Riksdagens protokoll 1974:106

Torsdagen den 24 oktober

Kl. 14.00

§ 1 Justerades protokollet för den 16 innevarande månad.

Nr 106

Torsdagen den 24 oktober 1974

Om ett svenskt initiativ till forman för befolkningen på Cypern

§ 2 Om ett svenskt initiativ till förmån för befolkningen på Cypern

Herr utrikesministern ANDERSSON erhöll ordel för atl besvara herr Takmans (vpk) i kammarens protokoll för den 16 oktober intagna fråga, nr 237, och anförde:

Herr talman! Herr Takman har frågat mig om något svenskt initiativ kan väntas som stöd för det cypriotiska folkets strävanden atl bli kvitt de utländska ockupationsstyrkorna, återupprätta Cyperns nationella oberoende och rädda de 230 000 grekcypriotiska flyktingarna undan en vinter under bar himmel.

Som jag tidigare i höst framhållit i FN:s generalförsamling, inger Turkiets militära ingripande pä Cypern ur FN-stadgans synpunkt starka betänkligheter. Dess syfte måste begränsas till att bevara Cyperns oavhängighet och skydda den turkcypriotiska minoritetens legitima intressen. En lösning av Cypernproblemet måste garantera landets självständighet och territoriella integritet.

Cypernfrågan finns också uppförd på dagordningen för generalförsamlingens pågående session. Sverige kommer givetvis där att stödja strävanden att säkerställa Cyperns självbestämmanderätt och nationella oberoende.

Regeringen är väl medveten om de svära lidanden som drabbat den cypriotiska befolkningen genom krigshändelserna och den därpå följande ockupationen. FN och olika privata organisationer försöker hjälpa de drabbade i deras svära belägenhet. FN:s flyktingkommissarie har av generalsekreteraren utsetts atl koordinera väridsorganisalionens hjälpverksamhet i Cypern. Regeringen har via Inlernalionella rödakorskommitlén bidragit till denna hjälpverksamhet. Också Svenska röda korset och Lutherska värids-förbundets svenska kommitté har lämnat bistånd.

Herr TAKMAN (vpk):

Herr lalman! Jag ber att fö tacka för svaret och det löfte om aktiva insatser som det uttrycker. Men åsikten att de turkiska trupperna skulle ha nägon som helst positiv roll att spela pä Cypern har jag svårt att dela. Problemet, det verkligt stora problemet, är givetvis atl utan mera dröjsmål fö bort alla utländska interventionsstyrkor och återupprätta Cyperns oberoende.

Den kupp som den grekiska militärjuntan iscensatte på Cypern den 15 juli i år var en miUtär intervention mot en suverän stat som är medlem av FN. Den förbereddes av CIA och stöddes öppet av USA, och när den

7 Riksdagens protokoll 1974. Nr 104-107

Nr 106

Torsdagen den 24 oktober 1974

Ang. PLO.s de/tagande i FN:s IVlellanöslernde-batt

fascistiska terrorn utlöstes mot Cyperns folk greps Englands, Frankrikes och övriga NATO-makters regeringar av en handlingsföriamning som verkade allt annat än oavsiktlig. Det fanns ett undantag - Turkiet, den tredje av de tre NATO-stater som skulle garantera Cyperns oberoende och som den 20 juli inledde sin militära invasion med premiärminister Ecevits deklaration att "vi har inte kommit för att bringa krig till Cypern",

Det var en förklarlig reaktion överallt i väriden att se positiva drag i händelserna närmast efter den 20 juli. Den grekiska fascistregimen föll och dess blodiga marionetter pä Cypern fick dra sig tillbaka till de obskyra hörn där de hör hemma. Men vad som hänt i fortsättningen visar endast alltför klart att NATO-makterna kunde flytta över sitt stöd till den turkiska planen, när den grekiska bröt samman.

Vad har hänt med FN:s säkerhetsråds resolution 353, som enhälligt antogs den 20 juli? Den manade alla stater att respektera Cyperns suveränitet, oberoende och territoriella integritet. Den krävde ell omedelbart slut på utländsk militär intervention på Cypern, Den krävde ett omedelbart tillbakadragande från Cypern av all militär personal, som inte är där i enlighet med internationella avtal. Det räcker verkligen inte med att FN har fredsbevarande styrkor, däribland också svenska trupper, pä Cypern, Där finns stora truppslyrkor, som inte är där för att bevara freden utan för att hälla landet ockuperat som en militärbas för NATO, Och de måste bort!

Herr utrikesministern ANDERSSON erhöll ordel för all i ett sammanhang besvara dels herr Wijkmans (m) i kammarens protokoll för den 16 oktober intagna fråga, nr 254, dels herr Ahlmarks (fp) i kammarens protokoll för den 18 oktober intagna fråga, nr 268, och anförde:

Hert lalman! Herr Wijkman har ställt frågan: Hur vill regeringen motivera atl Sverige i FN stödde förslaget atl PLO skall ges rätl dellaga i generalförsamlingens Mellanösterndebatt? Herr Ahlmark har ställt frågan: Varför anser regeringen atl terrororganisationen PLO i FN skall fö företräda palestinierna? Jag avser besvara båda frågorna i elt sammanhang.

Sedan församlingen tidigare i höst fattal beslut atl föra upp Palestinafrägan på dagordningen stödde Sverige förslaget atl PLO skall fö dellaga i debatten härom, eftersom vi anser att representanter för palestinierna i delta sammanhang bör fö tillfälle lägga fram sin sak. Om en lösning skall kunna uppnäs på det oerhört svära Paleslinaproblemet mäste alla berörda parter engageras i denna. Genom den svenska röstningen anser vi oss inte ha tagit ställning till huruvida PLO har exklusiv rätt atl företräda palestinierna. Självfallet innebär vår röstning inte heller någol ställningstagande i de sakfrågor Palestinafrågan gäller. Dessa skall tas upp senare i höst i församlingen.

Herr WIJKMAN (m):

Herr talman! Sveriges beslul atl med sin ja-röst stödja PLO:s deltagande i FN:s kommande debatt om Mellanöstern förefaller innebära en drastisk förändring av den svenska regeringens Mellanösternpolitik - en förändring som successivt varit märkbar sedan ungefär ett år tillbaka, dvs, från den tidpunkt då arabstaterna började använda oljan som utpressningsvapen.

Regeringen vill framställa det hela som en procedurfråga. Men det är ju, herr talman, att kraftigt förenkla problemet. Båda sidor i konfiikten upplevde omröstningen som utomordentligt viktig. Om detta vittnar inle minst kommentarerna och reaktionerna efteråt. En officiell palestinsk talesman i Damaskus uttryckte sin tillfredsställelse över beslutet den 16 oktober på följande sätt: "Beslutet rättfärdigar palestiniernas väpnade kamp och ogil-tigförklarar alla anklagelser som riktas mot den. Beslutet innebär en ny seger för PLO som vägrat godkänna säkerhetsrådets resolution nr 242, PLO gär in i ett nytt skede för atl bredda den fortsatta väpnade kampen," Det är bara ett av otaliga citat frän olika palestinska organisationer, inkluderande då PLO, under de senaste veckorna.

Ert ställningstagande, herr statsråd, har alltså, åtminstone som jag upplever det, kommit att öka den arabiska prestigen, i första hand självkänslan hos PLO - en organisation som i åratal har planerat och verkställt terrordåd mol den israeliska civilbefolkningen. En organisation som i sitt program inle ens accepterat existensen av staten Israel, En organisation som enligt nyligen gjorda uttalanden av ledaren Arafat "inte skall sluta den väpnade kampen förrän man står i Tel Aviv, vid stranden av havet". En organisation som endast accepterar att judar invandrade före 1917 eller barn till sädana judar skall fö rätt att stanna kvar i området. Resten av befolkningen - en överväldigande majoritet - skall tvingas tillbaka till de länder från vilka de fiytt på grund av förföljelse.

Del är alltså, herr talman, inte bara av formella skäl som jag kritiserar regeringens röstning. Orsaken till min kritik - och min upprördhet - är atl man med sin röstning medverkar till att legitimera en terrororganisation som i sitt program endasi förordar forisait väpnad kamp för alt uppnå sina mål.

Regeringen brukar i sådana här sammanhang visa försiktighet och mo-deralion. Jag vill gärna jämföra med Sveriges agerande i samband med erkännandeproblem. Man måste fråga sig rent allmänt vilka konsekvenser FN-beslutel får i framtiden. Vilka terrororganisationer skall vi i framtiden fö se företräda sina intressen i FN?

När utrikesministern nu talar, verkar omröstningen ha varit ett enkelt beslut. Det har också låtit så av kommentarerna i tidningarna helt nyligen. Men de fiesta av oss vet ju att sä inte varit fallet. Beslutet föregicks av länga överiäggningar inom regeringen. Vad är det nu som skiljer oss här i Sverige från Danmark, Belgien, Holland, England, föran ta några exempel? Varför kunde Sverige inte åtminstone ha avstått?

Och vidare: Inser regeringen nu efteråt vilken inverkan beslutet haft för arabgerillans status?

Nr 106

Torsdagen den 24 oktober 1974

Ang. PLO.s deltagande i FN:s Mellanöslernde-baU

Nr 106

Torsdagen den 24 oktober 1974

Ang. PLO.s dellagande i F!:s Mellanösterndebatt

Och slutligen; Vilken är regeringens reaktion på de ytterst bittra stämningar i Israel som inte minst Sveriges röstning har inneburit?

Herr AHLMARK (fp):

Herr talman! Sverige röstade i FN 1947 för bildandet av en judisk stat i Palestina, Sverige har vid en rad tillfällen slagit fast atl skyddet för Israels existens är en förutsättning för en lösning av konflikten i Mellersta Östern,

Det tragiska är att arabstaterna och palestinska extremister inte godtagit Israel som statsbildning. Den judiska staten skall försvinna, har varil den dominerande uppfattningen i arabernas politik under mer än ett kvarts sekel. Därför har Mellersta Östern drabbats av mänga katastrofer: krig, flyktingströmmar, en ständig rustningskapplöpning som drabbar ö//a folk i området.

Den kanske mest extrema hållningen intas av PLO, vilket herr Wijkman redan har påpekat. Dess program säger klart ul att Israel måste krossas, att ett arabiskt Palestina skall bildas på ruinerna av Israel, att bara de judar som kom till landet,/öre I9I7 har rätt atl stanna kvar i området, PLO:s grundläggande stadga från 1968 är ett program inte bara för Israels försvinnande utan också för folkmord, därför att Israel inle kommer att låta sig krossas utan kamp till det yttersta,

PLO har inget mandat från palestinierna. Dess ledning är inte vald av de arabiska palestinier som bor i Israel, är inle utsedd av de palestinier som bor i de ockuperade områdena eller av palestinierna i Jordanien eller andra arabländer. Det är en grupp organisationer - med Israels försvinnande som mål och terrorismen som medel - som slagit sig samman. Men de har förmätenheten att tala i alla palestiniers namn. Åter är det extremisterna som kräver atl fö företräda palestinierna. Del är just det politiska mönstret som dragit så många olyckor över palestinierna själva,

I mängder av attentat har grupper inom PLO sprängt flygplan i luften, mejat ner värnlösa skolbarn, kastat granater mot civila, urskillningslöst dödat för atl fö publicitet och motverka all utveckling mot fred. Det är den organisationen som nu för äran all uppträda i FN:s generalförsamling.

Det är ett djupt omdömeslöst ställningstagande, Sverige säger att Israel måste finnas kvar - ger sedan sitt stöd åt en organisation som kräver att Israel skall krossas, Sverige ansluter sig till FN-resolutionen 242 - röstar sedan för en terrorgrupp som frenetiskt avvisar denna resolution, Sverige önskar fred och säkra gränser i Mellersta Östern - uppmuntrar sedan en grupp politiker som har som huvudmål att förhindra fred med Israel,

Det är klart atl jag förstår atl Sverige känner del politiska trycket från oljestaterna. Det här är väl en eftergift åt oljeimperialismen. Men begriper utrikesministern att vi genom detla stöd till PLO också har bidragit till att förlänga konflikten i Mellersta Östern och att risken därmed ökar för ett nytt krig?

Herr utrikesministern ANDERSSON:

Herr talman! Bäde herr Wijkman och herr Ahlmark drar fram PLO som en terrororganisation. De menar att PLO är ansvarig för det våld och den terror som utövas mot Israel, Jag skall inte ta ställning till de här anklagelserna. Den fräga som vi har ställts inför inom FN var en annan,

Paleslinaproblemet var inskrivet på församlingens dagordning. Vi frågade oss, tillsammans med många andra stater: Hur meningsfull kunde en debatt bli i denna fräga om en av de viktigaste parterna - man kan inte bortse ifrån alt en av de viktigaste parterna är Palestinaaraberna - inte bereddes tillfälle alt delta i debatten? Vi kom efter noggranna överväganden till att det inte var rimligt alt utestänga PLO, som ju är mest representativ för palestinierna. Hur skulle det ha sett ut om generalförsamlingen hade kommit lill den uppfattningen att palestinierna inte skulle vara representerade? Vilka anklagelser skulle inle ha riktats mot alla stater som hade medverkat till ett sådant beslut? Nu kan man åtminstone ha förhoppningen att palestiniernas egna synpunkter på hur deras problem skall lösas för en viss konkretisering.

Vidare säger man alt Sverige har ändrat uppfattning pä grund av oljekrisen. Men varför skulle då Norge, som har,egen olja, behövt ha samma uppfattning? Norge röstade på samma sätt som Sverige,

Nr 106

Torsdagen den 24 oktober 1974

Ang. PLO.s dellagande i FN.s Mellanöslernde-ball

Herr WIJKMAN (m):

Herr talman! Jag skall inte i detalj gå in pä vem som rättmätigt skall representera palestinierna. Det är en svär fräga, det håller jag med om.

Men lät mig säga: PLO bildades 1964 genom ett beslut i Kairo av ett antal arabregeringar, och det sades då uttryckligen atl PLO skulle tjäna som instrument för att utöva terrorism mot Israel, Den har sedan dess fungerat som en paraplyorganisation för elt antal olika gerillaorganisationer.

Många har sä sagt, efter den aktuella FN-omröstningen, att PLO skulle ha modererats sedan i somras, dvs, sedan den senaste kongressen. Men kom ihåg alt man där återigen slöt upp hundraprocentigt bakom sina tidigare målsättningar, där den kanske viktigaste är artikel 9, i vilken det skrivs "alt väpnad kamp är den enda vägen att befria Palestina och är därför uttryck för vär strategi och inte enbart vär taklik",

Arafat lovade också i slutet av juni - alltså den Arafat som nu skall åka lill FN:s generalförsamling - "alt trappa upp den väpnade revolutionen i alla delar av Palestina och göra ett befrielsekrig av revolutionen". Vidare hävdade han inför skarorna i Kairo "all väpnad kamp var den enda lösningen",

PLO har ocksä, det kan inte utrikesministern vara ovetande om, även under 1974 medverkat i ett flertal terrordåd som har fött utomordentligt svära återverkningar pä hela konflikten.

Nu säger utrikesministern: Vi hade inte att ta ställning till PLO:s status eller dess verksamhet. Men det måste väl vara en grundförutsättning, när man går ifrån all tidigare praxis i FN och låter en icke-medlem tala, att man betraktar den organisationen och dess representanter som något så

101

Nr 106

Torsdagen den 24 oktober 1974

Ang. PLO.s deltagande i FN.s Mellanösternde-bati

när rumsrena.

Jag vill ha ett klart svar på denna fräga: Vad för del för konsekvenser i framliden, herr statsråd, om vi inbjuder och legitimerar en organisation, utan att beakta alt den väpnade kampen är dess målsättning nr I och all kompromisslöshel för övrigt är dess främsta kännetecken?

Herr AHLMARK (fp):

Herr talman! Det var ett helt sensationellt påstående som utrikesministern gjorde när han sade att PLO är det representativa organet för palestinierna. Vad vet herr Andersson om det? Det tragiska är all det inte finns någon demokratiskt vald församling som kan företräda palestinierna. Det finns ett antal politiker på Västbanken som är delvis valda. Det finns ledande palestinier i Jordanien, Och det finns palestinier i Israel, de enda som har fullständiga fri- och rättigheter. Men det finns ingen samlad organisation.

Men delta kan inte innebära att vi skall stödja just extremisterna. Då stärker vi de mest militanta grupperna bland palestinierna och därmed motverkar vi en fredlig lösning. Om vi strävar efter fred i Mellersta Östern skall vi inte lägga vär röst för en rörelse som anser att fred är förräderi.

Det här ställningstagandet hade ingenting med sakfrågan atl göra, säger utrikesministern. Men alla kan väl begripa alt det i arabväriden och på annat håll uppfattas just som ett ställningstagande i sakfrågan. Under de senaste dagarna har, som herr Wijkman påvisade, en rad företrädare för PLO gjort uttolkningar av della beslul. Del "rättfärdigar palestiniernas väpnade kamp och ogiltigförklarar alla anklagelser som riktas mot den". Det legaliserar också motståndet mot resolution nr 242, sade en företrädare. En annan företrädare sade att det är ett erkännande av "legitima väpnade aktiviteter på flygplan" - alltså terror mot försvarslösa flygpassagerare.

