas ens genom import och tillgången pä tallplantor har varit obefintlig.

Det är mot denna bakgrund hell missvisande alt anföra dessa siffror, om man vill klariägga betydelsen av en anmälningsskyldighet. 1 det avseendet säger siffrorna inte etl dyft. Det finns hela härad som nästan inte har ett träd kvar. Man skall kanske ha sett förödelsen efter dessa stormar för alt riktigt förstå förhållandena.

Vidare talar herr Lindberg om läpparnas bekännelse. Ja, det är förfärligt lätt för herr Lindberg, som inget ansvar har, att säga sådant. Men jag har ägnat större delen av milt liv åt naturvård och försökt genomföra en sådan i praktiskt jordbruk med ansvar för anställda. Men sannerligen om denna verksamhet har underlättats genom en mängd ryckiga åtgärder från alla håll och kanter.

Hur stor naturvårdare man än är, tvingas man som praktisk jordbrukare att vidta åtgärder som man absolut inte skulle vilja ha. Jag avskyr kalhyggena men tvingas la dem, eftersom jag annars inte kan avverka skogen på etl ekonomiskt försvarligt sätt. Jag tvingas att exploatera grustillgångar osv. Vi måste tänka litet på vad ekonomin betyder. Ingen människa har mig veterligi kommit på lanken alt förbjuda nedläggandet av masugnar, sä alt vi skall kunna fortsätta med driften av de träkolseldade masugnarna, som är så pittoreska och trevliga för fritidsfolket alt titta pä. Men när del gäller jordbruket passar det. Då skall man låsa fast verksamheten vid etl visst utvecklingsstadium. Jag är bara glad om vi kunde genomföra del, men det blir en lång omställningsprocedur. Vi kan inle göra detta utan vidare. Om man tvingar jordbruket till snabba omställningar, som medför alltför stora ekonomiska krav på jordbruket, påverkas också jordbrukarnas åtgärder tyvärr negativt av detta.

Det har till sist påpekats från folkpartiet atl jag lidigare sade atl folkpartiet stod bakom reservaiionen 2 angående införande av generellt strandskydd. Jag sade att alla de borgeriiga representanterna i utskottet utom jag stod bakom den reservationen, men det är fel. Inte heller folkpartiet tillhörde reservanterna på den punkten.

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvårdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvärdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

Herr LARSSON i Borrby (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag försökte redan inledningsvis genom vissa principuttalanden avvärja en deball i dag som skulle präglas av alt man misstänkliggör varandras ambitioner. Mina förväntningar infriades också mycket elegant en bra stund. Det hela höll genom anförandena av utskottens talesmän och fram t. o. m. herr Takman. Men när herr Lindberg fick ordet grusades min förhoppning. Jag kunde ha avstått från atl bemöta hans inlägg, men efter sä pass tydliga provokationer, herr Lindberg, kan man inte underlåta att svara.

Jag skall ändock försöka undvika att falla för frestelsen alt dra upp en aggressiv och irriterad debatt. Jag tror inle, herr Lindberg, alt vi uppnår några som helst förnuftiga resultat i vad gäller vare sig naturvård, skogspolitik eller något annat område genom atl använda aggressiva röstlägen och förfalla till misslänkliggöranden av varandras ärliga ambitioner. Jag skall därför försöka undvika atl bemöta herr Lindberg på dessa punkter, även om jag medger att del kan vara svårt.

Låt mig säga att jag är tacksam mot herr Lindberg för att han citerade värdefulla delar av vår partimotion. Jag ville inle vara så pretentiös att jag själv tog kammarledamöternas tid i anspråk med en så omfattande redovisning. Men även om jag lackar för citatet, är jag besviken över att herr Lindberg inte kunde läsa ytterligare ett par rader, när han ändå log god tid på sig. Av raden efter citatets slut framgick nämligen alt vi hyser ett stort förtroende för 1973 års skogsutrednings möjligheter att göra de avvägningar som behövs för att på ett riktigt sätl klara denna problematik. T. o. m. herr Lindberg erkänner alt vi i länga stycken är eniga om hur man därvid skall gå lill väga.

Den kritik som förs fram i reservationerna riktar sig inle - del vill jag än en gång understryka, om det mot förmodan skulle vara någon mer i kammaren än herr Lindberg som inle har uppfatlat detta - mot ambitionen när del gäller naturvård, effektiv skogsproduktion eller god skogsvärd, ulan mot de metoder som är föreslagna. Vi tillåter oss att inle tro pä anmälningsplikten, i varje fall inte när förslaget hastas fram någon vecka innan bestämmelsen skall träda i kraft. Den är inte tillräckligt förberedd för att kunna fungera.

Beträffande mål och medel i skogspolitiken förstår jag mycket väl att herr Lindberg vill ta upp en debatt med mig, som är ägare lill elva stycken pilträd och ingenting mer, men det har vi inte tid till.

har också kraftigt understrukit hur viktigt det är som sägs där om avvägningen mellan skogsvärdssynpunkter och naturvärdssynpunkier. Av detta borde man kunna dra slutsatsen att vi är eniga när det gäller målet men har olika uppfattningar om hur vi skall nä fram till del.

Därefter läste herr Lindberg högt ur vår moiion. Del föreligger en betydande skillnad mellan del förslag som herr Wirtén och jag förde fram i vår motion och det som läggs fram i propositionen. Nog är det ändå ganska betydelsefullt att de anmälningar som kommer in lill skogsvårdsslyrelsen överensstämmer med vad som händer ute i terrängen. Med del system som föresläs i proposilionen skulle ett stort antal fel uppkomma, som sedan skulle korrigeras genom nya blanketter och nya anmälningar. Efiersom de socialdemokratiska ledamöterna i utskottet inle har velal tillmötesgå våra önskemål och begränsa förhandsanmälningarna till de områden där naturvårdssynpunkter är särskilt vikliga, har vi tyckt del vara rimligt att de här problemen får ses över i ett sammanhang i 1973 års skogsbruksulredning.

När del gäller de värdefulla önskemålen, som vi alla tycker bör uppfyllas och som herr Lindberg har uppräknat en hel del av, kvarstår frågan: Hur skall detta kunna klaras av med det förslag som föreligger? Inte ens en så viktig fråga som om en anmälan frän markägaren skall åtföljas av en klarsignal från skogsvårdsstyrelsen finns med i propositionen. Hur skall man dä kunna få den styrning som herr Lindberg förordar för att åstadkomma en bättre naturvård, något som vi alla vill ha?

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvårdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

Herr JONASSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Lindberg påpekade alt jag sade att alla skogsvårds-styrelser utom en har varil negativa till anmälningsplikten. Det är rätt, men del gäller som vi alla vet bara kalhyggena, inte den allmänna anmälningsplikten, och det är väl där skillnaden ligger.

Jag skall inte nämnvärt gä in på frågan om kalhyggena, efiersom Einar Larsson i Borrby har behandlat den pä ett bra sätt. Jag vill bara påminna om alt vi vid fiera olika tillfällen -jag gjorde det i mitt förra anförande

- har uttalat oss mot dessa siora kalhyggen och sagl atl sådana inte borde komma till stånd mera. Jag har sett kalhyggena i norra Värmland

- det största är på 390 hektar - och de är alldeles för stora. Uddeholms skogschef har också förklarat att sådana kalhyggen inte kommer att tas upp i fortsättningen. Det bör väl stå klart att efter alla de här debatterna kommer man att hålla igen på den punkten.

Jag beklagar all herr Lindberg inle läste raderna ut när det gällde centerns moiion; det har också herr Larsson i Borrby sagt. Herr Lindberg har läst det här som en viss potentat läser Bibeln.

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvårdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

ordning och tar de äldsta träden först.

Sedan är han artig mot mig och säger atl jag har inget ansvar. Jag skall vara lika artig mot herr Wachlmeister och säga atl jag tilltror honom om ett mycket stort ansvar när del gäller naturvård på hans egna marker. Om alla markägare hade samma ansvar för naturvärd, då behövde vi ingen lagstiftning - jag är övertygad om del.

Han påstår vidare atl jag lämnar vilseledande uppgifter om katawerk-ningarna och orsakerna titt atl de har uppstått. Den undersökning frän södra Sverige som jag redovisade rörde sig om åren 1968-1972, och etl medeltal håller sig alltså kring år 1970. Det gällde avverkningar som sträcker sig fem år tillbaka i tiden. Vi borde således kunna vara överens om, herr Wachlmeister, att siffrorna i stort sett avser hyggen som har upptagits före de stora stormfältningarna. Sä var den saken ur världen.

Herr Larsson i Borrby är ledsen och stött över att jag inte är snäll och väntig sä här före jul, och han tycker att vi ändå borde högakta de stora ambitioner som centern har. Jag har inte sagt alt det var något fet på ambitionerna. Jag efterlyste bara att ord och handting skutte nä upp till de ambitioner man uttrycker i annal sammanhang, framför allt i sin egen motion. Dä är vi fullständigt överens, och då skall jag inle heller kritisera herr Larsson i Borrby och centerpartiet.

Herr Enlund säger att vi borde vara eniga om målsättningen. Ja, vi är eniga om målsättningen, herr Enlund. Men samma sak gäller här; Följ vid kommande voteringar den målsättning som ni har skisserat i er motion! Dä går vi hem eniga till julfirandei, herr Enlund.

Herr Jonasson! Skogsvårdsstyrelsernas svar innebar att de inte var negativa mot anmälningsplikt i fråga om kalhyggen, men det bör inle göras allmänt. Det kan äga sin riktighet. Men, herr Jonasson, jag ber alt fä understryka vad som står både i propositionen och i utskollsbeiänkandet och vad jag framhöll i min anförande, nämligen all anmälningsskyldigheten gäller i första hand kalavverkningarna och avses inte att omfatta gallringsavverkningar annat än i undantagsfall.

Då var också den saken uppklarad, och så kan även herr Jonasson och jag vara överens så här före jul.

170

Herr WACHTMEISTER i Johannishus (m) kort genmäle: Herr lalman! Om alla bedrev sådan aktiv naturvärd på sina marker som jag gör på mina, dä skulle det se visset ut med Sveriges affärer, det kan jag försäkra herr Lindberg. Det går inte atl lägga ned sä myckel arbete om man vill ha en tillfredsställande ekonomi pä det hela, och jag kan inle heller fortsätla med det.

Vill man även i fortsättningen ha kvar större områden som grönområden och landskapsvårdsområden, då fär man finna sig i att pä något sätt kompensera markägarna därför. Jag upprepar vad jag sade tidigare: Vi kan inie både äta kakan och ha kvar den. När del gäller ett landskap som uppkommit under vissa förhållanden kan vi inte tro att det skall gå att ha kvar det än i dag.

Sedan återkommer herr Lindberg till siffrorna för kalhyggen. De säger fortfarande ingenting. Herr Lindberg visar inga tabeller för vilka är kal-hyggena gjordes. Man kan inte ta medetproportionalen och påstå utan vidare att siffrorna härrör sig från tiden före stormen, eftersom del var inom en period när vi hade haft de svåra stormarna.

Jag kanske också fär fasta herr Lindbergs uppmärksamhet pä alt jag inte talade om kalavverkningarna; jag talade om slutavverkning, som jag insåg vikten av.

Herr JONASSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Lindberg har medgivit att skogsvärdsslyrelsernas yttrande gällde bara kalhuggningarna. Men i herr Lindbergs egel anförande - om han inle stryker någonting där - har han talat om nödvändigheten av anmälan även i andra avseenden. Det var detta som jag fäste mig vid.

Herr ENLUND (fp) kort genmäle:

Herr talman! Vi har i motionen från fotkpartihått kraftigt understrukit vikten av en bra naturvärd, och jag tror att om herr Lindberg stäpper litet grand av sin tro på byråkratin finns det goda förutsättningar för att vi kommer överens.

Herr LINDBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! De siffror jag återgav, herr Wachlmeister i Johannishus, gäller ändå ett medeltal med är 1970 som utgångspunkt och avser hyggen som är mer än fem år gamla. Då bör det stora fiertalet av dessa hyggen ha varit upptagna innan de omtalade stormfällningarna uppstod.

Vidare vill jag göra ett påpekande eftersom man län kan få det intrycket av herr Wachimeisiers repliker att jag slår här och propagerar mot kalhyggen. Jag förmodar att herr Wachlmeister har läst det betänkande som kalhyggesgruppen har avlämnat -jag har varil en av medlemmarna i den gruppen. Där är del klargjort alt även jag slår bakom vad som sägs om nödvändigheten av atl det företas slutavverkningar. Jag instämmer helt i att del är nödvändigl att göra slutavverkningar, men vi måste ändå ha en kontroll över slutavverkningarna. Vi kan inte helt överlåta åt skogsägarna att sköta della på en sätt som - mot bakgrund av de nuvarande höga avverkningssiffrorna - kan befaras leda till en hushållning med våra skogsresurser som är av del slaget att vi inom 15-20 år får en mycket kraftig svacka i virkestillförseln.

Dessuiom bör samhällel ha möjligheter att kontrollera att det tas tillräcklig hänsyn till naturvården. Jag medger an på många håll kombinerar man naturvård och skogsavverkningar på ett bra sätl. Men det finns undantag, herr Wachlmeister - jag är övertygad om atl vi är överens om della - som behöver kontrolleras, och de föreslagna åtgärderna sträcker sig inte längre än till att ge samhället möjligheter till en sådan här kontroll. Jag tror, herr Wachlmeister, att det är fullständigt nödvändigt att vi får sådana möjligheter.

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvårdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

171

Ändringar i naturvårdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

172

Herr JOHANSSON i Holmgården (c):

Herr lalman! Del kan anses ofint atl gå upp i talarstolen så här i debattens senare skede därför att det finns risk för upprepningar. Låt mig emellertid säga att om detta är ofint sä är del minst lika ofint av regeringen att alldeles i sessionens slutskede lägga fram en proposition som inte i och för sig innehåller bestämmelser som vi inte skulle kunna avstå ifrån. Vi hade åtminstone kunnal vänla till nästa år. Del allra mesta är redan kringgärdat av bestämmelser. Dessa kan visserligen behöva fräschas upp, men det hade vi kunnat vänta med titt nästa år och då fått den tid som vi hade behövt för au ordentligt se över frågan.

Det var iroliglvis på grund av proposilionens sena framläggande som herr Lindberg fann sig föranlåten att ta så mycket tid i anspråk med atl läsa upp delar av både propositionen och motionerna. Nu torde det ändå vara så att de flesta här någoriunda har satt sig in i ärendet och knappast kan ändra uppfattning ens efter herr Lindbergs uppläsningar av långa stycken.

