Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kimgl. Maj:ts proposition nr 40 år 1974              Prop. 1974: 40

Nr 40

Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag ur kyrkofonden, m. m.; given den 22 mars 1974.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utbUdningsärenden, föreslå riksdagen att bi­falla de förslag om vars avlålande till riksdagen föredraganden hem­ställt.

CARL GUSTAF

HANS GUSTAFSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionens forsla avsnitt rör frågor om anslag ur kyrkofonden. Sålunda föreslås att vissa kostnader för inredning av domkapitelhuset i Härnösand skall stanna slutligt på kyrkofonden. Vidare föreslås anslag tiU två nya sliflsadjunktsliänsler för verksamhet bland inflyttade finsk­språkiga personer. Förslag läggs fram om avlönmgsbidrag till ännu en sjömanspräst och om uppräkning av bidragen. Uppräkning föreslås av bidraget tUl kyrkomusikerutbildningen vid Sköndalsinstitutet, anslaget till fortbildningskurser för präster m. m. och bidraget lUl Lutherska världsförbundets svenska sektion. Elt särskilt anslag på 100 000 kr. föreslås liU kostnader för Kyrkomas världsråds femte generalförsam­ling. Anslag föreslås också tUl stipendier till bhvande präster för utbUd­ning i finska och sanuska språken.

I det andra avsnittet framläggs förslag om fördelningen meUan veder­börande pastorat och skola samt kyrkofonden av kostaadema för avlö­ningsförmåner åt organister med fyUnadstjänstgöring som musiklärare.

1    Riksdagen 1974.    1 saml.   Nr 40

 

Prop. 1974: 40

Utdrag av protokollet över utbildningsärenden, hållet inför Hans May.t Konungen i statsrådet den 22 mars 1974.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT, GUSTAFSSON, LEIJON, HJELM-WALLÉN.

Statsrådet Gustafsson anmäler efter gemensam beredning med stats­rådets övriga ledamöter frågor om vissa anslag ur kyrkofonden, m. m., och anför.

 

Prop. 1974: 40                                                         3

I. Yissa anslag ur kyrkofonden

1.        Inredning av domkapitelhuset i Härnösand

Genom beslut den 20 juli 1973 uppdrog Kungl. Maj:l åt byggnads­styrelsen alt inreda domkapitelhuset i Härnösand. För ifrågavarande ändamål anvisades 45 000 kr. från anslaget Inredning och utmstning av lokaler vid universiteten m. m. (1973/74: VIII E 62). Vidare medgav Kungl. Maj:t att ur kyrkofonden förskottsvis fick utgå 90 000 kr. för ändamålet. Sistnämnda belopp avser kostnader som bör betalas med kyrkofondsmedel. Jag förordar därför att det förskotterade beloppet skall stanna slutligt på kyrkofonden.

2.      Inrättande av nya stiftsadjunktstjänster för finskspråkiga personer
i Sverige, m.m.

För kyrklig verksamhet bland finskspråkiga personer i Sverige finns inrättade fyra tjänster som förste stiftsadjunkt, nämligen en för Sträng­näs stift med Eskilstuna som stalioneringsort och med skyldighet att tjänstgöra även i Linköpings stift, en för Västerås stift med Västerås som stalioneringsort och med skyldighet all tjänstgöra även i Uppsala stift, en för Lunds stift med Malmö som stalioneringsort och med skyl­dighet att tjänstgöra även i Växjö stift samt en för Göteborgs stift med Göteborg som slationeringsort och med skyldighet all tjänstgöra även i Skara och Karlstads stift.

I skrivelse den 25 september 1970, nr 29, anhöll kyrkomötet, under åberopande av första tillfälliga utskottets betänkande nr 2 — vari ut­skottet tänkt sig antingen att särskilda kyrkoherdetjänster för finsksprå­kiga personer inrättas eller att nuvarande organisation med förste stifts­adjunktstjänster för ändamålet utökas — att Kungl. Maj:l skulle för­anstalta om en utredning för åstadkommande av en effektivare organi­sation för den andliga vården av de finsklalande i huvudsak efter de av utskottet i belänkandet angivna allmänna riktlinjerna.

Yttranden över kyrkomötets skrivelse inhämtades från kammarkoUe­giet, statskontoret, samtliga domkapitel, Samarbetsrådet för svenska och finska kyrkan samt Riksförbundet för finskspråkigt församhngsarbele i Sverige. Kammarkollegiet, som i likhet med flertalet av de övriga remiss­instanserna förordade en utökning av nuvarande organisation med stifts­adjunkter för finskspråkiga, framhöll att vid utredningen i första hand borde klarläggas den finskspråkiga befolkningens lokalisering inom de olika stiften.

Genom beslut den 24 mars 1972 uppdrog Kungl. Maj:t åt kammar­kollegiet alt verkställa utredning i ärendet i huvudsak enligt de riktlin-

1*    Riksdagen 1974.    1 saml.    Nr 40

Prop. 1974: 40                                                         4

jer, som uppdragils i kammarkollegiets yttrande. Med anledning av upp­draget har inom koUegiet utarbetats en den II september 1973 dagteck­nad promemoria rörande organisationen av den andliga vården för finskspråkiga personer i Sverige.

I promemorian anges antalet finskspråkiga den 1 januari 1973 ha uppgått tiU i Uppsala stift 20 000, Linköpings stift 8 500, Skara stift 18 000, Stiängnäs stift 23 000, Västerås stift 28 000, Växjö stift 6 500, Lunds stift 14 000, Göteborgs stift 25 000, Karislads stift 6 000, Härnö­sands stift 2 500, Luleå stift utom Tornedalen 6 000, Visby stift 150 och Stockholms stift 40 000 eller för samthga stift ca 198 000. Vid uppskatt­ningen av antalet finskspråkiga i landet har beaktats dels all en del av de finska medborgarna har svenska till modersmål, dels all en del svens­ka medborgare är finskspråkiga. Antalet finskspråkiga i Tornedalen, som uppskattas till inemot 30 000, är emellertid inle inräknat i dessa siffror.

Under första halvåret 1973 minskade antalet finska medborgare i Sve­rige med ca 3 500. Minskningen beräknas fortsätta under de närmaste åren. I promemorian framhålls att i ärendet framförda önskemål om egen stiftsadjunktstjänst för samtiiga stift utom Visby stift mot angiven bakgrand inte kan biträdas. Nuvarande organisation med fyra stifts­adjunkter för ändamålet fördelade på nio stift anses emeUertid otill­räcklig.

I promemorian föresläs därför att ytterhgare tvä tjänster som förste stiftsadjunkt skall inrättas för kyrklig verksamhet bland finskspråkiga i Sverige, nämligen en för Uppsala stift med Gävle som stalioneringsort och en för Skara stift med Skövde som stalioneringsort och med skyl­dighet att tjänstgöra även i Karislads stift.

Vidare framhålls att del i ett flertal stift finns finsklalande försam­lingspräster som vid sidan av tjänsten i det egna pastoratet biträder med gudstjänster och andra kyrkliga förrättningar på finska språket även på andra platser inom stiftet. Vid resa för sådant ändamål föreslås reseer­sättning utgå ur kyrkofonden.

Kammarkollegiet har inhämtat yttranden över promemorian från samtiiga domkapitel samt Riksförbundet för finskspråkigt församhngs­arbele i Sverige. Domkapitlen i Uppsala, Linköping, Skara. Växjö och Karlstad för i sina yttranden fram önskemål om nya tjänster som förste stiftsadjunkt för finskspråkiga i resp. stift. Riksförbundet för finsksprå­kigt församlingsarbete i Sverige föreslår att nya sådana tjänster skaU in­rättas i Uppsala, Linköpings, Skara och Stockholms stift.

Kammarkollegiet anser sig med tanke på det alltför ringa finsksprå­kiga befoUcningsunderlaget inle kunna biträda önskemålen från domka-pitien i Linköping, Växjö och Karlstad om egna stiftsadjunklsljänsler för resp. stift. Däremot tiUstyrker koUegiet att utöver de i promemorian föreslagna tjänsterna för Uppsala och Skara stift skall inrättas en ge­mensam tjänst för Linköpings och Växjö stift. KoUegiet föreslår alltså

 

Prop. 1974: 40                                                          5

att ytterligare tre tjänster som förste stiftsadjunkt inrättas för kyrklig verksamhet bland finskspråkiga i Sverige. I fråga om placeringen av de föreslagna tjänsterna framhåller kollegiet all Kungl. Maj:t liksom hit­tills bör bestämma stalioneringsort i samband med beslut om tjänsternas inrättande.

Vidare föreslår kollegiet all finsktalande församlmgspräst, pastorats-adjunkt eller vikarie för sådan präst, som inom sitt hemstifl tas i an­språk för kyrklig förrättaing bland finskspråkiga personer utom del egna pastoratet, vid resa för sådant ändamål skall få uppbära resekosl­nadsersältning och traktamente som för tjänsteresa samt att sagda er­sättning skall bestridas ur kyrkofonden.

Föredraganden

Den stora tillströmningen av invandrare från Finland till Sverige i slutet av 1960-lalel har ökat behovet av särskilda prästtjänster för verk­samhet bland finskspråkiga. KammarkoUegiels utredning visar all det nuvarande antalet sådana tjänster är otUlräckligt. I så gott som samt­liga remissyttranden över utredningen understryks behovet av ökade resurser för den andliga vården av finskspråkiga.