Bryr sig den svenska regeringen numera inte alls om effekten av sina ställningstaganden? Begriper inte utrikesministern att FN-beslutet är en uppmuntran till de palestinier som väljer terrorns väg och avvisar fred med Israel? Jag vill fråga herr Andersson; Vad är hans kommentar lill PLO:s egna uttolkningar av sin seger i generalförsamlingen?

102

Herr utrikesministern ANDERSSON:

Herr talman! Det finns många uttolkningar, och de som kommer från ansvarigt PLO-håll återfinns inte i de citat som herrar Wijkman och Ahlmark anfört, Vär förhoppning är naturiigtvis - och det gäller hela den väldiga majoritet av FN-stater som röstade för att PLO skulle fö delta - att PLO:s medverkan i generalförsamlingens debatt skall underlätta en fredlig lösning av Mellanösternkonflikten, Vi är ju alla eniga om atl det skall vara en fredlig lösning och inte en militär. Hur skall man ordna del ulan Pale-slinaarabernas medverkan? Inte heller i Israel anser man all delta är möjligt.

Vi är motståndare till vald och till terror. Vi arbetar i alla internationella organisationer för att fö fram fredliga vägar att lösa internationella problem. Men att vi säger att PLO är den mest respresentativa företrädaren för Palestinaaraberna beror bl. a. pä att denna organisation har alla arabstater bakom

sig. Även Jordanien ansåg del rikligt att PLO skulle fö närvara och framföra sin syn i denna debatt. Och varför skall vi vara rädda för del? Konsekvenserna är ringa. FN:s stadgar medger atl man hör terrororganisationer eller frihetsrörelser - vilket uttryck ni nu vill använda - och i utskotten har mänga talesmän för frihetsrörelser fått yttra sig. Men generalförsamlingen har i detta fall beslutat alt debatten skall fö föras i plenarförsamlingen och icke i utskottet.

Sverige har en gäng arbetat för att en ledare för en frihetsrörelse skulle fö tala i generalförsamlingen, nämligen PAIGC:s ledare. Det blev inte någon votering i frågan, eftersom ledaren i fräga drog sig undan, men vi hade beslutat att rösta för all han skulle fö tala.

Jag kan icke se några sädana konsekvenser som ni talar om.

Nr 106

Torsdagen den 24 oktober 1974

Ang. PL0:s dellagande i FN.s Mellanösternde-baii

Herr WIJKMAN (m):

Herr lalman! Regeringen menar att det är viktigt alt varje stämma för göra sig hörd. Det är ingen som har förnekat detta. Det bör dock uppställas som villkor, herr statsråd, alt man frän respektive organ eller grupp deklarerar att man inte är inställd pä alt slutföra sin kamp enbart med väpnade medel, atl man är beredd till förhandlingar i första hand, alt man avskriver ter-roraklionerna åtminstone sä länge man diskuterar och förhandlar. Det har icke PLO gjort. Man har i stället upprepade gånger denna sommar, sedan man beslutat sig för att försöka komma till FN, upprepat sin primära in-, ställning, nämligen att den väpnade kampen är det centrala.

Jag är medveten om att Sverige - del tycker jag är en fin princip - anser atl vi skall kämpa för fredliga lösningar pä internationella konfiikter. Jag kan inte se den nu diskuterade åtgärden annat än som ett avsteg frän denna princip. Del är möjligt atl regeringen inte har insett pä förhand vilka konsekvenserna skulle bli av beslutet, men som det har uttolkats är det absolut en negativ faktor för del fortsatta fredsarbetet.

Slutligen, herr statsråd, kan majoritetens syfte med hela denna gene-ralförsamlingsdebslt, som det ser ut i dag, inle vara annat än alt fördöma Israel. När man nu dessutom för med PLO i debatten blir slaget mot Israel både politiskt och diplomatiskt ännu mer orimligt. Därmed blir det ännu svårare att fö till stånd en fredlig lösning.

Hert AHLMARK (fp):

Herr lalman! Utrikesministern säger att PLO är representativ därför alt arabstaterna anser det. Men alla de tusentals palestinier som vill fred för ju inle komma till FN ulan företräds av de mest extrema som vill krig.

Det är hillills enbart företrädare för stater som fått tala i FN:s generalförsamling. Såvitt jag vet har bara tvä undantag gjorts, New Yorks borgmästare fick yttra sig en gång och påven Paul VI fick tala 1965. Men ingen enda befrielserörelse har fött höja sin röst i generalförsamlingen, FRELIMO har inte fött göra det, inte heller någon motslåndsgrupp från Rhodesia, Angola, Namibia, Sydafrika eller t, ex, Vietnam,

Men PLO av alla organisationer för delta erkännande! Frihetsrörelserna

103

Nr 106

Torsdagen den 24 oktober 1974

Ang. PLO.s dellagande i FN.s Mellanösternde-ball

har inle fött tala i generalförsamlingen. En extrem terrorgrupp skall fö göra det. Varför har Sverige gett sitt stöd ät en så omoralisk politik?

Herr utrikesministern ANDERSSON:

Herr talman! Sverige har givit sitt stöd därför att del är rimligt att de som vi betraktar som de mest representativa företrädarna för Palestinaarabernas sak, PLO, skall fö chansen att inför väridsförsamlingen framlägga sin syn pä vad som menas med Paleslinaarabernas legitima rättigheter. Vi anser atl del är del bästa sättet att fö fram en dialog, som bör kunna leda lill all PLO inom ramen för FN:s stadga, ulan användande av våld och terror, försöker medverka till en fredlig lösning av Mellanösiernfrägan, Det är vår förhoppning, och det är många andra staters förhoppning. Det är därför vj har röstat för PLO:s deltagande.

Herr WUKMAN (m):

Herr talman! Den förhoppning som utrikesministern ger uttryck åt betraktar jag som utomordentligt naiv. Jag är ledsen att behöva säga det här i kammaren.

Utrikesministern vidhåller att PLO skulle vara mest representativ för palestinierna. Jag upprepar: 1964 bildades denna organisation med den uttryckliga målsättningen atl elt antal arabstater den vägen skulle kanalisera resurser för den väpnade terrorismen mot Israel, och den målsättningen har inte förändrats. Den har varit exakt densamma under hela den här lioårsperioden. All man nu vill uppträda inför FN av propagandistiska skäl är väl ganska uppenbart. Det är den politiken regeringen stöder!

Sedan säger herr utrikesministern atl det här är bästa sättet atl fö lill stånd en dialog. Jag menar att del bästa sättet hade varit all de naiioner som var intresserade av en dialog hade försökt utöva tryck pä PLO all åtminstone temporärt avskriva sina väpnade aktioner, sin terrorism. Inte ens det har man gjort, utan man låter PLO helt öppet, med hela sin förflutna, med samma programpunkter och samma målsättningar som förut, ställa upp i FN och därmed indirekt fö en legitimering.

Jag tror inte att det finns mycket mer att tillägga - jag är uppriktigt sagt ledsen över den här röstningen. Det skall bli intressant, herr statsråd, att om något är citera ur den här debatten, när vi kan se hur utvecklingen har gått.

104

Hert AHLMARK (fp):

Herr lalman! Utrikesministern vill ha en dialog om en fredlig lösning. PLO:s program säger sammanfattningsvis ungefär det här:

Palestina är en del av den arabiska nationen. (§ 1)

Palestina har samma gränser som under den engelska mandattiden -alltså ingen plats för Israel. (§ 2)

Judar som kom före 1917 skall fö stanna kvar-det överväldigande antalet har kommit efler 1917 och måste alltså försvinna. (§6)

Bara väpnad kamp kan befria Palestina. (§ 9)

Fedayinaktioner, alltså terror, är kärnan i befrielsekriget. (§ 10)

FN-beslutet om delning av Palestina är ogiltigt. (§ 19)

Sionismen är en olaglig rörelse. (§ 23)

Det här är bara nägra av inslagen i PLO:s egen grundläggande konstitution. Jag vill fräga utrikesministern: Har herr Andersson läst PLO:s konstitution? Har utrikesministern personligen tagit del av den här texten - och vad är i så fall hans kommentar till den?

Herr utrikesministern ANDERSSON:

Herr lalman! Vi har mycket noga studerat texten till stadgan från 1964 och vissa ändringar som har gjorts senare. Men vi har dessutom tagit del av den praktiska bedömning som efter hand som åren gäll har gjorts inom PLO:s ledning.

Varför kan vi inte vänta till dess atl vi för höra hur PLO, arabstaterna och vi andra kommer atl uppträda i den diskussion i Palestinafrägan som snart skall komma i FN? Där för PLO i generalförsamlingen inför hela väriden framlägga sin syn. Det är inte säkert alt den sammanfaller hell med del program man skrev 1964.

Nr 106

Torsdagen den 24 oktober 1974

Ang. militär personals rätt atl ge ut I ryck för politisk uppfäll-ning

Herr AHLMARK (fp):

Herr talman! Utrikesministern antyder att PLO skulle ha ändrat mening sedan 1968 - ty 1968 var det är dä den nuvarande konstitutionen skrevs. Arafat, ledaren för PLO, har i är, 1974, bl. a. talat om "segerns generation,

generationen som kommer att nä havet " - alltså besegra Israel. Han

sade så här i somras: "Denna framryckning kommer alt sluta först i Tel Aviv, när vi skall grunda vår demokratiska palestinska stat." Och han sade i augusti: Den staten skall siräcka sig "över hela territoriet Palestina". Det blir "inget erkännande av eller nägon uppgörelse med den israeliska fienden".

Det är till en sådan man, lill en sädan organisation, till en sådan extremism som Sveriges regering har gett sill stöd.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 .\ng. militär personals rätt att ge uttryck för politisk uppfattning

Herr försvarsministern HOLMQVIST erhöll ordel för alt besvara herr Måbrinks (vpk) i kammarens protokoll för den 18 oktober intagna fråga, nr 267, och anförde:

Herr talman! Herr Måbrink har frågat om jag anser att officerare och annan personal inom krigsmakten skall äga rätt alt hysa en socialistisk ideologi utan risk för tjänsteförflyttning eller annan form för diskriminering.

Svaret pä frågan är naturiigtvis ja.

105

Nr 106

Torsdagen den 24 oktober 1974

Ang. mililär personals rätt al! ge ultiyck för politisk uppfattning

Hert MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Jag tackar för svaret, som ju var kort och som inte var tillfredsställande.

Atl del råder politisk diskriminering inom den svenska krigsmakten är klart dokumenterat i ett fiertal fall. Det senaste gäller majoren Sture Karisson.

En officer som sköter sin tjänst prickfritt, men som privat ullalar sin sympati för ett socialistiskt samhällssystem, diskrimineras och avsätts -som i fallet Sture Karisson.

En officer som exempelvis är medlem i moderata samlingspartiet och propagerar både privat och i tjänsten för elt djupt orättvist konservativt samhällssystem och som dessutom aktivt försvarar USA-imperalismens utrotningskrig i Vietnam utsätts däremot inte för några som helst diskriminerande åtgärder.

En officer som uttalar sin sympati för palestinierna - som ju också FN har gjort - betraktas som icke pålitlig. Generaler som skickar svenska agenter till arabländerna för att spionera där för Israels räkning betraktas däremot som pålitliga.

Ett annat faktum är alt när krigsmaklen skall öva olika anfallssituationer sä handlar det nästan uteslutande om att fienden kommer från öst.

Det talas ofta om att krigsmakten inte skall syssla med politik. Detta läter ju neutralt och vettigt. Men vad som i realiteten sker är atl politiska bedömningar och politisk propaganda är elt slående inslag i den militära verksamheten. Detta kan intygas av dem som gjort sin värnplikt. Och denna politiska propaganda domineras av djupt konservativa och i många stycken reaktionära inslag.

Det borde vara en självklarhet att anställda i olika grader inom krigsmakten skall ha rätt att hysa en politisk åsikt. Lika självklart är alt den politiska åsikten inle skall bestämmas av överbefälhavaren.

Borde det inte herr försvarsminister, vara så att en så viktig statlig institution som krigsmaklen lill sin karaktär skall avspegla de uppfattningar som råder i samhället i stort? Ämnar man frän regeringens sida öppna det slutna system som krigsmakten i dag utgör och tillåta att alla politiska uppfattningar där för komma till tals? Eller ämnar man även i fortsättningen understödja de reaktionära strömningar som än i dag, efter 40 är av socialdemokratiskt regerande, fritt för härja inom det svenska försvaret?

106

Herr försvarsministern HOLMQVIST:

Herr talman! Jag har kanske först anledning all framhålla att officerare - det gäller ocksä andra utbildare - inle i sin tjänst får lov att utöva politisk propaganda. Man har vid försvarsorienteringar osv. atl hålla sig till de beslut som riksdag och regering har tagit. Del är självklart alt det i det sammanhanget inte skall förekomma politisk verksamhet.

Men i anslutning till vad herr Mäbrink säger vill jag göra honom uppmärksam på att bara för att en person går ut och påstår alt han blivit omplacerad pä grund av att han är socialist - eller om det är någonting annat han säger - så är det inte i och för sig självklart att det är detta som har

lett till omplaceringen. Det borde herr Måbrink inse.

När det gäller krigsplaceringar - jag antar att det är ett sådant fall herr Måbrink har åsyftat - är det många människor som blivit omplacerade på grund av ålder eller nedsatt hälsa eller på grund av alt man inte har uppehållit sin färdigheter. Men det kan ocksä bero på att man inte befinns lämplig för en sädan tjänst. Detta väcker ju normalt inget uppseende. Men del är klart all om en person finner anledning alt rikta uppmärksamheten på hur han har placerats i ett sådant här sammanhang blir det diskussion. Detta att fullgöra tjänst i sitt repetionsförband - det må vara som chef eller som deltagare i övningen - är emellertid i verkligheten en mycket ringa del av de arbetsuppgifter man utför. Det mesta utför ju officeren på annat sätt. Därför kan jag inte se alt det finns anledning att i anslutning lill fall som förekommit göra några ändringar i den ordning som tillämpas.

Jag har mot denna bakgrund förtroende för försvarsledningen när det gäller all disponera de personalresurser som finns.

Nr 106

Torsdagen den 24 oktober 1974

Ang. militär personals räll att ge uttryck för politisk uppfattning

Herr MÅBRINK (vpk):

Herr lalman! När det gäller majoren Sture Karisson har han inte propagerat för några som helst politiska åsikter i tjänsten, såvitt jag kan förstå. Men jag åberopade ju i mitt inlägg andra officerare som verkligen tillämpar den metodiken. De sitter emellertid i orubbat bo - dem har man inte vidtagit några som helst åtgärder mot.

Sedan måste jag säga: Det är inte majoren Sture Karisson som från början sagt att han blivit diskriminerad på grund av sina politiska åsikter. Den första version som överbefälhavaren lämnade i anledning av åtgärderna mot Sture Karisson var ju att Sture Karissons åsikter inte kunde vara förenliga med krigsmaktens anseende inåt och utåt. Sedan ändrade ÖB som bekant motiveringen - som ju ÖB brukar göra rätt sä ofta -och sade att motiveringen för att beröva major Karisson hans krigsplacering skulle vara att majorens omdöme kan tänkas svikta i kritiska situationer.

Delta är ju de omdömen som överbefälhavaren har gjort - det är motiveringarna.

Vad är det då för åsikter som skulle skada krigsmaktens anseende inåt och utåt? Vad är det för åsikter majoren har? Jo, han har sagt att han är anhängare av ett socialistiskt samhällssystem. Han har också sagt - öppet, privat, såvitt jag förslår utanför tjänsten - alt han har sympatier för palestiniernas rättvisa kamp.

Det är ju politiska omdömen som ÖB här har gjort och en viss politisk uppfattning som ÖB inte har accepterat. Tar försvarsministern dä avstånd frän de här motiveringarna som ÖB har lämnat när det gäller majoren?

De två faktorer som varit avgörande för ÖB:s åtgärder är alltså detta med palestinierna och majorens socialistiska uppfattning. Och jag frågar: Tar försvarsministern avstånd från ÖB:s handlande?

Nr 106

Torsdagen den 24 oktober 1974

Ang. mililär personals rätt atl ge Ultiyck för politisk uppfattning

"Ändringen av major Sture Karissons krigsplacering beror inte pä hans

politiska åsikter . Den beror på min och övriga militära myndigheters

tveksamhet om hans omdömesförmåga i kritiska lägen."

Sä står det alltså i den kommuniké som jag har föll och som väl för anses vara uttryck för vad man här har menat.

Jag har ingen anledning tro någonting annat än att det har gällt en bedömning av lämpligheten i detta fall. Nu skall vi självfallet inte här, eftersom de personer det gäller inte är närvarande, gå in i en sådan debatt. Men nog borde herr Måbrink kunna ha förståelse för alt även i ett sammanhang, där det gäller en person som har gjort sig politiskt kontroversiell, kan finnas andra grunder som gör atv vederbörande är olämplig för en viss befattning. Det behöver således inte kopplas till hans politiska åsikter, som herr Måbrink här gör gällande. Överbefälhavaren har sagt att det inle finns ett sådant samband, och jag har anledning att tro pä det.

Herr MÅBRINK (vpk):

Herr lalman! Då borde man ju tala om för en person som är utsatt för sädana här åtgärder vad den verkliga anledningen är. Men det har man inle talat om. Jag vidhåller emellertid fortfarande att anledningen till att majoren förfiyltals är de två uppfattningar han har redovisat.