Herr talman! Jag har tagit lilt orda främst för att beröra ett par saker i propositionen. Den första är strandskyddet som man nu skall göra generellt. Det är möjligt atl det finns områden i vårt land där del är behov av ett generellt strandskydd. Detta vitsordas inte minst av herr Wachimeisiers i Johannishus inställning lill frågan, för i den bygd som han kommer från är det säkerligen trångt om utrymmet. Följaktligen är det typiskt för honom och för så många andra att åstunda en lagstiftning som passar just sådana områden. Som exempel kan vi la området här runt Stockholm, där det allra starkaste iryckel på stränder och frilids-områden finns.

Jag har litet svårare alt förslå när herr Hedström gör gällande att erfarenheterna visar all del finns behov av en förstärkning av strandskyddslagen. Åtminstone den länsstyrelse som han ju känner rätt väl, både landshövdingen och ledamöterna, har hafi en annan uppfallning. I sitt remissvar säger länsstyrelsen i Norrbottens län att vi redan har den lagsiifining som behövs för strandskydd. Vi har väl utarbetade strandskydds-förordnanden och har lagt ner stora arbetsinsatser för att kunna finna ul vilka områden som verkligen är väl värda au skydda. Och jag är medveten om att det är inte bara i Norrbottens län som man har gjort detta. Jag kan som etl exempel nämna Västernorrland, där det har nedlagts etl myckel stort arbete på just denna insais. Där ansåg t. o. m. ett socialdemokratiskt kommunalråd alt det är troligt att del finns de som är arbetslösa och som anser del vara angeläget au få ytterligare arbetsuppgifter och därför börjar göra om hela del arbete man tidigare har utfört.

Länsstyrelserna har inle suttit med armarna i kors och låtit bebyggelsen

ogeneral fiöda ul kring stränderna, ulan de har tvärtom på ett ambitiöst sätt begagnat de möjligheter som den nu gällande lagstiftningen ger till strandskyddsförordnanden. Men de har då rimligtvis stannat för de områden som varil angelägna atl skydda.

Det har nämnts tidigare i debatten, och jag vill upprepa del, att det finns i Norrbottens län bortåt 47 000 sjöar, där finns massor av bäckar och älvar och en kust med många öar. Där finns stränder i en otrolig mängd. Att belägga alla de stränderna - med del ringa tryck som där föreligger - med strandskyddsförordnanden kan inte vara rimligt.

Det har också sagts tidigare i debatten att del finns en åstundan hos människorna att ha tillgäng till fritidsbebyggelse. De allra fiesta vill ha en Sluga att åka ut till när de är lediga, och i mitt hemlän är del mera angeläget än på andra håll på grund av de stora avstånden. I allmänhet vill man ju inte stanna alldeles intill de egna knutarna. I rimlighetens namn bör man också fä placera sin sluga sä att den verkligen tjänar sitt ändamål. Fördenskull är del ingen risk att alla stränder blir nedlusade av stugor, därför alt det finns ju en betydande variation på människornas önskemål i fråga om placeringen av friiidssiugor. Länsstyrelsen har också i sitt remissvar med bestämdhet hävdat att del inte finns någon anledning att införa det generella strandskydd som föreslås i propositionen.

Jag skatt försöka begränsa mig titt några få ord om ändringen av skogsvärdslagen. Herr Lindberg försökte i ell långt anförande göra gällande att det handlar om en miljöfråga, där framför allt centern och folkpartiet har svikit. Han gjorde också i sill långa anförande sken av all del var han och de personer till vilka han har delat med sig av sin sakkunskap som är de verkliga motståndarna till kalhyggen, men i sitt senaste inlägg erkände han i alla fall att kalhyggen är en realitet som vi är tvungna att finna oss i. Statsrådet har också sagt i propositionen att det kan inte undgås att kalhyggen ingår som ett led i ett effektivt skogsbruk. Och del är helt klart - vi kan inte undgå dem. Att det sedan skall skötas pä ett rimligt och rikligt sätt och all vi skall ha en god skogsvård är vi överens om.

Under de år jag har varil ledamot av jordbruksutskottet har del då och dä hänt att vi gjort övertramp och väckt motioner i ärenden som är under utredning. Dä har inte minst herr Lindberg varit snabb med alt höja fingret och framhålla att frågan är under uiredning och att man därför inte kan ta upp den. Men är det någon fråga som är under grundlig utredning, så är det just den vi diskuterar i dag. Det är därför förvånansvärt all herr Lindberg kan tillstyrka förslaget. Del är orimligt att i dag angripa den som vill avvakta ulredningens resultat för inle vilja medverka till en god skogsvård. Jag håller det inte för otroligt att den utredning som nu pågår framlägger förslag till betydligt strängare bestämmelser än den anmälningsplikt som föreslagits i proposilionen. Den förpliktar til syvende og sidst ändå inte till någonting. Åtminstone har inte jag funnil någonting i proposilionen som säger att vederbörande har skyldighet att vidta den och den åtgärden utöver vad skogsvårdslagen

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvårdslagen och skogsvärdslagen, m. m.

173

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvårdslagen och skogsvärdslagen, m. m.

numera redan stadgar. Jag tror att vi får gå längre i våra krav på en god skogsvård, men vi bör rimligen kunna vänla tills uiredningen är färdig. Det är vi vana vid att göra i andra sammanhang.

Herr talman! Jag skatt nöja mig med detta och ber att få yrka bifall lill de reservationer jag varit med om att avge.

Herr LINDBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag ber bara atl få ställa ett par frågor till herr Johansson i Holmgården.

När har jag sagl att jag med min sakkunskap har bidragit lilt utarbetandet av propositionen? Jag har endast antytt att jag deltagit i kat-hyggesgruppens utredningsarbete.

När har jag sagt att jag är motståndare titt kathyggen? Vad jag har lalat om är en kontroll som ger oss möjligheter till vissa begränsningar av kalhyggen. Det är två vitt skilda saker.

Om herr Johansson inte vill vara med om all ge samhället den kontrollmöjligheten så är det också en helt annan sak. På den punkten finns det en klar åsiktsskillnad mellan oss.

Jag vill därutöver bara understryka att jag håller med herr Johansson om att vi behöver en betydligt längre gående skogsvård än della förslag ger möjlighet till. Det är just dessa frågor utredningen arbetar med, och det finns all anledning att avvakta det utredningsresultatet. Men vad utredningen skulle kunna framlägga för ytterligare bevis för att det behövs en anmälningsplikt för att ge skogsvårdsstyrelserna dessa möjligheter har jag mycket svårt att förstå. Materialet finns redan. I sådana avseenden brukar vi väl vara ense om att vi inte behöver avvakta resultatet av pågående utredningar.

Herr JOHANSSON i Holmgården (c) kort genmäle: Herr lalman! Jag har i alla fall under hela den tid som vi diskuterat denna proposition i ulskoltet fått uppfattningen atl herr Lindberg anser att den är höjden av sakkunskap. Om han nu inte själv har bidragit till densamma så förändrar det ju ingenting.

Till det sista som herr Lindberg sade vill jag säga att vad vi anser är angeläget efter en omarbetning av skogsvårdslagen är alt skogsvårdsstyrelserna också erhåller de resurser som behövs för alt de skall kunna fullgöra sitt arbete. Vi har vid samtal i utskottet med en representant för skogsstyrelsen fått klart besked om att det över huvud tagel inte går att fullgöra denna uppgift med de resurser man för närvarande har - det var det klara besked han gav. Vi tror atl man kan göra en bättre insats för skogsvärden genom att i större utsträckning vara ute i skogen och inte genom att sitta pä kontoret och bläddra i 150 000 anmälningar.

Det har tidigare förekommit almdiskussioner, del har förekommit protestaktioner när natursköna skogspartier har avverkats för att ge plats ät vissa aktiviteter, och det har förekommit en omfattande aktion i Värmland mot de stora kalhyggena där, som över etl par dagar har ändrat hela landskapsbilden för många år framåt. Vidare har del förekommit aktioner från mänga håll, där del krävs bättre skydd för strandpartierna.

De politiska partierna är ju alllid mycket lyhörda för opinionen i miljövårdsfrågor. Därför har de också uppmärksammat dessa i sina program. Det har varil myckel intressant att studera de borgerliga programmen, t. ex. beträffande kalhyggena. I centerns program "Människan och miljön" sägs bl. a.; "Utvecklingen inom vissa delar av skogsbruket vållar särskilda problem för landskapsvärden. Omfattande och stora kalhyggen har i vissa områden förstört landskapsbilden." Och så säger man; "Bruket av kalhuggning måste regleras så att det inte sker i sådan omfattning att det skadar den ekologiska balansen och landskapet." Man kräver alltså en reglering.

Vid folkpartiets landsmöte i september i år förelåg också motioner
i dessa frågor, och då svarade partistyrelsen bl. a.; "Partistyrelsen vill
understryka att en härdare reglering av metoden med kathuggning är
nödvändig. Krav bör ställas på begränsning av hyggenas storiek och pä
deras belägenhet. Partistyrelsen förutsätter att riksdagsgruppen vid sina
ställningstaganden- verkar i dessa motioners syfte."

Även moderaterna tar upp landskapsfrågorna i sitt program från juni
1973 och skriver: "I en alltmer industrialiserad värid har vi ett ansvar
såväl gentemot den egna befolkningen som gentemot Europas folk i öv
rigt. -- Det gäller härvid inte blott att slå vakt om speciella områden

utan alt skydda naturen i en mera total mening. Djuriiv och fiora måste bevaras. Biologiska hänsyn måste vara utgångspunkter för skyddet av vår omgivning."

Också i riksdagen har många partier gjort framstötar i dessa frågor. Jag har gått igenom motionsfloran och därvid funnil att de olika partierna under åren 1971,1972,1973 och 1974 har framställt krav på att kal hyggena skall begränsas och landskapsbilden inte förstöras genom beslut över människornas huvuden. Alla partier har alltså varit eniga på den punkten - trodde man. Men när nu regeringen efter en snabbutredning om kalhyggena vill rejält förstärka länsmyndigheternas möjligheter att av hänsyn till naturmiljön förebygga, samråda och i tid sätta in skogsvårdande åtgärder stegrar sig centern, moderaterna och folkpartiet i reservationen 8, som handlar om förhandsanmälan vid avverkning av skog. Även om reservanterna kan hålla med om att del naturligtvis kunde vara bra med denna tillständsplikl och alt det självfallet också vore bra att få veta mera med hänsyn till planeringen av sysselsättning, är de inte beredda alt nu ta ställning titt etl allmänt anmälningssystem. Man vill i stället uppskjuta sitt ställningstagande, trots uttalanden i egna motioner om svårigheterna beträffande kalhyggena och trots uttalanden i egna partiprogram och partiuttalanden. Vem skall väljarna lita på?

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvårdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

175

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvårdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

Nu säger herr Johansson i Holmgården all vi bör vänta lill nästa år. Men är det inte angeläget att få ell beslut redan nu bl. a. med tanke på att dagens höga virkespriser gör atl många skogsägare önskar påskynda avverkningen? Exploateringen av våra stränder i de tältbefolkade delarna av Sverige visar att det behövs fasta regler, som är lätta alt förstå för allmänheten men där undantag kan göras i enlighet med lokala förhållanden.

Mot bakgrund av vad jag här citerat ur olika partiprogram om en skärpt politik på miljövårdens område är det anmärkningsvärt att pä alla de punkter där regeringen nu föreslär ändringar för all stå vakt om naturvården och landskapsbilden så yrkar de borgerliga partierna i sina reservationer avslag på eller uppmjukning av regeringens förslag. Detta borde i slörre utsträckning än vad som har skett bringas titt allmänhetens kännedom.

Herr talman! I denna längdans kring granen i våra skogar finns det inga julklappar titt miljövännerna från de borgerliga partierna. Proposilionen är däremot etl lackat paket.

Jag yrkar, herr talman, bifall till utskottets hemställan.

176

Fru FREDRIKSON (c);

Herr talman! Vi har talat mycket om skogsvärdslagen. På s. 21 i betänkandet hänvisas titt arbetsgruppens rapport om kalhyggen. Av den rapporten framgår atl hälften av kalmarksarealen utgörs av hyggen som är mindre än fem hektar och att 40 procenl därav är äldre än fem år. Det innebär att det under en period av minst fem år efter avverkningen inle har åstadkommits någon tillfredsställande föryngring på dessa marker.

Här vill jag hänvisa till vad herr Wachlmeister i Johannishus sade om alt dessa s. k. kalhyggen ofta har uppkommit på grund av storm-fällningar, att det blivit besvärlig återplantering, till följd av inseklsan-grepp och kanske också på grund av atl dessa icke beräknade avverkningar efter naturkatastrofer inte har kunnal förutses så all skogsvårdsstyrelsen har tagit fram plantor i den mängd som har behövts. Av de redovisade kalhyggena i Bohuslän beror 80 procent på vindfällen.

Den vantiga människan kanske inle känner till vad som skall räknas som kalhyggen. I kalhyggesgruppens rapport definieras kalhyggen pä detta sätt:

"Kalmark i äldersklassammanhang är den areal som är bevuxen med skog i medelåldrarna 0-2 år. Till kalmark räknas i detta sammanhang även mycket glesa bestånd och fröträdsställningar. Detta innebär att del pä dessa marker ofta finns ell registrerat virkesförräd. De är alltså inte alltid helt kala.

Kalmark i huggningsklassammanhang omfattar förutom hell kal mark även mark som häller pä att föryngras men där föryngringen inle kan

betraktas som tillfressiällande. Även marker där plantbeständet är

yngre än 3 år betraktas som kalmark."

I rapporten sägs klart atl någon särredovisning av de helt kala markerna inte görs.

Del är av värde för oss vanliga människor atl vi fär klart för oss att det inte rör sig om helt kala marker.

Jag vill poängtera atl centerns syn på kalhyggen är densamma som tidigare. Frågan är bara hur man skall behandla en proposition som läggs fram med sä kort varsel alt det är svårt atl hinna med alt finna de bästa vägarna, i synnerhet när en utredning är på gång. Vi är alla överens om alt vi skall bedriva en god och frän olika synpunkter riklig skogsvård.

