Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1974        Prop. 1974:185

Nr 185

Kungl. Maj:ts proposition med förslag om vissa skattelättnader vid gåva av familjeföretag, m. m.; given den 15 november 1974.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementsche­fen hemställt,

CARL GUSTAF

G, E, STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag om att de nyligen av riksdagen beslutade lättnaderna vid förmögenhets- och arvsbeskattningen av famil­jeföretag skall, med vissa inskränkningar, tillämpas även vid gåva. De föreslagna bestämmelserna avses skola träda i kraft den 1 januari 1975 ocb tillämpas på gåvor efter den 24 juni 1974, Vidare föreslås vissa änd­ringar beträffande värderingen av vattenfallsfastigheter såvitt gäller s, k, andelskraft. De föreslagna reglerna avses skola tillämpas vid 1975 års allmänna fastighetstaxering.

1    Riksdagen 1974. 1 saml Nr 185

 

Prop. 1974:185

1    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom förordnas att 23 och 43 §§ lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

23 §2 Vid uppskattning av lös egendom iakttages:

A,     Tomträtt eller vattenfallsrätt uppskattas i den mån ej annat föl­
jer av 20 § tredje stycket, till vad rättigheten med hänsyn till vill­
koren vid upplåtelsen och den tid, som därför återstår, kan antagas
hava betingat vid en av boets avveckling föranledd, med tillbörlig om­
sorg skedd försäljning,

B,     Aktie, obligation eller därmed jämförlig värdehandling uppskattas,
där värdehandlingen noteras å inländsk eller utländsk börs, tUl det no­
terade värdet eller, om detta icke motsvarar vad som varit påräkneligt
vid försäljning under normala förhållanden, till pris, som vid dylik för­
säljning kan påräknas. Sådan värdehandling, som icke noteras å börs,
uppskattas enligt sist angivna grund,

C,    Fordran uppskattas till sitt kapitalbelopp jämte upplupen ränta å
tid, som avses i 21 §, Är fordringen ej förfallen och skall ränta därå ej
beräknas för tiden före förfallodagen, uppskattas fordringen till belopp,
som utgör dess värde vid nämnda tid enligt den vid denna lag fogade ta­
bellen I,

Osäker fordran uppskattas till belopp, varmed den kan beräknas in­flyta. Värdelös fordran anses icke utgöra tillgång. Den omständigheten att gäldenären är delägare i dödsboet föranleder icke fordringens upp­skattande enligt andra grunder än som eljest äro tillämpliga.

Medel,  som  innestå på skogs-  Medel, som insatts på skogskon-

konto, upptagas till halva värdet, to eller investeringskonto för skog.
Av medel, som avsatts till investe- upptagas till halva värdet. Har
ringsfond för förlorade inventarier medel avsatts till fond för särskilt
eller lagertillgångar eller till fond ändamål enligt föreskrift i lag eller
som avser avyttrat fartyg, får som annan författning och har avdrag
skuld upptagas halva beloppet.     vid inkomstberäkningen medgivits

för avsättningen, får halva det av­satta beloppet upptagas som skuld.

D,    För evärdlig tid utgående ränta, avkomst eller annan förmån upp­
skattas till tjugu gånger det belopp, vartill den senast för helt år uppgått.

Nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån, som utgår under viss tid eller någons livstid, uppskattas till sitt kapitalvärde. Är rättigheten bestämd till visst belopp eller eljest till viss storlek, beräk­nas kapitalvärdet efter det belopp rättigheten för helt år motsvarar enligt de vid denna lag fogade tabellerna II och III, Där rättighet, som belastar

' Rubrikens lydelse enligt prop, 1974: 159.  Senaste lydelse 1974: 312.

 

S'rop. 1974:185                                                                       3

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

viss egendom, ej är på nyss angivet sätt bestämd, anses årliga värdet ut­göra fem procent av det penningvärde, vartill egendomen uppskattats, dock att, där rättighet avser endast del av egendom eller dess årliga värde eljest icke kan bestämmas enligt nyss angivna grund, detta upp­skattas efter vad som prövas skäligt.

Kapitalvärdet av rättighet, som icke är bestämd att utgå under någons livstid men ändock är av obestämd varaktighet, uppskattas med ledning av tabell III, såsom om den skolat utgå för den berättigades livstid, dock högst till tio gånger det värde, rättigheten för helt år motsvarar.

Är rättighet beroende av flera personers liv sålunda, att rättigheten upphör vid den först avlidnes frånfälle, bestämmes rättighetens kapital­värde efter den äldstes levnadsålder. Fortfar däremot rättigheten oför­ändrad till den sist avlidnes frånfälle, beräknas värdet efter den yngstes ålder.

E,     Värdet av utländskt myntslag beräknas efter den köpkurs på chec­
kar, utställda i samma myntslag, som gällde vid liden för skattskyldighe­
tens inträde. Finnes ej sådan kurs eller kan av annan anledning värdet
icke beräknas efter denna grund, bestämmer regeringen eller den myn­
dighet regeringen förordnar, hur beräkningen skall ske,

F,     Annan lös egendom än förut nämnts uppskattas till vad den kan
antagas hava betingat vid en av boets avveckling föranledd, med tillbör­
lig omsorg skedd försäljning.

Inventarier, som äro avsedda för stadigvarande bruk i jordbruk med binäringar, i skogsbruk eller i rörelse, liksom lager upptagas tUl det värde som kunnat godtagas vid inkomstberäkning enligt kommunalskat­telagen (1928: 370), Härigenom får dock förmögenhetsvärdef av för­värvskällan icke sättas lägre än sextio procent av det värde som fram­kommer vid en värdering där inventarierna upptagits till anskaffnings­värdet efter avdrag för skälig avskrivning eller utrangering och lagret värderats som helhet utan hänsyn till påräknelig vinst vid försäljning i detalj. Hänsyn skall därvid tagas lill inkurans men icke till s, k, latent skatteskuld,

43 §« Vid beskattning av gåva skall i tillämpliga ddar lända till efterrät­telse, förutom ovan särskilt angivna bestämmelser i 6—9, 12, 19, 21 och 30 §§, vad i fråga om arvsskatt vidare är stadgat i 4 § 2 och 3 mom,, 14, 20 §§, 22 § med undantag av 1 mom, andra stycket, 23 § med undantag av F andra stycket, 24—27 §§, 28 § med undantag av vad i andra och fjärde styckena stadgas, ävensom 32 §; och skall därvid den i 32 § f) förekommande hänvisningen till 19 § i stället gälla 41 § samt 28 § första och tredje styckena tillämpas som om gåvan utgjorde arv efter givaren.

Har gåva lämnats utan förbehåll till förmån för givaren eller annan och avser gåvan all givarens rätt till förvärvskälla enligt koininunal­skattelagen (1928: 370) i jordbruk med binäringar, skogsbruk eller rö­relse, som han äger direkt eller ge­nom juridisk person, skall, utöver

=> Senaste lydelse 1974: 312.

