Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Majrts proposition nr 181 år 1974        Prop. 1974:181

Nr 181

Kungl. Maj:ts proposition med förslag om skatteregler för aktiefonder, m. ni.; given den 25 oktober 1974.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementsche­fen hemställt.

CARL GUSTAF

G. E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag om beskattningsregler för aktie­fonder. Förslaget innebär att aktiefond skall anses som särskilt skatte­subjekt vid inkomsttaxeringen. Vid den statliga beskattningen skall samma skattesats gälla för aktiefond som för aktiebolag, dvs. 40 %. Avkastningen på aktiefonds värdepappersinnehav skall beskattas som inkomst av kapital och vinst vid avyttring av värdepapper enligt reali­sationsvinstbestämmelserna. De bdopp som fonden delar ut till sina andelsägare föreslås vara avdragsgilla för fonden.

1    Riksdagen 1974. 1 saml Nr 181


 


Prop. 1974:181

1    Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas i fråga om kommunalskattelagen (1928: 370)

dels att 38 § 1 mom,, punkt 2 av anvisningarna till 28 § samt punkt 3 av anvisningarna till 38 § skall ha nedan angivna lyddse,

dels att i 53 § skall införas ett nytt moment, 5 mom,, av nedan an­givna lydelse,

dels att till anvisningarna till 38 § skall införas en ny punkt, punkt 7, och till anvisningarna till 39 § en ny punkt, punkt 4, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

38 §

1 m o m.i Till intäkt av kapital räknas:

ränta å obligationer och å utlånade eller i bank eller annorstädes in­satta medel,

utdelning å svenska aktier och utdelning å svenska aktier och

andelar i svenska ekonomiska andelar i svenska aktiefonder och
föreningar samt å andelar i ut- ekonomiska föreningar samt å an-
ländska bolag, så ock
            delar i utländska bolag  och ak-

tiefonder, så ock

intäkt genom överlåtelse av rätt till utdelning å aktier eller andelar, som nyss sagts, där ej aktierna eller andelarna samtidigt överlåtits, allt såvitt icke intäkten är att hänföra till intäkt av rörelse.

För den, som genom köp, byte För den, som genom köp, byte
eller därmed jämförligt avtal för-
eller därmed jämförligt avtal för­
värvat rätt till utdelning å svensk
värvat rätt till utdelning å svensk
aktie eller å andel i svensk eko-
aktie eller å andel i svensk aktie-
nomisk förening eller i utländskt
fond eller ekonomisk förening el­
bolag, skall såsom intäkt upptagas
ler i utländskt bolag eller utländsk
endast det belopp, varmed utdel-
aktiefond, skall såsom intäkt upp-
ningen eller, om förvärvaren i sin
tagas endast det belopp, varmed
tur överlåtit rätten till utddnmg,
utdelningen eller, om förvärvaren i
den därvid erhållna valutan över-
sin tur överlåtit rätten till utdel-
stigit det vid förvärvet utgivna ve-
ning, den därvid erhållna valutan
derlaget för rätten till utdelning,
överstigit det vid förvärvet utgiv­
na vederlaget för rätten till ut­
delning.

Såsom utddnmg från svensk ekonomisk förening anses jämväl vad som vid föreningens upplösning utskiftats till medlem utöver inbetald insats, dock att vid upplösning genom fusion, som i 28 § 3 mom, andra stycket avses, såsom utdelning i intet fall skall anses större belopp än som motsvarar vad medlemmen erhållit kontant eller eljest i annat än andelar i den övertagande föreningen,

' Senaste lydelse 1957: 72.


 


Prop. 1974:181                                                   3

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

53 §

5 rno m. Aktiefond taxeras för inkomst av tillgångar som in­gå i fonden.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 28 §
2.   Ränteintäkt  samt  utdelning
  2.  Ränteintäkt   samt  utdelning

å aktier, banklotter och andelar å aktier och andelar i aktiefonder
i ekonomiska föreningar är i all- och ekonomiska föreningar är i
mänhet att räkna som intäkt av allmänhet att räkna som intäkt av
förvärvskällan kapital.
            förvärvskällan kapital.

Emellanåt skall dock ränteintäkt hänföras till intäkt av rörelse, näm­ligen då det kapital, varav intäkten flutit, är att anse som tillhörande rörelsen. Detta kan vara fallet, även om kapitalet icke för tillfället an­vändes i rörelsen, ifall det blott står till disposition för dylik använd­ning. Kapital, som icke är avsett att tagas i bruk för rörelsen utan hålles därifrån avskilt, är däremot icke att anse såsom tillhörande rörelsen. I följd härav får i regel ränteintäkt, som uppbäres av aktiebolag och andra juridiska personer, som driva rörelse, anses utgöra intäkt av rö­relse.

I bank- och annan penningrö- I bank- och annan penningrörel-
relse ävensom försäkringsrörelse
     se ävensom försäkringsrörelse är
är utdelning å aktier, banklotter
      utdelning å aktier och andelar i
och andelar i ekonomiska förening-
  aktiefonder och ekonomiska för­
är att räkna som intäkt i rörel-
eningar att räkna som intäkt i ro­
sen,
                                   relsen. ■

till 38 §

3.2 Beträffande avkastning av svenska aktier är huvudregeln att, där ej utdelningen utgör intäkt av rörelse, densamma upptages såsom in­täkt av kapital för den som var ägare av kupongen eller eljest hade rätt till utdelningen, när denna blev tillgänglig för lyftning.

I det normala fallet, då ägaren av aktien också haft rätt till utdelning­en, skall alltså den som var ägare av aktien, när utdelningen blev till­gänglig för lyftnmg, upptaga denna såsom intäkt. Om aktien innehafts längre eller kortare tid, är härvid utan betydelse.

Har, då svensk aktie överlåtits, överlåtaren behållit en eller flera av kupongerna eller eljest för längre eller kortare tid förbehållit sig rätten att lyfta utdelningen, och tillkom denna rätt alltjämt överlåtaren då ut-ddnmgen blev tillgänglig för lyftning, skall utdelningen oavkortad räknas såsom intäkt för denne.

Innehade den, som genom arv, testamente, gåva eller likartat fång förvärvat rätt till utdelning å svensk aktie utan att tillika förvärva aktien, denna rätt när utdelningen blev tillgänglig för lyftning, skall såsom intäkt för honom upptagas utdelningen i sin helhet.

Har däremot rätten till utdelning å svensk aktie genom köp, byte

' Senaste lydelse 1943: 45.


 


Prop. 1974:181                                                                      4

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

eller därmed jämförligt avtal överlåtits utan samband med överlåtelse
av aktien, bliva, såsom framgår av 38 § 1 mom., särskilda regler till­
lämpliga. Därest i sådant fall fråga uppkommer om avdrag för veder­
lag som utgivits för förvärv av rätt till utdelning vid mer än ett utdel­
ningstillfälle, skall vederlaget anses belöpa på de olika utdelningsposter­
na enligt fördelning å dessa med hänsyn till periodens längd och under
iakttagande att, i den mån på viss utdelningspost belöpande vederlag ej
kunnat utnyttjas såsom avdrag från denna, det återstående beloppet må
avräknas å närmast följande utdelningspost eller utdelningsposter. Av­
ser förvärvet rätt till utdelning under obestämd tid, bör, om ej särskilda
skäl föranleda till annat, vederlaget avräknas under en period av tio år.
Vad   som   gäller   utdelning   å
Vad   som   gäller   utdelning   å

svensk aktie skall äga motsvaran- svensk aktie skall äga motsvaran­
de tillämpning beträffande utdel- de tillämpning beträffande utdel­
ning å andel i svensk ekonomisk ning å andel i svensk aktiefond
förening samt aktie eller annan eller ekonomisk förening, aktie el­
andel i utländskt bolag,
          ler annan andel i utländskt bolag

eller utländsk aktiefond.

7. Avkastning av tillgångar in­gående i aktiefond utgör inkomst av kapital för fonden.

till 39 §

4. Aktiefond får göra avdrag för utdelning å andel i fonden såsom för ränta å gäld. Avdraget skall anses belöpa på det räkenskapsår vartill utdelningen hänför sig även om utdelningen utbetalas till an­delsägarna först under därpå föl­jande räkenskapsår.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. I samband med lagens ikraftträdande skall iakttagas följande,

1,    Äldre bestämmelser skall gäUa vid 1975 eller tidigare års taxermg och vid eftertaxering för år 1975 eller tidigare år,

2,    Äldre bestänunelser skall, såvitt gäller aktiefondsverksamhet som med stöd av övergångsbestämmelserna till aktiefondslagen (1974: 000) får fortsätta efter utgången av år 1974, tillämpas även vid 1976 års taxe­ring och eftertaxering för detta år, såvida det beskattningsår, för vilket taxeringen skall ske, påbörjats före den 1 januari 1975.

 

3.    Aktiefond får vid taxering för det beskattningsår då de nya be­stämmelserna första gången skall tillämpas åtnjuta avdrag för belopp, som under beskattningsåret utbetalats i utdelning till andelsägarna på grund av tidigare års verksamhet. Vad nu sagts gäller dock endast ut­delade belopp för vilka avdrag tidigare icke åtnjutits vid taxeringen.

4.    Övergår enligt övergångsbestämmelserna till aktiefondslagen (1974: 000) förvaltningen av aktiefondsverksamhet till fondbolag, skall någon beskattning icke äga rum på grund av övergången. Tillgång, som vid tiden för övergången ingått i den tidigare bedrivna aktiefondsverksam­heten, skall anses ha förvärvats av aktiefonden genom det fång vari­genom tillgången förvärvats i den tidigare bedrivna verksamheten.


 


Prop. 1974:181                                                                     5

2    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1947: 576) om statlig inkomst­skatt

dels att 10 § 2 mom. skall ha nedan angivna lydelse,

dels att till 6 § skall fogas ett nytt moment, 5 mom., av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

6 §

5 mom. Aktiefond taxeras för inkomst av tillgångar som ingå i fonden.

10 §2 2 mom. Den statliga mkomstskattenutgör:

a)   för svenska aktiebolag, spar- a) för svenska aktiebolag, spar­
banker, sparbankemas säkerhets-
banker, sparbankemas säkerhets­
kassa, ekonomiska föreningar som
kassa, ekonomiska föreningar som
ingå i jordbmkskasserördsen,
  ingå i jordbrukskasserörelsen,
svenska försäkringsanstalter som
svenska aktiefonder, svenska för-
icke äro aktiebolag samt sådana
säkringsanstalter som icke äro ak-
utländska juridiska personer som
tiebolag samt sådana utländska ju-
ej beskattas enligt 1 mom.:
ridiska personer som ej beskattas

enligt 1 mom,:

fyrtio procent av den beskattningsbara inkomsten, i den mån skatten icke skall beräknas enligt c) här nedan;

b)   för andra svenska ekonomiska föreningar än sådana, som ingå i
jordbmkskasserördsen, och sambruksföreningar ävensom för Sveriges
allmänna hypoteksbank. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och
hypoteksföreningar:

trettiotvå procent av den beskattningsbara inkomsten;

c)    för livförsäkringsanstalter såvitt angår försäkringsrörelsen:
tio procent av den beskattningsbara inkomsten; samt

d)   för andra skattskyldiga än dem som avses i 1 mom, eller under a),
b) eller c) här ovan:

femton procent av den beskattningsbara inkomsten.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1975, Äldre bestäm­melser skall gälla vid 1975 eller tidigare års taxering och vid eftertaxe­ring för år 1975 eller tidigare år. Äldre bestämmelser skall, såvitt gäller aktiefondsverksamhet som med stöd av övergångsbestämmelserna till aktiefondslagen (1974: 000) får fortsätta efter utgången av år 1974, till-lämpas även vid 1976 års taxering och eftertaxering för detta år, såvida det beskattningsår, för vilket taxeringen skall ske, påbörjats före den 1 januari 1975.

1 Rubrikens lydelse enligt prop. 1974:132. » Senaste lydelse 1969:751.


 


Frop. 1974:181                                                                     6

3    Förslag till

Lag om ändring i kupongskatteförordningen (1970: 624)

Härigenom förordnas i fråga om kupongskatteförordningen (1970: 624)

dels att i 2, 7, 12, 19, 23, 27 och 29 §§ ordet "förordning", om det avser denna förordning, skall bytas ut mot "lag",

dels att rubriken till förordningen samt 1 § skall ha nedan angivna lydelse.

Kupongskattelag

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

1 § Kupongskatt erlägges enligt den-        Kupongskatt erlägges enligt den­na förordning till staten för utdel-     na lag till staten för utdelning på ning på aktie i svenskt aktiebolag,     aktie i svenskt aktiebolag.

Vad i denna lag sägs om aktie i svenskt aktiebolag gäller även andel i svensk aktieforid.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

4   Förslag tUl

Lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623)

Härigenom förordnas i fråga om taxeringslagen (1956: 623)

dels att i 6—8, 10, 16, 23, 61 och 63 §§ samt i punkt 4 av över-

gångsbestäimndsema ordet "taxeringsassistent" och böjningsformer av

detta ord skall bytas ut mot "taxeringsinspektör" i motsvarande form,

dels att 22 § 1 mom., 36 §, 43 § 1 och 2 mom. samt 47 § skall ha

nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

22 § 1   m o m.2  Nedannämnda skattskyldiga äro, där ej annat följer av stadgandet i 3 mom., skyldiga att utan anmaning till ledning för egen taxering avlänana deklaration (självdeklaration), nämligen:

1) aktiebolag och ekonomisk   1) aktiebolag, ekonomisk för­
förening ävensom sådan stiftelse,
   ening och aktiefond ävensom så-
fond eller inrättning som har tdl
  dan stiftelse, fond eller inrättning
huvudsakligt ändamål att tillgodo-
   som har till huvudsakligt ända-
se viss familjs, vissa familjers eller
   mål att tillgodose viss familjs, vissa
bestämda personers ekonomiska
familjers eller bestämda personers
intressen,
                           ekonomiska intressen,

» Rubrikens lydelse enligt prop. 1974:132. Lagen omtryckt 1971: 399. ' Senaste lydelse 1974: 315.


 


Prop. 1974:181                                                         7

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

2)    annan juridisk person, om dess bmttointäkt av en eller flera för­värvskällor under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 100 kronor,

3)    fysisk person, vilkens bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor under beskattningsåret uppgått, om han varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret och under denna tid icke erlagt sjömansskatt, till sammanlagt minst 4 500 kronor och eljest till sammanlagt minst 100 kronor,

4)    fysisk eller juridisk person, vilkens tillgångar av den art, som an­gives i 3 § 1 mom. lagen om statlig förmögenhetsskatt, vid beskattnings­årets utgång haft ett värde överstigande 200 000 kronor eller, såvitt angår sådan juridisk person som avses i 6 § 1 mom. b) nämnda lag, 15 000 kronor, samt

5)    fysisk eller juridisk person, för vilken garantibdopp för fastighet skall upptagas såsom skattepliktig inkomst.

Vid bedömandet av fysisk eller juridisk persons deklarationsskyldig­het enligt punktema 2)—4) skall hänsyn icke tagas till sådan inkomst eller förmögenhet, för vilken den fysiska eller juridiska personen icke är skattskyldig enligt kommunalskattelagen, lagen om statlig inkomst­skatt eller lagen om statlig förmögenhetsskatt.

Hava makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattnings­året och levt tillsammans under större delen därav, var för sig haft inkomst eller förmögenhet, skall vardera makens deklarationsskyldighet bedömas med hänsyn till makarnas och boets sammanlagda inkomst och förmögenhet.

Skall skattskyldig enligt lagen om statlig förmögenhetsskatt taxeras för förmögenhet, som tillhör bam eller annan, skall hänsyn därtill ta­gas vid deklarationsskyldighetens bedömande.

Vid tillämpning av vad i första stycket vid 3) är stadgat, skall svensk medborgare, som under beskattningsåret tillhört svensk beskickning hos utländsk makt eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatt utom­lands, anses hava varit bosatt här i riket. Detsamma skall gälla sådan persons make samt barn under 18 år, därest de varit svenska medbor­gare och bott hos honom. Person, som under beskattningsåret tillhört främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och som icke varit svensk medborgare, så ock sådan persons make, barn under 18 år och enskilda tjänare, därest de bott hos honom och icke varit svenska medborgare, anses däremot vid tillämpningen av vad i första stycket vid 3) är stadgat icke hava varit här i riket bosatta.

I fråga om deklarationsskyldighet för oskift dödsbo efter skattskyl­dig, som avlidit under beskattningsåret, skall tillämpas vad som skolat gälla för den avhdne.

36 §

Deklarationsskyldig, från vilken självdeklaration icke inkommit inom föreskriven tid, må anmanas att avgiva självdeklaration.

Är avlämnad självdeklaration icke så upprättad, som i denna lag föreskrives, må den deklarationsskyldige anmanas att inkomma med felande uppgift eller, där deklarationen är i väsentliga avseenden brist­fällig, med ny, på behörigt sätt upprättad deklaration.