Jag vill också säga något om allemansrätten i naturvårdslagen. Här vill jag starkt understryka atl jag inte vill ta bort allemansrätten, men jag vill lika starkt poängtera att med rätt följer ansvar, och ansvar är delsamma som skyldighet. Belänkandet ger med sina formuleringar en mer omfattande allemansrätt än tidigare. Det gäller då att rätt bruka den Ulan att tillfoga någon skada. För oss svenskar är del självklart att vi skall få ströva fritt i markerna och ulan särskilt tillstånd få lillgodogöra oss myckel av vad som finns där. Delta har hittills inle varit fastställt i lag utan har byggt på sedvänja.'Regler för vad man får och inle får göra har inle fastställts och kan inle heller alltid fastställas. Vad som kan orsaka skada på en ort behöver inte vara lill skada pä en annan. Denna frihet och förmån är ett arv sedan lång tid tillbaka, när färre människor än nu bodde i värt land. Förslitningen av naturen var då inie så stor som i dag.

Utskottet har tillstyrkt departementschefens förslag alt i I S naturvärdslagen införs ett tillägg, varigenom - ulan någon precisering av allemansrättens innebörd - slås fast atl naturen är tillgänglig för alla enligt allemansrätten.

I belänkandet citeras på s. 29 ur propositionen 99 år 1972. Där står bl. a. alt allemansrätten inte fär gå så långt alt markens brukare "tillfogas nämnvärd olägenhet eller skada". Dessuiom talas det om alt tillvarata allmänhetens iniresse av rörelsefrihet i markerna "så länge markägaren inte tillfogas nämnvärd ekonomisk skada". Naturkonsumenierna har genom boendestruktur och befolkningsökning blivit allt fler. Man söker sig ut till skogar, sjöar, berg och hav och minst lika gärna till den levande landsbygden - levande genom all den brukas yrkesmässigt för att producera livsförnödenheter. Av torsdagens livsmedelsdebatt framgick med all tydlighet atl vi måste ha full produktion på våra marker.

Genom att ett ökande antal människor pä sin frilid behöver och även söker den rekreation som naturen kan erbjuda uppstår tyvärr även underlåtenheter i vissa fall. Åverkan och nedskräpning kan stundom bli en betydande belastning såväl för markens brukare som för naturen som sådan. Det har alltid gällt att röra sig i markerna med omdöme och att visa hänsyn. Ju fier människor som behöver naturen såsom rekreation, desto starkare måste kravet om aklsamhet och hänsyn ställas på var och en enskild person.

Det finns enligt min mening ingen som helst anledning att tillfoga

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvårdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

\11

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvärdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

någon skada. Man behöver inle skräpa ned. Har jag orkat bära ut fyllda förpackningar, orkar jag bära hem de tomma. Har jag öppnat en grind, kan jag även stänga den. En tösstäppl djurfiock trampar kanske sönder gröda, som kunde ha mättat svältande människor. Plockar jag bär eller svamp, måste jag visa den hänsynen att jag inte ställer korgen på en nysått planta. Den plantan blir sedan aldrig ett träd. Detta är några exempel. Det kan sägas att dessa saker får man inle göra. Jag tror dock inle atl man kan vakta så att inga överträdelser sker. Vi måste lära oss alt känna ansvaret.

Såsom sammanfattning vill jag säga att vi måste slå vakt om allemansrätten. Den skall klart innebära allas rätt. Dä först slår vi verklig vakt om den. Vi är tvungna att inse att det kräver hänsyn, ansvar och skyldighet. Delta anser jag att allmänheten - vi alla - måste bli väl upplyst om. Del är av synnerligen stor vikt.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till de reservationer där mitt namn återfinns.

178

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr lalman! Den snabba förändringen av vårt samhälle och den förstöring av vår naturmiljö som pågår har skakat om många av oss. Förhållandena i dag kräver till skydd för miljövärdena en lagstiftning, som är effektivare och går längre än den naturvärdslag som vi haft i ett tiotal år.

Naturvården handlar om vårt landskap och våra stränder, om naturen som en del av vår dagliga omgivning och som rekrealionsmiljö för de många människorna. I många avseenden gäller det inom naturvärden au slå vaki om resurser, som vi inle kan förnya sedan de en gång lagils i anspråk. En gammal natur- och kulturmiljö kan vi inte återställa, sedan urbanisering och rationella brukningsmetoder gjort sitt. Under de senaste åren har glädjande nog en allt starkare opinion till skydd och värn för vår naturmiljö vuxit fram. Lagstiftningen har inte heller stått stilla. Man kan säga alt den utvecklats från ett begränsat objektskydd till en norm-lagstiftning som ger principer av generell räckvidd för vårt handlande med våra resurser och vår yttre .miljö.

Naturvårdskommitténs förslag varett försök all ytteriigare effektivisera lagstifiningen och skydda värdefull natur samtidigt som förslaget skapar förutsättning för människorna alt fä ökad tillgång lill naturvärdena och ger del rörliga friluftslivet ytterligare möjligheter. Förslaget, som nu i stora drag fält proposilionens form, innebär skärpta krav pä hänsyn vid ingrepp i naturen och utnyttjande av dess resurser och ökade möjligheter att slå vakt om den för vårt land unika men utomordentligt värdefulla allemansrätten.

Jag vill ge jordbruksministern etl erkännande för den lagstifining som han föreslår. Jag medger att han haft en svår uppgift och mött motstånd från olika håll. Hans förslag är bättre än vad jag ett slag vågade räkna med, men jag vill ändå inle säga alt det är helt tillräckligt.

Det är i och för sig naturligt atl skogsintressenterna gått emot naturvårdskommilténs förslag; det rör sig ju om vissa begränsningar för dem i deras verksamhet. Men menar man allvar med alt vi skall ge människorna tillgång lill vår natur och dess omistliga värden måste man också vara beredd atl i lagstiftningens form värna om naturvärdena. Allt är inle ekonomi och får inle vara ekonomi. Det är lika naturligt att de krafter som en gång såg naturvärdslagen växa fram för ett tiotal är sedan inte tycker om nymodigheter ulan reser etl visst motstånd mot dessa, emot en radikalare och modernare lagstiftning på området. Jordbruksministerns balansgång har därför inte varil lätt, det skall konstateras. Han har emellertid skilt sig gott från uppdraget, det vill jag notera.

På ett par punkter tänkte jag ta upp ett litet resonemang. Den första punkten gäller strandskyddet. Det är bra alt slrandskyddet görs generellt, men det är beklagligt att skyddet inte fått det innehåll som enligt min mening hade krävts för att det skulle bli tillräckligt effektivt. Redan i de av riksdagen för tio är sedan antagna riktlinjerna för naturvården fastslogs nödvändigheten av alt slå vakt om inle bara lillträdesmöjlig-heterna utan också naturvärdena. Likväl utformades del nuvarande strandskyddet som ett mycket begränsat bebyggelseskydd. Såsom naturvårdskommiltén slagit fast har detta skydd inte varit tillräckligt. Det är därför beklagligt när i det föreliggande förslaget del nuvarande begränsade bebyggelseskyddet bibehålles med formuleringar som i långa stycken verkar vara ett ordagrant återgivande av de formuleringar som 1964 års departementschef då använde. Det är inte bara tio års utveckling utan lika många år av exploatering av värdefulla strandresursersom delvis gått spårlöst förbi i propositionen. Det är givetvis omöjligt att vid det här laget få någon ändring till stånd.

Det hade varit bra om jordbruksministern haft tillfälle atl slå fast att strandskyddet också enligt proposilionen syftar till att skydda strandområdens naturvärden, även om dess primära uppgifi är att skydda allmänhetens tillträdesmöjligheter, och atl reglering i överensstämmelse med naiurvårdskommilténs förslag inbegriper bryggor, hamnanläggningar, trädgårdsarrangemang, lek- och badplatser m. m. för privat bruk varigenom allmänheten hindras eller avhålls från alt beträda områden med allemansrätt, samt också atl byggnadsnämnderna vid byggnadslovsprövning av lill- och ombyggnad är skyldiga att beakta strandskyddets intressen så alt inte ytterligare privatisering av värdefulla strandresurser sker.

Jag förmodar emellertid atl jordbruksministern pä grund av att jul-firandet närmar sig och kammarens ledamöter skall lämna Stockholm inle vill ge sig in i debatten. Jag vill inte provocera honom att gå upp och svara, men man kanske kan räkna med att en del av de frågor som jag ställt kan klaras i lillämpningsföreskriflerna.

Liksom i fråga om strandskyddet vill jag också när del gäller landskapsvärden begränsa mig till etl par punkter där jag anser atl del skulle vara av betydelse om man hade fåll ett klarläggande uttalande.

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvårdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

179

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvårdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

180

I naturvårdskommilténs förslag bildar bestämmelserna i 18 och 20 §S det grundläggande skyddet inom landskapsvården. Bestämmelserna vilar på samma principiella uppfatining om kontroll av väsentliga miljöingrepp lill skada för andra och samhället, och de står härutinnan helt i överensstämmelse med vad riksdagen uttalade i anslutning titt den så mänga gånger citerade och omnämnda propositionen 1972:111 om hushållning med mark och vatten.

Denna gemensamma bakgrund och principiella överensstämmelse är av betydelse vid tillämpningen, men kommer kanske inte till klart uttryck i proposilionen. Del hade därför kanske varil värdefullt om vi hade fått ett förtydligande även i detta avseende. Men jag begär på sakens nuvarande ståndpunkt inte att något sådant skall behöva göras i dag. Det finns tillfälle att personligen klara av sådana ting med statsrådet efter hand.

Vad gäller bestämmelsen i 19 S om naiurvårdsområde föreslog kommittén att institutet skulle kunna användas även i fall som ledde till avsevärt intrång i pågående markanvändning eller ianspråktagande av mark, när parterna var ense. Härigenom skulle institutet kunna användas exempelvis när man i anslutning till en utsiktspunkt ville ta i anspråk mark för sittplats eller en parkeringsplats. Den utformning bestämmelsen fått i propositionen synes inte medge delta.

Utskottet har vid sin behandling uttalat att möjlighet alt träffa avtal om mera ingripande åtgärder än som avses med institutet föreligger givelvis alltid enligl civilrältsliga principer.

Ja, uppriktigt sagt är detta ju bara alt slå in öppna dörrar. Civilrättsliga avtal kan man ju träffa om allting. Jag tror ändå inle atl utskottet har rält i alt detta kan täcka just del jag efterlyser här.

Under debatten har gjorts några inlägg som jag tänkte ge en del kommentarer till.

Herr Hedström åberopade vid några lillfällen moiionen 2009 och mitt namn i det sammanhanget. Han säger att strandskyddet blir tillräckligt om man behåller de nuvarande avgränsningsreglerna.

Del är dock en faktum att erfarenheten visar alt de nuvarande reglerna inle räcker.

Bebyggelsen gårocksåbraatt klara med nuvarande bestämmelser, anser herr Hedström vidare.

Jag hänvisar i det fallet till vad herr Wachlmeister i Johannishus sade, nämligen att kommunerna släppt fram bebyggelsen pä ett sätt som på många håll är skrämmande. Detta gäller inle minsl vissa Norrlandsområden.

Bestämmelserna kanske skulle kunna räcka lill, men då måste man ha människor som är fasta i sin uppfattning om alt naturen skall räddas. Tyvärr är det inte alltid så. Därför hade det behövts att naturvårdskommilténs förslag till generellt strandskydd hade följts helt.

Herr Krönmark tog också upp frågan om strandskyddet och sade att det inte är ägnat att underiätta för människor att skaffa sig fritidsbostä-

der. Del är en fullständig felaktig beskrivning. Vad kommittén och propositionen vill är att trygga stränderna för allmänheten och förhindra alt man använder dem för bebyggelse.

Jag rekommenderar herr Krönmark atl se sig om i landet och iaktta hur man har missbrukat den möjlighet man haft att kunna bygga inom strandområdena. Jag är övertygad om att herr Krönmark dä inle skulle uttala sig med sådan emfas som han gjorde.

Naturvårdsområdena är tillkomna för att klara ersättningsfrågorna, säger herr Krönmark.

Det har visat sig att det många gånger är svårt att klara ett naturreservat. Dä har vi velat föra in ell nytt instrument som avser mindre områden, då främst belägna i närheten av tätorter där det är överfiödigt och knappast möjligt att göra dem lill naturreservat. Moderaternas representant i utredningen var också med pä ulredningens enhälliga förslag i del avseendet.

Herr Krönmark var glad över atl husbehovsläkien enligl naturvärds-kommitténs förslag hade slopats. Jag kan förstå svårigheten med kontroll av denna. Men jag vill betona att del i dag finns många "husbehovsläkter" som aldrig skulle ha godkänts om det funnits en ordentlig kontroll på dem. Del är där som del brister. Det är därefter som kommittén har bedömt situationen.

Herr Wachlmeister i Johannishus förde etl intressant resonemang. Jag vill ge honom en eloge som den verklige naturvännen inom moderata samlingspartiet. Herr Wachlmeister går ibland sina egna vägar ulan alt bry sig om partiets allmänna uppfatining, och det hedrar verkligen herr Wachlmeister. Jag känner honom sedan tredje lagutskottets dagar och jag vet att han är en verkligt pålitlig naturvän. Men när herr Wachlmeister diskuterar nalurvårdsområdena gör han en karikatyr av förslaget dä han räknar fram en ersättning pä 50 öre per kvadratmeter som del skulle vara riktigt atl markägaren fick i vissa fall.

Om man träffar avtal med markägaren att han skall göra vissa arbeten skall han självklart ha ersäitning för detta. Men det betyder självfallet inle att han skall ha betalt för att marken avsätts lill naiurvårdsområde. Naturvärdsomrädel är ett komplement till naturreservatet. Samhällel har inte medel att upprätta naturreservat i den utsträckning som eljest skulle vara nödvändigt. Därför har naturvårdskommittén ansett - och proposilionen har följt den uppfattningen - att det är värdefullt att få etl annat instrument som tillförsäkrar allmänheten tillträde till område av stort naturvärde.

Utskottets ordförande, herr Larsson i Borrby, började med atl säga: Vi vill förändra lagen så atl den blir ändamålsenlig. Det är ingenting annat än ell kamoufiage av centerpartiets negativa inställning som herr Larsson pä del sättet redovisar.

Så bara en slutsats av denna deball. Jag upphör aldrig alt förvänas över att del finns en parlirikining i della land, som jämt och sländigl talar om viklen av atl människorna kommer nära naturen och som i

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvärdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

181

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvårdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

sin iver atl föra människorna tillbaka lill vad man kallar lokalsamhällen, i sin praktiska politiska gärning alltid sällar sig lill dem som reser motstånd mot lagar som behövs för att skydda och värna människornas möjligheter lill gemenskap med naturen. Man rider på vad som kan kallas en grön väg men har enligl mitt förmenande ständigt hamnat i bakvatten. Blodet är tjockare än vatten. Intressegemenskapen med markägarna är Slörre än med de många människor för vilka naturen också är lill. Det finns emellertid lysande undanlag. Den jag tänker pä finns inte i kammaren i dag, men jag vill ändå räcka över en blomma lill honom för hans medverkan i naturvårdskommiltén och hans stora iniresse för atl stödja naturvärden. Det är förre ordföranden i civilutskottet Erik Grebäck som jag tänker på.

