Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Majrts proposition nr 180 år 1974  Prop. 1974:180

Nr 180

Kungl. Maj:t$ proposition med förslag till lag otn ändring i tullagen (1973:670), m. m.; given den 25 oktober 1974.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­rådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

CARL GUSTAF

G. E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås att bestämmelserom förseningsavgift införs i tull­lagen för det fall att tulldeklaration ej lämnas inom föreskriven tid. Förslaget upptar också bestämmelser om ränta och restavgift på tullområdet. Vidare föresläs författningsändringar så att restitution av eller befrielse från tull och skatt för personbilar och inotorcyklar skall kunna medges redan i och med att fordonen förs in i exportvagnsförteckning och utan att fordonen har levererats i frihamn. Ändringarna i tullagen avses träda i kraft den 1 mars 1975 och de övriga förslagen den 1 juli 1975.

1 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 180

 

Prop, 1974:180

1 Förslag till

Lag om ändring i tullagen (1973:670)

Härigenom förordnas i fråga om tullagen (1973:670) dels att 20-22, 41, 44, 45 och 50 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att mbriken närmast före 39 § skall lyda "Särskild avgift, försenings­avgift, straff och vite",

dels att i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 6 a, 20 a, 40 a och 40 b §§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6a§

Vid förtullning skall, om annat ej föreskrives, ,rörfattntngar om tull och annan införselavgift tillämpas i den ly­delse som gällde den dag då

1.    anmälan gjordes att få taga hand
om varan enligt 3 § andra stycket,

2.    ansökan om temporär tullfrihet för varan gjordes eller sådan tullfrihet medgavs utan ansökan,

3.    varan i annat fall än som avses i 1 och 2 angavs till förtullning.

Generaltullstyrelsen kan medge undantag från första stycket 2.

Har åtgärd som avses i första stycket 3 ej vidtagits i föreskriven tid, tillämpas författningarna i den lydelse som gäll­de den dag då åtgärden bort senast vidtagas.

20!

Betalas ej tull eller annan införsel­avgift inom föreskriven tid, utgår ränta på utestående belopp från förfalloda­gen till dess betalning sker efter en rän -tesats som med ,fyra procentenheter överstiger det diskonto riksbanken till-lämpade den 1 januari samma är som avgiften förföll till betalning. Ränta ut­går dock med minst tio kronor.

Tullmyndighet får avstå från ränta, om särskilda skäl föreligger.

Ränta utgår på tull eller annan in­förselavgift som skall betalas

1.    på grund av omtulltaxering eller eftertulltaxering,

2.    enligt beslut av generaltullstyrel­sen, kammarrätt eller regeringsrätten,

3.    i fall som avses i 20 § första eller tredje stycket tullförordningen (1973:979).

Har tull eller annan införselavgift enligt preliminärt beslut erlagts med

 

Frop. 1974:180

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

lägre belopp än som slutligt fastställts utgår ränta på det överskjutande be­loppet.

Fördröjes utfärdande av särskild tullräkning tilljöljd av att den som tagit hand om vara efter medgivande enligt 3 § andra stycket icke angett varan till förtullning inom föreskriven tid utgår ränta.

20a§

Ränta enligt 20 § utgår för visst ka­lenderår efter den högre av de rän­tesatser som gäller vid beräkning av ränta ,for det året enligt 69 § 1 mom. andra stycket uppbördslagen (1953:272). För tid som infaller efter utgången av det år då införselavgiften slutligt fastställes tillämpas dock den räntesats som gäller för det året. Rän­tebelopp som understiger femtio kro­nor påföres ej.

Vid beräkning av ränta enligt 20 § första eller andra stycket gäller alt rän -la utgår

från utgången av den andra måna­den efter den då varan angavs till,för­tullning, dock att ränta på avgift, som motsvarar tidigare återbetalat avgifts­belopp, utgår från utgången av den månad då beloppet återbetalades,

till och med den månad då beloppet skall erläggas.

Ränta enligt andra stycket utgår ej för längre tid än två år utom ifall som avses i 20 § första stycket 3.

Ränta enligt 20 § tredje stycket ut­går för den tid fördröjningen omfattar.

Har beslut, som föranlett ränta, ändrats på sådant sätt att ränta icke

'Rubriken uppbördslag enligt prop. 1974:132.

 

Prop. 1974:180

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

skulle ha utgått eller skulle ha utgått med lägre belopp, skall ny beräkning av ränta göras och för mycket påförd ränta återbetalas. Ränta utgår dock ej på räntebelopp som tullskyldig åläg-ges betala enligt 20 § utöver tidigare eriagd ränta.

Bestämmelserna i denna lag om tull och annan införselavgift äger motsva­rande tillämpning beträffande ränta enligt denna paragraf.

21 §=

Till betalning förfallen tull och an­nan införselavgift samt ränta enligt 20 § skall på framställning av tull­myndighet indrivas av utmätnings­man. Därvid äger 60 § 1-3 mom. uppbördslagen (1953:272) motsva­rande tillämpning. Har säkerhet ställts eller utgör varan säkerhet, lår avgiften jämte ränta tagas ut av sä­kerheten.

Betalas ej tull eller annan införsel­avgift inom föreskriven tid, utgår rest­avgift med fyra öre för varje hel krona av obetalt belopp, dock minst tio kro­nor. Öretal som uppkommer vid be­räkning av restavgift jämnas till när­mast högre hela krontal. Generaltull­styrelsen får meddela befrielse helt el­ler delvis från skyldighet att erlägga restavgift, om särskilda skäl föreligger.

Till betalning förfallen tull och an­nan införselavgift skall på framställ­ning av tullmyndighet indrivas av utmätningsman. Därvid äger 60 § 1-3 mom. uppbördslagen (1953:272) motsvarande tillämpning. Har sä­kerhet ställts eller utgör varan säker­het, lår avgiften tagas ut av säker­heten.

Bestämmelserna i denna lag om tull och annan införselavgift äger motsva­rande tillämpning på restavgift enligt första stycket.

22 §' Har tullskyldig inbetalat tull eller annan införsdavgift med högre bdopp än han rätteligen har att eriägga, återbetalas överskjutande belopp. Mot-

' Lydelse enligt prop.  1974:132. 'Lydelse enligt prop.  1974:169.

 

Prop. 1974:180

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

svarande gäller när han inbetalat tull eller annan införsdavgift trots att avgift ej skall utgå. Belopp, som den tullskyldige kan dra av enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt, återbetalas dock ej.

På belopp som återbetalas betalas ränta efter räntesats som motsvarar det diskonto, som riksbanken tilläm­pade den 1 januari samma år som den tullskyldige betalade beloppet. Ränte­belopp, som ej överstiger fem kronor, utbetalas ej.

Vid återbetalning för avdrag göras för annan till betalning förfallen tull, annan avgift eller ränta som den tull­skyldige har att eriägga till tullver­ket.

På belopp som återbetalas utgår ränta. Ränta utgår även på ränta en­ligt 20 § som återbetalas. Vid ränte­beräkningen tillämpas bestämmelser­na i 20 a § första stycket. Ränta utgår från utgången av den månad under vilken beloppet erlagts till och med den månad då beloppet utbetalats.

Har beslut, som föranlett ränta en­ligt andra stycket, ändrats på sådant sätt att ränta icke skulle ha utgått eller skulle ha utgått med lägre belopp, skall den tullskyldige återbetala vad han så­lunda uppburit för mycket. Bestäm­melser i denna lag om tull och annan införselavgift gäller därvid i tillämpliga delar

Vid återbetalning //// den tullskyl­dige lår avdrag göras för till betalning förfallen tull eller avgift som den tullskyldige har att erlägga till tull­verket.

40 a §

Har den som tagit hand om vara efter medgivande enligt 3 § andra stycket underlåtit att inom föreskriven tid lämna tulldeklaration, påföres honom förseningsavgift med 100 kro­nor.

Har ifall som avses i första stycket den tullskyldige anmanats att lämna tulldeklaration inom viss tid men icke efterkommit anmaningen, bestämmes förseningsavgiften till 200 kronor.

I fråga om förseningsavgift gäller bestämmelserna i 17-19 §§ samt 21 §

 

Prop. 1974:180

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

andra stycket och 22 § i tillämpliga de­lar

40 b §

Fråga om förseningsavgift prövas av tullmyndigheten. Innan beslut fattas om påföring av förseningsavgift, skall den tullskyldige beredas tillfälle att ytt­ra sig, om ej hinder möter däremot.

Förseningsavgift får helt efterges, om underlåtenheten kan anses ursäkt­lig eller ringa. Sådan avgift får även nedsättas.

41 §

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underiåter

1.    att lämna uppgift eller handling enligt 7-9 §§ eller 10 § första stycket, eller

2.    att göra anmälan enligt 11 §, dömes för tullförseelse till böter, om ej underiåtenheten är belagd med straff i lagen (1960:418) om straff för vamsmuggling.

/, att, ifall som avses i 4§ andra stycket, ange vara till förtullning inom föreskriven tid,

2.    att lämna uppgift eller handling enligt 7-9 §§ eller 10 § första stycket, eller

3.    att göra anmälan enligt 11 §, dömes för tullförseelse till böter, om ej underlåtenheten är belagd med straff i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

Allmänt åtal för tullförseelse lår ej väckas utan anmälan av tullmyndighet.

44 §

Avser besvären fastställelse av tull,annan införselavgift, söra/c/Wav-gift, ränta, restavgift eller försenings­avgift, skall besvärshandlingen ha kommit in inom sex månader från den dag då beslutet meddelades. Sker omtulltaxering gäller dock att besvärshandlingen skall ha kommit

Talan mot beslut, som annan tullmyndighet än generaltullstyrelsen med­delat enligt denna lag eller med stöd av lagen utfärdade bestämmelser, föres hos generaltullstyrdsen genom besvär.

Avser besvären fastställelse av tull eller annan införselavgift eller ränta därpå, skall besvärshandlingen ha kommit in inom sex månader från den dag då beslutet meddelades. Sker omtulltaxering gäller dock att besvärshandlingen skall ha kommit in inom sex månader från den dag

 

Prop. 1974:180                                                         7

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

då tulltaxeringsbeslutet meddelades          in inom sex månader från den dag

eller, om besvärstiden blir längre     då tulltaxeringsbeslutet meddelades

därigenom, inom två månader från  eller, om  besvärstiden blir längre

den dag då omtulltaxeringsbeslutet därigenom, inom två månader från

meddelades,                        den dag då omtulltaxeringsbeslutet

meddelades.