Del finns andra exempel. Låt mig här ta det fallet då vi diskuterade atomvapen eller inte atomvapen i det här landet. De officerare som när den debatten pågick var motståndare till ett svenskt atomvapen utsattes också för diskriminerande åtgärder och plockades undan, medan de som propagerade för ett svenskt atomvapen har ännu högre befattningar i dag. Eller se på exemplet med förre överbefälhavaren, som uttalade sin stora sympati för USA-imperialismens krig i Vietnam. Honom vidtog man inga som helst åtgärder mol.

Nej, del är klart bevisat all en socialistisk uppfattning inle tolereras inom den svenska krigsmaklen i dag. Det är ett faktum, herr försvarsminister!

Herr försvarsministern HOLMQVIST:

Herr lalman! Jag skall inle föriänga denna debatt sä mycket. Men herr Mäbrink ser här spöken milt pä ljusa dagen. Han borde vara medveten om att det inom officerskären finns många som på sin fritid aktivt deltar i det politiska arbetet och alltså har markerat var de hör hemma politiskt, men inte blir de utsatta för någon förföljelse för det.

Nej, det förhåller sig inte på det sättet som herr Mäbrink säger, han må sedan konstruera vilka fall som helst. Det kan ändå inte pä något sätt rubba den grundläggande inställning som vi har, nämligen att man inle för driva politisk propaganda i utbildningsarbetet, men självfallet har var och en rätt all i övrigt hysa vilken politisk uppfattning han vill.

kanten, främst inom moderata samlingspartiet. Men sä fort som någon officer Nr 106

Torsdagen den 24 oktober 1974

Om förbud för markägare all inhägna rekreationsområde

här i landet offentligt redovisar en politisk åsikt som hör hemma på väns-lerkanlen, alltså en socialistisk uppfattning, vidtar man omedelbart åtgärder. Detta har hänt i ett flertal fall under årens lopp, del är hell bevisbart.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 5 Om förbud för markägare att inhägna rekreationsområde

Herr jordbruksministern LUNDKVIST erhöll ordel för alt besvara herr Johanssons i Malmö (s) i kammarens protokoll för den 16 oktober intagna fråga, nr 235, och anförde:

Herr talman! Herr Johansson i Malmö har frågat mig om jag är beredd föreslå sådan ändring i naturvårdslagen atl markägare inte utan särskilt tillstånd från statlig eller kommunal myndighet kan inhägna eller på annat sätt utestänga allmänheten från värdefullt rekreationsområde.

Med stöd av 17 § naturvårdslagen kan länsstyrelsen ge föreläggande om s.k. stängselgenombrotl, dvs. markägare som sätter upp stängsel kan tvingas anordna grind eller genomgång i stängsel om området är av betydelse för allmänhetens friluftsliv. Länsstyrelsen kan dessutom ge föreläggande om borttagande av stängsel om det är uppenbart att stängslet endast avser atl utestänga allmänheten.

Frågan om bl. a. hällande av vilt inom hägnad är föremål för granskning av en särskild arbetsgrupp inom naturvårdsverket. En rapport med förslag till åtgärder väntas i början av nästa är.

Jag ser med viss oro pä del tilltagande antalet hägnader för vilt i olika delar av landet och är beredd att vidta de åtgärder som krävs för att pä elt lämpligt sätt reglera denna fråga och slå vakt om allemansrätten.

Jag kan nämna att regeringen i den proposition om ändring i naturvårdslagen som inom nägra veckor läggs pä riksdagens bord kommer all föreslå bl. a. vidgade möjligheter atl ge föreläggande om stängselgenombrotl och borttagande av stängsel och över huvud atl hälla rekreationsområden tillgängliga för allmänheten.

Herr JOHANSSON i Malmö (s):

Herr talman! Jag ber att fö tacka jordbruksministern för svaret på min fråga.

Den svenska allemansrätten är en unik räuighet, och den är grundläggande för allmänhetens möjligheter atl fritt kunna ströva i skog och mark. Det känns därför myckel tillfredsställande all jordbruksministern i sitt svar så klart markerar sin vilja atl värna om denna rättighet.

Del är riktigt som jordbruksministern säger alt man med tillämpning av 17 § naturvärdslagen har vissa möjligheter alt vidta åtgärder mot dem

109

Nr 106

Torsdagen den 24 oktober 1974

Ang. tillsa I lande t av begärd utredning om en särskild bolagsform för mindre företag

som inhägnar område vilket kan anses utgöra värdefullt rekreationsområde för allmänheten. Men enligl min mening är 17 § naturvärdslagen för svag, därför alt den kan tillämpas först sedan en inhägnad gjorts. Del är också ganska lätt alt kringgå paragrafen genom införande av viltbestånd. Jag anser därför att denna paragraf borde fö ett sådant innehåll att kommun eller statlig myndighet när skäl härför föreligger kan förhindra alt inhägnad sätts upp.

Personligen är jag, liksom jordbruksministern, mycket oroad över utvecklingen på delta område, åtminstone i Sydsverige, där del tycks bli alll vanligare all markägare skaffar sig alibi för inhägnad av mark genom all uppge att vetenskapligt försök pägär inom inhägnat område. Del är enligl min mening rimligt att det prövas ingående, huruvida de s. k. vetenskapliga försöken verkligen fyller någol väsentligt syfle.

Till sist, herr talman, vill jag än en gång uttala min tillfredsställelse över jordbruksministerns svar, som ställer i utsikt vissa skärpningar av naturvärdslagen i syfte att värna allemansrätten.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 6 Ang. tillsättandet av begärd utredning om en särskild bolagsform för mindre företag

Herr statsrådet LIDBOM erhöll ordet för att besvara herr Nyquisis (fp) i kammarens protokoll för den 16 oktober intagna fråga, nr 238, och anförde:

Herr talman! Herr Nyquist har frågat mig när regeringen kommer atl tillsätta den begärda utredningen om särskild bolagsform för mindre företag.

Direktiv för en utredning som innefattar bl. a. denna fråga kommer att offentliggöras före november månads utgång.

110

Herr NYQUIST (fp):

Herr talman! Jag ber att fö lacka statsrådet för ett myckel tillfredsställande svar.

När riksdagen i maj beställde en skyndsam, förutsättningslös och obunden utredning utgick den självfallet ifrån att det inle skulle behöva la så lång tid aU skriva direktiven. Det är förvisso en hell tillfredsställande lidsmarginal man hillills rört sig med, nämligen ett halvår. Men om man hade dröjt längre - det vill jag starkt betona - skulle del verkligen ha varit fara i dröjsmål.

Del är en slor krets av ägare och anställda i små och medelstora företag med ett aktiekapital under 50 000 kronor som med rätta är oroade för vad som skall ske vid årsskiftet 1978-1979, dä man stär inför ett krav pä en höjning av aktiekapitalet. Man mäste då antingen övergå lill annan verksamhetsform, med personligt ansvar, eller också hamnar man i en tvångs-likvidationssiluaiion. Personligen tror jag mycket pä den nya bolagsform som antytts av lagutskottet, en bolagsform där kraven pä ett högt mini-

mikapilal och en detaljerad årsredovisning kan reduceras. Där kan inte minst - och det hoppas jag kommer fram i direktiven - minorileisskyddel i fö-mansbolagen erhålla en tillfredsställande utformning, nämligen på det sätt som antytts i lagutskottets belänkande. Jag ser också gärna all de anställdas situation i den nya bolagsformen regleras på lämpligt sätt. Jag tänker dä på frågan om insyn och inflytande. De associaiionsrätlsliga och arbelsdemokratiska övervägandena bör enligt min mening flätas samman till en modern och framsynt helhetsprodukt. Jag ber atl fö tacka ännu en gång för svaret.

Nr 106

Torsdagen den 24 oktober 1974

Ang. omfånget av offentliga utredningars betänkanden

§ 7 Ang. omfånget av offentliga utredningars betänkanden

Herr statsrådet LIDBOM erhöll ordet för atl besvara herr Johanssons i Skärstad (c) i kammarens protokoll för den 17 oktober intagna fråga, nr 264, till herr statsministern, och anförde:

Herr talman! Herr Johansson i Skärstad har frågat statsministern, om statsministern anser det vara motiverat att ge statens offentliga utredningar sädana direktiv att betänkandena presenteras i ett omföng som ger enskilda människor reella möjligheter att tränga in i utredningsförslagen. Frågan har överiämnals till mig för besvarande.

Det har i olika sammanhang från regeringens sida betonats att det är angeläget att uiredningsbelänkandena skrivs pä ett enkelt och lättfattligt språk. Omfönget på betänkandena är däremot beroende av utredningsuppgiftens karaktär, och några generella direktiv kan inte ges i detla hänseende. Alla betänkanden innehåller emellertid en sammanfattning pä högst något tiotal sidor. Viktigare utredningsförslag presenteras dessutom ofta i mera fylliga, fristående sammanfattningar.

Herr JOHANSSON i Skärstad (c):

Herr lalman! Jag ber atl fö lacka för svaret pä min enkla fräga.

Utredningsväsendet är, så som det är organiserat i värt land, ell väsentligt inslag i det demokratiska styrelseskicket. Genom remissbehandling av utredningsförslag i kommuner och organisationer och genom en bred debatt bland allmänheten kan de olika besluten fattas med en bred förankring i folkopinionen. Detla är omistligt. Men en förutsättning för all man i de kommunala nämnderna och i organisationernas styrelser och bland allmänheten skall kunna tränga in i förslagen äratt de presenteras på ett koncentrerat och lättfattligt sätt. Om så inte sker kommer remissbehandlingen att innebära atl de olika förslagen endast granskas av experter pä olika former av kanslier. Den demokratiska förankringen av de fattade besluten kommer därmed atl urholkas.

Jag tror alla har märkt att böckerna inom SOU-serien blivit väsentligt

111

Nr 106

Torsdagen den 24 oktober 1974

Ang. omfånget av ofjentliga utredningars betänkanden

tjockare under de senaste åren. Ständigt höjs krav på föriängda remisstider för all man skall hinna sätta sig in i de olika förslagen och fö dem rejält genomlysta. Bygglaguiredningen omfattar över 700 sidor, SIA-utredningens huvudbetänkande omfattar nära 1 000 sidor, och till detta kommer ungefär lika mycket i bilagor. Utredningen om samlevnadsundervisningen omfattar 800 sidor. Man skulle lätt kunna göra uppräkningen ganska läng över utredningar med stor betydelse för enskilda människors levnadsvillkor. Jag kan peka pä barnsiugeutredningens belänkande om barns frilid, på social-ulredningen eller på den flod av tjocka böcker som de olika bostadsutredningarna presenterade, jag kan fortsätta med U 68 osv.

Herr talman! Det skulle vara en fördel för demokratin, om dessa utredningar hade presenterats på ett sådant sätt atl de varit tillgängliga för envar. Om utredningarna befinnes sitta inne med värdefullt bakgrundsmaterial bör väl detta kunna publiceras i andra former. Statsrådet svarar atl det ges en översikt i slutet av utredningar och dessutom frislående sammanfattningar. Men lät mig ta ett exempel. Del gäller SIA-utredningen. Det är ju en utredning som berör de fiesta människor i vårt land - de många ungdomarna och de många föräldrarna, skolstyrelserna och kommunerna. Om nägon förälder kommer och uppmanar statsrådet: Ge mig litet information från SIA-utredningen, sä atl jag kan fö ett grepp om innehållet, tror jag slatsrådel för svårt att kunna räcka dem någonting så att de på en enkelt och snabbt säll kan fö grepp över innehållet.

Herr statsrådet LIDBOM:

Herr talman! Jag hoppas atl alla som sitter och skriver tjocka betänkanden tar del av den här debatten i efterhand. Jag blir djupt rörd över de vackra förmaningsorden till utredningarna och vill gärna all de via riksdagsprotokollet skickas vidare.

Nu är emellertid sanningen inte alltid sä dyster som här påstods. När del är stora, tjocka betänkanden som rör frågor som angår snart sagt varje människa - t. ex. SIA-utredningen, som i praktiken rör alla barnfamiljer - finns del ofta många olika former av presentation av förslagen. Del finns inte bara utredningens egen presentation i betänkandet och i sammanfattningen, utan intresserade organisationer brukar ocksä göra populära sammanfaUningar av förslagen och debattinlägg av olika slag. Skall man ge en rättvis bild av informationsarbetet rörande utredningsförslagen bör man kanske ocksä ta hänsyn lill alla dessa andra informationsvägar, som kompletterar de officiella.

dovisning ges en låt mig säga lekmannamässig version så att ännu fier människor i värt land får möjlighet alt sälla sig in i vad det är fråga om.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 8 Ang. utn>1tjandet av nedlagda ungdomsvårdsskolor och nykterhetsvårdsanstalter för kriminalvårdens behov

Herr justitieministern GEIJER erhöll ordet för alt besvara herr Nyquisis (fp) i kammarens protokoll för den 16 oktober intagna fråga, nr 239, och anförde:

Herr lalman! Herr Nyquist har frågat mig i vilken utsträckning möjligheterna tillvaratas att, som alternativ till nybyggnad, för kriminalvårdens behov av lokalanstalter utnyttja nedlagda ungdomsvårdsskolor och nykterhetsvårdsanstalter.

Sedan en tid tillbaka pågår undersökningar om möjligheten atl eventuellt utnyttja nedlagda ungdomsvårdsskolor och nykterhetsvårdsanstalter som lokalanstalier inom kriminalvården. Frågan måste dock bedömas mot bakgrund av den sjunkande beläggningen vid kriminalvårdens anstalter.

Nr 106

Torsdagen den 24 oktober 1974

Ang. utnyttjandet av nedlagda ungdomsvårdssko -lor och nyklerhels-vårdsansialter för kriminalvårdens behov

Herr NYQUIST (fp):

Herr talman! Jag ber atl fö uttrycka min tillfredsställelse också över detta svar, även om den sista meningen är en aning kryptisk och kanske kan utvecklas något av statsrådet.

Den proposition beträffande lagstiftning oni kriminalvård i anstalt som behandlades i våras innehöll ett förslag om att korttidsstraffade, som ådömts fängelse i upptill fyra månader, skulle placeras i riksanstall. Ijuslitieutskottei hade nägra av oss en känsla av att förslaget, utöver vissa behandlingsaspekter, betingades av den relativt goda tillgängen dä och nu pä platser I riksanstalier, av vilka många är nya, och av svårigheter att snabbt fö fram platser på lokalanstalier. Nu ändrade riksdagen på förslag av justilieulskollet lagen så alt alla som ådömts upp till ett års straff skulle placeras i lokalanstalt. Det innebär förvisso en ökad press pä lokalanstalternas resurser. Samtidigt ligger i liden en medvetet ökad satsning på frivärden och en starkt minskad anstaltsintagning. Dagens Nyheter berättade den 10 oktober att Kumla saknar föngar och att vårdare avskedats. De behövs alltså i frivärden. Statsrådet har lill yttermera visso vid något tillfälle uttalat att i framtiden kanske 300-400 platser på våra anstalter skulle vara till fyllest.

Även om sålunda pressen på lokalanstalternas resurser något har ökat bör man uppenbariigen vara försiktig med utbyggnad av systemet. Nu handhas dessa frägor av byggnadsstyrelsen efter anvisning av kriminalvärds-styrelsen, som har en särskild grupp för kriminalvärdsreformens genomförande. Arbetet är enligl uppgift nu inriktat pä markanskaffning för två lokalanstalter, i Helsingborg och i Stockholm, och utarbetande av lokal-

113

Nr 106

Torsdagen den 24 oktober 1974

Ang. marknadsföringen av pornografi

program som såvitt jag förstår skall sträcka sig 15 är framöver. Nu hoppas jag atl vi även har fött en översikt av lokalbeständet på del socialpolitiska omrädel. Jag har personlig erfarenhet av atl man för nägra år sedan lade ned en delvis nybyggd ungdomsvårdsskola utanför Uppsala utan atl man, när beslutet togs av riksdagen, visste vad den anstalten skulle användas till. Det är den typen av anstalt och institution - del rörde sig om Morängens ungdomsvårdsskola, som nu används för nykterhelsvärdsändamäl - som man mycket lätt skulle kunna slussa in pä kriminalvårdens område.

Här behövs alltså en samordning av kriminalvärdens och socialvärdens resurser. Min fråga till statsrådet är nu: Vem häller i denna vikliga samhällsekonomiska fråga? Är det byggnadsstyrelsen som har fött direktiv från justitieministern i samråd med socialministern? Och vad menas egentligen med meningen i svaret: "Frågan måsle dock bedömas mot bakgrund av den sjunkande beläggningen vid kriminalvärdens anstalter"?

Herr justitieministern GEIJER:

Herr lalman! Bakgrunden är ju den att lokalanstallerna, vilket framgår av namnet, skall vara belägna så att de intagna kan fö kontakter med sin miljö. Problemet är alt visseriigen finns del ungdomsvårdsanstalter elc, som i och för sig kan vara intressanta och kanske lämpliga, men de ligger tyvärr inte där det föreligger behov av lokalanstalier för kriminalvården. Vi kan ju inte fiylta dessa anstalter lill en annan ort. Tyvärr blir vi därför nödsakade att på ett par ställen, t, ex, i Stockholm, bygga ny lokalanstall.

Eftersom herr Nyquist nämnde Uppsala vill jag säga att behovet av lokalanstall där redan är fyllt. Vi har därför inte behov av någon mer lokalanstall i Uppsala,

Ansvaret för denna successiva utbyggnad, som är avsedd att pågå under en avsevärd tid, ligger hos justitiedepartementet och kriminalvårdsstyrelsen. Vi för se om den minskning i beläggningen som jag talat om kommer att hålla i sig. Denna kan naturiigtvis i och för sig betraktas som positiv, men den för med sig att vi nu inte har samma lokalbehov som för ett par år sedan.