Herr lalman! Jag har inget yrkande om bifall till motionen 2009. Jag anser annars att del skulle ha varit värdefullt för naturvården om utskottet behandlat den motionen på annat sätt än som skett, men jag inser att det i dag är omöjligt atl nä annat resultat än vad utskottet föreslår. Jag vill emellertid säga atl därmed sista ordet ännu inle är sagt om de synpunkter som den motionen innehåller.

182

Herr KRÖNMARK (m) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Karlsson i Huskvarna sade all jag lalat med emfas; om jag skall klassificera herr Karlssons anförande kan jag närmast beteckna del patetiskt. Det var naturvärdskommitténs ordförande som här till departementschefen vädjade om att denne skall försöka klara av de delar av naturvårdskommilténs belänkande som han inle ställt sig bakom - på grund av atl de blivit mer eller mindre söndermosade i remissinstanserna-genom tillämpningsföreskrifterna, och alltså gå en smygväg. Jag lar för givet att herr jordbruksministern inte har så fördomsfri syn på demokratins spelregler som tydligen socialförsäkringsutskotteis ordförande har utan atl vad riksdagen uttalar genom sitt beslut skall vara absolut styrande och vägledande för tillämpningsföreskrifterna.

När del sedan gäller slrandskyddet, herr Karlsson, sade jag lidigare att hela förslaget andas en favorisering av det rörliga friluftslivet på det fasta friluftslivets bekostnad. Vi lever i etl fantastiskt land och vi har mer stränder än man har i de fiesta andra länder. Därför ser vi från moderata samlingspartiet det som angeläget att vi utnyttjar denna resurs och ger så många människor som möjligt och som önskar fritidsbosläder i närheten av våra vatten en chans att få del. Vi menar att del generella strandskyddet inte är ägnat atl underlätta en sådan utveckling. Som jag sade i min lidigare anförande är även jag intresserad av atl vi skall ha ett strandskydd av nuvarande omfattning och atl vi skall ha tillräckliga strandområden för det rörliga friluftslivets behov. Men man skall inte försvåra det fasta friluftslivet.

När det gäller naturvårdsområden sade herr Karlsson att moderaternas

representant i naturvårdskommiltén hade stått bakom kommitténs förslag och att vi nu ändrat ståndpunkt. Herr Karisson i Huskvarna skall nog läsa det särskilda yttrandet av herr Lothigius. När han gör det skall han finna att del harmonierar utomordentligt väl med vad som står i moderata samlingspartiets partimotion i detta ärende. Vi godtar naturvårdsområden som ett instrument när det gäller områden av speciell karaktär, som man vill skydda. Men vi kräver all man - när man avsevärt försvårar markanvändningen - skall lämna viss ersättning till markägaren. Det var just vad herr Lothigius anförde. Jag vilt bara säga all moderata samlingspartiet företräder en logisk och konsekvent linje.

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvärdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

Herr WACHTMEISTER i Johannishus (m) kort genmäle: Herr lalman! Jag tackar herr Göran Karisson för de alltför vänliga orden. Men jag undrar om han inte, i likhet med Homeros, blundade ett litet ögonblick när jag talade om naturvårdsområden. Jag anförde att värdet av intrånget, beräknat i pengar, skulle bli mycket högt per kvadratmeter. Sedan sade jag ordagrant följande; "Som var och en förslår, skulle det med sådan ersättning inte bli många naturvårdsområden bildade, men jag har velat nämna beloppet för att vi åtminstone skall ha en aning om vad det gäller."

Jag vill fullständiga det med au säga att jag givetvis inte har en tanke på att del beloppet skulle betalas ul. Men vi måste ha klart för oss vilka uppoffringar det är vi ålägger markägarna. Det är många fördelar förenade med nalurvårdsomräden. Därförskall man, när man förhandlar med markägarna, kunna pruta ned ersättningskraven ganska ordentligt. Jag har aldrig sagt att beloppet i fråga skulle utgå, men jag ville nämna det därför att vi måste veta vilka följderna blir; vi får inte bara utfärda ålägganden till höger och vänster utan att sälla oss in i konsekvenserna.

Herr LARSSON i Borrby (c) kort genmäle;

Herr talman! Socialutskottets ordförande har, såsom vi observerat i ulskoltet. praktiserat en intressant teknik här. Han har motionerat på en rad punkter när det gäller alla formuleringar där inte proposilionen har uttryckt sig på samma sätl som den kommitté där han har suttit ordförande. Sedan har det i någon mån följts upp genom försök att driva ärendet vidare lill kammaren. Det är vällovligt, men det är ändå väldigt ovanligt att ledamöter i en uiredning väntar sig att fä varje punkt i ui-redningsbetänkandets ordalydelse uppföljd i en proposition. Del är lilel förmätet.

Jag har närmast begärt ordet för all påpeka att en del talare redan i förväg tycks ha bestämt sig för argumenteringen. Det har här märkts hos fru Lundblad, hos herr Karlsson i Huskvarna och hos några andra. Jag vill nu än en gång - trots att jag gjort det två gånger lidigare i debatten i dag - erinra om de faktiska realiteterna bakom den fråga vi nu diskuterar. Det är inte så att centern går emot naiurvårdsintressena. Låt mig läsa innantill ur reservaiionen 10. om det kan bidra till att undan-

183

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvårdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

röja några missförstånd: "Som underlag för sådana föreskrifier avseende skogsbruket krävs en inventering från länsstyrelsernas sida varefter sådana områden bör särskilt anges, där risk för konflikter mellan skogsbruks- och naiurvårdsiniressen motiverar förhandsanmälan av exempelvis planerad avverkning. Utförlig information bör lämnas rörande vad markägarna härutinnan bör iakttaga." Vi ställer alltså della krav på markägarna.

Jag förslår au man i förväg gjon i ordning en avgumenlering och vill spela upp den skivan här i debatten. Därmed må var och en göra som den vill. Herr Karlsson i Huskvarna säger också all sista ordet inle är sagt i det avseendet. Jag förmodar all han syftar på alt flera talare i dag kommer all upprepa detta. Jag kommer inte alt ta kammarens tid i anspråk ytterligare för all gendriva sädana påståenden, eftersom jag inle tror att del tjänar något syfte. Men låt mig ändå fråga; Vad är del, herr Karlsson, som ger de många människorna större rätt i naturen genom tillskapandet av en anmälningsplikt som innebär en fruktansvärd byråkrati och beträffande vilken del i lagstiftningen inle anvisas någon uppföljning? Man behöver inte ens avvakta ett besked till följd av denna anmälan, utan man kan omedelbart verkställa avverkningen. De åtgärder som bör vidtas efter avverkningen har skogsvårdsstyrelserna redan i uppdrag att följa upp.

184

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle;

Herr talman! Först en ord till herr Krönmark. Jag är inte ordförande i socialförsäkringsutskotiet. herr Krönmark! I dag talar jag som vanlig ledamot av denna kammare, men fördenskull behöver vad jag säger inte väga mindre, eftersom jag sysslat med dessa frågor och vet vad jag talar om. vilket kanske inte alltid är fallet med herr Krönmark när han kommenterar proposilionen och naturvårdskommilténs förslag.

Herr Krönmark gör gällande atl jag försöki få jordbruksminislern atl genom tillämpningsföreskrifter gå ifrån lagen. Om herr Krönmark hade bemödat sig all lyssna lill vad jag sade hade han inte behövi begå den fadäsen. Vad jag syftade på var alt man reser flaggstänger och säiier ut trädgårdsmöbler osv. i Stockholms skärgård för att markera en tomt som man egentligen inte har och för all förhindra människor all komma dit. Del var den tillämpningsföreskriften, herr Krönmark, som jag ville all jordbruksministern skulle förtydliga. Jag är helt övertygad om atl statsrådet Lundkvist instämmer med mig i det fallet.

Sedan bara ytterligare ett ord angående moderata samlingspartiets representant i naturvårdskommiltén. Han var med om inrättandet av nalurvårdsomräden, men det vill herr Krönmark inte vara med om.

Till herr Wachlmeister i Johannishus vill jag bara säga att hans exempel var ett prov utan värde, eftersom han själv sade att detta inte kommer atl existera i verkligheten. Och då stämmer ju vad jag sade om att detta är en karikatyr. Om del gäller stora områden har man naturreservat. Då skall i vanlig ordning ersättning utgå, och vi behöver inte nu tvista

om huruvida den skall vara 50 öre m' eller någonting annat.

Så till herr Larsson i Borrby! Den ståndpunkt herr Larsson i dag företräder är de obotfärdigas förhinder och ingenting annat. Jag förstår atl han inte gärna vitt diskutera mera. När man som centerpartiet går ut och loren våldsam agitation för naturvården men sedan vid den praktiska lagstiftningen går emot varje förstag som innebär förbättringar för vanliga människor, förstår jag att man har behov av all ligga lågt i debatten.

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvårdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

Herr KRÖNMARK (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag ber om ursäkt för att jag i hastigheten råkade utnämna herr Karlsson i Huskvarna till ordförande i fel utskott. Jag är väl medveten om att det är i socialutskottet som herr Karisson för klubban.

Herr Karlsson säger att jag skulle ha lyssnat litet bättre så hade jag inte missuppfattat honom. Jag vill uppmana herr Karlsson att uttrycka sig litet tydligare i sina väl förberedda anföranden, så att det inte kan bli anledning till sådana här missförstånd.

Som jag sade är även jag intresserad av att ha ett strandskydd, men har man inte i naturvårdskommittéen funderat på det nya som har inträffat i och med att glesbebyggelserälten har slopats? Genom att den icke finns kvar har faktiskt kommunerna möjligheter att helt och hållet reglera bebyggelsen. Vi i moderata samlingspartiet har icke accepterat den inskränkning av glesbebyggelseräuen som nu existerar, men sådani är i alla fall läget i dag. Jag kan inte finna annat än att allt det här talet som socialdemokraterna för om vikten av att ha en generell strandlag bara iir ett slag i luften. Man har ju redan instrumenten.

För att återgå till naturvårdskommiltén vill jag bara säga, atl även om del är några månader sedan jag läste kommitténs betänkande så vet jag kanske litet grand om vad det rör sig om. Läser man betänkandet, ser man an herr Loihigius jusi har avseii sådana områden som vi lalar om i parlimolionen, nämligen mindre områden av specifikt intresse. Tar man del av proposilionen och förarbeiena, finner man all besiämmelserna medger all förordnande om naiurvårdsområde läggs över ell ganska siori område och alt markägaren icke skall ha någon som helst intrångsersättning. Anledningen måste vara alt samhället inte vill ikläda sig de kostnader som det skulle innebära att goitgöra markägaren. Därför har man skaffat sig det här insirumentel, som gör all markägaren hamnar i cli absolut underläge och icke kan hävda sina berättigade intressen. En sådan politik kommer vi i moderata samlingspartiet aldrig att acceptera.

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvårdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

jag har räknai ul vad det skulle kosta om det skulle bli naturvårdsområde och bevaras i dagens skick.

Sedan har jag sagl att del inte kan komma i fråga att betala dessa stora sunmior. Om vi hett avfärdar alla ersäliningsanspråk när del gäller naturvårdsområden är del alltså en viss risk för att naturvårdsområden kommer att bildas där det kanske inte är så önskvärt, medan de ur landskapsvårdssynpunkt värdefullaste områdena aldrig blir nalurvårdsomräden.

Jag hoppas jag kan göra klart vad detta betyder. Vad vi åstadkommer med de här inskränkningarna i markägarens rält alt förfoga över sin egendom är ju att han inte kan utnyttja den på del för honom ekonomiskt rationellaste sättet. Jag tycker an del iir roligl om vi kan bevara dessa marker, efiersom de är så viirdefulla, men då skall vi inte låta markägaren ensam bära följderna. Är det ur allmän synpunkt viktigt att bevara ett område, då är det också del allmännas sak all beiala vad del kosiar.

Det belopp jag nämnde, 50 öre/m\ är bruttobeloppet; en hel del går ifrån det. Det beloppet gällde just del område jag talade om. Sedan kan vi nalurligtvis hitta andra marker med lägre avkastning, där man kommer lill en betydligt lägre brutiosiffra, och från den bruttosiffran går ju de fördelar som följer med eit naiurvårdsområde. Jag utgår nämligen från an man får hjälp med an hålla området öppet eller i varje fall ersättning för egel arbete för atl hålla det öppet osv.

186

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle;

Herr lalman! Herr Krönmark säger all jag borde ha varil lydligare i mitt anförande än vad jag var. Jag är rädd för att även om jag hade gen herr Krönmark manuskripiei hade han inte velat förstå vad jag menade med det. Avsikten var emellertid, som jag sade förut, just att poängtera att det inie får gå lill så, alt enskilda människor genom all sälla upp en eller annan anordning kan hindra folk au lägga lill med sina båtar osv. Del var verkliga fall som vi har upplevt i kommittén jag gav exempel på, herr Krönmark, och ingenting annat. Herr Krönmark är intresserad av slrandskyddet. Ja. intresserad kan man nog vara, men då får man också lov alt ge någonting för del, och del ärdär herr Krönmark sviker.

Genom alt glesbebyggelserälten upphör får kommunerna möjlighet alt reglera inom strandområden, säger herr Krönmark. Men titta på hur kommunerna har gjort i verkligheten, och herr Krönmark kommer att vara bekymrad över dci sän på vilket man släppt fram bebyggelsen i många områden!

Sedan talar herr Krönmark och även herr Wachlmeister i Johannishus onvmarkiigarnas intressen. Även om man fastställer naturvårdsområden så innebär'det inte att markägaren helt är avstängd från möjligheten all få ersättning. Institutet naturvårdsområde har ju kommit lill för alt man skall slippa de stora nalurreservaien som kosiar oändliga summor för samhällel. Här kan man alliså gä in på ett mindre område och möj-

liggöra atl del används för friluftsliv på ett annat sätt än tidigare. Men diirmed träder man inte markägarnas intressen för nära.

