Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1974           Prop. 1974:98

Nr 98

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till Förordning om ändring i förordningen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, m. m.; gi­ven den 5 april 1974.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­rådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen Riredragande departementschefen hemställt.

CARL GUSTAF

G.E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga' innehåll

I propositionen foreslås att de år 1970 beslutade provisoriska reglerna om lättnader i kapitalbeskattningen för mindre och medelstora foretag slopas och ersätts med nya värderingsregler i fråga om vissa tillgångar nedlagda i företag. Förslaget innebär i princip att lager och inventarier vid förmö­genhets- och arvsbeskattningen flr tas upp till det värde som kunnat godtas vid inkomstbeskattningen. Vidare föreslås att medel insatta på skogskonto eller avsatta i s. k. eldsvåda- eller fartygsfonder för redovisas med till hälften jämkade belopp. Skattepliktsgränserna vid förmögenhetsbeskattningen fö­reslås uppräknade till 200 000 kr. för fysiska personer och 15 000 kr. för vissa juridiska personer.

De för förmögenhets-, arvs- och gåvobeskattningen gemensamma kapi-taliseringstabellerna föreslås ersatta av förenklade tabeller, konstruerade med utgångspunkt i mera aktuella prognoser beträffande dödlighetsutvecklingen.

I syfte att hindra skatteflykt föreslås ett par smärre justeringar av gå­vobeskattningen.

Slutligen föresläs att kungahusets skatte- och tullförmåner slopas.

De nya reglerna föreslås träda i kraft omedelbart och skall i fråga om förmögenhetsskatten tillämpas första gången vid 1975 års taxering. I fråga om kungahuset avses de nya arvsskattereglerna tillämpas omedelbart under det att inkomst- och förmögenhetsskattereglerna tillämpas fr. o. m. 1976 års taxering. Övriga skatte- och tullförmåner avskaffas fr. o. m. den 1 januari  1975.

1  ■ RiksduKcn 1974. I saml. Ni- W

 

Prop. 1974:98

1    Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1947:577) om statlig förmö­genhetsskatt

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1947:577) om statlig för­mögenhetsskatt

dels att den vid förordningen fogade tabellen IV skall upphöra att gälla,

dels att 1, 2, 4 och 5 Si!, 6 S 1 mom., 9 och 10 i?S och 11 § 1 och 2 mom. samt punkterna 2 och 3 av anvisningarna till 3 och 4 §ij skall ha nedan angivna lydelse,

dels att de vid förordningen fogade tabellerna I-III skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

1  s'

Till staten skall årligen erläggas förmögenhetsskatt enligt i denna för­ordning givna bestämmelser.

Angående taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering till statlig förmögenhetsskatt stadgas i taxeringsförordningen.

Vid taxeringen till förmögenhets­skatt skola bestämmelserna i 3 och 4 i}!;, 64 !} 2 mom. och 65 S kommu­nalskattelagen äga motsvarande till-lämpning. I den mån bestämmelser­na i kommunalskattelagen eller i denna förordning meddelade, med stadganden i kommunalskattelagen likartade bestämmelser äga tillämp­ning vid taxeringen till förmögen­hetsskatt, skola likaledes anvisning­arna till kommunalskattelagen i motsvarande delar lända till efterrät­telse.

Vid taxeringen till förmögenhets­skatt skola bestämmelserna i 3 och 4 Si?, 64 S 2 mom. och 65 ij kommu­nalskattelagen (1928:370) äga mot­svarande tillämpning. Beskattningsår är dock alltid det kalenderår som när­mast föregått taxeringsåret. I den mån bestämmelserna i kommunalskatte­lagen eller i denna förordning med­delade, med stadganden i kommu­nalskattelagen likartade bestämmel­ser äga tillämpning vid taxeringen till förmögenhetsskatt, skola likale­des anvisningarna till kommunal­skattelagen i motsvarande delar län­da till efterrättelse.

Senaste lydel.se  1973:1102.

 

Prop. 1974:98

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

2 S Skattepliktig förmögenhet utgör kapitalvärdet av den skaltskyldiges nedan i 3 S 1 mom. angivna tillgångar, i den mån samma värde överstiger ka-

pitalvärdet av hans skulder.

Skattepliktig förmögenhet beräknas med hänsyn till förhållandena vid ut­gången av beskattningsåret och med iakttagande av bestämmelserna i den­na förordning.

4 S

svarande tillämpning.

Tomträtt eller vattenfallsrätt skall upptagas till det värde, som rättigheten med hänsyn till viUkoren vid upplåtelsen och den tid, som därför återstår, kan anses hava betingat vid en försäljning under normala förhållanden.

Lös egendom, som är avsedd för stadigvarande bruk i jordbruk med bi­näringar, i skogsbruk eller i rörefse, skall värdesättas i enlighet med vedertaget affärsbruk inom det slag av verksamhet, däri egendomen är nedlagd.

Värdesättning av tillgångar, som i 3  I mom. omförmälas. skall ske med hänsyn till förhållandena vid beskatt­ningsårets utgång och med iakttagan­de av har nedan meddelade bestäm­melser.

Fastighet upptages till det taxe­ringsvärde, som vid nämnda tidpunkt var Jor densamma gällande. Var så­dant värde då ej åsalt eller har under beskattningsåret omständighet in­träffat, som kan under taxeringspe­rioden påkalla förändrad värdering, upptages fastigheten till det taxe­ringsvärde, som för taxeringsåret bliver densamma åsätt. Finnas så­dana tillbehör till fastigheten som avses i 2 kap. 3 S jordabalken, skola dessa upptagas särskilt. Bestämmel­serna \ (lärde stycket om värdesätt­ning av lös egendom äga därvid mot-

Fastighet upptages till taxerings­värdet vid beskattningsårets utgång. Var sådant värde då ej åsätt eller har under beskattningsåret omständig­het inträffat, som kan under taxe­ringsperioden påkalla förändrad värdering, upptages fastigheten till det taxeringsvärde, som för taxe­ringsåret bliver densamma åsätt. Finnas sådana tillbehör till fastighe­ten som avses i 2 kap. 3 i jordabal­ken, skola dessa upptagas särskilt. Bestämmelserna i tredje stycket om värdesättning av lös egendom äga därvid motsvarande tillämpning.

Senaste lydelse 1973'.I102.

 

Prop. 1974:98

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

 

Fordran, som löper med ränta, skall, därest den icke är tillgång i rörelse, upptagas till sitt kapitalbelopp utan inberäkning av under beskattningsåret upplupen men ej förfallen ränta.

Fordran, som ej är förfallen och därå ränta ej skall beräknas för tiden före förfallodagen, uppskattas till be­lopp, som efter en räntefot av fem pro­cent utgör fordringens förhandenva-rande värde enligt vid denna förord­ning fogad tabell I. Osäker fordran upptages till det belopp, varmed den kan beräknas inflyta. Värdelös ford-

Fordran, som ej är förfallen och därå ränta ej skall beräknas för tiden före förfallodagen, uppskattas till be­lopp, som utgör fordringens förhan-denvarande värde enligt vid denna förordning fogad tabell I. Osäker fordran upptages till det belopp, var­med den kan beräknas inflyta. Vär­delös fordran upptages icke.

ran upptages icke.

Värdepapper, som noteras å inländsk eller utländsk börs, upptages till det noterade värdet, såframt antagas kan, att detta motsvarar vad som må hava varit påräkneligt vid försäljning under normala förhållanden.

Kapitalvärdet av på livstid eller viss tid utgående ränta, avkomst eller förmån uppskattas efter det belopp, rättigheten motsvarat under beskatt­ningsåret, och en räntefot av fem för hundra om året enligt de vid denna förordning fogade tabellerna II, /// och IV.

Rättighet, som icke är bestämd att utgå under någons livstid men än­dock är av obestämd varaktighet, uppskattas med ledning av tabellerna III och IV, såsom om den skolat utgå för den berättigades livstid, dock högst till tio gånger det värde, rät­tigheten senast för helt år motsvarat.

Annan för evärdlig tid utgående ränta, avkomst eller förmån än fräl­seränta uppskattas till tjugo gånger det belopp, vartill den uppgått under beskattningsåret.

Kapitalvärdet av på livstid eller viss tid utgående ränta, avkomst eller förmån uppskattas efter det belopp, rättigheten motsvarat under beskatt­ningsåret, enligt de vid denna för­ordning fogade tabellerna II och III.

Rättighet, som icke är bestämd att utgå under någons livstid men än­dock är av obestämd varaktighet, uppskattas med ledning av tabell III, såsom om den skolat utgå för den berättigades livstid, dock högst till tio gånger det värde, rättigheten se­nast för helt år motsvarat. Är rättighet beroende av varaktigheten av flera personers liv sålunda, att rättigheten upphör vid den först avlidnes frånfälle, bestämmes rättighetens kapitalvärde efter den äldstes levnad.sålder. Fortfar däremot rättigheten oför­ändrad till den sist avlidnes frånfälle, beräknas värdet efter den yngstes ålder. Andel i ekonomisk förening, vars behållna tillgångar vid likvidation al­lenast delvis skola skiftas mellan medlemmarna, skall upptagas till ett värde

 

Prop. 1974:98                                                                          5

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

motsvarande den del av föreningens förmögenhet som skulle fallit på andelen därest föreningen trätt i likvidation.

Övrig lös egendom upptages till det värde,som den kan anses hava betingat vid försäljning under normala förhållanden.

(Se vidare anvisningarna.)

5 S'

Vid förmögenhetsberäkningen skola den skattskyldiges skulder upptagas till sitt kapitalvärde, sådant detta var vid beskattnittgsårets utgång.

Skuld,som löper med räntaoch ickeäralt hänföra till rörelse,skall upptagas till sitt kapitalbelopp utan tillägg av under året upplupen men ej förfallen ränta.

Angående beräkningen av kapitalvärdet av skuld, som ej är förfallen och därå ränta ej skall beräknas för tiden före förfallodagen, ävensom av ka­pitalvärdet av förpliktelse, vilken innefattar skyldighet att till annan utgiva undantagsförmåner, pension, annan livränta eller därmed jämförlig avgift, skall vad i 4 S stadgas angående beräkningen av kapitalvärdet av fordran eller av ränta, avkomst, förmån eller annan rättighet äga motsvarande tillämpning.

Borgensförbindelse, för vilken be-   Borgensförbindelse, för vilken be-

talningsskyldighet ännu ej inträtt, så talningsskyldighet ännu ej inträtt, så
ock annan villkorlig skuld får ej av- ock annan villkorlig skuld får ej av­
dragas vid beräkningen, liksom ej dragas vid beräkningen, liksom ej
heller vid beskattningsårets utgång heller vid beskattningsårets utgång
oreglerade hushållsskulder och där- oreglerade hushållsskulder och där­
med jämförliga skulder.              medjämförliga skulder./Ivrf/o,!;/'?(?(/-

givesför värdet av sådan avsättning till garantifondför vilken avdrag medgivits vid inkomsttaxeringen.

Under avdragsgilla skulder inbegripas även oguldna skatter av nedan nämnda slag, nämligen dels debiterad preliminär skatt, som påförts den skatt­skyldige för året näst före det taxeringsår, varom fråga är, eller för något föregående år, dels slutlig skatt, som påförts den skattskyldige på grund av taxering under förstnämnda år eller under något föregående år, dels ock tillkommande skatt, vara den skattskyldige erhållit debetsedel under först­nämnda år eller tidigare. Vidare inbegripas återbetalningspliktiga studie­medel enligt studiesiödslagen (1973:349).

(Se vidare anvisningarna.)

' Senaste lydelse 1973:1115.

 

Prop. 1974:98                                                                          6

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

6 S 1  mom." Skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet åligger, såframt ej annat föreskrives i särskilda bestämmelser, meddelade på grund av över­enskommelse eller beslut, varom i 20 och 21 SS sägs:

a)      fysiska personer, vilka voro här i riket bosatta vid beskattningsårets
utgång, och oskifta dödsbon efter personer, som vid dödsfallet voro här
i riket bosatta, med undantag av dödsbon som vid taxering till statlig in­
komstskatt skola behandlas såsom handelsbolag, ävensom i lOS 1 mom.
förordningen som statlig inkomstskatt omförmälda familjestiftelser:

för all den förmögenhet, de vid beskattningsårels utgång ägt vare sig här i riket eller å utländsk ort;

b)      föreningar och samfund, vilkas medlemmar icke på grund av med­
lemskapet äga del i föreningens eller samfundets förmögenhet, ägare av
för gemensamt behov avsatta så kallade besparingsskogar, häradsallmänning-
ar samt andra likartade samfälligheter, som förvaltas självständigt för del­
ägarnas gemensamma räkning, ävensom andra stiftelser än familjestiftelser,
samtliga dock endast om och i den mån de äro skyldiga erlägga skatt för
inkomst:

för den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång ägt vare sig här i riket eller å utländsk ort;

c)      fysiska personer, vilka icke voro här i riket bosatta vid beskattningsårets
utgång, oskifta dödsbon efter personer, som vid dödsfallet icke voro här
i riket bosatta, samt utländska bolag:

för den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång haft här i riket nedlagd, till den del den icke utgjorts av svenska aktier, dock att skatt­skyldighet föreligger för sådana aktier, som äro nedlagda i rörelse här i riket.

Medlem av konungahuset är frikal-lad från utgörande av skatt för förmö­genhet.

För skattskyldiga, om vilka i 18 S förmäles, bestämmes skyldigheten att erlägga skatt för förmögenhet efter de i samma paragraf meddelade före­skrifter.

Hypoteksföreningar och jordbrukets kreditkassor äro frikallade från skatt­skyldighet för förmögenhet.

Utländska livförsäkringsanstalter äro frikallade från skattskyldighet för förmögenhet, som hänför sig till här i riket bedriven försäkringsrörelse.

Allmänna pensionsfonden är frikallad från skattskyldighet för förmögen­het.

' Senaste lydelse I973:.'507.

 

Prop. 1974:98

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

9 S'

Såsom beskattningsbar förmögen­het upptages den skattskyldiges skat­tepliktiga förmögenhet vid beskatt­ningsårets utgång.

Statlig förmögenhetsskatt skall utgå i förhållande till den på nedan angivet sätt bestämda beskattningsbara förmögenheten.

Såsom beskattningsbar förmögen­het upptages, utotn i fall som avses i tredje stycket här nedan, den' skatt-skyldiges skattepliktiga förmögenhet vid beskattningsårets utgång.

Om förmögenhet i huvudsak är att hänföra till förelag, tillämpas förord­ningen (1970:171) om beräkning i vissa fäll av beskattningsbar förmögenhet som är att hänföra till företag.

Beskattningsbar förmögenhet utföres i fulla hundratal kronor, så att över­skjutande belopp, som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller

Fysisk person, oskift dödsbo, ut­ländskt bolag eller i lOS I mom. förordningen om statlig inkomst­skatt omförmäld familjestiftelse skall icke utgöra statlig förmögenhets­skatt, därest den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 150 000 kronor.

Ej heller föreligger skatteplikt till statlig förmögenhetsskatt för juri­disk person som avses i 6 S 1 mom. b) denna förordning, därest den be­skattningsbara förmögenheten icke överstiger 5 000 kronor.

10

Fysisk person, oskift dödsbo, ut­ländskt bolag eller i 10 § I mom. förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt omförmäld familjestif­telse skall icke utgöra statlig förmö­genhetsskatt, därest den beskatt­ningsbara förmögenheten icke över­stiger 200 000 kronor.

Ej heller föreligger skatteplikt till statlig förmögenhetsskatt för juri­disk person som avses i 6 S I mom. b) denna förordning, därest den be­skattningsbara förmögenheten icke överstiger 15 000 kronor.

II

Nuvarande Ivdelse

1 mom.' Statlig förmögenhetsskatt skall för fysisk person, oskift döds­bo, utländskt bolag samt i 10 S 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt omförmäld familjestiftelse utgöra:

' Senaste lydelse 1970:170. ' Senaste lydelse 1970:170. ' Senaste lydelse  1970:170.

 

Prop. 1974:98                                                                          8

när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 250 000 kronor: en procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som över­stiger 150 000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

250 000 men icke   400 000 kr. 400 000     "    "   1 000 000 " I 000 000 kr.

/ 000 kr. för   250 000 kr. och 1,5 % av återstoden;

3 250 "    "     400 000 "     " 2   % "  "     ;

15 250 "    "  1000 000 -'      " 2,5% - -     .

2 m o m . Statlig förmögenhetsskatt skall för juridisk person, som avses i 6 i; 1 mom. b) denna förordning, utgöra:

en och en halv promille av den del av den beskattningsbara förmögen­heten, som överstiger 5 000 kronor, dock lägst en krona.

Föreslagen lydelse

I mom. Statlig förmögenhetsskatt skall för fysisk person, oskift dödsbo, utländskt bolag samt 10 S I mom. förordningen (1947:576) om statlig in­komstskatt omförmäld familjestiftelse utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 250 000 kronor: en procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som över­stiger 200 000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

250 000 men icke   400 000 kr. 400 000   "    "    I 000 000 " 1000 000 kr.

500 kr. för   250 000 kr. och 1,5 % av återstoden;

2 750 "    "     400 000 -       2   % "       ;

14 750 "    -  1000 000 "      - 2,5% -  -      .

2 m o m . Statlig förmögenhetsskatt skall för juridisk person, som avses i 6 S 1 mom. b) denna förordning, utgöra:

en och en halv promille av den del av den beskattningsbara förmögen­heten, som överstiger 15 000 kronor, dock lägst en krona.

Anvisningar till 3 och 4 §§

Nuvarande Ivdelse

2.° Såsom affärsbruk i rörelse får anses gälla, att tillgångar, som äro av­sedda till stadigvarande bruk i rörel­sen, upptagas till anskaffningsvärdet, därå årliga avskrivningar göras for ut-rangering. slitning och annan värde­minskning. Emellertid förekommer understundom, att avskrivningar å till-

Föreslagen lydelse

2. Vid beräkning av förmögenhet, som ingår i förvärvskälla inom in­komstslagen Jordbruksfastighet och rörelse, gäller följande.

Samtnanfaller icke räkenskapsåret med beskattningsåret, får som värde av förmögenheten tagas upp värdet vid utgången av det räkenskapsår som före

Senaste lydelse 1951:791.

 

Prop. 1974:98

Nuvarande lydelse

gångar till stadigvarande bruk i rörelse icke verkställas eller göras i större om­fattning än som varit av forhållandena påkallad. Härtill skall hänsyn tagas vid värdesättningen av tillgångarna, så att vederbörliga avskrivningar alhid be­räknas men tillika hållas inom skäliga belopp.

Lager av råämnen eller varor värde­ras såsom helhet utan hänsyn lill på-räknelig vinst vid försäljning i detalj.

Den omständigheten, att vid in­komstberäkning viss värdesättning varom ovan sagts blivit godkänd, med­för ej att denna skall anses bindande Jämväl för förtnögenhetsberäkningen.

Ifråga om värdesättning av tillgång­ar inom Jordbruk med binäringar samt skogsbruk gäller, att djur sättas till sitt värde i allmänna marknaden samt att vid värdesättning av övriga lagertill­gångar ävensom maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda till­gångar samma föifarande följes, som ovan är för rörelse angivet.

3. Är fordran för sin tillkomst gjord beroende av ett villkor, som är o v i s s t, antingen i den mening-

Föreslagen lydelse

den I mars taxeringsåret gått till ända närmast intill utgången av beskatt­ningsåret. Detta värde skall emellertid rättas rned belopp som den skattskyldi­ge satt in i förvärvskällan eller tagit ut ur densamma för egen räkning eller för annan av honom innehavd förvärvs­källa. Utgår räkenskapsåret före be­skattningsåret, skall näntnda värde ökas med insättningar och minskas med uttag som skett intill beskattnings­årets utgång. Utgår räkenskapsåret efter beskattningsåret, skall värdet minskas med insättningar och ökas med uttag som skett efter utgången av beskattningsåret.

För inventarier, som äro avsedda för stadigvarande bruk i förvärvskällan, liksom för lager upptages det värde som taxeringsåret kunnat godtagas vid inkomsttaxeringen avseende förvärvs­källan. Härigenom får dock förmö­genhetsvärdet av föiyärvskällan icke sättas lägre än sextio procent av det värde som framkommer vid en värde­ring där inventarierna upptagits till an­skaffningsvärdet efter avdrag for skälig avskrivning eller utrangering och lagret värderats som helhet utan hänsyn till påräknelig vinst vid försäljning i detalj. Hänsyn skall därvid tagas till inkurans men icke till s. k. latent skatteskuld.

3. Medel, som inncstå på skogskon­to, upptagas till halva värdet. Av me­del, som avsatts till investeringsfond för förlorade inventarier eller lagertill­gångar eller till fond som avser avyttrat fartyg, får sotn skuld upptagas halva beloppet.

Är fordran för sin tillkomst gjord beroende av ett villkor, som är ovisst, antingen i den meningen

 

Prop. 1974:98

Nuvarande lydelse

en att det är osäkert, om den såsom villkor bestämda tilldragelsen kom­mer att inträffa, eller i den meningen att det visserligen är säkert, a 11 till­dragelsen skall inträffa, men ovisst när skall fordringen icke medräk­nas. Däremot har den omständig­heten, att fordran, som löper utan ränta, ännu ej är förfallen till betal­ning, betydelse endast för beräk­ningen av dess  förhandenvarande

Föreslagen lydelse

att det är osäkert, om den såsom vill­kor bestämda tilldragelsen kommer att inträffa, eller i den meningen att det visserligen är säkert, a 11 tilldra­gelsen skall inträffa, men ovisst när skall fordringen icke medräknas. Däremot har den omständigheten, att fordran, som löper utan ränta, ännu ej är förfallen till betalning, be­tydelse endast för beräkningen av dess förhandenvarande värde (4 S).

