Kungl. Majrts proposition nr 168 år 1974 Prop. 1974:168

Nr 168

Kungl. Maj:ts proposition med förslag tiU lag om kreditpolitiska medel, m. m.; given den 25 oktober 1974.

Kungl. Maj:t vUI härraed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

CARL GUSTAF

G. E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till lag om kreditpolitiska medel och tiU vissa följdändringar i bl. a. banklagstiftningen.

Lagen om kreditpolitiska raedel föreslås ersätta de nuvarande kreditpolitiska lagama från år 1962, dvs. likviditets- och kassakvotslagen, placeringskvotslagen och ränteregleringslagen. Den nya lagen skall liksora dessa ha karaktär av fullraaktslag. För tillämpning av lagen krävs förordnande av regeringen. På framställning av fullmäktige i riksbanken kan förordnande om kreditpolitiskt medel meddelas, om det behövs för att uppnå de mål som fastställts för riksbankens penningpolitiska verksarahet.

Den gällande kreditpolitiska lagstiftningen utmärks av en långt gående detaljreglering i fråga om de olika kreditpolitiska medlen. I den föreslagna lagen anges i princip endast ramar och riktiinjer för lagens tilllämpning. I övrigt överlåts det på riksbanken att utfärda behövliga föreskrifter.

Den föreslagna lagen upptar kreditpolitiska raedel sora svarar raot dera som ingår i den nuvarande lagstiftningen, dvs. likviditets- och kassakrav, placeringsplikt, emissionskontroll och räntereglering. Ytterligare två instrument föreslås ingå bland de lagreglerade kreditpolitiska medlen, nämligen utlånuigsreglering för kontroll av bankmstitutens utiåning och särskild placeringsplikt för tryggande av bostadsbyggandets försörjning med byggnadskrediter.

Mot bakgrund av den år 1968 genomförda samordningen av bankinstitulens rörelseregler har den föreslagna lagen i princip utformats

1 Riksdagen 1974. 1 sand. Nr 168

Prop. 1974:168 3

1 Förslag till

Lag om kreditpolitiska medel

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1 § Kreditpolitiska raedel enligt denna lag är likviditetskrav, kassakrav, utiåningsreglering, emissionskontroll, allmän placeringsplikt, särskild placeringsplikt och räntereglering.

2 § I denna lag förstås med

1. bankinstitut: bankaktiebolag, sparbank och centralkassa för jordbrukskredit,

2. försäkringsinslilul: aUmänna pensionsfonden och försäkringsföretag raed svensk koncession,

3. kredUinstilut: bankinstitut, jordbrukskassa, kreditaktiebolag, försäkringsinstitut, landshypoteks- och stadshypoteksinstitutionerna. Svenska skeppshypotekskassan och Skeppsfartens sekundärlänekassa.

3 § Ora det behövs för att uppnå de mål som fastställts för riks
bankens penningpolitiska verksamhet, kan regeringen på framställning
av fullmäktige i riksbanken förordna att riksbanken får använda kredit-
politiskt raedel.

Förordnande ora utlåningsreglering, placeringsplikt eller räntereglering får m.eddelas endast om synnerliga skäl föreligger.

4 § Förordnande kan avse ett eller flera slag av bankinstitut, för
säkringsinstitut eller annat kreditinstitut och, i fråga om emissionskon
troll och räntereglering, även annan.

Förordnande om utlåningsreglering eller räntereglering skall begränsas till viss tid, högst ett år. Förordnande ora annat kredhpolitiskt raedel gäller tills vidare, högst tre år. Det kan dock bestäramas att gälla viss tid, likaledes högst tre år.

5 § Har förordnande om kreditpolitiskt raedel givits, meddelar riksbanken de föreskrifter som behövs för användningen av sådant medel.

6 § 1 fråga om likviditetskrav, kassakrav, utlåningsreglering, placeringsplikt eller räntereglering får riksbanken

1. begränsa användningen till ett eller flera slag av institut,

2. undantaga visst institut, om särskUda skäl föreligger,

3. utfärda olika föreskrifter för skilda institut.

Likviditetskrav

7 § Förordnande om likviditetskrav kan avse bankinstitul.

8 § Med likviditetskrav avses att bankinstituts likvida medel vid viss tidpunkt skall uppgå till ett belopp som svarar mot viss andel, högst femtio proceni, av institutets förbindelser med de avdrag och undantag som riksbanken anger enligt 9 § 4 och 5.

Prop. 1974:168 4

9 § Riksbanken anger

1. den tidpunkt då likviditetskrav skall vara uppfyllt (beräkningstidpunkt),

2. det procenttal som skall gälla för likviditetskravet,

3. vilka tillgångar som får räknas som likvida medel,

4. vilka skulder som skall avdragas från summan av tillgångarna enUgt 3,

5. i vad mån undantag från förbindelserna får göras.

Som likvida medel skall alltid räknas skattkammarväxlar, obligationer och andra förbindelser som utfärdats av staten samt obligationer som utfärdats av Konungariket Sveriges sladshypolekskassa, Svenska bostadskreditkassan eller Sveriges aUmänna hypoteksbank eller av kreditaktiebolag och som avser bostadskrediigivning.

10 § 1 fråga om bankaktiebolag, vars förbindelser huvudsakligen ut
göres av inlåning från en särskUd grupp av bankinstitut, gäller att sådan
inlåning avdrages från summan av de likvida medlen endast i den mån
tillgodohavande hos institut i gruppen upptagits som likvida medel.

Beträffande bankaktiebolag på vilket första stycket äger tillämpning får riksbanken föreskriva högre procenttal än som anges i 8 §.

Kassakrav

11 § Förordnande om kassakrav kan avse bankinstitut.

12 § Med kassakrav avses att bankinstituts medel, som innestår på checkräkning i riksbanken, ökade med inneliggande kassa i den mån denna enligt 13 § får raedräknas, vid viss tidpunkt skall uppgå tUl ett belopp som svarar mot viss andel, högst femton procent, av institutets förbindelser med de undanlag som riksbanken anger enligt 13 § 4.

13 § Riksbanken anger

1. den tidpunkt då kassakrav skall vara uppfyllt (beräkningstidpunkt),

2. det procenttal som skall gälla för kassakravet,

3. i vad mån inneliggande kassa får medräknas för uppfyllande av kassakrav,

4. i vad mån undantag från förbindelserna får göras.

Utiåniugsregleruig

14 § Förordnande om utlåningsreglering kan avse banldnstitut.

15 § Med utlåningsreglering avses att ett högsta belopp (maximibelopp) fastställes för

1. utlämnade lån,

2. beviljade men ej utlämnade lån, eller för

3. garantiförbindelser som är knutna tiU kredilgivning.

16 § Riksbanken fastställer för viss tidpunkt (beräkningstidpunkt) el
ler för viss tidsperiod (beräkningsperiod) maxiraibelopp enligt 15 § i
förhåUande tiU lånens eller garantiförbindelsernas storlek vid viss tid
punkt eller på annat sätt. Därvid får riksbanken ge skilda regler för
utlåning eller garantiförbindelser avseende ohka ändamål.

Prop. 1974:168 5

Emissionskontroll

17 § Med emissionskontroll avses atl obligationer, förlagsbevis eller andra för den aUmänna rörelsen avsedda skuldebrev ej får utan tillstånd av riksbanken utges av annan än riksgäldskontoret och alt andra skuldebrev, som ej avser inlåning på räkning från allmänheten, ej får ulan sådant tillstånd utges av kreditinstitut.

18 § Riksbanken anger vUka slag av värdepapper som ej får utges utan tillstånd enligt 17 § och från vilken tidpunkt emissionskontrollen cäller.

AUmän placeringsplikt

19 § Förordnande om allmän placeringsplikt kan meddelas för att tillgodose behovet av långfristig kredit åt staten eller för bostadsbyggandet. Sådant förordnande kan avse bankinstitut eller försäkrings-institut.

20 § Med allmän placeringspUkt avses att ökningen under en viss tidsperiod (beräkningsperiod) av bankinstituts eller försäkringsinstituts prioriterade placeringar skall utgöra antingen en viss andel av ökningen av institutets totala placeringar eller, i fråga om bankinstitut, en viss andel av institutets totala placeringar.

21 § Riksbanken anger vilka placeringar sora är priorherade och hur underlaget för beräkningen av placeringsplikten skall bestämraas.

Särskild placeringspUkt

22 § Förordnande om särskild placeringspUkt kan meddelas för att
tillgodose behovet för bostadsbyggandet av kredit under byggnadstid
(byggnadskredit). Sådant förordnande kan avse bankinstitut.

23 § Med särskild placeringsplikt avses skyldighet för bankinstitut att lämna byggnadskredit för särskilt angivet byggnadsföretag, för vilket statligt bostadslån utgår eller komraer att utgå och för vilket kommunal borgen föreligger.

24 § Riksbanken anger vilket eller vUka bankinstitut som skall lämna byggnadskredit för visst byggnadsföretag.

Räntereglering

25 § Förordnande om räntereglering kan avse kreditinstitut och, i fråga om inlåning, även annan som driver inlåning på räkning av det slag bank allmänneUgen begagnar.

26 § Med räntereglering avses att högsta eller lägsta ränta fastställes för inlåning eller att högsta ränta fastställes för utlåning av pengar. Sådan reglering orafattar ej ränta sora fastställts i särskild ordning eller som beräknas enligt särskilda bestämraelser.

Med ränta likställes varje annan gottgörelse, sora utgör ersättning vid lån av pengar.

Prop. 1974:168 6

27 § Riksbanken får bestämma olika räntor för skilda slag av in- eller
utlåning.

Uppgiftsskyldighet

28 § Kreditinstitut skall efter anmodan av riksbanken lämna de upp
gifter som riksbanken anser nödvändiga för att bedöma om kreditpoli
tiskt medel behöver användas eller för att tillämpa meddelat förord
nande. Uppgiftsskyldighet sora sagts nu åligger även annan sora kan
omfattas av förordnande enligt 25 §.

Riksbanken får föreskriva att uppgift om ränteändring skall lämnas senast femton dagar före ändringen.

Ora skyldighet att hålla vissa uppgifter hemliga finns bestämmelser i lagen (1934: 437) för Sveriges riksbank.

Särskild avgift

29 § Kreditinstitut eller annan, som åsidosätter föreskrift som med
delats med stöd av förordnande enligt denna lag, skall till statsverket
erlägga särskild avgift.

Fråga om särskild avgift prövas av riksbanken.

30 § Särskild avgift skall utgöra, vid åsidosättande av föreskrift i frå
ga om

1. likviditets- eller kassakrav, ett belopp som svarar mot ränta på underskottet för tiden från föregående beräkningstidpunkt eller, om tidigare beräkning ej skett, från det föreskriften trätt i tUlämpning, varvid räntesatsen för år får i fråga om likviditetskrav överstiga riksbankens diskonto med högst tre procentenheter och i fråga om kassakrav uppgå till högst två gånger diskontot,

2. utlåningsreglering, elt belopp som för tiden från föregående beräkningstidpunkt eller, om tidigare beräkning ej skett, från det föreskriften trätt i tillämpning eller för beräkningsperiod svarar mot ränta på det belopp med vilket utlåningen överskridit fastställd gräns, varvid räntesatsen för år får med högst tre procentenheter översliga riksbankens diskonto,

3. emissionskontroll, högst två procent av hela lånesumman för varje år av den för lånet bestämda längsta löptiden,

4. allmän placeringsplikt, ett belopp som för beräkningsperiod svarar mot ränta på den del av ålagd placeringsplikt för perioden eller för perioden och tidigare beräkningsperioder sammantagna som ej uppfyllts, varvid räntesatsen för år får med högst tre procentenheter överstiga riksbankens diskonto,

5. särskUd placeringsplikt, högst fem procent av den del av ålagd placeringsplikt som ej uppfyllts,

6. räntereglering, två gånger det belopp med vilket räntan avvikit från den ränta som skolat utgå enligt faststäUd räntesats.

Vid tillämpning av första stycket 1 får utjämning ske mellan överskott och underskott under två eller flera perioder och räntan beräknas på det genomsnittliga underskottet,

31 § Föreligger särskUda skäl får särskild avgift nedsättas eller efterges.

Prop. 1974:168

Straff m. m.

32 § Den som uppsåtiigen eller av grov oaktsarahet lämnar oriktig
uppgift i saraband raed fullgörande av skyldighet enligt 28 § första
stycket döraes till böter, om gämingen ej är belagd raed straff i brotts
balken.

I ringa fall döraes ej till ansvar.

33 § Mot riksbankens beslut enligt denna lag får talan ej föras.

Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Genora lagen upphäves

1. likviditets- och kassakvotslagen (1962: 256),

2. placeringskvotslagen (1962: 257) och

3. ränteregleringslagen (1962: 258),

De upphävda lagarna gäller dock i fråga ora förhållande, sora hänför sig till tiden före den 1 januari 1975,

Den nya lagen gäller redan före nämnda dag i fråga om åtgärd, som behövs för tillärapningen därefter.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1934: 437) för Sveriges riksbank

Härigenom förordnas att 35 § lagen (1934: 437) för Sveriges riksbank skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

35 §1 Följande ärenden i riksbanken skola hållas hemliga: kredilärenden och sådana ärenden, som omförmälas i 14—16 §§, ävensom andra ärenden, som röra kunders förhåUanden till rUcsbanken eller annan kreditinrättning; ärenden av penningpolitisk natur beträffande vUka fullmäktige finna, alt deras offentliggörande kunde medföra skada för riksbanken; frågor om tUlverkning och kontroll av banksedlar samt om vården av riksbankens behållningar.

Utöver vad som följer av förslå stycket skola ärenden enligt lagen (1974:000) om kreditpolitiska medel hållas hemliga, såvitt avser uppgifter om kreditinstituts eller annan uppgiftsskyldigs affärs- eUer driftförhållanden, dock endast i den mån uppgifternas offentliggörande kunna vara till skada för den uppgiftsskyldige.

1 Senaste lydelse 1970: 280.

Prop. 1974:168

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse

Härigenom förordnas att 91 § lagen (1955: 183) om bankrörelse skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

91 § Jämte vad i bokföringslagen är stadgat skola i avseende å bankaktiebolags inventarium, balansräkning samt vinst- och förlusträkning gälla följande bestämraelser.

1 mom. Tillgångarna raå, såframt ej nedan annorlunda stadgas, icke upptagas vare sig över verkliga värdet eller till högre belopp än det vartill kostnadema för deras anskaffning uppgått.

2 mom. Andra tUlgångar än sådana, som äro avsedda till stadigvarande bmk för bankbolaget, må, såframt upplysning om förhåUandet läranas i förvaltningsberättelsen, upptagas till högre belopp än som motsvarar kostnaderna för deras anskaffning, dock ej över verkliga värdet.

Räntebärande obligation som avses i 57 § första slyckel A 2 eUer B 1 må upptagas till ett värde (medeltalsvärde) som grundas pä medelräntan under de senaste tio åren på obligationer utfärdade av staten, Konungariket Sveriges sladshypolekskassa och Sveriges allmäiina hypoteksbank. Medel-tahvärdet faslställes av tilhyns-inyndigheten.

3 mom. Hava under räkenskapsåret kostnader nedlagts för förbätt
ring å tillgång avsedd till stadigvarande bruk för bankbolaget eller hava
sådana kostnader balanserats från tidigare räkenskapsår, må de inräk
nas i anskaffningskostnaderna.

TUlgång varom nu sagts må ej eljest upptagas till högre belopp än det vartill den var uppförd i närmast föregående balansräkning. Dock må tillgång, vUken måste anses äga ett bestående värde väsentligt överstigande nämnda belopp, upptagas till högst detta värde, såframt tillsynsmyndigheten medgivit uppskrivningen. 1 fråga om fast egendom må ej i något fall uppskrivning ske över senast fastställda taxeringsvärdet.

4 mom. Osäkra fordringar skola upptagas högst till det belopp varmed de beräknas komma att inflyta. Värdelösa fordringar må icke upptagas såsom tiUgång.

5 mom. Kostnader för bolagsbildningen eller för ökning av aktiekapitalet, så ock förvaltningskostnader må icke upptagas såsom tillgång.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 och tiUämpas första gången vid bokslutet för år 1974.

Prop. 1974:168

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955: 416) om sparbanker

Härigenom förordnas att 48 § lagen (1955: 416) om sparbanker skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydehe Föreslagen lydelse

48 §1 Jämte vad i bokföringslagen är stadgat skall i fråga om sparbanks balansräkning gälla:

1. Tillgångar, avsedda till stadigvarande bruk för sparbanken, må ej
i vidare mån än som betingas av förbättringar, som nedlagts å desam
ma, i balansräkningen för det år, varunder de förvärvats, upptagas till
högre värde än som motsvarar kostnaderna för deras förvärvande och
därefter till högre värde än det, vartiU de varit uppförda i närmast
föregående balansräkning. Är det verkliga värdet lägre än det belopp,
vartill dylik tillgång sålunda upptagits, skall å tillgången årligen av
skrivas vad som motsvarar dess av ålder och nyttjande eller annan där
med järaförlig orsak uppkorana värdeminskning.

Utan hinder av vad nu sagts må fast egendom, avsedd till stadigvarande bruk för sparbanken, eller tomträtt till fastighet, avsedd för sådant ändamål, för täckande av förlust å sparbankens rörelse uppskrivas högst till det bestående värde, tillgången i fråga måste anses äga, såframt tiUsynsmyndigheten m.edgivit uppskrivningen. 1 intet fal! må dock uppskrivning ske över senast fastställda taxeringsvärdet å den fasta egendomen eller, vad gäller tomträtt, å byggnad eller byggnader, som utgöra tUlbehör till tomträtten. Vad sålunda stadgats skall äga moisvarande tillämpning å aktie, som omförmäles i 24 § första stycket 2.

2. Beträffande andra tillgångar än som nämnts under 1 gäller att de
ej må upptagas över verkliga värdet. För fordran, som förfaller eller
kan av sparbanken uppsägas tUl betalning först efter längre tid än ett
år, må värdet icke sättas högre än att avkastning erhålles efter en ränte
fot, som svarar mot det allmänna ränteläget. Närm.are föreskrifter om
värderingen av här avsedda fordringar meddelas årligen av tiUsyns
myndigheten. Osäkra fordringar skola upptagas högst till det belopp,
varmed de beräknas komma att inflyta. Värdelösa fordringar må icke
upptagas såsom tillgång.

Utan hinder av vad nu sagl:, må räntebärande obligation som avses i 26 § första stycket A 2 eller B 1 upptagas till ett värde (inedeltalsvärdc) som grundas på medelräntan under de senaste tio åren på obligationer utfärdade av stålen, Konungariket Sveriges sladshypolekskassa och Sveriges

' Senaste lydelse 1968: 602.

Prop. 1974:168 1 i

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

allmänna hypoteksbank. Medeltalsvärdet fastställes av tillsynsmyndigheten.

3. 1 stället för avskrivning å tillgångs värde må motsvarande belopp kunna uppföras å särskilt värdeminskningskonto. Minskning av värdeminskningskonto är medgiven, där avskrivning raed samma belopp sker å motsvarande tillgång, så ock i den raån, enligt vad fömt i denna paragraf är sagt, hinder ej raöter för uppskrivning av tillgång samt minskning av värdeminskningskonto sker i stället för sådan uppskrivning.

4. Avskrivning skaU avse viss tillgång eller gmpp av tillgångar av likartad beskaffenhet.

5. De belopp, till vilka sparbankens särskUda fonder uppgå, skola vart för sig i balansräkningen uppföras bland skulderna. Benämningen fond raå endast användas för grundfond, reservfond och garantifond.

6. Organisations- eller förvaltningskostnader må ej uppföras såsom tillgång.

7. Inom linjen skall anmärkas sammanlagda beloppet av sparbankens ansvarsförbindelser, i den mån de icke upptagits bland skuldema. TiUika skall inom linjen upptagas av sparbanken ställda panters sammanlagda bokförda värde. Inom linjen skola ock anmärkas de pensionsåtaganden, som ej upptagits bland skulderna. Ytterligare skall inom linjen uppföras ränta å garantifond eller gmndfond, som tUl följd av reglerna i 19 § icke kunnat utbetalas.

Vad i bokföringslagen stadgas ora balansräknings införande i inventariebok skall såvitt angår sparbanks balansräkning i stället avse dess införande i sparbankens huvudbok. Balansräkningen skall vara uppställd i lämpliga huvudposter, till vilka specifikationer skola finnas i handelsbok eller bilaga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 och tillämpas första gången vid bokslutet för år 1974.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen

Härigenom förordnas att 44 § lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

44 § Kreditkassas tillgångar må, såframt ej nedan annorlunda stadgas, icke upptagas vare sig över verkliga värdet eUer tiU högre belopp än det vartill kostnaderna för deras anskaffning uppgått.

Andra tillgångar än sådana, som Andra tillgångar än sådana, som

äro avsedda till stadigvarande bruk äro avsedda till stadigvarande bruk för kassan, må, såframt upplys- för kassan, må, såframt upplys-

Nuvarande lydelse

ning om förhållandet lämnas i förvaltningsberättelsen, upptagas lill högre belopp än som motsvarar kostnaderna för deras anskaffning, dock ej över verkliga värdet.

Föreslagen lydelse

ning om förhåUandet lämnas i förvaltningsberättelsen, upptagas till högre belopp än som motsvarar kostnaderna för deras anskaffning, dock ej över verkliga värdet. Räntebärande obligation som avses i 34 § första stycket A 2 eller B I må dock upptagas till ett värde (medeltahvärde) som grundas på medclränlan under de senaste tio åren på obligationer utfärdade av Slalen, Konungariket Sveriges siadshy poiekskassa och Sveriges allmänna hypoteksbank. Medeltalsvärdet fastställes av tUlsynsmyndigheten.

Hava under räkenskapsåret kostnader nedlagts för förbätlring på tillgång avsedd till stadigvarande bmk för kassan eller hava sådana kostnader balanserats från tidigare räkenskapsår, må de inräknas i anskaffningskostnaderna. Tillgång varom nu sagts må ej eljest upptagas till högre belopp än det vartill den var uppförd i närmast föregående balansräkning. Dock må tUlgång, vilken måste anses äga ett bestående värde väsentligt överstigande nämnda belopp, upptagas till högst detta värde, såframt tillsynsmyndigheten medgivit uppskrivningen. I fråga ora fast egendora raå ej i något fall uppskrivning ske över senast fastställda taxeringsvärdet.

Osäkra fordringar skola upptagas högst till det belopp varraed de beräknas komma att inflyta. Värdelösa fordringar raå icke upptagas såsora tiUgång.

Förvaltningskostnader må icke upptagas såsora tUlgång.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 och tUlämpas första gången vid bokslutet för år 1974.

Prop. 1974:168 13

Utdrag av protokollet över finansärenden hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 20 september 1974.

Närvarande: statsministern PALME, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, GUSTAFSSON, ZACHRISSON, LEIJON, HJELM-WALLEN.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om «y lagstiftning om kredit politiska medel och anför.

1 Inledning

Den gällande kreditpolitiska lagstiftningen fick sin huvudsakliga utforraning år 1962. Den består av likviditets- och kassakvotslagen (1962: 256), placeringskvotslagen (1962: 257) och ränteregleringslagen (1962: 258). Lagarna är tidsbegränsade. Genora lagar (1965:210—212), (1968:261—263), (1971:180—182), (1974:301—303) har giltighetstiden för den nämnda lagstiftningen dock förlängts. Tiden utgår den 30 juni 1975. Lagarna får tillämpas först sedan Kungl. Maj:t prövat nödvändigheten av att sätta lagama i kraft. Förordnande om likviditets- eller kassakvot kan meddelas, om det anses oundgängligen nödvändigt för att uppnå det mål som fastställts för riksbankens penningpolitiska verksamhet. Förordnande om placeringskvot kan meddelas, om det på grund av utomordentliga omständigheter bedöras nödvändigt för att tUlgodose behovet av långfristig kredit åt staten eller för bostadsbyggande. Förordnande om vissa befogenheter för rUcsbanken beträffande räntereglering eller emissionskontroll kan meddelas, om det på gmnd av utomordentliga omständigheter anses nödvändigt för att uppnå det mål som fastställts för riksbankens penningpolitiska verksamhet. Förordnanden enligt de tre lagarna får ske först efter framställning av fullmäktige i riksbanken.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1971 tiUkallade jag den 24 november sararaa år tre sakkunniga med uppdrag att se över den kreditpolitiska lagstiftningen. I direktiven angav jag bl. a. att utredningen borde företa en allmän översyn av den kreditpolitiska beredskapslagstiftningen och föreslå de ändringar och åtgärder sora kunde anses raotiverade raed hänsyn till UtveckUngen på kredit-

Prop. 1974:168 14

raarknaden och inora bostadspolitiken och till vunna erfarenheter i fråga ora tillämpning av lagarna och överenskommelser med kreditinstituten av liknande innebörd.

Utredningen om den kreditpolitiska lagstiftningen har den 31 januari 1974 avgelt betänkandet (Ds Fi 1974: 2) Kreditpolitiska medel.i Betänkandet innehåUer bl. a. förslag till lag om kreditpolitiska medel och förslag till ändringar i lagen (1955: 183) om bankrörelse, lagen (1955: 416) om sparbanker och lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen. Författningsförslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden avgells av kammarrätten i Stockholm, statskontoret, bankinspektionen, försäkringsinspektionen, riksskatteverket, konjunkturinstitutet, bostadsstyrelsen, bostadsfinansieringsutredningen, delegationen för bostadsfinansiering, fullmäktige i riksgäldskontoret, fullmäktige i Sveriges riksbank, allmänna pensionsfondens första —tredje fondstyrelser (AP-fonden), Folksam, Hyresgästernas sparkasse-och byggnadsföreningar (HSB), Kommunlåneinstitutet aktiebolag. Konungariket Sveriges stadsbypotekskassa. Landsorganisationen i Sverige (LO), Näringslivets byggnadsdelegation, postbanken. Sparbankernas bank aktiebolag. Sparbankernas inteckningsaktiebolag (SPINTAB), Svenska bankföreningen. Svenska företagares riksförbund, Svenska lor-säkringsbolags riksförbund, Svenska riksbyggen. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Sveriges allmänna hypoteksbank, Sveriges industriförbund, Sveriges jordbrukskasseförbund samt Tjänstemännens centralorganisation (TCO),

Jordbmkets Bank har instämt i jordbmkskasseförbundets yttrande. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) har instämt i industriförbundets yttrande och Sveriges grossistförbund har instämt i bankföreningens yttrande.

Sparbanksföreningen har i skrivelse till Kungl. Maj:t den 14 augusti 1974 hemställt om ändring i sparbankslagen så att sparbankerna får möjlighet att fr. o. m. bokslutet för år 1974 genom successiva nedskrivningar nedbringa det bokförda värdet av obligationsinnehavet till marknadsvärdet när obligationskurserna sjunker,

2 Nuvarande ordning

2.1 Inledning

De gällande tre lagarna på det kreditpoUtiska området omfattar lagen (1962: 256) om likviditetskvot och kassakvot för vissa kreditinrättningar (likviditets- och kassakvotslag), lagen (1962: 257) om placeringskvot för vissa kreditinrättningar (placeringskvotslag) samt lagen

' Ledamöter rättschefen Kurt Malmgren, tillika ordförande, departementssekreteraren Hans Almgren och bankdirektören Kurt Eklöf,

Prop. 1974:168 15

(1962:258) om räntereglering och emissionskontroll (ränteregleringslag). Frånsett en ändring år 1964 i 6 § ränteregleringslagen är lagarna i sak oförändrade sedan deras tiUkomst. Lagarna är tidsbegränsade tiU tre år och har förlängts åren 1965, 1968 och 1971. Vid den sista förlängningen gjordes vissa rent formeUa ändringar.

Före genoraförandet av 1962 års lagstiftning på det kreditpolitiska orarådet hade under 1950-talet tillämpats ett system med överenskommelser och rekomraendationer gäUande likviditetskvoter för affärsbankerna, andra arrangeraang för att begränsa kreditgivningen och tillgodose statens och bostadsbyggandets kreditbehov samt emissionskontroll. Dessutora fanns en lag ora kassareserver — lagen (1949: 314) angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv — och en ränteregleringslag — lagen (1951: 767) om räntereglering m. m.

Såväl likviditets- och kassakvotslagen som placeringskvotslagen tiUkom efter förslag av 1957 års kreditmarknadsutredning, vars betänkande (SOU 1960: 16) Banklikviditet och kreditpriorilering behandlade utvecklingen på kapitalmarknaden och behovet av ytterligare lagstiftning för att reglera kreditgivningen från stabiUseringspolitisk synpunkt eller i prioriteringssyfte (prop, 1962: 52, BoU 17, rskr 233), Likviditets- och kassakvotslagen ersatte 1949 års lag om kassareserver.

Ränteregleringslagen tillkora efter en utredning inora finansdeparteraentet och ersatte 1951 års ränteregleringslag (prop. 1962: 143, BoU 17, rskr 233).

2.2 Likviditets- och kassakvotslagen

2.2.7 AUmänna motiv m. m.

KredUpoUtiska åtgärder utgör nödvändiga kompleraent till finanspolitiken när det gäller att upprätthålla den sarahällsekonomiska balansen. Genom de traditionella kreditpolitiska medlen — diskontoändringar, centralbankens marknadsoperationer och statens låneoperationer — kan ränteläge och bankemas likviditet påverkas. Bakgrunden till 1962 års kreditpoUtiska lagstiftning var att nämnda instrument inte ger ett tUlräckligt fast grepp över kreditmarknaden. Genom föreskrifter om kassakvot och/eller likviditetskvot kan bankinstitutens likviditet minskas. Ett förordnande om kassakvot medför att de raedel sora annars varit tillgängliga för kreditexpansion tvingas in på räkning i riksbanken och genom förordnande om likviditetskvot kan man frysa fast överlikviditeten ute i banksystemet. Sekundärt har likviditetskvoten också en prioriteringseffekt för statsupplåning och bostadskrediter, eftersom statspapper och bostadsobligationer utgör huvuddelen av de likvida placeringarna.

Enligt 1 § kan Kungl. Maj:t — i den mån det prövas oundgängligen

Prop. 1974:168 16

nödigt för att uppnå det mål sora fastställts för riksbankens pennuig-politiska verksamhet — på framställning av fuUmäktige i riksbanken förordna om Ukviditetskvot eller kassakvot. Härav följer att enighet måste föreligga mellan regering och bankofuUmäklige, Förordnandet, som skall ange vilka kreditinrättningar det omfattar, skall avse viss bestämd tid eller gälla tills vidare. Behövliga föreskrifter för tUl-lärapningen skall utfärdas av riksbanken. Lagens vidare konstmktion innebär att riksbankens tiUämpningsföreskrifter måste omfatta procenttalet för kassa- eller likviditetskvot, regler om beräkningstidpunkt och uppgiftsskj'ldighet samt den räntesats, som skall tiUärapas för den avgift som skall erläggas vid avvikelse från föreskriven kvot.

2.2.2 Av lagen omfattade kreditinrättningar (2 §, senaste lydelse 1971: 180)

Likviditetskvoter kan föreskrivas för bankaktiebolag, sparbanker och centralkassor för jordbrukskredit. De av lagen omfattade kreditimätt-ningarna innebar en utvidgning i jämförelse med den gamla kassareservlagen, som endast avsåg affärsbankerna, med den motiveringen i prop. 1962: 52 att detta skulle komma att bidraga tiU lagstiftningens effektivitet men också var rättvist med hänsyn tUl konkurrensen mellan de olika slagen av bankinrättningar. Det framhölls dock att behovet av likviditetskvoter var mest framträdande vad gällde affärsbankerna och att de ej skulle komma att vara nödvändiga för centralkassor och sparbanker, om tillfredsställande lösningar för dessa institut kunde träffas genom andra placeringsregler. Dessutom påpekades det att kvotsättningen måste utformas olika för affärsbanker å ena sidan och sparbanker och centralkassor å den andra.

Förordnande om kassakvoter kan ges endast beträffande bankaktiebolag. Kravet gäller här tillgodohavanden i riksbanken. Motivet för alt sparbanker och centralkassor uteslöts såvitt avser förordnande om kassakvoter var att dessa normalt inte håller kassamedel i riksbanken utan i Sparbankernas Bank resp. Jordbmkets Bank, vilka som bankaktiebolag kan omfattas av förordnande om kassakvoter. Före den 1 juli 1974, då postbanken gick samman med Sveriges kreditbank i den nya affärsbanken Post- och Kreditbanken, kunde även postbanken omfattas av förordnande om likviditets- och kassakvot.

Förordnande för bankaktiebolag, sparbanker och centralkassor kan begränsas efter institutens storlek, och i särskilt fall kan visst institut undantas.

2.2.3 Likviditetskvotens täljare (3 och 4 §§, senaste lydelse av 4 § 1971:180)

Likviditetskvot definieras som förhåUandet vid en viss tidpunkt mellan nettobeloppet av en kreditmrättnings likvida raedel och dess samt-

Prop. 1974:168 17

liga förbindelser raed vissa undantag. TUl Ukvida raedel (likviditetskvotens täljare) räknas suraraan av i huvudsak följande tUlgångar:

inneUggande kassa särat raedel hös riksbanken eller riksgäldskontoret,

inheraska checkar och postreinissväxlar,

tillgodohavanden hos annan kreditinrättning sora kan underkastas förordnande om likviditetskvot,

statens skattkammarväxlar, obligationer och andra skuldförbindelser, upptagna tUl marknadsvärdet,

obligationer utfärdade av Sveriges allraänna hypoteksbank, Konunga-rUcet Sveriges stadsbypotekskassa och Svenska bostadskreditkassan eller av kreditaktiebolag för bostadskreditgivning, upptagna till raarknads-värdet särat

kortfristig fordran på utländsk bank eller bankk eller i riksbanken rediskonterbara utrikes växlar.

Nettobeloppet likvida raedel erhåUs sedan avdrag gjorts med: skuld tUl riksbanken,

skuld tiU annan kreditinrättning som kan underkastas förordnande om Ukviditetskvot samt kortfristig skuld till utiändsk bank.

Huvudregeln innebär alltså att de Ukvida medlen i stort sett utgörs av nettostäUningen mot riksbanken och svenska och utiändska banker, fordringar på svenska staten och innehavet av bostadsobUgationer. Härtill kan läggas hypoteksbankens obligationer samt checkar och poslremissväxlar.

Avgränsningen av de likvida medlen har gjorts enhgt den generella regeln att dessa borde bestämmas dels så att en bank inte genom egna dispositioner skuUe kunna påverka sin likviditetskvot för att upphäva den kreditpolitiska effekten, dels så att banken inom likviditetskvotens ram skulle kunna disponera sina likvida tillgångar rationeUt. Detta blev ett av skälen tUl att de likvida tillgångama kom att orafatta en vid krets av obligationer. Att bostadsobUgationer inkluderades var eraeUertid också ett försök att stiraulera affärsbankerna att köpa raer långfristiga obligationer och att engagera sig i kreditaktiebolag.

En viktig modifikation av huvudregeln gäller emellertid för bank vars inlåning huvudsakUgen utgörs av inlåning från andra banker. Den infördes raed tanke på Sparbankemas Bank och Jordbrukets Bank och innebär att dessas nettoskuld tUl sparbanker resp, centralkassor inte ingår sora en stor negativ post bland de likvida medlen utan Ukställs med inlåning från aUmänheten.

Riksbanken kan vidare i tillämpningsföreskrifterna bestämma att vissa andra tillgångar får inräknas i bmttosuraraan av likvida raedel eUer att vissa skulder inte skall avdras vid beräkningen av nettobeloppet. Avsikten är att ge raöjlighet tUl viss flexibUitet i tUlärapningen. F, n, är denna raöjlighet utnyttjad i fråga ora två tUlgångsposter: lån till allraänna pensionsfonden och lån tiU stadshypolekskassan,

2 Riksdagen 1974.1 saml. Nr 168

Prop. 1974:168 18

Slutligen bör nänmas att riksbanken kan sätta ett raaxunura för de nettofordringar i utländsk valuta sora inräknas i täljaren. Maximura bestäras i så fall till en viss kvotdel av näranaren.

2.2.4 Likviditetskvotens nämnare (5 §, senaste lydelse 1971:180)

Vid beräknandet av likviditetskvotens näranare skall från saratiiga förbindelser avdras följande: skuld som avdragits i täljaren, beviljade raen icke disponerade krediter, garantiförbindelser, förlagsbevis i viss utsträckning samt lån i samband med återlån.

Riksbanken kan föreskriva att även annan förbindelse får avdragas.

2.2.5 Bestämmande av Ukviditetskvot (6 §)

Likviditetskvotens storlek bestäms av riksbanken. Den är maxiraerad till 25 % för sparbanker och centralkassor för jordbmkskredit och till 50 % för affärsbanker. Gruppindelning för olika kvotsättning kan göras av riksbanken antingen efter storleken av inrättningens samtliga förbindelser raed de i 5 § angivna undantagen eller efter rörelsens art.

2.2.6 Kassakvolens konstruktion (7 §, senaste lydelse 1971:180).

Kassakvot definieras sora förhåUandet vid en viss tidpunkt raeUan en kreditinrättnings på checkräkning i riksbanken uinestående raedel och inrättningens saratUga förbindelser raed de undantag som gäller för likviditetskvotens nämnare. Kassakvotens storlek fastställs av riksbanken. Den får inte sättas högre än 15 %.

Vad gäller kassakvotens nämnare för Sparbankemas Bank och Jordbmkets Bank framhöUs i propositionen, att eftersom sparbanker ocb centralkassor hade undantagits från kravet på kassakvot med den raotiveringen att deras kassa reglerades via resp, centralinstitut, det inte var rimligt att tänka sig att undanta skulder tUl sparbanker eller central kassor vid beräknandet av kassakvot. Den lösning som valdes innebär, liksora vid likviditetskvoten, att nettoskulden tUl sparbanker resp. centralkassor ingår bland de förbindelser raot vilka kvotkravet stäUs.

2.2.7 Uppgiftsskyldighet (9 §)

För att underlätta riksbankens bedöraning av ora kvoter är nödvändiga eller för att ge underlag för beräknandet av kvoten gäller, att kreditinrättning, sora kan bli underkastad förordnande enligt lagen, är skyldig att på anfordran tillhandahålla riksbanken de härför nödvändiga uppgiftema. Uppgiflsskyldighet föreligger även ora förordnande enligt lagen inte utfärdats.

Vidare gäller att riksbanken bestäraraer beräkningstidpunkter och ger närmare anvisningar om uppgiftsskyldigheten. Vid tUlämpningen har

Prop. 1974:168 19

sista bankdagen i varje månad varit beräkningstidpunkt för likviditetskvoten och varje dag för kassakvoten. Härvid har givetvis kassakvotens nämnare inte kunnat beräknas för varje dag. Nämnaren har sålunda hämtats från månadsskiftet före den kalendermånad sora föregår beräkningsdagen,

2.2.5 Sanktionsbestämmeher m. m. (10 §, senaste lydelse 1971:180, och 11 §)

Sanktionsbestäraradserna är utformade så att, ora likviditets- eller kassakvotskraven inte är uppfyllda, ett belopp raotsvarande ränta på underskottet skall erläggas till statsverket. Maxiraura för räntesatsen, sora fastställs av riksbanken, är satt tUl 4 % per år för underskridande av likviditetskvot och 3 % över riksbankens diskonto för underskridande av kassakvot. Riksbanken kan medge att utjäraning får ske mellan underskott och överskott under en viss tidsperiod.

Riksbanken kan även medge befrielse från slcyldighet att betala straffbeloppet, helt eller delvis. I 10 § tredje stycket anges ett fall då sådan befrielse kan förekomma, nämligen för centralkassa under fömtsättning att samtliga centralkassor sammantagna uppfyUer likviditetskraven. Enligt propositionen bör befrielse i detta fall ges regelmässigt. I övrigt stadgas att dispens får ges då särskilda skäl föranleder det, I propositionen anges att denna möjlighet bör utnyttjas i undantagsfall vid oförutsedda händelser sora påverkar en banks Ukviditet och vid radividuella övergångssvårigheter under tiden närraast efter utfärdandet av ett förordnande.

Riksbankens beslut kan inte överklagas,

2.3 Placeringskvotslagen

2.3.1 Allmänna motiv m. m.

Före lagstiftningen år 1962 omfattades endast affärsbankema av kreditpolitisk lagstiftning. Under 1950-talet rekoraraenderade placeringsregler för försäkringsbolag och sparbanker var i första hand ett led i riksbankens försök att tUlgodose bostadsbyggandets behov av långfristigt kapital. För försäkringsbolagen gällde rekoraraendationema placeringar i vissa prioriterade tUlgångar, För sparbankerna gällde att en viss del av deras nyutlåning till annat än finansiering av nya bostäder skulle begränsas på visst sätt,

Kreditmarknadsutredningen framhöll i sitt tidigare berörda betänkande att det i fråga om likviditets- och kassakvotema inte förelåg någon svårighet att tillärapa bestämda regler men att det i fråga om placermgs-reglerna var bättre med ett kontinuerligt samråd och överenskommelser om den faktiska placermgsutvecklingen, I prop, 1962: 52 godtogs utredningens rekoraraendation om att en lagstiftning ora placermgsregler skulle tillärapas endast som en nödfallsåtgärd, I huvudsak antogs utred-

Prop. 1974:168 20

ningsförslaget om placeringskvoter gäUande försäkrmgsbolag, sparbanker, postbanken och allraänna pensionsfonden raed hänvisning till behovet av att tiUgodose långfristig kredit åt staten och bostadsbyggandet.

Förordnande ora placeringskvoter utfärdas av Kungl, Maj:t efter fraraställnuig från riksbanksfullmäktige. Ett förordnande skaU vara motiverat av utomordentUga oraständigheter i saraband med behov att tillgodose långfristig kredit till staten eller bostadsbyggandet (1 §), En skillnad föreligger jämfört med likviditets- och kassakvotslagen i det att vid placeringskvoter, men inte enligt sistnämnda lag, själva kvotens storlek skaU anges i det av Kungl. Maj:t utfärdade förordnandet. I övrigt överensstäraraer kompetensfördelningen mellan Kungl. Maj:t cx:h riksbanken i de båda lagama.

2.3.2 Av lagen omfattade kreditinrättningar (2 §, senaste lydelse 1971:
181)

Förordnande om placeringskvot kan utfärdas för försäkringsbolagen, sparbankerna och allraänna pensionsfonden. Möjlighet finns att dela upp försäkringsbolag och sparbanker efter storlek eller efter rörelsens art. Om särskilda omständigheter föreUgger, kan viss kreditinrättning undantas.

Behovet att prioritera viss kredilgivning gjorde enligt propositionen det önskvärt att lagen kom att omfatta en vid krets av kreditinrättningar för att inte en förskjutning skuUe ske hos institut utanför lagstiftningen och därmed motverka syftet med lagen. Trots sparbankernas av tradition starka inriktning på bostadsfinansiering hade dock variationer förekommit i deras placeringsinriktning. Försäkringsbolagen, vars utlåning till större del än andra institut riktar sig tUl oprioriterade ändamål, borde orafattas av lagen ora placeringskvoter ora den skulle bli effektiv. Beträffande aUmänna pensionsfonden ansågs det önskvärt att fonden placerade i prioriterade tillgångar (se avsnitt 2,3,3) i minst lika stor utsträckning som försäkringsbolagen.

2.3.3 Placeringskvotens konstruktion (3—5 §§, senaste lydelse av 4 §
1971:181)

Placeringskvot definieras sora förhåUandet mellan storleksförändringen under en viss i förväg bestämd tidsperiod, beräkningsperioden, av en kreditinrättnings prioriterade placeringar och storleksförändringen under sarama tid av inrättningens samtliga placeringar raed vissa angivna undantag.

De placeringar sora räknas som prioriterade vid beräknandet av pla-cerragskvoten är följande (placeringskvotens täljare):

kassa, checkar och banktiUgodohavanden minus bankskulder, statsobligationer och andra statsskuldförbindelser,

Prop. 1974:168 21

obligationer utfärdade av hypoteksbanken, stadshypolekskassan, bostadskreditkassan och kreditaktiebolag för bostadsfinansiering,

lån mot inteckning i fastighet eller tomträtt raed bebyggelse övervägande bestående av bostäder, ora utläranade lån avser ny bebyggelse,

lån med koraraunal garanti för nya bostadsfastigheter och vissa lån, sora läranats till koraraun, samt

kreditinrättnings egna fasligheter bestående av nya bostadsfastigheter efter avdrag för inteckningar i fastigheterna.

Även andra placeringar kan efter beslut av riksbanken räknas med, om de avser ny bebyggelse övervägande för bostäder.

Prioriteringen omfattar således statens upplåning och finansieringen av nyproduktionen av bostäder. Avsikten med denna avgränsning var inte att skapa ett perraanent prioriteringssystera på kapitalraarknaden sora turvis skulle gynna olika ändaraål. Lagens syfte är i stället att tiUgodose finansieringen av investeringar, vars volym direkt regleras av beslut av statsmakterna. Krediterna tiU övriga ändamål kan sedan utnyttjas i den sarahällsbalansskapande politiken.

Inräknandet av hypoteksbankens obligationer bland de prioriterade tillgångarna accepterades med hänsyn till den traditionellt lika behandlingen av hypoteksbankens och sladshypotekskassans obligationer (prop, 1962: 52 s. 64). Inräknandet utan förbehåll för sladshypotekskassans obligationer bygger på fömtsättningen att kassan då placerings-reglerande åtgärder tillgrips inskränker sin kredilgivning till att orafatta objekt inora det prioriterade området.

I placeringskvotens nämnare skall från kreditinrättningens samtUga placeringar undantas:

skuld, sora avdragits i täljaren,

lån, som utlämnats av livförsäkringsbolag raot säkerhet i bolagets försäkringsbrev inora återköpsvärdet,

lån, som aUmänna pensionsfonden lämnat kreditinrättning i saraband med återlån (numera kallat refinansieringslån),

återlån, lämnade av kreditinrättning.

Hämtöver finns möjlighet för riksbanken att göra ytterligare undantag.

2.3.4 Bestämmande av placeringskvot (6 §)

Placeringskvotens minimura bestäras av Kungl. Maj:t och dess raaxiraura är i lagen fastställt tUl 80 %. Gmppinddnrag för olika kvotsättning kan ske efter storleken av inrättningarnas saratUga placeringar eller efter rörelsens art. Ora förändringen av saratiiga placeringars summa under beräkningsperioden innebär en minskning, gäller att de prioriterade placeringarnas andel av samtiiga placeringar jämte undantagen i 5 § inte får nedgå.

När det gäller differentiering av kvotsättningen kan storleksindelning

Prop. 1974:168 22

bli aktuell beträffande sparbanker. Försäkringsbolag kan uppdelas i liv-och sakbolag. I 1962 års proposition uttalades den raenuigen att kvoten för livbolag skulle kunna sättas högst tUl 75 % och till 50 % för sakbolag.

2.3.5 Uppgiftsskyldighet (7 §)

Bestäraraelsema om uppgiftsskyldighet är analoga med likviditets- och kassakvotslagens.

2.3.6 Sanktionsbestämmeher m.m. (8 §, senaste lydehe 1971:181
och 9 §)

Vid avvikelse från placeringskvot skall kreditinrättning, efter riksbankens föreläggande, tiU staten erlägga ett belopp som motsvarar ränta på underskottet. Räntesatsen är fastställd tiU 2 % per år. Riksbanken har möjlighet att medge utjämning av underskott och överskott under en viss tidsperiod.

Underskott under en period leder tUl en straffavgift under den period då det uppstått. Straffavgift på underskottet utgår eraeUertid också under följande perioder, upp tUl fem år efter den första periodens ingång. Överskott under en period får eraellertid avräknas raot tidigare underskott så att straffavgift utgår för vad som efter avräkningen kvarstår av underskottet.

Riksbankens beslut kan inte överklagas,

2.4 Ränteregleringslagen

2.4.1 Allmänna motiv m. m.

Det allmännas intresse av att kunna påverka ränteläget utöver vad som är möjligt med de traditionella medlen har flera bevekelsegrunder. I prop. 1962:143 angavs att det kan vara stabUiseringspolitiskt önskvärt att vid en kraftig kreditåtstramning undvika en okontrollerad och av spekulativa inslag förstärkt räntestegringsprocess. Vidare angavs att det i en svag konjunktur kan vara behövligt att utan en överdriven likviditetsökning och utan en icke önskvärd eftersläpning åstadkomma en låg investeringsstimulerande räntenivå. Ett annat skäl var det allmänna intresset av att räntenivån på inlåningssidan står i ett rimligt förhåUande till avkastningen av bankernas tillgångar och att inlåningsräntornas stmktur är överskådlig och inte missgynnar vissa gmpper av sparare.

Enligt 1 § kan Kungl. Maj:t på fraraställning av riksbanksfuUmäktige förordna ora befogenhet för riksbanken att föreskriva anraälningsskyldighet, raaxirairänta, minimiränta eller emissionskontroll,

2.4.2 Räntebegreppet (2 och 3 §§)

I 2 § bestäms begreppet ränta i lagens mening på så sätt, att med ränta likstäUs varje annan gottgörelse vid lån av penningar som inte enbart utgör ersättning för särskilda orakostnader i anledning av lånet.

Prop. 1974:168 23

Enligt 3 § undantas från lagens verkningsområde ränta för vilken gäller särskUda bestämmelser, som getts i författning eller i beslut som meddelats av Kungl, Maj:t. Undantaget torde omfatta endast några typer av lån med statiig garanti,

2.4.3 Anmälningsskyldighet (4 §, senasie lydehe 1971:182)

Har förordnande om anraälningsskyldighet raeddelats, får riksbanken föreskriva sådan enligt regler sora ges i 4 §. Dessa regler anger även det område som kan beröras av föreskrift om maxirai- och minirah-än-tor. Beträffande anmälningsskyldigheten sägs att den får avse räntesatser och övriga villkor, sora tiUärapas vid inlåning och utiåning. Den kan även avse förändringar i inlåningsränta eller höjning av uUånings-ränta och då kan riksbanken föreskriva att anmälan skaU göras rainst åtta dagar före den avsedda ändringen särat innehålla uppgift ora skälen för densamraa.

Syftet raed dessa regler är att riksbanken skall kunna följa ränteutvecklingen ocb i förväg vara underrättad ora förändringar. Anraälningsskyldighet kan tUlärapas utan att övriga stadganden i lagen utnyttjas.

2.4.4 Verkningsområdet (5 §)

I 5 § anges vilka räntor som kan underkastas räntekonttoll och på vad sätt. Reglerna är knutna tUl bestäramelserna om anmälningsskyldighet så att räntesats och ränteförändring som kan underkastas reglering är underkastade anmälningsskyldighet.

Beträffande inlåningsräntor kan såväl maxirai- sora rainirairäntor föreskrivas. TUlärapningsorarådet bestäras sora inlåning av penningar hos kreditinrättning och annan sora bedriver inlåning på räkning sora av bank allraänndigen begagnas. Den tidigare lagen gav raöjUghet att föreskriva minimiränta för inlåning från aUraänheten på sådan räkning. Införandet av raaximiräntor var betydelsefuUt och grundades på att konkurrens om inlåningen kan spela en central roU i en ränteregleringsprocess.

Genora att orden "från allmänheten" saknas i bestämningen av ifrågavarande inlåning omfattar regleringen av inlåningsränta inte bara bankinstituten utan också t. ex. KF:s och HSB:s inlåning från medlemmar på bankmässiga räkningar. Enligt särskilt stadgande i 4 § omfattas också inlåning hos försäkringsbolag av försäkringsbelopp som förfalUt tUl betalning.

I fråga om utlåning gäller att maximisatser kan föreskrivas för utlåning från bankaktiebolag, sparbanker, jordbrukets kreditkassor, försäkringsbolag och allmänna pensionsfonden.

Prop. 1974:168 24

2.4.5 Emissionskontroll (6 §, senaste lydehe 1964: 268)
Bestämmelsen om emissionskontroll innebär frärast att obligationer,

förlagsbevis eller andra för den allmänna rörelsen avsedda skuldebrev inte får utges utan tillstånd av riksbanken. Denna regel täcker väl den kontroll sora riksbanken sedan år 1952 utövat enligt överenskoraraelse raed affärsbankema. Ar 1964 utvidgades emissionskontrollen att omfatta också reverslån utgivna av kreditaktiebolag. Detta får ses mot bakgrunden av att andra kreditaktiebolag än de fastighetsfinansierande kreditaktiebolagen anskaffat medel genom reverslån.

2.4.6 Sanktionsbestämmelser m. m. (8, 9 och 11 §§)

1951 års lag hade ansvarighetsbestäramelser sora innebar att brott mot ränteregleringslagen bestraffades med dagsböter, fängelse eller straffarbete. Den som överskridit maximiräntan skulle till kronan utge värdet av uppburen ränta,

I den gällande lagen är sanktionerna av ekonoraisk karaktär och riktar sig raot kreditinrättningen eller, vid brott mot emissionskontrollen, mot låntagaren. Vid avvikelser från maxirai- eller minimiränta skall inrättningen, efter föreläggande av riksbanken, tUl statsverket erlägga två gånger avvikelsens belopp. Vid överträdelse av emissionskontrollen beräknas det belopp som skall utges till en halv procent av lånesumraan för varje år av den för lånet bestämda längsta löptiden.

Över riksbankens beslut enligt lagen kan icke anföras besvär.

2.4.7 Tillsyns- och sekretessbestämmelser (7 och 10 §§)

TUlsynen över efterlevnaden av meddelade föreskrifter utövas av rayndighet som bestäms av Kungl, Maj:t. EnUgt kungörelsen (1962: 259) raed närmare bestämmelser angående tillämpningen av räntereglerings-lagen den 25 maj 1962 (nr 258) utövas tiUsynen av bankmspektionen och försäkringsinspektionen beträffande de institut för vUka resp. inspektion är tillsynsmyndighet och i övrigt av riksbanken. Inrättning sora är underkastad föreskrift om maxirai- eller minimiränta är skyldig att på begäran lämna de uppgifter som myndigheten anser nödvändiga för tUlsynens utövande.

Vad som inhämtats genora anraälan enligt 4 § eUer vid tiUsynen får offentliggöras endast i den raån det krävs för att ändaraålet raed bestämmelserna skall nås.

3 Utredningen

3.1 Tillämpningen av den kreditpolitiska lagstiftningen

Utredningen redovisar i betänkandet riksbankens tillämpning av den kreditpolitiska lagstiftningen.

Förordnande om likviditetskvoter enligt likviditets- och kassakvots-

Prop. 1974:168 25

lagen har varit i kraft sedan den 7 mars 1969, Under tiden mellan lagens tillkomst och denna tidpunkt fanns eraellertid en rekoraraendation från riksbanken tUl affärsbankerna ora iakttagande av vissa likviditetskvoter av en konstmktion likartad den sora föreskrivs i lagen. Enligt rekommendationen gällde en lUcviditetskvot på 30 % för de fera största bankerna järate Sparbankernas Bank och Jordbmkets Bank och på 25 % för övriga banker. Ett något förändrat beräkningssätt infördes i deceraber 1967 då riksbanken beslöt att endast hälften av en banks utiändska nettotillgodohavanden skulle räknas sora likvid tillgång. Tidigare fick dessa tillgodohavanden inräknas i sin helhet. Under 1960-talet var upp-fyUandet av de rekoraraenderade likviditetskvoterna tidvis sammankopplat med bestämraelserna ora straffränta vid upplåning över en viss gräns i riksbanken. Sålunda gällde från april 1964 att de banker som inte iakttog likviditetskvoterna fick till normala räntevillkor låna endast ett belopp sora uppgick tUl 25 % av de egna fonderna. För överstigande belopp skuUe straffränta utgå. För banker sora uppfyllde de rekoraraenderade kvoterna var raotsvarande gräns 50 %, I juni 1966 avskaffades straffräntan för banker som ej uppfyllde likviditetskvotskraven, I december 1967 återinfördes de tidigare gäUande straffräntebestämraelserna.

När de lagstadgade kvoterna infördes i raars 1969 fastställdes likviditetskvoten till 30 % för bank, vars förbindelser vid kvotberäkningen översteg 2 000 railj, kr,, dvs, för de fera största bankerna särat för Sparbankernas Bank och Jordbrukets Bank, och tiU 24 % för annan bank. Denna gräns har sedermera, i juli 1973, ändrats tiU 4 000 mUj, kr, för att ta hänsyn till förbindelsemas ökning hos de största provinsbankerna. Kvoterna skulle beräknas sora förhållandet raellan Ukvida raedel och förbindelser enligt de regler sora är fastställda i likviditets- och kassakvotslagen. Därvid utnyttjades de i lagen givna raöjlighetema att begränsa det belopp raed vUket nettofordringar i utländska valutor får inräknas bland de likvida tUlgångarna. De skulle få ingå raed högst 1,5 % av förbindelsernas suraraa. Det ändrade beräkningsförfarandet innebar en viss skärpning av kraven. Med lagstadgade kvoter följde också sanktionsbestämraelser. Bank som vid slutet av en månad underskred den fastställda kvoten skulle till staten inbetala ett belopp motsvarande ränta för månaden på det belopp varmed de lUcvida medlen understeg kraven. Räntesatsen skulle vara 4 % per år.

Överenskommelse om likviditetskvoter att gälla från ingången av år 1972 träffades under hösten 1971 också med sparbankerna och postbanken. Med hänsyn till de betydande olikheter som förelåg i sparbankernas utlåningsstruktur kunde krav inte stäUas på att alla omedelbart skulle uppfylla vissa miniraikrav, om inte dessa sattes på en från kreditpolitisk synpunkt oacceptabelt låg nivå. Överenskommelsen innehöll därför över-gångsbestäm.melser för de sparbanker som vid ingången av år 1971 låg under den avtalade kvoten. Varje sparbank skulle fr. o. ra, år 1972 uppfylla en likviditetskvot på 20 % raen sparbanker sora inte uppnått

Prop. 1974:168 26

detta kvottal skulle i stället, tUls så skedde, uppfylla en raarginell kvot på 25 %, För postbanken sattes kvoten tUl 27 %. De större sparbankerna och postbanken skuUe tiU riksbanken lärana likviditetskvotsrapport före utgången av varje raånad och övriga sparbanker skulle lämna sådan uppgift för hel- och halvårsskifte.

För jordbmkskasserörelsen har riksbanken vid tidigare tUlfällen rekommenderat ett slags margineUa likviditetskvoter, där ökningen av likvida tiUgångar satts i relation tUl inlåningsökningen. Definitionen av likvida tillgångar har varierat något men har de senaste åren avsett kassa, nettobanktUlgodohavanden, skattkammarväxlar och obligationer utfärdade av staten, allraänna hypoteksbanken och bostadsfinansierande hypoteksinslitui. Under år 1962 innebar riksbankens rekommendation en minimikvot på 33 %, Rekommendationen upphävdes helt i januari 1963 för att återkomma först i mars 1969, även då med en rainiraikvot på 33 %, avseende utvecklingen under helåret 1969, I den nya överenskommelse sora träffades i raaj 1970 utvidgades rekommendationen till att avse centralkassorna och Jordbrukets Bank gemensarat. Vid kvotberäkningen lades därvid till täljaren tiU centralkassornas likvida tiUgångar inlåningsöverskottet från allraänheten i Jordbmkets Bank, TUl nämnaren lades till inlåningsökningen i centralkassorna inlåningsökningen i Jordbrukets Bank. Överenskommelsen förlängdes även för år 1971, men fr. o. ra. oktober sararaa år sänktes kvottalet till 25 %. Den omläggning till likviditetskvoter av samma slag som gäller för affärsbanker, vilken genomfördes efter överläggningar under slutet av år 1971, avsåg även centralkassoma. De regler som sålunda skulle gälla från ingången av år 1972 överensstämmer med de för sparbankerna gällande, med det undantaget att kvoten inte behöver uppnås av varje kassa individueUt utan endast av centralkassorna gemensamt.

Kassakvoter för bankaktiebolagen enligt kassakvotslagen har gällt dels under perioden 2 januari—14 februari 1968, dels sedan den 1 augusti 1969, Förordnandet under år 1968 innebar enligt riksbankens tUl-lämpningsföreskrifter, att de fem största bankerna skulle ha minst 2 % och övriga banker minst 1 % av sin inlånuig från allmänheten innestående på checkräkning i riksbanken. Enligt de år 1969 utfärdade tiUämp-ningsföreskriftema skulle varje affärsbank fr. o. m. den 1 augusti 1969 vid varje dags slut hålla ett belopp på checkräkning i riksbanken motsvarande 1 % av posten "summa förbindelser" vid beräkning av likviditetskvot för månaden före näst föregående kalendermånad. Bank som underskred den föreskrivna kassakvoten skulle tUl statsverket erlägga ett belopp motsvarande en ränta på underskottet, beräknad efter en räntesats, som med tre procentenheter översteg riksbankens officieUa diskonto. Kassakvotskrav har sålunda endast avsett affärsbankerna, inkl. Sparbankernas Bank och Jordbrukets Bank, och har genomförts endast med tiHämpning av likviditets- och kassakvotslagen.

Prop. 1974:168 27

Något förordnande enligt lagen om placeringskvoier har hittills inte givits, Rekoramendationer om placeringskvoter har dock tillärapats för sparbanker, postbanken och försäkringsbolag. Vid ingången av år 1962 gällde enligt en placeringsrekoramendation från riksbanken till sparbankerna att dessas nyutlåning för andra ändaraål än nyproducerade bostäder skulle begränsas tUl 50 % av inflytande amorteringar och slutbetalningar på lån. Rekomraendationen avskaffades i juni sarama år, MeUan åren 1969 och 1972 gäUde återigen en överenskoraraelse raellan riksbanken och sparbankema ora vissa placeringskvoter, innebärande att sparbankerna skulle placera rarast 2/3 av nettoökningen av sina placeringar i vissa prioriterade tUlgångar, Till dessa räknades kassa, nettofordringar på inhemska kreditinstitut, statspapper, bostadsobligationer samt bostadsbyggnadslån och andra krediter till nybyggda bostadsfastigheter. Som grund för placeringskvotsberäkningen skulle de större sparbankerna varannan raånad tUl riksbanken insända en specificerad rapport. När överenskoraraelsen förnyades år 1970 bestärades att övriga sparbanker skulle lärana rapport varje halvår. Skyldighet att på riksbankens anfordran avlämna sådana rapporter föreskrevs enligt 7 § placeringskvotslagen. Uppgörelser av ungefär samraa innehåll gjordes raed postbanken och allmänna pensionsfonden, Överenskoraraelsen raed allmänna pensionsfonden ersattes år 1970 av en ny uppgörelse enligt vilken fonden under år 1970 inte skulle placera ett större belopp i icke prioriterade tillgångar, återlånen undantagna, än vad sora skett under föregående år. Dessa krav lättades något år 1971, då fonden tills vidare fick placera minst två tredjedelar av ökningen i sina totala placeringar, återlånen undantagna, i oprioriterade tillgångar. Under sista kvartalet fick fonden öka de prioriterade placeringarna utöver tidigare riktmärken i samband med strävanden att vidga utrymmet för näringslivets obligationsemissioner.

Fr, o, ra, år 1972 skedde en samordning för sparbankerna och postbanken med affärsbankerna i det att placeringskvoterna ersattes av likviditetskvoter av samma slag som de som gäller för affärsbanker.

Försäkringsbolagen har under hela 1960-talet lämnat rapporter om sina placeringar till riksbanken, sora i lägen då så bedömts önskvärt, senast från år 1969, utfärdat rekommendationer till försäkringsbolagen om vissa miniraikvoter raellan ökningen i prioriterade och ökningen av totala placeringar. Vid ingången av år 1962 gällde den rekomraendationen, att livförsäkringsbolagen skulle använda 75 % och sakförsäkringsbolagen 50 % av nettoökningen av sina resurser till placermgar som avsåg, fömtom kassa, staten eller nyproduktion av bostäder, I juni sänktes procenttalet för livförsäkringsbolagen till 50 %. I januari 1963 upphävdes rekoraraendationema helt.

Förhandlingar under hösten 1965 i samband med svårigheter att finansiera igångsättningen av det planerade bostadsbyggandet under den

Prop. 1974:168 28

pågående högkonjunkturen ledde till en överenskommelse som innebar, att livförsäkringsbolagen skulle placera minst 70 % och sakförsäkringsbolagen rainst 50 % av sina totala placeringar i prioriterade tillgångar. Såsom vid tidigare rekomraendationer skulle lån till bostadssektorn, hypoteksbanken och staten — antingen genora obligationsförvärv eller i annan förra — tillsamraans raed kassa och nettofordringar hos banker utgöra prioriterade tillgångar. Kvoterna skulle vara uppnådda vid utgången av juni och deceraber 1966 och därvid räknas på bolagens placeringar under första halvåret resp, hela året 1966. Det väsentligt lättare läget på kreditmarknaden, som efter hand uppstod under senare delen av år 1966 och fraraför allt under år 1967, raedförde att riksbanken i augusti 1967 upphävde placeringsrekommendationema till försäkringsbolagen.

Den restriktiva kreditpolitik som fördes vid den kraftiga konjunkturuppgången år 1969 omfattade även åtgärder som berörde försäkringsbolagen. Med dessa överenskoms under våren om nya placeringskvoter, innebärande att varje koncem eller fristående bolag kunde välja meUan en kvot på 2/3 eller en kvot på 70 % av livförsäkringsrörelsens raedel och 60 % av sakförsäkringsrörelsens. Överenskoraraelsen avsåg kalenderåret 1969. Vid ingången av år 1970 förnyades överenskoraraelsen att gälla oförändrat detta år. Så skedde även vid nästa årsskifte, raen i april 1971 raildrades placeringskvotskravet för sakförsäkringsrörelsen tiU 50 %. Avgränsningen av prioriterade placeringar har raodifierats vid olika tUlfällen. Under år 1971 tiUkom sålunda sora prioriterade lån bl. a. sådana som lämnats för ombyggnad av bostadsfastighet i samband med statliga lån. Även för år 1972 förlängdes överenskommelsen, denna gång med tillägget att lån för statsbdånad ny-, om- och tillbyggnad genereUt skulle få inräknas bland de prioriterade placeringarna. Under år 1973 tUlkom krediter till vissa icke stalsbelånade ombyggnadsprojekt,

I enlighet med en överenskoraraelse raellan riksbanken och affärsbankerna år 1952 har riksbankens godkännande inhäratats före emissioner av obligations- och förlagslån. Härigenora bar riksbanken haft inflytande över både lånevillkor och lånevolyra och förordnande om emissionskontroll enligt ränteregleringslagen har aldrig behövt inhämtas. Eniissionstillstånden för de bostadsfinansierande hypoleksinsiituten och kreditaktiebolagen har sedan december 1966 utformats så, att de kunnat sälja obligationer kontinuerligt utan angiven begränsning av beloppen. Som villkor härför har endast gällt, att huvuddelen av deras utlåning skall gå till finansiering av nyproducerade bostäder. Denna andel är f. n. satt till 90 %. De prioriterade krediterna har utvidgats vid olika tillfällen och orafattar fr. o. ra. år 1972 lån tUl alla projekt raed statiiga bostadslån, tUl privalfinansierade nybyggda bostadshus samt tUl vissa icke stalsbelånade ombyggnadsprojekt.

Prop. 1974:168 29

Lagreglerna om räntereglering har inte heller utnyttjats. Ränteförändringar hos bankinstituten har regelmässigt följt riksbankens diskontoförändringar eller skett efter diskussioner raed rUcsbanken. En markant avvikelse från denna tradition skedde i raaj—juni 1970, då bankinstituten aUraänt höjde sina utlåningsräntor utan att detta skedde med anledning av någon kreditpolitisk åtgärd och utan att riksbanken informerades i förväg. Riksbanken upptog med anledning av detta under den påföljande hösten förhandlingar med bankema som resulterade i en överenskoraraelse dels ora norraala regler för bankemas räntesättning, dels ora hur den genomförda räntegUdningen skulle behandlas. Som huvudregel för bankemas räntesättning fastställdes att i fraratiden, liksom tidigare, skulle bankernas räntesättning normalt följa förändringarna i rUcsbankens diskonto. Vidare skulle riksbanken hållas inforraerad ora alla av bankema tillärapade räntesatser och förändruigar av dessa skuUe i förväg diskuteras raed riksbanken. I fortsättningen skuUe räntesättningen följas genom periodiskt insamlad statistik, sora skuUe publiceras på lärapligt sätt. Vidare skulle bankerna raera utförligt än dittills annonsera tiUärapade räntesatser och förändringar i dessa.

Vad gällde den aktuella ränteglidningen, sora skett utan diskussion raed riksbanken eller genora några överenskoraraelser i centrala bank-organisationer, hade vissa banker anfört räntabUitetsskäl. Riksbanken krävde inte att ändringarna oraedelbart skulle tas tUlbaka raen inga nya uppjusteringar skulle få ske. Riksbanken kunde dock inte acceptera att en aUraänt raåttiig anpassning i vissa faU utnyttjats för enligt riksbankens uppfattning extrerat stora räntehöjningar. I de tveksararaa fallen skulle diskussioner ske raed bankema i fråga. De höga kostnaderna på specialinlåningen kunde vidare ur riksbankens synvinkel inte godtas som motiv för en höjning av utiåningsräntorna. Kostnaderna på bankernas specialinlåning skulle sänkas, varvid räntehöjningarna skulle elimineras i motsvarande grad. Även i övrigt borde alla raöjligheter tillvaratas att återställa den relation mellan utlåningsräntorna och diskontot som rått under 1960-talet.

3.2 De senaste årens erfarenheter av kreditpoUtiska instrument

I betänkandet finns intagen en fraraställning över erfarenheterna av dels de aUraänt verkande kreditpolitiska instrumenten under åren 1969 —1971, dels de selektiva instrument som använts fr. o. ra, år 1967 för att garantera tillgången på bostadsbyggnadskrediter och långfristig kredit för bostadsbyggandet, Frarastälhiragen redovisas här i sina huvuddrag. 1 övrigt hänvisas till betänkandet (s. 88—114).

3.2.1 Kreditpolitiska medel åren 1969—1971

Under de sista raånaderna år 1968 satte en stark nedgång av valutareserven in, en nedgång sora fortsatte under första halvåret 1969. Bakora valutaförlusterna låg en svag bytesbalans raen också, vUket var viktigt från kreditpolitisk synpunkt, ett begynnande och växande kapitalflöde från Sverige tUl utiandet. Vid slutet av år 1968 skedde också ett snabbt konjunkturoraslag i det att den tidigare svaga inheraska konjunkturen avlöstes av ett starkt tryck på produktionskapaciteten.

De problem som kreditpolitiken stod inför koraplicerades i stor utsträckning genom den mycket höga likviditet som fanns både i banksystemet och hos företag och hushåll. Bankernas nettofordringar på staten, riksbanken och utländska banker hade stigit från år 1966 till slutet av år 1968, och allmänhetens likviditet hade visat en exceptionellt stark uppgång under dessa år. Om man mäter aUmänhetens reala likviditet sora sedelvolyra och banktUlgodohavanden i förhåUande till bmttonationalprodukten i löpande priser, erhåUs följande bild av likviditetsuppladdningen.

Real Ukviditet. Kvoten raellan penningraängden och bruttonationalprodukten tiU löpande priser

69	'1 ■ 1-1	*T 1 -1"*
67	-	-
65	/"	-\
63	_y	*_\y*
61	r 1 1 1	lill

1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972

Källa: Riksbankens Årsbok 1972

Det oraedelbara raålet för riksbankens politik från början av år 1969 var att kraftigt bromsa utiåningsexpansionen hos affärsbankema. Sedan mitten av år 1967 hade ökningen i utiånragen, bortsett från bo-

stadsbyggnadskrediterna, legat vid 3 000 milj. kr. i årstakt, en takt sora under andra halvåret 1968 steg till 4 000 railj. kr. Denna utlåningsexpansion var huvudfaktorn bakora den starka likviditetsökningen hos allmänheten och var den naturliga angreppspunkten för en politik sora sökte motverka valutautströmningen och det uppkommande övertrycket inom ekonomin.

Utlåningsexpansionen under senare delen av år 1968 skedde i takt med en försvagning av affärsbankemas Ukviditet. Likviditetsnedgången, som inte kunde återföras på ekonomisk-politiska åtgärder, belyses av följande diagram.

Bankemas nettofordringar på staten, riksbanken och utiandet. Säsong-rensade ställningsuppgifter

milj. kr.

12 000 -

10 000 -

8 000 —

6 000

4 000 -

2 000

1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972

A = Santliga basker B = Affärsbanker

Källa; Riksbankens Årsbok 1972

Utredningen ställer frågan hur de "naturliga" sambanden mellan likviditetsutvecklingen hos bankerna och deras utlåningsdispositioner fungerade. Under början av år 1969 fortsatte bankemas utiåning att expandera i samma raycket höga takt sora nåtts under andra delen av år 1968. Den oraedelbara lösningen på bankemas likviditetsproblem blev en upplåning i riksbanken sora i juni låg vid genorasnittiigt 3 100 milj. kr., dvs. 2 500 railj. kr. högre än ett år tidigare. Det var sålunda

Prop, 1974:168 32

inte raöjUgt att förlita sig på att likviditetsförsäraringen automatiskt skulle framkalla en snabb begränsning i bankemas utlåning.

Diskontohöjningen i februari 1969 var direkt föranledd av den intemationeUa räntehöjningen men motiverades också som ett led i en allmänt åtstramande kreditpoUtik. I saraband raed diskontohöjningen förordnades ora likviditetskvoter enligt 1962 års lag ora likviditets-och kassakvoter. Detta betydde att den överenskoraraelse ora att affärsbankerna skuUe iaktta av riksbanken rekoraraenderade likviditetskvoter som gällt sedan år 1952 ersattes av en tillärapning av lagen, något som innebar två väsentliga förändringar. För det första kom ett underskridande av kvotema hädanefter att medföra en straffavgift, beräknad som 4 % ränta på underskottet. Vidare låg de nya kvoterna i praktiken, som resultat av vissa ändringar i beräkningsreglema, 4,5—5 procentenheter högre än de tidigare.

Kreditexpansionen fortsatte första halvåret 1969 ut och alla affärsbanker utom två underskred likviditetskvotskraven och fick betala betydande straffavgifter. Då underskridandet upphörde hade nya kreditpolitiska åtgärder satts in, sora än mer direkt tog sikte på att begränsa och reducera affärsbankemas utiåning. Utredningen framhåller att det därför saknas underlag för att bedöma effektema på affärsbankernas utiåningspolitik av ett aktivt användande av Ukviditetskvoter av det slag sora inleddes i mars 1969. Det kan visserUgen sägas att bankutlåningen fortsatte att växa snabbt fram till dess åtgärderna i juli sattes in, raen tte månader är enUgt utredningen en kort period när det gäller att begränsa och vända en utiåningsexpansion som bärs upp av en stark efterfrågan. Av större relevans är kanske den observation som framförts från riksbankshåU, nämligen att diskussioner med bankledningama i juli och augusti 1969 visade att de först vid denna tidpunkt planerade och genomförde åtgärder för att påtagligt bryta utlåningsexpansionen. Enligt utredningen motsäger dock ingenting det uppenbart rimliga antagandet att starkt skärpta likviditetskvotskrav på något längre sikt har en påtaglig effekt på bankernas utlåning.

En bedömning i juli 1969 av kreditpoUtikens effekt i förhållande till de problera sora skulle lösas måste ha pekat på ett otUlfredsställande resultat, Valutautströmningen under första halvåret uppgick till 1 400 mUj. kr. Särskilt slående var att en större del av betalningsbalansens underskott nu redovisades under kapitalbalansen och restposten, i vUken senare ingår en mängd icke registrerade kapitalrörelser. Detta utgjorde ett starkt skäl för att de på kort sikt motverkande åtgärderna måste sökas på kreditpolitikens område. Den totala strömraen av kredit syntes visserligen ha rainskat eller t. o. ra. vänts nedåt, och affärsbankernas inlåning hade faUit starkt. Den höga ökningstakten i affärsbankemas utlåning tUl näringslivet var eraeUertid oförändrad. I detta läge vidtog riksbanken den 10 juli samma år en serie åtgärder, innefattande en dis-

Prop. 1974:168 33

kontohöjning med ytterligare en procentenhet, individueUa luniter för affärsbankernas upplåning i riksbanken och, efter Kungl. Maj:ts förordnande, kassakvot på 1 % för bankaktiebolagen.

Genom diskontohöjningen och straffräntesatsen — 10 % — vid upplåning i riksbanken skedde en fortsatt anpassning till den allt högre intemationeUa räntenivån. Systeraet raed Uraiter för en banks upplåning i riksbanken raedförde att räntan på korta krediter bankerna eraellan kunde stiga tiU 11—13 %, och att räntesatserna för s.k. specialinlåning — dvs. inlåning på rainst 500 000 kr. från företag och korarauner — steg tUl ca 10 %. Den kraftiga stegringen av dessa räntesatser bör inte ha varit utan betydelse för att mraska kapitalutströmningen från Sverige. Samtidigt innebar de en påfrestning för den svenska räntestmk-turen, något sora skulle visa sig under år 1970.

Utredningen frarahåUer att Uraiter för upplåningen i riksbanken var ett för den enskUda banken raycket plågsamt mstmment. En anpassning kan ske bl. a. genora en rainskning av utlåningen. Utredningen anför att en sådan minskning dock påverkar banksystemets totala upp- lånragsbehov i riksbanken främst om utiändsk upplåning i Sverige och svensk upplåning i utiandet reagerar så att valutaströmmama förskjuts till Sveriges fördel. Utredningen errarar ora att i riksbankens förvaltningsberättelse för år 1969 anfördes att limiterna justerades efter hand med beaktande bl. a. av de säsongsraässiga rörelserna i bankemas upplåningsbehov men också med hänsyn tiU i vUken utsträckning bankema visat återhåUsarahet i sra utlåning tiU andra ändaraål än bostadsbyggandet. Sora riktpunkt angavs, att denna utiåningsstock borde åter ställas tiU sararaa nivå sora vid ingången av året.

Enligt utredningen tyder raycket på att den på detta sätt angivna riktpunkten var riksbankens egentliga raålsättning för bankerna. Upplå-ningslimiteringen var då väsentligen ett hot för att förmå de av centralbanksupplåning beroende bankerna — och härvidlag fanns bara ett viktigt undantag, den traditioneUt med hög likviditet arbetande dåvarande Stockholms EnskUda Bank — att acceptera denna riktpunkt. Hela operationen framstår som ett utlåningstak avseende slutet av år 1969. I stort sett nåddes också detta syfte. Affärsbankernas "övriga utlåning" låg vid årsslutet 700 railj, kr, högre än ett år tidigare, medan utvecklingen under första halvåret pekat på en ökning under året av orakring 4 000 railj, kr. De från augusti 1969 införda kassakvotema kora tiU i ett läge då bankupplåningen i riksbanken nått en raycket hög nivå. Kassakvotskraven innebar att bankernas upplåningsbehov i fortsättningen kora att ligga 450 —500 mUj. kr. högre än eljest skulle blivit faUet. Det har ifrågasatts ora kassakvotskraven över huvud taget spelade någon roll under åtstrara-ningsperioden 1969—70, eftersom bankema även dem förutan skulle ba varit påtagligt beroende av kredit från riksbanken. A andra sidan har frarahållits att riksbanken i juli 1969 inte kunde göra säkra prog-

3 Riksdagen 1974.1 saml Nr 168

Prop. 1974:168 34

noser för bankemas upplåningsbehov över en längre period fraraåt och att kassakvotskraven inskärpte riksbankens raöjlighet att håUa bankema i beroendestäUnrag tUl dess den önskade effekten av åtstramningspolitiken nåtts.

Det var underskotten i utiandsbetalningarna som förklarade tidslokaliseringen och skärpan av de kreditpolitiska åtgärderna under år 1969. Utredningen frarahåUer att resultatet i fråga ora betalningsbalansens utveckling också förefaUer relativt klart. Det negativa utfallet av registrerade kapitalrörelser och restposten under de två första kvartalen, rainus 200 resp. 620 milj. kr., ersattes under fjärde kvartalet av ett överskott på 150 railj. kr. Valutautflödet slog också ora tiU ett inflöde på 190 railj. kr. Den positiva utvecklingen av kapital- och restposterna fortsatte under år 1970. Utredningen konstaterar att kreditpolitiken således var framgångsrik bedömd efter konsekvensema för betalningsbalansen. Enligt utredningen är det svårt att hävda att kreditpolitiken skulle ha varit aUtför hård totalt sett, om målsättningen i fråga om betalningsbalansen accepteras.

Med hänsyn till en bristande balans mellan efterfrågan och resurser i den svenska ekonomin ansågs en fortsatt återhåUande kreditpolitik motiverad under år 1970. En under första halvåret växande skuldsättning från bankemas sida i riksbanken och risken för att de föreskrivna likviditetskvotema skulle underskridas var återhållande faktorer för bankemas kredilgivning. Under det första kvartalet steg eraellertid bankemas utlåning i sarama snabba takt som ett år tidigare. Riksbanken var uppenbarligen inte benägen att åtemppta politiken med press på bankerna genom diskretionärt hanterade upplåningslimiter, utan upptog i stället förhancUingar med bankema ora ett utlåningstak för resten av år 1970. Affärsbankema åtog sig härvid att, var bank för sig, hålla sin utiåning exkl. bostadsbyggnadskrediter under ett tak, bestärat raed utlånmgsvolyraen vid utgången av år 1969 sora bas. Maxiraum för utiåningen skulle för raaj vara 106 % och för juni 105 % varefter taket föll lineärt tiU 104 % vid årets slut. Sora sanktioner vid överskridande skulle gälla dels viss fördyring av upplåning i riksbanken dels, i aUvarliga fall, kännbara begränsnmgar i rätten att låna i riksbanken. Ut-lånmgstaket kunde ses som en logisk konsekvens av den politik som förts under hösten innan med mera obestämt angivande av ett riktmärke för utlåningen. Arrangemanget respekterades av bankema. Det avskaffades vid slutet av år 1970 i samband med övergången till en lättare kreditpolilik.