Det exempel som herr Wachlmeister gav - jag vet inte om del är en provräkning - existerar inte i verkligheten, eftersom herr Wachlmeister inle har kunnat precisera vilket område det är. Därför saknar egentligen herr Wachimeisiers resonemang i det fallet betydelse.

Men jag vill gärna än en gäng betyga det stora iniresse som herr Wachlmeister visar för naturen. Jag skulle egentligen önska att han som en missionär inom moderata samlingspartiet kunde få partiet att hysa ungefär samma uppfatining som herr Wachlmeister. Men därvidlag iror jag ime all herr Wachimeisiers verkligi erkända vilja au uiräiia någoniing för naturvården har möjlighet att göra intryck och påverka.

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvårdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

Herr ISRAELSSON (vpk):

Herr talman! I jordbruksutskottets betänkande nr 52, som vi nu behandlar här i kammaren, yrkar ulskoltet avslag på vpk-moiionen nr 508.

I motionens yrkande nr I. varom det nu är fråga, begärs an riksdagen hos regeringen hemställer om omarbetning, precisering och förslag beträlTande miljöskyddslagen med en sådan inriktning att ekologiska miljöaspekter beakias och en objektiv beslutsprocess i miljöärendena eftersträvas med samhällsekonomisk optimering som målsäiining. Yrkandei följs upp i reservaiionen 9 av herr Takman.

I moiiveringen lill moiionsyrkandei görs en genomgång av vår syn på miljöfrågorna. Jag vill också i deua sammanhang göra en sådan genomgång, om än mera korifaliat.

Det slår väl numera klart för alla alt miljöfrågorna inle begränsar sig lill de enskilda länderna ulan i vikliga hänseenden är iniernaiionelll övergripande. Detta gäller i synnerhet luft- och vattenföroreningar samt transporter av miljöfarligt gods. Den utbyggnad av kärnkraften som nu sker på olika håll i världen leder också till au transport och lagring av radioaktivt avfall från kärnkraftverk är eller kan bli en internationell miljöfråga. Införandet över Sverige av stora mängder svaveldioxid med luftströmmarna från Västeuropas induslriområden är redan ell problem.

Sverige har som ell lilel land självfallet inte någon utslagsgivande betydelse i de iniernalionella miljöpolitiska sammanhangen, men som ett alliansfriti land bör vi ändå verka aktivt pådrivande då del gäller atl komma lill riilta med de internationellt övergripande miljöproblemen.

Vad sedan gäller miljöpolitiken i Sverige vill jag först hänvisa lill den målsäiining som regeringen uiialai i stalsverksproposilioncns bilaga 11;

"Miljövårdens främsla uppgift är all skapa och garantera en livsvänlig miljö åt nuvarande och kommande generationer. Därför måsie miljö-försiörelscn hejdas och förslörd miljö åler ges en acceplabel kvalitet.

187

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvårdslagen och skogsvärdslagen, m. m.

För all delta mål skall nås krävs en aktiv miljöpolitik och en nära samarbete mellan stat. kommuner, näringsliv och enskilda."

Jämför man della målsättningsuttalande med motsvarande från är 1972 så finner man vissa skillnader. Ordet "alla" har bytts ut mot uttrycket "nuvarande och kommande generationer". Det är, som jag ser det, en betydelsefull och viktig precisering och markerar målsättningens lång-siklighet. I fråga om den redan förstörda miljön har det också skett en omformulering. Det tidigare uttrycket "så långt möjligt återställas" har ersatts med uttrycket "åter ges en acceplabel kvalitet". Jag vill för min del också där tolka in en ökad vilja att återställa förstörd miljö, vilket jag hälsar med tillfredsställelse, om del också kommer att la sig praktiska uttryck.

Miljöfrågorna, vilka är nära förbundna med energifrågorna, har visat sig kunna engagera människor - och därmed också väljarna - på ell genomgripande sän. Moi bakgrund av della sakförhållande har miljöfrågorna blivit viktiga politiska frågor för samtliga politiska partier. Det framstår ju inie heller som särskili klokl för de poliliska partierna all gå cmoi en bred opinion vare sig del gäller miljö- eller energifrågor. Partierna har också dragil konsekvenserna av della och försöki all framstå som så miljöviinliga som möjligt såväl i sina program som i uilalanden inför allmänna val.

Vi menar emellertid från vpk-håll all det från miljö- och energipolilisk synpunkt kan dras skiljelinjer mellan partierna. Den skiljelinjen går, enligt vår mening, mellan partier som vill bygga miljö- och energipolitiken på kapitalismens grund och partier som inte är till freds med denna grund ulan anser socialismen vara den enda grund på vilken det är möjligt all bygga en långsiklig miljö- och energipolitik som, helt i överensstämmelse med regeringens uttalade målsättning, också garanterar kommande generationer en livsvänlig miljö. Detta principiellt viktiga konstaterande från vår sida kan emellertid inte få avhålla oss från att framföra krav på förändringar redan inom ramen för det nu rådande ekonomiska systemet här i landet. Del är ju också vad vi gör i den moiion som jag nu pliiderar för.

Den fråga som vi ställde oss innan vi formulerade vår moiion var; Tillgodoser gällande rält på miljövårdsområdet den målsättning som formuleras i stalsverkspropositionen och som jag nyss citerat'.' Vi har inle kunnal finna annat, vid studiet av själva miljöskyddslagen, än an möjligheten finns i och för sig men alt denna möjlighet ime klan framgår på grund av laglexlens vaga utformning. Såvitt vi förslår iir det endasi lagiexien som är direki juridiskl bindande. Vad som siigs i förarbeien och redan avgjorda rättsfall kan endast vara vägledande. Om ur miljösynpunkt mindre tillfredsställande beslut tvingas fram av ekonomiska och sysselsätiningsmässiga hänsyn kan della i forisäiiningen leda lill en räiisiillämpning som inie slår i överenssiämmelse med den uiialade målsäiiningen för miljöpoliliken. Vi menar också alt en vag lagtext överlämnar tillämpningen av lagen till beslutsfattare som inte är politiskt

ansvariga och vilkas beslut inte ens kan ifrågasättas här i riksdagen. Detta, som vi tycker, otillfredsställande förhållande är inte beslutsfattarnas fel utan lagstiftarens. Vi är av den meningen att det skulle vara möjligt att revidera miljöskyddslagen på sådani sätt att lagen blev mera direkt styrande för besluisfallandei och utrymmet minskade för fatlandei av - i realiieien poliliska - beslul på förvaliningsplanet.

I reservation till det nu förevarande utskotlsbelänkandet anförs också att man inte bör bortse från riskerna av bristande objektivitet då en tjänsteman inom miljövårdsförvaltningen, som har att fatta beslut i ett ärende, samtidigt är engagerad som konsult i det företag vars ärende är föremål för behandling. Hithörande problem bör bli föremål för uppmärksamhet, och regler bör ges beträffande sädana engagemang.

Vad gäller beaktandet av ekologiska aspekter.vid beslutsfattandet anser utskottet all så redan sker. Jag vill inte kategoriskt bestrida detta utskottets påstående, men vad jag allvarligt vill ifrågasätta är den vikt som tilläggs de ekologiska aspekterna. En utvidgad forskning på miljöområdet måste klarlägga gränserna för de miljöstörningar som över huvud tagel kan tillåtas, och kommande beslut måste grundas pä en lag som klart preciserar dessa gränser.

I motionsyrkandet sägs atl en samhällsekonomisk optimering skall vara en målsättning vid omarbetningen av miljöskyddslagen. Jag är klart medveten om att denna målsättning är sväruppnåelig inom ramen för rådande s. k. biandekonomi, men ändå måste denna målsättning uppställas just därför att den är riktig ur fiera synpunkter. Dels överensstämmer denna ekonomiska princip med miljöintressena i ett längre perspektiv, dels står den ofta i motsättning lill den snävt företagsekonomiska princip som fär fälla avgörandet inom de enskilda industriföretagen.

Detta motsatsförhållande illustreras också i 1974 års slatsverksproposition, där det sägs: "Inom vissa branscher har miljövårds- och sysset-säiiningsintressena kommit i motsättning. Det gäller företrädesvis branscher där en omodern produktionsteknik används och där lösningarna av mitjövårdsproblemen ställer sig så dyra atl en nedläggning är ett näraliggande alternativ. Kostnaderna för samhället kan dock bli mycket större vid en nedläggning jämfört med statliga bidrag till de miljövårdsinvesteringar som krävs. Miljövårdsinsatserna består i dessa fall ofta i en omläggning och modernisering av processinriklningen och apparaturen."

Del är således möjligt för privatkapitalisiiska industriföretag att försumma både miljövårdsinsalser och modernisering av företagen och sedan under nedläggningshot frampressa 50 procents bidrag frän staten till nyinvesteringar. Detta trots att huvudprincipen, enligl departementschefen, skall vara atl miljövärdskostnaderna utgör en del av produktionskostnaderna.

Med det sagda yrkar jag, herr talman, bifall till reservaiionen 9 av herr Takman, fogad till jordbruksutskottets betänkande nr 52.

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvårdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

189

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvårdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

190

Herr PETTERSSON i Malmö (s);

Herr lalman! Jag har vid närmare efiertanke funnil att det anförande jag förberett utan större olägenhet kan framföras vid etl tillfälle då kammarens ledamöter är mindre pressade av hemlängtan än vad som i dag är fallet. Jag avstår därför, herr talman, med en viss förhoppning all efterföljande skall ta exempel, från alt utnyttja den tid jag antecknat mig för.

Herr PERSSON i Karislad (s):

Herr talman! När vi nu behandlar Kungl. Maj;ls proposition med förslag till ändringar i naturvårdslagen och skogsvårdslagen, finns del all anledning att göra en tillbakablick.

Vi var några socialdemokrater, främst från skogslänen, som i januari 1972 väckte en motion, nr 1972:146, i denna fråga vilken då var myckel brännande aktuell. Det var den då uppflammande debatten om kalhyggena och deras verkningar, såväl ekologiskt som sysselsältningsmässigl, som gjorde att många frågade sig vad framtiden skulle komma att innebära för dem och deras familjer och för hela regioner. Del bildades aktionsgrupper, och olika manifest utarbetades. Hos dessa människor uppstod oro och misströstan inför framtiden inom skogsnäringen. Bland dem fanns och finns alltjämt alla grupper av människor, frän skogsarbetaren till miljövärdaren. Manifestet i norra Värmland, undertecknat av 700 människor, krävde bl. a. samhällets inflytande på skogsbrukets långsiktiga planering och att denna sker med beaktande av samhällets totala kostnader. Efter det att dåvarande jordbruksministern Ingemund Bengtsson med anledning av motionen tillsatt en speciell arbetsgrupp, där bl. a. företrädare för skogsvårdsstyrelsen och naturvårdsverket fanns med, började skogsnäringen och skogsbruket att bombardera massmedia och oss politiker med informationsmaterial som belyste motsatsen, nämligen att kalhyggen var och är något positivt och kommer att förbli ett naturligt inslag i skogshanteringen och skogsavverkningen. Sanningen torde väl ligga någonslans mitt emellan. Men den näring vi då gav åt debatten finns det all anledning alt komma ihåg när riksdagen i dag behandlar propositionen. Vi motionärer anade väl inle att vår motion skulle följas av en sä infiammerad debatt.

Argument fanns naturligtvis både för och emot kalhyggen. Men allmänt sen torde ulan tvivel motståndarna mot kalhyggen ha varil den dominerande gruppen. Vi värmlänningar mötte denna debatt främst i länets norra delar. Vid besök i dessa områden kan man klart konstalera atl del finns allför många och stora kalhyggen och atl kritikerna haft rätt i mångt och mycket.

Men också ute på våra öar i Vänern och i skärgården har under senaste årel debatten om kalhyggen tilltagit. Här har naturvårdsintressen kolliderat med skogsbrukets intressen, mycket beroende på de stigande priserna på trä, papper och massa. Lagförslaget lorde i det här stycket till stor del eliminera den oro fritidsfolket och myndigheterna känner inför

kalavverkning i denna vår vackra skärgård. Atl vänta ytterligare en tid, som vissa talare här har föreslagit, skulle snabbt förändra öarna i Vänernregionen till det sämre.

I direktiven till den av regeringen tillsatta arbetsgruppen ingick bl. a. uppdraget att studera omfattningen och verkningarna från både ekologisk och sysselsäitningsmässig synpunkt. De synpunkter som framförs i den rapport arbetsgruppen avlämnat delar vi motionärer. Bl. a. föreslås där alt anmälningsplikt införes för alla avverkningar.

Jordbruksministern har också i propositionen framhållit del alltmer ökade behovet av alt ta hänsyn lill naturvårdens berättigade intressen i samband med skogsavverkning och skogsbruk. Däremot sägs ingenting om ålerväxlåigärder, ulan man hänvisar till pågående utredning, den s. k. skogspolitiska utredningen eller 1973 års skogsutredning.

Jag vill i detta sammanhang påpeka det orimliga i alt skogsägaren enligt nu gällande lagstiftning får så lång tid som upp lill 15 år på sig för att åstadkomma en nöjaktig återväxl i form av plantering eller sådd. Där borde en betydligt kortare tidsrymd aktualiseras, förslagsvis ca fem år. Vi förväntar oss en ändring i kommande lagförslag.

Herr lalman! Vad säger då skogsbolagen och skogsnäringen? De allra fiesta av oss trodde väl alt det lagförslag som nu ligger på riksdagens bord skulle mottas positivt och accepteras av de berörda parterna. Men bondekooperalionen och inte minst dess verkställande direktörer har gjort en del lidningsuttalanden. Verkställande direktören i Vänerskog har uttalat sig bl. a. i Säffie-Tidningen, Filipstadstidningen och Arvika Nyheter. Vi har där kunnat läsa rubriker som "Regeringsförslaget ger ökad byråkrati och statlig styrning av skogsbruket". I artikeln sägs alt det finns all anledning att protestera mot den ökade byräkratiseringen inom skogsbruket.

I senaste numret av tidningen Land har en av skogsbrukets direktörer anfört att proposilionen är ett hot mot skogsbruket och atl statsmakterna lägger en stark hämsko på skogsbruket.

LRF har också i samband med remissbehandlingen avstyrkt anmälningsplikten. I varje fall menar man alt hyggen under fem hektar ej bör beröras. Enligt utredningen är hälften av samtliga kalhyggen under fem hektar. LRF;s rekommendation är därför ingen lösning på problemet.