Denna förordning träder i kraft två veckor efter den dag, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författnings­samling och tillämpas i fråga om 6 S första gången vid 1976 års taxering och i övrigt vid 1975 års taxering. Äldre bestämmelser gäller såvitt avser 6 S vid 1975 års taxering och i fråga om eftertaxering för år 1975 eller tidigare år och i övrigt vid 1974 års taxering och i fråga om eftertaxering för år 1974 eller tidigare år.

 

Prop. 1974:98

11

 

Nuvarande Ivdelse

Tabell I

utvisande kapitalvärdet, efter en ränlefol av 5 pro­cent, av en efter förloppet av nedanstående antal år lill belaltning förfallen fordran eller skuld å 100 kronor, därå ränta ej skall beräknas för liden före forrallodagen.

oca        •-;

Föreslagen lydelse

Tabell I

ulvisande kapitalvärdet av en efter förloppet av ned­anstående antal årlill betalning förfallen fordran eller skuld på 100 kronor, vtrpå ränta ej skall beräknas för liden före förfallodagcn. Tiden avrundas nedåt till helt antal år.

Antal är            Kapitalvärde

 

51 52 53 54 55

56 57 58 59 60

31 32 33 34 35

c <

1

2 3 4 5

6 7 8 9 10

o-? «-5

95,24 90,70 86,38 82,27 78,35

74,62 71,07 67,68 64,46 61,39

.t:  Q, "a

u.-

26      28,12

27      26,78

28      25,51

29      24,29

30      23,14

22,04 20,99 19,99 19,04 18,13

 

<     U,'-

8,31 7,91 7,53 7,17 6,83

6,51 6,20 5,90 5,62 5,35

c <

76 77 78 79 80

81 82 83 84 85

-ti

«.i:

2,45 2,34 2,22 2,12 2,02

1,92 1,83 ,1,74 1,66 1,58

O 1

2— 4 5— 6 7— 9 10—13 14—18 19—24 25—32 33—46 47—

100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 O

 

11 12 13 14 15

58,47 55,68 53,03 50,51 48,10

36     17,27

37     16,44

38     15,66

39     14,91

40     14,20

61 62 63 64 65

5,10 4,86 4,62 4,40 4,19

86 87 88 89 90

1,51 1,43 1,37 1,30 1,24

 

16     45,81

17     43,63

18     41,55

19     39,57

20     37,69

41

42 43 44 45

13,53 12,88 12,27 11,69 11,13

66 67 68 69 70

3,99 3,80 3,62 3,45 3,29

91 92 93 94 95

1,18 1,12 1,07 1,02 0,97

 

21 22 23 24 25

35,89 34,18 32,56 31,01 29,53

46 47 48 49 50

10,60

10,09

9,61

9,16

8,72

71 72 73 74 75

3,13 2,98 2,84 2,70 2,58

96 97 98 99 100

0,92 0,88 0,84 0,80 0,76

 

Prop. 1974:98

12

 

Nuvarande lydelse

Tabell II

utvisande kapitalvärdet, efter en ränlefol av 5 pro­cent, av en under nedanstående antal år utgående, vid slutet av varje år till betalning förfallen ränta (avkomst, förmån) ä 1  krona.

Föreslagen lydelse

Tabell II

ulvisande kapitalvärdet av en under nedanstående antal år utgående ränta (avkomst, förmån) på 1 krona. Tiden avrundas nedål till helt antal år.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

•ta

i«

0C3

"a

OC5

io-

«3

 

Antal år

 

Kapitalvärde

*«

'»•g

"rt

'5. "2

"rt

'ä-H

'rt

■q, "2

 

 

 

'c

< 

« -Si

'c

< 

51

1

51

'c

< 

51

-4 5 6 7— 8

he

la del sammanlagda ränieboloppel

1

0,95

26

14,38

51

18,34

76

19,51

5 6

2

1,86

27

14,64

52

18,42

77

19,53

9

 

7

3

2,72

28

14,90

53

18,49

78

19,56

10—11

 

8

4

3,55

29

15,14

54

18,57

79

19,58

12—13

 

9

5

4,33

30

15,37

55

18,63

80

19,60

14—15 16—17

 

10 11

6

5,08

31

15,59

56

18,70

81

19,62

18—20

 

12

7

5,79

32

15,80

57

18,76

82

19,63

21—23

 

13

8

6,46

33

16,00

58

18,82

83

19,65

24    26

 

14

9

7.11

34

16,19

59

18,88

84

19,67

27—30

 

15

10

7,72

35

16,37

60

18,93

85

19,68

31—35 36—42

 

16

17

11

8,31

36

16,55

61

18,98

86

19,70

4353

 

18

12

8,86

37

16,71

62

19,03

87

19,71

54—75

 

19

13

9,39

38

16,87

63

19,08

88

19,73

76—

 

20

14

9,90 10,38

39 40

17,02 17,16

64 65

19,12 19,16

89 90

19,74 19,75

 

 

 

15

Skall ränta

börja

först efler visst antal år. beräknas

16 17 18

10,84 11,27 11,69

41

42 43

17,29 17,42 17,55

66 67 68

19,20 19,24 19,28

91 92 93

19,76 19,78 19,79

kapitalvärde vid ifrågavarande tidpunkt enligt denna tabell, varefter detta värde omräknas till aktuellt ka­pitalvärde med användning av Tabell 1.

19

12,09

44

17,66

69

19,31

94

19,80

 

 

 

20

12,46

45

17,77

70

19,34

95

19,81

 

 

 

21

12,82

46

17,88

71

19,37

96

19,82

 

 

 

22

13,16

47

17,98

72

19,40

97

19,82

 

 

 

23

13,49

48

18,08

73

19,43

98

19,83

 

 

 

24

13,80

49

18,17

74

19,46

99

19,84

 

 

 

25

14,09

50

18,26

75

19,48

100

19,85

 

 

 

Utgår beloppet i stället vid början av varje år, erhållcs kapitalvärdet genom alt öka närmast föregående lal med 1.

 

Prop. 1974:98

13

 

Nuvarande lydelse

Tabell III

ulvisande kapitalvärdet, efler en räntefot av 5 pro­cent, av en livränta eller annan förmån, som vid slutet av varje år under en persons av mankön livslid utgår med belopp eller lill värde av 1 krona.

 

 

vH

 

j

 

_

 

j

 

Cd

 

"rt

 

13

 

"3

in

*- tt>

Ui

*- o

Lh

*- o

Ui

ti «

•o

'1

4>

•a

'E-o

•o

'5. "O

•O •

■«l

< 

)4-t

< 

■%

< 

iift

< 

iA->

0

15,76

30

15,76

60

9,85

90

1,85

1

17,24

31

15,65

61

9,56

91

1,72

2

17,52

32

15,53

62

9,27

92

1,59

3

17,60

33

15,41

63

8,96

93

1,48

4

17,63

34

15,27

64

8,67

94

1,35

5

17,62

35

15,13

65

8,36

95

1,25

6

17,60

36

14,99

66

8,05

96

1,17

7

17,56

37

14,84

67

7,73

97

1,12

8

17,51

38

14,69

68

7,43

98

1,03

9

17,45

39

14,53

69

7,11

99

0,90

10

17,38

40

14,36

70

6,80

100

0,81

11

17,31

41

14,20

71

6,48

101

0,69

12

17,23

42

14,02

72

6,17

102

0,55

13

17,14

43

13,85

73

5,86

103

0,40

14

17,05

44

13,66

74

5,55

104

0,23

15

16,95

45

13,47

75

5,25

 

 

16

16,86

46

13,27

76

4,95

 

 

17

16,77

47

13,07

77

4,66

 

 

18

16,69

48

12,86

78

4,38

 

 

19

16,62

49

12,64

79

4.11

 

 

20

16,55

50

12,41

80

3,85

 

 

21

16,49

51

12,18

81

3,60

 

 

22

16.43

52

11,95

82

3,35

 

 

23

16,37

53

11,71

83

3,12

 

 

24

16,30

54

11,46

84

2,89

 

 

25

16,22

55

11,21

85

2,69

 

 

26

16,14

56

10,96

86

2,50

 

 

27

16,05

57

10,69

87

2,32

 

 

28

15,96

58

10,41

88

2,14

 

 

29

15,86

59

10,13

89

1,98

 

 

Föreslagen lydelse

Tabell III

ulvisande kapitalvärdet av en livsvarig livränta på 1 krona om året. Uppnådd ålder avrundas nedåt till helt antal år.

 

Alder

Kapitalvärde

0— 13

19

14     26

18

27— 34

17

35— 40

16

41— 46

15

47— 50

14

51— 54

13

55— 58

12

59— 61

11

62— 64

10

65— 67

9

68— 71

8

72— 74

7

75— 77

6

78— 81

5

82— 85

4

86— 89

3

90— 95

2

96—103

1

104

0

Utgår livräntan i stället vid slutet av varje halvår, ökas kapitalvärdet med 0,25. Utgår den vid slutet av varje kvartal, ökas del med 0,375. Utgår den vid början av varje år, ökas del med  1.

 

Prop. 1974:98                                                                       14

2    Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1941:416) om arvsskatt och

gåvoskatt

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

dels att 29 § och 55 i; 7 mom. samt den vid förordningen fogade tabellen IV skall upphöra att gälla,

dels att 23, 39, 43 och 56 i?!; samt de vid förordningen fogade tabellerna I-III skall ha nedan angivna lydelse,

dels att punkt 2 av övergångsbestämmelserna till förordningen (1970:174) om ändring i förordningen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

23 § Vid uppskattning av lös egendom iakttages:

A. Tomträtt eller vattenfallsrätt uppskattas i den mån ej annat följer av
20 § tredje stycket, till vad rättigheten med hänsyn till villkoren vid upp­
låtelsen och den tid, som därför återstår, kan antagas hava betingat vid
en av boets avveckling föranledd, med tillbörlig omsorg skedd försäljning.

B. Aktie, obligation eller därmed jämförlig värdehandling uppskattas, där
värdehandlingen noteras å inländsk eller utländsk börs, till det noterade
värdet eller, om detta icke motsvarar vad som varit påräkneligt vid försäljning
under normala förhållanden, till pris, som vid dylik försäljning kan påräknas.
Sådan värdehandling, som icke noteras å börs, uppskattas enligt sist angivna
grund.

C. Fordran uppskattas till sitt ka-      C. Fordran uppskattas till sitt ka­
pitalbelopp jämte upplupen ränta å pitalbelopp jämte upplupen ränta å
tid, som avses i 21 ij. Är fordringen tid, som avses i 21 5;. Är fordringen
ej förfallen och skall ränta därå ej ej förfallen och skall ränta därå ej
beräknas för tiden före förfallodagen, beräknas för tiden före förfallodagen,
uppskattas fordringen till belopp, uppskattas fordringen till belopp,
som efter en räntefot av fem procent som utgör dess värde vid nämnda
utgör dess värde vid nämnda tid en- tid enligt den vid denna förordning
ligt den vid denna förordning fogade     fogade tabellen I.

tabellen I.

Osäker fordran uppskattas till belopp, varmed den kan beräknas inflyta. Värdelös fordran anses icke utgöra tillgång. Den omständigheten att gäl-denären är delägare i dödsboet föranleder icke fordringens uppskattande en­ligt andra grunder än som eljest äro tillämpliga.

'Senaste lydelse 1964:310.

 

Prop. 1974:98

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

 

Medel, som innestå på skogskonto, upptagas till halva värdet. Av medel, som avsatts till invesiering.sfönd för för­lorade inventarier eller lagertillgångar eller till fond som avser avyttrat fartyg, får som skuld upptagas halva beloppet. D. För evärdlig tid utgående ränta, avkomst eller annan förmån uppskattas till tjugu gånger det belopp, vartill den senast för helt år uppgått.

Nyttjanderätt eller rätt till ränta.      Nyttjanderätt eller rätt till ränta,

avkomst ellerannan förmån,som ut-     avkomst ellerannan förmån,som ut-

år motsvarar.

Är rättighet beroende av flera personers liv sålunda, att rättigheten upphör vid den först avlidnes frånfälle, bestämmes rättighetens kapitalvärde efler den äldstes levnadsålder. Fortfar däremot rättigheten oförändrad till den sist avlidnes frånfälle, beräknas värdet efter den yngstes ålder.

går under viss tid eller någons livstid, uppskattas till sitt kapitalvärde. Är rättigheten bestämd till visst belopp eller eljest till viss storlek, beräknas kapitalvärdet efter det belopp rättig­heten för helt år motsvarar och en räntefot av fem procent enligt de vid denna förordning fogade tabellerna II, /// och IV. Där rättighet, som be­lastar viss egendom, ej är på nyss an­givet sätt bestämd, anses årliga vär­det utgöra fem procent av det pen­ningvärde, vartill egendomen upp­skattats, dock att, där rättighet avser endast del av egendom eller dess år­liga värde eljest icke kan bestämmas enligt nyss angivna grund, detta upp­skattas efter vad som prövas skäligt. Kapitalvärdet av rättighet, som icke är bestämd att utgå under nå­gons livstid men ändock är av obe­stämd varaktighet, uppskattas med ledning av tabellerna III och IV, så­som om den skolat utgå för den be­rättigades livstid, dock högst till tio gånger det värde, rättigheten för helt

går under viss tid eller någons livstid, uppskattas till sitt kapitalvärde. Är rättigheten bestämd till visst belopp eller eljest till viss storlek, beräknas kapitalvärdet efter det belopp rättig­heten för helt år motsvarar enligt de vid denna förordning fogade tabeller­na U och III. Där rättighet, som belas­tar viss egendom, ej är på nyss angi­vet sätt bestämd, anses årliga värdet utgöra fem procent av det penning­värde, vartill egendomen uppskat­tats, dock att, där rättighet avser en­dast del av egendom eller dess årliga värde eljest icke kan bestämmas en­ligt nyss angivna grund, detta upp­skattas efter vad som prövas skäligt. Kapitalvärdet av rättighet, som icke är bestämd att utgå under nå­gons livstid men ändock är av obe­stämd varaktighet, uppskattas med ledning av tabell III, såsom om den skolat utgå för den be­rättigades livstid, dock högst lill tio gånger del värde, rättigheten för helt år motsvarar.

 

Prop. 1974:98                                                                         16

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

E. Värdet av utländskt myntslag beräknas efter den köpkurs på checkar,
utställda i samma myntslag, som gällde vid tiden för skattskyldighetens in­
träde. Finnes ej sådan kurs eller kan av annan anledning värdet icke beräknas
efter denna grund, bestämmer Konungen eller den myndighet Konungen
förordnar, hur beräkningen skall ske.

F. Annan lös egendom än förut nämnts uppskattas till vad den kan antagas
hava betingat vid en av boets avveckling föranledd, med tillbörlig omsorg
skedd försäljning.

Inventarier, .som äro avsedda för stadigvarande bruk i jordbruk med bi­näringar, i skogsbruk eller i rörelse, liksom lager upptagas till det värde som kunnat godtagas vid inkomstbe-räknitig enligt kommunalskattelagen (1928:370). Härigenom får dock för­mögenhetsvärdet av förvärvskällan icke sättas lägre än sextio procent av det värde som framkommer vid en vär­dering där inventarierna upptagits till anskaffningsvärdet efter avdrag för skälig avskrivning eller utrangering och lagret värderats som helhet utan hän­syn till påräknelig vinst vid försäljning i detalj. Hänsyn skall därvid tagas till inkurans men icke till s. k. latent skat­teskuld.

39 S'

Skattefrihet åtnjutes                              Skattefrihet åtnjutes

a) för gåva av möbler, husgeråd a) för gåva av möbler, husgeråd
och andra inre lösören, som äro av- och andra lösören, som äro avsedda
sedda för gåvotagarens eller hans fa- för gåvotagarens eller hans familjs
miljs personliga bruk;               personliga bruk och vars värde för

samme mottagare under ett och sam­ma kalenderår icke överstiger 10 000 kronor.

b) för periodiskt understöd i den mån understödet skall inräknas i gå­votagarens skattepliktiga inkomst;

c)  för vad make vid bodelning, som förrättats av annan anledning än makes död, erhållit utöver honom enligt lag tillkommande andel i boet, i den mån värdet av vad maken bekommit icke överstiger värdet av hans giftorättsgods

'Senitsie lydelse 1973:1117.

 

Prop. 1974:98

17

 

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

 

eller, om äldre giflermålsbalken är tillämplig, värdet av samfälld egendom, som av honom i boet vid äktenskapets ingående eller därefter införts;

d) för annan än under a), b) och c) omförmäld gåva, i den mån värdet av gåvan eller, om gåvotagaren un­der samma kalenderår av samme givare erhåller flera sådana gåvor som här avses, det sammanlagda vär­det av dessa gåvor icke överstiger 2 000 kronor.

d)för annan än under a), b) och c) omförmäld fullbordad gåva, i den mån värdet av gåvan eller, om gå­votagaren under samma kalenderår av samme givare erhåller flera sådana gåvor som här avses, det samman­lagda värdet av dessa gåvor icke överstiger 2 000 kronor.

 

43S'

Vid beskattning av gåva skall i tillärnpliga delar lända till efterrättel­se, förutom ovan särskilt angivna be­stämmelser i 6-9, 12, 19, 21 och 30

Vid beskattning av gåva skall i tillämpliga delar lända till efterrättel­se, förutom ovan särskilt angivna be­stämmelser i 6-9, 12, 19,21 och 30

 

!<5;, vad i fråga om arvsskatt vidare     !JS, vad i fråga om arvsskatt vidare

är stadgat i 4 S 2 och 3 mom., 14, 20, 22-27 ij, 28 § med undantag av vad i andra och Oärde styckena stadgas, ävensom 32 ij; och skall där­vid den i 32 ij O förekommande hän­visningen till 19 !; i stället gälla 41 i; samt 28 ij första och tredje styckena tillämpas som om gåvan utgjorde arv efler givaren.

är stadgat i 4 i} 2 och 3 mom., 14, 20, 22 .fs''', 23 tf med undantag av F andra stycket, 24-21 jjvj, 28 !} med undantag av vad i andra och fjärde styckena stadgas, ävensom 32 ij; och skall därvid den i 32 S O förekom­mande hänvisningen till 19 5; i stället gälla 41 S samt 28 S första och tredje styckena tillämpas som om gåvan ut­gjorde arv efter givaren.

Avlider den, som förvärvat egendom genom arv, testamente eller gåva, inom ett år från det skattskyldighet inträtt, efiergives skatten.

I fråga om den, som på livstid bekommit egendom med sådan rätt, som avse.s i 8 t; andra stycket, eller på livstid erhållit nyttjanderätt, rätt lill ränta, avkomst eller annan förmån, sker vidare eftergift av skatt sålunda:

a) då anstånd med skattens erläggande beviljats och den skattskyldige av­lider inom fem år från skattskyldighetens inträde, efiergives vad av skatten icke förfallit till betalning vid dödstillfället; dock må ej i fall, då enligt an-ståndsbeslulet skatten uppdelats på flera inbetalningar än tio, eftergift ske för större del av skatten än som skulle hava eftergivits, därest antalet in­betalningar utgjort tio;

'Senaste lydelse 1970:174. -Senaste lydelse 1970:174.

2    Riksda;cii 1974. I saml. Nr 9S

 

Prop. 1974:98

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

b) då anstånd med skattens erläggande icke beviljats och den skattskyldige avlider inom fem år från skattskyldighetens inträde, efiergives så stor del av skatten, som, därest anstånd medgivits och skatten därvid uppdelats på sju lika inbetalningar, icke skulle varit till betalning förfallen vid dödstillfället.

Fråga om eftergift av fastställd skatt upptages efter därom skriftligen gjord framställning av den underrätt eller länsstyrelse, som meddelat beslut i skat­teärendet.

/ fråga om eftetgifi i vissa fäll av arvsskatt for den som erhållit rätt till företag eller del däri stadgas i 29 .

2. Även om skattskyldighet inträtt efter den 31 december 1970 tillämpas 28 S i dess lydelse enligt förordning­en (1952:246)angående ändrad lydel­se av 28 och 38 S!? förordningen den 6 juni 1941 (nr416)om arvsskatt och gåvoskatt vid beräkning av skatt för dels arvslott eller testamenlslott, om arvlåtare eller testator avlidit före den 1 januari 1959, dock ej när fråga är om förvärv efter den som på livs­tid innehaft egendomen med i 8 vj första stycket avsedd rätt, dels gåva, som fullbordats före den 1 ja­nuari 1959, dels egendom, som medletn av konungahuset förvärvat från annan medletn därav, dels fi­deikommiss, som instiftats för obe­gränsad tid.

2. Även om skattskyldighet inträtt efter den 31 december 1970 tillämpas 28 ij i dess lydelse enligt förordning­en (1952:246) angående ändrad lydel­se av 28 och 38 !;!; förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt vid beräkning av skatt för dels arvslott eller testamenlslott, om arvlåtare eller testatoravlidit före den I januari 1959, dock ej när fråga är om förvärv efter den som på livs­tid innehaft egendomen med i 8 S första stycket avsedd rätt, dels gåva, som fullbordats före den 1 ja­nuari 1959, dels fideikommiss, som instiftats för obegränsad lid.

Denna förordning träder i kraft två veckor efter den dag, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författnings­samling. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande, om skattskyldighet inträtt dessförinnan.

 

Prop. 1974:98

Nuvarande lydelse

Tabell I

.t;

.ti     O

51

a-a

c

< 

C <

utvisande kapitalvärdet, efler en räntefot av 5 pro­cent, av en efler förloppet av nedanstående antal . år till betalning förfallen fordran eller skuld å 100 kronor, därå ränta ej skall beräknas för tiden före förfallodagen.

 

c

< 

1     95,24 26   28,12  51   8,31    76    2,45

2     90,70 27   26,78  52   7,91    77    2,34

3     86,38 28   25,51  53   7,53    78    2,22

4     82,27 29   24,29  54   7,17    79    2,12

5     78,35 30   23,14  55   6,83    80    2,02

6     74,62 31   22,04  56   6,51    81    1,92

7     71,07 32   20,99  57   6,20    82    1,83

8     67,68 33   19,99  58   5,90    83    1,74

9   64,46 34   19,04  59   5,62    84    1,66
10  61,39 35   18,13  60   5,35    85    1,58

Föreslagen lydelse

Tabell I

Ulvisande kapitalvärdet av en efler förloppet av ned­anstående antal årlill betalning förfallen fordran eller skuld på 100 kronor, varpå ränta ej skall beräknas för tiden före förfallodagen. Tiden avrundas nedåt till helt antal år.