45 §* Talan mot generaltullstyrelsens beslut enligt denna lag eller med stöd av lagen utfärdade bestämmelser föres hos kammarrätt genom besvär, när talan avser fråga om

1,   fastställelse av tull eller annan införselavgift och prövningen ej gäller sådant beslut om befrielse från eller nedsättning eller återbetalning av avgift som meddelats med stöd av Konungens bemyndigande,

2,   temporär tullfrihet,

3,   restitution av tull eller annan införselavgift,

4,   vamcertifikat enligt protokoll 3 till Sveriges avtal med Europeiska ekonomiska gemenskapen eller bilaga B del 1 till konventionen angående upprättandet av Europeiska frihanddssammanslutningen,

5,   inskränkning i rätten att förfoga över vara,

6,   förhandsbesked,               6. förhandsbesked,

7,   särskild avgift,                  7. särskild avgift,

8,   ränta på tull eller annan inför- 8. ränta, restavgift eller försenings­sela vgift eller särskild avgift,                  avgift,

9,   kostnad som avses i 30 § andra stycket eller 37 §,

 

10.   föreläggande samt

11.   utdömande av vite.

Har generaltullstyrelsen avvisat ansökan om förhandsbesked eller åter­kallat lämnat förhandsbesked eller meddelat beslut som avses i 33 § tredje stycket, lår talan mot beslutet ej föras.

1 övrigt föres talan mot generaltullstyrelsens beslut enligt denna lag eller med stöd av lagen utfärdade bestämmelser hos Konungen genom besvär.

50 § Till omedelbar efterrättelse länder Till omedelbar efterrättelse länder beslut enligt 12-16 §§, beslut om sär- beslut enligt 12-16 §§, beslut om sär­skild avgift enligt 39 § och i övrigt skild avgift enligt 39 § och om för-tullmyndighels beslut, som medde- seningsavgift enligt 40 a § samt i övrigt las enligt denna lag eller med stöd     tullmyndighets beslut, som medde-

' Senaste lydelse 1973:983.

 

Prop. 1974:180

Nuvarande lydelse

av lagen meddelade bestämmelser och som ej innebär att målet eller ärendet avgöres.

Föreslagen lydelse

las enligt denna lag eller med stöd av lagen meddelade bestämmelser och som ej innebär att målet eller ärendet avgöres.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1975.

1 fråga om beräkning av ränta enligt 22 § för tid före ikraftträdandet gäller paragrafen i sin äldre lydelse. 1 fråga om den som före ikraftträdandet un-deriåtit att inom föreskriven tid lämna tulldeklaration gäller äldre bestäm­melser fortfarande.

 

Prop. 1974:180

2 Förslag till

Lag om ändring i tullförordningen (1973:979)

Härigenom förordnas att 20 och 22 §§ tullförordningen (1973:979) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Generaltullstyrelsen kan medge att den som har tillstånd till. tull-restitution ej behöver betala tull för vara innan frågan om restitution prö­vats.

20 i

Generaltullstyrelsen kan medge att den som har tillstånd till tullres-titution ej behöver betala tull för vara innan frågan om restitution prövats. Skall tull betalas anses den förfallen till betalning den dag, som skulle ha varit förfallodag om medgivande ej lämnats.

Har tull ej betalats men föreligger i övrigt förutsättningar för tullrestitution, kan tullmyndighet medge befrielse från tullen.

befrielse från tull, som annars kan restituteras senare, för vara som för­tullas för att användas för ändamål som medför rätt till tullrestitution enligt 17 § första stycket 1-3. An­vändes varan ej för sådant ändamål skall tull betalas för den, om Kungl. Maj:t ej förordnar annat.

I den omfattning Kungl. Maj:t be-        1 den omfattning Kungl. Maj:t be­stämmer får tullmyndighet medge      stämmer får tullmyndighet medge

befrielse från tull, som annars kan restitueras senare, för vara som för­tullas för att användas för ändamål som medför rätt till tullrestitution enligt 17 § första stycket 1-3. An­vändes varan ej för sådant ändamål skall tull betalas för den, om Kungl. Maj:t ej förordnar annat. Vad som sägs i första stycket om förfallodag skall därvid ha motsvarande tillämp­ning

22 §
Med utförsel jämställes          Med utförsel jämställes

2. vid industri- och handeisresti-tution, att varan levereras till någon som medgivits tullbefrielse enligt 20 § tredje stycket, att varan tages ombord som proviant eller förnö-denhetsartikd på fartyg eller luftfar-

1. vid tullrestitution i allmänhet, att varan föres till frihamn eller, i den mån Kungl. Maj:t förordnar, lägges upp på tullager,

2. vid industri- och handelsresti-tution, att varan levereras till någon som medgivits tullbefrielse enligt 20 § tredje stycket, eller att varan ta­ges ombord som proviant eller för­nödenhetsartikel på fartyg eller luft-

 

Prop. 1974:180                                                        10

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

fartyg i utrikes trafik eller tages in tyg i utrikes trafik eller tages in i ex-
i exportbutik,                        portbutik eller, såvitt avser personbil

och motorcykel, att fordonet införes i exportvagnsförteckning,

3. vid särskild och reducerad restitution, att varan förstöres under kontroll av myndighet eller annan som generaltullstyrelsen godkänt.

Begäres restitution eller åtnjutes motsvarande tullbefrielse för vara, som förts till frihamn eller lagts upp på tullager och föres varan från frihamnen eller tages den ut från tullagret utan samband med utförsel, gäller de be­stämmelser som Kungl. Maj:t meddelar.

Kungl. Maj:t kan förordna att tull skall betalas för vara, om varvsresti-tution, flygrestitution eller motsvarande tullbefrielse medgivits för varan och denna därefter föres från fartyg, ponton, mudderverk eller luftfartyg eller överiåtes eller tages i anspråk för ändamål som ej medför rätt till sådan restitution.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1975 såvitt avser 20 § och i övrigt den 1 juli 1975.

 

Prop. 1974:180

11

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom förordnas att 64 d§ och punkt 4 av anvisningarna till 2 i lagen (1968:430) om mervärdeskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Avgift som avses i 64 a eller 64 b § utgår icke vid mervärdeskatt som fastställes och uppbäres vid införsel.

64 d§

Avgift som avses i 64 a § utgår icke / de fall mervärdeskatt fastställes och uppbäres vid införsel. Avgift som avses i 64 b§ utgår i fråga om sådan mervärdeskatt enligt bestämmelserna i 40a§ tullagen (1973:670).

Anvisningar

till 2§

4 Som export räknas bl. a. om­sättning av vara eller tjänst på fartyg och luftfartyg i utrikestrafik samt omsättning som innebär försäljning eller uttag av vara eller tillhandahål­lande av tjänst till eller för bruk på sådant fartyg eller luftfartyg. Mot­svarande gäller i fråga om leverans av vara för försäljning i exportbutik och leverans av vara i frihamn, om varan ej är avsedd att användas i fri­hamnen. Som export räknas även varuförsäljning inom landet, när di­rekt utförsel av varan för köparens räkning skall ombesörjas av speditör eller fraktförare som anlitats av säl­jaren eller köparen. Motsvarande gäller i fråga om varuförsäljning inom landet till utländsk företagare som hämtar varan här i landet för direkt utförsel med eget transport-

4. Som export räknas bl. a. om­sättning av vara eller tjänst på fartyg och luftfartyg i utrikestrafik samt omsättning som innebär försäljning eller uttag av vara eller tillhandahål­lande av tjänst till eller för bruk på sådant fartyg eller luftfartyg. Mot­svarande gäller i fråga om leverans av vara för försäljning i exportbutik och leverans av vara i frihamn, om varan ej är avsedd att användas i fri­hamnen. Som export räknas även vamförsäljning inom landet, när di­rekt utförsel av varan för köparens räkning skall ombesörjas av speditör eller fraktförare som anlitats av säl­jaren eller köparen. Motsvarande gäller i fråga om vamförsäljning inom landet till utländsk företagare som hämtar varan här i landet för direkt utförsel med eget transport-

Rubrik enligt prop.  1974:169. Lagen omtryckt 1969:237. ■ Senaste lydelse 1973:985.

 

Prop. 1974:180

12

 

Nuvarande lydelse

medel, om varan är avsedd för verk­samhet som företagaren bedriver i utlandet. Vidare räknas exempelvis arkitektarbete som avser anläggning utom landet till export. Även repa­ration och leverans av vara anses som export när tillhandahållandet sker åt utländsk företagare, som ej är skattskyldig, inom ramen för ga­rantiåtagande som gjorts av denne. Förmedling av vara anses som ex­port när tjänsten tillhandahålles ut­ländsk uppdragsgivare som ej är skattskyldig.

Föreslagen lydelse

medel, om varan är avsedd för verk­samhet som företagaren bedriver i utlandet. Som export anses även om­sättning av personbil eller motorcykel som vid leveransen är införd i export­vagnsförteckning. Vidare räknas ex­empelvis arkitektarbete som avser anläggning utom landet till export. Även reparation och leverans av vara anses som export när tillhan­dahållandet sker åt utländsk företa­gare, som ej är skattskyldig, inom ramen för garantiåtagande som gjorts av denne. Förmedling av vara anses som export när tjänsten till­handahålles utländsk uppdragsgiva­re som ej är skattskyldig.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1975 såvitt avser 64 d § och i övrigt den 1 juli 1975.

 

Prop. 1974:180                                                                    13

4 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1956:545) om omsättningsskatt på motorfordon

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1956:545) om omsättnings­skatt på motorfordon'

dels att i 6, 24 och 32 §§ orden "Kungl. Maj:t" skall bytas ut mot "re­geringen",

dels att i 1, 26 och 32 §§ ordet "förordning" skall, om det avser denna förordning, bytas ut mot "lag",

dels att mbriken till förordningen och 15 § skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om omsättningsskatt på motorfordon

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

15 §■ 1 deklarationen äger skattskyldig göra avdrag för sådana däri ingående motorfordon

a)  som enligt bevis av tullmyn- a) som införts i exportvagnsförteck-
dighet av den skattskyldige eller för ning e/Zer enligt bevis av tullmyndig-
dennes räkning utförts ur riket eller het av den skattskyldige eller för
förts till frihamn och som icke varit dennes räkning utförts ur riket eller
registrerade eller varit registrerade förts till frihamn och som icke ti-
endast i förening med avställning; (/;gore varit registrerade eller varit re­
gistrerade endast i förening med av-
ställning;

b)  för vilka enligt bevis av tull-    b) för vilka enligt bevis av tull­myndighet påförts skatt enligt denna myndighet påförts skatt enligt denna förordning vid införsel till riket; eller     lag vid införsel till riket; eller

c)   för vilka eljest sådan skatt visas hava påförts.