Anmälningsplikten för planerad avverkning kan inte vara så betungande vare sig för storbolagen eller de små och medelstora skogsägarna. Men går skogsbolagens direktörer ut i en kampanj mot lagförslaget innan det alls trätt i kraft, åstadkommer de naturligtvis förutfattade meningar om förslaget. Inte mindre farligt är det om företrädare för borgerliga partier faller in i klagolåten och stöder skogsdireklörernas skräckskildringar.

Länsstyrelsen i Värmland har bl. a. anslutit sig till arbetsgruppens förslag om en skärpning av skogsvårdslagens bestämmelser om ålerväxlåigärder och om all skogsvårdsslyrelserna skall ha kontroll över att åier-växtåtgärderna snabbt vidtas. Länsstyrelsen biträder också arbetsgruppens

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvårdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

191

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvårdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

192

förslag om införande av obligatorisk anmälan av alla planerade hyggen för att underlätta kontrollen av äterväxtåtgärderna.

Insikten om atl det är nödvändigt alt inom skogsbruket ta större hänsyn till naturvården har successivt vuxit fram. Det slås också fast i I S i skogsvårdslagen atl skogsbruket är skyldigt all ta hänsyn till naturvårdens intressen. Kalhyggena i Värmlands län är icke etl resultat av storm eller naturkatastrofer - de skiljer sig markant från den skildring som gavs från Bohuslän av kalhyggena där. Vissa av de borgerliga motionärerna hävdar en anmälningsplikt i efterhand.

Herr talman! Man kan verkligen fråga sig vad etl sådani förfaringssätt i realiteten skulle innebära. Debatten om kalhyggena kommer hell naturligt efter det att kalhygget redan är en faktum och efter det att terrängen och naturen helt förändrats. Reservanterna i utskottet, företrädda av de borgerliga, hävdar alt riksdagen i nuläget inle bör fatta beslul angående ett anmälningsförfarande. Vissa av talarna bland centerpartisterna säger sig i grund och botten vara positivt inställda till lagförslaget men säger ändå nej till del. Här har väljarkåren etl klart och otvetydigt bevis för att om de hade haft en borgerlig regering, hade något sådani lagförslag icke lagts fram. Reservanternas skrivning angående skogsvärdslagen visar klart och tydligt var de - inte minst moderaterna och centerpartisterna - står i den här frågan. De hänvisar till att hela frågekomplexet bör lösas samtidigt.

Jag vill uppmana reservanterna atl åka ut till människorna i skogsbygden. De ser med stor förväntan fram emot denna tagändring, och vad de hoppas är att regeringens proposition, som nu framlagts inför riksdagen, skatt vinna gehör. Herr Jonasson framhöll tidigare i debatten att skogsbolagen och skogsägarna i fortsäuningen frivilligt skulle begränsa hyggena och anmäla dem i förväg. Men här behövs inget tvång!

Herr lalman! På riksdagens sista arbetsdag före juluppehållet vill jag framhålla att jag trots stundande juletider inte tror på tomten. Jag tror inte att skogsbolagen och skogsägarna så snabbt ändrar sin policy. Bestämmelsen om att länsstyrelsen skall ha möjlighet att anlägga naturvårdsaspekter även på skogsavverkningen är utomordentligt tillfredsställande och dessuiom nödvändig. Länsstyrelsen i Värmlands län tog i början av är 1972 initiativ till överläggningar med skogsbrukets företrädare i länet för atl undersöka möjligheterna att få till slånd frivilliga rekommendationer och anvisningar, som skulle mildra effekterna av iraklhyg-gesbruket. Överläggningarna har dock hiliniills inte resulterat i sådana regionala överenskommelser. Inte i ett enda fall, herr talman, har någon rekommendation vare sig utfärdats eller följts.

På riksnivå har liknande överläggningar förevarit, där företrädare för skogsbruket samlals kring en policyförklaring med samma syfle, men även här saknas konkreta riktlinjer. I en riksdagsdebatt för några år sedan framhöll jag vikten av atl fritidsfolkets och allmänhetens intressen borde tillvaratas i betydligt högre grad, inte minst när del gäller närströvområden. Nyligen gjorda avverkningar försvårar och i många fall blockerar

lidigare strövstigar. Jag nämnde där om ell fall där skogsägaren på myckel kort tid avverkat ett så stort område atl en aviserad orienteringstävling måste inställas på grund av att området helt förändrat karaktär i förhällande till tidigare utgivna karlbilder. Området omfattade i det fallet 15 hektar.

Til syvende og sidst, herr talman! Det lagförslag som vi nu fått är till båtnad för de flesta människor som på sin fritid vill ströva i naturen. En efterlängtad nyhet är förbudet mot uppsättande av privatskyltar. Jag förutsätter också att byggnadsnämnderna härvidlag kommer att bli ytterst restriktiva och begränsa antalet tillåtna skyltar till ett minimum. Skogsbruket och naiurvårdsintressena bör med goda krafter kunna förena sina intressen med de bestämmelser som ryms i lagförslaget.

Herr lalman! Jag vill med detta i allt väsentligt tillstyrka föreliggande förslag och uttalar den förhoppningen, att naturen och dess resurser kommer att tillvaratas av många och alt kommande generationer får ökad tillgång till naturen. Vi vet atl vi måste förvalta vår sköna natur, och ur ekonomiska och sysselsätiningsmässiga synpunkter är det också nödvändigt att skogen inte överavverkas. Vår generation måste känna sitt ansvar för att återställa balansen.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets betänkande pä samtliga punkter.

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvårdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

Herr JONASSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Pettersson i Malmö vädjade till oss att vi skulle fatta oss kon, men det log herr Persson i Karislad föga hänsyn till. Han har laddat upp. men han har också laddat om, som förre statsministern sade en gång.

Herr Persson ansåg att det iir skogsdirektörerna som har moisaii sig förslagel och au borgerliga represenianier har jamai med. Jag tycker det är ett väldigt korisyni resonemang. Del är inte direktörerna utan de många små skogsägarna som sitter fast i byråkratin och del är för dem vi vädjar. Jag tror inte au herr Persson vinner något på atl anslå en sådan ton. Länsstyrelsen i Värmlands län har yttrat sig i frågan. För egen del har jag reserverat mig på en punkt - det talade inte herr Persson om - mot obligatorisk anmälningsplikt för kalhyggen under tre hektar.

Jag har inte heller sagt alt tvång inie behövs beträffande kalhyggena, del har herr Persson hell missuppfallai. Jag har sagl au del finns ingen anledning all införa anmälningspliki på alla avverkningar så länge vi väntar på skogsuiredningens förslag. Länssiyrelsen har haft överläggningar med alla skogsägarkategorier i vårt län och de har sagl all de siora kalhyggena skall sioppas. Länsstyrelsen och dessa är överens på den punkten.

Till sist. herr Persson: Vad är del för ide all försöka skapa ell moi-saisförhållande och jaga upp en stämning som inic finns? Vi kan iriiffas i Värmland och'diskutera de hiir frågorna - då kanske herr Persson lalar med mindre bokstäver.

193

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i natuivårdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

Herr PERSSON i Karislad (s) kort genmäle;

Herr lalman! Herr Jonasson anser all anmälningsplikt för kalhyggen på områden som berörs av 19 och 20 §§ är tillräcklig och all övrig anmälningsplikt inte är behövlig. Om vi skulle följa herr Jonassons recept skulle följden bli att egentligen hela norra Värmland skulle undanias.

Trots den knappa tiden vill jag hellre diskutera skogsvård här i kammaren än åka hem. Herr Jonasson har vid länsstyrelsens behandling sagt att kalhyggen om tre hektar vore lämpligt. Här stannar han för fem hektar. Man kan fråga sig var vi lill slut skall hamna.

Det är inte vi som skapar motsatsförhållanden ulan det är skogsdirektörerna som går ut i denna kampanj.

Upplysningsvis kan nämnas att kalhyggen och lokal skogsbrisi har varit föremål för debatt förr. Del fanns lokal skogsbrist i Bergslagen intill gruvfälten som tidigare blivit föremål för regeringsingripande med något annorlunda formulering. Man hade i Bergslagen sedan 1500- och 1600-lalen s. k. svedning av marken, och i stort sett fungerade detta bra. Men ibland blev det skogsbrist intill gruvfälten, och då förmådde gruvpa-tronerna regeringen att utfärda följande bestämmelse: "Låler någon svedja eller någon annan svedja sin skog dömmes lill böter; kommer han åter inom ell år dömmes han till galjen, varifrån vi icke vill honom benåda eller pardonera."

Jag är glad an vi har en socialdemokratisk regering och jag liknar dåtidens gruvpartroner vid nutidens skogsdirektörer. Vi måste se till atl samhället har större del i den samhällspolitiska debatten, inte minsl när det gäller skogsavverkningarna i vårt land.

Herr JONASSON (c) kort genmäle;

Herr lalnian! Jag iror all kamniaren håller mig räkning för om jag inle ger mig in på de diskussioner som herr Persson i Karislad för.

När del gäller kalhyggena i norra Värmland vill jag påpeka all jag har varil moisiåndare lill dessa. Jag har förklarat att jag tycker att det är alldeles fel. Jag har motarbetat dessa stora hyggen. De är ett fördärv.

De löften som vi har fått frän länsstyrelsen gör att det inte råder någon direki fara för dagen. Skulle emellertid så bli fallet, skall jag vara med om atl vidia ålgärder. Vad jag har sagl är all vi fär avvakia skogsulredningen.

Herr Persson i Karislad påslår all jag i länsstyrelsen har reserverat mig nioi anmälningsplikt för ylor under fem hekiar. Men nu har jag ändrai mig, siiger han. lill ire hekiar. När har jag sagl detta eller var Slår del skrivet'.' Vi får hålla oss någorlunda lill sakförhållanden även i riksdagen.

Efiersom dessa löften inte infriats, förmodar jag - trots juletider och trots att en del tror på jultomten - att del inte blir bättre under 1975.

När det gäller anmälningsplikten finns det många borgerliga motionärer. Det är möjligt att jag har misstagit mig pä denna punkt och att det är reservanterna som säger att fem hekiar är en lämplig anmälningsyta. I så fall ber jag herr Jonasson om ursäkt.

Jag tycker dock, herr talman, att herr Jonasson inte skall sitta på två stolar i denna debatt. Åk hem till Värmland, herr Jonasson, och tala om för människorna där vilka problemen är. Försök omvända de trogna skogsdirektörerna och tag ner dem på jorden. Då kan vi få en debatt, där samtliga parter verkligen hjälps åt och ser till att diskussionerna hålls på en jordnära nivå.

Nr 145 ' '

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvårdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

Herr OLSSON i Edane (s);

Herr talman! Jag skall verkligen lova kammarens hårt prövade ledamöter alt jag inte skall blanda mig i den värmländska trätan på något sätt. Jag skall helt kort motivera motionen 2003, i vilken vi fyra socialdemokrater har aktualiserat frågan om avverkningstvång i sådana fall där skogsägare medvetet missköter sitt skogskapital.

Frän samhällets, skogsägarnas och inte minst skogsarbetarkärens synpunkt måste det vara av stor vikt, att skogsvärdslagens bestämmelser anknyter till rationella skogsuitag inom stora regioner. Dock måste lagen självfallet förhindra rovdrift. Della senare bör dock kunna förhindras, om de enskilda skogsägarna måste inhämta tillstånd för avverkningar. Så långt är allt gott och väl i fråga om garantier för att inte alltför stora och olämpligt belägna kalhyggen kommer att uppstå.

Vad vi motionärer i moiion 2003 aktualiserat är sädana åtgärder som kan anses nödvändiga mot skogsägare som missköter sin skog - med andra ord slörre befogenheter för skogsvårdsstyrelsen att ingripa mot dem som medvetet missköter sitt skogskapital genom att inte avverka eller restaurera sina skogar, framför allt i äldre och övermogna bestånd.

Vår uppfattning är som framgår av motionen, att införande av avverkningstvång borde övervägas. Oavsett hur den ekonomiska situationen kommer att gestalta sig i framtiden för svenskt skogsbruk, måste samhällel ha rätt att kräva av den enskilde skogsägaren, an äldre och övermogna skogsbestånd blir avverkade för att ge sågverks- och mas-saindusirin den råvara som behövs och att ålerväxtåtgärder blir gjorda så snart efter slutavverkning som är möjligt med hänsyn till bl. a. tillgången pä arbetskraft. Samhället måste kort sagt ha rätt alt kräva av den enskilde skogsägaren atl nya plantor kommer atl växa där de avverkade träden slätt.

Inom vårt land finns lokall omfattande arealer av rest- eller skräpbestånd. Skogsvärdslagen ställer dock myckel ringa krav på skogsägaren när det gäller att återställa dessa marker i produktivt skick. Nu gällande skogsvärdslag är härvidlag mycket milt utformad och ställer blygsamma krav. Lagen, som den nu är utformad, befriar praktiskt tagel en skogsägare

195

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvårdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

frän skyldighet att restaurera skogsbestånd, som genom gamla under-låtelser blivit träs- eller restskogar, vilka ger ringa utbyte vid avverkning. Vi står inle inför en akut råvarukris på skogens område, men det som är mer oroande är det långsiktiga perspektivet. Med den långsiktiga virkesförsörjningen som bakgrund är del synnerligen angeläget atl intensiteten i skogsvårdsarbelei ökar.

Klarar vi inte av plantering, röjning och gallring i erforderlig utsträckning, kan vi heller inte räkna med att långsiktigt kunna förse skogsindustrin med råvara. Vi måste hårdare än hittills ingripa mot dem som missköter sitt skogskapiial. Samhället kan inle stillatigande bevittna det ointresse för skogsvärd som finns på många håll, inie minsl hos vissa slerbhusägare som ingenting ulirättar i fråga om skogsvärd.

Varken en vanhävdsparagraf eller en lag om avverkningsivång skulle drabba det stora antalet skogsägare ulan endast utgöra ett styrmedel mot den minoritet som missköter sitt skogskapital och därmed undanhåller skogsindustrin den råvara som det pä sikt kommer atl bli behov av. Som jag tidigare sagt: Vi står inte inför en akut kris, men i fråga om den långsiktiga virkesförsörjningen kan det finnas anledning till oro. Vi måste genom allmänna styrmedel kunna se till att den svenska skogsarealen sköts så att den ger skördar för framtiden.

Lät mig, herr talman, helt kort citera vad chefen för skogsstyrelsen generaldirektör Fredrik Ebeling sagt; "Om naturen i Sverige fick sköta landsskapsvärden skulle vi i de fiesta marker i Sverige fä en mörk och svårframkomlig granskog. Den skulle domineras av sjuka och döda träd. En skog som ruttnar med ett slutstadium av ålderskrämpor, död och förruttnelse. Det är bara skogseldar eller omfattande siormfällningar, med svåra insektshäriningar i släptåg, som kan bryta förloppet." Det är den typ av skogsvärd i s. k. naturskogar som man skulle kunna förhindra genom alt i skogsvärdslagen ta en vanhävdsparagraf och genom att överväga avverkningsivång.