Antal är           Kapitalvärde

100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 O

O 1

2— 4 5—6 1—9 10—13 14—18 19—24 25—32 33—46 47—

11     58,47  36   17,27 61   5,10    86     1,51

12     55,68  37   16,44 62   4,86    87     1,43

13     53,03  38   15,66 63   4,62    88     1,37

14     50,51  39   14,91 64   4,40    89     1,30

15     48,10  40   14,20 65   4,19    90     1,24

16     45,81  41   13,53 66   3,99    91     1,18

17     43,63  42   12,88 67   3,80    92     1,12

18     41,55  43   12,27 68   3,62    93     1,07

19     39,57  44   11,69 69   3,45    94     1,02

20     37,69  45   11,13 70   3,29    95     0,97

21 22 23 24 25

35,89 34,18 32,56 31,01 29,53

46 47 48 49 50

10,60

10,09

9,61

9,16

8,72

71 72 73 74 75

3,13 2,98 2,84 2,70 2,58

96 97 98 99 100

0,92 0,88 0,84 0,80 0,76

 

Prop. 1974:98

20

 

Nuvarande lydelse

Tabell II

utvisande kapitalvärdet, efler en räntefot av 5 pro­cent, av en under nedanstående antal år utgående, vid slutet av varje år lill betalning förfallen ränta (avkomst, förmån) å 1 krona.

Föreslagen lydelse

Tabell II

utvisande kapitalvärdet av en under nedanstående antal år utgående ränta (avkomst, förmån) på 1 krona. Tiden avrundas nedål lill helt antal är.

 

Antal år

u

 

t-

 

k

 

Um

 

c

 

ocd

 

oS

 

oca

 

 

cd

 

03

 

a

 

cd

 

■ o

 

■   4J

 

*-* ii

 

  4>

rt

'S-H

a

"5.?

rt

'o-"9

cfl

c-o

C

°i-S

'c

«•«

'c

"•rt

'c

«■«

< 

ul-5

< 

«■>

< 

i->

< 

U->

1

0,95

26

14,38

51

18,34

76

19,51

2

1,86

27

14,64

52

18,42

77

19,53

3

2,72

28

14,90

53

18,49

78

19,56

4

3,55

29

15,14

54

18,57

79

19,58

5

4.33

30

15,37

55

18,63

80

19,60

6

5,08

31

15,59

56

18,70

81

19,62

7

5,79

32

15,80

57

18,76

82

19,63

8

6,46

33

16,00

58

18,82

83

19,65

9

7,11

34

16,19

59

18,88

84

19,67

10

7,72

35

16,37

60

18,93

85

19,68

11

8,31

36

16,55

61

18,98

86

19,70

12

8,86

37

16,71

62

19,03

87

19,71

13

9,39

38

16,87

63

19,08

88

19,73

14

9,90

39

17,02

64

19,12

89

19,74

15

10,38

40

17,16

65

19,16

90

19,75

16

10,84

41

17,29

66

19,20

91

19,76

17

11,27

42

17,42

67

19,24

92

19,78

18

11,69

43

17,55

68

19,28

93

19,79

19

12,09

44

17,66

69

19,31

94

19,80

20

12,46

45

17,77

70

19,34

95

19,81

21

12,82

46

17,88

71

19,37

96

19,82

22

13,16

47

17,98

72

19,40

97

19,82

23

13,49

48

18,08

73

19,43

98

19,83

24

13,80

49

18,17

74

19,46

99

19,84

25

14,09

50

18,26

75

19,48

100

19,85

Kapitalvärde

 

-4

hela det sammanlagda

ränlebeloppet

5

4

 

6

5

 

7— 8

6

 

9

7

 

10—11

8

 

12—13

9

 

14—15

10

 

16—17

11

 

18—20

12

 

21—23

13

 

24—26

14

 

27—30

15

 

31—35

16

 

36—42

17

 

43—53

18

 

54—75

19

 

76—

20

 

Skall ränta börja först efter visst antal år. beräknas kapitalvärde vid ifrågavarande tidpunkt enligt denna tabell, varefter detta värde omräknas lill aktuellt ka­pitalvärde med användning av Tabell I.

Utgår beloppet i stället vid början av varje år, erhålles kapitalvärdet genom att öka närmast föregående tal med 1.

 

Prop. 1974:98

21

 

Nuvarande lydelse

Tabell III

utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot av 5 pro­cent, av en livränta eller annan förmån, som vid slutet av varje år under en persons av m a n k ö n livstid utgår med belopp eller till värde av 1 krona.

Föreslagen lydelse

Tabell III

utvisande kapitalvärdet av en livsvarig livränta på I krona om året. Uppnådd ålder avrundas nedåt lill helt antal år.

 

Älde

Kapitalvärde

 

100 101 102 103 104

O 1

2 3 4

5 6 7 8 9

10 11 12 13 14

15 16 17 18 19

20 21

22 23 24

25 26 27 28 29

 

15,76 17,24 17,52 17,60 17,63

17,62 17,60 17,56 17,51 17,45

17,38 17,31 17,23 17,14 17,05

16,95 16,86 16,77 16,69 16,62

16,55 16,49 16,43 16,37 16,30

16,22 16,14 16,05 15,96 15,86

.ti w

30     15,76

31     15,65

32     15,53

33     15,41

34     15,27

35     15,13

36     14,99

37     14,84

38     14,69

39     14,53

40     14,36

41     14,20

42     14,02

43     13,85

44     13,66

45     13,47

46     13,27

47     13,07

48     12,86

49     12,64

50     12,41

51     12,18

52     11,95

53     11,71

54     11,46

55     11,21

56     10,96

57     10,69

58     10,41

59     10,13

60 61

62 63 64

65 66 67 68 69

70 71 72 73 74

75 76 77 78 79

80 81 82 83 84

85 86 87 88 89

cd

.t; u

9,85 9,56 9,27 8,96 8,67

8,36 8,05 7,73 7,43 7,11

6,80 6,48 6,17 5,86 5,55

5,25 4,95 4,66 4,38 4,11

3.85 3,60 3,35 3,12 2,89

2,69 2,50 2,32 2,14 1,98

a

.t: « a-S

~             cd .

•

90 91 92 93 94

95 96 97 98

1.85 1.72 1.59 1,48 1,35

1,25 1,17 1,12 1,03

99    0,90

0,81 0,69 0.55 0,40 0,23

O— 13 14— 26 27— 34 35— 40 41— 46 47— 50 51— 54 55— 58 59— 61 62— 64 65— 67 68— 71 72— 74 75— 77 78— 81 82— 85 86— 89 90— 95 96—103 104—

19

18

17

16

15

14

13

12

11

10

9

8

7

6

5

4

3

2

1

O

Utgår livräntan i stället vid slutet av varje halvår, ökas kapitalvärdet med 0,25. Utgår den vid slutet av varje kvartal, ökas del med 0,375. Ulgår den vid början av varje år. ökas del med  1..

 

Prop. 1974:98                                                                       22

3    Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom förordnas att 54 5? kommunalskatielagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

54 §' Från skattskyldighet fri ka Ilas:

a)      svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar med undantag
och inskränkningar som nedan i denna paragraf sägs:

för utdelning på sådan aktie i svenskt aktiebolag och sådan andel i svensk ekonomisk förening som icke innehaves i kapitalplaceringssyfte;

b)                                                medlem av konungahuset:            b) medlem av konungahuset:
för av staten anvisat anslag samt    för av staten anvisat anslag;

för inkomst av kapital:

c) i utlandet bosatt person och utländskt bolag:

för sådan inkomst, för vilken avgift enligt förordningen angående be­villningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter skall erläggas eller beträffande vilken befrielse från sådan avgifi skall åtnjutas jämlikt särskilt stadgande i samma förordning;

d)ägare av sådan fastighet, varom förmäles 151 mom.:

för inkomst av fastigheten genom dess begagnande för de i nämnda mom. avsedda ändamål;

e) i riket bosatt delägare i oskifi dödsbo efter person, som vid sitt frånfälle icke varit här i riket bosatt:

för av dödsboet åtnjuten, till honom utdelad inkomst, för vilken dödsboet skall utgöra kommunal inkomstskatt;

O understödsföreningar, som bedriva såväl till livförsäkring hänförlig verksamhet som annan verksamhet:

för annan inkomst än inkomst av fastighet, dock att skattskyldighet före­ligger jämväl för förstnämnda inkomst till den del inkomsten belöper på livförsäkringsverksamheten;

g) understödsföreningar, vilka enligt sina stadgar ej äga meddela annan kapilalförsäkring än sådan som omfattar kapitalunderslöd å högst I 000 kro­nor for medlem:

för all inkomst, som belöper på verksamhet, hänföriig till livförsäkring;

h)här i riket bosalt fysisk person, som under vistelse utomlands åtnjutit avlöning eller annan därmed jämförlig förmån på grund av anställning där annat än hos svenska staten, svensk kommun eller ombord på svenskt fartyg eller svenskt, danskt eller norskt luftfiirtyg:

för inkomst av anställningen under förutsättning all anställningen och

' Senaste lydelse 1970:915.

 

Prop. 1974:98                                                                         23

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

vistelsen i ullandel varat minst ett år eller enligt anställningsavtal eller på annan grund kan antagas komma alt vara minst ett år.

Aktiebolag och ekonomiska föreningar, vilka driva bank- eller annan pen­ningrörelse eller försäkringsrörelse, äga icke åtnjuta vid a)omförmäld skat­tefrihet. Dock äro aktiebolag och ekonomiska föreningar, som driva bank-eller annan penningrörelse eller sådan rörelse jämte annan verksamhet, fri­kallade från skallskyldighet för utdelning å aktier och andelar, vilka in­nehavas som ett led i organisationen av bolagens eller föreningarnas verk­samhet till den del denna avser annat än förvaltning av fastighet, värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom. Vidare äga aktiebolag, som äro skadeförsäkringsanstalter, åtnjuta skattefrihet för utdelning å aktier och an­delar, vilka innehavas som ett led i organisationen av bolagens försäkrings­rörelse.

Aktiebolag eller ekonomisk förening, som driver byggnadsrörelse, tomt­rörelse eller yrkesmässig handel med fastigheter, åtnjuter icke skaltefrihet enligt första stycket a) för utdelning på aktie eller andel som utgör lager­tillgång i rörelsen.

Aktiebolag eller ekonomisk förening, som uteslutande eller så gott som uteslutande förvaltar värdepapper eller likartad lös egendom (förvaltnings­företag), åtnjuter icke skattefrihet enligt första stycket a). Förvaltningsföretag är dock frikallat från skattskyldighet för utdelning från svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening i den mån sammanlagda beloppet av den utdelning från sådana bolag och föreningar, som förelaget uppburit under beskattningsåret, motsvaras av utdelning som företaget beslutat för samma beskattningsår eller, i fråga om investmeniföretag, av beslutad utdelning ökad med en tjärdedel.

Om aktierna i sådant svenskt aktiebolag eller andelarna i sådan svensk ekonomisk förening, som icke är förvaltningsföretag, till huvudsaklig del ägas eller på därmed jämförligt sätt innehavas — direkt eller genom för­medling av juridisk person — av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer och om bolaget eller föreningen icke visar att dess vinstmedel i skälig omfattning använts för utdelning till delägarna, gäller frikallelse från skattskyldighet enligt första stycket vid a)allenast såvitt avser utdelning å aktier eller andelar, vilka innehavas av bolaget eller föreningen såsom ett led i organisationen av annan verksamhet än förvaltning av fastighet, vär­depapper eller annan därmed likartad lös egendom.

Om särskilda skäl föreligga, kan riksskatieverket medgiva dels att bolag eller ekonomisk förening, som icke är förvaltningsföretag enligt Ijärde stycket men vars verksamhet till icke oväsentlig del består i förvaltning av vär­depapper eller därmed likartad lös egendom, skall i beskattningsavseende behandlas som sådant förvaltningsföretag, dels att förvaltningsföretag, som är moderföretag i en koncern som ombesörjer vissa gemensamma uppgifter

 

Prop. 1974:98                                                                         24

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

för koncernens räkning, icke skall i beskattningsavseende behandlas som förvaltningsföretag. Mot beslut,som riksskatieverket meddelat i sådant ären­de, lar talan icke föras.

Förvärvar svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening aktie i så­dant bolag eller andel i sådan förening och är del icke uppenbart att det bolag eller den förening som gör förvärvet därigenom erhåller tillgång av verkligt och särskilt värde med hänsyn till förvärvarens rörelse eller ka­pitalförvaltning, åtnjutes icke skaltefrihet enligt första stycket vid a) för ut­delning å aktien-eller andelen av sådana medel som vid förvärvet funnos hos det utdelande bolaget eller den utdelande föreningen och som icke mot­svara tillskjutet belopp eller inbetald insats. Utdelning anses i första hand gälla andra medel än sådana som motsvara tillskjutet belopp eller inbetald insats.

All personer, om vilka i 70 j förmäles, äro frikallade från skattskyldighet för vissa inkomster, framgår av bestämmelserna i samma paragraf

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 och tillämpas första gången vid 1976 års taxering. Äldre bestämmelser gäller vid 1975 års taxering och i fråga om efiertaxering för år 1975 eller tidigare år.

 

Prop. 1974:98                                                                       25

4    Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1947:576) om statlig in­komstskatt

Härigenom förordnas att 7 ;; förordningen (1947:576) om statlig inkomst­skatt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

1 s'
Från skattskyldighet frikallas:     Från skattskyldighet frikallas:

a)                                                medlem av konungahuset:            a) medlem av konungahuset:
för av staten anvisat anslag samt    för av staten anvisat anslag;

för inkomst av kapital:

b)      i utlandet bosalt fysisk person och utländskt bolag:

för inkomst, som avses i 54 !; första stycket c) kommunalskatielagen;

c)      .staten:

för all inkomst;

d)juridisk person som avses i 53 !; 1 mom. första stycket c) kommu­nalskatielagen:

för all inkomst;

e) understödsförening som enligt sina stadgar icke får meddela annan ka­pitalförsäkring än sådan soni omfattar kapitalunderstöd pä högst 1 000 kronor för medlem och annan juridisk person som avses i 53 j I mom. första stycket d) kommunalskattelagen än understödsförening:

för all inkomst;

Ojuridisk person som avses i 53 S 1 niom. första stycket e) kommunal­skatielagen:

för sådan inkomst som ej härtlutil av rörel.se;

g) här ovan ej upptagen ägare av sådan fastighet, som omlortnäles i 5 5; I  mom. kommunalskattelagen:

för inkomst av fastigheten genom dess begagnande för de i samma mom. avsedda ändamål;

h)svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar:

för utdelning från svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar i den omfaiining som i 54 S kommunalskatielagen sägs;

i) här i riket bosalt delägare i oskifi dödsbo efter person, som vid sitt frånfälle icke var här i riket bosalt:

för av dödsboet åtnjuten, till honom utdelad inkomst, för vilken dödsboet skall utgöra statlig inkomstskatt;

j) understödsföreningar, vilka enligt sina stadgar äga meddela annan ka-pilallörsiikring än .sådan som omfattar kapitalunderslöd å högst 1 000 kronor

Senaste lydelse  1973:506.

 

Prop. 1974:98                                                          26

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

för medlem och som bedriva jämväl annan verksamhet än livförsäkrings­verksamhet:

för all inkomst, som belöper på annan än lill livförsäkring hänförlig verk­samhet;

k) här i riket bosalt fysisk person, som under vistelse utomlands åtnjutit avlöning eller annan därmed jämförlig förmån på grund av anställning där annat än hos svenska staten, svensk kommun eller ombord på svenskt fartyg eller svenskt, danskt eller norskt luftfartyg:

för inkomst, som avses i 54 i; första stycket h) kommunalskatielagen;

1) allmänna pensionsfonden:

tor sådan inkomst som ej härfiutii av medel, som förvaltas av Ijärde fondstyrelsen.

Riksskatteverket må, om särskilda skäl därtill äro, efter ansökan förklara, att stiftelse eller förening, som har till huvudsakligt ändamål att främja nordiskt samarbete, i fråga om skattskyldighet eller eljest vid tillämpning av denna förordning skall anses jämställd med stiftelse eller förening, som ovan i första stycket vid fjangives. Sådant beslut må, när omständigheterna det föranleda, av riksskatieverket återkallas. Över beslut, som riksskatie­verket meddelat enligt detta stycke, må klagan icke föras.

Att personer, om vilka i 18 S förmäles, äro frikallade från skattskyldighet för vissa inkomster, framgår av bestämmelserna i samma paragraf

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1975 och tillämpas första gången vid 1976 års taxering. Äldre bestämmelser gäller vid 1975 års taxering och i fråga om eftertaxering för är 1975 eller tidigare år.

 

Prop. 1974:98                                                                       27

5    Förslag till

Lag om ändring i taxeringsförordningen (1956:623)

Härigenom förordnas alt 22 S 1 mom. taxeringsförordningen (1956:623)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

22 S

1 mom.' Nedannämnda skallskyldiga äro, där ej annat följer av stad­gandet i 3 mom., skyldiga att utan anmaning till ledning föregen taxering avlämna deklaration (självdeklaration), nämligen:

l)aktiebolag och ekonomisk förening ävensom sådan stiftelse, fond eller inrättning som har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen,

2)annan juridisk person, om dess bruttointäkter av en eller fiera för­värvskällor under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 100 kronor,

3)      fysisk person, vilkens bruttointäkter av en eller Rera förvärvskällor un­
der beskattningsåret uppgått, om han varit här i riket bosatt under hela
beskattningsåret och under denna lid icke erlagt sjömansskatt, lill sam­
manlagt minst 4 500 kronor och eljest till sammanlagt minst 100 kronor,

4)   fysisk eller juridisk person, vil- 4) fysisk eller juridisk person, vil­
kens tillgångar av den art, som an- kens tillgångar av den art, som an-
gives i 3 S 1 mom. förordningen om gives i 3 !; 1 mom. förordningen
statlig förmögenhetsskatt, vid be- f/9"#7.o77j om statlig förmögenhels-
skattningsårets utgång hafi ett värde skall, vid beskattningsårets utgång
överstigande 150 000 kronor eller, haft ett värde överstigande 200 WO
såvitt angår sådan juridisk person kronor eller, såvitt angår sådan ju-
som avses i 6 S 1 mom. b) nämnda ridisk person som avses i 6 ;j 1 mom.
förordning, 5 000 kronor, samt b) nämnda förordning, 15 000 kro­
nor, saml

5)      fysisk eller juridisk person, tor vilken garanlibelopp för faslighet skall
upptagas såsom skattepliktig inkomst.

Vid bedömandet av fysisk eller juridisk persons deklarationsskyldighet enligt punkterna 2)—4) skall hänsyn icke lagas lill sådan inkomst eller för­mögenhet, för vilken den fysiska eller juridiska personen icke är skattskyldig enligt kommunalskatielagen, förordningen om statlig inkomstskatt eller för­ordningen om statlig förmögenhetsskatt.

Hava makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret och levt tillsammans under större delen därav, var för sig haft inkomst eller förmögenhet, skall vardera makens deklarationsskyldighet bedömas med hänsyn till makarnas och boets sammanlagda inkomst och förmögenhet.

Skall  skattskyldig  enligt   förordningen  om   statlig   förmögenhelsskait

' Förordningen omtryckt 1971:399. 'Senaste lydelse 1972:764.

 

Prop. 1974:98                                                          28

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

taxeras för förmögenhet, som tillhör barn eller annan, skall hänsyn därtill tagas vid deklarationsskyldighetens bedömande.

Vid tillämpning av vad i första stycket vid 3) är stadgat, skall svensk medborgare, som under beskattningsåret tillhört svensk beskickning hos utländsk makt eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller kon­sulatets betjäning och som på grund av sin tjänst varit bosalt utomlands, anses hava varit bosatt här i riket. Detsamma skall gälla sådan persons make samt barn under 18 år, därest de varit svenska medborgare och bott hos honom. Person, som under beskattningsåret tillhört främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller beskickningens eller kon­sulatets betjäning och som icke varit svensk medborgare, så ock sådan per­sons make, barn under 18 år och enskilda tjänare, därest de boll hos honom och icke varit svenska medborgare, anses däremot vid tillämpningen av vad i första stycket vid 3) är stadgat icke hava varit här i riket bosatta.

I fråga om deklarationsskyldighet för oskifi dödsbo efter skaltskyldig, som avlidit under beskattningsåret, skall tillämpas vad som skolat gälla för den avlidne.

Denna lag träder i krafi den I januari 1975 och tillämpas första gången vid  1975 års taxering.

 

Prop. 1974:98

29

6    Förslag till

Förordning om ändring i vägtrafikskatteförordningen (1973:601)

Härigenom förordnas att 6 S vägtrafikskatteförordningen (1973:601) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

Från skatteplikt undantages /. fordon, som är inrättat uteslu­tande för brand väsendet,

2. motorcykel, som är inrättad som invalidfordon och som är kon­struerad för en hastighet av högst 30 kilometer i timmen.

Från skatteplikt undantages \. fordon, som äges av medlem av konungahuset.

2.   fordon, som är inrättat uteslu­tande för brand väsendet,

3.   motorcykel, som är inrättad som invalidfordon och som är kon­struerad för en hastighet av högst 30 kilometer i timmen.

Konungen får under förutsättning av ömsesidighet förordna om undanlag från skatteplikt för fordon, som äges av den som är anställd vid främmande lands beskickning eller konsulat i Sverige och som ej är svensk medborgare.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållande som hänför sig till tiden dessförinnan.