Herr NYQUIST (fp):

Herr talman! Jag tolkar justitieministerns uttalande så atl del föreligger en verklig samsyn och samordning när det gäller socialvårdens och kriminalvårdens resurser. Jag är helt tillfredsställd med det uttalandet,

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 9 Ang. marknadsföringen av pornografi

Herr lalman! Herr Henmark har frågat mig om jag anser atl nu rådande förhällanden beträffande marknadsföring av pornografi av olika slag (tidningar, annonsering, marknadsshower) är tillfredsställande.

En av grundtankarna bakom 1971 ärs reform av lagstiftningen om pornografi är atl den enskilde i vidaste möjliga omfatlning själv bör fö bestämma vilka framställningar i skrift, bild eller andra medier han vill ta del av. Nuvarande straffrättsliga bestämmelser på detta område har därför främst till syfte att hindra att pornografiska framställningar påtvingas nägon mot hans önskan, I 16 kap, 11 § brottsbalken stadgas sålunda ansvar bl, a, för den som på eller vid allmän plats genom skyltning eller annat liknande förfarande förevisar pornografisk bild pä sätt som är ägnat att väcka allmän anstöt.

Såvitt särskilt gäller tidningar bör i detta sammanhang framhållas, att den aktuella reformen visseriigen innebär att möjligheten till tryckfrihetsrättsliga ingripanden mot pornografi har bortfallit; Sett mot bakgrund av tillämpningen av tidigare gällande bestämmelser synes emellertid denna ändring knappast ha haft någon praktisk betydelse för den efterföljande utvecklingen sävitt gäller mer allmänt spridda tidningar och tidskrifter, I den män utvecklingen likväl tagit sig uttryck som väckt förargelse hos en bredare allmänhet har dess reaktioner inte uteblivit. Flera exempel från senare tid visar ocksä att vi här har ett mycket effektivt påtryckningsmedel för at.t åstadkomma en självsanering inom denna sektor.

Nr 106

Torsdagen den 24 oktober 1974

Ang. marknadsföringen av pornograf

Hert HENMARK (fp):

Herr lalman! För ungefär ett är sedan aktualiserades denna sak, även dä i en enkel fråga. Dä gällde det närmast den paragraf i brottsbalken som justitieministern omnämnt i sitt svar i dag. Justitieministern meddelade dä att frågan huruvida ansvaret skulle övergå från marknadsföraren till den ansvarige utgivaren var under övervägande i justitiedepartementet och att det skulle komma besked i saken. Justitieministern sade ocksä i sitt svar förra året att det höll på att ske en självsanering, och han talade om de kontakter han haft med pressen i dessa frågor. Justitieministern sade också alt han inte var riktigt pä det klara med hur begreppet "allmän plats" skulle tolkas och att man i det avseendet eventuellt mäste avvakta ett domstolsutslag.

Sedan dess har en del saker inträffat.

En sak som upprört mig mycket kraftigt är att det vid en marknad som ärligen hälls i östra Skåne förekommit ett saluförande med en råhet som inte tidigare har skådats. Vidare har vissa tidningar haft ett sådant utseende att Konsum i Uppsala förbjudit deras saluförande, och man har i andra delar av landet följt det exemplet. Slutligen har Dagens Nyheter denna månad efter starka påtryckningar från läsaropinionen beslutat att ändra sina regler för annonsering om dessa saker. Det här säger ju att denna fråga alltjämt är mycket aktuell och att det finns en stark opinion som är upprörd över det sätt pä vilket saluförandet sker i dag.

115

Nr 106

Torsdagen den 24 oktober 1974

Ang. marknadsföringen av pornografi

Efter del att Dagens Nyheter framförde sina synpunkter har denna fräga också varit aktuell i Expressen, där t, o, m, journalistklubben protesterade mol del säll pä vilket Expressen framförde annonser av del här slaget. Expressen sade emellertid att man inte ville ändra på förhållandena därför att man tjänade en och en halv miljon om året pä just denna annonsering.

Nu vill jag fråga justitieministern: Hur långt har man kommit med de åtgärder som förebådades för ett år sedan? Vidare undrar jag om inte lagstiftaren bör ge stöd åt den opinion som så tydligt framträder.

116

Herr justitieministern GEIJER:

Herr talman! 1 vad gäller den första frågan vill jag hänvisa lill atl den sittande massmedieutredningen har anledning att ta upp dessa problem. Vi bör avvakta atl dess betänkande kommer. Beträffande den andra frågan är det inle aktuellt med något förslag lill ändring av den nuvarande lagstiftningen på denna punkt.

Herr HENMARK (fp):

Herr talman! Jag skulle dä vilja fråga om massmedieutredningen har fött en förändrad instruktion sedan föregående är. Föregående år meddelade nämligen justitieministern att det inom departementet pågick överväganden om alt överiämna ansvaret från marknadsföraren till den ansvarige utgivaren.

Sedan vill jag beklaga att det inte gär att tillmötesgå de opinioner som är på väg inte minst i vår tid, dä det förs en sädan kamp för att kvinnan skall fö en med mannen jämbördig ställning. Kvinnan upplever denna marknad som förnedrande för hennes kön. Del har omvittnats i många sammanhang. Skall då inte lagstiftaren kunna möta kvinnan i den kamp för jämställdhet som råder i dag? Kan man inte genom lagstiftningen på ett bättre sätt stödja den kampen?

Herr justitieministern GEIJER:

Herr talman! Jag vill bara komplettera milt första svar med atl säga att i den mån massmedieutredningen inte skulle beröra speciellt den här frågan, sä har vi alltid möjlighet atl ta upp den i samband med utarbetandet av en proposition i anledning av massmedieutredningens förslag. Det var egentligen del jag syftade pä.

I övrigt har jag inte någonting att tillägga. Jag har vid tidigare tillfällen sagt atl del finns mycket i det moderna samhällets utbud av varor och tjänster m. m. som för många av oss kan vara både anstötligt och otrevligt, men mot det skall slå den grundläggande synpunkten att vi vill ha ell fritt och öppet samhälle med största möjliga yttrandefrihet.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 10 Om hävande i visst fall av sekretesskyddet för enskilda personer

Herr justitieministern GEIJER erhöll ordet för atl besvara herr Sjöholms (fp) i kammarens protokoll för den 16 oktober intagna fräga, nr 249, och anförde:

Herr lalman! Herr Sjöholm har frågat mig om inte en sekretessbestämmelse som är avsedd att skydda den enskilde bör kunna upphävas i det särskilda fallet om den enskilde sä påfordrar.

Gällande lag innebär att handling, som är hemlig med hänsyn till enskild person, i princip för lämnas ut om den enskilde samtycker lill det. Den enskildes inställning till frågan om en handling skall lämnas ut är alltså i regel avgörande. Frän denna princip finns dock vissa undantag. Bl. a. kan myndighet i vissa fall vägra lämna ut handlingar rörande sjukvård trots atl patienten medgett att de för lämnas ut. Detta gäller t. ex. när ändamålet med vården skulle motverkas av ett utlämnande.

Nuvarande ordning torde vara allmänt godtagen och fungera tillfredsställande i praktiken.

Nr 106

Torsdagen den 24 oktober 1974

Om hävande i vissl fall av sekretess-skyddet för enskilda personer

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Jag för tacka för det utmärkta svaret, även om det inte var precis det svar jag väntat pä. Felet är nog milt. Frågan var kanske inle utformad med den pregnans som varit önskvärd.

Jag kan ta exemplet med en socialassistent. Det har förekommit alt när människor ansett sig ha bli vit illa behandlade av socialvärdande myndigheter och del sedan skrivits i tidningarna om fallet så har man hört sig för hos vederbörande socialassistent. Denne har då svarat atl han inle för uttala sig om fallet - han har åberopat sin tystnadsplikt. Jag borde nog ha frågat om tystnadsplikten i stället för sekretesskyddet.

Jag vill nu fråga om man på samma sätt som man kan fö en handling utlämnad även kan lösgöra en socialassistent från hans tystnadsplikt. Om så är fallet är jag helt nöjd med svaret. Del kan förekomma fall där tystnadsplikten blir ett skydd för myndigheten i stället för ett skydd för den enskilde. Delta var anledningen till min fråga.

Herr justitieministern GEIJER:

Herr talman! Jag skall försöka tillmötesgå herr Sjöholm efter den precisering som nu har gjorts - alltså frågan om tystnadsplikt bör kunna åsidosättas efter medgivande av den som skulle skyddas av bestämmelsen. Samtycket har här en annan betydelse än i fråga om handlingssekretessen. Det innebär egentligen bara att den befattningshavare som fött samtycket i vissa fall kan meddela en uppgift ulan atl riskera straff, Nägon skyldighet att verkligen meddela uppgiften uppkommer dock inte.

117

Nr 106

Torsdagen den 24 oktober 1974

Ang. behandlingen av frågan om valdistriktens storlek vid allmänna val

Hen- SJÖHOLM (fp):

Herr lalman! Fär jag dä ställa en fråga lill, nämligen om justitieministern anser att det kan finnas sädana fall där det vore bra om man kunde lösgöra exempelvis en socialassistent frän den tystnadsplikt som föreligger,

Överiäggningen var härmed slutad.

§11 Ang. behandlingen av frågan om valdistriktens storlek vid allmänna val

Herr justitieministern GEIJER erhöll ordet för att besvara herr Molins (fp) i kammarens protokoll för den 17 oktober intagna fråga, nr 261, och anförde:

Herr talman! Herr Molin har frågat mig om jag anser att frågan om valdistriktens storiek vid allmänna val bör underställas riksdagen och när detta i så fall kan ske.

De allmänna principerna för landets indelning i valdistrikt är fastlagda i vallagen. Huvudregeln är där att varje kommun bildar ett eller fiera valdistrikt. Är kommun indelad i valkretsar för val av kommunfullmäktige, skall varje sådan valkrets bilda ett eller flera distrikt. Närmare regler om hur stora distrikten för vara finns inte i lag. Det har ansetts smidigast att avgöra frågan om lämplig storiek från fall till fall.

Beslut i det enskilda fallet om valdistriktsindelning meddelas av länsstyrelsen sedan kommunfullmäktige fött yttra sig.

För närvarande utreds inom RSV bl, a, frågan om del behövs närmare riktlinjer i lag för valdistriklsindelningen, Ulredningen väntas bli färdig i december i år. Eventuella förslag med anledning av utredningen skulle kunna föreläggas riksdagen under våren 1975,

118

Hert MOLIN (fp);

Herr talman! Jag tackar justitieministern för svaret på den här frågan. Bakgrunden är ju att riksskatteverket har skrivit till de kommunala valnämnderna och sagt att de skall planera arbetet med valdistrikten med den utgångspunkten att man 1976 skall ha maximum 1 800 röstberättigade per valdistrikt. Det är möjligt att denna skrivelse inte skall tolkas sä att valnämnderna är skyldiga alt följa della, men så har den ullylis på mänga håll, det vet jag.

Jag tolkar nu justitieministerns svar sä, alt han menar atl om man skall fastställa en maximigräns för antalet röstberättigade per valdistrikt, sä mäste det ske i form av lag och att frågan då kommer till riksdagen. Om denna tolkning av justitieministerns svar är felaktig, så har justitieministern möjlighet att påpeka det senare. Jag hoppas att det är en riktig tolkning.

När det sedan gäller frågan om tidpunkten för behandlingen så skall valdistriktsindelningen vara fastställd året före valåret. Vi måste alltså ule i kommunerna och sedan i länsstyrelserna fastställa valdistriklsindelningen

under år 1975, Det mäste, såvitt jag förslår, betyda att det är nödvändigt alt förberedelsearbetet på det kommunala planet sker nägon gäng under sommaren 1975, Bakgrunden är då att om man skall fastställa en sädan här maximigräns - detta skall vi inte diskutera i dag - så måste riskdagen fatta beslul därom vären 1975, Jag hoppas att detla också är rikligt uppfatlat.

Herr justitieministern GEIJER:

Herr talman! Jag har tagit del av skrivelsen frän riksskatteverket, och jag vill säga till herr Molin att den är endast en rekommendation. Verket kan inte fastställa några gränser vare sig i det ena eller det andra avseendet. Några definitiva gränser kan alltså inte bli fastställda på grundval av denna skrivelse.

Beträffande frågan om när valdistriktsindelningen kan bli klar har jag inte någonting alt säga. Men jag kan nämna för herr Molin att om länsstyrelsen på basis av en rekommendation från riksskatteverket skulle fastställa något antal distrikt som icke uppfattas som tillfredsställande, finns det möjUgheter att anföra besvär över länsstyrelsens beslul hos den valprövnings-nämnd som stadgas i den nya regeringsformen och i vilken även ingår riksdagsmän som ledamöter.

Nr 106

Torsdagen den 24 oktober 1974

Ang. litlförlitiighe-ten av farlkontroller

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 12 Ang. tillförlitligheten av fartkontroller

Herr justitieministern GEIJER erhöll ordet för att besvara herr Mattssons i Skee (c) i kammarens protokoll för den 18 oktober intagna fräga, nr 270, och anförde:

Herr talman! Herr Mattsson i Skee har frågat mig om jag anser att den utrustning som används vjd fartkontroller och de anvisningar som utfärdats för utrustningarnas handhavande är hell tillfredsställande från rättssäkerhetssynpunkt.

De radarhasiighelsmätare som polisen använder vid hastighetskontroller har ingående undersökts av statens provningsanstalt. Rikspolisstyrelsen har - utöver leverantörens instruktion - utfärdat anvisningar för handhavande av utrustningen. Jag har inte anledning alt ifrågasätta tillföriitligheten av den utrustning som används eller anvisningarnas innehåll. Jag vill dock nämna atl justitieombudsmannen för närvarande utreder anmälningar som rör radarhasiighelsmätare.

Nr 106

Torsdagen den 24 oktober 1974

Ang. tillförlUlighe-ten av farlkontroller

Samtidigt finns för den överväldigande delen av trafikanter ingen möjlighet att bestrida överträdelse och styrka sitt bestridande gentemot utslag av radar eller liknande instrument. Man måste ju vara specialutbildad för att kunna diskutera utrustningens funktionssätt och dess handhavande vid det aktuella tillfället eller för att kunna bedöma om föreskrifter följts osv. 1 de allra flesta fall får man därför lita på instrumentens utslag även om man själv skulle känna sig övertygad om att det är felaktigt.

I nägra fall har nu instrument ställts mol instrument, och det har visat sig att mätresultaten är olika. Radarn har då inte kunnat ges sådant vitsord alt det andra mätinstrumentet - färdskrivaren - kunnat anses vara mindre lillföriitligt.

Självfallet uppväcker det en undran hos trafikanterna, om mätinstrumenten och deras handhavande är så bristfälliga alt den som måst acceptera ett radarutslag trots att han ansett det vara felaktigt i själva verket haft rätt.

Speciellt har mänga personer tvivlat på resultatet av mätningar som gjorts i lät trafik, I svaret säger justitieministern att han inte har anledning alt ifrågasätta tillföriitligheten hos den utrustning som används. Och på den punkten kan vi väl vara ense. Nu finns dock olika utrustningar. Jag tycker alt det borde vara av värde om den utrustning som kommer till användning inte enbart angav hastighet utan kunde kompletteras med ett foto, som också visade trafiksituationen. På sä sätt kunde man undanröja varje tvivel om vilket fordon som var inblandat, och trafikanten skulle där kunna konstatera att det var hans fordon som var aktuellt och inte behöva hysa något tvivel om alt den registrering som trafikövervakningen hade gett var riktig.

Ofta inger de moderna instrumenten en känsla av att de kan skötas hur enkelt som helst. Men det är knappast fallet, utan även denna utrustning kräver alt den som handhar den har kunskap om dess funktionssätt och framför allt om dess begränsningar. Direkttillämpningen av lagstiftningens bestämmelser om påföljd vid trafikförseelser gör rättssäkerhetsmomentet extra viktigt. För trafiksäkerhetsarbetei är, som jag sade, trafikkontrollen av stort värde. Det är därför helt nödvändigt att kontrollutrustning används - och på ett sådant sätt att trafikanterna utan tvivel kan lita pä mätresultaten. Delta är ocksä väsentligt för att man skall kunna säga att rättssäkerheten gentemot den övervakande myndigheten är tillfredsställande.

120

Herr justitieministern GEIJER:

Herr talman! Herr Mattsson i Skee sade att det i ett aktuellt fall hade visat sig att polisens radarmätare inte helt kunde tillmätas vitsord. Del tvingar mig att till kammarens protokoll läsa in vad domstolen sade i det enda mål jag känner till - vilket säkeriigen är detsamma som herr Mattsson talar om. Där säger domstolen att del "mäste emellertid med lillräcklig grad av säkerhet hållas för visst att radarmätaren vid tillfället ej var behäftad med något fel".

Den andra frågan, om vikten av att det är rätt fordon som man riktar

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för atl besvara herr Lindahls i Hamburgsund (fp) i kammarens protokoll för den 16 oktober intagna fråga, nr 236, och anförde:

Herr talman! Herr Lindahl i Hamburgsund har frågat mig när regeringen avser att framlägga förslag till förbättring av trafikförhållandena i skärgårdarna i enlighet med vårriksdagens beslut.