 


Prop. 1974:181                                                                         8

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

Innan  anmaning  utfärdas,  bör Innan   anmaning  utfärdas,  bör

den deklarationsskyldige, om det- den deklarationsskyldige, om detta
ta kan ske utan olägenhet, på kan ske utan olägenhet, på lämp-
lämpligt sätt erinras om deklara- ligt sätt erinras om deklarations-
tionsskyldigheten.
                        skyldigheten.   Sådan   erinran   er-

fordras ej om den deklarations­skyldige före den dag då han rät­teligen skulle ha lämnat deklara­tion tillställts förtryckt deklara­tionsblankett eller särskild skri­velse om deklarationsskyldigheten.

43 §

1     m o m. Envar, som utbekommit utdelning å aktier i svenskt aktie­
bolag, på vilket lagen (1970: 596) om förenklad aktiehantering icke är
tillämplig, så ock envar, som här i riket utbekommit

a)    utdelning å andelar i svensk   a) utdelning å andelar i svensk
ekonomisk förening eller från ut- ekonomisk förening, svensk aktie-
ländsk juridisk person eller                fond eller från utländsk juridisk

person eller

b)    ränta, vilken erlagts mot avlämnande av kupong eller kvitto, å
obligation, förlagsbevis eller annan för den allmänna rörelsen avsedd
förskrivning,

är skyldig att till ledning för egen taxering vid mottagandet av utdel­ningen eller räntan avgiva särskild uppgift härom. Lyftes beloppet för annans räkning, och överlämnas ej därvid en av denne avgiven veder­börlig uppgift, skall uppgift i stället avgivas av den, som lyfter belop­pet, och därvid uppgivas namn och hemvist å den, för vars räkning beloppet lyftes. Utbekommer någon utdelning eller ränta mot kupong, som han förvärvat utan det värdepapper kupongen tillhör, skall jämväl uppgivas namn och hemvist å den, från vilken kupongen förvärvats.

Uppgift avfattas enligt fastställt formulär och avlämnas till den, som utbetalar utdelning eller ränta. Denne skall tillse att uppgift avlämnas, innan betalning sker,

2      mom. Med uppgifter, som           2 mom. Med uppgifter, som
avgivits enligt 1 mom, och röra
avgivits enligt 1 mom, och röra ut-
utddning på svenska aktier, skall
delning på svenska aktier eller a«-
förfaras enligt kupongskatteför-
delar i svensk aktiefond, skall för-
ordningen.
                                    faras enligt kupongskattelagen.

Övriga enligt 1 mom, avgivna uppgifter, som avse utdelning, skola för varje år senast den 31 januari nästföljande år av den som mottagit upp­gifterna avlämnas i enahanda ordning som gäller för avlämnande av kontrolluppgifter, varom i 37 § 1 mom. punkterna 1—4 förmäles. Har i något fall utbetalning av utdelning skett utan att uppgiftsskyldighet vederbörligen fullgjorts, skall vid uppgiftemas avlämnande lämnas upp­lysning härom.

Enligt 1 mom. avgivna uppgifter, som avse ränta, skola avlämnas i den omfattning och ordning riksskatteverket bestämmer. Hava avlämnade uppgifter icke inom fem år infordrats, må de förstöras.


 


Prop. 1974:181                                                                      9

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

47 § Skyldighet att avgiva deklaration eller annan uppgift, varom i denna lag sägs, skall fullgöras

1)    för omyndig av förmyndare eller god man, som förordnats enligt 18 kap. 1 § föräldrabalken, beträffande vad förmyndaren eller gode mannen har under sin förvaltning,

2)    för sådan person, för vilken god man förordnats enligt 18 kap. 3 eller 4 § föräldrabalken, av gode mannen beträffande vad han har under sin förvaltning,

3)    för avliden person och hans dödsbo av dödsbodelägare eller testa­mentsexekutör, som har att förvalta den dödes egendom, dock att där egendomen avträtts till förvaltning av boutredningsman, denne har att fullgöra deklarations- eller uppgiftsskyldigheten,

4)    för dödsbo, som ej längre består, av den som vid tidpunkten för dödsboets upplösning haft att förvalta boets egendom,

5)    för annan deklarations- eller 5) för annan deklarations- eller uppgiftsskyldig än enskild person uppgiftsskyldig än enskild person och dödsbo av vederbörande sty- och dödsbo av vederbörande sty­relse, förvaltning, syssloman, för- relse, förvaltning, syssloman, för­valtare eller ombud, där ej beträf- valtare eller ombud, där ej beträf­fande staten, landsting, kommun fande staten, landsting, kommun eller annan dylik menighet rege- eller annan dylik menighet rege­ringen annorlunda förordnar, samt    ringen annorlunda förordnar,

6) för aktiefond av det fond­bolag, som handhar förvaltningen av fonden eller, om förvaltningen övergått till förvaringsbank, av denna samt

6)    för annan än här ovan om-     7) för annan än här ovan om­
förmäld juridisk person, som ej förmäld juridisk person, som ej
längre består, av den som senast längre består, av den som senast
haft att förvalta dess angelägen- haft att förvalta dess angelägen­
heter,                                                     heter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Taxeringskonsulent som avses i punkt 4 av övergångsbestämmelserna till taxeringslagen får efter ikraftträdandet av denna lag förordnas att biträda taxeringsnämnd i taxeringsdistrikt som avses i 4 § femte stycket taxeringslagen intill dess taxeringsinspektör förordnats för distriktet.

5    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas att 3 § 1 mom, och 6 § lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt skall ha nedan angivna lydelse,

3§ 1   m o m,"   Vid förmögenhetsberäkningen skola, i den mån ej annat

1 Rubrikens lydelse enligt prop, 1974: 159, ' Senaste lydelse 1968: 732.


 


Prop. 1974:181                                                  10

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

framgår av 2 mom. här nedan, såsom tillgångar upptagas:

a)   fastighet;

b)   tomträtt, vattenfallsrätt;

c)   lös egendom, som är avsedd för stadigvarande bruk i skattskyldigs förvärvsverksamhet eller att däri omsättas eller förbrukas, såsom djur samt maskiner och andra inventarier, råämnen, varor, jordbruks- och skogsprodukter, förbrukningsartiklar och dylikt, gruvor, patent- och förlagsrätter, rätt till skogsavverkning å annans mark samt rätt till sten­brott och dylikt;

d)    kapital, som finnes kontant  d) kapital, som finnes kontant
tillgängligt eller utiånats eller ned-. tillgängligt eller utlånats eller ned­
lagts i obligationer eller insatts i
lagts i obligationer eller insatts i
bank eller annorstädes eller bestått
bank eller annorstädes eller bestått
av andra fordringar eller av aktier
av andra fordringar eller av aktier
eller andelar i ekonomiska för-
     eller andelar i ekonomiska för­
eningar, bolag eller rederier eller
eningar, bolag, aktiefonder eller
av andel i oskiftat dödsbo som vid
rederier eller av andel i oskiftat
taxering till statlig inkomstskatt
dödsbo som vid taxering till stat­
skall behandlas såsom handdsbo-
lig inkomstskatt skall behandlas
lag, i den mån samma kapital icke
såsom handelsbolag, i den mån
är att hänföra till i c) här ovan
samma kapital icke är att hänföra
nämnd egendom;
                   till i c) här ovan nämnd egendom;

e)    lös egendom, som är avsedd för ägarens och hans familjs person­
liga bmk och bekvämlighet och av beskaffenhet att böra hänföras till
yttre inventarier, såsom ekipage, ridhästar, automobiler, motorcyklar,
lustjakter, motorbåtar och dylikt, så ock smycken;

f)     besittningsrätt till fastighet, där innehavaren ej enhgt 7 § skall lik­
ställas med ägare, såvida rättigheten är utan vederlag eller mot visst be­
lopp en gång för alla upplåten för innehavarens livstid eller för tid, som
icke kommer att utlöpa inom fem år efter beskattningsårets utgång;

g)    rätt till ränta, avkomst av fastighet eller annan stadigvarande för­
mån, som icke avses i f) här ovan, såvida rättigheten är förhanden­
varande och bestämd att tillgodonjutas för den berättigades livstid eller
för tid, som icke kommer att utlöpa inom fem år efter beskattningsårets
utgång,

6§ 1 m o m,3 Skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet åligger, så­framt ej annat föreskrives i särskilda bestämmelser, meddelade på gmnd av överenskommelse eller beslut, varom i 20 och 21 §§ sägs:

a)    fysiska personer, vilka voro här i riket bosatta vid beskattnings­
årets utgång, och oskifta dödsbon efter personer, som vid dödsfallet voro
här i riket bosatta, med undantag av dödsbon som vid taxering till stat­
lig inkomstskatt skola behandlas såsom handelsbolag, ävensom i 10 §
1 mom, lagen om statlig inkomstskatt omförmälda familjestiftelser:

för all den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång ägt vare sig här i riket eller å utländsk ort;

b)    föreningar och samfund, vilkas medlemmar icke på grund av med­
lemskapet äga del i föreningens eller samfundets förmögenhet, ägare av
för gemensamt behov avsatta så kallade besparingsskogar, häradsall-

" Senaste lydelse 1974: 311.


 


Prop. 1974:181                                                        H

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

männingar samt andra likartade samfälhgheter, som förvaltas självstän­digt för delägarnas gemensamma räkning, ävensom andra stiftelser än familjestiftelser, samtiiga dock endast om och i den mån de äro skyldiga erlägga skatt för inkomst:

för den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång ägt vare sig här i riket eller å utländsk ort;

c) fysiska personer, vilka icke voro här i riket bosatta vid beskatt­ningsårets utgång, oskifta dödsbon efter personer, som vid dödsfallet icke voro här i riket bosatta, samt utiändska bolag:

för den förmögenhet, de vid be- för den förmögenhet, de vid be­
skattningsårets utgång haft här i
skattningsårets utgång haft här i
riket nedlagd, till den del den icke
riket nedlagd, till den del den icke
utgjorts av svenska aktier, dock
utgjorts av svenska aktier eller an-
att skattskyldighet föreligger för
delar i svensk aktiefond, dock att
sådana aktier, som äro nedlagda
skattskyldighet föreligger för så-
i rörelse här i riket,
          dana aktier och andelar, som äro

nedlagda i rörelse här i riket.

För skattskyldiga, om vilka i 18 § förmäles, bestämmes skyldighe­ten att erlägga skatt för förmögenhet efter de i samma paragraf med­delade föreskrifter,

Hypoteksföreningar och jordbrukets kreditkassor äro frikallade från skattskyldighet för förmögenhet.

Utländska livförsäkringsanstalter äro frikallade från skattskyldighet för förmögenhet, som hänför sig till här i riket bedriven försäkrings­rörelse.

Allmänna pensionsfonden är frikallad från skattskyldighet för förmö­genhet.

2 m o m. Med här i riket nedlagd förmögenhet avses:

a)   tillgångar, som omförmälas i 3 § 1 mom. a) och b), försåvitt de­samma finnas här i riket;

b)   tillgångar, som omförmälas i 3 § 1 mom, c) och d), försåvitt de­samma finnas här i riket och äro avsedda för företag, som av skattskyl­dig härstädes bedrives; samt

c)   svenska aktier och andelar i   c) svenska aktier och andelar i svenska ekonomiska föreningar,       svenska ekonomiska föreningar, bolag och rederier, i den mån       bolag, aktiefonder och rederier, i dessa tillgångar icke ingå under b)                       den mån dessa tillgångar icke in-i detta mom,     gå under b) i detta mom.

När skattskyldighet för förmögenhet är begränsad enligt vad i 1 mom. stadgas, får vid förmögenhetsberäkningen avdrag ske allenast för skuld, som häftar vid den förmögenhet skattskyldigheten avser.

(Se vidare anvisningama)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 och tillämpas första gången vid 1976 års taxering. De nya bestämmelserna skall tillämpas jämväl i fråga om andelar i sådana aktiefonder vilka med stöd av över­gångsbestämmelserna till aktiefondslagen (1974: 000) får fortsätta efter utgången av år 1974. Äldre bestämmelser gäller alltjämt vid 1975 eller tidigare års taxering och vid eftertaxering för år 1975 eller tidigare år.


 


Prop. 1974:181                                                                    12

6    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941: 416) om arvsskatt ocb gåvoskatt*

Härigenom förordnas att 4 § 1 och 3 mom. lagen (1941: 416) om arvs­skatt och gåvoskatt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

4§ 1 m o m. Arvsskatt utgår

1)    för egendom inom eller utom riket, vilken efterlämnats av svensk medborgare eller av utläiming, som vid sin död var bosatt här i riket;

2)    för följande slag av egendom, som efterlämnats av annan utlän­ning än i 1) sägs:

 

a)   här i riket belägen fast egendom, så ock nyttjanderätt till samt rätt till ränta, avkomst eller annan förmån av sådan egendom;

b)   här i riket befintiig, under a) b) här i riket befintlig, under a) icke nämnd lös egendom, som är         icke nämnd lös egendom, som är att hänföra till anläggnings- eller att hänföra till anläggnings- eller driftkapital i härstädes av den av- driftkapital i härstädes av den av­lidne bedriven förvärvsverksamhet  lidne bedriven förvärvsverksamhet såsom: levande och döda inven- såsom: levande och döda inven­tarier, råämnen, varor, förbruk- tarier, råämnen, varor, förbmk-ningsartiklar och dylikt, gruvor,   ningsartiklar och dylikt, gruvor, patent- och förlagsrätter samt ka- patent- och förlagsrätter samt ka­pital, vare sig det finnes kontant pital, vare sig det finnes kontant tillgängligt, nedlagts i obligationer, tillgängligt, nedlagts i obligationer, insatts i bank eller eljest utlånats insatts i bank eller eljest utlånats eller består av andra fordringar        eller består av andra fordringar eller av aktier eller andelar i eko- eller av aktier eller andelar i eko­nomiska föreningar, bolag eller        nomiska föreningar, bolag, aktie­rederier;           fonder eller rederier;

c)   nyttjanderätt till egendom, varom under b) förmäles, ävensom rätt till royalty och periodiskt utgående avgift för dylik egendom;

d)   svenska aktier och andelar i d) svenska aktier och andelar i
svenska ekonomiska föreningar,
svenska ekonomiska föreningar,
bolag och rederier, i den mån
bolag, aktiefonder och rederier, i
dessa tillgångar icke äro att hän-
den mån dessa tillgångar icke äro
föra till under b) nämnd egendom,
att hänföra till under b) nämnd

egendom,

3 m o m," Utiänning, som vid sin död tillhörde främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning, anses icke hava varit bosatt här i riket; ej heller sådan persons make, barn under 18 år och enskilda tjänare, därest de vid sin död bodde hos honom och voro utlänningar.

' Rubrikens lydelse enligt prop, 1974: 159, 2 Senaste lydelse 1972: 768.


 


Prop. 1974:181


13


 


Nuvarande lydelse

För sådana aktier och andelar i ekonomiska föreningar, som av­ses i 1 mom. 2 d), föreligger icke skyldighet att erlägga arvsskatt, därest de efterlämnats av utlän­ning, varom i föregående stycke förmäles.


Föreslagen lydelse

För sådana aktier och andelar i ekonomiska föreningar och aktie­fonder, som avses i 1 mom, 2 d), föreligger icke skyldighet att er­lägga arvsskatt, därest de efter­lämnats av utlänning, varom i fö­regående stycke förmäles.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.


 


Prop. 1974:181                                                        14

Utdrag av protokollet över finansärenden hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 25 oktober 1974.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena AN­DERSSON, statsråden STRÄNG, HOLMQVIST, ASPLING, LUND­KVIST, GEIJER, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, CARLS­SON, ZACHRISSON, LEIJON, HJELM-WALLÉN.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter ge­mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om skattereg­ler för aktiefonder, m. m. och anför.

1   Inledning

Kungl. Maj:t har i prop. 1974: 128 lagt fram förslag till aktiefondslag och till vissa följdändrmgar i annan lagstiftning som betingas därav. För­slagen grundar sig på ett av aktiefondsutredningen (Fi 1964: 26) avläm­nat betänkande (SOU 1969: 16) Lagstiftning om värdepappersfonder m. m. och om stämpelskatt på värdepapper. Utöver förslaget till aktie­fondslag innehåller betänkandet förslag till särskilda skattebestämmel­ser för aktiefonder och fondandelsägare. I den nämnda propositionen uttalade jag att jag avsåg att i annat sammanhang ta upp skattefrå­gorna till behandlmg (prop. 1974: 128 s. 19 och 252). Jag anhåller att nu få anmäla dessa frågor.