På särskild prövning av riksskatteverket ankommer, huruvida avdrag jäm­väl må göras, helt eller till viss del, för motorfordon, som den skattskyldige återtagit eller vars försäljning förorsakat honom föriust på grund av bristande betalning från köparen.

Denna lag träder i kraft, såvitt avser 15 § a), den 1 juli 1975 och i övrigt den 1 januari 1975.

' Rubriken ändrad 1973:885. Senaste lydelse av   1 § 1973:885. 26 §  1973:885. Senaste lydelse 1973:986.

 

Prop. 1974:180                                                        14

Utdrag av protokollet över finansärenden hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 25 oktober 1974.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena AN­DERSSON, statsråden STRÄNG, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, CARLSSON, ZACHRIS­SON, LEIJON, HJELM-WALLÉN,

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om införande av för­seningsavgift på tullagstiftningens område, m. m. och anför.

Inledning

Generaltullstyrelsen har i skrivelse den 13 augusti 1974 hemställt att be­stämmelser utfärdas om förseningsavgift och ränta i fall då tulldeklaration ej har avgetts inom föreskriven tid. Efter remiss har yttranden över skrivelsen avgetts av statskontoret, riksrevisionsverket, riksskatteverket, riksåklagaren, kommerskollegium och varusmugglingsutredningen (Fi 1973:()4). Kommers­kollegium har därvid bifogat yttranden från statistiska centralbyrån, Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges speditörförbund och han­delskamrarna i Stockholm, Göteborg och Skåne. Förslag till bestämmelser om ränta och restavgift bl. a. på tullarnas område har vidare framlagts av utredningen (Fi 1970:69) om företagens uppgiftsplikt i betänkandet (SOU 1973:33) Ränta och restavgift på skatt m. m. Såvitt det gäller ändringar i tullagen har generaltullstyrelsen avgett yttrande över förslaget. 1 detta sam­manhang framläggs förslag till de ändringar i tullagen som utredningens betänkande föranleder. Förslag till ändrade bestämmelser om ränta på skat­teområdet i övrigt har framlagts i prop.  1974:159.

1 skrivelse den 30 januari 1973 har Sveriges bilindustri- och bilgrossist-förening anhållit att kravet på att fordon skall levereras i frihamn för att lå införas i exportvagnsförteckning ersätts med ett krav som medger ett enklare, mindre kostnadskrävande förfarande. Skrivelsen har remissbehand­lats. Yttranden över den har avgetts av generaltullstyrelsen, riksskatteverket, rikspolisstyrelsen, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, länsstyrelsen i Älvsborgs län samt motorbranschens riksförbund.

Förseningsavgift och ränta

Gällande ordning

På den inrikes beskattningens område infördes år 1972 ett administrativt avgiftssystem. Enligt detta utgår särskild avgift i form av skatte- eller av-

 

Prop. 1974:180                                                        15

giftstillägg och förseningsavgift. Skattetillägg (avgiftstillägg) påförs skattskyl­dig som har lämnat oriktig uppgift, medan förseningsavgift påförs skatt­skyldig som har underlåtit att lämna deklaration eller som har lämnat dek­larationen för sent. Bestämmelser om förseningsavgift finns bl. a. i 116 c § taxeringsförordningen (1956:623, 116 c § införd 1971:70 och ändrad senast 1972:764), 37 b § förordningen (1959:92) om förfarandet vid viss konsum-tionsbeskauning (37 b § införd 1971:72) och 64 b § förordningen (1968:430) om mervärdeskatt (64 b § införd 1971:71). När det gäller den direkta be­skattningen påförs skattskyldig förseningsavgift, om han har underlåtit att avlämna självdeklaration som skall avges utan anmaning eller avlämnat deklarationen först efter utgången av föreskriven tid. För annan skattskyldig än aktiebolag utgår avgiften med 1 % av den högsta beskattningsbara in­komsten vid taxeringen för inkomst i kommunen jämte visst tillägg för förmögenhet, dock med högst 300 kr. Aktiebolag påförs förseningsavgift med 500 kr. Har skattskyldig trots anmaning inte avgett deklaration inom föreskriven tid, bestäms förseningsavgiften till två gånger del belopp som utgår enligt det nyss sagda, dock till lägst 100 kr. för annan skattskyldig än aktiebolag,

Förseningsavgift enligt 37 b § förordningen om förfarandet vid viss kon­sumtionsbeskattning och 64 b § förordningen om mervärdeskatt utgår med 100 kr. för skattskyldig som har underiåtit att fullgöra sin deklarations­skyldighet inom föreskriven tid. Har han underiåtit detta trots anmaning eller har han underiåtit att inom föreskriven tid avge deklaration även för någon av de tre närmast föregående beskattnings- eller redovisningsperio­derna, bestäms förseningsavgiften till 200 kr.

I de nämnda förordningarna finns bestämmelser enligt vilka försenings­avgift får efterges helt, om underiåtenheten är att anse som ursäktlig med hänsyn till den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller där­med jämföriig omständighet eller om det belopp som kunde ha undandragits genom underiåtenheten är att anse som ringa. Enligt förordningarna om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning och mervärdeskatt kan för­seningsavgift också sättas ned (116d §, ändrad senast 1973:367, resp. 37 c och 64 c §§). Enligt 116h § andra stycket taxeringsförordningen påförs inte avgift eller för en och samma taxering utgående avgifter som inte uppgår till 100 kr. Motsvarande belopp enligt de andra förordningarna är 50 kr. (37 f och 64g§§).

Tullagstiftningen innehåller inga bestämmelser om förseningsavgift för det fall att en tullskyldig försummar att lämna tulldeklaration inom fö­reskriven tid. Sådan försummelse kan endast s. k. hemtagare göra sig skyldig till. Huvudregeln enligt tullagen (1973:670) är att vara som införs till landet inte lämnas ul till importören förrän efter förtullning. Den lämnas alltså inte ut, förrän den har deklarerats och tull, skatt och annan införselavgift betalats för den (jfr 2, 3 och 7 §§ tullagen). Enligt 3 § andra stycket tullagen kan emellertid den som bedriver importverksamhet få tillstånd av tullverket

 

Prop. 1974:180                                                        16

att ta hand om och i övrigt förfoga över vara utan hinder av att den ej har förtullats. Sådan importör som kallas hemtagare skall deklarera för varan inom den tid som Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, generaltullstyrelsen bestämmer. 15 § tullstadgan (1973:671) har Kungl. Maj:t föreskrivit att varor som har tagits hem skall anges till förtullning i tids­perioder - samtidigt som vara anges till förtullning skall deklaration för den lämnas - och att generaltullstyrelsen skall fastställa tidsperioderna så att varje vara skall anges till förtullning senast tre veckor från den dag då den anmäldes till hemtagning. Kungl. Maj:t har i 5 § också föreskrivit att generaltullstyrelsen för särskilda fall lår medge undantag. Med stöd av 5 § har generaltullstyrelsen föreskrivit att varje vara, som har anmälts till hemtagning under en kalendervecka, skall anmälas till förtullning eller an­nan tullklarering senast torsdagen i den andra kalenderveckan därefter, om inte annat föreskrivs.! hemtagningstillståndet. Vidare gäller att de tulldek­larationer som har kommit in senast nämnda torsdag i princip skall be­handlas senast torsdag en vecka senare. Därefter översänds deklarationerna till generaltullstyrdsen för utfärdande av tullräkning. Tullräkningar utfärdas två gånger varje månad. De framställs på datamaskincentralen för admi­nistrativ databehandling efter förarbete hos generaltullstyrelsen. Betalning skall ske senast 25 dagar efter tullräkningarnas utställningsdag. Eftersom tulldeklarationerna lämnas periodvis och på gmnd av tidsfristen för tull-räknings betalning samt arbetet med tulltaxering och tullräkningarnas ut­ställande lår hemtagaren en sammanlagd kredittid av i genomsnitt 67 dagar, räknat från den dag då varan anmäldes till hemtagning.

För att förhindra att kredittiden föriängs på gmnd av hemtagares un-deriåtenhet att lämna deklaration inom föreskriven tid - som förut nämnts är det endast hemtagare som kan disponera över införda varor innan dek­laration eller motsvarande handling lämnats för varorna - kan tull och annan införselavgift debiteras på grundval av preliminärt tulltaxeringsbeslut (jfr 12 § andra stycket tullagen). Lämnas ej heller senare någon deklaration, kan slutligt tulltaxeringsbeslut meddelas, enligt vilket tull och andra avgifter fastställs efter skälig grund. I nu angivna fall får tullmyndigheten utgå från de uppgifter som anmälningen till hemtagning innehåller (jfr 16 ij tullagen).

De övriga åtgärder som kan tillgripas, om hemtagare inte lämnar tull­deklaration inom föreskriven tid, är indragning av tillståndet, vitesföreläg­gande och anmälan till åtal för tullförseelse. Tullmyndighet kan sålunda enligt 7 § tullstadgan återkalla hemtagningstillstånd. Om hemtagaren har anlitat sådant ombud som generaltullstyrelsen har godkänt, kan också fråga om återkallande av ombudets tillstånd tas upp. Vidare kan tullmyndighet enligt 42 § tullagen vid vite förelägga den som har underiåtit att lämna tulldeklaration att fullgöra sin skyldighet. Vitet skall bestämmas till ett be­lopp som med hänsyn till vederbörandes ekonomiska förhållanden och om­ständigheterna i övrigt kan antas förmå honom att iaktta föreläggandet, dock ej lägre än 100 eller högre än 5 000 kr. Försuttet vite utdöms av ge-

 

Prop. 1974:180                                                        17

neraltullstyrelsen. Slutligen har tullmyndighet möjlighet att anmäla hem­tagaren till allmänt åtal för tullförseelse enligt 41 § tullagen. Den som har underlåtit att ange vara till förtullning och därvid lämna deklaration kan enligt denna paragraf dömas för tullförseelse till böter.