Jordbruksutskottet har utgått ifrån all de i moiionen aktualiserade styrmedlen kommer att beakias i 1973 års skogsutredning. Jag hoppas att utskottet härvidlag får rätt. I annat fall lovar jag att återkomma. Möjligen har vi motionärer varit ute etl eller ett par år för tidigt. En sak borde vi kunna vara överens om, nämligen atl skogsbrukets mål alltid måste vara atl skogen skall skötas på etl sätt så atl den blir till så stor nytta som möjligt. Skogen - om den är väl skött - växer. Det är en råvara som går atl förnya.

Jag har inget annat yrkande än utskottets.

närmare bestämt den 25 januari i år. Denna moiion gällde naturvården och framför allt efterievnaden av naturvårdslagen. Det är bra all vi lagstiftar på detta område, men det är ännu nödvändigare att vi kan upprätthålla efterievnaden av lagstiftningen. Vi vet alla att det finns olika skyddsområden, nationalparker, naturreservat och många andra fågel-och djurskyddsområden. Dessa områden behöver bevakning, tillsyn och vård.

Vi hade krävt all motionen skulle överlämnas till den aviserade sys-selsäitningsutredningen. Motionen har varil på remiss och blivit tillstyrkt av naturvårdsverket och Svenska naturskyddsföreningen, men utskottet har stannat för ett yrkande om avslag på vår hemställan.

Det är inte lönt all här lala för moiionen. Del finns en annan väg, och den länker jag använda; Jag länker anlita postverket och översända samtliga handlingar till sysselsättningsutredningen. Jag hoppas atl motionen där skall få en välvillig behandling.

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvårdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

Herr STRÖMBERG i Botkyrka (fp);

Herr talman! När folkpartimotionen 326 om tillständsplikl för flygplatser och vägar var uppe lill behandling förra gången väckte jag irritation i kammaren genom atl, trots att den blev återremitterad till utskottet, lala i sak för motionen. Jag gjorde det med avsikt, och med lika stor avsikt skall jag nu, herr talman, icke tala för moiionen ulan hänvisa till min anförande den gängen. Jag vill bara nu ta upp de frågor som har väckts i dag och som är nya i avseende på den motionen.

Skälet till äterförvisningen var att sakläget skulle förändras genom propositionen om ändringar i naturvårdslagen. Vad nytt har då hänt? Ja, enligt niin mening har det inte skett någon ändring alls. När statsrådet exemplifierar vad som kan bli föremål för samråd näniner han en sak: niarkberedning genom hyggesplöjning.

Vad har nu detta att göra med anläggning av fiygplatser och vägar? Självklart förekommer ett samråd redan i dag, om man vill bygga en flygplats. Så stora byggnadsförelag sker inte utan all länsstyrelsen och andra myndigheter är underrättade. Men samrådsskyldighet är inle alts lika med tittståndsplikt. Nu prövar man anläggningen från exploaterings-synpunkt, men detta ger inte samma garantier för miljöskyddet som tillståndsprövning enligl miljöskyddslagen. Det är angeläget att en förprövning sker.

Under våren hade vi en debatt i Storstockholm om anläggandet av en fiygplats i Tullinge-Gelaren i Botkyrka. Alla partier - även socialdemokraterna - var hett överens om att den utredning som låg bakom förslaget var helt otillräcklig från miljösynpunkt. Av utredningens cirka 350 sidor ägnades endast tre sidor ål atl diskutera miljöproblemen i samband med lokalisering. Däremot diskuterar man sida upp och sida ner drift- och kapit.alkostnader, transporttider o. d. Miljöaspekterna kom hell enkelt inte med.

Herr Hedström har sagt att etl bifall till moiionen skulle ge en by-

197

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvårdslagen och skogsvärdslagen, m. m.

råkratisk prövning. Nej, herr Hedström, det är fel. Jag har följt ärendet Tullinge-Getaren. Det förekom ingen prövning alls från miljösynpunkt. Då blir det inle byråkrati om man har en förprövning enligt miljöskyddslagen.

Är herr Hedström ute efter att riva upp all förprövning enligt miljöskyddslagen? I så fall är del sensationellt. För om del är byråkratiskt att förpröva anläggning av en fiygplats, är det exakt lika byråkratiskt att förpröva andra anläggningar.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservaiionen 8.

Fru Lundblad riktar kriiik mot folkpartiet med utgångspunkt i handlingar vid landsmölel. Ingen annan talare frän folkpartiets sida har varit anmäld för att bemöta detta, men senare har utskottets ordförande, herr Larsson i Borrby, tillbakavisat kritiken, som även riktals mot centern, och sagt att det förslag fru Lundblad stödde sig på medför byråkratiskt krångel. Jag hänvisar i detta avseende lill herr Larsson.

Vad folkpartiet vill ha är effektiva åtgärder mot kalhyggen. Del hoppas vi på när utredningen kommer. Anmälningsplikten måste kunna följas upp av sådana ålgärder all den får verklig effeki och inte bara blir pappersraseri.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Wachlmeister i Johannishus, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 3

Utskottels hemställan bifölls.

Punkten 4

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskoiiels hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Larsson i Borrby m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Larsson i Borrby begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposilion:

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Larsson i Borrby begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 193

Nej - 125

Avstår - 5

Herr Helén (fp) anmälde atl han avsett atl rösta ja men av misstag nedtryckt nej-knappen.

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvärdslagen och skogsvärdslagen, m. m.

Punkten 6

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr4 av herr Larsson i Borrby m.fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Larsson i Borrby begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i betänkandet nr 52 punkten 6 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 4 av herr Larsson i Borrby m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Larsson i Borrby begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 161

Nej - 162

Avstår - 1

Punkten 7

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av herrar Wachlmeister i Johannishus och Andersson i Ljung, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Wachlmeister i Johannishus begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i be
tänkandet nr 52 punkten 7 röstar ja,
den det ej vill röstar nej. ■

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herrar Wachlmeister i Johannishus och Andersson i Ljung.

199

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvårdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä herr Wachlmeister i Johannishus begärde rösträkning verkställdes votering med omröstnings-apparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 278

Nej - 46

Avslår - 1

Punkterna 8 och 9

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 10

Propositioner gavs på bifall lill l;o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 6 b av herr Larsson i Borrby m. fi. samt 3:o) reservationen nr 6 a av herrar Krönmark och Wachlmeister i Johannishus, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Larsson i Borrby begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2;o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Krönmark begärt votering även beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående jordbruksutskottels hemställan i betänkandet nr 52 punkten 10 antar reservaiionen nr 6 b av herr Larsson i Borrby m. fl. röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen nr 6 a av herrar Krönmark och Wachlmeister i Johannishus.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Krönmark begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 87

Nej - 47

Avslår - 189

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd;

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Larsson i Borrby begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 190

Nej - 93

Avstår - 42

Punkten 11

Ulskotteis hemställan bifölls.

Punkten 12

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 7 av herr Larsson i Borrby m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Larsson i Borrby begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskoueis hemställan i betänkandet nr 52 punkten 12 röstar ja, den det ej vitt röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av herr Larsson i Borrby m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omrösiningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 163

Nej - 161

Avstår - 1

Punkterna 13-16

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 17

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 8 av herr Larsson i Borrby m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Larsson i Borrby begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvårdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Ändringar i naturvårdslagen och skogsvårdslagen, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omrösiningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 153

Nej - 171

Avstår - 1

Punkten 18

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 9 av herr Takman, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Israelsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskotleis hemställan i betänkandet nr 52 punkten 18 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 9 av herr Takman.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen.

Punkterna 19 och 20

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 21

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 10 av herr Larsson i Borrby m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Larsson i Borrby begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i belänkandet nr 52 punkten 21 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 10 av herr Larsson i Borrby m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 162

Nej - 162

Avstår - I

§ 4 Vissa skattelättnader vid gåva av familjeföretag

Föredrogs skatleutskoitels betänkande nr 65 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:185 med förslag om vissa skatteläiinader vid gåva av familjeföretag, m. m. jämte motion.

I propositionen 1974:185 hade Kungl. Maj;t (finansdepartementet) föreslagit riksdagen att anta vid proposilionen fogade förslag till

1. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

2. tag om ändring i förordningen (1974:312) om ändring i tagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

3. tag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

4. tag om ändring i förordningen (1974:311) om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

5. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).

Beträffande propositionens huvudsaktiga innehåll anfördes följande: "1 propositionen läggs fram förstag om att de nyligen av riksdagen beslutade lättnaderna vid förmögenhets- och arvsbeskatlningen av familjeföretag skatt, med vissa inskränkningar, tillämpas även vid gåva. De föreslagna bestämmelserna avses skota träda i kraft den 1 januari 1975 och tillämpas på gåvor efter den 24 juni 1974. Vidare föreslås vissa ändringar beträffande värderingen av vattenfallsfastigheter såvitt gäller s. k. andelskraft. De föreslagna reglerna avses skola tillämpas vid 1975 års allmänna fastighetstaxering."

I detta sammanhang hade behandlats den med anledning av propositionen väckta motionen 1974:2014 av herr Hermansson m. fi. (vpk) vari hemställts att riksdagen beslutade avstå förstagen till skattelätinader vid gåva av familjeföretag i proposilionen 1974:185.

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Skattefrihet för viss ersättning enligt trygghetsförsäkringen vid yrkesskada

(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

3. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt med den ändringen au punkt 3 av anvisningarna till 3 och 4 §§ skulle erhålla av utskottet föreslagen lydelse,

4. lag om ändring i förordningen (1974:311) om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskall,

5. lag om ändring i kommunalskaitelagen (1928:370).

Herr BERNDTSON (vpk);

Herr lalman! Jag yrkar bifall till motionen 2014.

Herr CARLSTEIN (s):

Herr talman! Jag ber att fä yrka bifall lill skatleutskoitels hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 1-4

Propositioner gavs på bifall till dels utskoitets hemställan, dels motionen nr 2014 av herr Hermansson m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 5

Utskoitets hemställan bifölls.

§ 5 Skattefrihet för viss ersättning enligt trygghetsförsäkringen vid yrkesskada

Föredrogs skatteutskotlets betänkande nr 66 i anledning av Kungl. Maj:ls proposition 1974:187 med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) jämte motioner.

I propositionen 1974:187 hade Kungl. Maj:t (finansdepartementet) föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogat förslag lill lag om ändring i kommunalskaitelagen (1928:370).

1 propositionen hade föreslagits att sådan ersättning på grund av trygghetsförsäkring vid yrkesskada (TFY), som utgick under de första 30 da-" garna av den tid den skadade var arbeisoförmögen och beräknades enligt schablon, skutte undanias från beskattning.

1 delta sammanhang hade behandlats de med anledning av propositionen väckta motionerna

om atl sådana kapitalbelopp som lämnats i stället för livränta inom TFY skulle vara skattefria,

2. att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om förstag till erforderiig lagtext och motivskrivning samt

1974:2016 av fru Lundblad (s).

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

1. upphäva lagen(1974:769)om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) såvitt avsåg 19 §,

2. med avslag på motionerna 1974:2015 och 1974:2016 och med anledning av propositionen 1974:187 anta av utskottet framlagt förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Skattefrihet för viss ersättning enligt trygghetsförsäkringen vid yrkesskada

Herr TRÄFF (m):

Herr talman! I motionen 2015 har herr Arne Geijer i Stockholm och jag själv hemställt att riksdagen vid behandlingen av propositionen 187 beslutar om skaltefrihet för ersättning från trygghetsförsäkring vid yrkesskada även i det falt ersättningen lämnas i form av ett engångsbelopp som beräknats genom kapitatisering av livränta. Vi menar alltså atl riksdagen borde helt tillmötesgå den framställning från de centrala arbetsmarknadsorganisationerna som ligger till grund för propositionen.

Ulskoltet har emellertid här hell följt propositionen och avsiyrker vår motion, trots att man säger sig delvis kunna inslämma i uppfattningen att gällande beskattningsregler medför ogynnsamma konsekvenser i fråga om den aktuella engångsersättningen. Jag tillåter mig tolka denna något kryptiska formulering som ett tecken på att utskottet insett alt det finns andra aspekter på den här frågan än de rent fiskala. Det här ärendet bör bedömas minst lika mycket från skaderättsliga som frän skatterätlsliga synpunkter. Del finns anledning beklaga all en sådan mera omfattande prövning inte kommit till stånd inom finansdepartementet vid propositionens utarbetande.

Nu motiverar utskottet sitt ställningstagande med en hänvisning till depariemenischefens ulialande att frågan om hur problemet bör lösas ingår i den sittande livförsäkringsskaitekomrninéns utredningsuppdrag. Men man refererar inie det förhållandet att rnajoriteten i den kommittén i sitt remissvar tillstyrkt att engångsbelopp från TFY-försäkringen som utbetalas under 1974 inte skall behöva upptas till beskattning vid 1975 års taxering i avvaktan på en definitiv lösning som nian räknar med skall vara tilläiiiplig fr. o. m. 1976 års taxering.

Jag är också tveksam om det verkligen finns täckning för utskoitets påstående atl övervägande anlalel remissinstanser avvisar en dellösning.

205

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Skattemässig behandling vid övergång frän aktiebolag till annan företagsform, m. m.

Departementschefen uttrycker sig mer försiktigt när han konstaterar atl uppfattningarna bland remissinstanserna är delade. Del är också ovedersägligt att de remissinstanser som inte enbart sett frågan från rent fiskal synpunkt tillstyrkt arbetsmarknadsorganisationernas framställning.

Arbetsmarknadsorganisationerna har inte utan ansträngningar lyckats ersätta skadeståndsrätten med en avtalsförsäkring inom ett väsentligt oniråde och därmed skapat en av alla erkänd värdefull komplettering av vårt lands socialpolitiska system. Vid utformningen av ersättningen har man försöki att i största möjliga utsträckning främja den skadades möjligheter att återgå i arbetet och att förenkla och förbilliga skaderegleringen. För all del målet skall nås krävs bl. a. de aktuella ändringarna i gällande skattelag.. Låt mig därför till slut framhålla att det är vät omvittnat att ersättning i form av engångsbelopp medverkar titt en snabbare rehabilitering av den skadade. Den möjligheten bortfaller emellertid i praktiken, om utskottets hemställan bifalles.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till motionen 2015.