Under de senaste åren har emeUertid situationen förändrats och ut­flyttningen från Sverige av finländska medborgare varit större än inflytt­ningen. På grand av osäkerheten beträffande den framtida utvecklingen är del svårt att bedöma hur stort behovet av särskilda prästtjänster för finskspråkiga kommer all vara på längre sikt. Jag är därför endast be­redd alt föreslå all två nya förste stiftsadjunklsljänsler inrättas. Beho­vet av tjänster får fortlöpande övervägas. Del ankommer på Kungl. Maj:t att bestämma stationeringsorter och Ijänslgöringsområden för dessa stiftsadjunkter.

Av kammarkollegiets utredning framgår vidare alt det i flera stift finns finsktalande präster som vid sidan av sin egen tjänst biträder vid kyrkhga förrättningar bland finskspråkiga personer i stiftet. I enlighet med karmnarkollegiels förslag bör ur kyrkofonden få bestridas resekost-nadsersältaing och traktamente vid resor som företas på grund av sådana förrättningar.

3. Avlöningsbidrag till sjömanspräster

Ur kyrkofonden utgår f. n. till svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse 19 bidrag om vartdera 37 000 kr. årligen för avlönande av präster som är anställda i styrelsens tjänst i utlandet.

Sjömansvårdsstyrdsen anhåller om ytterhgare elt avlöningsbidrag. Som grund för detta yrkande åberopar styrelsen särskilt dels att styrel­sen från Evangeliska fosterlandsstiftelsen fr. o. m. den 1 januari 1973 övertagit ansvaret för verksamheten vid sjömanskyrkorna i Hamburg

 

Prop. 1974: 40                                                          6

och Liverpool, dels att den försöksverksamhet i Beirut som styrelsen påbörjat 1972 utvecklats positivt och beräknas fortsätta. Vidare anhål­ler styrelsen alt varje lönebidrag räknas upp med 4 100 kr. för bestri­dande av social- och arbetsgivaravgifter. Styrelsen anhåller också om retroaktivt tillägg för liden den 1 januari—den 30 juni 1974 med sam­manlagt 38 950 kr. Styrelsen uppger bl. a. alt den nu bedriver verksam­het på 39 platser utomlands. På 23 av dessa leds arbetet av svensk präst.

Kammarkollegiet erinrar om att kollegiet tidigare tillstyrkt en begäran om lönebidrag för tjänsten som sjömanspräst i Liverpool. I fråga om lönebidrag för tjänsten som sjömanspräst i Beirut finner kollegiet, med hänsyn till besöksfrekvensen i Beirut av nordiska, i första hand svenska fartyg, att sk"älen för bifall är starkare än föregående år, då kollegiet av-stjTkle en begäran om lönebidrag liU denna tjänst. Kollegiet tillstyrker därför all bidrag ur kyrkofonden utgår till ytterligare en i sjömans-vårdsstyrelsens tjänst anställd sjömanspräst. Kollegiet har inte heller något att erinra mot bifall till styrelsens anhållan om uppräkning av bidragen och om retroaktivt tiUägg.

Föredraganden

Den verksamhet som sjömansvårdsstyrdsen bedriver är av mycket stor betydelse. Med hänsyn härtill saml till omfattningen av denna verksam­het tillstyrker jag all bidrag får utgå lUl ytterligare en sjömanspräst fr. o. m. den 1 juli 1974.

Med hänsyn till höjningen av den allmänna arbetsgivaravgiften bör varje bidrag den 1 juli 1974 räknas upp med 900 kr. till 37 900 kr. Vi­dare förordar jag att ersättning för första halvåret 1974 för den inträf­fade höjningen får utgå med ett sammanlagt belopp av 8 550 kr.

4. Bidrag till kyrkomusikemtbildningen vid Sköndalsinstitutet

För innevarande budgetår har anvisats ett anslag av högst 133 000 kr. ur kyrkofonden som bidrag till bestridande av kostnaderna för den kyrkomusikaliska linjen vid Sköndalsinstitutet.

Direktionen för Svenska diakonsällskapet anhåller för budgetåret 1974/75 dels om eU anslag på 237 800 kr., vUkel belopp motsvarar de beräknade kostnaderna för avlöningar ål lärare efter avdrag av elev­avgifter, dels om elt enligl principen för statsbidrag till den sociala ut­bildningen vid Sköndalsinstitutet beräknat liUäggsanslag när de löne-och arvodeskostnader som föranleds av ändrade avtal kan framräknas.

Kammarkollegiet erinrar om alt anslag tUl förevarande ändamål har utgått ur kyrkofonden alltsedan budgetåret 1961/62. Då utgjorde bidra­get 50 000 kr., vilket motsvarade ca 52 % av lönekostnaderna efter avdrag av elevavgifter. Därefter har bidraget ökat undan för undan. An-

 

Prop. 1974: 40                                                         7

slaget för innevarande år motsvarar ca 77 % av de beräknade lönekost­naderna. Kollegiet kan inte tillstyrka del begärda högre anslaget motsva­rande samtliga lönekostnader efter avdrag av elevavgifter. Däremot an­ser kollegiet att det finns skäl för en höjning av bidraget i proportion till beräknade kostnadsstegringar, dvs. med 50 000 kr.

Föredraganden

Med hänsyn till Sköndalsinstitutets ökade kostoader för lärarlöner och limarvoden förordar jag att bidraget höjs med 30 000 kr. till högst 163 000 kr. Något tilläggsanslag är jag däremot inle beredd all till­styrka.

5. Anslag till anlitande av biträde vid handläggningen av kyrkliga
ärenden

Med stöd av 12 § 3 lagen (1970: 940) om kyrkliga kostnader utgår ur kyrkofonden anslag enligl Kungl. Maj:ls och riksdagens bestämmande för anlitande av biträde vid handläggningen av kjrrkhga ärenden inom vederbörande slalsdepartement. För innevarande budgetår är anslaget uppfört med 80 000 kr. För nästa budgetår räknar jag med elt lika stort medelsbehov och förordar därför all ett oförändrat anslag av 80 000 kr. anvisas för ändamålet.

6. Anslag till kostnader för Kyrkomas världsråds femte general­
församling

Enligl 12 § 5 lagen (1970: 940) om kyrkhga kostnader utgår ur kyrko­fonden anslag lUl extra utgifter med ett av Kungl. Maj:t och rUcsdagen bestämt belopp för år. Beloppet får efter Kungl Maj:ts bestämmande användas lUl kyrkliga ändamål. Anslaget, som för del kyrkliga området motsvarar anslagen till extra utgifter under riksslatens särskUda huvud­titlar, är uppfört med 190 000 kr.

Ärkebiskopen har i egenskap av ordförande i svenska ekumeniska nämnden hemställt om bidrag till bestridande av vissa kostnader i sam­band med Kyrkornas världsråds femte generalförsamling i Jakarta den 22 juli—den 8 augusti 1975.

För all läcka kostnaderna för generalförsamlingen, vilken väntas. få 3 000 deltagare, varav ungefär 800 delegater från mer än 260 med­lemskyrkor i Över 90 länder, har Kyrkornas världsråds centralkommitté anhåUit alt medlemskyrkorna skall svara för en insats motsvarande hälf­ten av det årliga bidraget till Kyrkornas världsråds allmänna budget. Del svenska bidraget liU den aUmänna budgeten för 1974 beräknas bli 140 000 kr. Ärkebiskopen anhåller därför om ett anslag på 70 000 kr. till kostnader för Kyrkornas världsråds femte generalförsamling.

1**   Riksdagen 1974.    Isaml.    Nr 40

 

Prop. 1974: 40                                                          8

Ärkebiskopen har vidare meddelat att svenska kyrkan som medlems­kyrka tilldelats sju delegatplatser vid generalförsamlingen samt anhållit att, fömtom bidrag till kostnaderna för generalförsamlingen, elt anslag på 70 000 kr. måtte beviljas för sju delegaters resa och uppehälle.

Föredraganden

Vid tidigare generalförsamlingar med Kyrkornas världsråd har bidrag anvisats ur kyrkofonden. Till kostnaderna för den fjärde generalförsam­lingen, som höUs i Uppsala sommaren 1968, anvisades sammanlagt 240 000 kr. Bidrag bör också utgå till kostnader i samband med Kyrkor­nas världsråds femte generalförsamling i Jakarta sommaren 1975. Del belopp som behövs är så stort att det inte kan bestridas inom ramen av del ordinarie anslaget till extra utgifter. Jag föreslår därför att vid sidan av anslaget till extra utgifter för nästa budgetår anvisas ett särskUl an­slag av högst 100 000 kr. till bestridande av kostnader för generalför­samlingen och svenska kyrkans delegater i denna.

7. Stipendier till blivande präster för utbildning i finska och samiska språken

På riksstaten ar för innevarande budgetår uppfört ett anslag på 9 000 kr. till stipendier tiU blivande präster för utbUdning i finska och samis­ka språken (1973/74: VIII C 6). Ur anslaget utgår tre stipendier avsed­da för blivande präster inom Luleå stift. Varje stipendium uppgår till 3 000 kr. för år och utdelas för högst tre år i sänder med 1 500 kr. för varje termin. Stipendium får dock utgå med 2 250 kr. för termin, när det bara finns två stipendiater.

Domkapitlet i Luleå framhåller all behovet av präster nied kunskaper i finska eller samiska språken är mycket stort i Luleå stift. Domkapit­let har noterat ett stigande intresse hos de teologie studerande att utbil­da sig i något av de två språken. De långa och svåra studier det här är fråga om är emellertid kostnadskrävande. Domkapitiet föreslår därför alt anslaget höjs tiU 12 000 kr., fördelat på tre stipendier om 4 000 kr. vardera.