 

Prop. 1974:98

30

7    Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1960:603) om bidrag till vissa

handikappade ägare av motorfordon

Härigenom förordnas att 1 S förordningen (1960:603) om bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Ägare av bensindrivet motorfor­don, vilket enligt 6 S första stycket 3 väglrafikskatleförordningen (1973:601) är undantaget från skat­teplikt eller för vilket befrielse från

1

Föreslagen lydelse

Ägare av bensindrivet motorfor­don, vilket enligt 6 i; första stycket 2 vägtrafikskatteförordningen (1973:601) är undanlaget från skat­teplikt eller för vilket befrielse från

 

skatteplikt är medgiven enligt 40 ij     skatteplikt är medgiven enligt 40 i

nämnda förordning, är berättigad till bidrag enligt denna förordning.

nämnda förordning, är berättigad till bidrag enligt denna förordning.

Denna förordning träder i krafi den 1 januari  1975.

' Förordningen omtryckt 1973:886. Senaste lydelse av förordningens rubrik 1973:1

 

Prop. 1974:98                                                                      31

8    Förslag till

Förordning om upphävande av förordningen (1970:171) om beräk­ning i vissa fall av beskattningsbar förmögenhet som är att hänföra till företag

Härigenom förordnas att förordningen (1970:171) om beräkning i vissa fall av beskattningsbar förmögenhet som är att hänföra till företag skall upphöra att gälla två veckor efter den dag, då förordningen enligt därå med­delad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Den upp­hävda förordningen skall alltjämt tillämpas vid 1974 års taxering och i fråga om eftertaxering för år 1974 eller tidigare år.

 

Prop. 1974:98

32

9    Förslag till

Förordning om ändring i tullförordningen (1973:979)

Härigenom förordnas att 7 S och övergångsbestämmelserna till tullför­ordningen (1973:979) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

 

Tullfrihet medges för vara som förtullas för

1.  medlem av konungahuset,

2.  främmande stats beskickning eller konsulat, beskicknings- eller konsulatsmedlem eller dennes fa­milj enligt lagen (1966:664) med vis­sa bestämmelserom immunitet och privilegier,

3.  internationell organisation eller person som är knuten till sådan or­ganisation om organisationen eller sådan person är

upptagen i lagen med vissa be­stämmelser om immunitet och pri­vilegier eller i författning som med­delats med stöd av lagen och

berättigad till tullfrihet enligt stad­ga eller avtal som gäller i förhållande till Sverige.

Tullfrihet medges for vara som förtullas för

/. främmande stats beskickning eller konsulat, beskicknings- eller konsulalsmedlem eller dennes fa­milj enligt lagen (1966:664) med vis­sa bestämmelserom immunitet och privilegier,

2. internationell organisation eller person som är knuten till sådan or­ganisation om organisationen eller sådan person är

upptagen i lagen med vissa be­stämmelser om immunitet och pri­vilegier eller i författning som med­delats med stöd av lagen och

berättigad till tullfrihet enligt stad­ga eller avtal som gäller i förhållande till Sverige.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974, utom såvitt avser 7 ij / som träder i kraft samtidigt som 2 S lagen om ändring i lagen (1966:664) med vissa bestämmelser om immunitet och privilegier.

Denna förordning träder i krafi den I januari 1974, utom såvitt avser 12som träder i krafi samtidigt som 2!; lagen om ändring i lagen (1966:664) med vissa bestämmelser om immunitet och privilegier.

Om upphävande av vissa äldre författningar i samband med ikrafiträ-dandet finns bestämmelser i lagen (1973:982) om upphävande av viss tullagstifining.

Denna förordning träder i krafi den 1 januari  1975.

 

Prop. 1974:98                                                                      33

Utdrag av protokollet över finansärenden hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 5 april 1974.

Närvarande: statsråden STRÄNG, HOLMQVIST, ASPLING, GEIJER, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT, SIGURDSEN, GUSTAFSSON, ZACHRISSON, LEIJON, HJELM-WAL-

LÉN.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i förmö­genhets- samt arvs- och gåvobeskattningen och anför.

1  Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 juni 1967 tillkallade jag sju sakkunniga med uppgift att se över reglerna om förmögenhets- samt arvs- och gåvobeskattningen. Utredningen, som antagit namnet kapitalskat­teberedningen', avlämnade såsom en första etapp i sitt arbete betänkandet (SOU 1969:54) Kapitalbeskattningen. Med utgångspunkt i betänkandet re­formerades i betydelsefulla delar den gällande kapitalbeskattningen genom beslut av 1970 års riksdag (prop. 1970:71, BeU 1970:41, rskr 1970:231, SFS 1970:170-174). De ändringar som då skedde avsåg i första hand sådana frågor som skattens fördelning och avvägning, indelningen i skatteklasser och andra för skattens höjd väsentliga förhållanden. Den 11 juni 1971 avlämnade be­redningen slutbetänkandet (SOU 1971:46) Teknisk översyn av kapitalbe­skattningen. 1 betänkandet föreslås bl. a. att vid kapitalbeskattningen hänsyn skall tas till s. k. latent skatteskuld, att permanenta regler införs för famil­jeföretagens skattelättnader samt att arvsskattebestyren fiyttas från de all­männa underrätterna till länsstyrelserna och besvärsprövningen överförs till länsskatterätterna, kammarrätterna och regeringsrätten. Förslagen har över­vägande teknisk karaktär och ändrar inte de huvudlinjer för kapitalbeskatt­ningen som beslöts vid 1970 års riksdag.

Beredningens förslag är inte enhälliga. Ledamoten Alemyr förordar i en reservation skärpt beskattning av kungahusets medlemmar samt förmö­genhetsbeskattning av värdefullt inre lösöre, såsom konstsamlingar, anti­kviteter m, m.

" Ledamöter generaldirektören Sten Walberg, tillika ordförande, riksdagsmannen Stig Alemyr och f d. riksdagsmännen Erik Brandt, Herbert Hermansson, Holge Ottosson och Eskil Tistad samt kanslirådet Hans Henrik Abelin.

3    Riksdagen 1974. I saml. Nr 98

 

Prop. 1974:98                                                         34

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av kammarkollegiet, statskontoret, kammarrätten i Stockholm, försäkringsinspekiionen, riksre­visionsverket (RRV), riksskatieverket (RSV), Göta hovrätt, hovrätten för Västra Sverige, tingsrätterna i Stockholm, Göteborg och Malmö, länssty­relserna i Stockholms, Älvsborgs, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Kro­nobergs, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Jämtlands och Västerbottens län. Familjeföretagens förening, Folksam, Föreningen Sveriges tingsrältsdomare. Handelskammaren i Göte­borg, Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukarnas riksförbund genom lantbrukets skattedelegation, Skånes handelskammare, Stockholms handels­kammare. Svensk industriförening. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska bankföreningen. Svenska företagares riksförbund. Svenska försäk­ringsbolags riksförbund. Svenska livförsäkringsbolags förening. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO), Sveriges industriför­bund, Sveriges jordägareförbund, Sveriges köpmannaförbund. Taxerings­nämndsordförandenas riksförbund. Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Svenska byggnadsentreprenörföreningen. Svenska fondhandlarefö-reningen och Stockholms fondbörs. Gemensamt yttrande för SAF, Svenska bankföreningen. Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sveriges industri­förbund och Stockholms handelskammare har avgelts av näringslivets skat­tedelegation. Beträffande frågor rörande försäkringsbeskattningen har de­legationen åberopat gemensamt yttrande av Svenska försäkringsbolags riks­förbund och Svenska livförsäkringsbolags förening. Göteborgs handels­kammare har anslutit sig till det av Skånes handelskammare avgivna ytt­randet.

Utlåtande i frågan har vidare inkommit från Sveriges frikyrkoråd.

I del följande kommer all las upp frågor som sammanhänger med fa­miljeföretagens kapitalbeskattning. Vidare kommer — med hänsyn till ett beslut av riksdagen år 1973 - frågan om kungahusets skatte- och tull-förmåner all behandlas. Efter samråd med cheferna för justitie- och kom­mundepartementen har jag beslutat alt inte la upp frågan om en omor­ganisation av arvsbeskattningen i delta sammanhang. Inte heller de övriga spörsmål som kapitalskatteberedningen berört kommer jag att la upp i detta sammanhang i vidare mån än vad avser vissa åtgärder för att motverka skaliefiykt.

2   Den latenta skatteskulden

2.1  Nuvarande ordning m. m.

I skattehänseende skall inkomst av rörelse och jordbruksfastighet beräknas enligt bokföringsmässiga grunder. Detta innebär bl. a. alt hänsyn skall las till värdet av in- och utgående lager. Genom lagervärderingen kan den skattskyldige påverka rörelsens resultat. Reglerna för värdering av lager-

 

Prop. 1974:98                                                          35

tillgångar finns i 41 S kommunalskattelagen (1928:370) (KL). Enligt där an­given huvudregel får lagertillgång vid beskattningsårets utgång tas upp till lägst 40% av anskaffningsvärdet eller återanskaffningsvärdet, om detta är lägre än anskaffningsvärdet, i förekommande fall efter avdrag för inkurans. Till huvudregeln hör två supplementärregler, avsedda för speciella situa­tioner. Vidaregällerattjordbrukareslageravdjurregelmässigt skall redovisas med utgångspunkt i värden som RSV fastställer.

Vid förmögenhetsbeskattningen gäller enligt anvisningarna till 3 och 4 §§ förordningen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt (SF) att lager av råäm­nen eller varor skall värderas som helhet utan hänsyn till påräknelig vinst vid försäljning i detalj. Den värdesättning som kan ha godkänts vid in­komstberäkningen är enligt uttrycklig föreskrift inte bindande vid för­mögenhetsberäkningen. Normalt torde värderingen ske med ledning av in­köps- eller tillverkningskostnaderna.

I förordningen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt (AGF) saknas mot­svarighet lill SF:s mer detaljerade föreskrifier rörande värderingen av va­rulager i jordbruk och rörelse. Här gäller i stället enligt 23 § F AGF att egendomen får uppskattas till vad den kan antagas ha betingat vid en av boets avveckling föranledd, med tillbörlig omsorg skedd försäljning. I prak­tiken torde dock SF:s värderingsregler vara vägledande även för arvs- och gåvoskattens vidkommande.

Även för i n v e n t a r i e r är värderingsreglerna vid förmögenhetsberäk­ningen annoriunda utformade än vid inkomstberäkningen. Följderna i eko­nomiskt avseende är dock av mindre betydelse än såvitt gäller lagertillgångar. Detta hänger samman med det förhållandet att den skattemässigt tillåtna inventarieavskrivningen inte medger något egentligt utrymme för konso­lidering utan avses att motsvara ett på inventariets varaktighetslid fördelat omkostnadsavdrag. Vid inkomsttaxeringen gäller följande enligt 22 och 29 §§ KL med anvisningar. Kostnaden för anskaffande av en anläggningstillgång i jordbruk och rörelse är vid taxeringen avdragsgill, men endast om och i den mån tillgången minskar i värde genom slitage eller annars förbrukas i rörelsen. Avdrag erhålls successivt i form av åriiga värdeminskningsavdrag så avpassade att anskaffningskostnaden fördelas på det antal år som svarar mot tillgångens ekonomiska livslängd. Om en inventarietillgång normalt har kort varaktighetstid, högst tre år, medges avdrag på en gång för hela anskaffningskostnaden.

Avdrag för värdeminskning får ske genom planenlig eller räkenskapsenlig avskrivning. I jordbruk finns en ytterligare avskrivningsmetod, s. k. rest­värdeavskrivning.

Vid planenlig avskrivning medges avdrag för värdeminskning med viss del av anskaffningskostnaden. Denna del beräknas med hänsyn till tillgång­ens varaktighetstid. 1 allmänhet medges avdrag med 10% om det inte är klart att lägre eller högre avdrag är motiverat. Till grund för avskrivnings-yrkandet skall ligga en avskrivningsplan, som bifogas självdeklarationen.

 

Prop. 1974:98                                                          36

Medan planenlig avskrivning i regel inte behöver överensstämma med den skattskyldiges räkenskaper, fordras sådan överensstämmelse vid räken­skapsenlig avskrivning. Rätten att tillämpa räkenskapsenlig avskrivning är förbehållen rörelseidkare med ordnad bokföring som avslutas medelst vinst-och förlustkonto. Vidare fordras tillstånd av taxeringsmyndigheten eller, om besvär anförts, av skatterätt. Enligt huvudregeln får vid räkenskapsenlig avskrivning avdrag åtnjutas med högst 30% för år räknat på summan av bokfört värde av tillgångarna vid beskattningsårets ingång och anskaffnings­värdet av sådana under beskattningsåret anskaffade tillgångar som vid ut­gången av beskattningsåret fortfarande tillhör rörelsen. Avskrivningsbeloppet jämkas om beskattningsåret omfattat längre eller kortare tid än ett år. För vissa slag av tillgångar, exempelvis fast egendom, gäller särskilda regler.

Enligt restvärdemetoden får avdrag åtnjutas med högst 25% för år räknat på summan av bokfört värde av inventarierna vid beskattningsårets ingång och anskaffningsvärdet av sådana under beskattningsåret anskaffade till­gångar som finns kvar vid beskattningsårets utgång. I motsats till vad som gäller vid räkenskapsenlig avskrivning får restvärdemetoden tillämpas även av den jordbrukare som inte avslutar räkenskaperna med vinst- och för­lustkonto.

Vid förmögenhetsberäkningen gäller enligt 4 ij fjärde stycket SF att lös egendom, som är avsedd för stadigvarande bruk i jordbruk eller rörelse, värdesätts i enlighet med vederlaget affärsbruk inom det slag av verksamhet i vilken egendomen är nedlagd. I anvisningarna till lagrummet uttalas att som affärsbruk i rörelse får anses gälla att tillgångarna tas upp till anskaff­ningsvärdet och att årliga avskrivningar görs för utrangering, slitage och annan värdeminskning. Även här gäller den i samband med lagervärderingen omnämnda regeln, att den värdesättning som kan ha godkänts vid in­komstberäkningen inte är bindande för förmögenhetsberäkningen. Vid för­mögenhetsredovisningen torde en värdering baserad på en planenlig av­skrivning vara mest i överensstämmelse med lagstiftningens syfien. I prak­tiken godtas ofta de bokförda värdena även vid förmögenhetsbeskattningen.

Vid arvs- och gåvobeskatlningen gäller samma värderingsregler för in­ventarier som för lagertillgångar. Även här tillämpas dock i stort sett den praxis som enligt det föregående utvecklats på förmögenhetsbeskattningens område. För fast egendom är taxeringsvärdet avgörande.

Genom att sätta in medel på skogskonto kan skattskyldig fysisk per­son, oskiftat dödsbo eller familjestiftelse få inkomstbeskattningen av intäkt av skogsbruk uppskjuten under högst tio år. Bestämmelser härom är intagna i förordningen (1954:142) om taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto. Avdrag medges vid insättningen och beskattningen sker när medlen sedan tas i anspråk. På de innestående medlen vilar därför en latent inkomstskatteskuld. Vid kapitalbeskattningen skall medel som innestår på skogskonto redovisas till sitt fulla värde.

Reglerna om värdering av lagertillgångar och inventarier kompletteras av

 

Prop. 1974:98                                                         37

möjligheterna att avsätta medel lill investeringsfonder för olika ändamål. Sådana fonder skapas t. ex. i konjunkturutjämnande syfte eller för att underiätta återanskaffning av tillgångar, som föriorats eller avyttrats. Avdrag för avsättning till investeringsfonder medges enligt särskilda regler vid inkomsttaxeringen fördel beskattningsår, under vilket avsättning skett. Då en fond sedermera används, debiteras investeringsfondens konto och det konto, som berörs av fondens ianspråktagande, krediteras med mot­svarande belopp. Tillgången nedskrivs alltså i skattehänseende med belopp som svarar mot vad som tagils i anspråk av fonden. I princip är det inte fråga om någon skattelättnad ulan endast om en förskjutning i tiden av en avdragsrätt. Om en investeringsfond inte kommer att användas för sitt ändamål, skall de avsatta medlen återföras till beskattning. Vid kapitalbe­skattningen skall investeringsfonder redovisas till sitt fulla värde. En närmare redogörelse för de fonder som här avses och de regler som gäller för dem finns i betänkandet (s. 108-110).

Vid värderingen av icke börsnoterade aktier beaktas latent skatteskuld som belastar bolagsförmögenheten. Anvisningar i detta ämne har utfärdals av RSV (meddelande från RSV 1972 nr 7). Där uttalas bl. a. att värdesättningen av aktier i rörelsedrivande bolag, som inte är fämans-bolag, bör grundas på det kapitaliserade värdet av avkastningen, det s. k. avkastningsvärdet. För rörelsedrivande fåmansbolag kan däremot ett ka-pitaliserat värde av den beslutade utdelningen som regel inte läggas till grund för värdesättningen. I stället kan här användas ett på visst sätt beräknat S. k. substansvärde. Vid fastställande av detta värde bör tillgångar och skul­der i huvudsak tas upp till det värde som aktieägaren haft att redovisa vid förmögenhetsberäkningen, om tillgångarna och skulderna varit hans personliga. Vissa modifikationer far dock göras med hänsyn lill formen för egendomsförvaltningen. Skälig hänsyn får sålunda tas till dubbelbeskatt­ningen beträffande bolagsinkomster med därav följande ulskiftningsskat-teskuld för bolaget. Subslansvärdeberäkningen bör vidare ske på grundval av den senast tillgängliga balansräkningen för bolaget. Om del inte görs sannolikt alt bolaget skall avvecklas, bör tillgångarna värderas med utgångs­punkt i att rörelsen skall bestå. Maskiner och inventarier bör inte tas upp högre än till bokförda värden. Föreligger en mera avsevärd dold reserv, bör tillägg ske med hälften av värdet av den dolda reserven, Varulager bör likaledes tas upp till bokfört värde med tillägg för hälften av dold reserv. Av intresse är även att vissa skulderskall reduceras vid substansberäkningen. Beträffande exempelvis investeringsfonder och vissa pensionsavsällningar bör som skuld godkännas halva avsättningen.

 

Prop. 1974:98                                                                      38

2.2 Kapitalskatteberedningen

2.2.1   Allmänna synpunkter

Beredningen framhåller inledningsvis att det förhållandet alt hänsyn till latent skatteskuld i princip inte tas vid kapitalbeskattningen leder till be­tydande skattemässiga ojämnheter, som ytterligare accentuerats genom den skärpning av progressionen som skett genom 1970 års skattereform.

Beredningen konstaterar att en reglering av alla de situationer där en latent skatteskuld kan sägas förekomma inte är möjlig utan att mycket invecklade regler skapas. Beredningen har bl. a. därför inriktat sitt arbete på att försöka åstadkomma generella regler för sådana fall där frågan är av större praktisk betydelse. Ett riktmärke har varit att söka nå fram till enkla regler, som inte är endast neutrala i den meningen att beskattningseffekten blir i stort sett densamma för olika näringsgrenar och verksamhetsformer ulan också enhetliga i den meningen att de skall användas vid såväl förmögenhets-som arvs- och gåvobeskattningen.

2.2.2   Huvudlinjer för en teknisk lösning

Beredningen konstaterar att den latenta skatteskulden som skatteproblem kan lösas på två principiellt olika sätt. Man kan se denna typ av belastning antingen som en skatteskuld i egentlig mening eller som en faktor vid vär­deringen av separata tillgångar.

Vad gäller det första alternativet framhåller beredningen att den latenta skatteskulden skiljer sig markant från andra skulder. Det är svårt att exakt beräkna storleken av latent skatteskuld. Den utgör inte någon skuld i ci-vilrätlslig bemärkelse. Redan av dessa skäl finner beredningen det tveksamt om latent skatteskuld bör inordnas bland de avdragsgilla skulderna. Härtill kommer att latenta skatteskulder förekommer i skilda sammanhang. Man kan tala om en latent skatteskuld för varje skattskyldig med avseende på inkomstskatten tor det gångna årets inkomster. Här har avdragsrätten emel­lertid knutits till skatternas debitering. Avdrag medges således enbart för debiterade skatter.

Enligt beredningens mening kan både praktiska och teoretiska skäl anföras mot att inordna latent skatteskuld bland avdragsgilla skulder. Sådana invänd­ningar kan göras även mot andra metoder att lösa frågan genom en all­mängiltig regel. Beredningen pekar särskilt på svårigheterna att dra upp strikta och klara gränslinjer.

Önskemålet om en lösning av problemet torde emellertid, fortsätter be­redningen, inte i första hand gå ut på ett generellt hänsynstagande till latenta skatteskulder. Huvudintresset torde i stället vara att söka rätta till de fall där gällande regler leder till olikformig behandling av de skattskyldiga. En skattemässigt sett särskilt olycklig konsekvens av den gällande ordningen är att slutresultatet kan bli beroende av den form vari den skattskyldige

 

Prop. 1974:98                                                         39

driver sin verksamhet. I förgrunden träder de fall där typiskt sett mer be­tydande differenser råder mellan de värden som enligt nuvarande regler skall ligga till grund för förmögenhetsberäkningen och de bokföringsvärden som kan godtas vid inkomstberäkningen.

Mot bakgrund härav finner beredningen det naturligt att behandla den latenta skatteskulden som en faktor alt beakta vid värderingen av olika tillgångar. Beredningens förslag är också utformat enligt detta alternativ.

I fråga om hur den latenta skatteskulden skall beräknas anser beredningen det vara motiverat att arbeta med en schablon. Denna metod har valts i de tidigare nämnda anvisningarna för värdering av icke börsnoterade aktier. Enligt dessa anvisningar skall substansen minskas med hälfien av dold reserv i varulager. En allmän schablonregel kan enligt beredningen utformas på ungefär motsvarande sätt. Den vid aktievärderingen tillämpade 50-procents-regeln ligger nära den skattesats som gäller för aktiebolag vid inkomsttaxe­ringen. För fysiska personer kan en 50-procentsregel enligt beredningen i vissa fall vara för gynnsam men i regel något för låg. En bättre anpassning av avdraget kan fås exempelvis till marginalskatteprocenten för den skatt­skyldige vid föregående års taxering. Full rättvisa skulle emellertid inte upp­nås med en sådan regel. När den dolda reserven tas fram till beskattning kan nämligen marginalskatten vara en annan. Härtill kommer att en lösning efter nu antydda linjer skulle bli invecklad.

Enligt beredningens mening bör som nämnts den latenta skalleskulden sålunda beaktas vid värderingen. Avsikten är emellertid inte att mäta den kommande inkomstskattens exakta storlek. Då man för aktievärderings vid­kommande knappast kan överge 50-procentsregeln, som nära ansluter till bolagsskattens höjd, föreslår beredningen att denna regel skall tillämpas och därvid gälla generellt även för fysiska personer.

Beredningens förslag innebär vidare att latent skatteskuld skall beaktas endast i fråga om särskilt angivna tillgångar. Härvidlag bildar varulager en naturlig utgångspunkt. Den föreslagna 50-procentsregeln innebär all lager vid förmögenhetsberäkningen skall redovisas enligt följande. Ltgertillgång-arna tas upp lill anskaffningsvärdet efier avdrag i förekommande fall för inkurans. Härifrån får sedan avräknas hälften av skillnaden mellan delta värde och det värde som redovisats i räkenskaperna och som godtagits vid inkomsttaxeringen. Resultatet blir därmed att endast hälfien av den dolda reserven anses som skattepliktig tillgång vid förmögenhelsberäkningen. På samma sätt bör enligt beredningen dold reserv få beaktas i fråga om avsätt­ningar lill lagerregleringskonto och till lagerfonder.

Enligt beredningen är möjligheterna att bilda dolda reserver störst be­träffande sådana lagertillgångar där de allmänna nedskrivningsreglerna gäller. Del finns emellertid en del tillgångar där rätten till nedskrivningar inskränkt. Hit hör i första hand lager av fastigheter och värdepapper. Vid kapiialbe-skaiiningen redovisas sådana tillgångar lill förfatiningsmässigt bestämda värden, nämligen taxerings- resp. kursvärden. Dolda reserver kan före-

 

Prop. 1974:98                                                          40

komma även i dessa fall, låt vara i betydligt mindre omfattning än när det gäller sedvanliga lagertillgångar. I regel rör det sig här om företag drivna i aktiebolagsform hos vilka latent skatteskuld redan i dag kan beaktas. Frågan har emellertid praktisk betydelse i exempelvis byggnadsrörelse, som drivs som enskild firma eller som handelsbolag. Beredningen anser därför att den för varulager i egentlig mening föreslagna regeln bör gälla även för lager av fastigheter och värdepapper.

På samma sätt skulle latent skatteskuld i inventarier kunna behandlas, men beredningen finner detta opraktiskt. Den dolda reserven i inventarier uppgår nämligen i de fiesta fall till obetydliga belopp. Beredningen anser därför att den vid inkomsttaxeringen godtagna värdesättningen av inven­tarierna, dvs. restvärdena efier avskrivning, bör kunna läggas till grund även för förmögenhetsbeskattningen. I praktiken sägs detta redan gälla i stor ut­sträckning. Det bör därför inte möta några betänkligheter att låta detta gälla också då en mera betydande dold reserv finns. Reduceringen av skatte­intäkterna torde under alla förhållanden bli obetydlig och uppvägs av de fördelar som erhålls genom större enkelhet.

Förslaget till beräkning av värde av inventarier vid kapitalbeskattningen har utformats som ett alternativ att användas vid sidan av gällande vär-deberäkningsregler för inventarier. Motsvarande värdeberäkning föreslås sko­la gälla även för värdering av icke börsnoterade aktier som inte utgör la­gertillgång.

Beredningen betonar att förslagen rörande lager och inventarier har ett inre samband och att de tillsammans med vad beredningen föreslår be­träffande familjeföretagen skall ses som ett försök att åstadkomma en än­damålsenlig avviigning av beskattningen av tillgångar nedlagda i rörelse eller jordbruk.

Beträffande fasligheter som utgör anläggningstillgångar föreslår beredning­en ingen ändring. Här skall taxeringsvärdet således alltjämt vara avgörande vid kapitalbeskattningen och inventarier, som ingår i det taxerade bygg­nadsvärdet, skall inte redovisas särskilt.

Den föreslagna lösningen för latent skatteskuld i varulager bör enligt ut­redningen tillämpas även på avsättningar till s. k. eldsvåde-och fartygsfonder saml på skogskonloavsättningar. Sådana medel anses således skola tas upp till halva beloppet vid kapitalbeskattningen.

Beträffande andra skattepliktiga tillgångar än de nu nämnda, som framdeles kan komma att träffas av inkomstskatt, konstaterar beredningen att den la­tenta skatteskulden inte kan behandlas på samma sätt som lager och in­ventarier dvs. genom hänsynstagande vid värderingen. Bestämmelserna skul­le i sådant fall bli komplicerade. Vinsten skulle knappast stå i proportion till nackdelarna. Enligt beredningens mening bör man gå fram med för­siktighet när det gäller att tillskapa nya regler på det här aktuella området. Om man vill gå längre och vid kapitalbeskattningen generellt beakta kom­mande inkomstbeskattning, måste man ompröva nuvarande ordning, enligt vilken avdrag vid förmögenhelsberäkningen endast medges för debiterade

 

Prop. 1974:98                                                          41

skatter. Anknytningen av avdragsrätlen lill debiteringen uppbärs av tungt vägande skäl, och en ändring framstår inte som önskvärd. Beredningen lägger av nu anförda skäl inte fram någon generell lösning.

Beredningen tar i sammanhanget upp kontantredovisande lantbrukares innehav av omsättningsdjur. Vid försäljning av sådana djur skall likviden redovisas som skattepliktig intäkt. Å andra sidan är anskaffningskostnaden avdragsgill. Någon latent skatteskuld i tidigare angiven bemärkelse föreligger inte här, eftersom dold reserv inte bildas. Läget blir därför detsamma som för en rörelseidkare som inte gjort någon lagernedskrivning. Enligt bered­ningens mening finns därför inte i dessa fall sådan latent skatteskuld som bör beaktas. Detsamma gäller utestående fordringar m. m. i hithörande fall.

2.2.3 Frågor i satnband med realisationsvinstbeskattningen

Den utvidgade realisationsvinstbeskattningen har aktualiserat frågan om hänsynstagande till kommande inkomstbeskattning vid värdesättning av ak­tier och fastigheter. Vinst, som uppkommer vid avyttring av dylika tillgångar, beskattas numera oavsett föngets art och tiden för innehavet. Mot denna bakgrund tar beredningen upp frågan huruvida hänsyn till latent skatteskuld på aktier och fastigheter bör tas vid kapitalbeskattningen.

Situationen är enligt beredningen likartad med den som föreligger be­träffande dold reserv i varulager. När varulagret realiseras, bortgår omkring hälfien av den dolda reserven i inkomstskatt. På samma sätt bortgår vid aktietbrsäljning i regel minst 5 % av försäljningssumman i realisationsvinst­skatt.

Beredningen föreslår att aktier vid förmögenhetsberäkningen i princip skall tas upp till 95% av annars gällande värde. Avdragsrätten knyts på så sätt an till 1 O-procentsregeln för realisationsvinstbeskattningen.

I den praktiska tillämpningen kräver detta inte någon omräkning av annars gällande värden. Beredningen föreslår nämligen alt värdena pä börsnoterade aktier vid kapitalbeskattningen skall baseras på medelvärdet under december månad före taxeringsåret resp. året för dödsfall eller gåva. Dessa värden skall enligt förslaget fastställas av RSV, som därvid skall räkna in den här föreslagna 5-procentiga reduktionen. RSV skall vidare varje år ge ut listor med sålunda bestämda värden, som omedelbart skall kunna tillämpas av skattskyldiga och myndigheter.

Reglerna för beskattning av realisationsvinst vid avyttring av fastighet skiljer sig väsentligt från motsvarande regler vid avyttring av aktier. Enligt beredningen synes del tveksamt i vad mån latent skalleskuld i fastighet bör beaktas vid förmögenhetsberäkningen. Medan värderingen av aktier vid förmögenhetsberäkningen baseras på kursvärdet, dvs. i realiteten försälj­ningspriset, skall fast egendom tas upp till taxeringsvärdet. Delta värde be­stäms med viss säkerhetsmarginal och torde därför i regel vara något lägre än del värde som kan uppnås vid försäljning. Vidare bör uppmärksammas

 

Prop. 1974:98                                                          42

att del vid aktievärderingen är enkelt att knyta an avdragsrätlen till 10-procentsregeln. Det föreligger inte motsvarande möjligheter att enkelt fast­ställa latent skatteskuld i fastighet. Vidare är normalt endast 75 % av vinsten skattepliktig. Detta innebär enligt beredningen en tillfredsställande avväg­ning även såvitt avser frågan om hänsynstagande till latent skatteskuld. Att se en del av den eventuella skillnaden mellan taxeringsvärde och beräknat lägsta ingångsvärde som en latent skatteskuld är att gå för långt. Något förslag om beaktande av latent skatteskuld i detta sammanhang framläggs således inte.

2.2.4 Arvs- och gåvobeskatlningen

Även på arvs- och gåvobeskatlningens område föreslår beredningen att latent skatteskuld skall beaktas vid värderingen av vissa tillgångar. Värdet avses skola bestämmas med hänsyn lill belastningen av framtida inkomst­skatt. I enlighet härmed toreslås att latent skatteskuld skall beaktas vid vär­dering i arvs- och gåvoskattesammanhang av lager och inventarier med därtill knutna fonder samt av aktier och medel på skogskonto. Förslaget i denna del ansluter lill lösningen på förmögenhetsskatleområdet och innebär i kort­het följande.

Varulager tas vid arvsbeskatlningen upp till sitt verkliga värde med avdrag för inkurans och latent skatteskuld. Den latenta skatteskulden beräknas även här till 50% av den dolda reserven.

Även i övriga delar föreslår beredningen samma regler som för förmö­genhetsskatten. Aktier föreslås således vid arvs- eller gåvobeskatlningen sko­la redovisas till 95% av fulla värdet. Skogskontomedel samt avsättningar till s. k. eldsvåde- och fartygsfonder bör likaså vid arvs- och gåvobeskatl­ningen få tas upp lill belopp motsvarande halva värdet.

2.3 Remissyttrandena

Beredningens förslag i fråga om den latenta skatteskulden har fått ett i huvudsak positivt bemötande av remissinstanserna. Från fiera håll har framförts önskemål om att den latenta skatteskulden skall beaktas i större omfattning än vad beredningen föreslagit. Andra remissinstanser anser emel­lertid all förslaget är för långtgående.

Förslaget avvisas av LO, som framhåller all problemet med den latenta skatteskulden måste bedömas utifrån en helhetssyn på den nuvarande be­skattningen. Inkomstbeskattningen är utformad med beaktande av gällande värderingsregler för t. ex. kapitalbeskattningen av varulager. Delta innebär enligt LO all en ensidig ändring i enlighet med beredningens förslag kommer att innebära skattelättnader. Efiersom beredningen inte redovisat något mate­rial som kan ge en uppfattning om storleken eller fördelningen av dessa skaitelindringar, finner LO det svårt att bedöma de praktiska konsekvenserna av förslaget.

 

Prop. 1974:98                                                         43

TCO anser att syfiet med förslaget att åstadkomma större likformighet och rättvisa vid beskattningen är riktigt. Emellertid känner TCO i övrigt tveksamhet inför förslaget. Stora svårigheter med övervakning kan uppstå och bör närmare uppmärksammas. Vidare är det tveksamt om den begränsade lösning som beredningen framlagt är tillfredsställande. I övrigt erinras om att den latenta skatteskulden kan verka dämpande på aktiekurserna. Häri­genom kommer en del av denna skuld att bli beaktad. Relativt gynnsamma värderingsregler för lager kan också sägas innebära att man redan delvis tagit hänsyn lill denna belastning.

RSV beklagar all beredningen inte har tagit lilirället i akt alt göra en djupare kartläggning av problemen på området. Även om en sådan kart­läggning sannolikt inte kunnat medföra en generell lösning av problemen, hade den enligt RSV gett en uppfattning om problemens storlek och därmed underlättal ställningstagandet. Från samma synpunkt skulle det varit av värde med en utredning om de latenta skatteskuldernas effekter i förmö­genhetshänseende från såväl statsfinansiell som privatekonomisk synpunkt. I ett hänseende finner dock RSV starka skäl tala till förmån för beredningens förslag. Det gäller latent skatteskuld på skogskontomedel. Genom den tids­begränsning som här gäller för skatteuppskov är skatteskulden mer påtaglig än för andra tillgångar. Efiersom latent skatteskuld sedan länge beaktats vid aktievärdering och rättviseskäl talar för viss utsträckning av denna rät­tighet också lill skattskyldiga med direktägda förelag, vill RSV inte motsätta sig beredningens förslag.

Förslagets tekniska lösning - ett schablonmässigt beaktande av den latenta skatteskulden vid värderingen av olika tillgångar - biträds eller lämnas utan erinran av det övervägande antalet remissinstanser. Lantbrukets skattede­legation anser dock alt den valda metoden inte är den i praktisk tillämpning enklaste och inte heller leder till det materiellt riktigaste resultatet. De­legationen förordar därför att den latenta skatteskulden skall beaktas i form av en särskild skuldpost.

Den föreslagna 50-procenisregeln biträds av RSV. Svenska sparbanksför­eningen och Skånes handelskammare. Kammarrätten i Stockholm finner vis­serligen alt beredningens förslag har starka skäl för sig men framhåller all från rättvisesynpunkt är en reducering efier 60% all föredra. Liknande syn­punkter framförs av lan/brukets skattedclegation och Svenska byggitadsenire-prenötföreningen. Näringslivels skattedelegation, SHIO och Sveriges Jord­ägareförbund anser att vid värderingen 2/3 av den dolda reserven bör få dras av som latent skatteskuld. Sveriges grossistförbund finner att stor­leken på nämnda avdrag bör göras beroende av den skattskyldiges inkomst-läge. Liknande synpunkter framförs av Svensk industriförening.

Beredningens förslag såvitt rör latent skalleskuld på medel innestående på skogskonto eller avsatta i eldsvåde-eller fartygsfonder har antingen biträtts eller lämnats ulan erinran av remissinstanserna.

Den förordade lösningen rörande avdrag för latent skatteskuld vid vär-

 

Prop. 1974:98                                                         44

dering av varulager utsätts för viss kritik. Länsstyrelserna i Jönköpings och Gävleborgs län, Familjeföretagens förening, lantbrukets skattedelegation, Sveri­ges advokatsamfund och Svenska sparbanksföreningen vänder sig mot vad be­redningen anför angående den latenta skatteskulden i varulager, tillhörigt lantbrukare med kontantmässig redovisning. Till skillnad från beredningen hävdas att kontantredovisande lantbrukare bör ha samma rätt som rörel­seidkare att vid kapitalbeskattningen få göra avdrag för latent skatteskuld i varulager av spannmål, omsättningsdjur o. dyl. Flertalet av dessa remiss­instanser förordar också avdragsrätt för kontantredovisande lantbrukare i vad avser latent skatteskuld i uteslående fordringar. Länsstyrelserna i Jönkö­pings ocii Kalmar län riktar anmärkning mot beredningens förslag att be­träffande fastighet, som utgör lagertillgång, ge möjlighet till avdrag för latent skalleskuld. De båda länsstyrelserna anser att liksom hittills taxeringsvärdet bör gälla vid förmögenhetsbeskattningen, oavsett om fastighet är att hänföra lill lager- eller anläggningstillgång.

Beredningens förslag om avdrag för latent skatteskuld i inventarier biträds eller lämnas utan erinran av de fiesta remissinstanserna. Länsstyrelsen i Göte-boigs och Bohus län avstyrker dock förslaget i denna del. Länsstyrelsen finner del varken rättvist eller lämpligt att låta valet av avskrivningsmetod och inte tillgångens allmänna saluvärde bli avgörande för förmögenhetsvärdet.

I fiera remissyttranden framförs invändningar mot den försiktighet varmed beredningen gått fram vid bestämmandet av tillämpningsområdet. Famil­jeföretagens förening, lantbrukets skattedelegaiion och Skånes handelskammare framhåller alt i princip varje slag av latent skatteskuld bör få beaktas, om den skattskyldige genom utredning styrker skuldens existens.

Krav på hänsynstagande till latent skatteskuld i ytterligare situationer fram­förs från fiera håll. Näringslivets skalledelegation, lantbrukets skattedelegaiion, SHIO, Sveriges grossistförbund och Svenska byggnadsentreprenörföreningen an­ser sålunda att även icke debiterade skatter bör vara avdragsgilla. Försäk­ringsinspekiionen anser att frågan om beaktande av latent skatteskuld vid beräkning av arvs- eller gåvoskatt avseende pensionsförsäkring bör bli före­mål för ytteriigare överväganden. Liknande synpunkter framförs av Sveriges advokatsamfund. Svenska försäkringsbolags riksförbund förordar att vid fast­ställande av det kapitalvärde av pensionsförsäkring som skall ligga till grund för arvs- och gåvobeskaltning avdrag bör medges med hälften av det ta-bellmässigl beräknade värdet. Folksam uttalar samma uppfattning. Lantbru­kets skattedelegation, näringslivets skattedelegaiion och Svenska sparbanksför­eningen hävdar att hänsyn bör tas till den latenta inkomslskatteskuld som kan belasta fastighet med särskilt åsalt exploateringsvärde.

Beredningens förslag att aktier vid kapitalbeskattningen skall redovisas lill 95% av fulla värdet har mött invändningar. RSV znVov att den latenta skatteskulden beträffande aktier är av annan karaktär än övriga av bered­ningen behandlade former av latent skatteskuld. Verket anser att de skäl beredningen anfört till stöd för den förordade lösningen inte motiverar någon

 

Prop. 1974:98                                                         45

ändring av gällande regler. Detsamma anser länsstyrelsen i Stockholms län, som finner förslaget alltför välvilligt. Mot bakgrund av att hänsyn lill latent skatteskuld bör tas endast i fall där skulden har större praktisk betydelse ställer sig länsstyrelsen i Jönköpings län tveksam till den föreslagna reduce­ringen av aktievärdena. Länsstyrelserna i Västmanlands och Gävleborgs län avstyrker förslaget.

Den föreslagna reduceringsregeln tillstyrks av lantbrukets skatiedelegation och Sveriges advokatsamfund. Samfundet liksom Göta hovrätt, hovrätten för Västra Sverige och kammarrätten i Stockholm riktar anmärkning mot den av beredningen förordade tidpunkten för aktievärderingen och anser inte att til Iräckliga skäl föreburits för att frångå nu gällande regler. Även/?5(avstyrker förslaget såvitt rör tidpunkten för aktievärderingen och anför att en ändring enligt beredningens linjer skulle kunna föranleda mer eller mindre berät­tigade krav på genomsnitlsvärdering av andra tillgångar och skulder. Svenska fondhaitdlareföreningen pekar på risken för lidsutdräkt vid upprättande av värderingslistorna beträffande aktier. Föreningen anser att det kan vara lämp­ligare att låta genomsnittsvärdet för november månad vara normerande. Vidare påpekas att medelvärdet kan beräknas på olika sätt. I enkelhetens intresse föreslås användande av aritmetiska medeltalet för högsta och lägsta noteringen under perioden.

3   Familjeföretagens beskattning 3.1 Nuvarande ordning

Genom 1970 års reform av förmögenhets- och arvsbeskattningen infördes provisoriska skattelättnader i fråga om kapital, nedlagt i rörelse eller jordbruk. Syftet med dessa lättnader var i huvudsak att de samtidigt beslutade skärp­ningarna av skatteskalorna inte skulle träffa arbetande kapital i mindre eller medelstora s. k. familjeföretag.

I fråga om förmögenhetsbeskattningen finns de provisoriska reglerna i förordningen (1970:171) om beräkning i vissa fall av beskattningsbar förmö­genhet som är att hänföra till företag. Förordningen tillämpas i fråga om rörelse, jordbruk och skogsbruk. Förvaltningsförelag är således uteslutna. För andra företag gäller att förvaltning av fast egendom eller värdepapper inte fSr förekomma i mer än obetydlig omfattning. Vidare tillämpas förord­ningen endast på företag med ett förmögenhetsvärde, som inte överstiger 2 milj. kr. Förmögenhetsvärdet är för aktiebolag deklaralionsvärdet tor ak­tierna och för andra företag skillnaden mellan de tillgångar och skulder som skall tas med i förmögenhelsberäkningen.

Ytteriigare begränsningar finns. Förordningens bestämmelser tillämpas så­ledes inte i fråga om delägare, vars skattepliktiga förmögenhet inte överstiger 500 000 kr. Företaget skall vidare vara ett s. k. familjeföretag med begränsad delägarkrels. Det krävs att företagel skall - direkt eller via juridisk person

 

Prop. 1974:98                                                          46

- till minst 75 % ägas av den skattskyldige ensam eller av honom i förening med högst nio fysiska personer. Den skaltskyldige skall vidare ha sin väsent­liga försörjning av företaget. Denna fråga bedöms efter förhållandel mellan den inkomst han hafi från företaget och den sammanlagda inkomst han haft av annat slag. Vid sidan härav krävs också att företaget dominerar i förmögenhetsavseende vid jämförelse med de övriga förmögenhetstillgång-ar som den skattskyldige kan ha. Minst 75 %> av den skaltskyldiges total­förmögenhet skall sålunda vara nedlagd i företaget. Detta medför att skat-leläiinader kan medges upp till en beskattningsbar förmögenhet på ca 2,6 milj. kr. Samiaxeras den skaltskyldige för förmögenhet med make eller hem­mavarande barn under 20 år, sker jämförelsen med utgångspunkt i hela den gemensamt beskattade förmögenheten. Äger den skaltskyldige fiera före­lag, får den samlade verksamheten från förmögenhetssynpunkt behandlas som ett förelag. Som förutsällning gäller dock all del finns ett inre sam­manhang mellan företagen.

Föreligger de nu nämnda förutsätlningarna, reduceras beskattningsunder­laget med 25% av den förmögenhet som överstiger 500 000 kr. Den skatt­skyldiges beskattningsbara förmögenhet motsvaras alltså av 500 000 kr. ökat med 75 % av den återstående förmögenheten. På denna summa utgår förmö­genhetsskatt i vanlig ordning.

I fråga om arvsskatten finns regler av motsvarande innehåll i 29 i; AGF. För skattelättnad gäller här all minst 75% av behållningen i boet skall vara nedlagd i sådant familjeföretag som avses i den nyssnämnda förordningen (SFS 1970:171). Vid arvsbeskattningen kan - till skillnad mot vad som gäller i förmögenhetssammanhang - viss lättnad medges även om företagets värde översiiger2 milj. kr. Den övre gränsen går här vid 2,5 milj. kr. I övrigt gällerati den avlidne skall ha uppfyllt förut.säiiningarna för avdrag vid förmögenhetsbe­skattningen enligt den nyss nämnda förordningen. Förutsätlningarna beträf­fande skattskyldigs förmögenhet skall dock i fråga om den avlidne bedömas med hänsyn till behållningen i dödsboet. Lindring i arvsbeskatlningen tillkom­mer den som genom arv eller testamente erhåller rätt - helt eller delvis - till företagel. Del förutsätts vidare ati arvingen eller lesiamentstagaren har minst 75 % av sin förmögenhet investerad i företagel. Lättnaden är utformad som en villkorad rätt till skalteefiergifi. I en första omgång medges vid skatleläggning-en särskilt fÖr varje arvinge och tesiamentstagare anstånd med eriäggande av viss del av skatten. Anståndet får avse 10% av skatten, om före­lagets värde inte överstiger 2 milj. kr., och 5% av skatten, om företagets värde ligger mellan 2 och 2,5 milj. kr. Om skattebeloppet understiger 1 000 kr., kan anstånd inte beviljas. Anståndet upphör i princip fyra årefier beslutet. Visar den som fått anstånd att han under anslåndstiden hafi sin förmögenhet nedlagd i företaget lill minst 75 % och all någon arvinge eller tesiamentstagare under samma tid hafi sin vä.sentliga försöoning av förelaget, efierges an-ståndsbeloppei jämte ränta. Får beskatiningsmyndigheien före anståndsti­dens utgång kännedom om all någon som erhållit anstånd inte uppfyller

 

Prop. 1974:98                                                         47

förutsättningarna härför, skall anståndet förklaras förverkat. I vissa fall kan anstånd eller eftergifi medges, även om samtliga förulsäliningar inte är upp­fyllda.

3.2 Kapitalskatteberedningen

De provisoriska lättnader i förmögenhets- och arvsbeskattningen som infördes år 1970 var en principiell nyhet. Dessförinnan var frågan om skat­tepliktiga tillgångars art utan betydelse för skallens beräkning. En sådan princip gäller enligt beredningen också i andra länders skattelagslifining. Ett undantag utgör dock den brittiska kvarlåtenskapsbeskattningen, där lätt­nader kan medges för kapital nedlagt i rörelse och jordbruk.

Enligt beredningen finns inte någon principiell skillnad mellan arbetande och annat kapital, efiersom allt kapital - oavsett placeringsformen - är att anse som arbetande. Denna princip har dessutom praktiskt viktiga kon­sekvenser. Det framhålls att regler som ger olika skatteresuliat beroende på placeringens art, kan inbjuda lill skatlefiyktsdispositioner.

Å andra sidan kan skäl anföras för en särbehandling av de små och me­delstora familjeföretagen. Beredningens undersökningar visar att sådana före­tag ofta arbetar under betydande svårigheter men också har särskilda ut­vecklingsmöjligheter. Eftersom statsmakterna redan i och med 1970 års lag-stifining beslutat sig för särskilda lättnader vid kapitalbeskattningen av små och medelstora familjeföretag, har beredningen emellertid inte sett som sin uppgift att ta ställning till om sådana lättnader skall finnas utan lill hur de skall utformas. En förenkling och precisering av provisoriets regelsystem har ansetts ge den bästa lösningen. Del har visat sig mycket svårt att finna lätlillämpliga regler för arvsskatten. Denna skatt beräknas i regel med ut­gångspunkt i en schematisk lottläggning, som inte säger något om den slut­giltiga fördelningen av tillgångarna. Alt för familjeföretagens del göra ingrepp i denna systematik är enligt beredningen uteslutet. Härtill kommer att be­redningen inhämtat att önskemålen om lättnader för familjeföretagen i första hand är knutna till förmögenhetsskatten. Arvsskatten sägs visseriigen vara kännbar men likväl endast innebära ett av de många ekonomiska problem som uppstår vid ägarens frånfälle. Mot bakgrund av nu anförda synpunkter anser beredningen att arvsskallen bör lämnas utanför vid en ändring av reglerna om lättnader för familjeföretagen. Dessa lättnader föreslås således i fortsättningen avse enbart förmögenhet.sskatten. De bör emellertid avvägas så all det ekonomiska resultatet på längre sikt blir ungefär detsamma som de lättnader som i provisoriet omfattar både förmögenhetsskatt och arvsskatt.

Regelsystemet bör enligt beredningen byggas upp med utgångspunkt i företagsförmögenheien. Alla tillgångar och skulder som hör till rörelsen eller jordbruket bör beaktas. Begreppet förelagsförmögenhel ger emellertid ingen god vägledning när det gäller all avgöra om en tillgång eller skuld skall beaktas eller inte. Tillgångens faktiska användning bör i stället vara avgö-

 

Prop. 1974:98                                                          48

rande. Det är också svårt att ange riktlinjer för behandlingen av tillgångar, som visseriigen kan sägas höra till företaget men som mer har karaktär av förvaltningstillgångar. F. n. medges inte lättnader, om företagets förmö­genhet i mer än obetydlig omfattning nedlagts i verksamhet, som består i förvaltning av annan fastighet än jordbruksfastighet eller av värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom.

Den nu gällande huvudsaklighetsprincipen kan leda till ojämna resultat. Små skillnader i inriktningen på i övrigt jämförbara företag kan leda till att det ena far skattelättnad men inte det andra. Risken för konstlade dis­positioner för att få skattelättnad bör också beaktas. En mjukare övergång bör därför eftersträvas. Beredningen föreslår således att i företag med blandad verksamhet förmögenheten skall uppdelas i en "rörelsedel" och en "för-valtningsdef. I enkelhetens intresse bör uppdelningen göras med utgångs­punkt i förhållandena på tillgångssidan. Förslaget innebär att förvaltnings­inslaget beaktas på så sätt alt företagsförmögenheten skall nedsättas efter förhållandel mellan egentliga företagslUtgångar och förvaltningstillgångar. För att inte onödiga andelsberäkningar skall behöva göras föreslås vidare att full skattelättnad skall medges, om värdet av förvaltningstillgångarna inte uppgår till 20% av samtliga tillgångar. Om förvaltningstillgångarnas värde däremot överstiger 80%, medges inte någon skattelättnad. Vid till-lämpning av denna regel på direktägda företag avses hänsyn skola tas till endast sådana tillgångar som kan sägas höra till företaget. Man skall alltså bortse från tillgångar som anskaffats för delägares personliga bruk, liksom från övrig privatförmögenhet och därtill hörande skulder. I handelsbolag och aktiebolag hör tillgångar av här avsett slag ci vilrättsligt till bolagets förmö­genhet och ingår därför i föreiagsförmögenheten. De får då räknas som för-valtningslillgångar.

Framtida permanenta skattelättnader kan enligt beredningen i och för sig utformas med hjälp av enbart de nu redovisade båda komponenterna, företagsförmögenhet resp, förvaltningsförmögenhet å ena sidan och privat­förmögenhet å andra sidan. Man måste då släppa provisoriets krav på be­gränsad delägarkrels och delägarnas ekonomiska anknytning till företaget. I betydelsefulla hänseenden skulle emellertid provisoriets målsättning då frångås. Enligt beredningen utgör också den personliga anknytningen mellan ägaren och företaget ett väsentligt inslag i systemet. Rekvisiten bör därför bibehållas men utformas klarare och enklare. Beredningen redovisar här i huvudsak följande överväganden.

Kravet på begränsad delägarkrels är lätt att tillämpa och bör enligt be­redningens mening stå kvar. Efter en genomgång av provisoriets tillämpning har beredningen funnit alt kravet på att 75%. av ägarens förmögenhet skall vara nedlagd i företaget vållar ölägenheter för såväl myndigheter som skatt­skyldiga. Tillfälliga omständigheter-som mindre förskjutningar mellan före­lags- och privatförmögenheten - kan leda till att skattelättnad förioras eller medges. Besparingar i form av privat förmögenhet kan vara ett skydd för

 

Prop. 1974:98                                                         49

förelaget mot alltför stora likviditetspålYestningar, exempelvis i samband med ägarens frånfälle. Sådana tillgångar har för övrigt ofta anknytning lill företagel genom att tjäna som säkerhet för företagets skulder. Över huvud tagel saknar gränsdragningen mellan företags- och privatförmögenhet be­tydelse såvitt gäller förelag, som drivs som enskild firma. Mot bakgrund härav är det enligt beredningen motiverat att kravet på all 75% av ägarens förmögenhet skall vara placerad i förelaget bör underkastas förnyad prövning. Beredningens undersökningar visar alt företagare som hafi sin väsentliga försörining av torelaget, i allmänhet också har hafi huvudparten av sina tillgångar placerade i företaget. Möjliga risker för missbruk kan torebyggas, dels genom alt lättnaderna enbart får avse företagsförmögenheien och inte som i provisoriet den totala förmögenheten, dels genom all kraven på väsent­lig försörjning och huvudsaklig verksamhet anges klarare i lorfattningstexlen. Av de skäl som nu redovisats föreslår beredningen alt kravet på att 75% av ägarens förmögenhet skall vara nedlagd i förelaget bör slopas.

Särskilda regler behövs enligt beredningen för samlaxerade makar liksom för samtaxerade föräldrar och barn. Skattelättnader enligt provisoriet kan vara beroende på hur en familjs tillgångar och inkomster delats upp mellan familjemedlemmarna. Beredningen föreslår därför att bedömningen skall ske med utgångspunkt i familjens sammanlagda förelagsförmögenhet. Familjen skall vidare ha hafi sin väsentliga försörjning av företagel. Någon av de samlaxerade skall ha varit huvudsakligt verksam i förelaget. Om skallskyldig äger fiera företag, föreslås alt frågan om avdrag prövas för förelagen ge­mensamt, utan krav på inre sammanhang mellan förelagen.

Beredningen har vidare funnit att provisoriet ger upphov till tröskelef­fekter, som bör undanröjas. Lättnaden bör dessutom vara neutral i den me­ningen alt bara själva företagsförmögenheten skall beröras. Skattelättnaden bör ges formen av ett visst avdrag från den skattepliktiga förmögenheten.

Tröskeleffekterna förorsakas av de spärrar i provisoriet som har lill syfie alt begränsa lättnaderna till små och medelstora företag. Större företag liksom de allra minsta lämnas enligt gällande ordning helt utanför. Begränsningen av lättnaden lill vissa företag kan enligt beredningen uppnås genom all knyta an skaltelätlnaden till ett i författningen angivet förmögenhetsskiki. Över­stiger företagsförmögenheien skiktets nedre gräns, medges en procentuell ned.sälining av den överskjutande delen intill dess skiktels övre gräns uppnås. Del belopp med vilket nedsättning skall ske avräknas därefter från den sam­manlagda skattepliktiga förmögenheten.

Beredningen har härjämte övervägt behovet av en avirappningsregel för förmögenheter som överstiger skiktets övre gräns. Med hänsyn till kravet på alt den skaltskyldige skall ha sin väsentliga försörjning av förelaget och till bestämmelsen i förordningen (1970:192) om begränsning av skall i vissa fitll finner beredningen en sådan regel onödig. Av samma skäl föreslås all provisoriets begränsning av lättnaderna lill företag med förmögenheisvärde av högst 2 milj. kr. avskaffas.

4    Ri.ksdageii 1974. I saml. Nr 98

 

Prop. 1974:98                                                                         50

Skattelättnadernas storlek har beredningen så långt möjligt sökt anpassa till provisoriet, dock med beaktande av att gällande arvsskalielältnader bör inarbetas i lättnaderna på förmögenhetsskattens område. I enlighet härmed föreslås att företiigsförmögenhel överstigande 400 000 kr. nedsätts med 25 %, dock högst med 400 000 kr.

3.3 Remissyttrandena

1 fiera yttranden avgivna av företrädare för näringslivet framförs synpunk­ter på kapitalbeskattningens avvägning och betydelse för såväl samhällse­konomin som företagsamheten. Krav framställs om slopande av dessa skatter eller om nedtrappning av skalteultagel lill den nivå som gäller i länder nied vars företag vårt näringsliv har att konkurrera.

Lantbrukets skattedelegaiion hävdar, att arbetande kapital i lantbruk och rörelse inte kan bära de skatteuttag som beslutats genom 1970 års kapi­talskattereform och finner en total översyn av kapitalbeskattningen moti­verad. Liknande synpunkter och krav på förnyad utredning framförs av Skånes handelskammare. Svenska företagares riksförbund, SHIO och Sveriges Jordägareförbund. Näringslivels skattedelegaiion anser att beskattningen bör vara generell. Förmögenhetstillgångar som nedlagts i jordbruk eller rörelse tål emellertid inte en kapilalbeskailning så hård som den nuvarande. Sänks inte skalteutiagel generellt, är del enligt delegationen nödvändigt med sär­skilda regler för kapital nedlagt i fåmansföretag. Liknande synpunkter anförs av Sveriges advokaisambund, som finner den enklaste och rimligaste åtgärden vara alt slopa de år 1970 beslutade skalleskärpningarna för de förmögen­hetsskiki som berörs av provisoriet. Sänkt förmögenhelsskait i skiktet 500 000-2 milj. kr. förordas också av Svenska byggnadsentreprenörföreningen.

LO förordar alt statsmakterna lar upp frågan om familjeföretagens ka­pitalbeskattning till förnyad prövning och att därvid en ingående under­sökning görs om kapitalbeskattningens effekt på de mindre och medelstora företagen. LO beklagar all beredningen inte haft alt förutsättningslöst pröva om provisoriet bör permanentas och anför vidare att ett system av särregler enligt provisoriets typ eller enligt den av beredningen förordade modellen är behäftad med nackdelar både från principiell och praktisk synpunkt. LO anser att om ett slopande av särregleringen skulle medföra negativa struktur-och näringspolitiska effekter, detta får motverkas med selektiva närings­politiska instrument. Detta är enligt LO:s bedömande inte minst från för­delningssynpunkt att föredra framför en generell särbehandling av föreslagen typ.

Förslaget om all lämna arvsskatten utanför vid en permanenining av del nuvarande provisoriet föranleder erinringar från fier remissinstanser. Kam­marrätten i Stockholm finner det svårt att betrakta arvsskallen som en årlig pålaga trots alt familjeföretagaren genom avsättningar och försäkringar kan lindra de ekonomiska verkningar skallen medför. Länsstyrelsen i Västmän-

 

Prop. 1974:98                                                                         51

lands län anser del inte klarlagt att förmögenhetsskatten för de fiesta före­tagare framstår som den allvarligaste belastningen. Enligt länsstyrelsens me­ning är det vid dödsfall som påfrestningarna blir som störst. Liknande syn­punkter framförs av länsstyrelsen i Gävleborgs län., som förordar ytteriigare utredning innan ställning tas lill beredningens förslag. SHIO anser alt arvs­skatten utgör ett hot mot många familjeföretag och förordar utredning rörande skatteproblem i samband med generationsväxlingar inom familjefö­retag. TCO anser också att separata regler bör övervägas för arvsskatteom­rådet. Skånes handelskammare. Familjeföretagens förening och Svensk indu-.s///A'''

Länsstyrelsen i Kopparbergs län, lantbrukets skalledelegation och Svenska sparbanksföreningen delar däremot beredningens uppfattning att lättnaderna bör koncentreras till förmögenhetsskatten. En rad andra remissinstanser, däribland länsstyrelsen i Kalmar län, näringslivets skattedelegaiion. Svenska företagares riksförbund och Sveriges grossisiförbund, tillstyrker också förslaget, dock under förutsättning att lättnaderna bibehålls på arvsskatteområdet under en övergångsperiod.

Beredningens förslag all anknyta skattelättnaderna till företagsförmögen­heien lämnas utan erinran av de fiesta remissinstanser. Förslaget att ersätta provisoriets huvudsaklighetsprincip med en uppdelningsmetod tillstyrks av lantbrukets skattedelegation, näringslivels skatiedelegation. SHIO och Svenska sparbanksföreningen. De båda sistnämnda remissinstanserna anser emellertid alt vid uppdelningen av förmögenhet i förvaltningstillgångar och andra till­gångar hänsyn skall las även lill skuldernas fördelning. Delegationen finner vidare all fördelningsprincipen även bör gälla i fråga om privatförmögenhet vid sidan om företaget. Några länsstyrelser och TaxeringsnämndsordJÖran-denas riksförbund ullalar farhågor för att svårbedömbara gränsfall kan upp­komma, när del beträffande direktägda företag eller jordbruk gäller att ta ställning till vad som är att hänföra lill företagsförmögenhet eller förvalt-ningslillgång. Man efierlyser närmare anvisningar i frågan och förutsätter alt tillämpningen underlättas genom detaljerade formulär. Länsstyrelsen i Kal­mar län befarar att den förordade lösningen ger lättnader för färre företag än vad som avsetts.

Kravet på att endast företag med begränsad delägarkrels skall komma i fråga för skallelällnader har lämnats ulan erinran. Däremot har man kri­tiserat förslaget alt den skattskyldige skall ha sin huvudsakliga sysselsättning inom företaget och därifrån få sin väsentliga försörjning. Svenska byggnads-enrreprenöiföreningcn anser att en betydande del av de tillämpningssvårig-heler man har anledning vänta skulle undgås om kraven slopades. Närings-

 

Prop. 1974:98                                                         52

livets skattedelegaiion. Svenska företagares riksförbund och Svenska grossistför-bundet föreslår att skattelättnaden i stället knyts lill förutsättningen alt större delen av den skaltskyldiges förmögenhet skall vara placerad i företaget. Ett fiertal remissinstanser-däribland lantbrukels skatiedelegation. Familjefö­retagens förening, Skånes handelskammare och SHIO - finner del å andra sidan positivt att beredningen inte tagit upp nämnda förutsättning i regel­systemet. Anknytning mellan företaget och ägaren anser bl. a. näringslivets skattedelegation, lantbrukets skattedelegation och Svenska företagares riksför­bund säkrad genom krav på antingen huvudsaklig sysselsättning eller väsent­lig försörjning. /?SK anser all kravet på huvudsaklig sysselsättning kan kom­ma alt motverka syftet med reglerna.

Vad gäller skattelättnadens omfattning biträds förslaget eller lämnas det utan erinran av det övervägande antalet remissinstanser. Lantbrukets skat­tedelegation och Skånes handelskammare anser dock att maximinedsättningen bör bestämmas till 500 000 kr. i stället för till föreslagna 400 000 kr. Sveriges jordägareförbund finner den föreslagna lättnaden helt otillräcklig. SHIO anser, alt nedre gränsen för det förmögenhetsskikt vari lättnad kan komma i fråga bör sänkas från 400 000 kr. till gränsen för beskattning av person­lig förmögenhet. Familjeföretagens förening anser att lättnaden för de större familjeföretagen inte är tillräcklig. Svenska föndhandlarejöreningen framhåller att dess medlemmar driver rörelse som inte är att hänföra till förvaltningsverksamhet. Beredningens förslag bör därför ändras så att även föreningens medlemmar omfattas av skattelättnaden.

4   Beskattningsåret vid förmögenhetsbeskattningen 4.1  Nuvarande ordning

I 1 5; SF foreskrivs att förmögenhetsskatt skall erläggas årligen till staten. Enligt samma lagrum skall vid taxeringen till rörmögenheisskaii bestäm­melserna i bl. a. 3 i; KL äga motsvarande tillämpning. I 3 !; KL anges vad som förstås med laxeringsår och beskattningsår. Med laxeringsår avses det kalenderår under vilket taxering verkställs i första instans och med beskatt­ningsår det kalenderår som närmast föregått taxeringsåret eller, om räken-skap.sårel inte .sammanfaller med kalenderåret, del räkenskapsår, .som gått till ända närmast före den 1 mars under taxeringsåret. Ett räkenskapsår, som inte sammanfaller med kalenderår, kallas brulel räkenskapsår. Beskatt­ningsår och kalenderår sammanfaller således inte alltid. Ett beskattningsår kan omfatta kortare eller längre lid än 12 månader. Del får dock vara högst 18 månader. Brutet räkenskapsår får användas vid redovisning av inkomst i förvärvskällorna jordbruksfastighet och rörelse.

Enligt 4 >; SF skall värdesättning av tillgångarna ske med hänsyn lill för­hållandena vid beskattningsårets utgång. Motsvarande gäller enligt 5 >; för skulderna. Vanligtvis blir förhållandena den 31 december avgörande. Enligt

 

Prop. 1974:98                                                         53

avgörande i praxis har värderingen av den förmögenhet som nedlagts i förvärvskälla med brutet räkenskapsår fått ske med hänsyn till förhållandena vid räkenskapsårets utgång.

4.2      Kapitalskatteberedningen

Beredningen har som huvudregel föreslagit att förmögenhet skall redovisas med hänsyn till förhållandena den 31 december året före taxeringsåret. Denna regel är avsedd att gälla för skattskyldiga som inte tillämpar brulel räken­skapsår. Tillämpas brutet räkenskapsår i någon förvärvskälla föreslås emel­lertid att förmögenheten tlr tas upp till sitt värde bokslutsdagen. Denna rätt avses endast skola få utnyttjas av skattskyldig som i huvudsak lämnar förmögenheten i förvärvskällan oförändrad från bokslutsdagen till kalen­derårets utgång. Om således förelagsförmögenheten i annat än ringa mån ändrats före kalenderårets utgång genom insättning, uttag eller på annat därmed jämförligt sätt, skall all förmögenhet beräknas per den 31 december.