Den av riksdagen väckta frågan bereds för närvarande av en interde-partemental arbetsgrupp som tillsatts för att göra en allmän översyn av vilka åtgärder som kan vara ägnade att förbättra skärgårdarnas villkor. Gruppen har uppdrag alt så snart som möjligt till regeringen redovisa förslag lill åtgärder.

Herr LINDAHL i Hamburgsund (fp):

Herr lalman! Jag lackar statsrådet för svaret.

Nu är del faktiskt så att riksdagen i sitt beslul i varas gav ganska klara riktlinjer i en del specifika frågor. Det angavs t, ex, att bidrag till skär-gärdstrafik som går med underskott skall ges efler samma principer som bidrag till busstrafik som inle bär sig och att bidrag till anskaffning av materiel för skärgårdstrafik - i stort sett båtar eller färjor - skall kunna utgå efter samma principer som bidrag till enskilda vägar. Man skall väl inle behöva sitta och fundera alltför länge innan man kan fö fram lillämpningsbesiämmelser i detta fall.

Skärgårdsbefolkningen är missgynnad i kommunikalionshänseende jämfört med andra människor här i landet. Folk som bor ute i skärgårdarna har kommunikationsförhållanden som inga andra människor i detta land skulle finna sig i att ha, och kommunikationerna blir faktiskt bara sämre och sämre pä mänga häll. Skall vi kunna behålla levande skärgårdar med en kvarboende befolkning, är det rätt bråttom att lösa dessa frågor, så att invånarna även i fortsättningen för möjlighet att arbeta och bo ute i skärgårdarna.

Det är faktiskt inte sä fö människor det rör sig om, 1 Bohuslän är det 16 000 människor som bor på öar utan fasta förbindelser och i Stockholms skärgård ungefär 6 000, och del finns dessutom andra skärgårdar i vårt land.

Nr 106

Torsdagen den 24 oktober 1974

Om ändrad taxesällning för Gotlandslraflken

utredning och förslag i denna fräga redan lill hösiriksdagen, men herr Lindahl i Hamburgsund vet liksom jag att vi när riksdagsbeslutet fattades inte visste någonting om det utredningsarbete som nu startats och som jag talat om i milt svar. Jag anser att det kan vara av ett visst värde alt man sätter in trafikfrågorna i deras rätta sammanhang, där åtgärder inom trafiksektorn för vägas mot andra åtgärder inom regionalpolitiken, kommersiell service, jordbruk, skogsbruk osv. Vi ser här en möjlighet alt fö elt samlat grepp på dessa viktiga frågor, och det är till följd av denna nu pågående utredning som en viss lidsförskjutning i förhållande lill riksdagens begäran kan uppstå.

Herr LINDAHL i Hamburgsund (fp):

Herr lalman! Jag har ingenting att invända emot att en utredning ser över skärgårdarnas och skärgårdsbefolkningens villkor. Jag är bara mycket rädd för att vi för en längrotande utredning. Dä är det risk för att - som det heter i det gamla talesättet - medan gräset växer, dör kon. Därför skulle man kanske kunna bryta ut de specifika åtgärder som jag aktualiserat och som dock skulle ha en stor positiv betydelse. Kommunikationsförhållandena är mycket besväriiga i skärgårdarna och är där av mycket mer avgörande betydelse än på mänga andra håll,

Överiäggningen var härmed slutad,

§ 14 Om ändrad taxesättning för Gotlandstrafiken

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordel för att besvara herr Ekinges (fp) i kammarens protokoll för den 16 oktober intagna fråga, nr 243, och anförde:

Herr lalman! Herr Ekinge har frågat mig, när förslag kan vara att vänta om ändrad taxesättning för Gotlandstrafiken,

Som har angetts i den proposilionsförleckning vilken tillställts riksdagen avser regeringen atl framlägga proposition om transportstödet till Gotland omkring den 1 november.

122

Hert EKINGE (fp):

Herr talman! Jag ber att fö tacka för svaret på min enkla fråga, I svaret meddelas att proposition i ärendet kommer atl framläggas den 1 november. Del är tacknämligt att sä sker, ty det är verkligen på tiden att vi får en acceptabel lösning av denna fråga, som ju också trafikutskottet har framhållit. Vi har nu i 30 år utrett dessa problem utan atl de fött en verkligt tillfredsställande lösning. Eftersom del gäller en viktig jämlikhetsfråga inle bara från näringslivets synpunkt utan i lika hög grad socialt och kultureUt för gotlänningarna, skall jag med intresse studera propositionen när den framläggs.

Jag ber än en gång alt fö tacka för svaret,

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 15 Ang. de planerade fasta förbindelserna över Öresund

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för att besvara herr Lindahls i Lidingö (s) i kammarens protokoll för den 16 oktober intagna fräga, nr 244, och anförde:

Herr talman! Herr Lindahl i Lidingö har inför den förestående behandlingen i det danska folketinget av frågan om de fasta förbindelserna över Öresund frågat mig, om det har inträffat något som föranleder en ändrad syn pä behovet av dessa förbindelser.

Det är nu snart ett år sedan den svenska riksdagen fattade beslut i frågan med stor majoritet för bifall. Tyvärr har det blivit dröjsmål med den danska behandlingen av de båda ifrågakommande svensk-danska överenskommelserna. Nu har emellertid överenskommelserna förelagts folketinget för slutligt avgörande, och vi räknar med ett sådant före årsskiftet.

Låt mig i anslutning härtill konstatera, att det sedan förra årets ställningstagande i Sverige inte inträffat något som pä ett väsentligt sätt påverkar bedömningen av överenskommelserna.

Jag vill här ännu en gång - som jag gjorde i propositionen - sammanfatta de stora trafikpolitiska fördelar som ligger i den samlade lösningen. Vi skulle fö en KM-led som närmare binder samman den svenska och den danska sidan av Öresundsregionen, Vi skulle vidare fö en ny dansk storfiygplats på Saltholm som bättre än den nuvarande pä Kastrup kan klara de skandinaviska ländernas internationella fiygtrafikavveckling, KM-leden kan samordnas med anläggandet av flygplatsen, vilket innebär anläggningstekniska fördelar och samtidigt möjliggör en samordnad lösning för den genomgående Öresundstrafiken och lufthamnslrafiken, I nära anslulning lill KM-leden skulle vi fö en järnvägsled mellan Helsingborg och Helsingör, vilken är ägnad att vidmakthålla och stärka järnvägens konkurrenskraft.

Genom de projekt som omfattas av de svensk-danska överenskommelserna skulle vi fö en lösning på sikt av kapacitetsproblemen i trafiken över Öresund, Trafiken har ökat kraftigt under efterkrigstiden. Det gäller både person- och personbilstrafiken samt godstrafiken med järnväg och lastbil. De bedömningar som gjordes 1972 inför de avgörande förhandlingarna tyder ocksä på en fortsalt tillväxt av Öresundstrafiken, Som jag framhöll i propositionen ligger i tidsperspektivet en osäkerhet, som gör att prognosmaterialet måsle tolkas med försiktighet. Även med denna reservation finns det emellertid enligt min mening inte något som tyder pä att prognoserna i det aktuella tidsperspektivet behöver revideras i någon väsentlig mån. De ekonomiska bedömningar som gjorts inrymmer också betydande säkerhetsmarginaler.

Med utgångspunkt i en fortsatt tillväxt av Öresundslrafiken har de svenska och danska regeringarna genom Överenskommelserna velat säkra att denna trafik kan ske på ett sätt som ar förenligt med en framsynt samhällsplanering och en tillräckligt beaktande av miljöaspekterna. Inte minst från denna synpunkt erbjuder broch tunnelprojekten klara fördelar. Jag skall inte gå

Nr 106

Torsdagen den 24 oktober 1974

Ang. de planerade fasta förbindelserna över Öresund

Nr 106

Torsdagen den 24 oktober 1974

Ang. de planerade fasta förbindelserna över Öresund

närmare in härpå i detta sammanhang, eftersom det är frågor som tidigare utföriigt behandlats i kammaren,

I propositionen utvecklades närmare den stora betydelse som tillkomsten av Öresundsförbindelserna kunde förväntas få för utveckling av service, för skapande av en vidgad och mer varierad arbetsmarknad och för en närmare samverkan mellan människorna på båda sidorna av sundet. Jag uppehöll mig ocksä vid de fördelar med hänsyn till en vidare regional utveckling som kommer att följa med överenskommelserna. Härvidlag har förvisso inget inträffat som motiverar en ändrad bedömning.

Förutsättningen för en riktig befolkningsutveckling, för en god landskapsvärd, för hänsyn till miljön liksom för jordbruket är givetvis att man har tillgång till en framsynt samhällsplanering, I propositionen förra året uppehöll jag mig också vid den alltmer utvecklade samhällsplanering som kännetecknar Skåneregionen. Den optimism jag hyste vid tidpunkten för framläggandet av propositionen har sedan dess ytteriigare stärkts. Jag tänker pä fullföljandet av länsplanering 1974. Jag tänker vidare pä fullföljandet - inom ramen för den fysiska riksplaneringen -av de riktlinjer som riksdagen är 1972 fastställt när del gäller hushållningen med mark och vatten. I vad gäller planeringsberedskapen inför ett brobygge är det med tillfredsställelse jag bl. a. noterat, att inom länsstyrelsen i Malmöhus län utarbetats ett ål-gärdsprogram. I detta tar man upp såväl trafik- och näringslivsfrågor som miljö- och markanvändningsfrågor.

Planerande myndigheter och organ utvecklar således en mycket god planeringsberedskap. Samtidigt gäller - och det kan inte nog understrykas -att det är av utomordentlig vikt just med hänsyn till den fortsatta regionala samhällsplaneringen att vi nu för ett beslut om anläggandet av de fasta förbindelserna.

Avslutningsvis vill jag ännu en gäng konstalera, alt det enligt min mening är lika angelägel nu som för ett är sedan - dä riksdagen tog ställning till de svensk-danska överenskommelserna - att dessa blir ratificerade och atl genomförandet av projekten kan påbörjas.

124

Herr LINDAHL i Lidingö (s):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för det klariäggande svaret på min fråga om läget inför behandlingen i det danska folketinget av förslaget om fasta förbindelser över Öresund.

Med tillfredsställelse noterar jag att man från svensk sida inte reser några nya hinder, utan att regeringen står fast bakom riksdagsbeslutet av den 13 december 1973.

Bakgrunden till min fråga var bl. a. ett yttrande av överborgmästare Urban Hansen i Köpenhamn. Han framhöll på Öresundsrådets möte i början av oktober enligt tidningsreferat - rubriken var "Planering står stilla i väntan på Öresundsbron":

"----- Nu mäste del mångåriga spelet om de fasta förbindelserna över

Öresund komma till ett slut. Kommunerna i Öresundsregionen kan med

fullt fog peka på alt bäde det regionala och lokala planeringsarbetet står
och stampar- ."

Som framgår av detta uttalande är det inte bara pä svensk sida som man oroas av utvecklingen.

Det är min förhoppning att denna stora chans till ett fördjupat, praktiskt nordiskt samarbete på det viktiga kommunikationsområdet inte skall missas, att vi inte skall snubbla i upploppet strax före mållinjen.

Del är därför bra att kommunikationsministern ger den här positiva redovisningen i dag. Ett danskt nej nu till förhandlingspakelet betyder väl att det är högst osäkert om bron och tunneln någonsin kan bli verklighet. Det är nog bäst att vi gör detta klart för oss. Man kan blott beklaga om den här unika chansen att göra något väsentligt och riktigt skulle gå oss ur händerna.

Är statsrådet, om det trots allt skulle bli elt nej, beredd atl skyndsamt vidta andra, då erforderiiga åtgärder? Planering och projektering av nya hamnar och färjeförbindelser för dä ges hög prioritet, kan man förmoda. Jag menar att ett danskt nej, om det skulle komma, inle för göra oss hand-lingsföriamade. Om man inte kan göra det bästa, sä för vi planera för det näst bästa. Den oro för utvecklingen av del regionala och lokala planeringsarbetet som Urban Hansen gav uttryck för delas förvisso av mänga på den svenska sidan av Öresund.

Delta var som sagt bakgrunden till min fråga.

Nr 106

Torsdagen den 24 oktober 1974

Om föreskrifter i broltsskyddande syfte för postlokalers inredning och utrustning

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordel för att besvara herr Winbeigs (m) i kammarens protokoll för den 16 oktober intagna fråga, nr 246, och anförde:

Herr talman! Herr Winberg har frågat mig om föreskrifter i broltsskyddande syfte för postlokalers inredning och utrustning.

Genom en överenskommelse den 10 februari 1972 mellan riksbanken, rikspolisstyrelsen, postverket, bankinspektionen, kreditmarknadens organisationer och berörda personalorganisationer fastlades ett säkerhetsprogram i älta punkter för rånförebyggande åtgärder i bank- och postlokaler.

Sedan föredragande departementschefen i propositionen 1973:115 konstaterat bl. a. atl genomförandet av della säkerhetsprogram ej hade haft väntad effekt uttalade han, att frågan om postlokalernas inredning och utrustning senare skulle anmälas för Kungl. Maj:t. Vid riksdagsbehandlingen förutsatte justitieutskottet (1973:26), att erforderliga föreskrifter om postlokalernas inredning och utrustning skulle utfärdas av Kungl. Maj:t.

Riksdagen godkände propositionen i dessa delar (rskr 1973:258),

125

Nr 106

Torsdagen den 24 oktober 1974

Om föreskrifter i broltsskyddande syfle för postlokalers inredning och utrustning

Kungl, Maj;t gav den 17 maj 1974 i uppdrag ät postverket att snarast möjligt till chefen för kommunikationsdepartementet inkomma med en redogörelse över hittills vidtagna åtgärder med anledning av det nämnda säkerhetsprogrammet och nämnda uttalande av justitieutskottet samt med en plan för det vidare arbetet med ränförebyggande åtgärder.

Postverket har den 7 oktober 1974 lämnat den föreskrivna redogörelsen. Av denna framgår att verket redan i januari 1971 tillsatt en särskild säkerhetsgrupp med representanter för postverket, dess personalorganisationer, rikspolisstyrelsen samt televerket och med uppgift att kartlägga säkerhetsfrågorna särskilt inom kassaområdet samt göra en översyn av gällande säkerhetsföreskrifter. De åtgärder som postverket redan i viss utsträckning genomfört omfattar bl, a, tillsättande av särskilda säkerhetschefer pä skilda nivåer inom organisationen, säkerhetsulbildning och säkerhelskampanjer, föreskrifter om kontantkassors storiek m, m,, ändrad utformning av kassaplatserna och installation av larmanläggningar. Postverkets säkerhetsplanering inriktas nu på frägor om postlokalernas utformning i övrigt, utbyggnad av larmsystemet samt införandet,av säkerhetsdiskar, kommunikationsradio samt särskilt utrustade bilar för värdetransporter.

Ärendet bereds för närvarande i mitt departement, varefter frågan om erforderiiga föreskrifter till postverket kommer att tas upp.

126

Herr WINBERG (m):

Herr talman! Jag ber att fö tacka statsrådet för svaret pä min fräga.

Vi har från moderata samlingspartiets sida under åtskilliga är, bäde i riksdagen och i den debatt som förs utanför detta hus, pekat på de oroande tendenser som man kunnat iaktta beträffande vissa delar av brottsligheten i vårt land, och då inte minst väldsbrottsligheten.

Sedan man från regeringshåll antingen bestritt denna utveckling eller i varje fall ignorerat den, skedde vid årsskiftet 1972-73 en förändring. I direktiven till den s. k. brottskommissionen tog justitieministern upp det vi frän moderat häll så länge hade påpekat - den oroande omfattningen av den grövre brottsligheten och det stora antalet rån mot banker, postlokaler och butiker, varvid inslag av våld ofta förekom.

Brottskommissionen arbetade med föredömlig snabbhet och lade fram förslag våren 1973. Riksdagen fattade beslut om olika åtgärder på grund av kommissionens förslag och den proposition som följde på detta.

En viktig åtgärd i allmänt brottsförebyggande syfte är just att ge postlokaler och även banklokaler - men frågan gäller ju postlokaler - en sädan inredning och utrustning atl rån försvåras och helst förhindras. Regeringen bordebe-iräffande postlokalerna utfärda erforderiiga föreskrifter, sade brottskommissionen, och riksdagen instämde.

Men nu, herr talman, har det gäll ett och ett halvt är sedan dess. Inga föreskrifter föreligger än, och jag måste, herr statsråd, konstatera all bristen pä handlingskraft hos regeringen eftervalsäret 1974 stär i bjärt kontrast mol intresset för åtgärder i brottsförebyggande syfte valåret 1973. Jag kan bara peka pä alt statsrådet i svaret säger att uppdrag atl komma in med förslag

lämnades till postverket först den 17 maj 1974, alltså nästan elt år efter riksdagens beslut.