 

Prop. 1974:185                                                                        4

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

bestämmelserna i första stycket, även 22 § 1 mom. andra stycket och 23 § F andra stycket tilläm­pas när gåvoskatten bestäms. Har gåvotagaren inom fem år efter det skattskyldighet för gåvan inträtt genom köp, byte eller därmed jäm­förligt fång eller genom gåva eller bodelning av annan anledning än makes död avhänt sig egendomen eller väsentlig del därav, skall ny gåva anses föreligga med det värde varmed den ursprungliga gåvan nedsatts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 och äger tillämpning där skattskyldighet inträtt efter den 24 juni 1974,

2    Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1974: 312) om ändring i lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom förordnas att övergångsbestämmelserna till förordningen (1974: 312) om ändring i lagen (1941; 416) om arvsskatt och gåvoskatfi skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

Denna förordning träder i kraft   Denna förordning träder i kraft

två veckor efter den dag, då för- två veckor efter den dag, då för­
ordningen enligt därå meddelad ordningen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i uppgift utkommit från trycket i
Svensk författningssamling. Äldre Svensk författningssamling. Äldre
bestämmelser gäller dock fortfa- bestämmelser gäller dock fortfa­
rande, om skattskyldighet inträtt rande, om skattskyldighet inträtt
dessförinnan,                               dessförinnan. Bestämmelserna i 22

§ 1 mom. andra stycket och 23 § F andra stycket skall äga motsva­rande tillämpning även där in­komst av jordbruksfastighet icke redovisas enligt bokföringsmässiga grunder.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 och tillämpas där skatt­skyldighet inträtt efter den 24 juni 1974.

' Rubrikens lydelse enligt prop. 1974: 159.

 

Prop. 1974:185                                                                      5

3    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas att punkt 3 av anvisningama till 3 och 4 §§ la­gen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatti skall ha nedan angivna ly­delse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

Anvisningar
till 3 och 4 §§
3.2    Medel,    som    innestå    på   3. Medel, som insatts på skogs-

skogskonto, upptagas till halva konto eller investeringskonto för
värdet. Av medel, som avsatts till skog, upptagas till halva värdet,
investeringsfond för förlorade in- Har medel avsatts till fond för
ventarier eller lagertillgångar eller särskilt ändamål enligt föreskrift i
till fond som avser avyttrat fartyg, lag eller annan författning och har
får som skidd upptagas halva be- avdrag vid inkomstberäkningen
loppet.                                         medgivits för avsättningen, får hal-

va det avsatta beloppet upptagas som skuld.

Är fordran för sin tillkomst gjord beroende av ett villkor, som är ovisst, antingen i den meningen att det är osäkert, om den såsom vill­kor bestämda tilldragelsen kommer att inträffa, eller i den meningen att det visserligen är säkert, att tilldragelsen skall inträffa, men ovisst när, skall fordringen icke medräknas. Däremot har den omständighe­ten, att fordran, som löper utan ränta, ännu ej är förfallen till betalning, betydelse endast för beräkningen av dess förhandenvarande värde (4 §),

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 och tillämpas första gången vid 1975 års taxering.

4    Förslag till

Lag   om  ändring  i  förordningen  (1974: 311)  om  ändring i lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas att övergångsbestänundserna till förordningen (1974: 311) om ändring i lagen (1947: 577) om stathg förmögenhets-skatt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

Denna förordning träder i kraft   Denna förordning träder i kraft
två veckor efter den dag, då för- två veckor efter den dag, då för­
ordningen enligt därå meddelad ordningen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i     uppgift utkommit från trycket i
Svensk författningssamling och Svensk författningssamling och
tillämpas i fråga om 6  §  första  tillämpas i fråga om 6  § första

' Rubrikens lydelse enligt prop. 1974:159.

' Senaste lydelse 1974: 311.

ä Rubrikens lydelse enligt prop. 1974:159.

It   Riksdagen 1974.1 saml Nr 185

 

Prop. 1974:185

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

gången vid 1976 års taxering och i gången vid 1976 års taxering och i
övrigt vid 1975 års taxering. Äldre övrigt vid 1975 års taxering. Äldre
bestämmelser gäller såvitt avser 6 bestämmelser gäller såvitt avser 6
§ vid 1975 års taxering och i fråga § vid 1975 års taxering och i fråga
om eftertaxering för år 1975 eller om eftertaxering för år 1975 eller
tidigare år och i övrigt vid 1974 tidigare år och i övrigt vid 1974
års taxering och i fråga om efter- års taxering och i fråga om efter­
taxering för år 1974 eller tidigare taxering för år 1974 eller tidigare
år.                                                år. Bestämmelserna i punkt 2 av

anvisningarna till 3 och 4 §§, skall äga motsvarande tillämpning även där inkomst av jordbruksfastighet icke redovisas enligt bokförings­mässiga grunder.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 och tillämpas första gången vid 1975 års taxering.

5    Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas att punkt 3 av anvisningarna till 9 § kommu­nalskattelagen (1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

Anvisningar

till 9 §

3*. Till ledning vid bestämmandet av marknadsvärdet av vattenfall med tillhörande byggnader skola gälla de grunder som angivas i denna punkt.

Marknadsvärdet av outbyggt vattenfall (fallvärde) uppskattas efter storleken av en beräknad, hela vattenkraften i fallet motsvarande effekt (taxeringseffekt) och ett beräknat värde per effektenhet.

Taxeringseffekten beräknas efter en på grundval av medelvattenfö­ringen bestämd vattenföring (taxeringsvattenföring) samt efter brutto­fallhöjden vid meddvattenföring, Taxeringsvattenföringen skall bestäm­mas så, att en däremot svarande, året runt tillgänglig effekt kan anses likvärdig med hela den i vattenfallet ekonomiskt uttagbara vattenkraften. Vid bestämmande av taxeringsvattenföringen skall hänsyn tagas dels till vattenföringens växlingar under året, oavsett om dessa bero enbart på naturliga förhållanden i vattendraget eller äro påverkade av genomförd årsreglering, dels till sådan framtida årsreglering som med sannolikhet väntas bliva genomförd dels ock till möjligheten att efter vattenfallets utbyggnad där anordna korttidsreglering eller tillgodogöra sig en regle­ring av dylikt slag, vilken annat uppströms liggande kraftverk anordnat. Vatten, som på grund av förpliktelse, vilken åvilar fastigheten såsom så­dan, måste avstås till samfärdsel och andra behov, medräknas ej i den mån vattenkraftens värde därigenom påtagligt minskas. Vid beräkning

1 Senaste lydelse 1974: 295.

 

Prop. 1974:185                                                         7

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

av bruttofallhöjden för vattenfall, vars fallhöjd till en del ingår i ett års­regleringsmagasin, skall nämnda del av fallhöjden upptagas med ett i skälig mån nedsatt värde.

Vid uppskattning av värdet per effektenhet fastställes för olika flod­områden ett normalvärde på grundval av kostnaderna för produktion av elektrisk kraft inom landet och flodområdets belägenhet. Normalvärdet jämkas uppåt eller nedåt i den mån så är påkallat av hänsyn dels till överföringsavstånd och avsättningsförhållanden, dels ock till utbygg­nadsförhållandena vid fallet samt kostnaderna för anordnandet av sådan årsreglering, som beaktats vid beräkning av taxeringseffekten. Därjämte vidtages den nedsättning av normalvärdet, som betingas av den tid, vil­ken väntas förflyta innan fallet blir utbyggt. Vattenfall och falldelar, som ej kunna förväntas bliva utbyggda inom överskådlig framtid, kunna an­ses sakna särskilt värde.

Marknadsvärdet av vattenkraftverk, varmed avses såväl kraftverk för elektrisk kraftproduktion som kraftverk till direkt drivna anläggningar, kan uppskattas med utgångspunkt i avkastningen därav under beaktande av dels anläggningens påräkneliga varaktighetstid och dels att viss del av det enligt denna metod uppskattade värdet kan belöpa på reglerings­damm, som enligt vad nedan sägs skall taxeras särskilt.

Då emellertid tillfredsställande uppgifter för tillämpning av den i föregående stycke angivna värderingsmetoden vanligen ej torde stå till förfogande, bör marknadsvärdet av vattenkraftverk i regel uppskattas enligt nedan angivna metod.