Under detta anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr KRISTENSON (s);

Herr talman! Jag skall inle gå in i någon sakdiskussion med herr Träff som själv sade att det finns andra aspekter på denna fråga. Om motionärerna hade varit ledamöter i skatteutskottei hade de behandlat motionen likadant som ett enhälligt utskott nu har gjort, nämligen så att utskotiei har arbetat efter regeln atl det är svenska folkets urgamla rätt an sig självt beskatta.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall lill utskottets hemställan.

Överiäggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Utskottets hemställan bifölls".

Punkten 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 2015 av herrar Arne Geijer i Stockholm och Träff, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

§ 6 Skattemässig behandling vid övergång från aktiebolag till annan röretagsform, m. m.

I propositionen 1974:188 hade Kungl. Maj;t (finansdepartementet) föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogade förslag till

1. lag om den skattemässiga behandlingen med anledning av övergång från aktiebolag till annan företagsform, m. m.,

2. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande;

"1 propositionen föreslås regler om hur en övergång från mindre aktiebolag lill annan företagsform skall behandlas från skattesynpunkt.

De föreslagna reglerna innebär all, om ett aktiebolag med ett aktiekapital understigande 50 000 kr. går i likvidation under tiden den 1 januari 1975-den 31 december 1978 eller tvångsupplöses enligt de civilrättsliga övergångsreglerna, särskilda skattelättnader inträder både vid utskiftningsbeskattning-en och inkomstbeskattningen. Ett belopp på 75 000 kr. utöver tillskjutet kapital i bolaget föreslås sålunda vara fritt från utskiftningsskatt för i princip alla bolag, som likvideras eller tvångsupplöses. Vidare innebär propositionens förstag att aktiebolag, som driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk, skall efter upplösningen kunna fortsätta verksamheten i annan företagsform utan inkomstskattekonsekvenser, om tillgångar och skulder överförts till bokförda värden och samma ägarsituation föreligger i aktiebolaget och det nya företaget.

Lagstiftningen avses träda i kraft den 1 januari 1975."

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Skattemässig behandling vid övergäng från aktiebolag till annan företagsform, m. m.

I detta sammanhang hade behandlats de vid riksdagens början väckta motionerna

1974:939 av herr Bohman m. fl. (m) vari under punkten F hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj;t skulle anhålla om tilläggsdirektiv till företagsskatteberedningen innebärande att beredningen uppmanades framlägga förslag till regler som gjorde det möjligt att medge uppskrivning av aktiekapital med obeskattade medel i enlighet med vad som anförts i motionen 1974:932 samt

1974:955 av herr Nordgren m. fl. (m, fp) vari hemställts atl riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om förstag till ändringar i skattereglerna för enskild firma så alt denna företagsform i enlighet med i motionen berörda avseenden skatlemässigt jämställdes med aktiebolag.

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Skattemässig behandling vid övergång från aktiebolag till annan företagsform, m. m.

Därjämte hemställde utskottet att förevarande ärende skulle företas till avgörande efter endast en bordläggning.

Reservationer hade avgivits

beträffande uppskrivning av aktiekapital med obeskattade vinstmedel

1. av herr Nilsson i Trobro (m) och fru Troedsson (m) som ansett att
utskottet under B 1 bort hemställa,

atl riksdagen med bifall till motionen 1974:939 hos Kungl. Maj;t skulle anhålla att företagsskatteberedningen fick i uppdrag att lägga fram förslag till regler, som gjorde det möjligt att medge uppskrivning av aktiekapital med obeskattade vinstmedel,

beträffande beskattningen av enskild firma

2. av herr Nilsson i Trobro (m) och fru Troedsson (m) som ansett att
utskottet under B 2 bort hemställa,

aU riksdagen med bifall till motionen 1974:955 hos Kungl. Maj;t skulle anhålla om förslag till ändringar av beskattningsreglerna för enskild firma så att denna företagsform blev jämställd med aktiebolag.

Kammaren biföll utskottets hemställan att ärendet skulle företas till avgörande efter endast en bordläggning.

Herr NILSSON i Trobro (m):

Herr talman! Med hänsyn titt den långt framskridna tiden skall jag nöja mig med alt yrka bifall till de två reservationer som har fogats till detta utskottsbetänkande, samtidigt som jag hänvisar till de motiveringar som är anförda i de motioner som har föranlett betänkandet.

Herr lalman! Jag ber alltså alt fä yrka bifall till reservationerna 1 och 2.

Herr WÄRNBERG (s):

Herr talman! Med hänvisning till motiveringarna i utskottets betänkande inskränker jag mig lill att yrka bifall lill utskottets hemställan i sin helhet.

Överiäggningen var härmed slutad.

Punkterna A 1 och A 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Den som vill att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet

nr 67 punkten B 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Nilsson i Trobro

och fru Troedsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nilsson i Trobro begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 270

Nej - 46

Avstår - 1

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Skattemässig behandling vid övergäng från aktiebolag till annan företagsform, m. m.

Herr andre vice talmannen Virgin (m) anmälde att han avsett att rösta nej men markerats som frånvarande.

Punkten B 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskoitets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Nilsson i Trobro och fru Troedsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nilsson i Trobro begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet

nr 67 punkten B 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Nilsson i Trobro

och fru Troedsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nilsson i Trobro begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 268

Nej - 45

Avstår - 2

Herr andre vice talmannen Virgin (m) anmälde att han avsett att rösta nej men markerats som frånvarande.

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Höstsessionens avslutning

§ 8 Meddelande ang. riksdagsarbetet under åren 1974 och 1975

Herr TALMANNEN yttrade:

Kammarens vid höstsessionens slut återstående ojusterade protokoll framläggs lill godkännande måndagen den 30 december kl. 12.00.

Till kammarens ledamöter har utdelats statistik rörande riksdagsarbeiet under åren 1971-1974. Vidare har utdelats en preliminär plan för kammarens sammanträden under tiden 10 januari-31 maj 1975.

Av tidplanen framgår bl. a. atl 1975 års riksmöte öppnas fredagen den 10 januari kl. 14.00 i riksdagshuset. Därutöver sammanträder kammaren samma dag kl. 11.00 och kl. 16.00. Särskild underrättelse härom kommer skriftligen alt tillställas ledamöterna, liksom särskilda anvisningar med anledning av riksniötets öppnande. Ett antal inbjudningskort till öppningsceremonin kommer atl tilldelas ledamöterna. Fördelningen av inbjudningskorten sker genom partikansliernas försorg.

Kammarens ledamöter har också tillställts en promemoria angående de stadganden i den nya riksdagsordningen som föranleder ändringar i formerna för de enskilda riksdagsledamöternas arbetsinsatser.

210

§ 9 Höstsessionens avslutning

Herr TALMANNEN anförde;

Ärade kammarledamöter! Jag utgår från att ingen av kammarens ledamöter vid avslutningen av årels sista arbetsplenum önskar någon längre redogörelse för arbetet vid 1974 års riksdag. Några uppgifter frän den statistik som har utdelats bör dock nämnas. Antalet plenitimmar i kammaren har i jämförelse med föregående år minskal med närmare 100, eller 15 procenl, vilket gjort del möjligt att nedbringa antalet kvällsplena från 37 år 1973 till 27 vid årets riksdag. Av statistiken framgår vidare att det sammanlagt hållits cirka 5 390 anföranden och I 480 genmälen. Dessa siffror är endasi obetydligt lägre än föregående års. Antalet voteringar med rösträkning har minskat från 987 till 685. Lottning har fåll ske 31 gånger.

Med utgången av della år upphör 1809 års regeringsform och 1866 års riksdagsordning alt gälla. Den nya riksdagsordningen innebär åtskilliga förändringar i riksdagsarbetet, bl. a. ändrade debattregler.

Jag tackar kammarens ärade ledamöter för värdefulla insatser i riksdagsarbetet och för visat förtroende. Till vice talmännen berjag få framföra etl tack för värdefull hjälp och gott samarbete. Jag framför också kammarens lack till vår sekreterare för hans utomordentliga arbete. Likaså uttalar jag kammarens tacksamhet till kanslipersonalen, stenograf-kåren och all övrig personal för deras förnämliga arbetsinsatser.

Jag hoppas all del föreslående uppehållet i riksdagsarbetet skall ge såväl ledamöter som personal möjligheter till rekreation och avkoppling.

Med den förhoppningen tillönskar jag alla en god jul och ett gott nytt år.

Ordet lämnades på begäran till

Herr NILSSON i Stockholm, som yttrade:

Herr talman! Vi tackar för Edra vänliga ord nyss lill oss.

Trots dystra spådomar har den gångna riksdagen varit en arbetsduglig sådan. Ni, herr talman, och presidiet i övrigt har verksamt bidragit därtill. Arbetet har ordnats sä att effektivitet kunnat förenas med trivsel. Jag instämmer också i det tack som herr talmannen nyss riktade till de skickliga medarbetare som under chefsijänstemännens ledning bidragit till detta resultat.

När jag inledde årets riksdag påpekade jag att deltagandet i 1973 års val var del högsta i värt lands historia. Intresset för vad som sker i detta hus var med andra ord stort. Väljarna hade med sina röster stött del politiska parti som ställ dem närmast i värderingar, idéer och uttalade intressen, hell i enlighet med demokratins principer, som ger utrymme åt partipolitiska meningar och ideologier alt brytas mot varandra. Ingen enda väljare hade lagt sin röst för ett parlamentariskt dödläge. Den partiställning som blev valets resultat, betydde följaktligen icke att väljarna hyste förståelse för att vi skulle hemfalla ät handlingsförlamning.och inaktivitet. Historien ger oss många exempel på hur demokratin undergrävts för att de parlamentariskt ansvariga icke värnat om dess funktionsduglighet. Demokratin värnas inte enbart genom alt den är inskriven i författningar. Demokratin värnas bäst genom att vi formar vårt handlande så att förtroendet för samhällets goda vilja och förmåga upprätt-hålles i folkets breda lager.

Har då årets riksdag motsvarat dessa krav? Jag vågar påståendet att så varit fallet. Den har givit prov på både vilja och handlingskraft. Det har varil en de stora reformernas riksdag, som betyder ökad trygghet för de breda lagren av värt folk och skydd mot eventuella påfrestningar inför den framtida ekonomiska utvecklingen. Jag skall icke göra någon uppräkning av de betydelsefulla beslut som fattats. Andra har redan gjort det. Men jag skulle vilja påpeka att vad stort som skett inte alltid har återspeglats i massmedia. Del finns folk, som bekant, som inle tror på storken - trots att de har sett den. Det tillhör emellertid även demokratins uppgifter att upplysa allmänheten om vad som beslutas här. Och det gångna året har sannerligen inle -som talmannen nyss påpekade - präglats av lotternas marknad i denna församling. Det har varit en arbetsduglig riksdag.

Jag medger att utgångsläget var vanskligt. På sina håll har det också talats om politiskt .schackrande. Det kan som bekant gå troll i ord. Men att träffa överenskommelser är ingenting nytt i vår parlamentariska tillvaro. Det är heller inte föraktligt utan tvärtom logiskt naturligt i ett demokratiskt samhälle. Ordet kompromiss har i mångas öron fått en dålig klang. Men länk efter etl ögonblick! Vi tvingas ständigt att kompromissa med verkligheten, med motståndarna, med de egna anhängarna, ja med oss själva. Därigenom får partiernas principiella program sitt nutidsvärde. Skulle programmens absoluta formuleringar gälla i alla skiften

Nr 145

Lördagen den 14 december 1974

Höstsessionens avslutning

211

Nr 145 uppstod risken att de blev gulnade pappersblad. Människorna tröttnar

I ördaeen den P " parlamentariskt tillstånd som icke leder till praktiska resultat. Våra

14 december 1974 '''''a riieningar måste ändock klädas i riksdagsbeslut, om de icke skall

_____________ upphöra att ha sin betydelse. Det kan innebära att partierna tvingas atl

Höstsessionens bitvis omsätta sin ideologi i en motsträvig verklighet. Men därför behöver

avslutning man icke daglinga med sina principer. ATP-frågan var pä sin lid ett

exempel på hur principer och praktiska ståndpunkter blev oförenliga.

Och dä blev det strid, med känt resultat, om vilket vi i dag inle längre

tvistar.

Kompromisser har sålunda sina gränser. Sammanjämkningar får icke bli självändamål. 1 så fall skall de fördömas. Men den skapande kompromissen förutsätter politisk karaktär och medvetenhet om huvudlinjen i den egna ideologin. I regel innebär beredskapen lill överenskommelser ojämförligt mer av ideologisk styrka än det absoluta krävandet. All erfarenhel visar dessutom att handlingsförlamning kan bli ödesdiger för demokratins bestånd. Den skall ha kraft och förmåga att finna rimliga lösningar pä sina egna och medborgarnas problem.

Herr lalman! Riktar vi blickarna utöver vårt lands gränser anser vi alla att det är önskvärt med överläggningar och överenskommelser. Vi är niedvetna om faran i att varje intressegrupp etter stal i kompromisstös självtillräcklighet driver sina meningar. Kan inte nationerna jämka ihop sina intressen och genom förhandlingar ge avkall på extrema ståndpunkter eller ideologiska motsättningar utsattes mänskligheten för en dödlig fara. Vi har det kalla kriget i färskt minne. Avspänningen mellan supermakterna innebär väl inle atl de övergivit sina gamla barrikader. Men den är ett steg i önskvärd riktning. Beredskapen lill förhandlingar för alt på fredlig väg undanröja konflikter har vårt oförbehållsamma stöd, vilket Inle utesluter behovet av vaksamhet mot de faror som denna utveckling kan medföra för de mindre nationerna. Nya verkligheter, nya problem! Men det saknas inte orosmoln i världen. Rekordhöga prishöjningar, gnisslande utrikeshandel, stagnerande produktion, stigande arbetslöshet, 4 miljoner sysslolösa i Västeuropa, 7 miljoner t Förenta staterna, regeringskriser till följd av sviktande parlamentariskt underlag. Vårt läge påverkas av världen onikring oss, och det blir säkert svårt alt finna ett vaccin mot både inflation och arbetslöshet. Svårbemästrade uppgifter tornar upp sig framför oss. Må vi ha kraft an med gemensamma ansträngningar lösa dem.

Herr talman! Jag önskar Er en angenäm jul och ett gott nytt år.

Herr talmannen förklarade härefter 1974 års riksdags höslsession avslutad.

§ 10 Kammaren åtskildes kl. 15.38.