Saratidigt med avtalet om utiåningstaket träffades en överenskoraraelse, denna gång raed alla gmpper av bankinstitut, ora nedskärning av de bevUjade liraiterna för krediter i räkning. Bankema skulle föreslå sina ifrågavarande kunder att ersätta löpande avtal ora kredit i räkning raed avtal gällande tUl den 1 aprU 1971. Kreditiiraiten skulle härvid

Prop. 1974:168 35

justeras ned raed 20 % och avgift och ränta höjas raed 1/4 %. För kund sora inte gick med på detta arrangemang skulle gälla att inte någon som helst försäkran gavs för kreditens fömyande eller limitens storlek efter förfallodagen. Om krediten fömyades skulle avgiften höjas 1 %, och räntan höjdes oraedelbart med 1/2 %. Kredit på högst 100 000 kr. tUl rörelseidkare undantogs från nedskämingen.

Utredningen erinrar ora att nedskärningen av checkräkningskredi-tema var ytterst konttoversieU. Det framhölls att nedskämingen i vissa fall hade ytterst kännbara konsekvenser, fraraför allt för raindre företag. Dämtöver orsakade dess genoraförande uppenbarligen ett mycket besvärligt arbete inora bankema. I fråga ora effekten har hävdats att nedskämragen i stort sett var skäligen raeningslös och att bankemas utiåning även utan den väl skulle ha hållit sig under taket. Mot detta bar sagts att nedskämingen sannolikt var en fömtsättning för att utiåningstaket fungerade så väl. Möjligheter tiU kreditökning skars ned för raindre angelägna ändaraål och i övrigt kunde de sora drabbades av nedskämingen skyddas genom att erhålla lån i andra former inora det utrymme som skapades. Slutintrycket är enligt uttednmgen att åtgärder av denna typ ora raöjligt bör undvikas. Uttedningen frarahåUer att en raycket viktig slutsats dock kan dras. Stora belopp outnyttjade bevUjade krediter, eller krediter som utlovats i andra former som betraktas som bindande, utgör ett hot mot effektiviteten hos krecUtpoU-tiken, inte bara raed tanke på de tekniska svårighetema att tiUärapa ett utiåningstak utan också raer aUraänt.

Atstraraningsperioden 1969—70 och den därav föranledda ransoneringen av kredit mellan bankemas kunder medförde en tendens till att höja utiåningsräntorna utöver höjningen av diskontot. Även andra skäl — bl. a. den högre räntesättningen på den ökade upplåningen i riksbanken och den ökade placeringsvolymen i bostadsobligationer med låg avkastning — gav bankerna motiv för att höja utiåningsräntorna. I maj 1970 synes en allmän räntejustering uppåt ha ägt rura hos affärsbankema. Utredningen anser det raöjligt att den utlöstes av de räntehöjningar sora ingick i uppgörelsen raed riksbanken ora nedskärningarna av krediter i räkning. Vid överläggningar under hösten 1970 raellan riksbanken och bankinstituten behandlades åtgärder sora syftade till att på någon sikt återstäUa den relation raellan in- och utiåningsräntor sora gällt under 1960-talet. Vid överläggningarna fastslogs bl. a. att bankema i sin räntesättning fraradeles liksora tidigare norraalt skulle följa ändringarna i det officiella diskontot och att riksbanken skulle hållas inforraerad ora av bankema tillärapade räntesatser.

Genora Överenskoraraelsen fastslogs och forraaliserades sålunda vissa spelregler, som inte var nya utan som tiUämpats täraligen fuUständigt före år 1970. Det gäUer bankräntornas anknytning tiU riksbankens diskonto och bankernas skyldighet att underrätta riksbanken ora pla-

Prop. 1974:168 36

nerade ränteändringar. Den orafattande räntestatistiken är däremot en nyhet, fastän bankinspektionen frara tiU år 1968 publicerat en sammanställning av bankaktiebolagens tiUärapade räntesatser. Inforraation för tiden efter år 1970 tyder enligt utredningen på att bankernas räntesatser visar något större rörlighet i förhållande till diskontot än tidigare.

Avslutningsvis anför utrednuigen följande i fråga om den aUmänna kreditpolitiken (s. 105 i betänkandet).

Att dra slutsatser från utvecklingen under några år stöter givetvis på den svårigheten att alla inte accepterar de förutsättningar som förelåg för kreditpolitiken. Det har sålunda sagts att situationen i början av år 1969 inte behövt uppstå om myndigheterna inte tillåtit den starka likviditetsökningen under åren 1967 och 1968 eller om dämpande åtgärder, byggda på bättre prognoser och större politisk handlingskraft, satts in tidigare. Det har också hävdats att ett kraftigare utnyttjande av räntevariationer eller en bättre anpassad finanspolitik skulle ha gjort åtstramningen raindre nödvändig eUer raindre beroende av den serie av okonventioneUa instruraent sora sattes in, Eraellertid är de problera som förelåg för kreditpolitiken åren 1969 och 1970 inte på något sätt onormala.

En lärdom från vad som hände under år 1969 och i början av år 1970 är att det mte är raöjligt att förUta sig på att en allraän likviditetsförsämring hos banker och specieUt ett framväxande stort behov av riksbanks-kredit någorlunda snabbt skall påverka bankemas utlåningspolitik i restriktiv riktning, i varje faU inte då efterfrågan på kredit är hög.

Beträffande effekten av likviditetskvotskraven är erfarenheterna mera obestämda. Det är inte osannolikt att kravens skärpning i mars 1969 småningom skulle ha haft en påtagligt dämpande effekt på utlåningens expansion. Men effekten var i varje fall inte tillräckligt snabb och stark för att effektivt raotverka det fortskridande underskottet på betalningsbalansens kapitalposter. Detta åstadkoras i stället genom en direkt begränsning av bankernas utlåning, först år 1969 informellt och infört i samband med regleringen av bankernas upplåning i riksbanken och sedan under år 1970 som ett överenskoraraet utiåningstak för affärsbankerna. Medan utlåningsbegränsning frarastår sora ett ändaraålsenligt instmment synes begränsnuig av tUlgången på riksbankskredit och nedskärningar av limiterna för kredit i räkning ha stora nackdelar.

3.3 Bostadsbyggandets finansiering

I början av år 1967 tog regermgen initiativet tUl överläggningar med bankema i syfte att skapa ett system som skulle garantera bostadsproduktionens tiUgång till byggnadsfinansiering. Dessa ledde tUl en överenskoraraelse i vilken, med utgångspunkt i bostadsbyggnadsplanen för år 1967, affärsbankerna, sparbankema och postbanken deklarerade sin vilja att raedverka till att byggnadskrediter säkerställdes för statiigt belånade byggnader. Liknande överenskomraelser har därefter slutits i början av varje år efter förhandlingar meUan delegationen för bostadsfinansiering å ena sidan och bankföreningen, sparbankerna raed Spar-

Prop.1974:168 37

bankernas Bank och postbanken å den andra. Ar 1973 kora även jordbrukskasserörelsen raed i överenskoraraelsen.

Fördelningen av det totala kreditbeloppet mellan bankinstituten anges inte ha utgjort något större problem. För att underlätta fördelningen av individueUa projekt raeUan bankerna utarbetar bostadsstyrelsen numera listor över de stalsbelånade bostadsprojekt sora skall komma tiU stånd enligt de kommunala och statiiga myndigheternas planermg. Den av arbetsmarknadsmyndigheterna beräknade igångsättningstidpunkten anges för varje projekt. En arbetsgrupp med representanter för parterna i överenskommelsen bildades år 1970 för att hjälpa till med att arrangera kreditfrågan för projekt för vUka frågan inte lösts genom direkta kontakter mellan bankerna och byggherren eller byggnadsföretaget. Fr, o, m, år 1973 innehåUer överenskommelsen också en punkt som anger, att kreditinstituten åtagit sig att genora kontakter sinseraellan tillse att frågor ora fördelningen av kreditgivnmgen raeUan instituten inte försenar igångsättningen av de på listorna upptagna projekten.

Ursprungligen omfattade överenskoraraelsen det statligt belånade bostadsbyggandet, vilket torde ha tolkats som omfattande även stats-belånade lokaler. Numera nämns i överenskommelserna också statligt belånade ombyggnadsprojekt och, fr, o, ra, år 1974, krediter till koramuner avseende tomträttsraark. Bankerna har dessutora på eget initiativ deklarerat sin vUlighet att raedverka till att bostadsbyggnadskrediter ställs till förfogande även för bostadsbyggande utan statliga lån.

Det angivna systemet för att garantera att byggnadskrediter ställs till förfogande i den omfattning som krävs av den statiiga bostadsbyggnadsplanen synes enUgt utredningen hiltills i stort sett ha fungerat tillfredsställande. Detta anges gälla även de år, 1969 och 1970, då bankernas kreditkapacitet var ytterst ansträngd.

Ett första önskemål angående bostadsproduktionens kreditförsörjning är att det finns tillgång på byggnadskrediter i tillräcklig orafattning och vid rätt tidpunkt. Ett andra önskeraål är att byggnadskrediterna när husen färdigställts utan alltför lång eftersläpning lyfts av genora långfristiga bostadslån. Medan tillgången på byggnadskrediter sedan år 1967 i stort sett tillgodosetls, garanterad genora de i det närraast föregående avsnittet nämnda överenskomraelsema, har avlyfissituationen vid flera tillfällen under denna period utvecklats på ett otUlfredsställande sätt,

TUl belysning härav och av olika placerares bidrag tUl den långfristiga bostadsfinansieringen redovisas i betänkandet följande tabeUer (s. 110).

Prop. 1974:168 38

Olika placerares nettoförvärv (milj, kr,) av bostadsobligationer och förändringen i affärsbankernas utestående bostadsbyggnadskrediter åren 1966—1972

Ar Placerare

1966

1967

1968

1969

1970

1971

1972

Afifärsbanker Andra banker Försäkringsbolag AP-fonden m. m. Övriga

Summa

700 358 453

2 209
100

3 820

1364 162 548

1793 161

4028

420 336 839 3 029 212

4836

1871 893 1373 3 053 - 8

7182

1372 740 542

3 551 16

6 221

219

1039

1602

4 580

7490

82 1048 1400 2 939

5 489

Ökning i affärsbankernas byggnadskrediter

155

1 128

1 619

-507

754

399

1872

Olika placerares andel (%) av de totala nettoeraissionema av bostadsobligationer åren 1966—1972

År	1966	1967	1968	1969	1970	1971	1972
Placerare
Afifärsbanker	18,3	33,9	8,7	26,1	22,1	2,9	1,5
Andra banker	9,4	4,0	6,9	12,4	11,9	13,9	19,1
Försäkringsbolag	H,9	13,6	17,3	19,1	8,7	21,4	25,5
AP-fonden m. m.	57,8	44,5	62,6	42,5	57,1	61,1	53,5
Övriga	2,6	4,0	4,4	—	0,3	0,7	0,4
Summa	100,0	100,0	100,0	100,0	100,0	100,0	100,0

Bostadsobligationernas andel (%) av oUka placerares totala inheraska kredilgivning (exkl, skattkararaarväxlar och dagslån) åren 1966—1972

År	1966	1967	1968	1969	1970	1971	1972
Placerare
Affärsbanker	24,6	25,8	6,6	69,0	90,9	4,2	1,2
Andra banker	10,9	4,7	8,9	25,1	26,6	29,6	20,9
Försäkringsbolag	34,9	38,7	46,7	74,3	28,6	59,3	43,2
AP-fonden m. m.	58,6	43,0	53,3	54,3	52,6	49,9	36,0

Utredningen pekar på att de utestående bostadsbyggnadskrediterna ökat raed påtagligt större belopp än den trendraässiga ökningen, som torde ha svarat för ca 400 milj, kr. per år i början av perioden och 700 railj. kr. mot slutet av perioden. I en koraraentar till tabellerna anför utredningen vidare följande. Ar 1967 gick pensionsfondens obligationsköp — och även sparbankernas och postbankens — raärkbart ner.

Prop. 1974:168 39

Det följande året var pensionsfondens bidrag större medan affärsbankemas obligationsköp föll kraftigt. Aren 1971 och 1972 upphörde affärsbankerna i stort sett att öka sin behållning av bostadsobUgationer, Under det första av dessa år läg emellertid pensionsfondens förvärv av bostadsobligationer på en exceptionellt hög nivå, vilket sararaanhängde raed att fonden detta år, med förväntningar ora nedgång i den långa räntan, ökade sin korta upplåning från banker raed ca 1 200 raUj, kr. för att kunna öka sina placeringar raer än fondkapitalets tillväxt. Ar 1972 kom en rekyl och fondens totala placeringar blev 1 000 milj. kr. lägre än år 1971. Statens växande upplåningsbehov raedförde att statsobligationer tog en större andel av placeringsökningen och bidraget tiU bostadsfinansieringen sjönk med ca 1 500 raUj. kr. Affärsbankernas nästan obefintiiga insatser åren 1971 och 1972 ledde tUl en stark ökning av oav-lyftade byggnadskrediter. Genora den ojämna fördelningen av pensionsfondens obligationsköp blev denna ökning koncentterad tUl år 1972.

Utredningen drar den slutsatsen av de senaste årens erfarenheter att en tillräcklig tiUgång på långfristiga bostadskrediter förutsätter stora och jämna bidrag från aUraänna pensionsfondens sida, men också en betydande insats av bankinstituten genora att dessa ökar sina behållningar av bostadsobUgationer.

I syfte att hejda ökningen av avlyftsköerna och reducera väntetiden mellan färdigställande och avlyft inledde delegationen för bostadsfinansiering under år 1972 överläggningar raed affärsbankema. Dessas ökning i nettoinnehavet av bostadsobligationer hade under åren 1971 och 1972 legat på en exceptionellt låg nivå. Överläggningarna resulterade i juni 1973 i en uppgörelse, Affärsbankema åtog sig att under året öka sitt innehav av bostadsobligationer raed 1 500 railj, kr, Dessutora skulle bankerna oravandla 1 000 raUj. kr, utestående byggnadskrediliv till krediter ("mellankrediter") raed räntesatser sora vid varje tidpunkt skulle raotsvara hypoteksinstitutens räntesatser för nya hypotekslån. Dessa krediter skulle riksbanken i likhet raed bostadsobligationer behandla som likvida tillgångar vid beräkning av likviditetskvotema. Fördelen från låntagarsynpunkt raed meUankrediterna var att en viss garanti erhålls raot stora räntehöjningar. Ar 1969 t, ex, hade diskontot, till vUket räntorna för byggnadskrediliv var anknutna, stigit raed 2 %, raedan räntan för hypotekslån stigit raed 3/4 %. Efter att denna uppgörelse nåtts med affärsbankerna, tog delegationen upp överläggningar raed allraänna pensionsfonden, sparbankerna och postbanken. För försäkringsbolagens del kunde deras gällande överenskommelse raed riksbanken antas garantera obligationsförvärv av tillfredsställande omfattning. Delegationen erhöll försäkringar om nettoförvärv av bostadsobligationer på 4 000 railj, kr, från pensionsfonden, 800 railj, kr. från sparbankerna och 300 railj. kr. från postbanken.

Prop. 1974:168 40

I en sammanfattning anför utrednmgen (s. 113 i betänkandet).

Bostadsproduktionen är en planerad sektor av den svenska ekonomin. Inte blott den totala produktionsvolymen utan även de enskilda byggnadsprojektens utforraning, lokalisering och igångsättningstidpunkt och reglema för finansieringen bestäras genom politiska och administtativa beslut. Detta ställer bestämda och detaljerade krav på kreditsystemet.

Den första typen av krav är att byggnadskredit ställs till förfogande i tillräcklig omfattning, på rätt plats och vid rätt tidpunkt. Detta problem har sedan år 1967 i stort sett lösts genom överenskomraelser och organiserat sararåd mellan myndighetema och bankinstituten. Byggnadskre-ditgivningens betydelse för produktionsprogrammets genoraförande innebär att tvingande åtgärder sannolikt raåste tUlgripas om överenskommelser inte kan nås eller om alltför stora svårigheter uppstår i tillämpningen.

En andra typ av krav gäller tUlgången på långfristig kredit för avlyft av byggnadskrediterna. Här kan en viss flexibUitet accepteras, men väntetiderna och avlyftsköerna tiUåts inte stiga över vissa gränser. En tillräcklig tillgång på långfristiga bostadslån har hittills krävt, och kräver för närvarande insatser från bankinstitutens sida. Då affärsbankerna åren 1971 och 1972 upphörde att öka sina innehav av bostadsobligationer såg sig myndighetema tvungna att genom överenskommelser åstadkomma tUlräckliga nettoförvärv av bostadsobUgationer av affärsbanker och andra placerare,

3.4 Överväganden och förslag

3.4.1 Utgångspunkter

Utredningen anför att dess uppdrag varit att raot bakgrund av efter år 1962 inträffade ändringar på kredilmarknaden och av de vunna erfarenheterna av användandet av de olika kreditpolitiska instmmenten göra en teknisk översyn av lagstiftningen på det kreditpolitiska området.

Utredningen pekar på att de år 1969 genomförda ändringama i banklagstiftningen i allt väsentligt innebar att de olika gmpperna av bankinstitut fick likartade rörelseregler men att bankgruppema i gällande kreditpolitiska lagstiftning behandlas på skUda sätt. Det är enligt utredningen önskvärt att också på det kreditpolitiska området undvika olika regler för skilda bankgmpper och att möjliggöra en så långt möjligt likartad tillämpning av reglema.

Utredningen anför vidare att de kreditpolitiska åtgärderna under senare år fått en större betydelse inom den aUmänna stabUiseringspolitiken och erinrar om att också medel som inte ingår i den kreditpoUtiska lagstiftningen, t. ex. utiåningstak, har använts för att begränsa bankernas utiåning. Vidare har ett starkare samband mellan den svenska och de utländska kreditraarknadema ställt särskUda krav på kreditpolitikens effektivitet.

Omsorgen om bostadsbyggandets finansiering har sedan länge intagit en dominerande plats inom kreditpolitiken. Utredningen anför att de finansieringssvårigheter för bostadsbyggande som fanns vid tillkomsten

Prop. 1974:168 41

av gäUande kreditpolitiska lagstiftning kvarstår. Utredningen pekar bl, a, på att de olika bankgmppernas utveckling mot en likartad rörelseinriktning medfört ett bortfaU i tUlgången på långfristig kredit, vilket fått återverkningar på bostadsfinansieringens område. De ökade ara-bitionema på bostadsbyggandets oraråde har även raedfört att det uppkorarait behov av att i detalj säkerställa de årliga bostadsbyggnadsprogrammens försörjning med byggnadskrediter. Utredningen erinrar om de årliga överenskommelser som träffats meUan delegationen för bostadsfinansiering och bankinstituten.

Mot den givna bakgrunden anser utredningen att den nuvarande kreditpolitiska lagstiftningen inte är helt ändaraålsenlig. Utredningen har strävat efter att genoraföra en modernisering av lagstiftningen, byggd på erfarenheterna av den förda kreditpolitiken och med hänsyn tagen tiU de olika förändringar på kreditraarknaden som har ägt rum. Den övervägande tekniska inriktningen av utredningens arbete har emellertid medfört att den inte på något sätt sökt att skriva något program för hur kreditpolitiken bör utformas. Utredningen tar således inte ställning till och analyserar inte hur t, ex, i konkreta situationer fördelningen bör ske mellan å ena sidan s, k, traditionella kreditpolitiska medel, såsom marknadsoperationer och räntepolitik, och å andra sidan de i lagstiftningen ingående raedlen. Utredningen anser att dess förslag i stället skall ses sora ett försök att inora lagstiftningens rara inordna de medel som faktiskt utnyttjats eller kan tänkas bli utnyttjade inom kreditpoliliken.

Utredningen anger att en av huvudlinjerna i dess arbete har varit en strävan att göra lagstiftningen så enkel och smidig som möjligt. Enligt utredningen har raånga av de svårigheter sora uppkorarait vid tUlämpningen av de nuvarande lagama sin gmnd i den detaljreglering som där ingår. Reglerna avspeglar i stort sett de institutionella förhållanden som rådde vid lagamas tUlkomst, Det är emellertid inte möjligt att i en lagtext kunna förutse alla uppkommande komplikationer. Härtill kommer att de förändringar sora erfarenhetsmässigt uppträder på kreditmarknaden ganska snart skulle göra en sådan lagstiftning till stora delar föråldrad. Dessa faktorer har bl, a. medfört att de nuvarande instmmenten ofta blivit onödigt trabbiga, vilket inte minst varit till nackdel för kreditinslituten. Utredningen anför vidare (s, 125 i betänkandet).

Erfarenheten ger flera exempel på hur detaljregleringen i lagarna på ett besvärande och inte avsett sätt begränsat åtgärdernas effektivitet. Exempel på detta har varit svårighetema att i likviditetskvotema ta hänsyn till dagslånemarknadens växlande omfattning samt när det gällt den faktiska avgränsningen av prioriteringsområdet i placeringskvoterna. Bankerna och riksbanken kan också ha varit helt överens om en lämplig lösning som fått förkastas genom att den inte stämt överens med lagens preciseringar, sora exerapelvis varit fallet raed bankemas s. k. valutakonton vid beräknandet av likviditetskvoterna.

Prop. 1974:168 42

Uttedningen har stannat för att genoragående undvika att göra de i lagen ingående bestämraelserna preciserade vad gäller detaljinnehållet. Detta ger förvisso ett större inflytande för riksbanken sora har att utfärda tiUärapningsföreskriftema, raen å andra sidan ger det möjlighet till en större precision i ingreppens utforraning raed hänsyn tiU skiftande lägen och raålsättningar. Invändningar raot att i hög grad överföra det sakliga innehållet tiU tUlämpnmgsföreskriftema är riskema för godtycklighet. Man får dock beakta att lagens tUlämpning fömtsätter beslut av statsorgan under omedelbar parlamentarisk kontroll och raed det direkta ansvaret, under riksdagen, för den ekonomiska politiken. Utredningen har strävat efter att ge en ram för penningpolitiska åtgärder som tUlåter de för politiken ansvariga organen att anpassa sina åtgärder efter lägets krav och efter stmkturella förändringar.

I linje raed denna förenkling anser utredningen att de nuvarande tre lagama bör föras saraman till en enda lag. Utredningen anser det också vara motiverat att avskaffa den nuvarande tidsbegränsningen och i StäUet låta den kreditpolitiska lagstiftningen bli permanent. En lagstiftning på det kreditpolitiska orarådet framstår enligt utredningen i dag knappast sora något extraordinärt utan snarare sora ett naturligt inslag bland de ekonoraisk-politiska raedel sora står tUl sarahällets förfogande, Däreraot vill utredningen inte frångå den nuvarande ordningen att en tUlämpning av lagen fömtsätter förordnande av Kungl, Maj:t efter framställnmg av fullraäktige i riksbanken. Denna konstmktion är enligt utredningen önskvärd sora ett uttryck för den behövliga saraordningen mellan olika stabiliseringspolitiska åtgärder.

Utredningen betonar att ett sammanförande av reglema om de olika kreditpolitiska medlen tiU en lag inte betyder att något av instmmenten förlorar sin särprägel i jämförelse med andra instmment. Förslaget är enbart avsett som en praktisk lagteknisk åtgärd, I det följande föreslår utredningen att regler om utiåningsregleruig skall föras in i lagen (utlåningstak). Utredningen framhåller att detta instmment liksom placeringskvot — med utredningens terminologi placeringsplikt — och räntereglering också i fortsättningen skall betraktas sora extraordinära raedel, I lagförslaget koraraer detta till uttryck på det sättet att synnerliga skäl skall krävas för tUlämpning av dessa medel.

Utredningens förslag till kreditpolitisk lagstiftning omfattar enbart de institut som uppträder på den s, k, organiserade kreditmarknaden, dvs, bank- och försäkringsinstitut, hypoteksinstitut — varmed här avses stadshypolekskassan, hypoteksbanken, skeppshypotekskassan och skeppsfartens sekundärlänekassa — och kreditaktiebolag. Vid sidan av dessa äger emellertid en kredilgivning rum via andra slag av institut sora även kan uppträda som inlånare i former som finns hos bankerna. Bland dessa kan särskilt nämnas olika finansiella fonder, fondmäklare samt företag som med en gemensara terra skulle kunna benämnas finansieringsföretag. Härmed avses bl, a. facioring- och leasing-

Prop. 1974:168 43

företag samt olika typer av konsumtionskreditföretag. Utredningen har inte ansett det ingå i dess uppdrag att närraare undersöka i vad raån dessa företagstyper borde inkluderas i den kreditpolitiska lagstiftningen. Den samlade kreditgivningen från dessa är ännu av relativt begränsad orafattning, I den raån deras kredilgivning skulle öka mera väsentligt finns det emellertid all anledning att närmare pröva frågan på vUket sätt deras kredilgivning skuUe kunna regleras. Utredningen vill redan nu peka på möjligheten av att, genora en ändring i lagen ora kreditaktiebolag, låta finansieringsbolagen orafattas av de regler som gäller för kreditaktiebolag. Härigenom skulle finansieringsbolagen autoraatiskt falla under vissa av den kreditpolitiska lagstiftningens bestämmelser.

3.4.2. Likviditetskrav

Likviditetskvoternas — enligt utrednmgens terrainologi likviditetskravens — huvudsyfte är att via bankemas likviditelssituation påverka deras utlåningsmöjligheter. Vid sidan härav rymraer de ett selektivt eleraent därigenom att bankernas innehav av statspapper och bostadsobligationer får inräknas bland de likvida tillgångama. Enligt utredningen finns det ett permanent behov av att raed medel av detta slag kunna påverka bankernas utlåning. Allmänhetens påtagliga preferens för att hålla sina finansiella tillgångar i förra av banktillgodohavanden, eller från den andra sidan sett, allmänhetens obetydliga intresse för placeringar i obligationer, gör det svårt att enbart med s, k, ortodoxa medel, såsom marknadsoperationer uppnå en tillräcklig effekt. Härtill kommer önskemålet att bankerna bör bidra tUl bostadsbyggandets långfristiga finansiering. Kontinuerligt utnyttjade likviditetskrav framstår därför f, n, som ett oundvikligt inslag i kreditpolitiken.

De av lagen omfattade kreditinstituten bör enligt utredningen vara desamma som nu kan bli föremål för förcrdnande om likviditetskvoter, dvs, bankaktiebolagen, sparbankerna och centralkassoma för jordbmkskredit. Enligt utredningen gör utvecklingen raot likartat reglerade bankinstitut det olämpligt att — som f, n. är fallet — i lagen ange olika raaxima för kvoten för olika grupper av bankinstitut. Ett förordnande om likviditetskvot måste eraellertid inte alltid orafatta saratUga bankgrupper eller innehålla föreskrift om samraa krav för samtliga bankinstitut. Utredningen framhåUer att i den mån sora t, ex, den faktiska tillgångsstrukturen klart skiljer sig åt mellan oUka bankgmpper raöjlighet måste finnas att kunna fastställa olika krav för skilda institut.

Utredningen finner inga skäl att frångå den nuvarande ordningen med likviditetskvotema konstruerade sora totalkvoter, vilket innebär att kravet på en viss behållning av likvida tUlgångar relateras till institutens ställning vid en viss tidpunkt. Möjligheten att forraulera kraven sora marginella, innebärande att kraven skulle avse ökningen av de likvida

Prop. 1974:168 44

tillgångarna under en viss tidsperiod, avvisas med hänvisning till vissa nackdelar sora är förknippade raed en sådan lösning.

Vad gäller avgränsnuigen av de likvida tillgångarna föreslår utredningen att den nuvarande lagens detaljreglering av kvotemas konstmktion ersätts med en fullmakt för riksbanken att avgöra den närmare avgränsningen av de likvida raedlen samt omfattningen av de förbindelser som kraven skall relateras till.

Utredningen framhåller att det är meningen att likviditetskraven ges en utformning som i princip stämmer överens med nuvarande krav. Av denna anledning föreslår utredningen att i lagen anges att bankernas innehav av statspapper och bostadsobligationer under alla förhåUanden skall få inräknas bland de likvida tillgångarna vid beräkningen av likviditetskraven, trots att nämnda värdepapper ur bankernas egen synvinkel inte utgör likvida medel i egentlig bemärkelse. Motivet bakom de nuvarande reglema härom är önskemålet om bankernas deltagande i bostadsbyggandets finansiering. Utredningen föreslår visserligen att också för bankinstituten skall gälla placeringsplikt, vUket medel konstruerats som ett rent prioriteringsinstmment. Bankerna har emeUertid sedan mycket lång tid förvärvat bostadsobligationer med den kända förutsättningen att de får inräknas i likvidUetskvoterna, Ett borttagande av rätten att låta bostadsobligationerna ingå bland de likvida tUlgångarna — i likviditetskravets raening — skulle därför enligt utredningen kunna medföra svåra konsekvenser för bankerna inte rainst därigenom att fördelningen av innehavet av bostadsobligationer är ojämn raellan de enskilda instituten.

Utredningen erinrar om att till likvida medel enligt gäUande lag förs bl, a, nettostäUningen mot riksbanken, lån till riksgäldskontoret samt nettoställningen mot bankinstitut och att syftet härmed är att förhindra att en bank kan förbättra sin Ukviditetskvot genom att ta upp korta lån på vad som bmkar kallas dagslånemarknaden. Avgränsningen stämmer väl med den vid lagens tiUkomst existerande omfattningen av dagslånemarknaden. På denna marknad var nämligen bankinstituten engagerade på in- och utiåningssidan, riksbanken agerade främst soih långivare och riksgäldskontoret fungerade som låntagare. Dagslånemarknaden har emellertid utvecklats på flera sätt, varför dessa bestämmelser med tiden kommit att få vissa mte önskvärda effekter. Riksgäldskontoret har inte alltid uppträtt enbart som låntagare på marknaden utan även som långivare, särskilt under perioder i samband med skatteuppbörder då kontorels kassaställning är god. Genom den nuvarande konstruktionen av likviditetskraven kan emellertid den situationen uppstå att riksgäldskontoret av hänsyn till effekten på bankernas likviditetskrav tvingas avstå från en utlåning till dessa, som kan vara starkt motiverad för att utjämna kassaströmmarna. Det framstår därför enligt utredningen som naturligt att möjligheter finns att vid beräkningen av de likvida till-

Prop. 1974:168 45

gångarna låta en skuld tiU riksgäldskontoret tas upp sora en avdragspost i analogi med att raedel innestående i kontoret räknas som likvid tillgång.

Utredningen framhåller att i den mån penningmarknadstransaktioner sker även med andra kreditinstitut än banker det är naturligt att riksbanken har möjUghet att föreskriva att sådan skuld skall utgöra avdragspost vid beräkningen av likviditetskravet. Erfarenheterna av den växlande omfattningen av dagslånemarknaden samt osäkerheten om dess fraratida struktur gör det naturligt att låta riksbanken anpassa kravens utforraning efter den aktuella situationen och inte binda konstruktionen vid de i dag rådande förhåUandena,

Utredningen behandlar också frågan i vad raån vissa fordringar på utländska banker och bankirer samt placeringar i kortfristiga utländska värdepapper skall få räknas in i likviditetskraven, I nu gällande lag får visserligen inräknas nettofordringar gentemot utländska banker och bankirer samt i riksbanken rediskonterbara utrikes växlar med avdrag av rediskonterade. Riksbanken har eraellertid raöjlighet att föreskriva att kortfristiga fordringar endast får inräknas i likviditetskvotens täljare i den raån de inte överstiger en viss andel av kvotens näranare. Denna kvotdel uppgår i dag tUl 1,5 %. Utredningen erinrar ora att önskan att kunna begränsa orafattningen av de utländska tiUgångarna i likviditetskvoterna vid lagens tiUkorast raotiverades raed att i intemationell praxis inräknas i ett lands valutareserv endast den del sora förvaltas av centralbanken eUer speciella valutaförvaltande rayndigheter. Härav ansågs följa bl, a. att en rainskning av den av riksbanken förvaltade valutareserven aUraänt skuUe tydas som en försvagning av landets valutaställning, även ora den gick hand i hand raed en raotsvarande ökning av affärsbankemas utländska tUlgodohavanden, Utredningen påpekar att de senaste årens utveckling på valutamarknaderna har lett tUl något ändrade förhållanden. Efter valutaoroligheterna i februari 1973 inledde flera av EG-länderna ett valutasamarbete till vilket även Sverige anslöt sig. De länder, som deltar i detta samarbete, har förbundit sig att hålla sina valutor inom en maximal kursmarginal av 2,25 %, Centralbankerna får inte intervenera annat än vid margi-nalkurserna. Gentemot omvärlden skall valutorna flyta fritt. Det har hävdats att detta system fordrar att bankerna har frihet att delta i en stabiliserande spekulation genora relativt stora variationer i sina valutapositioner. Slutsatsen av detta blir enligt utredningen att det även i fortsättningen finns ett behov att i växlande grad kunna begränsa bankernas valutainnehav. Det finns eraellertid möjligheter att göra detta inom ramen för valutaregleringen, som normalt får anses vara det adekvata instrumentet härför. Så sker f. n. och bankernas allmänna behållningar av utländska valutor begränsas genom limiter givna i s, k, valutahandelstillstånd.

Prop. 1974:168 46

Vid sidan härav kan eraellertid bankerna ha fordringar på och skulder till utländska banker under speciella tillstånd, Sora exerapel nämner utredningen att bankerna redovisar valutabehållningar för att balansera inlåning från valutainlänningar i utländsk valuta (s, k. valutakonton), fordringar på utländska banker sora är svenska exportkrediter och skulder sora utgör refinansiering utoralands av dessa exportkrediter eller av vissa krediter tUl svenska företag, Uttedningen anser att dessa fordringar och skulder inte bör ingå i beräkningen av en banks Ukvida medel för uppfyllande av likviditetskravet. I fråga om valutakonton och motsvarande valutatUlgångar kan nämnas att enighet synes ha rått att de borde helt uteslutas vid likviditetskvotsberäkningen. Detta var emellertid inte förenligt med detaljreglerna i gäUande lag, varför en mindre tUlfredsställande lösning fick väljas.

Utredningen betonar att behandlingen av utländska fordringar i tUl-lärapningsföreskriftema tiU Ukviditetskraven raåste Icunna anpassas tUl den faktiska karaktären av de olika poster sora ingår i stäUningen mot utiändska banker och sora kan förändras över tiden som följd bl. a, av de raöjligheter som valutaregleringen ger bankema. Även i detta avseende gäller därför att beräkningsreglemas närraare utforraning inte bör bindas av bestäraraelser i lagen.

Utredningen diskuterar också behovet av en specialregel för Sparbankernas Bank och Jordbrukets Bank. Med sikte på dessa affärsbanker gäUer f. n, att kreditinrättning, vars förbindelser huvudsakligen utgörs av inlåning från en särskild gmpp av kreditinrättningar, är undantagen från bestämraelsen att skuld tUl annat bankinslitut skaU dras av vid beräkningen av likvida medel. De två bankemas stora totala nettoskuld tUl sparbanker resp. centtalkassor skall således behandlas som t. ex. inlåning från allmänheten och därraed ingå i likviditetskvotens näranare. Uttedningen erinrar ora att kreditraarknadsutredningens motiv för nämnda specialregel bl, a, var att de båda bankemas nettoställning mot andra bankinstitut i annat fall skulle vara starkt negativ och att deras inlåning från sparbanker och centralkassor kunde sägas vara jämställd med inlåning från aUmänheten hos de övriga instituten,

Utrednmgen anser att analogin meUan t, ex, inlåningen från sparbanker hos Sparbankernas Bank och inlåningen från allraänheten hos vanliga affärsbanker inte är övertygande och begränsar i alltför hög grad synfältet till centralinstitutet i stäUet för att orafatta sparbanks-sektorn i sin helhet. Det kan enligt utredningen med fog hävdas, att det är ett rimligt krav att en sparbanks hos centralinstitutet insatta kassamedel i centralinstitutet balanseras av Ukvida tillgångar. För att belysa detta ger utredningen följande exempel (s, 135 i betänkandet), '

Man kan se på situationen, då Ukviditetskrav tUlämpas för såväl bankaktiebolag sora sparbanker. Säg att kravet är 30 för de förra och 20 % för de senare. Antag, för att renodla resoneraanget, att sparbankema håller alla sina likvida tiUgångar i förra av insättningar hos Sparban-

Prop. 1974:168 47

kemas Bank. Om nu inlåningen i sparbankerna ökar raed t. ex. 100 raUj. kr. koraraer deras insättningar i Sparbankernas Bank att öka raed 20 milj. kr. till följd av likviditetskravet. Sparbankema kan således öka sin utiåning raed 80 milj. kr. Av den ökade insättningen på 20 raUj. kr. i Sparbankemas Bank är denna bank skyldig att hålla 6 mUj. kr. i form av likvida tUlgångar och kan således öka sin utlåning med 14 milj. kr. För sparbankssektom som helhet har alltså den ökade inlåningen på 100 milj. kr. medfört möjligheter till en utlåningsökning på 80-1-14 = 94 milj. kr. Det faktiska likviditetskravet på sparbankssektorn sora helhet har således enbart uppgått till 6 railj. kr. eller till 6 %. Exemplet visar det starka incitament, som specialregeln skapar för sparbankema att föredra placeringar i centralinstitutet fraraför köp av t. ex. statspapper. Det kan också observeras att exemplet rate är helt orealistiskt. Av sparbankemas totala likvida medel utgjordes vid slutet av år 1973 ca 30 % av fordringar på Sparbankemas Bank och av likvidUets-ökningen under året närraare 60 %. För centtalkassoma för jordbrukskredit var raotsvarande tal 80 % resp. 85 %.

Utredningen påpekar att kreditmarknadsutredningen naturligtvis var medveten ora dessa effekter av specialregeln. Att den trots detta valde att föreslå den får ses mot bakgmnd av den då rådande synen på sparbanks- och jordbmkskasserörelsen samt på bUdandet av de två centralinstituten Sparbankernas Bank och Jordbmkets Bank. Både tUl följd av den dåvarande banklagstiftningen och tiU följd av den ttaditioneUa verk-sarahetsinriktningen förelåg det stora skiUnader gentemot affärsbankerna. Dessa skUlnader meUan sparbankema och centtalkassoma å ena sidan och affärsbankema å den andra har allt mera suddats ut. Genom den nya banklagstiftningen har också saratiiga bankinstitut fått likartade rörelseregler. Specialregeln ger i detta läge en konkurrensfördel för sparbankssektom och jordbmkskasserörelsen sora är oförenlig raed den konkurrensneutralitet, som den nya banklagstiftningen åsyftar.

Utredningens överväganden leder tUl slutsatsen att specialregeln bör avskaffas. Den logiska följden härav blir, att i den mån Sparbankemas Bank och Jordbmkets Bank fungerar som kassacentral för de anknutna bankema, de senares kassahållning i centralinstituten kommer att motsvaras av likvida medel på centtalinstitutens tUIgångssida. Någon lättnad i de effektiva likviditetskraven på sparbankssektom eller jordbmkskasserörelsen kan inte uppnås genora utnyttjande av centralinstituten. Däreraot finns raöjligheten kvar att sparbanker och centralkassor genom centralinstituten kan uppnå en från avkastningssynpunkt fördelaktigare placering av höglikvida medel än som är tUlgänglig för den enskilda sparbanken eller centralkassan.

Utredningen framhåller emellertid att det raåste beaktas att centralinstitutens rörelse har anpassats tUl den gällande specialregeln. Ett oraedelbart upphävande av denna skulle kunna få aUvarliga konsekvenser för centralinstituten. Det är därför riraligt att möjlighet finns för centtal-instituten att med riksbanken träffa överenskommelser som i möjligaste

Prop, 1974:168 48

mån uppfyller de kreditpolitiska krav som kan ställas utan att för den skull medföra alltför stora olägenheter för dem. Den frihet som utredningens förslag ger riksbanken i tUlämpningen öppnar möjlighet för särskilda arrangemang för att undvika drastiska förändringar.

3.4.3. Kassakrav

Utredningen anför att kassakvot — enligt nuvarande lagdefinition förhållandet vid en viss tidpunkt mellan en kreditinrättnings på checkräkning i riksbanken innestående medel och inrättningens samtliga förbindelser med vissa undantag — i allmänhet används i samband med eller sora ersättning för raarknadsoperationer, när dessa inte kan genoraföras tillräckligt snabbt eller när det för centralbanken råder brist på kortfristiga placeringsraöjligheter på marknaden. Kassakvoter kan också användas sora ett kortfristigt raen snabbt verkande raedel t, ex, när det gäller att stoppa en onorraal kassaökning. Kvoternas effektivitet är dock beroende av hur bankema har sina tillgångar placerade, på så sätt att én större mängd kortfristiga placeringar på relativt kort tid kan omvandlas till kassaraedel och uppväga kassakvotens verkan.

Utredningen erinrar om att vid tillkorasten av nuvarande lag antogs att möjligheten att utöva press mot bankemas kassastäUning i framtiden skulle komma att spela en större roll som kreditpolitiskt medel. Utvecklmgen under 1960-talet har emeUertid av olika skäl gjort att man inte kunnat utnyttja i och för sig gynnsamma förhållanden att använda enbart kassakvoter. Behovet av fortlöpande stats- och bostadsfinansiering hos bankerna har varit en faktor sora minskat möjlighetema att ge större vikt åt kassakvoter. Under åren 1969—70 underströk tillämpandet av kassakvoter den utsträckning i vUken bankema var beroende av riksbanksupplåning. Detta, i kombination raed begränsningar i tUlgången på kredit i riksbanken, gjorde dem mycket beroende av att följa riksbankens önskeraål om deras utlåningsdispositioner. Ar 1968 ingick tUl-lämpandet av kassakrav bland en serie åtgärder för att motverka en valutautströmning, som inte motsvarades av någon fundamental svaghet i betalningsbalansen. Erfarenheterna av detta samt möjUgheten att kunna tillärapa ett systera raed enbart kassakvoter i den mån balansen på kapitalmarknaden förbättras, talar enligt utredningen för behovet av en bestående lagstiftning om kassakrav.

Utredningen finner övervägande skäl tala för att kretsen av de kreditinstitut för vUka kassakrav kan tUlärapas vidgas tUl att föratom bankaktiebolag omfatta också sparbanker och centralkassor. Utredningen anför att kassakravens funktion kan sägas vara att påverka hela banksystemets kassalikvidUet, Avsikten kan vara begränsad tiU att under en period åstadkoraraa en åtslranming av den korta penningmarknaden. Så var t, ex, fallet i januari—februari 1968, Vid andra tillfällen kan kassakrav komma att bmkas sora led i en mera långsiktig åtstramnings-

Prop. 1974:168 49

politik. Utredningen framhåller att det särskilt i det senare fallet kan även vid nu existerande skillnader i karaktären mellan de olika bankgruppernas rörelse framstå som rimligt att låta kassakraven omfatta samtliga bankinstitul.

De rent tekniska svårigheterna att tUlämpa krav på tillgodohavanden i riksbanken för sparbanker och centralkassor synes på intet sätt vara oöverkomliga. En nära tUl hands liggande lösning är att centralkassorna och sparbankerna begagnar sig av sina centralinstitut för att verkställa nödvändiga insättningar på checkräkning i riksbanken. En naturlig följd vid en tillämpning av kassakrav för sparbanker eUer centralkassor skulle enligt utredningen vara, att kassakraven på centralinstituten inte ställdes mot deras inlåning från sparbank eller centralkassa.

Föreskrift om kassakrav enUgt utredningen skall kunna ges för vissa typer av instilut och enskilt institut skaU kunna undantas,

I fråga om kassakravens konstruktion anför utredningen att den nuvarande ordningen där i täljaren inräknas enbart tillgodohavanden i riksbanken och inte inneliggande kassa har motiverats raed att raan då lättare dag för dag kan fastställa täljarens storlek. Detta har ansetts önskvärt raed tanke på kassakvotens funktion att sätta ett rainimura för kassahållningen. Men detta har i sin tur inneburit, att bankema gjort stora ansträngningar att varje dag hålla sina sedelkassor vid ett minimum. Detta har lett tUl från allmän synpunkt meningslösa transaktioner och en mängd sedeltransporter raed stora säkerhetsrisker. För att i någon mån tUImötesgå de önskemål, som framförts i brottskomraissio-nens betänkande ora färre antal värdetransporter, föreslår utredningen att även inneliggande kassa kan få inräknas i täljaren. En sådan utvidgning fordrar givetvis en daglig rapportering över inneliggande kassa från bankernas sida. Utredningen föreslår sålunda att raed kassakrav skall avses förhållandet vid en viss tidpunkt mellan å ena sidan ett bankinstituts medel, som innestår på checkräkning i riksbanken och, i den mån riksbanken föreskriver det, mstitutets behållning av inhemska sedlar och mynt, särat å andra sidan institutets förbindelser raed de undantag riksbanken raedger. Kassakravets storlek föreslås Uksora f, n, vara raaximerad tUl 15 %, Det fömtsätts att olika procenttal skall kunna sättas för olika grupper av institut,

3.4.4 Utiåningsreglering

Utredningen konstaterar att det kan vara svårt att via likviditets-påverkande medel snabbt nå önskad effekt på bankemas kreditutbud, framför allt i tider raed en kraftig kreditefterfrågan. Även om dessa medel efter hand leder till en begränsning av kreditgivningen, kan effekten vara otillräcklig i en kritisk situation. Vidare kan t, ex, ett kraftigt valutainflöde göra det svårt att med tillräcklig snabbhet och precision anpassa t, ex, likviditetskraven efter bankemas härigenora ökade lik-4 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 168

Prop. 1974:168 50

viditet. Därför har i Sverige liksom i de flesla västeuropeiska länder utnyttjats möjligheten att ålägga bankinstitulen att hålla sin kredilgivning under en bestämd nivå för att därmed på ett raera direkt sätt påverka bankernas utlåning.

Utredningen erinrar om att den direkta reglering av affärsbankernas utlåning, som gällde under åren 1969 och 1970, tUlkom efter rekommendationer från och överenskommelser med riksbanken. Bankernas beredviUighet att dämpa sin utlåning under dessa år får enUgt utredningen bl. a. ses mot bakgrund av deras ansträngda likviditetssituation, som gjorde dem ytterst beroende av upplåning i riksbanken. Det kan emellertid inte generellt förutsättas att en sådan situation föreligger vid varje tiUfälle, då ett utiåningstak bedöms som nödvändigt att tillgripa. En direkt reglering av bankernas utlåning innebär en drastisk åtgärd, som enbart torde utnyttjas i lägen där de likviditetspåverkande instrumenten inte är tillräckliga. Enligt utredningens mening är det därför önskvärt att regler, som möjliggör en direkt maximering av bankinstUutens kredilgivning, införlivas i den kreditpolitiska lagstiftningen.

Utredningen pekar emellertid på vissa olägenheter som följer av ett alltför långvarigt användande av utlåningsreglering. Ett svårlöst problem är att konkurrensen mellan de olika instituten sätts ur spel, om elt generellt utlåningstak sätts för samtliga institut. Expanderande bankinstitut drabbas sålunda hårdare än mindre expanderande institut. En annan negativ följdverkan anges ligga i att vid lägen med en mycket krafiig kreditefterfrågan resultatet kan bli att efterfrågan söker andra finansieringskällor. Utredningen nämner att bl. a, de svenska erfarenheterna visar på att bankerna själva i en sådan situation i stor utsträckning agerar som låneförmedlare. Utvecklingen av bankernas garantiförbindelser anges ge goda belägg härför. Det är därför enligt utredningen av vikt att vid ett användande av utlåningstak en så stor del som möjligt av bankernas kredilgivning inkluderas. Enligt utredningens uppfattning kommer dock vid ett alltför långvarigt användande av utiåningstak att uppstå en omfattande kredilgivning helt utanför den organiserade kreditmarknaden.

Utredningen anför att flera vägar är tänkbara när det gäller konstruktionen av utiåningsreglering. Den vanligast förekommande metoden är att bestämma taket som en kvotdel av kreditvolymens storlek vid en viss tidigare tidpunkt. Det är härvid av vikt att denna basvolym avser ställningen vid en vid förordnandets utfärdande redan passerad tidpunkt. Enligt utredningen visar erfarenheten att bankerna i annat fall genom olika kortfristiga operationer kan söka uppnå ett så gynnsamt utgångsläge som möjligt, varigenom utlåningstakets effektivitet kan försvagas. Det finns andra, mera svårlösta problem, när basvärdet utgörs av utlåningens storlek vid en viss tidpunkt. Olika tUlfälliga rörelser i bankernas utlåning kan medföra att vissa banker i realiteten kommer

Prop. 1974:168 51

att drabbas hårdare av ett utiåningstak än andra. I vissa västeuropeiska länder har därför basvärdet ibland bestämts som något slags genomsnitt av utiåningsvolymen vid ett flertal olika tidpunkter. 1 enlighet med sin allmänna syn på lagstiftningen föreslår utredningen emellertid att den konkreta utforraningen liksora bestäraraelser om takets höjd inte specificeras i lagen.

Utredningen anser det vara naturligt att ett förordnande om utiåningstak bör kunna omfatta samtiiga bankinstitut. Utredningen flnner däremot inte skäl att låta andra kreditinstitut omfattas av bestämmelserna om utlåningsreglering.

När det gäller frågan om vilka kreditformer som skall kunna omfattas av utlåningsreglering föreslår utredningen till en början att det skall vara möjligt att — som skedde när utlåningstak användes under åren 1969 och 1970 — undanta bankernas bostadsbyggnadskrediter från raaxime-ringen. Så stor del av bankutlåningen sora möjligt bör dock omfattas, Utrednmgen anför att ett utiåningstak framför allt bör omfatta de disponerade krediterna raen att det i vissa lägen kan vara önskvärt att kunna reglera även omfattningen av de beviljade krediterna. Det förhållandet att det kan vara svårt att få fram en adekvat statistik över beviljade krediter avseende andra låneformer än krediter i räkning behöver enligt utredningen inte i väsentlig mån reducera värdet av en maximering av det beviljade beloppet. En maximering av beviljade krediter får snarast ses som en uppmaning tUl bankerna att ge akt på sin utlåningsökning och därmed även på utlovandet av nya krediter, Sora en indikator på en raöjlig framtida utlåningsexpansion från banksystemet är de i dag i bankstatistiken registrerade beviljade krediterna tillräckliga.

Mot bakgrunden av att förekomsten av en omfattande kredilgivning vid sidan av den organiserade kreditraarknaden på ett allvarligt sätt skulle försvåra kreditpolitikens stabUiseringspolitiska uppgifter understryker utredningen önskvärdheten av att man i så stor utsträckning som möjligt söker hålla tUlbaka uppkorasten av en s, k. grå marknad. Enligt utredningen synes bankerna själva delta på denna marknad genom att utställa garantier. Bankgarantier torde även i övrigt utnyttjas i samband med kredilgivning utanför kreditinstituten. Utredningen föreslår därför att möjlighet skall finnas att maximera även volymen av bankernas garantiförbmddser. Det frarahålls att utiåningstak givetvis skall gälla enbart garantier knutna till kredilgivning,

3.4.5 Emissionskontroll

Utredningen anför att emissionskontrollen haft i huvudsak två funktioner, nämligen dels funktionen att reglera räntan och andra emissionsvillkor, dels funktionen att tUlgodose av statsmakterna prioriterade än-' damål såsora bostadsfinansiering och statsupplåning. Med det efter-frågeöverskott på långfristig kredit sora rått på den svenska kapital-

Prop. 1974:168 52

raarknaden behövs enligt utredningen en emissionskontroll tämligen permanent.

Enligt utredningens förslag skall kontrollen liksom hittUls omfatta obligationer, förlagsbevis och andra för den allmänna rörelsen avsedda skuldebrev. Vad gäller andra typer av skuldebrev föreslår utredningen att riksbankens tillstånd skall krävas när utgivaren är ett kreditinstitut och således inte som f, n, bara ora utgivaren är ett kreditaktiebolag. Denna utvidgning anges ha två syften. Det första är att låta regleringen formellt omfatta reverslån upptagna av hypoteksinstitut, vilka hittills täckt sina lånebehov uteslutande genom obligationslån. Det andra syftet är att ge möjlighet att reglera bankinstitutens upplåning i form av reverslån eller andra skuldförbindelser, som inte omfattas av lagen i dess nuvarande formulering. Vissa banker har t. ex. i allmänna pensionsfonden tagit upp lån för refinansiering av exportkrediter. Det skulle enligt utredningen vara orimligt, om dessa lån i motsats till t, ex. Svensk Exportkredits och Investeringsbankens reverslån inte skulle kunna orafattas av eraissionskontrollen. Utredningsförslaget utgör i övrigt ingen avvikelse från reglerna i den nuvarande lagen eUer från den praxis sora tUlämpats i enlighet med överenskommelsen om emissionskontroU från år 1952,

3.4.6 AUmän placeringsplikt

Enligt uttedningen visar erfarenhetema av de överenskommelser som med utgångspunkt i placeringskvotslagen träffats raellan riksbanken och berörda kreditinstitut, att vissa olägenheter och brister finns i lagen. De detaljerade bestäraraelsema ora vilka placeringar sora räknas sora prioriterade anges ha varit svåra att tUlärapa, Avsaknaden av en adekvat statistik har vidare gjort det svårt att åstadkomma den åsyftade avgränsningen av de prioriterade placeringarna. Probleraen bidrog tiU att sparbankerna fr. o. ra. år 1972 enligt överenskoraraelse raed riksbanken skall tUlärapa likviditetskvotsregler i stället för placeringskvots-regler.

Utredningen ägnar särskUd uppmärksarahet åt det förhåUandet att affärsbankema f. n. inte omfattas av placeringskvoterna. Med hänsyn tUl att det förelegat en bristsituation på den långa marknaden samtidigt som tUlgången på affärsbankskrediter under långa perioder varit mycket god har det enligt utredningen komrait att frarastå sora nödvändigt att affärsbankerna bidrar framför allt tUl bostadsbyggandets långfristiga finansiering. Likviditetskvotsreglerna har visserligen under vissa perioder visat sig fyUa de prioriteringsfunktioner som är förenade med dessa regler. När affärsbankemas likviditetssituation är god finns emeUertid inte samma behov av att förvärva bostadsobligationer varför likviditetskraven då är mindre adekvata prioriteringsinstmment. Utredningen framhåller vidare att det inte är självklart att en skärpning av likviditets-

Prop. 1974:168 53

kvotskraven skulle leda tUl en ökning av bankernas innehav av bostadsobligationer. Det kan nämligen tänkas att andra likvida tUlgångar, t, ex, statsobligationer, prioriteras i första hand. Enligt utredningen är det också möjligt att de transaktioner som har utvecklats mellan affärsbankerna och försäkringsbolagen under de senaste åren — innebärande att affärsbankerna till försäkringsbolaget sålt bostadsobligationer som bankema förvärvat i samband med avlyft av byggnadskrediliv — mycket väl kan fortsätta också i ett läge där likviditetskraven pressar bankerna att höja sin likviditet. Mot den angivna bakgrunden anser utredningen att det är önskvärt att bankernas bidrag till bostadsbyggandets långfristiga finansiering på ett mera direkt sätt kan garanteras. Utredningen hänvisar i sammanhanget till den överenskoraraelse, sora träffades i juni 1973 mellan delegationen för bostadsfinansiering och affärsbankerna. Affärsbankerna åtog sig härvid att under året öka sitt nettoinnehav av bostadsobligationer raed 1,5 raUjarder kronor, Dessutora skulle affärsbankerna under sarama period omvandla utestående kreditiv i färdiga bostadsfastigheter tUl ett värde av ca 1 miljard kronor till krediter raed räntesatser som vid varje tillfälle skulle motsvara hypoteksinstitutens räntesatser för nya lån. En fömtsättning för överenskommelsen var att dessa s, k, mellankrediter skulle få inräknas i affärsbankernas likviditetskvoter. En fördel med en sådan överenskommelse anges vara att det är möjligt att ange ett specificerat belopp för bankemas bidrag. En annan fördel är att det i samband med en överenskommelse är möjligt att på ett sraidigt sätt ordna fördelningen av insatsema på de olika bankerna.

Svårigheterna att uppnå näranda överenskommelse och att få en tillfredsställande tillämpning av den visar eraellertid också på vissa nackdelar. Även ora det enligt utredningens uppfattning är lämpligt att man i framliden eftersträvar överenskomraelser av detta slag bör affärsbankernas skyldighet att bidra till den långfristiga finansieringen 'jlås last. Utredningen understryker att tanken är att placeringskvot — m.ed utredningens terminologi placeringsplikt — skall tUlämpas endast under speciella situationer då svårigheterna att tiUgodose bostadsbyggandets långfristiga finansiering inle kan lösas på annat sätt, främst genom överenskommelser.

Utredningen föreslår att reglerna om placeringsplikt i fortsättningen skall omfatta saratiiga bankinstitut samt allmänna pensionsfonden och försäkringsbolagen. Förutom vidgningen till affärsbanker, som motiverats i det föregående, innebär förslaget således att även centralkassorna skall föras in under reglerna. Utredningen motiverar detta med önskemålet om en i lagen likartad behandling av de olika bankgrupperna. Med hänsyn tUl jordbrukskasserörelsens hittills blygsamma engagemang i bostadsfinansieringen anser utredningen det emellertid naturligt att

Prop. 1974:168 54

vid ett förordnande om placeringsplikt kravet för centralkassorna sätts lägre än för övriga bankinstitut.

I fråga om placeringspliktens konstruktion anser utredningen att den nuvarande marginella konstruktionen är den enklaste metoden såvitt gäller allraänna pensionsfonden och försäkringsbolagen. Dessa instituts totala placeringar tillväxer nämligen i en relativt jämn och lätt prognos-bar takt.

Uttedningen framhåller att den margineUa konstruktionen emellertid har uppenbara svagheter när det gäller bankinstituten och då framför allt affärsbankerna. Effektiviteten hos en raarginell placeringsplikt är uppenbarligen beroende av expansionstakten hos instituten. Affärsbankernas inlåning uppvisar eraellertid betydande svängningar och har ibland t. o. ra. minskat. Vid en vikande inlåningsutveckling skulle affärsbankernas bidrag tiU bostadsbyggandets långfristiga finansiering bli mycket blygsam, om de enbart omfattades av en marginell placeringsplikt. Möjligheter bör därför enligt utredningen föreligga att låta placeringsplikten även kunna få formen av att ökningen i de prioriterade tillgångarna bestäms i förhållande till de totala tillgångarna. Utredningen tillägger att det är möjligt för bankema att öka sin behållning av bostadsobligationer även om deras totala tillgångar inte växer, I de situationer det är fråga om komraer näraligen obligationer att ersätta byggnadskrediter på balansräkningarnas tillgångssida,

I enlighet raed sin allmänna syn på lagens karaktär föreslår utredningen att den närmare utformningen av placeringsplikten samt avgränsningen av de prioriterade placeringarna inte specificeras i lagtexten. Utredningen understryker emeUertid att avsLkten inte är att prioriteringsområdet skaU kunna ändras oeh utvidgas. Förutsättningarna för lagens tiUämpning skall vara desamma som för den nu gällande placeringskvotslagen, dvs. att skapa utrymme för statens och bostadsbyggandets långfristiga finansiering.

Utredningen framhåller att avsaknaden av en detaljreglerande lag-te.rt inom de givna förutsättningarna ger möjlighet att utforma reglerna på ett sraidigt och ändamålsenligt sätt. Utredningen pekar bl. a. på att de önskemål som framförts från de för bostadspoUtiken ansvariga oftast har avsett bostadsbyggandets tillgång till slutliga bottenlån. De i placeringskvotslagen angivna prioriterade placeringarna omfattar emeUertid all finansiermg av nybyggda bostadshus, alltså även s. k, topplån och byggnadskrediter. Det bör uppenbarligen skapas möjUgheter att begränsa prioriteringen i detta avseende. Enligt utredningen tyder mycket på att den bästa lösningen ofta är att begränsa placeringsplikten till obligationer. De direkta bottenlånen utgör numera en mjc-ket liten del av försäkrings- och bankinstitutens bidrag till bostadsförsörjningens finansiering. Utredningen läranar också vissa uppgifter om

Prop. 1974:168 55

alt inräknandet av inteckningslån bland de prioriterade placeringarna visat sig innebära vissa svårigheter i fråga om redovisning och kontroll.

Utrednmgen finner det uppenbart olämpligt att vid lillämpning av placeringsplikt räkna kassa och banktillgodohavanden tiU de prioriterade placeringarna.

Avslutningsvis framhåUer utredningen att den närmare avgränsningen av de prioriterade placeringarna får ske i samråd mellan riksbanken och de för bostadspoUtiken ansvariga myndigheterna.

3.4.7 SärskUd placeringsplikt

Behov av att säkerställa bostadsbyggandets finansiering finns inte enbart beträffande den slutliga, långfristiga finansieringen ulan också i fråga om byggnadskrediterna. Utredningen anför att de årliga överenskommelser om byggnadskreditgivningen som sedan år 1966 ägt rum mellan delegationen för bostadsfinansiering och bankerna hittUls visat sig fungera tillfredsställande. Att säkerställa bostadsbyggandets försörjning av byggnadskrediter via överenskommelser har uppenbara fördelar bl. a. därigenom att fördelningen mellan de olika bankinstituten kan ordnas på ett smidigt sätt. Detta är inte minst viktigt därigenom att det fordras att varje enskUt projekt i bostadsbyggnadsprogramraet får sina byggnadskrediter vid en för projektet läraplig tidpunkt.

Utredningen menar emellertid att det inte kan uteslutas att svårigheter skulle kunna uppstå med att träffa sådana överenskommelser eller — vilket är mera sannolikt — att trots allt kredit inte kan arrangeras för några av överenskoraraelsen omfattade projekt. På grund av den stora vikt som fästs vid att bostadsbyggandet förlöper stömingsfritt är det enligt utredningen önskvärt att regler ora bankernas bostads-byggnadskreditgivning finns inskrivna i den kreditpolitiska lagstiftningen. Utredningen framhåller emellertid att det är angeläget att lösningar i första hand söks genom överenskomraelser raed bankema. Först i den mån sådana överenskommelser visar sig vara omöjliga att uppnå eller inte leder tUl avsett resultat bör ett utnyttjande av lagreglerna tillgripas.

Ulredningen föreslår att denna s. k. särskilda placeringsplikt begränsas till att omfatta enbart bankinstituten, dvs. de institut med vilka överenskommelser bmkar träffas. Det framhålls att den alldeles övervägande delen av byggnadskrediterna lämnas av dessa institut.

Vad avser den särskilda placeringspliktens konstruktion anser utredningen att det är olämpligt att i lagtexten specificera grunderna för fördelningen av de olika projekten på skilda banker. Utredningen fömtsätter att en tillämpning av lagreglerna sker i samarbete med bostadsmyndigheterna och efter ingående diskussioner med bankernas organisationer.

Utredningen finner det naturligt att den särskilda placeringsplikten

Prop. 1974:168 56

skall kunna omfatta de projekt som ryms inom den statliga bostadslångivningen även om innebörden härav skulle växla något. Enligt utredningsförslaget omfattas således projekt för vilka statliga bosladslån utgår eller kommer att utgå.

3.4.8 Räntereglering

Även om tillämpning av räntereglering måste bettaktas som ett extraordinärt instrument, anser ulredningen den dock vara ett medel som bör stå till riksbankens förfogande vid sidan av andra ålgärder för att påverka räntenivå och räntestruktur. De argument som framfördes i prop. 1962: 143 om ny lagstiftning ora räntereglering och emissionskontroll äger enligt utredningen fortfarande giltighet för en kreditpolitisk lagstiftning. Den situationen kan uppstå att räntenivån pressas uppåt alltför mycket under en längre period av kreditåtstramning, om inte räntereglerande åtgärder sätts in. A andra sidan kan en räntereglering leda till att icke organiserade marknader utvecklas, varför myndigheterna, om de har ett mål för räntenivå och kreditvolym, kan råka i ett dilemma. Mera allmän enighet torde dock råda om att den specieUa marknadssituationen fordrar en viss övervakning med möjligheter till ingrepp i fall av okontrollerade ränteglidningar. Betydelsen av själva existensen av en ränteregleringslag illustrerades av den situation som uppstod när bankinstituten i maj—juni 1970, som en avvikelse från traditionen, tillät marginalen mellan sina in- och utlåningsräntor att vidgas utan att detta skedde med anledning av någon kreditpolitisk åtgärd eller att riksbanken informerades i förväg. Riksbanken kunde då med ränteregleringslagen sora bakgrund åstadkomma en överenskommelse dels om regler för bankernas räntesättning och dels om hur den genomförda ränteglidningen skulle behandlas.

Utredningen föreslår att den nuvarande kretsen av institut som kan omfattas av räntereglering vidgas så att i fortsättningen också hypoteksinstitut och kreditaktiebolag kan omfattas. Förslaget motiveras med den allmänna principen att reglerna bör gälla för alla institut vars verksamhet regleras i lag.

Vidare föreslås i fråga om kreditinstitut att den nuvarande definitionen av inlåning såsom "inlåning på räkning, som av bank allmänne-ligen begagnas" ersätts med inlåning över huvud taget. Utredningen avser därmed att göra klart att regleringsmöjligheterna skall omfatta även bankinstitutens inlåning på särskilda villkor, den s. k. specialinlåningen. Enligt utredningens förslag till konstruktion av räntereglering skall riksbanken ha rätt att ge föreskrifter om maximi- och minimivärden för inlåningsräntor och om maximivärden för utlåningsräntor. Maximi-ränta kan avse den genomsnittliga räntesats som tillämpas av ett kreditinstitut för utlåning eller visst slag av utlåning, eftersom detta oftast torde vara den enda möjligheten att effektivt påverka räntcsättningen.

Prop. 1974:168 57

Möjlighet bör också finnas att fastställa maximiräntan i förhållande till läget vid en viss tidpunkt. Utredningen anser vidare att ränteföreskrif-lerna skall kunna differentieras för olika slag av in- eller utlåning och att de bör begränsas att gälla viss tid.

Utredningen anser att det är naturligt att riksbankens rätt att erhålla information i fråga om ränteutvecklingen inte som f. n. görs beroende av ett förordnande enligt lagen. EnUgt förslaget skall riksbanken ha möjlighet att när som helst föreskriva anmälningsskyldighet.

3.4.9 Övriga frågor

Utredningen föreslår att i lagen införs en regel om uppgiftsskyldighet gentemot riksbanken. Förslaget innebär att kreditmsti-tut eller annan som kan omfattas av räntereglering är skyldig att lämna de uppgifter som riksbanken begär för att banken skaU kunna bedöma, om förordnande om kreditpolitiskt medel behövs eller för att utforma föreskrift eller för att tillämpa förordnande eller föreskrift. Enligt förslaget behöver riksbanken inte inhämta regermgens tUlstånd för att anmoda ki-edUinstituten att inom angivna ramar lärana upplysningar. Detta innebär i fråga om anmälningsskyldighet om ränta en nyhet i förhållande till vad som nu gäUer. Det är enligt utredningen angeläget att garantier skapas för att riksbanken kontinuerligt skall kunna följa rän-teutvecklmgen och viss tid i förväg vara underrättad om planerade ränteändringar. Andra sakliga nyheter är dels att tiden för anraälan av ränteändring föreslås utsträckt från 8 till 15 dagar före ändringen och dels att riksbanken föreslås få befogenhet att förelägga vite i fall av försummad uppgiftsskyldighet. Möjligheten av vitesföreläggande motiveras av utredningen med att behov kan uppkoraraa för riksbanken att tillgripa tvångsraedd för att få in uppgifter.

Utredningen framhåller att det finns behov av ett visst sekretesskydd i fråga om de uppgifter sora lämnas till riksbanken, eftersom dessa kan avse inte enbart institutens allmänna rörelse utan även enskildas förhållanden. Enligt utredningen tillgodoses detta behov av bestämmelser i lagen (1934: 437) för riksbanken (35 och 36 §§), I lagförslaget har därför inte tagits in någon motsvarighet tUl den gällande sekretessbestämmelsen i 10 § ränteregleringslagen,

Utrednmgen anser vidare att det inte finns behov av någon bestämmelse om tillsyn över efterlevnaden av meddelade ränteföreskrifter motsvarande vad som f, n. finns i ränteregleringslagen. Utredningen framhåller att kreditinstituten — huvudparten av de objekt som kan drabbas av föreskrift om räntereglering — redan enligt särskilda bestämmelser i lagstiftningen om resp, institut står under offentlig tillsyn, TiUsynsmyndighet är försäkringsinspektionen för försäkringsbolagen och i övrigt bankinspektionen. Bland tillsynsmyndighetens åligganden ingår att vaka över att instituten följer de bestämmelser, meddelade i

Prop. 1974:168 58

författning eller på annat sätt, som gäller för deras verksamhet. Härav följer att tillsynsmyndigheten bar att se tUl att institut rättar sig efter en utfärdad ränteföreskrift och vid behov kan ingripa mot felande institut. Det ligger också i sakens natur att riksbanken, om den misstänker att föreskrift om räntereglering överträtts, kan påtala förhållandet för tUlsynsmyndigheten och begära dess hjälp. Det sagda har emellertid enligt utredningen en vidare innebörd. Riksbanken kan aUmänt påkaUa tillsynsmyndighets bistånd vid utformning av föreskrift enligt denna lag och vid kontroll av dess efterlevnad.

Utredningens förslag upptar inte heller någon motsvarighet till bestämmelsen i ränteregleringslagen om sekretesskydd i fråga om vad tillsynsmyndigheten inhämtar i sin tillsynsverksamhet. I den mån uppgifter, som tillsynsmyndighet infordrar i fråga om ränteföreskrift, rör enskilds förhållanden, torde dessa enligt utredningen åtnjuta sekretesskydd enligt särskilda bestämmelser. Utredningen anger som exempel härpå 192 § banklagen och 18 § sekretesslagen.

I likhet med vad som f. n. gäller skall enUgt utredningens förslag sanktioner i form av särskild avgift drabba den som överträder meddelad föreskrift. Sådan avgift föreslås tillfalla statsverket. Enligt förslaget skall det Uksom nu ankomma på riksbanken att pröva frågan om särskild avgift. Eftersom rUcsbankens beslut inte avses få överklagas, kan kritik riktas mot att samma myndighet såväl meddelar föreskrift som ensam bestämmer påföljder för överträdelse av denna. Med anledning härav anför utredningen följande. Redan av lagen framgår hur den särskilda avgiften skall beräknas. I samband med föreskriftens meddelande har riksbanken att inom den i lagen angivna ramen ange storleken av den särskilda avgift som kan utgå vid överträdelse av föreskriften. Vid överträdelse har riksbanken sedan enbart att utföra en enkel räkneoperation. Riksbanken avses liksom nu kunna nedsätta eller helt efterge särskild avgift. Därtill kommer att det inte finns någon bestämmelse, som möjliggör uttagande av fastställd avgift av den som — t. ex. på grund av annan uppfattning än riksbanken om avgiftsbeloppets beräkning — inte vUl betala friviUigt. I sådant fall är riksbanken hänvisad att underställa saken domstol för avgörande, och domstolen prövar därvid självständigt om och i vad mån föreskrift enligt lagen blivit åsidosatt och hur avgiftsbeloppet skall beräknas. Domstolen kan vid denna prövning tUlämpa bestämmelserna om nedsättning eller eftergift av särskild avgift. Utredningen tillägger att en klagorätt till Kungl. Maj:t över riksbankens beslut inte torde vara förenlig med den ställning riksbanken intar som ett riksdagens verk. Några befogade invändningar mot att låta riksbanken fortsätta att pröva frågor om särskilda avgifter torde enligt utredningens uppfattning inte föreligga.

I fråga om avgift vid överträdelse av föreskrift om likviditets- eller kassakrav föreslås att avgiften liksom f. n. skall svara mot ränta på un-

Prop. 1974:168 59

derskottet för viss beräkningsperiod. Den raaxiraala avgiften föreslås ändrad beträffande likviditetskrav från högst 4 % till högst 3 % över riksbankens diskonto och beträffande kassakrav från högst 3 % över diskontot tUl högst två gånger diskontot. Utredningen raotiverar den föreslagna skärpningen med att det förekommit att gällande regler inte varit tillräckliga för att avhåUa institut från att åsidosätta föreskrift.

Vid överträdelse av föreskrift om utlåningsreglering skall avgiften avse den del av bankmstituts kredilgivning som går utöver faststäUt lånetak. Avgift föreslås utgå med högst 3 % över diskontot.

Beträffande överträdelse av föreskrift ora emissionskontroU föreslår utredningen att nuvarande avgift ora 0,5 % av hela lånesumman för varje år av den för lånet bestämda längsta löptiden höjs tiU 2 %,

Avgiften vid överträdelse av föreskrift ora allmän placeringsplikt föreslås vara högst 3 % över riksbankens diskonto — raot f, n, högst 2 % — för år räknat och beräknat på den del av ålagd placeringsplikt som inte uppfyllts. Avgiften föreslås bli beräknad antingen för underskottet under senaste beräkningsperiod eller för underskott räknat från början av den period för vilken placeringsplikten först infördes. Väljer riksbanken det senare beräkningssättet blir det fråga ora en sararaan-läggning av under- och överskott under hela tiUämpningstiden,

Utredningen föreslår att vid överträdelse av föreskrift ora särskild placeringsplikt avgift skall utgå raed högst 5 % av den del av ålagd placeringsplikt som inte uppfyllts.

Avgift som tas ut raed anledning av överträdelse av föreskrift om räntereglering skall enligt utredningsförslaget uppgå tUl två gånger det belopp med vilket räntan avvikit från den fastställda räntan,

Ulredningen föreslår vidare att även i fortsättningen skall finnas möjlighet för riksbanken att, om särskilda skäl föreligger, nedsätta eller helt efterge särskild avgift.

Utredningen föreslår att i den nya lagen införs en straffbestämmelse avseende påföljd för oriktig uppgift som läranas tUl riksbanken i saraband med fullgörande av i lagen föreslagen uppgiftsskyldighet,

I överensstämmelse med vad som gäller enligt nuvarande lagstiftning föreslår utredningen att besvär inte skall kunna föras över riksbankens beslut,

I de av utredningen föreslagna övergångsbestäraraelser n a anges bl, a. att de nu gällande lagarna alltjärat skall tillärapas på förhållande som hänför sig till lagarnas gUtighetstid,

Utredningen föreslår också vissa ändringar i banklagstiftningen som avser värderingen av vissa obligationer i boksluts-sammanhang. Utredningen framhåller att förslaget att samtliga bankinstitut i fortsättningen skall kunna orafattas av förordnande om placeringsplikt är ett uttryck för det under de senaste åren framträdande be-

Prop.1974:168 60

hovet av alt även bankerna genom obligationsförvärv bidrar till utbudet av långfristig kredit i första hand tiU bostadsproduktionen. Ett omfattande innehav av obligationer kan vid en nedgång av obligations-kursen medföra särskilda påfrestningar för bankernas redovisade resultat. Med avsteg från den allmänna regeln att obligationer i likhet med andra omsättningstillgångar inte får sättas högre än verkliga värdet — jfr 91 § banklagen, 48 § sparbankslagen och 44 § jordbrukskasselagen — föreslår utredningen att bankinstituten ges raöjlighet att anpassa obligationernas bokförda värde tUl ett lägre marknadsvärde genom successiva nedskrivningar.

Den föreslagna särskUda värderingsregeln för obligationer är utformad efter mönster från vad som före 1968 års ändringar i banklagstiftningen gällde för sparbankerna. Regeln är enligt förslaget tillämplig på dels obligationer som utfärdats av staten, koramun eller därmed jämförlig samfällighet, hypoteksbanken, stadshypolekskassan, skeppshypotekskassan och kreditaktiebolag, dels andra fuUgoda obligationer, dvs. de obligationer som enligt kapitaltäckningsreglerna i banklagstiftningen (57 § banklagen, 26 § sparbankslagen och 34 § jordbmkskasselagen) är fria från täckningskrav resp. omfattas av ett lågt krav på täckning av eget kapital. Med gruppen andra fullgoda obligationer åsyftas industriobligationer och andra obligationer, även utiändska, som är belåningsbara i riksbanken. Det bokförda värdet av angivna obUgationer skall enligt förslaget få beräknas på grundval av raedelräntan på statsobligationer under de senaste tio åren. De erforderliga beräkningarna skall enligt förslaget utföras av bankinspektionen,

4 Sparbanksföreningens skrivelse

Sparbanksföreningen erinrar om att enligt 48 § sparbankslagen obligationer i likhet med andra omsättningstillgångar i sparbanks balansräkning inte får tas upp till högre värde än det verkliga värdet. Vidare redogör föreningen för de särbestämmelser som gällde före år 1969, varigenom svenska, fullgoda räntebärande obligationer fick bokföras tUl högst ett visst schematiskt beräknat värde gmndat på raedelräntan under de senasie tio åren på guldkantade obligationer.

Föreningen framhåller att sparbankernas placeringsinriktning sedan år 1969 i vissa avseenden förändrats både vad gäUer direkta och indirekta krediter. Beträffande den senare typen av krediter har sparbankerna under senare år i allt högre utsträckning bidragit tUl att täcka behovet av nya, långfristiga bostadskrediter genom föivärv av bostadsobligationer. Med nu gällande bestämmelser om värdering av obligationer har det ökade obligationsinnehavet i sparbankerna medfört, att vid sjunkande kurser nedskrivningsbehovet blivit omotiverat stort med hänsyn till sparbankernas befintUga nedskrivningsreserver och redovisade eko-

Prop. 1974:168 61

nomiska resultat. En lagkonstruktion motsvarande den sora gällde före år 1969 i fråga om värdering av obligationer skulle i stor utsträckning överbrygga nuvarande olägenhet att vid ett och samma bokslutstillfälle nedskriva obligationema till gällande marknadsvärde om detta väsentligt sjunkit under året. Sparbanksföreningen anför följande skäl för en återgång tUl tidigare tillämpade bestämraelser.

Sparbankernas norainella obligationsinnehav i procent av balansomslutningen har efter hand ökat från 11,2 % tUl 15,7 % år 1973. För år 1974 kan andelen beräknas tiU 16,8 %, Sparbankernas krafiigt ökade innehav av obligationer under senare år beror dels på de från år 1971 gällande bestämmelserna om likviditetskvoter, dels på de årligen träffade överenskommelserna raed myndighetema om den långfristiga bostadsfinansieringen. Vad gäller likviditetskvoten hade sparbankerna vid ingången av år 1971 ett genomsnittligt kvottal ora 17,5 %, överenskoraraelsen raed riksbanken innebar att sparbankerna successivt skulle bygga upp kvoten tiU lägst 20 %. Vid utgången av år 1973 uppgick den genomsnittliga kvoten till 25,3 %, Den förhållandevis kraftiga ökningen av obligationsinnehavet under år 1972, från 12,9 tUl 15,3 %, förklaras huvudsakligen av att sparbankerna lyfte av drygt 770 mUj, kr, i garala bottenlån raot 100 % täckning av bostadsobligationer, vUka speciellt erait-terats för att ge sparbankerna raöjlighet att höja sina likviditetskvoter. Detta utbyte av bottenlån raot bostadsobligationer skedde helt vid sidan av den med myndigheterna träffade överenskoraraelsen ora den långfristiga bostadsfinansieringen under år 1972, För år 1974 har överenskoraraelse träffats att sparbankerna skall öka sitt irraehav av bostadsobligationer raed 1 240 railj. kr. netto. Motsvarande överenskoraraelse för år 1973 innebar en nettoökning raed 800 railj. kr.

Sora en följd av de senaste årens utveckling av obligationsinnehavet och de nu sjunkande raarknadsvärdena koraraer sparbankema i bokslutet för år 1974 att ha betydande nedskrivningsbehov på sina obligationsportföljer. Vid årets ingång befintliga reserver i obUgationer — skillnaden mellan marknadsvärdet och det bokförda värdet — har redan väsentligt reducerats i och med de sänkta kurserna. I ett par fall har reser-vema förvandlats till underskott, vUket i bokslutet för år 1974 sannolikt måste täckas genora upplösning av befintliga reserver i obundna krediter. Skulle ännu en räntehöjning äga rura under året och kurserna därmed ytterligare sjunka, skulle ett antal sparbanker koraraa i en raycket svår situation, Ora exerapelvis raarknadsvärdet på den vid årsskiftet 1973/74 befintiiga obligationsportföljen skulle sjunka totalt 10 % under år 1974 skulle ett antal sparbanker få ta i anspråk hela den befintiiga nedskrivningsreserven — inkl, reserven i obundna krediter — särat 1974 års överskott för att nedbringa det bokförda värdet på obUgationerna till på bokslutsdagen gällande marknadsvärde, I några fall skulle de sänkta kurserna tUl och raed kunna leda tiU att del av reservfonden

Prop. 1974:168 62

måste upplösas eller att fast egendom måste uppskrivas för att erforderlig nedskrivning av obligationema skulle kunna äga rura.

Enligt föreningen är gällande regler för värdering av obligationer motiverade endast om obligationerna betraktas som likvida tillgångar, I verkligheten är det dock endast en marginell del av obUgationerna som kan betraktas som verkligt likvida tillgångar, eftersom handeln på andrahandsmarknaden är begränsad och ett stort utbud av obligationer på denna marknad inte skulle möta motsvarande efterfrågan. Därtill kommer att försäljning av bostadsobligationer i slörre utsträckning inte heller kan ske eftersom sparbankerna skall uppfylla den med delegationen för bostadsfinansiering årligen träffade överenskommelsen om den långfristiga bostadsfinansieringen, vilken inneburit att sparbankerna åtagit sig att svara för en viss överenskommen nettoökning av bostadsobligationer varje år. Även överenskommelsen om tUlämpning av likviditetskvoter utgör i praktiken ett visst hinder mot försäljning av obligationer i större utsträckning. Den helt övervägande delen av sparbankernas obligationsinnehav är således att betrakta som en långsiktig placering som inte är avsedd eller möjlig att omsätta i verkligt likvida tillgångar. Med hänsyn till den långsiktiga kursutvecklingen anser föreningen att fluktuerande marknadsvärden som gräns för högsta tillåtna bokföringsvärde medför omotiverade påfrestningar på sparbankernas nedskrivningsreserver och ekonomiska resultat.

En lämplig regelkonstruktion är den som gällde för sparbankerna före år 1969 innebärande att det högsta tillåtna bokförda värdet på obligationer schematiskt beräknas med utgångspunkt från medelräntan under de senaste tio åren på obligationer som utfärdats av staten, hypoteksbanken och stadshypolekskassan. Med anledning av de stora nedskrivningsbehov som redan finns i sparbankerna, och som skulle bli än större om kurserna sjunker ytterligare under året, bör en lagändring vidtagas redan under år 1974 så att de nya reglema kan tUlämpas i bokslutet för innevarande räkenskapsår.

Föreningen hemställer om en ändring av 48 § sparbankslagen i enlighet med det sagda och hänvisar också tUl det likartade förslag som lagts fram av ulredningen om den kreditpolitiska lagstiftningen (se avsnitt 3.4.9).

5 Remissyttrandena

5.1 AUmäuna synpunkter

Så gott som fullständig enighet råder om att en kreditpolitisk lagstiftning behövs också i fortsättningen, även om olika synpunkter framförs beträffande omfattningen och användningen av de kreditpolitiska instrument som kan komma i fråga. Flertalet remissinslanser är i huvud-

Prop. 1974:168 63

sak positiva tiU det av utredningen framlagda förslaget till ny kreditpolitisk lagstiftning. Bland dessa remissinstanser är statskontoret, bankinspektionen, försäkringsinspektionen, konjunkturinstitutet, bostadsstyrelsen, delegationen för bostadsfinansiering, bostadsfinansieringsutredningen, riksbanksfullmäktige, (raajoriteten), riksgäldsfullmäktige (majoriteten), TCO, LO, stadshypolekskassan, HSB, Riksbyggen och SABO.

Majoriteten av riksbanksfullmäktige framhåller att utredningsförslaget till stor del innebär att en sedan länge rådande praxis på det kreditpolitiska området kodifieras. Fullmäktige har inte något att erinra mot utredningens distinktion mellan de olika kreditpolitiska instrumenten, innebärande att likviditets- och kassakrav samt emissionskontroll bör vara normala inslag i kreditpoliliken och övriga instmment är extraordinära medel. Likviditets- och kassakrav har sedan länge kommit alt framstå som naturliga komplement tUl diskontopolitik och likviditetspolitik. Reservkrav av dessa slag används för övrigt i alla länder med raarknads-ekonomi och anses som ett normalt och perraanent inslag i kreditpolitiken. Under de förhållanden som råder på den svenska kreditmarknaden kan även emissionskontrollen föras till denna kategori. Riksbanken bar således ett permanent behov av att kunna utnyttja nämnda tre kreditpolitiska medel. Utlåningsreglering, placeringsplikt och räntereglering bör däremot betraktas sora instmraent avsedda att lösa specifika svårigheter eller utnyttjas i raera svårbemästrade situationer då de normala instrumenten inte visar sig vara tillräckliga. Fullmäktige understryker behovet av flexibilitet vid användningen av de kreditpolitiska medlen. De institutionella förhållandena på kreditmarknaden och de politiska målen undergår ständiga och ibland stora förändringar. Detta har fört med sig att den nuvarande detaljerade lagstiftningen inte komrait att svara raot de krav det funnits anlednrag ställa på den. På bostadsorarådet har prioriteringsområdet vidgats. Till finansieringen av nyproduktionen av bostäder har koramit finansiering av bostadskompleraent av olika slag, olika allt eftersom tiden gått, och på sistone har finansiering av ombyggnad av fastigheter blivit en fråga av hög angelägenhetsgrad. Den pågående omprövningen av bostadsfinansieringen kan leda till lösningar som inte är förenliga med den nuvarande placeringskvotslagen. Det är lätt att se att den föreslagna placeringsplikten däreraot kan anpassas till alla sannolika framtida bostadsfinansieringssystem. På penningmarknaden har tidvis kredittyper utvecklats som inte passat in i likviditetskvotsberäkningarna enligt 1962 års regler. Det internationella valutasysteraets utformning kan medföra ändringar i bedömningen av den önskvärda volymen av bankernas valutabehållningar. Karaktären av de enligt nuvarande regler i beräkningen ingående utiändska fordringarna och skulderna har också blivit mer differentierad järafört raed de enkla transak-tionskassor som 1962 års lag fömtsatte. De består nuraera, utöver ar-betsbalanser, av raer eller raindre långfristig kredilgivning eller refinan-

Prop. 1974:168 64

siering av krediter, som inte kan jämföras med likvida tUlgångar. Detta gäller även de tillgodohavanden som bankerna håller utoralands för att balansera inlåning på s. k. valutakonton. Beräkningsreglerna för ställningen mot utländska banker måste kunna sraidigt anpassas efter utri-kesrörelsens alltraer komplicerade struktur så att de når sitt syfte.

Den flexibilitet som den nu föreslagna lagstiftningen skulle ge skulle möjliggöra en ändamålsenlig tiUämpnmg av de kreditpoliiiska medlen, något som är ett allmänt intresse men också ofta värdefullt för de berörda kreditinstituten.

Enligt fullmäktige ger förslaget en större allsidighet och anpassbarhet hos dessa medel så att det blir möjligt att bättre än tidigare möta förändringar pä kreditmarknaden, vare sig det gäller penningmarknadens arbetssätt, AP-fondens roll på kapitalmarknaden eller införandet av nya system för bostadsfinansieringen. Detta får betraktas som ett viktigt framsteg med tanke på den föränderlighet sora kännetecknar de förutsättningar under vUka kreditpolitiken skall föras.

Fullraäktige frarahåller att raotiven för den kreditpolitiska lagstiftningen i raycket hängt sararaan raed bostadsfinansieringens problera. På detta område har en del av formerna ändrats sedan beredskapslagstiftningens tUlkorast. Behovet av kreditpolitiskt stöd har dock inte avtagit. Det ställs sålunda nu större krav än tidigare på finansieringen under byggnadstiden. Byggnadskrediter skall ges vid rätt tid för varje projekt inora de av riksdagen fastställda bostadsbyggnadsprogramraen, Volyraen av byggnadskrediter är betydligt större än för ett tiotal år sedan och koramer att så förbli under överskådlig tid, ttots att ett mindre antal lägenheter byggs per år än under toppåren 1969—1970. Avlyften av byggnadskrediter tUl slutiiga lån har inneburit en efterfrågan på långt kapital sora kapitalraarknadsinstituten inte haft raöjligheter att tUlgodose, Det har varit nödvändigt att kanaUsera raedel från de snabbt växande bankema tiU den långa raarknaden, I denna bild, kännetecknad av en stor efterfrågan och ett knappt utbud på långt kapital tUl bostadssektorn, har inte någon större ändring inträtt på lång tid och någon sådan väntas inte heller äga rura under den närmaste tiden. Fullmäktige framhåller att den föreslagna särskUda placerragsplikten liksora den allraänna placeringsplikten kodifierar en praxis sora utvecklats under senare år och sora tillgodoser syftet att undvika oacceptabla stömingar i bostadsfinansieringen, Atgärdema raåste kunna genomföras, även om en uppgörelse inte kan nås med aUa parter, och beredskapslagens syfte är att satta myndighetema i stånd att raöta de svårigheter sora skulle uppstå i ett sådant läge. Mot bakgrund av att stora delar av den föreslagna lagstiftningen har till syfte att underlätta bostadsfinansieringen kan den frågan ställas, om inte ställningstagandet tUl den kreditpolitiska lagstiftningen skulle skjutas upp tUl dess behandlingen av komraande förslag om bosladsfinansieringssystemet avslutats. Några bärande skäl för uppskov

Prop. 1974:168 65

kan eraellertid inte häratas utifrån osäkerheten ora fraratida system för bostadsfinansiering. Detta står klart, ora raan analyserar kreditmark-nadseffekterna av tänkbara förändringar av sådana systera. Det mest radikala brottet raed nuvarande förhåUanden vore en totalfmansiering över statsbudgeten. BortfaUet av bostadslån och bostadsobligationer sora lånerastmraent på raarknaden skulle då gå hand i hand raed en ökning av statens långfristiga upplåningsbehov. De raotiv sora furas för den allraänna placeringspUkten skuUe följaktligen kvarstå oförändrade. Sararaa slutsats gäller givetvis vid mindre radikala förändringar. En viss specifik ändring av bostadsfinansieringssystemet skuUe dock kunna göra den föreslagna lagstiftningen meningslös på en punkt, näraligen ora bankinstituten inte längre skulle komma att lämna byggnadskrediter. I detta i och för sig föga sannolika faU skulle raotiven för den särskUda placeringsplikten efter en övergångstid bortfaUa.

Behovet av en förbättrad lagstiftning hänger också sararaan raed utvecklingen på det statsfinansieUa orarådet. Vid den tid beredskapslagstiftningen infördes var statens budget totalbalanserad. Utgifter och inkoraster uppvägde varandra och några för krecUtpoUtiken svårhanterUga effekter på bankemas, företagens och hushåUens likviditet följde inte av budgetutfallet. Under konjunkturavraattningen åren 1967—1968 uppkom budgetunderskott på något över 3 000 mUj. kr. sora sedan vuxit tUl över 6 000 raUj. kr. och nu fortsätter att växa mycket snabbt. Den Ukvi-ditetsuppbyggnad i ekonomin som följer av stora och ihåUande budgetunderskott kan inte snabbt neuttaUseras, om en ändring i det ekonomiska läget skulle kräva en åtstramning. En rainskning av underskottet, i övrigt väl anpassat till det nya läget, bUr helt otillräcklig för att suga upp de gångna årens likviditetsuppbyggnad, åstadkoramen av budgetunderskotten under konjunkturavmattmngen. FuUmäktige understryker att den fortskridande ökningen av budgetunderskotten ställer stora krav på kreditpolitiken, om kraftiga prisstegringar skaU kunna undvikas och därav följande underskott i bytesbalansen på gmnd av ett försämrat konkurrensläge. En okontrollerad likviditetsökning har dessutom återverkningar på betalningsbalansen genora den tendens tUl kapitalutsttöra-ning den medför. Till dessa risker av internt ursprung kommer oljeprisstegringarnas direkta och indirekta negativa effekter på bytesbalansen, som gör läget än mer tiUspetsat. För att de problem som kännetecknar dagens ekonoraiska situation skall kunna beraästtas fordras ett brett register av kreditpolitiska medel och den kreditpoUtiska lagstiftning utredningen föreslagit är en klar förbättring härvidlag. Den rådande osäkerheten, sora skapats inte rainst av den intemationeUa ekonomiska situationen, gör att det är angeläget att den föreslagna kreditpolitiska beredskapslagstiftningen genoraförs utan dröjsraål. EnUgt fullraäktige innebär förslaget att lagen skall vara perraanent i realiteten ingen större förändring. Lagen kan vid behov ändras liksora det går att ändra nuvarande

5 Riksdagen 1974.1 saml Nr 168

Prop. 1974:168 66

lagar utan att avvakta giltighetstidens utgång. Fullmäktige, som menar att frågan om begränsad gUtighetstid är av jämförelsevis underordnad betydelse, anser att utredningen valt den bästa lösningen.

Riksgäldsfullmäktige (majoriteten) bar i första hand beaktat statens intresse som låntagare på kreditmarknaden och har med denna utgångspunkt inte funnit anledning till erinran mot utredningens förslag.

Bankinspektionen framhåUer att de under årens lopp upprepade besluten om förlängning av de nuvarande kreditpolitiska lagarna har bekräftat behovet av att ha en sådan lagstiftnmg sora ett perraanent hjälpmedel för en kreditpolitik som Ugger i linje raed den av statsraakterna bestämda ekonomiska politiken. Inspektionen tiUstyrker därför att de tre gällande lagarna byts ut mot en permanent lag med bibehåUen karaktär av fullraaktslag. Vad gäller uttedningens strävan att göra lagen konkurrensneuttal för de olika bankinstituten frarahåller inspektionen att de kreditpolitiska åtgärderna raåste bestämraas med hänsyn till de förhåUanden som faktiskt råder. Inspektionen konstaterar att stora olikheter kvarstår i fråga ora institutens stmktur och inriktning. Detta anges gälla både mellan de skilda typema av institut och — vUket särskilt gäller inora sparbankssektom — raellan institut av samraa slag. Olikheterna torde enligt inspektionen vara av bestående natur. Av en i yttrandet intagen tabell över bankinstitutens utlåningsstruktur vid utgången av år 1972 fraragår bl. a. att av affärsbankemas totala utlånrag 37,9 % avsåg lån tUl bostadssektom och att motsvarande procenttal för sparbankerna (inkl. Sparbankernas Bank) och jordbrakets kreditkassor (inkl. Jordbrukets Bank) var 70,9 resp. 15,2, Enligt bankinspektionen kan 1969 års samordnade banklagstiftning — som inte tog sikte på rådande förhållanden utan avsåg att göra det raöjligt för instituten att utvecklas i samraa riktning — knappast i och för sig vara ett avgörande raotiv för en enhetlig beredskapslagstiftning. Tvärtora skuUe intresset av konkurrensneutralitet kunna tala för en i vissa avseenden differentierad lagstiftning. Uppenbara svårigheter föreligger dock att så differentiera en beredskapslag att den i alla lägen beaktar de faktiska olikheterna instituten eraeUan. Inspektionen ansluter sig därför — raed undantag av föreslagna specialregler för Sparbankemas Bank och Jordbmkets Bank vid beräkning av likviditetskvot — till den princip ora enhetiighet för bankinstituten sora lagförslaget bygger på. Inspektionen understryker eraellertid att de olikartade faktiska förhåUandena så långt det över huvud taget är raöjligt bör koraraa till uttryck i riksbankens tUlärapnings-föreskrifter. För den individuella anpassningen av dessa föreskrifter torde krävas ingående diskussioner med berörda parter.

Försäkringsinspektionen tiUstyrker att utredningens förslag läggs till grund för lagstiftning.

Konjunkturinstitutet påpekar att utredningsförslaget stämraer överens med det regelsystem som tiUämpats på gmndval av överenskommelser

Prop. 1974:168 67

med kreditinstituten. Detta regelsystem har inneburit ett visst stöd åt kreditpolitiken raed hänsyn till de arbetsuppgifter som lagts på densamma inom ramen för den aUmänna ekonomiska politiken med den inriktning denna haft. Det förefaller vidare sannolikt att det även för fraratiden koraraer att finnas ett behov av de kreditpolitiska hjälpraedel som det framlagda lagförslaget är avsett att ge tillgång till. Därmed finns enligt konjunkturuistitutets uppfattnmg tUlräckliga skäl att i huvudsak tillstyrka utrednmgens förslag. Vid uppläggningen av den ekonomiska politiken raåste det emellertid vara av värde att närmare känna till verkningsförmågan hos de olika styrmedel som står tUl buds. Ett betydelsefullt spörsmål gäller sålunda vad sora kan uppnås genora de kreditpolitiska hjälpraedel varora här är fråga och i vad mån dessa kan ersätta andra medel inora kreditpolitiken, liksora inora den ekonomiska politiken i övrigt. Utredningen har endast i begränsad utsträckning ägnat sig åt dessa frågor. Sålunda förekoraraer inte någon raera ingående analys av de olika instmmentens verkningsförraåga på de realekono-miska målvariablerna. Utredningen redogör visserligen för de kreditpolitiska åtgärdernas syften men frågan kvarstår vilken preciserad verkningsgrad sora uppnåtts i synnerhet på det reala orarådet. I utredningen belyses förvisso instmraentens positiva verkningar på det finansiella orarådet raen effektema på den reala sidan av ekonorain har inte närraare behandlats. Resultatet av en undersökning av kreditpolitikens effekter åren 1969—1971 på industrins och komraunemas investeringar tyder på att inverkan var förhåUandevis begränsad under kreditåtsttainningen åren 1969—1970. Enligt institutets uppfattning finns behov av fortsatta utredningar rörande dessa frågor.

LO anser det viktigt att de stabUiseringspolitiska raecUen korapletteras raed en perraanent, sararaanhållen lagstiftning för kreditpolitiken sora därigenora kan bli effektivare. LO finner utredningens förslag tUl fören-hetUgande och förenkling av lagstiftningen välbetänkt och tillstyrker därför förslaget. Även TCO tUlstyrker förslaget och understryker att olika penningpolitiska åtgärders effekter på sysselsättningen särskilt måste beaktas när lagar på ifrågavarande område stiftas och tiUärapas.

Kammarrätten i Stockholm frarahåUer att ett detaljerat regelsystera i fråga ora olika kvoter — i enlighet med nu gällande regler — förutsätter relativt statiska förhåUanden för att motsvara systemets syfte. Denna förutsättning synes f. n. inte föreligga på kreditraarknaden, sora av skilda skäl och i olika hänseenden är underkastad ständiga förändringar. Detta talar för att i lagtexten intagen detaljreglering såvitt raöjligt begränsas och att den rayndighet sora under riksdagen har det direkta ansvaret för den ekonoraiska politiken anförtros uppgiften att inora i lagtexten angivna ramar meddela föreskrifter för tUlärapningen. Kararaar-rätten anför vidare att, särskUt raot bakgmnden av att talan inte skall få föras raot riksbankens beslut, det får anses angeläget att garantier ska-

Prop. 1974:168 68

pas för att rUcsbankens detaljreglerande föreskrifter utforraas på gmndval av bästa raöjliga underlag. Det får fömtsättas att riksbanken, innan föreskrift enligt lagen utfärdas, i fråga om de praktiska följdema av planerad föreskrift samråder med och inhämtar synpunkter från företrädare för kreditinstitutens organisationer och i förekomraande fall från StäUföreträdare för enskilda kreditinstitut. Utgår nu gäUande detaljreglering ur lagstiftningen och överlåts regleringen på riksbanken, synes det lärapligt att det uttryckligen slås fast att samråd skall ske innan föreskrift utfärdas.

Statskontoret tillstyrker att de tre nu gäUande lagarna förs sararaan tiU en permanent lag med karaktär av fuUraaktslag. I likhet med utredningen betraktar statskontoret lagförslaget sora i huvudsak en teknisk revidering av gällande lagstiftning och finner därför ingen anledning att granska de kreditpolitiska medlens tillämpUghet under olika sarahälls-ekonoraiska betingelser. De föreslagna ändringama innebärande enhetlighet i behandlingen av olika bank- och kreditinstitut särat förenkling av lagstiftningen finner statskontoret väl raotiverade. Statskontoret pekar bl. a. på att den nuvarande detaljregleringen i fråga ora beräkning av likviditets- och placeringskvoter har visat sig raedföra begränsningar i den kreditpoliiiska effektiviteten.

Bostadsstyrelsen, som granskat förslaget från de synpunkter styrelsen har att företräda, tUlstyrker en lagstiftning med föreslaget syfte och innehåU. Flera andra remissinstanser frarahåller förslagets betydelse för bostadsbyggandets finansiering. Bland dessa är statskontoret, bostadsfinansieringsutredningen, delegationen för bostadsfinansiering, HSB, Riksbyggen, SABO och SPINTAB, vars yttranden härom närmare redovisas i det följande (avsnitt 5.5 och 5.6).

Stadshypolekskassan påpekar att kassan berörs direkt av reglerna ora eraissionskontroll, räntereglering och uppgiftsskyldighet samt indirekt av bestämraelserna om likviditetskrav och placeringsplikt genora att kassan utger bostadsobligationer. Vad gäller de indirekt på kassan verkande raedlen kan en tUlämpning av bestämraelserna otvivelaktigt koraraa att positivt påverka kassans raöjUgheter att skaffa raedel. Från de synpunkter kassan har att företräda finns därför ingen erinran mot förslagen.

Folksam har inget att erinra emot att de nuvarande tre lagarna slås samman till en enda. Folksam anser därraed eraellertid inte att den nuvarande placeringskvotslagen utgjort något sora helst hinder för att förse bostadsproduktionen med det långfristiga kapital som riksbanken från tid tUl annan funnit anledning att rekommendera. Det har visserligen, framför aUt under senare år, funnits svårigheter att finansiera bostadsbyggandet. Detta får eraellertid anses främst bero på att bostadsproduktionens omfattning inte stått i rimUg proportion tiU disponibla resurser inora kapitalraarknaden. Sammanslagningen av de tre lagama tUl en löser självfallet inte detta problem. Lösningen av finanssvårighetema

Prop. 1974:168 69

drastiska kreditåtstramningen ledde tUl ökad likviditetspreferens och en lägre investeringsvUja. Detta har inneburit svårigheter att senare få tUl stånd den expansion i näringslivet som är nödvändig för en god utveckling av sysselsättningen och betalningsbalansen på längre sikt. Syftet med en kreditprioritering är oftast att framtvinga långivning på bUligare villkor än på en fritt fungerande kreditmarknad. Subventionerna bekostas ytterst av insättarna och sparama i kredit- och försäkringsinstituten. Om man vill subventionera kostnaderna för en viss sektor, bör man emellertid enligt bankföreningens uppfattning inte göra detta genom ransonering och prisreglering på kreditmarknaden, Nackdelama på kre-dUmarknaden raed ett sådant arrangeraang har belysts i det föregående. Härtill koraraer att storleken av den inkorastoraförddning sora åstadkoms genora prioriteringen inte kan fastställas och bli föreraål för sedvanlig budgetpolilisk prövning. Bankföreningen anser det därför vara bättre att i stäUet över statsbudgeten subventionera den aktueUa sektorns kostnader genom bidrag i erforderlig omfattnmg.

Bankföreningen anser att de raedel som i första hand raåste användas för att kreditpolitiken skall bli ett effektivt instmraent i stabUiseringspolitiken är öppna raarknadsoperationer, inkl, statsskuldspoUtiken, och diskontopolitik. Dessa genereUa penningpolitiska raedel påverkar kreditkapaciteten och kreditvillkoren i hela den finansiella sektorn utan att skapa incitaraent tUl ökad kredilgivning på en icke organiserad marknad utanför riksbankens kontroll. Erfarenheter från såväl Sverige som utiandet visar att reglerande åtgärder som direkt tar sikte på bankemas utlåning ger upphov tUl en avsevärd tillväxt av kreditförraed-lingen på den s, k, grå raarknaden genom kanaler som tenderar att bestå även i ett lätt kreditläge. Från stabUiseringssynpunkt är det naturligtvis en fördel att kreditpolitikens verkningsbas är så bred sora raöjligt, så att raan med relativt små förändringar i politiken kan uppnå åsyftad effekt på kredilgivningens storlek. Önskemålet ora en bred bas för penningpolitiken kan aktualisera en vidareutveckling och differentiering av instrumenten på kreditmarknaden i syfte att leda en större del av kreditförmedlingen via den organiserade kreditraarknaden och underlätta en reglering av likviditeten i ekonomm. Bankföreningen framhåller vidare att man genora generella penningpolitiska åtgärder frärajar inte bara en effektiv penningpolitik utan även en sanihällsekonoraiskt rationell kreditfördelning. En sådan gagnas uppenbarUgen av att konkurrensen upprätthålls inora kreditväsendet. Mot denna bakgrand är det betydelsefullt att utredningen fastslår konkurrensneutraliteten sora en viktig princip för den kreditpolitiska lagstiftningen. Bankföreningen vill starkt understryka denna uppfattnmg. Stora anspråk måste i enlighet härmed stäUas på penningpolitiken så att den så långt möjligt utformas konkurrens-neutralt. Även ur denna synvinkel har genereUa penningpolitiska medel som verkar över en stor del av samhäUsekonomin avsevärda fördelar

Prop. 1974:168 70

handlingsmässiga överenskoraraelser. Frågan om vUka medel som kan komraa att behövas är naturligtvis i hög grad avhängig av hur kredit-och kapitalraarknaderna koraraer att utformas i stort. Avgörande är framför allt den grad av marknadsraässighet i räntebUdning och kredit-viUkor raan kommer att vilja eftersträva. Detta är frågor som f, n, behandlas inom kapitalmarknadsutrednragen, I avvaktan på de riktlinjer man inom denna utredning komraer att föreslå för den fraratida utvecklingen finns det enligt förbundet anledning att avvakta raed någon ytterligare skärpning av de regleringsinstrument som överlåts åt riksbanken. Det mest långtgående av utredningens förslag gäller otvivelaktigt möjligheterna tUl placeringsplikt för kreditinstituten. Denna regel motiveras med behov som kan uppkomraa att underlätta bostadsfinansieringen och den statiiga upplåningen. En bestämmelse av detta slag bör emellertid inte införas utan en ingående prövning av de faror som är förknippade med förslaget. Förbundet anser att raycket talar för att redan den nuvarande bostadsfinansieringen har lett tUl att industrin komrait att trängas undan som lånekund i kreditinstituten. Skapas aUtför enkla raöjligheter för staten att använda bankema sora finansieringskälla för budgetunderskott, bostadsfinansiering och andra politiskt prioriterade ändaraål är det möjligt att man långsiktigt koraraer att skada den traditionellt viktiga roll bankema spelar för industtins finansiering. Den lösning sora på kort sikt kan synas enklast och mest smidig kan således få långsiktiga skadeverkningar som samhäUet knappast medvetet kan eftersträva. Ett resultat av en sådan utveckling kommer sannolikt att bli framväxten av en allt större och mer betydelsefull grå raarknad. Enligt förbundet är det olämpligt att riksbankens befogenheter vidgas, innan kapitalmarknadsutredningens bedöraningar i denna fråga föreligger. Den av förbundet förordade åtgärden att överlärana utredningsförslaget tiU nämnda utredning är motiverad också raed hänsyn tUl att förslaget till sin innebörd går långt utöver den lagtekniska översyn som uppdraget gällt.

Bankföreningen diskuterar i sina yttranden vissa principiella frågor rörande penningpolitikens roll och utformning. Även ora utrednmgen begränsat sitt arbete tUl en lagteknisk översyn raåste förslaget enligt bankföreningen anses innefatta långtgående ställningstaganden till hur penningpolitiken i landet skall bedrivas och utforraas. Erfarenheterna i Sverige visar att regleringsåtgärder sora led i kreditpolitiken kan medföra ogynnsamma verkningar för samhällsekonorain och kreditinstitutens kunder samt försämrade fömtsättningar för kreditpolitikens effektivitet. En livlig debatt om kreditpolitiska regleringar kontra traditionell pennragpolitik har under senare år förekorarait såväl i Sverige som utomlands. Det är mot bakgrund härav sora bankföreningen framlägger sina principieUa synpunkter på kreditpolitiken. Bankföreningen framhåller att de kreditpolitiska åtgärderna får verkningar även på den reala tillväxten i samhäUsekonomin, De långsiktiga verkningarna gör sig gäl-

Prop. 1974:168 71

lande bl, a. eftersora näringslivets dispositioner, såväl när det gäller produktion och investeringar sora i finansiellt avseende, påverkas dels av företagens erfarenheter av den kreditpolitik sora förts under föregående perioder, dels av de aktuella raöjlighetema att få erforderliga krediter. Kreditpolitiken måste därför inryraraa en viss grad av långsiktighet och fömtseende, så att abrupta oraläggningar undviks tUl förraån för en i raöjligaste mån mjuk anpassning till växlande konjunkturer. Bankföreningen understryker vikten av att valet av kreditpolitiska instmment och tillärapningen av dera sker raed utgångspunkt i denna syn på kreditpolitikens roll och uppgifter. Det innebär enligt bankföreningen att den naturliga rollfördelningen mellan kredit- och finanspolitUcen raåste iakttas i högre grad än sora skett under senare år. Det finns annars risk att de kreditpolitiska raedlen överansträngs och blir raindre effektiva sora sta-bUiseringsinstmraent eller får negativa verkningar på längre sikt. Sålunda raåste sarahällsekonomiska arabitioner, sora inte gäller kravet på inre och yttre balans, i aUt väsentiigt tUlgodoses genora finanspoUtiska åtgärder. Ett tillräckligt handlingsutryrarae bör också bevaras i fmans-poUtiken så att skatteskalor, subventioner ra. fl. inkorastpåverkande åtgärder kan varieras till stöd för kreditpolitiken i stabUiseringssyfte, Bankföreningen anser att de senaste årens erfarenheter av den ekonomiska politiken är otUlfredsställande, Sålunda har bördan för stabilisering av ekonomin i åtstramande riktning nästan helt fått bäras av kreditpolitiken samtidigt som dess verkningsbas starkt beskurits genom statsmakternas krav på prioritering av bostadssektorns kreditbehov. Kreditprioriteringens oförenlighet raed stabUiseringsraålet gör sig gällande då konjunkturläget kräver en stark återhåUsarahet i utlåningen. Detta fraragår klart raed tanke på att prioriteringen innebär att en viss sektor undandras från att nödgas pröva sitt kreditbehov raot de ökade krav på återhållsamhet sora ställs på utiåningen i ett överhettat konjunkturläge. Om den prioriterade sektom helt undantas från restriktionema i sådana fall, måste utlåningen till icke prioriterade sektorer skäras ned även med den del som annars skulle ha fallit på den prioriterade sektorn. En sådan ordning medför allvarliga stömingar i de icke prioriterade låntagarnas finansiella och reala planering och försvårar kreditpolitikens och kreditmarknadens anpassning till stmkturella förändringar mellan olika sektorers kreditbehov. Följden härav blir en raindre effektiv kreditfördelning i samhällsekonorain som helhet. Enligt bankföreningen utgör kreditpolitiken under åren 1969—1970 och dess verkningar ett drastiskt exempel på det senast anförda. Under bibehållen prioritering av bostadssektorns kreditbehov föreskrevs då utiåningstak och nedskärningar av checkräkningskrediterna tUl övriga låntagare samtidigt som industrins obligationsemissioner ytterUgare begränsades. Utöver den omedelbart försämrade kreditfördelningen medförde dessa åtgärder även skadeverkningar på längre sikt. Företagens negativa erfarenheter av den

Prop. 1974:168 72

inom bostadsproduktionen erhåUer man frärast genora en harraonisering av produktionen och kapitaltUlväxten, Med nuvarande situation på hy-resraarknaden borde en sådan åtgärd förefalla naturlig.

Postbanken vUl inte raotsätta sig den föreslagna lagen raen anser att en speciell lagstiftning på det kreditpolitiska orarådet egentligen borde vara obehövlig, eftersora risk finns att lagen kan raotverka sitt syfte genom att binda riksbanken till vissa kreditpolitiska medel. Enligt postbanken bör riksbanken ha möjUghet att i varje givet läge använda de medel som är mest tjänliga för att realisera de uppställda raålen. Det kan inte uteslutas att i vissa situationer kan koraraa att krävas andra kreditpolitiska raedel än de sora är reglerade i lag. Postbanken ifrågasätter om de mest verksararaa medel som riksbanken utnyttjade under åtstramningen åren 1969—1970 var sådana sora saknade särskUt stöd i lag.

Negativa till utredningsförslaget eller tUl väsentiiga delar av detta är främst företrädare för kreditinstituten och näringslivet, I flera yttranden framhålls att en ny kreditpolitisk lagstiftning inte borde genoraföras förrän bostadsfinansieringsutredningens och kapitalraarknadsutredning-ens slutbetänkanden föreligger. Enligt bankföreningen är en saralad diskussion av hela problemkomplexet först då möjUg, ora raan viU åstadkomma en för hela samhällsekonorain avpassad totallösning. En minoritet av riksbanksfuUmäktige och av riksgäldsfullmäkiige liksora inom bostadsfinansieringsutredningen särat sparbanksföreningen, kommunlåne-instituiet och näringslivets byggnadsdelegation viU också avvakta resultatet av de näranda utredningarnas arbete. Enligt Svenska försäkringsbolags riksförbund tar den föreslagna lagstiftningen främst sikte på att underlätta bostadsfinansieringen och den bör därför behandlas i samband med övriga förslag på bostadsfinansieringens område.

Industriförbundet avstyrker att förslaget utan ytterligare prövning görs tUl föremål för lagstiftning och anser att betänkandet bör överlämnas tUl kapitalmarknadsulredningen för prövning i den mer övergripande bedömning av kredit- och kapitalmarknadsprobleraen sora skall göras i denna utredning. Förbundet raotiverar sitt förslag enligt följande. Förbundet delar grundsynen att kreditinstitutens verksarahet i stora stycken måste underordnas riksbankens penningpolitik och den ekonomiska politiken i stort men anser att därav inte följer att riksbanken genom lagstiftning skall tillskrivas hur långtgående befogenheter som helst. Frågan om vUka medel som bör kunna användas får bedömas från praktiska utgångspunkter. Avgörande är för det första vilka behov av reglerande styrinstrument sora kan komraa att finnas. För det andra bör en bedömning göras, om det är lämpligt att reglerande åtgärder, även ora de i nödfall kan vara raotiverade, genora lagstiftning skall överlåtas till riksbankens avgörande. I raånga fall kan det vara raera praktiskt att frågor av det slag sora behandlas inora utredningen löses genom för-

Prop. 1974:168 73

jämfört med regleringar och selektiva raedel. De kreditpoUtiska medel av denna senare art som utredningen föreslår skall enligt betänkandet kunna utformas på ett mycket differentierat sätt både för olika kreditinstitut och för olika ändamål. Denna differentiering kan raotiveras dels av önskeraålet att nå snabb penningpolitisk effekt och saratidigt uppnå andra sarahällsekonoraiska mål, dels av önskemålet att utforma penningpolitiken så att man genora hänsynstagande till faktiska förhållanden bevarar konkurrensneutraliteten. Det är enligt bankföreningens mening betänkligt att utredningen inte lämnar några anvisningar för hur avvägningen skall ske mellan önskemålen om penningpolitisk effekt och bevarande av konkurrensneutralitet när riksbanken utformar de kreditpolitiska medlen.

Jordbrukskasseförbundet, som ansluter sig till vad bankföreningen anfört beträffande penningpolitikens roll och utformning, anser att den föreslagna lagen innebär en avsevärd utvidgning av de medel som myndighetema redan har på grund av gällande lagstiftning. Enligt förbundet har dessa medel i stort sett varit tUlräckliga för uppnående av de mål som faststäUts för riksbankens kreditpolitiska verksarahet. Det kan dock sättas i fråga, ora raedlen tillärapats så flexibelt sora förhållandena föranlett. Det saknas raotiv för en skärpning av de gällande medlen och förslaget bör därför i materiellt avseende inte läggas till gmnd för en ny kreditpolitik annat än i vissa delar. Bl, a, bör regler om placeringsplikt inte tas in i lagen förrän kapitalraarknadsut-redningens betänkande föreligger,

SPINTAB frarahåller bl. a. att det inte kan betraktas sora självfallet att det i framtiden vid aUa tillfällen blir just bostadskrediterna som behöver ett sarahälleligt stöd för att på kreditraarknaden kunna hävda sig i den raarknadsmässiga konkurrensen raed andra krediter. En minskad invandring till riket i förening raed en rainskad oraflyttning raellan landets olika delar skulle kunna åstadkoraraa en väsentlig rainskning i investeringarna i bostäder och bostadstillbehör i vårt land utan att folkhushållets krav på en fullgod boendestandard skulle bli eftersatta, I en sådan situation kan annan kreditefterfrågan — t, ex, den sora avser energiproduktion, nya basindustrier på gmndval av inheraska eller iraporterade råvaror, samhälleliga anläggningar på miljöskyddets och människovårdens områden — bli förtjänt av en ställning på kreditmarknaden likartad den som kommit bostadsproduktionen till del under en genombrotts-tid för ett nytt synsätt i fråga ora bostädernas betydelse inora vårt folkhushåll.

Bl, a. Svenska företagares riksförbund och fordbrukskasseförbundet frarahåller att kreditpolitiska åtgärder ttäffar mindre och medelstora företag hårdare än andra företag. Riksförbundet anser att det framlagda förslaget inte är fullständigt, eftersora i förslaget saknas väsentliga lösningar på de angivna företagens kreditproblera under kreditrestriklio-

Prop. 1974:168 74

ner. Jordbmkskasseförbundet föreslår att en särskild utredning tUlsätts med uppgift att lägga frara förslag till en samlad lösning av småföretagens kreditförsörjnmgssituation.

I några yttranden frarahålls önskvärdheten av att kreditpolitiska frågor i första hand löses förhandlingsvägen. Bankföreningen förordar sålunda att de åtgärder, som riksbanken finner påkaUade inom raraen för penningpolitiken raen vid sidan av ttadUiondla penningpolitiska raedel, skall initieras genora rekoramendationer från riksbankens sida efter överläggningar med kreditinstituten eUer genora regelrätta överenskommelser med dem. Detta skulle kunna innebära en konstmktiv samverkan mellan riksbanken och bankerna. För en sådan ordning kan också åberopas starka juridiska skäl. Även om en kreditpolitisk lagstiftning bringas upp på en högre precisionsnivå än det aktueUa lagförslaget, kan en lagstiftning av detta slag befaras få en mer generell utformning än som är förenligt raed eljest godtagna krav på rättssäkerhet. Möjligheterna för olika kreditinstUut och deras kunder att förutse lagens tillämpning och verknuigar kan sålunda i olika lägen bU raycket begränsade. För den enskilde kan detta enligt erfarenheten leda tiU kännbara ekonomiska nackdelar. Om i stäUet överenskomraelser träffas raellan riksbanken och de berörda instituten, kan förutsebarheten öka och en bättre anpassning efter individueUa förhåUanden uppnås. Normalt bör på detta område rekomraendationer och överenskoraraelser mer än föreskrifter samtidigt kunna tUlgodose rättssäkerhet och effektivitet. En utveckling, som kan aktualisera användning av kreditpolitiska medel, innefattar regelmässigt successivt uppträdande moment, som indicerar att särskUda åtgärder kan bli nödvändiga. Detta uppmärksammas helt naturligt inte blott av riksbanken utan även av kreditinstituten och bör bli föremål för överläggningar vid de fortlöpande kontakter sora äger mra mellan företrädare för riksbanken och för kreditinstituten. Därmed skapas en beredskap. Denna bör ge både raöjlighet till en snabb geraensam bedömning av de åtgärder, som en given situation kan föranleda, och fömtsättningar att nå erforderliga överenskomraelser utan alltför långt dröjsraål. Bankföreningen finner därför en invändning ora att överenskoramelse-vägen skulle ta aUtför lång tid inte befogad. Enligt bankföreningen bör i motiven till lagen mer än som skett i betänkandet framhållas att rekommendationer och överenskoraraelser skall såvitt möjligt användas.

Från sparbanks- och jordbrukskasserörelserna riktas kritik mot utredningens strävan att behandla de olika grupperna av bankinstitut på ett likartat sätt. Sparbanksföreningen finner en utveckling mot konkurrens på lika villkor angelägen men ser i vissa av utredningens förslag uppenbara risker för att sparbankernas konkurrensmöjligheter i stäUet minskar. Den samordnade banklagstiftningen innebär, att de olika instituten kan bedriva sin verksamhet efter i princip samma regler. Det överlåts emellertid på varje enskilt institut att avgöra, i vilken grad den utökade

Prop. 1974:168 75

rörelsefriheten skall utnyttjas. Denna valfrihet uttrycks huvudsakligen genom att kravet på eget kapital gjorts beroende av placeringsinriktningen. Flertalet sparbanker har ännu inte i någon högre grad utnyttjat den utökade rörelsefriheten, vilket innebär att det finns avsevärda faktiska skUlnader i rörelsestmkturen dels meUan affärsbanker och sparbanker, dels raellan sparbankerna inbördes. En hårdragning av utredningens princip om lika behandling i kredUpolitiskt hänseende får därför negativa konsekvenser för vissa kategorier av sparbanker. De sakkunniga hade enligt direktiven att undersöka möjlighetema till en samordning av de kreditpolitiska regelsysteraen och "redovisa skälen för och eraot en sådan ordmng". Förenmgen kan inte finna att utredningen ger en tUlfredsställande redovisning av det slaget och anser att skälen emot en likabehandling av de olika institutsgrupperna inte tillräckligt beaktats i de fraralagda förslagen. Utredningen frarahåller visserligen att riksbanken vid utforraningen av tillärapningsföreskrifter i aktuella avseenden skall ta hänsyn till förekoramande skUlnader i rörelsestrukturen instituten emellan. Men någon kartläggning och analys av dessa konstaterade skillnader har utredningen inte gjort. Sparbanksföreningen vill kraftigt understryka att i den praktiska tillärapningen av kreditpolitiken hänsyn raåste tas tUl den faktiska strukturen hos bankinstituten. Föreningen anser det angeläget att denna synpunkt klart koraraer tUl uttryck i en eventuell proposition. Sparbanksföreningen finner vidare att utredningens förslag att slopa specialregeln för Sparbankernas Bank vid beräkning av likviditetskvot avsevärt minskar sparbankernas möjligheter att verka på samraa villkor sora konkurrerande institut. Sparbankernas Bank anför liknande synpunkter.

Även jordbrukskasseförbundet frarahåller att 1969 års banklagsre-forra inte inneburit att någon faktisk utjäraning skett raeUan de olika bankinstitutsgrupperna. Bl. a, är utlåningsstmkturen i jordbrukskasserörelsen vitt skild från den inora affärsbankerna. Förbundet pekar bl, a, på att jordbrukskassornas utlåning raot säkerhet av inteckning i jordbmks-, bostads- och affärsfastigheter inora 75 % av värdet under åren 1969— 1973 ökat från 55 till 58 % av kassornas totala kredilgivning. Ökningen av den långfristiga kreditgivningen till jordbmket har samband med bl, a. att landshypoteksorganisationen inte fungerar tUlfredsställande på gmnd av hypoteksbankens snäva eraissionsraraar. Jordbrukskasserörelsen kommer, trots den konkurrensneutrala banklagstiftningen, ännu under avsevärd tid att ha en markant annorlunda verksamhetsimiktning än övriga bankinstitutsgrupper. Mot bakgrund härav bör konkurrensneutralitet i den kreditpolitiska lagstiftningen eftersträvas bara i den mån det är motiverat av faktiska förhållanden. I annat fall blir resultatet motsatt det sora utrednuigen vUI nå. Förbundet kan därför inte ansluta sig till utredningens förslag i denna del. Den nödvändiga differentieringen mellan bankerna har såtillvida beaktats i lagförslaget att riksban-

Prop. 1974:168 76

ken medgivits rätt att göra erforderUga undantag dels raellan bankinsti-tutsgmppema, dels raeUan olika banker inora sararaa institutsgmpp, I enlighet raed förbundets principieUa instäUning ora lagens utforraning bör den nödvändiga differentieringen — med erforderliga marginaler — komma till uttryck i lagtexten. Förbundet framhåUer vidare att den föreslagna lagen på skilda sätt medför svårigheter för jordbmkskasserörelsen att uppfyUa sitt lagfästa huvudändamål att tillgodose jordbmkets kreditbehov, Lagen innebär sålunda att jordbmkets kreditmöjligheter försämras jämfört med nuvarande förhållanden. Exempel härpå är dels förslaget att slopa specialregeln beträffande beräkning av likviditetskvot för Jordbrukets Bank, dels förslaget att hypoteksbankens obligationer inte skall tillhöra sådana obligationer som alltid skall räknas som likvida tiUgångar (5 §), dels ock den föreslagna utforraningen av 12 § sora innebär att föreskrift ora placeringsplikt inte skaU kunna läranas även för att underlätta jordbrukets finansiering. Såvitt förbundet kan bedöma innebär lagförslaget i sin helhet svåröverskådliga negativa inverkningar från räntabilitetssynpunkt för bankerna. Ytterst drabbar detta låntagarna eftersom bankerna måste hålla en sådan räntemarginal att lagens kapitaltäckningskrav uppfylls.

Från några håll riktas kritik raot den huvudlinjen i utredningens förslag som innebär att i lagtexten anges endast ramar och riktlinjer för tillämpningen av de olika kreditpolitiska instmmenten därvid det överlåts tUl riksbanken att i särskUda tillärapningsföreskrifter utforraa detaljregleringen, I några yttranden sätts i fråga ora den valda lösningen står i överensstämmelse raed bestämmelserna i den nya regeringsformen. En minoritet av riksbanksfullmäktige anser sålunda att det är tvivelaktigt, om den nya regeringsformen ger utryrarae för delegationer av det slag utredningen föreslagit. I yttrandet hänvisas tiU ett departementschefsuttalande i propositionen med förslag till ny regeringsform (prop, 1973: 90 s, 209) där det bl, a, anförs att frågan om hur detaljerade bemyndiganden skall vara får avgöras av riksdagen från fall tUl fall och att riksdagen, när fråga är om föreskrifter, t, ex, på näringsrättens område, där mera väsentliga medborgarintressen kan komma att beröras av regleringen, mera preciserat än annars har att ange de ramar inora vUka regleringen skall få röra sig. Med hänsyn härtUl kan det inte godtagas att frågan om hur regeringen skall använda sina fuUmakter vad gäller kreditpolitiska medel och under vilka fömtsättningar detta skall ske lämnas helt öppen. Att delegation förutsattes ske från regering tiU riksbanken, s, k, subddegation, är möjligt enligt särskilt stadgande i regeringsformen men avses endast komma att omfatta en del av den norm-givningskompetens som regeringen erhållit genora berayndigandet (prop. s. 320). Riksbankens särskilda ställning raåste här uppraärksararaas. Det är riksbanken som enligt förslaget gör fraraställning tUl regeringen ora

Prop. 1974:168 77

användandet av kreditpolitiska raedel. Riksbanken utfärdar sedan föreskrifter, om den får sådant förordnande. Frågan ora särskUda avgifter prövas senare av riksbanken, mot vUkens beslut talan inte får föras. Ytterligare delegation måste sedan förekomraa inora riksbanken. Sedda i ett sararaanhang ter sig dessa bestäraraelser — ora delegation, ora subddegation, om avgifter och ora utebliven besvärsrätt — sådana att de knappast kan sägas stå i god överensstäraraelse raed intentionerna bakora den nya regeringsforraen i denna del.

Bankföreningen anför likartade synpunkter och uttalar att den föreslagna lagen skulle frånhända riksdagen en större del av normgivningen än sora enligt regeringsforraens gmndåskådning bör ske inom ett så betydelsefullt område som kreditpolitUcen. Riksdagen bör därför tiUerkännas ett medinflytande även vid den normgivning sora krävs efter det att lagen proraulgerats. Ett sådant medinflytande för riksdagen synes oundgängligt med hänsyn tUl lagens ospecifika innehåU och till regeringsformens åskådning om den rätta fördelningen av norragivningskorapeten-sen.

Flera remissinstanser frarahåUer att avsaknaden av detaljregler i lagen medför olägenheter i olika hänseenden och framför i vissa fall kritUc mot att samtliga kreditpolitiska instmraent skall regleras i en lag och att denna skall vara perraanent. Bankföreningen anför att utvecklingen inora lagstiftningen visserUgen gått därhän att själva lagtexten ofta begränsas tUl tämligen allmänt utformade regler. Det är eraellertid vedertagen praxis att i så faU reglernas syfte och räckvidd belyses och klarläggs i raotiven tUl ledning för tiUämpningen. Kravet på utförlighet i motiven sätts högre ju mer allmänt utformad lagtexten är. Knappheten i motiven tUl det aktuella lagförslaget innefattar en för praxis och fömtse-barhet starkt negativ awUcelse från den beskrivna, eljest tUlämpade lagstiftningsmetoden. Det är därför angeläget att de lagbestämraelser, sora slutligen föreslås, blir till innebörd och räckvidd betydligt mer ingående belysta än som skett i betänkandet. Bankföreningen anser vidare att i lagmotiven bör erinras ora de allmänna rättsgrundsatser som JO angav i ett utlåtande, fogat vid den av riksdagens revisorer avgivna revisionsberättelsen över riksbankens förvaltning år 1969. De legala begränsningar i riksbankens myndighetsutövning sora följer av dessa rättsgmndsatser korapletterar enligt bankföreningen på ett principieUt betydelsefullt sätt de begränsningar i riksbankens befogenheter som den nu aktuella lagstiftningen koramer att innehåUa. SärskUt proportionalitetsgrundsatsen kan få särskUd betydelse, om riksbanken finner anledning att kombinera en sådan i lagen ej reglerad — för bankerna betydelsefuU — pennragpo-litisk åtgärd som begränsning av bankernas upplånrag i rUcsbanken och särskUda kreditpolitiska medel enhgt den föreslagna lagen. Proportionalitetsgrundsatsen innebär för sådana fall att kuraulationen av åtgärderna skall raed avseende på art, styrka, räckvidd och varaktighet stå i riralig

Prop. 1974:168 78

proportion tiU det resultat sora åsyftas. Bankföreningen framhåller särskUt att förslagets indikation, när Kungl. Maj:t skall förordna om användning av ett eller flera kreditpolitiska medel, är i det närmaste intetsägande. Även om det enligt sakens natur inte låter sig göra att i detalj precisera vUlkoren för ett förordnande enligt lagen, borde det dock vara möjligt att mer än sora gjorts i förslaget beskriva de oraständigheter, sora skall kunna utlösa ett förordnande. I själva verket har så skett i den nuvarande kreditpolitiska beredskapslagstiftnuigen. Denna bör kunna tjäna sora förebild för den nya lagen. Ett vUlkor för förordnande ora likviditetskrav och kassakrav bör vara att förordnandet är oundgängligen nödvändigt för att uppnå fastställda penningpolitiska raål, dvs, i fall då metoden med rekomraendationer eller överenskoraraelser har visat sig inte användbar. För förordnande om räntereglering, emissionskontroll, placeringsplikt och utlånuigsreglering bör krävas att förordnandet på grund av utoraordentliga oraständigheter i extraordinära situationer är nödvändigt för att uppnå fastställda penningpolitiska raål. Detta skulle innebära en klar gräns raeUan å ena sidan likviditetskrav och kassakrav och å andra sidan övriga kreditpolitiska medel. Denna gränsdragning bör markeras genom att Ukviditetskrav och kassakrav regleras i en lag och övriga kreditpolitiska medel i en annan lag. Bankföreningen anser inte att utredningen har anfört tUlräckliga skäl för att reglera samtiiga kreditpolitiska raedel i en och samraa lag. Varierande kassakrav och likviditetskrav kan förutses bli tämligen norraala inslag i penningpolitiken. En lag härora bör kunna begränsas tUl regler av mindre ingående slag, eftersom en tämligen omfattande delegation tUl riksbanken beträffande utforraningen av kraven frarastår som naturlig. Beträffande övriga kreditpolitiska medel är läget ett helt annat. Dessa medel bör ifrågakoraraa endast i extraordinära situationer. Kravet på statsraaktemas inflytande på reglemas utformning måste därför ställas väsentligt högre. Beträffande båda lagama bör gälla att deras innehåU och tUlämpning bör omprövas av riksdagen raed vissa intervaller. Detta kan uppnås genora att lagama ges begränsad giltighetstid. För lagen om kassakrav och likviditetskrav bör gUtighetstiden vara tre år i sänder ocb för övriga kreditpolitiska medel ett år i sänder. När Kungl. Maj:t raed-delat förordnande om användning av andra kreditpolitiska medel än kassakrav och likviditetskrav, bör Kungl. Maj;t i efterhand snarast möjligt understäUa riksdagen förordnandet för godkännande. Företag och andra, sora berörs av den kreditpolitiska lagstiftningen, bör läranas tillfäUe att genora sina organisationer avge yttrande i ärenden, som avser förlängning av den kreditpolitiska lagstiftningen, meddelande av förordnanden enUgt denna lagstiftnmg eller utfärdande av tillämpningsföreskrifter i anslutning till sådan lagstiftning. Vad särskilt gäller tillärap-nmgsföreskrifter är det uppenbart angeläget att dessa utformas med beaktande av de struktureUa förhåUandena hos olika institut och konkurrensneutraliteten.

Prop. 1974:168 79

Sparbanksföreningen delar utredningens uppfattning att en detaljreglering i lagtexten kan medföra att vissa bestäraraelser raed tiden kan bli mindre ändamålsenliga. Föreningen finner emeUertid ändå den långtgående förenkling som utredningen föreslår diskutabel. Föreningen vill då i första hand inte resa den invändning som utredningen själv tar upp, näraligen riskema för godtycke vid tillämpningen, utan vill snarare peka på de svårigheter de generellt beskrivna regleringsinstrumenten innebär för bankernas raöjligheter att bedriva en tillfredsställande planering. Bankernas placeringsinriktning är tUl stor del av långsiktig karaktär. De beslut som fattas får konsekvenser under en lång tidsperiod. Bristande kunskap om hur utformningen av eventuella kreditreglerande åtgärder kan koraraa att gestalta sig och vUka effekter de kan få, utgör i det sararaanhanget en osäkerhetsfaktor sora borde kunna undvikas. Det är under alla förhåUanden angeläget att i en lagstiftning av denna karaktär gränserna för regleringsåtgärdema klart anges. Föreningen fraraför i detta sararaanhang även en rent praktisk synpunkt. De dataredovisningssystem som i dag utnyttjas i bankinstituten är synnerligen komplicerade. Rapportmtiner kan inte utan vidare snabbt anpassas tUl de ändrade krav riksbanken fraradeles kan komraa att ställa. Bankema raåste således redan av det skälet — raed det föreslagna flexibla systeraet — ges en skälig tidsfrist för att de skall kunna fuUgöra sina uppgiftsskyldigheter. Även ora huvudlinjema i uttedningens arbete i och för sig är lovvärda, har utrednmgens ambition att permanenta lagstiftningen emeUertid raedfört att det fraralagda förslaget fått en så vid och allmän utformning att det inte kan accepteras. En tidsbegränsad lag av beredskapskaraktär kan däremot utforraas konkret och anpassas till den rådande kreditraarknadsstmkturen. Behovet av flexibilitet i kreditpolitiken tillgodoses också genora att lagen autoraatiskt blir föreraål för oraprövning med jämna tidsintervaUer. Även Sparbankernas Bank framhåller att slopandet av detaljregler försvårar för bankema att planera långsiktigt och finner det därför nödvändigt att bankerna ges en relativt långvarig anpassningstid för det fall riksbanken ändrar beräkningssätten.

Jordbrukskasseförbundet finner det från lagteknisk synpunkt rationellt att föra sararaan de nuvarande lagarna tUl en perraanent lag. Även denna organisation är emellertid kritisk mot avsaknaden av detaljerade regler i lagen. Förbundet delar sålunda inte utredningens uppfattnmg att detaljregleringen i nuvarande lagar i näranvärd grad försvårat riksbankens kreditpoUtik och understryker den betydelse för bankemas långsiktiga planering som fömtsebarheten av användningen av kreditpolitiska instrument har. Förbundet inser att det inte är möjligt att i lagtexten fuUständigt ange de skilda fömtsättningama för instmraentens tillgripande. I den föreslagna lagtexten har eraellertid inte ens något försök tUl beskrivning av dessa fömtsättningar gjorts och inte heller ges någon nämnvärd vägledning genora utredningens allraänna överväganden. För-

Prop. 1974:168 80

bundet förutsätter i och för sig att riksbanken vid sin tiUärapnuig av den föreslagna lagen skall ta hänsyn tUl här anförda synpunkter så att bankema skall ges skälig tid att anpassa sig till eventuellt förändrade regler. För undvikande av att det över huvud taget skaU uppstå någon konflikt raellan riksbanken och bankema angående utformningen av ändrade regler och övergångstiden härför är det dock tveklöst lärapligast att lagen görs så detaljerad som möjUgt.

Svenska försäkringsbolags riksförbund avstyrker det föreliggande förslaget med hänvisning tUl att lagen föreslås bli perraanent och tiU att lagen innefattar aUtför vida tillämpningsraöjligheter för riksbanken. Det ligger enligt riksförbundets mening ett stort värde i den automatiska oraprövning av lagens innehåU som uppkoraraer genom hittiUs tUlämpad tidsbegränsning. En återkommande omprövning har naturligtvis särskilt stort värde efter en period när lagstiftningen i en eller annan del varit satt i kraft och då erfarenheter vunnits av åtgärdemas effekter. Riksförbundet kan vidare inte godta att en lag ges så vida tiUärapningsraöjlighe-ter att det dels inte går att fömtse lagens "genoraslagskraft", dels blir raöjligt att genoraföra åtgärder sora inte stäramer överens raed de syften sora angetts som grund för lagstiftningen. Detta är olärapligt särskilt sora talan inte skall kunna föras mot riksbankens beslut. En så vid fuUraaktslag sora den föreslagna ger rimligen inte heUer rUcsdagen möjlighet att bedöma vilka effekter lagstiftningen kan få i praktUcen.

AP-fonden framhåller att lagstiftningsmässigt bör en klar åtskUlnad göras meUan de kreditpolitiska medel sora är av extraordinär natur och övriga kreditpolitiska raedel. För de senare, tUl vUka frärast hör likviditets- och kassakråv, kan skäl åberopas för en reglering i en perraanent kreditpolitisk lagstiftning. Kravet på en detaljreglering från statsraakter-nas sida förefaller här även vara mindre. De extraordinära kreditpolitiska medlen, främst placeringsplikt, utiåningsreglering och räntereglering, bör däremot enUgt styrelsemas raening också i framtiden regleras i en tidsbegränsad, särskUd beredskapslag av fullmaktskaraktär. Denna lagstiftning bör självfaUet inte begränsas tUl en ramlagstiftning, som endast anger rUctiinjerna för medlens tUlärapning, utan bör på sararaa detaljerade sätt som i nu gäUande beredskapslagstiftning ange bestärada gränser för raedlens användande, konstmktion, m. ra. Som exempel anges att ett tak för placeringspliktens storlek, liksora nu är fallet, bör faststäUas av statsmaktema i lagstiftningen. Vidare bör naturligt gälla att regeringens medgivande till ett extraordinärt kreditpoUtiskt medel bör vara tidsbegränsat. Genom att själva lagstiftningen föreslås bli tidsbegränsad ökar enligt fondstyrelsemas förmenande sannolikheten för att statsmakterna vid de regelbundna omprövningarna av lagen vid behov modifierar den efter rådande förhållanden.

En minoritet av riksgäldsfullmäktige anser att det bör aUvarUgt övervägas, om en beredskapslagstiftning avseende kreditpolitiken bör bli föremål för permanent lagstiftning.

Prop. 1974:168 81

Folksam finner det onaturligt att betrakta krisartade förhållanden och obalanserade företeelser som permanenta. En lag om kreditpoliiiska medel är av den karaktären att den med vissa intervaller bör bli föremål för inte bara en eller annan översyn utan också omprövning. Folksam ifrågasätler därför starkt det välbetänkta i att lagen görs permanent.

Näringslivets byggnadsdelegation menar att principen att överlämna utomordentiiga maktbefogenheter tiU samhäUsorgan utan nämnvärd precisering av villkoren för deras användning inte stämraer överens med den princip om lagstiftningsmaktens fördelning som är knäsatt till skydd för rättssäkerheten i den nya regeringsformen. Delegationen ifrågasätter därför, om den nuvarande ordningen med tidsbegränsad fullmaktslagstiftning över huvud taget bör överges. Om en permanent lag ändå införs, är en grundläggande betingelse för en någorlunda effektiv parlamentarisk kontroll, att förutsättningarna för kreditpolitiska förordnanden predseras i lagtext och i motiv. Delegationen anlägger vidare vissa synpunkter på frågan hur ett förordnande skall kunna underkastas starkare parlamentarisk kontroll, när tveksamhet råder om användningen av ett kreditpolitiskt medel. I allmänhet bör förordnanden grundas på framställning av en kvalificerad majoritet inom riksbanksfullmäktige. Förordnanden kunde även föregås av remissförfarande, så att berörda parters synpunkter kunde beaktas. Om kvalificerad majoritet inte nåddes i riksbanksfuUmäktige, borde förordnande enligt lagen underställas riksdagen. Om lagen blir permanent, är det vidare rimligt, att förordnandena i stället blir tidsbegränsade och omprövas inom en i lagen angiven tid, förslagsvis ett år. Kreditpoliiiska medel av denna art bör endast förekomma i krissituationer. En sådan tidsbegränsning understryker den tiUfälliga karaktären och motverkar tendenser till permanent eller rutinmässig användning, som inte kan vara avsedd. Med hänsyn till att en ny lagstiftning om kreditpolitiska medel måste föregås av en gmndligare beredning bl. a. i fråga om lagstiftningsmetodiken bör utredningsförslaget inte läggas tUl grund för lagstiftning.

Även bankinspektionen, som enligt vad förut angetts är positiv till att regleringen sker i en permanent lag, berör frågan om en begränsad gUtighetstid för förordnande om kreditpolitisk åtgärd enligt lagen. Inspektionen anser i likhet med utredningen att förordnande om utlånings- eller räntereglering skall begränsas till högst ett år. En längre tids användning av dessa medel kan få ogynnsamma verkningar, bl. a. med hänsyn tUl alt penningströmmar då i ökad omfattning bmkar söka sig vägar utanför den organiserade marknaden. Enligt inspektionens uppfattning kan en tidsbegränsning av förordnandena övervägas även för övriga kreditpolitiska medel. Samtidigt som den föreslagna lagen blir av permanent natur ger den mycket vida ramar för riksbankens agerande. Kreditpolitiska åtgärder måste kontinuerligt anpassas tUl den ekonomiska politiken. En awägning av olika medel, stabiliseringspolitiska och andra, 6 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 168

Prop. 1974:168 82

behöver äga rum. Förutsättningar på vUka förordnande om visst eller vissa medel grundats kan snabbt förändras. Erfarenheterna kan påkalla omprövning av åtgärderna. I betänkandet framhåUs också naturligt nog att ett fortlöpande samråd mellan Kungl. Maj:t och riksbanken får förutsättas ske. En begränsning av förordnandena tUl högst tre år vore ägnad att ge visst eftertryck åt behovet av omprövning av de kreditpolitiska åtgärderna. De framställningar från riksbankens sida som påkallas av tidsbegränsade förordnanden får förutsättas innehålla en redovisning av vunna erfarenheter och motiveringar för fortsatt förordnande. Den offentlighet och debatt — eventuellt genom remissförfarande — som därvid möjliggörs kan tjäna ett allmänt intresse. Avsikten är givetvis inte att en tidsbegränsning av förordnandena skall inverka på den i betänkandet förutsatta möjligheten för Kungl. Maj:t att när som helsl återkalla eller ändra ett förordnande. Med hänvisning till det anförda föreslår inspektionen att förordnande om likviditetskrav, kassakrav, emissionskontroll och placeringsplikt skall begränsas till högst tre år, dvs. en period av samma längd som gUtighetstiden för nuvarande beredskapslagar.

Bankinspektionen, konjunkturinstitutet och riksbanksfullmäktige (majoriteten) förordar en utredning i syfte att göra den kreditpoliiiska lagstiftningen tillämplig också på finansieringsföretag och andra utanför den organiserade kreditmarknaden. Frågan behandlas särskilt utförligt i bankinspektionens yttrande. Inspektionen framhåller att den föreslagna lagen ger viss raöjlighet till kontroll även utanför den reguljära kreditmarknaden. Enligt 9 § skall garantiförbindelser inräknas i bankinstitutens utlåning vid utlåningsreglering. Av specialmotiveringen tUl 5 § med bestämmelser om likviditetskrav framgår vidare att begreppet förbindelser inte bara innefattar instituts skulder utan även dess garantiförbindelser avseende krediter. Inräknandet av garantiförbindelser gör att lagstiftnmgen indirekt får verkningar på den s. k. grå marknaden. Till stödjande av utredningens förslag i fråga om garantiförbindelser nämner inspektionen att bankernas garantiförbindelser under kreditrestriktionerna åren 1969—1970 ökade med 2 339 milj. kr. (60 %) jämfört med siffran vid utgången av år 1968, Under de senaste två åren har garantierna ökat med 267 mUj. kr, (4 %), Vidare gäller bestämmelsen i 16 §, i fråga om inlåning, även "annan" som driver inlåning på räkning som bank aUmänndigen begagnar. Därmed fångas den inlåning in som i bankliknande former bedrivs bland medlemmarna i vissa kooperativa företag. Vidare har bestämmelsen om emissionskontroU vad gäller obligationer och liknande värdepapper generell tillämpning. Den marknad som hämtöver förekommer går utredningen inte närmare in på men nämner i sammanhanget fondmäklare och företag som kan sammanfattas i begreppet finansieringsföretag. De här avsedda företagen har fått

Prop. 1974:168 83

allt större betydelse på kreditmarknaden och torde ha stor potentiell tillväxtförmåga i lägen, då kreditpolitiska åtgärder sätts in mot kreditinstituten. Härtill kommer den mera okontrollerbara grå marknaden vars ökade orafattning är oravittnad. En i stort sett okontrollerad marknad vid sidan av kreditinstituten medför att i kritiska lägen åtgärder raot de senare sannolikt måste bli hårdare än som annars hade varit nödvändigt och raed starkt försärarad lönsarahet och soliditet som följd. Även andra skäl än kreditpolitiska kan anföras mot en reducering av den organiserade kreditmarknaden tUl förmån för en marknad utanför denna. Enligt inspektionens uppfattning kunde därför behovet av kreditpolitisk kontroll över marknaden utanför kretsen av kreditinstitut ha förtjänat att närmare utredas. TUl belysande av verksamhelen på denna raarknad näraner inspektionen att av en av Statistiska Centralbyrån (SCB) i juli 1973 publicerad undersökning (Nr N 1973: 56) framgår att de s. k. finansieringsföretagens (aktiebolag och ekonoraiska föreningar utanför kreditinstitulsgruppen) utestående krediter vid utgången av år 1972 uppgick tUl 3 040 milj. kr. Enligt en av ett bankägt finansieringsinstitut lämnad uppgift köpte eller belånade svenska factoringbolag under år 1972 inhemska fakturafordringar för totalt 4 000 milj. kr, I den mån kapitalanskaffning sker genom utgivande av obligationer och förlagsbevis koraraer finansieringsinstituten att omfattas av den kreditpolitiska regleringen. Detta blir också indirekt fallet när de replierar på bankkrediter eller bankgarantier, I betydande grad sker dock finansieringen på annat sätt genom upptagande av lån och utbjudande av finansväxlar med eller utan banks förraedling. Det är också känt att såväl institutionella placerare (korporationer och företag) sora privatpersoner söker placera betydande belopp utanför kreditinstitutkretsen hos företag och andra, t, ex. bankirfirmor av olika slag, vilkas vUlkor är konkurrenskraftiga och kan väntas vara det i än högre grad i tider av hårda kreditpolitiska restriktioner. Enligt inspektionens uppfattning är detta en olycklig effekt av kreditpolitiska åtgärder, när dessa ensidigt riktas mot den organiserade kreditmarknaden. Erfarenheten visar också att bankernas uppgifter att genom in- och utlåning förmedla pengar från företag med likviditetsöverskott till företag med likviditetsunderskott väsentligen överflyttas till en okontrollerad marknad direkt raellan företagen i situationer då en hård kreditpolitisk styrning av bankerna sker, Exerapelvis räknar Industriens Utredningsinstitut raed att den svenska industrin ökade sin upplåning raed totalt närraare 10 000 raUj, kr, från november 1969 tUl motsvarande tid 1970, Av detta belopp torde 8 000—9 000 milj, kr, ha korarait från annat håll än den reguljära kreditmarknaden. Närmare 2 000 mUj, kr, torde ha härrört från upplåning utomlands men återstoden huvudsakligen från en ökad inbördes kredilgivning raellan inhemska företag, I syfte att förebygga penningströraraar vid sidan av den reguljära kreditraarknaden avsåg 1951 års ränteregleringslag envar sora lå-

Prop. 1974:168 84

nade ut pengar. Vid 1962 års lagstiftning avvägdes skälen för denna bestämmelse mot önskemålet att få bort regleringsåtgärder, som syntes svåra att praktisera och inte oundgängligen nödvändiga för att uppnå ränteregleringens raål. Detta ledde till att lagens tillärapning begränsades tUl bankinstituten, försäkringsbolagen och AP-fonden, Den nu föreslagna bestäramelsen vidgar tillämpningen tUl att omfatta även övriga kreditinstitut såsom hypoteksinstitutionerna och kreditaktiebolagen. Utvidgningen tUl de senare har dock enligt inspektionens uppfattning begränsad betydelse med hänsyn tUl de viUkor under vUka dessa institut åtminstone f, n. arbetar. Inspektionen är medveten om att det kan vara förenat med stora praktiska svårigheter att kunna effektivt kontrollera den kreditmarknad som existerar eller finns latent vid sidan av den reguljära. Emellertid riskerar man att de kreditpolitiska åtgärderna måste antingen överdimensioneras eller bli tämligen illusoriska, om de riktas endast mot den organiserade kreditmarknaden. Avslutningsvis berör inspektionen också den finansiella verksarahet som bedrivs av de åtta enskilda fondkommissionärerna. TUlsararaantagna driver dessa en in- och utlåningsverksarahet som volymmässigt svarar mot en medelstor sparbanks. Inlåningen, som delvis sker i reverserad form och vars villkor av allt att döma är konkurrenskraftiga, bidrar till finansiering av fondkom-raissionsverksaraheten, vUken orafattar även utlånuig. Inspektionen har sin uppraärksarahet riktad på utvecklingen bl. a. raed hänsyn till 1 § banklagen. Pågående fondbörsutredning torde komma att överväga fondkommissionsverksamheten även i här berörda avseende.

5.2 Lilcviditets- och kassakrav

Under reraissbehandlingen har inte från något håll satts i fråga att den kreditpolitiska lagstiftningen också i fortsättningen skall innehålla regler ora likviditets- och kassakrav. De föreslagna reglema om likviditets- och kassakrav har — utöver vissa aUraänna synpunkter sora redovisats i det föregående — behandlats närraare i ett antal yttranden. Bankföreningen delar utredningens uppfattning om likviditets- och kassakvoternas roll och anser att kassa- och likviditetskrav bör kunna accepteras som normala inslag i kreditpolitUcen, Föreningen finner det därför naturligt att regler härom införs i en kreditpolitisk lagstiftning. Kassa- och lUcviditetskrav kan utformas så att de kan knytas an på ett naturligt sätt tUl bankernas likviditetsplanering och bör därför kunna användas som kompleraent tUl den traditionella penningpolitiken utan att orsaka betydande störningar i kreditmarknadens funktionssätt. I allmänhet bör de krav på kvotemas storlek och utformning som är befogade i en viss kreditsituation kunna bli tillgodosedda genom riksbankens rekomraendationer och överenskoraraelser med bankinstituten. Endast i undantagsfall synes ett förordnande ora tillärapning av lagbestäraraelserna kunna bli

Prop. 1974:168 85

nödvändigt. En sådan ordning har den fördelen att den ger utryrarae för sraidigare och tätare variationer i kraven allteftersom kreditsituationen förändras. Bankföreningen tUlägger att riksbankens likviditetspåverkande åtgärder bör rikta sig inte bara mot bankernas likviditet. Även allmänheten i vid beraärkelse håller kassa- och andra likvida tillgångar av olika skäl, såsom behov av betalningsberedskap, finansiell handlingsfrihet etc. Dessa tillgångar representerar en betydande real efterfrågan, som kan behöva neutraliseras vid överhettningstendenser i ekonomin, I den mån allmänheten, som håller tillgångarna, är oberoende av bankkredit kan dess efterfrågan dock inte reduceras genom att uppställda kassa- och lUcviditetskrav höjs. Dessa krav omfattar nämligen endast bankinstituten. Köpkraft kan däremot dras in genom obligationsförsäljning på tillräckligt gynnsamraa vUlkor, Om i det omvända fallet en stimulans av efterfrågan skulle behöva ges genom kreditpolitiken, är det heller inte givet att denna kan åstadkoramas genora en sänkning av kvolkraven, Ora kre-dilefterfrågan inte är tillräckligt stor, leder bankernas ökade kreditkapacitet inte tUl åsyftad ökning av kreditvolymen och den reala efterfrågan. Även i detta fall framstår raarknadsoperationer sora det effektivare instmmentet. Enligt bankföreningens uppfattning leder det anförda tUl slutsatsen att variationer i riksbankens kassa- och likviditetskrav på bankerna kan vara ett effektivt instrument endast när allraänhetens efterfrågan på bankkrediter är expansiv. Även när så är fallet saknar detta instmraent den räckvidd sora raarknadsoperationer har.

Beträffande utformningen av regeln om likviditetskrav vänder sig bankföreningen mot förslaget att statens och bostadssektorns kreditbehov skall prioriteras. Föreningen anser att man inte bör binda sig för att likviditetskrav i framtiden skall fungera som prioriteringsinstmment och föreslår därför att i lagen inte tas upp föreskrift att stats- oeh bostadsobligationer alltid skall räknas som likvida tillgångar. Genom att i stället ha en generell utforraning av likviditetskraven i lagtexten utesluts inte möjligheten att övergå tUl en raer renodlad likviditetspåverkande bestämning av likviditetskraven,

Hypoteksbanken anser att jordbmkets kreditbehov även i den nya lagstiftningen bör beaktas på sätt att i lagen anges att också av hypoteksbanken utfärdade obligationer alltid skall räknas som likvida tillgångar. Jordbrukskasseförbundet och sparbanksföreningen bar samma uppfattning.

Jordbrukskasseförbundet kan inte ansluta sig tUl att lagen utformas så att riksbanken ges rätt att undanta inneliggande kassa, raedel sora innestår i riksbanken, inheraska checkar, postreraissväxlar och tUlgodohavanden hos andra banker från de likvida tUlgångarna,

Med anledning av förslaget att höja raaxiraikvoten för sparbanker och centralkassor från 25 tUl 50 % framhåUer jordbrukskasseförbundet att behovet att av kreditpolitiska skäl införa höga likviditetskrav för cen-

Prop. 1974:168 86

tralkassorna under överskådlig tid är betydligt mindre än för affärsbankerna, Eftersora huvuddelen av jordbmkskassornas kredUgivning är av långfristig natur är omsättningshastigheten på jordbrukskassornas kredilgivning avsevärt lägre än affärsbankernas. Centralkassornas annorlunda uUåningsstruktur innebär dessutom att de har svårare än affärsbankema att raed kort övergångstid anpassa sig till skärpta lUcviditetskrav, Förbundet avstyrker därför den föreslagna höjningen av raaxiraikvoten för sparbanker och centralkassor. Förbundet erinrar vidare om att centralkassorna enligt den nuvarande överenskommelsen med riksbanken skall håUa en likviditetskvot på 20 % därvid det — av hänsyn frärast tUl den skiftande efterfrågan på jordbrukskredit inom olika regioner — räcker ora kvoten uppfylls av centralkassorna sararaantagna. Förbundet påpekar att utformningen av överenskommelsen på denna punkt stämmer överens med vad som uttalades i det betänkande som ligger tUl grund för den gällande lagen. Förbundet framhåller att jordbrukskasserörelsen i huvudsak fortfarande är inriktad på lantbmkskrediter och att rörelsens totala andel av jordbmkskrediterna efter 1969 års banklagstiftning ökat jämfört med andra bankinstitutsgmppers. Regeln om att centralkassorna vid beräkningen av likviditetskrav skall betraktas som en helhet bör därför behållas och lagfästas.

Förslaget att slopa den specialregel som nu gäller för Sparbankemas Bank och Jordbrakets Bank — innebärande att dessa bankers netloinlåning från sparbanker resp, centralkassor i likviditetskvotsberäkningarna likstäUs med inlåning från allmänheten — har föranlett både positiva och negativa uttalanden. Riksbanksfullmäktige (majoriteten) är positiva till förslaget och framhåller att det står klart att specialregeln har skadat likviditetskvotssystemets effektivitet och att den fullständigt utnyttjad skulle eliminera möjligheten att effektivt tiUämpa likviditetskraven på sparbanker och centralkassor. Den innebär också att sparbanks- och jordbrukskassesektorn gynnas jämfört med affärsbankerna på ett sätt som är omöjligt att försvara raot bakgmnd av den numera accepterade synen på konkurrens raellan olika slag av bankinstitut. Om specialregeln slopas, måste eraeUertid hänsyn tas till att Sparbankemas Bank och, i mindre grad. Jordbrukets Bank utvecklar sin rörelse under inflytande av de möjligheter som de nuvarande bestämmelserna ger. Det blir därför nödvändigt att tUlärapa övergångsregler för att ge dera rimlig tid att anpassa sig tUl de nya förhåUandena,

Bankinspektionen är kritisk mot förslaget på denna punkt. Enligt inspektionen är det i sammanhanget väsentligt att Sparbankemas Bank och Jordbrukets Bank på gmnd av sin funktion som likviditetsregle-rande centralinstitut inte är jämförbara med andra banker. Det av utredningen anförda teoretiska exemplet bygger på antagandet om sådan jämförbarhet och är därför inte realistiskt. Varje sparbank och jordbmkskassa måste under alla förhåUanden hålla viss egen kassalikviditet

Prop. 1974:168 87

och kan alltså inte låna ut resp. sätta in hela sitt likviditetsöverskoit i centralinstitutet. Den sammanlagda kassalikviditeten inom exempelvis sparbanksrörelsen blir därför avsevärt större än om den samlade sparbanksrörelsen i StäUet utgjort en enda stor bank. Med andra ord leder den marginella beredskapen hos ett myckt stort antal självständiga enheter totalt sett till ett större likviditetsbehov än ora raotsvarande rörelse bedrivs i ett enda institut. En genora insättningar från sparbanker resp. centralkassor uppnådd hög likviditet kan inte av det centrala institutet användas för utlåning tUl allraänheten. Institutet raåste med hänsyn till de i förväg svårbestämbara anspråken från ett stort antal sparbanker resp. centralkassor på likviditetslillskott hålla en hög likviditetsberedskap. Härtill bidrar att likviditetsbehovet hos de skilda enheterna inte kan styras centralt på sätt som sker i en bank raed avdelningskontorsorganisation. Den höga likviditetsberedskapen bestyrks av utvecklingen. Kravet på reeU likviditet har dock inte järafört raed andra banker verkat negativt på raöjligheten att förvärva enligt lagstiftningen likviditetsgrundande obligationer. Med hänsyn till de särskilda förhållanden som sålunda föreligger synes det enligt inspektionens uppfattning inte oförenligt med principen om konkurrensneutralitet att nuvarande specialregel behåUs. Kvolkravet måste dock raed beaktande av de faktiska omständigheterna sättas relativt högt, högre än 50 % vilket är maximum enligt lagförslaget. En lösning som i likhet med lagförslaget innebär att nuvarande specialbestäramdse inte tUlärapas synes inte raöjlig. I nuläget skulle kvoten för centralinstituten bli negativ. En orastrukturering av verksaraheten i syfte att raöjliggöra även ett relativt lågt kvotkrav skulle rubba institutens förraåga att fuUgöra sina grundläggande centrala uppgifter. Slopas den legala specialbestäraradsen måste därför enligt inspektionens uppfattning i den praktiska tillämpningen införas någon ny konstruktion av innebörd t, ex, att särskilt likviditetskrav inora lagens raaxiraura bestäms för dels varje sparbank resp, centralkassa, dels sparbankssektorn (inkl. Sparbankernas Bank) resp, jordbmkskassesektorn (inkl. Jordbrukets Bank). Bestämraandet av dessa krav får förutsättas ske med beaktande av verksamhetens beskaffenhet på ett sätt som skänker reell konkurrensneutralitet.

De berörda bankgrupperna ställer sig avvisande till förslaget att slopa specialregeln. Sparbanksföreningen anser att förslaget innebär ett avsteg från principen om konkurrensneulral behandling av olika institutsgrupper. Sparbanksstrukturen skUjer sig väsentUgt från övriga bankinstituts. Det finns f, n, 231 enskUda sparbanker, vilka har att verka i konkurrens med ett antal raer eller ramdre rikstäckande institut. Sparbankerna är enligt sparbankslagen hänvisade tUl att bedriva sin verksamhet inom ett i resp. regleraente geografiskt avgränsat verksarahetsoraråde. Detta innebär att enskilda sparbanker inte har konkurrenternas möjligheter att slussa inlåningsmedel från oraråden med låg kreditefterfrågan till områ-

Prop. 1974:168 88

den med hög sådan, vilket i sig borde vara ett samhällsintresse. Sparbanksstrukturen innebär vidare att det stora flertalet sparbanker utgör alltför små enheter för att de själva skall kunna bära kostnaderna för egna specialister inom utlandsrörelsen, fond- och notariatverksamheten, företagskreditsidan etc. Av samma skäl kan sparbankerna inte ta på sig enhandsengagemang i samma utsträckning som konkurrenterna. En konkurrens på i realiteten lika vUlkor fömtsätter således att man inom sparbanksrörelsen kan bygga upp för sparbankerna gemensamma organisationer för att överbrygga nackdelarna av sparbanksstrukturen. En sådan uppbyggnad av gemensamma organ har också skett. Sparbankernas Bank är i detta sammanhang det självklart viktigaste. För en utförligare belysning av Sparbankernas Banks betydelse som ekonomiskt centralorgan för sparbankerna hänvisar föreningen tUl bankens eget remisssvar. Elt slopande av specialreglema för Sparbankernas Bank vid beräkningen av likviditetskvot skulle rycka undan gmnden för bankens verksamhet. Konsekvenserna av en sådan åtgärd blir helt motsatta de av utredningen eftersträvade. Sparbankernas möjligheter att konkurrera på lika villkor minskar. Utredningens förslag innebär dessutom att sparbankernas möjligheter att tUlvarata stordriftsfördelar inom väsentliga områden begränsas, vilket från samhällsekonomisk synpunkt inte kan vara en Önskvärd konsekvens.

Sparbanksföreningen konstaterar att bankinstituten under en lång följd av år förvärvat bostadsobUgationer med anledning av att dessa fått inräknas bland de likvida tiUgångama vid beräkning av likviditetskvot. Detta gör det enligt utredningen nödvändigt att i den för övrigt förenklade lagtexten slå fast, att bostadsobligationer alltid skall få räknas som likvida medel. Utredningen anför att en ändring på den punkten skulle kunna medföra allvarliga konsekvenser för bankinstitulen. Sparbankernas Bank har självfaUet också utvecklat sin verksamhet raed hänsyn till de speciella regler sora gällt för den. En ändring av dessa regler på det genomgripande sätt sora föreslås skulle få ytterst allvarliga konsekvenser. Utredningen borde även i detta fall ha dragit slutsatsen, att de nuvarande reglerna raåste bibehållas. Föreningen anför vidare att utredningens antydan att sparbanksrörelsen under år 1973 skuUe ha missbrukat specialregeln genom att föredra placeringar i Sparbankernas Bank framför obligationsköp saknar all grund. Enligt föreningen är ökningen av placeringar i centralbanken i huvudsak gmndad på det faktum att banken, vid övergången till likviditetskvotskrav för sparbanker, i fullt samförstånd med riksbanken skapade en förmånlig inlåningsräkning föi sparbankerna i syfte att underlätta uppbyggnaden av deras likviditet. Det är inte rimligt att som argument för slopande av specialregeln anföra att Sparbankernas Banks och riksbankens ansträngningar att för bättra sparbankernas likviditet rönt framgång.

Man kan vidare enligt föreningen konstatera att varken ökningen un-

Prop. 1974:168 89

der år 1973 eller den absoluta storleken av Sparbankernas primärlikviditet på något vis är anmärkningsvärda. Primärlikviditeten (i procent av förbindelsema) ökade under året i föreningens statistikgrupp från 6,9 % till 8,8 %, vilket med hänsyn tUl en ovanligt hög inlåningsökning och låg kreditefterfrågan inte framstår som uppseendeväckande. Den faktiska utvecklingen visar också att sparbanksrörelsen inte på något \'is missbrukat specialregeln. Vid utgången av år 1973 hade Sparbankernas Bank en faktisk likviditetskvot på 61,2 %. De 74 större sparbankerna i föreningens statistikgrupp hade vid samma tidpunkt tillsammans en likviditetskvot på 25,5 %. Om man tUlämpar en helhetssyn och inbegriper Sparbankernas Bank i statistikgruppen och då renodlar Sparbankernas Banks likvida medel i överensstämmelse med utredningsförslaget, skulle totalkvoten ha varit 23,5 %. Om man som ytterligare exempel konstaterar att sparbankerna har en "överlikviditet" på 5,5 % (25,5— 20,0) och betraktar den del av insättningarna i Sparbankernas Bank som är nödvändig för att nå 20 % (1 248 mUj kr.) sora en avdragspost vid beräkningen av Sparbankernas Banks likviditetskvot, ger det en kvot för Sparbankernas Bank på 46 %. Sparbanksföreningen frarahåller vidare att Sparbankernas Bank i vissa avseenden fyller funktionen sora förraedlande länk raeUan sparbankerna och myndigheterna och då i första hand riksbanken. Sparbankernas Bank har därvid alltid lojalt följt ingångna överenskomraelser.

Sammanfattningsvis konstaterar sparbanksföreningen att ett slopande av specialregeln inte kan få mer än rent marginella effekter för den totala kreditvolymen i samhället. Förändringen kan från rent kreditpolitiska utgångspunkter inte vara så angelägen att det motiverar de synnerligen allvarliga konsekvenser den skulle få för Sparbankernas Bank och sparbanksrörelsens raöjligheter att utgöra en konkurrenskraftig och balanserande faktor på kreditmarknaden. Om riksbanken i ett åtstramningsläge ändå vUl gardera sig för de teoretiska riskerna för ett missbruk av specialregeln och förhindra en utlåningsökning från Sparbankernas Bank, kan detta ske på flera sätt. Riksbanken kan utnyttja möjlighetema att införa ett tillfälligt utiåningstak för Sparbankernas Bank eller fastställa ett högre likviditetskvotstal för banken.

Enligt Sparbankernas Bank är de skäl som ligger bakom den nuvarande specialregeln fortfarande gUtiga. Det av utredningen angivna exemplet på hur nuvarande beräkningssätt kan begränsa effekten av ett likviditetskrav på sparbankerna är teoretiskt riktigt men i praktiken felaktigt. Exemplet förutsätter nämligen att Sparbankernas Bank skulle agera likviditetsmässigt sora flertalet andra affärsbanker, dvs. hålla en likviditetskvot i nära anslutning till den krävda kvoten. På gmnd av sin ställning sora ekonoraiskt centralorgan har banken alltid strävat att hålla en hög betalningsberedskap. Den genorasnittliga årliga likviditetskvoten har för bankens del under de senaste 10 åren legat raellan 48,7 och

Prop. 1974:168 90

76,7 %. Endast vid tre månadsultimon sedan år 1960 har likviditetskvoten understigit 40 %. Det har vid dessa tillfäUen varit fråga om extraordinära likviditetspåfrestningar på sparbankerna, vUka avspeglat sig på bankens likviditet. Det finns ingen anledning antaga att banken skulle frångå sin nämnda likviditetspolitik så länge den har sin centralbanksfunktion att fylla. Att utvecklingen vid en likviditetsökning i sparbankerna inte blir den som utredningen i sitt teoretiska exempel skisserat belyses även av utvecklingen under åren 1972—1973, dvs. de år då sparbankerna arbetat under likviditetskvoter. Under dessa båda år ökade bankens inlåning från sparbankerna med 1 725 milj. kr. och inlåningen från "andra kunder" med 616 milj. kr, eUer totalt med 2 341 milj, kr. Samtidigt steg den direkta utlåningen tiU "andra kunder" med 795 milj. kr. Även om ett likviditetskrav på 24 % ställs på den del av inlåningsökningen, som koraraer från andra kunder, har endast ett belopp om 370 milj. kr. av den från sparbankerna erhållna inlåningen på 1 725 milj. kr. använts för utlåning. Detta belopp är en mycket begränsad del av den "överlikviditet" i förhållande till ställda krav, som sparbankerna redovisade vid det senaste årsskiftet. Det anförda utgör ett exempel på Sparbankernas Banks likviditetsutjämnande funktion. Beträffande påståendet att specialregeln skulle ge sparbankerna ett incitament att föredra placeringar hos Sparbankernas Bank framför bl. a. statspapper framhålls att sparbankerna under åren 1972—1973 haft att bygga upp sina likviditetskvoter och att banken för att underlätta detta i samråd med riksbanken givit sparbankerna vissa räntefavörer. Vid en bedömning av sparbankernas bidrag till den statliga upplåningen måste också Sparbankernas Banks placeringar i statspapper tagas med i bUden, Vid utgången av år 1972 utgjorde de 23 % av förbindelserna och vid utgången av år 1973 50 %. Motsvarande del för affärsbankerna exkl. Sparbankernas Bank var uppskattningsvis 14 % resp. 17 %. — För att belysa förslagets allvarliga konsekvenser för de båda centralinstituten ger banken följande exempel. Enligt gällande beräkningsregler var bankens likviditetstal den 31 december 1973 61,2% mot krävda 30%. Om utredningens förslag följs, skulle likviditetskvoten i stället bli negaliv, — 38,0 %, För att i det läget uppnå de krav enligt likviditelskvotslagen som ställs på de s. k, provinsbankerna eller 24 % skulle Sparbankernas Bank behöva öka sina likvida tiUgångar med ca 785 milj, kr. Med hänsyn till sin centralbanksuppgift måsle banken håUa en betryggande marginal mellan faktisk och krävd likviditetskvot. Under en följd av år har denna marginal under normala förhållanden varit minst 20 %, Om marginalen halveras och kvoten sålunda blir 34 % kräver detla ett likviditetstillskott på ca 915 mUj, kr. Vid ett ändrat beräkningssätt skulle sålunda bänken i dagens läge behöva omvandla drygt 900 milj. kr. av sin utlåning om totalt 1 625 milj. kr. till allmänheten till likvida tUlgångar. Det bör då observeras att bankens utlåning är i hög grad koncentrerad

Prop. 1974:168 91

tUl bostadssektorn. Av de av banken beviljade krediterna svarar utlåningen till bostadsbyggandet för drygt 43 %, Det torde vara uppenbart att en sådan omläggning raåste utsträckas under en lång följd av år, såvida inte möjligheterna att fungera som bank skuUe försvinna. Banken framhåller att en neddragning av utlåningen också leder till en kraftig räntabilitetsförsämring för banken, I egenskap av ekonomiskt centralorgan för sparbankema måste bankens betalningsberedskap vara hög. De "nya" likvida tUlgångarna måste därför bli av relativt kortfristig natur med följd att avkastningen på de tillkommande likvida tUlgångarna kan komma att ligga minst 2 % lägre än räntan på utiåningen. Den årliga inkomstminskningen kan bli ca 18 milj, kr, vUket skaU jämföras med att bankens vinst före skatter och avsättningar för år 1973 var knappt 28 milj. kr. Bankens minskade möjligheter att tjäna som centralbank för sparbankerna skulle i sin tur få en rad negativa konsekvenser. Banken pekar härvid på att avsaknaden av gemensara kapacitet via centralinstitutet skulle oraöjliggöra konsortieengagemang i vad avser bl. a. bostadsfinansieringen. Avsaknaden av geraensararaa resurser via centralinstituten på rörelsesidan (fond-, utlands- och företagskreditavdelningarna) försämrar vidare sparbankernas konkurrensläge och kan medföra en splittring av sparbanksväsendet som i hög grad kan snedvrida balansen inom banksektom.

I flera sararaanhang — bl. a. i offentliga utredningar — har frarahållits behovet av orafattande enhandsengageraang på kreditmarknaden. Detta torde vara ett av de skäl som bl, a, lett tiU fusionsbUdningar både inora den privata affärsbankssektorn och hos de statliga kreditinstituten. Ora sparbankerna för sarahällets bästa skall kunna följa raed i denna utveckling, fordras antingen tillgången tUl geraensararaa resurser hos de centrala instituten eller annars en raycket kraftig koncentrationsutveckling, som skulle göra att tanken med sparbankernas lokala förankring kom att förvanskas. Med hänvisning tiU det sagda avstyrker banken bestämt ett slopande av specialregeln och framhåller att vad banken anfört i frågan i allt väsentligt äger tillämpning också på Jordbrukets Bank, För att vid behov motverka de nackdelar som skulle uppslå genom att nuvarande beräkningsregler teoretiskt skulle reducera effekten av gentemot sparbankerna ställda likviditetskvotskrav kan andra lösningar till-lämpas. Ett sätt är att rUcsbanken, då en skärpning av likviditetskvotskravet för sparbankerna/centralkassorna genomförs, samtidigt inför ett tillfälligt utlåningstak för Sparbankernas Bank/Jordbmkets Bank, Avslutningsvis framhåller banken att den i medvetande om sin uppgift som sparbankernas ekonoraiska centralorgan alltid lojalt följt de intentioner de penningvårdande rayndigheterna visat i vad avser kreditpolitikens till-lärapning. Det saknas anledning antaga att banken i framtiden skulle handla på ett annat sätt. Banken påpekar också att riksbanken har påverkat och i fortsättningen kan påverka sparbankerna i för riksbanken

Prop. 1974:168 92

önskad riktning via Sparbankernas Bank, En förutsättning härför är dock att banken kan fylla sina centralbanksuppgifter gentemot sparbankerna.

Inte heller jordbrukskasseförbundet accepterar utredningens synpunkt att skillnaderna mellan de olika bankinstituten har suddats ut så att sparbankssektorn och jordbrukskasserörelsen genom specialregeln har en konkurrensfördel som är oförenUg raed den konkurrensneutralitet som den nya banklagstiftningen åsyftar. Utredningens räkneexempel är inte realistiskt. Förbundet framhåller att Jordbrukets Banks rörelse skiljer sig väsentligt från de vanliga affärsbankernas verksamhet genom dess funktion som förvaltare av centralkassornas gemensamma likviditetsreserv. Detta faktum medför helt andra och större krav på betalningsberedskapen hos Jordbmkets Bank, Medan de egentliga affärsbankerna kan upprätthålla en betryggande betalningsberedskap genom en likviditetskvot sora ligger några procentenheter över de angivna kvolkraven, är ett motsvarande agerande helt omöjligt för Jordbrukets Bank, Detta illustreras av att Jordbmkets Banks faktiska genomsnittliga likviditetskvot under åren 1969—1973 var 68,3 % år 1969, 73,9 % år 1970, 81,9 % år 1971, 79,5 % år 1972 och 79,0 % år 1973. Den faktiska kvoten ligger aUlså vanligen ca 2,5 gånger högre än kvolkravet om 30 %, Härav framgår att inlåningsökningen angivna år således inte medförde en kreditexpansion hos Jordbmkets Bank av det slag som utredningens räkneexempel antyder. Detta belyses också av ett i yttrandet redovisat diagram över bankens utveckling. Av diagramraet fraragår att bankens totala inlåning under åren 1970—1973 ökade med 936 raUj, kr., varav 803 mUj. kr. utgjorde inlåning från centralkassoma och 133 milj. kr. var inlåning från allmänheten. Om kvotkravet är 30 %, skulle denna inlåningsexpansion raed utredningens resoneraang raöjliggöra att utlåningen till allmänheten ökades med 655 mUj. kr. (0,7x936). Men denna utiåning ökade i själva verket med endast 161 milj. kr., dvs, med mindre än en fjärdedel av det enligt utredningens exempel möjliga beloppet. Trots att den angivna tidsperioden omfattar två år (1969 och 1970) under vilka rådde kreditrestriktioner av en hårdhetsgrad som torde vara svår att överträffa i fraratiden, ökade Jordbmkets Banks likviditetskvot i stället för att minska. Någon utlåningsexpansion i det pressade läget var det således aldrig fråga om. Det finns ingen grundad anledning att tro att Jordbrukets Bank skulle kunna agera likviditetsmässigt på ett annat sätt i framtiden. Beträffande utredningens farhågor för att specialregeln skulle påverka centralkassorna alt hellre placera sin likviditet hos Jordbrukets Bank än i statspapper framhåUer förbundet att denna benägenhet hos centralkassorna torde kunna härledas ur den kooperativa företagsformens idémässiga innehåll i fråga om inbördes solidaritet och självhjälp. Jordbrukets Bank förvaltar hela rörelsens gemensamraa likviditetsreserv. Det framstår som praktiskt och ekonoraiskt riktigt att han-

Prop. 1974:168 93

ken handhar rörelsens placeringar i statspapper ra. ra. i stället för att tolv regionbanker sysslar raed detta. Jordbrakets Banks statspappersinnehav är betydande och utgjorde vid slutet av år 1973 86 % av dess inlåning från centralkassorna. Sararaantaget för hela rörelsen utgjorde statspappersinnehavet ca 14 % av förbindelserna vilket kan jämföras med 17 % för affärsbankema exkl. Sparbankernas Bank. Mot bakgrund av rörelsens lagfästa uppgift att tUlgodose jordbrukets kreditbehov är det inte rimligt att kräva en ökning av dess bidrag till den statliga upplåningen. Ett slopande av specialregeln skulle få aUvarliga konsekvenser för Jordbrukets Bank. Enligt nuvarande beräkningsregler var dess likviditetskvot vid utgången av år 1973 82 % mot krävda 30 %. Med en beräkning enligt utredningens förslag skulle kvoten i stället bli negativ (—14 %). För att uppnå en likviditetskvot om 70—80 %, vilket raot bakgrund av bankens uppgift sora förvaltare av centralkassomas likviditetsreserv torde vara nödvändigt, krävs sålunda att banken omvandlar ca 200 milj. kr. eller nära två tredjedelar av sin utlåning till likvida medel. En sådan utveckling skuUe drastiskt begränsa rörelsens raöjligheter att tillgodose de ökade behoven — bl, a, hos jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse — av större krediter på en hand. Vidare skulle banken få vidkännas en minskad räntemarginal, innebärande minskade raöjligheter att fungera sora centralbank för kreditkassoma. Detta skulle i hög grad försvaga rörelsens konkurrensförraåga. Det är enligt förbundet svårt att finna några sarahällsekonoraiskt hållbara raotiv för en sådan utveckling. Principen om konkurrensneutralitet får inte drivas utan hänsynslagande till de skilda funktioner och huvuduppgifter oUka bankinstitut har. Specialregeln har tUlkomrait raed tanke på den särskilda karaktär av likviditetsutjämnande organ och dearinginstitut som de berörda bankerna har. Dessa huvudfunktioner kvarstår oförändrade raen skulle bli avsevärt svårare att uppfylla, ora specialregeln slopades, eftersora de båda bankemas likviditetssituation i ett slag skulle bU starkt negativ. Riksbanken har visserligen raöjlighet att lösa övergångsprobleraen för de båda bankerna genom särskUda överenskoraraelser. Kvar står emellertid att dessa bankers möjlighet att fullgöra sina huvuduppgifter på sikt avsevärt försvåras,

Jordbrukskasseförbundel anser det inte motiverat att — sora utredningen föreslagit — vidga kretsen av institut sora kan orafattas av kassakrav till att avse även sparbanker och centralkasssor. Förbundet erinrar om vad kreditmarknadsutrednmgen anförde i denna fråga i det belänkande som Ugger tUl grund för den nuvarande kreditpolitiska lagstifiningen. Nämnda utrednmg påpekade att Sparbankemas Bank och Jordbmkets Bank är konstmerade sora bankaktiebolag och att de därför kommer att liksora övriga affärsbanker kunna inbegripas i förordnande om kassakvoter. Att dessutora föreskriva kassakvoter för sparbankerna och centralkassoma, innebärande krav på raedelsbehållning i riksban-

Prop. 1974:168 94

ken, skulle enligt utredningen införa ett nytt eleraent i dessas kassadispositioner. Möjligen skulle frågan kunna resas, om medelsbehållning i riksbanken skulle kunna ersättas av tillgodohavande i centralinstituten. Åtminstone så länge kassakvoterna används endast som ett komplement tiU likviditetskvoterna förelåg dock inte enligt utredningens mening tillräckliga skäl för att med de komplikationer detta skulle medföra tillämpa kassakvoter för sparbanker och centralkassor. Förbundet framhåller att vad kreditmarknadsutredningen sålunda anförde fortfarande utgör goda skäl för att undanta centralkassor och sparbanker från bestämraelser om kassakrav. Förbundet tillägger att sådana bestämmelser sannolikt skulle få starkare räntabilitetsmässiga inverkningar på centralkassorna än på t. ex. affärsbankerna.

Även sparbanksföreningen och Sparbankernas Bank hävdar att de kassakrav som kan komma i fråga för sparbanksrörelsen bör regleras via krav på Sparbankernas Bank, De båda remissinstanserna ifrågasätter, om en tillämpning av bestämmelser om kassakrav kan ha någon kredit-reglerande effekt på flertalet sparbanker. Vidare understryks att de enskilda sparbankerna räntabilitetsmässigt relativt sett skulle komraa att drabbas hårdare än affärsbankerna.

Bankföreningen anser att det är angeläget att i lagen anges att ränta raotsvarande diskontot alltid skall utgå på de raedel sora bankerna håller i riksbanken till följd av kassakrav,

5.3 Utiåningsreglering

Remissinstansema accepterar i allmänhet utredningens förslag att utlåningsreglering upptas i lagstiftningen som ett extraordinärt kreditpolitiskt instmment. Statskontoret och bankinspektionen, som uttryckligen tillstyrker förslaget, framhåller bl, a. att bestämmelserna om utiåningsreglering eUer utiåningstak kan ses som en kodifiering av en redan förekomraande praxis.

Riksbanksfullmäktige (majoriteten) anför bl, a, att utlåningsreglering i flera av de västeuropeiska ländema blivit ett viktigt, ibland dominerande inslag i kreditpolitiken. Erfarenheterna av detta kreditpolitiska instrument visar att det på ett både snabbt och precist sätt påverkar bankinstitutens utlåning och att dess effektivitet sannolikt beror på att konstruktionen överensstämmer med bankernas intema styrmedel. Enligt fullmäktiges mening är det väl motiverat att införa bestämmelser ora utiåningsreglering i den kreditpolitiska lagstiftningen, Härigenora blir det lättare att utnyttja instrumentet på ett tidigt stadium i en överhettningssituation. Att bemästra svårigheterna genom överenskomraelser medför ofta att ingripandena försenas, effekterna fördröjs och åtgärderna blir mer besvärande än om de satts in i tid.

Sparbanksföreningen delar utredningens uppfattning om utlåningsreg-

Prop. 1974:168 95

leringens för- och nackdelar och kan acceptera att utlåningstak tillämpas som extraordinär åtgärd i ett inledningsskede av en kreditåtstramning. Föreningen understryker dock att denna förra av reglering bör till-lämpas endast under kortare perioder för att inte minska konkurrensmöjligheterna mellan instituten, HSB, som tUlstyrker utredningens förslag i allt väsentligt, anser det vara mycket angeläget att förordnande om utiåningsreglering, liksom ora placeringsplikt och räntereglering, får utfärdas endast om synnerliga skäl föreligger och att förordnande om utiånings- och räntereglering skall begränsas till viss lid, högst ett år,

Jordbrukskasseförbundel vill inte motsätta sig att utiåningsreglering införlivas bland de kreditpolitiska instruraent sora riksbanken kan till-lärapa, Utiåningsreglering begränsar dock bankernas handlingsförmåga mer än andra kreditpolitiska instrument, vilket drabbar expanderande banker hårdare än övriga, eftersora bankernas relativa konkurrenssituation fr>'ses till läget vid en viss tidpunkt. Vidare gäller att banker med snabb omsättningshastighet på lånen torde drabbas mindre hårt av ett förordnande ora utlåningstak än banker med långfristig utlåning. Med hänsyn till att jordbmkskasserörelsen torde vara den bankinstitutsgrupp som expanderat relativt sett starkast under det senaste decenniet och tUl att rörelsens utlåning huvudsakligen är av långfristig natur drabbar utlå-ningsrcgleringens bristande flexibilitet jordbrukskasserörelsens raedlemmar hårdare än exerapelvis affärsbankernas kunder. Det torde inte vara raöjligt att i lagtexten ange de nödvändiga differentieringar raellan bankinstitutsgrupperna sora kan behövas vid tUlärapningen av utiånings-regleringen. Jordbrukskasseförbundet heraställer emellertid att de anförda synpunkterna beaktas vid det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Bankföreningen framför starkt kritiska synpunkter raot bl. a. utiåningsreglering sora kreditpolitiskt instruraent. Till skUlnad från kassa-och likviditetskrav kan enligt bankföreningen utlåningsreglering, emissionskontroll, placeringsplikt och räntereglering inte användas utan att väsentliga värden offras i marknadsekonorain genora instruraentens biverkningar. I betänkandet saknas bl. a. försök att väga instmraentens skadeverkningar raot de syften raedlen avses tjäna. I vissa fall är det av utredningen anförda behovet av ett visst regleringsuistmment uppkommet som följd av en eller flera av de övriga föreslagna regleringarna. De negativa verkningama sora instmraenten skulle få ora de tUlärapades raåste därför saramanläggas och ställas raot värdet av vart och ett av dera. Utfallet av en sådan prövning torde enligt bankföreningens bedöraning ge vid handen att det aldrig torde vara raotiverat att använda något av instraraenten annat än då kreditraarknadens raöjligheter att fungera allvarligt har rubbats på grand av yttre oraständigheter, t. ex. i ett allmänt ekonomiskt krisläge.

Bankföreningen understryker starkt de negativa effekter av en utiåningsreglering som utredningen pekar på, bl. a. att utlåningsreglering

Prop. 1974:168 96

sätter konkurrensen mellan kreditinstituten ur spel och medför att kredilgivning uppstår på en icke organiserad marknad utanför riksbankens kontroll. Till skillnad från den kontinuerliga verkan som ligger i en med traditionella medel åtstramande kreditpolitik, hur snabbt den än fortgår, saknas tillräckliga möjligheter att med utlåningsreglering skilja mellan mer och mindre angelägna kreditbehov. Den omedelbart försämrade kreditfördelningen sänker därmed tillväxttakten i ekonomin. Såsom utredningen påpekar leder utlåningsreglering till en utvidgning av den icke organiserade kreditmarknaden, som gör regleringen ineffektiv även från stabiliseringssynpunkt. Bankföreningen anser att detta sker relativt snabbt även vid kortvarig användning av instrumentet. Särskilt vid upprepat införande startas en inlärningsprocess hos företag och andra vilket ökar den grå marknadens styrka och betydelse. Detta i sin tur undergräver basen för den fortsatta kreditpolitiken. För många låntagare förrycks hela den finansiella planeringen och därraed en gmndval för bl. a, investeringsverksamheten.

En annan nackdel med utlåningsreglering är enligt bankföreningen att de mindre företagen drabbas oproportionerligt hårt av ett drastiskt kreditstopp i förhållande till de större, vilka vanligen har högre Ukviditet och alternativa lånemöjligheter. Vidare hämmas den långsiktiga tillväxten i ekonomin av den ryckighet i penningpolitiken som blir följden av att utlåningstak är en åtgärd som med nödvändighet präglas av diskontinuitet, Sora erfarenheterna från England visar kan ett flitigt användande av utlåningstak leda till minskad konkurrens raeUan bankema både vad gäller inlåning och utlåning och därmed försämrad effektivitet hos kreditmarknaden. En ytterligare nackdel med utlåningsreglering är att den kan allvarligt försvåra för bankerna att infria ingångna, juridiskt bindande kreditavtal. Sådana konsekvenser av kreditpolitiska åtgärder kan inte vara rimliga. Bankföreningen anser att det måste vara en priraär uppgift för kreditpoliliken att lUl det yttersta undvika ett instrument som medför sådana biverkningar och som vid upprepad användning inte kan förväntas uppnå sitt syfte,

5.4 EmissionskontroU

Utredningens förslag i fråga om emissionskontroll tillstyrks eller lämnas utan erinran av de flesta remissinstanserna. Några instanser, däribland AP-fonden och bankföreningen, har emeUertid kritiska synpunkter på förslaget, I vissa andra remissyttranden framförs erinringar och ändringsförslag, bl, a. i fråga om vilka lån som emissionskontrollen skall omfatta.

Till de remissinstanser som tillstyrker utredningsförslaget hör riksbanksfullmäktige (majoriteten), som erinrar om att emissionskontroll, baserad på en överenskoraraelse mellan riksbanken och affärsbankerna.

Prop. 1974:168 97

har tillämpats för obligations- och föriagslån sedan år 1952. Förhållandena på kapitalmarknaden, vUka kan väntas bestå under överskådlig tid, är sådana att om riksbanken inte fyllde den funktion den nu gör sora bl. a, samordnande organ, turordning och eraissionsvolyra inte skulle koraraa att bestämmas av spelet på en fri marknad. Det kunde tänkas att uppgiften övertogs av två eller tre i eraissionsverksaraheten engagerade banker eller raera sannolikt att den övergick tUl den dorainerande placeraren, allraänna pensionsfonden. Enligt fullraäktiges raening bör också den av utredningen föreslagna vidgade kontrollraöjUgheten genoraföras som innebär att bankernas lån i försäkrings- och pensionsinrättningarna förs in under kontrollen. Det kan inte vara tillfredsställande att kontrollen skaU kunna tillärapas på kapitalflödet från försäk-rrags- och pensionsinrättningarna till de slutliga låntagarna, ora för-raedlingen går över kreditaktiebolagen, raen inte ora de kanaliseras genora bankerna och kapitalraarknadsinstitutens raedel används för att finansiera bankutiåning.

Sparbanksföreningen understryker den praktiska betydelse reversupplåning har för bl. a, SPINTAB, när det gäller att på ett för kunderna sraidigt och effektivt sätt upprätthålla en jämn och hög kapacitet beträffande avlyft från byggnadskrediliv. Föreningen förutsätter att emissionskontrollen inte tillämpas på ett sådant sätt att denna angelägna verksarahet försvåras.

AP-fonden fraraför vissa kritiska synpunkter i fråga om en emissionskontroll och anser att en sådan kontroll är ägnad att inge betänkligheter. Vad gäller s. k. raasspapper, dvs, obUgationer och förlagslån, har dock sådan kontroll tUlärapats sedan länge i vårt land, vilket kan raotivera att eraissionskontroll beträffande raasspapper hänförs till en perraanent lagstiftning, Fondstyrelsema understryker starkt, att det förhållandet att ett kreditpoUtiskt raedel behandlas i en perraanent lagstiftnrag självfallet inte får innebära att raedlet perraanent skall användas, Eraissionskontroll av andra skuldebrev än raasspapper, dvs, frärast reverslån, är enligt fondstyrelsernas raening ett kreditpoUtiskt raedel sora endast bör tUlgripas ora synnerligen starka skäl föreUgger. Ora eraissionskontroll skulle tillgripas för alla skuldebrev, utgivna av kreditinstitut, skuUe detta innebära att den av statsraaktema åsyftade handlingsfriheten för fondstyrelserna blev Ulusorisk. I den raån en lagstiftning ora eraissionskontroll av andra skuldebrev än raasspapper över huvud kan anses önskvärd, bör en sådan kontroll hänskjutas tUl lagstiftningen rörande de extraordinära kreditpolitiska raedlen.

Bankföreningen ställer sig avvisande tUl utredningens förslag om emissionskontroU, i varje fall som ett norraalt raslag i kreditpolitiken. Förenragen anför bl. a, att det naturligtvis inte är så att det skulle existera ett efterfrågeöverskott på långfristig kredit sora skulle raotivera en konttoU för att bringa ordning bland eraissionema. Tvärtora är överskot-7 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 168

Prop. 1974:168 98

tet förorsakat av att en eraissionskontroll införts. Närmare bestämt är det den raed konttollen förbundna ränteregleringen sora priraärt orsakat kö-bUdningen. Om räntebUdningen släpptes fri skulle det sålunda inte finnas någon kö kvar att reglera, eftersora kreditutbudet skulle bli lika stort sora efterfrågan, Eraissionskontrollen är sålunda ett instruraent för reglering av räntan på långfristigt kapital tUl förmån för frärast bostadssektorn. Med hänsyn tUl de verkningar sora prioriterragar medför på kreditallokeringen och tillväxten anser bankföreningen det synnerligen angeläget att denna reglering upphör. Ett slopande av emissionskontrollen är särskilt angeläget med hänsyn till behovet i näringslivet att kunna planera den långfristiga finansieringen av investeringsverksamheten. Osäkerhet härvicUag hämmar utbyggnaden och förnyelsen av produktionsapparaten. Detta inverkar raenligt på den ekonoraiska frarastegs-takten, vUket i sin tur på sikt inskränker kapitalraarknadens tUlväxt.

Bankföreningen anser det vara orimligt att bostadspolitiken skall tUl-låtas sätta hela kapitalraarknadens funktion ur spel i dessa avseenden och förhindra utvecklbigen av raarknadens potential, sora i Sverige är betydande, Eraissionskontrollen raåste av dessa skäl avvisas sora ett norraalt inslag i kreditpolitUcen, önskeraålet att trygga de prioriterade sektorernas kreditbehov bör liksora hittUls i fortsättningen fullt ut kunna lösas genom överenskoraraelser raeUan staten och kreditinstituten,

Eraissionskontrollen bör enligt bankföreningens mening kunna ersättas av den återhållsamhet raed hänsyn tUl raarknadsläget sora bankerna raåste utöva vid förraedling av eraissioner. Vidare leder den nuvarande regleringen av ränta och andra eraissionsviUkor till en likriktning av dessa vUlkor, som är olyckUg både från jämviktssynpunkt och kreditför-delningssynpunkt. Ökad differentiering av vUlkoren efter låntagare, säkerheter, låneändaraål etc, skulle leda tUl en bättte järavikt raeUan utbud och efterfrågan på kapitalraarknaden. Utbudet av kapital skulle öka samtidigt som efterfrågan skuUe faUa bort från vissa företag, sora på en reglerad marknad kan låna tUl vUlkor som ej är inarknadsmässiga. En sådan differentiering skulle inte behöva innebära någon långsiktig höjning av den genorasnittliga räntenivån, utan enbart differentieringen i sig skulle ge bättre balans på marknaden. Differentieringen skulle också leda tUl en samhällsekonomiskt effektivare resursfördehiing. Bl. a. försvåras f. n, den långfristiga kreditgivningen tUl pionjärbetonade och riskfyUda projekt genora att räntesättningen inte kan anpassas efter riskema. På en reglerad raarknad går krediterna huvudsakligen tUl de säkra raen kanske mindre räntabla projekten, Kredilförsörjningen tiU prioriterade oraråden försvåras genora en marknadsmässigt sett för låg räntenivå, vUket nuvarande svårigheter på bostadsobligationsmarknaden visar. En ytterligare nackdel med reglering av utiåningsvUlkoren är att kreditförmedlingen utanför den ordinarie marknaden ökar. Bankföreningen anför vidare att utredningens förslag innebär en avse-

Prop. 1974:168 99

värd utökning av emissionskonttoUens användningsområde jämfört raed nuvarande lag. Sålunda skall enligt förslaget emissionskontroll kunna orafatta bl, a, konvertibla obligationer, vinstandelslån och obligationer raed warrants, trots att dessa kapitalanskaffningsinstmraent för företagen närraast är att järastäUa raed aktier, "Andra skuldebrev" innefattar enligt ordalagen även bankers raotböcker. Detta kan naturligtvis inte vara avsett. Bevis, sora bank utfärdar inora ramen för sin inlåningsverk-sarahet, bör ej kunna orafattas av eraissionskonttoll. Att bankernas refinansieringslån i AP-fonden skulle orafattas av eraissionskontroll riraraar ej med principema för återlånesystemet. Bankföreningen anser att den föreslagna utökningen av eraissionskonttoll skuUe raedföra så stora nackdelar i olika avseenden att orafattningen bör begränsas på sararaa sätt sora i nuvarande lag ora räntereglering och eraissionskontroll.

Frågan ora vUka lån sora skall orafattas av eraissionskontroll enligt den föreslagna lagen tas upp av flera reraissinstanser. Försäkringsbolagens riksförbund anför att utredningens avsikt inte torde ha varit att eraissionskontrollen skall orafatta även försäkringsbolagens reversutiå-nrag, vilket synes ha blivit fallet genora lagtextens utforraning. Förbundet herastäUer därför att lagtexten ändras så att det klart fraragår att försäkringsbolagens reversutlåning inte orafattas av bestäraraelsen ora eraissionskontroll. Jordbrukskasseförbundet instäraraer i utredningens uppfattning att det kan vara riraligt att eraissionskontroUen orafattar den typ av upplåning sora uttedningen angett, bl. a. bankinstitutens upplåning i förra av reverslån eller andra skuldförbuiddser, exerapelvis bankers upplåning i AP-fonden för refinansiering av exportkrediter. Det kan eraeUertid ifrågasättas, ora inte eraissionskonttoUen genora den föreslagna lagtexten blir raer omfattande än vad utredningen avsett. Enligt ordalydelsen i lagtexten skulle exempelvis jordbmkskassas reverslån i egen fastighet omfattas av emissionskontrollen, vilket kan fömtsättas inte vara avsikten. Stadshypolekskassan har inget att erinra mot den föreslagna bestäraraelsen ora eraissionskontroll i den raån utredningen raed reverslån sora tas upp av hypoteksinstitut åsyftar endast reverslån som substitut för obligationslån. EraissionskontroUen kan däremot rimligtvis inte få avse sådana kortfristiga lån som regelmässigt erfordras i sladshypotekskassans löpande rörelse, I vissa lägen måste nämligen kortfristiga krediter tas upp för att förskottera utlånrag i avbidan på att likvider inflyter för obUgationsförsäljningar eller för att överbrygga likviditetssvårigheter vid exempelvis konverteringar eller liknande situationer,

5.5 Allmän placeringsplikt

Utredningens förslag i fråga ora placermgsplUct har fått ett blandat raottagande under reraissbehandlingen. Förslaget beträffande den all-

Prop. 1974:168 lOO

manna placeringsplikten godtas i stort sett av de flesta remissinstanserna. En mindre gmpp remissinstanser, bl, a, industriförbundet och jordbrukskasseförbundel, anser som tidigare redovisats att frågan om placeringsplikt över huvud taget bör uppskjutas i avvaktan på kapital-marknadsutredningens betänkande, även ora beslut dessförinnan skulle fattas om en ny lagstiftning om kreditpoliiiska medel. Olika synpunkter redovisas av flera remissinstanser i vissa frågor sora har saraband raed förslaget ora placeringsplikt, bl. a, i fråga ora vad sora skall räknas in bland prioriterade placeringar,

Utrednragens förslag om en allmän placeringsplikt tiUstyrks av bl, a, statskontoret, konjunkturinstitutet, bankinspektionen, försäkringsinspektionen, bosladsstyrelsen, bosladsfinansieringsutredningen, delegationen för bostadsfinansiering, riksbanksfullmäktige (raajoriteten), riksgäldsfullmäkiige (raajoriteten), LO, TCO, Sparbankernas Bank, sparbanksföreningen, Folksam, HSB, Riksbyggen och SABO.

Statskontoret berör den kreditpoUtiska lagstiftningens betydelse beträffande kreditförsörjnragen för bostadsbyggandet. Både den totala omfattningen av byggandet och dess lokala och tidsmässiga fördelning är detaljplanerad av samhälleliga organ. För att inte planema skaU rubbas av finansieUa problem krävs att kreditförsörjningen är tryggad särat att krediterna är tUlgängUga vid de tidpunkter sora de fysiska planerna förutsätter. Statskontoret bittäder utredningens ståndpunkt att frågor av denna karaktär även i fortsättningen bör lösas genora förhandlingar med bankinstitulen raen att möjlighet skall finnas att tiUämpa lagregler i situationer, där förhandUngar inte leder till önskvärt resultat. EnUgt statskontoret finns inga skäl att förmoda att lagförslaget får några genomgripande organisatoriska konsekvenser. Statskontoret påpekar dock att den föreslagna lagstiftningen kan komraa att raedföra en uppgiftsomfördelning meUan riksbanken och delegationen för bostadsfinansiering, när det gäller förhandlingar raed bankinstituten ora bostadskreditgivning. Dessa förhandlingar har tidigare förts av delegationen för bostadsfinansiering. När riksbanken berayndigas att utfärda föreskrifter ora placeringsplikt finns skäl att närraare pröva uppgiftsfördelningen meUan delegationen och riksbanken. Bostadsfinansieringsutredningen (majoriteten) anför bl, a, att bostadssektom har stora finansieringsbehov och därmed väger tungt på kreditmarknaden. Samtidigt är det av största betydelse för bostadsförsörjningen och för en rationeU bostadsproduktion att finansieringen fungerar smidigt. Kapitalförsörjningen tiU bostadsproduktionen har i viss raån haft en särställning i kreditpolitiken. Utredningen understryker vikten av att denna prioritering blir bestående. Genora överenskommelser meUan delegationen för bostadsfinansiering och bankväsendet fungerar numera byggnadskreditgivningen på ett acceptabelt

Prop. 1974:168 lOi

sätt. Däremot är eftersläpningen i avlyften av kreditiven tUl långa lån ett stort problera. Balanserna är besvärande stora, och från flera håll har raan understrukit att åtgärder måste vidtas för att man skall kunna tUlgodose bostadssektorns kapitalbehov. Med hänsyn till att bostadsproduktionen i särskUt hög grad är planerad och styrd genora beslut från statsmaktemas sida finns inte anledning att styra verksaraheten genom begränsningar i kreditgivningen. Man kan i stäUet kräva att kapitalflödet skaU fungera och att låneärendena skall få en snabb behandling i fråga ora såväl byggnadskreditiv som avlyften tUl slutliga lån. Att döma av utvecklmgen under senare tid förefaller det sora ora kapitalraarknaden inte har en tUlräcklig kapadtet för att svara raot bostadsfinansieringens behov. Det är därför angeläget att, på det sätt sora utredningsförslaget innebär, kravet understryks på att även bankinstituten raedverkar i den långa bostadsfinansieringen, Bostadssektom berörs fraraför allt av förslaget i fråga ora likviditetsregler, indirekt i fråga ora värderingen av obligationer särat i speciellt hög grad i fråga ora aUraän placeringsplikt och särskUd placeringsplikt. Bostadsfinansieringsutredningen instämmer i allt väsentiigt i de bedömningar i fråga ora bostadssektorn sora finns i betänkandet särat tiUstyrker förslagen i dessa delar.

Delegationen för bostadsfinansiering anser att systeraet raed överenskoraraelser ora bostadsbyggnadskreditgivningen i stort sett har fungerat tiUfredsstäUande och att bostadsbyggandets försörjning med byggnadskrediter även fraradeles i första hand bör säkerställas genora sådana överenskoraraelser. Bankernas skyldighet att raedverka vid denna kredit-givnrag, när överenskoraraelser inte kan uppnås, behöver emeUertid faststäUas. Delegationen tUlstyrker därför att denna skylcUghet koramer till uttryck i den kreditpolitiska lagstiftningen. De senaste årens utveckling av bostadsbyggandets långfristiga finansiering har visat att tUlräcklig raedverkan från bankinstitutens sida i detta avseende inte kunnat nås utan överenskoraraelser. Delegationen anser att det påbörjade systeraet med överenskommelser bör utvecklas och att sådana i första hand bör koraraa i fråga sora raedel för att lösa problemen med att förse bostadsbyggandet med erforderliga långfristiga krediter. Erfarenhetema från överläggningarna med affärsbankema under åren 1972 och 1973 ora deras bidrag tiU den långa bostadsfinansieringen tyder eraellertid på att svårighetema att uppnå sådana överenskoraraelser av olika skäl kan bli större än när det gäUt att nå överenskoraraelser ora den kortfristiga kreditgivnmgen tiU bostadsbyggandet. En skärpnmg av likviditetskvotskraven kan ibland frarastå sora ett olärapligt raedel för att få tUl stånd de av samhäUet önskade placeruigama i bostadsobligationer. Saratiiga bankinstituts skyldighet att bidra tUl den långfristiga bostadsfinansieringen bör därför slås fast. Delegationen tiUstyrker sålunda utredningens förslag ora allraän placeringsplikt beträffande den långfristiga bostadsfinansieringen för samtliga bank- och försäkringsinstitut.

Prop. 1974:168 102

Riksbanksfullmäktige (raajoriteten) frarahåUer bl. a. att orasorgen om bostadsbyggandets finansiering sedan länge intagit en raycket stor plats inom kreditpolitUcen. Det gäller att uppnå dels att bostadsfinansieringens anspråk på långfristig kredit tryggas, dels att den löpande finansieringen av bostadsbyggandet löper stömingsfritt och på ett sådant sätt att varje enskUt projekt i bostadsbyggnadsprogrammen får sina byggnadskrediter vid läraplig tidpunkt. Bostadsfinansieringen liksom statsupplåningen är en prioriterad sektor på kreditmarknaden. Detta har bl. a. komrait tUl uttryck i de nu gäUande placeringskvotsbestäraraelsema.Till-lämpnuigsområdet för dessa orafattar eraellertid enbart vad sora tidigare betraktades sora kapitalraarknadsinstitut, näraUgen allmänna pensionsfonden, försäkringsbolagen, postbanken och sparbankerna. Utbudet av långfristigt kapital från dessa institut har emeUertid inte varit tilh°äckligt för att tillgodose de anspråk sora har uppkomrait. Det har framstått som nödvändigt att låta även affärsbankerna bidra tUl framför aUt bostadsbyggandets finansiering, FuUmäktige erinrar bl, a. om den överenskoraraelse sora träffades soraraaren 1973 angående bankinstitutens förvärv av bostadsobligationer.

Bostadsbyggandets nivå synes koraraa att rainska något under kora-mande år vilket torde raedföra en något lugnare utveckling av dess upplåningsbehov, EnUgt riksbanksfuUraäktiges raenmg är det dock inte realistiskt att räkna raed att den raycket besvärande bristen på långfristigt kapital skulle koraraa att försvinna. Även ora bostadsbyggandet volymmässigt sett koraraer att minska torde kostnadsstegringar, en förskjutning från flerfamUjshus tiU sraåhus särat en utvidgning av prioriteringsområdet från enbart nybyggda lägenheter tiU även s, k, bostadskomplement och ombyggnad att medföra mycket stora upplåningsbehov även i fraratiden, HärtUl koramer att det statiiga upplåningsbehovet har fått tidigare oanade dimensioner. Samtidigt med denna fortsatt ökade efterfrågan på långfristigt kapital från de prioriterade sektorerna koraraer aUraänna pensionsfondens placeringsbehov att växa i en lägre takt än vad sora hittUls varit faUet, Fullraäktige anser därför att det även framdeles koramer att vara nödvändigt att affärsbankerna deltar i denna långfristiga finansiering,

Saratidigt som försäkringsbolagens och aUmänna pensionsfondens samlade placeringstUlväxt snarast komraer att avta, finns det enligt riks-banksfullraäktige en tendens tUl en mycket snabb fortsatt expansion av bankernas omslutning. Detta sammanhänger framför allt med aUmänhetens utpräglade preferens för att håUa sina finansieUa tUlgångar i banktiUgodohavanden. Det skulle kunna hävdas att en högre räntenivå på obUgationer — och en påtagUg differens mellan obligationsräntan och räntan på bankinlåning — skuUe kirana medföra en ändrad preferens-straktur hos aUmänheten och också göra obligationer mer attraktiva som placeringsobjekt för bankema.

Prop. 1974:168 103

En räntehöjnings effektivitet för att uppnå en överflyttning av raedel tUl kapitalraarknaden är eraeUertid ytterst osäker. En politik sora helt förUtade sig på ränteanpassning för att tUlgodose de prioriterade långfristiga kreditbehoven riskerar att överanstränga ränteuistruraentet och också att korama i konflikt raed andra raål för den ekonoraiska politiken. Även fraradeles koraraer det därför att finnas ett behov av att låta bankerna delta i den långfristiga finansieringen, Fullraäktige understryker därför starkt vikten av att den av utredningen föreslagna utvidgningen av den allraänna placeringsplikten koraraer tUl stånd.

HSB anför att bostadsförsörjningens finansiering är en fråga av utpräglad politisk betydelse med stora sodala effekter som följd. Finansieringsproblemen har också allt raer korarait att orafatta även bostads-korapleraenten, dvs, anordningar, anläggningar och byggnader sora för olika ändaraål gemensamt betjänar de boende i en eller flera fastigheter, HSB finner det angeläget att genora ändring i lagtexten eller på annat sätt säkerstäUs att å ena sidan riksdagens och regeringens och å andra sidan riksbankens stäUningstaganden beträffande prioritering för bo-stadsfinansieringsändaraål sker i sarastäraraighet,

Riksbyggen anser att det är ytterst väsentligt att prioriteringen blir bestående. Det väsentliga från bostadsbyggnadssynpunkt är att kapitaltillgången för kreditiv och långfristiga lån är garanterad i varje situation, vilket ger trygghet i planeringen och lägsta raöjliga kapitalkostnad för den färdiga produkten. De av utredningen föreslagna åtgärderna torde i allt väsentligt raedföra bättre förhållanden i detta avseende för bostadsbyggandets del. De ger dock inte alla de fördelar sora en totalfinansiering skulle ge. De föreslagna åtgärderna kan därför inte åberopas sora skäl för att inte genoraföra en totalfinansiering av bostadsbyggandet, I awaktan på en sådan tillstyrker Riksbyggen det fraralagda förslaget beträffande bostadsfinansieringens ordnande,

SABO frarahåller att försörjningen raed krediter under byggnadstiden har fungerat avsevärt bättre än vad sora varit fallet raed de s. k. långa lånen. Även i fråga om byggnadskrediter har eraellertid störande svårigheter förekorarait. Dessa har ibland varit raycket svårbemästrade för de byggande företagen. När det gäller de s, k, långa lånen har förhållandena tidvis varit ur bostadsbyggarnas synpunkt helt oacceptabla. Så var t. ex. fallet under år 1969, Därefter inträdde en förbättring som emellertid under år 1972 förbyttes i en försämring med resultat att situationen under första halvåret 1973 var besvärligare än någon gång tidigare. SABO, som följt utvecklingen genom nära kontakt raed sina raedleras-företag, har inte kunnat undgå att raärka viss ovilja från kreditinstitutens sida när det gäller raedverkan raed att förse bostadsbyggandet raed långfristiga lån. SABO instäraraer i utredningens uppfattning att bostadsbyggandets kreditbehov är en direkt följd av rayndighetemas beslut beträffande bostadsbyggandets omfattning och dess lokala och tidsmässiga

Prop. 1974:168 104

fördelning. För att inte besluten skall kullkastas eller motverkas på gmnd av kreditsvårigheter krävs att bostadsbyggandets försörjning raed byggnadskrediter är tryggad särat att dessa krediter finns tUlgängliga vid de tidpunkter som produktionsplanerna fömtsätter. Vidare krävs att raedel för s, k, långa lån finns tillgängliga så att avlyft kan ske i den orafattning och vid de tidpunkter sora ur produktionssynpunkt är naturligt, SABO kan instäraraa i utredningens gmndsyn att bostadsbyggandets kreditbehov bÖr kunna tillgodoses utan att fuUraaktslagen behöver till-lärapas, dvs, att överenskommelser skall kunna ske mellan statsraaktema och bankinstituten. Erfarenheterna från år 1973 — sora å ena sidan innebar att det var lätt att låna pengar i affärsbankerna, även pengar till finansiering av sraåhus som byggdes utan statliga lån, medan det å andra sidan var så gott som omöjligt att få affärsbankernas medverkan i den långfristiga finansieringen av det slatsbelänade flerfamiljshusbyggandet — visar emeUertid att den föreslagna samordningen och översynen av den kreditpolitiska lagstiftningen är nödvändig,

SPINTAB ansluter sig tUl uttedningens uppfattning att resursskapan-det för den långa kreditgivningen i vårt folkhushåll f, n, utgör en uppgift inte blott för de traditionella kapitalmarknadsinstituten (försäkringsin-rättnuigar, hypoteksinstitut, kreditbolag) utan också för bankinstituten. Den tekniska formen för överföring av kapital från dels försäkringsin-rättnmgar, dels banker till de slutUga låntagarna kan i större utsträckning än vad traditionellt varit faUet ta sig uttryck i obligationsköp i de särskilda kapitalfördelningsinstituten av typen hypoteksinrättningar och kreditaktiebolag, Transformeringen tUl långfristiga bostadslån via obligationsköp utgör en påfrestning på bankernas räntabilitet, särskilt i tider då inlåningskostnaderna ökar. Vid diskontohöjningar har traditionellt den alldeles övervägande delen av inlåningsräntorna höjts, raedan räntoma på de obligationer bankema haft i sina portföljer har varit fasta, vUket raedfört marguialininskningar. Sparbankema är särskUt känsliga för sådana marginalminskningar eftersom de fortfarande innehar en stor volym bostadsbottenlån med relativt låg ränta.

Bostadskreditema utgör enligt SPINTAB f, n, en så betydande del av den totala kreditgivningen i folkhushållet att det är oraöjligt att föreställa sig en smidigt fungerande kreditmarknad så länge inte marknaden för långa bostadskrediter fungerar mera friktionsfritt än under de senaste decenniema. Bakgranden till att bostadskrediterna spelar så mycket större roll på den totala kreditraarknaden än vad bostadsinvesteringarna gör på den totala investeringsraarknaden är givetvis dels den låga insatsen av eget kapital på bostadsförvaltningens oraråde, dels de långa araorteringstider för bostadslån sora fraratvingats raed hänsyn till bostadskostnadernas genoragripande betydelse i de enskilda hushållens ekonomi, dels slutiigen den oriraliga eftersläpningen vid omläggningen av produktionskrediter till slutliga lån på vissa delar av bostadskreditmark-

Prop. 1974:168 105

nåden. SPINTAB påpekar att det dock inte kan betraktas sora självfallet att det i fraratiden vid aUa tillfäUen blir just bostadskreditema sora behöver ett sarahäUeligt stöd för att på kreditmarknaden kunna hävda sig i den raarknadsmässiga konkurrensen raed andra kreditsökande.

Förslaget om en allmän placeringsplikt avstyrks helt av bankföreningen och Svenska försäkringsbolags riksförbund. Kritiska synpunkter på förslaget framförs också av jordbrukskasseförbundet, som i första hand hemställer att frågan uppskjuts i awaktan på kapitalmarknadsutredningens betänkande.

Bankföreningen anser att den brist på långfristigt kapital sora ligger tUl gmnd för förslaget är orsakad av eraissionskontrollen. Det behov att kunna tillärapa regler ora placeringsplikt sora utredningen anser föreligga är sålunda en följd av denna konttoll. Utredningens uttalande att placeringsplikt skall tillärapas endast i speciella situationer, då svårigheter att tiUgodose bostadsbyggandets långfristiga finansiering inte kan lösas på annat sätt, frärast genora överenskoraraelser, synes ge ett aUtför stort utryrarae för användning av instmraentet. Ora bankföreningens förslag ora slopande av eraissionskonttoU beaktas, skulle sådana situationer aldrig uppkoraraa annat än i krislägen. De redovisade biverkning-ama av placeringsplikt utgör därför även arguraent för ett slopande av emissionskontrollen.

Enligt bankföreningen är sådana förvärv av bostadsobUgationer eller långfristiga statsobligationer, som bankema kan tvingas till genora placeringsplikt, i princip oförenliga raed deras kapitalstmktur som utgör basen för bankverksamheten. Bankemas kapital består tUl helt övervägande del av inlåningsraedd av formellt kortfristig natur till rörlig ränta. Dessa medel kan inte annat än tiU en raindre del placeras i långfristiga värdepapper raed bunden ränta utan att bankemas normala kundkrets på såväl inlånings- sora utiånmgssidan blir lidande. Utvecklingen under senare år har inneburit att bankema genora kreditpolitiken tvingats placera en allt större del av sitt kapital i långfristiga stats- och bostadsobligationer. Saratidigt raåste de raindre och raedelstora företagens ökade kort- och raedelfristiga kreditbehov tiUgodoses genora särskUt tillskapade kreditaktiebolag raed specialiserad kredilgivning. Dessa kreditinstitut har finansierat sin verksarahet i AP-fonden och andra kapitalmarknadsinstitut. Bankföreningen anser att det vore en rationellare arbetsfördelning på kreditraarknaden, ora i första hand bankernas kreditkapacitet utnyttjades för den kort- och medellånga kreditgivnmgen i stället för att tUl stor del behöva bindas i obUgationsplaceringar, Inte rainst bankemas utbyggda kontorsnät och övriga kreditorganisation talar för detta. Med en sådan ordnmg slculle det långfristiga sparandet i AP-fonden och försäkringsbolagen i ökad grad friställas för statens och bostadssektorns långfristiga lånebehov. Omfattande obligationsinnehav kan medföra aUvarliga problem för bankerna, vilket enligt bankför-

Prop. 1974:168 106

eningens uppfattning utgör ett starkt motiv för att bankerna inte bör åläggas placermgar sora är oförenUga raed deras verksarahetsinriktning och stmktur. Bankföreningen anser det ekonomiskt osunt att söka lösa probleraen genora att införa raöjUgheter att bokföra obligationerna tUl ett högre värde än verkliga värdet och avvisar därför förslaget om ändring i banklagstiftningen.

Bankföreningen ställer sig av anförda skäl negativ tiU en allmän placeringsplikt. Ora rayndighetema anser att i visst, exceptionellt läge en allraän placeringsplikt är oundgängligen nödvändig, raåste den enligt bankföreningens mening ges en annan och mer begränsad utformning jämfört med utredningens förslag.

Svenska försäkringsbolags riksförbund anför bl, a, att när det gäller placeringsplikt och räntereglering raåste utredningen uppenbariigen ha accepterat att Sverige koramer att ha permanenta bostadsfinansieringsproblem. Förbundet kan emeUertid ej instämma häri. Mot dessa problem bör andra åtgärder tUlgripas och de näranda kreditpolitiska raedlen bör därför betraktas sora exttaordinära, I själva verket torde inte heller utredningen anse att placeringsplikt och räntereglering är naturliga raedel att tillgripa. I förslagets 3 § anges att förordnande ora dylika åtgärder får utfärdas endast ora synnerUga skäl föreligger. Det understryks i betänkandet att innebörden härav inte är avsedd att avvika från nu gäUande lagstiftningskriterier. Förbundet konstaterar dock att det i 12 § sägs att riksbanken får lärana föreskrift ora placeringsplikt "för att underlätta bostadsförsörjningens finansiering eUer den långfristiga statsupplåningen", vilket avsevärt uppluckrar innebörden av synnerliga skäl enligt 3 §. Det bör klargöras att en saramanställning av 3 och 12 §§ inte får tolkas så att lagen kan sättas i kraft även i situationer, som i själva verket inte är uttalat krisbetonade.

Enligt förbundet är det otvivelaktigt så att bostadsbyggandet i sig skall fylla en väsentlig social funktion. Försäkring och därraed sararaanhängande betydande sparande har eraellertid också en viktig social funktion att fylla. Försäkring har att skydda såväl enskUdas som företags ekonomi och därigenora utgöra en grund för individernas sociala trygghet, I konsekvens härraed skall försäkringsrörelsen till alla delar — inkl. kapitalförvaltningen — handhas på ett för försäkrings-tagama ekonoraiskt tUlfredsställande sätt. Även ora försäkringsbolagen traditioneUt placerar betydande belopp i bostadsraarknaden är det därför i hög grad orättvist och felaktigt att låta de raedborgare, sora valt att spara i försäkring, i en eller annan förra subventionera denna raarknad genom otUlfredsstäUande lånevillkor. En dylik dold subvention medför dessutom en missvisande kostnadsfördelning, vilket alltid ökar riskema för ett felaktigt bedrivande av den verksamhet sora inte behöver visa sina rätta kostnader. I den raån subventioner bedöras ändamålsenliga bör sådana lämnas öppet över statsbudgeten. Vad nu sagts om

Prop. 1974:168 107

den berörda delen av lagstiftningen visar att utredningens huvudsyfte ej varit av kreditpolitisk natur utan att syftet varit att gynna bostadsraarknaden. Förbundet understryker starkt att den föreslagna lagstiftningen är oförenlig raed försäkringslagstiftningen och avstyrker därför utredningens förslag.

Jordbrukskasseförbundet konstaterar att lagförslaget i fråga om allmän placeringsplikt innebär flera nyheter i förhållande till gällande rätt, dels i fråga ora vUka institut sora skall orafattas av lagen, dels i fråga ora vilka ändamål sora skall prioriteras. Av bankinstituten har tidigare endast postbanken och sparbankema omfattats av placeringsplikt. Enligt förslaget skall lagen omfatta saratiiga bankinstitut, således även affärsbankema och centralkassoma. Förordnande om placeringsplikt får enligt förslaget endast ges för att underlätta bostadsförsörjningens finansiering eller den långfristiga statsupplåningen. Enligt gällande lag, som har en annan konstruktion, hänförs jordbmket tUl de s, k, prioriterade sektorerna, eftersora hypoteksbankens obUgationer räknas tUl prioriterade obligationer. Den sararaanlagda effekten av de föreslagna nyhe-tema är enligt jordbrukskasseförbundel att jordbmkskasserörelsen kan komma att omfattas av förordnande om placeringsplUct för sektorer utanför den, vUken rörelsen har till huvuduppgift att främja — jordbmket — medan andra bankinstitut inte sora f. n, kan genora förordnande om placeringsplikt främja jordbrukets finansiering. Förbundet kan givetvis inte acceptera en sådan ordning som allvarligt försämrar jordbmkets kreditförsörjningsmöjligheter. Frågan om bankernas engagemang på sektorer som de av ttadition har mindre anknytning till bör inte avgöras genom en lagstiftning av denna karaktär. Ingående överväganden krävs. Förbundet heraställer därför att frågan ora vilka bankinstitut som skaU orafattas av placeringsplikten uppskjuts i awaktan på kapitalraarknadsuttedningens slutbetänkande,

I fråga om den allraänna placeringspliktens utformning har åtskUliga remissinstanser tagit upp olika delfrågor, bl. a, frågan ora den allraänna placeringsplikten bör kunna bestämmas inte bara sora en raarginell kvot utan också sora en total kvot. Ett spörsraål sora särskilt behandlats gäller vad sora skaU räknas sora prioriterade placeringar. Några remissinstanser framför också krav på att det i lagen klart skall anges vUka placeringsslag som får prioriteras. Ett annat krav sora fraraförs i en del reraissyltranden är kravet på att den hittUlsvarande spärregeln 80 % för de prioriterade placeringarna bör bibehållas i lagen.

Riksbanksfullmäktige (raajoriteten) anser att det i fråga ora allraänna pensionsfonden och försäkringsbolagen uppenbarligen är ändaraålsenligt att som i den nuvarande placeringskvotslagen låta kravet beträffande den aUmänna placeringsplikten få forraen av att en viss del av tillgångsökningen skall placeras i prioriterade tillgångar. På grund av de

Prop. 1974:168 108

stora växlingama i inlåningsutvecklingen hos bankerna, fraraför allt affärsbankerna, kan det eraeUertid bli oraöjUgt att gentemot dem använda denna konstmktion av placeringsplikten. Utredningens förslag att det för bankerna alternativt skall kunna föreskrivas att ökningen av de prioriterade placeringarna under en tidsperiod skall utgöra en viss andel av de totala tUlgångama synes därför vara en godtagbar lösning, Svårighetema att bestäraraa en riralig raaxiraal höjd för placeringskvoten med hänsyn tUl denna altemativa konstruktion har föranlett utredningen att avstå från att ange ett maxiraura i lagtexten medan nu gäUande placeringskvotslag anger 80 %, Fullmäktige finner det skäligt att denna gräns bibehålls för aUmänna pensionsfonden och försäkringsbolagen. Däremot synes det vanskligt att fixera något maximum för bankinstituten. Det bör dock vara klart att den andel av deras placeringsökning som går tUl förvärv av bostadsobligationer skall över en längre period vara betydligt lägre än motsvarande kvot hos försäkringsinstituten.

Delegationen för bostadsfinansiering understryker särskUt betydelsen av att den allmänna placeringsplikten beträffande bidragen tUl bostadsbyggandets långfristiga finansiering kan utformas både som totalkvoter och marginella kvoter samt att möjlighet tUlskapas att endast bostads-obligationer — således inte t, ex, inteckningslån — får räknas in bland de prioriterade placeringarna.

Bankföreningen hävdar att förslaget att allmän placeringsplikt skall kunna fastställas i relation till de totala tUlgångama vid en viss tidpunkt måste avvisas av två skäl. Det ena är att en total placeringsplikt skulle kunna framtvinga för bankerna och deras kunder oacceptabla förändringar i den normala verksamheten. Det andra skälet är att ej avsedda strakturförändringar raellan kreditinstituten skulle kunna följa av en total placeringsplikt. Föreningen anser det angeläget att en eventuell lagtext om aUraän placeringsplikt utforraas så att plikten görs raarginell och relateras till ökningen av inlåningen. Därvid raåste självfaUet undantas sådana inlåningsökningar för vUka andra placeringsbestämraelser gäller, exerapelvis inlåningen på valutakonto, I lagtexten bör anges den högsta procentsats sora kan tillärapas. Säsongvariationer i inlåningen kan utjämnas vid fastsiällelse av allmän placeringsplikt genora att basera den på mlåningsförändringar över tolvraånadersperioder.

Försäkringsinspektionen föratsätter att ingen ändring i sak avsetts vad beträffar konstraktionen av placerragsplikten och att vid definitionen av placeringspliktens nämnare inte skall inräknas exerapelvis lån, utiära-nade av livförsäkringsbolag raot säkerhet i bolagets försäkringsbrev inora återköpsvärdet, ej heller återförsäkrares ansvarighet för premiereserv och ersättningsreserv samt ej heller kontofordringar på försäkringsbolag, orabud och försäkringstagare, I betänkandet fraraförs kritiska synpunkter på inräknandet av inteckningslån i den prioriterade sektorn. Inspektionen erinrar ora att Svenska försäkringsbolags riksförbund nyli-

Prop. 1974:168 109

gen tUl riksbanken föreslagit att för försäkringsbolagen skulle såsora prioriterade placeringar Icunna anses statsobligationer, sladshypotekskassans obligationer, kredUaktiebolagens bostadsobligationer, inteckningslån i nya bostadsfastigheter inora gränsen raotsvarande enhetslån och egna nya bostadsfastigheter inora nyssnäranda gräns. Inspektionen finner att bolagens förslag i detta hänseende kan vara en lämplig korapromiss raeUan å ena sidan behovet av kreditpolitisk reglering och å andra sidan önskeraålen ora bästa raöjliga förräntning av försäkringstagarnas raedel.

Försäkringsinspektionen säger sig kunna instäraraa i utredningens uttalande att det är uppenbart olärapligt att räkna kassa och banktiUgodohavanden tiU de prioriterade placeringarna vid en tiUärapning av placeringsplikt för att tillgodose statens och bostadsbyggandets behov av långfristig finansiering. Om kassa och banktUlgodohavanden inte räknas in bland de prioriterade placeringama, bör dessa tillgångar inte heller räknas med bland tUlgångarna i placeringsplUctens näranare. I de föreslagna lagbestäraraelsema avseende placeringsplikt har spärren 80 % för de prioriterade placeringama borttagits. Inspektionen förutsätter att någon saklig ändring när det gäller försäkringsbolagen ej avsetts och finner det önskvärt att hittiUsvarande spärregel bibehålles i lagtexten för försäkringsbolagen.

Liknande synpunkter anförs av bl. a. Svenska försäkringsbolags riksförbund, sora finner det oacceptabelt att taket för prioritering tas bort. De institut mot vilka lagstiftningen riktas bör ha riralig raöjlighet att i förväg göra en bedöraning av den största kraft raed vUken lagen kan tänkas ingripa i verksamheten. Det torde knappast vara riraligt att denna största kraft skaU vara lUctydig raed 100 %. Förbundet raotsätter sig bestärat att regeln ora prioriteringstak bortfaller ur lagstiftningen. — Vad gäller det föreslagna överläranandet tUl riksbanken att helt bestämma inriktningen av prioriteringen har som skäl härför bl. a. angivits önskemålet om enkelhet och smidighet samt vissa avgränsningsproblem när det gällt försäkringsbolagens prioriterade placeringar. Utredningen har vidare pekat på den möjligheten att vid bestämmandet av vilka placeringar som skaU räknas som prioriterade t. ex. enbart dit föra bostadsobUgationer. Avgränsningen skall enUgt uttedningen göras i samråd mellan riksbanken och de för bostadspolitiken ansvariga rayndigheterna. De avgränsningsproblem, som hittUls förekommit i fråga ora försäkringsbolagens placeringar, får enligt förbundet anses ha varit av ringa orafattning. Ett av försäkringsbolagen tUl rUcsbanken nyligen frarafört förslag om viss renodling av prioriteringen skuUe i ännu högre grad göra dessa problem betydelselösa. Detta förslag har utgått från önskemålet att tiUgodose den lägre liggande belåningen, viUcet önskemål lika väl kan tUlgodoses av direkta krediter sora genora placering i bostadsobligationer. Förslaget innebär att för försäkringsbolagen skuUe såsora prioriterade placeringar kunna anses statsobligationer, sladshypotekskassans obliga-

Prop. 1974:168 110

tioner, kreditaktiebolagens bostadsobligationer, inteckningslån i nya bostadsfastigheter inom gränsen motsvarande enhetslån och egna nya bostadsfastigheter inom nyssnämnda gräns. Kassa- och banktUlgodohavanden kan i vissa lägen förrycka den statistiska bilden. Den enda raöjliga åtgärden beträffande dessa tUlgodohavanden är eraellertid att föra dera utanför såväl täljare sora näranare vid beräkning av placeringskvot. Förbundet understryker den svårighet som finns att inför slutet av en placeringsperiod bedöma hur stora kassa- och banktUlgodohavanden som kan finnas tUlgängliga vid periodens utgång. En oväntad tUlströmning skulle ora dessa tUlgodohavanden bleve oprioriterade kunna medföra streiffavgift. Detta skulle bli så raycket raer betänkligt, ora straffavgiften i enlighet raed förslaget kraftigt höjdes.

Förbundet finner att avgränsningsfrågan inte utgör skäl för att riksbanken fritt skall få tiUärapa placeringsplikten och yrkar sålunda att för försäkringsbolagen anges vilka placeringsslag sora skall prioriteras.

Synpunkter av delvis sararaa slag fraraförs av sparbanksföreningen och Sparbankernas Bank. Sparbanksföreningen konstaterar tUl en början att utredningens förslag ora aUraän placeringsplikt innebär att saratiiga bankinstitut ges ett ansvar för den långfristiga bostadsfinansieringen. Föreningen delar utredningens uppfattning. Föreningen godtar också utredningens konstaterande att centralkassornas kredilgivning varit starkt inriktad på jordbrukets behov och att kraven på dessa därför bör sättas lägre än för andra institutsgrapper. Hånsyn måste tas tUl resp. uistituts faktiska placeringsstraktur vid tillärapningen av de föreslagna kreditpoUtiska raedlen. Sparbanksföreningen förutsätter att sparbanker raed en placeringsstraktur jämförbar raed centralkassornas behandlas på likartat sätt. Föreningen pekar eraellertid också på den markerade förändring av föreningsbankernas imiktnrag som skett under senare år och finner det därför raotiverat att föreningsbankerna på sikt får ett ökat ansvar för bostadsbyggandets finansiering.

Sparbanksföreningen anser det riraligt att kräva att det som skaU prioriteras — krediter tUl nyproduktion av bostäder med statiig belåning — får betraktas som prioriterad placering och kan inte godta utredningens uppfattning att det är angeläget att prioriterragama begränsas och att en begränsnuig av placeringsplikten tiU obligationer skulle vara den bästa lösningen.

Föreningen konstaterar vidare att för de sparbanker som fortfarande har stor volym slutiiga krediter till bostadssektom en begränsad prioritering självfallet betyder ett stort bortfall. De senaste åren har dessa slutliga bostadskrediter uppgått tUl ca 50 % av nettoökningen av bostadsobligationer. Då dessa bostadskrediter fortfarande är en väsentlig del av den traditionella sparbanksverksamheten herastäUer föreningen att dess synpunkter avseende prioriterade placeringar beaktas vid den slutliga utformningen av lagtexten. Under alla omständigheter finner förenmgen

Prop. 1974:168 111

det rimligt att riksbanken vid fastställande av kvottal för sparbankerna tar hänsyn tUl orafattnragen av dessa egna direkta krediter.

Sparbanksföreningen pekar också på riskema för negativa bieffekter vid tUlärapning av totalkvoter. Med hänsyn till bankinstitulens varierande utgångslägen kan en totalkvot drabba raycket ojämnt. Totalkvoten kan t. ex. i vissa lägen för vissa institut korama att raotsvara en raarginell kvot överstigande 100 %, vUket för dessa institut torde innebära svåra skadeverkningar i form av uppsägningar av lån etc.

Förslaget om aUraän placeringsplikt avser att säkerställa bostadsbyggandets långfristiga finansiering raot bakgrand av bostadsbyggandets prioriterade ställning och de speciella räntevillkor sora därraed har utvecklats. De av uttedningen påpekade svårigheterna att tillgodose upplåningsbehovet är enligt sparbanksföreningen tUl stor del en följd av den räntepolitik sora förs i fråga ora bostadsobligationer särat ett resultat av ett i förhåUande tiU tUlgängUga reala resurser alltför arabitiöst bostadsbyggnadsprogram, vars konsekvenser nu börjar visa sig. Det finns anledning att förmoda att bostadsbyggandet i framtiden inte får den centrala plats i samhällsekonomin, som det haft under 50- och 60-talen. Föreningen ifrågasätter därför riktigheten av att i ett förslag till permanent lagstiftning så hårt markera bostadsbyggandets prioriterade ställning. Föreningen framhåller vidare att en annan räntepolitik sannolikt skulle innebära att de påpekade bristfenoraenen bortföll och att den långfristiga kreditmarknaden kunde fungera mera friktionsfritt och utan detaljreglering. Även ora föreningen i och för sig accepterar bostadsbyggandets prioriterade ställning, påpekar föreningen de negativa räntabUitets-mässiga konsekvenser som den aUt större bindningen till räntebundna placeringar i bostadsobligationer får. Föreningen skulle därför raed tillfredsställelse se en mera flexibel räntepolitik, i vilken man t. ex. prövade möjUgheten av en rörlig obligationsränta.

Sparbankernas Bank understryker i sitt yttrande vad sparbanksföreningen anfört angående utredningens förslag om allmän placeringsplikt. Banken finner det därför angeläget påpeka att i en eventuell ny lagstiftning det uttryckligen slås fast att direkta krediter tiU bostadsändaraål jämställs med bostadsobligationer i placeringspliktshänseende.

Hypoteksbanken framhåller i sitt yttrande att utredningens förslag innehåUer den från bankens synpunkt betydelsefuUa ändringen att hypoteksbankens obligationer inte kan räknas som prioriterad placering enligt den föreslagna nya lagen, eftersom föreskrift ora placeringsplikt enligt 12 § i förslaget endast får länraas "för att underlätta bostadsförsörjningens finansiering eUer den långfristiga statsupplånragen". Någon raotivering för ändringen har utrednmgen inte redovisat. Kreditmarknadsutredningen, sora fick i tUläggsuppdrag att järaväl beakta jordbrukets försörjnmg med långfristiga krediter, utttalade i sitt betänkande (SOU 1960: 16) Banklikviditet och kreditprioritermg bl, a, att utred-

Prop. 1974:168 112

ningen förutsatte att jordbrukets speciella kreditbehov så långt det kan ske beaktas dels vid meddelande av tiUstånd för jordbmkets hypoteks-institution att emittera obligationer, dels vid fastställandet av eventuella lUcviditets- och placeringskvoter för de grupper av kreditinstitut sora är av särskild betydelse för jordbmkets kreditförsörjning, I raotiven för införande av 1962 års placeringskvotslag (prop, 1962: 52) anförde chefen för finansdeparteraentet bl, a. att kassatUlgodohavanden och hypoteksbanksobligationer utgör det enda undantaget från principen att de prioriterade placeringarna skall avse krediter tUl staten eller nyproducerade bostäder. Detta avsteg ansågs av departementschefen — såvitt angick hypoteksbankens obligationer — kunna accepteras på grund av den nära likheten mellan hypoteksbankens obligationer och av staten eller stadshypolekskassan emitterade obligationer.

Den nära likheten meUan de tre nämnda kategorierna obligationer torde enligt hypoteksbanken inte ha blivit mindre, sedan 1962 års placeringskvotslag antogs av riksdagen. Något motiv för ändring synes därmed inte finnas. Ifrågavarande tre slag av obligationer brukar betecknas sora "guldkantade", vUket innebär att säkerheten för obligationema är den bästa sora kan erbjudas. Särställningen för dessa obUgationer har kommit tUl uttryck bl, a, i reglerna i 15 kap, 8 § föräldrabalken. Av betänkandet synes eraellertid framgå att utredningen inte fäst något avseende vid säkerhetsaspektema utan uteslutande anlagt bostadspolitiska synpunkter när det gällt prioriteringen av icke statUga obUgationer. Utredningen har inte beaktat att även jordbmkets kreditbehov tUl väsentlig del är bestärat genora beslut av statsraakterna. Riksdagen fastställer årUgen ramar för statlig kreditgaranti för lån tUl jordbmkets yttre och inre rationalisering, förvärv och drift av jordbmk, raaskinhåUning inora jordbraket m. ra. Den saramanlagda raraen för dessa kreditändamål uppgår under innevarande budgetår tUl 303 mUj. kr,, och de enskUda kredUinstitutén förutsätts inte bara bevUja lån raot statiig kreditgaranti inom dessa ramar utan dessutora svara för underliggande bottenlån, sora inte omfattas av garantin.

Hypoteksbanken anför vidare att lantbmkskrediterna hittUls genom hypoteksbanken delvis kunnat tUlgodoses inom raihen för de särskUda överenskommelser som träffats mellan riksbanken och vissa institut angående prioriteringens omfattnrag, liksora varit fallet i fråga ora bostadsfinansieringen. Kreditbehovet för jordbmksändamål ter sig visserligen volyraraässigt täraligen obetydligt i förhåUande tiU kreditbehovet för bostadsändaraål. Det torde dock ur jordbrukspolitisk synpunkt vara viktigt och nödvändigt att verksamheten kan fortgå utan aUtför stora svårigheter när det gäller utlåningskapaciteten. Ora utredningens förslag leder tiU ökat ianspråktagande av vissa instituts resurser för bostadsfinansieringen, kan det befaras att ökade svårigheter kan uppstå för dessa in-

Prop. 1974:168 113

stitut att bidra till förverkligandet av statsmakternas intentioner när det gäller kreditgivningen för jordbmksändamål. Det kan också framhåUas att ökade krav på jordbrakskasseorganisationen såväl i fråga ora raedverkan vid bostadsfinansieringen sora i fråga ora kassareservbestäinrael-serna kan befaras medföra ökade svårigheter för jordbrakets finansiering. Även raed hänsyn härtUl är det av vikt att hypoteksbankens raöjligheter att emittera obligationer vidgas och prioriteringen bibehålls.

Delvis samraa synpunkter redovisas av jordbrukskasseförbundet, sora beträffande förslaget att undanta hypoteksbankens obligationer från de s, k, prioriterade placeringarna ansluter sig till vad hypoteksbanken anfört,

Folksam har inget att erinra raot att placeringspliktens konstmktion baseras på raarginella kvoter. Däreraot uttrycker Folksara en stark oro över att taket 80 % av nettokapitalökningen slopas. Med tiUärapning av korabinationen räntereglering, eraissionskonttoU och placerragsplikt blir det i fraratiden i princip raöjligt att till 100 % koramendera fram allt disponibelt kapital hos berörda kreditinstitut tUl vilken godtycklig ränta som helst. Faran är uppenbar för att de möjligheter som erfordras för att tillfredsställa de ambitioner som försäkringslagen anger rörande kapitalförvaltning helt elimineras. — Utredningen har avstått från ätt mera i detalj ange vilka kreditslag (kreditobjekt) sora skall accepteras. Avsaknaden av en specificering av godkända kreditslag innebär att raan raed lagens hjälp kan bestäraraa sig för att acceptera endast vissa slag av kreditobjekt. Vid flera tUlfäUen har riksbanken tagit upp frågan ora att endast bostadsobligationer järate statsobligationer skulle ingå i de prioriterade placeringama. Direkta lån via inteckningslån till bostadsproduktionen skulle genora ett sådant arrangeraang inte accepteras. Folksara har intagit en klart negativ hållning till en sådan förändring. Folksara är traditionellt relativt stor placerare i inteckningslån. Det beror frärast på företagets närstående tUl HSB, Riksbyggen särat koraraunala bostadsföretag. Av det till prioriterade oraråden utlånade kapitalet har inteckningslånen under de senare åren uppgått till 40 % i Folksara sak och tiU 39 % i Folksara liv. Med en begränsning i prioriteringen tUl endast bostadsobligationer skulle Folksaras utlåning tUI bostadsproduce-rande företag via inteckningslån inte få inräknas bland prioriterade placeringar. Folksara kan därför inte finna placeringspliktens konstruktion acceptabel. En växlande orafattning av prioriterade placeringar, sora ger möjligheter tUl att enbart räkna bostadsobligationer som prioriterade placeringar, anser Folksam vara en helt otUlfredsställande anordning. Det kan inte heller vara av något intresse för de bostadspolitiskt ansvariga att ett sådant arrangeraang kommer tUl stånd, såvida raan inte raed detta avser att subventionera bostadsproduktionen på försäkringsspa-ramas bekostnad, Foksam anser att man i lagen klart skaU ange att såväl obUgationer

8 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 168

Prop. 1974:168 114

som inteckningslån skall accepteras som prioriterade kreditslag vid en utlåning av långfristigt kapital tiU bostadsproduktionen. Beträffande inteckningslån i nya bostadsfastigheter kan gränsen raotsvara gränsen för enhetslån. Även investeringar i egna nya bostadsfastigheter bör intill enhetslånens gräns accepteras sora prioriterade placeringar. Vidare föreslår Folksam att taket för prioritering bibehåUs tUl nu gällande 80 % av nettokapitalökningen. Det borde också klart utsägas att lån via dessa kreditobjekt tUl de ifrågavarande två prioriteringsområdena ej får ske tiU räntesatser som har karaktären av subventionering. I nu gällande placeringskvotslag accepteras kassa och banktiUgodohavande som prioriterade placeringar. Det nya lagförslaget innebär att man vid beräkningen av placeringskvoten kan iradanta kassa och banktUlgodohavanden, dvs. dessa poster blir därigenora inte längre prioriterade. Utredningen har låtit förstå att så kan koraraa att ske. Försäkringsbolagen bedriver priraärt en verksamhet som försäkringsgivare och behovet av likvida medel växlar för denna verksamhet från tid tUl annan. Ett kvottal för prioriterade placeringar fixerat i en överenskommelse med riksbanken bör enligt Folksam principieUt anpassas till ett sådant växlande behov av likvida raedel. Så länge kassa och banktUlgodohavanden ingår i placeringskvoten innebär inte försäkringsbolagens likviditetsbehov några problera, Folksam förordar i första hand att kassa och banktUlgodohavanden får som nu räknas in i de prioriterade placeringarna, Ora kassa och banktiUgodohavanden skall imdantas från de tre prioriterade kreditobjekten, bör det enligt Folksam i lagtexten klart framgå att raan vid beräkningen av kvottalen skall rainska såväl näranare som täljare raed ett belopp motsvarande suraman av ifrågavaremde poster,

HSB framför också krav på att inte bara obligationer utan också inteckningslån skall inräknas bland de prioriterade placeringama. Enligt HSB:s erfarenhet är sådan direktutlåning vid den slutliga fuiansieringen av bostadsbyggandet betydelsefuU och administrativt enkel. Den ger väsentUga tidsvinster och fungerar i övrigt bra. Att utesluta nämnda utlåning från de prioriterade placeringarna skulle därför snarare vara till nackdel än fördel för bostadsförsörjningen. HSB ser det därför angeläget att statsmakterna uttalar att bland de prioriterade placeringama skaU imäknas ej bara obligationer utan också inteckningslån.

HSB delar de av utredningen anförda motiven för placeringsplikt för bank- och försäkringsinstituten raed syftet att underlätta bostadsförsörjningens finansiering. Mot bakgrand av erfarenheterna från 1960-falet och även om de sedan år 1967 årUgen träffade överenskomraelsema med bankerna fungerat tUlfredsställande beträffande byggnadskreditiv tiU bostadsbyggandet, anser HSB förslaget att i lag säkerställa kreditgivningen genom placeringsplikt för de angivna kreditinstituten motiverat. I fråga ora krediter tUl slutbelånrag har eraellertid förhållandet inte varit tillfredsstäUande. HSB vUl därför betona vikten av att åtgärderna skall

Prop. 1974:168 115

gälla såväl byggnadskreditiv sora slutlig belåning upp tUl av lånemyndighet godtagen produktionskostnad. Enligt HSB:s mening är bostadsför-sörjmngens fmansiering en fråga av utpräglad politisk betydelse raed stora sociala effekter sora följd, Finansierragsprobleraen har också allt raer koramit att orafatta även bostadskorapleraenten — dvs, anordnmgar, anläggningar och byggnader sora för olUca ändaraål geraensarat betjänar de boende i en eller flera fastigheter, HSB fmner det angeläget att genom ändring i lagtexten eller på annat sätt säkerställs att å ena sidan rUcsdagens och regeringens och å andra sidan rUcsbankens StäUningstaganden bettäffande prioriterråg för bostadsfinansierragsända-mål sker i samstämmighet.

5.6 Särskild placeringsplikt

Uttedningens förslag ora en särskUd placerragsplikt, dvs, skyldighet för bankrastitut att lämna kredit under byggnadstiden för särskUt angivna byggnadsföretag, tUlstyrks av imgefär hälften av remissmstanserna. Ett tiotal remissinstanser avstyrker förslaget helt, bl. a. med motiveringen atf det strider raot nuvarande banklagstiftning. Några instanser yrkar i första hand att frågan om placeringsplikt uppskjuts i awaktan på kapitalmarknadsutredningens betänkande.

Förslaget om särskUd placeringsplikt tiUstyrks av bl. a. statskontoret, konjunkturinstitutet, bostadsstyrelsen, bostadsfinansieringsulredningen, delegationen för bostadsfinansiering, riksbanksfullmäktige (majoriteten), riksgäldsfullmäktige (raajoriteten), LO, TCO, HSB, Riksbyggen och SABO.

Delegationen för bostadsfinansiering anför bl. a. att den särskUda placeringsplikten enligt uttednmgsförslaget skaU kimna innebära skyldighet för bankinstitut att länraa kredit under byggnadstiden för särskUt angivna byggnadsföretag. Sora utredningen framhållit bör bostadsbyggandets kreditbehov bettaktas sora givet. Ansvaret för placeringen av bostadsbyggandet särat dess säsongraässiga och geografiska fördelning tillkoraraer aUtså koraraunala och statUga myndigheter. Placeringsplikten innebär därför att bankema skall vara skyldiga att förse det av statsraaktema beslutade, statUgt belånade bostadsbyggandet raed erforderUga krediter. I det enskUda fallet kan det eraeUertid vara svårt att ange ett särskUt bankinstitut sora kreditgivare. Delegationen föreslår därför att vid tiUärapningen av den föreslagna regeln sararaa förfarande brukas som vid tUlärapnragen av delegationens överenskommelser med bankinstituten, näraligen att dessa genora kontakter sinsemellan fördelar kreditgivningen raeUan instituten. Vidare kan det trots kommunala beslut ora byggnadsföretagets genoraförande frarakoraraa oUka hmder, t.ex. av forraell art, för kreditgivning. Delegationen anser det därför vara av

Prop. 1974:168 116

värde att överläggningar meUan berörda parter skall kunna äga rum även vid tUlämpning av den särskUda placeringspUkten.

Riksbanksfullmäktige (majoriteten) frarahåUer att den mycket detaljerade planering sora karakteriserar bostadsbyggandet i Sverige fömtsätter att bostadsproduktionens löpande finansiering flyter helt stömingsfritt och att varje enskUt projekt i bostadsbyggnadsprograraraen får sina krediter vid läraplig tidpunkt. Stömingar i kreditgivningen skulle leda till förseningar i bostadsbyggandet raed allvarliga konsekvenser för sysselsättning och produktionskostnader, på sätt som skedde åren 1965 och 1966. Fullraäktige understryker därför behovet av den av utredningen föreslagna särskilda placeringsplikten. Bostadsbyggandets finansiering raed byggnadskrediter har visserligen sedan år 1967 lösts genora överenskoraraelser mellan delegationen för bostadsfinansiering och bankinstituten. Med hänsyn till att det ur produktionssynpunkt är av största vikt att bostadsbyggandet löper stömingsfritt vore det emellertid inte försvarligt att lita på att tUlfredsställande överenskommelser alltid kan nås.

SABO finner det angeläget med en särskUd placeringsplikt för saratUga bankinstitut i fråga ora kortfristiga krediter tiU statiigt belånade bostadsprojekt och instäraraer därför i uttedningens förslag. SABO delar också utredningens uppfattning att det är naturligt att den särskilda placeringsplikten skall kunna orafatta de projekt som ryms inora den statUga bostadslånegivningen och att den särskUda placeringsplUcten skall avse projekt för vUka statiiga bostadslån utgår eller komraer att utgå.

Förslaget ora särskUd placeringsplikt avstyrks av bl. a. bankinspektionen. Svenska försäkringsbolags riksförbund, jordbrukskasseförbundet. Jordbrukets Bank, Sparbankernas Bank, bankföreningen, sparbanksföreningen och Folksam. Enligt dessa instanser är den föreslagna särskUda placeringspUkten inte förenUg med gällande banklagstiftnrag och dess krav på prövning av kreditvärdighet för varje utlåning. Liknande synpunkter fraraförs av postbanken, sora dock godtar förslaget, ora bestäraraelsema förses raed ett förbehåll sora anger att kredittagaren skall vara kreditvärdig.

Bankinspektionen anför bl. a. att den föreslagna särskUda placeringsplikten innebär ett nytt inslag i lagstiftningen genora att den avser enskUda kreditobjekt. Bestämmelsen härom betyder att ett bankinstitut kan åläggas lämna kredit till ett byggnadsföretag utan möjlighet för institutets styrelse att på grundval av en kreditprövning i vanlig ordning avgöra ora kredit skaU läranas eller ej och utan att tUlförsäkras borgen eller annan garanti från det aUraänna för att den ifrågavarande krediten koraraer att infrias. Någon garanti för att krediten koraraer att avlyftas föreligger inte heUer. Enligt inspektionens uppfattning står detta förslag i sttid raot gmndema för banklagstiftningen, sora föratsätter en kredit-prövning av styrelsen med beaktande av aUa omständigheter, som har

Prop. 1974:168 117

betydelse för institutets säkerhet. Ett moment i denna prövmng är att undersöka kredittagarens ställning och bedöraa ora en utökning av krediterna bör ske med hänsyn tUI kredittagarens totala engagemang, överskrids den kreditvolym sora svarar raot kredittagarens kapacitet, kan engageraanget i sin helhet utsättas för risk. Befarad svårighet att uthyra lägenheter och lokaler i färdigstäUt objekt innebär en särskild risk, sora raåste kunna korapenseras raed krav på kreditvärdighet och soliditet hos det kredittagande företaget. Det åligger bankinspektionen att övervaka, att sådan kreditprövning äger mra, och att inskrida, ora banken tagit för stora risker. Att hithörande frågor kunnat lösas inom raraen för de överenskoraraelser ora bostadskreditgivning sora träffats enligt nuvarande praxis utgör inte något bärande skäl för att lagfästa en särskUd placeringsplikt. Vederbörande banks åtagande har hittills varit friviUigt och kunnat göras efter vanlig prövning av låntagarens kreditvärdighet. Även ora man kan räkna raed att riksbanken tar hänsyn till invändningar ora bristande förraåga att förränta och araortera ett lån, raåste en laglig befogenhet för rayndighet att ålägga bank att ge kredit för särskUt angivna byggnadsföretag avvisas. Inspektionen, sora ställer sig positiv tiU placeringsplikten i dess generella förra, avstyrker därför förslaget ora en lagfäst särskUd placeringsplikt.

I stort sett sararaa synpunkter anförs av Sparbankernas Bank, sparbanksföreningen, jordbrukskasseförbundel, i vars yttrande Jordbrukets Bank instäraraer, och Folksam. Dessa instanser frarahåUer bl. a. att en banks styrelse inte kan fråntas ansvaret för bevUjande av krediter och att en placeringsplikt avseende enskUda byggnadsobjekt därför strider raot banklagen. En placeringspUkt av den föreslagna innebörden raåste enligt de båda förstnämnda instansema oviUkorUgen förenas raed en skyldighet för det offentliga att ta ansvaret inte enbart för det aktueUa projektet utan även för låntagarens tidigare engageraang. Det torde näraligen knappast vara möjligt att t. ex. i ett konkursfall utesluta att just det senaste, aktueUa projektet förorsakat konkursen. Bankema har att i sin kreditprövning av enskUda projekt ta hänsyn tUl kreditsökandens totala engageraang och raot den bakgmnden bedöraa säkerhetsfrå-goma och förlustriskema. Enligt jordbrukskasseförbundet förefaller det naturUgt, att ora en bank raot sin vUja tvingas engagera sig i ett enligt bankens mening tveksarat projekt, ansvaret för såväl det aktueUa projektet sora låntagarens totala engageraang övertas av staten.

Bankföreningen frarahåller att erfarenhetema hittiUs ger vid handen att den kortfristiga kreditgivningen tUl sektorer sora rayndighetema vUl prioritera — frärast staten och bostadssektom — fungerar tillfredsställande utan regleringsinstmraent. Föreningen föreslår därför att den föreslagna bestäraraelsen ora särskUd placerragsplikt utgår. Under alla förhåUanden bör det klarläggas att en föreskrift ora särskUd placeringsplikt aldrig kan innebära att en bank tvingas bevUja en kredit till ett företag, som icke är kreditvärdigt i banklagens mening.

Prop. 1974:168 118

Sistnämnda synpunkt fraraförs också av postbanken. Även ora koraraunal borgen i aUraänhet lämnas för byggnadsföretag, för vilket statligt bostadslån kommer att utgå, fmns det enligt postbanken alltid en risk för att denna borgen upphör att gäUa, om den statliga belåningen av något skäl inte komraer tiU stånd. Detta kan bU faUet ora produktionskostnaderna slutUgt anses för höga och således när risken för projektet är sora störst. Ett förbehåU sora anger att kredittagaren skall vara kreditvärdig bör därför införas i 14 § i den föreslagna lagen.

5.7 Räntereglering

De flesta reraissinstansema tUlstyrker eller har inget att erinra raot utredningens förslag ora räntereglering. Negativa tiU förslaget är i stort sett endast de reraissinstanser som avstyrker den föreslagna lagstiftningen i dess helhet.

Bankinspektionen tUlstyrker förslaget om räntereglering och konstaterar att förordnande ora räntereglering liksom om utlåningsreglering skall begränsas tiU viss tid, högst ett år. Här föreUgger enligt inspektionen särskUda skäl för begränsning av förordnandes varaktighet, eftersom en längre tids användning av dessa medel kan få ogynnsamma verkningar, bl. a. raed hänsyn tiU att penningsttömmar då i ökad omfattning bmkar söka sig vägar utanför den organiserade raarknaden.

Försäkringsinspektionen noterar raed tillfredsställelse, raot bakgmnden av önskeraålen ora bästa möjliga förräntning av försäkringstagamas medel, att förordnande om räntereglering Uksora ora placeringsplikt får utfärdas endast om synnerUga skäl föreligger samt att förordnande ora räntereglering skall begränsas tUl viss tid, högst ett år. Inspektionen förutsätter att ränteregleringen avser försäkringsbolagens utlåningssida järate på inlåningssidan förräntningen hos livförsäkringsbolag av förfallna försäkringsbelopp (förräntningsrörelsen).

Riksbanksfullmäktige (majoriteten) tiUstyrker också förslaget och noterar att de av utredningen föreslagna bestäraraelsema ora räntereglering endast på några sraärre punkter avviker från de f. n. gällande. Fullmäktige UppehåUer sig därför raer aUraänt vid behovet av att raöjligheter tUl räntereglering finns. FuUmäktige pekar bl. a. på de räntehöjningar, som bankema vidtog under år 1970 utan någon motsvarande diskontohöjning och utan samråd med riksbanken. Riksbankens bedöraning var att den då rådande kreditåtstraraningen inte borde leda till en okontrollerad räntestegringsprocess, sota gick längre än vad som motsvarade diskontohöjningama. Med ränteregleringslagen sora bakgrand var det också raöjligt för riksbanken att i stor utsträckning återställa den tidigare rådande relationen mellan diskontot och bankernas räntesatser. över huvud taget kan en kreditåtstramning raedföra en tendens till höjda räntor som från allraänna synpunkter frarastår sora oacceptabel.

Prop. 1974:168 119

Enligt riksbanksfullraäktige har bankerna själva i vissa lägen gett uttryck åt sitt behov av riksbankens stöd för att koraraa tUl rätta raed rän-tesättnuigsproblera sora uppstått genora konkurrensåtgärder raellan det fåtal enheter (banker och banksararaanslutningar) sora agerar på kreditraarknaden. På inlåningssidan kan en sådan raarknadssituation leda till att samtiiga banker följer raed en räntehöjning raedan ingen vågar ta initiativet tiU en räntesänkning. Räntebildningen på lönecheckräkningar har varit ett typiskt exerapel härpå.

Stadshypolekskassan, sora inte har någon erinran raot förslaget, erinrar ora att den erforderliga ränteraarginalen inora stadshypoteksinstitutionen inte tas ut av låntagama i förra av ett räntepåslag utan i form av ett särskilt förvaltnings- och fondbidrag, som således har räntekaraktär. Bidragen faststäUs årUgen av stadshypoteksförenragamas föreningsstära-raor. Dessa förhållanden torde böra beaktas vid en eventuell tillärapning av de föreslagna bestäraraelsema ora räntereglering.

Samraa problem uppmärksararaas också av hypoteksbanken, sora konstaterar att de föreslagna bestäraraelsema ora räntereglering innebär att även hypoteksinstituts och kreditaktiebolags räntesättning skall omfattas av ränteregleringen. Med ränta likställs enligt 17 § 2 st, i lagförslaget varje annan gottgörelse, sora utgör ersättning vid lån av pengar. Av specialraotiveringen tUl 17 § fraragår, att raed sådan gottgörelse avses "aviseringskostnader, porto och kreditavgifter sora nuraera regelbundet bmkar debiteras låntagaren". Däreraot nänras ingenting ora de förvaltnings- och fondbidrag, som hypoteksförenmgarnas låntagare har att erlägga tUl föreningen. Möjligen anser utredningen att dessa bidrag inte skaU omfattas av ränteregleringen på grand av den föreslagna bestämraelsen i 17 § 3 st,, enligt vUken ränteregleringen ej gäller "ränta som fastställts i särskild ordning eller sora beräknas enligt särskilda bestämmelser". Banken anser att låntagarnas förvaltnings- och fondbidrag i de kooperativt arbetande hypoteksinstiluten inte behöver omfattas av rän-tereglermgen och fmner det lärapligt att den föreslagna lagtexten förtydligas på denna punkt.

Sparbanksföreningen påpekar att utredningen i sitt förslag ora räntereglering i lagtexten har förändrat beskrivningen av begreppet ränta i förhåUande till gällande lagtext. Föreningen utgår från att tolknmgen av begreppet ränta inte ändrats och heraställer att denna tolkning bibehålls i lagtexten. Med ränta bör alltså likställas varje annan gottgörelse, sora utgör ersättning vid lån av pengar och sora inte enbart utgör ersättning för särskUda omkostnader i anledning av lånet.

Bankföreningen är kritisk raot förslaget ora räntereglering och anför bl, a, följande. Riksbanken styr traditionellt bankernas in- och utiåningsräntor raed hjälp av diskontot. Detta raedel fungerar norraalt väl, vilket visas av att nuvarande lag ora räntereglering aldrig har behövt tUlärapas, Man kan emeUertid tänka sig situationer där marknaden är så kraf-

Prop, 1974:168 120

tigt ur balans att diskontopolitiken, eventueUt förstärkt raed rekoraraen-dationer m, ra, från riksbanken, inte räcker tUl för att förhindra av riksbanken ej önskade ränteförändringar. Detta gäller särskUt vid överefterfrågan på gmnd av kredittestriktioner, I sådana fall begränsas eraellertid effektiviteten hos en räntereglering av att en snabbt växande grå marknad uppstår. På denna marknad får man starka räntestegringar helt utanför ränteregleringslagens kontroUoraråde. Om raan i fall av kraftig jämviktsbrist håller räntan på den ordinarie marknaden låst på en låg nivå med hjälp av ränteregleringslagen, vidmakthåller raan därigenora järaviktsbristen och ger incitament tUl den grå marknadens tillväxt. Om man däremot låter räntan på den ordinarie marknaden stiga närmare ett läge motsvarande järavikt raellan utbud och efterfrågan, stöds kredit-restriktionema samtidigt sora den grå raarknaden ej blir så betydande. Man kan således få bättre kontroll över ränteläget på den totala korta kreditmarknaden genom att avstå från hård räntestyming på den ordinarie delen.

En räntereglering får enligt bankföreningen olyckliga verkningar från kreditfördelningssynpunkt. Vid kreditinstitutens utiåning tiUämpas ett brett register av olika räntesatser som är avpassade efter kreditemas risk, löptid och säkerhetens art osv. Detta vidsträckta ränteregister fyller en viktig funktion som regulator av kreditefterfrågan och kreditgivning och är ett viktigt medel för att skapa balans mellan kreditutbud och kreditefterfrågan av olika slag. En räntereglering blir betydligt mer schematisk och stelbent och raedför därför att det tUlgängUga kapitalet inte blir fördelat på det från samhäUsekonoraisk synpunkt riktigaste sättet. Ett ytterligare skäl mot att genom reglering låsa räntan vid en icke mark-nadsraässig nivå är det nära saraband sora råder raeUan det svenska ränteläget och räntorna utoralands, Sveriges stora utrikeshandel och därraed samraanhängande betalnuigar tUl och från landet innebär att det svenska ränteläget inte under någon längre tid kan avvika i större utsträckning från det intemationeUa utan att störningar uppkommer i Sveriges valutasituation,

5.8 Övriga frågor

Utredningens förslag om uppgiftsskyldighet och om rätt för riksbanken att förelägga vite, ora skyldigheten inte iakttas, har godtagits eUer läranats utan erinran av de flesta remissinstanserna. De erinringar sora framförts gäUer dels rätten för riksbanken att förelägga vite och dels behovet av en sekretessbestämraelse.

Kammarrätten anför bl, a. att, om bestämmelserna ora uppgiftsskyldighet ej iakttas, riksbanken enligt förslaget genora vite får tillhålla stäUföreträdare för kreditinstitut eller raotsvarande att fuUgöra skyldigheten. Stadgandet har ingen raolsvarighet i nu gäUande lagstiftning. En lik-

Prop. 1974:168 121

nande besläraraelse fanns visserligen i 1951 års lag om räntereglering m. ra, — tUlsynsrayndighet hade raöjlighet att förelägga vite — raen bestäraraelsen ansågs vid 1962 års lagstiftning böra utgå ur lagen (prop, 1962:143 s, 12), Som skäl för alt återinföra en besläraraelse ora vitesföreläggande åberopar utredningen att en raindre sparbank inte fullgjort sin uppgiftsskyldighet. Skälet verkar inte övertygande och kararaarrätten ifrågasätter ora riksbanken skall utmstas raed en befogenhet, som kan förväntas korama att ytterst sällan behöva utnyttjas.

Skulle förslaget om befogenhet för riksbanken att förelägga vite godtas, uppkommer enligt kamraarrätten en annan fråga, sora inte diskuterats av utredningen, JämlUct 30 § i den föreslagna lagen får talan inte föras raot riksbankens beslut enligt lagen och således ej heller mot bankens beslut ora vitesföreläggande. En sådan inskränkning i rätten att anföra besvär över vitesföreläggande skulle stå i strid raot eljest iakttagna principer (jfr lagrådets yttrande i en snarlik frågeställning, prop. 1962:143 s, 33). Att raärka är att föreläggandet riktar sig raot enskild person och ej raot ett kreditinstitut. Om den föreslagna rätten att förelägga vite godtas, bÖr enligt kamraarrättens raening i lagtexten införas en besläraraelse ora besvärsrätt såvitt avser beslut ora vitesföreläggande. Den praktiska lösningen av dessa frågor är enligt kararaarrätten att den föreslagna rätten för riksbanken att förelägga vite utgår ur lagen. En sådan lösning överensstäraraer bättre raed den praktiska enkelhet sora i övrigt kännetecknar förslaget och kan kanske påverka stäraningen hos de företrädare för kreditinstituten, raed vilka riksbanken raed lagen sora stöd kommer att träffa överenskomraelser ora det praktiska handhavandet av kreditgivningen. En altemativ möjlighet att åtrainstone tUl en del beakta det behov utredningen vill tiUgodose raed bestämraelsen ora vitesföreläggande synes vara att rUcsbanken i fall av tredska vid kreditinstituts fullgörande av uppgiftsskyldighet bör kunna påräkna hjälp av bankinspektionen eller av annan raotsvarande rayndighet. Dessa rayndigheter har ju att tiUse att gäUande föreskrifter efterföljs.

Riksbanksfullmäktige (raajoriteten) tar också upp förslaget att vite skaU kunna föreläggas stäUföreträdare för mstitut sora rate fullgör sin uppgiftsskyldighet, Fullraäktige anser att det vore naturligare om föreläggandet riktades mot institutet sora juridisk person och inte raot en befattningshavare i institutet,

Bankinspekiionen frarahåller att bestämraelserna ora sekretessskydd ilO§ ränteregleringslagen inte har överförts till den nya lagen, I betänkandet hänvisas tUl banklagstiftningens bestäraraelser ora banksekretess (t, ex, 192 § banklagen) och till 18 § sekretesslagen. Här är dock att raärka att 10 § ränteregleringslagen ger ett raera orafattande sekretesskydd än de av utredningen åberopade lagrararaen, vilka endast avser enskilds förhållanden tiU kreditinstitut. Dessa sekretessbestämmelser ger

Prop. 1974:168 122

således inte något skydd för uppgifter om sådana intema förhållanden, sora kreditinstitut av konkunens- eller andra skäl kan ha ett berättigat intresse av att heralighålla. Inspektionen föreslår därför att en bestäramelse liknande den sora nu finns i ränteregleringslagen tas in i den nya lagen samt att en däreraot svarande regel införs i sekretesslagen.

Bankföreningen anser också att en sekretessbestämraelse raotsvarande 10 § ränteregleringslagen bör mföras i den nya lagen, enär sekretess annars inte uppnås för uppgifter sora hänför sig enbart tUl kreditinstituten själva och inte tUl deras kunder,

Reraissinstansema har i aUmänhet inte haft något att erinra mot de av utredningen föreslagna bestäraraelsema ora särskilda avgifter.

Bankföreningen framför dock vissa invändningar mot förslaget i denna del. Föreningen konstaterar att de föreslagna avgifternas storlek innefattar kraftiga höjningar — i vissa fall en fyrdubbling — i förhållande tUl vad sora gäller enUgt nuvarande beredskapslagstiftning. En allraän höjning av avgiftsnivån kan enligt bankföreningens raening inte anses raotiverad för att åstadkomraa tillräcklig effektivitet, EnUgt 24 § utgår särskUd avgift vid överttädelse av föreskrift ora eraissionskontroll. Det bör enligt bankföreningens raening klarläggas, att det är låntagaren — och inte emissionsbanken — som är avgiftsskyldig. En annan sak är att emissionsbanken i nu avsedda fall kan komraa att bli ersättningsskyldig gentemot låntagaren. Avgiftens storlek enligt 24 § föreslås höjd från nuvarande en halv procent till högst två procent av hela lånesumraan för varje år av den för lånet bestärada längsta löptiden. Detta innebär att avgiften i fråga om ett 25-årigt lån kan korama att uppgå tUl 50 % av lånesumman, vilket raåste betecknas som orimligt,

I anslutning till bestäramelsen ora sanktion raot överträdelse av föreskrift ora emissionskontroll vill bankföreningen fästa uppmärksaraheten på att det erfarenhetsmässigt förekommer fall, i vilka det finns utrymme för olika meningar huruvida viss typ av skuldebrev skall anses orafattad av eraissionskontrollen eller ej. Det bör raed hänsyn härtill skapas raöjlighet att hos regeringsrätten erhålla bindande förhandsbesked i detta avseende,

I 25 § i förslaget ges regler om avgift vid överträdelse av föreskrift om s, k. allmän placeringsplikt. Avgiften skall för viss beräkningsperiod svara mot ränta på den del av ålagd placeringsplikt för perioden eller för perioden och tidigare beräkningsperioder sammantagna, som inte uppfyllts. Bestämmelsens innebörd är enligt bankföreningen oklar även sedd tUlsammans med kommentaren. Bankföreningen förutsätter emellertid, att 25 § inte skall kunna tillämpas så att den får negativa retroaktiva effekter. Av molivuttalanden framgår att det vid tillämpning av 25 § blir fråga om en sammanläggning av under- och överskott. Detta torde innebära att en utjämning skall ske mellan överskott och under-

Prop. 1974:168 123

skott under viss period, I de nuvarande lagarna ora Ukviditets- och kassakvot resp, placeringskvot finns bestäraraelser sora ger riksbanken raöjlighet att vid tiUärapningen av avgiftsreglerna raedge sådan utjäraning. Motivuttalanden ger närraast intryck av att utjäraning obUgatoriskt skall ske. Den berörda typen av utjäraning torde kunna koraraa i fråga vid tUl-lärapningen av — förutom 25 § — 22 och 23 §§. Bankföreningen anser, att det i lagtexten bör klarläggas att utjäraning av underskott och överskott skall kunna ske vid avgiftsberäkningen.

I 28 § i förslaget stadgas att, om särskUda skäl föreligger, särskild avgift får nedsättas eller helt efterges. Enligt bankföreningens mening finns vissa typfall, i vilka nedsättning eller eftergift av avgift alltid skall äga rum. Ett exerapel är då överträdelse av föreskrift ora eraissionskonttoU ansetts föreUgga, men låntagaren haft goda skäl för sin bedöraning att skuldebrevet ej omfattades av eraissionskontrollen. Ett annat exerapel är då 26 § skall tiUärapas för överträdelse av föreskrift ora s, k, särskUd placeringspUkt, raen banken i fråga hindrats från att fullgöra sin placeringsplikt på grand av omständigheter, över vUka den ej kunnat råda, exempelvis att avtal ora byggnadskredit ej kunnat träffas på grund av att en tiUtänkt raotpart ej varit beredd att sluta det avsedda kreditavtalet. Det bör genora motivuttalanden klarläggas, att i sådana fall nedsättning eller eftergift av avgift aUtid skall ske,

Riksskatteverket tar i detta sararaanhang upp frågan ora de beskatt-ningsmässiga konsekvensema av de föreslagna sanktionerna. Med hänsyn tUl arten av de administtativa sanktioner sora föreslås under beteckningen särskUd avgift, kan det antas att det kreditinstitut sora påförs sådan avgift komraer att yrka avdrag för avgiften vid inkorasttaxeringen. Mot bakgmnden av att avgift enligt förordningen (1972:436) ora överlastavgift ansetts inte böra få dras av kan ifrågasättas, om de nu föreslagna avgiftema bör vara att hänföra tiU vid taxeringen avdragsgUla omkostnader, Ora avdrag anses ej böra raedges, bör ett förtydligande i 20 § koraraunalskattelagen göras på sararaa sätt sora sketl beträffande överlastavgift.

Den av uttedningen föreslagna straffbestäraraelsen har läranats utan erinran av nästan saratiiga reraissinstanser. En sådan bestämraelse avstyrks eraellertid av kammarrätten, sora anför att bestämmelsen saknar motsvarighet i nu gällande lagstiftning och att utredningen inte anfört något skäl för sitt förslag i denna del, I avsaknad av uppgift om faU, då det hitintUls förekorarait att oriktig uppgift av den art förslaget avser verkligen lämnats, synes det enligt kararaarrätten svårt att finna tUlräckUg grund för bestäraraelsen. Det synes inte föreligga skäl att anta att ställföreträdare för kreditinstitut skulle vara benägna att lärana orUctiga uppgifter. Ett straffhot kan för övrigt vara berättigat enbart under antagande att en sådan benägenhet skulle föreligga

Prop. 1974:168 124

i en större krets. Att så skuUe vara förhåUandet synes uteslutet. Även under antagande av risk för ett eller annat fall av orUctigt uppgiftslämnande synes tillräckliga skäl inte föreUgga för att en straffbestämmelse införs. Det kan tUläggas, att de problem som uppkonuner vid förverkligandet av de kreditpoUtiska önskemål som avses med lagstiftningen i första hand och i största möjUga utsträckning bör lösas genom överenskommelser. Sådana förutsätter ett klimat av örasesidigt förtroende. En sttaffbestämraelse synes inte vara ägnad att bidra härtill.

Enligt utredningens lagförslag finns inte någon rätt att anföra b e-s v ä r mot rUcsbankens beslut enligt lagen. Detta förslag godtas eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Kammarrätten tar upp denna fråga och konstaterar att utredningen för sin del funnit behov av besvärsrätt ej föreligga beträffande beslut av riksbanken om påförande av särskild avgift. Frågan ora rätt att anföra besvär över rUcsbankens beslut om uttagande av sanktionsbelopp har diskuterats i förarbetena tUl nu gällande lagstiftning (prop. 1962: 143 s. 24). Denna innehåller inte någon regel ora sådan klagorätt. Kararaarrätten har inte funnit något skäl som talar för en ändring i vad sålunda hittiUs gällt.

Några instanser är emeUertid kritiska raot förslaget och yrkar att besvärsrätt införs. TUl dessa hör bankinspektionen och bankföreningen.

Bankinspektionen anför bl. a. att rätten tUl talan raot riksbankens beslut har behandlats i anslutning tUl tidigare lagstiftning på det kreditpolitiska området. Möjligheten att överklaga har därvid avvisats. De skäl som anförts har varit, att riksbankens beslut om sanktioner väsentligen grundas på räkneoperationer och att en besvärsrätt hos Kungl. Maj:t inte är förenlig raed riksbankens ställning sora ett riksdagens verk. I betänkandet upprepas dessa skäl raot en besvärsrätt. Inspektionen erinrar ora att den nyligen från principiella synpunkter gått in på frågan ora besvärsrätt över beslut sora fattas av ett organ i riksbanken, nämligen i anledning av bankföreningens och industriförbundets framställning ora ändrad besvärsordning i valutaärenden, I yttrande den 18 deceraber 1973 erinrade inspektionen ora de förbättringar i den enskildes rättsskydd sora nyligen genoraförts i och raed antagandet av förvaltningsprocesslagen och förvaltningslagen. Inspektionen uttalade vidare, att det från rättssäkerhetssynpunkt är betydelsefullt att besvärsprövningen inte bara de facto är tUlfredsstäUande utan också är så anordnad att raedbor-garna får uttryckliga legala garantier för en obunden och kvalificerad rättsprövning. Motsvarande synpunkter gör sig enligt bankinspektionen raed ännu större styrka gällande i förevarande sararaanhang, där enligt förslaget varje besvärsraöjlighet skuUe saknas. Utredningen hänvisar visserUgen tUl att en bank, sora blir anraodad att erlägga straffavgift, skulle kunna vägra betala, varefter riksbanken skuUe få stämraa banken till dorastol med krav på avgiften. En rättsprövning skulle alltså kunna an-

Prop. 1974:168 125

ordnas på denna väg. Det måste emeUertid konstateras, att den anvisade vägen är föga realistisk, Bankema är aUtför beroende av saraarbetet med riksbanken för att i praktiken kunna vidta en så drastisk åtgärd som att vägra betala en sttaffavgift för vilken rUcsbanken i och för sig har lagstöd. Från förvaltningsprocessens oraråde kan för övrigt erimas ora att viten utdöras av dorastol men att vitesförelägganden — bortsett från processviten — regelmässigt kan överklagas genom besvär.

Avsaknaden av besvärsmöjUghet är enligt bankinspektionen i detta faU så raycket aUvarligare sora förslaget tUl sin aUraänna innebörd karakteriseras av starkt ökade befogenheter för rUcsbanken att träffa diskretionära avgöranden. Enligt inspektionens raening är de statsrättsliga skäl som anförts mot en klagorätt inte bärande. Riksbankens befogenheter enligt den föreslagna lagen är ju helt beroende av Kungl. Maj:ts förordnande, och Kungl. Maj:t kan när som helst återkaUa eUer begränsa ett sådant förordnande. I Iraje hänned bör ligga, att Kungl, Maj:t efter besvär kan ingripa i tillärapnragen av ett förordnande. Vad gäller den statsrättsliga aspekten errarar inspektionen vidare ora att Kungl, Maj:t i regeringsrätten redan har att efter besvär överpröva vissa av rUcsbanken fattade beslut, bl, a. i frågor om utiämnande av allmänna handlingar samt vissa statstjänstemannafrågor, enligt lagen (1970: 279) ora besvär över beslut av riksdagens organ. Några statsrättsUga hinder kan alltså inte föreUgga raot att riksdagen antar en lagbestäraraelse av innebörd att riksbankens beslut enUgt nu ifrågavarande lag kan genora besvär överklagas hos Kungl. Maj :t.

Bankinspektionen är medveten ora att det från praktisk synpunkt kan möta svårigheter att anordna en besvärsprövning på lämpligt sätt. Vissa beslut av generell karaktär är i och för sig inte särskUt väl lärapade för sådan prövning, även om förvaltningsrätten innehåller åtskiUiga exerapel på att besvär får anföras i dylika fall, t. ex, över beslut om komraunala stadgor o, d. När det gäller beslut av raera individuell karaktär, t, ex, enUgt 7 § i den nu föreslagna lagen och framför allt beslut ora sttaff avgif ter, är en besvärsrätt så raycket angelägnare. Den närraast tiU hands liggande lösningen är, att besvär — eventueUt raed undantag för beslut av generell karaktär — får anföras hos Kungl, Maj:t i statsrådet. Inspektionen pekar eraeUertid också på raöjligheten att låta beslut ora straffavgifter prövas i regerragsrätten. Inspektionen heraställer, att regler ora besvärsrätt införs i den nya lagen med beaktande av nu angivna synpunkter.

Liknande synpunkter fraraförs av bankföreningen. I sitt yttrande tar föreningen upp utredningens arguraent att en klagorätt till Kungl, Maj:t inte skulle vara förenUg raed den stäUning riksbanken intar som riksdagens verk. Detta argument synes dock ej äga giltighet om besvär skaU anföras tiU regeringsrätten, Lagen (1970: 279) ora besvär över beslut av rUcsdagens organ ger uttryck åt principen att regeringsrätten skaU pröva

Prop. 1974:168 126

sådana besvär över beslut av riksdagens organ, sora enligt vad rUcsdagen bestäraraer skall fullföljas dit. Åtminstone i ärenden om straffavgifter bör besvär över riksbankens beslut kunna föras i regeringsrätten, Uttedningen har pekat på att sådana ärenden kan bringas under aUraän dorastols prövning genora att bank vägrar att frivUligt betala en straffavgift. En vägran av en bank att frivilligt betala en av myndighet faststäUd avgift måste emellertid framstå som en egendomlig raetod att åvägabringa en rättslig prövning av avgiftsbeslutet. Denna raetod skuUe också innebära att en avsevärd tid skulle kunna förflyta, innan klarhet om rättsläget uppnåddes, Eftersora kreditinstitutet i fråga fömtsätts innehålla avgiften till dess dora fallit, kanske i högsta instans, skulle den raed avgiftssystemet avsedda effektiviteten begränsas. Ett avgiftsbeslut berör det drabbade kreditinstitutet på ett sådant sätt, rättsligt och ekonoraiskt, att en besvärsrätt bör finnas. Bankföreningen heraställer därför att i lagen upptas en bestämraelse att besvär över riksbankens avgiftsbeslut skall kunna föras hos regeringsrätten.

Beträffande andra beslut av riksbanken enligt den föreslagna lagen anför bankföreningen att dessa måste lUcsom avgiftsbesluten rymmas inom av Kimgl. Maj:t meddelade förordnanden. Sådana förordnanden utgör den rättsliga gmnden för riksbankens beslut enligt lagen. Mot denna bakgrund — och särskUt raed beaktande av att förordnandena fömtsätts få en mycket generell utforammg — synes det följdriktigt att Kungl. Majrt kan påverka utayttjandet av förordnandena inte bara genora sin rätt att helt eller delvis återkaUa ett förordnande utan även genom beslut i besvärsärenden. Bankföreningen föreslår därför att besvär över riksbankens beslut enligt den nya lagen skall kunna föras hos Kungl. Maj:t i statsrådet frånsett beslut i avgiftsärenden, som bör kunna överklagas hos regeringsrätten.

Utredningen har inte föreslagit några bestämraelser ora tillsyn. Remissinstansema har i aUraänhet inte haft något att erinra. Bankinspektionen tar dock upp denna fråga och konstaterar att av gäUande beredskapslagar det endast är ränteregleringslagen som innehåller någon sådan bestämmelse. TiUsyn skaU enligt näranda lag utövas av rayndighet sora Kungl. Maj:t bestäraraer. Något förordnande härora har aldrig ak-tuaUserats. I fråga om de i kraft varande lagama har rUcsbanken i praktiken svarat för övervakningen. Riksbanken har också i princip handhaft konttoUen över tUlärapnragen av sådana kreditpolitiska föreskrifter sora banken utfärdat utan direkt stöd av den i kraft varande lagstiftnmgen. I den föreslagna lagen har inte intagits några bestäramelser om tUlsyn. Utrednmgen hänvisar tUl 147 § banklagen (raotsvarande gäller för andra kreditinstitut), enligt vUken bankinspektionen har att övervaka efterlevnaden av författnmgar, såvitt de har särskUt avseende på banker. Saratidigt uttalas att riksbanken kan aUraänt påkaUa tUlsynsrayndighetens bi-

Prop.1974:168 127

stånd vid utformning av föreskrift enUgt lagen och vid kontroll av dess efterlevnad. Vad utredningen sålunda anfört leder enligt bankinspektionen tUl viss oklarhet om vUken myndighet sora priraärt skall ha ansvar för tillsynen och ta initiativ tiU åtgärder, som raöjliggör övervakning av lagstiftningens efterlevnad. Praktiska skäl har föranlett den praxis som hittiUs tUlämpats. TUlsynen har på gmndval av en rapportering från berörda institut direkt till riksbanken kunnat förenas raed den uppföljning av verkningama av anbefallda åtgärder, som under alla förhållanden måste åvila riksbanken. Inspektionen föreslår i klarhetens intresse att den tillsyn som påkallas av den kreditpolitiska lagstiftningen eUer av föreskrifter och rekommendationer, som riksbanken eljest utfärdar, skall i överensstämmelse med hittiUsvarande praxis priraärt åvUa riksbanken i dess egenskap av ansvarig rayndighet för kreditpolitiken. Detta utesluter naturligtvis inte en på sararåd mellan riksbanken och inspektionen grundad arbetsfördelning eller medverkan från inspektionens sida då så är praktiskt lämpUgt.

De av uttedningen föreslagna övergångsbestäraraelserna har i stort sett inte föranlett någon invändning under reraissbehandlingen. Sparbanksföreningen avstyrker eraellertid den i punkt 2 föreslagna övergångsbestämmelsen om retroaktiv verkan med avseende på åtgärder, sora behövs för tUlämpningen av lagen efter ikraftträdandet.

De av uttedningen föreslagna ändringarna i banklagarna berörs av några reraissinstanser.

Sparbanksföreningen tiUstyrker förslaget ora ändring av sparbankslagen avseende värderingen av obUgationer men påpekar att förslaget inte innebär någon lösning på de faktiska räntabUitetsprobleraen i saraband med en ökad volym räntebundna placeringar.

Kammarrätten anför att svårigheter kan uppkomma för ett enskUt bankinstitut vid ett omfattande innehav av obUgationer raen finner ändå den föreslagna bestäraraelsen inge betänkUgheter. Den innebär näraligen att raan frångår den i annan lagstiftning, sora gäller sararaa rättsområde, lagfästade och principiellt viktiga gmndregdn för all resultatutrednrag, nämUgen att andra tUlgångar än anläggningstUlgångar inte får upptagas över sraa verkUga värden (9 § bokföringslagen och 100 § 4 raom. aktiebolagslagen). Ett lagfästande av förslaget skulle i konkreta faU kunna ra-nebära att bankinstituts årsredovisning ifråga om såväl resultat för året som ställnuig vid dess utgång skulle visa högre och alltså bättte värden än de verkliga, dvs. efter vedertagna metoder beräknade. Att kreditmarknaden under lång tid kännetecknats av brist på långfristigt kapital och att den nu aktuella lagstiftningen tUl en del raotiverats av detta faktum minskar inte oron för de konsekvenser den föreslagna bestämraelsen kan få. De skäl, som kunnat åberopas för den före 1968 års lagstift-

Prop. 1974:168 128

ning gällande särbestämraelsen för sparbankernas värdering av obligationer, synes enUgt karamarrätten inte längre aktuella. Motivet var till väsentUg del sparbankemas i hög grad långfristiga, delvis bundna utiåning. En sådan utlåning kan ur ekonoraisk synvinkel åtrainstone i viss mån sägas ligga innehav av anläggningstUlgångar nära. Det kunde därför med detta synsätt finnas visst fog för en mindre uppmjukning för detta särfall av den gmndläggande regeln för värdering av omsättnings-tUlgångar. Förhållandena är emellertid nu helt ändrade. Genora 1968 års ändringar i banklagstiftnmgen har reglema för affärsbankemas och sparbankernas rörelser fått en i det närraaste identisk utforraning. Förändringarna synes såvitt här är av inttesse för sparbankernas del innebära övergång från relativt sett något statiska tiU mera dynamiska förhållanden. Den föreslagna ändringen i värderingsreglerna blir gällande helt oberoende av om något förordnande enligt lagen om kreditpolitiska medel utfärdats eller inte och för övrigt helt oberoende av om eventuella kreditpoliiiska överenskommelser mellan riksbanken och bankinstituten träffats eller ej.

Enligt karamarrätten är det sannolikt att riksbankens kreditpolitiska verksarahet kommer att bedrivas så, att bankinstituten under relativt långa tidsperioder koramer att redovisa förhåUandevis stora innehav av obligationer. Det synes mot bakgrund härav från rättsskyddssynpunkt angeläget att föreskriftema enUgt den föreslagna lagen utformas så, att man i görligaste mån undviker risker för påfrestningar för bankinstitutens redovisade resultat. För enskUda konkreta faU, där sådan risk kan antas föreligga, har riksbanken att använda sig av de raöjligheter tUl särskUda hänsyn sora den föreslagna lagen ora kreditpolitiska raedel erbjuder.

Bankinspektionen fraraför också vissa invändningar raot de föreslagna ändringarna i banklagstiftningen och anför bl. a. följande. De föreslagna reglema ora placeringsplikt för att tillgodose det långfristiga kreditbehovet fÖr frärast bostäder kan leda till orafattande obligationsinnehav i bankinstituten och stora nedskrivningsbehov vid kursnedgång. För att minska de påfrestningar på det redovisade ekonoraiska resultatet, sora kan bli följden därav, föreslår utredningen att obligation skall få upptas tUl ett värde sora grundas på medekäntan under de senaste tio åren på statsobligationer. Enligt gäUande bestämraelser får obligation inte upptas över sitt verkliga värde, dvs. raarknadsvärdet. En bestäramelse liknande den nu föreslagna gällde före år 1969 för sparbanker och har övergångsvis fått tiUärapas av sparbank för obligation förvärvad före näranda år längst t, o, ra, 1973 års bokslut, I den raån obligationer skaU bettaktas som verkligt Ukvida tUlgångar finns skäl för att endast den nuvarande regeln, sora direkt anknyter tUl raarknadsvärdet, skaU få tillärapas. Ett sådant bettaktelsesätt är dock inte överensstäramande med verkligheten. Obligationema är vid störte utbud inte i reell mening

Prop. 1974:168 129

lUcvida. Ett huvudsyfte är eraellertid här prioriteringen av särskilt bostadsfinansieringen. Mot en strikt tUlärapning av gällande regel kan invändas att den i vissa lägen kan få en starkare inverkan på det redovisade ekonomiska resultatet än vad som är motiverat raed hänsyn till utvecklingen på något längre sikt. Bankinspektionen kan därför i princip tillstyrka att bankinstituten får raöjlighet att i fråga ora värdering av obligationer successivt anpassa sig efter ändrade räntelägen.

Den nu föreslagna regeln sträcker sig emellertid enligt bankinspektionen längre än den tidigare bestämmelsen i sparbankslagen, som gällde endast för obligationer utfärdade av staten, allmänna hypoteksbanken och stadshypolekskassan. Beträffande andra fullgoda obligationer föreskrev sparbankslagen visst tillägg till den beräknade medelräntan. Vidare föreslås att ränteberäkningen skall utgå från räntan på enbart statsobligationer. Enligt sparbankslagen grundades medelränteberäkningen på obligationer, som utfärdats av staten, hypoteksbanken och hypoteks-kassan. Med hänsyn till lagändringens syfte och vad som tidigare gällt bör den nya bestämraelsen tillämpas endast för obligationer som avses i 57 § första stycket A 2 banklagen, dvs, obligationer som utfärdats av staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet, allmän kassa eUer inrättning, vars reglemente fastställts av Konungen, eller kreditaktiebolag. Vidare finns det enligt inspektionens uppfattning skäl för att den period för vilken raedelräntan beräknas begränsas lill fem år. En fem-årsregel medger bättre anpassning av det bokförda värdet tUl marknadsvärdet och är att föredra med hänsyn till det allmänna intresset av att redovisningen så långt möjligt visar den aktuella situationen. Enligt inspektionens uppfattning bör också det av utredningen angivna syftet med lagändringen kunna uppfyllas med en femårsregel. Inspektionen föreslår alltså att den särskilda värderingsregeln får tillämpning på obligationer som avses i 57 § första stycket A 2 banklagen och att det värde till vilket obligationerna får upptas grundas på ett medeltal under fem år.

Inspektionen förordar att raedelränteberäkningen enligt nu föreslagna lagändringar får grundas på samma slags obligationer som tidigare enligt sparbankslagen, nämUgen obligationer, som utfärdats av staten, allraänna hypoteksbanken och stadshypolekskassan. Därmed får räntan på bostadsobligationer ett utslag i medeltalet. Dessutom skulle inspektionens arbete med fastställande av medeltalsvärdet väsentligt underlättas, om det för denna beräkning grundläggande materialet inte förändras, TUl skillnad från banklagen och jordbrakskassdagen innehåller sparbankslagen (48 § första stycket 2,) särskUda bestämmelser om värderingen av räntebundna lån. Liknande bestämraelser kora på grund av särbehandling av sparbankernas värderingsregler inte att införas för affärsbanker och jordbrukskassor. Även dessa instUut har emellertid rätt att lämna räntebundna lån, vUket också förekommer i viss ora än be-9 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 168

Prop. 1974:168 130

gränsad utsträckning. Möjligheten av en ökad dylik utlåning kan inte uteslutas. Inspektionen anser därför att den förutnämnda bestämmelsen i sparbankslagen bör i samband med den av utredningen aktualiserade lagändringen tas in även i banklagen och jordbrukskasselagen.

Bankföreningen erinrar om att ett omfattande innehav av obligationer kan, vid en nedgång av obligationskurserna, medföra särskilda påfrestningar för bankernas redovisade resultat. Utredningens förslag tUl en ändring i banklagstiftningen, så att bankerna kan uppta obligationerna till ett högre bokfört värde än marknadsvärdet, illustrerar att omfattande obUgationsinnehav kan medföra allvarliga problem för bankerna. Enligt bankföreningens uppfattning utgör detta ett starkt motiv för att bankerna inte bör åläggas placeringar som är oförenliga med deras verksamhetsinriktning och struktur. Bankföreningen anser det ekonomiskt osunt att söka lösa problemen genom att införa möjligheter att bokföra obligationerna till ett högre värde än verkliga värdet och avvisar därför förslaget om ändring i banklagstiftningen.

6 Departementschefen

6.1 AUmänna synpunkter

Kreditpolitiken ingår som ett viktigt led i den allmänna stabiliseringspolitiken. Tillsammans med finanspolitiken har kreditpolitiken sålunda tUl huvudsyfte att upprätthålla balans i samhällsekonomin. Kreditpolitiska åtgärder används för att påverka den totala efterfrågan på varor och tjänster så att den hålls inom ramen för tillgänglig produktionskapacitet. 1 Sverige liksom i de flesta andra länder har kreditpolitiken emellertid använts inte bara för att upprätthålla den inre balansen i samhällsekonomin utan också för att motverka rubbningar i den yttre balansen. De ökade transaktionerna med omvärlden har medfört ett större beroende av utvecklingen på de utländska kreditmarknaderna. Kreditpolitiken har därmed efter hand i ökad grad inriktats på att skapa jämvikt i betalningsströmmarna över gränserna.

Inom ramen för de åtgärder som bedöms nödvändiga för att åstadkomma balans i samhällsekonomin används kreditpolitiken också tUl att styra de tillgängliga finansieUa resurserna i viss riktning så att kreditbehov som är särskilt angelägna skall kunna täckas. Kreditpolitiken måste drivas så att de upplåningsbehov som statsmakternas utgiftsbeslut ger upphov till kan tillgodoses. I Sverige har bosladspolitiken ställt särskUda krav på utformningen av kreditpoliliken. En given utgångspunkt för denna har varit att på kreditraarknaden skapa utrymme för de kreditbehov som följer av de bostadspolitiska program som fastställs av regering och riksdag.

De traditioneUa kreditpolitiska medlen utgörs av centralbankens dis-

Prop. 1974:168 131

kontopolitik och av marknadsoperationer. Genom diskontot, dvs. den räntesats som riksbanken tillämpar vid utlåning till banker, har riksbanken ett starkt inflytande på bankernas räntesatser vid in- och utlåning. Marknadsoperationer, dvs. centralbankens köp och försäljningar av obligationer eller skattkammarväxlar, påverkar bankernas kassaställning oeh likviditet och på så sätt också bankernas kredilgivningsförmåga. I Sverige har raarknadsoperationer under efterkrigstiden främst företagits i form av riksgäldskontorets upplåning för statens räkning.

Behov har sedan länge förelegat att komplettera de traditionella kreditpoUtiska medlen med andra för att avsedda effekter skall kunna nås. I många landar finns möjligheten att ställa krav på bankernas likviditet och kassahållning och att vidta andra, särskilda åtgärder i syfte att göra de traditionella medlen effektivare. Sådana kompletterande kreditpolitiska medel har i Sverige använts sedan lång tid tillbaka. Särskilt under senare år har kreditpolitiska åtgärder av olika slag använts som led i strävandena att upprätthålla den inre och yttre balansen inom samhällsekonomin och tillgodose de prioriterade kreditbehoven.

Den senaste översynen på det kreditpolitiska området ledde till den alltjämt gällande kreditpolitiska lagstiftningen från är 1962. Lagstiftningen omfattar tre lagar. Likviditets- och kassakvotslagen (1962: 256), placeringskvotslagen (1962: 257) och ränteregleringslagen (1962: 258). Lagarna har karaktär av fuUmaktslagar, vilket innebär att de kan till-lämpas efter förordnande av Kungl. Maj:t sedan fullmäktige i riksbanken gjort framställning om det. Lagarna är tidsbegränsade men har efter hand förlängts i perioder om tre år. Genom beslut av 1974 års vårriksdag har lagstiftningen förlängts tills vidare, dock längst till utgången av juni 1975 (prop. 1974: 106, FiU 22, rskr 219).

Likviditets- och kassakvotslagen får tillämpas när det prövas oundgängligen nödvändigt för atl uppnå del mål som fastställts för riksbankens penningpolitiska verksamhet. Grundtanken bakom lagen är att riksbanken skall ges möjlighet att på ett mera direkt sätt påverka volymen av de tillgångar som bankerna kan disponera för utiåning. Förordnande om likviditetskvot kan tillämpas på bankaktiebolag, sparbanker och centralkassor för jordbrukskredit. Likviditetskvot innebär att krav ställs på att nettobeloppet av ett instituts kassa, skattkammarväxlar, vissa obligationer och andra i lagen angivna likvida tUlgångar skall stå i viss relation tUl institutets samtliga förbindelser med vissa undantag. Genom att statspapper och bostadsobligationer ingår bland de likvida tUlgångarna ger ett förordnande om likviditetskvot — vid sidan av syftet att påverka utlåningen totalt sett — också den effekten att statens och bostadsbyggandets kreditbehov prioriteras. Förordnande om kassakvot kan tillämpas på bankaktiebolag. Med kassakvot avses förhållandet mellan bankens medel som innestår på checkräkning i riksbanken och bankens förbindelser. Genora förordnande ora kassakvot binds sålunda i

Prop. 1974:168 132

viss utsträckning bankernas kassaraedel så alt dessa inte kan tas i anspråk för en ökad kreditgivning.

Placeringskvotslagen öppnar raöjlighet för riksbanken att i extraordinära situationer direkt styra kapitalmarknadsinstitutens placeringar så att från samhällets synpunkter viktiga finansieringsbehov tillgodoses. Förordnande om placeringskvot får sålunda ges när detta på grund av utomordentliga omständigheter bedöms sora nödvändigt för att tillgodose behovet av långfristig kredit åt staten eller för bostadsbyggandet. Lagen kan tUlämpas på försäkringsbolagen, sparbankema, AP-fonden och tidigare också på postbanken. Med placeringskvot avses att en viss andel av ökningen av ett instituts totala placeringar under en bestämd tidsperiod skall redovisas i förbindelser, som utfärdats av staten, eller i bostadsobUgationer eller i vissa andra prioriterade tillgångar. Lagens extraordinära natur komraer till uttryck bl. a. i att kvoten, högst 80 %, skall fastställas av Kungl. Maj:t.

Ränteregleringslagen innehåller regler om anmälningsskyldighet beträffande räntesatser m. m. och ändringar i dem, om raaxirairänta eller rainirairänta för inlåning på bankräkning och om raaxirairänta för utiåning från bankinstitut, försäkringsbolag och AP-fonden. Lagen innehåller också regler ora emissionskontroll. Riksbanken kan sålunda föreskriva att obligationer, förlagsbevis eller andra skuldebrev, som är avsedda för den allmänna rörelsen, inte utan riksbankens tillstånd får utges av annan än riksgäldskontoret och att andra skuldebrev än de nu nämnda inte får utan sådant tillstånd utges av kreditaktiebolag. Förordnande i fråga om ränta eller emissionskontroll får enligt lagen ges bara om det på grund av utomordentliga omständigheter är påkallat för atl uppnå det mål som fastställts för riksbankens penningpolitiska verksamhet.

Förordnande med stöd av likviditets- och kassakvotslagen har meddelats vid tre tillfällen. Kassakvoter gällde för affärsbankerna under tiden den 2 januari—den 15 febmari 1968. För sarama bankinstitut gäller vidare förordnande om likviditetskvot sedan den 4 mars 1969 och nytt förordnande om kassakvot sedan den 22 juli samma år. Ränteregleringslagen och placeringskvotslagen har däreraot aldrig tUlärapats. Även om den kreditpolitiska lagstiftningen tiUämpats endast i den nyss angivna omfattningen har den emellertid haft betydelse som bakgrund och raöns-ter för olika kreditpolitiska överenskommelser mellan riksbanken och kreditinstituten och även för rekoramendationer från rUcsbankens sida. Under åren 1969—1971 gällde i detta avseende placeringsregler raotsvarande placeringskvoter för sparbankema, postbanken, försäkringsbolagen och AP-fonden. Fr. o. ra. år 1972 skedde en saraordning för sparbankema och postbanken genora en överenskoraraelse sora innebar att placeringsreglerna ersattes av likviditetskvoter. För jordbrukskasserörelsen gällde före år 1972 en rekoraraendation om marginella likviditets-

Prop. 1974:168 133

kvoter, där ökningen av likvida tiUgångar satts i relation till inlåningsökningen. Därefter har för centralkassorna geraensarat gällt likviditetskvoter av samraa slag som gäUer för affärsbankerna. Riksbanken har i fråga om försäkringsbolagen vid flera tillfällen genora överenskoraraelser eller rekoraraendationer bestärat rainiraikvoter raellan ökningen i prioriterade och ökningen av totala placeringar. I sammanhanget bör även nämnas de överenskomraelser sora i år och förra året träffades raellan delegationen för bostadsfinansiering och bankinstituten, varigenom dessa institut åtog sig att i viss omfattning öka sitt nettoinnehav av bostadsobligationer. Jag vill också erinra om den serie överenskomraelser sora i novem ber 1970 träffades mellan riksbanken och bankinstituten med anledning av de höjningar av utlåningsräntorna som vissa banker hade företagit samraa år. Genom överenskomraelsema fastställdes bl. a. regler för bankernas räntesättning i fraratiden. Överenskomraelsema svarade i vissa hänseenden mot bestäramelser i ränteregleringslagen. Vidare har riksbanken enligt en överenskommelse från år 1952 utövat kontroll över emissioner av obligationer och förlagsbevis på samraa sätt sora skulle ha varit fallet vid en tillärapning av ränteregleringslagens regler om emissionskontroll.

Ar 1971 tillkallade jag sakkunniga för att göra en översyn av den kre-ditpolifiska lagstiftningen, I direktiven för uttedningen pekade jag på vissa frågor sora borde behandlas av de sakkunniga. Mot bakgrund av den samordning av bankinstitutens rörelseregler sora genorafördes år 1969 borde de sakkunniga undersöka raöjlighetema tiU en samordning av regelsystemet för dessa institut också i den kreditpolitiska beredskapslagstiftningen. Frågan om införande av regler sora ger raöjlighet att maxiraera viss utlåning, s, k, utlåningstak, borde också utredas. Vidare kunde finnas skäl att i lagstiftningen skriva in regler sora gör det raöjligt att ålägga bankinstitut att lämna byggnadskrediter för projekt som ingår i det årliga bostadsbyggnadsprogrammet för det fall överenskommelse mellan delegationen för bostadsfinansiering och bankinstitulen inte kunde nås. Jag anförde vidare att de sakkunniga borde företa en allmän översyn av den kreditpolitiska beredskapslagstiftningcn och föreslå de ändringar och åtgärder som var motiverade med hänsyn till utvecklingen på kreditmarknaden och inom bostadspolitiken och lill vunna erfarenheter i fråga om tUlämpning av lagarna och överenskommelser av liknande innebörd. Som framgår av vad jag inledningsvis anfört redovisade utredningen i början av år 1974 resultatet av sitt uppdrag i betänkandet (Ds Fi 1974: 2) Kreditpolitiska medel.

I betänkandet framhåller utredningen att utredningsuppdraget gällt alt göra en teknisk översyn av lagstiftningen byggd på erfarenheterna av användandet av kreditpoUtiska medel och med hänsyn tagen tUl de olika ändringar på kredkmarknaden som ägt rum. Utredningen går däremot inte in på frågan hur fördelningen i olika sUuationer bör vara mellan å

ena sidan de traditioneUa kreditpoliiiska medlen, dvs. marknadsoperationer och räntepoUtik, och å andra sidan de i lagstiftningen ingående kreditpoliiiska instrumenten. Enligt ulredningen skaU dess förslag ses som ett försök att inom lagstiftningens ram inordna de medel som faktiskt utnyttjas eller kan tänkas bli utnyttjade inom kredilpolitiken.

Utredningen föreslår att reglerna om de kreditpolitiska medlen förs sararaan i en enda lag. Denna skall i likhet med de nuvarande lagarna ha karaktär av fullmaktslag innebärande att ett förordnande enligt lagen utfärdas av Kungl. Maj:t efter framställning av fullmäktige i riksbanken. Ett huvuddrag i lagförslaget är att i lagtexten ange enbart ramar och riktlinjer för de olika instrumenten och att överlåta detaljregleringen åt riksbanken genom alt banken utfärdar föreskrifter som skall gälla sedan Kungl. May.t meddelat förordnande. Bakgrunden till förslaget att slopa den nuvarande detaljregleringen i lag är att denna, t. ex. i fråga om beräkningen av likviditetskvoter, enligt utredningen i vissa fall kan lägga hinder i vägen för en ändamålsenlig tiUämpning av ett förordnande om kreditpolitiskt medel. Ett annat huvuddrag i förslaget är att de skUda bankgrupperna behandlas på ett likartat sätt. Detta innebär bl. a. att ett förordnande om kassakvoter skall kunna utfärdas för samtliga bankinstitut samt att den nuvarande liberalare specialregeln för Sparbankernas Bank oeh Jordbrukets Bank vid beräkningen av likviditetskvoter föreslås upphöra att gälla. Utredningen föreslår att de kreditpolitiska instrument som ingår i den gällande lagstiftningen skall — med en något ändrad terminologi — ingå även i den nya lagen. Lagförslaget innehåller sålunda regler om likviditetskrav, kassakrav, emissionskontroll, placeringsplikt och räntereglering. Dessutom föreslås att lagstiftningen utökas med två nya kreditpolitiska instrument, nämligen dels utlåningsreglering (s. k. utlåningstak) som innebär att bankerna kan åläggas alt hålla sin utiåning under en viss nivå, dels skyldighet för bankinstitut att lämna byggnadskredit för särskilt angivna byggnadsföretag, för vilka statligt bostadslån utgår eller kommer att utgå, s. k. särskUd placeringsplikt. Den nya lagen föreslås inte bli tidsbegränsad.

Några remissinstanser — bl. a. bankföreningen, sparbanksföreningen samt en minoritet av riksbanksfullmäktige och en minoritet av riksgäldsfullmäktige — hävdar att en ny kreditpolitisk lagstiftning inte bör genomföras förrän resultatet av bostadsfinansierings- och kapitalmarknadsutredningarnas arbete föreligger. Industriförbundet föreslår att det framlagda utredningsförslaget överlämnas till kapitalmarknadsutredningen för vidare behandling av denna utredning. Det framhålls bl, a, att ett av den föreslagna lagstiftningens huvudsyften är att underlätta finansieringen av bostadsbyggandet och att en komraande reform i fråga om bostadsfinansieringen bör awaktas innan de kreditpolitiska instrumenten fixeras. En ny kreditpolitisk lagstiftning anses också kunna bli påverkad av den mera övergripande bedömning av kredit- och kapital-

Prop. 1974:168 135

marknadsproblemen som skall ske inom kapitalmarknadsutredningen. Bankföreningen menar att utredningsförslaget inle kan betraktas enbart som en lagteknisk översyn utan också måste anses innefatta ställningstaganden till hur kreditpolitiken skall föras i fraratiden. I anslutning härtill anlägger bankföreningen vissa principiella synpunkter på frågan hur kreditpolitiken bör utformas för att negativa verkningar på samhällsekonomin skall kunna undvikas. Bankföreningen framhåller att användningen av kreditpolitiska instrument måste anpassas så mjukt som möjligt till konjunkturväxlingarna. Den naturliga rollfördelningen mellan kreditpolitik och finanspolitik måste därför enligt bankföreningen iakttas i högre grad än som skett under senare år. Föreningen framhåller bl. a. att statsmakternas krav på bibehållen prioritering av bostadssektorns kreditbehov också i åtstramningstider medfört skadeverkningar för låntagare inom andra sarahällssektorer genom att dessas långsiktiga planering allvarligt försvårats. Resonemanget utmynnar i åsikten att det vore bättre att subventionera bostadssektorns kostnad över statsbudgeten i stället för alt lösa problemet genora ransonering och prisreglering på kreditraarknaden. Bankföreningen frarahåller vidare att de generella penningpolitiska medlen — öppna marknadsoperationer, inkl. statsskuldspolitiken, och diskontopolitik — i första hand måste användas för att kreditpolitiken skall bli ett effektivt instruraent i stabiliseringspolitiken.

Dessa och liknande synpunkter som framkommit under remissbehandlingen ger mig anledning att något beröra den under senare år förda kreditpolitiken. Till en början vill jag uppehålla mig vid hur Icre-ditpolitiska åtgärder som led i den allmänna ekonomiska politiken använts för att uppnå de stabiliseringspolitiska raålen. Jag vill också beröra frågan ora bostadsbyggandets finansiering och dess betydelse för utformningen av den kreditpolitiska lagstiftningen.

I slutet av år 1968 började landets valutareserv att minska kraftigt. Minskningen fortsatte i ökad takt under första halvåret 1969. Valutaförlusterna orsakades inte enbart av en svag bytesbalans utan också av elt allt större kapitalutflöde från Sverige tiU utlandet. Ungefär samtidigt som valutaavtappningen började sätta in, förbyttes den inhemska tidigare måttliga tillväxten i produktion och efterfrågan på varor och tjänster i en brant stegring och övergick under året tUl en högkonjunktur med starkt tryck på produktionskapaciteten. En rad kreditpolitiska ålgärder vidtogs i syfte att minska bankernas utlåningsexpansion och därigenom motverka valutautströmningen och det begynnande övertrycket inom ekonomin. I febmari 1969 höjdes diskontot raed 1 % till 6 %. Denna åtgärd var motiverad främst av det växande gapet till den internationella räntenivån och det därav föranledda kapitalutflödet. I febmari sararaa år utverkade riksbanken också förordnande ora likviditetskvoter för affärsbankerna enligt likviditets- och kassakvotslagen. Ett underskridande

Prop. 1974:168 136

av kvoterna raedförde straffavgifter. De fastställda kvotema — 30 % för de fem största bankerna och för Sparbankernas Bank och Jordbrukets Bank samt 24 % för övriga affärsbanker — låg 4,5—5 procentenheter högre än de tidigare av riksbanken rekoraraenderade kvoterna till följd av något ändrade beräkningsregler.

Åtgärderna mot affärsbankerna kombinerades med överenskommelser om olika placeringsregler för sparbankerna, postbanken, AP-fonden och försäkringsbolagen. Reglerna innebar att en viss kvot av institutens placeringar skulle avse prioriterade tillgångar, i huvudsak statspapper och bostadsobligationer eller andra krediter för bostadsbyggandet. Med centralkassorna för jordbmkskredit överenskoms att en viss del av inlåningsökningen skulle placeras i kassa, obligationer och vissa andra likvida tillgångar.

Trots åtstramningsåtgärderna i början av år 1969 fortsatte kreditexpansionen som en följd av uppgången i den svenska konjunkturen. Kre-dhexpansionen kunde inte anses förenlig med en balanserad ökning av inhemsk efterfrågan och produktion. Med hänsyn härtUl men också på grund av en ny stark minskning av valutareserven höjdes riksbankens diskonto i juli samma år raed ytterligare 1 % tUl 7 %. I sararaa månad förordnades också om kassakvoter för affärsbankerna enligt likviditets-och kassakvotslagen. Åtgärden innebar att varje affärsbank vid varje dags slut skulle hålla ett belopp på checkräkning i riksbanken motsvarande 1 % av den lagstadgade likviditetskvotens näranare vid utgången av månaden före närmast föregående kalendermånad. Underskreds kassakvoten måste banken utge en tilläggsränta på underskottet. Vidare vidtogs ålgärder för en direkt begränsning av bankernas upplåningsmöjligheter i riksbanken. Sålunda begränsades denna upplåning för vissa affärsbanker genom individuella limiter. Dessa utgjorde tak för upplåningen och justerades efter hand, bl. a. med hänsyn till i vilken utsträckning bankerna visat återhållsamhet i sin utlåning till andra ändamål än bostadsbyggandet. Resultatet av de olika åtgärderna för att dämpa kreditexpansionen blev att utestående lån till nämnda ändamål under andra halvåret 1969 sjönk 2 miljarder kr. mot en ökning med drygt 1,5 miljarder kr. under motsvarande period år 1968.

Föreskrifterna om likviditetskvoter och kassakvoter kvarstod oförändrade under år 1970. Systemet med individuella limiter i fråga om affärsbankernas upplåning i riksbanken behölls också. Under första kvartalet 1970 ökade affärsbankernas utiåning tiU andra ändamål än bostadsbyggandet starkt. Mot bakgrund av de inflationistiska tendenserna i den svenska ekonomin och ett växande underskott i bytesbalansen träffades i april samma år en uppgörelse mellan riksbanken och affärsbankerna med undantag av Sparbankernas Bank och Jordbrukets Bank om ett s. k. utlåningstak. Bankerna åtog sig — var bank för sig — att hålla sin utlåning, exkl. bostadsbyggnadskrediter, under ett tak bestämt med utlå-

Prop. 1974:168 137

ningsvolymen vid utgången av år 1969 sora bas. Maxiraura för utlåningen skulle vara 106 % för raaj och 105 % för juni och föll sedan till 104 % vid årets slut. Vid överskridande gällde vissa sanktioner.

Högkonjunkturen under åren 1969 och 1970 följdes under år 1971 av en påtaglig avraattning i den inheraska efterfrågan. Vad gäller handeln raed utiandet skedde ett kraftigt oraslag i handelsbalansen från ett stort underskott under år 1970 till ett betydligt större överskott under år 1971. Mot bakgrund av utvecklingen av konjunkturläget kunde kredilpolitiken göras raera expansiv. Utiåningstaket slopades i början av året och rUcsbankens diskonto sänktes etappvis ned tUl 5 %. Likviditetsläget för bankerna lättade efter hand och under åren 1971—1972 hade affärsbankema knappast några svårigheter att uppfylla gällande krav på likviditetskvoter. För övriga bankinstitut träffades i slutet av år 1971 en överenskoraraelse sora innebar att hittills gällande placeringsregler med verkan från år 1972 ersattes av likviditetskvoter. Denna omläggning låg i linje med den några år tidigare genomförda samordningen av banklagstiftningen och underlättades av det lätta kreditläge sora då rådde.

Den ekonoraiska utvecklingen under år 1973 präglades av en raycket stark efterfrågan på svenska exportprodukter och en förhållandevis svag inhemsk efterfrågan. Genom överskott i bytesbalansen ökade valutareserven starkt. Kraven på likviditetskvoter och kassakvoter behölls under året.

Den tidigare mycket gynnsamma utvecklingen av valutareserven bröts vid mitten av februari 1974, Utflödet av valutor accelererade efter hand. Under årets tre första månader minskade riksbankens valutainnehav med nästan 1 600 milj, kr, I första hand för att söka bromsa detta valutautflöde tillkännagav riksbanken den 2 april 1974 vissa åtgärder. Riksbankens diskonto höjdes fr. o. m. den 3 april från 5 % till

6 %. Den långa räntan höjdes med 1/2 % — för stats- och bostadsobUgationer till 7 1/2 % och för kommun- och industriobligationer till

7 3/4%, i vissa fall högre. Affärsbankernas kassakvotskrav höjdes fr. o. m. den 5 april från 1 % tUl 5 %, vUket medförde en betydande upplåning i riksbanken från affärsbankernas sida. Reglerna för bankernas upplåning i riksbanken har sedan år 1970 varit sådana att en bank får låna lUl diskontot ett belopp motsvarande 75 % av bankens eget kapital. På överskjutande belopp tar riksbanken ut en ränta på 2 % över diskontot. Samtidigt med diskontohöjningen och kassakvotshöj-ningen höjdes skattlcammarväxeldiskontot från 2 % till 8 %. Räntesatsen på bankernas inlåning på särskUda räkningar (större belopp, vanUgen från kommuner och företag) steg därmed också till omkring

o c

o ID.

Samtidigt med diskonto- och kassakvotshöjningen uppmanade riksbanken affärsbankerna att dämpa ökningstakten i sin övriga utlåning (dvs. exkl. bostadsbyggnadskrediter). Denna hade under andra hälften

Prop. 1974:168 138

av år 1973 börjat öka i en allt snabbare takt, Sparbankema och centralkassoma informerades av riksbanken om alt dämpningen av affärsbankernas övriga utlåning inte fick utnyttjas för någon kreditexpansion från deras sida.

Syftet med den under våren 1974 vidtagna åtstramningen av kreditpolitiken var framför allt att förmå företagen till en finansiering utomlands i större utsträckning än tidigare men även att åstadkomma en dämpning av kredilefterfrågan, vilken från allmänna synpunkter var önskvärd. Riksbanken medgav vidare under våren att affärsbankerna höjde räntan — utöver vad som följt av diskontoändringen — på framför allt vissa företagskrediter. Ränteglidningen hos affärsbankerna skulle dock inte få överstiga 0,2 % räknat på hela lånestocken. Räntan på bostadsbyggnadskrediter skuUe inte få höjas. Som en följd av detta medgivande höjde affärsbankerna fr, o. ra. den 24 maj räntan på krediter i räkning med 1/4 %. Sedermera har räntehöjningar skett även för andra lånetyper. Även för sparbankerna har en begränsad ränteglidning medgivits.

Samtidigt som valutareserven minskade mycket kraftigt under första halvåret 1974 ökade bankernas tidsbundna fordringar på utländska banker i snabb takt. Ökningen hängde framför allt samman med den mycket kraftiga tillväxten av behållningen på bankernas s, k, valutakonton. Den betydande räntcskiUnaden mellan Sverige och utlandet samt starka kursförväntningar syntes ha medfört en motvUja hos exportörerna att växla in sina valutainkomster tUl svenska kronor. Exportörerna valde i stället att i stor utsträckning placera sina valutainkomster på ett valutakonto i svensk bank. På dessa medel erhöll de en ränteavkastning som ungefär motsvarade räntan i valutans hemland. Eftersom de svenska bankerna är skyldiga att hålla en motsvarande täckning som fordran på utiändsk bank, påverkar dessa valutakonton bankernas valutaställning. En stor del av utflödet från den centrala valutareserven har således använts för att finansiera dessa valutakonlon. För att åstadkomma en minskning av behållningarna på valutakontona och samtidigt erhålla en ökning av riksbankens valutainnehav beslöt valutastyreisen under våren att på medel som insätts på valutakonto efter den 18 juni 1974 skall någon ränta inte utgå. Avtappningen av valutareserven fortsatte emellertid. Valutautflödet var väsentligt större än vad som motsvarade utvecklingen av utrikeshandeln och andra löpande transaktioner. En viktig förklaring härtill var att den svenska räntenivån även efter diskontohöj-ningen i aprU internationeUt sett var låg, vilket medförde att utnyttjandet av finansieringsmöjligheter i utlandet var mindre attraktivt för det svenska näringslivet. Riksbanken beslöt därför att höja diskontot fr, o, m. den 16 augusti med ytterligare 1 % till 7 %. I samband härmed höjdes den långa räntan med 1/2 %.

Ett brett register av kreditpolitiska åtgärder har sålunda komrait till

Prop. 1974:168 139

användning under senare år. Kreditpolitiken har delvis haft till raål att raotverka rubbningar i den yttre balansen. Spekulativa, snabba skiftningar i kapitalrörelserna, t. ex. i samband raed förväntningar om reval-vering eller devalvering av olika valutor eUer mot bakgrund av uppkommande skillnader i räntenivån i förhållande till utiandet, har påkallat kreditpoliiiska åtgärder. De kreditpolitiska åtgärderna har också satts in när den svenska konjunktursituationen varit sådan att kredit- och likvi-ditetsåtstramande åtgärder varit påkallade för att raöta tendenser till överhettning i den svenska ekonomin. Den förda kreditpolitiken har haft avsedd effekt när det gällt att begränsa en alltför kraftig expansion av utiåningen och slå vakt om valutareserven. Självfallet finns utrymme for olika uppfattningar när det gäller såväl den förda kreditpolitiken som den framtida utformningen av kreditpolitiken. Utan att här gå närmare in på dessa spörsmål anser jag mig kunna konstatera att erfarenheterna av kreditpolitiken under senare år visar betydelsen av att det finns ett brett register av kreditpolitiska instrument som i varierande grad kan sättas in för att snabbt och effektivt raotverka rubbningar i den inre och yttre samhällsekonomiska balansen. I likhet med utredningen och flertalet reraissinstanser anser jag, att det är erforderligt att raot bakgrund av erfarenheterna nu se över den gällande lagstiftningen. Även raed tanke på den osäkerhet sora alltjärat råder på den internationella kreditraarknaden och för att förbättra raöjlighetema att möta rubbningar i de utrikes betalningsströmmama anser jag det angeläget att den kreditpoliiiska lagstiftningen nu oraprövas.

Ett viktigt syfte med den kreditpolitiska lagstiftningen är att skydda statens och bostadsbyggandets kreditbehov. Bostadspolitiska överväganden har haft en väsentiig betydelse för utformningen av de kreditpolitiska instrumenten och av den förda kreditpoliliken. Vissa av de kreditpolitiska instrumenten är ägnade att trygga bostadssektorns behov av långfristiga krediter. Vid beräknande av likviditetskvoter prioriteras bl, a, bostadsobUgationer genom att de räknas in bland de likvida tillgångarna, Placeringskvotslagen har till direkt ändamål att tillgodose statens och bostadsbyggandets behov av långa lån. Som tidigare nämnts gäller för affärsbankema sedan år 1969 förordnande om likviditetskvoter enligt likviditets- och kassakvotslagen. För sparbankerna gällde överenskommelser med riksbanken om placeringskvoter fram till år 1972, då dessa genom en överenskoraraelse raed riksbanken ersattes av likviditetskvoter. Även för jordbrukets centralkassor gäller en överenskoraraelse om likviditetskvoter. För försäkringsbolagen och AP-fonden brukar gälla årliga rekomraendationer eller överenskommelser om placeringsinriktningen. Mot bakgrund av den starka ökning av oavlyftade byggnadskrediter — dvs. de krediter som gäller under byggnadstiden — som skedde under åren 1971 och 1972 uppdrog regeringen år 1972 åt delegationen för bostadsfinansiering att förhandla med affärsbankerna för att

Prop. 1974:168 140

få dessa att öka sina förvärv av långfristiga bostadsobligationer. Förhandlingarna ledde tiU en uppgörelse i juni 1973, sora i huvudsak innebar att affärsbankerna under året skulle dels öka sitt innehav av bostadsobligationer raed 1 500 milj, kr,, dels omvandla 1 000 mUj. kr. utestående byggnadskrediter tiU s. k, mellankrediter med räntevillkor raotsvarande vad sora gällde för hypotekslån. Delegationen träffade därefter uppgörelser också raed AP-fonden, sparbankerna och postbanken om att dessa institut skulle förvärva bostadsobligationer. Med hänsyn till de fortsatta svårigheterna att i tillräcklig omfattning placera bostadsobligationer på kapitalmarknaden fick delegationen i maj 1974 till stånd en ny överenskommelse med affärsbankerna, sparbankerna, postbanken och jordbrukskasserördsen. Uppgörelsen avser år 1974 och innebär att bankerna åtagit sig att bidra med ca 4 000 railj, kr, till finansiering av färdiga fastigheter. Bidraget skall huvudsakligen ske genom en ökning av nettoinnehavet av bostadsobligationer. En mindre del av beloppet får användas för omvandling av byggnadskrediter till raellankrediter.

Den prioritering av bostadsbyggandet sora sker på kreditraarknaden grundas på de bostadsbyggnadsprograra som fastställs av regering och riksdag. Den ingående planering av bostadsbyggandet som sker genom politiska och administrativa beslut avser förutora byggnadsvolyraen också de enskilda projektens lokalisering och tidpunkter för deras igångsättande. Med utvecklingen mot allt större precisering i fråga ora de årliga bostadsprogramraen har behovet av att byggnadskrediter ställs till förfogande i tillräcklig omfattning och på rätta tider ökat starkt. Problemet har fr, o, ra, år 1967 lösts genom årliga överenskommelser mellan delegationen för bostadsfinansiering och bankinstituten. Genom dessa uppgörelser har byggnadskrediter för statiigt belånade byggnader kunnat säkerställas. Den senaste överenskommelsen träffades i januari 1974, Mot bakgrund av att bostadsbyggnadsplanen för år 1974 ger utrymme för ca 75 000 statligt belånade lägenheter och 8 000 lägenheter utan statliga lån har företrädare för affärsbankerna, sparbankerna, postbanken och jordbrukskasserörelsen förklarat sig vilja medverka till att byggnadskrediter till ett belopp av ca 9 660 milj, kr, — inberäknat krediter till kommuner avseende tomträttsmark — säkerställs för statiigt belånade nybyggnader och ombyggnader samt också tiU att ställa krediter till förfogande för det bostadsbyggande som sker utan statUga lån.

Den serie kreditpolitiska åtgärder och överenskomraelser, som haft till syfte att trygga bostadsbyggandets behov av långfristiga krediter, har tillkommit med placeringskvotslagen som bakgrund. Kreditpolitiken måste också i fortsättningen kunna föras så att det inom ramen för en från stabiliseringssynpunkt godtagbar kreditvolym kanaliseras medel till bostadssektorn i den omfattning och takt som krävs för att de av statsmakterna antagna bostadsbyggnadsprogrammen skall kunna förverkligas. Det är därför viktigt att den kreditpolitiska lagstiftningen inrymraer

Prop. 1974:168 141

ändaraålsenliga instrument som kan tillgripas då andra lösningar inte står till buds.

Det är självfallet önskvärt att uppkommande problem i fråga om bostadsbyggandets finansiering också i fortsättningen i första hand löses i samförstånd med kreditinstituten. Enligt rain mening bör emellertid, för den händelse överenskoraraelse inte skulle kunna nås, den kredit-politiska lagstiftningen ges en utformning som bättre än f. n. svarar mot önskemålet att bostadsbyggandets kreditbehov skall kunna tUlgodoses. I flera remissyttranden understryks också behovet av ändringar i nu berörda avseenden i enlighet med vad utredningen föreslagit.

Som jag förut nämnt har några remissinstanser ifrågasatt, om man inte borde vänta med översynen av den kreditpolitiska lagstiftningen tills kapitalmarknadsutredningens belänkande föreligger.

Kapitalmarknadsulredningen har i sitt remissyttrande över boende-och bostadsfinansieringsutredningarnas betänkande (SOU 1974: 17) Solidarisk bostadspoUtik diskuterat problemen kring bostadspolitik och bostadsfinansiering sedda från kreditmarknadssynpunkl. Utredningen konstaterar att växande krav raed all sannolikhet kommer alt ställas på kreditpoUtiken i framtiden. Frågan om raan bör vänta raed en översyn av den kreditpolitiska lagstiftningen, tills pågående utredningar ora kapitalmarknaden och bostadsfinansieringen slutförts, är emellertid beroende av hur en ny kreditpolitisk lagstiftning utformas. Väljs den föreslagna metoden att i lagen i huvudsak enbart ge vissa gmndläggande regler, kan tillämpningen av lagstiftningen, som majoriteten av riksbanksfullmäktige framhåller i sitt yttrande, lätt anpassas till omläggningar av bostadsfinansieringssystemet. Som framgår av det följande föreslår jag alt lagstiftningen i enlighet med utredningens förslag utformas som en ramlagstiftning med möjUgheter för riksbanken att utforma de föreskrifter som behövs för tiUämpningen. Med hänsyn härtill anser jag, i likhet med majoriteten inom fullmäktige, att det saknas bärande skäl för att skjuta upp en reforra av den kreditpolitiska lagstiftningen. En samlad översyn av den kreditpolitiska lagstiftningen på grundval av det föreliggande utredningsförslaget bör därför komraa tUl stånd nu.

Jag vill redan här slå fast att i den nya kreditpolitiska lagstiftningen bör i enlighet med utredningens förslag ingå dels medel som raotsvarar de sora finns i de gällande tre lagarna, dels två nya medel, utiåningsreglering och särskUd placeringsplikt. Jag komraer att i de olika avsnitten om de kreditpolitiska medlen närmare behandla de motiv som finns för att lagstiftningen bör ha denna omfattning.

De gällande kreditpolitiska lagarna har karaktär av beredskapslagstiftning. Detta innebär att lagarna tillämpas, ora den i visst fall eftersträvade ordningen inte kunnat nås genora rekommendationer till eller genora överenskoraraelser med berörda institut. Karaktären av bered-

Prop. 1974:168 142

skapslagstiftning framgår av samtiiga tre lagar, I likviditets- och kassakvotslagen får sålunda förordnande om likvidUets- eller kassakvot meddelas, om det prövas oundgängligen nödigt för att uppnå det mål som fastställts för riksbankens penningpolitiska verksamhet. För tilllämpning av placeringskvots- och ränteregleringslagarna krävs att det skall föreligga utomordentiiga omständigheter. Placeringskvoter, räntereglering och emissionskontroll är sålunda enligt gällande lagstiftning att anse som extraordinära medel under det att likviditets- och kassakvoler kan anses som medel som mera normalt kan komma till användning inom kreditpolitiken. Utredningen föreslår att placeringsplikt och räntereglering också i fortsättningen skall betraktas som extraordinära medel och att även det nya instrumentet utiåningsreglering skall ha karaktären av extraordinärt medel. För tUlämpningen av dessa medel skaU enligt lagförslaget därför krävas synnerliga skäl. Emissionskontroll bör enligt utredningen däremot betraktas som ett normalt inslag i kreditpoliliken. Under remissbehandlingen har av bl. a. bankföreningen framhållits vikten av att behovet av kreditpolitiska ingripanden i första hand tillgodoses genom överenskommelser mellan riksbanken och berörda institut. Enligt bankföreningens mening bör även emissionskontroll betraktas som ett extraordinärt medel. Bankföreningen anser vidare att det tydligare bör framgå att andra medel än likviditets- och kassakrav är förbehållna extraordinära situationer och föreslår därför att, efter mönster från gällande lagstiftning, i lagtexten anges att de extraordinära medlen skaU få användas endast när det på grund av utomordentliga omständigheter är nödvändigt för att uppnå fastställda penningpolitiska mål.

Enligt min mening bör den kreditpoUtiska lagstiftningen liksom f. n. sättas i tUlämpning först när behov av ingripanden på det kreditpolitiska området uppkommer och behövlig restriktivitet på kredilmarknaden inte kunnat nås genom rekommendationer till och överenskommelser med de berörda instituten. De kreditpolitiska medlen kan emellertid inte jämställas i vad avser behovet av tUlämpning. Även fortsättningsvis kommer det att finnas ett permanent behov av att kunna påverka bankinslituts kreditgivning via likviditets- och kassakrav. Användningen av dessa instrument får således anses som normala inslag i kreditpolitiken. Även emissionskontroll bör — som jag kommer att ange i det följande — anses som ett normalt inslag i kreditpolitiken. Detta innebär — såvitt nu kan bedömas ■— att det blir nödvändigt att tillämpa lagreglerna om emissionskontroll, om den kontroll som sedan länge är etablerad på frivUlig grund inte skuUe visa sig tillräcklig. Vad gäller övriga kreditpolitiska medel som avses ingå i lagstiftningen delar jag utredningens och remissinstansernas uppfattning att de bör betraktas som extraordinära medel. I enlighet med utredningens förslag bör detta markeras genom att de får tUlämpas endast om synnerliga skäl föreligger. Detla innebär att dessa medel bör komma till användning endast i svårbemästrade sUua-

Prop. 1974:168 143

tioner, där det inte går att efter överläggningar med berörda institut nå den eftersträvade effekten.

Utredningen föreslår att de olika grupperna av bankinstitut — i motsats till vad som är fallet f. n. — skall behandlas på likartat sätt i den kreditpoUtiska lagstiftningen. Förslaget grundas på det förhållandet, att de skilda bankgrupperna genom 1969 års samordnade banklagstiftning fått likartade rörelseregler. Den konkurrensneutralitet som åsyftades med den nya banklagstiftningen föranleder enligt utredningen att också den kreditpolitiska lagstiftningen görs konkurrensneutral för de olika bankgrupperna. Riksbanken bör dock enligt utredningen ges möjlighet att i sina tillämpningsföreskrifter differentiera kraven mellan olika institut där detta anses lämpligt. Utredningen föreslår därför samma lagregler för såväl affärsbanker som sparbanker och jordbrukets kreditkassor. Förslaget utsätts för kritik i några remissyttranden. Bankinspektionen framhåller att, oavsett den genomförda samordningen av bankernas rörelseregler, stora skillnader kvarstår i fråga om de skilda bankgruppernas struktur och inriktning. Bl. a. pekar inspektionen på att väsentliga skUlnader föreligger mellan bankgruppernas engagemang i lån till bostadssektorn. Med hänsyn tiU svårigheterna att utforma lagstiftningen så att den i alla lägen,beaktar de olikheter som faktiskt föreligger mellan olika bankinstitut godtar inspektionen dock den princip om enhetliga regler för bankinstituten som lagförslaget bygger på. Inspektionen godtar dock inte utredningens förslag att ta bort nuvarande specialregler för Sparbankernas Bank och Jordbrukets Bank i fråga om beräkningen av likviditetskvot. Sparbanksföreningen och jordbrukskasseförbundet är också kritiska mot utredningens strävan efter enhetliga regler för de olika typerna av bankinstitut och framhåller att en strikt tillämpning av utredningens princip om enhetiighet i lagstiftningen kan få negativa följder för sparbanker resp. kreditkassor. Sparbanksföreningen anser det angeläget att i propositionen klart anges att i den praktiska lillämpningen hänsyn måste tas till den faktiska strukturen hos bankinstitulen. Enligt jordbrukskasseförbundet bör den nödvändiga differentieringen komma till klart uttryck i lagtexten.

För egen del finner jag det naturligt att den kreditpolitiska lagstiftningen i formellt hänseende utformas mot bakgrund av att väsentligt likartade rörelseregler gäller för de olika bankgrapperna. Olika bankinstitut som tillämpar banklagstiftningen på i stort sett likartat sätt bör sålunda omfattas av samma kreditpolitiska regler, oavsett om det är fråga om affärsbanker, sparbanker eller kreditkassor. I den mån väsentliga skillnader föreligger mellan olika institut i fråga om inriktningen av rörelsen kan det dock finnas behov av att tiUärapa ett kreditpolitiskt instrament olika mellan sådana institut. Jag delar uppfattningen att i lagen bör öppnas möjlighet till differentiering mellan de olika bankrastituten. I regeringens förordnande bör sålunda anges, vilka institut sora orafattas

Prop. 1974:168 144

av ifrågavarande kreditpolitiska instrument. Vidare bör riksbanken kunna behandla ett enskilt institut i särskild ordning, skilja mellan små och stora banker eller särbehandla banker med rörelse av speciell natur, t. ex. Sparbankernas Bank och Jordbrukets Bank, Enligt min mening är det inte behövligt att — som jordbrukskasseförbundet föreslagit — i lagtexten ge närmare regler om olika alternativ för differentiering. Jag förordar sålunda i enlighet med utredningens förslag att den kreditpoUtiska lagstiftningen utformas enhetiigt för de olika grupperna av bankinstitut. TUl frågan om särskUda regler bör gälla vid beräkning av likviditetskvot för sparbanks- och jordbrukskasserörelsernas centralbanker återkommer jag i det följande.

Några remissinstanser har berört utredningens uttalande om alt det kan finnas anledning att pröva behovet av en kreditpolitisk reglering även för finansieUa fonder, fondmäklare och s. k, finansieringsföretag, om dessas kreditgivning skulle öka väsentligt. Bankinspektionen, konjunkturinstitutet och majoriteten av riksbanksfullmäktige förordar att en utredning tillsätts med syfte att göra den kreditpolitiska lagstiftningen tillämplig på de finansieringsföretag och andra som står utanför den organiserade kreditmarknaden. Även jag anser att det finns goda skäl för en sådan vidgning av den kreditpolitiska lagstiftningens tillämpningsområde. Jag kommer att inom den närmaste framtiden ta ställning till den fortsatta handläggningen av frågan.

Utredningens förslag att i lag ange enbart ramarna och riktlinjerna för tUlämpningen av de kreditpolitiska instrumenten och överlåta åt riksbanken att utfärda närmare föreskrifter för tiUämpningen har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Majoriteten av riksbanksfullmäktige framhåller fördelarna med utredningens lösning. Denna ger sålunda enligt riksbanksfuUmäktige en större allsidighet och anpassbarhet hos de kreditpolitiska medlen så att det blir lättare än f. n. att möta förändringar på kreditmarknaden vare sig det gäller penningmarknadens arbetssätt, AP-fondens roll på kapitalmarknaden eller införandet av nya system för bostadsfinansieringen.

Mot förslaget att slopa den nuvarande detaljreglerragen i lag har emellertid också anförts kritiska synpunkter. Sålunda ifrågasätter en minoritet inom riksbanksfullmäktige och bankföreningen, om de föreslagna delegationsbestämmelserna är förenliga med den nya regeringsformen (nya RF), I remissyttrandena hänvisas till ett departementschefs-uttalande i propositionen med förslag till ny regeringsform (prop, 1973: 90 s. 209), Enligt det åberopade uttalandet, som rör spörsmålet i vUken omfattning delegation bör ske från riksdagen tUl regeringen, får frågan om hur detaljerade bemyndiganden skall vara avgöras från fall tiU fall. I fråga om föreskrifter — t. ex. på näringsrättens område — där mera väsentiiga medborgarintressen kan koraraa att beröras av regleringen bör riksdagen mera preciserat än annars ange de ramar inom vilka rege-

Prop. 1974:168 145

ringen skall få röra sig. Från näranda remisshåll ifrågasätts, om de föreslagna bestäramelserna om subddegation från regeringen till riksbanken står i överensstäraraelse med reglerna om sådan delegation i den nya regeringsformen. Enligt bankorganisationerna medför avsaknaden av detaljerade lagregler om tillämpningen av de olika kreditpolitiska medlen praktiska nackdelar genom att bankerna i sin långsiktiga planering får svårare att fömtse hur eventuella kreditreglerande åtgärder kommer att utformas. Bankföreningen och AP-fonden anser att skillnaden meUan de extraordinära kreditpoUtiska medlen och övriga medel bör komma till synes bl. a. genom att betydligt mer detaljerade lagregler ges för de extraordinära medlen.

Remisskritiken i fråga om avsaknaden av detaljregler om de olika instrumentens tiUämpning och utformning kopplas i flera yttranden samman med kritik av utredningens förslag att lagstiftningen i fortsättningen inte som f. n. skall omprövas vart tredje år. Sparbanksföreningen framhåller att, om den för bankernas planering önskvärda detaljregleringen behålls, behovet av flexibilitet i kreditpolitiken kan tiUgodoses genom alt lagen automatiskt blir föremål för omprövning med jämna tidsintervaller. Enligt bankföreningen bör reglerna om likviditets-och kassakrav tas in i en särskild lag med en giltighetstid av tre år. De övriga, extraordinära kreditpolitiska instrumenten bör regleras i en lag som varje år bör omprövas av riksdagen. AP-fonden godtar att likviditets- och kassakraven regleras i en permanent lag men anser att de extraordinära medlen bör behandlas i en tidsbegränsad, särskUd beredskapslag. Även i några andra yttranden sätts i fråga om det finns skäl att överge den nuvarande ordningen med en tidsbegränsad giltighet för den kreditpolitiska lagstiftningen.

För egen del viU jag anföra följande. Den gällande kreditpolitiska lagstiftningen innehåller detaljerade bestämmelser om utforraningen av de kreditpolitiska instruraenten. Så anges t. ex. för beräkningen av likviditetskvoter noggrant hur beräkningen av nettobeloppet av ett instituts likvida medel samt förbindelser skall ske. Riksbanken har dock möjlighet att i vissa avseenden utfärda kompletterande föreskrifter. Den förhandskännedom om utformningen av de kreditpoliiiska medlen som instituten härigenom har kan självfallet, som framhålls från bankhåll, vara av visst värde för institutens långsiktiga planering. Utredningens förslag att i lagtexten enbart ange ramarna och riktlinjerna för de kreditpolitiska medlen och att överlåta åt riksbanken att i föreskrifter ange de närraare regler som skall gälla för ett förordnande har eraellertid klara praktiska fördelar. Med en sådan metod kan ett kreditpolitiskt medel snabbt och enkelt anpassas med hänsyn till de förhållanden som vid tidpunkten för förordnandet råder på kreditmarknaden. Härigenom ökar möjligheterna att snabbt uppnå avsedd verkan raed den kreditpoliiiska åtgärden. Erfarenhetema av tUlärapningen av den gällande lagstift-

10 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 168

Prop. 1974:168 146

ningen visar att det funnits tillfällen då de detaljerade lagbestämmelserna medfört svårigheter alt ge det kreditpolitiska instrumentet den lämpligaste utformningen. Svårigheter har bl. a., som utredningen påpekar, förekommit när det gäller att anpassa beräkningen av likviditetskvoter tUl rådande förhållanden på dagslånemarknaden och tiU affärsbankernas olika transaktioner med utiändska banker. Enligt min mening finns sålunda från kreditpolitisk synpunkt starka skäl för att utforma lagstiftningen på det sätt som utredningen föreslagit. Några större olägenheter för de berörda instituten kan avsaknaden av detaljregler i lagtexten knappast medföra. Det torde nämligen inte vara svårt att med ledning av lagstiftningen och tidigare erfarenheter samt kontinuerliga diskussioner med riksbanken förutse huvuddragen i de föreskrifter som kan komma att gälla för den närmare utformningen av ett kreditpolitiskt instrument.

Vissa rem.issinstanser har, som nämnts, gjort gällande, att de bemyndiganden som enligt förslaget lämnas åt regeringen och riksbanken är alltför vida för att kunna anses förenliga med bestämmelsema i nya RF. De grundläggande reglerna om regeringens möjligheter att efter riksdagens bemyndigande besluta föreskrifter i ämnen som primärt faller under riksdagens kompetens finns i 8 kap, 7 § nya RF, Den där angivna möjligheten till delegering i fråga om kreditgivning infördes just med tanke på den kredUpolitiska lagstiftningen (prop, 1973: 90 s. 312). När det gäller ramen för de bemyndiganden som kan ges enligt nya RF gjordes i propositionen vissa generella uttalanden (prop. 1973: 90 s. 209), Departementschefen avvisade bl. a, tanken på bemyndiganden som är så allmänt hållna att de inte mycket skiljer sig från grundlagstextens beskrivning av de ämnen som kan bli föremål för delegering. Hur detaljerade bemyndigandena enligt nya RF skall vara får enligt departeraentschefen avgöras av riksdagen från fall till fall. Enligt departementschefens uppfattning kan tämligen vidsträckta bemyndiganden ges när fråga är om föreskrifter som från medborgarnas synpunkter är mindre ingripande, I fråga om föreskrifter, t, ex, på näringsrättens område, där mera väsentliga medborgarintressen kan komma att beröras av regleringen uttalar däremot departementschefen att riksdagen bör raera preciserat ange de ramar inom vUka regeringen skall få röra sig,

I anslutning till dessa uttalanden kan, såvitt gäller bemyndiganden att förordna om kreditpolitiska åtgärder, först konstateras att de av utredningen föreslagna bemyndigandena endast avser vissa preciserade typer av regleringar inom det delegeringsbara ämnet kreditgivning. Det är således fråga om bemyndiganden sora är mycket mera preciserade än det i gmndlagstexten använda begreppet kreditgivning. Vidare fraragår av det sagda att det är riksdagen ensara som avgör hur vida bemyndiganden som får länraas vid delegering enligt 8 kap. 7 § nya RF. Den föreslagna lagen om kreditpoUtiska raedel ger inte regeringen och riksban-

Prop. 1974:168 147

ken fria händer utan innehåller preciseringar i väsentliga hänseenden. Endast vissa angivna kreditpoliiiska raedel får användas. För varje raedel anges vUka institut som får omfattas av ett förordnande från regeringens sida och lämnas också grundläggande regler om innebörden och utformningen av medlet. I viss utsträckning ges i utredningsförslaget preciserade regler om medlens innehåll och tiUämpning. Enligt min mening kan de ramar som i utredningsförslaget dras upp för regeringens och riksbankens normgivning inte anses stå i strid mot tankegångarna bakom delegeringsreglerna i 8 kap. 7 § nya RF. Även reglerna i utredningsförslaget om bemyndigande för riksbanken att utfärda de närmare bestämmelserna om tUlämpningen av de kreditpolitiska raedlen anser jag står i överensstäraraelse med nya RF. Enligt 8 kap. 11 § nya RF kan riksdagen medge att regeringen överlåter åt förvaltningsrayndighet att raeddela bestäraraelser i ämne som blivit föremål för delegation till regeringen. Med tanke bl. a. på den kreditpolitiska lagstiftningen föreskrivs vidare att riksdagen i sådant faU kan uppdra åt förvaltningsmyndighet under riksdagen att meddela bestämraelser (prop. 1973: 90 s. 319), Enligt uttalande av departeraentschefen i propositionen (s, 320) förutsätts sub-delegation i aUmänhet få omfatta endast en del av den normgivnings-kompetens som regeringen erhållit genom bemyndigandet. Enligt min mening uppfyller utredningens förslag till lag om kreditpolitiska medel denna förulsätining. Regelmässigt raåste i förordnande anges de medel som skall få användas och de institut som skall omfattas av förordnandet. Det är således i likhet med gällande regler regeringen som beslutar, om ett kreditpolitiskt raedel skall få användas. Det är enbart de korapletterande föreskrifter sora behövs för användningen av det av regeringen raedgivna raedlet sora riksbanken får utfärda. Jag vill också i sammanhanget framhålla att det ligger i sakens natur alt, sora utredningen också framhållit, den praktiska tUlämpningen av kreditpolitiken självfallet raåste bygga på saraförstånd raellan regeringen och riksbanken. Detta innebär alltså att tillärapningen av kreditpolitiska instruraent regdraässigt bör föregås av kontakter raellan regeringen och riksbanken.

Jag förordar sålunda att den kreditpolitiska lagstiftningen utformas i enlighet med de prraciper utredningen angett. Med en sådan utformning försvagas de skäl som motiverar att lagstiftningen görs tidsbegränsad. Med hänsyn härtUl och mot bakgrund av att en kreditpolitisk lagstiftning får betraktas sora ett nödvändigt inslag bland de raedel sora bör stå till förfogande i den ekonoraiska politiken förordar jag vidare i enlighet med utredningens förslag att lagstiftningen inte görs tidsbegränsad.

Jag ansluter mig också tUl utrednragens förslag att den kreditpolitiska lagstiftningen förs saraman i en enda lag. Med en sådan lagteknisk lösning vinner lagstiftningen i överskådlighet.

Utredningen har föreslagit att förordnande om utlåningsreglering

Prop. 1974:168 148

och räntereglering, skall tidsbegränsas och få gälla under högst ett år. Förordnande om annat medel skall enligt förslaget inte vara tidsbegränsat. Förslaget har mött invändningar från några remissinstanser. Frågan har berörts särskilt utförligt av bankinspektionen som anser att en tidsbegränsning, lämpligen till tre år, kan övervägas för förordnande om likviditets- och kassakrav, emissionskontroU och placeringsplikt. Som skäl härför anför inspektionen att förutsättningarna på vUka ett förordnande grundats snabbt kan ändras och att även erfarenheterna av tUl-lämpningen kan påkalla en omprövning av förordnandet. En begränsad giltighetstid kan enligt inspektionen vara ägnad att ge visst eftertryck åt behovet av en omprövning. Enligt AP-fonden bör tidsbegränsning gälla för samtliga extraordinära medel.

Jag biträder utredningens förslag att förordnande om utiåningsreglering ocb räntereglering bör begränsas till högst ett år. En alltför långvarig användning av dessa medel skulle bl. a. medföra uppenbara risker för att penningströmmarna i en icke önskvärd omfattning söker sig till finansieringskällor utanför den organiserade kreditmarknaden. Genom den föreslagna tidsbegränsningen understryks att en omprövning av meddelat förordnande måste ske med korta tidsintervaller. Även när det gäller likviditets- och kassakrav, emissionskontroll och placeringsplikt synes en tidsbegränsning av förordnandet härom vara lämplig. Jag förordar sålunda att förordnande om dessa medel skall gälla tills vidare om annat inte anges och att förordnandet inte får gälla längre än tre år. Skulle förhållandena ändras så att ett meddelat förordnande blir obehövligt, bör frågan om ett upphävande av förordnandet helt naturligt las upp dessförinnan. Det bör ankomma på riksbanken att hos regeringen anmäla att enligt riksbankens uppfattning behov av det lämnade förordnandet inte längre föreligger.

Remissinstanserna har inte några invändningar mot utredningens förslag att behålla den nuvarande ordningen att förordnande om tiUämpning av ett kreditpolitiskt medel ges av regeringen på framställning av riksbanksfullmäktige. Bankföreningen föreslår dock att berörda institut genom sina organisationer fär tillfälle att yttra sig i ärenden om meddelande av förordnande och att regeringen i efterhand skall understäUa riksdagen meddelat förordnande som avser ett extraordinärt medel. Näringslivets byggnadsdelegation föreslår att, om riksbanksfullmäktige beslutat göra framställning om förordnande utan kvalificerad majoritet, meddelat förordnande bör understäUas riksdagen för godkännande. För egen del kan jag inte ansluta mig tUl dessa förslag. SkaU ett förordnande snabbt och smidigt kunna samordnas med andra kreditpolitiska åtgärder bör — liksom hittills — riksbanken ooh regeringen ensamma besluta därom.

I anslutning tUl vad jag nu har anfört viU jag erinra om att riksdagen på olika sätt får insyn i och möjlighet att påverka riksbankens verksamhet på det kreditpolitiska området. Enligt 37 § lagen (1934: 937) för

Prop. 1974:168 149

Sveriges Riksbank åligger det riksbanksfullmäktige att efter varje års slut till riksdagen avge berättelse angående riksbankens tillstånd, rörelse och förvaltning. Denna berättelse brukar innehålla en utförlig redogörelse för den förda kreditpolitiken under det gångna året. Berättelsen granskas av finansutskottet som i sitt utiåtande tar upp frågan om ansvarsfrihet för fullmäktige, Dechargeutiåtandet föreläggs riksdagen för beslut. Riksdagen har sålunda möjligbeter att i samband härmed uttala sig om de åtgärder riksbanken vidtagit och därvid dra upp riktiinjer för riksbankens verksamhet. Det förtjänar vidare påpekas att riksdagspartierna genom sina företrädare bland riksbanksfullmäktige har möjlighet att påverka valet av kreditpolitiska åtgärder.

6.2 Likviditetskrav

I Sverige liksom i många andra länder har det ansetts nödvändigt att kunna påverka bankernas kredilgivningsförmåga inte bara via de traditioneUa kreditpolitiska medlen utan också genom medel som mera direkt inverkar på möjligheterna att lämna krediter. Ett sådant medel är likviditetskvoter — med utredningens terminologi likviditetskrav — som innebär krav på en behållning av likvida tillgångar i viss relation till förbindelserna. I Sverige har sedan år 1952 likviditetskrav oavbrutet gällt för affärsbankerna. Fram till mars 1969 grundades kraven på överenskommelser med eller rekomraendationer från riksbanken. Sedan nämnda tidpunkt gäller emellertid likviditetskvoter för affärsbankerna med tillämpning av likviditets- och kassakvotslagen, vars regler också utgjort grund för tidigare överenskommelser och rekommendationer. För sparbankerna och centralkassorna gäller sedan år 1972 likviditetskvoter enligt överenskommelser med riksbanken.

Vid sidan av huvudsyftet att som ett led i den aUmänna stabUiseringspolitiken påverka bankernas kredilgivningsförmåga medför likviditetskraven också en selektiv styrning av kreditgivningen genom att bankernas innehav av statspapper och bostadsobligationer får inräknas bland de likvida tillgångarna. Denna effekt av likviditetskraven att underlätta den statliga finansieringen och den långfristiga bostadsfinansieringen har samband med ett annat av kreditpolitikens huvudsyften, nämligen att trygga att statens och bostadsbyggandets kredUbehov kan tillgodoses.

Erfarenheterna visar alt det finns ett permanent behov av att påverka bankernas utlåningsmöjligheter via krav på deras likviditet. Det är vidare nödvändigt att det finns garantier för att kraven iakttas. Det framstår därför som självklart att regler om likviditetskrav tas in även i den nya lagen.

Likviditetskvoterna är i likviditets- och kassakvotslagen konstruerade som totalkvoter, vilket innebär att kravet på en viss behåUning av likvida tillgångar sätts i förhåUande till bankens förbindelser vid en viss tidpunkt. Ulredningen föreslår att denna konstruktion behålls i den nya

Prop. 1974:168 150

lagen och avvisar sålunda tanken på en omläggning till marginella kvoter, innebärande att kraven skulle avse ökningen av de likvida tUlgångarna under en viss tidsperiod. Även jag anser att systemet med totalkvoter bör användas också i fortsättningen.

Likviditets- och kassakvotslagen innehåller, som närmare framgått av redovisningen i avsnittet om gäUande regler, detaljerade bestäraraelser om avgränsningen av de lUcvida tillgångarna (likviditetskvotens täljare) och om beräkningen av förbindelserna (likviditetskvotens nämnare). Enligt utredningens förslag ersätts detaljregleringen med en fullmakt för riksbanken att i tillämpningsföreskrifter ange dels de tillgångar som skall få räknas som likvida medel och vilka skulder som därvid skall dras av, dels de skulder som kan få undantas vid beräkningen av förbindelserna. I fråga om avgränsningen av de likvida tiUgångarna föreslår dock utredningen att en precisering sker så att däri anges att skattkammarväxlar, statsobligationer eUer andra statspapper samt obligationer som utfärdats av stadshypolekskassan eller av de bostadsfinansierande kreditaktiebolagen liksom fallet är f. n. alltid skall räknas som likvida tillgångar. Bankföreningen är kritisk mot att i lagen slås fast att likviditetskravet också skall fungera som prioriteringsinstmraent och föreslår att bestämmelsen att stats- och bostadsobligationer aUtid skall betraktas som likvida tillgångar tas bort. Föreningen framhåller att en mera generell utformning av likviditetskraven i lagtexten medger en övergång till en mera renodlad likviditetspåverkande bestämning av kraven. Jordbrukskasseförbundet och hypoteksbanken framhåUer att jordbmkets kreditförsörjning kommer att försvåras, om obligationer som utfärdats av hypoteksbanken i fortsättningen inte räknas in bland de likvida tUlgångarna. Dessa remissinstanser och även sparbanksföreningen hemställer därför att i lagen anges att också hypoteksbankens obligationer alltid skall räknas sora likvida tillgångar. Jordbmkskasseförbundet är vidare kritiskt mot att i utredningens lagförslag inte anges att som likvida tUlgångar alltid skall räknas inneliggande kassamedel, som innestår i riksbanken, inhemska checkar, poslremissväxlar och nettotUlgodohavanden i andra bankinstitut.

Jag har i det föregående förordat en förenkling av utformningen av den kreditpolitiska lagstiftningen så att den lättare kan anpassas till varierande förhållanden på kreditmarknaden. Även i nu förevarande avseende anser jag att det i fortsättningen bör ankomraa på riksbanken att föreskriva hur beräkningen av bankernas likvida medel och förbindelser skall ske, I viss utsträckning har riksbanken för övrigt redan möjlighet att ge föreskrifter om hur beräkningen skall ske genom att riksbanken i likviditets- och kassakvotslagen getts rätt att i olika hänseenden komplettera lagens regler eller föreskriva undantag därifrån. Jag förordar sålunda att den nuvarande detaljregleringen ersätts med en fullmakt för riksbanken att utfärda de föreskrifter som behövs.

Prop. 1974:168 151

Den nya utformningen av reglerna är inte avsedd att leda tiU att Ukviditetskraven får en utformning som i principiellt hänseende skiljer sig från vad som nu gäller. Vissa tUlgångar, t, ex, inneliggande kassa, skall sålunda alllid räknas som likvida, fastän detta inte uttryckligen angetts i lagtexten. Något behov av att i lagen ange samtiiga de tiUgångar sora skaU räknas sora likvida föreligger dock inte enligt min mening. Den prioriteringseffekt de nuvarande reglerna har genom att statspapper och bostadsobligationer inräknas bland de likvida tillgångarna bör behåUas också i fortsättningen. Likviditetskravens syfte är att — vid sidan av huvudsyftet att påverka bankernas utiåningsförmåga — bidra till att statens och bostadsbyggandets kredUbehov tillgodoses. Detta syfte är enligt min mening av sådan betydelse att det bör framgå av lagen. Jag förordar därför i enlighet med utredningens förslag att i lagen anges att statspapper och bostadsobligationer alltid skall inräknas bland de likvida tillgångarna. Med beaktande av vad några remissinstanser anfört och tUl undvikande av tvekan förordar jag att i lagen liksom f. n. anges att också av hypoteksbanken utfärdade obligationer alltid skall räknas som likvida tillgångar.

Den av mig i det föregående föreslagna utformningen av reglerna gör det möjligt att smidigt anpassa likviditetskraven till de förhållanden som vid varje tillfäUe råder på den s. k. dagslånemarknaden. F. n. gäller alt vid beräkningen av likviditelsställningen hänsyn tas till bl. a, nettoställningen mot riksbanken, lån till riksgäldskontoret och nettoställningen mot andra bankinstitut. Syftet härvid är att förebygga att en bank vid behov tillfälligt skall kunna förbättra sin likviditetskvot genom korta lån på dagslånemarknaden. Vad gäller riksgäldskontoret bygger reglerna på att riksgäldskontoret är engagerat på dagslånemarknaden enbart som låntagare. Utvecklingen på denna marknad har emellertid bl, a, inneburit att riksgäldskontoret kunnat uppträda också som långivare. Genom att en skuld till riksgäldskontoret enligt nuvarande regler inte skall dras av från medel som innestår där kan en i och för sig motiverad utlåning från riksgäldskontoret sålunda behöva undvikas med tanke på effekterna på bankernas likviditetskvoter. Med den föreslagna utformningen av lagen blir det raöjligt för riksbanken att föreskriva att en skuld till riksgäldskontoret skall tas upp sora en avdragspost vid beräkningen av de likvida tUlgångarna, Att en sådan raöjlighet bör finnas har vid remissbehandlingen särskilt understmkits av riksgäldsfullmäktige. En annan fördel med förslaget är att man lättare än f. n. kan anpassa likviditetskraven tUl utvecklingen i fråga om bankernas fordringar och skulder gentemot utlandet.

Enligt gäUande lag kan förordnande ora likviditetskvoter raeddelas för affärsbankerna, sparbankerna och centralkassorna för jordbrukskredit. I enlighet raed utredningens förslag förordar jag att raöjligheten att förordna om likviditetskrav också fortsättningsvis skall begränsas till

Prop. 1974:168 152

dessa institut.

I likviditets- och kassakvotslagen görs såtillvida skUlnad mellan de olika bankgrupperna att riksbanken får bestämma kvottalet till högst 50 % för affärsbankerna och till högst 25 % för sparbankerna och centralkassorna. Mot bakgrund av sin principiella uppfattning att lagreglerna bör utformas enhetiigt för samtiiga bankgrupper föreslår utredningen att kvottalet bestäms till högst 50 % också för sparbankerna och centralkassorna. Jordbrukskasseförbundet motsätter sig en sådan höjning. Enligt förbundet kan det nämligen under överskådlig tid inte finnas behov av höga kvoter för centralkassorna, eftersom jordbrukskassornas kreditgivning i huvudsak är av långfristig natur och därmed har väsentiigt lägre omsättningshastighet än affärsbankernas kreditgivning.

Jag har i det föregående förordat att de olika grupperna av bankinstitut behandlas på ett likartat sätt i den kreditpolitiska lagstiftningen. Jag finner inte skäl att frångå denna principiella ståndpunkt såvitt gäller raaxiraikvoten. Samtidigt vill jag emellertid understryka utredningens uppfattning att i tillämpningen skillnad får göras mellan olika bankgrupper i den mån det påkallas av de olikheter i verksamhetsinriktningen och i nuvarande förhållanden som finns mellan affärsbankerna, sparbankerna och jordbrukets kreditkassor. I lagen bör därför tas in regler som ger möjlighet att såväl begränsa likviditetskraven till viss eller vissa bankgrupper som alt fastställa olika krav för de skilda bankgrupperna. Jag biträder även utredningens förslag att det bör finnas möjUghet att särbehandla en enskild bank och att skillnad också skall kunna göras meUan t. ex. små och stora banker.

En fråga som inte närmare berörts av utredningen gäller problemet i vad mån den regionala utjämning som via Jordbrukets Bank sker av jordbrukskasserörelsens resurser bör föranleda särskUda regler för centralkassornas del. Vissa centralkassor har sålunda skulder till rörelsens centralbank under det att andra centralkassor har fordringar på banken. Detta leder till att de centralkassor som lånat medel från centralbanken får svårigheter att uppfylla ställda likviditetskrav. Vid tUlkomsten av likviditets- och kassakvotslagen var frågan föremål för särskilda överväganden. Kreditmarknadsutredningen menade att penningpolitiskt motiverade regler inte borde lägga hinder i vägen för en regional utjämning av jordbrukskasserörelsens resurser och ansåg att den naturligaste lösningen var att likviditetskraven grundades på en överenskommelse och fick avse centralkassorna sammantagna. Vid en eventueU tillämpning av lagen kunde problemet enligt nämnda utredning lösas så att berörda centralkassors skuld till Jordbrukets Bank inte fick påverka beräkningen av likviditetskvotens täljare. 1 prop. 1962: 52 s. 51 föreslog jag att sanktionsbestämmelserna skulle utformas så att centralkassa som inte uppfyllde föreskrivet krav kunde befrias från sanktioner, om centralkassorna sammantagna uppfyllde likviditetskraven. Förslaget ledde tUl

Prop. 1974:168 153

att en regel härom togs in i lagen (10 § tredje stycket likviditets- och kassakvotslagen).

Jordbrukskasseförbundet anser i sitt nu avgivna yttrande att i lagen bör anges att centralkassorna vid beräkningen av likviditetskrav skall behandlas som en enhet. Som skäl härför åberopar förbundet rörelsens fasta organisatoriska uppbyggnad och den inbördes solidariteten inom rörelsen. Förbundet framhåller att rörelsen fortfarande i huvudsak är inriktad på lantbmkskrediter och att dess totala andel av jordbmkskrediterna ökat under den senaste femårsperioden. Förbundet erinrar också om att de likviditetskrav som sedan år 1972 gäller på grundval av en överenskommelse med riksbanken avser centralkassorna sammantagna.

Enligt min mening bör också i fortsättningen hänsyn tas tUl att en regional utjämning av den saralade jordbrukskasserörelsens resurser kan ske på det sätt sora jag tidigare har angett. Mot bakgrund av att den nya lagstiftningen bl, a, syftar tUl att göra reglerna enklare än vad f, n, är fallet, förordar jag att likviditetskraven också vid en direkt tiUämpning av lagen skall kunna gälla för centralkassorna som en enhet. Detta behöver dock enligt min mening inte uttryckligen anges i lagtexten. Reglerna härom bör lämpligen ingå bland de föreskrifter som riksbanken meddelar.

Jag övergår härefter till att behandla frågan om en särskild regel bör gälla för Sparbankernas Bank och Jordbrukets Bank vid beräkningen av likviditetskvot.

Vid beräkningen av likviditetskvot enligt Ukviditets- och kassakvotslagen skall från de likvida tUlgångarna, inräknat fordringar på annat bankinstitut, dras bl, a. skuld till annat sådant institut. Regeln medför att en bank inte kan höja sin likviditetskvot genom att ta upp lån i annan bank. Från regeln finns ett undantag, som tar sikte på Sparbankernas Bank och Jordbrukets Bank. I fråga om kreditinrättning, vars förbindelser huvudsakligen utgörs av inlåning från en särskild grupp av kreditinrättningar, behöver nämligen sådan inlåning dras av från de likvida tillgångarna endast i den mån bland dessa ingår tillgodohavande hos inrättning inom gruppen. Specialregeln raedför att de stora nettoskulder som Sparbankernas Bank och Jordbrukets Bank har till sparbanker resp. centralkassor inte minskar summan av likvida tillgångar utan ingår tillsammans med bl. a. inlåning från allmänheten bland förbindelserna i likviditetskvotens nämnare. Motivet för denna specialregel var att såväl Sparbankemas Banks som Jordbrukets Banks nettosläll-ning mot andra banker annars skulle vara negativ och att inlåningen från sparbanker resp. centralkassor kunde jämställas med andra bankers inlåning från allmänheten.

Utredningen anser att sparbankernas och centralkassornas inlåning i resp. centraUnstitut inte kan jämställas med allmänhetens inlåning i af-

Prop. 1974:168 154

färsbankerna. Enligt utredningen är det rimligt att de medel som en sparbank eller centralkassa sätter in i centralinstitutet där balanseras av likvida tillgångar. Utredningen belyser hur en viss inlåningsöknmg i sparbankerna leder till att det faktiska likviditetskravet på ökningen minskar väsentligt för sparbankssektom som helhet, om den del av inlåningsökningen som sparbankema raåste redovisa som likvida tUlgångar placeras i centralinstitutet. Genom specialregeln behöver nämligen centralinstitutet inte hålla likvida tillgångar som svarar mot hela det från sparbankerna mottagna beloppet utan detta kan delvis användas för en utlåningsökning. Detta förhållande utgör enligt utredningen ett incitament för sparbankerna att hålla sina likvida medel i form av fordringar på centralinstitutet framför att köpa t. ex. statspapper. Utredningen anser att specialregeln ger en konkurrensfördel för sparbankssektorn resp. jordbrukskasserörelsen som är oförenlig med den konkurrensneutralitet som den nya banklagstiftningen åsyftar. Utredningen föreslår därför att specialregeln avskaffas.

Riksbanksfullmäktige (majoriteten) delar utredningens uppfattning i denna fråga. Enligt fullmäktige står det klart att likviditetskvotssystemets effektivitet har skadats av specialregeln. Bankinspektionen är däremot kritisk mot förslaget och anser att det mot bakgrand av de särskilda förhållanden som kännetecknar sparbanks- och jordbrukskasserörelsen inte är oförenligt raed principen ora konkurrensneutralitet, om specialregeln får vara kvar. Inspektionen framhåller bl. a. att varje institut inom de båda rörelserna måste hålla viss egen kassalikviditet vilket leder till ett totalt sett större likviditetsbehov än ora rörelsen drivits i ett enda institut samt att centralinstitutet raåste hålla en hög Ukviditetsbe-redskap för att kunna raöta de anspråk som kan riktas mot centralinstitutet från sparbankerna resp. centralkassorna. Enligt inspektionen synes det inte vara möjligt att undvara specialregeln. Inspektionen anser dock att de faktiska omständigheterna motiverar ett högre kvotkrav än 50 % för de båda centralinstituten. Slopas specialregeln blir kvoten f. n. negativ, vilket även vid ett relativt lågt likviditetskrav skulle tvinga fram en omstrukturering av verksamheten med följd att centralinsUtutens förmåga att fullgöra sina centrala uppgifter skulle rabbas. De remissinstanser som representerar sparbanksrörelsen resp. jordbrakskasserörelsen avstyrker förslaget att ta bort specialregeln. Sparbanksföreningen och Sparbankernas Bank framhåUer att Sparbankernas Bank i motsats till övriga affärsbanker inte kan hålla en likviditetskvot i nära anslutning till den krävda kvoten utan banken måste på gmnd av sin ställning som centralinstitut hålla en väsentligt högre betalningsberedskap. I övrigt anför de två remissinstanserna bl. a. följande. Beträffande utredningens uppfattning att specialregeln kan ge sparbankerna ett incitament att favorisera placeringar hos Sparbankernas Bank framför t. ex. köp av statspapper är att raärka, att vid övergången år 1972 till likviditetskvoter för

Prop. 1974:168 155

sparbankerna skapades i saraförslånd raed riksbanken en särskilt för-raånlig inlåningsräkning för sparbankerna för att dessas likviditetsuppbyggnad skulle underlättas. De raedel sora tUlförs Sparbankernas Bank placeras för övrigt i stor utsträckning i statspapper. Dessa svarade raot 23 % av förbindelserna vid utgången av år 1972 och mot 50 % därav vid utgången av år 1973, under det att raotsvarande kvottal för övriga affärsbanker sararaantagna kan uppskattas till 14 resp. 17 %. Med tUl-lämpning av gällande beräkningsregler var den faktiska likviditetskvoten för Sparbankernas Bank vid utgången av år 1973 61,2 % mot det av riksbanken stäUda kravet på 30 %. Görs en beräkning utan tUlärapning av specialregeln blir kvoten negativ, — 38 %. Detta innebär att banken skulle behöva öka sina likvida tillgångar raed ca 785 mUj. kr. för att kunna uppfylla det likviditetskrav på 24 % sora f. n. gäller för provinsbankerna och raed ytterligare drygt 100 raUj. kr. för att håUa en raargi-nal ora 10 % raed anledning av bankens uppgift som centralinstitut. Följden skulle därmed bli att banken av den totala utiåningen ora ca 1 625 railj. kr. till allmänheten skulle behöva omvandla drygt 900 raUj. kr. tUl likvida tillgångar. Mot bakgmnd av att utlåningen till bostadsbyggandet svarar för drygt 43 % av bankens utlåning raåste en oraläggning av beräkningsreglerna därför utsträckas under raånga år. Eftersom avkastningen av de tillkommande likvida tillgångarna kan väntas bli minst 2 % lägre än räntan på utlåningen, medför en sådan omläggning att bankens årsinkomst kan minska med ca 18 milj. kr., vUket bör jära-föras raed att bankens vinst före skatter och avsättningar för år 1973 uppgick till knappt 28 railj. kr. I själva verket innebär förslaget att sparbankernas raöjligheter att konkurrera på lika villkor raed affärsbankerna rainskar. En sådan konkurrens förutsätter att sparbanksrörelsen har tUlgång tiU ett geraensarat institut av Sparbankernas Banks karaktär för att de nackdelar som följer av sparbanksstrukturen skall kunna överbryggas. Ett slopande av specialregeln skulle rycka undan grunden för Sparbankernas Banks möjligheter att fullgöra sina uppgifter som centralinstitut. Sparbanksföreningen och Sparbankernas Bank frarahåller vidare att riksbanken har raöjlighet att hmdra att specialregeln utnyttjas för en icke önskvärd utlåningsökning från Sparbankernas Bank. En raöjlighet är att införa ett tUlfälligt utlåningstak för banken och en annan är att föreskriva ett högre likviditetskrav för banken.

Jordbmkskasseförbundet och Jordbrukets Bank kritiserar utredningsförslaget på denna punkt med liknande argument som anförts från sparbankshåU. Vissa uppgifter om Jordbmkets Banks rörelse läranas av dessa remissinstanser. Bankens genomsnittliga, faktiska likviditetskvot ligger i regel ca 2,5 gånger högre än det gällande kvotkravet på 30 % och uppgick under år 1973 till 79 %. Detta anges visa att den inlånings-ökning som skett hos Jordbrukets Bank inte medfört en kreditexpansion av det slag sora utredningen utgått från i sht räkneexerapel. Jordbrukets

Prop. 1974:168 156

Bank har ett betydande innehav av statspapper. Vid utgången av år 1973 motsvarade dessa ca 86 % av bankens inlåning från centralkassorna. För hela jordbrukskasserörelsen utgjorde placeringarna i statspapper ca 14 % av förbindelserna. Mot bakgrund av jordbrukskasserörelsens uppgift att tillgodose jordbrukets kreditbehov anser de två remissinstanserna att det inte är rimligt att kräva en ökning av bidraget lill den statiiga upplåningen. Enligt nuvarande beräkningsregler var bankens likviditetskvot vid utgången av år 1973 82 % mot krävda 30 %, Slopas specialregeln skulle kvoten bli negativ eller —14 %. För att uppnå en likviditetskvot på 70—80 %, vilket är nödvändigt med hänsyn till alt banken förvaltar centralkassornas likviditetsreserv, skulle två tredjedelar av bankens utlåning behöva omvandlas till likvida medel. Därigenom skulle det bl. a. bli svårare att tillgodose det behov av större krediter på en hand som finns hos bl. a. jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse.

För egen del vill jag anföra följande. Jag har i det föregående anslutit mig till utredningens principiella uppfattning att den samordning som skett av de olika bankgruppernas rörelseregler motiverar att även reglerna i den kreditpolitiska lagstiftningen utformas likformigt för saratiiga bankinstitut. Jag har också understrukit att, i den mån väsentliga skillnader finns mellan olika institut i fråga om verksamhetsinriktningen, detta får beaktas av riksbanken i samband med att banken utfärdar föreskrifterna om tillämpningen av ett kreditpolitiskt instrument.

Reglerna i likviditets- och kassakvotslagen är, som framgår av det föregående, i princip så utformade att andra likvida tUlgångar än värdepapper, t. ex. tillgodohavanden hos annan bank, beräknas netto för att en bank inte skall kunna påverka sin faktiska likviditetskvot genom transaktioner med andra bankinstitut. Detta innebär att en banks skulder till annan bank måste balanseras av Ukvida medel. Som en följd av att den nya lagstiftningen avses bli utformad som en ramlagstiftning kommer lagregler härom inte att finnas i fortsättningen. Det kan dock förutsättas att riksbankens föreskrifter i detta avseende kommer att utformas i enlighet med nu gällande regler. Den nu gällande undantagsregeln för Sparbankernas Bank och Jordbrukets Bank innebär att inlåningen från sparbanker resp. centralkassor inte behöver balanseras av likvida tillgångar utan atl den delvis kan användas för utiåning tUl allmänheten. Även om en inlåningsökning från sparbanker resp. centralkassor i praktiken inte fullt ut kan användas för en ökad utiåning tiU allmänheten, kan man dock utgå från alt, om specialregeln behåUs, ett likviditetskrav skulle, relativt sett, slå mindre hårt på sparbanks- och jordbrukskassesektorernas kredilgivningsförmåga.

Företrädare för sparbanks- och jordbrakskasserördserna har anfört att Sparbankernas Bank resp. Jordbrukets Bank måste hålla en stor marginal till ställda likviditetskrav för att kunna möta anspråk från

Prop. 1974:168 157

sparbankerna resp. centralkassorna. Med anledning härav vill jag framhålla att vid en tillämpning av huvudregeln sådana anspråk torde kunna tillgodoses även när den faktiska likviditetskvoten ligger nära det fastställda rainimikravet. Om det särskilda beräknragssättet för Sparbankernas Bank och Jordbrukets Bank slopades nu, skulle de båda bankerna emellertid ändå ställas inför allvarliga problem. De skulle sålunda tvingas att omvandla en väsenllig del av utiåningen till allmänheten tUl likvida tUlgångar, En övergångsperiod skulle därför under alla omständigheter vara nödvändig. Betydande olägenheter skulle emellertid uppkomma för sparbanks- och jordbrukskasserörelserna även på lång sikt genom att de båda bankernas uppgift att verka som centralinstitut i olika hänseenden skuUe försvåras. Enligt min mening föreligger därför starka skäl för att beräkningen av likviditetskrav för Sparbankernas Bank och Jordbrukets Bank sker enligt en besläraraelse raotsvarande den f. n. gällande specialregeln. Jag anser att en sådan bestämmelse bör tas in i lagen. Vad utredningen och riksbanksfullmäktige anfört om att likviditetssystemets effektivitet skadats genom specialregeln kan i tUl-lämpningen beaktas på så sätt att likviditetskravet för de båda centralinstituten sätts högre än för övriga institut. En sådan lösning har också föreslagits av bankinspektionen. För att markera lämpligheten av en sådan åtgärd förordar jag att i lagen öppnas möjlighet för riksbanken att vid fastställande av likviditetskrav för Sparbankernas Bank och Jordbrakets Bank överskrida det föreslagna maxiraikravet på 50 %,

6.3 Kassakrav

Alltsedan år 1937 har det funnits lagstiftning sora gett möjlighet att i penningpolitiskt syfte ålägga affärsbankerna att hålla viss del av kas-samedien bundna på räkning i riksbanken. Det kreditpolitiska instrumentet för att uppnå detta syfte är kassakvot. Kassakvoter — eller enligt utredningens terminologi kassakrav — används sålunda, i likhet med likviditetskrav, för att påverka bankernas kredilgivningsförmåga på ett snabbare och mera direkt sätt än som kan ske genom t. ex. marknadsoperationer. Under det att likviditetskrav har till syfte att binda även bankernas sekundära likvida tillgångar så att de inte kan bUda underlag för utlåning, tar kassakrav sikte enbart på att binda en del av bankernas kassa. Hur effektivt ett kassakrav blir hänger sararaan med vUka möjligheter bankerna har att motverka kravet genom att oravandla kortfristiga tUlgångar till kassaraedel. Ibland kan det därför vara befogat att använda en korabination av likviditets- och kassakrav, I ett läge raed balans på kredit- och kapitalraarknaderna och raed en begränsad likviditet hos bankerna kan det dock vara raotiverat att använda ett systera raed enbart kassakrav.

Kassakrav tillhör den grupp kreditpoUtiska instruraent sora riksban-

Prop. 1974:168 158

ken mera normalt kan behöva utnyttja för att styra kreditutvecklingen. Sedan augusti 1969 har förordnande om kassakrav enligt likviditets- och kassakvotslagen gällt för affärsbankerna. Kassakravet har också tillsammans med andra åtgärder använts för att stoppa ett icke önskvärt kapitalutflöde. Så skedde i aprU 1974 då kassakravet i samband med en räntehöjning och andra åtgärder höjdes från 1 % tUl 5 %. Användningen av kassakvoter under en kortare period i början av år 1968 var också avsedd att bidra till att motverka en valutautströmning.

Utredningen föreslår att bestämmelser om kassakrav skall finnas även i den nya lagstiftningen. Även jag anser att förordnande om kassakrav skall kunna meddelas med stöd av ny lagstiftning och förordar att regler härom tas in i den nya lagen.

I likviditets- och kassakvotslagen anges kassakvot som förhållandet vid viss beräkningstidpunkt mellan kreditinrättnings på checkräkning i riksbanken innestående medel och inrättningens samtliga förbindelser med de undantag som gäller för likviditetskvotens nämnare. Anledningen tUl att enbart tillgodohavande i riksbanken och inte inneliggande kassa kom att inräknas i kassakvoten var, att det därmed skulle bli lättare att dag för dag fastställa täljarens storlek. En följd av kassakvotens nuvarande konstmktion har blivit att bankerna strävat efter att håUa sedelinnehavet på så låg nivå som möjligt. Utredningen påpekar att detta lett till från allmän synpunkt meningslösa transaktioner och en mängd sedeltransporter med stora säkerhetsrisker. För att tillmötesgå önskemålen om färre antal värdetransporter föreslår utredningen därför att det i fortsättningen skall finnas möjlighet för riksbanken att föreskriva att också inneliggande kassa skall räknas in i kassakvotens täljare. Förslaget, som inte mött någon erinran under remissbehandlingen, är enligt min mening väl motiverat, och jag ansluter mig till det.

Jag tillstyrker vidare utredningens förslag att kassakvoten också i fortsättningen skall fastställas av riksbanken och att kvoten skall kunna sättas till högst 15 %, Vidare bör de möjligheter till differentiering mellan olika institut som föreslagits beträffande likviditetskrav finnas också i fråga om kassakrav.

Vid tiUkomsten av likviditets- och kassakvotslagen avvisades i propositionen (prop. 1962: 52) att i lagen skulle tas in en besläraraelse som gav bankerna rätt till ränta på de raedel som med anledning av kassakrav sätts in på räkning i riksbanken. Bankföreningen anser att en regel om sådan räntegottgörelse motsvarande diskontot bör införas i den nya lagen. Jag finner dock, lika litet nu som vid tillkomsten av gällande lag, det vara befogat att skriva in en sådan regel i lagen.

Enligt likviditets- och kassakvotslagen kan förordnande om kassakvot enbart avse affärsbankerna. Som skäl för att inte låta sparbanker och centralkassor för jordbrukskredit omfattas av reglerna om kassakvot anfördes vid lagens tillkorast, att kravet riktar sig enbart raot tillgodoha-

Prop. 1974:168 159

vanden i riksbanken och att dessa institut av tradition inte håller någon kassa i riksbanken utan i stället reglerar sitt kassabehov genom insättningar i Sparbankernas Bank resp, Jordbmkets Bank, Det framhöUs vidare att dessa båda instilut i sin egenskap av bankaktiebolag kunde omfattas av kassakrav.

Utredningen föreslår att även sparbanker och centralkassor skall kunna bli föremål för kassakrav. Utredningen framhåller att kassakravets funktion är att påverka hela banksystemets kassalikviditet. Särskilt när kassakrav används som ett led i en mera långsiktig åtstramningspolitik är det enligt utredningen rimligt — även med hänsyn tagen tUl de skillnader som nu finns mellan de olika bankgruppernas verksamhet — att låta kassakravet omfatta samtliga bankinstitut.

Sparbanksföreningen och jordbrukskasseförbundet samt Sparbankernas Bank och Jordbrukets Bank avstyrker den föreslagna vidgningen av kretsen av institut som skall kunna träffas av kassakrav. Enligt dessa remissinstanser äger de skäl som föranledde att sparbanker och centralkassor undantogs från kassakravet i likviditets- och kassakvotslagen alltjämt giltighet. Det framhålls också att sparbanker och centralkassor räntabilitetsmässigt kan komma att drabbas hårdare än affärsbankerna.

I enlighet med min principiella uppfattning bör den kreditpolitiska lagstiftningen utformas enhetligt för samtliga bankinstitutsgrapper. Endast cm det av någon särskild anledning framstår som uppenbart att ett visst kreditpolitiskt instrament inte bör användas på ett bankinstitut eller en grupp av sådana institut bör undantag från lagen eller en begränsning av bestämmelserna särskilt kunna ske. Jag anser i likhet med utredningen alt det kan finnas lägen, då det kan vara befogat att tillärapa kassakrav även på sparbanker och centralkassor. Hänsyn bör även tas tUl att i framtiden kassakrav kan komraa att spela en större roU än f, n, under det att instrumentet likviditetskrav träder i bakgrunden. Jag tillstyrker därför att reglerna ora kassakrav skall avse saratUga grupper bankinstitut. Ett sätt att lösa de tekniska svårigheter sora kan uppkomma vid en tillämpning av kassakrav på sparbanker och centralkassor är, som utredningen påpekat, att de berörda instituten utnyttjar Sparbankernas Bank resp. Jordbrukets Bank för att verkställa föreskrivna insättningar i riksbanken,

I likhet med utredningen anser jag att en tillärapning av kasssakrav på sparbanker eller centralkassor bör leda till att kassakraven på Sparbankernas Bank och Jordbrukets Bank inte ställs raot inlåningen från sparbanker resp, centralkassor.

6.4 Utlåningsreglering

Ett viktigt led i en effektiv kreditpolitik utgör regleringen av bankinstitutens kreditutbud. De penningpolitiska rayndighetema kan reglera

Prop. 1974:168 160

detta utbud indirekt genora att påverka bankernas likviditetssituation med sådana traditionella raedel som marknadsoperationer och likviditets- och kassakrav. Genom att dessa medel har en indirekt karaklär kan emellertid effeklerna av dem bli mycket fördröjda och få alltför osäkra verkningar på kreditutbudet. I tider med kraftig kreditefterfrågan kan bankerna sålunda öka sin kreditgivning trots att deras likviditet alltmer försämras. Erfarenheterna både i Sverige och utomlands visar klart att det är svårt att via likviditetspåverkande medel snabbt nå önskad effekt på kreditutbudet, särskilt i tider med kraftig kredilefterfrågan. Det har därför blivit nödvändigt att kunna påverka bankernas utlåning på ett mera direkt sätt. I de flesta västeuropeiska länder har de penningpoliliska myndigheterna sedan länge utnyttjat möjligheten att ålägga bankinstituten att hålla sin utlåning under en viss fastställd nivå. I Sverige har sådan utiåningsreglering — eller utlåningstak — utnyttjats under åien 1955—1957 samt 1969—1970. Dessa åtgärder baserades helt på rekommendationer från riksbanken och överenskommelser med bankinstituten.

1 den nuvarande kreditpoliiiska lagstiftningen finns inga bestämmelse! om utlåningsreglering. En sådan reglering innebär att ett högsta belopp fastställs för bankernas utiåning. I syfte att inordna de olika kreditpolitiska medlen inom lagstiftningens ram föreslår utredningen att bestämmelser om utlåningsreglering tas in i den nya lagen. Enligt utredningen talar både svenska och internationella erfarenheter för att det i vissa lägen kan vara nödvändigt med en direkt maximering av bankernas utlåning för att med önskvärd snabbhet kunna nå en tillräcklig begränsningseffekt på kreditutbudet. En direkt reglering av bankernas utlåning innebär emellertid en drastisk åtgärd, som bör utnyttjas endast i lägen där de likviditetspåverkande instrumenten inte är tillräckliga. Erfarenheterna av utiåningsreglermg visar enligt utredningens uppfattning på vissa ölägenheter vid ett alltför långvarigt användande. Vid ett genereUt utlåningstak, dvs. med samma bestämmelser för samlliga institut, kommer de olika institutens relativa position att frysas till vad den var vid tidpunkten för utlåningstakets införande. Konkurrensen mellan de olika instituten kommer därigenom att sättas ur spel. Vid lägen med mycket kraftig kredilefterfrågan, då ett utiåningstak kan vara befogat, kommer en maximering av bankernas kreditgivning att resultera i att denna efterfrågan söker andra finansieringskällor. Enligt bl, a, de svenska erfarenheterna agerar bankema själva i viss utsträckning som låneförmedlare i en sådan situation, vilket utvecklingen av deras garantiförbindelser visar. Det är bl, a. mot denna bakgrund som utredningen föreslår att även bankernas garantiförbindelser, i den mån förbradelserna är knutna tiU en kreditgivning, skaU kunna maximeras.

Utredningens förslag i fråga om utiånmgsreglerrag har med få undantag fått ett positivt mottagande vid remissbehandlragen. Flera reraissin-

Prop. 1974:168 161

stanser ser förslaget som en kodifiering av en redan förekoramande praxis. Det anses därför väl motiverat att införa bestämmelser om utlåningsreglering i den kreditpolitiska lagstiftningen. Reraissinstansema delar också i stort sett utredningens synpunkter på för- och nackdelar med utlåningsreglering. Några instanser som sparbanksföreningen, jordbrukskasseförbundel och HSB accepterar utiåningsreglering som ett extraordinärt kreditpolitiskt instmraent, som bör användas endast om synnerliga skäl föreligger och under kortare perioder bl. a. för att inte minska konkurrensmöjligheterna raeUan bankinstituten. Mest kritisk mot utredningsförslaget är bankföreningen, sora avstyrker de föreslagna bestämmelserna om utlåningsreglering. EnUgt bankföreningen kan utlåningsreglering liksom eraissionskonttoll ra. fl. kreditpoUtiska instmraent inte användas utan att väsentliga värden offras i raarknadsekonomin genom instrumentens biverkningar. De negativa effekterna av en utlåningsreglering är enligt bankföreningen framför allt att konkurrensen meUan kreditinstituten sätts ur spel och att kreditgivning uppstår på en icke organiserad marknad utanför riksbankens kontroll. Tillräckliga möjligheter saknas att skilja meUan raer och raindre angelägna kreditbehov. De raindre företagen drabbas oproportionerligt hårt av ett drastiskt kreditstopp i förhållande till de större, vilka vanligen har högre likviditet och alternativa låneraöjligheter.

För egen del kan jag liksom de flesta remissinstansema i allt väsentligt ansluta raig till utredningens synpunkter och förslag. Bestämraelser om s. k. utlåningstak saknas f. n. i den kreditpolitiska lagstiftningen. Detta instmraent har eraellertid använts i vårt land, senast åren 1969—7 1970, i förra av rekomraendationer från riksbanken och överenskoraraelser med bankerna. Erfarenheterna både i Sverige och utomlands visar tydligt att det i vissa lägen är nödvändigt att på ett direkt och effektivt sätt kunna påverka bankernas utlåning. I de flesta västeuropeiska länder har också utlåningsreglering blivit ett viktigt led i kreditpolitiken. Dess effektivitet torde, som riksbanksfullmäktige påpekat, bero på att konstruktionen överensstäraraer raed bankernas interna styrraedel. Jag är ense med utredningen om att en utlåningsreglering har vissa nackdelar bl. a. för konkurrensen mellan de olika bankinstituten. Dessa nackdelar har också belysts av några remissinstanser, bl, a, av flera företrädare för bankinstituten. De negativa biverkningar sora kan vara förenade raed en utlåningsreglering får eraellertid ses i ett större ekonoraiskt saramanhang och vägas mot de fördelar som en reglering av kreditutbudet i vissa lägen kan ge. Att bemästra svårighetema, t. ex, i en akut överhettningssituation, genom rekoraraendationer från riksbanken och överenskoraraelser raed bankinstituten medför, sora riksbanksfullraäktige anfört, att ingripandena kan försenas, effektema fördröjas och att åtgärderna kan bli mer besvärande än om de satts in i tid. Jag finner det därför väl raotiverat att i en ny kreditpolitisk lagstiftning införa bestära-

11 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 168

Prop. 1974:168 162

melser om utlåningsreglering.

Mot bakgrund av vad jag nyss anfört kan jag anslula raig tUl utredningens uppfattning, sora delas av de flesta reraissinstansema, att utlåningsreglering bör betraktas sora ett extraordinärt kreditpolitiskt raedel. Förordnande om utiåningsreglering får sålunda raeddelas endast om synnerliga skäl föreligger. Sådant förordnande skaU som jag fömt angett begränsas till viss tid, högst ett år.

Jag anser i likhet med ulredningen och de flesta reraissinstansema att det är naturligt att ett förordnande om utlånuigsreglering skall kunna omfatta samtliga bankinstitut. Som utredningen anfört finns det däremot inte tillräckliga skäl att låta ett sådant förordnande omfatta även andra kreditinstitut än bankerna. Vad gäUer t. ex. försäkringsbolag och allmänna pensionsfonden kan dessa inte på samma sätt som bankinstituten initiera en självständig kreditexpansion. När det gäUer hypoteksinstiluten och kreditaktiebolagen faller dessa under bestäraraelsema ora eraissionskontroll, varigenora deras kreditgivning kan regleras, Liksora i fråga om likviditets- ocb kassakrav kan skäl föreligga att vid utlåningsreglering differentiera åtgärderna för olika bankinstitut. Förordnande om utlåningsreglering bör därför av regeringen kunna begränsas till visst eller vissa slag av bankinstitut. Vidare bör riksbanken ha befogenhet att bl. a. undanta enskUt institut från föreskrifter om utlåningsreglering, om särskilda skäl föreligger, och att utfärda olika föreskrifter för skUda institut. Sora jag tidigare frarahåUit innebär utiåningsreglering att ett högsta belopp fastställs för bankernas utlåning. Enligt utredningens förslag skall häri kunna inräknas inte endast utläranade lån utan också bevUjade men ännu inte disponerade krediter. Vidare föreslås en maxiraering kunna ske även av den del av bankinstitutens garantiförbindelser sora är förbundna raed kreditgivning. Förslaget har lämnats i stort sett utan erinran av remissinstanserna. Även jag kan ansluta mig tUl utredningens förslag i denna del. Effekten av en utiåningsregleruig är beroende av att en så stor del som möjligt av bankernas utiåning kan omfattas av åtgärden. Ett utlåningstak, som skall reglera bankernas kreditvolym, bör fraraför allt omfatta de disponerade krediterna. Erfarenheterna från de senaste åren visar emellertid, att det i vissa lägen kan finnas behov av att reglera även omfattningen av de beviljade men inte disponerade krediterna. En maximering av beviljade krediter får ses som en uppmaning tUl bankema att ge akt på sin utlåningsökning och därmed även på utlovandet av nya krediter.

Som utredningen och flera remissinstanser framhållit tenderar användandet av ett utlåningstak eller en hård kredUåtstramnrag att stiraulera uppkomsten av en s. k. grå marknad. Om en omfattande kreditgivning sker vid sidan av den organiserade kreditmarknaden, kan detta på ett allvarligt sätt försvåra kreditpolitikens stabiliseringspolitiska uppgifter. Det är därför önskvärt att i så stor utsträckning som möjligt försöka hålla till-

Prop. 1974:168 163

baka en sådan grå marknad. Bankerna synes själva delta på denna marknad som låneförraedlare genom att utställa garantier. Även i övrigt torde bankgaranli utnyttjas i samband med kreditgivning utanför kreditinslituten. Möjlighet bör därför finnas att även maxiraera volymen av bankernas garantiförbindelser till den del de är knutna till kreditgivning. Utiåningsreglering sker vanligtvis så att taket bestäms som en kvotdel av kreditvolymens storlek vid en viss tidigare tidpunkt. Olika tUlfälliga rörelser i bankernas utlåning kan eraellertid raedföra att vissa banker i realiteten drabbas hårdare av ett utlåningstak än andra. I vissa västeuropeiska länder har därför basvärdet ibland bestämts sora ett genorasnitt av utlåningsvolymen vid flera tidpunkter. I enlighet raed sin allraänna syn på lagstiftningen föreslår utredningen att den konkreta utforraningen liksora bestämraelser ora takets höjd inte specificeras i lagtexten. Förslaget har i denna del accepterats av det övervägande antalet remissinstanser och jag vUl för min del också tillstyrka det. Riksbanken bör också enligt utredningen få raöjlighet att bestäraraa utforraningen av kredit-restriktionerna med hänsyn bl. a. tUl kreditändamålet. Några remissinstanser, bl, a, bankföreningen, har anfört att en av nackdelarna raed utlåningsreglering, till skUlnad från en med traditionella medel åtstramande kreditpolitik, är att det saknas tillräckliga raöjUgheter att raed utlåningsreglering skUja mellan mer och mindre angelägna kreditbehov. Jag vill erinra om att vid tiUämpningen av utlåningstak under åren 1969 och 1970 bankemas bostadsbyggnadskrediter undantogs från maxiraeringen. I likhet raed utredningen och vissa remissinstanser anser jag att raöjligheter tUl sådana undantag bör finnas. Krediter till särskilda ändaraål bör alltså helt kunna undantas från raaximeringen. En annan raöjlighet är att bestäraraa utiåningstakets höjd olika för utiåning tUl olika sektorer eller ändaraål. För att inte försvaga den stabUiseringspolitiska effekten bör emellertid, som förut nämnts, en utlåningsreglering omfatta så stor del av bankutlåningen som möjligt.

6.5 Emissionskontroll

Emissionskontroll innebär att obligationer och andra Uknande skuldbevis får utbjudas på raarknaden endast med tiUstånd av en myndighet, i allmänhet centralbanken eller finansministeriet. KontroUen avser vanligen såväl emissionernas volym som räntesatser och andra viUkor, Med hänsyn härtill kan emissionskontrollen anses vara ett både volymbe-stäraraande och räntereglerande instruraent. Även utan eraissionskonttoll i offentiig regi finns ett behov av att sprida ut emissionerna i tiden på ett lämpligt sätt för att undvika stockningar på eraissionsraarknaden. Detta kan ske genom ett samarbete mellan de institut som organiserar och ibland garanterar emissionerna för den slutliga låntagaren. En av myndigheterna utövad emissionskontroll kan i vissa fall innebära endast att

Prop. 1974:168 164

emissionsönskemålen registreras och att turordningen för emissionerna bestäms i samråd med bankema. Kontrollen kan i andra fall också ske enligt bestämda prioriteringar från myndigheternas sida och ingå i en långt driven finansiell planering som t, ex, i Norge,

I Sverige infördes eraissionskonttoll efter andra världskriget genora en överenskoraraelse år 1952 mellan riksbanken och de i eraissionsverksaraheten deltagande affärsbankema, I enlighet raed denna överenskoraraelse inhäratas riksbankens godkäimande före emissioner av obligations- och förlagslån. Härigenora får riksbanken inflytande över både lånevillkor och lånevolyra. Under perioder av relativt god tUlgång på långfristigt kapital har kontrollen varit raild och i stort sett inneburit endast ett köordnande i sararåd med bankerna. I andra lägen har kontrollen varit hårdare, t. ex. under 1950-talet, då i stort sett inga industrUån utom kraftverkslån fick emitteras. Under de senaste åren har eraissionskontrollen kännetecknats av en viss restriktivitet för att ge utryrarae åt statens och bostadssektorns växande lånebehov. Emissionstillstånden för de bostadsfinansierande hypoteksinstiluten och kreditaktiebolagen har sedan år 1966 utformats så, att de kunnat sälja obligationer kontinuerligt utan angiven begränsning av beloppen. Sora vUlkor har endast gällt att huvuddelen av deras utlåning skall gå till finansiering av nyproducerade bostäder. De prioriterade krediterna har utvidgats vid olUca tiUfällen och omfattar fr. o. ra. år 1972 lån tUl aUa projekt med statUga bostadslån, till privalfinansierade nybyggda bostadshus samt till vissa icke slatsbelänade ombyggnadsprojekt.

Den nu gällande lagen om räntereglering och eraissionskontroll har liksom den tidigare ränteregleringslagen inte tillämpats. I stället finns som nyss nämnts en emissionskontroll som bygger på överenskommelsen år 1952 mellan riksbanken och affärsbankerna. Lagens bestämmelser om emissionskontroll innebär att riksbanken äger föreskriva att vissa angivna skuldbevis inte får utges utan tillstånd av riksbanken. Efter en lagändrmg år 1964 omfattar lagen inte endast obligationer, förlagsbevis och andra för den allmänna rörelsen avsedda skuldebrev utan även andra skuldebrev utgivna av kreditaktiebolag.

Utredningen konstaterar på grundval av erfarenheterna sedan år 1952 att en kontroU behövts tämligen perraanent raed hänsyn till det efterfrågeöverskott på långfristig kredit sora rått på den svenska kapitalmarknaden. Enligt utredningens förslag bör i en ny lag införas bestämmelser om emissionskontroU som i huvudsak överensstäraraer med reglerna i den nuvarande lagen och den praxis som tUlärapats i enlighet med 1952 års överenskoraraelse. Utredningen föreslår att bestämmelserna om emissionskontroll utvidgas till att omfatta inte bara obligationer, förlagsbevis och andra för den allmänna rörelsen avsedda skuldebrev utan även andra skuldebrev som utges av kreditinsti-

Prop. 1974:168 165

tut, I den nu gällande lagen avser kravet på tillstånd av riksbanken för utgivande av andra skuldebrev endast sådana sora utges av kredilaktiebolag, Genora den föreslagna utvidgningen koraraer fraraför allt bankernas och hypoteksinstitutens långfristiga upplåning i t, ex, aUmänna pensionsfonden att omfattas av lagreglerna. Det skulle enligt utredningen vara orimligt, om sådana lån i motsats till bl, a. Exportkredits och Investeringsbankens reverslån inte skulle kunna omfattas av emissionskontroll,

Remissinstansema har allmänt tiUstyrkt utredningens förslag eller lämnat det i huvudsak utan erinran. Kritiska synpunkter framförs dock bl. a. av bankföreningen och AP-fonden. Den sistnämnda accepterar en emissionskontroll i fråga om masspapper, dvs, obligationer och förlagslån. Beträffande andra skuldebrev än masspapper, dvs, frärast beträffande reverslån, bör enligt fondstyrelsernas mening en eraissionskontroll tillgripas endast ora synnerligen starka skäl föreligger, Ora emissionskontroll skulle gäUa alla skuldebrev utgivna av kreditinstitut, skulle delta enligt fondstyrelserna innebära att deras av statsmaktema åsyftade handlingsfrihet blev illusorisk.

Bankföreningen ställer sig avvisande till utredningens förslag och hävdar att eraissionskontroll i varje fall inte bör vara ett norraalt inslag i kreditpolitiken. Önskeraålet att trygga de prioriterade sektorernas kreditbehov bör liksom hittiUs i fortsättningen kunna lösas genom överenskoraraelser raellan staten och kreditinstituten. Efterfrågeöverskottet på långfristig kredit är enligt bankföreningens raening primärt förorsakat av den raed eraissionskontrollen förbundna ränteregleringen, Ora räntebildningen släpptes fri, skulle kreditutbudet bli lika stort sora efterfrågan. Ett slopande av eraissionskontroUen är enhgt bankföreningen särskilt angeläget med hänsyn till näringslivets behov att kunna planera den långfristiga finansieringen av investeringsverksamheten. Emissionskontrollen bör enligt bankföreningens raening kunna ersättas av den återhåUsarahet raed hänsyn till marknadsläget som bankerna raåste utöva vid förraedling av eraissioner, ökad differentiering av viUkoren efter låntagare, säkerheter, låneändaraål etc, skulle leda tUl bättre järavikt raellan utbud och efterfrågan på kapitalraarknaden. En sådan differentiering skulle inte behöva innebära någon långsiktig höjning av den genorasnittliga räntenivån raen skulle leda till en sarahällsekonoraiskt effektivare resursfördelning.

För egen del vUl jag frarahålla att det är en nödvändig fömtsättning för en effektiv ekonoraisk politik, att det allraänna genom sina penningpolitiska organ har möjlighet att påverka räntenivån och räntestrukturen. De traditionella medlen för denna påverkan är riksbankens diskonto och dess raarknadsoperationer, Däratöver behövs eraellertid kreditpolitiska raedel sora raera direkt kan påverka förhållandena på rän-teorarådet. Ett sådant medel, som jag senare skall återkomma tUl, är

Prop. 1974:168 166

räntereglering. Ett annat sådant kreditpolitiskt medel är emissionskontrollen. Som jag förut nämnt har lagbestämmelserna om emissionskontroll aldrig tUlämpats. I praktiken finns dock en emissionskontroll sedan år 1952 enligt överenskommelsen raellan riksbanken och affärsbankema, Eraissionskontrollen har i huvudsak haft att fylla två funktioner, KontroUen har dels inneburit en reglering av räntan och andra emissionsvillkor, dels haft en resursfördelande funktion genora att söka tiUgodose av statsmakterna prioriterade ändamål såsom bostadsfinansiering och statsupplåning. Riksbanken har kunnat variera kontrollen från hård ransonering till ordnandet av en rimligt lång kö i samråd med bankerna. Med det efterfrågeöverskott på långfristig kredit som rått på den svenska kapitalmarknaden bar det visat sig, att en kontroU behövts tämligen permanent. Jag delar därför utredningens uppfattning, som också lämnats utan erinran av de flesta remissmstanserna, att förordnande om emissionskontroll inte bör betraktas som en extraordinär åtgärd och således enligt lagen inte bör kräva att synnerliga skäl föreligger.

EraissionskontroUen är enligt min raening ett nödvändigt korapleraent till andra räntereglerande åtgärder. Räntevillkoren på nyemitterade obligationer är som bekant bestämmande för hypoteksinrättningarnas utlåningsräntor och är också i övrigt av central betydelse för räntestmktu-ren på kapitalmarknaden. EraissionskontroUen kan också sora nyss berörts vara ett prioriteringsinstrument som avser att garantera att en tUlräckligt stor del av kapitalmarknadsutrymmet står tUl förfogande för vissa ändamål, t. ex. statens och bostadsproduktionens finansiering. KontroUen kan därvid vara ett kompleraent tUl föreskrifter eller överenskommelser rörande kapitalmarknadsinstitutens placeringsinriktning. Liksom hittills bör enligt min mening metoden raed samråd och överenskommelser mellan riksbanken och kreditinstituten i första hand prövas när det gäller emissionskontroll. Något förordnande enligt ränteregleringslagen har inte behövts hittiUs. Här Uksom i fråga om andra kreditpolitiska instrument är det emellertid betydelsefullt att det finns lagbestämmelser som ger möjlighet till ingripanden. Redan lagens existens har gett riksbanken större möjligheter att vid diskussionerna med kreditinrättningarna hävda de aUraänna kreditpoUtiska intressena.

Sammanfattningsvis anser jag alltså i likhet med utredningen och de flesta remissinstanserna att det även i fortsättningen behövs en möjlighet för regeringen att förordna om att riksbanken får utöva emissionskontroll och att bestämmelser om sådan kontroll bör tas in i lagen. Emissionskontrollen bör kunna omfatta, utöver obligationer, förlagsbevis och andra för den allmänna rörelsen avsedda skuldebrev, även andra skuldebrev som utges av kreditinstitut. Kontrollen utsträcks härigenora till att orafatta saratiiga kreditinstitut mot att tidigare endast ha avsett kredilaktiebolag. Härigenom täcks t. ex. hypoteksinstitutens och bank-institutens upplåning direkt i AP-fonden. Avsikten är att kunna reglera

Prop. 1974:168 167

institutens upplåning på kreditmarknaden och deras upplåning från allraänheten sora inte anses sora inlåning på räkning. Jag återkoraraer i specialraotiveringen närraare till frågan om tillämpningsorarådet för emissionskontrollen.

6.6 Allmän placeringsplikt

I anslutning till mina aUmänna synpunkter på utredningens förslag har jag framhållit att kreditpolitiken, vid sidan av huvudsyftet att upprätthålla balans i samhällsekonorain, också syftar till att styra de tillgängliga finansiella resursema så att kreditbehov sora anses särskilt angelägna skall kunna tillgodoses. Sådana av statsraakterna prioriterade kreditbehov är sora jag tidigare berört dels statens upplåningsbehov för att täcka de offentliga utgifter sora beslutas av statsmakterna och dels de kreditbehov som följer av de bostadspolitiska program sora fastställs av regering och riksdag. Särskilt bostadspolitiken har i vårt land ställt speciella krav på utforraningen av kreditpolitiken, I det föregående har jag redogjort för bl, a. den serie kreditpoliiiska åtgärder och överenskommelser som haft till syfte att trygga bostadsbyggandets finansiering. Jag har därvid uttalat som rain allraänna uppfattning att kredUpolitiken också i fortsättningen raåste föras så att det — inora ramen för en kreditvolym sora kan anses godtagbar från stabiliseringssynpunkt — kanaliseras raedel till bostadssektorn i sådan orafattning och takt sora krävs för att de av statsraakterna antagna bostadsbyggnadsprogrammen skall kunna förverkligas. Det är därför viktigt att den kreditpolitiska lagstiftningen inrymraer ändaraålsenliga instmraent som kan tillgripas för att tillgodose bostadssektorns behov av såväl långfristigt kapital som byggnadskrediter, ora andra lösningar i form av överenskomraelser med kreditinstituten inte kan åstadkommas.

Utredningen framhåller att ett önskemål angående bostadsproduktionens kreditförsörjning är att det finns tillgång på byggnadskrediter i tillräcklig omfattning och vid rätt tidpunkt. Ytterligare ett önskemål är att byggnadskrediterna, när husen färdigställts, utan alltför lång eftersläpning lyfts av genom långfristiga bostadslån. Utredningen anser att, medan tUlgången på byggnadskrediter sedan år 1967 i stort sett tillgodo-setts genom de i det föregående näranda överenskoraraelserna, avlyfissituationen vid flera tillfällen under denna period har utvecklats på ett otillfredsställande sätt. Utrednmgen drar den slutsatsen av de senaste årens erfarenheter att en tillräcklig tillgång på långfristiga bostadskrediter förutsätter stora och järana bidrag från aUraänna pensionsfondens sida men också en betydande insats från bankinstUuten genom att dessa ökar sina behållningar av bostadsobligationer.

Utredningen anser att svårigheterna att säkerställa framför allt bostadsbyggandets långfristiga finansiering gör det nödvändigt att Kungl.

Prop. 1974:168 168

Maj:t även i fortsättningen har raöjlighet att enligt lag förordna ora s, k, placeringsplikt. Liksom hittills bör emellertid i första hand eftersträvas att nå överenskoraraelser ora placeringskvoter med de berörda mstitu-ten, Överenskoraraelser av detta slag har enligt utrednmgen vissa fördelar. En fördel är att det i en överenskommelse är möjligt att ange ett specificerat belopp för bankernas bidrag. En annan fördel är att det i saraband raed en överenskommelse är möjligt att på ett smidigt sätt ordna fördelningen av insatserna på de olika bankerna.

Utredningen föreslår att riksbanken får lämna föreskrifter ora placeringsplikt för att underlätta bostadsförsörjningens finansiering eller den långfristiga statsupplåningen. I likhet raed vad sora föreslås gäUa i fråga ora utlånings- och räntereglering får förordnande om placeringsplikt utfärdas av Kungl. Maj:t endast om synnerliga skäl föreligger, Bettäffande förordnande ora placeringsplikt föreslås — till skUlnad från utlånings- och räntereglering — ingen tidsbegränsning.

Remissinstanserna accepterar i stort sett utredningens allraänna synpunkter i fråga ora bostadsbyggandets finansiering och behovet av en allmän placeringsplikt. Utredningens förslag till lagbestäraraelser om denna placeringspUkt lämnas också utan större invändningar av de flesta instansema, I några yttranden, bl. a, från industtiförbundet och jordbmkskasseförbundet, hävdas att frågan om placeringsplikt bör uppskjutas i awaktan på kapitalmarknadsutredningens betänkande och att det är olämpligt att nu vidga riksbankens befogenheter på detta oraråde. Endast ett par instanser avstyrker helt utredningens förslag. Bankföreningen frarahåUer bl, a, att de förvärv av bostadsobligationer eller långfristiga statsobligationer, som bankerna kan tvingas till genora placeringsplikt, i princip är oförenliga med deras kapitalstruktur som utgör basen för bankverksamheten. Utvecklingen under senare år har inneburit att bankerna genom kredilpolitiken tvingats placera en allt större del av sitt kapital i långfristiga stats- och bostadsobligationer. De mindre och raedelstora företagens ökade kort- och raedelfristiga kreditbehov raåste tillgodoses genora särskilt tillskapade kreditaktiebolag raed specialiserad kreditgivning. Dessa kreditinstitut har finansierat sin verksamhet i AP-fonden och andra kapitalmarknadsinstitut. Bankföreningen anser att det skuUe vara en rationellare arbetsfördelning på kreditmarknaden, om bankemas kreditkapacitet utnyttjades i första hand för den kort- och medellånga kreditgivningen i stäUet för att till stor del behöva bindas i obligationsplaceringar. Bankernas utbyggda kontorsnät och övriga kreditorganisation talar för detta. Med en sådan ordning skulle det långfristiga sparandet i AP-fonden och försäkringsbolagen i ökad grad friställas för statens och bostadssektorns långfristiga lånebehov. Bankföreningen ställer sig av näranda skäl negativ tUl placeringsplikt. Om myndighetema anser att i visst, exceptioneUt läge placeringsplikt är oundgängligen nödvändig, måste den enligt bankföreningens mening ges en annan

Prop. 1974:168 "* 169

och raer begränsad utformning jämfört med utredningens förslag.

Svenska försäkringsbolags riksförbund, sora också avstyrker förslaget ora allraän placeringsplikt, anför bl. a, att utredningen när det gäUer placeringsplikt och räntereglering uppenbarligen raåste ha accepterat att landet komraer att ha perraanenta bostadsfinansieringsproblera. Förbundet säger sig inte kunna dela denna uppfattning. Mot dessa problera bör andra åtgärder tillgripas och de näranda kreditpoUtiska raedlen bör därför betraktas som extraordinära.

För egen del vill jag framhålla att det är av stor betydelse att kreditpolitiken kan utformas så att de kreditbehov som från allmän synpunkt bedöms vara särskilt angelägna kan tillgodoses och att fördelningen av kreditraarknadens resurser sker i överensstäraraelse raed den allraänna ekonoraiska politiken i vårt land. Bristen på långfristigt kapital har gjort att statsraakterna sedan raånga år tiUbaka genora särskilda åtgärder sökt tillförsäkra staten och bostadsbyggandet en tillräckligt stor andel av kapitalmarknadens resurser. Riksbanken och delegationen för bostadsfinansiering har sålunda genom överenskomraelser och rekoraraendationer sökt tillgodose bostadsbyggandets behov av långfristigt kapital. Detta system med överenskomraelser raeUan berörda parter och rekommendationer från riksbankens sida anser jag har fungerat i stort sett tillfredsställande. Läget på kreditraarknaden torde även i fraratiden kräva särskilda åtgärder för att säkerställa statens och bostadsbyggandets kreditbehov. Sora bl. a, riksbanksfullraäktige anfört är det inte realistiskt att räkna raed att bristen på långfristigt kapital koraraer att försvinna. Även om bostadsbyggandet kommer att rainska volymmässigt, torde bl. a. kostnadsstegringar och en utvidgning av prioriteringsområdet från nybyggda lägenheter till s. k. bostadskompleraent och orabygg-nad att raedföra mycket stora upplåningsbehov även i framtiden. HärtUl kommer att det statliga upplåningsbehovet har fått allt större dimensioner.

Jag delar utredningens principieUa uppfattning att man liksom hittills i första hand bör eftersträva frivilliga överenskommelser med berörda institut om placeringskvoter. Sådana överenskommelser har vissa bestämda fördelar. Detta innebär enligt min mening dock inte att lagbestämmelser om placeringskvot kan undvaras. Sådana bestämraelser är som jag tidigare anfört lämpliga sora grund för åtgärder sora vidtas på frivillig väg, I än högre grad är lagbestäraraelser nödvändiga i den mån överenskoraraelser inte skulle kunna träffas. Regler ora placeringspUkt ger därvid raöjligheter för regeringen och riksbanken att ingripa raed de åtgärder sora behövs för att tiUgodose statens och bostadsbyggandets prioriterade kreditbehov. Jag förordar således att i lagen införs bestämmelser om en allmän placeringsplikt, som innebär att berörda institut kan åläggas alt placera viss del av tillgångarna i s, k. prioriterade placeringar.

Prop. 1974:168 170

Som jag tidigare anfört bör aUmän placeringsplikt på motsvarande sätt som utlånings- och räntereglering även i fortsättningen utgöra ett extraordinärt medel. Förordnande härom får därför utfärdas endast om synnerliga skäl föreligger, TUl skillnad från utredningen förordar jag som tidigare nämnts att en tidsbegränsning bör föreskrivas i lagen även för förordnande om placeringsplikt.

Enligt den nu gällande placeringskvotslagen kan förordnande om placeringskvot utfärdas för försäkringsbolag, sparbanker och aUmänna pensionsfonden. Utredningen anser att den här avsedda kretsen institut bör utökas till att omfatta saratUga bank- och försäkringsinstitut, dvs, även affärsbanker och centralkassor för jordbrukskredit. Härigenom skulle det klart framgå att det är nödvändigt att affärsbankerna på ett mer systematiskt sätt än hittiUs bidrar till bostadsbyggandets långfristiga finansiering. Önskeraålet att de olika bankgruppema behandlas lika i lagen medför att även centralkassorna för jordbrukskredit bör tas raed. Centralkassornas kreditgivning har hittiUs varit nästan helt inriktad på jordbrukets behov, vilket i och för sig står i överensstämmelse med deras i lag angivna huvudsakliga ändamål. Även om deras bidrag till bostadsfinansieringen successivt har ökat, kan det enligt ulredningen vara naturligt att ett förordnande om placeringsplikt för centralkassorna sker med beaktande av raöjlighetema till differentiering mellan olika bankgrupper. Kraven på centralkassorna bör med hänsyn härtill kunna sättas lägre än för övriga bankinstitut.

Remissinstanserna godtar i allraänhet utredningens förslag i fråga om vilka institut som bör kunna omfattas av förordnande om placeringsplikl. Flera remissinstanser, bl. a. riksbanksfullraäktige, bostadsfinansieringsutredningen och delegationen för bostadsfinansiering, framhåller särskilt betydelsen av att även affärsbankerna i fortsättningen kan åläggas bidra till bl. a. den långfristiga bostadsfinansieringen. Kritiska synpunkter anförs bl. a. av bankföreningen och jordbrukskasseförbundet. Bankföreningen framhåller sålunda att affärsbankema inte bör åläggas placeringar som är oförenliga med deras verksamhetsinriktning och struktur. Bankernas inlåningsmedel är nämligen av formellt kortfristig natur till rörlig ränta och dessa medel kan inte annat än tUl en mindre del placeras i långfristiga värdepapper med bunden ränta utan att bankernas normala kundkrets på såväl inlånings- som utlåningssidan blir lidande. Jordbrukskasseförbundet hävdar att frågan om affärsbankernas och centralkassornas engagemang på sektorer som de av tradition har mindre anknytning till inte bör avgöras genom en lagstiftning av denna karaktär. Förbundet kan inte acceptera en ordning som skulle allvarligt försämra jordbrakets finansiering, vilken jordbrukskasserördsen har till huvuduppgift att främja.

Som jag anförde i prop. 1962: 52 med förslag tUl placeringskvots-

Prop. 1974:168 171

lag anser jag att raan bör undvika att ställa relativt hårda krav på placeringsinriktningen hos vissa av institutionerna på kreditmarknaden, medan kraven på andra institutioner sätts så lågt att de därmed inte kommer att ge ett rimligt bidrag till fuiansieringen av de prioriterade kreditbehoven. Mot bakgrund av erfarenhetema från senare år anser jag liksom utredningen nödvändigt att affärsbankema på ett mer systeraa-tiskt sätt än hittUls bidrar till bostadsbyggandets långfristiga finansiering. Med hänsyn till den genoragående principen i lagen att behandla alla bankgrupper lika bör också centralkassorna för jordbmkskredit kunna orafattas av skyldigheten att iaktta placerragsplikt. Förordnande ora allraän placeringsplikt behöver dock i praktiken inte tUlärapas på alla typer av kapitalraarknads- eller kreditinstitut. Skäl kan sålunda föreligga att i vissa kreditpolitiska lägen begränsa förordnandet till särskilda instilut eller grupper av sådana. Kraven på t. ex. centralkassorna kan vidare av riksbanken sättas lägre än på andra institut. Lagen bör emellertid i enlighet raed utredningens förslag ge möjlighet att föreskriva allmän placeringsplikt för samtiiga bank- och försäkringsinstitut. Jag förordar sålunda att i lagen föreskrivs att förordnande ora aUraän placeringsplikt skall kunna avse sådana institut.

Bestäramelser ora allraän placeringsplUct bör enligt utrednuigen liksom hittills innebära skyldighet för berörda institut att placera en viss del av ökningen av de totala tillgångarna under en viss angiven period i prioriterade placeringar. De nuvarande placeringskvoterna, sora relaterar till de totala placeringarnas tiUväxt, s. k. raarginella kvoter, har enligt utredningen uppenbara svagheter när det gäUer bankinstituten och då framför allt affärsbankema. Effekten av en raarginell placeringsplikt är uppenbarligen beroende av expansionstakten hos instituten. Affärsbankernas inlåning uppvisar eraellertid betydande svängningar. Vid en vikande inlåningsutveckling skuUe affärsbankernas bidrag liU bostadsbyggandets långfristiga finansiering bli raycket blygsara, om de endast omfattades av en marginell placeringsplikt. Utredningen föreslår därför som ett alternativ till det nu tiUärapade beräkningssättet, att i lagen införs möjlighet för riksbanken att låta den allmänna placeringsplikten för bankinstitulen få den formen att ökningen i de prioriterade tillgångarna bestäms i förhållande till de totala tillgångarna.

Utredningens förslag i fråga ora den allmänna placeringspliktens konstruktion har i allmänhet inte raött några invändningar under reraissbehandlingen. Bankföreningen och sparbanksföreningen är dock kritiska raot utredningens alternativa förslag. Enligt bankföreningen skulle en sådan total placeringsplikt kunna fraratvinga för bankerna och deras kunder oacceptabla förändringar i den norraala verksamheten. Vidare skulle ej avsedda strukturförändrragar raellan kreditinstituten kunna följa av en total placeringsplikt. Sparbanksföreningen pekar också på riskerna for negativa bieffekter vid tillärapning av totalkvoter. Med hän-

Prop. 1974:168 172

syn tUl bankinstitutens varierande utgångslägen kan en totalkvot drabba mycket ojärant. Totalkvoten kan t. ex. i vissa lägen för vissa institut koraraa att raotsvara en raarginell kvot överstigande 100 %, vilket för dessa institut torde innebära svåra skadeverkningar i form av uppsägningar av lån m. m.

Enligt min mening bör kvoterna i fråga om den allmänna placeringspUkten för bank- och försäkringsinstituten i första hand som f. n. fastställas i relation tUl de totala placeringarnas tillväxt, dvs. utgöra marginella kvoter. Som utredningen framhållit har sådana kvoter dock vissa svagheter främst såvitt gäller affärsbankernas inlåning. Det finns därför även enligt min mening skäl att införa en alternativ form av placeringsplikt och låla denna gmndas på den totala storleken av institutets placeringar vid en viss tidpunkt. För att undvika ej avsedda bieffekter av denna konstruktion bör förordnande om sådan total placeringsplikt utfärdas endast om negativa effekter som berörts i remisskritiken kan undvikas. Ett sådant förordnande bör därför gälla endast under en begränsad period, under vilken bankerna trots en begränsad inlåningsökning kan bidraga genom att lägga om byggnadskrediter till obligationsplaceringar. Jag vill i detta sammanhang också erinra om den av mig i det föregående berörda möjligheten att vid användningen av ett kreditpolitiskt raedel särbehandla enskilt institut eUer på visst sätt avgränsade institut.

I placeringskvotslagen anges utförligt vUka placeringar sora räknas sora prioriterade vid beräknandet av placeringskvot. TUl de prioriterade placeringarna räknas sålunda bl. a. kassa, checkar och banktillgodohavanden (med avdrag för bankskulder), statsobligationer och andra statsskuldförbindelser, obligationer utfärdade av hypoteksbanken, stadshypolekskassan och kreditaktiebolag för bostadsfinansiering, lån raot inteckning i fastighet eller tomträtt med bebyggelse övervägande bestående av bostäder, lån med kommunal garanti för nya bostadsfastigheter samt kreditinrättnings egna fastigheter bestående av nya bostadsfastigheter efter avdrag för inteckningar i fastigheten. Även andra placeringar kan efter beslut av riksbanken medräknas, om de avser ny bebyggelse övervägande för bostäder.

Utredningen framhåller alt kretsen av de prioriterade placeringarna successivt har utvidgats genom de överenskommelser om placeringsplikt som träffats meUan riksbanken och försäkringsbolagen m, fl. Som sådana placeringar räknas f. n. även lån tUl viss boendeservice i anslutning till statligt belånade bostadsområden samt lån tUl ombyggnad med statliga bostadslån och också viss annan ombyggnad. Utredningen föreslår att den närmare utformningen av den allmänna placeringsplikten saml avgränsningen av de prioriterade placeringarna inte specificeras i lagtexten utan i StäUet får ingå i de föreskrifter som riksbanken meddelar. Genom att inte längre ha en detaljreglerande lagtext finns det enligt

Prop. 1974:168 173

utredningens raening raöjlighet att inom de givna fömtsättningama anpassa reglerna på elt smidigt och ändaraålsenligt sätt till den gäUande bostadspolitiska målsättningen. Utredningen understryker emellertid att avsikten inte är att prioriteringsområdet skall ändras eller utvidgas. Förutsättningarna för lagens tUlämpning skall sålunda vara desamma, som för den nu gällande placeringskvotslagen, dvs. att skapa utrymme för statens och bostadsbyggandets långfristiga finansiering.

Flertalet remissinstanser har godtagit utredningens förslag att den närmare utformningen av den allmänna placeringsplikten anges i de föreskrifter sora riksbanken utfärdar. Sora tidigare angetts riktas dock kritik mot ätt lagen saknar närmare preciseringar och att riksbanken i så stor omfattning får rätt ..att bestäraraa detaljerna vid lagens tillämpning. Några instanser, bl, a. sparbanksföreningen och Svenska försäkringsbolags riksförbund, framför krav på att det i lagen skall anges vilka placeringsslag sora får prioriteras. Olika uppfattningar redovisas också i fråga ora vilka placeringar som i den praktiska tillämpningen bör Icunna räknas som prioriterade. Hypoteksbanken och jordbrukskasseförbundet ra. fl. framhåller bl. a. att utredningens förslag innebär den för jordbrukets kreditmöjligheter betydelsefulla negativa förändringen att hypoteksbankens obligationer inte kan räknas sora prioriterad placering, eftersora föreskrift ora placeringsplikt får läranas endast för att underlätta bostadsförsörjningens finansiering eller den långfristiga statsupplåningen. För att det inte skall uppstå avsevärda svårigheter för jordbrukets finansiering är det enligt dessa instanser viktigt och nödvändigt att hypoteksbankens raöjligheter att eraittera obligationer vidgas och att den hittUls gäUande prioriteringen behålls.

Jag har i ett föregående avsnitt redovisat raina synpunkter på frågan ora lagstiftningens principiella utforraning och därvid anslutit raig till utredningens förslag att lagreglerna bör utformas mera allmänt än f, n. Därigenom kan användningen av ett kreditpolitiskt medel anpassas tUl de förhållanden som råder vid den aktuella tidpunkten. Denna allmänna syn på lagstiftningens principiella utformning bör vara avgörande även i fråga om reglerna angående aUraän placeringsplikt. Jag förordar alltså i enlighet med utredningens förslag att avgränsningen av de prioriterade placeringama inte specificeras i lagtexten utan får ingå i de föreskrifter som utfärdas av riksbanken. Jag vill emellerlid understryka att syftet härmed självfallet inte är att ändra förutsättningarna för lagens tillämpning eller avgränsningen av vUka placeringar som kan räknas som prioriterade. Liksom hittills bör aUtså förordnande om allmän placerragsplikt utnyttjas för att tiUgodose det långfristiga kreditbehovet för staten eller bostadsbyggandet. Till prioriterade placeringar, vilka alltså bestäms genom föreskrift av riksbanken, bör också i fortsättningen räknas bl. a, hypoteksbanksobligationer, I och för sig kan detta betraktas som undantag från den nyss angivna principen att de prio-

Prop. 1974:168 174

riterade placeringarna skall avse krediter till staten eller nyproducerade bostäder. Jag anser emellertid, i likhet med vad jag anförde i prop. 1962: 52, att detta avsteg bör accepteras på grund av den nära likheten meUan hypoteksbankens obligationer och av staten eller stadshypolekskassan emitterade obligationer. Inräknandet utan förbehåll av sladshypotekskassans obligationer grundar jag nu liksom år 1962 på den rimliga förutsättningen, att denna institution i perioder då placeringsreglerande åtgärder behöver tiUgripas inskränker sin kreditgivning tUl att omfatta objekt inom det prioriterade orarådet. Med anledning av vissa påpekanden från försäkringsbolagen och sparbankerna återkoraraer jag i specialmotiveringen till frågan om vilka ytterligare placeringar som kan anses vara prioriterade. Det får förutsättas att den konkreta &,mfatt-ningen av prioriteringsområdet bestäras närmare genom samråd raellan vederbörande myndigheter och de av placeringsplikten berörda instituten.

6.7 Särskild placeringsplikt

1 direktiven för utredningen framhöU jag bl. a. att det under senare år blivit ett naturligt inslag i bostadsbyggandets finansiering att delegationen för bostadsfinansiering träffat överenskomraelser raed affärsbanker, sparbanker och postbanken ora att de skall lärana byggnadskrediter för de projekt som ingår i varje års bostadsbyggnadsprogram. Jag anförde vidare att även ora det var önskvärt att byggnadskreditprobleraen också i fortsättningen löses i saraförstånd med bankerna det kunde finnas skäl att i den kreditpolitiska lagstiftningen införa regler som gör det möjligt att genomdriva liknande arrangemang också ora överenskoraraelser inte kunde träffas. Som en möjlighet angavs bl. a. regler ora bostadsbyggnads-kreditgivning för bankinstituten.

Utredningen föreslår att den allmänna placeringsplikten korapletteras med en särskild placeringsplikt avsedd att trygga bostadsbyggandets försörjning med byggnadskrediter. Föreskrift om sådan placeringsplikt innebär enligt utredningsförslaget att riksbanken kan föreskriva skyldighet för bankinstitut att lämna kredit under byggnadstiden för särskilt angivna byggnadsföretag, för vilka statligt bostadslån utgår eller komraer att utgå.

Förslaget om en särskild placeringsplikt för bankinstituten lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Av dera som tillstyrker förslaget anför delegationen för, bostadsfinansiering att det kan vara svårt att i det enskilda fallet ange ett särskUt bankinstitut sora kreditgivare. Delegationen föreslår därför att vid tillämpningen av den föreslagna regeln samma förfarande bör användas som vid tillämpningen av delegationens överenskommelser med bankinstituten, nämUgen att dessa genom kontakter sinsemellan fördelar kreditgivningen mellan instituten.

Prop. 1974:168 175

Ett tiotal remissinstanser, bl. a. bankinspektionen samt bankföreningen och vissa andra företrädare för bankinstituten, avstyrker emellertid förslaget, främst med den raotiveringen att den särskUda placeringsplikten inte är förenlig raed banklagstiftningen och dess krav på prövning av kreditvärdighet för varje utlåning. Bankinspektionen anför bl. a. att den föreslagna särskilda placeringsplikten innebär alt ett bankinstitut kan åläggas lämna kredit till ett byggnadsföretag utan möjlighet för institutets styrelse att på grundval av en kreditprövning i vanlig ordning avgöra, om kredit skaU lämnas eller inte, och utan att tiUförsäkras borgen eller annan garanti från det allmänna för att den ifrågavarande krediten kommer att infrias. Någon garanti för att kredUen kommer att avlyftas föreligger inte heller. Även om man kan räkna med att riksbanken tar hänsyn till invändningar om bristande förraåga att förränta och amortera ett lån, måste enligt inspektionens uppfattning en laglig befogenhet för myndighet att ålägga bank att ge kredit för särskilt angivna byggnadsföretag avvisas. Liknande synpunkter anförs av de övriga remissinstanser som avstyrker förslaget.

För egen del vill jag anföra följande. De årliga bostadsbyggnadsprogramraen är i detalj planerade av rayndighetema. I planerna anges nuraera inte bara den totala orafattningen av byggandet utan också tid och plats för de aktuella byggnadsprojekten. För att inte planema skall mbbas krävs att finansieringen av bostadsproduktionen genora byggnadskrediter är tryggad och att dessa krediter är tUlgängliga vid lärapliga tidpunkter. För att säkerställa de årliga bostadsbyggnadsprograraraens försörjning raed byggnadskrediter har alltsedan år 1967 årliga överenskoraraelser träffats raellan delegationen för bostadsfinansiering och bankinstituten. Dessa överenskoraraelser har hittiUs visat sig fungera tUlfredsställande. Det är, som utredningen påpekat, från flera synpunkter fördelaktigt att kreditgivningen för bostadsbyggandet kan planeras och garanteras efter överenskomraelser raed de berörda bankinstituten. Härigenom kan bl. a. fördelningen av byggnadsprojekten mellan de olika bankinstituten ordnas på ett smidigt sätt. Jag anser därför — sora också framhölls i direktiven för utredningen — att byggnadskreditprobleraen även i framtiden i första hand bör lösas i saraförstånd raed bankinstituten. Det kan eraellertid inte uteslutas att svårigheter kan uppstå att träffa sådana överenskoraraelser. Det kan sålunda tänkas alt trots allt kredit inte kan arrangeras för de av överenskoraraelsen orafattade projekten. Det har vid vissa tillfällen uppstått svårigheter att trots överenskoraraelse med bankema ordna kreditfrågan för en raer eller raindre stor restgrupp av byggnadsprojekt. Därigenora har förseningar drabbat i första hand företag sora inte haft tillräckUgt fast etablerade förbindelser raed en bank eller projekt sora av andra skäl varit raindre attraktiva för en kreditgivare. Problemen har visserligen hitliUs kunnat lösas efter förhandlingar om den inbördes fördelningen mellan bankerna

Prop. 1974:168 176

av sådana restprojekt. Risker för stömmgar i bostadsproduktionen kan dock uppstå. Om bostadsbyggandets löpande finansiermg inte kan lösas tillfredsstäUande, leder detta till förseningar med igångsättningen av byggnadsprojekt med allvarliga konsekvenser för sysselsättning och produktionskostnader.

På grund av det anförda anser jag i likhet med utredningen och flertalet remissinstanser att regler om bankinstitutens kreditgivning till bostadsbyggandet bör finnas inskrivna i den kreditpolitiska lagstiftningen. Dessa regler bör som utredningen föreslagit innebära att riksbanken efter förordnande av regeringen får utfärda föreskrift ora att bankinstituten skall vara skyldiga att lämna kredit under byggnadstiden för vissa särskilt angivna byggnadsföretag. Förordnande ora en sådan särskild placeringsplikt bör liksom i fråga ora den allraänna placeringsplikten utfärdas endast om synnerliga skäl föreligger och bör begränsas till viss tid, högst tre år. Härigenom kommer det att framgå direkt av lagen att särskild placeringsplikt är ett kreditpolitiskt medel av extraordinär natur och att det bör utnyttjas endast när det kan anses oundgängligen nödvändigt för att tillgodose bostadsbyggandets försörjning med krediter. En förutsättning för att riksbanken skall lämna föreskrift om särskUd placeringsplikt bör, som tidigare frarahållits, vara att överenskoraraelser med bankinstituten inte kan uppnås eller inte leder tUl avsett resultat.

I fråga om vilka institut sora skall kunna orafattas av den särskilda placeringsplikten anser jag i likhet raed utredningen att det bör vara tUlräckligt att låta placeringsplikten orafatta endast bankinstitut, dvs. affärsbanker, sparbanker och centralkassor för jordbmkskredit. Jag vill erinra ora att de överenskommelser som den särskilda placeringsplikten är avsedd att ersätta i den mån sådana inte skulle vara möjliga att uppnå, hittills träffats endast med bankinstituten. Försäkringsinstitut bör inte omfattas av den särskilda placeringsplikten. Inte heller andra institut, såsom stadshypolekskassan eller kreditaktiebolag, bör omfattas med hänsyn till att de endast i blygsam omfattning läranar byggnadskrediter. Vid tillämpningen av särskUd placeringsplikt bör liksom i fråga om allmän placeringsplikt möjligheten tUl differentiering kunna utnyttjas för enskilda institut eller olika bankgrupper. Med hänsyn till att centralkassorna alltjämt har sin huvudsakliga inriktning på jordbrakets kreditbehov och endast i raindre, fastän successivt ökande orafattning bidrar till bostadsfinansieringen bör kraven på centralkassoma vid föreskrift om särskild placeringsplikt liksom i fråga om allmän placeringsplikt kunna sättas lägre än för övriga bankinstitut. Som utredningen anfört synes det emellertid — med tanke på syftet att få bankema att lämna byggnadskrediter till de projekt som ingår i de årliga bostadsbyggnadsprogrammen — vara olämpligt att i lagtexten närmare ange grunderna för fördelningen av de olika projekten på skilda banker. Vid de över-

Prop. 1974:168 177

enskomradser som hittUls har träffats har fördelningen på de olika bankerna skötts av bankerna själva inora deras egna organisationer. Vid tillärapningen av lagreglema och utfärdandet av de närraare föreskrifterna bör riksbanken hålla nära kontakt med bostadsmyndighetema och bankernas organisationer.

Beträffande den särskilda placeringspliktens konstmktion råder i stort sett allraän enighet ora att placeringsplikten skall avse byggnadsprojekt för vUka statUga bostadslån utgår eller koraraer att utgå. Med denna omfattning kommer lagreglerna att anknyta till vad som gällt enligt överenskoraraelserna mellan delegationen för bostadsfinansiering och bankerna. Dessa överenskomraelser avsåg tUl en början endast de bostadshus med statliga lån, som ingick i de årliga bosladsbyggnadsprogrammen, men har senare utsträckts tUl att omfatta även s. k. bostadskompleraent och ombyggnad med statliga lån. Även jag finner det naturligt att den särskilda placeringsplikten bör omfatta de projekt sora ryras inom den statiiga bostadslångivningen. Jag tiUstyrker alltså utredningsförslaget i denna del.

Från flera håll har sora tidigare närants riktats kritik mot utredningens förslag att bankinstituten genora den särskilda placeringsplikten skall kunna tvingas att ge krediter under byggnadstiden tiU specificerade byggnadsprojekt även om banken i det enskUda faUet skuUe finna att låntagaren inte är kreditvärdig. Flera reraissinstanser avstyrker sålunda förslaget i denna del raed hänvisning tUl att det strider mot banklagstiftningen och dess krav på att låntagarens kreditvärdighet skaU prövas för varje utlåning. Några remissinstanser, bl. a. sparbanksföreningen och jordbrukskasseförbundet, frarahåller att, ora en bank raot sin vilja tvingas att bevUja en kredit tUl ett byggnadsprojekt, staten ovUlkorligen bör vara skyldig att ta ansvaret såväl för det aktuella projektet sora för låntagarens tidigare engagemang. Bankföreningen m, fl, föreslår att i lagen tas in ett förbehåll ora att kredittagaren skall vara kreditvärdig enligt banklagens raening.

De invändningar sora i nu näranda avseende gjorts raot den föreslagna särskilda placermgsplUcten är enligt min mening berättigade. Banklagen liksora lagarna för övriga bankinstitut stadgar att kredit får bevUjas endast raot betryggande säkerhet i fast eller lös egendom eller i form av borgen. Det föratsätts också att banken för varje utlåning gör en kreditprövning med beaktande av aUa omständigheter av betydelse för bankens säkerhet, däribland givetvis kredittagarens soUditet och kreditvärdighet. Mot bakgrund av dessa förhållanden har banken att bedöma säkerhetsfrågorna och förlustriskerna.

Den lämpligaste lösningen på problemet är enligt min mening, med tanke på de faU där ett bankinstitut anser sig inte kunna bevilja byggnadskredit för visst byggnadsprojekt med hänsyn till att låntagaren bedöms inte vara kreditvärdig, att den särskilda placeringsplikten skall gäl-12 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 168

Prop. 1974:168 178

la endast om kommunen åtar sig borgensansvar för sådan byggnadskredit. Det närmaste ansvaret för bostadsförsörjningen får nämligen anses åvila i första hand kommunema. Koraraunen svarar således för att bostadsbyggandet i kommunen anpassas bl. a. tiU behovet av och efterfrågan på bostäder. Vid sidan av bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna är kommunerna i hög grad engagerade i planläggningen och låneverksamheten för bostadsbyggandet. För kommunens låneförmedling och verksamhet som sammanhänger därmed finns inom varje kommun ett förmedlingsorgan, som kan vara kommunstyrelsen eUer annat koraraunalt organ. Förmedlingsorganet mottar bl. a. ansökningar om statiiga bostadslån enligt bostadslånekungörelsen (1967: 552) och avger yttranden i sådana ärenden till länsbostadsnämnden, Koraraunema åtar sig ofta borgensansvar för byggnadskrediter beträffande byggnadsföretag sora godkänts för statlig belåning enligt bostadslånekungörelsen. Enligt kungörelsen (1962; 581) raed vissa bestämmelser angående kommuns upptagande av lån, ra, ra, (ändrad senast 1974: 260) får kommun åta sig sådant borgensansvar utan att inhärata Kungl, Maj:ts raedgivande. Mot denna bakgrand anser jag det vara naturligt att koraraunema på gmnd av sin raångsidiga befattaing raed bostadsbyggandet inora kommunen även engageras i den del av bostadsfinansieringen som avser särskild placeringsplikt för byggnadsprojekt inom koraraunen. Detta bör som förut nämnts ske på så sätt att koraraunema ställer säkerhet i förra av borgen för byggnadskrediter tUl sådana projekt inora komraunen som omfattas av särskild placeringsplikt. Även om det självfallet får anses vara naturUgt att koraraunema åtar sig borgensansvar i så stor utsträckning sora raöjligt, kan koraraunema givetvis inte åläggas att åta sig sådant ansvar. I de fall, där koraraunal borgen läranas, raåste denna också av naturliga skäl begränsas till det aktueUa projektet och kan alltså inte utan koraraunens uttryckliga åtagande avse låntagarens övriga totala engageraang.

Jag förordar att bestäramelserna om den särskUda placeringspUkten kompletteras med en föreskrift om kommunal borgen i enlighet med vad jag nu anfört,

6.8 Räntereglering

I ett föregående avsnitt har jag bl, a, framhållit att det är en nödvändig förutsättning för en effektiv ekonoraisk politik, att det allraänna genom sina penningpolitiska organ har möjlighet att påverka räntenivån och räntestrukturen. Detta kan sora nämnts ske genom riksbankens diskonto och dess marknadsoperationer, dvs. köp och försäljningar av värdepapper. Bankernas räntesatser vid in- och utiåning är med vissa marginaler anknutna till diskontot, dvs. den räntesats som riksbanken tiU-

Prop. 1974:168 179

lärapar vid utlåning tUl bankerna. Erfarenhetema både i Sverige och utoralands visar eraellertid att det i vissa situationer behövs andra kreditpolitiska medel än de traditionella för att raera dttekt kunna påverka förhåUandena på ränteonirådet. Räntestrukturen på kapitalraarknaden kan, sora jag tidigare berört, regleras genora emissionskontroll. En sådan kontroll kan föratom emissionemas volym även avse räntesatser och andra emissionsvillkor för nyemitterade obligationer. Det kreditpolitiska medel sora ger ett direkt inflytande över räntesatserna på kreditraarknaden är räntereglering, Bestäraraelser härora infördes i vårt land första gången år 1951 genora en ränteregleringslag, som ersattes år 1962 av den aUtjämt gäUande lagen om räntereglering och eraissionskontroll. Enligt denna lag kan Kungl, Maj:t på framställnmg av riksbanksfullmäktige ge riksbanken befogenhet att utfärda föreskrift ora anmälningsskyldighet särat ora raaxirai- eller minraiiräntor. Något förordnande enligt ränteregleringslagen har hittills inte utfärdats, Lagen har eraellertid tjänat sora bakgmnd tUl de överenskoraraelser sora träffats raellan riksbanken och kreditinrättningarna, F, n, gäller sedan år 1970 en överenskoraraelse mellan riksbanken och bankinstituten innehållande bl, a, vissa regler för bankernas räntesättning. Enligt överenskoraraelsen skall denna räntesättning norraalt följa förändringarna i riksbankens diskonto. Vidare skall rUcsbanken hållas inforraerad om alla av bankerna tiUärapade räntesatser, och förändringar av dessa skall i förväg diskuteras raed rUcsbanken.

Enligt utredningens förslag får förordnande ora räntereglering utfärdas endast om synnerliga skäl föreligger. Även ora räntereglering är att betrakta som ett extraordinärt instrument, anser utredningen att den är ett medel som bör stå till riksbankens förfogande vid sidan av andra åtgärder för att påverka räntenivå och räntestruktur. Den speciella marknadssituationen i vårt land med ett fåtal storbanker och bankgmpper fordrar enligt utredningen en viss övervakning med möjligheter tUl ingrepp i fall av okontrollerade ränteglidningar.

Remissinstanserna delar allmänt utredningens uppfattning att bestämraelser om räntereglering behövs även i framtiden. Riksbanksfullmäktige framhåller bl. a. att en kreditåtstramning kan raedföra en tendens tUl böjda räntor sora från allraänna synpunkter är oacceptabel. Bankerna har själva i vissa lägen uttryckt sitt behov av riksbankens stöd för att komma tUl rätta med räntesättningsproblem som uppstått genom konkurrensåtgärder mellan det fåtal banker och banksararaanslutningar sora agerar på kreditraarknaden. Kritisk raot förslaget i denna del är bankföreningen, sora pekar på att nuvarande lag ora räntereglering aldrig behövt tillämpas och att riksbanken kan styra bankernas in- och utiåningsräntor genom diskontopolitiken, vid behov förstärkt med rekoraraendationer ra. ra. till bankerna. Enligt bankföreningen har en räntereglering olyckliga verkningar bl. a. från kreditfördelningssynpunkt och stimule-

Prop. 1974:168 180

rar uppkomsten av en grå marknad, som ligger helt utanför ränteregleringens kontrollområde.

För egen del anser jag i likhet raed utredningen och en stor raajoritet av remissinstanserna att det även i framtiden kan behövas ett sådant kreditpolitiskt instrument som räntereglering med vars hjälp riksbanken kan påverka räntenivån och räntestrukturen vid sidan av andra traditionella åtgärder sora t. ex. diskontopolitiken. Jag vill här bara i korthet ermra om vad som anfördes i prop. 1962:143 med förslag tiU nuvarande ränteregleringslag. I propositionen framhöU jag bl. a. att det kan vara stabiliseringspolitiskt önskvärt att vid en kraftig kreditåtstramning undvika en okontrollerad och av spekulativa inslag förstärkt räntestegringsprocess. I en svag konjunktur kan det vara behövligt att utan en överdriven likviditetsökning och utan en inte önskvärd eftersläpning åstadkomraa en låg, investeringsstiraulerande räntenivå, DärtUl koramer att det måste anses vara ett allmänt intresse att räntenivån på inlåningssidan står i ett rimligt förhåUande till avkastningen av bankernas tUlgångar och att inlåningsräntornas stmktur är överskådlig och inte missgynnar vissa grupper av sparare.

Jag vill nu liksom år 1962 betona att de räntereglerande ingreppen givetvis bör handhas på ett sådant sätt att man undviker de skadliga verkningar som kan uppstå vid en räntenivå som på längre sikt är ur balans med raarknadsläget. Bl, a, kan risken för en olämplig kreditfördelning bli framträdande, om räntorna på längre sikt hindras att anpassa sig tUl marknadsläget. En sådan ■ tillämpning av räntereglerande åtgärder bör därför avvisas. Det kan emellertid framhållas att prisbildningsmekanismen på kreditmarknaden inte är sådan att det är möjligt att tala om ett alldeles bestämt jämviktsläge tUl vilket räntestrukturen anpassas, om den inte påverkas av räntereglerande ingrepp. Starka skäl talar för att den kreditfördelning som kan bli följden av en okontrollerad räntestegring i ett inflationsläge inte är samhällsekonomiskt läraplig.

Sammanfattningsvis vUl jag alltså förorda att bestämmelser om räntereglering även i fortsättningen skall ingå i den kreditpolitiska lagstiftningen. Redan existensen av sådana bestämmelser bör ge riksbanken större möjligheter att vid diskussionerna med kreditinrättningarna hävda de allmänna kreditpolitiska intressena. Liksom andra extraordinära medel bör räntereglering användas endast om synnerliga skäl föreligger, dvs. i sådana särskilda situationer som fömt antytts och där alltså direkta räntereglerande åtgärder anses oundgängligen nödvändiga för att kunna genomföra en effektiv kreditpolitik. Därvid bör givetvis beaktas att räntereglerande ingrepp, som nyss berörts, bör användas så att man undviker,de negativa effekter som uppstår vid en räntereglering under längre tid och vid en räntenivå som på längre sikt är ur balans med marknadsläget..Förordnande om räntereglering bör som utredningen föreslagit begränsas tUl viss tid, högst ett år, I första

Prop. 1974:168 18i

hand bör liksom hittiUs raetoden raed sararåd och överenskommelser raellan riksbanken och kreditinrättningarna utnyttjas.

I fråga om lagens orafattning föreslår utredningen att räntereglering skall kunna avse kreditinstitutens in- och utlåning samt vad gäller inlåning även annan sora bedriver inlåning på räkning sora aUraänt används av bank. Ränteregleruigen utvidgas alltså tUl att omfatta saratiiga kreditinstitut. 1 jämförelse med tidigare lag betyder detta att även hypoteksinstituts och kreditaktiebolags räntesättning inkluderas. Att dessa institut inte ingick tidigare berodde på att deras utiåningsräntor med en snäv marginal bestämdes av deras upplåningskostnader. Utredningens allmänna princip är att lagstiftningen i detta avseende bör gälla alla institut vars verksamhet regleras i lag. Remissinstanserna har inte haft något att invända raot förslaget i derraa del. Även jag delar utredningens uppfattning i fråga om vilka institut som bör orafattas av ett förordnande om räntereglerrag. Det bör göras klart att all inlåning hos bank bör falla under bestämmelserna, även om den inte sker på vanlig bankräkning utan avser t. ex. inlåning på särskUda villkor, s. k. specialinlåning. Liksom tidigare bör bestämraelserna orafatta även sådan inlåningsrörelse sora drivs av Kooperativa förbundet (KF) och HSB eller i liknande forraer.

Beträffande ränteregleringens konstruktion har utredningens förslag i stort sett lämnats utan erinran under remissbehandlingen. Jag kan också i allt väsentligt tillstyrka förslaget i denna del. Ett förordnande av regeringen om räntereglering kan innebära att riksbanken får rätt att ge föreskrift om maximi- och minimi'ärden för inlåningsräntor och om maximivärden för utlåningsräntor. Föreskrift ora raaxirairänta kan avse den genomsnittliga räntesals som tillämpas av ett kreditinstitut för utlåning eller visst slag av utlåning. Detta kan ofta vara den enda möjligheten att effektivt påverka räntesättningen. Möjlighet bör finnas att fastställa maximiräntan i förhållande tiU läget vid en viss tidpunkt, t. ex. föreskriva att banks genomsnittligt tUlämpade räntesats för viss utlåning inte får överstiga nivån vid en angiven tidpunkt. Ränteföreskrifterna bör, liksom hittills i praktiken varit fallet, differentieras för olika slag av in- eller utlåning.

För att riksbanken skall kunna följa ränteutvecklingen och i förväg vara underrättad om förändringar i räntesatserna föreskrivs i den nuvarande ränteregleringslagen att Kungl. Maj:t kan förordna att riksbanken skall ha befogenhet att föreskriva anmälningsskyldighet beträffande räntesatser ra. ra. för de institut som orafattas av lagen. Bestämraelser härora, sora kan ha betydelse också för tillärapningen av andra kreditpolitiska medel, föreslås utgöra en särskild avdelning i den nya lagen och behandlas i närraast följande avsnitt.

Prop. 1974:168 182

6.9 Övriga frågor

Enligt de nu gällande lagarna på det kreditpolitiska området kan de kreditinrättningar som omfattas av lagarna åläggas skyldighet att lämna vissa uppgifter till riksbanken. En sådan uppgiftsskyldighet syftar till att garantera att riksbanken får aUa de upplysningar från kreditinstituten som behövs för att riksbanken skall kunna bedöma behovet av visst kreditpolitiskt raedel, t. ex, ora ett förordnande om kassakvot behövs och hur i så fall kvoten bör fastställas och beräknas. Utredningen föreslår att i lagen ges regler om uppgiftsskyldighet, som innebär att kreditmstitut eller annan som kan omfattas av räntereglering skall vara skyldig att efter anmodan lämna de uppgifter som riksbanken anser nödvändiga i sammanhanget. Riksbanken föreslås också få befogenhet att förelägga vite för ställföreträdare för berört institut, ora uppgiftsskyldigheten inte iakttas. Vid reraissbehandlingen har utredningens förslag allmänt godtagits. Erinringar har i stort sett framställts endast mot förslaget om rätt för riksbanken att ge vitesföreläggande. Detta förslag avstyrks av kammarrätten, som ifrågasätter, om riksbanken skall få en befogenhet som ytterst sällan torde behöva utnyttjas.

För egen del kan jag i likhet raed reraissinstansema tUlstyrka utredningens förslag om anmälningsskyldighet. Jag vill erinra om att förslaget innebär att anmälningsskyldighet föreligger, även om något förordnande enligt lagen inte är i kraft. Detta är en nyhet i förhållande tUl vad som f. n. är fallet enligt ränteregleringslagen men överensstämmer med vad som gäller enligt de övriga kreditpolitiska lagarna. Det är, som utredningen frarahåUit, angeläget att riksbanken kontinuerligt kan följa ränteutvecklingen och i förväg vara underrättad om planerade ränteändringar. Tiden för anmälan av ränteändring bör i enlighet med utredningsförslaget utsträckas. Jag förordar att tiden för sådan anraälan får bestämmas tUl senast femton dagar, mot f, n, åtta dagar, före ränteändring,

I fråga om förslaget att riksbanken skall kunna meddela vitesföreläggande, om uppgiftsskyldigheten försumraas, vUl jag erinra ora att riksbanken hade sådan befogenhet enligt 1951 års ränteregleringslag, I 1962 års kreditpolitiska lagstiftning följdes den principen att vid överträdelse av raeddelade föreskrifter eller annan försuraraelse endast rent ekonomiska sanktioner skulle användas. Något behov av vitesföreläggande i fråga om uppgiftsskyldighet enligt den kreditpolitiska lagstiftningen ansågs rate föreligga, då några svårigheter att erhålla uppgifter inte hade förelegat, I enlighet härraed upptogs i de aktuella lagarna inte några bestäraraelser ora vite. Såvitt kunnat utrönas har det hittUls inte frarakorarait något behov av att kunna förelägga vite för att genoradriva att uppgiftsskyldigheten fullgörs. Kararaarrätten anser för sin del att det kan ifrågasättas, ora riksbanken skall få en sådan befogenhet som kan väntas bli utoyttjad ytterst sällan. Mot bakgrund av

Prop. 1974:168 183

det anförda saknas även enligt min mening tillräckliga skäl att nu återinföra befogenheten för riksbanken att förelägga vite. Ora uppgiftsskyldigheten i något fall inte skulle fullgöras efter anraodan från riksbanken, torde riksbanken genora hänvändelse tUl bankinspektionen eUer raotsvarande tUlsynsrayndighet kunna utverka att gällande författningar efterlevs och att föreskriven uppgiftsskyldighet fullgörs.

Utredningen tar upp frågan ora sekretesskydd i samband med att kreditinstitut lämnar uppgifter till riksbanken. De upplysningar sora kreditinstituten kan avkrävas kan avse dels instituten själva, dvs. deras allm.änna rörelse och andra interna förhåUanden, dels deras kunder. Vid behandlingen av 1962 års lagstiftning ora likviditets- och kassakvot m, ra. anförde lagrådet att det borde övervägas att införa visst sekretessskydd i fråga om uppgifter som kreditinrättningarna läranar riksbanken, i vart fall i vad uppgifterna rör enskUdas förhållanden. Med anledning härav gjordes år 1962 den ändringen i riksbankslagen att även ärenden sora rör kunders förhållanden tUl annan kreditinrättning än riksbanken skall hållas hemliga av riksbanken. Överträdelser av dessa sekretessbe-stäraraelser kan raedföra ansvar för tjänstefel, I ränteregleringslagen finns en särskild sekretessbesläraraelse, sora stadgar att vad sora inhäratas raed stöd av lagens bestäraraelser ora anraälningsskyldighet och tillsyn inte får yppas i vidare raån än sora erfordras för att vinna det raed bestäraraelsema avsedda ändaraålet. Utredningen föreslår ingen raotsvarande bestämmelse utan anser att behovet av sekretess är tillgodosett genom att uppgifter, sora avser enskUdas förhållanden, skyddas genora andra bestäraraelser i bl. a. riksbankslagen, banklagen och sekretesslagen. Bankinspektionen och bankföreningen anser däreraot att det behövs ett sekretesskydd även för uppgifter ora sådana intema förhållanden, sora kreditinstitut av konkurrens- eller andra skäl kan ha ett berättigat intresse av att hemlighålla.

Enligt min mening är den uppgiftsskyldighet sora raed stöd av den föreslagna lagen kan åläggas kreditinstituten ra. fl. mycket vidsträckt genom att den kan avse alla sådana uppgifter som riksbanken anser nödvändiga för att kunna bedöma, om kreditpolitiska medel behövs och hur ett förordnande härora skall tiUärapas. Mot denna bakgmnd anser jag i likhet raed bankinspektionen och bankföreningen att ett sekretesskydd behövs inte bara för uppgifter sora avser kunders förhållanden till riksbanken eller annan kreditinrättning — i vilket avseende sekretesskydd f. n. gäller enligt riksbankslagen — utan också beträffande sådana uppgifler sora avser kreditinstituts eller annan uppgiftsskyldigs affärs- eller driftförhållanden. Det sekretesskydd sora enligt rain uppfattning bör införas bör avse uppgifter av nu berört slag vare sig de dokumenterats i allmän handling eller inte. Skyddet bör dock efter raönster av 21 § sekretesslagen begränsas till fall, där ett offentliggörande kan raedföra skada för uppgiftsläranaren. Lagtekniskt synes det lärapligast att hand-

Prop. 1974:168 184

lingssekretess och tystaadsplikt införs genora en ändring i 35 § riksbankslagen. Jag förordar alltså att denna lag ändras i enlighet raed vad jag nu anfört. Någon särskild sekretessbestämraelse i den föreslagna nya lagen behövs därför inte. Jag anser det dock lämpligt att i denna lag görs en erinran om att sekretesskydd gäller för vissa uppgifter enligt riksbankslagen. Till frågan om sekretesskydd återkomraer jag i special-motiveringen.

I likhet med vad som f. n, gäller enligt de krecUtpolitiska lagarna skaU enligt utredningens förslag vissa ekonoraiska sanktioner kunna drabba den sora överträder raeddelad föreskrift. Sådana sanktioner kallas av utredningen särskilda avgifter. Reglerna för hur de särskUda avgifterna skall påföras och grunderna för hur de skaU beräknas föreslås bli desararaa sora f, n. Däremot föreslås vissa höjningar av taken för avgifterna, I ett föregående avsnitt (3.4.9) har närmare redogjorts för utredningens förslag i dessa delar och jag hänvisar tUl denna redogörelse. Liksom f. n. skall enligt utredningens förslag riksbanken avgöra, om särskUd avgift skall utgå eller ej. Ora särskilda skäl föreligger, kan särskUd avgift nedsättas eUer helt efterges. Avgiftema skall liksora hittiUs tUlfalla statsverket.

De av utredningen föreslagna bestämraelserna ora särskilda avgifter har i huvudsak läranats utan erinran av reraissinstansema. Även jag kan i allt väsentligt ansluta raig till utredningens förslag, LUcsora f, n, bör alltså enligt rain mening den principen gälla att överträdelser av kreditpolitiska föreskrifter bör raedföra ekonoraiska sanktioner raen inte straff. Viss kritik har riktats mot att rUcsbanken, som meddelar föreskrifter enligt lagen, också får bestämma sanktionerna vid överträdelser av föreskrifterna. Kritik har också riktats raot utredningens förslag, vilket skall behandlas senare, att talan inte skall få föras raot riksbankens beslut. Jag kan i fråga ora dessa spörsmål åberopa vad jag anförde i prop. 1962: 143 med förslag till ny ränteregleringslag. De skäl jag då anförde är enligt min mening giltiga även såvitt gäller den nu berörda frågan. Det kan således frarahållas att det redan av den föreslagna lagen framgår hur den särskilda avgiften skall beräknas. Det ankommer sedan på riksbanken att, i samband raed att riksbanken meddelar viss föreskrift, inora den i lagen angivna ramen ange storleken av den särskUda avgift som kan utgå vid överträdelse av föreskriften. Sedan det konstaterats hur stort överskridandet är har riksbanken endast att utföra en räkneoperation. Riksbanken bör liksom f. n, kunna nedsätta eller helt efterge särskild avgift. Någon bestämraelse finns inte, som gör det möjligt att ta ut fastställd avgift av den sora inte vill betala frivUligt — t. ex. på grund av annan uppfattning än riksbanken ora avgiftsbeloppets beräkning. 1 sådant fall är riksbanken hänvisad att underställa saken dorastol för avgörande. Domstolen prövar därvid självständigt ora och i vad mån föreskrift enligt lagen blivit åsidosatt och hur avgiftsbeloppet skall be-

Prop. 1974:168 185

räknas. Även domstolen har därvid möjlighet att tillärapa bestäraraelsema ora nedsättning eller eftergift av särskild avgift. Med hänsyn till dessa förhållanden finns det enligt rain raening inte några betänkligheter mot utredningens förslag i denna del. Jag förordar att i lagen tas in bestämraelser av nu angivet innehåll.

I fråga ora de särskUda avgifternas storlek anför bankföreningen att utredningens förslag innebär kraftiga höjnragar — i vissa faU en fyrdubbling — i förhållande till vad sora gäller enligt nuvarande beredskapslagstiftning. En sådan höjning av avgiftsnivån kan enligt bankföreningens raening inte anses motiverad för att åstadkomraa tillräcklig effektivitet. Bankföreningen påpekar i detta sammanhang att det erfarenhetsmässigt förekoraraer fall, i vUka det finns utryrarae för olika meningar, humvida viss typ av skuldebrev skall anses omfattad av emissionskontroll eller ej. Det bör därför skapas raöjlighet att hos regeringsrätten erhålla bindande förhandsbesked i detta avseende.

Utredningens förslag till höjningar av taken för de särskilda avgifterna har accepterats av de flesta reraissinstansema. Även jag kan godta utredningens förslag på denna punkt. Sora utredningen framhållit har de sanktioner som enligt gällande bestäraraelser kan drabba den sora bryter mot meddelad föreskrift i vissa fall varit otillräckliga för sitt syfte. De av bankföreningen berörda probleraen beträffande orafattningen av en emissionskontroll bör enligt min mening lärapligen lösas genora kontakter raed riksbanken och i förekoraraande fall även raed tiUsynsrayndigheten. Jag anser det därför f. n. onödigt att tillskapa en ordning, enligt vUken bindande förhandsbesked skulle kunna inhäratas i nu aktuellt avseende.

Några sanktioner i förra av straff föreslås inte av utredningen vid överträdelse av meddelad föreskrift. Utredningens ståndpunkt i detta avseende överensstämmer med den vid 1962 års lagstiftning genomförda principen att vid överträdelser som nu är i fråga endast rent ekonoraiska sanktioner bör komma till användning. Som jag tidigare framhållit bör också enligt min mening denna princip gälla. I ett avseende föreslås dock straff kunna följa enligt den föreslagna lagen, nämligen för det fall att någon lämnar oriktig uppgift till riksbanken i saraband raed att i lagen stadgad uppgiftsskyldighet skall fullgöras, I sådant fall följer ingen ekonoraisk sanktion enligt lagen. Jag biträder därför utredningens förslag om att en straffbestämraelse bör finnas för sådant fall. Påföljden bör, sora utredningen föreslagit, bestäraraas tUl böter. I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

Enligt utredningens förslag skall besvärsrätt mot riksbankens beslut enligt lagen inte finnas. Någon rätt att föra talan mot riksbankens beslut finns inte heller enligt de nu gällande kreditpolitiska lagarna. Utredningens förslag godtas av de flesla reraissinstansema men kritiseras av bl. a. bankinspektionen och bankföreningen. Bankinspektionen anför

Prop. 1974:168 186

bl. a, att det är föga realistiskt att räkna raed att en rättsprövning hos dorastol koramer till stånd genom att t, ex, en bank vägrar att betala straffavgift, varefter riksbanken får stämraa banken tUl dorastol raed krav på avgiften. Enligt inspektionens raening är bankerna alltför beroende av saraarbetet med riksbanken för att vidta en så drastisk åtgärd. De statsrättsliga skäl som kan anföras mot en klagorätt är inte heller bärande. Riksbankens befogenheter enligt den föreslagna lagen är helt beroende av Kungl. Maj:ts förordnande, och Kungl, Maj:t kan när som helst återkalla eller begränsa ett sådant förordnande, I linje härmed bör enligt inspektionens uppfattning ligga, att Kungl, Maj:t efter besvär kan ingripa i tiUämpningen av ett förordnande. Inspektionen erinrar vidare om att Kungl, Maj:t i regeringsrätten har att efter besvär överpröva vissa av riksbanken fattade beslut, bl. a. i frågor om utlämnande av allraänna handlingar särat vissa statstjänsteraannafrågor [lag (1970: 279) ora besvär över beslut av riksdagens organ]. Bankinspektionen anser därför att en besvärsrätt, fraraför allt i fråga om de särskilda avgifterna, bör införas i lagen och att talan mot riksbankens beslut bör prövas av Kungl. Maj:t i statsrådet eller i regeringsrätten. Bankföreningen anför i huvudsak liknande synpunkter och föreslår att besvär över riksbankens beslut bör kunna föras i regeringsrätten, såvitt avser ärenden om särskilda avgifter, och i andra fall hos Kungl, Maj:t i statsrådet.

Frågan om en allraän besvärsrätt över beslut av riksbanken i kreditpolitiska frågor har, som förat nämnts, behandlats i samband med den kreditpolitiska lagstiftningen år 1962, I prop. 1962: 143 anförde jag bl. a. att av den föreslagna lagen framgick hur sanktionen för överträdelse av meddelad föreskrift skulle beräknas och att riksbankens beslut ora sådana sanktioner grundades på räkneoperationer. 1962 års lagstiftning ger inte heller möjlighet att ta ut sanktionsbelopp av den som inte frivilligt vill betala. Riksbanken är i sådant fall hänvisad tUl att underställa saken domstol för avgörande och domstolen prövar därvid självständigt huruvida och i vad mån föreskrift enligt lagen blivit åsidosatt. Jag ansåg sålunda att någon besvärsrätt inte borde införas. 1962 års lagförslag remitterades till lagrådet, som lämnade mina uttalanden i denna fråga utan erinran. Riksdagen antog förslaget utan ändring i denna del. Jag vill också erinra om vad jag anförde i prop. 1974: 89 ang. ändringar i valutalagstiftningen (s. 63), där frågan ora besvär över riksbankens beslut behandlades. Propositionen godtogs i detta avseende utan ändring av riksdagen (FiU 23, rskr 274). Bl. a. ansåg jag nödvändigt att — i de avseenden som då var akluella — riksbanken etablerade tillfredsställande kontakt med regeringen. Under dessa förhållanden fann jag att ett underställningsförfarande tiU Kungl. Maj:t eller ett besvärsinstitut med regeringen som sista instans inte var erforderligt. Mitt uttalande i sistnämnda fråga äger i princip gUtighet även såvitt rör den

Prop. 1974:168 187

nu föreslagna kreditpolitiska lagstiftningen. Med hänsyn tUl det anförda anser jag mig kunna godtaga utredningens förslag att talan inte får föras raot riksbankens beslut.

Någon bestänunelse ora tillsyn har inte tagits raed i utredningens förslag. Utredningen raotiverar detta raed att kreditinstituten redan står under offentiig tillsyn enligt särskUda bestäraraelser. Tillsynsrayndighet är försäkringsinspektionen för försäkringsbolagen och i övrigt bankinspektionen. Bland tUlsynsrayndighetens åligganden ingår att vaka över att instituten följer de bestämmelser som gäller för deras verksarahet. Det ligger enligt utredningens uppfattaing också i sakens natur att riksbanken, ora den raisstänker att raeddelad föreskrift överträtts, kan påtala förhållandet för tiUsynsrayndigheten och begära dess hjälp. Riksbanken kan också aUraänt påkalla tUlsynsmyndighets bistånd vid utformning av föreskrift enligt lagen och vid kontroll av dess efterlevnad.

Bankinspektionen tar upp nämnda fråga och föreslår i klarhetens intresse att den tillsyn sora påkallas av den kreditpolitiska lagstiftningen eller av föreskrifter och rekoraraendationer, sora riksbanken eljest utfärdar, skall i överensstäraraelse raed hittillsvarande praxis primärt åvila riksbanken i dess egenskap av ansvarig rayndighet för kreditpoUtiken. Detta utesluter enligt bankinspektionen inte en på sararåd raellan riksbanken och inspektionen grundad arbetsfördelning eller medverkan från inspektionens sida då så är praktiskt lämpligt.

Skall lagstiftningen fylla sitt syfte måste självfallet dess efterlevnad kunna kontrolleras. Det är därför nödvändigt med en effektiv tUlsyn. Denna bör utövas dels av riksbanken, dels av de rayndigheter som i andra sammanhang har att utöva tillsyn över de institut som berörs av lagstiftningen. Med hänsyn till riksbankens och tillsynsrayndigheternas funktion i sararaanhanget är det självfallet av intresse att korapetenskon-flikter inte uppkommer, eftersora detta bl. a. skulle kunna leda tiU minskad effektivitet vid tillsynen. Enligt min uppfattning bör tillsynen därför kunna lösas så att riksbanken svarar för att efterlevnad sker av de rent kreditpolitiska funktionerna och av de av riksbanken utfärdade föreskrifterna, under det att de statliga tillsynsmyndighetema har att utöva tillsyn i de avseenden sora rör allmän bank- resp. försäkringslagstiftning. Skulle i något sararaanhang oklarhet råda angående tillsynen bör frågan kunna lösas efter sararåd raellan de berörda tillsynsorganen. Vad jag nu sagt stäraraer också i allt väsentligt raed nu rådande praxis. Med hänsyn till det anförda saknas enligt rain raening anledning att i den nu föreslagna lagen ge särskilda föreskrifter ora tillsyn.

Den nya lagen bör träda i kraft den 1 januari 1975. De f. n. gäUande kreditpoUtiska lagarna, som senast förlängts tills vidare, dock längst tUl utgången av juni 1975, bör samtidigt upphöra att gälla. Vissa övergångsbestäraraelser behandlas i specialmotiveringen.

Prop. 1974:168 188

Utredningen har lagt fram förslag till vissa ändringar i banklagstiftningen i fråga om värderingen av obUgationer i bank-instituts balansräkning. F. n. gäller att värdet på obligationer — i likhet med vad som gäller för andra omsätlningstUlgångar — inte får sättas högre än verkliga värdet, dvs. i förevarande fall raarknadsvärdet. För sparbankerna gällde före år 1968 en särbestämmelse sora innebar att svenska, fullgoda räntebärande obUgationer fick bokföras till högst visst schematiskt beräknat värde (medeltalsvärde), grundat på medelrän-lan under de senaste tio åren på s. k. guldkantade obligationer, dvs. obligationer sora utfärdats av staten, hypoteksbanken och stadshypolekskassan. Vid en nedgång i obligationskurserna till följd av högre ränteläge kunde sparbankerna därmed anpassa obligationernas bokvärde till det nya raarknadsvärdet genora successiva nedskrivningar. På förslag av bankinspektionen togs särbestämmelsen bort i samband med den år 1969 genomförda samordningen av bankinstitutens rördseregler. Ändringen motiverades med att anledning dåmera saknades att betrakta sparbankernas obligationsplaceringar på annat sätt än övriga bankinstituts och att det inte längre fanns något större behov av en särbestämmelse för sparbankerna (se prop, 1968:143 s, 253 f). Övergångsvis fick sparbankerna dock rätt att tillämpa särbestämraelsen t, o. ra. bokslutsåret 1973.

Mot bakgrund av behovet av att bankinstituten engagerar sig på kapitalraarknaden genom förvärv av långfristiga obligationer föreslår utredningen att för samtiiga bankinstitutsgrupper införs en särbestämmelse av den karaklär som tidigare gällde för sparbankema. Förslaget innebär att värderingen av bankernas innehav av fullgoda obligationer skall få grundas på medelräntan under de senaste tio åren på statsobligationer. Obligationernas raedeltalsvärde skall fastställas av bankinspektionen.

Utredningens förslag har i allraänhet godtagits eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. I skrivelse den 14 augusti 1974 till Kungl. Ma3:t hemställer sparbanksföreningen att värderingsreglerna i sparbankslagen snarast ändras i linje med vad utredningen föreslagit, så att de kan tUlämpas redan i bokslutet för år 1974. Föreningen framhåller bl, a, att sparbankernas ökande obligationsinnehav i förening med de av räntehöjningen i april 1974 föranledda sänkta marknadsvärdena medfört, att sparbankerna nu har ett betydande nedskrivningsbehov på sina obligationsportföljer. Vid ännu en räntehöjning med åtföljande ytterligare sänkning av raarknadsvärdena skulle ett antal sparbanker koraraa i en raycket svår situation. Sparbankernas obligationsinnehav är i huvudsak att betrakta sora en långsiktig placering. Med hänsyn härtill och till den långsiktiga kursutvecklingen raedför den nuvarande värderingsregeln enligt föreningen oraotiverade påfrestningar på sparbankernas nedskrivningsreserver och ekonoraiska resultat.

Prop. 1974:168 189

Även bankinspektionen tillstyrker utredningens förslag att bankinstitulen ges raöjlighet att i fråga ora värdering av obligationer successivt anpassa sig efter ändrade räntelägen. Enligt inspektionen bör den nya bestämmelsen tillämpas endast på obligationer som är täckningsfria enligt kapitaltäckningsreglerna i banklagarna, dvs. i huvudsak obligationer sora utfärdats av staten, komraun eller därraed jämförlig samfällighet, hypoteksbanken, stadshypolekskassan, skeppshypotekskassorna samt kreditaktiebolag. Inspektionen anser vidare att den period för vilken medelräntan skall beräknas bör kunna begränsas tUl fem år. Inspektionen föreslår att medelränteberäkningen beräknas inte enbart på obligationer, som utfärdats av staten, utan också på obligationer som utfärdats av hypoteksbanken och stadshypolekskassan. Fördelarna härmed anges vara att även bostadsobligationer får inverka på medeltalet och att inspektionens arbete skulle underlättas väsentligt, om det material, sora använts i fråga ora sparbankerna, kunde utnyttjas vid de nya beräkningarna.

Endast två remissinstanser ställer sig avvisande till den föreslagna nya värderingsregeln. Bankföreningen anser att bankema inte bör åläggas placeringar som är oförenliga raed deras verksarahetsinriktning och att det är ekonomiskt osunt att i stället lösa probleraen på det av utredningen föreslagna sättet. Kammarrätten i Stockholm framhåller i sin kritik av den föreslagna bestäraraelsen bl. a. att bestäraraelsen blir gällande oberoende av ora något kreditpolitiskt raedel tillämpas eller inte.

För egen del vUl jag anföra följande. Av vad jag anfört i ett föregående avsnitt framgår att bankinstitutens raedverkan på kapitalmarknaden är nödvändig i första hand för att tUlgodose bostadsbyggandets behov av långfristiga krediter. Detta kan ske genom överenskoraraelser raed bankinstituten eller genora förordnande om placeringsplikt. Senast i maj 1974 träffades mellan delegationen för bostadsfinansiering och riksbanken samt företrädare för bankinstituten en uppgörelse innebärande att bankerna åtagit sig att under år 1974 bidra raed ca 4 000 railj. kr. för finansiering av färdiga fastigheter, främst genom förvärv av bostadsobligationer. Såvitt nu kan bedömas komraer sådana insatser även i fortsättningen att krävas från bankinstituten för att tillgången på långfristiga bostadslån skall kunna tryggas. De krav sora från sarahäUets sida stäUs på bankernas engagemang på kapitalmarknaden kan emeUertid, som utredningen framhållit och som närmare belysts av sparbanksföreningen i dess skrivelse, vid fallande obligationskurser leda till betydande påfrestningar för bankernas redovisade resultat. Mot denna bakgrund finner jag det rimligt alt bankerna ges möjlighet till successiva nedskrivningar av obligationsinnehavet enligt den av utredningen föreslagna metoden. Jag förordar därför att en särskild värderingsregel för obligationer införs i de tre banklagarna. EnUgt min mening bör regeln, i överensstämmelse med utredningens förslag, kunna tUlämpas på alla

Prop. 1974:168 190

fullgoda obligationer som innehas av bankerna. Jag biträder inspektionens förslag att medelränteberäkningen bör gmndas på obligationer som utfärdats av staten, hypoteksbanken och stadshypolekskassan. Medel-ränteperioden bör i enlighet med utredningens förslag och i likhet med vad som hittiUs tillärapats beträffande sparbankema avse de senaste tio åren.

7 Upprättade lagförslag

1 enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till

1. lag ora kreditpolitiska raedel,

2. lag om ändring i lagen (1934: 437) för Sveriges riksbank,

3. lag om ändring i lagen (1937: 249) ora inskränkningar i rätten alt utbekomma allmänna handlingar,

4. lag om ändring i lagen (1955: 183) om bankrörelse,

5. lag om ändring i lagen (1955: 416) om sparbanker,

6. lag om ändring i lagen (1956: 216) om jordbmkskasserörelsen.

Jag har samrått med chefen för justitiedeparteraentet i fråga ora lagförslaget under 3.

Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.

Rörande de enskilda bestämmelserna i lagförslagen vill jag ytterligare anföra följande.

8 Specialmotivering

8.1 Förslaget till lag om kreditpolitiska medel

Inledande bestämmelser

1 §

I paragrafen, som svarar mot del av bestämraelserna i 2 § i utredningens förslag, anges vad som är kreditpolitiska medel enligt lagen.

Likviditetskrav och kassakrav svarar mot likviditetskvot resp. kassakvot enligt likviditets- och kassakvotslagen. Emissionskontroll och räntereglering svarar mot de instrument sora nu behandlas i ränteregleringslagen. Allraän placeringsplikt har sin raolsvarighet i placeringskvot i den gällande placeringskvotslagen under det att särskild placeringsplikt används som beteckning på det nya instrument som skall kunna användas för att tUlgodose behovet av byggnadskrediter. Utlåningsreglering är också ett nytt medel i den kreditpolitiska lagstiftningen.

2 §

De kreditpolitiska medlen riktar sig mot kreditinstitut av skilda slag. Instituten kan indelas i olika gmpper, allt efter de medel sora kan komma till användning. I paragrafen, som svarar mot del av bestäm-

Prop. 1974:168 191

melserna i 2 § i utredningens förslag, definieras de tre begrepp sora i departementsförslaget används som beteckning på olika gmpper av kre-ditrastitut. En grupp utgörs av bankinstitut, som i detta sammanhang omfattar bankaktiebolagen, dvs. affärsbankema, samt sparbankerna och centralkassorna för jordbrukskredit. I detta sararaanhang kan nämnas att enligt bankföreningens raenrag kreditpoUtiskt medel som kan tiUärapas på bankinstitut också borde kunna avse Sveriges investeringsbank aktiebolag, eftersora dess verksarahet i väsentliga hänseenden kan anses likartad raed affärsbankernas verksarahet. Jag har emeUertid mte funnit skäl att för investeringsbanken föreslå andra regler än dem som avses gälla för kreditaktiebolag i allmänhet.

Med begreppet försäkringsinstitut avses allraänna pensionsfonden och försäkringsföretag med svensk koncession. Vad gäller allmänna pensionsfonden komraer de kreditpoUtiska raedel som tUlärapas på detta institut — raed hänsyn till de särskUda placeringsbestämraelser som gäller för fjärde fondstyrelsen enligt 11 § reglementet (1959: 293, ändrad senast 1973: 503) angående allraänna pensionsfondens förvaltning — att i praktiken avse enbart de delfonder som förvaltas av första—tredje fondstyrelserna. Försäkringsföretag avser såväl försäkringsbolag som lyder under lagen (1948: 433) ora försäkringsrörelse sora företag, på vilka lagen (1950: 272) om rätt för utiändsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse är tillämplig. Med hänsyn till understödsföreningarnas begränsade betydelse i sararaanhanget har jag inte funnit skäl biträda ett av Svenska försäkringsbolags riksförbund framfört förslag att den kreditpolitiska lagstiftningens tillämpningsområde bör utvidgas tUl att omfatta också sådana föreningar.

Begreppet kreditinstitut rabegriper dels bank- och försäkringsinstitut, dels jordbrukskassa, kreditaktiebolag, lands- och stadshypoteksinstitutionerna — dvs. Sveriges allmänna hypoteksbank järate landshypoteksföre-ningar resp. Konungariket Sveriges stadsbypotekskassa järate stadshypoteksföreningar — särat Svenska skeppshypotekskassan och Skeppsfartens sekundärlänekassa.

3 §

Denna paragraf svarar raot 1 § första stycket i de tre gällande kreditpolitiska lagarna och 1 § och 3 § andra stycket i utredningens förslag.

I första stycket anges lagens karaktär av fullraaktslag. Förordnande ora kreditpolitiskt raedel raeddelas av regeringen efter framställnmg av fuUmäktige i riksbanken. En allraän föratsättnrag för ett förordnande enligt lagen är att behov av det måste föreligga för att de mål sora fastställts för riksbankens penningpolitiska verksarahet skall kunna uppnås. Jag har i den allmänna raotiveringen (avsnht 6.1) framhåUit att medlen likviditets- och kassakrav särat eraissionskontroll är att anse sora norraala inslag i kreditpolitiken. Allraän och särskild placerings-

Prop.1974:168 192

plikt samt utlåningsreglering och räntereglering är däremot medel som bör få tillgripas endast när andra lösningar inte kan användas. Den extraordinära naturen hos dessa instmraent har i departementsförslaget kommit till uttryck genora alt i andra stycket angetts att förordnande får meddelas endast om synnerliga skäl föreligger.

4 §

Denna paragraf svarar mot 1 § andra stycket såväl i likviditets- och kassakvotslagen samt placeringskvotslagen sora i utredningsförslaget.

Av vad jäg anfört i den allraänna motiveringen framgår att den nya lagen i princip innehåller endast ramar och riktiinjer för tUlärapningen av de olika kreditpolitiska raedlen under det att det skall ankoraraa på riksbanken att efter raeddelat förordnande utforma de detaljbestäramel-ser som skall gälla. 1 överensstäraraelse härraed anges i paragrafen att riksbanken utfärdar behövliga föreskrifter i fråga ora användningen av kreditpolitiskt raedel. I anslutning till regleringen av varje kreditpolitiskt medel har angetts de viktigare viUkor sora riksbanken skall ange i föreskrifierna. Riksbanken kan självfallet ange ytterligare villkor sora kan vara erforderliga.

5 §

I paragrafen ges vissa regler i fråga ora förordnande enligt lagen.

I första stycket, som delvis svarar mot 3 § första stycket i utredningsförslaget, anges att ett förordnande kan avse ett eller flera kreditpoliiiska medel och omfatta ett eller flera slag av institut. Bl. a. följer av paragrafen sålunda att av förordnande ora kreditpolitiskt raedel skall fraragå, om det avser samtliga institut sora enligt lagen kan orafattas därav eller om det begränsats till ett visst slag av institut. Begränsning kan således t. ex. ske till bankinstitut eller tiU någon av de tre bankinstitutsgrupperna.

Andra stycket innehåller bestäramelser om giltighetstiden för förordnande cch svarar mot 1 § första stycket andra punkten i likviditets- och kassakvotslagen resp. placeringskvotslagen och 5 § andra stycket ränteregleringslagen samt 3 § tredje stycket i utredningens förslag. Bestämmelserna har behandlats i den allmänna motiveringen.

6 §

Denna paragraf innehåller bestäraraelser som ger riksbanken möjlighet att efter behov differentiera användningen av angivna kreditpolitiska medel. Paragrafen svarar mot 2 § andra stycket i likviditets- och kassakvotslagen och i placeringskvotslagen samt mot 7 § i utredningens förslag.

Med tillämpning av punkt 1 kan riksbanken begränsa användningen av ett kreditpolitiskt medel till en eller flera grupper av de institut som enligt 1 § ingår i begreppen bankinstitut, försäkringsinstitut och kredit-

Prop. 1974:168 193

institut. Bestäraraelsen får betydelse bl. a. för det fall riksbanken efter någon tids tillärapning av ett förordnande vUl — redan innan en ändring av förordnandet kan ske — undanta någon av de institutsgrapper sora angetts i förordnandet.

Enligt punkt 2 blir det raöjligt för riksbanken att undanta ett enskUt institut, ora det är påkaUat av särskUda skäl.

Möjligheten enligt punkt 3 att utfärda olika föreskrifter för skilda institut innebär att riksbanken exerapelvis kan göra åtskUhiad raeUan olika slag av institut eller raeUan stora och sraå banker eller att särbehandla bankinstitut vars rörelse är av specieU art, t. ex. Sparbankernas Bank och Jordbrakets Bank. I detta saramanhang kan också näranas den i avsnitt 6.2 behandlade raöjligheten att stäUa upp ett gemensarat likviditetskrav på centralkassoma. De i paragrafen upptagna differen-tierragsmöjligheterna avser inte emissionskontroU. Av utformningen i departeraentsförslaget av bestäraraelsema ora detta raedel fraragår att riksbanken har raöjlighet att bestämma tiUärapningsorarådet för eraissionskontroll efter det behov sora föreligger.

Likviditetskrav

7 §

I paragrafen, sora svarar raot 2 § första stycket första punkten likviditets- och kassakvotslagen och 4 § i utredningsförslaget, anges i överensstäraraelse med vad sora f. n. gäller att förordnande kan tUlärapas på bankinstituten, dvs. bankaktiebolagen, sparbankema och centralkassorna för jordbmkskredit.

8 och 9 §§

Paragraferna svarar mot 3—5 §§ och 6 § första stycket likviditets-och kassakvotslagen och 5 § i utredningens förslag.

I 8 § ges en allraän beskrivning av instruraentet likviditetskrav och i 9 § första stycket anges att riksbanken bestäraraer den tidpunkt — t. ex. vid utgången av varje månad — då kravet skall vara uppfyUt, kravets storlek uttryckt i procent och hur beräknmgen av de likvida tUlgångarna samt förbindelsema skaU ske. I paragrafens andra stycke anges att vissa tillgångar alltid skaU anses sora likvida raedel. Bestäraraelsema har behandlats i det särskilda avsnittet ora likvidUetskrav, Här skall endast tilläggas att sora lUcvida tUlgångar också skall räknas obligationer utfärdade av Svenska bostadskreditkassan. Denna kassa uppgick år 1969 i stadshypolekskassan. Med obligationer utfärdade av kreditaktiebolag och avseende bostadskreditgivning åsyftas frärast obligationer sora utgetts av Svensk Bostadsfinansiering Aktiebolag BOFAB — eller av kreditaktiebolag sora år 1972 gått sararaan raed BOFAB (se prop, 1972: 118) — och av SPINTAB,

13 Riksdagen 1974.1 saml Nr 168

Prop. 1974:168 194

10 §

Paragrafen, sora saknar raolsvarighet i utredningsförslaget, innehåller den i avsnitt 6,2 behandlade specialregeln för Sparbjrakemas Bank och Jordbrakets Bank och stämmer i sak överens med bestämmelsen härom i 4 § andra stycket likviditets- och kassakvotslagen.

Innebörden av första stycket är att från de tUlgångar, som med tillämpning av 9 § första stycket 3 och samma paragraf andra stycket skall räknas som likvida medel, avdrag skall ske med inlåningen från sparbanker resp. centralkassor endast i den mån Sparbankemas Bank eller Jordbrukets Bank har tUlgodohavande hos sparbanker resp. centralkassor. Följden härav blu: att den stora inlåningsskuld som centralinstituten har tUl sparbanker resp. centralkassor i likhet med vad sora f. n. gäller koraraer att järaställas med inlåning från aUraänheten och således ingå bland centralinstitutens förbindelser.

Av andra stycket fraragår att riksbanken kan för Sparbankernas Bank och Jordbmkets Bank faststäUa högre procenttal för likviditetskravet än det i övrigt gällande raaxiraitalet 50 %. Någon övre gräns för procenttalet har inte angetts i lagen. Det får sålunda ankoraraa pä riksbanken att raed hänsyn till rådande läge bedöraa ora och i vad raån ett högre maxiraital skall tiUärapas för de två bankinstituten,

Kas.iakrav

11 §

I denna paragraf, sora svarar raot 2 § första stycket andra punkten likviditets- och kassakvotslagen och 4 § i utredningens förslag, anges att kassakrav kan tiUämpas på bankinstituten, Bestäraraelsen innebär, sora jag angett i den allmänna raotiveringen, en utvidgning av det nuvarande tillämpningsområdet genom att i fortsättningen inte enbart affärsbankerna utan även sparbanker och centralkassor skaU kunna omfattas av kassakrav,

I 8 § likviditets- och kassakvotslagen anges att bankinstituten, oavsett förordnande enligt lagen, har att iaktta de bestämmelser ora kassareserv som frans i banklagstiftningen. I enlighet med utredningens förslag har bestämraelsen såsom onödig mönstrats ut ur den kreditpolitiska lagstiftningen.

12 och 13 §§

I 12 § anges innebörden av instmmentet kassakrav och i 13 § anges vad riksbanken har att bestämma med anledning av meddelat förordnande ora kassakrav. Paragrafema svarar mot 7 § likviditets- och kassakvotslagen och 6 § i utredningens förslag. Bestämmelsema — som i förhållande till gäUande rätt innebär den ändringen att bankinstituts in-

Prop. 1974:168 195

neliggande kassa skall få jämställas raed institutets raedel som innestår på checkräkning i riksbanken i den raån riksbanken bestämmer det — har behandlats i den allraänna raotiveringen (avsnitt 6,3),

Utlåningsreglering

14 §

Några bestäraraelser ora utiåningsreglering finns inte i de gäUande kreditpolitiska lagarna. EnUgt paragrafen, som motsvarar 8 § i utredningens förslag, kan förordnande ora utlåningsreglering avse bankinstitut, varraed enligt 2 § förstås bankaktiebolag, sparbanker och centralkassor för jordbmkskredit. De skilda bankinstituten bör i enlighet raed prracipen om konkurrensneuttalitet behandlas på ett från konkurrenssynpunkt så långt möjligt likartat sätt. Som jag frarahåUit i den aUmänna motiveringen kan emellertid skäl föreligga att vid utiåningsreglering liksom vid användning av andra kreditpolitiska instmment differentiera atgärdema för olika bankinstitut. Jämlikt 5 § första stycket kan sålunda regeruigen låta ett förordnande ora utiåningsreglering orafatta endast ett eller flera slag av bankinstitut. Med tUlärapning av 6 § kan riksbanken också begränsa användningen av ifrågavarande kreditpoUtiska raedel tUl ett eUer flera slag av institut (punkt 1) och utfärda olika föreskrifter för skilda institut (punkt 3). Sora närmare berörs i kommentaren tUl 15 § kan det alltså tänkas att raaxiraibeloppet vid utlåningsreglering bestäras på olika sätt för olika slag av bankinstitut. En differentiering raellan olika institut raåste givetvis gmndas på objektivt sett godtagbara skäl. För att ett enskUt institut skall få undantas, skall enligt 6 § 2 särskilda skäl föreligga.

Utiåningsreglering utgör ett extraordinärt kreditpolitiskt medel. Som fraragår av 3 § andra stycket kan sålunda förordnande ora utlåningsreglering raeddelas endast ora synnerUga skäl föreligger. Sådant förordnande skall enligt 5 § andra stycket begränsas tUl viss tid, högst ett år,

15 §

I paragrafen, sora raotsvarar 9 § första punkten i utredningens lagförslag, anges att raed utlåningsreglering avses att ett högsta belopp (raaxiraibdopp) fastställs för vissa forraer av utlåning och garantiförbindelser. Utlåningsreglering kan avse inte endast utiäranade lån utan också beviljade raen ännu inte utiäranade (disponerade) krediter. Även garantiförbindelser av bankinstituten kan inräknas i raaxiraibeloppet till den del förbindelserna representerar eller är knutna tUl kreditgivning. Ett förordnande ora utlåningsreglering behöver dock givetvis inte alltid orafatta bankinstitutens saratiiga krediter och garantiförbindelser. Den närraare avgränsningen får bestäraraas av riksbanken genora dess föreskrifter.

Prop. 1974:168 196

16 §

Enligt denna paragraf första punkten, sora raotsvarar 9 § andra punkten i utredningsförslaget, kan raaxiraibeloppet vid en utiåningsreglering bestäraraas på olika sätt. Den hittills vanligaste raetoden är att det s, k, utlåningstaket bestäras som en kvotdel av kreditvolymens storlek vid en viss tidigare tidpunkt. Som jag anfört i den aUmänna motiveringen kan eraellertid ett utlåningstak, sora bestäms på detta sätt, i realiteten drabba vissa banker hårdare än andra på gmnd av tillfäUiga rörelser i bankemas utlåning. Riksbanken ges därför möjUghet att använda också andra metoder att bestämma maximibeloppet. Utgångsvärdet för beräkningen bör t, ex, kunna bestäraraas sora ett genorasnitt av ut-låningsvolyraen under viss tid eller vid olika tidpunkter. En annan tänkbar metod är att kreditvolymens förändring blir basen för beräkningen av raaxiraibeloppet. Den konkreta utforraningen får ske genom de föreskrifter som riksbanken utfärdar.

Enligt andra punkten, sora raotsvarar 10 § första stycket i utredningens lagförslag, kan riksbanken låta kreditändaraålet vara avgörande för utformningen av de kredittestriktioner som följer av utlånuigsreglering. Lån eller garantiförbindelser för vissa ändamål kan t. ex. helt undantas från maxiraeringen. Det kan också tänkas att utlåningstakets höjd bestäras olika för utiånmg till olika sektorer eUer ändaraål. Riksbanken får avgöra sådana frågor med hänsyn tUl den prioritering sora anses böra ske av de aktuella kreditbehoven. Det kan näranas att bankemas bostadsbyggnadskrediter undantogs från raaxiraeringen vid tiUärapningen av utlåningstak under åren 1969 och 1970.

Emissionskontroll

17 och 18 §§

Paragraferna upptar bestämraelser ora eraissionskontroll. 17 § har en motsvarighet i 6 § ränteregleringslagen och 11 § i utredningens förslag.

Syftet raed eraissionskontroll kan variera beroende på förhållandena på kapitalraarknaden och anges inte i lagtexten. Ett syfte kan vara att kontrollera räntesättningen för obligationer, som skaU utbjudas på marknaden. En sådan kontroU kan ha central betydelse för den aUmänna räntepolitiken, särskUt i tider då det råder brist på långfristigt kapital. Elt annat syfte kan vara att styra kapitalraarknadens resurser till prioriterade oraråden, t. ex, statens och bostadsbyggandets finansiermg, Sora jag frarahåUit i den allmänna motiveringen kan kontrollen avse såväl emissionernas volym som räntesatser och andra villkor.

Eraissionskontroll innebär att obligationer, förlagsbevis och vissa andra skuldebrev inte får utges av annan än riksgäldskontoret utan tiUstånd av riksbanken. Eraissioner av statsobligationer, som utges av riksgäldskontoret, omfattas aUtså inte av konttollen. Eraissionskontroll kan

Prop. 1974:168 197

enligt 17 § orafatta obligationer, förlagsbevis eller andra för den aUraänna rörelsen avsedda skuldebrev särat andra skuldebrev sora utges av kreditinstitut och sora inte avser inlåning på räkning från allraänheten. Genora den föreslagna lydelsen av paragrafen utvidgas tillämpningsområdet i fråga ora andra skuldebrev från att f. n, avse endast skuldebrev utgivna av kreditaktiebolag till att omfatta skuldebrev av samtliga kreditinstitut, I enlighet med definitionen av kreditinstitut i 2 § 3 kan sålunda emissionskontroll omfatta skuldebrev sora utges, förutora av kreditaktiebolag, även av bankinstitut, jordbmkskassa, försäkringsinstitut, lands- och stadshypoteksinstitutionerna särat skeppshypotekskassan och Skeppsfartens sekundärlänekassa, Sora utredningen frarahåUit är avsikten härmed att kunna reglera kreditinstitutens upplåning på kreditraarknaden, t, ex, bankemas och hypoteksinstitutens långfristiga upplåning i AP-fonden och hos försäkringsbolagen särat deras upplåning från allraänheten sora inte anses sora inlåning på räkning från allraänheten, Sistnäranda begränsning har angetts i lagtexten enligt departeraentsförslaget för att göra det klart att kontroUen givetvis inte skaU orafatta t, ex, av banker utfärdade raotböcker tUl allraänheten. Enligt 18 § skall riksbanken ange bl. a. vilka slag av värdepapper som ej får utges utan riksbankens tillstånd. Med anledning av oUka påpekanden under reraissbehandlingen i fråga ora vUka lån sora kan orafattas av eraissionskontroll vill jag frarahålla att kontrollen frärast syftar till att påverka förhållandena beträffande långfristig upplåning på kapitalraarknaden. Kontrollen skall därför i princip inte orafatta sådan upplåning sora t, ex, kortfristiga reverslån sora norraalt tas upp i vissa kreditinstituts löpande rörelse. Däremot bör sådana långfristiga reverslån som kan anses ersätta obligationslån inräknas. De nya formema av skuldebrev — såsora konvertibla obligationer, vinstandelsbevis och obligationer raed warrants — faller också i och för sig inora tillämpningsområdet,

AUmän placeringspUkt

19 §

I paragrafen anges helt allmänt syftet raed förordnande ora allraän placeringsplikt och dess tillämpningsoraråde. Motsvarande bestäraraelser finns i 1 § första stycket och 2 § första stycket placeringskvotslagen och i 12 § utredningsförslaget.

Syftet raed föreskrift ora allraän placeringsplikt är lUcsora nu att tillgodose behovet av långfristig kredit åt staten eller för bostadsbyggandet. Detta slås fast i paragrafen. Förordnande ora allmän placeringsplikt får enligt 3 § andra stycket meddelas endast om synnerliga skäl föreligger. Sådant förordnande gäUer enligt 5 § andra stycket tills vidare, om annat ej anges, dock högst tre år.

Prop. 1974:168 198

Förordnande om allmän placeringspUkt kan avse bank- och försäkringsinstitut. Till skillnad från vad sora gäUer enligt placeringskvotslagen kan ett förordnande alltså orafatta även affärsbanker och centralkassor för jordbrukskredit. De frågor som aktualiseras i detta sararaanhang har närraare behandlats i den aUraänna raotiveringen (avsnitt 6.6),

20 §

Paragrafen har viss raolsvarighet i 3 och 6 §§ första styckena placeringskvotslagen och överensstäraraer i sak raed 13 § första stycket i ul redningsförslaget,

I paragrafen anges två altemativ i fråga ora konstmklionen av allraän placeringsplikt. Enligt det första alternativet skall en viss andel av ökningen av bank- eller försäkringsinstituts totala placeringar under en viss tidsperiod redovisas sora en ökning av prioriterade placeringar. Denna konstruktion, baserad på tUlväxtökningen, s. k, raargineU placeringskvot, raotsvarar vad sora f, n, gäUer enligt placeringskvotslagen, SärskUt för affärsbankema gäller eraeUertid att deras inlåningsökning under en period kan vara raycket obetydlig eller negativ och svår att uppskatta i förväg, Saratidigt kan deras brattoutiåning för bostadsfinansiering visa en helt annan stabUitet. Med tanke härpå öppnas i fråga ora bankinstitut det andra alternativet, näraligen att den allraänna placeringsplikten bestäras raed utgångspunkt i tUlgångarnas totala storlek, s. k. totalkvot.

Enligt placeringskvotslagen gäller att det procenttal, vartUl kvoten skall uppgå, inte får sättas högre än till åttio. Det har inte ansetts nödvändigt att i den nya lagen sätta något tak för andelens storlek. Någon ändrrag i praktiken är dock inte avsedd. När raan har två raetoder för kvotberäknuigen att välja raellan — margineUa kvoter och totalkvoter — är det svårt att i förväg ange en maximiregel för de båda systemen.

I detta sammanhang vill jag framhålla att det bör vara möjligt för riksbanken att inom den av banken föreskrivna kvoten för de prioriterade placeringarna också föreskriva att viss andel därav skall utgöras av t. ex. bostadsobligationer resp. statsobligationer. Om t. ex. av försäkringsbolagens totala placeringsökning 65 % skall avse prioriterade placeringar, bör alltså kunna föreskrivas att 50 % skall avse bostadsobligationer och 15 % statsobUgationer,

21 §

Denna paragraf, som överensstämmer med 13 § andra stycket i utrednmgens förslag, ersätter de raera detaljerade bestäraraelsema om prioriterade placeringar och deras beräknande som finns i 4 och 5 §§ placeringskvotslagen,

I enlighet med vad jag förordat i den allraänna raotiveringen (avsnitt 6,6) har avgränsningen av de prioriterade placeringarna inte specifice-

Prop. 1974:168 199

råts i lagtexten, Sora fraragår av förevarande paragraf har riksbanken att ange vilka placeringar sora skall anses sora prioriterade och hur underlaget för beräkningen av placeringsplikten skall bestäraraas. Detta skall ske mom raraen för det mål som anges i 19 §, dvs, att tUlgodose behovet av långfristig kredit åt staten eUer för bostadsbyggandet, Avgränsningen av de prioriterade placeringama har delvis behandlats i den aUmänna motiveringen (avsnitt 6,6), Utöver vad jag där anfört kan bl. a, framhållas att försäkringsbolagen och sparbankema anser det önskvärt att som prioriterade placeringar även kan räknas vissa durekta bostadslån. Detta bör normalt vara möjligt i den raån de representerar en utiåning av sarama typ som den sora finansieras genom bostadsobligationer. Den gäUande överenskoraraelsen raeUan försäkringsbolagen och riksbanken tillåter t, ex, att sora prioriterade placeringar räknas lån av samma typ som dera i vilka de obligationsfinansierande instituten placerar den dorainerande delen av sraa raedel. Detta bör kunna tjäna som ett mönster även i framtiden. Försäkruigsbolagen har också pekat på vissa problera, ora kassatUlgångar ej räknas sora prioriterade. I detta fall ger överenskoraraelsen en lösning genora att kassa- och banktillgodohavanden utesluts i såväl täljaren sora näranaren vid beräkning av placeringskvot. Detta bör kunna tUlärapas under fömtsättning att kassatillgångarna hålls sora en verklig transaktionskassa och ej sora ett alternativ till andra placeringar.

Riksbanken har liksora hittUls att fastställa värderingsgmnderna för beräkning av placeringsplikten. Detta ligger i sakens natur, och någon särskild besläraraelse i denna del har inte ansetts erforderlig,

SärskUd placeringsplikl

22—24 §§

I dessa paragrafer behandlas särskUd placeringsplikt, som saknar motsvarighet i nuvarande lagstiftning, 22 och 23 §§ motsvarar 14 § i utredningens förslag.

Särskild placeringsplikt är liksora allraän placeringsplikt ett extraordinärt kreditpolitiskt raedel och förordnande härom får enligt 3 § andra stycket meddelas endast om synnerliga skäl föreligger. Förordnande kan enligt 22 § meddelas för att tillgodose behovet av byggnadskrediter, dvs. krediter under byggnadstiden i awaktan på att de slutiiga lånen för byggnadsprojektet i fråga är tiUgängliga.

Enligt 23 § avses med särskild placeringsplikt skyldighet för bankinstitut att lämna byggnadskredit för särskUt angivet byggnadsföretag. En föratsättning är att det för byggnadsprojektet i fråga utgår eUer kommer att utgå statligt bostadslån, dvs. f. n. lån enligt bostadslånekungörelsen (1967: 552, ändrad senast 1974: 253). Att statiigt bostadslån kommer att utgå kan mhämtas genom beslut av länsbostadsnämnden

Prop. 1974:168 200

enligt 41 § och, i fråga om småhus sora skall bebos av sökanden, 44 § bostadslånekungörelsen. En annan föratsättning för att särskild placeringsplikt skall föreligga enligt lagen är att det finns koraraunal borgen för det angivna byggnadsprojektet. Vissa frågor i saraband härraed har närmare behandlats i den allmänna raotiveringen (avsnitt 6.7).

Av 24 § framgår att riksbanken skall ange hur fördelningen av bygg-nadskreditema till olika byggnadsprojekt skall göras meUan skUda bankinstitut. Som jag framhållit i den aUmänna motiveringen bör detta så långt möjligt ske i samråd raed bankema och deras organisationer.

Räntereglering 25 §

I paragrafen anges vilka sora kan orafattas av förordnande ora räntereglering. Paragrafen har viss raolsvarighet i 4 och 5 §§ första styckena första punkterna ränteregleringslagen och överensstämmer med 16 § i utredningsförslaget.

TiUärapningsorarådet för räntereglerrag har utvidgats något järafört raed vad som gäller enligt ränteregleringslagen. Förordnande om räntereglering kan enligt den nya lagen avse samtUga kreditinstitut och, såvitt gäller inlåning, även annan som bedriver inlåning på räkning sora bank allmänt begagnar. I förhåUande till vad sora f. n. gäller kan således även hypoteksinstitut och kreditaktiebolag omfattas av räntereglering. Skälen för denna utvidgning har redovisats i den allraänna motiveringen (avsnitt 6.8). Genom formuleringen görs det klart att all inlåning hos bank faller under bestäraraelsen, även om den inte sker på vanlig bankräkning, utan t. ex. genom inlåning på särskUda viUkor, s. k. specialinlåning. Med uttrycket "inlåning på räkning som bank alhnänneligen begagnar" avses liksom hittills den inlåningsrörelse sora drivs av KF och HSB eller i liknande forraer.

Förordnande om räntereglering får enligt 3 § andra stycket meddelas endast om synnerliga skäl föreligger och skall enligt 5 § andra stycket begränsas till viss tid, högst ett år.

26 §

Paragrafen innehåUer bestämmelser ora vad räntereglering innebär och vad som omfattas av begreppet ränta enligt lagen. Motsvarande bestämmelser finns i 2 och 3 §§ samt 5 § första stycket första punkten ränteregleringslagen och i 17 § utredningens förslag.

Enligt första stycket kan liksom hittUls vid inlåning fastställas såväl raaxirairänta som rainirairänta och vid utlåning enbart raaxirairänta. Till följd av att raånga skilda räntesatser tillärapas på olUca slag av utlåning kan en räntereglerrag för bankernas utlåning bli svår att till-lämpa på ett praktiskt sätt. Vid utlåning beror räntans storlek bl. a. på

Prop. 1974:168 201

arten av lämnad säkerhet. Även för sararaa slags säkerhet kan olika räntesatser tiUämpas. Inora raraen för 26 § finns möjligheter för riksbanken att utforma föreskrift om räntereglering så, att av bank redovisad genorasnittiig räntesats för visst slag av utlåning inte får ligga högre än vad riksbanken bestämraer. Denna raaxirairänta kan bestämmas i förhållande till ränteläget vid en tidigare tidpunkt.

Med ränta likställs enligt andra stycket varje annan gottgörelse som utgör ersättning vid lån av pengar. Härmed avses aviseringskostnader, porto och kreditavgifter som numera regelbundet brukar debiteras låntagaren. Med anledning av påpekande från hypoteksbanken vill jag frarahålla att med ränta enligt den föreslagna lagen inte bör likställas sådana förvaltnings- och fondbidrag sora bl. a. hypoteksförening-amas medlemmar har att erlägga till föreningen.

Enligt tredje stycket skall räntereglering inte gälla i fråga om ränta som fastställts i särskild ordning eller som beräknas enUgt särskUda bestämmelser. Liksora hittUls skall alltså bl. a. ränta sora bestäras genom lag eller av regeringen lämnas utanför ränteregleringslagen, t. ex. vissa lån med statiig garanti.

27 §

Denna paragraf överensstäraraer raed 5 § första stycket andra punkten ränteregleringslagen och 18 § första punkten i utredningens förslag. Bestäraraelsen innebär att riksbankens föreskrifter ora raaxirai- eller rainirairänta vid räntereglering kan differentieras för olika slag av in- eller utlåning. Så har också i praktiken skett vid de överenskoraraelser ora räntesättningen sora träffats raellan riksbanken och kreditinrättningama.

Uppgiftsskyldighet

28 §

I denna paragraf regleras den uppgiftsskyldighet sora kan åläggas kreditinstitut eller annan sora kan orafattas av förordnande enligt 25 §, dvs. den sora kan bli föreraål för räntereglering. Motsvarande bestäraraelser finns i 9 § första stycket likviditets- och kassakvotslagen, 7 § första stycket placeringskvotslagen, 4 § ränteregleringslagen och 19 § i utredningens förslag.

Bestäraraelsema i förevarande paragraf är utformade så att de kan tillämpas utan att övriga stadganden i lagen utnyttjas. Riksbanken behöver alltså inte, när något förordnande enligt lagen inte är i kraft, inhämta regeringens tillstånd för att anmoda kreditinstituten att lärana upplysningar till riksbanken. Detta innebär i fråga ora uppgiftsskyldighet ora ränta en nyhet i förhållande till vad sora f. n. gäller.

Enligt första stycket föreligger skyldighet för kreditinstitut eller annan som kan omfattas av förordnande enligt 25 §, dvs. förord-

Prop. 1974:168 202

nande ora räntereglering, att efter anmodan av riksbanken lämna de uppgifter som riksbanken anser nödvändiga. Syftet med uppgiftslämnandet är att riksbanken skall kunna bedöraa, ora kreditpoUtiskt raedel behöver användas eller hur ett förordnande skall tillärapas, t. ex. hur kvoten vid likviditets- eller kassakråv skall fastställas och beräknas. Uppgiftsskyldighelen avser alla sådana uppgifter sora riksbanken anser nödvändiga för detta ändaraål. Som fraragår av den allraänna raotiveringen (avsnitt 6.9) har någon befogenhet för riksbanken att förelägga vite i fall av försumraad uppgiftsskyldighet inte upptagits i lagen.

Uppgiftsskyldighet kan liksom hittiUs enligt ränteregleringslagen avse bl. a. räntesatser och övriga vUlkor, sora tUlärapas vid in- eller utiåning, särat ränteändringar. Beträffande uppgift ora ränteändring innehåller andra stycket den nyheten att den tid inora vUken anraälan om ränteändring senast skall lämnas kan bestämraas av riksbanken till femton dagar raot f. n. åtta dagar före ränteändring.

Frågan om sekretesskydd har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 6.9). Det sekretesskydd som har ansetts erforderligt i fråga ora sådana uppgifter som kan infordras av riksbanken enligt förevarande paragraf tillgodoses genora de föreslagna ändringarna i 35 § riksbankslagen och 31 § sekretesslagen samt genom 36 § förstnämnda lag. I tredje stycket har därför endast upptagits en erinran ora bestäraraelsema i detta hänseende i riksbankslagen. Beträffande omfattningen av sekretesskyddet återkommer jag i ett följande avsnitt (8.2). En allmän översyn av sekretessreglema pågår f. n. De nu föreslagna ändringarna kan därför komraa att ses över i samband med en reform på sekretesslagstiftningens område.

SärskUd avgift

29 §

Paragrafen, som motsvarar 21 § i utredningsförslaget, innehåller de allraänna bestäraraelsema om den sanktion som i form av särskUd avgift kan följa enligt den nya lagen vid underlåtenhet att fullgöra av riksbanken föreskriven skyldighet i fråga ora kreditpolitiskt raedel. Regler om motsvarande ekonomiska sanktioner finns i 10 § likviditets- och kassakvotslagen, 8 § placeringskvotslagen samt 8 och 9 §§ räntereglerings-lagen.

Enligt första stycket skall särskild avgift erläggas av kreditinstitut eller annan, som inte fuUgör skyldighet som föreskrivits med stöd av förordnande enligt lagen, dvs. förordnande ora kreditpolitiskt medel. Vad underlåtenheten består i framgår av 30 §. Det kan t. ex. vara fråga om underlåtenhet att iaktta föreskrivet likviditets- eller kassakrav eller överskridande av maxiraibelopp vid utlåningsreglering. 1 fråga om emissionskontroll bör liksora f. n. gälla att det är utgivaren

Prop. 1974:168 203

av skuldebrevet, dvs. låntagaren och inte eraissionsbanken, sora är skyldig att erlägga särskild avgift, ora tiUstånd av riksbanken inte inhäratats. En annan sak är att eraissionsbanken i sådant fall kan bli ersättningsskyldig genteraot låntagaren. Av bestäraraelsen fraragår indirekt att särskild avgift inte skall utgå vid underlåtenhet att fullgöra uppgiftsskyldighet enligt 28 §, eftersora uppgiftsskyldigheten gäller durekt enligt lagen och alltså inte föreskrivs raed stöd av förordnande ora kreditpolitiskt medel.

Enligt andra stycket prövar riksbanken fråga om särskUd avgift. Riksbanken har alltså att avgöra, om det föreligger sådan underlåtenhet sora bör raedföra att särskild avgift skaU utgå, och att bestäraraa hur stor avgift sora skall erläggas.

Särskild avgift tillfaller statsverket. I detta sararaanhang vill jag raed anledning av påpekande under reraissbehandlingen uttala att denna särskilda avgift inte är att betrakta sora sådan avgift sora avses i 29 §

1 raora. komraunalskattelagen (1928: 370). Avgiften skall alltså inte
utgöra vid taxering avdragsgiU kostnad. Någon uttrycklig besläraraelse
härom anser jag inte erforderlig.

30 §

I paragrafen anges hur särskild avgift skall beräknas i olika fall. Motsvarande bestämraelser i tiUärapUga delar frans i 10 § lUcviditets- och kassakvotslagen, 8 § placeringskvotslagen samt 8 och 9 §§ ränteregleringslagen. I utredningens förslag har motsvarande bestäraraelser upptagits i 22—27 §§.

Grunderna för beräkningen av den särskUda avgiften är desararaa som hittills gällt i motsvarande fall. Sora fraragår av den allraänna raotiveringen (avsnitt 6.9) innebär de nya reglerna eraellertid att avgiftsnivån höjts jämfört med tidigare. Vid åsidosättande av föreskrift i fråga ora likviditets- och kassakrav skall avgiften liksora hittills svara raot ränta på underskottet för viss beräkningsperiod. Räntesatsens raaxiraala storlek har ändrats, i fråga ora likviditetskrav från högst 4 % för är till högst 3 % över riksbankens diskonto för år räknat och i fråga ora kassakrav från högst tre procentenheter över riksbankens diskonto till högst två gånger diskontot. Den särskilda avgiften vid åsidosättande av föreskrift i fråga ora utlåningsreglering skall beräknas på den del av bankinstituts kreditgivning sora går utöver fastställt lånetak. Avgiften skall utgå efter en räntesats av högst 3 % över riksbankens diskonto för år räknat. I fråga ora eraissionskontroll har nuvarande avgift ora 1/2 % av hela lånesuraraan för varje år av den för lånet bestärada längsta löptiden höjts tiU högst 2 %.

Den särskUda avgiftens räntesats vid allraän placeringsplikt får utgöra högst 3 % över riksbankens diskonto för år räknat raot f. n. högst

2 % för år. Beräkningsunderlaget utgörs av ett belopp raotsvarande den

Prop. 1974:168 204

del av ålagd placeringsplikt sora inte uppfyUts. Med hänsyn till den allmänna placeringspliktens konstmktion är det inte alltid tillräckligt att låta den särskUda avgiften beräknas endast som ränta på underskottet under senaste beräkningsperiod. Alternativt bör därför beräkningen kunna avse underskottet räknat från början av den period för vilken place ringsplikten först infördes. Det blu- då fråga om en sammanläggnrag av under- och överskott under hela tiden från denna tidpunkt. Sora bankföreningen påpekat bör alltså riksbanken liksora f. n. kunna göra en utjämning mellan överskott och underskott under denna tid vid avgiftsberäkningen. Sådan sararaanläggning eller utjämning kan givetvis genoraföras även om beräkningsreglerna och kravets storlek ändrats.

Vid åsidosättande av särskUd placeringsplikl får riksbanken ta ut en särskild avgift om högst 5 % av ett belopp motsvarande den del av ålagd placeringsplikt som inte uppfyllts. I fråga om räntereglering är den särskilda avgiftens maximum detsamraa sora enligt ränteregleringslagen, dvs. två gånger det belopp, med vilket räntan avvikit från den fastställda räntan.

31 §

Paragrafen överensstämmer med 28 § i utredningens förslag. Motsvarande bestämmelse ora nedsättoing eller eftergift av särskild avgift finns i 10 § fjärde stycket likviditets- och kassakvotslagen, 8 § fjärde stycket placeringskvotslagen särat 8 § tredje stycket och 9 § andra stycket ränteregleringslagen.

Enligt förevarande paragraf får särskild avgift nedsättas eller efterges, om särskilda skäl föreligger. Det tiUkommer riksbanken att bestämma om nedsättning eller eftergift av sådan avgift. Paragrafens ordalydelse medger även att domstol nedsätter eller efterger skyldighet att utge särskild avgift, nämligen i det fall att dorastolen har att pröva frågan om sanktion vid vägran att betala faststäUd avgift. Se härom prop. 1962: 143 s. 33 och 35.

Straff m. m. 32 §

Paragrafen, som i huvudsak överensstämmer med 29 § i utredningsförslaget, saknar motsvarighet i gäUande lagstiftning. Den innehåUer bestämmelse om påföljd i vissa fall när oriktig uppgift lämnas tiU riksbanken i saraband raed fullgörande av uppgiftsskyldighet enligt 28 § första stycket. Förutsättning för ansvar är bl. a. att den oriktiga uppgiften lämnats uppsåtiigen eller av grov oaktsarahet och att gärningen inte är belagd med sttaff enligt brottsbalken. Påföljden är böter, I ringa fall skall ansvar inte komma i fråga.

Prop. 1974:168 205

33 §

Enligt denna paragraf, som överensstämmer med 30 § i utredningens förslag, får talan inte föras mot riksbankens beslut enligt lagen. Motsvarande bestämraelser fmns i 11 § likviditets- och kassakvotslagen, 9 § placeringskvotslagen och 11 § ränteregleringslagen. Frågan ora besvärsrätt har närraare behandlats i den allraänna raotiveringen (avsnitt 6.9),

Övergångsbestämmelser

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1975 och då ersätta nuvarande kreditpolitiska lagar, vilka förlängts fr, o, ra, den 1 juli 1974 tills vidare, dock längst tiU utgången av juni 1975. De upphävda lagama skall dock gälla i fråga ora förhåUande, som hänför sig tUl tiden före den nya lagens ikraftttädande. Den nya lagen bör, som utredningen föreslagit, gälla redan före ikraftträdandet raed avseende på åtgärder, sora behövs för tUlärapningen därefter. Detta innebär bl. a. att riksbanken har möjlighet att redan före ikraftträdandet utverka regeringens förordnande om kreditpolitiskt medel, t. ex. i stället för de förordnanden om likviditets- och kassakvoter som f. n. gäUer. Sådant nytt förordnande kan dock givetvis inte gälla förrän fr. o. m. den nya lagens ikraftträdande.

8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen för Sveriges riksbank

I enlighet raed vad sora anförts i den allmänna motivermgen (avsnitt 6.9) ora handlingssekretess och tystaadsplikt har i ett nytt andra stycke till 35 § tagits upp en besläraraelse som innebär att, utöver vad som följer av paragrafens första stycke, ärende enligt den föreslagna lagen om kreditpolitiska medel skall hållas hemUgt, såvitt avser uppgifter om kreditinstituts eller annan uppgiftsskyldigs affärs- eller drift-förhållanden. Sådant ärende får dock heralighållas endast i den raån uppgifternas offentliggörande kan vara till skada för den uppgiftsskyl-dige. Genora hänvisningen till paragrafens första stycke har raarkerats alt ärende enligt den föreslagna lagen ora kreditpolitiska medel kan vara av den arten att det skall hållas hemligt på någon av de gmnder som nämns där. Vissa följdändringar har vidtagits i paragrafens tredje stycke (nuvarande andra stycket).

Den valda lösningen innebär att ett ärende av förevarande slag kan komma att bedömas sora endast delvis hemligt. För att endast handlingar, som ingår i sådan del av ärende som skaU hållas hemligt, skaU komma att undandras allraän insyn har en följdändring vidtagits i 31 § sekretesslagen.

Prop. 1974:168 206

8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen om inskriinkningar i rätten att utbekomma aUmänna handlingar

Enligt 31 § sekretesslagen får handlingar i ärenden, ora vilkas hemlighållande stadgas i riksbankslagen, inte läranas ut utan särskilt tillstånd. Av skäl sora har närants i det föregående (avsnitt 8.2) har paragrafen ändrats så att sekretesskyddet avser handlingar i ärende eUer del av ärende, ora vars heralighållande stadgas i riksbankslagen.

8.4 Förslagen till lag om ändring i lagen om bankrörelse, lag om ändring i lagen om sparbanker och lag om ändring i lagen om jordbmkskas serörelsen

I 91 § banklagen, 48 § sparbankslagen och 44 § jordbmkskasselagen ges regler om resp. bankinstituts balansräkning. Genom de nu föreslagna tiUäggen i nänmda lagmm får bankuistitut möjUghet att i fråga ora räntebärande obUgationer avvika från den annars gällande regeln att orasättningstillgångar inte får tas upp tiU högre värde än verkliga värdet, vUket för obligationer är liktydigt raed marknadsvärdet. De obligationer som genom hänvisnmgen tiU 57 § banklagen, 26 § sparbankslagen resp. 34 § jordbrukskasselagen omfattas av den nya värderingsregeln är dels obligationer sora utfärdats av staten, koraraun eller därraed järaförlig samfäUighet, allmän kassa eUer inrättning vars reglemente faststäUts av Kungl. Maj:t, eller kreditaktiebolag, dels andra fullgoda obligationer. Begreppet allmän kassa eller inrättning med av Kungl. Maj:t faststäUt reglemente avser i huvudsak hypoteksbanken, stadshypolekskassan, bostadskreditkassan, skeppshypotekskassan och skeppsfartens sekundärlänekassa. Gmppen andra fuUgoda obligationer avser bl. a. industriobligationer och kraftbolagsobligationer. För att en obligation skall anses vara fuUgod krävs att den är belåningsbar i riksbanken. Härför krävs enligt riksbankens praxis norraalt, att obUgatio-nen offentligen utbjudits av svensk bank och noteras vid Stockholras fondbörs. Även utländska obligationer betraktas som fuUgoda om de angivna vUlkoren är uppfyllda, vUket dock endast undantagsvis torde vara fallet. Den föreslagna bestämraelsen och raotiven för dess införande har behandlats i avsnitt 6,9, Jag skall här tUlägga endast följande. Enligt förslaget skall det värde, raedeltalsvärdet, tUl vilket obUgationerna får bokföras, bestämmas schematiskt och gmndas på medelräntan under de senaste tio åren på statsobligationer och obligationer utfärdade av stadshypolekskassan och hypoteksbanken. Det ankommer på bankinspektionen att med lämpliga intervaUer — t, ex, en gång i kvartalet — fastställa medeltalsvärdet. Det ligger i sakens natur att bankinspektionen på lärapligt sätt underrättar bankinstituten om detta värde. Den föreslagna särskilda värderingsregeln för obligationer svarar mot

Prop. 1974:168 207

vad som gällde för sparbankerna före 1968 års reform av banklagstiftningen. Denna värderingsregel korapletterades med en bestämraelse som innebar att obligation i princip inte fick bli föreraål för uppskrivning. Även denna besläraraelse togs bort vid ändringama i sparbankslagen år 1968, Utredningen anser att någon motsvarande bestämraelse nu inte torde vara nödvändig och påpekar att det får ankoraraa på bankinspektionen att se till att någon osund uppskrivning inte görs. Jag instäraraer i utredningens uppfattning på denna punkt och vUl saratidigt erinra ora att bankinstitut är skyldigt att i förvaltningsberättelsen lärana upplysning ora företagen uppskrivnrag. Det bör frarahållas att uppskrivning av obligation inte heller raed tiUärapning av de nu föreslagna reglema bör få ske tUl högre värde än marknadsvärdet.

I 48 § första stycket 2 sparbankslagen finns bl. a. särskUda bestämmelser ora räntebundna lån. Enligt dessa bestäraraelser får värdet för fordran sora förfaller eller kan av sparbank uppsägas tUl betalnuig först efter längre tid än ett år inte sättas högre än att avkastning erhålls efter en räntefot sora svarar raot det aUraänna ränteläget, Bankmspektionen frarahåller att även affärsbanker och jordbmkskassor har rätt att lärana räntebundna lån och att sådan utlåning också förekoraraer i viss ora än begränsad omfattaing. Enligt inspektionen kan möjligheten av en ökad sådan utlåning inte uteslutas. Inspektionen anser därför att en raotsvarande besläraraelse bör tas in i banklagen och jordbmkskasselagen. Även jag anser att det kan finnas skäl därför. Enligt min raening kan en prövning av frågan dock anstå till ett annat sammanhang.

9 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande över förslagen till

1. lag om kreditpolitiska medel,

2. lag om ändring i lagen (1934: 437) för Sveriges riksbank,

3. lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomraa allraänna handlingar,

4. lag ora ändring i lagen (1955: 183) ora bankrörelse,

5. lag om ändring i lagen (1955: 416) om sparbanker,

6. lag ora ändring i lagen (1956: 216) ora jordbrukskasserörelsen inhäratas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämraande av statsrådets övriga ledaraöter herastäUt bifaUer Hans Maj:t Konungen.

Ur protokoUet: Britta Gyllensten

Prop. 1974:168 208

Bilaga 1 Utrednragens förslag

1 Förslag till

Lag om kreditpolitiska medel

Härigenora förordnas sora följer.

Inledande bestämmelser

1 § Efter framstäUning av fuUraäktige i riksbanken kan Kungl, Maj:t
förordna, att riksbanken i sin penningpolitiska verksamhet får an
vända kreditpolitiska raedel enligt denna lag.

Med stöd av förordnande enligt första stycket utfärdar riksbanken föreskrift ora kreditpolitiska raedel.

2 § I denna lag förstås med

kredUpolitiska medel likviditetskrav, kassakrav, utlåningsreglering, eraissionskontroll, placeringsplikt och räntereglering,

bankinstitut bankaktiebolag, sparbanker och centralkassor för jordbrukskredit,

försäkringsinstitut allraänna pensionsfonden och försäkringsföretag med svensk koncession,

kredUinstilut bankinstitut, försäkringsrastitut, landshypoteks- och stadshypoteksinstitutionerna, skeppshypotekskassan, skeppsfartens sekundärlänekassa, jordbmkskassor och kredilaktiebolag.

3 § Förordnande enligt 1 § kan avse ett kreditpolitiskt medel eUer
flera sådana raedel.

Förordnande ora utlåningsreglering, placeringsplikt eller räntereglering får utfärdas endast om synnerliga skäl föreligger.

Förordnande ora utiånings- eller räntereglering skall begränsas tUl viss tid, högst ett år.

Likviditets- och kassakrav

4 § Föreskrift ora likviditets- eUer kassakrav får avse bankinstituten,

5 § Likviditetskrav innebär, att bankinstituts likvida medel vid särskUt angiven tidpunkt skall utgöra viss andel, högst feratio procent, av dess förbindelser raed de undantag som riksbanken raedger.

Riksbanken anger vUka tillgångar som får räknas som likvida och vUka skulder som skall utgöra avdragsposter vid beräkningen av likviditetskravet. Som likvida tUlgångar skall aUtid rälcnas skattkararaarväxlar, obligationer eller andra förbindelser sora utfärdats av staten särat obligationer som utfärdats av stadshypolekskassan eller av kreditaktiebolag och sora avser bostadskreditgivning,

6 § Kassakrav innebär, att bankinstituts medel, som innestår på
checkräkning i riksbanken — i den mån riksbanken så föreskriver öka
de raed institutets behåUning av inheraska sedlar och raynt — vid sär
skilt angiven tidpunkt skall utgöra viss andel, högst feraton procent,
av dess förbindelser raed de undantag som riksbanken medger.

Prop. 1974:168 209

7 § Föreskrift om likviditets- eller kassakrav får begränsas till vissa slag av institut.

Enskilda institut kan, om särskilda skäl föreligger, helt eller delvis undantagas från föreskriften.

Instituten kan indelas i grapper, för vUka Ukviditets- eller kassakravet bestämmes till olika andelstal eller för vilka olika beräkningsregler skall gälla.

Utlåningsreglering

8 § Föreskrift om utiåningsreglering får avse bankinstitulen.

9 § Utlåningsreglering innebär, att ett högsta belopp (maximibelopp) fastställes för bankinstitutens utlåning, disponerat eller beviljat lånebelopp eller för institutens garantiförbindelser. Maximibeloppet skall bestäraraas i förhållande till posternas storlek vid viss tidpunkt eller på annat sätt.

10 § Vid utfärdande av föreskrift ora maxiraibelopp kan skilda regler
raeddelas för utiåning eller garantier tUl olika ändaraål.

Bestäramelserna i 7 § äger motsvarande tillämpning på föreskrift om utlåningsreglering.

Emissionskontroll

11 § Emissionskontroll kan innebära, att obligationer, förlagsbevis eller andra för den allraänna rörelsen avsedda skuldebrev ej får utan tillstånd av riksbanken utges av annan än riksgäldskontoret och att andra skuldebrev än som nyss sagts ej får utan sådant tillstånd utges av kreditinstitut.

Placeringsplikt

12 § För att underlätta bostadsförsörjnuigens finansiering eller den
långfristiga statsupplåningen får riksbanken lämna föreskrift om pla
ceringsplikt enligt 13 eller 14 § för bank- och försäkringsinstituten.

13 § Föreskrift ora placeringsplikt kan innebära, att ökningen under
en viss lidsperiod av bank- eUer försäkringsinstituts prioriterade place
ringar skall utgöra en viss andel av tillväxten av institutets totala till
gångar eller, i fråga ora bankinstitut, av dess totala tillgångar.

Riksbanken bestämmer vUka placeringar som är prioriterade och anger hur underlaget för beräkningen av placeringsplikten skall bestäramas för olika institut.

14 § Föreskrift ora placeruigsplikt kan innebära skyldighet för bankinstitut att lärana kredit under byggnadstiden för särskilt angivna byggnadsföretag, för vilka statligt bostadslån utgår eller koraraer att utgå.

15 § Bestämraelserna i 7 § äger raotsvarande tillämpning på föreskrift om placeringsplikt,

14 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 168

Prop. 1974:168 210

Räntereglering

16 § Föreskrift om räntereglering får avse kreditinstitut och, i fråga om inlåning, även annan som driver inlåning på räkning som bank allmänneligen begagnar.

17 § Räntereglering kan innebära fastställande av högsta ränta (raaxirairänta) eller lägsia ränta (minimiränta) för inlåning av pengar och av maximiränta för utlåning.

Med ränta likställes varje annan gottgörelse, som utgör ersättning vid lån av pengar.

Föreskrift enligt första stycket gäller ej ränta som fastställts i särskild ordning eller som beräknas enligt särskilda bestämmelser.

18 § För skilda slag av in- eUer utlåning får olika räntor fastställas.
Bestämmelserna i 7 § äger motsvarande tillämpning på föreskrift om
räntereglering.

Uppgiftsskyldighet

19 § Kreditinstitut eller annan, som kan omfattas av föreskrift om
räntereglering, har att efter anmodan lämna de uppgifler som riks
banken anser nödvändiga för att bedöma frågan om förordnande enligl
denna lag behövs eller för att närmare utforma föreskrift enligl lagen
eller för att tillämpa förordnandet eller föreskriften.

Uppgiftsskyldighet enligt första stycket får avse även ränteändringar. Härvid får riksbanken föreskriva att uppgift skall lämnas senast femtonde bankdagen före ändringen.

20 § Iakttages ej bestämraelserna i 19 § ora uppgiftsskyldighet, får
riksbanken genora vite tillhålla ställföreträdare för kreditinstitut eller
motsvarande att fullgöra skyldigheten.

Särskilda avgifter

21 § KredUinstilut eller annan, som bryter mot föreskrift som med
delats med stöd av denna lag, skall påföras särskild avgift som till
faller statsverket.

Fråga om särskild avgift prövas av riksbanken.

22 § Särskild avgift vid överträdelse av föreskrift om Ukviditets- eller kassakrav skall svara mot ränta på underskottet för viss period. Räntesatsen får för år uppgå i fråga om likviditetskrav till högst tre procent över riksbankens diskonto och i fråga om kassakrav till högst två gånger diskontot.

23 § Särskild avgift vid överträdelse av föreskrift om utlåningsreglering skall för viss beräkningsperiod svara raot ränta på det belopp, raed vilket utlåningen överskridit faststäUd gräns. Räntesatsen får för år utgöra högst tre procent över riksbankens diskonto,

24 § Särskild avgift vid överträdelse av förbud enUgt 11 § får utgöra högst två procent av hela lånesuraraan för varje år av den för lånet bestämda längsta löptiden.

Prop. 1974:168 211

25 § Särskild avgift vid överträdelse av föreskrift om placeringsplikt enligt 13 § skall för viss beräkningsperiod svara mot ränta på den del av ålagd placeringsplikt för perioden eller för perioden och tidigare beräkningsperioder sammantagna, som icke uppfyUts. Räntesatsen får för är utgöra högst tre procent över riksbankens diskonto.

26 § Särskild avgift vid överträdelse av föreskrift om placeringsplikt enligt 14 § får utgöra högst fem procent av den del av ålagd placerings-plikt som inte uppfyllts.

27 § Särskild avgift vid överträdelse av föreskrift om räntereglering skall uppgå lill två gånger del belopp, med vilket räntan avvikit från den lästställda räntan.

28 § Föreligger särskilda skäl får särskild avgift nedsättas eller helt
efterges.

Straff m. ni.

29 § Den som uppsåtiigen eller av grov oaktsarahet lämnar oriktig
uppgift i samband med fullgörande av skyldighet enligt 19 § dömes till
böter.

1 ringa fall dömes ej till ansvar enligt första stycket.

30 § Mot riksbankens beslut enligt denna lag får talan icke föras.

Övcrgängsbestänimciser

1. Denna lag träder i kiaft den 1 juli 1974, när giltighetstiden utgår för lagen (1962: 256) om likviditetskvot och kassakvot för vissa kreditinrättningar (likviditets- och kassakvotslag), lagen (1962: 257) om placeringskvot för vissa kreditinrättningar (placeringskvotslag) och lagen (1962:258) om räntereglering och emissionskontroll (ränteregleringslag).

2. Bestämraelserna i den nya lagen gäller redan före ikraftträdandet med avseende på åtgärder, sora behövs för tiUärapningen därefter.

3. De äldre lagarnas bestäraraelser skall aUtjämt lända tUl eflerrältel-.■e beträffande förhållande, som hänför sig tUl lagarnas giltighetstid.

2 Förslag till

Lag angående ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse

Härigenom förordnas, att 91 § lagen (1955: 183) om bankrörelse skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

91 §
Jämte vad —------------ ■---------------- såsom tillgång.

6 mom. ObUgation som avses i 57 § första stycket A 2 eller B 1 må upptagas till etl värde (medel-

Prop. 1974:168 212

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

talsvärde) som grundas på medelräntan under de senaste tio åren på obligationer utfärdade av staten. Medeltalsvärdet fastställes av tillsynsmyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974

3 Förslag till

Lag angående ändring i lagen (1955: 416) om sparbanker

Härigenom förordnas, att 48 § lagen (1955:416) om sparbanker skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydehe

48 §1
lämlc vad------------------------------- kunnat utbetalas.

8. Utan hinder av vad som sägs under 2. må obligation som avses i 26 § första stycket A 2 eller B 1 upptagas lill elt värde (medeltalsvärde) som grimdas på medelräntan under de senasie tio åren på obligationer utfärdade av staten. Medeltalsvärdet fastställes av tillsynsmyndigheten.

Vad i--------------------------------------- eller bilaga.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

4 Förslag till

Lag angående ändring i lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen

Härigenom förordnas, att 44 § lagen (1956: 216) ora jordbmkskasserörelsen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydehe

44 §
Kreditkassas tillgångar-------------------- såsora tillgång.

Obligation som avses i 34 § första stycket A 2 eller B1 må upplagas till ett värde (medeltalsvär-

' Senaste lydelse 1968:602.

Prop. 1974:168 214

BUaga 2

De remitterade förslagen

1 Förslag till

Lag om kreditpolitiska medel

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestänunelser

1 § Kreditpolitiska medel enligt denna lag är likviditetskrav, kassakrav, utlåningsreglering, emissionskontroll, allmän placeringsplikt, särskild placeringsplikt och räntereglering.

2 § I denna lag förstås med

1. bankinstitut: bankaktiebolag, sparbank och centralkassa för jordbrukskredit,

2. försäkringsinslilul: allmänna pensionsfonden och försäkringsföretag med svensk koncession,

3. kreditinstitut: bankinstitut, jordbrukskassa, kreditaktiebolag, försäkringsinstitut, landshypoteks- och stadshypoteksinstitutionerna. Svenska skeppshypotekskassan och Skeppsfartens sekundärlänekassa.

3 § Om det behövs för att uppnå de mål som fastställts för riksban
kens penningpolitiska verksamhet, kan regeringen på framställning av
fuUraäktige i riksbanken förordna att riksbanken får använda kredit
politiskt raedel.

Förordnande ora utlåningsreglering, placeringsplikt eller räntereglering får raeddelas endast om synnerliga skäl föreligger.

4 § Har förordnande om kreditpolitiskt inedel lämnats, raeddelar riksbanken de föreskrifter sora behövs för användningen av sådani medel.

5 § Förordnande kan avse ett eller flera kreditpoliiiska medel och omfatta ett eller flera slag av institut.

Förordnande ora utiåningsreglering eller räntereglering skall begrän sas tUl viss tid, högst ett år. Förordnande ora annat kreditpolitiskt medel gäller tUls vidare om annat ej anges, dock högst tre år.

6 § I fråga om Ukviditetskrav, kassakrav, utiåningsreglering, place
ringsplikt eller räntereglering får riksbanken

1. begränsa användningen tUl ett eller flera slag av institut,

2. undanta enskUt institut, om särskilda skäl föreUgger,

3. utfärda olika föreskrifter för skilda institut.

Likviditetskrav

7 § Förordnande om likviditetskrav kan avse bankinstitut.

8 § Med likviditetskrav avses att bankinstituts likvida medel vid viss
tidpunkt skall uppgå tUl ett belopp sora svarar raot viss andel, högst
feratio procent, av institutets förbindelser raed de avdrag och undantag
sora riksbanken anger enligt 9 § 4 och 5.

Prop. 1974:168 215

9 S Riksbanken anger

1. den tidpunkt då likviditetskrav skall vara uppfyllt,

2. det procenttal som skall galla för likviditetskravet,

3. vilka tillgångar sora får räknas som likvida medel,

4. vilka skulder som skall avdragas från summan av tillgångarna enligt 3,

5. i vad mån undantag från förbindelserna får göras.

Som likvida medel skall alltid räknas skattkararaarväxlar, obligationer och andra förbindelser sora utfärdats av staten samt obligationer sora utfärdats av Konungariket Sveriges stadsbypotekskassa. Svenska bostadskreditkassan eller Sveriges allraänna hypoteksbank eller av kreditaktiebolag och som avser bostadskreditgivning.

10 § 1 fråga om bankaktiebolag, vars förbindelser huvudsakligen utgöres av inlåning från en särskild grupp av bankinstitut, gäller att sådan inlåning avdrages från sumraan av de Ukvida medlen endast i den mån tillgodohavande hos institut i gruppen upptagits som likvida medel.

Beträffande bankaktiebolag på vilket första stycket äger tillämpning fur riksbanken föreskriva högre procenttal än som anges i 8 §.

Kassakrav

11 § Förordnande om kassakrav kan avse bankinstitut.

12 § Med kassakrav avses att bankinstituts raedel, sora innestår på checkräkning i riksbanken, ökade med inneliggande kassa i den mån denna enligt 13 § får medräknas, vid viss tidpunkt skall uppgå till ett belopp som svarar mot viss andel, högst femton procent, av institutets förbindelser raed de undantag sora riksbanken anger enligt 13 § 4.

13 § Riksbanken anger

1. den tidpunkt då kassakrav skall vara uppfyllt,

2. det procenttal som skall gälla för kassakravet,

3. i vad mån inneliggande kassa får medräknas för uppfyllande av kassakrav,

4. i vad mån undantag från förbindelsema får göras.

Utlåningsreglering

14 § Förordnande om utiåningsreglering kan avse bankinstitut.

15 § Med utlåningsreglering avses att ett högsta belopp (maximibe
lopp) fastställes för

1. utlämnade lån,

2. beviljade raen ej utlämnade lån, eller för

3. garantiförbindelser som är knutna till kreditgivning.

16 § Riksbanken faststäUer maximibelopp enligt 15 § i förhållande
till lånens eller garantiförbindelsernas storlek vid viss tidpunkt eller på
annat sätt. Därvid får riksbanken ge skilda regler för utlåning eller
garantiförbindelser avseende olika ändamål.

Prop. 1974:168 216

Emissionskontroll

17 § Med emissionskontroU avses att obligationer, förlagsbevis eller andra för den allmänna rörelsen avsedda skuldebrev ej får utan tiUstånd av riksbanken utges av annan än riksgäldskontoret och att andra skuldebrev än som nyss sagts och som ej avser inlåning på räkning från allraänheten ej får utan sådant tUlstånd utges av kreditinstitut.

18 § Riksbanken anger vilka slag av värdepapper sora ej får utges utan tillstånd enligt 17 § och från vilken tidpunkt eraissionskontrollen gäller.

Allmän placeringsplikt

19 § Förordnande ora allmän placeringsplikt kan meddelas för att tillgodose behovet av långfristig kredit åt staten eller för bostadsbyggandet. Sådant förordnande kan avse bank- och försäkringsinstitut.

20 § Med allraän placeringsplikt avses att ökningen under en viss tidsperiod av bank- eller försäkringsinstituts prioriterade placeringar skall utgöra antingen en viss andel av ökningen av institutets totala placeringar eller, i fråga ora bankinstitut, en viss andel av institutets totala placeringar.

21 § Riksbanken anger vilka placeringar sora är prioriterade och hur underlaget för beräkningen av placeringsplikten skall bestäraraas.

Särskild placeringsplikt

22 § Förordnande ora särskild placeringspUkt kan raeddelas för att tillgodose behovet av kredit under byggnadstid (byggnadskredit). Sådant förordnande kan avse bankinstitut.

23 § Med särskild placeringsplikt avses skyldighet för bankinstitut att lärana byggnadskredit för särskilt angivet byggnadsföretag, för vilket StatUgt bostadslån utgår eUer koraraer att utgå och för vilket koraraunal borgen föreligger.

24 § Riksbanken anger vilket eller vilka bankinstitut som skall lämna byggnadskredit för visst byggnadsföretag.

Räntereglering

25 § Förordnande ora räntereglering kan avse kreditinstitut och, i fråga ora inlåning, även annan sora driver inlåning på räkning sora bank allraänneligen begagnar.

26 § Med räntereglering avses att högsta eller lägsta ränta fastställes för inlånuig eller att högsta ränta faststäUes för utlåning av pengar.

Med ränta likställes varje annan gottgörelse, sora utgör ersättning vid lån av pengar.

Första stycket gäller ej i fråga ora ränta sora fastställts i särskild ordning eUer sora beräknas enligt särskilda bestäraraelser.

27 § Riksbanken får bestäraraa olika räntor för skilda slag av in- eller
utlåning.

Prop. 1974:168 217

Uppgiftsskyldighet

28 § Kreditinstitut eUer annan, sora kan orafattas av förordnande enligt 25 §, skall efter anmodan av riksbanken lämna de uppgifter som riksbanken anser nödvändiga för att bedöma om kreditpoUtiskt medel behöver användas eller för att tillämpa raeddelat förordnande.

Riksbanken får föreskriva att uppgift om ränteändring skaU lämnas senast femton dagar före ändringen.

Om skyldighet att hålla vissa uppgifter hemliga finns bestämmelser i lagen (1934: 437) för Sveriges riksbank.

Särskild avgift

29 § Kreditinstitut eUer annan, sora ej fuUgör skyldighet sora före
skrivits raed stöd av förordnande enligt denna lag, skall till staisverket
erlägga särskUd avgift.

Fråga ora särskild avgift prövas av riksbanken.

30 § Särskild avgift skall utgöra, vid åsidosättande av föreskrift i
fråga ora

1. likviditets- eller kassakrav, ett belopp sora svarar mot ränta på underskottet för viss period, varvid räntesatsen för år får uppgå i fråga om likviditetskrav tUl högst tre procent över riksbankens diskonto och i fråga om kassakrav till högst två gånger diskontot,

2. utlåningsreglering, ett belopp sora för viss beräkningsperiod svarar mot ränta på det belopp, med vilket utlåningen överskridit fastställd gräns, varvid räntesatsen för år får utgöra högst tre procent över riksbankens diskonto,

3. emissionskontroU, högst två procent av hela lånesumraan för varje år av den för lånet bestärada längsta löptiden,

4. allmän placeringsplikt, ett belopp sora för viss beräkningsperiod svarar raot ränta på den del av ålagd placeringsplikt för perioden eller för perioden och tidigare beräkningsperioder sararaantagna sora ej uppfyllts, varvid räntesatsen för år får utgöra högst tre procent över riksbankens diskonto,

5. särskild placeringsplikt, högst fera procent av den del av ålagd placeringsplikt sora ej uppfyUts,

6. räntereglering, två gånger det belopp, raed vilket räntan avvikit från den fastställda räntan.

31 § Föreligger särskilda skäl får särskUd avgift nedsättas eller efter
ges.

Straff m. m.

32 § Den sora uppsåtUgen eUer av grov oaktsarahet läranar oriktig
uppgift i samband raed fullgörande av slcyldighet enligt 28 § första styc
ket döraes till böter, ora gärningen ej är belagd raed straff i brottsbal
ken.

I ringa fall döraes ej till ansvar.

33 § Mot riksbankens beslut enUgt denna lag får talan ej föras.
15 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 168

Prop. 1974:168 218

övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Genom lagen upphäves

1, lagen (1962: 256) om likviditetskvot och kassakvot för vissa kre-ditinrättnragar (likviditets- och kassakvotslag),

2, lagen (1962: 257) om placeringskvot för vissa kreditinrättningar (placeringskvotslag) och

3, lagen (1962: 258) ora räntereglering och eraissionskontroll (ränteregleringslag).

De upphävda lagarna gäller dock i fråga ora förhåUande, sora hänför sig till tiden före den nya lagens ikraftträdande.

Den nya lagen gäller redan före ikraftträdandet i fråga om åtgärd, sora behövs för tillämpningen därefter,

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1934: 437) för Sveriges riksbank

Härigenora förordnas att 35 § lagen (1934: 437) för Sveriges riksbank skall ha nedan angivna lyddse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydehe

35 §1

Följande ärenden i riksbanken skola hållas heraUga: kreditärenden och sådana ärenden, som omförmälas i 14—16 §§, ävensom andra ärenden, som röra kunders förhåUanden tUl riksbanken eUer annan kreditinrättaing; ärenden av pennragpolitisk natur bettäffande vilka fullraäktige frana, att deras offentiiggörande kunde raedföra skada för riksbanken; frågor ora tUlverkning och kontroll av banksedlar samt ora vården av riksbankens behållningar.

Utöver vad som följer av första
stycket skola ärenden enligt lagen
(1974: 000) om kredUpolitiska me
del   hållas   hemliga,   såvitt   avser
uppgifler om kreditinstituts eller
annan uppgiftsskyldigs affärs- el
ler driftförhållanden, dock endasl
i den mån uppgifternas offentlig
görande kunna vara till skada för
den uppgiftsskyldige.
Överläggningar och beslut i så-        Överläggningar och beslut i frå-
dana frågor skola upptagas i sär-     gor, som avses i första eller andra
skUt protokoll, vars innehåU ej må     stycket, skola upptagas i särskilt
yppas förrän feratio år efter pro-     protokoll, vars innehåll ej må yp-
tokollets datum, där ej rUcsdagens     pas förrän femtio år efter proto-
fmansutskott, dess revisorer eUer     koUets datum, där ej riksdagens
fullraäktige i riksbanken anse så-     finansutskott, dess revisorer eller
dant tidigare kunna ske utan ska-     fullraäktige i riksbanken anse så-
da för riksbanken.                   dant tidigare kunna ske utan ska-

da för riksbanken eller för uppgiftsskyldig enligt andra stycket.

Denna lag ttäder i kraft den 1 januari 1975. > Senaste lydelse 1970: 280.

Prop. 1974:168 219

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att nt-bekomma allmänna handlingar

Härigenom förordnas att 31 § lagen (1937: 249) ora inskränkningar i rätten att utbekoraraa allraänna handlingar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydehe

31 §
Handlingar i ärenden, ora vilkas Handlingar i ärende eller del av

heralighållande stadgas i lagen för ärende, om vars hemlighållande Sveriges riksbank, må ej utan tUl- stadgas i lagen (1934:437) för stånd av fuUmäktige i riksbanken Sveriges riksbank, raå ej utan tUl-eller av riksdagens finansutskott stånd av fullraäktige i riksbanken eller revisorer utläranas tidigare än eller av riksdagens finansutskott feratio år efter handlingens datura. eller revisorer utläranas tidigare än

feratio år efter handlingens datura.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse

Härigenom förordnas att 91 § lagen (1955:183) ora bankrörelse skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

91 § Järate vad i bokföringslagen är stadgat skola i avseende å bankaktiebolags inventariura, balansräkning särat vinst- och förlusträkning gälla följande bestäraraelser.

1 mom. TUlgångama raå, såfrarat ej nedan annorlunda stadgas, icke upptagas vare sig över verkliga värdet eller till högre belopp än det vartill kostnaderna för deras anskaffning uppgått.

2 mom. Andra tillgångar än sådana, sora äro avsedda tUl stadigvarande bmk för bankbolaget, raå, såframt upplysning om förhållandet läranas i förvaltningsberättelsen, upptagas till högre belopp än sora raotsvarar kostnaderna för deras anskaffning, dock ej över verkliga värdet.

3 mom. Hava under räkenskapsåret kostnader nedlagts för förbättring å tillgång avsedd till stadigvarande brak för bankbolaget eUer hava sådana kostnader balanserats från tidigare räkenskapsår, raå de inräknas i anskaffningskostnaderna.

Tillgång varora nu sagts raå ej eljest upptagas till högre belopp än det vartUl den var uppförd i närraast föregående balansräkning. Dock raå tiUgång, vUken raåste anses äga ett bestående värde väsentiigt översti-

» Lagen omttyckt 1971: 203.

Prop. 1974:168 220

Nuvarande lydelse Föreslagen lydehe

gande näranda belopp, upptagas tiU högst detta värde, såframt tillsynsmyndigheten medgivit uppskrivningen. 1 fråga om fast egendom må ej i något fall uppskrivning ske över senast faststäUda taxeringsvärdet.

4 mom. Osäkra fordringar skola upptagas högst till det belopp varmed de beräknas komma att inflyta. Värdelösa fordringar må icke upptagas såsom tillgång.

5 mom. Kostnader för bolagsbUdningen eUer för ökning av aktiekapitalet, så ock förvaltningskostnader må icke upptagas såsom tillgång.

6 mom. Räntebärande obligation som avses i 57 § första stycket A 2 eller B 1 må upptagas till ett värde (medeltalsvärde) som grundas på medelräntan under de senaste tio åren på obligationer utfärdade av staten, Konungariket Sveriges sladshypolekskassa och Sveriges aUmänna hypoteksbank. Medeltahvärdet fastställes av tillsynsmyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 och tillämpas första gången vid bokslutet för år 1974.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955: 416) om sparbanker

Härigenom förordnas att 48 § lagen (1955: 416) om sparbanker skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydehe Föreslagen lydelse

48 §1

Jämte vad i bokföringslagen är stadgat skall i fråga ora sparbanks balansräkning gälla:

1. Tillgångar, avsedda tUl stadigvarande bmk för sparbanken, raå ej i vidare mån än som betingas av förbättringar, som nedlagts å desararaa, i balansräkningen för det år, varunder de förvärvats, upptagas till högre värde än som raotsvarar kostnaderna för deras förvärvande och därefter till högre värde an det, vartill de varit uppförda i närmast föregående balansräkning. Är det verkliga värdet lägre än det belopp, vartUl dylik tillgång sålunda upptagits, skall å tUlgången årligen avskrivas vad som motsvarar dess av ålder och nyttjande eller annan därmed jämförlig orsak uppkorana värderainskning.

Utan hinder av vad nu sagts må fast egendora, avsedd till stadigvarande bruk för sparbanken, eller toraträtl tUl fastighet, avsedd för sådant ändaraål, för täckande av förlust å sparbankens rörelse uppskrivas högst tUl det bestående värde, tUlgången i fråga raåste anses äga, så-

» Senaste lydelse 1968:602.

Prop. 1974:168 221

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

frarat tillsynsmyndigheten medgivit uppskrivningen. 1 intet fall må dock uppskrivnrag ske över senast fastställda taxeringsvärdet å den fasta egendomen eller, vad gäller tomträtt, å byggnad eller byggnader, som ulgöra tillbehör till tomträtten. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tiUämpning å aktie, som omförraäles i 24 § första stycket 2.

2. Beträffande andra tUlgångar än som nämnts under 1 gäller att de ej må upptagas över verkliga värdet. För fordran, som förfaller eller kan av sparbanken uppsägas till betalning först efter längre tid än ett år, mä värdet icke sättas högre än att avkastning erhålles efter en räntefot som svarar mot det allmänna ränteläget. Närmare föreskrifter om värderingen av här avsedda fordringar meddelas årligen av tillsynsmyndigheten. Osäkra fordringar skola upptagas högst tUl det belopp, varmed de beräknas komma att inflyta. Värdelösa fordringar må icke upptagas såsom tillgång.

3. I stället för avskrivning å tUlgångs värde må motsvarande belopp kunna uppföras å särskilt värdeminskningskonto. Minskning av värdeminskningskonto är medgiven, där avskrivning med samma belopp sker å motsvarande tUlgång, så ock i den mån, enligt vad förut i denna paragraf är sagt, hinder ej möter för uppskrivning av tillgång samt minskning av värderainskningskonto sker i stället för sådan uppskrivning.

4. Avskrivning skall avse viss tillgång eller grupp av tUlgångar av likartad beskaffenhet.

5. De belopp, till vilka sparbankens särskilda fonder uppgå, skola vart för sig i balansräkningen uppföras bland skulderna. Benämningen fond må endast användas för grundfond, reservfond och garantifond.

6. Organisations- eller förvaltningskostnader må ej uppföras såsora tillgång.

7. Inom linjen skall anmärkas sammanlagda beloppet av sparbankens ansvarsförbindelser, i den mån de icke upptagits bland skulderna. Tilllika skall inom linjen upptagas av sparbanken ställda panters saramanlagda bokförda värde. Inom linjen skola ock anraärkas de pensionsåtaganden, sora ej upptagits bland skulderna. Ytterligare skall inom linjen uppföras ränta å garantifond eller gmndfond, som till följd av reglerna i 19 § icke kunnat utbetalas.

8. Utan hinder av vad som sägs under 2 må räntebärande obUgation som avses i 26 § första stycket A 2 eller B 1 upptagas lill etl värde (medeltalsvärde) som grundas på medelräntan under de senaste tio åren på obligationer utfärdade av staten. Konungariket Sveriges sladshypolekskassa och Sveriges allmänna hypoteksbank. Medeltalsvärdet faststäUes av tillsynsmyndigheten.

Vad i bokföringslagen stadgas om balansräknings införande i inventariebok skall såvitt angår sparbanks balansräkning i stället avse dess in-

Prop. 1974:168 222

Nuvarande lydehe Föreslagen lydelse

förande i sparbankens huvudbok. Balansräkningen skall vara uppstäUd i lämpliga huvudposter, tUl vilka spedfikationer skola finnas i handelsbok eller bilaga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 och tillämpas första gången vid bokslutet för år 1974.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen

Härigenom förordnas att 44 § lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

44 §

Kreditkassas tillgångar raå, såfrarat ej nedan annorlunda stadgas, icke upptagas vare sig över verkliga värdet eller till högre belopp än det vartUl kostnaderna för deras anskaffning uppgått.

Andra tillgångar än sådana, som äro avsedda till stadigvarande bmk för kassan, må, såframt upplysning om förhåUandet lämnas i förvaltningsberättelsen, upptagas till högre belopp än som motsvarar kostnadema för deras anskaffning, dock ej över verkliga värdet.

Hava under räkenskapsåret kostnader nedlagts för förbättring på tiUgång avsedd till stadigvarande bruk för kassan eller hava sådana kostnader balanserats från tidigare räkenskapsår, raå de inräknas i anskaffningskostnaderna. Tillgång varom nu sagts raå ej eljest upptagas tUl högre belopp än det vartiU den var uppförd i närraast föregående balansräkning. Dock raå tillgång, vilken raåste anses äga ett bestående värde väsentiigt överstigande nämnda belopp, upptagas till högst detta värde, såframt tillsynsmyndigheten medgivit uppskrivningen. I fråga om fast egendora raå ej i något fall uppskrivning ske över senast fastställda taxeringsvärdet.

Osäkra fordringar skola upptagas högst till det belopp varmed de beräknas komraa att inflyta. Värdelösa fordringar raå icke upplagas såsom tUlgång.

Förvaltningskostnader må icke upptagas såsom tUlgång.

Räntebärande obligation som avses i 34 § första stycket A 2 eller B 1 må upptagas lill ett värde (medeltalsvärde) som grundas på medelränlan under de senaste tio åren på obligationer utfärdade av staten. Konungariket Sveriges sladshypolekskassa och Sveriges allmänna hypoteksbank. Medeltalsvärdet faslställes av tillsynsmyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 och tiUämpas första gången vid bokslutet för år 1974.

Prop. 1974:168 223

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 21 oktober 1974

Närvarande: justitierådet BERGSTEN, regeringsrådet LIDBECK, justitierådet HÖGLUND, justitierådet BRUNDIN.

Enligt lagrådet den 16 oktober 1974 tUlhandakomraet utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 20 septeraber 1974, har Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skulle inhäratas Över upprättade förslag till

1. lag ora kredUpolitiska medel,

2. lag om ändring i lagen (1934: 437) för Sveriges riksbank,

3. lag ora ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekoraraa allmänna handlmgar,

4. lag ora ändring i lagen (1955: 183) ora bankrörelse,

5. lag ora ändring i lagen (1955: 416) ora sparbanker,

6. lag ora ändring i lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen.
Förslagen, sora finns bilagda detta protokoU, har under tiden den

8—den 18 oktober 1974 föredragits inför lagrådet av hovrättsassessorn Lars Hedberg.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

I lagrådsremissen framläggs förslag till lag om kreditpolitiska medel järate viss följdlagstiftning. Den nya lagen skall ersätta 1962 års kreditpolitiska lagar, dvs. likviditets- och kassakvotslagen, placeringskvotslagen särat ränteregleringslagen. Den får liksom dessa lagar karaktär av fullraaktslag. För tUlämpning av lagen krävs alltså förordnande av regeringen. Kreditpolitiska raedel som skall få användas är i överensstäraraelse raed den gällande lagstiftningen likviditetskrav, kassakrav, eraissionskontroll, aUraän placeringsplikt och räntereglering. HärtUl koraraer i förslaget två nya raedel, näraligen utlåningsreglering och särskild placeringsplikt, det senare för tillgodoseende av bostadsbyggandets behov av kredit under byggnadstid. Det är avsett att den nya lagen till skillnad från de nuvarande lagarna skall gälla utan tidsbegränsning.

En väsentlig nyhet i förslaget är att den detaljreglering beträffande användningen av de kreditpolitiska medlen som utraärker 1962 års lagat i ämnet ersätts med vad som kan betecknas som ramar för använd ningen. Det skall som närants ankoraraa på regeringen att sätta lagen i tiUärapning, vilket sker genom förordnande om att ett eller flera av de i lagen angivna kreditpoUtiska medlen får användas. Närmare föreskrifter om användningen av det eller de kreditpolitiska medel som avses med regeringens förordnande skall sedan utfärdas av riksbanken. Vid remissbehandlingen har den sålunda föreslagna vidsträckta delegeringen tUl regeringen och riksbanken mött viss krilik. Därvid har särskilt ifråga-

Prop. 1974:168 224

satts om den står i överensstäraraelse med den nya regeringsformen, närmare bestämt stadgandena i 8 kap. 7 och 11 §§. Lagrådet har för sin del, på de skäl som föredragande departementschefen utförligt utvecklat i remissen, funnit alt förslaget kan godtas i det angivna hänseendet. Lagrådet har ej heller i övrigt funnit anledning till erinran mot förslagets huvudgrunder.

Förslaget till lag om kreditpolitiska medel

Den bestämmelse som i det remitterade förslaget upptagits i 3 § första stycket bör enligt lagrådets mening få såsom 1 § inleda lagen, varvid lämpligen orden "enligt vad som sägs i denna lag" kan tillfogas. 1 och 2 §§ i förslaget skaU då i stället ha beteckningarna 2 och 3 §§.

I 5 § första stycket i förslaget sägs i första ledet att förordnande kan avse ett eller flera kreditpoliiiska medel. Detta framgår eraellertid klart av andra bestäraraelser i lagen och synes ej behöva särskilt föreskrivas.

I andra ledet av samma stycke sägs att förordnande kan omfatta ett eller flera slag av institut. Även denna regel torde kunna utgå. Vad där sägs synes hellre böra få komraa till uttryck i de i det följande upptagna särskilda bestämraelserna om de oUka kreditpolitiska medlen.

Vad beträffar andra stycket i 5 § skulle den avsedda innebörden koraraa till klarare uttryck, ora det stadgas att förordnande om kreditpolitiskt raedel gäller tills vidare, högst tre år, dock att det kan bestäraraas att gälla viss tid, likaledes högst tre år.

Andra stycket i 5 § torde raed nu föreslagen jämkning få jämte andra stycket i förslagets 3 § bilda en paragraf raed beteckningen 4 §, varvid 4 § i förslaget får ha beteckningen 5 §.

I anslutning till vad sora nyss sagts beträffande andra ledet i 5 § första stycket i förslaget förordar lagrådet atl 7 § får den avfaliningen, att förordnande om likviditetskrav får meddelas att gälla i fråga om alla bankinstitut eller ett eller flera slag av sådana instilut. Motsvarande bestämmelser i 11, 14, 19, 22 och 25 §§ kan formuleras efter samma mönster.

Bestäraraelsen i 15 § torde böra förtydligas, så att det klart framgår att utiåningsreglering ej bryter redan ingångna avtal.

1 fråga om reglerna i 19 och 22 §§ ora allmän och särskUd placeringsplikt raå framhållas, att ändamålet med varje förordnande enligt lagen är angivet i 3 § första stycket i det remitterade förslaget (1 § enligt lagrådets förslag). Det synes därför ej vara anledning till annat än att forraulera 19 och 22 §§ enbart såsora bestäraraelser ora vilka institut som förordnande om de ifrågavarande kreditpolitiska medlen får omfatta. De i dessa paragrafer förekoraraande "för att"-satserna bör sålunda få utgå. Bestäraraelsema i 20 och 23 §§ bör i samband härraed redaktio-

Prop. 1974:168 226

Utdrag av protokollet över finansärenden hållet inför Hans Majrt Konungen i statsrådet den 25 oktober 1974.

Närvarande: statsministern PALME, rainistern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden STRÄNG, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, CARLSSON, ZACHRISSON, LEIJON, HJELM-WALLÉN.

Chefen för finansdeparteraentet, statsrådet Sträng, anmäler efter geraensara beredning raed statsrådets övriga ledamöter lagrådets yttrande över förslag till

1. lag ora kreditpolitiska raedel,

2. lag ora ändring i lagen (1934: 437) för Sveriges riksbank,

3. lag ora ändring i lagen (1937: 249) ora inskränkningar i rätten att utbekoraraa allraänna handlingar,

4. lag ora ändring i lagen (1955: 183) ora bankrörelse,

5. lag ora ändring i lagen (1955: 416) ora sparbanker,

6. lag ora ändring i lagen (1956: 216) om jordbruksrörelsen.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Lagrådet har inte haft något att erinra raot huvudgrunderna i förslaget till lag ora kreditpolitiska raedel. De förslag till ändringar i lagtexten sora lagrådet frarastäUt har huvudsakligen skett i förtydligande syfte eller har föranletls av lagtekniska överväganden.

Lagrådet förordar vissa ändringar av och en annan ordningsföljd mellan de inledande bestämraelserna i lagen. Jag biträder lagrådets förslag att bestämmelserna i 4 och 5 §§ bör byta plats. Härigenom nås den ordningen att 3 och 4 §§ komraer att innehålla bestäraraelser ora regeringens förordnande och de båda följande paragraferna bestäramelser ora riksbankens föreskrifter. Lagrådets förslag att låta den bestämmelse som finns i 3 § första stycket få såsora en första paragraf inleda lagen anser jag inte medföra sådana fördelar att en ändring av remissförslaget är motiverad.

Sora lagrådet funnit bör första ledet i 5 § första stycket remissförslaget utgå. Bestäraraelsen i andra ledet i sararaa stycke, sora anger att förordnande kan orafatta ett eller flera slag av institut, bör enligt rain raening behållas raen ges en något annorlunda utforraning. De grundläggande bestäraraelsema blir härigenom samlade i det inledande avsnittet i lagen. Med hänsyn härtill är det enligt min mening inte nödvändigt att

Prop. 1974:168 227

sora lagrådet föreslagit oraforraulera den inledande bestäraraelsen i avsnitten ora de olika kreditpolitiska raedlen.

Andra stycket i 5 § reraissförslaget bör förtydligas i enlighet raed vad lagrådet förordat.

Lagrådet föreslår att 15 § förtydligas så att det klart fraragår att utlåningsreglering inte bryter redan ingångna avtal. Med anledning härav vill jag frarahålla att förordnande ora kreditpolitiskt raedel enligt den föreslagna lagen inte i och för sig raedför att ett civilrättsligt avtal bryts. De juridiska förpliktelser sora följer på grund av ett sådant avtal, t. ex, raeUan en bank och dess kunder, gäller aUtså oberoende av ett förordnande om exerapelvis utlåningsreglering. En annan sak är att ett förordnande givetvis kan påverka kreditinstitutens raöjligheter att bevilja krediter i planerad orafattning och kan tvinga bankema att t. ex. kräva araorteringar på utläranade lån raed större belopp eller i snabbare takt än tidigare. Sådana åtgärder får dock givetvis ske inora raraen för avtalet raeUan parterna. Mot bakgrund av det anförda anser jag inte att 15 § behöver förtydligas i angivna hänseende.

De av lagrådet förordade ändringarna i 19 och 22 §§ ora allraän resp, särskild placeringsplikt skulle enligt rain raening raedföra att det speciella ändamålet raed förordnande ora sådant raedel skulle fraragå endast av definitionen av nämnda medel. Jag anser det vara värdefullt att ändaraålet komraer till klart uttryck på sätt sora skett i remissförslaget och vill därför inte förorda någon ändring på dessa punkter.

Jag biträder lagrådets förslag att det bör närmare preciseras hur perioderna för beräkning av särskild avgift skaU bestämmas. Som en följd härav bör i lagen anges att utjäraning får ske raellan överskott och underskott över flera perioder också i fråga om likviditets- och kassakrav. En bestämmelse härom bör tas upp i ett andra stycke i 30 §.

Utöver vad jag nu anfört bör vissa redaktionella ändringar göras i lagförslagen.

Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att antaga de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter heraställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

Prop. 1974:168 228

Innehållsförteckning

Propositionen ................................................... .. 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ....................... .. 1

Lagförslag ......................................................

1. Förslag tUl lag ora kreditpoUtiska raedel.............. .. 3

2. Förslag till lag ora ändring i lagen (1934: 437) för Sveriges riksbank 7

3. Förslag till lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekoraraa aUmänna handlmgar..................................................... 8

4. Förslag till lag om ändring i lagen (1955: 183) om bankrörelse 9

5. Förslag till lag om ändring i lagen (1955: 416) om sparbanker 10

6. Förslag tiU lag om ändring i lagen (1956: 216) ora jordbmkskasserörelsen 11

Utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden den 20 septem
ber 1974 .......................................................... 13

1 Inledning ....................................................... 13

2 Nuvarande ordning ......................................... .. 14

2.1 Inledning ................................................. .. 14

2.2 Likviditets- och kassakvotslagen...................... 15

2.2.1 AUraänna raotiv ra. ra............................. .. 15

2.2.2 Av lagen orafattade kreditinrättningar ....... 16

2.2.3 Likviditetskvotens täljare ........................ 16

2.2.4 Likviditetskvotens näranare...................... 18

2.2.5 Bestäraraande av likviditetskvot .............. 18

2.2.6 Kassakvotens konstruktion ................... 18

2.2.7 Uppgiflsskyldighet .................................. . 18

2.2.8 Sanktionsbestäraraelser ra. ra................... . 19

2.3 Placeringskvotslagen ................................. 19

2.3.1 Allraänna motiv ra. ra............................... 19

2.3.2 Av lagen orafattade kreditinrättningar ....... 20

2.3.3 Placeringskvotens konstmktion ............... 20

2.3.4 Bestämmande av placeringskvot ............... 21

2.3.5 Uppgiftsskyldighet................................... . 22

2.3.6 Sanktionsbestämmelser m, ra.................... . 22

2.4 Ränteregleringslagen ................................... 22

2.4.1 AUraänna raotiv m. ra.............................. . 22

2.4.2 Räntebegreppet ................................... . 22

2.4.3 Anraälningsskyldighet ........................... . 23

2.4.4 Verkningsorarådet ................................ . 23

2.4.5 Emissionskontroll ................................. 24

2.4.6 Sanktionsbestäraraelser m, m.................... 24

2.4.7 TUlsyns- och sekretessbestäraraelser .... 24

3 Utredningen ................................................... . 24

3.1 TiUärapningen av den kreditpolitiska lagstiftningen 24

3.2 De senaste årens erfarenheter av kreditpolitiska instruraent 29

3.3 Bostadsbyggandets finansiering ...................... . 36

3.4 Överväganden och förslag .............................. . 40

3.4.1 Utgångspunkter ................................... . 40

3.4.2 Likviditetskrav .................................... . 43

Prop. 1974:168 229

3.4.3 Kassakrav ......................................... 48

3.4.4 Utlåningsreglering ................................ .. 49

3.4.5 Eraissionskontroll ................................ .. 51

3.4.6 AUmän placeringspUkt ............................. 52

3.4.7 Särskild placeringspUkt ............................ .. 55

3.4.8 Räntereglering ................................... 56

3.4.9 Övriga frågor ......................................... 57

4 Sparbanksföreningens skrivelse ........................... 60

5 Remissyttrandena.............................................. 62

5.1 Allmänna synpunkter .................................... .. 62

5.2 Likviditets- och kassakrav .............................. .. 84

5.3 Utlåningsreglering ..................................... 94

5.4 Emissionskontroll ........................................ .. 96

5.5 Allmän placeringsplikt ................................. .. 99

5.6 Särskild placeringsplikt ................................ . 115

5.7 Räntereglering ............................................ 118

5.8 Övriga frågor ............................................. 120

6 Departeraentschefen ...................................... 130

6.1 Allraänna synpunkter .................................... 130

6.2 Likviditetskrav ........................................... 149

6.3 Kassakrav .................................................. 157

6.4 Utiåningsreglering ..................................... 159

6.5 Eraissionskontroll ........................................ 163

6.6 Allmän placeringsplikt ................................... 167

6.7 Särskild placeringspUkt ............................... 174

6.8 Räntereglering ............................................ 178

6.9 Övriga frågor ............................................ 182

7 Upprättade lagförslag ...................................... 190

8 Specialmotivering............................................... 190

8.1 Förslaget till lag om kreditpolitiska raedel .......... 190

8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen för Sveriges riksbank 205

8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen ora inskränkningar i rätten alt utbekoraraa allraänna handlingar 206

8.4 Förslagen till lag om ändring av lagen om bankrörelse, lag om ändring i lagen ora sparbanker och lag om ändring i lagen om jordbrukskasserörelsen .......... , 206

9 Hemställan ................................................... 207

Bilaga I Utredningens förslag ................................. 208

Bilaga 2 De remitterade förslagen ........................... 214

Utdrag av lagrådets protokoU den 21 oktober 1974.... 223

Utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden den 25 oktober
1974 .............................................................. 226

MARCUSBOKTR. STOCKHOLM 1974 740183