Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1974           Prop. 1974: 45

Nr 45

Kungl. Majrts proposition angående stödåtgärder på fiskets område, m. m.; given den 15 februari 1974.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departements­chefen hemställt.

CARL GUSTAF

CARL LIDBOM

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att omkring 8 milj. kr. ställs till förfogande för marknadsreglering av fisk, m. m. under budgetåret 1974/75. Vidare föreslås att gällande förordningar om prisregleringsavgift för fisk och om reglering av införseln resp. utförseln av fisk och skaldjur m. m. skall ersättas med en enda lag om prisreglering på fiskets område av huvud­sakligen samma innehåll som de nuvarande förordningarna.

I propositionen föreslås särskilda stödåtgärder med anledning av visst förbud mot sillfiske i Nordsjön och Skagerak. Vidare föreslås vissa änd­rade förutsättningar för erhållande av ståtliga kreditgarantier på fiskets område.

1    Riktidagen 1974. 1 sand. Nr 45

 

Prop. 1974: 45

1 Förslag till

Lag om prisreglering på fiskets område

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelse

1 § För alt reglera priserna på fiskets produkter får Kungl. Maj:l eller,
efter bemyndigande av Kungl. Maj:t, statens jordbruksnämnd föreskriva
att bestämmelse i 2, 7, 10, 12 eller 13 § skall tillämpas i fråga om vara
av visst slag.

Tillstånd till införsel och utförsel

2    § Vara av sådant slag som anges i bilaga till denna lag får icke in­föras till eller utföras ur landet utan tillstånd av statens jordbruksnämnd, om ej annat följer av 3 eller 5 §. TiUstånd till in- eller utförsel får förenas med villkor.

3    § Föreskrift enligl 2 § om tillståndslvång vid införsel gäller icke vara som

 

1.    avses i 7 § eller

2.    införes under sådana omständigheter som för luUpliklig vara med­för rätt till tullfrihet med stöd av 7, 8, 11 eller 12 § tullförordningen (1973: 979) eller temporär tullfrihet med stöd av 15 § tullförordningen.

Statens jordbruksnämnd får föreskriva begränsning av rätten enligt första stycket alt införa vara utan tillstånd.

4 § I fråga om rätt att hantera oförtuUad vara för vilken enligt 2 §
föreskrivits tillståndstvång vid införsel gäller lagen (1973: 980) om trans­
port, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m.

Statens jordbruksnämnd får föreskriva begränsning av rätten enligt första stycket att hantera vara.

5 § Föreskrift enligl 2 § om tillståndslvång vid utförsel gäller icke vara
som

1.   införts under sådana omständigheter som för tullpliktig vara med­för rätt till temporär tullfrihet med stöd av 15 § tullförordningen (1973: 979),

2.   ulföres som proviant på fartyg, luftfartyg eller annat transport­medel,

3.   utföres i annat än handelssyfte av resande eller den som utför ar­bete på transportmedel,

4.   utföres i egentlig gränstrafik,

5.   utföres under sådana förhållanden som avses i 2 § 1 och 4 lagen (1973; 980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m.

Statens jordbruksnämnd får föreskriva begränsning av rätten enligt första stycket alt ulföra vara utan tUlstånd.

6 § Kungl. Maj:t får bemyndiga statens jordbruksnämnd att ge sam­
manslutning som enligt Kungl. Maj:ls eller jordbruksnämndens förord-

 

Prop. 1974: 45                                                                         3

nande handhar prisreglering på fiskets område rätt att på villkor som jordbruksnämnden bestämmer ensam utföra vara för vilken gäller till­ståndslvång enligl 2 §.

Avgifter

Prisreglcringsa v gif t

7    § För vara som anges i bilaga till denna lag och som fångats av svenskt fiskefartyg och ilandföres här i landet med svenskt fartyg (svensk-fångad fisk) skall vid första försäljningen erläggas prisregleringsavgift.

8    § Prisregleringsavgift för svenskfångad fisk skall erläggas i den ord­ning statens jordbruksnämnd bestämmer. Jordbmksnämnden får före­skriva att avgift skall uppbäras av kommunal fiskhamnsförvaltning eller annan organisation. Avgift som uppbäres av annan än jordbruksnämn­den skall redovisas till denna.

9    § Bestämmelserna i 2—15, 17—24, 29—31, 40 och 50 §§ förord­ningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskaltning gäller om avgift som avses i 7 §, om ej statens jordbruksnämnd bestämmer annat. Beskattningsmyndighel är jordbruksnämnden. Jordbruksnämnden får meddela föreskrift om anmälan enligl 3 § och om deklaration enligt 5 § nämnda förordning.

JO § Prisregleringsavgifl skall utöver för vara som anges i 7 § erläg­gas för vara som anges i bilaga till denna lag och som införes till landet cch ej utgör svenskfångad fisk (importfisk), om sådan avgift utgår för svenskfångad fisk.

Avgift som avses i första stycket utgår ej för importfisk, om denna in­föres under sådana omständigheter som för tillståndspliktig vara medför rätt till införsel utan tillstånd enligl 3 §.

11 § Prisregleringsavgift för imporlfisk skall, om ej annat följer av
andra stycket, erläggas till tullverket i den ordning som gäller för tull.
Även i övrigt gäller i sådant fäll i tillämpliga delar vad som är före­
skrivet om tull. Avgiftsmedlen skall inlevereras till statens jordbruks­
nämnd i den ordning Kungl. Maj:l bestämmer.

Jordbruksnämnden får efter samråd med generaltullstyrelsen före­skriva att avgift i stället skall uppbäras av kommunal fiskhamnsförvalt­ning eller annan organisation. Avgift söm uppbäres av annan än jord­bruksnämnden skall redovisas till denna.

Införselavgift och utförselavgift

12 § För importfisk skall erläggas införselavgifl. I fråga om sådan av­
gift äger 11 § motsvarande tillämpning.

Införselavgifl utgår ej, öm varan införes under sådana omständigheter som för tillståndspliklig vara medför rätt tUl införsel ulan tillstånd en­ligt 3 §.

13 § För vara som anges i bilaga till denna lag och som utföres ur
landet skall erläggas utförselavgifl. Avgiften uppbäres av statens jord­
bruksnämnd eller den jordbruksnämnden bemyndigar.

Utförselavgifl utgår ej, om varan ulföres under sådana omständigheter

fl    Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 45

 

Prop. 1974: 45                                                          4

som för tillståndspliktig vara medför rätt till utförsel utan tillstånd en­ligt 5 §.

Föreligger avgiflsskyldighet får, om jordbruksnämnden ej medger an­nat, utförsel ske endast om bevis all avgiften erlagts företes för tullmyn­digheten.

Gemensamma bestämmelser

14    § Avgift som avses i denna lag beräknas efter den procent av varans värde eller del belopp för kvantitet som Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, statens jordbruksnämnd bestämmer.

15    § Avgiftsskyldig skall erlägga ränta på oguldet avgiftsbelopp av­seende avgift som uppbäres av statens jordbruksnämnd efter sju procent om året, dock minst tio kronor. Räntan skaU beräknas från den dag av­giftsbeloppet enligt beslut av jordbruksnämnden senast bort betalas. Upp­kommer öretal vid beräkning av ränta, skall räntebeloppet jämnas till närmast högre hela krontal.

Jordbruksnämnden får avstå från ränta, om dröjsmålet med betal­ningen är obetydligt eller särskUda skäl annars föranleder till det.

På framställning av jordbruksnämnden skall förfallet avgiftsbelopp jämte ränta omedelbart uttagas genom utmätning.

16    § Beslut av statens jordbruksnämnd om avgift som avses i denna lag länder till omedelbar efterrättelse.

17    § Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj;ls bemyndigande, statens jordbruksnämnd får medge befrielse från avgift eller återbetalning av avgift.

18    § Avgiftsmedel som ej åtgår till uppbörd eller kontroll användes tUl prisreglering och andra åtgärder på fiskets område enligt föreskrifter som Kungl. Maj:t meddelar.

Kontrollbestämmelser

19 § I fråga om annan avgift som avses i denna lag än sådan som er­
lägges till tullverket gäller i den omfattning statens jordbruksnämnd be­
stämmer i tillämpliga delar 8—12 §§ förordningen (1959: 92) om för­
farandet vid viss konsumtionsbeskattning. Vad som i nämnda förord­
ning sägs om beskattningsmyndighel gäller jordbruksnämnden, om skatt-
skyldig den som är skyldig att erlägga avgift och om skattepliktig vara
avgiftsbelagd vara.