Vattenfallet uppskattas såsom om det vore outbyggt. Finnes grundad anledning att antaga, ätt vattenkraften i fallet inte kommer att tillgodo­göras efter det att det befintliga kraftverket blivit nedslitet och tagits ur drift, vidtages dock sådan ytterligare jämkning av normalvärdet per ef­fektenhet att värdet av vattenfallet kommer att avse endast kraftverkets återstående drifttid.

Den kraftverksägaren tillhöriga mark å land, som tages i anspråk för anläggningen med bostadshus, upptages till skäligt värde (utmålsvärde). Till mark, som nu nämnts, må ej hänföras mark, som användes för jord­bruk eller skogsbruk eller eljest för annat ändamål än det som med an­läggningen avses.

Marknadsvärdet av kraftverket i övrigt (värde av byggnader) bestäm­mes med ledning av kostnaderna för anläggandet av kraftverket. Samt­liga dessa kostnader skola medräknas i den mån ej annat följer av vad som sägs i nästföljande stycke. Sålunda skola medräknas bland annat kostnader för skadeförebyggande åtgärder, ersättningar för skada eller intrång samt kostnader för provisoriska åtgärder i samband med anläg­gandet av kraftverket. Den omständigheten att kostnaderna avse fastig­het, som ej ingår i den taxeringsenhet på vilken kraftverket är beläget, utgör ej hinder mot att kostnaderna medräknas.

Till kostnader, som påverka värdet av kraftverket, räknas icke kost­nader för förvärv av sådan rätt till vattenfall och utmål, till vilken hän­syn skall tagas vid fallvärdets och utmålsvärdets bestämmande, samt kostnader för byggnader eller arbeten, till vilkas värden hänsyn skall ta­gas vid taxering av annan taxeringsenhet än den, på vilken kraftverket är beläget.

Det sammanlagda beloppet av de kostnader, som enligt nästföre­gående båda stycken skola upptagas såsom kostnader för anläggande av

 

Prop.1974:185

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

kraftverket, beräknas utgöra den faktiska anskaffningskostnaden för kraftverkets byggnader med vad därtill hör. Denna anskaffningskostnad, fördelad på det antal kostnadsgrupper som finnes erforderligt, omräknas till värdet vid ingången av året före taxeringsåret. Omräkningen skall ske under hänsynstagande till dels prisändringar, som ägt rum sedan de tidpunkter, då anskaffning skett, arbeten utförts eller ersättningsbelopp utgivits, dels ock erforderlig avskrivning. Avskrivning får ej beräknas för kostnad, som avser ersättningar för skada eller intrång, eller för därmed sammanhängande utrednings- och rättegångskostnader.

Den enligt nästföregående stycke omräknade anskaffningskostnaden jämkas uppåt i den mån så finnes skäligt med hänsyn till, å ena sidan, kraftverkets produktionsförmåga och dess läge i förhållande till betydel­sefulla avsättningsområden och, å andra sidan, kostnaderna för kraft­verket och för däri nyttiggjorda regleringar.

I fråga om vattenkraftverk till direkt drivna anläggningar — till övervägande delen bestående av kvarnar, sågar och liknande smärre an­läggningar — gäller vidare att, om anläggningen lämpligen kan i sin hel­het uppskattas enligt de för taxering av fastighet i allmänhet gällande grunderna, reglerna i denna anvisningspunkt icke böra tillämpas.

Vid uppskattning av vatten­kraftverks marknadsvärde må — oavsett vilkendera av de i denna anvisningspunkt angivna värde­ringsmetoderna, som användes — avdrag ske för skyldighet att leve­rera ersättningskraft,. grundad på vattenlagen (1918:523); rättighet att utfå dylik kraft skall, i den mån rättigheten kan utnyttjas av den fastighet, varmed den är för­enad, tagas i betraktande vid dess taxering. Vid bestämmandet av värdet av skyldighet att leverera ersättningskraft och rättighet att utfå dylik kraft skall, då uttag­ningskostnaden gäldas i pen­ningar, hänsyn tagas dels till den del av nämnda kostnad, som utgör underhålls- och driftkostnad, dels ock till den del av den i uttag­ningskostnaden ingående anlägg­ningskostnaden, som vid ingången av året före taxeringsåret ännu icke erlagts.

Vid uppskattning av vatten­kraftverks marknadsvärde må — oavsett vilkendera av de i denna anvisningspunkt angivna värde­ringsmetoderna, som användes — avdrag ske för skyldighet att leve­rera andelskraft som avses i 2 kap. 6 § vattenlagen (1918:523) och ersättningskraft enligt vattenlagen i dess lydelse närmast före den 1 juli 1974; rättighet att utfå dylik kraft skall, i den mån rättigheten kan utnyttjas av den fastighet, varmed den är förenad, tagas i be­traktande vid dess taxering. Vär­det av andelskraft skall bestämmas med utgångspunkt i kraftverkets värde före avdrag för skyldighet att leverera andelskraft och mot­svara andelskrafttagarens del i den vattenkraft som skall tillgodogöras i anläggningen. Vid bestämmandet av värdet av skyldighet att leverera ersättningskraft och rättighet att utfå dylik kraft skall, då uttag­ningskostnaden gäldas i pen­ningar, hänsyn tagas dels till den del av nämnda kostnad, som utgör underhålls- och driftkostnad, dels ock till den del av den i uttag­ningskostnaden ingående anlägg­ningskostnaden, som vid ingången

 

Prop. 1974:185

Nuvarande lydelse

Vad ovan sägs angående ersätt­ningskraft grundad på vattenlagen (1918: 523) skall äga motsvarande tillämpning i fråga om ersättnings­kraft, som enligt avtal utgår så­som vederlag för av kraftverkets ägare förvärvad ägande- eller ser­vitutsrätt till i kraftverket tillgodo­gjord vattenkraft, under förutsätt­ning att skyldigheten att tillhan­dahålla ersättningskraften är knu­ten till kraftverket och rätten till kraften knuten till i avtalet angi­ven fastighet samt att kraftle­veransen icke begränsats till att avse endast viss tid.

Föreslagen lydelse

av  året  före  taxeringsåret   ännu icke erlagts.

Vad ovan sägs angående ersätt­ningskraft enligt vattenlagen (1918; 523) skall äga motsvararide till­lämpning i fråga om ersättnings-kraft, som enhgt avtal utgår så­som vederlag för ägande- eller ser­vitutsrätt till i kraftverket tillgodo­gjord vattenkraft, under förutsätt­ning att skyldigheten att tillhan­dahålla ersättningskraften är knu­ten till kraftverket och rätten till kraften knuten till i avtalet an­given fastighet samt att kraft­leveransen icke begränsats till att avse endast viss tid.

Vid uppskattning av marknadsvärdet av regleringsdamm med tillhörande mark skola i tillämpliga delar gälla de regler, som enligt vad ovan stadgats gälla i fråga om vattenkraftverk vid uppskattning av utmålsvärde samt värde av byggnader.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 och tillämpas första gång­en vid 1975 års allmänna fastighetstaxerfng.

 

Prop. 1974:185                                                        10

Utdrag av protokollet över finansärenden hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 15 november 1974.

Närvarande: ministern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, GEIJER, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, CARLSSON, FELDT, SI­GURDSEN, GUSTAFSSON, LEIJON, HJELM-WALLÉN.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter ge­mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vissa skattelättnader vid gåva av familjeföretag, m. m. och anför.

Inledning

Genom lagstiftning i våras (prop. 1974:98, SkU 1974:38, rskr 1974: 259, SFS 1974: 311 och 312) genomfördes vissa lättnader vid för­mögenhets- och arvsbeskattningen av mindre och medelstora företag och jordbruk. Lagstiftningen omfattar inte gåva. Vid sin behandling av den nämnda propositionen beslutade riksdagen att hos Kungl. Maj:t be­gära förslag till 1974 års höstriksdag i syfte att låta ifrågavarande lätt­nader omfatta även beskattningen av gåva av företag.

Sedan företagsskatteberedningen (Fi 1970: 77) med anlednmg av riks­dagens begäran fått i uppdrag att utarbeta ett förslag i ämnet, har bered­ningen avgett en promemoria (Ds Fi 1974: 12) Skattelättnader vid gåva av familjeföretag,!

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av kammarkol­legiet, riksskatteverket (RSV), Göta hovrätt, Stockholms tingsrätt, läns­styrelserna i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län. Fa­miljeföretagens förening, Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbru­karnas riksförbund (LRF), Svensk industriförening. Svenska arbetsgiva­reföreningen (SAF), Svenska företagares riksförbund, Sveriges advokat­samfund, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO) samt Sve­riges industriförbund (SIF), LRF har åberopat yttrande av Lantbrukets skattedelegation, SAF och SIF har avgett gemensamt yttrande.

Gällande regler

Vid förmögenbets- och arvsbeskattningen får lager och inventarier som ingår i förvärvskällorna jordbruksfastighet och rörelse tas upp till det lägsta varde som kunnat godtas vid inkomstberäkningen, Lager får

' Promemorian har utarbetats av en särskild arbetsgrupp inom beredningen under ledning av generaldirektören Sten Walberg. I övrigt består gruppen av jur. dr Bertil af Klercker, skattedirektören Carl-Gustaf Petersson och kammarrätts­assessorn Per Anclow.

 

Prop. 1974:185                                                                    11

således tas upp till lägst 40 % av anskaffnings/återanskaffningsvärdet efter avdrag för inkurans och på motsvarande sätt får inventarier redo­visas till de lägsta värden som kan följa av avskrivningsreglerna vid in­komstberäkningen. För att inte lämna utrymme för opåkallade skatte­lättnader finns en spärregel som innebär att minst 60 % av företagets värde beräknat enligt tidigare gällande regler skall tas upp till beskatt­ning. Nu återgivna värderingsregler tillämpas även vid s. k. substansvär­dering av aktiebolag och kommer därigenom att påverka värdet av aktier i fåmansbolag. I denna del har RSV meddelat anvisningar (RSV Dt 1974: 27).

Vid gåva medges som nyss nämnts inga särskilda skattelättnader utan här beskattas den bortgivna egendomen efter det allmänna saluvärdet i den mån inte särskilda värderingsföreskrifter finns.

Företagsskatteberedningens promemoria

Företagsskatteberedningens förslag syftar till att på lämpligt sätt söka inpassa gåvobeskattningen i det system som för familjeföretagens vid­kommande gäller vid förmögenhets- och arvsbeskattningen. En utgångs­punkt har varit att söka nå fram till enkla regler men samtidigt söka möta mer väsentliga risker för missbruk. De inskränkningar som härvid­lag bedömts som påkallade tar sikte på sådana fall där gåvoskatteunder­laget otillbörligen minskas eller där man över huvud taget främst från gåvoskattesynpunkt kan ställa sig tvivlande till gåvans utformning. Den omständigheten att en gåva medför skattefördelar, stundom t, o, m, be­tydande, utgör enligt beredningen däremot ensamt inget skäl att utesluta gåvan från kapitalskattelättnader. Att en gåva kan ge skattemässiga för­delar vid inkomst- eller förmögenhetsbeskattningen har alltså inte an­setts utgöra skäl att inskränka eventuella lättnader vid gåvobeskatt­ningen. Sådana förhållanden bör enligt beredningen i stället rättas till genom ingrepp på inkomst- och förmögenhetsskattelagstiftningens om­råde. Beredningen påpekar även att de framlagda förslagen i viss mån kan sägas vara av provisorisk karaktär med hänsyn till att beredningen även har som uppgift att föreslå åtgärder i syfte att underlätta genera­tionsväxlingarna för familjeföretagare,

I promemorian redovisas olika tänkbara begränsningar, såsom att för lättnad vid gåvobeskattning uppställa krav på att gåvotagaren skulle vara en givaren närstående person eller ha uppnått myndig ålder. Be­gränsningar av sådant slag har dock ansetts vara av begränsat praktiskt värde och dessutom stundom direkt kunna lägga hinder i vägen för önskvärda gåvor. Man har i stället valt att utforma begränsningarna ge­nom att ställa upp krav på gåvans juridiska utformning. För att inte lämna utrymme för konstlade gåvotransaktioner av dessutom ofta svår­kontrollerad natur krävs enligt förslaget att gåvan skall vara "utan för-

 

Prop. 1974:185                                                        12

behåll till förmån för givaren eller arman". Skattelättnad skall nämligen inte medges om gåvan delats upp på så sätt att olika rättigheter upplåtits till skilda mottagare. Till förbehåll i detta sammanharig räknas främst sådana föreskrifter som har eller kan få betydelse för gåvoskattens höjd. Däremot bör det enligt beredningen inte vara något hinder för skatte­lättnad att en givare kvarstår som verkställande direktör i ett företag som han ger till sina barn. Likaså bör en givare kunna hyra eller arren­dera den bortgivna egendomen av gåvotagarna. SjälvfaUet.måste det då ytterligare krävas att givaren inte i samband med gåvan bestämmer hy­ran eller arrendet väsentligt annorlunda än enligt allmänna marknads-normer, eljest föreligger ett otillåtet förbehåll.

Likaså utesluts från gåvoskattelättnader sådana fall där det är fråga om olika uppdelningar av företag eller jordbruk, t. ex. om en del av före­taget eller dess tillgångar ges till en person under det att givaren behåller den återstående delen. Sådana uppdelningar har i regel sin grund i en önskan att mildra inkomstbeskattningen men kan också få betydelse för gåvoskattens storlek. Gåvoskattdättnadema är enligt förslaget i princip begränsade till fall då en hel förvärvskälla ges bort. Gåvan kan ske till en person eller med ideella andelar till flera personer. Skattelättnad av­ses skola medges även sådana fall där någon ger bort hela sin andel i en förvärvskälla. En person som iimehar två förvärvskällor kan enligt för­slaget även ge bort en av dessa utan att lättnaderna uteblir. Om givaren driver rörelsen eller jordbruket i aktiebolag eller handelsbolag, skall, motsvarande krav i stället avse hans aktier eller andelar. Samtliga giva­ren tillhöriga aktier eller andelar i bolaget måste ges bort samtidigt.

Beredningen har även övervägt att uppställa mer detaljerade krav i detta sammanhang med tanke på möjligheten att en skattskyldig delar upp sin näringsverksamhet. Ett särskilt bolag bildas för att t. ex. inneha företagets maskinpark och ett annat bolag får sköta driften i övrigt. Vill man komma till rätta med sådana förfaranden blir det enligt bered­ningen nödvändigt att delvis återgå till metoden med detaljreglering, som används i det tidigare gällande provisoriet. Gåvoskattelättnad skulle då inte medges vid gåva av sådan förvärvskälla som har ett naturligt samband med annan av givaren innehavd förvärvskälla med mindre även den sistnämnda bortgavs. Riskerna för missbruk av detta slag torde enligt beredningen numera ha minskat något med tanke på de skärpta kraven för bildande av aktiebolag. För enskild rörelseidkare eller jord­brukare är det inte heller utan vidare möjligt att med skattemässig ver­kan dela upp sin verksamhet i skilda förvärvskällor. Det kan tänkas att en enskild rörelseidkare eller jordbrukare genomför'en sådan uppdel­ning genom att utnyttja andre maken som självständigt skattesubjekt. Beredningen har dock funnit att dylika förfaranden endast kan bemäst­ras med hjälp av synnerligen ingående regler som blir svåra att tillämpa för både enskilda och myndigheter. Med de begränsningar som i övrigt

 

Prop. 1974:185                                                        13

föreslagits kommer också sådana förfaranden att i regel bli mindre lön­samma. För att skattelättnader, skall medges måste ju givaren förbehålls­löst ge bort all sin rätt. Skulle en uppdelning mellan olika förvärvskällor eller ett företags delning mellan makar inte vara skatterättsligt eller ci­vilrättsligt korrekt uteblir lättnaderna vid gåva. Är åter alla uppdel­ningar, liksom även själva gåvan, riktigt gjorda torde i allmänhet insla­get av "gåvoskatteflykt" vara så föga framträdande att särregler knap­past behövs.

Beredningens förslag innebär att de gällande lättnaderna vid arvsbe­skattningen tillämpas även vid beräkningen av gåvoskatten, om gåvan uppfyller de tidigare nämnda kraven. Skulle däremot de angivna villko­ren inte vara uppfyllda avses gåvoskatten beräknas enligt de nu gällande reglerna.

För att reglerna inte skall kunna missbrukas innehåller förslaget även ett krav på att gåvotagaren fortsätter att driva företaget en viss minsta tid efter gåvan. De skattelättnader som avses skola medges enligt de i promemorian föreslagna generella reglerna kan stundom bli betydande, och det skulle då kunna vara frestande för en fader att ge barnen ett företag, som han ändock tänkt sälja, och i stället låta barnen svara för försäljningen. På så sätt skulle barnen gåvoskattefritt kunna tillföras stora övervärden. Den föreslagna tiden har avvägts så att gåvotagaren får bära en företagsekonomisk risk så länge att det inte lönar sig att speku­lera i de skattemässiga fördelama av en gåva och därpå följande försälj­ning. Beredningen föreslår att tiden bestäms till fem år. Under denna tid får således gåvotagaren inte behålla skattelättnaden om han frivilligt säl­jer eller på jämförligt sätt avyttrar egendomen eller väsentlig del därav. Expropriation, exekutiv försäljning eller konkurs leder inte till att skat­telättnaden bortfaller. Inte bara försäljningar av själva förvärvskällan el­ler den mottagna aktieposten som sådan skall beaktas. Även omfattande delförsäljningar som inte utgör ett naturligt led i verksamheten bör för­anleda att gåvoskattelättnaden förloras. Man syftar här på försäljningar av så stora delar av inkråmet i företaget att detta väsentligt minskar i värde. Såsom en riktpunkt har angetts att 40 % av värdet på företagets tillgångar säljs — här bortses från tillfälliga lagerförändringar — eller att en ideell andel på minst 40 % av företaget avyttras. Skattelättnaden går däremot inte förlorad om egendomen övergår till annan på grund av arv, testamente eller bodelning i anledning av makes död. Ny gåva, lik­som bodelning av annan anledning än makes död, avses dock medföra att gåvoskattelättnaden bortfaller.

Beredningen har strävat efter att utforma en ändamålsenlig och sam­tidigt enkel teknik för tillämpningen. Beredningen har därför avvisat tanken på anståndsförfaranden o. d. och i stället föreslagit att en försälj­ning inom femårsperioden skall utiösa ny gåvobeskattning. En skatte­pliktig gåva skall då anses föreligga med det belopp varmed den ur-

 

Prop. 1974:185                                                        14

sprungliga gåvan nedsatts. Med hänsyn till att sammanläggningstiden enligt gällande bestämmelser är tio år, kommer skattläggningen efter en sådan försäljning att i allt väsentligt ge samma resultat som om all egen­dom samtidigt givits bort och full skatt uttagits.

Några särskilda kontrollföreskrifter utöver de som redan finns i arvs­skatteförordningen (AGF) har beredningen inte funnit påkallade. Enligt 45 § D skall gåvotagaren avge gåvodeklaration i anledning av den "nya" gåvan. Det får vidare anses ligga inom ramen för beskattningsmyndighe­ternas allmänna kontrollverksamhet att undersöka huruvida egendomen finns kvar hos gåvotagaren vid femårstidens utgång. Närmare föreskrif­ter härom torde kunna intas i tillämpningskungörelsen till AGF.

De föreslagna gåvoskattdättnadema, som intagits i ett nytt andra stycke till 43 § AGF, har avsetts skola få tillbakaverkande effekt. De nu gällande arvsskattelättnaderna trädde i kraft den 25 juni 1974 och av likformighetsskäl föreslås att de nya gåvoskattereglerna skall omfatta även gåvor som skett före ikraftträdandet men efter den 24 juni 1974,

Remissyttrandena

Beredningens förslag har i allt väsentligt fått ett gynnsamt motta­gande av remissinstansema. De invändningar som framförts har avsett detaljer i förslaget. Som helhet har förslaget i regel tillstyrkts eller läm­nats utan erinran. Länsstyrelsen i Malmöhus län finner förslaget väl ge­nomtänkt och tillstyrker det. Kammarkollegiet lämnar förslaget utan erinran, RSV anser villkoret för skattelättnad vara ändamålsenligt utfor­mat, LRF hälsar det framlagda förslaget i dess väsentliga utformning med tillfredsställelse. LO finner mot bakgrund av de av riksdagen fat­tade besluten inte anledning motsätta sig den föreslagna harmonise­ringen mellan arvs- och gåvoskatten.

En del remissinstanser bar framhållit att de föreslagna reglerna bör ses som ett provisorium i avvaktan på en mer slutgiltig lösning av frå­gorna kring generationsväxlingarna i familjeföretag. Uttalanden i denna riktning görs av Familjeföretagens förening, SHIO, Svenska företagares riksförbund, SAF och SIF. SHIO uttalar i sammanhanget att de be­gränsningar som föreslagits av möjhgheterna att få gåvoskattelättnad i icke ringa mån minskar förslagets värde, LO understryker att de för­slag som hittills avlämnats angående beskattning av familjeföretag endast måste anses som provisoriska i avvaktan på en mer omfattande utred­ning om familjeföretagens situation, där inte enbart beskattningsfrågor behandlas.

Enligt förslaget skall gåvoskattelättnad inte medges om gåvan är för­sedd med förbehåll till förmån för givaren eller annan. Den begräns­ningen har i regel godtagits eller lämnats utan särskild erinran av remiss­instanserna. RSV betonar vikten av att en efterföljande kontroll sker av

 

Prop. 1974:185                 .                                       15

de ursprungliga gåvovillkoren så att inte dessa med tiden frångås eller ges annat innehåll. LRF berör i sitt yttrande några vanliga villkor som bmkar förekomma vid gåva och där tvekan föreligger om de skall anses tillåtna enligt de föreslagna reglema. Som exempel nämns förbud för gåvotagaren att överlåta eller inteckna en mottagen fastighet utan giva­rens samtycke, eller att egendom vid mottagarens död skall tillfalla viss bestämd person. Familjeföretagens förening anser att det med tanke på generationsväxlingsaspekten borde vara tillåtet för en givare att inte bara, som enligt förslaget, kvarstå som verkställande direktör utan även att erhålla rösträttsfullmakt beträffande aktier för viss tid.

Enligt förslaget är vidare skattelättnaderna begränsade till de fall där gåvan avser all givarens rätt till en rörelse eller ett jordbruk. Drivs verk­samheten i aktiebolagsform innebär kravet att han måste ge bort alla sina aktier i företaget. RSV anser att den möjlighet till obehörig skatte­lättnad som eventuellt kan uppnås vid uppdelning av naturlig förvärvs­källa i samband med gåva av företag bör förhindras redan nu.

LRF framhåller att begreppet "all givarens rätt till förvärvskälla en­ligt kommunalskattelagen" vid gåvobeskattningen måste ha ett delvis annat innehåll än vid arvs- och förmögenhetsbeskattningen. Vid gåva måste förvärvskällan i detta sammanhang begränsas till att omfatta de tillgångar och skulder som normalt brukar ingå vid oneröst överlåtande av verksamhet i jordbruk och rörelse, dvs, på tillgångssidan fastighet, in­ventarier, lager och varufordringar och på skuldsidan inteckningsskul­der samt varu- och omkostnadsskulder, LRF nämner att exempelvis in­satser i jordbrukets ekonomiska föreningar inte brukar övergå vid över­låtelser av jordbruk. Likaså kan vissa förändringar ske på skuldsidan vid överlåtelser. Man påpekar vidare att det vid gåva av jordbruksfastighet till flera barn brukar förekomma att det barn som skall bruka fastighe­ten erhåller inventarier, lager och övrigt "inkråm" från givaren under det att själva jordbruksfastigheten tillfaller barnen gemensamt. En dylik uppdelning bör enligt LRF inte utesluta gåvoskattelättnader.

SAF och SIF anser att i princip borde även överlåtelse av enstaka in­ventarier eller enstaka lagertillgångar genom gåva kunna ske till samma värde från gåvoskattesynpunkt, under förutsättning att mottagaren skall använda tillgångarna i förvärvsverksamhet. Man förutsätter dock att frågan blir föremål för förnyade överväganden i samband med det fort­satta arbetet på att lösa kapitalskatteproblemen i familjeföretag. Likar­tade synpunkter framförs av SHIO.

Den av beredningen föreslagna konstruktionen att en ny gåva skall an­ses föreligga om gåvotagaren säljer egendomen eller väsentiig del därav inom fem år efter gåvotillfället har i allmänhet accepterats. Länsstyrel­sen i Stockholms län har som enda ermran mot de föreslagna skattelätt­naderna framfört tanken att tiden borde bestämmas till tio år. Svensk industriförening anser däremot att tiden bör bestämmas till tre år med

 

Prop. 1974:185                                             .16

hänsyn till svårigheterna för en gåvotagare att göra mer tillförlitliga lön-samhetsbedötimingar. LRF framhåller att omständigheter kan inträffa som nödvändiggör en försäljning inom femårstiden men där billighets­skäl talar mot en ytterligare gåvoskattebelastning. Även Stockholms tingsrätt redovisar likartade synpunkter men anser det dock vara förenat med betydande svårigheter att närmare avgränsa olika fall och pekar för övrigt på den allmänna möjligheten för Kimgl, Maj:t att enligt 58 a § AGF efterge skatt. Tingsrätten föreslår även en viss ändring av samman­läggningsreglerna i 19 § AGF med hänsyn till den "nya" gåvans utform­ning,

I övrigt har en del speciella frågor berörts av remissinstanserna. Läns­styrelsen i Malmöhus län framhåller angelägenheten av att närmare föreskrifter meddelas rörande kontrollen av att den bortgivna egendo­men finns i behåll vid femårstidens utgång, LRF påpekar att den olika behandlingen i inkomstskattehänseende av skogskontomedel vid arv och gåva bör undanröjas. LRF framhåller vidare som sin mening att de re­dan gällande skattelättnaderna även omfattar jordbruk med kontant­mässig inkomstredovisning men att olika meningar härvidlag gjort sig gällande i det praktiska arbetet.

Departementschefen

Allmänna synpunkter

Våren 1974 ersattes de tidigare gällande provisoriska reglerna om lättnader vid förmögenhets- och arvsbeskattningen av familjeföretag med ett nytt system av mer generell typ (prop. 1974: 98, SkU 1974: 38, rskr 1974: 259, SFS 1974: 311 och 312). Systemet innebär ytteriigare lättnader i kapitalskattehänseende för små och medelstora företag och jordbruk. De nya reglerna medför bl. a, ökad likställdhet i skattehän­seende mellan skilda företagsformer på så sätt att skattelättnaderna har givits en enhetlig utformning. Reglerna tar sikte på själva det kapital som är nedlagt i en rörelse eller ett jordbruk. Man har således övergett den metodik som kännetecknade det provisoriska systemet med dess de­taljerade krav på ett ekonomiskt och personligt samband mellan familje­företaget och dess ägare. De nya bestämmelserna har i stället fått sin form med utgångspunkt i de små och medelstora företagens särskilda svårigheter med likviditet och kapitalanskaffning. En annan strävan har varit att skapa kapitalskattelättnader, som smidigt låter sig anpassas i skattesystemet i stort.

Liksom fallet var i det tidigare gällande provisoriet omfattas gåvobe­skattningen inte av de bestämmelser som medför lättnader i kapitalbe­skattningen. Vid gåva är situationen en helt annan än vid arvfall. Givare och gåvotagare kan i regel utforma gåvan med hänsyn till de skattemäs­siga effekterna. Till bilden hör också att gåvoinstitutet stundom använts

 

Prop. 1974:185                                                                    17

för att komma i åtnjutande av skattefördelar även på andra områden än inom kapitalbeskattningen.

I samband med sin behandling av prop, 1974: 98 begärde riksdagen förslag från Kungl, Maj:t innebärande att skattelättnaderna under vissa omständigheter skall kunna medges även vid gåvobeskattningen. Vidare framhöll riksdagen att.generationsväxlingsproblematiken för familjeföre­tagare påkallade ytterligare överväganden,

At företagsskatteberednmgen uppdrogs att utarbeta förslag med an­ledning av riksdagens begäran. Beredningen har redovisat sina förslag i promemorian (Ds Fi 1974: 12) Skattelättnader vid gåva av familje­företag, I promemorian föreslås att gåvoskatten inordnas i det nu­varande systemet för kapitalskattelättnader, I syfte att motverka skat­teflykt avses enligt promemorian lättnader inte kunna medges annat än vid förbehållslösa gåvor, som omfattar all givarens rätt till förvärvs­källa enligt kommunalskattelagen (1928: 370), Vidare krävs enligt för­slaget att gåvan förblir i gåvotagarens ägo under en tid av minst fem år. Förslaget har fått ett klart positivt mottagande av remissinstanserna.