Även om kommunikationsministern alltså nu bebådar åtgärder, vilket i och för sig är bra och riktigt och en följd av riksdagens beslul, anser jag det inle acceptabelt att så här läng lid har fält gä efter riksdagens beslul ulan alt något gjorts.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Jag vill bara göra en kommentar lill vad herr Winberg sade, eftersom del skulle kunna tydas så alt herr Winberg menar att bristande beredskap och brist på handlingskraft hos regeringen i sig skulle ha inneburit en ökad ränfrekvens inom posten. Del är då viktigt all framhålla att antalet rån mot poslanstalter efter 1972 har visat en markant nedgång. Hela året

1972 skedde 50 rån och hela året 1973 43 rån. Under tiden januari-augusti

1973 skedde 34 rån, och under tiden januari-augusti 1974 skedde 15 rån. Det är under denna period, herr Winberg, som fiertalet av postverkets

hittills vidtagna åtgärder har genomförts. Jag tycker det kan vara av ett visst värde atl konstatera att under loppet av endasi drygt två och ett halvt år har rånfrekvensen på postansialierna gäll ned inte bara till hälften utan från 50 rån lill 15 å 20.

Nr 106

Torsdagen den 24 oktober 1974

Om föreskrifler i broltsskyddande syfte för postlokalers inredning och ulruslning

Herr WINBERG (m):

Herr lalman! Även om utvecklingen skulle vara mindre oroande, som kommunikationsministern påstår, kan väl kommunikationsministern inte rimligen mena att detla ger regeringen anledning att vänta med alt effektuera riksdagens beslul under en ganska lång tid.

Lät mig ge en bild av vad som händer just nu.

Jag lämnade in min fråga förra onsdagsmorgonen här i riksdagen. På eftermiddagen samma dag skedde ett rån vid en postanstall i Luleå, där rånaren sköt mol postkassören. Postkassören skadades av splitter.

Del var lur att det rånet skedde just - enligt uppgift - vid den enda postanstall i Luleå som råkade ha skollsäkra rutor. Det hade ju lika gärna kunnat ske på en annan postanstall och dä säkeriigen rned svårare personskador som följd.

På fredagen i förra veckan skedde elt rån mot Gölabanken pä Strandvägen här i Stockholm.

Det här är två händelser som skett under den vecka som gått, och jag tycker atl bara det visar behovet och angelägenheten av att man frän regeringens sida reagerar fortare än som skett.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Nej, del är inte alls fräga om att nonchalera vare sig det ena eller del andra. Men jag tycker all i all debatt kring dessa frägor har det elt rent sakligt värde alt ocksä följa själva ränutyecklingen antalsmässigl.

Om föreskrifler i broltsskyddande syfle flJr postlokalers inredning och utrustning

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Jag för tydligen ge en replik till.

Det var alltså en överenskommelse som träffades den 10 februari 1972 - jag stryker under atl det var 1972, herr Winberg - mellan riksbanken, rikspolisstyrelsen, postverket, bankinspektionen m. fi., som jag nämnde i mitt svar. Postverket var således med om denna överenskommelse i februari 1972, där man fastlade ett säkerhelsprogram i älta punkter för ränförebyggande åtgärder i bank- och postlokaler. Det programmet log postverket ad notam och har under tiden sedan dess utifrån detla åltapunklsprogram vidtagit en rad ränförebyggande åtgärder. Och när regeringen nu har begärt in ett program från posten tycker jag del är att ta litet för lättvindigt på det hela atl gä ifrån del som sägs på första sidan i min svar, nämligen att redan i februari 1972 antog postverket della åltapunklsprogram. Vart lar detla faktum vägen i herr Winbergs replik?

128

Hert WINBERG (m):

Herr talman! Vi skall komma ihåg alt vi här i riksdagen 1973 var överens om atl del säkerhetsprogram som man kommit fram till vid de förda överläggningarna inte hade effektuerats på ett tillfredsställande sätt. Det konstaterade ju bäde justitieministern och jusiilieutskottet. Under den tid som gått sedan dess har rikspolisstyrelsen fört överläggningar med olika organ men med beklagande konstaterat att inga egentliga åtgärder vidtagits. Det är ju rikspolisstyrelsen som ofta för ansvaret när brott begås. Dessutom har bankerna vid flera tillfällen kritiserats för atl de inle har vidtagit tillräckligt effektiva åtgärder.

Orsaken till att jag har tagit upp denna fräga i vad gäller postlokalerna är främst atl där har regeringen ell direkt inflytande och kan fatta beslut, men ett sådant beslut har betydelse även för bankerna. Vad regeringen säger och beslutar beträffande poslens skydd kan nämligen komma atl bli vägledande för bankerna, när de skall lägga upp sitt skyddsprogram. Det förekommeröveriäggningar mellan bankinspektionen, rikspolisstyrelsen och företrädare för de enskilda bankerna, men såvitt jag vet har man ännu inle lyckats lösa frågan. Ett beslut av regeringen när det gäller posten skulle kunna bli vägledande även ur denna något vidare aspekt.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 17 Om åtgärder mot motorcykelolyckor

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för atl besvara herr Hjorths (s) i kammarens protokoll för den 16 oktober intagna fråga, nr 250, och anförde:

Herr talman! Herr Hjorth har frågat vilka åtgärder jag ämnar vidta med anledning av den kraftiga ökningen av antalet motorcykelolyckor.

De på senare tid ökade motorcykelolyckorna aktualiserar en rad olika åtgärder.

För behörighet att föra motorcykel krävs i dag motorcykelkörkort eller bilkörkort. Behörighetsfrågan har uppmärksammats i skilda sammanhang och förslag har förts fram att endast den som har särskild utbildning för motorcykel skall fö rätt att föra sådant fordon, Kungl, Maj:t har tidigare i är till traflksäkerhetsutredningen för övervägande i anslutning till utredningsuppdraget överiämnal trafikutskottets betänkande 1973:23 jämte motioner såvitt rör frågan om särskilt motorcykelkörkort. Utredningen har prioriterat denna fråga.

Nordiska trafiksäkerhetsrådet har utrett frågan om lagstadgad skyldighet att använda skyddshjälm och i en i dagarna överiämnad rapport föreslagit att användning av skyddshjälm görs obligatorisk för både förare och passagerare pä motorcykel. Frågan kommer att prövas sä snart remissbehandlingen är klar.

En betydelsefull faktor i sammanhanget är nykterheten i trafiken. Jag vill i anledning härav erinra om det förslag till lagstiftning angående försöksverksamhet med rutinmässiga alkoholutandningsprov som äratt vänta. Lagstiftningen skall enligt planerna träda i kraft den I januari 1975,

Det är viktigt - inte minst när det gäller motorcyklarna - att fordonen lätt kan upptäckas i trafiken. Frågan om användning av varselljus eller motsvarande belysning under dagtid aktualiseras i det sammanhanget. Denna problematik övervägs av en särskild arbetsgrupp inom Nordiska trafik-säkerhetsrådet.

En av de omständigheter som starkt bidragit till ökningen av antalet motorcykelolyckor är enligt min mening den tekniska utvecklingen, som möjliggör allt snabbare acceleration och allt högre fart. Nordiska trafiksä-kerhetsrädet undersöker i sitt arbete möjligheterna atl pä nordisk basis komma till rätta med problemen genom föreskrifterom fordonens konstruktion och prestanda. Skulle det visa sig att förutsättningar saknas för ett gemensamt nordiskt agerande avser jag föreslå Kungl, Maj:t att frågan utreds särskilt i Sverige,

Flera olika åtgärder för att minska antalet' motorcykelolyckor har alltså beslutals eller övervägs i trafiksäkerhetsarbetet. Utöver vad jag anfört i det föregående kan nämnas, att hela problematiken följs av trafiksäkerhetsul-redningen, som tillsatt en särskild arbetsgrupp för motorcykel frägor.

Nr 106

Torsdagen den 24 oktober 1974

Om åtgärder mol motorcykelolyckor

Nr 106

Torsdagen.den ' 24 oktober 1974

Om åtgärder mot motorcvkelolvckor

Hert HJORTH (s):

Herr talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret på min fräga om åtgärder mot molorcykelolyckorna.

Trafiksäkerhetsverkets rapport i juli om det starkt ökande antalet mo-lorcykelolyckor var verkligen alarmerande. Den visade att 410 motorcyklisler dödades eller skadades under tiden januari-maj i år. Antalet omkomna var 32, en ökning med hela 200 procent jämfört med motsvarande tid föregående är. En fjärdedel av de dödade och svårt skadade vid de 101 olyckor som detaljstuderats hade inte tillfredsställande utbildning för fordonet. Inte mindre än 21 förare .var 18 år eller yngre, och 15 förare saknade helt körkort. Närmare 80 procent av olyckorna inträffade inom tätbebyggt område, och de flesta var avsvängnings- och korsvägsolyckor.

Det var dessa skrämmande uppgifter som var orsaken till min fråga lill kommunikationsministern. Jag är glad och tacksam över atl statsrådet förklarat sig villig att vidta åtgärder för att dämpa olycksfallsutvecklingen.

I den offentliga debatten är det framför allt tvä åtgärder - kommunikationsministern berörde dem här - som har krävts för att minska antalet mc-olyckor. Det är dels obligatorisk skyddshjälm för förare och passagerare vid färd på motorcykel - det har också, som vi hörde. Nordiska trafik-säkerhetsrådet föreslagit -,dels särskilt körkort för motorcykel, givetvis kombinerat med en ordentlig utbildning, vilket pä sin tid också föreslogs av körkortsutredningen men aldrig blev genomfört. Det är tyvärr alltför frestande för en yngling som innehar personbilkort att provåka en kamrats nyinköpta motorcykel. Det går, som statsrådet sade, alltför lätt att pressa upp farten pä dessa snabbgående maskiner, som en ovan förare inte behärskar, och då är naturiigtvis olyckan ofta framme. Det är också stor skillnad mellan att köra bil och att köra motorcykel, vilket jag tycker skulle motivera införande av skilda körkort.

Trafikutskottet uttalade så senl som vid 1973 års riksdag sin anslutning både till obligatorisk skyddshjälm och till en översyn av reglerna för särskilt mc-körkort. Nu säger statsrådet att frågan om obligatorisk skyddshjälm för både förare och passagerare på motorcykel kommer atl prövas. Jag noterar detla med tillfredsställelse och hoppas atl vi snart kan fö ett förslag om det. Likaså hoppas jag alt frågan om särskilt moiorcykelkörkort kan tas upp snart, helst under vårsessionen. Kunde man sedan komma till rätta med de alltför snabba motorcyklarna och deras konstruktion så tror jag nog mycket vore vunnet. 1 vanliga fall vill man ju inle sätta stopp för den tekniska utvecklingen. Men jag tror att en av orsakerna till de alll vanligare olyckorna med motorcyklar är just deras stora snabbhet.

Jag är glad över det positiva svaret.och får tacka ännu en gång.

§ 18 Ang. kostnadsfördelningen för civilflygets räddningstjänst på Kallax flygplats

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för att besvara
herr Stridsmans (c) i kammarens protokoll för den 16 oktober intagna fråga,'
nr 255, och anförde: , ;i

Herr talman! Herr Stridsman har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta för att komma till rätta med de oklara bestämmelser som råder mellan, luftfartsverket och fiygvapnet när del gäller kostnadsfördelningen för civilflygets räddningstjänst pä Kallax fiygplats.

Frågan regleras i ramavtal mellan chefen för fiygvapnet och luftfartsverket angående upplåtelse till luftfartsverket av flygvapnets flygplatser för .civil flygtrafik, ävensom utnyttjande av statens civila flygplatser för mililär flygtrafik m. m. Avtalet har sagts upp till den 30 juni 1975. .

Såväl inom fiygvapnet som inom luftfartsverket pägär för närvarande arbetet med att förbereda förhandlingarna avseendet ett nytt avtal, som skall gälla fr. o. m. den I juli 1975.

Nr 106

Torsdagen den 24 oktober 1974

Ang. kpslnadsjör-delningenför civilflygels räddningsijänsl på Kallax flygplats

Herr STRIDSMAN (c):

Herr talman! Jag skall först be att fö lacka kommunikationsministern för svaret på min fräga.

Under den senaste tiden har det utvecklats en viss oro över att del skulle föreligga brister i civilflygets räddningstjänst på Kallax fiygplats. Som huvudorsak till atl brister ansetts föreligga anges att kostnadsfördelningen mellan flygvapnet och luftfartsstyrelsen skulle vara oklar. Sett från den resande allmänhetens synpunkt för inte sädana tvivelsmål uppstå när det gäller så elementära och viktiga funktioner som räddningstjänsten. Jag vill dock i det här sammanhanget poängtera att mot dem som sköter räddningstjänsten pä Kallax fiygfält - fiottiljpolis och värnpliktiga - finns givetvis inte någon anmärkning alt göra.

I svaret säger nu statsrådet atl en ny förhandlingsomgång förbereds. Jag vill till det bara säga atl jag hoppas att det nya avtalet skall utmynna i alt luftfartsverket tar pä sig en större kostnadsandel än hittills, och att man därmed också skingrar de misstankar om brister som tyvärr har yppats när del gäller räddningstjänsten.

Jag vill än en gång tacka för svaret. .,

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! I anledning av herr Stridsmans replik vill jag gärna tillägga att utöver förberedelserna för de förestående förhandlingarna mellan chefen för flygvapnet och luftfartsverket om det nya ramavtal, som jag talade om i min svar, för närvarande pågår överiäggningar mellan de båda parterna om en kapacitetsförstärkning av brand- och räddningstjänsten vid Kallax

131

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för all besvara fru Wiklunds (c) i kammarens protokoll för den 17 oktober intagna fråga, nr 263, och anförde:

Herr lalman! Fru Wiklund har frågat mig, om jag har för avsikl att vidta några åtgärder i syfte atl åstadkomma en upprustning av standarden på bäddarna i SJ:s sovvagnar,

SJ harsuccessivt förbättrat sovvagnsstandarden, och bl, a, har därvid bäddarna gjorts bredare. Normalbehovet av sovplatser både i första och i andra klass tillgodoses således med moderna sovvagnar utrustade med breda bäddar. Vid högtrafik använder sig SJ även av äldre sovvagnar med något smalare bäddar men med samma bäddulrustning.

Den utveckling som skett innebär att vi i dag till största delen har sovvagnar med en standard som av allmänheten uppfattas som god.

132

Fru WIKLUND (c):

Herr talman! Jag ber att fö tacka statsrådet Noriing för svaret.

Min fråga är föranledd av att starka klagomål riktats mot sovvagnarnas standard, del gäller de vagnar som går upp till Umeå och Skellefteå, framför allt irebäddsvagnarna och dä i synnerhet sådana vagnar som sätts in i tågen under lider när antalet resande är särskilt högt. Del är inte sä som herr statsrådet uppfattat det att allmänheten är nöjd. Jag har pä egen hand gjort en viss undersökning och med ledning av de uppgifter som jag därvid har fött kommit fram till att vagnarnas ålder på något undantag när ligger mellan 17 och 20 är och atl de reparationer som har företagits på dem är ytterst fö. Det finns vagnar som går upp till Västerbotten vilka i komforthänseende lämnar mycket övrigt atl önska - vagnar med synneriigen nötta dynor, med knölig stoppning och med bäddar som sluttar ut mot golvet, så att det är förenat med verklig ansträngning att hålla sig kvar i bädden. Jag har själv gjort den erfarenheten under denna höst. Numera betingar dessutom SJ-biljetlerna sådana priser alt resande bör kunna ställa vissa krav på bekvämlighet. Märk väl atl jag inte har anmärkt på de smala bäddarna - gamla vagnar kan inte göras om i det avseendet - men bäddens kvalitet bör del ju såväl från ekonomisk som teknisk synpunkt vara möjligt att förbättra.

Jag kan också berätta för slalsrådel all under de här dagarna har tidningar ringt mig vilka helt delat min uppfattning men också menat all även silt-vagnarna är i trängande behov av en översyn. Även om del i statsrådets

svar inle finns något löfte om förbättring på dessa områden, hoppas jag Nr 106

ändå att statsrådet har detta i åtanke, Torsdaeen den

24 oktober 1974
Överiäggningen var härmed slutad,

Ang. beslutanderätten ifråga om indragning av § 20 Ang. beslutanderätten i fråga om indragning av järnvägstrafik järnvägslrafik

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för alt besvara herr Björcks i Nässjö (m) i kammarens protokoll för den 17 oktober intagna fråga, nr 266, och anförde:

Herr lalman! Herr Björck i Nässjö har frågat mig om jag anser det tillfredsställande att indragning av även omfattande lokal spårbunden persontrafik kan göras av SJ:s distriklsenheter i stället för av högre myndighet.

Som bekant kan kommun, som önskar att järnvägsstation skall bibehållas av irafikförsörjningsskäl, hos regeringen anhålla om prövning av vid SJ:s distriklsenheter beslutade indragningar av stationer. Kommunernas framställningar behandlas enligt en särskild rutin, som regeringen fastställt efter riksdagens uppdrag. Rutinen, som tillämpats i fiera år, innefattar bl, a, inhämtande av yttrande och faktaunderiag från SJ;s centralförvaltning som grund för regeringens ställningslagande,

Hert BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr lalman! Jag ber alt fö tacka kommunikationsministern för svaret på min enkla fråga.

Bakgrunden lill den är att vi i mina hemtrakter, Jönköpings län, råkat ul för indragning av för många människor väsentlig lokaltrafik. För något år sedan försvann den spårbundna lokaltrafiken pä sträckan Nässjö-Mjölby, och nu är det dags för all motsvarande trafik skall försvinna mellan Nässjö och Alvesta, Det rör sig alltså här om en betydande del av södra stambanan. Del innebär alt rälsbussar och motsvarande tägslag försvinner, Visseriigen dundrar fortfarande ett och annat snälltåg förbi, så del är inte formellt fräga om alt hell ta bort persontrafiken, men de förbidundrande snälltågen har människorna i dessa bygder föga glädje av, eflersom de tågen inte stannar.