Föredraganden

Med hänsyn till att kostnaderna för ifrågavarande stipendier avser ett kyrkligt ändamål föreslår jag att kostnaderna fr. o. m. nästa budgetår bestrids ur kyrkofonden. 1 enlighet med domkapitiets förslag bör för ändamålet anvisas ett anslag av 12 000 kr.

 

Prop. 1974: 40                                                                      9

8. Anslag för anordnande av teologiska fortbildningskurser för
präster m. m.

Sedan budgetåret 1953/54 utgår ett årligt anslag ur kyrkofonden för studiebidrag åt präster vid tjänstledighet i vissa fall och för anordnande av vissa leologiska fortbildningskurser för präster. Anslaget, som har kommit all användas huvudsakligen till teologiska seminarier och kurser för prästerna ute i stiften, utgår fr.o.m. den 1 juli 1973 med högst 60 000 kr. för budgetår.

Under de senaste åren har en allt livligare fortbUdningsverksamhet ägt rum i de olika stiften. Del är i regel stiftens präslsällskap som an­ordnar kurser och teologiska seminarier. Kostnaderna för denna verk­samhet är långt större än anslaget.

Den sakkunnige för utredning av frågan om de praktisk-teologiska övningsinstitulens framtida ställning m. m., vilken enligt sina direktiv (riksdagsber. 1970: U 50) även haft att överväga frågan om prästernas fortbildning, har i sitt betänkande (SOU 1971: 89) Praktisk prästutbild­ning lagl fram förslag om en fastare organiserad fortbildning. I avvaktan på ett slutligt ställningstagande till detta förslag, som f. n. bereds inom departementet, föreslår jag att anslaget höjs med 5 000 kr. till högst 65 000 kr. med verkan fr. o. m. nästa budgetår.

9. Bidrag till Lutherska världsförbundets svenska sektion

Sedan budgetåret 1954/55 utgår ett årligt bidrag ur kyrkofonden till Lutherska världsförbundets svenska sektion för bestridande av dess medlemsavgift till världsförbundet. Bidraget utgår fr. o. m. budgetåret 1972/73 med 100 000 kr. (prop. 1972:30, KrU 1972: 12, rskr 1972: 104).

Lutherska världsförbundets svenska sektion anhåller om höjning av bidraget tiU 180 000 kr., motsvarande ca tre fjärdedelar av medlems­avgiften. Sektionen framhåller att den har myckel stora svårigheter att skaffa medel till denna typ av utgifter.

Föredraganden

Del nu utgående bidraget på 100 000 kr. angavs vid sin tillkomst täcka bortåt hälften av medlemsavgiften. Denna har från år 1972 till år 1974 höjts från omkring 220 000 kr. tUl omkring 250 000 kr. per år. Jag tiUstyrker att bidraget höjs med 30 000 kr. Därmed skulle bidraget täcka drygt hälften av medlemsavgiften. Jag förordar således alt det årliga bidraget till Lutherska världsförbundels svenska sektion fr. o. m. nästa budgetår får utgå med 130 000 kr.

 

Prop. 1974: 40                                                        10

10. Bidrag till kyrklig verksamhet i Schweiz

Sedan budgetåret 1968/69 utgår ett årligt bidrag ur kyrkofonden till kostnader för en präst med huvudsaklig tjänstgöring bland svenskar i Schweiz. Bidraget utgår fr.o.m. budgetåret 1971/72 med 38 000 kr. (prop. 1971: 33, KrU 1971: 11, rskr 1971: 130).

Statsrådet Löfberg kommer i proposition om vissa pensionsfrågor, m. m., att föreslå att denna prästtjänst fr. o. m. den 1 juli 1974 ansluts till statens allmänna tjänslepensionsreglemente (1959:287) — SPR. Därvid förutsätts alt kostnaderna för pensioneringen skall bestridas genom särskilda pensionsavgifter. Pensionsavgifterna beräknas mot­svara 10 % av lönen. Del ur kyrkofonden utgående bidraget till tjäns­ten bör med anledning härav räknas upp med 5 000 kr. tiU 43 000 kr.

11. Hemställan

Under åberopande av vad jag har anfört i detta avsnitt hemstäUer jag, att Kungl. Maj:l föreslår riksdagen alt

1.   besluta att det förut angivna ur kyrkofonden förskotterade belop­pet för imedning av domkapitelhuset i Härnösand skall stanna slutiigt på kyrkofonden,

2.   medge att ur kyrkofonden fr. o. m. den 1 juli 1974 t. v. får utgå medel för avlönande av ytterligare två förste stiftsadjunkter, avsedda för den finskspråkiga befolkningen i Sverige,

3.   medge att ur kyrkofonden får bestridas resekostnadsersättning och traktamente vid resor som finsklalande präst företar på gmnd av kyrk­liga förrättningar bland finskspråkiga i det stift där prästen tjänstgör,

4.   medge att ur kyrkofonden tiU svenska kyrkans sjömansvårdssty­relse får utgå

dels för liden den 1 januari—den 30 juni 1974 ytterligare avlönings­bidrag med sammanlagt 8 550 kr.,

dels fr. o. m. den 1 juh 1974 t. v. 20 bidrag om vartdera 37 900 kr. för budgetår för avlöning av präster, som är anställda i styrelsens tjänst i ullandel,

5.   medge alt ur kyrkofonden för budgetåret 1974/75 får utgå bidrag till Svenska diakonsällskapet med högst 163 000 kr. till bestridande av kostnader för utbildning av kyrkomusiker vid Sköndalsinstitutet,

6.   medge alt ur kyrkofonden för budgetåret 1974/75 får utgå medel med högst 80 000 kr. för anlitande av biträde vid handläggningen av kyrkliga ärenden inom vederbörande slalsdepartement,

7.   medge alt ur kyrkofonden för budgetåret 1974/75 får utgå bidrag med högst 100 000 kr. till bestridande av kostnader för Kyrkornas världsråds femte generalförsamling i Jakarta och för svenska kyrkans delegater till denna,

 

Prop. 1974: 40                                                        11

8.   medge all ur kyrkofonden fr. o. m. den 1 juli 1974 t. v. får utgå medel med högst 12 000 kr. för budgetår till stipendier till blivande präster för utbildning i finska och samiska språken,

9.   medge att ur kyrkofonden fr. o. m. den 1 juh 1974 t. v. får utgå medel med högst 65 000 kr. för budgetår för studiebidrag ål präster vid tjänstiedighet i vissa fall och för anordnande av vissa teologiska fort­bildningskurser för präster,

 

10.   medge att ur kyrkofonden fr. o. m. den 1 juli 1974 t. v. får utgå bidrag med 130 000 kr. för år till Lutherska världsförbundets svenska sektion,

11.   medge att ur kyrkofonden fr. o. m. den 1 juli 1974 t. v. får utgå bidrag med 43 000 kr. för budgetår till kostnader för en präst med hu­vudsaklig tjänstgöring bland svenskar i Schweiz.

n. Kostnadsansvaret för avlöningsförmåner åt organister med fyllnadstjänstgöring

Inledning

Genom kungörelse (1973:681) om ändring i kyrkomusikerstadgan (1950: 375) blev den sedan länge förefinlhga möjligheten all till orga-nistljänsl knyta fyllnadstjänstgöring som lärare i musik vid vissa statliga eller statsunderstödda läroanstalter kompletterad med en motsvarande möjlighet vid kommunal musikundervisning tiU vUken inte utgår stats­bidrag. Samtidigt gjordes vissa justeringar i behörighetsvillkoren för organisttjänst. Berörda ändringar var konsekvenser av den reformerade högre kyrkomusikemtbUdning som på grundval av statsmakternas be­slut 1970 och 1971 (prop. 1970: 25 s. 106, SU 1970: 108, rskr 1970: 274, prop. 1971: 31 s. 27, UbU 1971: 5, rskr 1971: 112) medddas vid musikhögskolorna. Fördelningen mellan pastorat (som primärt svarar för kyrkomusikemas avlönande) och kommun av kostnaderna för orga-nisttjänsl med fyUnadstjänstgöring enligl det nytiUkomna allemalivet anges i kyrkomusikerstadgan skola regleras genom avtal mellan pastora­tet och kommunen. I anslutning härtill har uppkommit fråga huravida pastoratet, för det faU alt kommunen därvid betalar ersättning för fyU-nadstjänstgöringen efter en lägre lönenivå än som svarar mot organist-tjänstens löneklassplacering, bör få bidrag direkt ur kyrkofonden med vad som felar i full lön på samma sätt som f. n. gäUer beträffande orga­nists fyUnadstjänstgöring vid statlig eller statsunderstödd läroanstalt. Denna fråga har ansetts böra övervägas mol bakgrund av de nuvarande reglema om finansieringen av sistaämnda typ av fyllnadstjänstgöring. Det har därvid visat sig all dessa regler, som huvudsakhgen tUlkom år

 

Prop. 1974:40                                                                         12

1950, delvis är föråldrade och behäftade med oklarheter. En närmare redogörelse härför lämnas i den inom utbildningsdepartementet upprät­tade promemorian (Ds U 1973: 18) Kostnadsansvaret i fråga om orga­nister och toiträdande kyrkomusiker med fyllnadstjänstgöring. I prome­morian belyses rättsläget på området samt ges förslag till vissa änd­ringar. Vidare behandlas i promemorian behovet av kompletterande finansieringsbeslämmelser för organisttjänsl med fyllnadstjänstgöring vid kommunal musikundervisning. Några bestämmelser i detta avse­ende föreslås ej komma till stånd.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgelts av kammarkol­legiet, statskontoret, riksrevisionsverket, statens personalpensionsverk, skolöverstyrelsen, samtliga domkapitel, organisationskommittén för hög­re musikutbildning. Musikaliska akademiens styrelse, Svenska kom­munförbundet och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsför­bund. Skolöverstyrelsen har bifogat yttranden av länsskolnämnderna i Kronobergs, Hallands och Norrbottens län. Några domkapitel har överlämnat yttranden av pastoratskyrkoråd och liknande lokala organ.