För egen del vill jag framhålla följande. Utgångspunkten för de lätt­nader i kapitalbeskattningen som beslutades i våras var som jag nyss an­tytt de särskilda likviditets- och kapitalanskaffningsproblemen för små och medelstora företag. Ett känt faktum är att förmögenhetsskatten och arvsskatten kan vålla särskilda bekymmer härvidlag och att varje ekono­misk påfrestning innebär en otrygghetsfaktor för de anställda. Ca 25 % av samtliga löneanställda arbetar i familjeföretag. I fråga om gåvobe­skattningen är situationen annorlunda. Såväl förmögenhetsskatten som arvsskatten omfattar i princip företagens hela förmögenhet. I gåvofallet kan emellertid omfattningen av skatteimderlaget noga bestämmas med sikte på bl. a. skatteeffekterna. Detta gäller för övrigt inte bara gåvo­skatteeffekterna utan även andra skatteeffekter. Bl. a. på grund av dessa omständigheter —■ liksom den uppenbara risken för skatteflyktstransak­tioner under gåvans täckmantel — har jag i samband med att jag lade fram förslaget om kapitalskattelättnader för familjeföretag och jordbruk inte ansett det i samma mån angeläget att inordna gåvobeskatt­ningen i systemet. Det finns givetvis utrymme också för andra synpunk­ter — t. ex. behovet av långsiktig planering för familjeföretag med sikte på generationsväxling, där gåva av företaget till barnen kan vara en lämplig form att lösa problemen. Det förslag som företagsskattebered­ningen lagt fram innebär en lösning med hänsyn tagen till både genera­tionsväxlingsproblematiken och skatteflyktsriskerna. Förslaget är dess­utom enkelt att tillämpa och jag föreslår att det läggs till grund för lag­stiftning. Med hänsyn till företagsskatteberedningens fortsatta arbete med de små och medelstora företagens problematik vill jag emellertid förutskicka att förslaget — liksom de redan genomförda lättnaderna i fråga om förmögenhets- och arvsskatten —■ i viss mån kommer att få pro­visorisk karaktär.

 

Prop. 1974:185                                                        18

Gåvoskattelättnadernas utformning

Som en viktig förutsättning för att de vid förmögenhets- och arvsbe­skattningen nu gällande lindrigare värderingsreglerna skall få tillämpas vid gåva har beredningen angett kravet på att gåvan skall vara förbe­hållslös. Även jag vill betona vikten av att detta villkor verkligen är uppfyllt. Således måste också i efterhand kontrolleras att villkoret efter­levs. Med hänsyn till att besvärstiden enligt förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt (AGF) är tre år finns goda möjligheter att åstadkomma rättelse om det sedermera skulle visa sig att ett otillåtet förbehåll funnits. Ett arrangemang som däremot enligt beredningens mening inte skall hindra skattelättnad är avtal om att givaren får kvarstå som verkställande direktör i det företag som han ger bort eller att arrendera ett jordbruk som bortskänkts, under förutsättning givetvis att lön resp. arrende inte bestäms högre eller lägre än vad som kan anses acceptabelt med utgångspunkt i marknadsmässiga förhållanden. Ett otillåtet förbehåll skall däremot anses föreligga även i nu avsett fall om gåvan skett under förutsättning att givaren skall kvarstå som verkstäl­lande direktör. Anställningsförhållandet får således inte vara ett villkor för gåvan. Inte heller får givaren förbehålla sig rätt att på något sätt be-stärmna över gåvans framtida öden som t. ex. att egendomen inte får överlåtas utan givarens samtycke. Däremot är det inte fråga om förbe­håll om det föreskrivs att egendomen skall tUlhöra gåvotagaren enskilt el­ler att gåva till omyndig skall stå under särskild förvaltning. Till förbe­håll räknas även att annan gåvotagare skall ha vissa fördelar av gåvan. Varje uppdelning, som ägaren av ett företag gör genom att tillerkänna en mottagare äganderätt och en annan mottagare en mer begränsad rätt, skall enligt förslaget utesluta att de gynnsammare värderingsreglerna tillämpas. Bortsett från att dylika uppdelningar vållar svårigheter från kontrollsynpunkt kan de inte anses ingå som ett naturligt led i strävan­dena att lösa generationsväxlingsproblemen. En remissinstans har ställt frågan huruvida otillåtet förbehåll skall anses föreligga, om föreskrifter lämnats om den bortgivna egendomens fördelning vid gåvotagarens död, dvs. regler om s. k. sekundosuccession. Sådana föreskrifter som innebär att den förste uinehavaren har fått enbart nyttjanderätt, medför att det föreligger ett otillåtet förbehåll. Är däremot gåvan så utformad att den första innehavaren har s. k. fri förfoganderätt, är den efterföljandes rätt knappast av den art att man kan tala om ett förbehåll till förmån för honom. Till bilden hör att en gåva av sistnämnda slag skall vid beskatt­ningen genomgående värderas som ägd egendom.

Jag ansluter mig helt till beredningens uppfattning i nu berörda av­seenden. Det finns således ingen anledning att, som en remissinstans föreslagit, uppmjuka kravet på förbehållslöshet. Vid gåva av aktie­bolag skall således gåvoskattelättnader inte kunna medges, om givaren fått rösträttsfullmakt eller liknande utfästelser vid gåvan.

 

Prop. 1974:185                                                        19

Även den andra av dé begränsningar som beredningen föreslagit — kravet på att gåvan skall omfatta all givarens rätt till förvärvskälla — är enligt min mening godtagbart utformad.

Vilka tillgångar och skulder som skall anses ingå vid förmögenhetsbe­räkningen av en förvärvskälla kan i det enskilda fallet vara vanskligt att avgöra. Motsvarande problem fanns redan under de provisoriska regler­nas tid. Svårigheterna uppkommer främst vid verksamheter som drivs i form av enskild firma. Någon exakt beskrivning av gränserna för en en­skild rörelse eller ett jordbruk kan inte lämnas, eftersom förvärvskällan civilrättsligt sett inte är någon självständig förvaltningsenhet. Viss led­ning bör emellertid kunna hämtas från bokföringen. För flertalet av de verksamheter som det här gäller föreligger bokföringsskyldighet. För att skattelättnader skall kunna medges bör gåvan omfatta alla de till­gångar och skulder som normalt hör till förvärvskällan och som har ett direkt samband med denna. Lantbrukarnas insatser i ekonomiska för­eningar torde inta en mellanställning härvidlag med hänsyn till medlem­skapets personliga karaktär. Att en givare behåller värdet av sådana in­satser bör då inte heller utesluta skattelättnader. Skattelättnader skall däremot naturligtvis inte medges vid gåva av enstaka rörelsetillgångar. Detta innebär att en gåva inte med bibehållen rätt till skattelindring kan genomföras på så sätt att flera mottagare får var sin ideell andel av för­värvskällan och en annan eller en av dem "inkråmet".

Som jag tidigare påpekat är det viktigt att det kontrolleras att en gåva verkligen uppfyller föratsättningarna för skattelättnader. Lika viktig är den efterföljande kontrollen. Det gäller därvid att särskilt kontrollera att inte sådana åtgärder vidtagits med den bortgivna egendomen under fem­årstiden att en ny gåvobeskattning skall ske. I denna del behövs närmare föreskrifter. Det ankommer på kammarkollegiet att i egenskap av cen­tral granskningsmyndighet utöva tillsyn över att kontrollen blir effektiv. Närmare föreskrifter om kontrollen kommer att meddelas i kungörelsen (1958: 563) med tillämpningsföreskrifter till AGF, Dessa föreskrifter kräver inte riksdagens medverkan.

Övriga frågor

Som har framgått av den tidigare redogörelsen genomfördes skattelätt­naderna på förmögenhetsskattens och arvsskattens område på det sättet att de i inkomstskattehänseende godtagna värdena på lager och inventa­rier i jordbruk och rörelse får användas vid värderingen för förmögenhet och arvsskatt. De speciella värderingsreglerna vid inkomstbeskattningen är i sin tur motiverade av behovet av konsolidering, sett mot bakgrunden av att i förvärvskällor som inkomstbeskattas på grundval av bokförings-mässig redovisning även ännu inte realiserade vinster av försäljningar i förvärvskällan tas till beskattning, I inkomstslagen jordbruksfastighet och rörelse sker inkomsttaxermgen numera alltid på grundval av bokfö-

 

Prop. 1974:185                                                        20

ringsmässig redovisning. Ett undantag därifrån finns emellertid. Undan­taget utgörs av de kategorier lantbrukare som riied hänsyri till 2 § lagen (1972: 742) om ikraftträdande av lagen (1972: 741) om. ändring i kom­munalskattelagen (1928: 370) fortfarande och i princip sist t. o. m. 1978 års taxering får redovisa inkomst av jordbruksfastighet eriligt kontant­prindpen. Det rör sig här således om ett problem av begränsad räckvidd, och detta så mycket mer som den obligatoriska övergången från kontant-redovisning till bokföruigsmässig redovisning, vilken påbörjades redan vid 1974 års taxering, sker så att de större jordbruken går över först. Billighetsskäl kan anföras för att även kontantjordbruken får skattelätt­nader på samma sätt som övriga jordbruk och jag vill därför föreslå att en sådan ändring nu genomförs. Mitt förslag innebär sålunda att lant­brukare med kontantmässig redovisning får ta upp lager till lägst 40 %. Med hänsyn till frågans begränsade betydelse har ändringen skett i form av tillägg till övergångsbestämmelserna till den tidigare lagstiftningen.

I prop. 1974: 177 har föreslagits bl. a. särskilda bestämmelser om in­sättning på investeringskonto för skog. Liksom beträffande skogskonto­medel bör dessa insättaingar få tas upp till halva värdet. I syfte att åstad­komma en bättre anpassning till vad som gäller vid inkomsttaxeringen i fråga om uppskov med beskattningen föreslår jag en justering av för­fattningstexten så att ordet innestå utbyts mot ordet insatts. Härigenom kan även insättningen efter beskattningsårets utgång beaktas. Bestäm­melserna om fondavsättningar har vidare ändrats så att även avsätt­ningar till andra fonder än de som nu är upptagna i lagen skall kunna beaktas. Däremot är jag f. n. inte beredd att framlägga förslag om änd­rade inkomstskatteregler för medel som innestår på skogskonto. Liksom enligt gällande regler bör gåva utiösa inkomstbeskattning av sådana medel.

Jag vill i detta sammanhang ta upp en fråga som berör 1975 års fas­tighetstaxering, I prop, 1974: 116 föreslogs nya regler för 1975 års taxe­ring av vattenfallsfastigheter. Dessa har antagits av riksdagen (SFS 1974: 295), De nya bestämmelserna innebar vissa ändringar i fråga om beaktande av ersättningskraft vid taxeringen, I prop, 1974: 116 erinrades om att riksdagen samtidigt förelagts förslag (prop, 1974: 83, SkU 1974: 35, rskr 1974: 231) om ändringar av ersättningsbestämmelserna i vatten­lagen (1918: 523) (VL), Ändringarna innebar bl, a, att bestämmelserna i VL om ersättningskraft skulle bytas ut mot nya bestämmelser om an­delskraft. Jag förutskickade att om riksdagen beslöt om sådana nya regler i VL som berör 1975 års taxering av vattenfallsfastigheter skulle en kompletterande proposition angående hithörande fastighetstaxerings­frågor föreläggas riksdagen före nämnda taxering.

Riksdagen har numera antagit nya ersättningsregler enligt VL. De nya reglerna har trätt i kraft den 1 juh 1974 (CU 1974: 28, rskr 1974: 229,

 

Prop. 1974:185                                                                    21

SFS 1974: 273), Dessa ändringar innebär bl, a, att bestämmelserna om ersättning genom kraftöverföring ersätts av det nya institutet andelskraft.

De nu upphävda bestämmelserna om ersättning genom kraftöverfö­ring (9 kap, 13—45 §§ VL i lyddse före den 1 juli 1974) innebar att ersättning i allmänhet skulle utgå i form av kraft, när annans vatten­kraft togs i anspråk för gemensamt tillgodogörande. Skyldigheten att leverera ersättningskraft är genom beslut av vattendomstolen knuten till kraftverksfastigheten. Rättigheten till kraften är också knuten till viss fastighet och kan flyttas över till annan fastighet endast efter medgi­vande av vattendomstolen, Ersättningstagaren skall i viss utsträckning bidra till kostnaderna för produktion och överföring av ersättningskraf­ten, Hans vederlag, den s. k. uttagningskostnaden, kan tas ut enligt två alternativ. Det ena innebär att ersättningstagaren betalar uttagningskost­naden i pengar. Enligt det andra alternativet fastställs även uttagnings­kostnaden till ett kraftbelopp, med vilket man reducerar det kraftbelopp ersättningstagaren annars skulle ha fått.

Enligt övergångsbestämmelserna (punkt 6) till 1974 års ändringar i VL skall i fråga om ersättning som enligt äldre lag bestämts att utgå ge­nom ersättningskraft de äldre bestämmelserna fortfarande gälla. Vatten­domstolen kan besluta att ersättningskraft skall avlösas mot ersättning i pengar. Beslut om ersättningskraft kan fortfarande meddelas i mål som anhängiggjorts före den 1 juli 1974 (punkt 2 i övergångsbestämmel­serna).

De nya bestämmelserna om andelskraft har tagits upp i 2 kap, 6 § VL (i lydelse enligt SFS 1974: 273), Den vars vattenkraft tas i anspråk av annan kan under vissa förutsättningar få delta i tillgodogörandet. Han är då berättigad till andel i kraftproduktionen (andelskraft) och skyldig att bidra till kostnaderna för kraftanläggningens utförande, drift och un­derhåll, allt i förhållande till sin andel i den vattenkraft som skall tillgo­dogöras vid anläggningen. Skyldigheten att tillhandahålla andelskraft resp, rättigheten till andelskraften skall vara förenad med viss fastighet. Andelskraften förutsätter beslut av vattendomstol, I motsats tdl vad som gällde i fråga om ersättningskraft kan rätt till andelskraft tillerkännas även den vars vattenkraft tillgodogörs av annan på grand av över­enskommelse (se prop, 1974: 83 s, 186),

Ersättningskraft kommer även i fortsättningen att i stor utsträckning finnas kvar och bör därför alltjämt behandlas i reglerna om fastighets­taxering. För skyldighet att leverera andelskraft skall liksom då det gäl­ler ersättningskraft avdrag göras vid beräkning av kraftverksfastighetens värde och tillägg göras till värdet av den fastighet som anddskraften är knuten till. Vid värderingen av andelskraften kan man jämställa andels-krafttagaren med en delägare i kraftverket. Värderingen bör därför ut­gå från kraftverkets värde före avdrag för skyldighet att leverera andels­kraft och motsvara andelskrafttagarens del i den vattenkraft som skall

 

Prop. 1974:185                                                        22

tillgodogöras i anläggningen. En liknande metod borde i praktiken kunna användas också vid värderingen av ersättningskraft. Kraftens brutto­värde fick då uppskattas på grundval av kraftverksfastighetens värde. Ett sådant tillvägagångssätt synes dock inte kunna komma i fråga förrän efter den taxeringsperiod som löper efter 1975 års allmänna fastighets­taxering. Reglerna om andelskraft bör tas in i kommunalskattelagen (1928: 370) och gälla fr, o, m, 1975 års allmänna fastighetstaxering.

Hemställan

Jag hemställer att Kungl, Maj:t föreslår riksdagen att antaga inom fi­nansdepartementet upprättade förslag till

1.   lag om ändring i lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt,

2.   lag om ändring i förordningen (1974: 312) om ändring i lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt,

3.   lag om ändring i lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt,

4.   lag om ändring i förordningen (1974: 311) om ändring i lagen (1947: 577) om statiig förmögenhetsskatt,

5. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1974     740595