Enligt 20 § tullagen utgår ränta, om tull eller annan införselavgift inte betalas inom föreskriven tid. Räntan utgår efter en räntesats som med 4 % överstiger det diskonto riksbanken tillämpade den 1 januari samma år som avgiften förföll till betalning. Ränta utgår dock med minst 10 kr. Skyldighet att betala ränta i något annat fall åligger ej den tullskyldige, t. ex. om han fördröjt utfärdandet av tullräkning genom underiåtenhet att ange varan till förtullning inom föreskriven tid.

Förslag

Generaltullstyrelsen föreslår i sin inledningsvis nämnda skrivelse att för­seningsavgift skall lå åläggas hemtagare som inte har lämnat tulldeklaration inom föreskriven tid. Avgiften föreslås utgå med 50 kr. eller, om tull och annan införsdavgift för varorna i fråga överstiger 1 000 kr., med 100 kr. Enligt förslaget bör också ränta utgå på införsdavgiftema för den tid som utfärdandet av tullräkning har fördröjts till följd av att deklarationen inte har lämnats i tid.

Styrelsen uppger att del vid kontroll har visat sig att tulldeklarationerna i avsevärd utsträckning inges för sent. Styrelsen har bifogat statistikuppgift om förseningarna under tiden den 13 maj - den 7 juli 1974 enligt följande tabell.

 

Prop. 1974:180                                                                    18

1 fråga om hemtagning.sanmälningar, lämnade av hemtagare med nedan angivna kontrolltullanstalter, uppges här nedan veckovis dels totala antalet lämnade hemtagningsanmälningar (Ha tot), dels det antal därav som inte anmälts till tullklarering i rätt tid (Ha oredov) och dels det senare antalets procentuella del av det förra (Oredov %)

 

 

Kontroll-tullanstalt

Veck

a 20

 

Veck,

a21

 

Vecka 22

 

Veck

u23

 

 

 

 

 

 

 

 

 

■

 

 

■

 

Ha          Ha

Ou

;-    Ha          Ha

Ore

;-    h

la          Ha

Ore

■-    H

a          Ha

Ort

 

 

tot         ore-

do\

'     tot         ore-

do\

'     tot         orc-

do\

'     tot         ore-

dov

/

 

dov

%

 

dov

%

 

dov

%

 

dov

%

 

Norra tull-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

regionen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sundsvall

239

33

14

192

18

9

137

11

8

212

55

26

Gävle

348

20

6

340

50

15

395

49

12

296

108

36

Falun

312

47

15

291

37

13

395

63

16

248

44

16

Östra tull-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

regionen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Stockholm

9 386    3 362

36

11555     2

763

24

12 462    4 207

33

9 857     3 092

31

Norrköping

768

66

9

599

55

9

778

61

8

601

39

6

Västerås

595

78

13

497

42

8

552

51

9

422

44

11

Örebro

555

74

13

422

50

11

654

88

13

492

41

8

Södra tull-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

regionen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Malmö

2 147

194

9

1 744

175

10

2412

222

9

1 780

222

13

Helsingborg

823

83

10

751

87

12

1 010

121

12

949

161

17

Västra tull-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

regionen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Göteborg

4 429

406

9

3 248

397

12

4 240

464

11

4 067

370

9

Borås

1 072

153

14

883

105

12

1 204

170

14

932

115

12

Jönköping

776

105

14

658

127

19

901

150

17

710

81

11

Lidköping

398

40

10

288

37

13

398

23

6

288

59

20

Gränstull-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

distrikten

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kadstud

483

79

16

362

50

14

534

75

14

426

78

18

 

Prop. 1974:180

19

 

Kontroll-

Vecka 24

 

Vecka 25

 

Veck

a 26

 

Veck

a 27

 

tullanstalt

Ha         Ha

Ore

-    Ha         Ha

Ore

;-    H

a         Ha

Or£

-    H

a         Ha

Or

 

 

tot         ore­dov

dov

%

tot         ore­dov

dov

%

tot         ore­dov

dov

%

'     tot         ore­dov

dov

%

!

Norra tull-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

regionen Sundsvall Gävle Falun

256 326 361

45

104

59

18 31 16

180 286

325

58 91

87

32 31

27

215 308 359

70

105

90

33 34 25

214 410 351

49 96

73

23 23 21

Östra tull-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

regionen

Stockholm

Norrköping

Västerås

Örebro

10281     3381 829         64 567          82 564         55

33

8

14

10

11018    2 299 529          28 592         57 435         45

21 5

10 10

9965    4612 729         70 .493         99 543         58

46 10 20 11

9 289    4 674 389 .

452

255 86 94 42

46

13

24

9

Södra tull-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

regionen

Malmö

Helsingborg

2 290 1 076

376 162

16 15

1 887 770

279 82

15 11

2 400 849

401 145

24 17

1 948 804

401 144

21 18

Västra tull-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

regionen

Göteborg

Borås

Jönköping

Lidköping

4 317 874 806 402

512

155

122

51

12 18 15 13

4 205 874 512 359

484

113

109

51

12 13 21 14

3612

1 097

819

356

569 252 136 115

16

23 17 32

3 365 836 740

385

678 251 191

78

20 30 26 20

Gränstull-distrikien Karlstad

453

77

17

325

38

12

408

97

24

382

88

20

Generaltullstyrelsen framhåller att antalet hemtagningsanmälningar för vilka deklarationer har saknats vid deklarationstidens utgång efter en topp under våren successivt har minskat för att åter öka under semesterperioden. Även bortsett från denna ökning, som styrelsen bedömer vara tillfällig, är eftersläpningen alltför stor på fiera håll. Man har från tullverkets sida dock haft förståelse för import- och speditionsföretagens svårigheter och därför inte låtit vidta några sanktioner mot företag som överskridit deklarations­tiden. De uppkomna förseningarna hänger enligt styrelsens uppfattning del­vis samman med att ombudsinstitutet har använts i en omfattning som inte har förutsetts. Styrelsen påpekar att en stor del av balansen avser sådan införsel som det har ålegat olika speditionsfirmoratt tulldeklarera i egenskap av ombud enligt uppdrag av resp. importör. Speditionsfirmorna synes emel­lertid ha åtagit sig förtullningsuppdrag i en utsträckning som har inneburit en alltför kraftig ökning av deras verksamhet i förhållande till resurserna. Styrelsen framhåller att en försening av det slag varom här är fråga medför avsevärda olägenheter för tullverket. Med förseningen följer sålunda enligt styrelsen merarbete för bevakning av balansen av ej färdigredovisade hem-

 

Prop. 1974:180                                                        20

tagningsanmälningar, utfärdande av muntliga eller skriftliga påminnelser och preliminär tulltaxering på ofullständigt underiag. Detta innebär att ru­tinerna för tulltaxeringsarbetet störs. Det påpekas, att om en tulldeklaration lämnas in för sent, den tidpunkt då tullräkning kan utfärdas blir förskjuten. För att undvika att kredittiden föriängs på detta sätt skulle tullverket i flertalet fall av försening nödgas verkställa preliminär debitering inom fast­ställd tid på grundval enbart av uppgifterna i hemtagningsanmälan. Detta är emellertid enligt styrelsen förenat med stora praktiska svårigheter. För­farandet har också, trots att det hittills har tillämpats endast i begränsad omfattning, visat sig vara synneriigen arbetskrävande. Generaltullstyrelsen påpekar också att förseningarna får negativa verkningar på redovisningen av utrikeshandelsstatistiken.

När det gäller de åtgärder som tullverket får vidta mot hemtagare som inte deklarerar i tid bör indragning av tillstånd enligt styrelsens mening tillgripas endast i fall av upprepade allvariiga försummelser och vite kan föreläggas först sedan förseningen redan är ett faktum. Vad beträffar anmälan till åtal anser styrelsen att ett judiciellt förfarande inte stämmer väl överens med den utveckling som har skett på den inrikes beskattningens område. Styrelsen anser att de skäl som anfördes för att införa förseningsavgift i samband med skattebrottslagens tillkomst i lika mån kan åberopas för att ta ut en motsvarande avgift när tulldeklaration inte har avlämnats inom föreskriven tid. Varusmugglingsutredningen (Fi 1973:04) har enligt sina di­rektiv att överväga frågan om huruvida ett administrativt sanktionssystem bör införas på tullområdet. Enligt styrelsens mening talar dock de anförda omständigheterna för att bestämmelser om förseningsavgift snarast införs utan att utredningens resultat avvaktas. Generaltullstyrelsen föreslår att av­giften bestäms till 50 kr. eller, om den tull och de andra införselavgifter som skall betalas för varan överstiger 1 000 kr., till 100 kr. Förseningsavgift bör få efterges helt, om underiåtenheten med hänsyn till omständigheterna är att anse som ursäktlig eller ringa. Avgiften bör också få nedsättas. Med hänsyn till att det enligt vad generaltullstyrelsen har anfört är administrativt betungande att göra preliminärdebitering av tull och annan införsdavgift, föreslår styrelsen vidare att tullverket i stället skall kunna påföra ränta för den tid som utfärdandet av tullräkning har fördröjts till följd av att tull­deklaration inte har lämnats inom föreskriven tid.

Utredningen om företagens uppgiftsplikt (Fi 1970:69) föreslår i betänkandet SOU 1973:33 i fråga om restitution av skatt eller tull att likformiga regler om ränta införs i uppbördslagen (1953:272, omtryckt 1972:75)', andra skat­teförfattningar och i tullagen. Utredningen anser att den tullskyldiges rätt till ränta vid återbetalning bör motsvaras av en skyldighet att betala ränta

' 1 prop. 1974:132 föreslås att uppbördsförordningen skall heta "uppbördslagen". Här används den föreslagna rubriken.

 

Prop. 1974:180                                                        21

(respitränta), när ytteriigare tull eller annan införselavgift skall betalas på grund av omtulltaxering eller eftertulltaxering eller enligt beslut av general­tullstyrelsen, kammarrätt eller regeringsrätten. Utredningen föreslår därför att respitränta skall utgå på tull och annan införselavgift i huvudsaklig över­ensstämmelse med vad utredningen föreslagit i fråga om skatt enligt upp­bördslagen. Utredningens förslag till ändringar i uppbördslagen och andra skatteförfattningar har närmare redovisats i prop. 1974:159.