Nuvarande ordning

I lagen (1947: 275) om kyrkomusiker (ändrad senast 1970: 941) fast­slås att för kyrkomusikens uppehållande skall för varje territoriell för­samling finnas anställd kyrkomusiker. Närmare bestämmelser om kyr­komusikerorganisationen finns i kyrkomusikerstadgan (1950: 375, om­tryckt 1973: 681) — här betecknad Kmst. En grundtanke i denna orga­nisation är att man för all kunna bilda kyrkomusikerljänster med full tjänstgöring replierar på en organisatorisk samverkan mellan kyrka och skolväsen.

Enligl Kmst är stiften indelade i kyrkomusikerdistrikt. Varje försam­ling skall i regel utgöra ett distrikt. I varje distrikt skall finnas en orga­nisttjänsl eller en kantorstjänst. Den senare är antingen en tjänst som kyrkomusiker och lärare i vissa delar av grundskolan (skolkantor) eller en självständig kyrkomusikalisk tjänst (kyrkokanlor). Kantorstjänslerna är avsedda för mindre distrikt. Organisttjänsl är en självständig kyrko­musikalisk tjänst, som i princip får finnas endast i distrikt med mer än 5 000 invånare. Till organists tjänståligganden hör — förutom medver­kan vid gudstjänster och kyrkliga förrättningar m. m. — att meddela fri musikundervisning ål ungdom fem limmar i veckan under 39 veckor årligen. Med organisttjänsl kan vidare förbindas skyldighet till fyllnads­tjänstgöring som lärare i musik vid ettdera av följande slag av skolfor­mer, nämligen statlig eller statsunderstödd läroanstalt, som står under inseende av skolöverstyrelsen eller särskilt förordnad tUlsynsmyndighet (13 § I Kmst) eUer kommunal musikundervisning till vilken ej utgår statsbidrag (13 § 2 Kmst). Vid sidan om huvudtjänsten kan i kyrkomu-

 

Prop. 1974: 40                                                        13

sikerdistrikt där arbetsuppgifterna så kräver inrättas en eller flera tjäns­ter som biträdande kyrkomusiker. Även dessa kan åläggas fyllnads­tjänstgöring och fri musikundervisning. Organisttjänst är ordinarie el­ler extra ordinarie. Är tjänsten förenad med fyllnadstjänstgöring en­ligt 13 § 2 Kmst, kan den dock endast vara extra ordinarie. I vissa fall kan organist ha extra tjänst cHer arvodestjänst. Biträdande kyrkomu­siker har extra ordinarie eller extra tjänst eller arvodestjänst. Vad som i fortsättningen sägs om organister gäller i tillämpliga delar också om biträdande kyrkomusiker.

Domkapitlet fastställer för varje organisttjänsl ett veckolimtal för den kyrkomusikaliska verksamheten (i vilken även inräknas den fria musikundervisningen) enligl normer i 23 § Kmst. Normerna bygger på en evalvering av den kyrkomusikaliska tjänstgöringstiden i visst antal veckotimmar, olika alltefter distriktens folkmängd och göromålens om­fattning. Full tjänstgöring anses motsvara 30 veckotimmar. Däri ingår i förekommande fall lid för fyllnadstjänstgöring. Organist kan åläggas högst 34 veckotimmars tjänstgöring.

Fyllnadstjänstgöring enligt 13 § 1 Kmst fullgörs i den omfattning och vid den eller de läroanstalter som länsskolnämnden bestämmer. För­samling är skyldig låta organist fullgöra sådan fyUnadstjänstgöring en­ligt 13 § 1 som länsskolnämnden ålägger honom. Grundskola, kommuns gymnasieskola och annan kommunal statsunderstödd läroanstalt är skyl­diga att för fyllnadstjänstgöring enligt 13 § 1 mottaga organist i den omfattning länsskolnämnden bestämmer. Fyllnadstjänstgöring enligt 13 § 2 Kmst får ingå i organisttjänsl, om församlingen och kommunen träffat avtal därom. Beslut om organists skyldighet alt fullgöra sådan fyllnadstjänstgöring meddelas i den ordning som församlingen och kommunen bestämmer.

För behörighet till organisttjänst, vare sig i tjänsten ingår fyllnads­tjänstgöring eller ej fordras bl. a. att ha gått igenom dels kyrkomusika­lisk grundkurs på kyrkomusikerlinje vid musikhögskola, dels i anslut­ning till grundkursen anordnad påbyggnadskurs i form av antingen praktisk-pedagogisk eller musikpedagogisk utbUdning. Dock krävs för fyllnadstjänstgöring vid grundskolan eller kommuns gymnasieskola ge­nomgång av den förra påbyggnadskursen och för fyllnadstjänstgöring vid kommunal musikundervisning genomgång av den senare. Vissa av­lagda examina eller kunskapsprov enligt äldre bestämmelser ger kom­petens för båda slagen av fyllnadstjänstgöring. Domkapitlet kan bevilja dispens från de uppställda behörighetsvillkoren.

Organislemas löneförhållanden regleras genom allmänl avlönings­avtal för statiiga och vissa andra tjänstemän (AST) den 9 juli 1971 och tjänsteförteckningsavtal för kyrkliga tjänster (TFK) den 28 juni 1971. Har organist med fyUnadstjänstgöring mer än 30 veckotimmar utgår för undervisningstimmar utöver de  30  veckotimmarna arvode enligl be-

 

Prop. 1974: 40                                                         14

stämmelser i tjänsteförteckningsavtal för undervisningsområdet (TFU) den 28 juni 1971. Organistema åtnjuter vidare Ijänstepensionsrätt enligt statens allmänna tjänslepensionsreglemente (1959: 287) — SPR — saml omfattas av statens grapplivförsäkring enhgt reglementet härom (1962: 698).

Om finansieringen av organisternas verksamhet gäller i huvudsak följande.

I 6 § lagen (1970: 940) om kyrkliga kostnader föreskrivs att pastoratet svarar för avlöningsförmåner åt församhngspräster och kyrkomusiker, om ej annat följer av 8 eller 12 § samma lag. Med kostnader för av­löningsförmåner avses i lagen inle bara kostnader för löner och andra sådana förmåner som anges i 10 § AST utan också bl. a. kostnader för pensionsförmåner och sådana avgifter av olUca slag som skall utges för anställda. Hit hör såvitt gäller kyrkomusiker följande arbetsgivaravgif­ter som pastoratet har att erlägga till riksförsäkringsverket, nämligen avgifter till sjukförsäkringen, folkpensioneringen och försäkringen för tilläggspension (ATP) enligt lagen (1962: 381) om aUmän försäkring, avgifter enligt lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1970: 742) om lönegarantiavgift, lagen (1971: 282) om arbetarskyddsavgift, lagen (1973: 372) om arbetsgivaravgift liU arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet samt förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift. Arbetsgivaravgifterna utgår med varierande be­lopp i förhållande till utgiven kontantlön och uppgår för organisternas del f.n. tUl sammanlagt omkring 20 procent av denna. Vidare hör hil s.k. SPV-avgifter, dvs. fortlöpande tjänstepensionsavgifter som pasto­ratet i egenskap av huvudman har att erlägga tUl statens personalpen­sionsverk enligl kungörelsen (1959: 289) om avgifter m. m. beträffande vissa i SPR avsedda anställningar. SPV-avgiflen utgör f. n. 10 procent av pensionslönen. Premiebelalning för den tidigare nämnda statliga grupplivförsäkringen anses ske genom arbete i anställningen, men sta­tens kostnader för försäkringsbelopp som utges för kyrkomusiker er­sätts av kyrkofonden enhgt 12 § 2 lagen om kyrkliga kostnader. För dessa kostnader behöver pastoraten alltså inte betala huvudmansavgif­ter till staten.

Pastorals kostnad enligt 6 § lagen om kyrkliga kostnader bestrids i första hand från neltoavkastningen av pastoratets prästlöne- och kyrko-musikerlönetiUgångar och i andra hand med församlingsskatt (7 §). Om emeUertid summan av neltoavkastningen av dessa tillgångar och ett be­lopp motsvarande en utdebitering av församlingsskall med det öretal för skallekrona som Kungl. Maj:l bestämmer (dubbla beloppet av öre­talet för den allmänna kyrkoavgiften, dock högst 20 öre) visst år inte läcker ifrågavarande kostnad, får pastoratet för detta år tillskott ur kyrkofonden med vad som behövs ytterligare för att läcka kostnaden (8 §). Om å andra sidan pastoral visst år får överskott tiUfaller detta

 

Prop. 1974: 40                                                        15

kyrkofonden (9 §). — Närmare föreskrifter om den årliga avräkningen mellan pastoralen och kyrkofonden finns i kungörelsen (1971: 861) om kyrkliga kostnader. — Kyrkofondens främsta inkomstkälla är den all­männa kyrkoavgift som pastoraten skall erlägga enligt 10 § lagen om kyrkliga kostnader. Avgiften utgår i förhållande till del antal skatte­kronor, på vilkel församlingsskall beräknas, med det öretal per skatte­krona, högst 20, som Kungl. Maj:t bestämmer för varje år. Örelalet för den allmänna kyrkoavgiften (f. n. 10 öre) bestäms så, all kyrko­fondens inkomster såvitt möjligt bhr lika stora som dess utgifter.