Utefter sträckorna bor mänga människor, och där återfinns en rad livskrafliga samhällen. De mister nu den spårbundna lokaltrafiken, I stället har de utlovats ersättning med den betydligt mindre bekväma landsvägsbusstrafiken. Detta har självfallet upplevts som negativt av människorna i dessa bygder.

Vad som enligt min mening är otillfredsställande är alt sådana betydande
förändringar kan beslutas på lokal SJ-nivä, I praktiken blir det för mänga
människor pä dessa orter samma effekt som om man helt drog in den
spårbundna persontrafiken. Men i sådana fall fattas besluten på högre nivå
av Kungl, Maj:t efter behandling av SJ:s centralförvaltning. Det är denna 133

10 Riksdagens protokoll 1974. Nr 104-107

Nr 106

Torsdagen den 24 oktober 1974

Ang. beslutande-rälten ifråga om indragning av järnvägslraflk

skillnad som jag finner otillfredsställande. Min förhoppning är all vi i fortsättningen skall fö en ordning där ocksä mera betydande indragningar av spårbunden lokaltrafik skall avgöras av åtminstone SJ:s centralförvallning. För klarhetens skull vill jag understryka an mindre förändringar självfallet inte skall behöva gå sä långt upp, men del gäller inte de fall som jag nu har redovisat. Där har alltså en distriklschef vid SJ kunnat göra indragningar som i praktiken för samma effekt som om man hell hade lagt ned persontrafiken på denna handel. I ett sådant fall skulle frågan alltså beslutas av Kungl. Maj:l.

134

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Det är alldeles rikligt som herr Björck i Nässjö säger att någon måste fatta det första beslutet. I detla fall blir det den regionala myndigheten, alltså distriklsledningen, som fattar det. Men vad jag i milt svar försökte tala om var att sedan det beslutet är tagel kan kommuner som inte åtnöjs med ett beslul pä dislriklsnivä använda överklagningsrätten ända upp till regeringen för atl försöka fö en ändring till ständ. Därutöver slår den möjligheten öppen för vederbörande - oavsett om det är en kommun, en sammanslutning eller en privatperson, - det gör ingen skillnad - alt även i ärenden som gäller täguppehåll vid stationerna anföra besvär i vanlig ordning över ett distriktsbeslut först hos SJ:s centralförvaltning och, om man vill fullfölja det, ända upp till regeringen. Det var det som var innehållet i mitt svar.

Herr Björcks replik kan möjligtvis tolkas så, att när en distriklschef har fattat ett beslul finns det ingen möjlighet att föra frågan vidare. Av naluriiga och självklara skäl finns emellertid rätlen att gå ända upp lill regeringen.

Herr BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr lalman! Självfallet kan elt överklagande göras - skam vore väl annat. I statsrådets svar står emellertid följande:

"Som bekant kan kommun,som önskaralt järnvägsstation skall bibehållas av irafikförsörjningsskäl, hos regeringen anhålla om prövning av vid SJ:s distriklsenheter beslutade indragningar av stationer."

Här är det inle fräga om alt dra in stationer, ulan del är fråga om atl tågen rullar förbi stationerna, som förvisso finns kvar för godslrafik och annat.

När man gör sä betydande ingrepp som detta faktiskt är för de människor som berörs, anser jag att del är en fräga av samma dignitet som om man helt drar in persontrafiken, och dä tycker jag att man skall vara konsekvent och låta beslutet fattas pä samma nivå som vid indragning av persontrafik, nämligen hos Kungl. Maj:l. Visst kan man överklaga, men vi vet alla hur svårt det kan vara att fö rätt när någon myndighet har offentliggjort sitt beslut. I sådana fall går del tyvärr ofta prestige i ärendena - kanske från båda hållen.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Till det sista herr Björck nämnde vill jag säga att det egentligen borde vara en styrka i stället för en svaghet att man kan fö ett sådant här ärende prövat i fiera instanser. Först har man möjlighet alt pröva di-striklsledningens sakskäl. Sedan kan man under en tid i kommunen -eller vem det nu är som besvärar sig - överväga dessa skäl. Därefter kan man gå lill cenlralförvaltningen, och likväl har man då inte nått den sista beslutande instansen, utan möjligheten finns kvar att fö ärendet prövat av regeringen.

Jag har en bestämd känsla av att om man i första instans lade alla sädana här ärenden pä cenlralförvaltningen eller regeringen, sä skulle den klagande kanske föriora i tid och fö mindre möjligheter alt sätta sig in i konsekvenserna. Den aspekten är kanske inte den viktigaste, men det kan nog ligga ett visst värde i att man gär långsamt fram vid handläggningen av sådana här ärenden.

Nr 106

Torsdagen den 24 oktober 1974

Om förbättrade hemreseinöjlighe -ter för värnpliktiga som fullgör repetilionsulbild-ning

Herr BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr talman! Jag vill varmt instämma i det som kommunikationsministern sist sade, nämligen alt sädana här beslut inte bör ske förhastat. Kommunerna och de berörda människorna behöver allt rådrum, men det behovet kan lämpligen tillgodoses genom att det ges en rejäl remisstid innan man fattar ett - som del upplevs av många människor - definitivt beslut.

Orsaken lill alt jag ställde denna fråga var att människorna upplever det här precis på samma sätt som om all spårbunden persontrafik försvinner. De tycker - och därvidlag vill jag ge dem rätl - atl detta har samma effekter, och dä bör man naturiigtvis se till atl det blir en någoriunda likartad handläggning.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 21 Om förbättrade hemresemöjligheter för värnpliktiga som fullgör repetitionsutbildning

Herr försvarsministern HOLMQVIST erhöll ordel för alt besvara herr Oskarsons (m) den 17 maj framställda interpellation, nr 83, och anförde:

Herr lalman! Herr Oskarson har frågat mig vilka åtgärder jag kommer att vidta för att förbättra hemresemöjligheterna för värnpliktiga som fullgör repetitionsutbildning.

Värnpliktiga som fullgör repetitionsutbUdning äger fr. o. m. den 1 augusti i år rätt alt företa s. k. Vpl-lO-resor i samband med ledighet. Det innebär att de erhåller elt obegränsat antal resor till valfritt resmål inom landet, som kan nås med allmänna kommunikationsmedel, lill ett enhetspris av 10 kronor per resa.

Hemresemöjligheterna för de värnpliktiga som fullgör repetilionsutbild-ning har därmed i vad avser resekostnaderna pä ett avgörande sätt förbättrats.

135

Nr 106

Torsdagen den 24 oktober 1974

Om höjning av arbetsmarknads-bidrag

Jag avser därför inte att för närvarande vidta nägra ytterligare åtgärder i denna fräga.

Herr OSKARSON (m):

Herr talman! Jag ber att fö tacka statsrådet och chefen för försvarsdepartementet för svaret pä min interpellation. Jag måste också lillstä att de åtgärder som statsrådet har vidtagit efter det att jag framställde interpellationen är riktiga. De har tillgodosett det önskemål som jag framställde när del gällde just hemresemöjligheter för värnpliktiga som fullgör repe-titionsuibildning.

Före den 1 april i är gällde för samtliga värnpliktiga att de fick resa pä enkel biljett lur och retur pä järnväg och vissa busslinjer. Detta logs bort för alla. I och med det förföll alla rabaltmöjligheler för de värnpliktiga som gör repetitionsutbUdning. Det var anledningen till alt jag ställde min interpellation en av de sista dagarna under vårriksdagen. Som framgår av det svar vi nyss hört har resemöjligheterna förbättrats. De värnpliktiga som gör repetitionsutbUdning har i fräga om förmåner blivit fullt jämställda med de värnpliktiga som gör sin rekryttjänst. Och det var målsättningen med min fråga.

136

Fru statsrådet LEIJON erhöll ordet för att i elt sammanhang besvara dels herr Jonssons i Alingsås (fp) den 16 oktober lill herr arbetsmarknadsministern framställda interpellation, nr 87, dels herr Olssons i Sundsvall (c) i kammarens protokoll för den 16 oktober intagna fråga, nr 252, och anförde:

Herr talman! Herr Jonsson i Alingsås har frågat arbetsmarknadsministern om han avser atl under våren 1975 förelägga riksdagen förslag med anledning av KAMU:s betänkande och om han är beredd att föreslå en höjning av utbildningsbidragen i avvaktan på atl en mer genomgripande omläggning av stödet vid arbetsmarknadsutbildning kan genomföras. Enligt fastställd ärendefördelning ankommer det pä mig att besvara interpellationen.

Herr Olsson i Sundsvall har frågat om regeringen, mot bakgrund av den snabba infiationen, ämnar förelägga årets höslriksdag förslag om höjning av grundbidraget vid arbetsmarknadsutbildning.

Jag besvarar interpellationen och den enkla frågan i ett sammanhang.

Som herr Jonsson nämner i sin interpellation har kommittén för översyn av arbetsmarknadsutbildningen (KAMU) i elt nyligen avlämnat betänkande lagt fram förslag om bl, a, elt helt nytt bidragssystem vid arbetsmarknadsutbildningen, KAMU:s förslag remissbehandlas för närvarande. Remisstiden gär ut den 15 december 1974 och regeringen kommer därefter att ta ställning till förslagen och frågan om deras genomförande.

Jag delar uppfattningen atl de nuvarande bidragens belopp bör ses över under innevarande budgetär. Regeringen tänker därför senare i höst - i samband med att medel begärs pä tiUäggsstat I för innevarande budgetär - föreslå atl grundbidragen höjs under budgetåret.

Herr JONSSON i Alingsås (fp):

Herr lalman! Först ett tack till statsrådet Leijon för svaret. Det kom snabbt och däri ligger ett värde med tanke pä den problematik jag har aktualiserat i min interpellation. Däremot vill jag väl inte dölja alt jag hade förväntat mig ett mera preciserat svar både vad gäller den första frågan om statsrådet var beredd alt föreslå nya regler för erhållande av arbetsmarknadsutbildningsbidrag med anledning av KäMU:s betänkande och i vad gäller den andra frågan om höjning av de nuvarande utbildningsbidragen. Jag menar också atl det hade varit en styrka om statsrådet i sJtt svar hade antytt storleken av den uppräkning av beloppet som nu är på väg att ske. Men jag är, herr lalman, glad över atl regeringen tagit intryck av den situation som råder pä det här området.

Jag noterade i min interpellation alt arbetsmarknadsutbildning hörde lill ett mycket viktigt inslag i svensk arbetsmarknadspolitik. Det gäller inle minsl den enskilde som av olika skäl måste byta arbetsuppgifter. Arbetsmarknadsutbildningen har allmänt seU ökat utsikterna för var och en att fö elt arbete som ger större möjlighet till självförverkligande men också ett bättre ekonomiskt utbyte.

Såväl den enskilde arbetstagaren som samhället i stort är enligt min mening betjänta av en arbetsmarknadsutbildning som framstår såsom altrakriv. De många studieavbrott som vi nu kan notera beror lill stor del på de nuvarande ekonomiska villkoren för de elever som deltar i arbetsmarknadsutbildningen. Delta mitt påstående finner jag stöd för i det nyligen presenterade betänkandet av kommittén för översyn av arbetsmarknadsutbildningen, KAMU, där det slår all bidragssystemets utformning är av avgörande betydelse för möjligheten att intressera olika grupper för en relevant arbetsmarknadsutbildning.

Utbildningsbidragen kan heller inle ses isolerade frän ändringar av andra bidrags- och länesysiem - socialförsäkringar och inle minst den allmänna lönenivån spelar stor roll för hur attraktiva utbildningsbidragen framstår. Därför har det varit angeläget alt i dag fö besked om man i anledning av KAMU:s belänkande kan förvänta ett förslag frän regeringen under nästa vårriksdag och om den uppräkning som nu aviserats skulle kunna fö ett mera preciserat innehåll. Del är uppenbart att många nu tvingas avbryta sin utbildning därför att man inte ser sig ha möjlighet att existera på de ekonomiska villkor som bidragen ger.

De utbildningsbidrag som vi nu har är ju uppbyggda enligl levnadskostnadsprincipen lill skillnad frän t. ex. arbetslöshetsförsäkringen som följer inkomslbortfallsprincipen. Vi kan konstatera alt de här utbildningsbidragen inte har stigit i lakt med levnadskostnaderna. Jämför man dem med den allmänna löneutvecklingen sä framstår de i än ofördelaktigare dager. Man

Nr 106

Torsdagen den 24 oktober 1974

Om höjning av

arbelsmarknads-

bidrag

137

Nr 106

Torsdagen den 24 oktober 1974

Om höjning av arbetsmarknadsbidrag

kan alltså notera att de grupper som deltagit i arbetsmarknadsutbildning - detta är ju till nytta inte bara för den enskilde utan också för samhället i stort - inte har fäll del av den allmänna standardhöjningen.

Från folkpartiets sida har vi hävdat att det ekonomiska stöd som ges till dem som för arbetsmarknadsutbildning skulle kombineras med en vär-desäkringsgaranti, sä att den pågående prisökningen och inflationen inte fortlöpande urholkar de i och för sig måttliga utbildningsbidragen. Tyvärr har inte riksdagens majoritet velat ställa upp bakom detla. Därför har vi en klart sämre situation än om detta folkpartiförslag hade fött riksdagens bifall. Vi skall ändå ha i minnet att en arbetsmarknadsutbildning för de flesta innebären väsentlig ekonomisk uppoffring. Skillnaden är särskilt stor för t. ex. de gifta där någon av makarna har en inkomsl. Reglerna för denna reducering av bidrag med hänsyn till makes inkomst är sådana atl redan ett relativt lågavlönat halvtidsarbete påverkar den andra makens bidrag. Det är också ett förhållande som vi har påpekat i riksdagsmotionen.

Om vi ser på utbildningsbidragens utveckling kan vi snabbt konstatera den ogynnsamma trenden. Till en början följdes bidragsbelopp och konsumentprisindex hyggligt ät, men pä senare tid har gapet blivit allt större. Grundbidragen har sedan 1960 ökat med 60 procent. Under samma tid har konsumentprisindex stigit med nära 100 procent och livsmedelspriserna har gått upp med ca 115 procent. Gör man en jämförelse med löneutvecklingen så framstår det ännu ogynnsammare, då löneutvecklingen är ungefär tre gånger starkare än utvecklingen när det gäller utbildningsbidragen. Det nuvarande bidragsystemet har alltså fött vara med om en reell försämring, ett konstaterande som också KAMU slår fast i sin rapport.

Man kan säga att bidragen är allmänt sett för låga, och trots uppräkningar efter hand så har de icke på något sätt hållit jämna steg med den prisutveckling som skett under senare är. Det är därför som jag med tillfredsställelse konstaterar att regeringen nu medger att de här bidragen måste ses över och detta redan under innevarande budgetär.

Slutligen skulle jag vilja ställa ett par kompletterande delfrågor, på vilka ett svar från statsrådet skulle kunna skingra en onödig dimridå. För det första hade det väl varit rikligt med en principiell deklaration från regeringsbänken om man har för avsikl alt lägga en proposition till våren i anledning av KAMU:s förslag. För del andra skulle det vara välgörande om statsrådet här i dag kunde antyda på vilken nivå det vore rimligt att lägga ett förslag dä man gör uppräkningen av nuvarande bidrag och dessutom ange frän vilken tidpunkt man avser atl föreslå en sådan justering. Dessa bägge saker hänger ju myckel intimt samman. Om elt mera omfattande reformförslag dröjer är det mer angeläget att fö en rejäl justering av nu gällande normer. Därför är inte heller tidpunkten ointressant.

eleverna inom arbetsmarknadsutbildningen, är del inle min avsikl att i nämnvärd utsträckning föriänga kammarens överiäggningar. Men lät mig ändå påpeka att inflationen successivt har urholkat realvärdet på utgående bidrag. Jag skall inle exemplifiera detta med siffror - det har herr Jonsson i Alingsås redan gjort - men det är uppenbart atl den höjning med 40 kronor per månad av grundbidraget, som riksdagen i enlighet med regeringens förslag beslöt om i varas och som gäller från den I juli i år, inte är tillräcklig för atl ge de ungefär 130 000 elever som åriigen genomgår arbetsmarknadsutbildning erforderiiga medel för deras försörjning. Åtskilliga av dem har enligt uppgift nödgals söka socialhjälp. Genom samstämmiga uttalanden frän eleverna har det fastslagits att deras uppfattning är att bidragen skyndsamt bör höjas. Inte mindre än var tredje elev uppges avbryta sina studier. Ekonomiska skäl anges vara den viktigaste orsaken till avbrottet. Självklart är det ur både elevernas och samhällets synpunkt viktigt atl bidragen är sådana att eleverna inte av ekonomiska skäl måste avstå från att fullfölja påbörjade studier.

Herr talman! Jag är glad över att regeringen utan att avvakta remissbehandlingen av KAMU:s förslag om hell nytt bidragssystem har för avsikt atl redan i höst föreslå riksdagen höjning av grundbidraget. Och jag hoppas atl det förslag som kommer i höst skall innebära en sädan höjning att det utbredda missnöje som under senare år rått bland AMU-elever inte längre skall vara befogat och att därigenom även studieavbrotten skall bli färre.