Frågan från vilken tidpunkt ränta bör beräknas får enligt utredningen bedömas med hänsyn till den kredittid som i allmänhet gäller för tullskyldig enligt tullagen. I betraktande av att jag i propositionen med förslag till tullag (prop. 1972:110 s. 95) har uttalat att kredittiden allmänt sett inte bör överstiga tre månader när hemtagningsförfarandet tillämpas och två månader i övrigt anser utredningen att ränta lämpligen bör beräknas från utgången av tredje månaden efter den då varan angavs till förtullning. Någon maximitid för beräkning av respitränta på tullområdet föreslås inte, Respitränta på till­kommande skatt utgår däremot enligt utredningens förslag till ändring i uppbördslagen för en tid av högst två år. Beträffande den ränta som skall utgå enligt 20 § tullagen när tull eller annan införselavgift inte betalas inom föreskriven tid uttalar utredningen att denna ränta till sitt syfte får anses jämställd med restavgift. Utredningen föreslår därför att ränteregeln i 20 § ersätts med bestämmelserom restavgift som motsvarar uppbördslagen. Ge­neraltullstyrelsen skall enligt utredningens förslag kunna meddela befrielse från restavgift när särskilda skäl föranleder till det.

Remissyttrandena

. Vid remissbehandlingen har samtliga statliga instanser tillstyrkt att be­stämmelser införs om förseningsavgift för det fall att tulldeklaration inte lämnas i tid. Dessa remissinstanser har i huvudsak ej heller något att erinra mot att en regel om ränta också införs för detta fall. De näringslivsorga­nisationer som har yttrat sig i frågan har emellertid avstyrkt att bestämmelser om förseningsavgift och ränta införs. Flera av de remissinstanser som anser att ett system med förseningsavgift bör införas på tullområdet har synpunkter på hur avgiftens belopp bör bestämmas. Bl. a. påpekas att de belopp som generaltullstyrelsen har föreslagit, 50 och 100 kr., är så låga att de ofta inte skulle utgöra något effektivt påtryckningsmedel. Några remissinstanser föreslår att avgiften beräknas till viss procent av den tull och övriga in­förselavgifter som utgår för de deklarerade varorna eller eventuellt till viss procent av varornas importvärde.

De remissinstanser som tillstyrker att bestämmelser om förseningsavgift nu införs på tullagstiftningens område betonar vikten av att importerade varor deklareras i tid. För att tulltaxeringen av de varor som hemtagare tagit hand om efter tullverkets medgivande skall kunna verkställas på ett

 

Prop. 1974:180                                                        22

effektivt och rationellt sätt krävs enligt varusmugglingsutredningen att varorna anges till förtullning inom föreskriven tid. Även relativt måttliga fördröj­ningar medför lätt störningar i tullverkets mtiner. Förekommer dröjsmålen i större omfaltning blir störningseffekterna svåra att motverka. Härtill kom­mer ränteföriuster genom att betalningsskyldigheten blir uppskjuten till följd av att utfärdandet av tullräkning fördröjs. Dröjsmål med förtullningen med­för även negativa verkningar på utrikeshandelsstatistiken. Mot denna bak­grund anser utredningen, att försenad tullangivning av hemtagare i sådan omfattning som framgår av generaltullstyrelsens framställning inte kan ac­cepteras. Utredningen erinrar om att den enligt sina direktiv bl. a. har att överväga huruvida ett administrativt sanktionssystem i likhet med det som finns på den inrikes beskattningens område också bör införas på tullag­stiftningens område. Det skulle enligt utredningens mening i och för sig vara önskvärt att frågan om ett system med administrativa avgifter, in­nefattande både tulltillägg eller motsvarande för det fall tull eller annan införselavgift har undandragits och förseningsavgift, kunde övervägas i ett sammanhang. Utredningen anser att om förseningsavgift nu införs i enlighet med generaltullstyrelsens förslag detta dock inte behöver innebära att ut­redningens kommande ställningstagande föregrips såvitt avser ett allmänt administrativt sanktionssystem för tullområdets del. Den statistik som ge­neraltullstyrelsen har anfört för att belysa i vilken omfattning hemtagare har underlåtit att inkomma med tulldeklaration inom föreskriven tid fram­står enligt utredningens mening som ganska alarmerande. Utredningen ifrå­gasätter om inte straff- och vitessanktioner hade bort tillgripas för att få till stånd en bättre ordning. När nu generaltullstyrelsen i det bekymmer­samma läget har gjort framställning om att till verkets förfogande skall ställas ett administrativt medel som är mera lätthanterligt och i längden troligen mera effektivt än bötesstraffet anser sig varusmugglingsutredningen dock böra tillstyrka styrelsens förslag att bestämmelser om förseningsavgift omedelbart införs på tullområdet. Riksrevisionsverket påpekar att ett motiv för att omedelbart införa bestämmelser om förseningsavgift på tullområdet är att ge utredningen möjlighet att studera effekterna av förseningsavgiften efter en tids tillämpning så att erfarenheterna därav kan läggas till grund för en omprövning av reglerna om hur förseningsavgiftens storiek bestäms.

Riksåklagaren finneratt en jämförelse med förhållandena på den allmänna inkomstbeskattningens område synes gé vid handen att försening av tull­deklaration medför större nackdelar'än försening av allmän självdeklaration. Därvid har riksåklagaren beaktat att försening av det senare slaget, genom möjligheterna till skönstaxering m. m., inte torde hindra att debetsedel ut­färdas i rätt tid och att själva skattebeloppet regelmässigt har eriagts pre­liminärt.

Kommerskollegium och statistiska centralbyrån diskuterar de försenade de­klarationerna främst med hänsyn till statistikens krav. Kollegiet pekar på betydelsen av tillgång till aktuell och jämförbar statistik vid de utredningar

 

Prop. 1974:180                                                        23

kollegiet har att verkställa vid prövningen av olika förslag på det ekonomiska eller handelspolitiska fältet. Vidare får enligt kollegiets uppfattning ej bortses från att den kredittid som erhålls genom förseningarna i viss mån kan påverka konkurrenssituationen. I och för sig finner kollegiet förståeligt att över­gångssvårigheter har förelegat vid en så genomgripande förändring av tull-förfarandet som det här har varit fråga om. Kollegiet anser det inte uteslutet att en förbättring efter hand kan komma att inträda utan särskilda lag­stiftningsåtgärder. Med hänsyn till de påtagliga olägenheter som är förenade med en försening på detta område anser kollegiet emellertid i likhet med generaltullstyrelsen att åtgärder motsvarande dem som gäller beträffande inkomstbeskattning är befogade. Statistiska centralbyrån framhåller att cen­tralbyrån måste ställa två mycket viktiga krav på importstatistiken för att inte tolkningen av handelsbalansutvecklingen skall försvåras. Dels skall värdet för en månad vara jämförbart med tidigare månaders värden, dels skall statistiken så väl som möjligt vara knuten till gränspassagen. Redan förskjutningar på några få dagar i genomsnitt medför allvariiga svårigheter att belysa utvecklingen. Centralbyrån erinrar vidare om att värdet av export och import enligt FN:s standard för nationalräkenskaper, till vilken Sverige har anslutit sig, skall mätas när varorna passerar gränsen. Detta är enligt centralbyrån praktiskt taget omöjligt och denna regel har inte heller kunnat följas. Det införda hemtagningsförfarandet har enligt vad centralbyrån när­mare redovisar lett till en markant ökad avvikelse från FN:s regler. Statistiska centralbyrån finner det vara angeläget att en ytteriigare avvikelse från dessa regler genom t. ex. underiåtenhet att i tid lämna importanmälan förhindras, eftersom en felaktig tidsallokering inte bara påverkar statistiken över han­dels-, bytes- och betalningsutvecklingen utan också gör importstatistiken och produktions- och lagerstatistiken ojämförbara. Dessutom försämras na­tionalräkenskapsstatistiken genom att en besvärande osäkerhetsfaktor införs speciellt i de kvartalsvisa nationalräkenskaperna. Statistiska centralbyrån på­pekar att en ökad användning av preliminärdebiteringar inte ger några po­sitiva effekter på importstatistiken, eftersom en importerad varupost av tek­niska och administrativa skäl inte kan föras in i statistiken förrän den har slutbehandlats.

Från näringslivets sida ställer man sig som redan har framgått avvisande till generaltullstyrelsens förslag. Frågan om ytteriigare sanktionsmöjligheter sägs överlag vara för tidigt väckt. Sveriges industriförbiwd och Sveriges gros­sistförbund anser sålunda att den tid som hittills har förfiutit sedan den nya tullagstiftningen trädde i kraft är alltför kort för att man skall kunna bilda sig en uppfattning om hur de nya bestämmelserna kommer att fungera på längre sikt. De avstyrker därför att bestämmelser om förseningsavgift utfärdas redan nu. Frågan bör möjligen tas upp till förnyad prövning längre fram men med hänsyn till de sanktionsmöjligheter från tullverkets sida som redan föreligger ifrågasätter förbunden om det är lämpligt att över huvud taget införa en förseningsavgift av det slag generaltullstyrelsen har

 

Prop. 1974:180                                                        24

föreslagit.