När organisttjänsl är förenad med fyllnadstjänstgöring enligl 13 § 1 Kmst sker viss fördelning av kostnaderna meUan pastoratet och veder­börande skola. Kostnadsfördelningen, som går tillbaka på statsmakter­nas beslut år 1950 (prop. 1950: 231 s. 30, ILU 1950: 29, rskr 1950: 352; jfr prop. 1950: 234 och 236, SU 1950: 155 och 183, rskr 1950: 290 och 322), regleras närmare i 59 och 63 §§ Kmst. Enligt denna reglering bestrider skolan ensam arvode för fyUnadstjänstgöring utöver full tjänst (30 veckolimmar) och ersättning för resa som företas på gmnd av fyll­nadstjänstgöringen. Pastoratet svarar för övrig reseersättning, flytt-ningskostnadsersältning, sjukvårdsförmåner och begravningshjälp samt "avgifter för pensionering". I övrigt fördelas "avlöningskostnaderna" mellan pastoratet och skolan i proportion till timtalen för den kyrkomu­sikaliska verksamheten resp. fyllnadstjänstgöringen.

Från sistnämnda fördelningsregel gäller enhgt 59 § 2 mom. Kmst följande undanlag. Om fyllnadstjänstgöringen fullgörs vid skola där musiklärartjänst av samma anställningsform som organislljänsten tillhör en lägre lönegrad än denna behöver organisten inle vidkännas någon motsvarande reducering av lönen, men skolan skall inle betala mer än som skuUe ha utgått om tjänsten lUlhört den lägre lönegraden. Har or­ganisten extra tjänst eUer arvodesanställning skall skolan inle bestrida högre belopp än som motsvarar det arvode skolan skulle haft att betala om organisten varit timlärare i musik vid skolan. — För den extra lönekostnad som uppkommer för pastoratet vid tillämpning av dessa undantagsregler kan pastoratet få gottgörelse direkt ur kyrkofonden — alltså vid sidan av det nyssnämnda avräkningsförfarandet — enhgt be­stämmelse i 20 § 4 kungörelsen om kyrkliga kostnader. Bestämmelsen — som grundar sig på statsmakternas beslut år 1971 (prop. 1971: 33 s. 52, KrU 1971:11, rskr 1971:130) och ytterst på förut nämnda finan-sieringsbeslul år 1950 — härrör från förslag av 1942 års kyrkomusiker-utredning. Som motivering för förslagel anförde utredningen i sitt slut­betänkande (SOU 1946: 50 s. 129) följande.

Denna utgift måste nämligen anses representera en av själva tjänste­regleringen betingad kostnad och närmast motsvara en organisatorisk fördel, som kommer kyrkoväsendet i dess helhet liU godo. Kostnaden synes närmast kunna betraktas såsom det vederlag, som för kyrkomusi-

 

Prop. 1974:40                                                                         16

kerväsendet måste erläggas för förmånen att i de särskilda fallen kunna tillförsäkra dilhörande befattningshavare en förbättrad utkomst. Skol­väsendet får å sin sida vidkännas en molsvarig kostnadsökning, i del alt vederbörande skolor komma att få gälda någol högre avlöning för biträ­de av kyrkomusiker än vad som eljest skulle utgå lUl timlärare.

Vad slutligen angår det fall att fyllnadstjänstgöring enligt 13 § 2 Kmst ingår i organislljänsten föreskrivs i 59 § 5 mom. Kmst att "kost­naderna för avlöningsförmånerna" fördelas mellan pastoratet och kom­munen i den ordning dessa bestämmer.

Departementspromemorian

Som bakgrand tiU de överväganden och förslag vari promemorian utmynnar lämnar i denna bl. a. följande sakuppgifter.

Av de bortåt 2 500 kyrkomusikertjänsterna i landet (år 1972) utgjor­des 400 av organisttjänster och 57 av biträdande kyrkomusikerljänster med mer än 14 veckotimmar. Fyllnadstjänstgöring enligt 13 § 1 Kmst ingick i 181 av de förra och 12 av de senare. Endast 50 av kyrkomu­sikerna hade mer än 9 veckotimmar fyllnadstjänstgöring. Hela antalet veckotimmar fyllnadstjänstgöring inom ramen för full tjänst (30 vecko­limmar) uppgick till 1 370. Full tjänst hade 359 organister och 27 biträ­dande kyrkomusiker.

Fyllnadstjänstgöring enligl 13 § 1 förekommer huvudsakligen vid så­dana skolformer för vUka vederbörande huvudman åtnjuter statsbidrag enligt kungörelsen (1958: 665) om statsbidrag till driftkostnader för det allmänna skolväsendet, kungörelsen (1966: 115) om statsbidrag till drift­kostnader för gymnasieskolan och kungörelsen (1966; 758) om statsbi­drag tiU driftkostnader för folkhögskolor. Innebörden av statsbidrags-bestämmelserna såvitt avser organisters fyUnadstjänstgöring är att statsbidrag utgår inte bara för lönekostnad som belöper på fyllnads­tjänstgöringen ulan också för ATP-avgift och allmän arbetsgivaravgift. Beträffande folkhögskola utgår statsbidrag även för avgift till sjukför­säkringen. I fråga om personalpensioneringen enligl SPR medför stals-bidragsbestämmelserna all staten tillgodoräknar sig lönekostnadspålägg för fyUnadstjänstgöringen enligl kungörelsen (1969: 54) om beräkning och redovisning av lönekostnadspålägg.

En i promemorian redovisad enkät bland 35 pastorat i vilka år 1972 fanns organistljänsler med mer än 9 veckotimmar fyllnadstjänst­göring ger vid handen alt 34 pastoral utbetalar hela lönen, medan i ett fall pastoratet och skolan betalar var sin del. Vidare betalar 32 pastorat arbetsgivaravgift för hela tjänsten, men tolv av dem får ersättning av skolan i regel med viss procent av fyllnadsljänstgöringslönen. Tre av pastoraten betalar arbetsgivaravgift endast för den kyrkomusikaliska delen av tjänsten; där avger pastorat och skola arbetsgivar- och kontroll-

 

Prop. 1974: 40                                                        17

uppgifter för var sin del av tjänsten. Sex pastorat får ersättning av sko­lan för SPV-avgiflen i proportion tiU limtalet.

Den oenhetliga tillämpning av kostnadsfördelningsreglerna som en­käten ger belägg för bottnar enligt promemorian i terminologiska oklarheter. Sålunda konstaleras all begreppen "kostnad för avlönings­förmån" och "avlöningskostnader" i 59 § Kmst åsyftar endast lön och andra sådana avlöningsförmåner som anges i 10 § AST och således har en betydligt snävare innebörd än begreppet "kostnad för avlöningsför­måner" i lagen om kyrkliga koslnder. Vidare påvisas att uttrycket "av­gifter för pensionering" i 63 § Kmst avser SPV-avgifter men inte ATP-avgifter.

Sedan i promemorian redogjorts för ATP-avgiften och de övriga ar­betsgivaravgifter som efter tiUkomsten av Kmst pålagts arbetsgivarna anförs bl. a. följande. Med arbetsgivare i detta sammanhang förstås den som till arbetstagare hos honom utgett ersättning för utfört arbete. TUl organist med fyllnadstjänstgöring betalar pastoratet lön för en samman­lagd tjänstgöring av högst 30 veckotimmar. För tilläggstimmar som ut­över 30 veckotimmar ingår i fyUnadstjänstgöringen betalar skolan tim­arvode direkt till organisten. Pastoratet är alltså att anse som arbets­givare och har all erlägga arbetsgivaravgifter för hela lönen utom för de lUläggslimmar utöver 30 veckolimmar som arvoderas av skolan. Nå­gol riksdagsbeslut om alt arbetsgivaravgifter skall fördelas mellan pas­toratet och skolan föreligger inte.

Vidare framhålls i promemorian följande. Som utgångspunkt för de fortsatta övervägandena av frågan om fördelning av kostnaderna för organister med fyllnadstjänstgöring enligl 13 § 1 Kmst kan tas det själv­klara önskemålet att del skaU råda terminologisk överensstämmelse mel­lan kyrkomusikerstadgan och lagen om kyrkliga kostnader. Sålunda bör begreppet "kostnad för avlöningsförmån" ges samma innebörd i stadgan som det har i lagen, dvs. del bör omfatta såväl kostnad för avlönings­förmåner enligt AST som kostnader för pensionsförmåner och avgifter av olika slag som skah utges för anställda. — I fråga om avlöningsför­måner enligt AST och avgifter för den statliga Ijänslepensioneringen torde det inte finnas anledning att frångå de nuvarande finansierings­principerna såvitt avser kostnadsfördelningen meUan pastorat och skola. — Vad angår arbetsgivaravgifterna synes f.n. gäUa att de skall betalas helt av pastoralen, och så sker tydligen också i flertalet fall. Avgifterna har ökat undan för undan. Del bör beaktas all del i realiteten ofta är kyrkofonden som i sista hand drabbas av kostnaden till följd av sin roll som regulator för kostnadsutjämning mellan pastoraten. Kyrkofonden är avsedd för kyrkliga ändamål. När fonden år 1950 pålades kostnaden för del numera i 20 § 4 kungörelsen om kyrkhga kostnader angivna bidraget för fyllnadsljänstgöringslön som ej skall betalas av skolan mo­tiverades detta med alt anordningen var till nytta för kyrkoväsendel i

 

Prop. 1974:40                                                          18

dess helhet. Denna kostnad avser emellertid kompensation för en löne­utgift som normalt inte åvUar skolan. Med arbetsgivaravgifterna för­håller det sig däremot så, att de normalt skall erläggas av var och en som utger konlantiön. De kan inle heller sägas vara av samma karak­tär som de förphktelser vilka åvUar pastoratet i fråga om sjukvårdsför­måner, begravningshjälp och SPR-pension. Den nyss angivna motive­ringen för att viss kostnad för fyllnadstjänstgöring skall bestridas ur kyrkofonden kan inle åberopas för att låta kostnaden för de arbetsgi­varavgifter som hänför sig till fyllnadstjänstgöringen stanna på kyrko­väsendel. Del kan inte anses vara elt kyrkligt ändamål att på detta sätt subventionera skolväsendet. Därtill kommer att den statsunderstödda skolan får statsbidrag för huvudparten av nuvarande arbetsgivaravgif­ter. Pastoratet bör därför få ersättning av skolan för sina ullägg för arbetsgivaravgifter som hänför sig till fyllnadstjänstgöringen. Eftersom del på grund av debiteringssystemets konstruktion ofta är omöjUgt alt ange exakt vilka kostnader för arbetsgivaravgifter som 'belöper på viss organisttjänsl bör ersättningen beräknas efter någon lämplig schablon, t. ex. elt procenttal, som Kungl. Maj:t fastställer varje år i huvudsak på samma sätt som redan sker vid beräkning av statsbidrag till skol­väsendel. — Att, som i några faU förekommer, pastoral och skola be­talar ut var sin lönedel och redovisar för denna i kontroll- och arbets-givaruppgifler torde få anses principiellt olämpligt. Man bör markera den ifrågavarande tjänstekombinationens karaktär av en enhetlig kyrko­musikalisk tjänst, för vilken pastoratet i lönehänseende är huvudman.

I promemorian uppges all det nyss berörda bidraget ur kyrkofonden enligt 20 § 4 kungörelsen om kyrkliga kostnader, som började utgå budgetåret 1952/53, nådde sin högsta höjd 1962/63 med 132 368 kr. och därefter nedgick kraftigt för all budgetåret 1972/73 utgå med en­dast 1 246 kr. Anledningen till denna utveckling är all lönegradsskill­naden mellan organister och musiklärare undan för undan har minskat. Såväl organister som musiklärare vid grundskolan och gymnasieskolan är nu placerade i lönegrad U 14. En skiUnad föreligger mellan extra eller obehörig organist (U 11) och obehörig musiklärare (U 10). — Medlen utbetalas av domkapitien, som avger redovisning halvårsvis till kam­markoUegiet.

Det kan — heter del vidare i promemorian — starkt ifrågasättas om man skaU ha kvar detta speciella bidrag ur kyrkofonden vid sidan om den vanliga avräkningen. På grund av den löneutjämning som skett har denna utgiftspost sjunkit tUl belopp som i jämförelse med den totala avlöningskostnaden för kyrkomusiker (meUan 50 och 60 mUj. kr.) är bagatellarlade. Bidragen — som aldrig varit särdeles omfattande — är numera uppenbarligen för obetydliga för all motivera kostnadema för och besväret med deras administrerande. Visserligen vet man ännu inle om de nya kompelensreglerna i Kmst kommer alt medföra all organis-

 

Prop. 1974: 40                                                        19

ler och musiklärare placeras i skUda lönegrader. Men även om så skulle bli fallet är del inte sannolikt att det bhr mera avsevärda diskrepanser. Om t. ex. aUa kyrkomusiker som nu har fyllnadstjänstgöring placeras i löneblass U 15 men fyllnadstjänstgöringen avlönas efter U 14 blir skUl­naden i 1973 års löneläge (exkl. arbetsgivaravgifter) ca 97 000 kr. I elt kyrkomusikerdistrikt där organisten har 10 veckotimmar fyllnadstjänst­göring skulle motsvarande löneskillnad uppgå till ca 720 kr. Med hän­syn till detta och tUl möjligheten för de ekonomiskt svagare pastoralen alt få tillskott ur kyrkofonden enligt 8 § lagen om kyrkliga kostnader bör det ifrågavarande bidragssystemet avskaffas. Elt ytterligare skäl härför tillkommer om pastoraten befrias från skyldigheten alt bekosta arbetsgivaravgifterna för fyllnadsljänstgöringslönen.

Slutligen berörs i promemorian frågan om det behövs några särskilda bestämmelser för alt främja organiserandet av tjänslekombinalioner en­ligt det nytiUkomna alternativet i 13 § 2 Kmst. Härom sägs i promemo­rian följande. Eftersom det är samma typ av organisttjänsl i båda fallen kan det inte vara rimligt att behandla dem på olika sätt i fråga om för­delning av kostnader för avlöningsförmåner. Den omständigheten all den kommunala musikundervisningen inle får statsbidrag för ATP-avgift etc. kan inte utgöra skäl liU att kommunen skall betala mindre för en organist än för en annan musiklärare. De skäl som nyss anförts för all slopa systemet med bidrag ur kyrkofonden enligt 20 § 4 kungörelsen om kyrkliga kostnader talar för alt inle införa samma syslem för den nya gruppen av organisttjänster, även om där kan antas bli fråga om större löneskillnader än i förhållande lUl de statliga eUer statsunderstödda sko-loma. HärtiU kommer önskvärdheten av all undvika den administrativa lillkrångling som skuUe bli följden om man inför specieUa regler för den nya typen av fyllnadstjänstgöring.

Remissyttrandena

Förslaget att arbetsgivaravgifterna skaU fördelas meUan pastorat och skola har inte rönt någon gensaga vid remissbehandlingen. Det före­slagna sättet att fördela denna kostnad — dvs. all pastoratet får ersätt­ning av skolan efter en av Kungl. Maj:l fastställd schablon — har i all­mänhet godtagils. Riksförsäkringsverket, som begränsat sitt yttrande till frågan om arbetsgivaravgifterna, framhåller all del oftast stäUer sig svårt alt bestämma den genomsnittsprocenl av lönen som arbetsgivar­avgifterna uppgår till. Beträffande den lönemässigt homogena arbets-lagargrupp som del är fråga om här torde emellertid enligl riksförsäk­ringsverket samma svårighet inte föreligga. Statskontoret anser att det av främst formella skäl är av betydelse all organislljänslernas enhethga karaktär betonas och all pastoralen klart framträder som deras huvud­män. Denna synpunkt torde väga tyngre än den matematiska exakthet

 

Prop. 1974: 40                                                                       20

i kostnadsfördelningen som måhända skulle kunna uppnås på andra vägar. Riksrevisionsverket anlägger liknande synpunkter. Enhgt dom­kapitlet i Göteborg synes, med hänsyn tiU ofta återkommande änd­ringar beträffande debiteringen och beräkningen av de olika arbetsgi­varavgifterna samt tillkomsten av nya avgiftsgrupper, del föreslagna systemet med ett av Kungl. Maj:t för viss tid bestämt procenttal vara att föredra framför annan beräkningsgrund.

I delta sammanhang framhåller den musiksakkunnige hos domkapit­let i Linköping att det är viktigt för tjänslinnehavaren att ha endast en arbetsgivare — pastoratet. Av motsatt åsikt är Stockholms församlings-delegerades beredningsutskott. Det har enligl utskottet visat sig svårt att få tUl stånd rapportering från skolmyndigheten till församlingsdele-gerade om beviljade ledigheter från fyUnadstjänstgöring, vilket medfört att lön i vissa fall utbetalats utan att sådan tjänstgöring fullgjorts. Ut­skottet förordar därför att kyrkan och skolan var för sig utbetalar de till resp. del av tjänsten hänförliga löneförmånerna.

Flera remissinstanser föreslår all kostaader som enligt promemorian fortfarande bör stanna på pastoratet fördelas mellan pastoratet och sko­lan. Längst i detta hänseende går domkapitlet i Linköping, Svenska kyr­kans församlings- och pastoratsförbund samt några kyrkoråd, vilka häv­dar att alla kostnadema bör fördelas. Församlings- och pasloratsförbun-det anser också att del procenttal efter vilkel arbelsgivaravgiflema en­ligt förslagel skall beräknas bör innehålla en komponent avseende sko­lans ersättning till kyrkan såsom ett slags premie för den grupplivför­säkring som i förekommande fall utbetalas av kyrkofonden och således ytterst betalas av pastoraten genom den allmänna kyrkoavgiften. Denna procentandel uppskattar förbundet till 0,4 procent. I fråga om SPV-avgifterna hävdar förbundet all pastoraten endast bör åläggas bestrida så stor del av de fortlöpande avgifterna till SPV som svarar mot den kyrkomusikaliska delen av tjänsten. Beträffande den del som avser fyll­nadstjänstgöringen bör SPV ges möjlighet alt på lämpligt sätt täcka kostnaderna härför från utbildningsdepartementets anslag till statsbi­drag för resp. skolform. Vad gäller engångsavgifter till SPV, som er­fordras för att tjänstinnehavare skall få tillgodoräkna ytterligare tjänst-år för full pension, betalar huvudmännen normalt dessa, även om de i princip är friviUiga. I de fall sådana avgifter förekommer anser förbun­det att de bör fördelas mellan resp. huvudmän i proportion till tjänst­göringens förläggning lUl olika verksamhetsformer.

Även kammarkollegiet, domkapitlen i Uppsala, Luleå och Stockholm samt ett flertal kyrkoråd uttalar sig till förmån för en fördelning av SPV-avgifterna. Kammarkollegiet ifrågasätter sålunda om inle med hän­syn liU reglerna om lönekostnadspålägg viss "dubbelbetalning" äger rum. Pastoraten erlägger nämligen avgifter till den statliga tjänstepen­sioneringen för hela tjänsten, ehuru staten tillgodoräknar sig lönekost-

 

Prop. 1974: 40                                                        21

nadspålägg på den del av lönen som faller på fyllnadstjänstgöringen. Därjämte ter del sig enligt kollegiet mindre naturligt att pastoratet be­lastas med pensionsavgift för hela tjänsten, om lönen och arbetsgivar­avgifterna skall fördelas mellan pastorat och skola. I allmänna med­vetandet torde pensions- och arbetsgivaravgifterna vara så förknippade med varandra att en särbehandling av pensionsavgifterna i delta sam­manhang måste verka förbryllande. Mot denna bakgrund synes skäl föreligga alt underkasta frågan om finansieringsprinciperna för den statliga tjänstepensioneringen beträffande nu ifrågavarande tjänster förnyad prövning.

Statens personalpensionsverk har i och för sig inte någol att invända mol promemorieförslaget. Pensionsverket erinrar emellertid om att syste­met med personalpensionsavgifter tUl verket för ifrågavarande kyrko­musikaliska personal innebär en relativt omständlig anordning. Den byg­ger på årlig individuell rapportering beträffande berörda befattnings­havare och en motsvarande debitering och uppbörd av avgifter och inne­bär vidare särskilda komplikationer vid förmånsbeslämningen. Den för­delning av pensioneringskostnader som åstadkommes genom denna dif­ferentierade procedur är likväl inte i detalj invändningsfri ur "rättvise­synpunkt", bl. a. eftersom avgifterna helt påförs pastoralen även i de fall fyllnadstjänstgöring förekommer utanför del kyrkliga området. Om hänsyn skuUe tas till sådana förhållanden skulle emellertid anordningen för fördelning av personalpensionskoslnader mellan staten, pastoralen och kommunerna komma att kompliceras ytterligare. Något sådant bör med hänsyn tiU kostnadsfördelningens ekonomiska betydelse undvikas. Enligt pensionsverkels mening bör i stället övervägas om inte en nöj­aktig fördelning av personalpensionskoslnader mellan staten och pasto­raten kan åstadkommas genom någon schablonmässig anordning som möjliggör att del särskilda avgiftssystemet slopas.

Promemorians förslag att avskaffa del direkta bidraget ur kyrkofon­den till kostnad för kyrkomusikers fyllnadstjänstgöring och alt ej in­föra några särbestämmelser för tjänster med fyllnadstjänstgöring enUgt 13 § 2 Kmst avstyrks av organisationskommittén för högre musikutbild­ning men godtas mer eUer mindre förbehåUslöst av övriga remissin­stanser som yttrat sig över promemorian i denna del.

Enligl statskontorets mening bör någon skillnad i nu nämnt avseende inte göras mellan de båda typerna av kyrkomusikers fyllnadstjänstgö­ring. Om möjligheten för pastoralen all kombinera kyrkomusikertjäns-lerna med fyUnadstjänstgöring vid statliga och statsunderstödda läro­anstalter bedömts vara av så stort värde för kyrkoväsendel som helhet all den kan motivera en särskild ersättning från kyrkofonden, torde detta värde också föreligga om fyllnadstjänstgöringen äger rum inom den kommunala musikundervisningens ram. Enligt statskontorets uppfatt­ning bör därför sådan ersättning utgå antingen vid bägge slagen av

 

Prop. 1974: 40

99

fyllnadstjänstgöring eller vid intetdera av dem. Motiveringen i prome­morian för ett totalt avskaffande av ersättningarna från kyrkofonden hgger främst i det förhåUandet att löneutjämningen meUan kyrkan och skolan på delta område fortskridit så långt alt de mellanskillnader kyr­kofonden haft att erlägga blivit beloppsmässigt så små att hela anord­ningen förlorat det mesta av sin betydelse. HärtiU kan invändas alt om­kastningar kan komma att ske och alt en utsträcknmg av bestämmel­sernas räckvidd tiU den inle statsunderstödda musikundervisningen skul­le öka kyrkofondens bidragsvolym. Dessa omständigheter talar närmast för alt behovet av kyrkofondens medverkan snarast kommer alt bli stör­re och alt den därför inte borde avskaffas. Emellertid föreligger det en­ligt statskontorets mening ett vägande hinder för en utvidgning av kyr­kofondens skyldighet att ersätta vederbörande pastoral för den löne-skUlnad som omförmäles i 59 § 2 mom. Kmst. Med den formulering som 5 mom. i nämnda paragraf erhållit skuUe det överhuvudtaget inle bh möjligt att enhgt samma grunder och på samma strikta sätt som när det gäller kostnadsuppdelningen enligt 2 mom. fixera den mellanskUlnad i avlöningsbelopp som del skuUe åligga kyrkofonden alt ersätta. Eftersom kostnadsfördelningen mellan vederbörande pastoral och kommun, när det gäller fyllnadstjänstgöring vid icke statsunderstödd läroanstalt, skall baseras på avtal mellan de två partema, finns ingen exakt grundval på vilken kyrkofondens ersällningsbidrag skulle kunna beräknas. Med hän­syn härtiU och mot bakgmnden av vad som för övrigt anförts i prome­morian har statskontoret intet emot all kyrkofondens bidragsgivning i hithörande avseende får upphöra.

Domkapitlet i Växjö tUlstyrker förslagen men anser möjlighet böra skapas för "självförsörjande" pastorat, där del finns organisttjänsl med fyllnadstjänstgöring, alt efter särskUd framställning få bidrag av kyrko­fondsmedel när kommunen betalar ersättning efter lägre lönegrad än den vari organisten är placerad. Domkapitlet tänker därvid särskilt på tjänstekombinalionen organist — kommunal musiklärare, där skillna­den mellan lönegrader kan vara så stor att den kan påverka pastoratet all av kostnadsskäl avslå från denna Ijänstekombination där den i andra avseenden är mycket lämplig.

Domkapitlet i Göteborg har den erfarenheten all kyrkomusiker-distrikten i stor utsträckning strävar efter alt skaffa fyllnadstjänstgöring tiU sina organistljänsler för att få högre timtal vid tjänsterna och där­igenom göra dem mera lockande för kvalificerade sökande. Distrikten bör då i motsvarande grad vara beredda alt tåla den ev. merbdastning som en meUanskillnad i lön innebär och som de möjligen slutligt måste svara för om avräkningen med kyrkofonden skuUe visa överskoti. Det­samma får enligl domkapitlet anses gälla vid den ev. större mellanskiU-nad det kan bli fråga om vid fyllnadstjänstgöring i kommunal musik­skola.

 

Prop. 1974: 40                                                                       23

Organisationskommittén för högre musikutbUdning erinrar om att den i sitt belänkande (Ds U 1971: 5) Ny högre utbildning av kyrko­musiker hade lagl fram förslag om att fyllnadstjänstgöring inom or­ganisttjänst skulle kunna fullgöras som musikpedagog inom kommu­nal musikundervisning. Svenska kommunförbundet hade stäUt sig po­sitivt till förslagel. Del fanns således anledning räkna med att för­bundet var villigt rekommendera sina medlemmar att teckna avtal med pastorat om sådan fyllnadstjänstgöring. Förslaget grundade sig på ett anlagande om en i princip oförändrad fördelning av kostna­derna meUan pastorat och kommun för organisttjänsl med fyllnads­tjänstgöring i det aUmänna skolväsendet eller i kommunal musikskola. Kommittén understryker att den i departementspromemorian påvisade löneutjämningen mellan organister och musiklärare inte gäller förhål­landel meUan organister och musikpedagoger vid kommunal musiksko­la. Kommittén kan därför inte finna annat än att 1942 års kyrkomu-sikeratrednings motivering för det direkta bidraget ur kyrkofonden fortfarande har betydelse med tanke på sistnämnda förhållande. Till utveckling härav anför kommittén följande.

Kommittén anser del viktigt att alla möjligheter tillvaratas för att upp­muntra kyrka och kornmun att inrätta organistljänsler med fyllnads­tjänstgöring som musikpedagog. Det direkta bidraget ur kyrkofonden får anses vara en stimulans för att nå detta syfte och bidraget bör där­för bibehåUas. Om tjänster inte inrättas i tillräcklig utsträckning kan detta leda till all kyrkomusiksluderandena vid musikhögskolorna väl­jer en annan påbyggnadsutbildning än den musikpedagogiska. Kommit­tén finner en sådan utveckling olycklig. — För att bidra till en ökad be­nägenhet hos pastoral och kommun att inrätta här avsedda tjänster med fyUnadstjänstgöring som musikpedagog ifrågasätter kommittén vidare om icke kommunen bör bestrida kostnaden för den musikpedagogiska delen av organisttjänsl enbart efter kostnaderna för timläraranställning och ej efter kostnaderna för lönegradsplacerad musikpedagogtjänst.

Svenska kommunförbundet säger sig ur de synpunkter förbundet har att företräda inte ha någon erinran mot i departementspromemorian framförda förslag.

Församlings- och pastoratsförbundet — som godtar förslaget att slopa det särskilda bidraget ur kyrkofonden till täckande av pastorals kostnad för ev. löneskUlnad — framhåUer att samma skäl som talar för detta förslag, nämligen skiUnadsbeloppens ringa storlek, talar för att Late be­fria huvudmannen för fyUnadstjänstgöringen från denna kostnad. Även domkapitlet i Linköping och några kyrkoråd anser att skolan (kommu­nen) bör svara för denna löneskiUnad.

 

Prop. 1974: 40                                                                     24

Föredraganden

Jag har i det föregående lämnat en kortfattad redogörelse för den nuvarande kyrkomusikerorganisationen. Som framgår av denna an­kommer kostnaderna för organisternas avlöningsförmåner i första hand på pastoraten. I förekommande faU kan pastorat dock få tillskott härför ur kyrkofonden via samma avräkningsförfarande som gäUer be­träffande pastoratens prästiönekoslnader. Vidare har jag berört hur man, för alt kunna tiUskapa fulla tjänster för organister, får repliera på fyll­nadstjänstgöring som musiklärare vid vissa statliga eUer statsunder­stödda läroanstalter. Pastoratet är därvid berättigat tUl ersättning av skolan för den del av avlöningskoslnaden som belöper på fyUnadstjänst­göringen efter organistens löneklass eller, om lägre lönegrad skulle gäUa för musUclärarljänst vid skolan, efter motsvarande lägre löneklass. För den del av kostnaden för fyllnadstjänstgöringen som inle täcks genom skolans avlöningsbidrag kan pastoratet få gottgörelse direkt av kyrko­fonden vid sidan av del nyssnämnda avräkningsförfarandet. Denna bi­dragsform kallar jag i fortsättningen direktbidrag. Närmare bestäm­melser om fördelningen mellan pastoral och skola av kostnaderna för organisternas avlöningsförmåner finns i kyrkomusikerstadgan (1950: 375, omtryckt 1973: 681). Dessa bestämmelser går tillbaka på beslut vid 1950 års riksdag.

Som en konsekvens av den nya kyrkomusikemtbUdning som sedan några år meddelas vid musikhögskolorna har införts möjlighet att kom­binera organisttjänsl med fyllnadstjänstgöring som musikpedagog vid kommunal musikundervisning tUl vilken inle utgår statsbidrag. Bestäm­melser om detta altemativ till den äldre fyUnadstjänstgöringen har med­delats i kyrkomusikerstadgan, och i samband därmed har behörighets­reglerna ändrats. FyUnadstjänstgöring enligt del nya alternativet kom­mer till stånd genom avtal mellan församlingen och kommunen. Av­löningskostnaderna fördelas mellan pastoratet och kommunen i den ordning de själva bestämmer.

I anslutning till dessa ändringar i stadgan har fråga uppkommit om pastoratet också bör kunna få direktbidrag ur kyrkofonden för den del av kostnaden för den nya typen av fyllnadstjänstgöring som inle läcks av kommunen. Vidare har i delta sammanhang uppmärksammals att reglerna om fördelning mellan pastorat och skola av kostnaderna för tjänst med den äldre fyllnadstjänstgöringen är ofuUständiga i det hän­seendet alt de inle behandlar kostnaderna för arbetsgivaravgifter. Dessa spörsmål har närmare belysts i den departementspromemoria som jag har redogjort för i det föregående.

I promemorian föreslås all direklbidragel ur kyrkofonden slopas i fråga om den äldre fyllnadstjänstgöringen och all någon motsvarande bidragsform inte införs för den nya. Vad gäller kostnadsfördelningen

 

Prop. 1974: 40                                                        25

vid den äldre fyUnadstjänstgöringen mellan pastorat och skola föreslås att reglerna härom ändras på så sätt alt pastoratet berättigas till er­sättning av skolan för så stor del av arbetsgivaravgifterna som belöper på skolans avlöningsbidrag till pastoratet samt att denna ersättning beräknas efter en schablon som Kungl. Maj:t bestämmer.

Promemorieförslagen har i aUmänhet godtagits vid remissbehand­lingen. Beträffande kostnaderna för avlöningsförmåner för tjänst med den äldre fyllnadstjänstgöringen har dock flera remissinstanser uttryckt önskemål om fördelning av SPV-avgifter och vissa andra kostnadspos­ter för vilka skolan nu inle skall betala ersättning. I fråga om direkt­bidraget ur kyrkofonden avstyrks förslaget av organisationskonunittén för högre musikutbildning. Ett direklbidrag behövs enligl kommittén med hänsyn till den stimulans som bidraget kan innebära för intresset att inrätta organisttjänster med fyllnadstjänstgöring som musikpeda­gog vid kommunal musikundervisning. Kommittén befarar att avsak­naden av sådant bidrag får tUl följd att musikstuderande på kyrkomu­sikerlinjen kommer alt undvika den musikpedagogiska påbyggnadsul-bildningen, om sådana tjänster inrättas i otUlräcklig utsträckning. Några remissinstanser anser att den kostnad som direklbidragel är avsett all täcka bör läggas på skolan.

Jag har i min redogörelse för nuvarande ordning angett de arbets­givaravgifter som f. n. skall erläggas för organisterna. Samtliga dessa avgifter har tillkommit efter riksdagens ställningstagande i fråga om kostnadsfördelningen mellan pastorat och skola år 1950. I likhet med vad som anges i promemorian finner jag alt det är nödvändigt att sking­ra den osäkerhet som f. n. råder om hur man skall förfara med dessa kostnader. Jag biträder promemorieförslaget och förordar således att kostnaderna för alla de arbetsgivaravgifter som jag har angett i det föregående fördelas meUan pastoratet och skolan på det sätt som före­slagits. Del bör ankomma på Kungl. Maj:l att bestämma en schablon efter vilken storleken av skolans ersättning för ifrågavarande kostna­der skall beräknas, på samma sätt som redan sker i fråga om statsbi­drag till skolväsendet.

Vad angår de längre gående önskemål och förslag rörande fördel­ning av kostnader som förts fram i vissa remissyttranden är jag inte nu beredd tillstyrka alt man går ifrån den ståndpunkt som statsmak­terna intog i dessa hänseenden år 1950. Vissa av dessa önskemål och förslag torde få övervägas i andra sammanhang.

Beträffande direklbidragel ur kyrkofonden delar jag den uppfattning som kommit till uttryck i departementspromemorian, nämligen att det med hänsyn tUl bidragels ringa betydelse inle är motiverat all behålla denna bidragsform i fråga om den äldre fyUnadstjänstgöringen. Jag för­ordar således all bidrag av delta slag inle längre skaU utgå ur kyrko­fonden. Jag har därvid också beaktat all pastoral med svagare ekonomi

 

Prop, 1974: 40                                                        26

har möjlighet all få kostnader som avses med bidraget läckta ur kyrko­fonden via del fömt nämnda avräkningsförfarandet.

Med hänsyn till den ställning jag har tagit till frågan om direktbidraget vid den äldre fyllnadstjänstgöringen finner jag inte motiverat att införa någon motsvarande anordning för den nya fyllnadstjänstgöringen, även om löneskillnaderna här kan bli relativt stora. Man kan vidare, med hänsyn till att kostnadsfördelningen bestäms genom avtal, såsom stats­kontoret närmare utvecklat, inte beräkna skUlnaden utifrån en enhet­lig grundval på samma sätt som när det gäller den äldre fyllnadstjänst­göringen. Även i detta sammanhang kan ekonomiskt sämre lottade pastorat få bidrag från kyrkofonden via det vanliga avräkningsförfa­randet. Något direklbidrag ur kyrkofonden bör således inte heller utgå för den nya fyllnadstjänstgöringen. Liksom organisationskommittén för högre musikutbildning vill jag emellertid starkt betona viklen av att avtal om den nya fyllnadstjänstgöringen träffas meUan kyrkliga och borgerliga kommuner i sådan omfattning att de kyrkomusikstuderande inte på grund av brist på tjänster av denna typ avhåller sig från alt välja den musikpedagogiska påbyggnadskursen. Det är angeläget att upp­märksamt följa utvecklingen på detta område. Om förhållandena ger anledning därtiU får frågan om särskilda åtgärder för alt få tiU stånd tjänster med den nya fyllnadstjänstgöringen las upp till förnyat över­vägande.

Under åberopande av del anförda hemställer jag alt Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att

1.    bemyndiga Kungl. Maj:l att meddela bestämmelser om för­delningen mellan pastorat och skola av kostnadema för arbets­givaravgifter på sätt som jag har angett i detta avsnitt,

2.    besluta att kyrkofonden inte längre skall bestrida sådan kost­nad för kyrkomusikers fyUnadstjänstgöring som musiklärare vilken ej skall betalas av skolan.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämman­de av statsrådets övriga ledamöter hemställt 'förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas pro­position av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokoUet: Britta Gyllensten

 

Prop. 1974: 40                                                        27

Innehåll

I. Vissa anslag ur kyrkofonden                                    3

1   Inredning av domkapitelhuset i Härnösand               3

2   Inrättande av nya stiftsadjunklsljänsler för finskspråkiga

personer i Sverige, m. m.                                   3

3   Avlöningsbidrag liU sjömanspräster                        5

4   Bidrag till kyrkomusikerutbildningen vid Sköndalsinstitutet    6

5   Anslag tiU anlitande av biträde vid handläggningen av

kyrkliga ärenden                                               7

6 Anslag till kostnader för Kyrkornas världsråds femte

generalförsamhng                                             7

7 Stipendier till blivande präster för utbildning i finska

och samiska språken                                         8

8 Anslag för anordnande av leologiska fortbildningskurser

för präster m. m.                                              9

9 Bidrag tiU Lutherska världsförbundets svenska sektion        9

10   Bidrag till kyrklig verksamhet i Schweiz                 10

11   Flemställan                                                      10

II. Kostnadsansvaret för avlöningsförmåner åt organister

med fyllnadstjänstgöring                                       11

Inledning                                                            11

Nuvarande ordning                                               12

Departementspromemorian                                     16

Remissyttrandena                                                 19

Föredraganden                                                    24

 

TRYCKERIBOLAGET    IVAR    H/EGGSTROM    AB.    STOCKHOLM     1974