Nr 106

Torsdagen den 24 oktober 1974

öm höjning av arbetsmarknads-bidrag

Ordet lämnades på begäran lill

Herr GRANSTEDT (c), som yttrade:

Herr lalman! Enligt samstämmiga rapporter från olika håll är den hungerkatastrof som just nu plågar stora delar av väriden inte av tillfällig natur ulan tvärtom ett resultat av en livsmedelskris som kan förväntas bli än värre i framtiden. Till stor del förklaras utvecklingen av den snabba folkökningen i de fattigaste delarna av väriden och av konsumtionsökningar i de rika länderna. Därtill kommer enligt fiera forskare en klimatförsämring i den tempererade delen av väriden som leder till kortare odlingssäsonger och mer oregelbunden väderiek. De senaste årens försämrade totala skördeutfall i väriden förväntas enligt dessa bedömningar fortsätta.

139

Nr 106_______ Att klara denna försörjningskris är självfallet inte bara en angelägenhet
Torsdaeen den hårdast drabbade länderna. Produktionsökningar i dessa länder lär
24 oktober 1974 '"' ' ''' '*" ' ' ''■' underskotten. Väridens samlade pro-
____________ duktionsresurser måsle sättas in för atl möta väridens samlade livsmedels
behov.

Globalt sett har Sverige mycket goda odlingsbetingelser. Detta gäller även områden som i svensk jordbrukspolitik betecknas som marginella.

Mellan 1970 och 1973 försvann i Sverige drygt 16 000 brukningsenheter genom nedläggningar och sammanslagningar och drygt 32 000 ha åkerjord togs ur drift. Denna utveckling beror dels pä alt arealer som bedömts som olönsamma lagts ned, dels pä att åkermark tagits i anspråk för annat än jordbruksändamål.

Mot bakgrund av den växande livsmedelsbristen i världen är en sädan utveckling inte försvarbar. Det har ocksä från olika instanser, bl. a. riksdagen, framhållits atl man bör undvika att ta bördig åkermark i anspråk för t. ex. bebyggelse. Hittills har dock dessa nya principer knappast fåll någon nämnvärd effekt i samhällsplaneringen. Jordbruksutredningen kan förhoppningsvis komma med förslag lill åtgärder som gör det lättare all upprätthålla också mindre brukningsenheter. Till dess att dessa förslag hunnit framläggas och föranleda åtgärder riskerar vi dock alt ytteriigare betydande arealerjord-bruksjord tas ur drift. I väntan på bl. a. jordbruksuiredningens förslag mäste det därför vara angeläget att vidta snabba åtgärder för att så längt möjligt förhindra alt ytterligare jordbruksjord tas ur produktion och skapa möjligheter all i viss utsträckning återta i drift tidigare nedlagd åkermark.

Med hänvisning till det anförda hemställer jag om kammarens tillåtelse att lill herr jordbruksministern ställa följande fräga:

Vilka åtgärder är statsrådet beredd alt vidta för att på kort sikt medverka till all Sveriges möjligheter till livsmedelsproduktion utnyttjas maximalt?

Denna anhållan bordlades.

§ 27 Interpellation nr 131 om en breddad utbildning av sjukgymnaster

Ordet lämnades pä begäran lill

Herr OLSSON i Edane (s), som yUrade:

Herr lalman! I den här interpellationen tas upp ell problem som delvis knyter an till den emotsedda starka expansionen pä långtidsvårdens område, men också problem, som redan i nuläget måste betecknas som rätt allvarliga. Brislen på sjukgymnaster är pä många håll i landet ett av huvudmännens största problem i strävandena att betjäna långtidsvården med rörelsebehandling.

Utbildningskapaciteten när det gäller utbildning av sjukgymnaster måste

betecknas som helt otillräcklig. Utbildningen är i dag koncentrerad till Stock-

140 holm. Lund och Göteborg med en intagningskapacitet på 270 sjukgymnaster

per är. Intagning sker tvä gånger per år och det är inte alls ovanligt att     Nr 106
ell 50-tal elevplatser lockar tusentalet sökande. Någon utökning av antalet     Torsdagen den
elever i Stockholm, Lund och Göteborg är enligl uppgifl inte planerad. Med     24 oktober 1974
andra ord - det är en dyster situation.                               --------------

I den bristsituation som råder pä det här området är det beklagligt att skolöverstyrelsens medgivande att fö påbörja ifrågavarande utbildning i Umeå och Örebro ännu inte gett resultat.

Med den koncentration av utbildningen till Stockholm, Lund och Göteborg som råder i dag och med hänsyn till den i förhällande till behovet alltför låga utbildningskapaciteten kommer läget att avsevärt förvärras -detta sett mot bakgrunden av att vi över hela vårt land nu har långtgående planer pä att i anslutning till sjukvärdens utbyggnad prioritera långtidsvården.

Under rådande knapphet pä utbildade sjukgymnaster blir rehabiliteringen inom långtidsvården eftersatt. I mitt eget hemlän Värmland har vi för dagen tio ledigförklarade tjänster obesatta och därutöver ett dolt behov som inte finns redovisat i siffror. Under rådande knapphet pä sjukgymnaster och hjälppersonal blir följden att sjukvårdsområden belägna långt frän utbildningscentra för uppleva bristen som mest påfrestande. Exemplen härpå är många. Lät mig bara nämna ett. Långvårdskliniken i Årjäng i västra Värmland, där man i dag värdar 68 långvarigt sjuka, har inte haft någon sjukgymnast sedan kliniken inrättades den 1 januari 1971.

Del mäste betecknas som synneriigen angeläget, att utbildningskapaciteten ökar så att vi inom överskådlig tid om inte eliminerar så ändock kan mildra verkningarna av den brist på sjukgymnaster som i dag råder pä många häll i landet.

Med hänvisning till det anförda hemställer jag om kammarens tillständ all till fru statsrådet Hjelm-Wallén ställa följande frågor:

1. Är statsrådet villig uttala sig till förmån för en breddad utbildning av sjukgymnaster?

2. Kan statsrådet ange skälet till att den av skolöverstyrelsen sanktionerade utbildningen vid vårdskolan i Umeä och Alnängsskolan i Örebro inte startat och när utbildningen pä dessa tvä orter kan väntas komma i gång?

Denna anhållan bordlades.

§ 28 Interpellation nr 132 om garantier för fortsatt drift av företag som ålagts miljövårdande åtgärder

Ordet lämnades på begäran till

Herr LÖVENBORG (vpk), som yttrade:

Herr lalman! Luften, vaunet och omgivningarna runt det av Boliden AB
ägda Rönnskärsverken för varje år ta emot cirka 40 0(X) ton svaveldioxid,
1 500 lon arsenik, 144 lon zink, 25 ton bly, 10 ton kadmium och 1 ton 141

11 Riksdagens protokoll 1974. Nr 104-107

Nr 106 kvicksilver. Rönnskärsverken mäste betraktas som en av de största "mil-

Toidagen den Jöbusarna" i värt land.

24 oktober 1974 arbetarhåll har man under många är uttryckt stor oro över vad de

-—.----------- yttre och inre utsläppen innebär för liv och hälsa. Del berättas om svår-

förklariiga sjukdoms- och dödsfall och företagets underiåtenhet all tillvarata alla möjligheter att förbättra arbetsmiljön. Man vet atl Rönnskärsverken är en lysande affär för Bolidenbolaget, och de uppenbara bristerna när det gäller inre och yttre miljöskydd ter sig mot den bakgrunden än mer utmanande.

Naturvårdsverket har konstaterat atl utsläppen i luft och vallen saknar motstycke i landet och atl stora skador nu kan konstaleras på både land och vallen. Bottenviken har under årens lopp fött ta emot enorma föroreningar. Svåra skador på fiora och fauna har konstaterats. Flera arter har försvunnit eller kraftigt minskat i Rönnskärsverkens närhet. Någon total undersökning om de sammantagna verkningarna i Bottenviken finns dock inle.

Utsläppen i luften dalar ner och drabbar människor, bebyggelse och natur i en vid omkrets. Flera sjöar i trakten av Skellefteå har svartlistats, och skador på skog har kunnat konstateras. Att utsläppen ofta är bäde nersmutsande och illaluktande kompletterar bilden. När befolkningen i området - även de som inte arbetar på verken - anser sig utsatt för hälsorisker är detta inle utan skäl.

Nu avser Bolidenbolaget att bygga ul Rönnskär för 800-900 miljoner under en tioårsperiod. Koncessionsnämnden har behandlat denna företagets ansökan och ställer därvid kravet att omfattande miljöåtgärder skall vidtas inom tre år och att bolaget dessutom skall forska kring tänkbara förbättringar under följande tvä år. Därefter skall tillståndet omprövas. Bolidenbolagels representanter har framfört en rad invändningar mol dessa krav. Därav framgår att bolaget inle vill ta på sig kostnaderna för alt undersöka arsenikutsläppens betydelse för omgivning och människor. Inle heller vill företaget ta pä sig att undersöka de olägenheter för befolkningen som lukt, nedsmutsning och liknande medför.

Bolidenbolagets direktör framhöll dessutom i sammanhanget alt bolaget inte kunde göra stora investeringar utan garanti all fö fortsätta efter fem år. "Då måste vi i stället börja tänka pä en avveckling av hela industrin", menade han. Berättigade krav pä radikalt förbättrade miljövårdsätgärder möts alltså med hot om nedläggning. Del är inte underiigt att man från arbetarhåll med kraft reagerar mol ett sådant cyniskt agerande.

I ett brev lill SAP:s och vpk:s riksdagsgrupper samt till Metallindu-slriarbetareförbundet framför Metalls avdelning 209 kravet om förstatligande. I brevet heter det bl. a.:

"Den allmänna meningen bland mötesdeltagarna var alt Boliden AB inte
i alla delar var villiga all tillmötesgå Naturvårdsverkets minimikrav om
förbättring av den yttre miljön. Från Boliden AB framfördes den uppfatt
ningen att Naturvärdsverkets krav kan komma att innebära all företagel
142 j stället för börja arbeta pä en avvecklingsphn. Med kännedom om de utsläpp

som förekommer samt att vi har ett ansvar inför framtiden både vad avser Nr 106 kommande barns hälsa samt rätten till fortsatt arbete, anser vi att företagets Torsdagen den vinster i första hand skall användas till att så långt det är tekniskt möjligt 24 oktober 1974

motverka miljöfariiga utsläpp, som sätter kommande generationers existens

i fara."

Med hänvisning till det anförda hemställer jag om kammarens tillstånd all lill herr arbetsmarknadsministern ställa följande frågor:

1. Kan det anses acceptabelt att ett företag framför nedläggningshot i
samband med krav om miljövårdande åtgärder?

2, Kan statsrådet i sådana fall tänka sig att stöjda krav om förstatligande
för atl garantera såväl fullgott inre och yttre miljöskydd som fortsatt drift?

Denna anhållan bordlades.

§ 29 Interpellation nr 133 om bevarande av den levande dragkraften

Ordel lämnades på begäran till

Herr ÅSLING (c), som yttrade:

Herr talman! Under efterkrigstiden hardragkraftsförhållandena inom lantbruket starkt förändrats. Frän en häststam inom jordbruk och skogsbruk pä över 600 000 strax efter kriget har skett en nedgång till nägra fö tiotusental. Krigsmaklens behov av hästar har samtidigt starkt nedgått, och det finns nu endast ett mindre antal kvar för paradändamäl och tävlingsverksamhet, bl, a, militär femkamp. Genom den s, k, ackordhästorganisationen hålls dock tills vidare en dragreserv på drygt tusentalet djur. Hästen har däremot fött ökad betydelse inom sport- och fritidslivet.

Inom såväl jordbruket som skogsbruket är det främst traktorn som övertagit hästens roll. Tanken är att under en av en storpolitisk konflikt åstadkommen avspärrning omställning i största möjliga utsträckning successivt skall ske lill gengasdrifl, I fredstid utgör importen av flytande bränslen elt oundgängligt villkor för att driften inom jordbruket och skogsbruket skall kunna upprätthållas,

Hästaveln har tidigare varit föremål för statsmakternas omsorger, detta på olika sätt. Bl, a, har intill 1966 medel löpande ställts till förfogande. Sedan 3,2 miljoner kronor av den s, k, hästexportfonden, som uppgår till 3,4 miljoner kronor, tagits i anspråk för en fond för forskning och utvecklingsarbete pä proteinomrädet, har av regleringsmedel (införselavgifter för hästar) hitintills 1,4 miljoner kronor tillförts ackordhästorganisationen.

Händelserna för ett år sedan i fräga om världens och vär försörjning med
drivmedel avslöjade all vär energiförsörjning delvis bygger på bräcklig
grund. En uttryck för det angelägna i att på olika vägar se om värt hus
i energihänseende är beslutet att överskottet från oljeclearingnämnden (ca
36 miljoner kronor) skall kunna utnyttjas för forskning och stöd i ener
gisparande syfte, I detta sammanhang är det enligt min mening rimligt, 143

Nr 106 att medel ställs till förfogande för den levande dragkraftens bevarande, dvs.

Torsdagen den upprätthållande av en reserv av hästar,

24 oktober 1974 Under hänvisning till det anförda anhällerjag om kammarens medgivande

——---------- atl till herr jordbruksministern ställa följande fråga:

Ärstatsrådet beredd att medverka till att de överskottsmedel som kvarstår

frän oljeclearingnämndens verksamhet även utnyttjas för forskning och stöd

för bevarande av den levande dragkrafien?

Denna anhållan bordlades,

§ 30 Anmäldes och bordlades Kungl, Maj:ts propositioner

Nr 143 med förslag till lag om verkställighet av utländsk dom som meddelats enligt vissa internationella järnvägsfördrag, m, m.

Nr 144 med förslag lill lag om ändring i lagen (1969:246) om fastighetsdomstol

§ 31 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades atl följande enkla frågor framställts, nämligen

den 23 oktober av

Nr 282 Herr Pettersson i Västerås (vpk) till herr utrikesministern om förbud för kärnvapenbärande fartyg atl besöka svenska hamnar:

Avser utrikesministern att vidtaga åtgärder för alt förhindra all kärnvapenbärande fartyg besöker svenska hamnar?

Nr 283 Herr Israelsson (vpk) lill herr kommunikationsministern om brytande av anställningsstoppet vid SJ:s verkstad i Örebro:

Är kommunikationsministern beredd all redan nu lämna sädana besked beträffande SJ:s verkstad i Örebro, atl de anställda där kan lugnas och en föryngring påbörjas genom brytande av nu rådande anställningsstopp?

Nr 284 herr Romanus (fp) lill herr socialministern om åtgärder för atl döva skall fö tillgång, till s. k. TV-fon:

Vill socialministern medverka lill alt döva snarast möjligt får tillgäng

till s. k. TV-fon, och au man även underiättar för anhöriga till döva

atl skaffa TV-fon?

144

Nr 286 Herr Lövenborg (vpk) till herr industriministern om ett statligt aluminiumverk i Jokkmokk:

Anser statsrådet atl den av statens industriverk gjorda ulredningen om alumjniumbehovet i Sverige bör aktualisera frågan om ett statligt aluminiumverk förslagsvis placerat i Jokkmokks kommun?

Nr 287 Herr Jansson (s) lill herr industriministern angående de framtida sysselsättningsmöjligheterna för anställda vid Cemenias anläggningar i Hällekis:

Hur bedömer statsrådet de framlida sysselsättningsmöjligheterna för de anställda vid Cemenias anläggningar i Hällekis mot bakgrund av den slruklurutredning som föreslår Hällekisfabrikens nedläggning, och hur ser statsrådet allmänt på de privata förelagens ansvar all medverka lill alternativa sysselsättningar vid företagsnedläggelser?

Nr 288 Herr Stjernström (c) till herr jordbruksministern angående finansieringen av turist- och fritidsprojekiel i Åre:

När avser regeringen att ge besked om finansieringen av Åre-projektets första etapp?

Nr 289 Herr Molin (fp) lill herr finansministern om offentlig registrering av statsråds och högre deparlemenlsljänslemäns aktieinnehav:

Vill finansministern medverka lill tillkomsten av en offentlig registrering av aktieinnehaven hos regeringens ledamöter och de högre tjänstemännen i statsdepartemenien?

Nr 290 Fru Landberg (s) till fru statsrådet Leijon om vidgad AMS-utbildning för förskolepersonal:

Har statsrådet övervägt möjligheterna all utvidga AMS-utbildningen för förskolepersonal?

Nr 291 Herr Granstedt (c) till herr utbildningsministern om förlängning av dispenstiden för studiecirklar i energifrågor:

Är statsrådet beredd att förlänga dispenstiden för studiecirklar i energifrågor lill den 15 december?

Nr 106_______ Avses hos SJ befintliga stenkolslager pä skilda ställen i landet fort-
Torsdaeen den farande tjäna beredskapsändamål och - om så är fallet - är en avyttring
24 oktober 1974 dessa lager försvarbar och bör vid eventuell borttransportering an-
____________ _________ litande av järnväg som transportmedel prioriteras?

Nr 293 Herr Strömberg i Botkyrka (fp) till herr kommunikationsministern angående informations- och övervakningsåtgärder vid bilbälteslagens ikraftträdande:

Vilka informations- och övervakningsåtgärder kommer att vidtagas med anledning av bilbälteslagens ikraftträdande den 1 januari?

§ 32 Kammaren åtskildes kl, 16,29,

In fidem

SUNE K, JOHANSSON

/Solveig Gemert