Ansvarsbestämmelser m. m.

20    § Bestämmelsema i 47 och 49 §§ förordningen (1959: 92) om för­farandet vid viss konsumtionsbeskaltning gäller i tillämpliga delar i fråga om avgift som avses i 7 §. Bestämmelserna i 49 § nämnda förordning gäUer även i fråga om sådan kontroll som avses i 19 § denna lag.

21    § Den som till ledning vid fastställande av avgift uppsåtligen eller av grov oaktsamhet avger handling med oriktig uppgift och därigenom föranleder fara för att avgift undandrages dömes till böter eller fängelse i högst två år, om ej gärningen är belagd med straff i lagen (1960: 418) om straff för varusmuggling.

 

Prop. 1974: 45                                                          5

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att avge deklaration eller annan därmed jämförlig handling till ledning vid fast­ställande av avgift eller, såvitt gäller avgift enligt 7 §, bryter mol 4 § förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning dömes till böter.

I ringa fall dömes ej till ansvar enligt första eller andra stycket.

22    § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mol villkor för införsel enligt 2 § dömes till böter, om ej gärningen är belagd med straff i lagen (1960: 418) om straff för varusmuggling.

23    § Mol beslut, som statens jordbruksnämnd i särskilt fall meddelat enligl denna lag eller med stöd av Kungl. Maj:ls förordnande enligl la­gen, föres talan hos kammarrätten genom besvär.

Talan mol annat beslut, som jordbruksnämnden meddelat enligt la­gen eller med stöd av Kungl. Maj:ls förordnande enligt lagen, föres hos Kungl. Maj:t genom besvär.

Mol jordbruksnämndens beslut i fråga som avses i 8—12 §§ förord­ningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskaltning får talan ej föras.

Tillämpningsföreskrifter

24 § Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av
Kungl. Maj;l eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av statens jord­
bruksnämnd.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974. Genom lagen upphäves för­ordningen (1952: 320) om prisregleringsavgift för fisk m. m., förord­ningen (1953: 372) angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur, förordningen (1953: 374) angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. m. samt kungörelsen (1956: 12) med närmare bestämmelser om återbäring av införselavgift enligt förord­ningen den 5 juni 1953 (nr 372) angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur.

 

Prop. 1974: 45

BUaga

Förteckning

över varor som avses i 2 §

Tulltaxenr      Varuslag

03.1                        Fisk, färsk (levande eller död), kyld eller fryst

03.2                        Fisk, saltad, torkad eller rökt (även varmrökt)

03.3                        Kräftdjur och blötdjur, med eller utan skal, färska (levande eller döda), kylda, frysta, saltade eller torkade; kräftdjur med skal, enbart kokta i vatten

ur 05.15         Fisk (inbegripet lever, rom och mjölke därav), kräftdjur och

blötdjur, döda, otiänliga tUl människoföda

16.4                        Fisk, beredd eller konserverad, inbeigripet kaviar och kaviar­ersättning

16.5                        Kräftdjur och blötdjur, beredda eUer konserverade

 

Prop. 1974: 45

2    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skatte­fordringar m. m.

Härigenom förordnas alt 1 § lagen (1971: 1072) om förmånsberätti­gade skattefordringar m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

1 § Förmånsrätt enligl  13  §  förmånsrältslagen  (1970: 979)  följer med fordran på

1.    skatt och avgift, som anges i 1 § första stycket uppbördsförord­ningen (1953: 272), samt skatt enligt förordningen (1908: 128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, förordningen (1958: 295) om sjömansskatt och kupongskalleförordningen (1970; 624),

2.    skatt enligt förordningen (1959r 507) om allmän varuskatt och förordningen (1968r 430) om mervärdeskatt,

3.    skatt eller avgift enligl förordningen (1908r 129) angående en sär­skild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper, förordningen (1928 r 376) om särskUd skatt å vissa lollerivinsler, förordningen (1941r251) om särskild varuskatt, förordningen (1943 r 477) om skatt å vissa pälsvaror, förordningen (1948r 85) om försäljningsskatt, för­ordningen (1953r 396) om accis å fettemulsion m.m., förordningen (1953 r 397) angående avgift för fetlvaror som användas för framställ­ning av fettemulsion m. m., förordningen (1956r 545) angående om­sättningsskall å motorfordon i vissa fall, förordningen (1957r 262) om allmän energiskatt, förordningen (1960r 253) om tillverkning och be­skattning av mall- och läskedrycker, förordningen (1960 r 258) om ut-jämningsskatl å vissa varor, förordningen (1961 r 372) om bensinskatt, förordningen (1961r394) om tobaksskatt, förordningen (1961r 653) om brännoljeskatt, stämpelskatteförordningen (1964r 308), förordning­en (1964r 352) om gasolskatt, förordningen (1966r 21) om särskild skatt på motorbränslen, förordningen (1971 r 170) om annonsskalt, förord­ningen (1912: 266) om skatt på annonser och reklam, förordningen (1972r 820) om skatt på spel samt förordningen (1973r 37) om avgift på vissa dryckesförpackningar,

4.    skatt enligt förordningen (1922r 260) om automobilskatt, kun­görelsen (1934r 122) om skatt å motorfordon, som för tillfäUigt brukan­de i riket från ullandel införts, kungörelsen (1951 r 750) om saluvagns-skall, förordningen (1963 r 116) om trafikomläggningsskatt, kungörelsen (1964 r 43) om skall å automobU, som av utomlands bosatt person för tillfälligt brukande i riket här förvärvats, traklorskalleförordningen (1969r 297), väglrafikskalleförordningen (1973r 601) saml förordning­en (1973 r 602) om särskUd väglrafikskatt,

5.    tull saml avgift enligt kungörelsen (1960r 235) om avgift för växtskyddskontroU vid införsel av växter och förordningen (1968r 361) om avgift vid införsel av vissa bakverk,

1 Senaste lydelse 1973 r 606. t2    Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 45

 

Prop. 1974: 45

Föreslagen lydelse

6. avgift enligt förordningen (1967r 340) med vissa beslämmel­ser om prisreglering på jordbrukets område och lagen (1974: 000) om prisreglering på fiskets område,

Nuvarande lydelse

6.    avgift enligt förordningen (1952:320) om prisregleringsav­gift för fisk m. m., förordningen (1953: 372) angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur, förordningen (1953: 374) angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. m. samt förordningen (1967r 340) med vissa bestämmelser om prisreglering på jordbrukels om­råde,

7.    avgift, som anges i 1 § första stycket förordningen (1959r 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligl lagen om allmän försäk­ring, m.m. samt avgift enligl lagen (1961 r 300) om redareavgifl för sjöfolks pensionering och förordningen (1968r 419) om allmän ar­betsgivaravgift, allt i den mån avgift som här avses icke omfattas av 1.

Förmånsrätten omfattar ej restavgifl och liknande avgift som utgår vid försummelse att redovisa eUer betala fordringen och ej heller skalle-eller avgiftstillägg och förseningsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 juh 1974.

 

Prop. 1974: 45

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden hållet inför Hans Ma):t Konungen i statsrådet den 15 februari 1974.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden STRÄNG, HOLMQVIST, ASPLING, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, SI­GURDSEN, ZACHRISSON, HJELM-WALLÉN.

Tf. chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Lidbom, anmäler ef­ter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om stödåtgärder på fiskets område, m. m. och anför.

Inledning

Statens jordbruksnämnd har den 30 augusti 1973 lagt fram förslag till ny lag om prisreglering på fiskets område. Den 15 januari 1974 har jordbruksnämnden vidare avgett förslag till reglering av priserna på fisk under budgetåret 1974/75, m. m.

I sin anslagsframställning för budgetåret 1974/75 har fiskeristyrelsen bl. a. föreslagit att normerna för bidrag till fiskare som drabbas av visst sillfiskestopp i Nordsjön och Skagerak samt förutsättningarna för statiiga kreditgarantier på fiskets område ändras. Efter remiss har yttran­de häröver avgetts av fiskerinäringsulredningen.

Sveriges fiskares erkända arbetslöshetskassa har i skrivelse den 24 oktober 1973 anhållit om ett anslag av 2 milj. kr. ur prisregleringskassan för fisk för uppbyggande av lagstadgad försäkringsfond. Efter remiss har yttranden häröver avgetts av jordbruksnämnden och arbetsmark­nadsstyrelsen.