Förbunden har utvecklat sin ståndpunkt i huvudsak enligt följande. Den tullagstiftning som trädde i kraft vid årsskiftet 1973/74 innebar i fiera hän­seenden en radikal omläggning. Tidigare behövde importföretagen endast presentera sina handlingar för tullverket, som sedan klassificerade godset och räknade ut de avgifter som skulle debiteras. Hela denna procedur lades nu över på importföretagen i och med att man införde krav på att fullständig tulldeklaration skulle lämnas. Även om förbunden kan instämma i påstå­endet att speditionsföretagen i vissa fall har bedrivit en alltför hård kund­rekrytering och åtagit sig för många förtullningsuppdrag, hade både dessa företag och importföretagen små möjligheter att inför årsskiftet förbereda och införa fullt ut fungerande rutiner för deklarationsarbetet till följd av försening i lagstiftningsarbetet. Generaltullstyrelsens redovisning av dekla­rationsförseningar avser vidare till en del tid då företagen hade stängt för semester och ofta inte hade möjlighet att lämna deklarationer. Förseningarna har också i ej oväsentlig grad orsakats av de lokala tullmyndigheterna som inte alltid har behandlat deklarationerna i tid, bl, a, därför att dessa för­kommit hos myndigheterna. Den tid inom vilken vara som har anmälts till hemtagning skall deklareras har visat sig vara för kort även under andra tider än semesterperioderna, beroende på att företagen inte har tillgång till erforderiiga handlingar. När det gäller handelsstatistiken framhåller förbun­den att den nya lagstiftningen innebar en viss försening i samband med övergången. Denna effekt i initialskedet torde emellertid sakna betydelse för statistiken framöver. De förseningar i övrigt som orsakas av att tull-klareringarna inte kan avslutas i beräknad tid är inga nya företeelser. Både tidigare och nuvarande system medför att uppgifter för handelsstatistiken försenas. Förbunden påpekar att generaltullstyrelsen inte har antytt att an­talet sådana förseningar skulle vara större nu än tidigare,

Sveriges speditörförbund hävdar att det är oriktigt att, som generaltull­styrelsen antar, förseningarna sammanhänger med att ombudsinstitutet har använts i ej avsedd omfattning. Förbundet framhåller att deklarationsarbetet visseriigen kan fördröjas, om ombudet inte i tid får det underiag från im­portören som krävs, men att denna nackdel mer än väl uppvägs av fördelarna med ombudsförfarandet, varigenom den erforderiiga expertisen kan kon­centreras till ett färre antal företag. Skulle bestämmelserom förseningsavgift likväl införas, bör - i stället för en regel om obligatorisk förseningsavgift med möjlighet att göra undantag i särskilda fall - enligt förbundets mening gälla att avgift kan tillgripas i fall av längre och oursäktliga förseningar.

När det gäller avgiftens storiek ansluter sig statskontoret och riksåklagaren till generaltullstyrdsens förslag. Riksskatteverket, kommerskollegium, statis­tiska centralbyrån och varusmugglingsutredningen anser däremot att avgiften bör sättas i närmare relation till den tull och andra införselavgifter som skall utgå eller till importvärdet av de varor för vilka deklaration inte har lämnats i tid.

 

Prop. 1974:180                                                        25

Riksskatteverket befarar att de belopp generaltullstyrelsen har föreslagit, 50 och 100 kr., är så obetydliga i förhållande till införselavgifterna att de inte skulle utgöra något effektivt påtryckningsmedel. Om förseningsavgiften bestäms till viss procent av införselavgifterna, bör enligt riksskatteverkets mening en övre gräns för avgiftens storiek dock sättas, förslagsvis 500 kr. Statistiska centralbyrån uppger att en mindre del av antalet importerade va­ruposter svarar för en övervägande del av hela importvärdet. Av import­statistiken för april 1974 framgår sålunda att 20 % av totala antalet varuposter svarade för ca 85 % av importvärdet. Enligt centralbyråns mening är det därför av särskild betydelse att fl en så total redovisning som möjligt av de större varuposterna. Statistiska centralbyrån föreslår med hänsyn härtill att förseningsavgiften skall kunna utgå med tre olika belopp, nämligen 50 kr. om införselavgifterna är lägre än 2 000 kr., som sägs motsvara ett im­portvärde hos varorna på ungefäriigen 10000 kr., 100 kr. om införselav­gifterna utgör 2 000 - 10 000 kr. och ett högre belopp, om införselavgifterna överstiger 10 000 kr. Det sistnämnda beloppet sägs motsvara ett importvärde på ungefär 50 000 kr. Om förseningsavgift skall utgå med ett fast belopp bör detta enligt varusmugglingsutredningens uppfattning bestämmas till 100 kr. Utredningen föredrar emellertid den lösningen att avgiften beräknas till 10 % av summan av införselavgifterna, dock lägst 50 och högst 300 kr.

Ytteriigare några frågor angående förseningsavgift har berörts vid remiss­behandlingen. Statskontoret och varusmugglingsutredningen är båda av den meningen att behov ej finns av rätt att sätta ned avgiftens belopp. För att uppnå överensstämmelse med systemet i taxeringsförordningen bör enligt riksåklagarens mening tullagens bestämmelse om straff för underlåtenhet att deklarera i tid upphävas. Varusmugglingsutredningen är av samma mening som riksåklagaren. Utredningen påpekar också att det enligt gällande be­stämmelser om förseningsavgift är vanligt att dubbel avgift utgår om den avgiftsskyldige inte har efterkommit anmaning att avge uppgift eller tidigare har gjort sig skyldig till sådan underiåtenhet. Utredningen anser att en mot­svarighet bör övervägas för hemtagares del. 1 likhet med vad som gäller enligt liknande författningar bör vidare enligt utredningens mening föreskrift tas in i tullagen om att den tullskyldige skall ges tillfälle att yttra sig innan förseningsavgift påförs, om inte hinder möter mot det.

De fiesta myndigheterna och vamsmugglingsutredningen har vid remiss­behandlingen uttalat sig för en regel om att ränta skall utgå för den tid under vilken utfärdandet av tullräkning har fördröjts till följd av att dek­laration inte har lämnats inom föreskriven tid.

Riksåklagaren säger sig dock inte vara övertygad om att en förenklad ordning för preliminär debitering skulle erbjuda oöverstigliga svårigheter för tullverket. Genom preliminära debiteringar kan tullverket förhindra att den som ej lämnar sin deklaration i tid därigenom fåren extra kredit. Enligt riksåklagarens mening kan det inte betraktas som oskäligt, om prelimi-

 

Prop. 1974:180                                                        26

närdebitering som måste ske på grundval av endast hemtagningsanmälan eller i övrigt bristfälliga uppgifter sker med belopp som inom rimliga gränser är för högt. Införs en bestämmelse om ränta bör enligt riksåklagarens mening den tid för vilken ränta skall utgå preciseras, exempelvis till att avse tid­rymden mellan den tidpunkt då varan senast skulle ha angetts till för­tullning och den tidpunkt då så i verkligheten har skett. En sådan precisering förordas också av riksrevisionsverket.

De näringslivsorganisationer som har yttrat sig om behovet av den fö­reslagna räntebestämmelsen har avstyrkt förslaget av samma skäl som man har avstyrkt förslaget rörande förseningsavgift. Sveriges industriförbund, Sve­riges grossisiförbund och Sveriges speditörförbund anser sålunda att frågan om ränta är för tidigt väckt. För att tullverket skall kunna undvika rän­teföriuster för statsverket hänvisar förbunden till utvägen att preliminär-debitera tull och andra införselavgifter.

Vad beträffar det förslag som utredningen om företagens uppgiftsplikt har lagt fram angående ränta och restavgift på tullområdet har generaltull-styrelsen i huvudsak ej något att erinra mot förslaget. Styrelsen säger sig dela utredningens uppfattning att tullskyldigs rätt till ränta vid återbetalning bör motsvaras av skyldighet att eriägga respitränta när ytteriigare avgift skall betalas. Styrelsen uttalar sig för att 22 § tullagen, som reglerar den tullskyldiges rätt till ränta vid återbetalning, tolkas så att ränta utgår inte endast på överskjutande belopp som skall återbetalas på grund av omtull­taxering eller eftertulltaxering eller enligt beslut av generaltullstyrelsen, kam­marrätt eller regeringsrätten. Även när högre avgifter erlagts enligt preliminär debitering än som slutligt har fastställts anses ränta böra utgå. I enlighet härmed föreslås att respitränta också bör utgå på det belopp som ytteriigare skall betalas, sedan tull och annan införselavgift eriagts enligt den preliminära debiteringen. Styrelsen framhåller att dagen då hemtagare eller annan kre­ditimportör anger varan till förtullning normalt inte sammanfaller med tid­punkten för varans utlämnande. För kreditimportören kan tiden från dagen för varans anmälan till förtullning till den dag då avgifterna för varan förfaller till betalning enligt styrelsen komma att uppgå till 45-50 dagar. För annan tullskyldig blir denna tidrymd avsevärt kortare. Med hänsyn härtill anser styrelsen att respitränta bör utgå från utgången av andra i stället för tredje månaden efter den då varan har angivits till förtullning. Till stöd för en regel att respitränta på tillkommande skatt utgår för en tid av högst två år åberopar utredningen att taxeringsprocessen inte sällan drar långt ut på tiden, ofta på grund av förhållanden som den skattskyldige inte förorsakat eller kunnat påverka. Detta skäl kan enligt generaltullstyrelsens mening även åberopas till stöd för en motsvarande spärregel på tullområdet. Styrelsen föreslår därför att en sådan spärregel införs även i tullagen.

 

Prop. 1974:180                                                        27

Leverans av exportvagnar

Gällande ordning

Om någon som är bosatt i utlandet har förvärvat personbil eller motorcykel här i landet och efter tillfällig vistelse här avser att föra ut den ur landet, får bilen eller motorcykeln enligt 1 § första stycket exportvagnskungörelsen (1964:39, 1 § ändrad senast 1973:106) användas här utan hinder av bilre­gisterkungörelsen (1972:599, ändrad senast 1974:104) såvida den är införd i exportvagnsförteckning och försedd med speciella skyltar. För fordon som är infört i sådan förteckning medges temporär tull- och skattefrihet. Ett villkor för att biten eller motorcykeln skall få föras in i exportvagnsför­teckning är enligt 3 § första stycket exportvagnskungörelsen att den levereras i svensk frihamn. Fordonet får enligt 6 § stå kvar i förteckningen längst t. o. m. den månad då ett år har förfiutit från den dag det fördes in i för­teckningen.

Har tull eller annan införselavgift utgått för material och delar som har använts för tillverkning av exportvagnar kan restitution (industrirestitution) av dessa avgifter erhållas. Vidare kan tull och avgifter som har utgått vid införsel av hela fordon restitueras i form av handelsrestitution.

Skatt enligt förordningen (1968:430) om mervärdeskatt eller förordningen (1956:545) om omsättningsskatt på motorfordon, s. k. bilaccis, utgår vid om­sättningsskatt inom landet. Någon skatt utgår däremot inte vid omsättning av vara på export. Enligt punkt 4 anvisningarna till 2 § mervärdeskatte­förordningen räknas leverans av vara i frihamn som export, om varan ej är avsedd att användas i frihamnen. Enligt 15 § första stycket a) förordningen om omsättningsskatt på motorfordon får skattskyldig i sin deklaration göra avdrag för sådana motorfordon som enligt bevis av tullmyndighet av den skattskyldige eller för dennes räkning utförts ur riket eller förts till frihamn. Det krävs enligt sistnämnda föreskrift också att fordonen inte varit regi­strerade eller varit registrerade endast i förening med avställning.