4.3      Remissyttrandena

Beredningens förslag har tillstyrkts av bl. a. kammarrätten i Stockholm, länsstyrelserna i Kalmar och Kopparbergs län. Familjeföretagens förening och Svensk industriförening. Från fiera håll har emellertid anmärkningar riktals mot förslaget. Länsstyrelserna i Göteborg och Bohus län samt Gävleboigs län avstyrker den av beredningen föreslagna lösningen. Kritiska synpunkter har framförts av RSV. länsstyrelserna i Stockholms, Ålvsboigs, Östeigötlands, Jönköpings och Västmanlands län, lantbrukets och näringslivets skaitedele-gationer, TCO och Svenska byggnadsentreprenöiföreningen. Kritiken inne­håller i huvudsak följande. Möjligheten för skaltskyldig alt värdera förmö­genheten i skilda förvärvskällor vid olika tidpunkter medför risk för skal-tefiykt och ökar kontrollproblemen. Från fiera håll förordas i stället en regel som innebär att all förmögenhet värderas vid en och samma tidpunkt. Vidare påpekas all beredningens förslag endast avser det fall att räkenskapsåret av­slutas före kalenderårels utgång. Det framhålls att man även bör beakta den möjligheten att bokslutsdagen infaller efter kalenderårets utgång, dvs. under tiden den 1 januari-28 februari taxeringsåret. Stor tveksamhet anmäls i frågan om innebörden av uttrycket "annat än i ringa mån". Regeln föreslås från något håll ersatt med en föreskrift om att den skattepliktiga förmö­genheten skall justeras med hänsyn till extraordinära insättningar i eller uttag ur den förvärvskälla som redovisas med brutet räkenskapsår.

5   Kungahusets skatte- och tullförmåner 5.1 Nuvarande ordning

Enligt 6 S 1 mom. andra stycket SF är medlem av kungahuset befriad från skyldighet att utge förmögenhetsskatt. Vidare gäller enligt 54 v; b) KL

5    Rihsdaiicn 1974. I saml. Nr 98

 

Prop. 1974:98                                                         54

att medlem av kungahuset är frikallad frän skattskyldighet för av staten anvisat anslag samt för inkomst av kapital. - I 6 i; 1. vägtrafikskatteförord­ningen (1973:601) stadgas undanlag från skatteplikt för fordon som ägs av medlem av kungahuset. Sistnämnda bestämmelse leder också till befrielse från skatt enligt förordningen (1956:545) om omsättningsskatt på motor­fordon. Enligt 6S sistnämnda förordning gäller nämligen att om motor­fordon, för vilket omsättningsskatt utgått, funnits vara skattefritt enligt 6 § väglrafikskatleförordningen, skall riksskatieverket efter ansökan förordna om återbetalning av eriagd omsättningsskall. - Tullfrihet medges enligt 7 ij 1. tullförordningen (1973:979) för vara som förtullats för medlem av kunga­huset. Tullfriheten medför enligt 1 j kungörelsen (1973:1015)om frihet från införselavgift att inte heller skall eller annan avgift skall utgå för varan.

5.2 Kapitalskatteberedningen

Kapilalskalteberedningen erinrar om all kungahusets skatteprivilegier har gammal hävd. De har i huvudsak motiverats av de avsevärda inskränkningar som medlemmarna formellt och faktiskt ansetts skyldiga att underkasta sig i fråga om möjligheterna lill inkomstgivande verksamhet. Frågan om ka­pitalbeskattning för kungahusets medlemmar togs upp år 1947, då förmö­genhetsbeskattningen höjdes och en kvarlåtenskapsskatl infördes vid sidan av den då utgående arvsskatten. Friheten från förmögenhetsskatt bibehölls. Dödsbon efter medlemmar av kungahuset undantogs uttryckligen från kvar­låtenskapsskatl. När kvarlålenskapsskatlen år 1958 avskaffades och inarbe­tades i arvsskatten bestämdes all den arvs- och gåvoskatteskala som gällde enligt AGF i dess lydelse av år 1941 skulle tillämpas på egendom, som medlem av kungahuset förvärvar genom arv, testamente eller gåva från annan medlem därav.

Beredningens majoritet anser all en utvidgad kapitalbeskattning för med­lemmarna av kungahuset skulle inverka på kungahusets möjligheter att full­göra sina offentliga funktioner. Hänsyn måste också tas till inskränkningarna i förvärvsmöjligheterna för kungahusets medlemmar. Det rör sig här enligt beredningen inte i första hand om ett skatteproblem utan om en fråga som hör hemma i andra och större sammanhang. Frågan sägs vidare ha samband med statschefens ställning i statsrättsligl avseende. Enligt beredningens ma­joritet bör man i detta sammanhang således inte göra någon ändring i vad som gällt sedan 1947 års skattereform ulan i stället behålla hittillsvarande övergångsbestämmelser beträffande arvs- och gåvoskatten. Likaså bör nu­varande regler i förmögenhetsskatteförordningen stå oförändrade.

En ledamot, Alemyr, har på denna punkt anmält avvikande mening. Han anser att kungahusets medlemmar skall erlägga kapitalskatt och skatt på avkastning av kapital enligt de regler som gäller för andra medborgare.

 

Prop. 1974:98                                                                      55

5.3 Remissyttrandena

Från två håll, LO och länsstyrelsen i Västmanlands län, har anslutning skett till reservantens uppfattning. I övrigt har beredningens ställningsla­gande i denna ej föranlett erinringar från remissinstanserna.

6   Kapitaliseringstabellerna

6.1      Nuvarande ordning

SF innehåller regler om värdering av tillgångar av olika slag, bl. a. icke förfallna fordringar liksom ränta, avkomst eller förmån som utgår för livstid eller viss tid. För beräkningar av värdet av tillgångar av nu avsett slag finns fyra särskilda tabeller, fogade vid SF. Tabell I utvisar kapitalvärdet av en efter förloppet av visst antal år till betalning förfallen fordran eller skuld, vara ränta ej skall beräknas före förfallodagen. Tabell II utvisar kapitalvärdet av en under visst antal år utgående ränta, avkomst eller annan förmån. Slutligen utvisar tabellerna III och IV kapitalvärdet av en livränta eller annan förmån som utgår under en mans resp. kvinnas livslid. Tabellerna är upp­gjorda efter en räntesats på 5%. Tabellerna III och IV bygger på dödlig-helsantaganden för åren 1901-1910. Hänsyn tas även till den eller de lidpunkter under året som beloppet faller ut. Samma tabeller är fogade till AGF.

6.2      Kapitalskatteberedningen

Beredningen framhåller all tabellerna III och IV utarbetats på grundval av statistiska antaganden om dödligheten i landet som numera inte längre är giltiga. Vidare anförs om tabellerna i allmänhet att de präglas av en alltför långt driven strävan efter rättvisa i detalj.

Till grund för tabellerna ligger en räntesats på 5%. Detta är enligt be­redningen i nuvarande allmänna ränteläge till nackdel för vissa skattskyl­diga. Skäl kan således anföras för en höjning av procentsatsen. A andra sidan skall tabellerna tillämpas under längre tid. Det allmänna ränteläget kan komma att ändras. Full rättvisa kan uppnås endast genom röriig pro­centsats. Detta är opraktiskt. Görs tabellerna enklare och mindre detaljerade, förlorar frågan om procentsatsens höjd något i betydelse. Beredningen har mot bakgrund av del anförda funnit del försvarligt alt behålla den nuvarande procentsatsen.

För kapitalvärdet av livräntor föreslår utredningen att man liksom hittills räknar med uppnådd ålder i hela år. I enkelhetens intresse bör kapitali-seringsfaktorn vid beräkningen av värdet av livsvarig livränta avrundas till helt lal och en enda dödlighetstabell användas. Därvid föreslår beredningen all den av de svenska livförsäkringsbolagen nu tillämpade dödlighetstabellen, M64 (för män), används. Denna tabell bygger på en prognos beträffande dödligheisutvecklingen som visat sig stämma väl med verkligheten. Skill-

 

Prop. 1974:98                                                          56

nåden i dödlighelsuiveckling mellan män och kvinnor har visat sig vara ganska ringa och kan därför lämnas ulan beaktande. Någon korrektion med hänsyn till lidpunkten under ett år för utbetalningen bör enligt beredningen inte heller göras.

För livräntor föreslår beredningen alltså en gemensam tabell III för män och kvinnor. Tabellerna I och II föreslås förenklade och i tillämpliga delar uppbyggda efter samma teknik som livränlelabellen. För ränta som ulgår under kortare tid än fem år föreslås kapitalvärdet beräknas enligt tabell 1. Som exempel nämns en ränta om 10 000 kr. under fyra år. Kapitalvärdet blir 33 000 kr. (90% av 10 000 kr. för första året + 80% av 10 000 kr. för återstående tre år, allt enligt tabell I).

Tabell I föreslås vidare komplettera tabell II för beräkning av kapitalvärdet av sådana räntor som skall börja utgå först framdeles. Skall exempelvis en årlig ränta på 10 000 kr. utgå under sju år med början om fem år, blir värdet enligt tabell II lika med 60 000 kr., vilket belopp på grund av uppskovet nedsätts enligt tabell I (70% av 60 000=42 000).

6.3 Remissyttrandena

Beredningens förslag i denna del har av fierlalet remissinstanser lämnats utan erinran. En remissinstans, lantbrukets skatiedelegation, avstyrker för­slaget, som enligt delegationen skulle medföra betydande ojämnheter vid tillämpningen. Försäkringsinspektionen och Folksam har inget att erinra mot beredningens förslag men förordar att ytteriigare en tabell konstrueras för temporära och/eller uppskjutna livräntor under hänsynstagande också till dödligheten. Svenska försäkringsbolags riksförbund framhåller all livförsäk­ringsbolagen f n. i del praktiska arbetet använder sig av två tabeller, be­tecknade Illa och IVa, för temporära och/eller uppskjutna livräntor. Ta­bellerna är häriedda ur grundmaterialet för tabellerna 111 och IV. På samma sätt skulle en tabell Illa, baserad på en räntefot av 5 % och dödlighetstabellen M64, kunna tas fram. Efiersom användningen av denna tabell förutsätter försäkringsmatematisk sakkunskap och i vart fall är avsevärt mer invecklad än tillämpningen av tabellerna I-III, torde kapitalvärdena liksom hittills få tillhandahållas av försäkringsbolagen. Förbundet hemställerom ett uttalande i propositionen rörande användningen av en på angivet sätt konstruerad tabell Illa.

7   Departementschefen

7.1    Allmänna synpunkter

Förmögenhetsskatten saml arvs- och gåvoskatten är kapitalskatter. För­mögenhetsskatten är årlig och beräknas i princip på den skaltskyldiges net­toförmögenhet vid beskattningsårels utgång. Skyldigheten alt erlägga arvs-

 

Prop. 1974:98                                                         57

skatt uppslår i och med förvärv av arvs- eller testamenlslott. Arvsskatten beräknas på grundval av lottens värde vid förvärvstillfället, dvs. vanligen vid arvlålarens resp. lestators död. Skyldighet att erlägga gåvoskatt upp­kommer vid gåva. Gåvoskatten beräknas på grundval av gåvans värde.

Skallskyldig för förmögenhetsskatt är i huvudsak fysisk person, oskiftal dödsbo och familjestiftelse. Av juridiska personer är i övrigt endast för­eningar och samfund, vilkas medlemmar inte på grund av medlemskapet har del i förenings- eller samfundsförmögenheten, häradsallmänningar och likartade samfälligheter samt andra stiftelser än familjestiftelser skyldiga att erlägga förmögenhetsskall. En förutsättning för att skattskyldighet skall föreligga tor sådana juridiska personer är emellertid alt de är skyldiga att erlägga inkomstskatt. Skyldighet all eriägga arvsskatt föreligger i princip för alla arvs- och tesiamentstagare. Vissa höggradigt allmännyttiga sam­manslutningar är emellertid helt frikallade från skattskyldighet. Gåvoskat-lefriheten är mer vidsträckt. Här är allmännyttiga sammanslutningar över huvud tagel skattefria.

Såväl förmögenhetsskatten som arvs- och gåvoskatten är progressiv, dvs. skatteuttaget ökar med vissa intervaller allteftersom skatteunderlagets värde ökar. Arvs- och gåvoskattens storlek är dessutom beroende av vissa andra faktorer, bl. a. släktskapsförhållanden.

Genom lagstiftning år 1970 (prop. 1970:71, BeU 1970:41, rskr 1970:231, SFS 1970:170— 174) infördes den nyheten pä kapitalbeskattningens område att lormögenheler i mindre och medelstora familjeföretag behandlades an­norlunda än förmögenhet i allmänhet. De regler som numera gäller för förmögenheler i mindre och medelstora familjeförelag har redovisats i det föregående. De år 1970 införda reglerna var emellertid avsedda endast som ell provisorium. Motivet för denna särbehandling var alt man i avvaktan på kapilalskatieberedningens arbete inte ville låta sådan förmögenhet som investerats i enskilda förelag och jordbruk och som kunde sägas representera ett arbetande kapital i ägarens näringsverksamhet omfattas av den skärpning av förmögenhets- och arvsskatten som i övrigt genomfördes.

Kapilalskalteberedningen har avslutat sitt arbete med avlämnandet av belänkandet (SOU 1971:46) Teknisk översyn av kapiialbeskaliningen. Ut­redningen har behandlat olika spörsmål, såsom den latenta skatteskulden, familjeföretagens skaitelätlander, organisationsfrågor rörande arvs- och gå­voskatten samt vissa frågor av speciell karaktär, bl. a. frågan om beskattning av kungahusels medlemmar.

Inledningsvis har jag nämnt att jag i detta sammanhang avser alt ta upp frå­gor som sammanhänger med familjeföretagens problem i förevarande hänse­ende. Vidare har jag sagt alt jag med hänsyn till ett beslut av riksdagen år 1973 finner lämpligt all lösa frågan om kungahusels skatte- och lullförmåner. Övriga förslag i kapilalskatieberedningens belänkande bör emellertid inte las upp nu i vidare mån än vad avser vissa åtgärder i syfte all motverka skaliefiykl.  Organisationsfrågorna rörande arvssktitlen  kräver ytterligare

 

Prop. 1974:98                                                         58

överväganden. Även frågan om familjestiftelsernas förmögenhetsrällsliga ställning behöver ytteriigare övervägas med hänsyn lill remissutfallet i denna del. Frågan om familjeföretagens kapitalbeskattning behöver emellertid inte fördröjas ytterligare i avvaktan på dessa överväganden. Min avsikt är nu all ta upp de olika spörsmål som här skall behandlas särskilt för sig.

7.2    Familjeföretagen och den latenta skatteskulden

Som jag nyss anfört var 1970 års provisoriska regler för små och medelstora familjeföretag avsedda alt undanta dessa företags arbetande kapital från de då beslutade skärpningarna av kapitalbeskattningen. Provisoriet är i hu­vudsak utformat på följande sätt. Vid förmögenhetsbeskattning­en medges reduktion med 25% av värdet av den del av förmögenheten som överstiger 500 000 kr. Reglerna gäller endast företag, som driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk och vars förmögenheisvärde inte överstiger 2 milj. kr. Företaget skall vidare, till minst 75% ägas av den skaltskyldige ensam eller i förening med högst nio fysiska personer. Den skattskyldige skall vara ekonomiskt beroende av företaget och bl. a. ha sin väsentliga försörjning därav. Vidare skall minst 75% av den skattskyldiges totalförmögenhet vara nedlagd i förelaget. Särskilda bestämmelser gäller tor skaltskyldig som driver fiera företag eller som samtaxeras för förmögenhet med make eller hem­mavarande barn. Vid arvsbeskatlningen föreligger rätt till skatle-eftergift för arvinge eller tesiamentstagare under förutsättningar som nära ansluter lill reglerna på förmögenhetsbeskattningens område. Av behåll­ningen efter den avlidne skall 75% utgöras av sådant företag som omfattas av förmögenhetsskalteprovisoriet. Den avlidne skall också i övrigt ha upp­fyllt kraven enligt nyssnämnda regler. Dock får företagets värde här uppgå till 2,5 milj. kr. Den som på grund av arv eller testamente får rätt till företaget eller del däri kan få anstånd med viss del av skallen på hans lott. För anstånd krävs emellertid all mottagarens andel av förelaget inte understiger 75% av hans totalförmögenhet. Anståndet får avse IO%i av skatten, om företagets värde inte överstiger 2 milj. kr. och 5 % av skatten, om förelagels värde ligger mellan 2 och 2,5 milj. kr. Anståndet skall dock alltid avse minst 1 000 kr. I princip upphör anståndet fyra år efter beslutet. Visar den skaltskyldige att förutsättningarna för anstånd varit uppfyllda under an­ståndstiden och att någon arvinge eller tesiamentstagare under samma tid haft sin väsentliga försörjning av företaget, efterges anståndsbeloppet jämte ränta.

Kapilalskalteberedningen har föreslagit alt nuvarande provisorium perma­nentas med vissa ändringar. Reglerna föreslås sålunda skola omfatta endast förmögenhetsskatten och avvägas så att resultatet på längre sikt blir i hu­vudsak detsamma som med nuvarande regler. Företagsförmögenheten fö­reslås skola uppdelas i en rörelsedel och en förvaltningsdel. Därvid tillmäts endast förhållandena på lillgångssidan betydelse. Full skatleläitnad medges.

 

Prop. 1974:98                                                          59

om förvaltningstillgångarna inte uppgår lill 20%. av samtliga tillgångar i företaget. Överstiger å andra sidan värdet av förvaltningstillgångarna 80% av samtliga tillgångar, avses inte skattelättnad kunna komma i fråga. Pro­visoriets krav all företagets delägarkrels skall vara begränsad till högst tio fysiska personer föreslås kvarstå oförändrad. Däremot bör ägarens anknyt­ning till företaget, som f n. bestäms bl. a, genom regeln alt 75% av hans förmögenhet skall vara nedlagd i företaget, i stället regleras genom kravet — utöver del att han skall vara huvudsakligen verksam i företaget — också skall få sin väsentliga försörjning därav. — Frågan om skattelättnad skall enligt beredningens förslag bedömas med utgångspunkt i familjens sam­manlagda förelagsförmögenhel. Familjen skall ha hafi sin väsentliga för­sörjning av företaget. Är familjemedlemmarna samtaxerade, skall någon av dem ha varit huvudsakligen verksam i företaget. — Det nuvarande kravet på inre sammanhang mellan olika rörelsegrenar i det fall den skattskyldige driver fiera förelag föreslås avskaffat. — Skattelättnaden bör enligt bered­ningens förslag koncentreras till företagsförmögenheten och knytas an lill ett närmare angivet förmögenhetsskiki. Överstiger företagsförmögenheten 400 000 kr., föreslås ett avdrag med 25% av överskjutande del, dock med högst 400 000 kr. Företaget kommer alltså alt ingå i den sammanlagda skat­tepliktiga förmögenheten med ett lägre värde.

Kapilalskalteberedningen har däriämte prövat frågan i vad mån hänsyn vid kapitalbeskattningen bör tas till framtida inkomstskatter, dvs. s. k. la­tenta skalleskulder. Det föreslås att latent skatteskuld i varulager beaktas på så sätt all endast hälfien av den dolda reserven skall anses som skat­tepliktig tillgång. Det föreslås vidare att de värden på inventarier som god­tagits vid inkomstbeskattningen också skall få tillämpas i kapitalskattesam­manhang. I sistnämnda del knyter förslaget an till vad som i princip redan tillämpas i praktiken. Medel som står inne på skogskonto, liksom avsätt­ningar till s. k. eldsvåde- och fartygsfonder, skall fÅ redovisas med lill hälfien reducerade belopp. Med hänsyn lill reglerna om den eviga tioprocentiga realisationsvinstbeskattningen av aktier föreslås dessutom alt aktier vid ka­pitalbeskattningen skall få redovisas till 95 % av fulla värdet.

Remissutfallet i vad avser de här behandlade avsnitten av kapilalskat­ieberedningens betänkande måste betecknas som splittrat. Sammanfatt­ningsvis kan sägas att man från näringslivshåll framfört krav på lättnader i kapitalbeskattningen för familjeföretagen utöver vad beredningen före­slagit. Remissorgan som företräder andra intressen har riktat kritik mot beredningens förslag utifrån andra utgångspunkter. Därvid har bl. a. fram­förts uppfattningen alt kapitalbeskattningen bör inordnas i ell större skat­temässigt sammanhang, vari företagsbeskattningen i sin helhet bör prövas.

För egen del vill jag framhålla följande. Kapilalskalteberedningen har efter 1970 års lagstiftning inte hafi i uppgift att göra någon genomgripande översyn av principerna för vår kapitalbeskattning. Än mindre har det ålegat beredningen att se över företagsbeskattningen i dess helhet. Å andra sidan

 

Prop. 1974:98                                                          60

är del både naturligt och riktigt att betrakta kapitalbeskattningen som en betydelsefull del av den direkta beskattningen för såväl fysiska som juridiska personer. Kapitalskatt betalas nämligen med beskattade medel, såvida inte t. o. m. det beskattade kapitalet självt måste las i anspråk.

Enligt den princip som gällde före 1970 års lagstiftning gjordes ingen skillnad mellan olika förmögenhetsslag såvitt avser skatteuttaget, om man bortser från viss egendom, som var helt skattefri. I och med 1970 års lag­stiftning görs skillnad mellan arbetande kapital i vissa slag av familjeföretag och annat kapital. En sådan skillnad är emellertid teoretiskt sett knappast motiverad. Jag vill än en gång understryka att 1970 års lagstiftning i här aktuella delar var avsedd som ett provisorium med det syftet att undanta vissa kategorier av små och medelstora företag från skatteskärpningar i av­vaktan på kapitalskatteberedningens förslag.

Även om invändningar från principiell synpunkt kan resas mot att göra skillnad mellan olika slag av förmögenhetstillgångar, finns det andra skäl som talar för att en sådan skillnad upprätthålls. Som jag nyss anförde betalas kapitalskatt med beskattade medel eller med det beskattade kapitalet självt. Detta förhållande nödvändiggör en avvägning av kapitalskatten mot in­komstskatten. Kapitalskatten ger i första hand upphov till likviditelsproblem. En avvägning av nu antytt slag finns redan såvitt gäller förhållandet mellan inkomst- och förmögenhetsskatten dels givetvis i förmögenhetsskattens stor­lek,dels också i den s. k. 80/85-procenlsregeln. Även provisoriet måste natur­ligtvis ses också mot.bakgrunden av de små och medelstora familje­företagens särskilda likviditetssituation.

Kapilalskatieberedningens förslag om permanenining av 1970 års pro­visorium liksom dess förslag till värdering av lagerinventarier, skogskon­tomedel m. m. fär effekt i första hand för de små och medelstora famil­jeföretagen. Kravet på lättnad i vad avser dessa företags likvidilelssituaiion kan därmed tillgodoses i stor utsträckning. Jag har emellertid förståelse för de invändningar som framförts mot de föreslagna åtgärderna. Man har påpekat att företagen inte klarar av likviditetspåfrestningarna vid döds­fall då arvsskatten kan vålla extra svårigheter vid sidan av andra ekono­miska problem.

Den form av företagsamhet som direkt eller indirekt berörs av de här aktuella problemen är mycket utbredd i landet. Man har beräknat att omkring 85% av samtliga rörelsedrivande aktiebolag är s. k. fåmansbolag. Ca 25% av samtliga löneanställda arbetar i familjeföretag. Vidare finns ungefär 140 000 jordbruk i landet. Även för jordbrukarnas del ger kapitalskatterna upphov till likviditetsproblem av samma slag som för familjeföretagen.

Det finns givetvis ett starkt samhällsintresse av att skattereglerna i lämplig utsträckning ges ett sådant innehåll att familjeföretagens möjligheter all leva vidare och utvecklas inte försvåras. Kapitalskatterna kan inte sällan välla ekonomiska problem av sådan art att dylika företag inte utan vidare

 

Prop. 1974:98                                                         61

kan drivas i samma form som tidigare ulan måste säljas lill t. ex. invest­mentbolag. En sådan utveckling är självfallet inte önskvärd. Till bilden hör också alt tryggheten för anställda i familjeföretag eller jordbruk inte hel­ler bör påverkas av likviditetsproblem som sammanhänger med företagels struktur och egenskap av att vara familjeföretag.

En lösning på de här aktuella problemen kräver mer omfattande åtgärder än vad kapilalskalteberedningen haft anledning att föreslå. Det ligger nära till hands att vända uppmärksamheten främst mot den omständighet som utgör själva orsaken till likviditetsproblemel — nämligen de större svå­righeterna för ägare av familjeföietag i förhållande lill ägare av annat kapital att omsätta ägarandelar eller få fram kapital för att finansiera kapilalskatlerna. Denna omständighet motiverar ett hänsynstagande vid värderingen. I fråga om rörelsetillgångarna finns del således anledning att gå längre än bered­ningens förslag, som beträffande lager tar hänsyn endast till den latenta skatteskulden. I stället bör man skapa en värderingsregel för företagsför-mögenheter av innehåll att inventarier och lager i jordbruk och rörelse .skall fö upptas till det lägsta värde som kan godtas vid inkomstredovisningen. Lättnaden kan motiveras med samma skäl som föranlett riksdagen att medge konsolideringsmöjligheler i inkomstskallehänseende. Denna lättnad, som jag således nu föreslår, kommer att i praktiken gynna endast sådana förelag vars ägarandelar inte omsätts på kapitalmarknaden. För börsbolag liksom så­dana företag i övrigt vilkas ägarandelar säljs på kapitalmarknaden blir den dol­da reserven beaktad genom marknadsprissättningen. Aktier i sådant företag kommer inte all sjunka i värde lill följd av de här föreslagna ändrade värderingsreglerna.

Den dolda reserven finns huvudsakligen i varulager och tillgångar som är jämställda med varulager i skattehänseende, t. ex. kreatursbesättningar i jordbruk. I förelag där lager saknas blir lättnaderna mindre påtagliga.

De här föreslagna ändringarna i värderingsreglerna bör tillämpas vid be­stämmande av förmögenhetsskatt och arvsskatt. Det nuvarande provisoriet omfattar inte gåvoskatten. Jag finner inte påkallat all låta gåvoskatten omfattas av de nya värderingsreglerna.

Sammanfattningsvis innebär mitt förslag i princip alt vid beräkning av förmögenhetsskatt och arvsskatt inventarier och lager i jordbruk och rörelse skall få värderas till det värde som kunnat användas vid den skattemässiga inkomslredovisningen. Några kvalificerande regler i övrigt av den typ som f n. förekommer i provisoriet synes mig inte på­kallade. En begränsning till personer som arbetar i företaget eller jordbruket är inte ändamålsenlig och låter sig f ö. svårligen genomföras med den lösning som jag här har vall. Så länge tillgångarna är bundna i företaget eller jord­bruket är nämligen likvidilelssitualionen med avseende på dessa tillgångar inte bättre tor den som inte arbetar i företaget eller jordbruket än för den som gör del. Frågan om ett utlösande av "passiva" delägare skapar nämligen

 

Prop. 1974:98                                                         62

samma slag av likviditelsproblem för övriga delägare som kapitalskatterna gör, så snart andelarna inte kan omsättas på öppna marknaden. De här föreslagna lättnaderna vid kapitalbeskattningen bör enligt min mening be­aktas vid utformningen av de skatteregler som skall gälla när företaget eller del därav avyttras. Frågan om sådana skärpningar av skattereglerna bör emellertid inte prövas i detta sammanhang utan när bl. a. realisationsvinsl-skattekommiltén lagt fram sitt förslag.

Som jag nyss framhållit blir effekterna av mitt förslag olika beroende på hur tillgångarna fördelar sig i företaget. Lättnaderna blir mest påtagliga i de fall den huvudsakliga delen av tillgångarna utgörs av varulager. I syfte alt utjämna dessa skillnader, som inte helt kan motiveras av olika behov av lättnader i olika kategorier av företag, behövs en spärregel. Denna regel bör konstrueras så att företagels förmögenheisvärde i vart fall skall tas upp till lägst 60% av det värde som skulle ha följt, om de nuvarande vär­deringsreglerna i förordningen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt (SF) och förordningen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt (AGF) tillämpas. Vid denna jämförelse skall någon hänsyn till s, k. latent skatteskuld inte tas. Spärregeln blir sålunda vanligen inte tillämplig i annat fall än när lagret uppgår till mer än två tredjedelar av den totala företagsförmögenheien. Det ankommer på riksskatieverket att meddela nya anvisningar för värdering av icke börsnoterade aktier. Som jag tidigare nämnt avses det här framlagda förslaget inte skola tillämpas vid gåvoskatten,

Kapilalskatieberedningens förslag i fråga om värdering av skogskontome­del samt avsättningar till eldsvåde- och fartygsfonder har lämnats utan erin­ran av remissinstanserna. Jag ansluter mig till dessa förslag. Jag förordar också i enlighet med beredningens förslag att vid förmögenhetsbeskattningen hänsyn las till s. k. garanliavsätiningar. Enligt AGF kan redan enligt gällande rätt sådana avsättningar beaktas.

Kapitalskatteberedningen har vidare lagt fram förslag i fråga om värdering av aktier med hänsyn lill den realisalionsvinstskalt som kan antas belasta aktiens värde. Det föreslås att aktier vid kapitalbeskattningen las upp till 95% av fulla värdet. Förslaget har mött erinringar från skilda håll. Redan i samband med införandet av reglerna om aklievinstbeskatlning diskuterades frågan om beaktande av framtida inkomstskatt vid förmögenhetsberäkning­en. Jag uttalade därvid att sådant hänsynstagande var uteslutet. De av be­redningen anförda skälen för förslaget i denna del har inte sådan tyngd att de föranleder mig att nu ändra uppfattning.

I samband med de frågor som jag nu diskuterat vill jag beröra ett spörsmål som kan uppkomma vid värdering av aktier i förelag där kapilaltillskotl gjorts av Företagskapital AB. Detta företag, som till hälften ägs av sta­ten och lill hälften av bankinstitulen, har lill ändamål alt genom bl. a. förvärv av minoriletsposler av aktier, andelar i ekonomiska föreningar och liknande rättigheter medverka vid finansieringen av mindre och medelstora

 

Prop. 1974:98                                                         63

näringsföretag här i landet. Värderingen för taxeringsändamål av aktier av det slag varom här är fråga kommer att i princip grunda sig på de vär­deringsregler som jag nu föreslagit. Förekommer emellertid en marknads-mässig prissättning, är del sannolikt att taxeringsmyndigheterna använder denna som grund för värderingen. Del bör uppmärksammas att den pris­sättning som Företagskapital AB gör vid sina aktieförvärv inte bör anses som marknadsmässig på grund av de särskilda omständigheter under vilka denna prissättning görs.

7,3    Beskattningsåret vid förmögenhetsbeskattningen

Värderingen av den skattepliktiga förmögenheten — i fråga om såväl tillgångar som skulder — skall ske med hänsyn till förhållandena vid be­skattningsårels utgång, I fierlalet fall sammanfaller beskattningsåret med kalenderåret, Rörelseidkare och jordbrukare kan emellertid ha s, k, brutet räkenskapsår, vilket innebär att räkenskapsåret inte sammanfaller med ka­lenderåret. Om så är fallet föreligger ingen klar regel om hur förmögen­hetsredovisningen skall ske. Enligt avgörande i praxis har värderingen av den förmögenhet som nedlagts i förvärvskällan fått ske med utgångspunkt i förhållandena vid räkenskapsårets utgång.

Kapilalskalteberedningen har ansett att som huvudregel bör föreskrivas all skattepliktig förmögenhet skall las upp lill värdet vid utgången av ka­lenderåret före taxeringsåret. Är förmögenhet nedlagd i förvärvskälla, där annat räkenskapsår än kalenderår tillämpas, föreslås den beräkningen få ske med ledning av förhållandena vid räkenskapsårets utgång. Har förmö­genheten annat än i ringa mån ändrats före kalenderårels utgång genom insättning, uttag eller på annat därmed jämförligt sätt, skall emellertid hu­vudregeln gälla, dvs. beräkning ske efter förhållandena vid kalenderårets utgång.

Remissinstanserna har redovisat olika uppfattningar i detta ämne. A ena sidan har man uttryckt tillfredsställelse över en regel som skapar klarhet i frågan. A andra sidan har framhållits att två olika beräkningsiidpunkter för en och samma skaltskyldig skapar kontrollproblem och möjlighet till skatiefiykl.

Enligt min mening är det lämpligt all tidpunkten för värdering av skattepliktig förmögenhet entydigt fastslås i författningen. Av lätt insedda skäl bör denna fråga inte stå öppen. Skulle ett beslut om tidpunkt för vär­dering av förmögenhet ändras i anledning av besvär över beslutet, kan detta leda lill myckel besvärliga konsekvenser när del gäller alt rekonstruera del faktiska lägel. Som framhållits vid remissbehandlingen innebär möjligheten att använda olika lidpunkter för värdering av olika delar av en skatlskyldigs totala förmögenhet risker för skaliefiykt och delta leder lill särskilda kon­trollproblem. Med hänsyn lill reglerna om sambeskailning av makars och barns förmögenheler är del komplicerat alt frångå den generella tidpunkt

 

Prop. 1974:98                                                          64

som f n. gäller för värdering av förmögenheten, dvs. kalenderårels utgång. Jag föreslår således all beskattningsåret vid förmögenhetsbeskattningen alltid skall vara kalenderåret närmast före taxeringsåret.

Mitt ståndpunklstagande innebär inte all förmögenhet som nedlagts i förvärvskälla där annat räkenskapsår än kalenderår tillämpas skall behöva värderas om, dvs. alt bokslut skall behöva upprättas även per den 31 de­cember. Man kan anvisningsvis föreskriva all det ordinarie bokslutels värden får tillämpas under förutsättning att hänsyn tas till insättningar i eller uttag från förvärvskällan som inte påverkar resultatet och sker i tidsperioden mel­lan bokslutsdagen och kalenderårets utgång eller — i det fall räkenskapsåret ulgår efler kalenderåret men före den 1 mars taxeringsåret — mellan ka­lenderårels utgång och bokslutsdagen. I del första fallet måste man göra justering framåt för insättningar och uttag som skett efter bokslutsdagen fram lill kalenderårels utgång, i det andra däremot bakåt, dvs. för insättningar och uttag som skett efter kalenderårets utgång men före bokslutsdagen. Någon bedömning av huruvida den bokförda förmögenheten ändrats i ringa mån eller inte skall således inte behöva göras. Omdisponering i lidsperioden mellan bokslutet och den 31 december av förmögenheten i förvärvskällan, dvs. kapitalrörelser som s. a. s. stannar i förvärvskällan, skall däremot inte behöva beaktas vid den förmögenheisredovisning som sker per den 31 de­cember.

7.4    Kungahusets skatte- och tullförmåner

Kungahusets medlemmar åtnjuter sedan gammall skatte- och lullprivi-legier. Skattskyldighet föreligger således inte för anslag sotn staten anvisat eller för inkomst av kapital. Inte heller föreligger skyldighet att erlägga för­mögenhetsskatt. Vidare åtnjuter kungahusels medlemmar tullfrihet. Delta innebär även all iunklskatier och andra avgifter som annars tas ut vid införsel inte behöver betalas för varor som de för in i landet. Kungahusets medlemmar behöver inte heller betala fordonsskatt eller bilaccis. I fråga om arvs- och gåvoskatt gäller en lindrigare skatteskala för kungahusels med­lemmar. Detta sammanhänger med alt de tidigare varit helt befriade från den numera avskaffade kvarlålenskapsskatlen.

Kapilalskalteberedningen har prövat frågan om kungahusels privilegier i vad avser kapitalbeskattningen. Beredningens majoritet har funnit att man inte bör ändra nuvarande ordning. En ledamot har anmält skiljaktig mening och anfört all samma regler bör gälla för kungahusets medlemmar som för andra medborgare i nu avsett hänseende.

Remissinstanserna har i allmänhet godtagit kapilalskatieberedningens ståndpunkt. Ett par instanser ansluter sig till reservantens mening.

Frågan om kungahusels skalle- och tullfrihet har nyligen behandlats av riksdagen med anledning av motionen 1973:888, vari framfördes ett ut­redningsyrkande med syfte all åstadkomma jämställdhet i förevarande hän­seende mellan kungahusets medlemmar och övriga medborgare. Skatleut-

 

Prop. 1974:98                                                                         65

skottet, som avstyrkte utredningsyrkandel, förutsatte i sill belänkande SkU 1973:51 att frågan skulle prövas i samband med övervägandet av kapital-skalteberedningens här diskuterade belänkande. Riksdagen beslutade i en­lighet med utskottets förslag.

För egen del anser jag alt skalle- och lullförmånerna för kungahusets medlemmar nu bör avskaffas. Frågan om de ekonomiska förutsättningarna för kungahusels möjligheter att fylla sina stalsrältsliga funktioner bör lämp­ligen prövas i samband med övervägandel av det statliga anslaget till hov­hållningen. Av praktiska skäl bör delta anslag inte beskattas. Vid bestäm­mande av anslagels storlek bör prövas i vad mån kompensation bör lämnas för den ekonomiska försämring för kungahusets medlemmar som blir följden av att skatte- och tullförmånerna avskaffas. Det är f n. inte möjligt all med exakthet uttala sig om effekterna i detta hänseende av milt förslag. Redan nu kan emellertid påpekas att syftet med förslaget alt avskaffa kunga­husels skalle- och lullförmåner inte är att åstadkomma slandardförsämring i fråga om de villkor varunder medlemmarna har alt fullgöra sina offentliga uppgifter.

7.5  Kapitaliseringstabellerna

För beräkning av värdet av icke förfallna fordringar, räntor, avkomst-förmåner och livräntor har till SF och AGF fogats fyra tabeller. Tabellerna är uppgjorda efter en räntesats på 5%i. Livräntelabellerna — olika för män och kvinnor — bygger på dödlighelsanlaganden från början av seklet. — Kapilalskalteberedningen har föreslagit en gemensam livräntelabell för män och kvinnor, som bygger på en modern prognos beträffande dödlighels-utvecklingen. Vidare präglas de föreslagna tabellerna av en enklare och mindre detaljerad uppbyggnad. — För egen del anser jag i likhet med re­missorganen inom försäkringsbranschen att man på detta område kan arbeta med någol grövre schabloner än vad man hittills gjort. Än viktigare är emellertid att tabellerna moderniseras med aktuella dödlighelsanlaganden. Jag förordar därför att nu gällande kapilaliseringslabeller ersätts med de av beredningen föreslagna. I enkelhetens intresse föreslår jag emellertid all särskilt kapitalvärde enligt tabell II inte skall beräknas för förmån som utgår under kortare lid än fem år. Den av beredningen föreslagna hänvisningen i tabell 11 lill tabell 1 kan därför utgå. Liksom hittills skett i den praktiska tillämpningen bör — vid sidan om de i förf\tltningen intagna tabellerna — särskild beräkning kunna göras för uppskjutna och/eller tidsbegränsade livräntor.

7.6  Övriga frågor

Genom 1970 års lagstiftning ändrades förmögenhetsbeskattningens skat­tepliktsgränser och skattesatser. Fysisk person, oskiftal dödsbo, utländskt bolag och familjestiftelse skall enligt gällande regler inte erlägga förmö-

 

Prop. 1974:98                                                         66

genhetsskatt om den beskattningsbara förmögenheten inte överstiger 150000 kr. Skattesatsen i lägsta skiktet - 150000-250000 kr. - utgör 1 %. Anledning saknas att i detta sammanhang ta upp frågan om förmö­genhetsskattens avvägning och fördelning. En uppräkning av skatteplikts­gränsen anser jag dock motiverad bl. a. med hänsyn till utvecklingen av penningvärdet och den förväntade höjningen av taxeringsvärdena vid 1975 års allmänna fastighetstaxering. Jag föreslår därför en höjning av skatte­pliktsgränsen vid förmögenhetsbeskattningen till 200 000 kr. Samtidigt bör skatteplikisgränsen för vissa juridiska personer, som inte ändrats sedan år 1947, höjas från 5 000 till 15 000 kr.

Enligt 39 S a) AGF föreligger skaltefrihet för gåva av möbler, husgeråd och andra inre lösören, som är avsedda för gåvotagarens eller hans familjs personliga bruk. Kapitalskatteberedningen föreslog i delbetänkandet (SOU 1969:54) Kapitalbeskattningen att skattefriheten för gåvor av inre lösören skulle begränsas lill ett värde av 10 000 kr. till samme mottagare under ett och samma kalenderår. Samtidigt föreslogs alt skattefriheten skulle ut­sträckas till att omfatta även gåvor av yttre lösöre. I prop. 1970:71 (s. 125) uttalade jag — under hänvisning bl. a. lill konlrollsvårigheter av skilda slag — att någon ändring av nämnda gåvoskatlebestämmelser för tillfället inte var påkallad. Sedan dess har saken kommit i ett annat läge genom avgörande i högsta instans. I detta avgörande medgav högsta domstolen skattefrihet för gåva mellan makar av möbler, husgeråd och andra inre lösören, sam­manlagt värderade till omkring 23 000 kr. Jag föreslår att skattefriheten för gåvor av lösöre begränsas till gåvor som är av mera privat och personlig än ekonomisk natur. I enlighet med vad beredningen tidigare föreslagit och kammarkollegiet nu förordat anser jag en beloppsmässig precisering lämplig. Möjligheterna till skattefria gåvor bör vara desamma för alla. An­ledning saknas enligt min mening alt göra skillnad på yttre och inre lösören. Jag föreslår sålunda skattefrihet för gåvor av lösöre till samme mottagare avsett för dennes personliga bruk om värdet av gåvorna uppgår till högst 10 000 kr. per kalenderår. Överstiger gåvan detta värde inträder således skat­teplikt för hela gåvan.

Jag vill i detta sammanhang även la upp en fråga som berör den generella gåvoskattefriheien enligt 39 § d) AGF. Gåvotagare åtnjuter enligt nämnda lagrum frihet från skatt för gåvor av samme givare om del sammanlagda värdet av gåvorna inte överstiger 2 000 kr., räknat per kalenderår. Bestäm­melsen syftar lill att från skatteplikt undanta smärre gåvor av personlig karaktär. För au hindra skaiteftykl bör regeln utformas så alt skattefriheten omfattar endast fullbordade gåvor. Härigenom kommer bl. a. benefika s. k. barnreverser att helt falla utanför det skattefria området.

Jag föreslår att de nya reglerna i SF och AGF skall träda i krafi omedelbart. I fråga om kungahuset föreslår jag att de nya arvsskattereglerna tillämpas omedelbart under del att inkomst-och förmögenhetsskatlereglerna tillämpas fr. o. m. 1976 års taxering. Övriga skalle- och lullförmåner bör avskaffas fr. o. m. den  1 januari  1975.

 

Prop. 1974:98                                                         67

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till

1.   förordning om ändring i förordningen (1947:577) om statlig förmö­genhetsskatt,

2.   förordning om ändring i förordningen (1941:416) om arvsskatt och gå­voskatt,

3.   lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

4.   förordning om ändring i förordningen (1947:576) om statlig inkomst­skatt,

5.   lag om ändring i taxeringsförordningen (1956:623),

6.   förordning om ändring i väglrafikskatleförordningen (1973:601),

7.   förordning om ändring i förordningen (1960:603) om bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon,

8.   förordning om upphävande av förordningen (1970:171) om beräkning i vissa fall av beskattningsbar förmögenhet som är att hänföra till företag,

9.   förordning om ändring i tullförordningen (1973:979),

Med bifall lill vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåias proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gvllensten

 

74 7257 S    Stockholm 1974