2   Beskattningen av aktiefonder och därmed sammanhängande
spörsmål

2.1 Huvuddragen i den föreslagna aktiefondslagen

Med aktiefond förstås en huvudsakligen av aktier eller andra värde­papper bestående fond, som uppkommit genom kapitaltillskott från all­mänheten och som ägs av dem som tillskjutit kapital (1 § första stycket 1). Som aktiefondsverksamhet betecknas förvaltning av aktiefond och den försäljning och inlösen av andelar i fonden som förvaltaren bedri­ver (1 § första stycket 2), Aktiefondsverksamhet får bär i landet ut­övas endast av svenskt aktiebolag, som fått tillstånd därtill. Sådant ak­tiebolag kallas fondbolag (2 §, 1 § första stycket 3). För aktiefond skall finnas en s. k. förvaringsbank — svensk affärsbank eller svensk spar­bank eller kreditkassa inom jordbrukskasserörelsen — som förvarar tillgångarna i aktiefond samt tar emot inbetalningar och ombesörjer utbetalningar som avser fonden (26 §, 1 § första stycket 4).


 


Prop. 1974:181                                                        15

För aktiefond skall finnas fondbestämmelser, som fondbolaget skall upprätta. Fondbestämmelserna skall ange bl. a. aktiefonden, fondbo­laget och förvaringsbanken, de allmänna riktlinjerna för placering av fondmedlen med angivande av huruvida och i vilken omfattning fonden skall bestå av utländska värdepapper samt huruvida utdelning till fond­andelsägarna skall ske och, om utdelning skall ske, gmnderna och sättet för denna. Vidare skall fondbestämmelserna ange grunderna för beräk­ning av fondandelsvärdet, de högsta tillägg till eller avdrag från fond­andelsvärdet som får göras vid bestämmande av försäljnings- eller in­lösningspris för fondandel samt gmndema för den ersättning fondbo­laget och förvaringsbanken får ta ut ur fonden för sin befattning med denna (12 §), Fondbestämmelserna skall fastställas av bankinspektionen. Fastställelse skall vägras, om bestämmelserna strider mot lag eller an­nan författning eller är oskäliga för fondandelsägarna (13 § första stycket).

Aktiefond består av de värdepapper och medel som tillförs fonden, avkastning av sådan egendom samt ur denna härflytande rättigheter (9 § första stycket). Medel som tillförs aktiefond skall så snart det anses lämpligt placeras i värdepapper. Till aktiefond får förvärvas endast följande slag av värdepapper, nämligen

1.    svenska aktier, obligationer och andra värdepapper som noteras vid Stockholms fondbörs eller på lista utgiven av sammanslutning av svenska fondkommissionärer,

2.    utländska aktier, obligationer och andra värdepapper, om förvärv av sådana får ske enligt fondbestämmelsema och värdepapperen är före­mål för notering och handel vid fondbörs eller eljest under betryggande förhållanden,

3.    aktier, obligationer och andra värdepapper som utbjudes till för­säljning under sådana förhållanden att sarmolika skäl finnes för antagan­de att de inom ett år från förvärvet kommer att inregistreras vid fond­börs eller noteras på lista utgiven av sammanslutning av svenska fond­kommissionärer,

4.    bevis om rätt att teckna eller erhålla aktier eller andra värdepapper som avses i 1—3,

5.    skattkammarväxlar (19 § första och andra styckena).

Aktiefond är inte juridisk person, dvs. fonden kan inte förvärva rät­tigheter eller ikläda sig skyldigheter, och inte heller uppträda inför dom­stol eller annan myndighet (10 §). Egendom, som ingår i aktiefond, får inte tas i mät. Fondandelsägare svarar inte för förpliktelse, som av­ser fonden (11 §).

Fondandelsägarna företräds i frågor som rör aktiefonden av fondbo­laget, som vid förvaltningen av fonden skall handla uteslutande i fond­andelsägarnas gemensamma intresse (17 § första och andra styckena). Fondbolaget beslutar vid förvaltningen av fonden över den egendom


 


Prop. 1974:181                                                        16

som ingår däri och utövar de rättigheter som härflyter ur egendomen (17 § tredje stycket). Fondbolag får' i princip inte utöva annan verk­samhet, men får efter tillstånd dock driva verksamhet som äger sam­band med aktiefondsverksamheten. Vidare får inte flera fondbolag samtidigt utöva aktiefondsverksamhet beträffande samma fond (14 §).

Som nyss antytts förvaras tillgångarna i aktiefond av förvaringsban­ken. Det finns ett uttryckligt förbud för fondbolag att ha hand om egendom som ingår i aktiefond. Medel, som inflyter vid försäljning av fondandelar, får dock tas emot av fondbolaget men skall utan dröjsmål överföras till förvaringsbanken (18 §). Förvaringsbank utses av fond­bolaget. Finns särskilda skäl kan bankinspektionen medge att flera för-varingsbanker utses för samma fond (26 § första stycket). Värdepap­per, som ingår i aktiefond, skall nedsättas i öppet förvar hos förvarings­banken. Medel, som inflyter i aktiefondsverksamheten, skall banken omedelbart sätta in på räkning (27 § första stycket).

Andelarna i en aktiefond skall vara lika stora och medföra lika rätt till den egendom som ingår i fonden. Värdet av en fondandel är aktie­fondens värde delat med antalet utelöpande fondandelar. Fondens värde beräknas genom att från tillgångarna draga av de skulder som avser fon­den, inbegripet framtida skatteskulder, om sådana skall beaktas enligt fondbestämmelserna. Fondens värdepapper värderas med ledning av gällande marknadsvärde (30 § första och andra styckena). I den mån det är tillåtet enligt fondbestämmelsema får vid försäljning av fond­andel göras tillägg till värdet av andelen med försäljningskostnader och kostnader vid inköp av värdepapper till fonden. Under samma vill­kor får vid inlösen av fondandel göras avdrag från värdet av andelen med kostnader för inlösningsförfarandet och för försäljning av värde­papper från fonden (30 § tredje stycket). Fondbolag skall utfärda fond­andelsbevis till varje fondandelsägare eller föra register över innehav av andelar i fonden (31 §). Fondandelsbeviset, är ett värdepapper mot­svarande typen löpande skuldebrev, dvs. skall ställas till innehavaren eller till viss man eller order (32 § första stycket). Om inte annat föl­jer av aktiefondslagen, gäller i tillämpliga delar föreskrifterna om lö­pande skuldebrev i lagen (1936: 81) om skuldebrev. Bestämmelserna i lagen om skuldebrev angående utdelnmgskuponger till aktiebrev före­slås samtidigt bli tillämpliga också i fråga om utdelningskuponger till fondandelsbevis (33 § första och andra styckena). Väljer fondbolaget att i stället för fondandelsbevis föra register, skall bolaget lämna fond­andelsägarna skriftiig bekräftelse på att fondandelsinnehavet registre­rats liksom upplysningar om bl. a. aktiefondens beteckning, fondbolaget och förvaringsbanken, hur inlösen av fondandel skall ske och vad som bör iakttas vid överlåtelse och pantsättning av fondandel (34 § första stycket). Sådan bekräftelse är inte något värdepapper utan har endast funktionen av bevis.


 


Prop. 1974:181                                                        17

Utöver de regler om aktiefond för vilka nu redogjorts innehåller för­slaget till aktiefondslag i prop. 1974:128 en mängd andra föreskrifter som emellertid är av mindre betydelse för ■ diskussionen och bedöm­ningen av de skatteaspekter som knyter sig till aktiefondsverksamheten. I fråga om innehållet i dessa föreskrifter hänvisas till prop. 1974:128. Här kan emellertid nänmas att aktiefondslagen avses skola träda i kraft den 1 januari 1975. Den som vid ikraftträdandet utövar verk­samhet, som kräver tillstånd eidigt lagen, avses få utan hinder av la­gens bestämmelser fortsätta verksamheten till utgången av år 1976 och skall fr. o. m. ikraftträdandet stå under tillsyn av bankinspektionen. Verksamhet, som under övergångstiden inte övertagits av fondbolag, skall i princip upphöra och förvaltningen av fondegendom övergå till bankinstitut som bankuispektionen utser.

2.2 Nuvarande ordmng

2.2.1  Inledning

I Sverige saknas f. n. i stort sett särskilda bestämmelser om beskatt­ning av aktiefonder och fondandelar. Redogörelsen i det följande avser således de allmäima beskattningsregler som kan vinna tillämpning i förevarande avseende.

2.2.2                           Inkomst av rörelse        .

Till rörelse hänförs bl. a. bank-, emissions- och annan penningrörelse [27 § kommunalskattelagen (1928: 370), KL]. Som intäkt av rörelse an­ses allt vad som av här i landet bedriven rörelse kommit rörelseidkaren tillgodo. Särskilt anges att räntor samt utdelningar på aktier och andelar i ekonomiska föreningar räknas som intäkt av rörelse såvitt de influtit från kapital som tillhört rörelsen (28 § 1 mom.). Aktiebolag eller eko­nomisk förening som driver bank- eller annan penningrörelse eller sådan rörelse jämte arman verksamhet är dock frikallad från skattskyl­dighet för utdelning på aktier och andelar vilka innehas som ett led i organisationen av bolagets eller föreningens verksamhet till den del den avser aimat än förvaltning av fastighet, värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom (54 § andra stycket). Från bmttointakten av rörd-se får avdrag göras för allt som är att anse som driftkostnad (29 § 1 mom.).

2.2.3 Inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet

Till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet räknas bl. a. — i viss, i lagen närmare angiven utsträckning — vinst genom icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom, s. k. realisationsvinst (35 § 1 mom. KL). Beträffande avyttring av lös egendom skiljer KL mellan å ena sidan

2   Riksdagen 1974.1 saml Nr 181


 


Prop.1974:181                                                                     18

aktier och därmed likartade värdepapper och å andra sidan annan lös egendom, vartill även räknas obligationer. Såsom med aktier likartade värdepapper anses andel i aktiefond, fondandel, teckningsrätt till aktie, andel i ekonomisk förening eller i handelsbolag eller aiman rättighet som är jämförlig med här avsedd andelsrätt eller aktie.

För annan lös egendom än aktier och därmed jämställda värdepapper gäller att vinst vid avyttringen är skattefri, om egendomen innehafts i minst fem år. Har egendomen innehafts under kortare tid än fem år beskattas vinsten efter en fallande.skala (35 § 4 mom. KL). Om egen­domen innehafts under kortare tid än två år, beskattas 100 % av vinsten. Vid iimehav mellan två och tre år beskattas 75 %, mellan tre och fyra år 50 % och mellan fyra och fem år 25 % av vinsten.

Realisationsvinstbeskattning sker i regel endast om egendomen för­värvats genom köp, byte eller annat därmed jämförligt fång. Men om egendomen erhållits som gåva av make eUer skyldemän eller genom bo­delning kan under särskilda omständigheter dock vinsten beskattas.

Skatteplikt föreligger inte, om egendomen tagits i anspråk genom expropriation eller liknande förfarande eller eljest avyttrats imder såda­na förhållanden att tvångsförsäljning måste anses vara för handen och det skäligen inte kan antas att avyttringen skidle ha ägt rum om tvång inte förelegat.

Från realisationsvinst får avdrag göras för realisationsförlust, som uppkommit samma år. Realisationsförlust beräknas efter samma grunder som gäller för beräkning av realisationsvinst (punktema 3 och 4 av an­visningama till 36 § KL). Den fallande skalan gäller aUtså i motsvaran­de mån beträffande förlusterna.

Vid avyttring av aktier och därmed likartade värdepapper sker be­skattning oberoende av innehavstidens längd och oberoende av humvida förvärvet varit oneröst eller benefikt (35 § 3 mom. KL). Den innehavs­tid som skall ligga till grund för beskattningen beräknas dock alltid från den dag då värdepappret senast förvärvats oneröst.

Om aktie eller därmed likartat värdepapper vid avyttringen innehafts under kortare tid än fem år, inkomstbeskattas vinsten efter nyss angivna fallande skala. Har aktien innehafts längre tid än fem år gäller en schablonregel, enligt vilken som skattepliktig realisationsvinst räknas ett belopp motsvarande 10 % av försäljningssununan efter avdrag av kost­naden för avyttringen. Schablonregeln tillämpas emellertid inte, om det framstår som sannolikt att avyttringen skett utan vinst eller med vinst, som inte överstiger 5 % av försäljningssumman. I sådant fall är realisa­tionsvinsten skattefri. I fråga om schablonregeln gäller vidare att den skattskyldige gemensamt med sin make får göra avdrag med 500 kr., dock inte med högre belopp än som svarar mot summan av den realisa­tionsvinst som beräknats enligt regeln. Kungl. Maj:t kan medge befrielse


 


Prop. 1974:181                                                        19

från realisationsvinstbeskattning vid försäljning av aktier, som innehafts i minst fem år.

Om värdepapper avyttrats under sådana förhållanden att tvångsförsälj­ning anses vara för handen, skall den skattepliktiga realisationsvinsten inte beräknas till högre belopp än som motsvarar 10 % av vad den skatt­skyldige erhålUt för värdepapperen efter avdrag för kostnaden för av­yttringen.

Förlust som uppkommer om aktier eller likartade värdepapper avytt­ras något av de första fem åren efter förvärvet får dras av från realisa­tionsvinst, som uppkommit under förluståret. Avdrag får ske även om vinsten beräknats enligt schablomegdn. Förlust som uppkommer vid försäljning av aktier, som innehafts under längre tid än fem år, är där­emot inte avdragsgill.

Slutiigen kan nämnas att särskilda regler för realisationsvinstbeskatt­ning gäller vid avyttring av aktier och andelar i s. k. vinstbolag och vid s.k. interna aktieöverlåtelser. Dessa regler saknar emellertid intresse i detta sammanhang.

2.2.4 Inkomst av kapital

Till intäkt av kapital räknas dels ränta på obligationer och på utiå-nade eller i bank eller annorstädes insatta medel, dels utdelning på svens­ka aktier och andelar i svenska ekonomiska föreningar samt på ande­lar i utländska bolag, dels också intäkt genom överlåtelse av rätt tUl ut­ddnmg på aktier eller andelar som nyss nämnts, om inte aktierna eller andelama samtidigt överlåtits. Detta gäller emellertid inte om hitäk-ten är att hänföra till intäkt av rörelse (38 § KL). För aktiebolag och andra juridiska personer, som driver annan rörelse än penningrörelse och därmed jämställd rörelse, föreligger alltså den presumtionen att aktieutdelning skaU hänföras till intäkt av kapital. Så är bl. a. fallet be­träffande s. k. förvaltnmgsföretag.

Från uppkommen bruttointäkt av kapital får avdrag göras för bl. a. förvaltningskostnad ocb ränta på gäld (39 § KL). Fysisk person får ut­över kostnadsavdraget också intill räntelikvidens storlek åtnjuta ett extra avdrag med högst 400 kr. eller för makar tillsammans högst 800 kr. (39 § 3 mom. KL).

Svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar är frikallade från beskattning för utdelning på sådan aktie i svenskt aktiebolag och sådan andel i svensk ekonomisk förening som inte innehas i kapital­placeringssyfte (54 § första stycket KL). Vidare är förvaltningsföretag fria från skattskyldighet för utdelning i den mån det sammanlagda be­loppet av den utdelning som företaget uppburit under beskattningsåret motsvaras av utdelning, som företaget beslutat för samma beskattnings­år. För investmeniföretag gäller dämtöver den regeln att skattefriheten omfattar även fonderad vinst intill 25 % av beslutad utdelning (54 §


 


Prop. 1974:181                                                        20

fjärde stycket KL). Med investmentföretag förstås förvaltningsföretag, vars uppgift väsentiigen är att genom ett välförddat värdepappersinne­hav erbjuda aktieägare eller andelsägare riskfördelning och vars aktier eller andelar ägs av ett stort antal fysiska personer (punkt 1 av anvis­ningama till 54 § KL).

2.2.5   Förmögenhetsskatt

Aktiebolag är i princip fritt från förmögenhetsskatt. Andra stiftelser än familjestiftelser är enligt förordningen (1947: 577) om statlig för­mögenhetsskatt skattskyldiga till förmögenhetsskatt endast om och i den mån de är skyldiga att erlägga skatt för inkomst. Fysiska personer, som är bosatta här i landet, är skattskyldiga för förmögenhet medan fysiska personer, som inte är bosatta här i landet, är skattskyldiga endast ■ för förmögenhet, som de har här nedlagt till den del den inte utgörs av svenska aktier. Skattskyldighet föreligger emellertid för aktier, som är nedlagda i rörelse här i landet.

2.2.6   Kupongskatt

Enligt kupongskatteförordningen (1970: 624) föreligger skyldighet för vissa utdelningsberättigade att erlägga kupongskatt till staten för utdel­ning på aktie i svenskt bolag. Kupongskatten är i princip en definitiv källskatt och uttas bl. a. om den utdelningsberättigade är fysisk person som inte är bosatt eller stadigvarande vistas här i landet.

2.2.7   Praxis

Utredningen lämnar en redogörelse för- hur man i praktiken behand­lat de skattefrågor som uppkommit i samband med aktiefondsverksam-het. Härav framgår att Stiftelsen Aktietjänst synes ha betraktat den löpande avkastningen från sina aktiefonder, dvs. aktieutdelningar och räntor, som skattepliktig mkomst för stiftelsen och tillgodofört sig av­drag för de belopp, som årligen utbetalts till fondandelsägarna. Genom att praktiskt taget hela den löpande avkastningen överförts tUl ägarna har således vinst inte uppkommit för stiftelsen. Vid förvaltning av stif­telsens öppna fonder har realisationsvinst förekommit endast vid ett till­fälle. Även denna vinst överfördes till andelsägarna och behandlades därvid som ränteutgift. Vid upplösningen år 1963 av stiftelsens slutna fonder betraktade stiftelsen utskiftat belopp som återbetalning av kapi­taltillskott. Hos andelsägarna beskattades det tillskiftade beloppet på samma sätt som om det tillfallit andelsägaren efter avyttring, dvs. en­ligt realisationsvinstbeskattningsreglerna.

Andelsägarna har beskattats för den årliga avkastningen på sina aktie­fondsbevis såsom inkomst av kapital. Vid försäljning eller inlösen av bevisen synes reglerna för beskattning av realisationsvinst ha tillämpats.

AB Svenska aktier har mte betraktat löpande avkastning frän bolagets


 


Prop. 1974:181                                                        21

aktiefonder som inkonist för bolaget. Man har ansett att avktningen tillfaller andelsägarna direkt. Någon omplacering genom försäljning,och inköp av aktier förekommer inte med hänsyn till fondernas karaktär. Någon vinst eller förlust uppkommer således inte i sådant sammanhang. Enligt bestämmelse i andelsägarnas kontrakt med bolaget skall där­emot teckningsrättsbevis och delbevis liksom aktier utgivna på grand av fondemission försäljas. Medel som inflyter på grand av sådan för­säljning tillgodoförs andelsbevisägama två gånger om året. Denna av­kastning anser bolaget vara skattefri.

Andelsägama har ansetts skattskyldiga för inkomst av kapital för den del av den löpande avkastningen, som utbetalats till dem. Belopp, som andelsägama fått för försålda aktier har inte föranlett beskattning hos andelsägarna. Försäljning av andelsbevis liksom återförsäljning till bo­laget har bedömts enligt realisationsvinstreglema.

Kupongskatt uttas inte av den som lyfter belopp enligt kupong, till­hörande de av Stiftelsen Aktietjänst utfärdade aktiefondsbevisen. Däre­mot uttas sådan skatt — om föratsättningama i övrigt föreligger— av den som uppbär belopp på kupong tillhörig andelsbevis i AB Svenska aktier. Därvid avräknas enligt proportioneringsmetod visst belopp, som belöper på den såsom skattefri betraktade delen av avkastningen.

Dåvarande riksskattenämnden meddelade år 1955 beslut i ett för­handsbeskedsärende iimebärande att Stiftelsen Aktietjänst som sådan (och inte de olika aktiefonderna) förklarades vara skattesubjekt. Riks­skattenämnden uttalade att stiftelsen — så länge försäljning av aktier skedde endast i mindre utsträckning och i syfte att omplacera stiftelsens tillgångar — inte drev handel med värdepapper. Under sådan förutsätt­ning skulle således vinst och förlust vid försäljning av aktier beskattas enligt reglema för beskattning av realisationsvmst. Riksskattenämnden fann vidare i sift beslut att fondbevisen är förbindelser av obligations-rättslig natur och sålunda för innehavarna innefattar bevis om fordrings­rätter. På grund härav förklarade nämnden, att ränta, s. k. utdelning, på aktiefondsbevis utgjorde avdragsgill omkostnad i stiftelsens verksam­het. Bakom detta besked torde ligga uppfattningen att stiftelsen såsom skattephktig intäkt har att redovisa samtliga aktieutdelningar, räntor, försäljnings- och inlösningsproyisioner samt att förutom nyssnämnda ränta även försäljnings- och administrationskostnader samt förvaltnings­kostnader är avdragsgilla. Mot beslutet anfördes besvär hos regeringsrät­ten, som emellertid lämnade besvären utan bifall.

Beträffande AB Svenska aktier finns två rättsfall. Dessa gäller närmast beskattningen av andelsbevisens avkastning men belyser även i viss mån hur man i praxis sett på förhållandet mellan andelsbevisägama och bolaget. Rättsfallen ger vid handen, att kupongskatt — om föratsättning­ar i övrigt förehgger — skall uttas på den del av andelsbevisägare till­kommande avkastning, som härrör från utdelning på aktier (RÄ 1945


 


Prop. 1974:181                                                        22

ref. 24), och vidare att den del av avkastningen, som motsvarar likvid för försålda värdepapper, inte utgör skattepliktig inkomst av kapital för ägare av andelsbevis (kammarrättens utslag den 5 mars 1946).

2.3 Aktiefondsutredningen

Utredningen tar först upp frågan om vad som skall utgöra särskilt skattesubjekt, fondbolaget, inbegripet de förvaltade fonderna, eller varje fond för sig. Utredningen erinrar om dåvarande riksskattenänmdens förhandsbesked, som innebär att Stiftelsen Aktietjänst såsom sådan skulle utgöra skattesubjekt. Väljer man detta synsätt bör fondbolaget tillsanunans med de förvaltade fondema behandlas såsom ett enda skattesubjekt. Denna lösning synes stå i god överensstämmelse med den juridiska konstruktion, som utredningen föreslagit för aktiefonder.

Utredningen anser emellertid att praktiska skäl talar till förmån för en annan lösning. Till en början erinras om att skatter som belöper på en viss fond skall betalas ur denna fond. Om dessa skatter påförs fon­den direkt av skattemyndigheterna, behöver fondbolagets styrelse inte ta ansvaret för fördelning av skatten på de olika fondema. Man kan då imdvika tvister om vilken skatt som belöper på viss fond. Av större be­tydelse är emellertid att skattebestämmelsema kan göras enklare och lättare att tillämpa, om fondema var för sig utgör särskilda skattesub­jekt. SärskUda regler behövs då inte för det fall att fondförvaltningen går över till ny förvaltare. Om fondbolaget och de olika fondema utgör en skattemässig enhet, behövs särskilda regler som avser byte av fond­förvaltare, aimars kan obilliga skattekonsekvenser inträffa. Vidare skulle behövas särskilda bestämmelser för behandlingen av utdelningar på vär­depapper, som fondbolaget innehar för egen räkning. Det skulle dess­utom framstå som egendomligt om en fond under den tid den kan komma att förvaltas av förvaringsbanken i beskattningshänseende skulle ingå i bankens förmögenhetsmassa. ViU man göra undantag härifrån, skulle även detta kräva särregler.

Om varje fond görs till särskilt skattesubjekt, kommer överföringar av aktier från en fond till en annan att jämställas med köp. Detta kan ge upphov till realisationsvinstbeskattning. Utredningen anser att denna skattekonsekvens bidrar till en rättvis fördelning av skatten mellan fon­dernas andelsägare, som ju ytterst drabbas av beskattningen. De nu berörda konsekvenserna utgör således enligt utredningen inget hinder för att göra fondema till särskilda skattesubjekt.

Utredningen erinrar om att s. k. osjälvständiga stiftelser, som enligt gängse rättsuppfattning inte utgör självständiga rättssubjekt, enligt skat­terättslig praxis kan åsättas egen taxering. Även om en värdepappers­fond inte kan helt jämställas med en osjälvständig stiftelse, anser utred­ningen att den har väsentliga likheter med en sådan stiftelse. Med


 


Prop. 1974:181                                                        23

hänsyn till nyssnämnda skatterättsliga praxis föreligger inga betänklig­heter mot att aktiefond görs till ett särskilt skattesubjekt. Utredningen föreslår således att aktiefond skall vara särskilt skattesubjekt.

Vidare föreslår utredningen att aktiefond i fråga om den statiiga inkomstskatten skall beskattas efter procentsats som gäller för aktie­bolag, nämligen 40 %.

Utredningen föreslår att det förvaltande fondbolaget eller den för­varingsbank som har hand om förvaltningen av aktiefond skall vara skyldig att avge deklaration för fonden.

Värdepappersfondsrörelse har av utredningen definierats som en rö­relse, som har till ändamål att förvalta en förmögenhet, som huvud­sakligen består av aktier, obligationer eller andra värdepapper. Fond­bolag avses skola åtnjuta ersättning ur aktiefond för att täcka de med verksamheten förenade kostnadema (arvoden åt styrelse och personal, kontorskostnader m. m.) och bereda aktieägama skälig vinst. Förvalt­ningsverksamheten anser utredningeri vara att hänföra till inkomstslaget rörelse. Som ett väsentiigt led i förvaltningen ingår en bevakning av att förmögenheten är placerad i värdepapper, som bedöms vara lämpli­ga placeringsobjekt. Detta medför fortiöpande omplacering av värde-pappersumehavet. I utiändska värdepappersfonder har iakttagits, att fondförvaltningen medvetet eftersträvar att öka fondens vinst genom kursvinster. Det kan vara svårt att avgöra, när en sådan strävan utgör ett så dominerande motiv för köp och försäljning av värdepapper, att förvaltningen i själva verket har karaktär av penningrörelse. Fasthåller man den uppfattningen att ett fondbolag skall ha till väsentiig uppgift att för delägarnas räkning förvalta en värdepappersfond, bör fondför­valtningen inte anses likställd med drivandet av penningrörelse. Därvid är det naturhgt att anse att inte heller fonderna såsom sådana driver penningrörelse. Eftersom aktiefond enligt utredningens förslag skall anses utgöra särskilt skattesubjekt, blir därför utdelning och räntor från fondförmögenheten enligt gällande beskattningsregler att hänföra till intäkt av kapital för fonden. Vidare kommer vinst vid avyttring av aktier och andra värdepapper att beskattas enligt reglerna för realisa­tionsvinstbeskattningen.

Enligt utrednuigen kan ett fondbolag tillsammans med förvaltade fonder anses jämförligt med ett investmentbolag. Därmed finns i princip skäl att ha likartade skatteregler för fondbolag som för invest­mentbolag. Aktiefondsbevis har enligt förhandsbesked äv dåvarande riksskattenänmden ansetts vara förbindelser av obligationsrättslig natur och därmed innefatta bevis om fordringsrätt. Utdelningen på aktie­fondsbevis, "räntan", har förklarats vara avdragsgill hos utddaren. Om all utdelning på de aktier, som ligger i aktiefond, delas ut till inne­havarna av aktiefondsbevisen, kommer hela fondavkastningén att "rinna


 


Prop. 1974:181                                                        24

igenom" förvaltaren utan att där bli, föremål för beskattning. Fond-avkastningen kommer därigenom att beskattas endast en gång, nämligen som skatt på uppburen utdelning hos ägarna av aktiefondsbevisen. I praxis har aktiefonderna genom tillämpning av den princip som då­varande riksskattenämnden anvisat redan befriats från. den kedjebe-skattnmg som skulle ha uppkonunit om fondavkastningen beskattats även hos förvaltaren. Även investmentbolag är enligt gällande skatte­bestämmelser fria från kedjebeskattning. Här har emellertid befrielsen från kedjebeskattning nåtts med en atman metod. För investmentbolag gäller nämligen skattefrihet för utdelning från svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening i den mån sammanlagda beloppet därav under ett beskattningsår motsvaras av den utdelning som beslutats för samma beskattningsår ökad med en fjärdedel.

Utredningen har betraktat fondandelsbevis som ett värdepapper av särskilt slag, som tiU sin juridiska karaktär utgör en blandning mellan skuldebrev och bevis om andelsrätt av typ aktie m. m. Något hinder bör enligt utredningen inte föreligga för att utdelningen skatterättsligt sett likställs med "ränta" på skuldebrev och därmed blir avdragsgill såsom omkostnad. En sådan lösning för att hindra kedjebeskattning medför också praktiska fördelar. Förslaget iimebär att avkastning eller skattepliktig realisationsvinst som inte delas ut kommer att beskattas hos värdepappersfonden enligt vanliga regler. Vidare kommer icke skat­tepliktiga delar av realisationsvinster att kunna fonderas utan skatte­konsekvenser.

En lösnmg enligt den föreslagna linjen medför olikheter i beskatt­ningen av investmentbolag och aktiefonder. Enligt utredningens mening torde emellertid inte dessa olikheter få nämnvärd betydelse. Den mest iögonenfallande skillnaden blir att aktiefond till skillnad mot invest­mentbolag inte till någon del får åtnjuta skattefrihet för fondering av uppburna utdelningar. Anlednuigen till att investmentbolagen har den­na förmån är att investmentbolagen har att stå risker vid finansiering av strukturrationaliseringar och rekonstmktioner samt att en viss fon­dering ansetts vara nödvändig för att möjliggöra jämna utdelningar (se prop. 1960: 162 s. 66). De nu redovisade skälen för skattefri fon­dering har emellertid ingen tillämpning i fråga om aktiefonder. — En annan skillnad blir att ett investmentbolag inte är befriat från skatt för uppburen utdelning i form av ränta på obligationer, medan även sådana ränteinkomster blir skattefria för aktiefond i den mån den ut­delas vidare. En motsvarande skillnad kommer också att finnas i fråga om beskattningen av utdelningar från utiändska bolag. Investmentbo­lagens något oförmånligare ställning i detta hänseende neutraliseras emellertid i en rad fall genom de avtal för undvikande av dubbdbe-skattnmg, som Sverige ingått med främmande stater.

Utredningen pekar härjämte på att den föreslagna lösningen innebär


 


Prop. 1974:181                                                        25

att realisationsvinst, som kan uppstå i aktiefond vid försäljning i om­placeringssyfte eller för att möjliggöra inlösen av fondandelsbevis, blir fri från skatt hos fonden i den mån den förs vidare tUl fondandels-ägarna. Den förmånligare ställning vid beskattningen av realisations­vinster, som aktiefonderna härigenom får i förhållande till invest­mentbolagen, kan enligt utredningen i viss mån uppväga den förmåns­ställning, som investmentbolagen å sin sida åtnjuter i och med möj­ligheter till skattefri fondering. Fondbolagen vänder sig i stor utsträck-nmg till småsparare för att ge dem möjlighet till placering i värdepap­per. Om realisationsvinsten skulle beskattas såväl hos fonden som hos fondandelsägarna skulle köp av fondandelsbevis kunna bli alltför oför­månligt i förhållande till direkt aktieägande.

Utredningen tar också upp frågan om beräkning av värdet på fond­andel under löpande beskattnmgsår. Skattepliktig realisationsvinst eller uppburen utdelning, som inte delas ut till andelsägarna, ger upphov till en latent skatteskuld. Tas inte hänsyn härtill vid beräkningen av fondandelsvärdet, kommer vid återinlösen av andelsbevis den utträ­dande andelsägaren att undgå ansvar för den skatt, som senare kan komma att fastställas på grundval av ställningen vid beskattningsårets slut. Denna skatt kommer i stället att i sin helhet indirekt få bäras av de kvarvarande andelsägama. Även om förhållandet i allmänhet saknar praktisk betydelse skulle emellertid konsekvenserna bli allvar­liga om utträde sker i stor omfattning så att endast ett ringa antal an­delsägare kvarstår i fonden vid beskattningsårets utgång.

För att komma till rätta med det nu antydda problemet ligger det eidigt utrednmgen nära tdl hands att föreskriva, att hänsyn skall tas till latent skatteskuld vid beräkning av fondandelsvårdet. Det finns emel­lertid också skäl som talar mot ett sådant hänsynstagande. Den la­tenta skatteskulden är svår att fastställa till sitt belopp. Detta gäller sär­skilt den skatt som skall utgå för realisationsvinst. Ett aktieumehav består i allmänhet av ett flertal poster, som inköpts vid skilda tider och till olika priser. Först i samband med räkenskapsårets slut brukar man bestämma ur vilka poster.sålda aktier tagits. Vidare är det inga­lunda säkert att den latenta skatteskulden någonsin behöver betalas. Skattskyldigheten är nämligen beroende av utdelningspolitik, möjlig­heter till kvittning m. m.

Utredningen anser att man inte kan åstadkomma en fullt tillfreds­ställande lösning av det nu diskuterade problemet. Mycket, kunde vinnas om ett fondbolag får rätt att vid beräkning av fondandelsvärdet göra avdrag för latent skatteskuld. Som förutsättning för sådan rätt bör krä­vas att regler härom tagits in i fondbestämmelserna. Dessa regler synes lämpligen kunna utformas på sådant sätt att den latenta skatteskulden


 


Prop. 1974:181                                                        26

sätts i relation till något faktum, som kan ha betydelse från skatte­synpunkt, t. ex. till viss procentuell andel av tillgångarnas värde vid beräkningstillfället eller av då uppburen avkastning eller då föreliggan­de värdestegring på innehavda värdepapper.

Eftersom aktiefond i beskattningshänseende föreslagits utgöra ett särskilt skattesubjekt, kommer en övergång av förvaltningen från ett fondbolag till ett annat eller till eller från förvaringsbanker inte att för­anleda inkomstbeskattning. Oberoende av byte av förvaltning kommer vidare realisationsvinst att beräknas med utgångspunkt i fondens för­värv av ett visst värdepapper. Enligt utredningen bör samma regel gälla även när ett aktiefondsföretag går över från stiftelseform eller förenings­form tUl aktiebolagsform på grund av ikraftträdandet av den föreslagna lagen. Uttrycklig föreskrift härom synes behövlig.

Stiftelse eller annan förvaltare av aktiefonder kan påföras kommunal skatt. Sådan skatt är f. n. avdragsgill vid taxermgen till statlig inkomst­skatt. Enligt utredningen torde emellertid den avdragsrätt som tillkom stiftelsen gå förlorad sedan förvaltningen övergått till ett fondbolag. Ut­redningen har ansett detta förhållande sakna praktisk betydelse och därför inte funnit anlednuig att föreslå någon särskild övergångsbestäm­melse för att bibehålla denna avdragsmöjlighet.

Utdelning på fondandelsbevis och avyttring av sådant bevis bör enligt utredningen beskattas efter sanuna regler i detta hänseende som gäller i fråga om aktier och andelar i ekonomiska föreningar. Fondandelsägare skall således inkomstbeskattas, varvid utdelning skall hänföras till in­komst av kapital och inlösen eller avyttring av fondandelsbevis föran­leda realisationsvinst eller reahsationsförlust. Fondandelsbevis bör jäm­ställas med aktie även i kupongskattehänseende. Även i fråga om skyl­digheten att lämna uppgift om utdelning bör samma regler gälla som för aktieutdelning.

Aktiefond är inte skyldig att erlägga förmögenhetsskatt. Däremot bör. fondandelsbevis förmögenhetsbeskattas hos fondandelsägaren.

2.4 Remissyttrandena

En förteckning över de instanser som yttrat sig över betänkandet SOU 1969: 16 fmns mtagen i prop. 1974: 128 till vilken jag ber att få hänvisa.

Några remissinstanser uttalar sig om behovet av beskattningsregler för aktiefonder och andelsägare. Kammarrätten i Stockholm anser den praxis som utbildats ha fungerat tillfredsställande. Det oaktat är en lag-


 


Prop. 1974:181                                                        27

stiftning givetvis önskvärd. Med hänsyn till det samband som råder mel­lan värdepappersfonders och investmentbolags verksamhet anser kam­marrätten att reglema för investmentbolags och värdepappersfonders beskattning bör utformas efter samma grunder. Sveriges lantbruksför­bund — som yttrat sig genom Lantbrukets skattedelegation — påpekar att en viss rättspraxis utbildats i fråga om aktiefonder och fondandels­ägare men att oklarhet om beskattningseffekterna råder på åtskilliga punkter. Delegationen ser därför med tillfredsställelse att utredningen lagt fram förslag till beskattningsregler för berörda skattskyldiga.

Förslaget att aktiefond skall vara särskilt skattesubjekt tillstyrks eller lämnas utan erinran av praktiskt taget samtliga remissinstanser. Flertalet remissinstanser som uttalat sig i frågan, bland dem dåvarande riks­skattenämnden, Stockholms handelskammare m. fl.. Svenska bankför­eningen. Lantbrukets skattedelegation och Stiftelsen Aktietjänst, anser att utredningens förslag leder till ett praktiskt resultat som ter sig till­fredsställande. De av utredningen framförda argumenten för en skatte­mässig särbehandling av fonderna anses allmänt så starka att de motive­rar tillskapandet av ett särskilt skattesubjekt trots att fondema civilrätts­ligt sett inte är rättssubjekt. Svenska bankföreningen påpekar i samman­hanget att det är en nyhet i svensk skattelagstiftning att någonting som civilrättsligt sett inte är ett eget rättssubjekt skall anses som skattesub­jekt. Riksskattenänmden anser vidare förslaget att fonds deklarations­skyldighet skall fullgöras av fondbolaget resp. förvaringsbanken vara en naturlig följd av att de särskilda fonderna inte kan betraktas som juri­diska personer. Kammarrätten i Stockholm påpekar emellertid att en be­skattning av varje fond för sig kan medföra oförmånligare skattekonse­kvenser för den enskilda andelsägaren. Överföring av värdepapper mel­lan fonder, som förvaltas av samma bolag, måste nämligen enligt förslå-' get ske genom köp eller byte. I de fall då samma person har andelar i flera fonder, som förvaltas av samma bolag, synes de indirekta skatte-konsekvensema för hans del bli enbart negativa. Några fördelar för den enskilda andelsägaren synes inte heller kunna uppkomma om han har andelar i endast en av flera av samma bolag förvaltade fonder. Realisa­tionsförlust på värdepapper får endast kvittas mot realisationsvuist sam­ma år. En delägare i en fond, som ett år har en outnyttjad realisationsr förlust, kan inte förlora på att denna förlust utnyttjas av en annan fond. Samma andelsägare kan vid ett annat tillfälle indirekt komma i åtnjutan­de av motsvarande förmån.

Utredningens förslag att skattesatsen för fonderna vid beräkning av statlig inkomstskatt skall vara densamma som för fondbolaget godtas av remissinstansema.


 


Prop. 1974:181                                                        28

Utredningens förslag innebär vidare att fondemas verksamhet inte skall betraktas som rörelse. Utdelningar och räntor från fondförmögen-heter skall därför hänföras till intäkt av kapital. Enhgt förslaget skall avdrag få göras för utdelning på fondandelsbevis såsom för ränta på gäld. Denna utdelning skall däremot beskattas hos andelsägama. I den mån fonden avyttrar värdepapper skaU enligt förslaget fonden beskattas för realisationsvinst om föratsättningar härför'föreligger. Förslaget i dessa delar tillstyrks eller lämnas utan erinran av ett stort antal remiss­instanser. Så gör bl. a. dåvarande riksskattenämnden, kupongskatte­nämnden, länsstyrelserna i Kalmar, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Örebro län. Lantbrukets skattedelegation, Sveriges advokatsam­fund. Svensk industriförening och Stiftelsen Aktietfänst.

Kammarrätten i Stockholm påpekar att frågan om en viss verksam­hets skattemässiga karaktär normalt'bör bedömas individuellt för varje skattesubjekt och med bedömande av samtliga föreliggande omständig­heter. Emellertid är det inte lämpligt att låta frågan om fondernas skattemässiga karaktär bli beroende av en individuell bedömning av verksamheten. Så länge investmentbolagen ur skattesynpunkt anses som förvaltningsbolag förefaller det kammarrätten — oavsett omfattningen av köp och försäljningar av värdepapper — uteslutet att hänföra fon­demas verksamhet till förvärvskällan rörelse.

Flera remissinstanser tar upp frågan om fondernas skattskyldighet för realisationsvinst. Kamiriarråtten i Stockholm anför att de väsentiigaste olikheterna mellan en aktiefond och ett investmentbolag synes bestå däri att investmentbolaget medges viss skattefri fondering till skillnad från fonden och att fonden i motsats till investmentbolaget blir be­skattad för skattepliktig realisationsvinst endast i den mån vmsten inte utdelas till andelsägama. Det förefaller omöjligt att bedöma om utred­ningens mål att i möjUgaste mån nå fram till en likformig beskattning av investmentbolag och fonder nås genom den föreslagna lagstiftningen. Om detta mål kan uppnås eller mte beror tiU största delen på utveck­lingen på värdepappersmarknaden. I vad mån i princip skattepliktiga realisationsvinster kan slussas vidare till andelsägama blir närmast en fråga om fondbestämmelsemas föreskrifter om i vilken omfattning ut­delning skall ske till andelsägama. Om dessa föreskrifter medger endast mindre variationer, synes rätten att utan.skattekonsekvenser föra över realisationsvinster till aiidelsägåma kunna.bli mer eUer.mindre illusorisk. Kammarrätten utgår därför ifrån att man konuner att tillåta relativt vida gränser för omfattningen av utdelningen.

Stockholms handelskammare m. fl.. Svenska bankföreningen. Svenska revisorsamfundet och Stifteslen Skaridiafond har uppfattningen att fon­derna helt bör befrias från skattskyldighet för realisationsvinst. Svenska företagares riksförbund och Sveriges aktiesparares riksförbund anser att fondema inte skall vara skattskyldiga för realisationsvinst på aktier


 


Frop. 1974:181                                                        29

innehavda mer än fem år. De invändningar som härvid riktas mot för­slaget avser främst dels den dubbélbeskattningseffekt som kan uppkom­ma och dels svårigheter ined att vid inlösen beräkna den latenta skatte­skulden i anledning av realisationsvinst. Flertalet av dessa remissinstan­ser påpekar att realisationsvinst som inte utdelas kommer att påverka fondandelens värde och härigenom påverka den skattepliktiga realisa­tionsvinsten även hos fondandelsägare som säljer sin andel. De nämnda remissinstansema understryker frågans vikt med hänsyn till att utred­ningen inte funnit någon lösning på problemet hur den latenta skatte­skulden skall beräknas vid inlösen. Svenska bankföreningen anför vidare att utredningen som ett arrangemang med begränsad effekt föreslagit möjlighet för fondbolaget att i fondbestämmelserna ta in regler om att fond skall kunna göra avdrag för latent skatteskuld. Bankföreningen be­tonar det otillfredsställande i att man tillskapar.lagregler innefattande skyldighet att inlösa andelsbevis utan att man samtidigt ger regler för be­räkning av andelsvärdet som säkerställer en rimlig rättvisa mellan andels­ägarna. Bankföreningen instämmer i utredningens konstaterande att en helt tillfredsställande lösning av detta problem inte torde vara möjlig att. åstadkomma, om utredningens förslag till beskattnmg av värdepappers-fondema skall följas. Denna konflikt bör dock inte lämnas olöst. Det för-. hållandet att den föreligger talar med styrka för att lagstiftaren i stället frångår utrednuigens förslag och befriar värdepappersfond från skatt­skyldighet för realisationsvinster. Härigenom elimineras huvuddelen av den latenta skatteskuld, som enligt utredningens förslag kan belasta en fond.

Svenska fondhandlareföreningen finner utredningens förslag vara en rinalig lösning på problemet med hänsynstagande till latent skatteskuld. Kammarrätten i Stockholm som i. princip inte har något att erinra mot avdrag för latent skatteskidd vid beräkning av fondens värde, anser.att beräkningen av denna skuld bör ske efter vissa fastställda regler, hka för alla värdepappersfonder.

Några remissinstanser, bland dem Svenska fondhandlareförenihgen. Svenska företagares riksförbund och Sveriges aktiesparares riksförbund erinrar om att utländska fonder inte synes drabbas av realisationsvinst­beskattning. En annorlunda behandling av svenska fonder iriedför där­för en konkurrenssnedvridning. Svenska företagares riksförbund anför att syftet med den föreslagna lagstiftningen sägs vara att främja det en­skilda sparandet i syfte att tillföra kapitalmarknaden nytt riskvilligt kapital. Då måste emellertid skattereglema vara utformade på ett sådant sätt, att detta syfte främjas. Sett från den enskilda skattebetalarens/ fondandelsägarens synpunkt innebär det framlagda förslaget en allvar­lig olägenhet genom att realisationsvinst på s.k. femårsaktier tas till beskattning i fonden i den mån den inte utbetalas såsom utdelning, då skatten i stället drabbar fondandelsägaren. Hade den sistnämnde varit


 


Prop. 1974:181                                                        30

ägare till aktiema, hade mot realisationsvinsten kunnat ställas botten­avdraget om 500 kr. Detta avdrag förlorar sitt värde vid försäljningar från förvaltningsföretags sida, eftersom avdraget inte ökar på grand av att intressenterna i förvaltningsföretaget är många.

Som skäl att undanta fondema från skattskyldighet för realisations­vinst åtminstone på aktier som innehafts mer än fem år anför Sveriges aktiesparares riksförbund att aktiefonder kan föratsättas vända sig till i första hand personer med begränsade erfarenheter av aktieplaceringar, aktievärderingar och kursfluktuationer. Om fonderna för att undvika beskattning tvingas dela ut de realiserade vinstema till andelsägama kan den sammaidagda utdelningen komma att uppvisa stora svängning­ar mellan de enskilda åren. En kraftig utdelningssänkning, betingad av lägre realiserade vinster — vilket ju inte alls behöver tyda på en ogynnsam kursutveckling — kan därför ge en skrämseleffekt och mind­re erfarna andelsägare kan lockas att i otid sälja sina andelar. För det fäU skattefrihet för realiserade vinster för värdepappersfonderna inte kan medges vill förbundet föreslå att någon form av utjämningsförfa­rande tillämpas, t. ex. att viss skattefri fondering får ske.

I fråga om fondandelsägamas beskattning uttalas i ett remissyttrande, nämligen det som avgetts av Stockholms handelskammare m. fl. att ut-ddnmgen bör delas upp i två kategorier. Den ena skall omfatta utdela­de realisationsvinster, som beskattas som inkomst av tillfällig förvärvs­verksamhet, och den andra övriga utdelningar, som deklareras som in­komst av kapital. Andelsägarna bör inte bli hårdare beskattade genom placering via fonder än vid direkt aktieägande. Utdelat belopp som härrör från fondens realisationsvinster borde härvid beskattas hos del­ägarna med utgångspunkt i fondens iimehavstid. För att undvika kompli­kationer kunde den s. k. schablonregeln alltid få tillämpas i dessa situa­tioner. Svenska fondhandlareföreningen anser att om gehör inte kan vinnas för en fullständig skattebefrielse för realisationsvinster i fonder, som ett alternativ bör prövas huruvida innehav av fondandel i realisa­tionsvinsthänseende kan jämställas med iimehav av obligationer och andra löpande skuldebrev. Föreningen påpekar att utredningen själv i suia överväganden framhålht att fondandelar är att likna vid löpande skuldebrev. En sådan form av beskattning skulle i inte obetydlig grad undanröja den dubbelbeskattningseffekt som annars kan uppkomma.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län påpekar att enligt förslaget värdepapperen skall realiseras och behållna förmögenheten utskiftas till andelsägarna vid upplösning av en aktiefond. Enligt länsstyrelsen bör vad som utskiftas utöver inbetald insats beskattas som utdelning hos andelsägama.

I fråga om fondbolags beskattning uttalar dåvarande riksskattenämn­den att ett fondbolags verksamhet enligt utredningen är att hänföra till rörelse. Bolaget sägs då naturligen skola beskattas för inkomst av rörel-


 


Prop. 1974:181                                                                    31

se. Riksskattenämnden kan inte dela denna uppfattning. Fondbolagets verksamhet skiljer sig i princip inte från den förvaltningsverksamhet, som utövas av enskild innehavare av en större aktieportfölj. Verksam­heten inom ett fondbolag kan därför inte anses utgöra rörelse i KL:s mening utan bör betraktas som förmögenhetsförvaltning; i enlighet här­med bör emottagna aktieutddnmgar beskattas som inkomst av kapital. Frågan om verksamheten skall.rubriceras som rörelse eller inte är hu­vudsakligen akademisk, eftersom den på grand av den föreslagna lag­stiftningens utformning saknar större betydelse. Emellertid är frågan likväl av viss betydelse med hänsyn till utredningens uttalande att vinst vid avyttring av aktier, som ingår i aktiefond, måste anses utgöra intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet, vilket uate torde behöva särskilt utmär­kas i kommunalskattelagen. Detta uttalande föratsätter, att aktiema inte är att anse som s. k. varaaktier dvs. aktier med vilka rörelseidkare driver handel eller som eljest mer eller mindre regelmässigt omsätts i rörelsen.

3    Emissionsstämpel 3.1 Nuvarande ordning

Enligt 19 § stämpelskatteförordnmgen (1964: 308), SSF, utgår stäm­pelskatt vid bildandet av aktiebolag och vid ökning av bolags aktiekapi­tal. Skatteplikten inträder när registrering sker av fullgjord inbetalning på aktier eller, vid ökning av aktiekapitalet, när beslutet om ökningen registreras.

Skatten utgår med 10 öre för varje fullt 10-tal kr. av aktiens nomi­nella belopp, dvs. med i princip 1 % av aktiekapitalet. Om s. k. överkurs skall betalas för aktier, beräknas dock skatten på detta överkursvärde. När betalning för aktie sker genom tillskott av annan egendom än pengar, skall för aktien erläggas samma skatt som för aktie, som betalas med pengar. Skall samtiiga aktier betalas genom tillskott av arman egen­dom än pengar, utgår skatten efter aktiens nominella belopp.

Stämpelskatten för aktier uppgick under budgetåren 1970/71—1973/ 74 till 19,2,16,1, 30,9 resp. 31,3 milj. kr.

För kommanditdelägares insats i kommanditbolag utgår stämpelskat­ten efter samma skattesats som för aktier (20 § SSF). Skatteplikt inträder när kommanditdelägares utfästelse registreras.

För obligationer och andra skuldebrev, som ges ut i större antal och uppenbarhgen är avsedda för den allmänna rörelsen, utgår stämpelskatt med 60 öre för varje påbörjat 100-tal kr. av obligationens eller skulde­brevets belopp, dvs. med 0,6 % av lånet. (21 § SSF). Skattepliktig obli­gation eller skattepliktigt skuldebrev får i princip inte lämnas ut innan den försetts med stämpel. Att emissionsstämpeln för obligationer och


 


Prop. 1974:181                                                        32

skuldebrev är lägre än för övriga värdepapper motiveras av att dessa värdehandlingar antas.ha en kortare livslängd än aktier och insatser i kommanditbolag. Stämpelskatten för obligationer uppgick under budget­åren 1970/71—1973/74 tiM 5,0, 8,9, 9,2 resp. 9,2 milj. kr.

Stämpelskatt såsom för obUgation utgår också för certifikat för obli­gation.

Staten är enligt 2 § SSF inte skyldig att erlägga stämpelskatt. På grund härav är statliga obligationer fria från skatt. Detsamma gäller enligt 22 § SSF för obligationer som garanteras av staten. Skatteplikt föreligger inte heller för obligationer, som utfärdas av svensk kommun eller lands­tingskommun eller av Sveriges allmänna hypoteksbank. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa. Svenska skeppshypotekskassan. Skeppsfar­tens sekundärlånekassa, Kommunkredit Aktiebolag, Kommunlåneuisti-tutet Aktiebolag eller för obligationer som utfärdas av svenskt aktie­bolag, vilket har tdl ändamål att idka belåning av fast egendom eller tomträtt. Slutligen föreligger skattefrihet för handluig som är utfärdad eller garanterad av sådant till Förenta Nationerna anknutet fackorgan, till vilket Sverige anslutit sig, t. ex. Världsbanken.

I 24 § SSF föreskrivs skatteplikt för bit införda aktiebrev i utländskt bolag, obligationer som utgetts utom riket, andra andelsbevis, delaktig­hetsbevis eller lottbrev i utländskt företag av ekonomisk art samt cer­tifikat som gäller förfoganderätt över handling av här.avsett slag.

Skatten på utiändska värdepapper är i princip avsedd att vara en in­förselavgift. Av praktiska skäl, främst av hänsyn till kontrollsvårighe-tema, har man emellertid avstått från att göra skatteplikten gällande i andra fall än om värdepapperet blir föremål för överlåtelse eller pant­sättning här i riket eller om innehavaren dessförinnan, avlider och hand­lingen enligt lag skall upptagas i bouppteckningen.

Skattesatserna för utländska värdepapper ansluter sig till skattesatser­na för svenska värdepapper. För aktiebrev utgår skatten sålunda med samma belopp som för svensk aktie, dvs. 1 %, och beräknas på aktiens nominella belopp eller, om aktien lyder på viss andel, på värdet av denna. Skatten för obligation är densamma som för här i riket utgiven obligation, dvs. 0,6 % av lånesumman. För certifikat utgår skatten med det belopp som skulle ha utgått om värdepapperet överlåtits efter in­försel till riket.

SSF innehåller inte några uttryckliga bestämmelser om skatteplikt för andelsbevis i värdepappersfonder. I praxis har emellertid denna fråga varit föremål för prövning. Regeringsrätten fann därvid (RÅ 1959 not Fi 287) att aktiefondsbevis inte var skattepldctiga enligt SSF. Inte heller för certifikat avseende förfoganderätt över redan utgivna svenska värde­papper föreligger f. n. skatteplikt.

Den som har att erlägga emissionsstämpelskatt är skyldig att avläm­na deklaration till riksskatteverket och i samband därmed insätta mot-


 


Prop. 1974:181                                                        33

svarande skattebelopp på verkets postgirokonto. Om riksskatteverket finner att skatten i deklarationen beräknats för lågt, infordrar riksskatte­verket genom särskild anmaning det felande beloppet.

I fråga om svenska obligationer, svenska obligationscertifikat eller utländska värdepapper kvitteras skatteredovisningen genom att riksskat­teverket sätter stämpelmärken på handlingarna. För att möjliggöra detta skall handlingarna insändas till riksskatteverket samtidigt med deklara­tionen. För svenska aktier och insatser i svenska kommanditbolag till-lämpas ett enklare redovisningsförfarande.

3.2 Aktiefondsutredningen

Utredningen föreslår inte några ändringar av reglerna rörande emis­sionsstämpel för aktier och insatser i svenska bolag.

Skatteplikten för obligationer medför att endast skuldebrev av denna typ träffas av stämpelskatt. Utredningen anser det principiellt otillfreds­ställande att obligationslån i olikhet mot reverslån skall beskattas på detta sätt. I syfte att nå en såvitt möjligt likformig och rättvis beskatt­ning föreslår utrednmgen att skatteplikten vid emission av obligationer och därmed jämförliga skuldebrev slopas.

För det fall emissionsstämpeln för obligationer bibehålls, har utred­ningen övervägt problemet om undantag från den subjektiva skattskyl­digheten. Till utredningen har överlämnats ansökningar om befrielse från emissionsstämpel på obligationer utfärdade av AB Industrikredit, AB Företagskredit och AB Exportkredit, Enligt utredningen finns an­ledning befara att bifall till nämnda ansökningar skulle leda till en inte önskvärd uppluckring av skattskyldigheten. Utredningen föreslår att de nuvarande reglema om undantag från skatteplikt lämnas oförändrade.

Andelsbevis i svenska värdepappersfonder har i praxis undantagits från stämpelskatt. Enligt 35 § 3 mom, KL jämställs andel i aktiefond med aktie när det gäller beskattning av realisationsvinst. Den omstän­digheten att fond andelsbevis vid realisationsvinstbeskattningen likställts med aktier utgör emellertid enligt utredningen inte något hållbart skäl för att genomföra en motsvarande likformighet när det är fråga om emissionsstämpel. Från emissionssynpunkt föreligger väsentliga skillna­der mellan å ena sidan aktier och obligationer samt å andra sidan fond­andelsbevis. De senare bevisen är inte långtidspapper utan kan på grand av inlösningsrätten ha begränsad livslängd jämfört med såväl aktier som obligationer. Från emissionssynpunkt föreligger vidare den skillnaden att fondandelsbevis emitteras fortlöpande, i mycket små poster och till växlande värden, under det att aktie- och obligationsemissioner av en och samma emittent sker med långa tidsintervaller, i stora poster och till ett betydande enhetiigt värde.

För aktiefondsföretagen skulle uttagande av emissionsstämpel skapa

3,   Riksdagen 1974.1 saml Nr 181


 


Prop. 1974:181                                                                       34

betydande praktiska svårigheter. Skatten skulle också verka synnerligen ekonomiskt betungande för företagen, som ofta arbetar med små mar­ginaler och vanligen utan vinstsyfte.

Med hänsyn till det anförda föreslår utredningen att den nu i praxis och lagstiftning gällande friheten från emissionsstämpelskatt för fond­andelsbevis behålls.

För utländska värdepapper föreslår utredningen — i konsekvens med förslaget rörande emissionsstämpeln på obligationer — endast den änd­ringen att införsdstämpdn för utländska obligationer slopas. Utländska fondanddsbevis, som i viss utsträckning är föremål för handel i Sverige, bör enligt utredningen inte heller träffas av stämpelskatt,

3.3 Remissyttrandena

Förslagen om slopande av emissionsstämpeln på obligationer och bi­behållande av skattefriheten för fondandelsbevis tillstyrks av remissin­stanserna. Postverket framhåller att rationella skäl inte kan anföras för en strängare behandling av obUgationsupplåning än annan upplåning. Statskontoret understryker det praktiskt värdefulla i ett slopande av emissionsstämpeln i enlighet med förslaget.

Svenska bankföreningen anser ytterligare begränsningar av stämpel­skatteplikten bör göras. En av grundtankarna bakom den s, k, Annell-lagstiftningen är att man vill underlätta bolagens anskaffande av nytt kapital från aktieägarna. Detta syfte tillgodoses genom att företag under vissa omständigheter årligen kan få göra avdrag för utdelning på ny-tecknade aktier med högst fem procent av vad som inbetalats för aktier­na. Skyldigheten att utge stämpelskatt för nyemitterade aktier är för fö­retagen en kostnad, som enligt föreningen direkt motverkar det syfte Annell-lagstiftningen skall tillgodose. För att åstadkomma enhetlighet och konsekvens i skattelagstiftningen föreslår föreningen att emissions­stämpeln på aktier slopas, Samma yrkande och synpurLkter framförs av Stockholms handelskammare, Skånes handelskammare och Svenska fondhandlareföreningen.

Om emissionsstämpeln på obligationer bibehålls föreslår Lantbruks­näringarnas Primärkredit AB och Lantbruksnäringarnas Sekundärkredit AB vidgade undantag från den subjektiva skattskyldigheten.

4   Fondstämpel

4.1 Nuvarande ordning

Vid köp och byte av fondpapper utgår stämpelavgift enligt förord­ningen (1908: 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper (FSF). Fondpapper enligt FSF är aktier i svenska och


 


Prop. 1974:181                                                        35

utiändska aktiebolag samt obligationer (1 § FSF), Såsom obligationer anses enligt FSF även förskrivningar, vilka visserligen inte betecknats som obligation men enligt 21 § SSF skall stämpelbdäggas på samma sätt som obligationer, dvs, skuldebrev som utges i större antal och uppenbarligen är avsedda för den allmänna rörelsen. Härmed åsyftas bl, a, förlagsbevis och participating debentures. Fondpapper är vidare lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis i kommanditbolag (1 § första och andra styckena FSF),

Med överlåtelse av fondpapper jämställs i FSF överlåtelse av rätt till teckning av fondpapper eller, där teckning skett, överlåtelse av den därpå gmndade rätten. Härmed avses dels teckningsrättsbevis som utgör bevis om företrädesrätt vid nyteckning av aktie i fall då inte varje gammal aktie berättigar till teckning av en hel ny aktie, dels motsvaran­de bevis vid fondemission, nämligen delbevis, dels ock interimsbevis och teckningsbevis, vilka i motsats till de nyssnämnda bevisen representerar en på grund av verkställd teckning redan förvärvad aktierätt. Slutligen likställs med fondpapper handling, varigenom någon tillförsäkras för­foganderätt över fondpapper, s, k, certifikat. Stämpelskatteplikt förelig­ger också för sådant certifikat som utlämnats i stället för svenska obliga­tioner för att tills vidare undvika framställning av obligationerna (1 § tredje stycket FSF),

Alla andra värdepapper än sådana som i förordningen anges såsom fondpapper går fria från fondstämpel. Utanför skatteplikten faller så­ledes andelsbevis i andra svenska bolag än de särskilt uppräknade, så­som i handelsbolag, gruvbolag, rederibolag m, fl, ävensom i samman­slutningar av annat slag t, ex, svenska och utländska ekonomiska för­eningar eller värdepappersfonder.

Skatteplikt enligt FSF föreligger endast vid köp och byte. Byte av fondpapper anses enligt utredningen grunda skattskyldighet endast i de fall när fondpapper går i byte mot annat fondpapper, men inte när ve­derlaget utgörs av annan typ av egendom, t, ex, fastighet.

Enligt 3 § 1 FSF är för obligationer stämpelavgiften 10 öre för varje påbörjat belopp av 100 kr, av obligationernas sammanlagda värde (0,1 %) och för fondpapper av annan typ 30 öre för varje påbörjat be­lopp av 100 kr. av fondpapperets sammanlagda värde (0,3 %),

Frihet från fondstämpel föreligger i en del fall, bl, a, för obligationer, som utfärdats eller garanterats av svenska staten, för fondpapper som utfärdats eller garanterats av sådant till Förenta Nationerna anknutet fackorgan, till vilket Sverige anslutit sig, samt vidare vid alla överlå­telser av aktier eller obligationer, när den ene av parterna är svenska staten, Sveriges allmänna hypoteksbank. Konungariket Sveriges stads­hypotekskassa. Svenska skeppshypotekskassan eller Skeppsfartens sekun­därlånekassa ävensom vid överlåtelse av fondpapper till eller från så-


 


Prop. 1974:181                                                        36

dant till Förenta Nationerna anknutet fackorgan, till vilket Sverige an­slutit sig (3 § 2).

Fondstämpdskatien erläggs med ledning av en s. k. avräkningsnota, som skall upprättas vid överlåtelse av fondpapper (2 § första stycket FSF). Avräkningsnotan förses med stämpelmärken på skattebeloppet. I syfte att förenkla förfarandet för fondhandlarna, för vilka avräknings-notomas förseende med stämpelmärken innebär en betungande arbets­uppgift, kan bankinspektionen enligt 8 a § FSF i samråd med riksskatte­verket medge fondhandlare att fullgöra stämpelplikten på annat sätt än genom stämpelbeläggning av avräkningsnotorna.

I fråga om redovisningen av fondstämpeln i övrigt har den 27 novem­ber 1964 utfärdats en särskild tillämpningsförfattning (1964: 754), som nära anknyter och hänvisar till stämpelkungörelsen (1964: 619).

4.2 Aktiefondsutredningen

Utredningen anser att hela frågan om fondstämpeln har kommit i ett nytt läge genom införandet av schablonberäkning av realisationsvinst vid försäljning av aktier, som innehafts i mer än fem år. Dessförinnan var det närmast aktuellt med en teknisk översyn och modernisering av fondstämpdbestämmdserna samt en omprövning av stämpdpliktens omfattning. Nu har snarare frågan om fondstämpeln över huvud bör behållas trätt i förgrunden.

Enligt utredningens mening är den på schablonmässig vinstberäkning gmndade aktievinstskatten i viss mån att anse som en kapitalomsätt­ningsskatt. Den utgår nämligen även om förlust föreligger men inte kan göras sannolik. Utredningen anser att härigenom har den avgörande skillnaden mellan realisationsvinstskatt och fondstämpel i stor utsträck­ning försvunnit. Föremålet för de båda skatterna är också till stor del detsamma. Visserligen omfattar fondstämpeln även obligationer, men handeln med aktier är större än handeln med skattepliktiga obligationer. Båda skatterna utgår vid samma slags transaktioner, nämligen köp. Vi­dare beräknas såväl aktievinstskatten som fondstämpeln på samma un­derlag, nämligen köpeskillingen. Till sin natur är de båda skatterna så­ledes likartade. Utredningen finner det från principiell synpunkt oriktigt, att på detta sätt ha två formellt olika omsättningsskatter på samma om­råde.

Utredningen anser mot bakgrund av de siffror som fondstämpelupp-börden för åren 1958—1967 visar att statens intäkter av fondstämpel måste betraktas som ringa, såväl absolut som i relation till de skattein­täkter som aktievinstbeskattningen tillför statsverket. Enligt utredning­en är det då rimligt att låta fondstämpeln ingå i aktievinstskatten. Ut­redningen pekar också på att ett slopande av fondstämpeln ligger i linje med strävandena inom OECD och EG som syftar till att avskaffa mot-


 


Prop. 1974:181                                                        37

svarande skatter i medlemsstaterna. Vidare framhåller utredningen att fondstämpeln på grand av kontrollsvårigheter i fråga om överlåtelser som sker utan förmedling av fondkommissionär måste betraktas som en olämplig skatteform. Från praktisk synpunkt anser utredningen det mindre lämpligt att beskattningen av aktieförsäljningar som nu är fallet handhas av skilda myndigheter. Därtill kommer enligt utredningen att fondstämpeln fördyrar näringslivets kapitalförsörjning och att uträk­ningen och redovisningen av fondstämpeln medför ganska omfattande arbete för myndigheter, banker och enskilda. Under åberopande av nämnda förhållanden föreslår utredningen att fondstämpeln avskaffas. Om fondstämpeln trots de skäl utredningen anfört likväl anses böra behållas, bör enligt utredningen helt nya författningar utfärdas i ämnet. Utredningen framhåller att de nuvarande författningarna innehåller åtskilliga bestämmelser som är av den karaktären att de i stället bör utfärdas av Kungl. Maj:t i administrativ ordning. Även i övrigt anser utredningen en modemisering av författningsbestämmelserna erforder­lig. Utredningen har mot denna bakgrund upprättat förslag till ny "fond-stämpelförordning" och en ny tillämpningskungörelse, kallad "fond-stämpelkungörelsen".

4.3 Remissyttrandena

Aktiefondsutredningens förslag om slopande av fondstämpeln har genomgående tillstyrkts av remissinstanserna. En remissinstans, LO, avstyrker dock förslaget. LO anser att ett avskaffande av fondstämpeln varken är nödvändigt eller önskvärt. Enligt LO är det dock från prak­tisk synpunkt mindre lämpligt att för fondstämpdn och aktievinstskat­ten ha skilda taxerings- och uppbördssystem.

Remissinstanser, som tillstyrker förslaget, har bl, a, framhållit följan­de. Statskontoret understryker det praktiskt värdefulla i slopandet av fondstämpdn men framhåller att skyldighet att upprätta avräknings-notor — i varje fall vid yrkesmässig handel med värdepapper — allt­jämt bör föreligga och att avräkningsnotorna i mån av behov skall ställas till skattemyndigheternas förfogande. Dåvarande kontrollstyrelsen ansåg motiven för förslaget bärande men erinrade om att intäkterna av fond­stämpeln inte var helt obetydliga. Länsstyrelsen i Stockholms län fram­håller att avsaknaden av kontroll i praktiken torde leda till att transak­tioner mellan enskilda i stor utsträckning inte blir avgiftsbelagda. Kooperativa förbundet anser att ett slopande av fondstämpdn inte bör leda till höjning av de avgifter som i övrigt är förknippade med fond­affärer.

4   Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 181


 


Prop. 1974:181                                                                    38

5    Departementschefen

5.1 Beskattningen av aktiefonder och därmed sämmanhängåhde spörs­mål

5.1.1 Allmänt                       ...

Aktiefond är en form av kollektiv investering i värdepapper, framför allt aktier och liknande objekt, med syfte bl. a. att nå god riskfördelning. I detta hänseende företer en aktiefond stora likheter med ett s.k. invest­mentbolag. För investmentbolag finns redan lagregler i både civilrätts­ligt och skatterättsligt hänseende. I fråga om aktiefonder och aktiefonds­verksamhet saknas f. n. en rättslig reglering i båda dessa hänseendeiL

I prop. 1974:128 har Kungl. Maj:t lagt fram förslag om civilrättslig reglering av aktiefonder och aktiefondsverksamhet. I ett tidigare avsnitt, har översiktligt redogjorts för innehållet i detta förslag. I detta samman­hang tar jag upp de skatterättsliga aspekterna på detta område.

Aktiefondsutredningen (Fi 1964: 26) — på vars förslag i betänkandet (SOU 1969:16) Lagstiftning om värdepappersfonder m. m. och om stämpelskatt på värdepapper nyssnämnda proposition grundats — har lagt fram förslag även såvitt gäller den skattemässiga behandlingen av aktiefonder och aktiefondsbevis. Vid remissbehandlingen har påpekats att förslaget innebär att den skattemässiga behandlingen av aktie­fondsverksamhet inte helt överensstämmer med beskattningen av nära­liggande förvaltningsformer, t. ex. investmentbolagen: Denna konse­kvens av förslaget har föranlett viss kritik.

Den i prop. 1974: 128 föreslagna civilrättsliga regleringen bygger på uppfattningen att aktiefonderna är värdefulla instrument framför allt för uppsamlande och riskspridning av småspararkapital. Ett uttryck härför är föreskrifterna om att fondförmögenheten måste placeras i värdepap­per utgivna av olika från varandra fristående företag och att fonden inte får inneha mer än 5 % av aktiekapitalet i samma bolag. Aktiefon-. derna skiljer sig i dessa avseenden från investmentbolagen för vilka preciserade bestämmelser om riskspridning och spärr mot inflytande ge­nom aktieinnehav saknas. Investmentbolagen har vidare till uppgift — förutom att erbjuda ägarna ett välförddat värdepappersinnehav — att medverka till och stå risker vid finansiering av strukturrationalisering och rekonstruktioner. Någon motsvarande uppgift har inte aktiefonder­na. Den skillnad som sålunda existerar mellan aktiefond och investment­bolag skall visserligen inte överdrivas men synes ändå motivera att reg­lerna för inkomstbeskattningen av aktiefonder inte utan vidare anpas­sas till vad som gäller för investmentbolagen. Vid utformningen av be­skattningsregler för aktiefondsverksamhet kan det i stället vara befogat att utgå från skattebelastningen vid enskilt sparande i motsvarande pla­ceringsobjekt. Denna uppfattning utgör utgångspunkt för mina över­väganden och förslag.


 


Prop. 1974:181                                                        39

5.1.2 Aktiefond särskilt skattesubjekt

Enligt hittillsvarande praxis har förvaltningsföretaget och dess fonder behandlats som ett och sanmia skattesubjekt. Utredningen har emellertid föreslagit att aktiefond vid inkomstbeskattningen skall utgöra särskilt skattesubjekt trots att den inte är självständig juridisk person i civil­rättslig bemärkelse. Några särskilda bestämmelser i fråga om förmögen­hetsskatten behövs enligt utredningen inte. Även om fonden betraktas som ett skattesubjekt vid inkomsttaxeringen är nämligen enligt 6 § för­ordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt andelsägama och inte fonden skattskyldiga för fondens förmögenhet.

Utredningens ställningstagande, som allmänt tillstyrkts vid remissbe­handlingen, motiveras främst av praktiska skäl. Varje fond avses näm­ligen skola svara för den inkomstskatt som belöper på fOnden. Vidare behövs inga särskilda bestämmelser för det fall förvaltningen av en fond går över från ett fondbolag till förvaringsbanken eller till annat fond­bolag. Något nödvändigt samband mellan självständig rättssubjektivitet i civilrättslig bemärkelse och särskild skattesubjektivitet finns inte. Det bör också observeras att en aktiefonds förmögenhetsmassa, som ägs av fondandelsägarna, hålls helt och hållet avskild från förvaltningsbolagets eller andra av detta bolag förvaltade fonders intressenter. Med hänsyn till vad jag sålunda anfört och till de praktiska fördelar som är för­bundna med utredningens förslag kan jag godta det i förevarande hän­seende.

5.1.3 Beskattning av utdelningsinkomster m. m.

Inkomst av bank- eller annan penningrörelse beskattas enligt reglerna för inkomstslaget rörelse. Föreligger däremot kapitalförvaltning, hän­förs avkastningen av kapitalet till inkomstslaget kapital. Avyttring av värdepapper beskattas vid penningrörelse i inkomstslaget rörelse som del av rörelsen men vid kapitalförvaltning enligt reglerna för realisa­tionsvinst. Gränsdragningen mellan de båda verksamhetsformerna bank-dier annan penningrörelse och kapitalförvaltning sker idag med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Kapitalförvaltning anses före­ligga om den skattskyldige inte driver handel med aktier, obligationer eller andra värdehandlingar. För att sådan handel skall anses föreligga krävs att köp och försäljningar har ägt ram i större omfattning. Om korttidsaffärer utgör ett dominerande inslag i verksamheten, anses nor­malt rörelse föreligga. Däremot kan en skattskyldig göra relativt stora försäljningar och köp i samband med omplacering av sin värdepappers­portfölj utan att han för den skull anses bedriva rörelse.

Utredningen har föreslagit att aktiefondema skall beskattas enligt reglema för kapitalförvaltning. Fonderna — som ju avses skola beskat­tas som självständiga skattesubjekt — skall således själva inte anses


 


Prop. 1974:181                                                        40

driva rörelse. Innebörden av förslaget är således att utdelning på vär­depapper, som aktiefond innehar, skall anses som intäkt av kapital för fonden. Som en konsekvens härav skall den vinst som uppkommer vid fondens avyttring av värdepapper beskattas enligt realisationsvinstreg­lema. Fonderna föreslås vidare få göra avdrag — i inkomstslaget kapi­tal — för vinstutdelning till fondandelsägarna.

Remissinstansema bar i allmänhet godtagit utredningens förslag i denna dd. Någon remissinstans har emellertid påpekat att det kunde vara av värde om fondernas värdepappersinnehav skattemässigt hän­fördes till kategorin nedskrivningsbara tillgångar.

Vid utformning av beskattningsregler för aktiefonder finns det en­ligt min mening anledning att ta hänsyn till det huvudsakliga syftet med den verksamhet som bedrivs av fonderna, nämligen att uppsamla och placera kapital från småsparare. Fondernas ändamål är inte att dri­va penningrörelse eller värdepappershandel utan att förvalta fondandels­ägamas insatser. Även om omplacering av medel kan bli ett betydelse­fullt inslag i verksamheten, kommer denna inte att få karaktär av rö­relse på samma sätt som verksamheten i en bank eller i ett bankirföre­tag. Intäkterna i aktiefond uppstår nämligen inte genom ersättning för placeringsråd eller i form av provision på köp och försäljningar. Ut­låningsverksamhet och spekulationsaffärer torde också förekomma i li­ten omfattning. Intäkterna torde i stället praktiskt taget uteslutande härröra från utdelningar och en mera långsiktig värdestegring av värde­pappersportföljen.

Mot denna bakgrund är det enligt min uppfattning lämpligt att vid beskattning av aktiefonds utdelningsinkomster tillämpa reglerna för ka-pitalförvaltande bolag, exempelvis investmentbolag. Uppburen utdelning bör således beskattas som intäkt av kapital och inte som intäkt av rö­relse. Vidare bör, såsom också utredningen föreslagit, vinstutdelning till andelsägarna betraktas som en räntekostnad för fonden och därför vara avdragsgill i inkomstslaget kapital. Avdrag bör medges för det belopp som fastställs i utdelning för visst räkenskapsår utan hinder av att ut­delningen betalas ut till andelsägarna först under nästföljande år. Full avdragsrätt bör föreligga för utdelat belopp oavsett hur vinstmedlen uppkommit hos fonden.

Om en aktiefond vidareutddar den under året uppburna avkast­ningen på sina värdepapper beskattas avkastningen endast hos andels­ägarna. Väljer fonden att lägga avkastningen till egna kapitalet, be­skattas avkastningen endast hos fonden. Någon dubbelbeskattnings­effekt uppstår alltså inte utan resultatet blir för andelsägaren i stort sett detsamma som om han själv ägt fondens värdepapper.


 


Prop. 1974:181                                                        41

5.1.4 Beskattning vid avyttring av aktier

Utredningen har, som framgått av det föregående, föreslagit att den vinst som kan uppkomma vid aktiefonds avyttring av aktier skall be­skattas enligt realisationsvinstreglerna. Förslaget har i allmänhet godta­gits vid remissbehandlingen. Några remissinstanser har emellertid för­ordat att fonden helt eller delvis befrias från skattskyldighet för rea­lisationsvinst. Man har därvid åberopat att vinstbeskattningen medför att andelsägarna blir hårdare beskattade än vid enskilt innehav av ak­tier. Vid sådant innehav kan nämligen ägaren från vinst på aktier, som innehafts i mmst fem år, ställa bottenavdraget om 500 kr. Detta av­drag förlorar sitt värde för förvaltningsföretag eftersom avdraget är detsamma oavsett antalet intressenter i företaget. De remissinstanser som ställer sig negativa till utrednuigsförslaget framhåller dessutom att realisationsvinstskatten gör det svårt att vid inlösen rätt beräkna fond­andelens värde. Beskattningen av realisationsvinster ger upphov till en latent skatteskuld vars storlek ofta är omöjlig att fastställa.

Som jag tidigare framhållit bör aktiefondsverksamhet anses vara av kapitalförvaltande och inte av rörelsedrivande natur. Vinst som ett kapi-talförvaltande skattesubjekt erhåller genom att avyttra aktier träffas normalt av realisationsvinstbeskattning. Detta gäller oavsett huravida kapitalförvaltningen bedrivs av en fysisk person eller av en juridisk person, t. ex. ett investmentbolag. Den fråga som nu skall diskuteras är därför om det finns anledning att vid realisationsvinstbeskattningen behandla aktiefonder förmånligare än andra skattesubjekt.

Jag har i det föregående anfört att det vid utformningen av regler för beskattning av aktiefonder kan firmas anledning att ha som ut­gångspunkt att sparande i aktiefond skall ge ungefär samma skatte­mässiga konsekvenser som enskilt sparande. Aktiefonder bör i enlig­het härmed befrias från realisationsvinstbeskattning endast om och i den mån en sådan åtgärd behövs för att hindra att anddsägande blir hår­dare beskattat än direktinnehav av aktier.

Det synes obestridligt att viss merbeskattning kan uppkomma i för­hållande tUl enskilt sparande om aktiefond beskattas för realisationsvinst på vanligt sätt. Detta sammanhänger främst med de nuvarande beskatt-ningsreglema för aktier som innehafts i minst fem år, s. k. femårs­aktier. Framstår det inte som sannolikt att sådana aktier avyttrats utan vinst eller med en vinst på högst 5 % av köpeskillingen för aktierna, skall som skattepliktig realisationsvinst räknas 10 % av köpeskillingen. Genom att varje skattesubjekt får åtnjuta endast ett bottenavdrag om 500 kr. träffas en aktiefond av realisationsvinstbeskattning så snart den sammanlagda köpeskillingen på grund av avyttringarna under beskatt­ningsåret överstiger 5 000 kr. Fonden kan visserligen undgå beskattning genom att dela ut den skattepliktiga delen av vinsten, men i så fall


 


Prop. 1974:181                                                        42

blir vinsten föremål för beskattning hos andelsägarna som inkomst av kapital. Vid direktinnehav kan däremot varje andelsägare sälja femårs­aktier för 5 000 kr. per år utan att drabbas ay någon realisationsvinst­beskattning.

Vid ett ställningstagande till den aktuella frågan måste emellertid också beaktas att sparande i aktiefond ger delägare påtagliga fördelär jämfört med privata aktieplaceringar. Aktiefondens finansiella" styrka möjliggör utnyttjande av ekonomisk expertis samtidigt som utrymmet för förmånliga aktieförvärv ökar. Vidare kan en aktiefond på grund av sin stora aktieportfölj på ett helt annat sätt än en vanlig småsparare utnyttja möjligheterna till kvittning av realisationsvinster mot realisa­tionsförluster. Det finns därför anledning att räkna med att aktiefon­der även utan särskilda undantagsregler endast i mindre utsträckning kommer att träffas av realisationsvinstskatt.

Till vad jag nu har anfört kofnmer att en lindring i realisationsvinst­beskattningen skulle kunna utnyttjas för att åstadkomma opåkallade skattelättnader. En fullständig skattefrihet på detta område skulle t.ex. kunna föranleda en aktiefond att placera sin förmögenhet i lågavkastan-de aktier eller att systematiskt avyttra aktier just innan utdelning blev tillgänglig för lyftning. Fondens inkomster skulle härigenom bli i hu­vudsak skattefria och någon beskattning skulle heller inte — såvida fondens inkomster inte utdelades  träffa andelsägarna. Aktiefondens inkomster skulle i detta fall bli föremål för beskattning först riär. an­delsägaren tillgodogjorde sig värdestegringen i fonden" genom ätt avyttra sin andel. Översteg andelsägarens innehavstid fem år skulle dock högst 10 % av köpeskillingen behöva tas upp till beskattning.

Jag är mot bakgrund av det anförda inte beredd att föreslå särskilda realisationsvinstbestämmelsér för aktiefonder. Beräkningen av aktie­fonds skattepliktiga realisationsvinst bör alltså ske efter de regler som gäller för andra kapitalförvaltande skattesubjekt. Skulle realisations­vinstbeskattningen komma att läggas om, kan det bli aktuellt att på nytt pröva frågan.

5.1.5 Skattesats

Utredningen har föreslagit att aktiefonder i fråga om deri statliga inkomstbeskattningen skall vara underkastade samma uttagspröcent som aktiebolagen. Även detta förslag har allmänt godtagits vid remissbe­handlingen. Det är enligt min mening naturligt att aktiefond, som ju avses skola utgöra särskilt skattesubjekt, mte beskattas lägre än om fon­den och det förvaltande bolaget behandlades som ett enda skattesubjekt. Utredningens förslag bör således godtas.


 


Prop. 1974:181                                                        43

5.1.6   Beskattning av fondbolaget

Utredningen har föreslagit att fondbolagets förvaltning av fonderna skall anses utgöra rörelse. Förslaget har i allmänhet godtagits av re­missinstanserna. En remissinstans har emellertid påpekat att fondbola­gens verksamhet i princip inte skiljer sig från innehavarens förvaltning av en större aktieportfölj. Verksamheten inom ett fondbolag kan där­för inte anses utgöra rörelse utan bör betraktas som "förmögenhetsför­valtning. I enlighet härmed hävdas att mottagna aktieutdelningar bör beskattas som inkomst av kapital.

För egen del anser jag att fondbolagets verksamhet närmast här ka­raktären av service- eller konsultrörelse. Verksamheten bör därför, som utredningen föreslagit, betraktas som rörelse men av annat slag än penningrörelse. Fondbolagets rörelseintäkter utgörs i första hand av den ersättning som utgår från aktiefonden. Några särskilda skattebe­stämmelser för fondbolag är inte behövliga.

5.1.7   Beskattningen av andelsägarna

I fråga om fondandelsägamas beskattning har utredningen föreslagit att utdelningar skall vara att hänföra till intäkt av kapital och att vinst vid inlösen eller försäljning av fondandelsbevis skall beskattas enligt de regler som gäller för beskattning av realisationsvinst. Några remiss­instanser anser att den dd av utdelning från aktiefond som avser realisa­tionsvinst skall beskattas som inkomst av tillfällig förvärvsverksafnhet hos andelsägarna under det att övrig utdelning tas upp som intäkt av kapital. En remissinstans föreslår att avyttring av fondandel, som inne­hafts mer än fem år, inte skall föranleda realisationsvinstbeskattning.

Placering av sparmedel i aktiefond är i första hand avsett att vara ett alternativ till banksparande. Med hänsyn härtill är det enligt min mening naturligt att i beskattningshänseende jämställa utdelning från aktiefond med avkastningen på sparandet i bank och följaktligen låta utdelningen bli beskattad i sin helhet i förvärvskällan kapital. En sådan ordning ligger dessutom i linje med förslaget i det föregående att låta aktiefonden få avdrag såsom för räntekostnad för all utdelning till an­delsägarna. Det vore däremot klart olämpligt - inte minst av prak­tiska skäl — att dela upp mottagen utdelning i en "avkastningsdd" och en "realisationsvinstdd". Frågan om realisationsvinstbeskattnmg hos mottagaren bör avgöras med utgångspunkt endast i fondanddsirinehavet och inte med hänsyn till förhållandena i aktiefonden.

De tillgångar som ingår i aktiefonden är enligt utredningen att anse som fondandelsägamas gemensamma egendom. Fondandel kari således ses som ett substitut för de i fonden ingående värdepapperen. I likhet med utredningen anser jag.därför att avyttring av fondandd skall lik­ställas med avyttring av aktieinnehav. Någon uttrycklig föreskrift om


 


Prop. 1974:181                                                                    44

att inlösen av fondandel i realisationsvinsthänseende är att jämställa med avyttring av fondandel synes inte behövlig.

Den av mig valda metoden för beskattning av aktiefondsverksamhet bygger, som framhållits flera gånger, på principen att intäkter av aktie­utdelning m. m. skall beskattas antingen hos aktiefonden eller — om intäktema vidareutdelas — hos andelsägama. Mot bakgrund bl. a. här­av synes det inte finnas anledning att föreskriva skatteplikt för belopp som utskiftas till andelsägarna i samband med upplösning av aktiefond. Sådant utskiftat belopp bör alltså — oavsett om beloppet avser inbetald insats eller fonderade vinstmedel — vara skattefritt för andelsägaren.

Enligt utredningen bör fondandelsägarna även såvitt avser kupong­skatten jämställas med aktier. Jag delar denna uppfattning.

Med hänsyn till innehållet i den nya regeringsformen bör rubriken till kupongskatteförordningen ändras till kuponskattdagen. Även i för­fattningstexten bör ordet "förordning" i förekommande fall bytas ut mot "lag".

5.1.8 Övergångsbestämmelser

Utredningen tar dessutom upp frågor i samband med att ett redan existerande aktiefondsföretag går över från stiftelseform eller förenings­form till den i den nu föreslagna lagen föreskrivna aktiebolagsformen. Utredningen påpekar att om i det nya systemet förvaltningen av fond går över från ett fondbolag till ett annat fondbolag eller till förvarings­banken, övergången i sig inte föranleder några skattekonsekvenser. Fonden utgör nämligen särskilt skattesubjekt och en ändring beträffan­de vem som handhar förvaltningen påverkar då uite beskatmingen. Det framhålls att som utgångspunkt vid beräkning av skattepliktig rea­lisationsvinst och avdragsgill realisationsförlust skall gälla den tidpunkt då ett värdepapper tillförts fonden oavsett om ny förvaltare tillträtt. Enligt utredningen bör samma betraktelsesätt gälla vid övergång från stiftelseform eller föreningsform till aktiebolagsform. Utredningen före­slår därför att sådan övergång inte skall föranleda beskattning och att de värdepapper som härvid kommer att ingå i fonden skall anses för­värvade vid tidpunkt då de tillförts den ursprangliga fonden. Däremot anser utredningen inte anledning föreligga att föreslå att sådan vid taxering till statlig inkomstskatt avdragsgill kommunalskatt, som kan ha påförts stiftelse eller annan förvaltare av aktiefonder före övergången, skall bli avdragsgill för fonden sedan dess förvaltning övergått på ett fondbolag.

Någon invändning mot nu berörda förslag bar inte gjorts under re-missbehandluigen. Enhgt min mening är det naturligt att den omständig­heten att ett fondbolag övertar förvaltningen enligt de föreslagna över­gångsbestämmelserna till aktiefondslagen inte utlöser beskattning. Jag anser det vidare klart att tillgång som vid tiden för en sådan övergång


 


Prop. 1974:181                                                                    45

ingår i en fond skall även efter övergången anses ha förvärvats av aktiefonden genom det fång, varigenom den tidigare fonden förvärvat tillgången. I fråga om stiftelse eller annan förvaltare av aktiefond på­förd kommunalskatt delar jag utredningens uppfattning att sådant av­drag inte ens till den del det gäller skatt som avser aktiefond skall kunna utnyttjas av fond efter det förvaltningen övergått på fondbolag.

Enligt övergångsbestämmelsema till aktiefondslagen kan tidigare be­driven aktiefondsverksamhet utan hinder av reglerna i den nya lagen bedrivas i oförändrad form till utgången av år 1976. Detta innebär att t. ex. stiftdseförvaltad aktiefondsverksamhet kan förekomma under åren 1975 och 1976. Vid stiftelseförvaltning har enligt praxis stiftelsen — och inte den eller de olika fondema — ansetts utgöra skattesubjekt. Denna ordning för beskattnmg av aktiefondsverksamhet bör enUgt min mening snarast upphöra. Fr. o. m. 1976 års taxering bör därför även äldre aktiefonder — oavsett förvaltningsform — i princip behandlas på samma sätt som aktiefonder som förvaltas av fondbolag. För att und­vika retroaktiv verkan av den höjda skattesatsen m. m. bör dock aktie­fond, som år 1976 skall taxeras för ett beskattningsår som påbörjats före den 1 januari 1975, beskattas enligt de äldre reglerna även vid denna taxering. Vid 1977 års taxering bör dock utan undantag de nya reglema tillämpas.

Aktiefonds avdrag för belopp, som utdelas till andelsägarna, skall en­ligt mitt förslag anses belöpa på det räkenskapsår till vilket utdelningen hänför sig även om beloppet utbetalas till delägarna först året därpå. Utan särskilda övergångsbestämmelser skulle på grund härav aktiefond, som tidigare yrkat avdrag för utdelning enligt kontantprindpen, kunna gå miste om rätten till avdrag för ett års utdelning. Denna effekt bör und­vikas. Aktiefond bör därför vid taxering för det beskattningsår då de nya reglerna första gången skall tillämpas, få åtnjuta avdrag för belopp som under beskattningsåret utbetalats i utdelning till andelsägarna på gmnd av tidigare års verksamhet. Vid denna taxering kan alltså teore­tiskt sett avdrag medges såväl för det löpande beskattningsårets utdel­ning som för belopp som under beskattningsåret utbetalats på gmnd av tidigare års vinster. Avdrag på grund av tidigare års verksamhet gäller dock självfallet endast utdelade belopp för vilka avdrag tidigare inte åtnjutits vid taxeringen.

5.1.9 Förmögenhetsbeskattningen

Aktiefondsutredningen bar inte föreslagit några särskilda regler i fråga om förmögenhetsbeskattnmg av aktiefond eller fondandelsägare. Enligt min mening finns det dock anledning — inte minst för att undanröja onödig tvekan — att i författningstexten uttryckligen ange att andel i svensk aktiefond skall behandlas på samma sätt som svensk aktie. Detta föranleder vissa tillägg till 3 och 6 §§ förordningen om statiig förmö­genhetsskatt.


 


Prop. 1974:181                                                        46

5.1.10                                                                Arvsskatt och gåvoskatt       .     -
Utredningen har inte, närmare gått in på arvs-"och gåvobeskattningen.

Även här anser jag dock andel i aktiefond i skattehänseende bör jäm­ställas med aktie.

5.1.11 Ändringar i taxeringsförordningen

Utredningen föreslår att i taxeririgsförordningen (1956: 623), TF, skall tas in bestämmelser av innebörd att självdeklaration skall avlämnas för fonderna och att denna skyldighet skall fullgöras av det fondbolag eller den förvaringsbank som handhar förvaltningen. Vidare föreslås att uppgift om erhållen utdelning på fondandel skall lämnas på samma sätt som nu gäller i fråga om aktieutdelning. Förslaget i dessa, delar bör ge­nomföras.

TF bör samtidigt ändras i vissa hänseenden som inte har något sam­band med de tidigare berörda frågorna. Enligt 36 § TF får deklarä-tionsskyldig, som inte deklarerat i rätt tid eller på behörigt sätt, anmanas att fullgöra sin deklarationsskyldighet. Innan anmaning utfärdas bör en­ligt samma lagmm den deklärationsskyldige, om det kan ske utan olä­genhet, på lämpligt sätt eririras om deklarationsskyldigheten.

Sedan ett par år tillämpas generellt ett system som innebär att för­
tryckta deklarationsblanketter sänds ut till de fysiska personer som kan
antas vara deklarationsskyldiga vid förestående taxering. Vidare tilläm­
pas i vissa län den ordningen att juridiska personer, bl. a. aktiebolagen, får
särskilt meddelande om sin deklarationsskyldighet. I det fall skattskyldiga
på angivet sätt redan erinrats om sin deklarationsskyldighet är.det enligt
min mening obehövligt med ett särskilt erinringsförfarande innan anma­
ning utfärdas. I dessa fall innebär erinringsförfarandet en onödig kom­
plikation som därtill försenar taxeringsarbetet. Jag föreslår därför att
föreskriften härom i 36 § TF ändras så att eriman får anses fullgjord
genom att den deklarationsskyldige tillställts förtryckt deklarationsblan­
kett eller särskilt meddelande. Även i de fall ofullständig deklaration be­
höver kompletteras bör under angivna förutsättningar anmaning kunna
utfärdas direkt.
                                                   

I TF finns bestämmelser om att taxeringsassistent i vissa fall kan för­ordnas att biträda taxeringsnämnd. Fr. o. m. den 1 juli 1974 har tjänste­benämningen ändrats från taxeringsassistent till taxeringsinspektör. Ordet "taxeringsassistent" i TF bör i enlighet härmed bytas ut mot "taxerings­inspektör".

Enligt punkt 4 av övergångsbestämmelsema till TF får länsstyrelsen förordna taxeringskonsulent att biträda taxeringsnämnd i sådant taxe­ringsdistrikt som avses i 4 § fjärde stycket TF (särskilt täxeringsdistrikt för fysiska personer) intill dess taxeringsassistent förordnats för distriktet. Vad som i nämnda punkt eller i annan författning sägs om taxerings-


 


Prop. 1974:181                                                        47

assistent bör självfallet i fortsättningen i stället gälla taxeringsinspektör. Taxeringskonsulent bör emellertid kunna förordnas ätt biträda även nämnd i sådant distrikt som avses i 4 § femte stycket TF (särskilt täxe­ringsdistrikt för bolag) till dess taxeringsinspektör förordnats för distrik­tet. En föreskrift härom bör tas in i övergångsbestämmelserna till den nu föreslagna ändringen av TF.

De bestämmelser jag nu föreslagit bör träda i kraft den 1 januari 1975.

5.2 Emissionsstämpel..

Enligt 19 § stämpelskatteförordningen (1964: 308), SSF, utgår stäm­pelskatt vid bildande av aktiebolag och ökning av bolagets aktiekapital. Skattesatsen är 10 öre: för varje fullt 10-tal kr. av aktiens nominella be­lopp, dvs. i princip 1 % av aktiekapitalet. Motsvarande gäller för ut­fästelse om kommanditdelägares' insats i handelsbolag. För obligationer och andra skuldebrev som ges ut i större antal och uppenbarligen är avsedda för den allmänna rörelsen, utgår enligt 21 § SSF- stämpelskatt med 60 öre för varje påbörjat 100-tal kr. av obligationens eller skulde­brevets belopp, dvs. med 0,6 % av lånet. Stämpelskatten för aktier upp­gick under budgetåret 1973/74 till 31,3 milj. kr. Stämpelskatten för obligationer var under samma period 9,2 milj. kr.

SSF innehåller inte några uttryckliga bestämmelser om skatteplikt för andelsbevis i aktiefonder, i I praxis har aktiefondsbevis inte ansetts vara skattepliktiga.

Aktiefondsutredningen föreslår inte någon ändring, av reglema röran­de emissionsstämpel för aktier och insatser i svenska bolag. Däremot an­ser utredningen att skatteplikten vid ernission av obligationer och därmed jämförliga skuldebrev bör slopas. Vidare föreslår utredningen att den i praxis gällande friheten från emissionsstämpel för fondandelsbevis bör behållas.

Utredningens förslag om avskaffande av stämpelskatten vid emission av obligationer tillstyrks av remissinstanserna. Med hänsyn tilf nuvaran­de kapitalmarknadsläge är jag emellertid inte beredd att avskaffa stäm-pdplikten vid emission av obligationer. Det av några remissinstanser framförda yrkandet om slopandet av emissionsstämpeln för aktier kan jag heller inte ansluta mig till. Däremot är jag ense med utredningen om att det saknas anledning att rubba den i praxis gällande skattefriheten för andelsbevis i aktiefonder.

5.3 Fondstämpel

Vid avyttring av fondpapper utgår stämpelavgift enligt förordningen (1908:129) om en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpap-


 


Prop. 1974:181                                                        48

per, FSF. Fondpapper enligt FSF är i första hand aktier och obligatio­ner. Såsom fondpapper räknas inte andelsbevis i värdepappersfonder. Skattesatsen är vid förvärv av obligationer 0,1 % av köpeskillingen och vid förvärv av fondpapper av annat slag 0,3 % av köpeskillingen.

Aktiefondsutredningen anser att frågan om fondstämpeln kommit i nytt läge genom införandet av schablonberäkiung av realisationsvinst vid försäljning av aktier som innehafts i mer än fem år. EnUgt utred­ningens mening är den på schablonmässig vinstberäkning grundade aktie­vinstskatten i viss mån att anse som en kapitalomsättningsskatt. Eftersom fondstämpeln också är en omsättningsskatt anser utredningen det rim­ligt att låta fondstämpeln ingå i aktievinstskatten. Utredningen föreslår med hänsyn bl. a. härtill att stämpelavgiften vid avyttring av fondpap­per avskaffas.

Om fondstämpeln likväl finnes böra behållas bör enligt utredningen författningsbestämmelserna på detta område omarbetas. Utredningen har därför utarbetat förslag till nya författningar i ämnet och därvid föreslagit att bevis avseende andel i svensk eller utländsk aktiefond skall behandlas på samma sätt som aktier.

Förslaget om slopande av fondstämpel har genomgående tillstyrkts av remissinstansema. En remissinstans, LO, avstyrker dock förslaget.

För egen del vill jag anföra följande. Stämpelavgiften enligt FSF är till sin natur en omsättningsskatt som utgår vid avyttring av aktier och vissa obligationer. Vid beräkning av avgiftens storlek är det betydelse­löst om avyttringen skett med vinst eller förlust. Sättet för beräkning av stämpelavgift skiljer sig härigenom på avgörande punkter från beräk­ningen av skattepliktig realisationsvinst på aktievinster. Enligt min me­ning har det inte framkommit tillräckligt starka skäl för att slopa stäm­pelavgiften. Denna bör alltså tills vidare utgå i oförändrad omfattning vid köp och byte av aktier och obligationer.

Jag delar emellertid utredningens uppfattning att — för det fall att systemet med fondstämpel behålls — en modernisering av författnings­bestämmelserna är erforderlig. Frågan om fondstämpelns berättigande kan dock komma i ett nytt läge om reglerna i kommunalskattelagen om inkomstbeskattning på gmnd av avyttring av aktier m. m. förändras. Realisationsvinstkommittén (Fi 1970: 79) avser enligt vad jag inhämtat att lägga fram ett förslag med nya bestämmelser rörande bl. a. aktievinst­beskattningen i början av nästa år. Att dessförmnan genomföra en for­mell omarbetning av reglerna för uttagande av stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper synes inte lämpligt. Även frågan om andelsbe­vis i aktiefond bör anses som värdepapper enligt FSF bör enligt min mening tas upp i ett framtida större sammanhang. Någon anledning att ändra FSF föreligger således inte f. n.


 


Prop. 1974:181                                                                    49

HemstäUan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till

1.    lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

2.    lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,

3.    lag om ändring i kupongskatteförordningen (1970: 624),

4.    lag om ändring i tcixeringslagen (1956: 623),

5.    lag om ändring i lagen (1947: 577) om statiig förmögenhetsskatt,

6.    lag om ändring i lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1974    740544