Förslag och remissyttranden

Sveriges bilindustri- och bilgrossist/orening framhåller att det nuvarande kra­vet på leverans i frihamn för att fordon skall få införas i exportvagnsför­teckning innebär betydande besvär och kostnader och att motsvarande pro­cedur såvitt föreningen vet inte förekommer i någol annat land. Det vore därför enligt föreningens uppfattning önskvärt att lå ett enklare, mindre kostnadskrävande förfarande.

Remissinstansema med undantag av generaltullsiyrelsen tillstyrker i princip att kravet på leverans i frihamn slopas. Riksskatteverket påpekar att ändring i så fall krävs i 15 § förordningen om omsättningsskatt på motorfordon och punkt 4 i anvisningarna till 2 § förordningen om mervärdeskatt. Riks-

 

Prop. 1974:180                                                        28

polisstyrelsen har intet att erinra mot ett enklare förfarande, om ett sådant kan åstadkommas utan att kontrollmöjligheterna minskar. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att det kommer att innebära ekonomiska lättnader för de bilfirmor som geografiskt är belägna långt från frihamn om tullhanteringen ej behöver ske i frihamn.

Generaltullstyrelsen har förståelse för de olägenheter som kravet på leverans i frihamn innebär men anser likväl att det nuvarande systemet i princip bör bibehållas, eftersom det medför stora fördelar i och med att systemet har kunnat på ett enkelt sätt anknytas till redan gällande bestämmelser om restitution av eller befrielse från tull och skatt.

Departementschefen

Förseningsavgift och ränta

För att åstadkomma en effektivare och jämnare rättstillämpning vid över­trädelser av skatte- och avgiftsförfattningar infördes år 1972 avgifter av en ny typ, s. k. skatte- eller avgiftstillägg och förseningsavgift, som beslutas i administrativ ordning. Allvariigare fall av överträdelser skall dock fort­farande bestraffas i vanlig ordning och således prövas av allmän domstol: 1972 års reform som omfattar fierlalet skatter och allmänna avgifter gäller dock inte tullar, skatter och andra avgifter som tas ut vid import.

En ny tullag (1973:670) trädde i kraft den 1 januari 1974. Samtidigt gjordes vissa ändringar i lagen (1960:418) om varusmuggling. Dessförinnan hade olika påföljder kunnat inträda för skattebrott, allteftersom brottet hade be­gåtts i samband med inrikes transaktioner på vilka skattebrottslagen var tillämplig eller i samband med införsel, i vilka fall varusmugglingslagen var tillämplig. Ändringarna i varusmugglingslagen företogs bl. a. för att den­na skillnad skulle undanröjas.

I propositionen med förslag till tullag, m. m. påpekade jag att de nya tullprocedurreglerna, främst reglerna om deklarationssystem, aktualiserade ytteriigare anpassning. Jag framhöll också att införande av ett administrativt sanktionssystem varvärt att övervägas (prop. 1972:110 s. 130). Något förslag i dessa hänseenden lades inte fram vid detta tillfälle. I stället tillsattes en utredning, varusmugglingsutredningen, som har att överväga dessa och and­ra frågor i samband med varusmugglingslagen.

Enligt 3 § andra stycket tullagen kan företag som bedriver regelbunden importverksamhet få tillstånd att ta hand om och förfoga över införda varor innan dessa har förtullats. Dessa företag är s. k. hemtagare. För andra tull­skyldiga gäller att införda varor inte lämnas ut till dem förrän varorna har deklarerats och förtullats. Hemtagarna får ta hand om sina varor mot av­lämnande av en anmälan. Alla varor som har anmälts till hemtagning under en kalendervecka skall regelmässigt deklareras senast torsdagen i andra ka­lenderveckan därefter. För varje hemtagningsanmälan skall lämnas en dek­laration. En förutsättning för hemtagningstillstånd är att företaget har re-

 

Prop. 1974:180                                                        29

surser att rätt fullgöra sin deklarationsskyldighet.

Försummar en hemtagare att lämna deklaration för införda varor inom föreskriven tid, kan tullmyndighet med stöd av 42 § tullagen förelägga ho­nom vid vite av högst 5 000 kr. att inkomma med deklarationen. Enligt 41 § tullagen kan den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underiåter att ange vara till förtullning inom föreskriven tid dömas för tullförseelse till böter, om ej underiåtenheten är belagd med straff i varusmugglingslagen. Allmänt åtal för tullförseelse förutsätter dock anmälan från tullmyndighet. Gäller det upprepad underiåtenhet att deklarera i tid kan även frågan om indragning av hemtagningstillståndet aktualiseras.

Generaltullstyrelsen har nu föreslagit att bestämmelser om försenings­avgift införs på tullområdet utan att varusmugglingsutredningens förslag avvaktas. Det har enligt vad styrelsen uppger visat sig att tulldeklarationerna i avsevärd omfattning inges för sent. Enligt styrelsens redovisning har om­kring 20 % av samtliga deklarationer lämnats för sent under tiden den 13 maj - den 23 juni 1974 och drygt 30 % under tiden den 24 juni - den 6 juli 1974. Antalet förseningar har visseriigen därefter gått ned men utgjorde vid månadsskiftet september-oktober 1974 fortfarande omkring 15 % av hela antalet deklarationer. Styrelsen framhåller att förseningarna medför av­sevärda olägenheter för tullverket och försvårar redovisningen av utrikes­handelsstatistiken. Av de medel som tullverket kan använda för att söka komma till rätta med förseningarna är enligt styrelsens mening indragning av hemtagningstillståndet ofta alltför ingripande, vitesföreläggande ej till­räckligt verksamt och anmälan till åtal också eU mindre lämpligt medel.

Vid remissbehandlingen har alla statliga instanser tillstyrkt att bestäm­melser om förseningsavgift snarast införs, medan näringslivets represen­tanter ställer sig avvisande till generaltullstyrelsens förslag. Bland de till­styrkande remissinstanserna understryks särskilt vikten av att handelssta­tistiken inte försämras på grund av dröjsmål med deklarationerna. Från näringslivsorganisationernas sida framhålls att fråga är om ett övergångs­problem.

För egen del lår jag anföra följande. Flera skäl talar i och för sig för att samma administrativa avgiftssystem som gäller på den inrikes beskatt­ningens område bör införas även på tullområdet. Slutlig ställning kan dock Inte tas till frågan om man på tullområdet bör ha ett fullständigt admi­nistrativt avgiftssystem - omfattande inte bara förseningsavgift utan även skatte- eller avgiftstillägg - förrän varusmugglingsutredningen har slutfört sitt uppdrag. Generaltullstyrelsen har emellertid under hänvisning till den föreliggande eftersläpningen i deklarationernas avlämnande föreslagit att en förseningsavgift införs redan nu. Förslaget har fått anslutning både från den sittande utredningens och de olika berörda myndigheternas sida. Ett väsentligt motiv synes vara att tillgängliga sanktionsåtgärder, främst åtal och indragning av rätten till hemtagning, drabbar alltför hårt och även i andra hänseenden är mindre tillfredsställande. Från näringslivets sida har

 

Prop. 1974:180                                                        30

man visseriigen inte ställt sig principiellt avvisande till införandet av en förseningsavgift men hävdar att den föreliggande eftersläpningen är en över­gångsföreteelse och att särskilda åtgärder i varje fall inte bör vidtas redan nu. Som jag framhöll redan i samband med den nya tullprocedurens in­förande får det anses som en naturiig sak att övergångssvårigheter uppträder vid en så genomgripande reform som denna. Självfallet bör stor hänsyn tas till dessa svårigheter. Så har också skett. När det gäller deklarationstiderna medför emellertid mer betydande eftersläpningar allvariiga nackdelar såväl för taxeringsarbetet som för utrikeshandelsstatistiken. Om gällande bestäm­melser inte tillämpas konsekvent och likformigt skulle detta f. ö. också in­nebära att alla importörer som är hemtagare inte får samma villkor i fråga om betalningen av tull, skatt och andra avgifter. Med hänsyn till det sagda och till de eftersläpningar som uppenbariigen förekommer finner jag det lämpligt att den nuvarande straffbestämmelsen ersätts av den nu föreslagna ordningen med förseningsavgifter.

Förseningsavgiftens storiek bestäms på följande sätt enligt gällande be­stämmelser. När det gäller den direkta beskattningen utgår avgiften med 1 % av den högsta beskattningsbara inkomsten vid taxeringen för inkomst i kommunen jämte visst tillägg för förmögenhet, dock högst 300 kr. Denna regel gäller ej för skattskyldig som är aktiebolag. Förseningsavgiften utgör då 500 kr. På den indirekta beskattningens område är förseningsavgiften 100 kr. Såväl när det gäller det direkta som det indirekta beskattningsområdet finns bestämmelser om dubbel avgift, om den skattskyldige har underiåtit att avge deklaration trots anmaning. På det senare området påförs den skatt­skyldige dubbel avgifi också för upprepad försummelse.

Tulldeklarationerna utgör underiag för uttagande av, utom tull, mervär­deskatt och andra indirekta skatter. Det torde därför ligga närmast till hands att beräkna den förseningsavgift, som föreslås utgå för försummelse att lämna tulldeklaration, på samma sätt som när det gäller indirekta skatter vid om­sättning inom landet. Några remissinstanser anser dock att avgiften bör vara mer differentierad. För egen del anser jag att det knappast finns skäl att införa en annan ordning när det gäller tull och indirekta skatter som tas ut vid import än när det gäller indirekta skatter som utgår i samband med inrikes transaktioner. Avgiftens belopp, 100 kr., har visat sig vara väl avpassad. Jag anser därför att förseningsavgiften också för underlåtenhet att lämna tulldeklaration bör bestämmas till 100 kr. 1 överensstämmelse med vad som gäller på den inrikes beskattningens område bör vidare dubbel avgift påföras, om deklaration trots anmaning inte har lämnats. Om un­deriåtenheten kan anses ursäktlig eller felet i övrigt är ringa kan enligt nu gällande bestämmelser om förseningsavgift avgiften efterges och, såvitt avser den indirekta beskattningens område, även sättas ned. Enligt min mening kan möjligheten att medge inte bara eftergift ulan även nedsättning behövas även på tullområdet. Jag föreslår därför att bestämmelser om eftergift och nedsättning av förseningsavgift införs på detta område. Vidare bör det i

 

Prop. 1974:180                                                        31

likhet med vad som gäller enligt liknande författningar föreskrivas att den tullskyldige skall ges tilirälle att yttra sig innan förseningsavgift påförs, om inte hinder möter mot det.