Slutligen har Sveriges fiskares riksförbund i skrivelse den 7 januari 1974 anhållit om ett anslag av 100 000 kr. ur prisregleringskassan för fisk för verksamheten år 1974. Efter remiss har yttrande häröver avgetts av jordbruksnämnden.

Reglering av priserna på fisk m. m.

Nuvarande ordning

Prisregleringen på väst- och sydkusten innebär att prisregleringsför­eningen Svensk fisk, ekonomisk förening, fastställer minimipriser på viktigare fiskslag. Härigenom möjliggörs för fiskarna att få ut lägst des­sa priser för den fisk, som säljs till konsumtion inom landet eller för ex­port till sådana länder där införseln inte är centraliserad. Den fisk, som

 

Prop. 1974: 45                                                                     10

inte kan sähas till fastställda minimipriser, övertas av föreningen Svensk fisk. Den övertagna fisken säljs inom landet till djurföda eUer till be­redning av fiskmjöl och för export tiU länder med centraliserad införsel. Föreningen får dessutom — under vissa förutsättningar — avsätta över-skollskvantiteter även till andra länder än sådana som har centraliserad införsel liU priser understigande minimipriset. Om särskUda skäl före­ligger kan detta också tillfälligtvis ske vid avsättning på den inhemska marknaden. För fisk som övertagits av föreningen Svensk fisk utbetalas till fiskaren ell garanlipris. Vidare lämnas prisutjämningsbidrag med visst belopp per kg vid beredning av djupfryst torskfilé.

Regleringsåtgärderna på ostkusten sker inom ramen för föreningen Svensk fisks verksamhet. Grunderna för strömmingsregleringen har fast­stäUts för budgetåren 1972/73 och 1973/74 (prop. 1972r 40, JoU 1972: 21, rskr 1972: 111). Liksom tidigare innebär regleringsåtgärderna att till­skott lämnas lUl de priser som medlemmarna i fiskförsäljningsförening-arna får ul för strömming som säljs till djurföda eller exporteras. För­eningen Svensk fisk kan dock bestämma all regleringsmedel används även för vissa andra åtgärder. De särskilda fiskförsähningsföreningarna och/eller deras centralorganisation Oslkustfisk får bestämma priserna på strömming för olika ändamål och avsätta uppkommande överskott.

För att bestrida kostnaderna för regleringsverksamheten på väst- och sydkusten får föreningen Svensk fisk budgetåret 1973/74 från jordbruks­nämndens prisregleringskassa för fisk ett belopp av 5,2 milj. kr. Dess­utom får föreningen använda de ränteinkomster som under budgetåret uppkommer hos föreningen eller dess konjunkturuljämningsfond. För­eningen kan vid särskUda behov även använda högst en fjärdedel av konjunkturutjämningsfonden för den löpande verksamheten.

För stödverksamheten på ostkusten ställs under budgetåret 1973/74 till föreningen Svensk fisks förfogande dels tiU prisregleringskassan in­flutna avgifter på strömming, dels därutöver 1,5 gånger avgiftsbeloppet. Stödbeloppet har härigenom antagils komma alt uppgå till omkring 1 milj. kr.

Prisregleringsavgifler erläggs av förslahandsuppköpare av fisk m. fl. Avgift tas ul på såväl svenskfångad som importerad sallvaltensfisk. Av­giften utgår med 3 % av inköpspriset på svenskfångad saltvattensfisk och med belopp som motsvarar denna avgift på importerad fisk. För sallad, sockersallad eller kryddad sill som importeras eller bereds om­bord på svensk fiskebåt är dock avgiften 0,2 % av inköpsvärdet. I prin­cip las avgift ut endast för sådan fisk som säljs till lägst av föreningen Svensk fisk fastställt minimipris. För fisk som inte åsatts minimipris, utgår avgift om fisken inle bevisligen säljs för annat ändamål än för att förbrukas som människoföda. På västkusten utgår avgift på i stort sett alla fiskslag. För fisk som ilandförs på sydkusten tas avgift ut på sill

 

Prop. 1974:45                                                                         11

(strömming), torsk, horngädda, skrubba och rödspätta. På ostkusten utgår ingen statiig avgift, men enligl grunderna för prisregleringen på strömming inbetalas särskilda avgifter till jordbruksnämndens prisregle­ringskassa av medlemmarna i de fiskförsäljningsföreningar som är an­slutna tUl centralföreningen Ostkustfisk. Denna avgift utgär med 4 öre/ kg för strömming som av fiskförsäljningsföreningarna tas emot direkt av fiskare och säljs till färskkonsumtion och rökning och med 2 öre/kg för strömming som avsätts till andra ändamål som inle är att beteckna som överskottsändamål. Införselavgift utgår vid viss import av färsk, kyld eller fryst torsk, kolja, gråsej, villing eller kungsfisk. Bestämmelser härom finns i kungörelsen (1972: 804) om införselavgift på vissa slag av filéad fisk. Prisregleringsavgifter samt införselavgifter på fisk tUlförs den av jordbruksnämnden förvallade prisregleringskassan för fisk. Till denna kassa förs vidare ränta på innestående medel och — i förekommande fall — vissa fettvaruavgifter.

Budgetåret 1972/73 förfogade föreningen Svensk fisk för den löpande verksamheten på syd- och västkusten över 5 milj. kr. Av detta belopp fördes 4 milj. kr. till föreningen från prisregleringskassan för fisk, me­dan resten utgjordes av ränteinkomster på egna medel. För strömmings­regleringen på ostkusten överfördes till föreningen 1,3 milj. kr. Förening­en har för prisregleringsåtgärder m. m. tagit i anspråk 7,6 milj. kr., varav 1,5 milj. kr. till strömmingsregleringen och 0,5 milj. kr. för avsättnings­främjande åtgärder och upplysningsverksamhet. Underskottet på 1,2 milj. kr. täcktes av medel från föreningens konjunkturutjämningsfond, som vid verksamhetsårets slut visade en behållning på 17,9 milj. kri

Behållningen i jordbmksnämndens prisregleringskassa för fisk uppgick den 30 juni 1973 tiU 23,8 milj. kr. Inkomsterna för prisreglerings- och införselavgifter uppgick under budgetåret 1972/73 till 5,9 milj. kr. och från strömmingsavgifter till 0,4 milj. kr. Ränteinkomster på medel som innestår i kassan uppgick till 1,2 milj. kr. Några fettvaruavgifter har under året ej överförts till prisregleringskassan. Utbetalningarna från kassan uppgick sammanlagt till 6,1 milj. kr. Därav har till föreningen Svensk fisk utbetalats 5,3 milj. kr., varav 1,3 milj. kr. för ostkustregle­ringen, och 0,5 milj. kr. — enligt riksdagens beslut — till särskilda stöd­åtgärder med anledning av sillfiskestoppet.

Statens jordbruksnämnd

Efter överläggningar med fiskets förhandlingsdelegation har jord­bruksnämnden lagt fram förslag beträffande regleringen av priserna på fisk under budgetåret 1974/75, m. m.

Jordbruksnämnden anför att fiskets förhandlingsdelegation vid över­läggningarna föreslagit att föreningen Svensk fisk för finansieringen av den  löpande  verksamheten  från prisregleringskassan  skall  erhålla ett

 

Prop. 1974: 45                                                                        12

för samtliga kuststräcker gemensamt belopp av 7 milj. kr. Föreningen skall enhgt delegationens förslag liksom tidigare dessutom för verksam­heten få använda räntor på egna och konjunkluruljämningsfondens medel, vilka beräknas till 1 milj. kr. Förslagel har motiverats med all föreningen Svensk fisk under föregående verksamhetsår använt 7,6 milj. kr. för regleringsåtgärder m. m. Delegationen har därför ansett att ett medelsbehov av 8 milj. kr. föreligger för budgetåret 1974/75.

Jordbruksnämnden framhåller att de höjda kostnaderna för regle­ringen under budgetåret 1972/73 till stor del beror på att föreningen i början av budgetåret övertog ett stort överskott av sill inom loppet av några få veckor. Avsätlningsförhållandena för svenskt fiske inom landet och utomlands har under år 1973 väsentligt förbättrats. Innevarande budgetår har de övertagna överskotten kraftigt minskat. Mot bakgrund av den marknadsutveckling och de produktionsförhållanden för svenskt fiske, som f. n. kan överblickas, skulle enligl nämndens bedömning ett, jämfört med innevarande budgetår, oförändrat belopp — omkring 6 milj. kr. utöver räntor — vara fullt tiUräckligt för föreningens verk­samhet under budgetåret 1974/75. Förhandlingsdelegationens förslag innebär sannolikt att medel överförs från prisregleringskassan till föreningens konjunkturutjämningsfond. Medlen står då alltjämt till förfogande för prisreglering. Nämnden vill därför inle motsätta sig alt det föreslagna högre beloppet ställs tUl föreningen Svensk fisks för­fogande. Nämnden föreslår således alt 7 milj. kr. tillförs föreningen från prisregleringskassan för finansieringen av den löpande verksamhe­ten under budgetåret 1974/75. Nämnden förutsätter därvid att pris­regleringsverksamheten bedrivs i enlighet med meddelade direktiv och inte påverkas av att medelstillgången överstiger behovet. Föreningen bör enligt nämnden liksom tidigare få använda de ränteinkomster som upp­kommer hos föreningen eller dess konjunkturutjämningsfond och vilka kan beräknas till omkring 1 milj. kr.

De medel som föreslås för den löpande verksamheten är avsedda att täcka såväl kostnaderna för den egentliga prisregleringsverksamheten som föreningens utgifter under budgetåret för marknadsfrämjande åtgär­der och upplysningsverksamhet.

Jordbruksnämnden erinrar om att Svensk fisk vid särskilda behov kan disponera intill en fjärdedel av konjunkturutjämningsfonden för den löpande verksamheten.

Jordbruksnämndens konsumentdelegation har fått del av förslaget och lämnat detsamma utan erinran.

På grundval av jordbruksnämndens förslag till prisregleringsåtgärder på ostkusten för tiden efter den 30 juni 1972 har riksdagen fastställt grunderna för strömmingsregleringen för budgetåren 1972/73 och 1973/ 74. I sitt förslag utgick nämnden ifrån att strönimingsregleringen och frågan om samordning av regleringssystemen skulle ses över i samband

 

Prop. 1974: 45                                                                        13

med nämndens förslag för budgetåret 1974/75. Nämnden föreslår nu all endast den ändringen av gällande grunder för regleringarna görs att ett gemensamt belopp för samtiiga kuststräckor ställs till för­eningen Svensk fisks förfogande och att föreningen ges möjlighet att inlösa uppkommande strömmingsöverskott på ostkusten.

Förslagel innebär all något särskUl av staten bestämt belopp inle skall förbehållas för stödåtgärder på ostkusten. Förslaget innebär vidare alt fiskförsäljningsföreningarna på ostkusten alltjämt skall ha rätt att avsätta strömmingsöverskollen. Föreningen Svensk fisk skall emellertid kunna inlösa överskott av strömming, som ostkustföreningarna själva inte avser att avsätta. Under förutsättning att föreningen Svensk fisk bedömer att stöd bör utgå, kan det lämnas antingen som hittills i form av ett bestämt pristillägg för strömming som avsätts för export eller djurföda eller genom att föreningen Svensk fisk övertar varan till ett inlösningspris.

Enligt jordbruksnämndens förslag skall föreningen Svensk fisk hksom hittills besluta om stödets avvägning och regleringens tillämpning inom ramen för givna direktiv. De allmänna riktlinjerna för strömmings­regleringen skall alltjämt innebära att regleringsföreningen bör tillse att stödåtgärderna på ostkusten inte motverkar en rationell utveckhng av fisket och avsätlningsförhållandena. Med hänsyn bl. a. till strömmings­regleringens utformning är det enligt nämnden av särskild vikt att för­eningen beaktar produktionsutvecklingen och de möjligheter som före­ligger till en lönsam avsättning av strömming.

Förslaget innebär i övrigt alt fiskförsäljningsföreningarna på ost­kusten även i forisättningen får bestämma priserna på strömming för olika ändamål, utan hänsyn till att överskott uppstår, och själva avsätta överskotten. Jordbruksnämnden förutsätter samtidigt alt den av staten tidigare fastställda begränsningen av stödbeloppet, som kunnat påverka omfattningen av överskottsfångster, upphör att gälla. Föreningen Svensk fisk bör därför enligt nämnden i sina regleringsåtgärder beakta att de prisstödsberättigade strömmingskvantiteterna inte överstiger viss rimlig andel av tillförseln.

Jordbruksnämnden föreslår att den skall ha befogenhet att ändra regleringarna så att systemen ytterligare samordnas om detta skulle an­ses önskvärt.

Jordbruksnämnden föreslår att särskilda avgifter på strömming liksom hittills skall inbetalas till jordbruksnämndens prisregleringskassa för fisk av medlemmarna i de fiskförsäljningsföreningar som är anslutna till centralföreningen Ostkustfisk. Avgiften bör enligt nämnden utgå med 4 öre/kg för strömming som av fiskförsäljningsföreningarna tas emot direkt av fiskare och säljs till färskkonsumtion och rökning och med 2 öre/kg för strömming som avsätts till andra ändamål som inte är att beteckna som överskottsändamål.

 

Prop. 1974: 45                                                         14

I likhet med vad som gällt för de senaste åren föreslår jordbruks­nämnden att tiU prisregleringskassan för fisk överförs högst 1 mih. kr­av de fettvaruavgifter, som utgår vid härdning av sillolja av inhemsk råvara, med avdrag för vad som kan beräknas restitueras vid export.

Jordbruksnämnden hemstäUer om bemyndigande att under budget­året 1974/75 ta upp regleringsavgifter på fisk i huvudsaklig överens­stämmelse med de grunder som nu tillämpas och att i enlighet med vad som föreslagits få besluta om att utbetala medel ur prisregleringskassan för att bestrida kostnaderna för fiskprisregleringen.

Även i fråga om import- och exportregleringen av fisk anser jord­bruksnämnden att regleringen under budgetåret 1974/75 bör ordnas i huvudsak enligt de grunder, som har gällt under innevarande budgetår. Detta innebär bl. a. fortsalt bemyndigande för nämnden att föreskriva att exporten till länder med centraliserad import skall ske genom för­eningen Svensk fisk och alt — inom ramen för gällande internationella bindningar — reglera importen av fisk i den omfattning som är nöd­vändig för att upprätthålla prisregleringssystemet. Nämnden erinrar ock­så om att enligt Kungl. Maj:ts beslut den 19 december 1969 minimi­priser gäller vid införsel av fryst filéad torsk och kolja.

Jordbruksnämnden anför att kvalitetskontrollen på fiskkonserver som exporteras utövas av Svenska konservkontrollens råd under nämndens överinseende. Är 1956 träffade nämnden en överenskommelse med rå-del om en omläggning av arbetsformer och avgiftssystem. Omläggningen syftade till att förbilliga verksamheten så att vid export i normal om­fattning kostnaderna i sin helhet skulle kunna täckas genom kontroll­avgifter. I anslutning till överenskommelsen tillfördes rådet 20 000 kr. avsedda att ingå i en buffertfond. Nämnden anför att Svenska konserv­kontrollens råd har anmält att ett underskott på mellan 30 000 och 35 000 kr. uppkommit till följd av att kostnaderna för kontrollen av konserver till utvecklingsländerna under 1972 och 1973 blivit högre än som beräknats vilket medfört att buffertfonden har förbrukats. Rådet har med anledning därav anhållit om ett tillskott från prisreglerings­kassan för fisk med 40 000 kr. för att bl. a. uppbygga en ny buffertfond. Med hänsyn till vikten av att exportkontrollen av konserver kan upp­rätthållas anser sig nämnden böra tillstyrka förslaget. Nämnden hem­stäUer därför om bemyndigande att tillföra Svenska konservkontrollens råd 40 000 kr. ur prisregleringskassan för fisk.

För att täcka kostnaderna för kvalitetskontrollen av andra fiskvaror än konserver behövs även i fortsättningen tillskott av prisregleringsme­del. Jordbruksnämnden hemställer om bemyndigande att under nästa budgetår fä använda det belopp som behövs för detta ändamål från prisregleringskassan.

Jordbruksnämnden har föreslagit att de tre nu gällande förordningar­na om prisreglering på fiskets område, nämligen förordningen (1952:

 

Prop. 1974: 45                                                                        15

320) om prisregleringsavgift för fisk m. m., förordningen (1953: 372) an­gående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur och för­ordningen (1953: 374) angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. m., sammanförs till en enda författning i likhet med vad som redan tidigare skett med prisregleringsförfattningarna på jord­brukets område. Genom att ersätta de gäUande författningarna med en enda får man enligl nämnden bl. a. en önskvärd överskådlighet och enhetlighet beträffande bestämmelserna i ämnet samtidigt som bestäm­melserna kan moderniseras och i tillämpliga delar anpassas till vad som gäller enligl förordningen (1967: 340) med vissa bestämmelser om prisreglering på jordbmkets område. Jämfört med de nu gällande för­fattningarna föreslår nämnden bl. a. följande ändringar.

Enligt förslaget får Kungl. Maj:t bemyndiga jordbruksnämnden att ge sammanslutning som enligt särskUt förordnande handhar prisregle­ring på fiskels område rätt att på angivna villkor ensam utföra vara för vilken gäller tillståndstvång. Ett förfallningsunderlag avseende centra­lisering av fiskexporten synes lämpligt med hänsyn till alt jordbruks­nämnden genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdag erhållit bemyn­digande att föreskriva alt exporten till länder med centraliserad import skall ske genom föreningen Svensk fisk. En motsvarande bestämmelse finns också på jordbrukets område.

Vidare föreslås att prisregleringsavgift skall kunna tas ut inom sam­ma varuområde som omfattas av import- och exportregleringen, dvs. för praktiskt tagel all fisk (däri inbegripet kraft- och blötdjur) och pro­dukter därav. Förordningen (1952: 320) om prisregleringsavgifl för fisk m. m. har sitt tillämpningsområde begränsat till "såväl färsk som fru­sen, kryddad, saltad, sockersaltad, torkad eller rökt fisk" samt "räkor och hummer". Avgiftsbeläggningen har emellertid i praktiken aldrig omfattat samtliga dessa varuslag utan begränsats av de bemyndiganden som Kungl. Maj:t meddelat och genom jordbruksnämndens beslut. Nämnden förutsätter att så skall ske även i fortsättningen oberoende av att ramen för uttagande av prisregleringsavgifl vidgas.

Jordbruksnämnden föreslår därjämte att den skall bemyndigas att medge befrielse från avgift eller återbetalning av avgift. Detta innebär att tullverkets befattning med återbetalning av såväl införselavgifler som prisregleringsavgifter för varor som omfattas av lagen bortfaller. Här­igenom anser sig nämnden få en bättre överblick över restitutionsverk-samheten. Samtidigt kan kungörelsen (1956: 12) med närmare bestäm­melser om återbäring av införselavgift enligt förordningen den 5 juni 1953 (nr 372) angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur upphävas. I denna del innehåller förslagel dessutom i viss mån en utvidgning av gällande bemyndiganden. Enligt 11 § förordningen (1952: 320) om prisregleringsavgift för fisk m. m. har nämnden rätt att medge befrielse från och återbetalning av avgift, om särskilda skäl före-

 

Prop. 1974: 45                                                                        16

ligger. I fråga om införselavgifter gäller enligt 8 § förordningen (1953: 372) angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur alt återbäring får åtnjutas vid utförsel till utrikes ort eller frihamn efter ansökan. I fråga om vara som utförs i förändrat skick får återbäring dock endast åtnjutas i den omfattning som Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, jordbruksnämnden bestämmer. Nämnden anmärker i detta sammanhang att uttagande av införselavgifter sker i mycket begränsad omfattning på fiskets område, under del att pris­regleringsavgifterna på om.rådet är av stor betydelse.

Kontroll- och ansvarsbestämmelserna föreslås utformade efter före­bild från förordningen (1967: 340) med vissa bestämmelser orn pris­reglering på jordbrukets område. Jordbruksnämnden föreslås emellertid få ett direkt bemyndigande att bestämma den omfattning i vilken för­ordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning skall tUlämpas. Såvitt avser jordbruksprisregleringen har Kungl. Maj:t gett nämnden ett liknande bemyndigande i 10 § kungörelsen (1967: 524) angående tillämpningen av förordningen den 9 juni 1967 (nr 340) med vissa bestämmelser om prisreglering på jordbrukets område.

Erforderhga bemyndiganden för jordbruksnämnden att ta upp pris­regleringsavgift, anordna import- och exportreglering av fisk, m. in. med­delas enligt gällande ordning för varje budgetår i brev från Kungl. Maj:l. Nämnden förutsätter all erforderliga bemyndiganden kommer all lämnas nämnden i samma ordning även i fortsättningen.

Vissa andra stödåtgärder

Särskilda åtgärder med anledning av förbudet mot sillfiske i Nordsjön och Skagerak

För alt skydda del minskade sillbeståndet i Nordsjön och Nordost­atlanten har genom beslut av den Nordostatlantiska fiskerikommissio­nen förbud mol sillfiske i Nordsjön och Skagerak rått under vissa pe­rioder åren 1971—1973. För förbudstiden 1973 gällde två alternativ, nämligen dels ett på visst sätt reglerat konsumtionsfiske under perioden den 1 februari—den 31 mars 1973 jämte 1 250 ton under tiden den 1 april—den 15 juni 1973, dels en möjlighet för stater med mindre bety­dande sUlfiske att i stäUet fiska 2 500 ton under hela förbudsperioden den 1 februari—den 15 juni. Vid möte med kommissionen i maj 1973 beslutades alt den reglering som gällde för år 1973 skulle utsträckas att gäUatiUden 15 juni 1974.

Skyddsåtgärderna har ansetts vara av väsentlig betydelse även för svenskt fiske. Samtidigt kan de emellertid medföra svårigheter för de

 

Prop. 1974: 45                                                                        17

fiskare, som normalt under förbudstiden bedriver sillfiske i de områden som berörs av förbudet. Särskilda stödåtgärder har därför vidtagits. Ersättning vid arbetslöshet med anledning av förbudet mot sillfiske har åren 1971—1973 utgått enhgt samma grunder som tillämpas för övrig arbetslöshetsersättning, varvid kostnaderna härför har bestritts med me­del från prisregleringskassan för fisk. Vidare kan under innevarande budgetår sammanlagt högst 3 milj. kr. från prisregleringskassan lånas ut till fiskeföretag, som på grund av förbudet mot sillfisket har fått likvidi­tetssvårigheter. Slutligen utgår under budgetåret 1973/74 särskilt bidrag med anledning av förbudet mot sillfiske under vissa tider i Nordsjön och Skagerak (s. k. Nordsjöstöd) från anslaget Särskilt omställningsstöd till fiskare, m. m. Sådant bidrag kan enligt gällande bestämmelser bevUjas med utgångspunkt i lottfördelningen på de båtar som under åren 1968—

1970    (basperioden) under perioder motsvarande förbudstiderna har varit
inriktade på sUlfiske i Nordsjön och Skagerak, varvid bidrag utgår till in­
nehavare av såväl manslotl som båtlolt. Bidrag jämte den beräknade in­
komsten under förbudstiden får i regel inte överstiga 70 % av basperio­
dens inkomst. Om särskilda skäl föreligger får bidrag utgå med högst
90 % av denna inkomst. Angivna gränser får överskridas om båtens
nettoinfiskning under basperioden varit lägre än vad som kan anses vara
ell tiUfredsställande fångstresullal med hänsyn till bl. a. omkostnaderna
vid fiske med en båt av ifrågavarande storlek och beskaffenhet. Bidrag
får utgå med högst 3 000 kr. per lott. Bidrag lämnas inte till den som för
närmast föregående inkomstår taxerats till statlig förmögenhetsskatt.

Fiskeristyrelsen har i sin anslagsframställning för budgetåret 1974/75 föreslagit en ökad satsning på Nordsjöstödet och till följd härav en änd­ring av normerna för stödet.

Fiskerinäringsutredningen  anför i sitt remissyttrande att stöd enligt

1971    års riksdagsbeslut (prop. 1971:63, JoU 1971:31, rskr 1971:155) om
särskilt bidrag med anledning av förbudet mot sillfiske under vissa tider
i Nordsjön och Skagerak hittills inle har utnyttjats. Detta gäller även de
särskilda lån från prisregleringskassan för fisk, som samtidigt infördes
med anledning av fiskeförbudet.

På grund av de invändningar som kan resas mot ett stödsystem som anknyter till en alltmer avlägsen basperiod bör Nordsjöstödet i nuva­rande utformning enligt utredningens mening slopas fr. o. m. budgetåret 1974/75. Samtidigt anser utredningen det angeläget att ett effektivt stöd framdeles lämnas till fiskeföretag som får vidkännas förluster på grund av sillfiskestoppet. 104 båtar med sammanlagt 608 besättningsmän stod sliUa i samband med sillfiskeförbudet år 1973. För flertalet båtar var antalet stilleslåndsdagar betydande. Risk föreligger all inkomstförlus­terna under stilleståndstiden undergräver fiskeföretagens ekonomi och äventyrar sysselsättningen inom fisket för ett stort antal fiskare.

 

Prop. 1974: 45                                                                      18

Utredningen föreslår att fr. o. m. budgetåret 1974/75 ett särskilt bi­drag lämnas med anknytning tUl båtarnas stilleslåndsdagar på grund av sillfiskestoppet. Bidraget bör differentieras med hänsyn till båtarnas fångstkapacitet. Som indelningsgrund bör väljas båtarnas motorstyrka. Utredningen föreslår följande bidragsskala. Inom parentes anges antalet stillastående båtar vid sillfiskestoppet år 1973.

 

Motorstyrka hkr

Bidrag per

 

stilleståndsdag, kr.

Högst 399 (19)

150

400 — 649 (37)

200

650 — 899 (33)

250

900—        (15)

300

Kontrollen över båtarnas stillastående bör enligl utredningen ske på samma sätt som nu gäller för det särskilda arbetslöshetsunderstödet dvs. genom ett särskilt inlygsförfarande. Bidraget bör också utgå för samma slUleståndsdagar som också gäller för det särskilda arbetslöshetsunder­stödet. Bidraget bör utgå från anslaget Särskilt omställningsslöd till fis­kare, m. m. Administrationen av stödet bör ombesörjas av Sveriges fis­kares erkända arbetslöshetskassa och kostnaderna härför bestridas med medel från prisregleringskassan för fisk.

Statliga kreditgarantier

Statiiga kreditgarantier utgår sedan budgetåret 1970/71 i samband med konsolidering av fiskeföretag för långsiktigt lån som skall ersätta kortfristigt lån, för lån som behövs för driftsändamål saml som ersätt­ning för borgensförbindelser (prop. 1970:61, JoU 1970:27, rskr 1970: 236). Den århga garantiramen uppgår till 20 mih. kr. Sedan budgetåret 1971/72 utgår vidare statliga kreditgarantier för lån till investeringar i fiskets berednings- och konservindustri (prop. 1971:63, JoU 1971:31, rskr 1971: 155). Den århga garantiramen härför uppgår till 5 milj. kr. Beslämmelser för verksamheten har meddelats genom Kungl. Maj:ts be­slut den 18 juni 1971 och kungörelsen (1971:445) orn statligt stöd till fiskerinäringen (ändrad 1972: 249).

Fiskeristyrelsen har i sin anslagsframställning för budgetåret 1974/75 föreslagit att bestämmelserna för de statliga garantierna för lån tiU kon­solidering av fiskeföretag ändras så att dessa garantier kan lämnas även för lån lUl investeringar som komplement till statliga lån från fiskeri­lånefonden. Beträffande de statliga garantierna för lån till investeringar inom fiskets berednings- och konservindustri har fiskeristyrelsen fram­hållit att dessa bör få lämnas som komplement till statliga beredningslån och få medges såväl för investeringar som rörelsemedel.

I sitt remissyttrande finner fiskerinäringsutredningen det nödvändigt

 

Prop. 1974: 45                                                         19

all förhållandena i samband med finansieringen av investeringarna i fis­ket stabiliseras. En sådan önskvärd stabilisering kan nås om lån från fiskerilånefonden kompletteras med statliga lånegarantier. Utredningen föreslår att statlig lånegaranti får fr. o. m. budgetåret 1974/75 utgå även i samband med investeringar i fisket.

Bestämmelserna för statliga lånegarantier i samband med investering­ar i fisket bör enligl utredningens mening utformas så att dessa garantier i princip kan utgå i samband med samtliga åtgärder som höjer näring­ens effektivitet. Kreditgaranti bör kunna lämnas för såväl rationalise­ringslån som förvärvslån och driftslån. Någon maximigräns för garanti­belopp bör inte uppställas. Garanti bör inte beviljas om åtgärden ändå kan beräknas bli genomförd på skähga villkor. För lån för vilket garan­ti beviljas bör ställas tillfredsställande säkerhet. Rationaliserings- och förvärvslån bör amorteras inom 20 år och driftslån inom 10 år.

Några särbestämmelser i fråga om nyetablering bör enligt utredning­ens uppfattning inte gälla för statliga lånegarantier.

Departementschefen

Jordbruksnämnden har efter överläggningar med fiskets förhandlings­delegation lagt fram förslag om reglering av priserna på fisk för nästa budgetår. Nämndens konsumentdelegation har lämnat förslagel utan erinran. Jag ansluter mig till nämndens förslag. Prisreg­leringen på fiskets område liksom regleringen av importen och exporten bör således under budgetåret 1974/75 ske i huvudsak på samma sätl som under innevarande budgetår. Föreningen Svensk fisk bör för den löpan­de verksamheten budgetåret 1974/75 tillföras 7 milj. kr. från prisregle­ringskassan för fisk och för denna verksamhet vidare få använda de ränteinkomster som under detta år uppkommer hos föreningen eller dess konjunkturutjämningsfond. Till prisregleringskassan för fisk bör liksom föregående budgetår föras över högst 1 mUj. kr. av de fettvaruavgifter som utgår vid härdning av sUlolja av inhemsk råvara, med avdrag för vad som kan beräknas restitueras vid export. De medel som anslås för den löpande verksamheten bör föreningen få använda även för mark­nadsfrämjande åtgärder och upplysningsverksamhet. Medel i prisregle­ringskassan för fisk bör även under nästa budgetår kunna användas för andra ändamål än vad som förut angetts, om Kungl. Maj:l anser det påkallat vid akuta svårigheter inom fisket.

På grundval av jordbruksnämndens år 1971 framlagda förslag tiU ut­formningen av grunderna för strömmingsregleringen på ostkusten fast­ställde riksdagen år 1972 grunderna för regleringen fr. o. m. den 1 juli 1972. I sitt förslag förutsatte nämnden att strömmingsregleringen och frågan om samordning av regleringssystemen på de olika kustslräckorna skulle ses över i samband med nämndens förslag för budgetåret 1974/75.

 

Prop. 1974: 45                                                                        20

Jordbruksnämnden föreslår nu att gällande strömmingsreglering ändras så att ett gemensamt belopp för samtliga kuststräckor ställs till förening­en Svensk fisks förfogande och att föreningen ges möjlighet att inlösa uppkommande ströminingsöverskott på ostkusten. I övrigt bör enligt nämnden tills vidare inga ändringar göras i nuvarande regleringssystem. Förslaget innebär att i fortsättningen något särskilt av staten bestämt belopp inte skall förbehållas för stödåtgärder på ostkusten. Förslaget in­nebär vidare bl. a. att fiskförsäljningsföreningarna på ostkusten alltjämt skall ha rätt att avsätta strömmingsöverskotten, men föreningen Svensk fisk skall kunna inlösa överskott av strömming, som ostkustföreningarna inte själva vill avsätta. De föreslagna ändringarna medför en samord­ning av föreningen Svensk fisks ekonomiska resurser och öppnar möjlig­het till en samordnad avsättning av överskott. Jag ansluter mig till nämndens förslag.

Statens kostnader för prisregleringen bör liksom hittiUs täckas av me­del som flyter in i prisregleringskassan för fisk. Jordbruksn.ämnden bör få ta upp prisregleringsavgifter under budgetåret 1974/75 i den omfatt­ning och i den ordning som gäller innevarande år. Avgiften bör alltså utgå med högst 3 % av inköpspriset — dock lägst minimipriset — för fisk, som fångas av svenska fiskare och som förs i land på väst- och sydkusten. För fisk som importeras bör prisregleringsavgift få tas ut med belopp som motsvarar avgifterna på fisk som svenska fiskare fångar. På ostkusten bör, i enlighet med nämndens förslag, särskilda avgifter liksom hittills inbetalas till prisregleringskassan för fisk av medlemmarna i de fiskförsäljningsföreningar, som är anslutna till centralföreningen Ostkustfisk.

Med hänsyn till vikten av att exportkontrollen av fiskkonserver kan upprätthållas bör nämnden få tillföra Svenska konservkontrollens råd 40 000 kr. ur prisregleringskassan för fisk för att bl. a. möjliggöra upp­byggandet av en ny buffertfond. För att under budgetåret 1974/75 be­strida kostnaderna för kvalitetskontroll av andra fiskvaror än konserver bör jordbruksnämnden få använda medel från prisregleringskassan för fisk.

I förordningen (1952: 320) om prisregleringsavgift för fisk m. m. med­delas bestämmelser om prisregleringsavgift på fisk. Importen och expor­ten av fisk och fiskprodukter regleras med stöd av förordningen (1953: 372) angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur resp. förordningen (1953: 374) angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. m. Jordbruksnämnden föreslår nu att be­stämmelserna i de tre nämnda förordningarna sammanförs till en enda författning om prisreglering på fiskels område. Nämnden erinrar om att prisregleringsförordningarna på jordbrukets område tidigare samman­förts i förordningen (1967: 340) med vissa beslämmelser om pris­reglering   på  jordbrukels  område.   Sistnämnda  förordning   bör  enligt

 

Prop. 1974: 45                                                                     21

nämnden i tillämpliga delar kunna tjäna som förebild också då det gäl­ler en ny lag om prisreglering på fiskets område. Om de nu gällande förordningarna på fiskets område ersätts med en enda lag, kan enligt nämnden bestämmelserna bli mer överskådliga och enhethga. Samtidigt kan de moderniseras. Jag delar nämndens uppfattning att del måste vara fördelaktigt att prisregleringsbestämmelserna på fiskets område samlas i en enda författning och att denna i tillämpliga delar anpassas efter vad som gäller i fråga om prisregleringen på jordbrukets område. Jag erinrar om att gällande prisregleringsförordningar helt nyligen änd­rades och anpassades till den nya tullagstiftningen (prop. 1973: 187, SkU 1973: 69, rskr 1973: 358). De sakliga ändringar som jordbruks­nämnden föreslår i förhåUande till gäUande prisregleringsbestämmelser på fiskets område är av föga ingripande natur och i allt väsentligt för­anledda av strävan att i görligaste mån anpassa bestämmelserna till vad som gäller i motsvarande fall på jordbrukels område.

För egen del kan jag i sak ansluta mig till det förslag som jord­bruksnämnden lagl fram. Jag föreslår sålunda bl. a. att liksom på jordbrukets område en bestämmelse införs som gör det möjhgt för Kungl. Maj:t alt bemyndiga nämnden att ge sammanslutning som enligt Kungl. Maj:ls eller nämndens förordnande handhar prisreglering på fis­kets område rätt att på villkor som nämnden bestämmer ensam utföra vara som är underkastad tillståndslvång. Del bör ankomma på Kungl. Maj:l eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, jordbruksnämnden att medge befrielse från avgift eller återbetalning av avgift. Näranden bör svara för samtiiga ärenden angående återbetalning. Tullverkels nuvaran­de befattning med återbetalning bör sålunda upphöra. I samband härmed kan som nämnden anfört kungörelsen (1956: 12) med närmare bestäm­melser cm återbäring av införselavgift enligt förordningen den 5 juni 1953 (nr 372) angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur upphävas. Jag avser att liksom hittiUs skett föreslå Kungl. Maj:t att i regleringsbrev eller på annat sätt ge nämnden de bemyndi­ganden sora behövs för tillämpning av prisregleringen.

Den föreslagna sammanföringen av de tre gällande prisregleringsför­ordningarna på fiskets område till en enda författning föranleder en konsekvensändring i 1 § 6 lagen (1971: 1072) ora förmånsberättigade skattefordringar m. m.

Sveriges fiskares riksförbund har hemställt om 100 000 kr. ur pris­regleringskassan för fisk för sin verksamhet under år 1974. Riksför­bundet erinrar om alt del för verksamheten år 1973 beviljats 100 000 kr. ur nämnda kassa. Riksförbundet framhåller bl. a. att utgifterna för år 1974 med all sannolikhet kommer att öka på grund av automatiska kostnadsstegringar och ökade engagemang från riksförbundets sida. Bl. a. kommer riksförbundet all stå som värd vid elt möte med de väst­europeiska fiskeriorganisationerna. Riksförbundet är därför mycket be-

 

Prop. 1974: 45                                                        22

roende av ytterligare anslag. I remissyttrande över framställningen fram­håller jordbruksnämnden bl. a. alt riksförbundets verksamhet endast till en mindre del finansieras med medlemsavgifter. Nämnden vUl dock inle motsätta sig att ett anslag till förbundels verksamhet utgår ur prisregle­ringskassan för fisk.

Jag anser all Sveriges fiskares riksförbund har en väsentlig uppgift att fylla såsom topporganisation för hela fiskarkåren. Del är därför an­gelägel att riksförbundet har möjligheter all verka effektivt. Jag anser att högst 100 000 kr. från prisregleringskassan för fisk bör ställas till riksförbundels förfogande för år 1974.

Sveriges fiskares erkända arbetslöshetskassa har anhålht att 2 milj. kr. från prisregleringskassan för fisk ställs till dess förfogande för att bygga upp lagstadgad försäkringsfond. Försäkringsfonden bör enligt tillsyns­myndigheten uppgå till omkring 7 milj. kr. Fondens storlek den 31 augusti 1973 var 2 630 000 kr.

I remissyttrande över framställningen framhåller arbetsmarknadssty­relsen angelägenheten av all kassans ekonomi förbättras så all del blir möjligt att snarast höja dagpenningen, som f. n. uppgår till 60 kr. Sty­relsen tillstyrker därför liksom jordbruksnämnden ett bidrag av 2 milj. kr. från prisregleringskassan för fisk till arbetslöshetskassan. Jag har för egen del intet att erinra mot alt ell bidrag på ifrågavarande belopp utgår från prisregleringskassan.

Jag övergår härefter till all behandla frågan om vissa andra statliga stödåtgärder på fiskels område. Jag vill erinra om all Kungl. Maj:t i årets statsverksproposilion (prop. 1974: 1 bU. Ils. 68) föreslagit riksdagen att till Särskilt omställningsstöd till fis­kare, m. m. för budgetåret 1974/75 anvisa ett förslagsanslag av 3 milj. kr. Från anslaget utgår f. n. dels omställningsslöd till fiskare som avser att framdeles varaktigt utöva annan yrkesverksamhet, dels bidrag till vissa fiskare med anledning av förbudet mot sUlfiske i Nordsjön och Skagerak.

I enlighet med en rekommendation som antagits av den Nordostal-lantiska fiskerikonventionen är sUlfiske i Nordsjön och Skagerak med vissa undanlag förbjudet under perioden den 1 febmari—den 15 juni 1974. Åtgärden är ett led i strävandena att skydda sillbeståndet och är enligl min uppfattning angelägen även med hänsyn till det svenska fis­kets intressen. Förbud mot sillfiske tillämpades i samma syfte under vissa perioder åren 1971—1973. Förbud i någon form mot sUlfiske i an­givna områden kommer med stor sannolikhet att råda även under del av budgetåret 1974/75.

Eftersom skyddsåtgärderna kan medföra svårigheter för de fiskare som normalt under förbudstiden bedriver fiske i de områden som be­rörs av förbudet har särskUda åtgärder vidtagits. Särskilt bidrag med anledning av förbudet mol sillfiske i Nordsjön och Skagerak ges f. n.

 

Prop. 1974: 45                                                                        23

från anslaget Särskilt omställningsslöd till fiskare, m. m. Bidraget ges f. n. med utgångspunkt från lottfördelningen på de båtar vilka under åren 1968—1970 (basperioden) under perioder motsvarande förbudstiden var inriktade på sillfiske. Utvecklingen under de senaste åren har lett till i förhållande till nämnda basperiod ökade genomsnittliga inkomster inom fisket. Trots att gränserna inom bidragssystemet höjts har de sti­gande inkomsterna medfört att stödet hittills inte utgått i något fall. Jag biträder därför fiskerinäringsutredningens förslag att stödet i dess nu­varande utformning slopas och ersätts med ett stöd som anknyter till båtarnas fångstkapacitet, uttryckt i båtarnas motorstyrka, och differen­tieras med hänsyn till denna. 1 fråga om bidragsskalan ansluter jag mig till utredningens bedömning. Bidrag bör sålunda få utgå med mellan 150—300 kr. per stilleståndsdag. Det lägsta bidragsbeloppet hänför sig till båtar med en motorstyrka understigande 400 hkr och den högsta till båtar med cn motorstyrka av 900 hkr eller mer. Stödet bör såsom ut­redningen förordat administreras av Sveriges fiskares erkända arbetslös­hetskassa och administrationskoslnaderna bestridas med medel från prisregleringskassan för fisk. Stödet bör utgå enligl föreslagna grunder även för förbudsperioden den 1 april—den 15 juni 1974.

Det ankommer på Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndi­gande, på fiskeristyrelsen alt meddela närmare föreskrifter i fråga om stödverksamheten.

Utöver det särskilda bidraget från anslaget Särskilt omställningsstöd till fiskare, m. m. lämnas f. n. ersättning vid arbetslöshet med anledning av förbudet mot sillfiske enligl samma grunder som tUlämpas vid övrig arbetslöshetsersättning. Kostnaderna härför bestrids med medel från prisregleringskassan för fisk. Vidare kan under innevarande budgetår sammanlagt högst 3 milj. kr. från prisregleringskassan lämnas ul som lån till fiskeförelag, som på grund av förbudet mot sillfiske har fått likviditetssvårigheter. Stöd i dessa former bör enligt min mening få utgå även under budgetåret 1974/75 i huvudsak i enlighet med de grunder som gäller för innevarande budgetår.

I årets statsverksproposition (prop. 1974: 1 bil. 11 s. 68) har Kungl.. Maj:t vidare föreslagit att statliga kreditgarantier bör för budgetåret 1974/75 få lämnas för lån till konsolidering av fiskeföretag intill ett sammanlagt belopp av 20 milj. kr. och för lån till investeringar inom fiskets berednings- och konservindustri intill ett belopp av 5 milj. kr.

Det stathga stödet till investeringar i fisket har hittills lämnats genoin lån från fiskerilånefonden. Fiskets investeringar har i betydande ut­sträckning även finansierats genom borgenslån i allmänna kreditinrätt­ningar. Borgenslånen medförde svårbemästrade problem i samband med de ekonomiska svårigheterna inom fisket i slutet av 1960Ttalet. Olika statliga åtgärder har vidtagits för att stabilisera det ekonomiska läget för fisket.

 

Prop. 1974: 45                                                                        24

För att möjliggöra en stabilisering av förhållandena i samband med finansieringen av fiskeinvesleringar bör lånen från fiskerilånefonden kunna kompletteras med statliga lånegarantier. Jag biträder sålunda fiskerinäringsulredningens förslag att statlig lånegaranti får fr. o. m. nästa budgetår utgå även i samband med investeringar i fisket. Några särbestämmelser i fråga om nyetablering bör inle gälla för stathga låne­garantier i fortsättningen. Sådana bestämmelser är inte heller längre på­kallade beträffande lån från fiskerilånefonden.

Såväl med hänsyn till beredskapsskäl som sysselsättningsskäl är del önskvärt att fiskerinäringen uppehålls. De åtgärder jag här föreslår syftar inte till någon expansion av näringen ulan är erforderliga för alt bibehålla en försörjningspolitiskt motiverad kapacitet.

Statliga lånegarantier i samband med investeringar i fisket bör enligt min mening få utgå i samband med samtliga åtgärder som höjer nä­ringens effektivitet. Som huvudvillkor för lånegaranti bör gälla att in­vesteringen är önskvärd ur allmän synpunkt samt att den är samhälls-och företagsekonomiskt motiverad. Vidare bör krävas att garanti avser fiskebåtar som är ägnade för rationellt fiske och vilkas tillkomst eller fortsatta utnyttjande i fisket är önskvärd ur aUmän synpunkt.

Kreditgaranti bör i enlighet med utredningens förslag få lämnas för rationaliseringsålgärder som är ägnade att effektivisera och förbilliga driften och mera varaktigt förbättra de tekniska anordningarna på ett fiskefartyg. Garanti bör även få lämnas tiir åtgärder i övrigt som är nödvändiga för att fisket skall kunna bedrivas effektivt och fångsterna tas om hand på ett rationellt sätt. Länen för ifrågavarande ändamål har av utredningen sammanfattats under benämningen rationaliseringslån. Kreditgaranti bör vidare kunna beviljas för förvärv av fiskefartyg saml till nödvändiga utgifter för igångsättande av fiske i samband med ett så­dant förvärv eller annan mera omfattande investering. Nämnda lån be­nämns av utredningen förvärvslån resp. driftslån.

Kreditgaranti bör lämnas endast om låntagaren eller låntagarna kan antas kunna fullgöra de åtaganden som är förenade med garantin. Här­vid bör bl. a. beaktas all låntagarnas eget kapital står i rimlig proportion till förelagets samlade kapitalbehov. I allmänhet bör'krävas att ett visst eget kapital finns. Lånesökande som under tidigare verksamhet i fiske eller annat yrke har haft förutsättningar att skapa eget kapital bör sålun­da också ha gjort delta. Frågan bör givetvis få bedömas med hänsyn till den enskilde sökandens personliga förutsättningar att bedriva ett effek­tivt fiske.

Garanti bör inte beviljas för lån som sökanden kan erhålla som bot­tenlån i kredilanstalt. Garanti bör inte heller lämnas om med hänsyn till investeringskostnadernas storlek eller sökandens ekonomiska ställning och kreditmöjligheter åtgärden kan beräknas bli genomförd på skäliga villkor ulan statlig kreditgaranti.

 

Prop. 1974: 45                                                                        25

För lån för vilket garanti bevihats bör ställas tillfredsställande säker­het. Kreditgaranti bör ställas endast för lån i bankaktiebolag, sparbank, hypoteksförening eller jordbrukskassa eller annan kreditinrättning som fiskeristyrelsen godkänner som långivare.

Amortering av lån för vilkel garanti lämnas bör i enlighet med ut­redningens förslag börja beträffande rationaliserings- och förvärvslån senast tre år räknat från första lyflningsdagen och i fråga om driftslån senast två år från första lyftningsdagen. Ränta bör erläggas fr. o. m. lyftningsdagen. Anstånd med räntebetalning bör dock kunna medges under högst två år efter nämnda dag när särskilda förhållanden föran­leder detta. Upplupen ränta bör vid anslåndstidens slut läggas till låne-umman. Amorleringsplanen bör inte ta upp längre amorteringstid än 20 år för rationaliserings- och förvärvslån samt 10 år för driftslån. För lån som utgår i samband med att ny motor eher annan utrustning med rela­tivt kort livslängd anskaffas, bör amorteringstiden fastställas till högst 10 år. Som grundläggande princip bör gälla att amorteringstiden inte överstiger den ekonomiska livslängden för de investeringar för vilka kre­ditgaranti lämnas.

Statliga kreditgarantier lämnas f. n. även för investeringar i fiskets be­rednings- och konservinduslri för åtgärd som är avsedd att höja effek­tiviteten inom denna företagssektor. Fiskeristyrelsen har föreslagit att garantier skall få medges även för lån som behövs för rörelsemedel. I samband med den mindre fiskberedningsindustrins investeringar har ■del ofta visat sig att förelagen har bundit sitt kapital genom tidigare in­vesteringar och all behov därför föreligger även av lån till rörelsemedel. Jag anser därför att i särskilda fall statliga kreditgarantier bör kunna utgå även för driftslån som behövs i samband med tidigare nämnda investeringar i fiskets berednings- och konservindustri. Nuvarande be-.stämmelser för statliga kreditgarantier för investeringar i nämnda indu­stri bör även gälla för garantier för driftslån. Amorleringsplanen för driftslån bör emellertid inte la upp längre amorteringstid än 10 år räk­nat från lyftningsdagen.

Det ankommer på Kungl. Maj:l eher, efter Kungl. Maj:ts bemyndi­gande, på fiskeristyrelsen att meddela närmare föreskrifter i fråga om de lån och kreditgarantier som förordals i det föregående.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t dds föreslår riksdagen att antaga inom jordbruksdepartementet upp­rättade förslag till

1.   lag om prisreglering på fiskets område,

2.   lag om ändring i lagen (1971: 1072) om förmånsberättigade skatte­fordringar m. m..

 

Prop. 1974: 45                                                        26

dels föreslår riksdagen att

3.   medge att för tiden lUl utgången av juni .1975 reglering av priserna på fisk m. m. liksom importen och exporten av fisk jämte vad därmed hänger samman samt användningen av medel i statens jordbruksnämnds prisregleringskassa för fisk sker enligt de grunder jag förordat i del föregående,

4.   medge att stöd till fiskare som drabbas av förbud mot sillfiske i Nordsjön och Skagerak lämnas enligt de grunder jag förordat i det före­gående,

5.   godkänna de grunder för statliga kreditgarantier på fiskets område som jag förordat i det föregående.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets-övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:l Konungen alt till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1974     740111