Det kan påpekas att underiåtenhet att lämna tulldeklaration i och för sig inte torde kunna hänföras under någon strafföestämmdse i varusmugg­lingslagen. En annan sak är att underiåtenhet att fullständigt ange de hem-tagna varorna i deklarationen kan medföra ansvar för varusmuggling. Skulle en hemtagare både lämna sin deklaration för sent och lämna oriktiga upp­gifter i denna, torde förseningsavgift böra utgå, även om han skulle fällas till ansvar för varusmuggling på gmnd av de oriktiga uppgifterna och varorna i samband därmed skulle förklaras förverkade.

Den tullskyldige har enligt gällande bestämmelser att betala ränta på tull och andra införselavgifter endast vid dröjsmål med betalningen av dessa avgifter. Generaltullstyrelsen föreslåratt ränta skall utgå även när tullräkning inte har kunnat utfärdas inom föreskriven tid därför att den tullskyldige har lämnat sin deklaration för sent. Ränta föreslås utgå för den tid under vilken räkningens utfärdande har fördröjts. Bland remissinstanserna är me­ningarna delade på samma sätt som i fråga om förseningsavgiften. Praktiskt taget alla de statliga myndighetema tillstyrker och näringslivsorganisatio­nerna avstyrker förslaget. För egen del vill jag först fastslå att det inte kan vara rimligt att den som inte lämnar sin deklaration i tid skall kunna där­igenom få kredit under längre tid än den som kommer in med sin deklaration inom föreskriven tid. Denna effekt kan tullverket visseriigen motverka genom att prdiminärdebitera tull och andra avgifter på grundval av hem­tagningsanmälningens uppgifter. Dessa uppgifter är emellertid med nöd­vändighet mycket knapphändiga och preliminärdebiteringarna är som ge­neraltullstyrelsen framhåller administrativt betungande för både tullverket och den tullskyldige. Jag biträder därför styrelsens förslag om att en be­stämmelse om ränta införs för nu avsedda fall. En sådan bestämmelse bör avse ränta för den tid under vilken utfärdandet av tullräkning har fördröjts. Eftersom tullräkningarna måste utfärdas periodvis - enligt generaltullsty­relsens föreskrifter sker det f. n. två gånger i månaden - försenas utfärdandet regelmässigt något längre tid än den tid varmed den tullskyldige har över­skridit fristen för lämnande av deklarationen. Ränta bör utgå även för denna längre tid. Det bör i detta sammanhang också påpekas att ränta inte torde behöva påföras vid kortare dröjsmål, om en allmän regel införs enligt vilken räntebelopp som understiger 50 kr. inte skall påföras.

Utredningen om företagens uppgiftsplikt har i betänkandet om ränta och restavgift på skatt m. m. föreslagit enhetliga bestämmelser om ränta och restavgift på skatteområdet, inklusive tullarnas område. På grundval av be­tänkandet har förslag till nya bestämmelser lagts fram i prop. 1974:159. Såvitt avser bestämmelsernas allmänna utformning, som bl. a. omfattar vill­koret att räntebelopp understigande 50 kr. inte skall påföras, lår jag hänvisa till sagda proposition. I nu förevarande sammanhang skall jag endast beröra

 

Prop. 1974:180                                                        32

några frågor som är speciella för tullområdet.

Enligt utredningens förslag motsvaras den tullskyldiges rätt till ränta vid återbetalning av för mycket betald tull eller annan införselavgift av en skyl­dighet att betala ränta (respitränta), när den tullskyldige skall betala ytter­ligare tull eller annan avgift på grund av omtulltaxering eller eftertulltaxering eller enligt beslut av generaltullstyrelsen, kammarrätt eller regeringsrätten. Utredningen anser att respitränta lämpligen bör beräknas från utgången av tredje månaden efter den då varan angavs till förtullning. Någon längsta tid för respitränta på tullområdet föreslås inte av utredningen, som däremot föreslår en regel om två års maximitid på den inrikes beskattningens område. Den ränta som f. n. utgår om tull eller annan införselavgift inte betalas inom föreskriven tid bör vidare enligt utredningens förslag ersättas med restavgift. Generaltullstyrelsen har i sitt yttrande över utredningens förslag förordat att de föreslagna bestämmelserna justeras på några punkter. Efter­som även tullskyldig som har betalat ett större belopp enligt preliminär debitering än vad som slutligen fastställs torde vara berättigad till ränta på det överskjutande beloppet, anser styrelsen att respitränta också bör betalas i det motsatta fallet, dvs. då den tullskyldige har betalat lägre avgifter enligt den preliminära debiteringen än enligt den slutliga. Styrelsen anser vidare att respitränta bör utgå från utgången av den andra månaden efter den då varan angavs till förtullning och att tullagen bör innehålla en motsvarighet till den i uppbördslagen föreslagna regeln om längsta tid för ränteberäkning. För min del ansluter jag mig till generaltullstyrelsens uppfattning i nu nämn­da hänseenden och föreslår således att utredningens förslag genomförs med de av styrelsen begärda justeringarna. Till tullagen bör samtidigt överföras en föreskrift i tullförordningen (1973:979) enligt vilken ränta kan utgå i vissa fall då förutsättningarna för tullrestitution inte har uppfyllts.

Leverans av exportvagnar

Gällande bestämmelser ger möjlighet för den som är bosatt utomlands att använda en här i landet förvärvad personbil eller motorcykel enligt ex-portvagnslicens. Fordonet förs inte in i bilregistret utan endast i en ex­portvagnsförteckning och förses med speciella skyltar. Så länge fordonet får stå kvar i förteckningen - den längsta tiden är drygt ett år - medges temporär tull- och skattefrihet för det. Det förutsätts att förvärvaren av bilen eller motorcykeln uppehåller sig här i landet tillfälligt och avser att föra ut fordonet ur landet när vistelsen här upphör.

För att en personbil eller motorcykel skall få införas i exportvagnsför­teckning krävs att fordonet levereras i frihamn. 1 vissa hänseenden betraktas sådan leverans som export och mervärdeskatt och bilaccis utgår inte i sam­band med sådan leverans. I den mån som utländskt material och utländska delar har importerats och använts vid tillverkningen av fordonet, kan till­verkare få restitution av tull och skatt på materialet och delarna under hän-

 

Prop. 1974:180                                                        33

visning till att fordonet därefter levererats i frihamn (industrirestitution). Försäljare av utländska, hit importerade bilar och motorcyklar kan också lå restitution av eriagd tull och skatt, om fordonen levereras i frihamn och är i samma skick som när de importerades (handelsrestitution).

Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening har anhållit att kravet på le­verans i frihamn för att personbil eller motorcykel skall få införas i ex­portvagnsförteckning slopas och ersätts med ett krav som medger ett enklare, mindre kostnadskrävande förfarande. Nästan alla remissinstanser har ställt sig positiva till framställningen.

Kravet på att fordonet levereras i frihamn torde vara betingat av kon­trollskäl. Enligt min mening har dock detta krav inte något egentligt värde från kontrollsynpunkt. Den kontroll av bilarnas identitet och skick som kan behövas kan uppenbariigen lika väl eller bättre göras i anslutning till att frågan om införande i exportvagnsförteckningen prövas. Denna prövning ankommer f n. på vissa länsstyrelser. Om den överiåts på tullmyndigheterna, får dessa vidta lämpliga kontrollåtgärder utan att vara bundna till frihamns­områdena. Statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet kom­mer senare att föreslå regeringen de ändringar som med anledning härav behövs i exportvagnskungörelsen (1964:39).

På grund av det nu sagda förordar jag att tullförordningen och berörda skattebestämmelser ändras så att restitution av eller befrielse från tull och skatt för personbil eller motorcykel kan medges, om fordonet införs i ex­portvagnsförteckning. Givetvis bör det som hittills vara möjligt att få res­titution även med åberopande av att varan i fråga-det kan gälla motorfordon eller andra varor - förts till frihamn för att senare exporteras.

Ikraftträdande m. m.

De nya bestämmelser som förslaget omfattar kräver viss omläggning av tullverkets rutiner m. m. Med hänsyn till vad jag har anfört om syftet med bestämmelserna om förseningsavgift bör dock ändringarna i tullagen träda i kraft relativt snart efter årsskiftet 1974/75, lämpligen den 1 mars 1975. De övriga ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1975. Enligt 1 § tull­kungörelsen (1973:1014) skall, om annat ej föreskrivs, författningar om tull tillämpas i den lydelse som gäller - såvitt avser vara som tas hem - den dag då varan anmäls till hemtagning eller - såvitt avser vara som anges till förtullning sedan s. k. temporär tullfrihet har medgivits för den - den dag då sådan tullfrihet söks eller medges utan ansökan eller också - såvitt avser vara i andra fall - den dag då varan anges till förtullning. Med hänsyn till att inte bara tullförfattningarna utan även författningarna om andra in­förselavgifter mycket ofta ändras föreslår jag att föreskriften i 1 § tullkungö­relsen utan ändring i sak överförs till tullagen. Genom att föreskriften tas in i tullagen blir den tillämplig på båda slagen av författningar. Den blir enligt förslaget också tillämplig på bestämmelserna om ränta och restavgift.

 

Prop. 1974:180                                                        34

eftersom vad som gäller om tull och annan införselavgift föreslås äga mot­svarande tillämpning beträffande ränta och restavgift.

För att göra de formella ändringar i tullagen och tullförordningen som föranleds av den nya regeringsformen krävs en särskild översyn. Förslag till sådana ändringar framläggs därför ej i detta sammanhang.

Hemställan

Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att antaga inom fi­nansdepartementet upprättade förslag till

1.   lag om ändring i tullagen (1973:670),

2.   lag om ändring i tullförordningen (1973:979),

3.   lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

4.   lag om ändring i förordningen (1956:545) om omsättningsskatt på mo­torfordon.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Ko­nungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten