Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1974 Prop. 1974:159

Nr 159

Kungl. Maj:ts proposition med förslag om ändrade regler för räntor enligt uppbördsförordningen (1953: 272), m. m.; given den 11 oktober 1974.

Kungl. Maj:t vUl härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

CARL GUSTAF

G. E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås nya regler för ränlor enligt uppbördsförordningen m. fl. författningar. Den nuvarande räntan på kvarstående skatt om 12 % föreslås ersatt med en fast avgift, som inle är avdragsgill vid inkomstbeskattningen. Avgiften skall vara 8 %, om den kvarstående skatten överstiger 5 000 kr., och eljest 6 % av den kvarstående skatten. Räntesatsen för ränta på överskjutande preliminär skatt m. fl. räntor skall bestämmas årligen i december och anknytas till inlåningsräntan i bank. På skatt som tillkommer på grund av höjd taxering skall enligt propositionen tas ut ränla för en tid av högst två år. Ränte- och avgiftsbelopp under 50 kr. skall varken påföras den skattskyldige eller tillgodoräknas honom. De föreslagna beslämmelserna skall börja tillämpas successivt, den 1 januari 1975 samt den 1 januari och den 1 april 1976.

Propositionen avser också ändring av grunderna för debitering av kommunalskatt vid efiertaxering och en bestämmelse som effektiviserar uppbörd av preliminärskatt för anställda med enskild firma. För fåmansbolag föreslås skyldighet alt i deklarationen lämna uppgift om delägare. Dessa bestämmelser skall enligt propositionen träda i kraft den 1 januari 1975.

1 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 159

Prop. 1974:159

Författningsförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272)

Härigenom förordnas i fråga om uppbördslagen (1953: 272)i deh att 2 § 2 mom., 27 § 3 mom., 28 och 31 §§, 49 § 1, 2 och 4 mom., 59, 66 och 67 §§, 68 § 1 och 2 mom., 69 §, 70 § 2 mom., 75 §, 85 §

2 mom. och punkt 1 av anvisningarna till 3 § samt anvisningama till
85 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels alt i lagen skall införas två nya paragrafer, 32 och 64 §§, samt anvisningar lill 69 §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse- Föreslagen lydelse

2 §

2 mom. I denna lag förslås med

slutlig skatt: skatt som påförts vid den årliga debiteringen på grund av taxeringsnämnds beslut eller på grund av annat beslut, som enligt gällande föreskrifter skall beakias vid sådan debitering, och återstår efter iakttagande av bestämmelserna om nedsättning av skatt enUgt 4 och 5 mom.;

preliminär skatt: 13 § omförmäld skatt, som erlägges i avräkning å slutlig skatt;

kvarstående skatt: skatt, som återstår att erlägga, sedan preliminär skatt avräknats från slutiig skatt;

tillkommande skatt: skatt som skall erläggas på grund av efiertaxering eller enligt beslut om debitering sedan påföringen av slutlig skatt avslutats;

kvarskatteavgift: avgift enligt 27 § 3 mom.;

respitränta: ränta enligt 32 §;

anstånds ränt a: ränta enligt 49 § 4 mom.;

ö-skatteränta: ränta enligt 69 § 1 mom.;

restitutionsränta: ränla enligt 69 § 2 mom.;

skattereduktion: nedsättning av skatt enligt 4 mom.;

särskild skattereduktion: nedsättning av skatt enligt 5 mom.;

inkomstår: det kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret;

uppbördsår: tiden från och med mars månad ett år till och med februari månad nästföljande år;

1 Rubrikens lydelse enligt prop. 1974:132. Lagen omtryckt 1972: 75.

2 Med nuvarande lydelse av 2 § 2 mom., 27 § 3 mom., 49 § 4 mom., 59,
66 och 67 §§, 68 § 1 mom., 69 § 1 och 3 mom. samt 70 § 2 mom. avses i
prop. 1974: 132 föreslagen lydelse.

3 mom. Överstiger skattskyldigs slutliga skatt den preliminära skatt, som enligt 2 mom. skall gottskrivas honom, med minst en tiondel av den slutliga skatten eller med minst femtusen kronor, skall den skattskyldige till statsverket erlägga ränta med tolv procent, för en beräknad tid av ett år, å den del av det överskjutande beloppet, som överstiger ettusen kronor; dock att det belopp vara ränta sålunda skall beräknas, skall avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Vid bedömande av om och med vilket belopp ränta skall utgå, skall i den slutUga skatten icke inräknas utskiftningsskatt, ersättningsskatt, skogsvårdsavgift, arbetsgivaravgift, avgift enligt 2 § lagen om allmän arbetsgivaravgift, redareavgift, avgift som avses i 116 a eller 116 c § taxeringslagen samt annuilet, ej heller skall i den preliminära skatten inräknas sådan i 2 mom. under 3) omförmäld preliminär skatt, som erlagts efter den 30 april året näst efter inkomståret.

Har slutlig eller kvarstående skatt blivit påförd med oriktigt belopp genom fel vid debiteringen eller har preliminär skatt blivit tillgodoräknad med felaktigt belopp eller skall kvarstående skatt av annan anledning nedsättas, skall ny beräkning av ränta göras enligt första stycket.

Bestämmelsema i denna lag om kvarstående och tiUkommande skatt äga, där icke annat angives, motsvarande tUlämpning beträffande ränta enligt deila moment.

3 mom. Överstiger skattskyldigs slutliga skatt den preliminära skatt, som enligt 2 mom. skall gottskrivas honom, skaU den skattskyldige erlägga avgift (kvarskatteavgift) med åtta procent av det överskjutande beloppet, om detta överstiger femtusen kronor, och i annat fall med sex procent av samma belopp.

Avgiftsbelopp, som understiger femtio kronor påföres ej. Vid beräkning av avgiften gäller vidare,

att i den slutliga skatten icke inräknas avgift som avses i 116 a eller 116 c § taxeringslagen;

att i den preliminära skatten icke inräknas sådan i 2 mom. under 3) avsedd preliminär skatt, som erlagts efter den 30 april året näst efter inkomståret;

att det belopp, på vilket avgiften skall beräknas, avrundas till närmast lägre hundratal kronor.

Andras debitering eller tillgodoräkning av preliminär skatt eller debiteras tillkommande skatt, sker ny beräkning av kvarskatteavgift. Avgiften bestämmes därvid till belopp som skulle ha utgått, om beräkningen gjorts vid den årliga debiteringen av motsvarande slutliga skatt.

Bestämmelserna i denna lag om kvarstående och tillkommande skatt äga, där icke annat angives, motsvarande tillärapning beträffande kvarskatteavgift.

Prop. 1974:159 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28 §
Kvarstående skatt under tio Kvarstående skatt under tjugo-

kronor uttages icke. fem kronor uttages icke.

Kvarstående skatt förfaller till betalning:

under den första uppbördsterminen under uppbördsåret näst efter taxeringsåret, om skatten uppgår till högst tvåhundra kronor; samt

med lika belopp under vardera av de båda första uppbördsterminerna under nämnda uppbördsår, om skatten överstiger tvåhundra kronor, dock att belopp, som förfaller under den förra terminen, avrundas till närmast lägre hela antal kronor, varvid återstoden förfaller under den senare terminen.

31 §3

Uträkning av de särskilda skal- Uträkning av de särskilda skat
teposter som ingå i tUlkommande    teposter som ingå i tillkommande
skatt   samt   debitering   av   sådan     skatt   samt   debitering   av   sådan
skatt sker efter samma grunder,    skatt sker efter samma grunder,
som gällt för debitering av mot-   som gällt för debitering av mot
svarande slutiiga skatt. Vid debile-   svarande slutliga skatt.
ring   på   grund   av   efiertaxering
iakttagas bestämmelserna i 63 §
kommunalskattelagen.

Sänkning av viss skatt vid änd- Sänkning av viss skatt vid änd
rad debitering avräknas mot höj- rad debitering avräknas mot höj
ning av annan skatt till följd av ning av annan skatt till följd av
ändringen. Tillkommande skatt ändringen. TUlkommande skatt
under tio kronor uttages icke. under tjugofem kronor uttages

icke.

Tillkommande skatt skall förfalla till betalning under uppbördstermin eller två på varandra följande uppbördsterminer, som lokal skattemyndighet bestämmer. Därvid skall skatten fördelas efter samraa grunder som i 28 § sägs.

32 P På tillkommande skatt skall skattskyldig erlägga ränta (respitränta). Räntebelopp som understiger femtio kronor påföres ej. Ränta utgår för visst kalenderår efter den högre av de räntesatser, som vid den årliga debiteringen det året gäller vid beräkning av ö-skatteränta. Vid beräkning av ränta för tid som infaller efter utgången av det år då skatten debiteras tillämpas dock den räntesats som gäller för debiteringsåret.

Vid beräkning av respitränta gäller,

3 Senaste lydelse 1973: 1119.

* Förutvarande 32 § upphävd genom 1967: 625.

Prop. 1974:159 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

att i den tillkommande skatten icke inräknas avgift som avses i 116 a eller 116 c § taxeringslagen- och ej heller kvarskatteavgift, respUränta och anståndsränta;

att ränta utgår från och med den 1 april året näst efter taxeringsåret, dock att ränta på ö-skatteränta, restitutionsränta och skatt, som återbetalts enligt 68 § 2 mom. och ingår i tillkommande skatt, skaU utgå från utgången av den månad, då beloppet utbetalts;

att ränta utgår till och med den månad, då skatten förfaller till betalning eller, om skallen skall erläggas under två uppbördsterminer, till och med den månad under vilken den första uppbördsterminen infaUer, dock ej i något fall för längre tid än två år; samt

att ränta utgår i helt krontal, varvid öretal bortfaller.

Andras debitering av tillkommande skatt sker ny beräkning av ränla.

Bestämmelserna i denna lag om tiUkommande skatt äga motsvarande tillämpning beträffande respilränia.

49 §
1 ra o ra. Skattskyldig raå av 1 m o m. Skattskyldig må av

lokal skattemyndighet erhålla an- lokal skattemyndighet erhålla an
stånd med inbetalning av skatt el- stånd med inbetalning av skatt,
ler ränta kvarskatteavgift eller ränta

1) om taxeringsintendenten anfört besvär över taxering med yrkande om ändring tUl den skattskyldiges förmån: till belopp som betingas av taxeringsintendentens yrkande,

2) om den skattskyldige anfört besvär över taxering och taxeringsintendenten, helt eller delvis, tUlstyrkt besvären eller, om besvären avser taxeringsnämnds beslut, tUlstyrkt ansökan om anstånd: till belopp som betingas av taxeringsintendentens yttrande,

3) om taxering blivit oriktig på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende: till belopp som betingas av förbiseendet,

4) om den skattskyldige taxerats på mer än en ort för samma inkomst, garantibelopp för fastighet eller förmögenhet: till belopp, motsvarande ettdera av eller båda de skattebelopp som påförts i anledning av taxeringen,

5) (har upphört att gälla),

5 Rubrikens lydelse enligt prop. 1974:132.

Prop. 1974: 159 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6) om skatt påförts obehörigen eller med för högt belopp på grund av fel vid debitering: till belopp som betingas av felaktigheten i debiteringen,

7) om preliminär skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall gottskrivas den skattskyldige, kan beräknas överstiga motsvarande slutliga skatt och bliva avkortad enligl 65 § samt den skattskyldige icke erhållit jämkning inom den i 45 § 1 mom. sista stycket angivna tiden: till så stor del av skatten som kan antagas bliva avkortad.

2 mom. Skattskyldig må av 2 m o m. Skattskyldig må av

länsstyrelsen erhålla anstånd med länsstyrelsen erhålla anstånd med
inbetalning av skatt eller ränta inbetalning av skatt, kvarskatteav-

gift eller ränta

1) om den skattskyldige anfört besvär över taxering och erläggandet av skatt, som påförts i aiUcdning av den icke lagakraftvunna taxeringen, skulle för den skattskyldige medföra betydande skadeverkningar eller eljest framstå såsom obilligt: tUl belopp som betingas av den skattskyldiges yrkande i fråga om taxeringen,

2) om ansökan gjorts angående skatteberäkning för ackumulerad inkomst eller angående befrielse från eriäggande av skatt, som påförts avliden person eUer hans dödsbo, eller om skattskyldig eller dödsbo anfört besvär över beslut med anledning av sådan ansökan: till belopp som betingas av ansökningen eller besvären,

3) om ansökan gjorts angående 3) oin ansökan gjorts angående befrielse enligt 85 § 2 mom. från befrielse enligt 85 § 2 mom. från eriäggande av ränta å kvarstående eriäggande av kvarskatteavgift elskatt eller om besvär anförts över ler om besvär anförts över beslut i beslut i anledning av sådan an- anledning av sådan ansökan: till sökan: till belopp som betingas av belopp som betingas av ansökansökningen eller besvären. ningen eller besvären.

Anstånd enligt första stycket vid 1) må medgivas endast om den skattskyldige ställer nöjaktig säkerhet hos länsstyrelsen om icke med hänsyn till anståndstidens varaktighet, den skattskyldiges förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antagas, att det belopp som avses med anståndet ändå kommer alt behörigen erläggas.

4 mom. Den som åtnjutit          4 m o m. Den som åtnjutit an-
anstånd med inbetalning av skatt stånd med inbetalning av skatt en-
enligt 2 mom. 1) skall erlägga      ligt 2 mom. 1) skaU erlägga ränta
ränta efter fem procent för år för (a n s t å n d s r ä n t a) för den
den del av skatten som skall erläg- del av skallen som skall erläggas
gas sedan anståndet upphört.      senast vid anståndstidens utgång.

Räntan utgår från utgången av Vid ränteberäkningen gälla i till-

det uppbördsår, då skatten skulle lämpliga delar bestämmelserna i

ha erlagts om anstånd icke medgi- 32 § första stycket,
vits, till och med den dag då skal- Vid beräkning av anståndsränta

ten erlägges. Uppkommer öretal gäller,

vid ränteberäkningen, jämnas rän- att ränta utgår från utgången av
tan till närmast högre hela krön- den månad, då skatten skulle ha
tal. Ränta skall ej utgå, om rän- erlagts om anstånd icke medgivits,
tebeloppet skulle understiga fem till och med den månad, då an-
kronor. Bifalles den skattskyldiges ståndstiden gått till ända; samt

Avskrivning av debiterad skatt eller ränta må äga rum:

Avskrivning av debiterad skatt, kvarskatteavgift eller ränla må äga rum:

1) då den skattskyldige saknar utmätningsbara tillgångar och fordringen ej kan uttagas genom införsel enligt införsellagen, dock att avskrivning icke må ske för fordran, för vilken fast egendom svarar, med mindre utretts att betalning för fordringen icke kunnat erhållas ur egendomen;

2) då upplysning icke kurmat vinnas om skattskyldigs vistelseort eller skattskyldig icke kunnat anträffas å ort, där han enligt inhämtade upplysningar antagits uppehålla sig;

3) då skattskyldig vistas å utrikes ort och åtgärd av beskickning eller konsulat eller vederbörande utiändska myndighet vidtagits för beloppets utfående, utan att detsamma influtit;

' Förutvarande 64 § upphävd genom 1966: 243.

Prop. 1974:159 8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydehe

4) då skattskyldig vistas å utrikes ort och anmaning att betala skulden icke kan tillställas honom genom beskickning eller konsulat eller vederbörande utländska myndighet;

5) då beloppet av den skuld, för vUken tUl utiandet avflyttad eller därstädes eljest bosatt skattskyldig häftar, icke uppgår lill trehundra kronor och särskilda skäl för åtgärd varom i 61 § 1 mom. sägs icke föreligga;

6) då fordran icke överstiger trehundra kronor och förutsättningar för övrigt föreligga för avskrivning enligt föreskrifter av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer; samt

7) då fordran preskriberats eller bortfallit på grund av ackord som antagits enligt 62 § tredje stycket.

Avskrivning av preliminär skatt må i annat fall än då skattefordran bortfallit på grund av ackord icke äga rum förrän efter utgången av andra uppbördsåret efter det, under vilket skatten förfallit till betalning.

Avskrivning av kvarstående och tillkommande skatt må i annat fall än då skattefordran bortfallit på grund av ackord icke äga rum förrän efter utgången av det uppbördsår, under vilket skatten förfallit till betalning.

Då arbetsgivaren jämlikt 75 § är ansvarig för arbetstagares skatt, må avskrivning av denna icke äga rum, förrän det befunnits, att skatten av anledning, som i första stycket sägs, ej heller kan utfås av arbetsgivaren.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer äger föreskriva att avskrivning av skattefordran hos furidisk person i särskilda fall får äga rum före de tidpunkter som angivits i andra och tredje styckena.

67 §

Fråga om avkortning och av- Fråga om avkortning och av-

skrivning av skatt eller ränta prö- skrivning av skatt, kvarskatteavgift
vas av länsstyrelsen. eller ränta prövas av länsstyrelsen.

Avskrivning medför icke ändring i betalningsskyldighet enligt denna lag.

68 §

1 mom. Överstiger eriagd                  1 m o m. Överstiger eriagd
preliminär skatt motsvarande slut- preliminär skatt moisvarande slut
liga skatt eller har genora skal-        liga skatt eller har genom skat
teavdrag enligt 40 § 2 mom. andra teavdrag enligt 40 § 2 mom. andra
stycket innehållits mer än som      stycket innehållits mer än som
svarar mot den skattskyldige på- svarar mot den skattskyldige på
förd kvarstående skatt, skall läns- förd kvarstående skatt, skall läns
styrelsen i det län, där skatten de- styrelsen i det län, där skatten de
biterats, skyndsamt ombesörja att bilerals, skyndsarat ombesörja att
del överskjutande beloppet återbe- det överskjutande beloppet återbe
talas till den skattskyldige. Resti- talas till den skattskyldige. Åter-
tution skall dock icke ske av         betalning av överskjutande preli-
överskjutande preliminär skatt un- minär skatt skaU dock ske endast
der tio kronor.                         om    skatten    tUlsammans    med

Prop. 1974:159 9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ö-skatteränta, i förekommande fall efter avdrag för kvarstående skatt och kvarskatteavgift, uppgår till minst tjugofem kronor.

Sedan beslut, som avses i 45 § 2 mom., inkommit till länsstyrelsen, skall länsstyrelsen utbetala i beslutet angivet belopp. Detsamma gäller belopp, som angives i beslut enligt 45 § 3 mom., i den mån beloppet inbetalats.

Finner regeringen sådan återbetalning av skatt som i första siycket sägs böra verkställas av annan än länsstyrelse, må regeringen därom förordna.

2 m o m. Har vid granskning hos riksskatteverket av verkställd debitering befunnits, att anledning föreligger lUl antagande att slutiig, kvarstående eller tillkommande skatt blivit någon påförd obehörigen eller med för högt belopp eller att skattskyldig tillgodoräknats överskjutande preliminär skatt med för lågt belopp, skall vederbörande länsstyrelse underrättas härom. Länsstyrelsen har att verkställa den utredning i ärendet, som må finnas erforderlig, och att, om förhållande som nyss sagts finnes föreligga, återbetala vad som för mycket erlagts.

Finner länsstyrelsen eljest sådant förhållande vara för handen, skall länsstyrelsen likaledes återbetala för mycket eriagt belopp.

Den som eljest vinner nedsatt- Den som eljest vinner nedsätt-

ning i eller befrielse från honom ning i eller befrielse från honom påförd slutiig, kvarstående eller påförd slutlig, kvarstående eller tillkommande skatt eller berättigas tillkommande skatt eller berättigas återbekomma ytterligare över- återbekomma ytterligare överskjutande preliminär skatt äger att skjutande preliminär skatt äger att genom länsstyrelsen i det län, där genom länsstyrelsen i det län, där debiteringen skett, återbekomma debiteringen skett, återbekomma vad han eriagt för mycket. Belopp vad han eriagt för mycket. under tio kronor återbetalas endast när fråga är om rättelse av felaktighet i debitering eller avräkning.

Återbetalning enligl första— tredje styckena sker, såvitt avser överskjulande preliminär skatt och ö-skatteränta, endast om beloppet skulle ha återbetalats vid motsvarande tillämpning av 1 mom. första siycket. Belopp under fem kronor återbetalas icke.

69 §

1 mom. Därest den prelimi- 1 m o m. Därest den prelimi
nära skatt, som enligt 27 § 2 mom. nära skatt, som enligt 27 § 2 mom.
skall gottskrivas skattskyldig vid skall gottskrivas skattskyldig vid
debitering av slutlig skatt, till den debitering av slutlig skatt, / vad
del densamma erlagts överstiger den erlagts överstiger den slutliga
den slutliga skatten, äger den skatten, äger den skattskyldige er-
skattskyldige erhålla ränta å den hålla ränta (ö-s katteränta)

Nuvarande lydelse

del av det överskjutande beloppet, som överstiger ettusen kronor. Vid bedömandet av om och med vilket belopp ränta skall utgå, skall i den preliminära skatten icke inräknas sådan i 27 § 2 mom. under 3) omförmäld preliminär skatt, som erlagts efter den 30 april årel näst efter inkomståret; vidare skall med slutlig skatt likställas sådan tillkommande skatt, som enligt vad i 68 § 4 mom. andra stycket sägs helt eller delvis skall gäldas med där omförmäld preliminär skatt, samt som slutlig skatt icke räknas avgift som avses i 116 a eller 116 c § taxeringslagen. Ränta utgår med sju procent för en beräknad tid av ett år. På preliminär skatt enligt 27 § 2 mom. under 3), som erlagts efter den 18 januari året näst efter inkomståret men senast den 30 april samma år, utgår dock räntan med endast tre och en halv procent. De belopp, vara ränta sålunda skall beräknas, avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen jämnas till närmast högre hela krontal. Räntebeloppen må tillhopa icke överstiga 100 000 kronor.

Har slutlig eller kvarstående skatt genom fel vid debiteringen blivit påförd med oriktigt belopp eller har preliminär skatt blivit tillgodoräknad med felaktigt belopp eller skall slutlig eller kvarstående skatt av annan anledning nedsättas, göres ny beräkning av ränla enligt första stycket.

2 mom. Den som jämlikt 68 § 2 mom. äger återbekomma för mycket eriagd skatt skall erhålla ränta därå efter fem procent för år. Uppkommer öretal vid beräkning av sådan ränta, skall räntebeloppet jämnas till närmast högre fiela krontal. Ränta skall dock ej utgå, om räntebeloppet skulle understiga fem kronor. Ränta som nu sagts skall icke heller utgå å

Föreslagen lydelse

på det överskjutande beloppet. Vid ränteberäkningen äga bestämmelserna i 27 § 3 mom. andra och tredje styckena moisvarande tilllämpning.

Ränta utgår för en beräknad tid av tolv månader, dock att ränta på preliminär skatt enligt 27 § 2 mom. 3), som erlagts efter den 18 januari året näst efter inkomståret men senast den 30 april samnia år, utgår för en tid av sex månader. Räntebeloppen må tiUhopa icke överstiga 100 000 kronor. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer i december året före taxeringsåret de räntesatser som skola gälla vid den årliga debiteringen det följande året.

Bestämmelserna i denna lag om tiUkommande skatt äga motsvarande tillämpning belräffande ö-skatleränta.

2 mom. På skatt, kvarskatteavgift, respitränta och restitutionsränta, som återbetalas enligt 68 § 2 mom., och vid utbetalning av skatt eller ränta, som innehållits med stöd av 68 § 4 mom. andra stycket, -utgår ränta (restitutionsränta). Vid råntcheräk-ningen gälla i tillämpliga delar bestämmelserna i 32 § första stycket.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

belopp som dödsbo i anledning av skattskyldigs frånfälle befriats från att erlägga eller å räntebelopp som påförts enligt stadgandet 127 § 3 mom. I faU varom i 68 § 3 mom. sägs skall ränta utgå endasl å den del av det för mycket er-lagda beloppet, som skall utbetalas tiU den skattskyldige.

Ränta enligt första stycket utgår, förutom å det skattebelopp som skall återbetalas, även å det belopp som beräknas enligt 1 mom. andra stycket.

Vid beräkning av restitutionsränta gäller i övrigl,

att ränta utgår på belopp, som senast under taxeringsåret erlagts som preliminär skatt, från utgången av taxeringsåret och på annat belopp från utgången av den månad, då det betalats;

Vid beräkning av ränta enligt detta moment skall iakttagas:

alt ränta utgår för skatt som preliminärt erlagls och för ränta etdigt 1 mom. andra stycket från utgången av taxeringsåret samt för annan skatt, därest den erlagts under förra hälften av ett kalenderår, från och med den 1 därpå följande juli och, därest den erlagts under senare hälften av ett kalenderår, från och med den 1 därpå följande januari;

att, därest skatt betalts före uppbördstermin, då skatten förfallit till betalning, skatten anses som eriagd under nämnda uppbördstermin;

att, därest skatten betalts i flera poster och restitutionen avser allenast viss del av det sammanlagda skattebeloppet, det för raycket eriagda beloppet avräknas raot det eller de belopp som sist gnidits; samt

alt ränta utgår till och med den dag, då beloppet återbetalas.

Första, andra och tredje styckena äga tillämpning även på återbetalning av skatt som innehållits med stöd av 68 § 4 mom. andra styckel.

att, därest skatten betalts i flera poster och restitutionen avser allenast viss del av det sammanlagda skattebeloppet, det för mycket eriagda beloppet avräknas mot det eller de belopp som sist gnidits;

att ränta utgår till och med den månad, då beloppet återbetalas; samt

att ränta utgår i helt krontal, varvid öretal bortfaller.

Har beslut som föranlett restitutionsränta ändrats på sådant sätt att ränta icke skulle ha utgått eller utgått med lägre belopp, om ändringsbeslutet beaktats vid ränteberäkningen, är den skattskyldige pliktig återbetala vad han sålunda uppburit för mycket. Bestämmelserna i denna lag om tiUkommande skatt äga motsvarande

2 mom. Har vid granskning hos riksskatteverket av verkställd debitering befunnits, att skatt eller ränta blivit obehörigen utesluten från debitering eller påförd till för ringa belopp eller att skattereduktion, särskild skattereduktion, preliminär skatt eller ränta blivit gottskriven med för högt belopp, skall vederbörande länsstyrelse underrättas härom. Länsslyrelsen har att verkställa den utredning i ärendet, som må finnas erforderlig. Föreligger förhållande, som nyss sagts, skall länsslyrelsen, efter hörande av den skattskyldige när så finnes påkallat, fastställa det belopp denne har att erlägga.

2 m o m. Har vid granskning hos riksskatteverket av verkställd debitering befunnits, att skatt, kvarskatteavgift eller ränta blivit obehörigen utesluten från debitering eller påförd till för ringa belopp eller att skattereduktion, särskild skattereduktion, preliminär skatt eller ränta blivit gottskriven med för högt belopp, skall vederbörande länsstyrelse underrättas härom. Länsstyrelsen har att verkställa den utredning i ärendet, som må finnas erforderlig. Föreligger förhållande, som nyss sagts, skall länsstyrelsen, efter hörande av den skattskyldige när så finnes påkallat, fastställa det belopp denne har att erlägga.

Finner lokal skattemyndighet efter anmälan eller eljest sådan felaktighet som avses i föregående stycke vara för handen eller att moisvarande felaktighet föreligger i beslut om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt, skall myndigheten, efter hörande av den skattskyldige eller arbetsgivaren när så finnes påkallat, fastställa det belopp denne har atl erlägga.

Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skall äga motsvarande tUlämpning beträffande belopp som fastställs till betalning enligt första eller andra stycket.

Prop. 1974:159 13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydehe

75 §

Underiåler arbetsgivare utan skälig aidedning att vederbörligen fullgöra sin skyldighet att verkställa skatteavdrag, är han jämte arbetstagaren ansvarig för skatt, vilken skatteavdraget skolat avse, till belopp som svarar mot vad han underlåtit att avdraga. Lokal skattemyndighet som utfärdat eller haft att utfärda arbetstagarens debetsedel beslutar om arbetsgivarens ansvarighet i nämnda fall.

Sedan beslut fattats enligt första stycket må krav på eriäggande av skattebeloppet riktas mot såväl arbetsgivaren som arbetslagaren. Vistas arbetstagaren på känd ort inom riket, må arbetsgivaren krävas endast om det kan antagas att arbetstagaren underrättats om sin skyldighet att erlägga skattebeloppet. Beloppet må indrivas hos arbetstagaren i samma ordning som gäller för restförd skatt.

Efterkommer arbetsgivaren icke anmodan att erlägga beloppet, må detsamma uttagas i den ordning som stadgas i fråga om indrivning av skatt, dock att införsel ej må beviljas.

Arbetsgivare eller arbetstagare, som har att erlägga mot underlätet skatteavdrag svarande belopp, är tUlika skyldig att å beloppet erlägga reslavgift.

Därest arbetsgivare efter besvär Därest arbetsgivare efter besvär
över lokal skattemyndighets beslut över lokal skattemyndighets beslut
funnits icke vara ansvarig för ar- funnits icke vara ansvarig för ar
betstagares skatt, skall länsstyrel- betstagares skatt, skall länsstyrel
sen   till   arbetsgivaren   återbetala sen   till   arbetsgivaren   återbetala
skatt, som denne eriagt för arbets- skatt, som denne eriagt för arbets
tagaren, samt eriagd reslavgift och tagaren,   samt   eriagd   reslavgift.
ränta efter fem procent   för år. På   skattebeloppet   utgår   restitu-
Häftar   arbetsgivare   för   restförd tionsränta. Häftar arbetsgivare för
skatt eller arbetstagares skatt, för restförd   skatt eller arbetstagares
vilken han funnits ansvarig, äger skatt, för vilken han funnits an-
han dock utfå endast vad   som svarig, äger han dock utfå endast
överstiger det obetalda skattebe- vad som överstiger det obetalda
loppet   och   reslavgift.   Förklaras skattebeloppet   och   reslavgift.   /
arbetsgivare   enligt   senare   med- fråga om ränteberäkningen gälla i
delat beslut helt eller delvis ansva- tillämpliga delar bestämmelserna i
rig för skatten,   är   han   skyldig                           69 § 2 mom.
återbetala   uppburen ränta i vad
den avser skattebelopp för vilket
han   befunnits   ansvarig.   Därvid
äger   tredje   stycket   motsvarande
tillämpning.

Har arbetstagares skatt uttagits hos arbetsgivare, skall, om indrivningskvitto överlämnas tUl arbetsgivaren, nämnda förhållande anmärkas å indrivningskvittot.

85 §
2 m o m. Har skattskyldig en- 2 m o m. Har skattskyldig på-

Ugt 27 § 3 mom. påförts ränta å förts kvarskatteavgift och beror kvarstående skatt och beror den den kvarstående skatten av förhål-kvarstående skallen av förhål- lande, varöver den skattskyldige lande, varöver den skattskyldige icke kunnat råda, äger länsstyrel-

Nuvarande lydehe

icke skäligen kunnat råda, äger länsstyrelsen i det län, där räntan påförts, efter ansökan befria den skattskyldige från att helt eller delvis gälda sådan ränta.

Har endera av äkta makar, vUka taxerats enligt för gift skattskyldig gällande bestämmelser, att gälda ränta å kvarstående skatt och skulle, därest ränteberäkningen gjorts för makarna gemensamt, sådan ränta icke hava påförts eller hava påförts med lägre belopp än som skett, må länsstyrelse som i första stycket sägs efter ansökan meddela befrielse, helt eller delvis, från eriäggande av räntan.

Ansökan, som i detta moment sägs, skall hava inkommit tUl länsstyrelsen före utgången av året näst efter taxeringsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

Föreslagen lydelse

sen i det län, där avgiften påförts, efter ansökan besluta att avgiften skall utgå med endast tre procent.

Ansökan, som i detta moment sägs, skall hava inkommit till länsstyrelsen före utgången av året näst efter det då avgiften påfördes.

(Se vidare anvisningarna.)

1. Frågan huruvida skattskyldig skall erlägga preliminär A-skatt eller preliminär B-skatt skall, då preliminär självdeklaration som i 16 § sägs icke avgivits eller upplysning om den skattskyldiges inkomstförhållanden eljest icke vunnits, bedömas med ledning av senast verkställda årliga taxering. Därest därvid den skattskyldiges inkomst av annat än tjänst och tiUfällig förvärvsverksamhet uppgår till högst en fjärdedel av den sammanlagda uppskattade inkomsten, bör den skattskyldige erlägga preliminär A-skatt. Eljest bör han påföras preliminär B-skatt. Har preliminär självdeklaration avlämnats eller upplysning om den skattskyldiges inkomstförhållanden eljest vunnits, skall frågan huruvida preliminär A-skatt eller preliminär B-skatt bör erläg-

1. Frågan huruvida skattskyldig skall erlägga preliminär A-skatt eller preliminär B-skatt skall, då preliminär självdeklaration som i 16 § sägs icke avgivits eller upplysning om den skattskyldiges inkomstförhållanden eljest icke vunnits, bedömas med ledning av senast verkställda årliga taxering. Därest därvid den skattskyldiges inkomst av annat än tjänst och tillfällig föivärvsverksamhet uppgår tUl högst en fjärdedel av den sammanlagda uppskattade inkomsten, bör den skattskyldige i regel erlägga preliminär A-skatt. Eljest bör han påföras preliminär B-skatt. Preliminär A-skatt skall utgå även om den skattskyldige uppger sig driva rörelse, där det av utredning i ärendet framgår att hans verksamhet bedrives under .fådana förhållanden som mot-

Nuvarande lydelse

gas bedömas med motsvarande tillämpning av vad nyss sagts, därvid hänsyn dock skall tagas till förhållandet mellan annan inkomst än i 3 § 2 mom. under 1 första och andra styckena sägs och den sammanlagda uppskattade inkomsten.

Föreslagen lydelse

svarar arbelsanställning. Har preliminär självdeklaration avlämnats eller upplysning om den skattskyldiges inkomstförhållanden eljest vunnits, skall frågan huruvida preliminär A-skatt eller preliminär B-skatt bör erläggas bedömas med motsvarande tUl-lämpning av vad nyss sagts, därvid hänsyn dock skall tagas tUl förhållandet mellan annan inkomst än i 3 § 2 mom. under 1 första och andra styckena sägs och den sammanlagda uppskattade inkomsten.

Av 3 § 2 mom. framgår, att preliminär B-skatt må påföras i stället för preliminär A-skatt, därest särskilda omständigheter, t. ex. speciella svårigheter att verkställa i 39 § omförmäll skatteavdrag, föreligga. A andra sidan kuima omständighetema vara sådana, att preliminär B-skatt visserligen framstår som den naturliga skatteformen, men att preliminär A-skatt likväl bör erläggas, exempelvis därför att den skattskyldige vid upprepade tillfällen tidigare år underlåtit att i vederbörlig ordning inbetala debiterad preliminär skatt.

liU 69 § Räntesatserna enligt 69 § 1 mom. skall bestämmas med utgångspunkt i den högsta allmänt förekommande årsränta som vid fastställelsen gäller vid inlåning i bank. Därvid uppkommen räntesats som icke utgöres av hel eller halv procentenhet jämnas till närmaste högre sådan procentenhet.

till 85 §

Som exempel på förhållande, varöver den skattskyldige icke skäligen kunnat råda, må nämnas att arbetsgivaren felaktigt uträknat den skaltskyldiges preliminära skatt eller att skattskyldig, som påförts ränta å kvarstående skatt i en kommun, i annan kommun er-lagt för hög preliminär skatt. Vidare må nämnas det fall, att den kvarstående skatten beror på att beskattningsnämnd frångått den skattskyldiges deklaration; befrielse från räntebetalning må dock i dylikt fall icke medgivas, därest omständigheterna äro så-

Sora exempel på förhållande, varöver den skattskyldige icke kunnat råda, må nämnas att arbetsgivaren felaktigt uträknat den skattskyldiges preliminära skatt eller att skatt beräknats enligt för gift skattskyldig gällande bestämmelser och den skattskyldige på grund därav och med hänsyn till övriga förhållanden icke kunnat rätt uträkna den slutUga skatten eller att den kvarstående skatten beror på att taxeringen bestämts med frångående av den skattskyldiges deklaration. Därest taxeringsåtgärden avsett rättelse av uppen-

Prop. 1974:159 16

Nuvarande lydehe Föreslagen lydelse

dana att den skattskyldige bort bar felräkning eller misskrivning
förstå att beskattningsnämnderna eller omständigheterna äro sådana
skulle komma att frångå deklara- att den skattskyldige uppenbarli-
tionen. gen bort förstå att deklarationen

skulle komma att frångås, skall
nedsättning av avgift medgivas en
dast om särskilda omständigheter
föreligga.
Riksskatteverket äger lämna an- Regeringen eller den myndighet

visningar i frågor rörande räntebe- regeringen bestämmer äger lämna
frielse. anvisningar i frågor rörande av-

giftsbefrielse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

1. Äldre lydelse av 27 § 3 mom., 28 §, 31 § andra stycket, 49 § 1 och 2 mom., 68 § 1 och 2 mom., 69 § 1 mom., 85 § 2 mom. och anvisningarna till 85 § gäller fortfarande i fråga om skatt på grund av 1974 eller tidigare års taxering samt på grund av efiertaxering för år 1974 eller tidigare år. Anvisningarna tiU 69 § gäller icke vid debitering av skatt på grund av taxering eUer efiertaxering för nämnda år.

2. Äldre lydelse av 31 § första stycket gäller fortfarande vid debitering av skatt på grund av efiertaxering som beslutats i första instans före ikraftträdandet.

3. Äldre lydelse av 49 § 4 mom., 69 § 2 mom. och 75 § samt 69 § 3 mom. gäller fortfarande vid beräkning av ränta intill den 1 januari 1976. Ränta enligt 32 § beräknas icke för tid före den 1 april 1976.

4. Bestämmelserna i 64 § tillämpas ej bettäffande fordran som överlämnats till indrivning före ikraftträdandet av denna lag.

2 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1908:128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1908: 128) angående beviUningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter

dels att i 4 § 4 och 10 mom. orden "Kungl. Maj:t" skall bytas ut mot "regeringen",

dels att i 4 § 5, 14 och 15 mom. samt i 6 § ordet "förordning" skall bytas ut mot "lag" och i 4 § 13 mom. orden "Kungl. Maj:ts befallnings-hävande" bytas ut mot "länsstyrelsen",

dels att rubriken till förordningen och 5 § 1 mom. skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

1 m o m.i I fråga om de efter 1 m o m. I fråga om avgift en-

denna förordning utgående bevill- Ugt denna lag skall, i den mån la-

ningsavgifter skall, i den mån för- gen icke innehåller särskilda be-

1 Senaste lydelse 1969: 791.

Nuvarande lydelse

ordningen icke innehåller särskUda bestämmelser, i tillämpliga delar gälla vad rörande debitering, uppbörd, redovisning, restitution, avskrivning och avkortning, efterkrav samt ansvarighet för debitering, uppbörd och redovisning är eller varder stadgat för kronans medel i allmänhet.

Har den, som är berättigad att återfå eriagd bevillningsavgift enligt denna förordning, i stället att erlägga skatt som avses i uppbördslagen, skola bestämmelserna i 68 § 3 och 4 mom. sistnämnda lag äga motsvarande tillämpning.

Samtidigt med inlevereringen av kronan tillkommande andel av be-vUlningsavgrft enligt denna förordning skall till vederbörande kommun i behörig ordning överlämnas dess andel därav.

Vid redovisningen över uppbörden av de efter denna förordning utgående bevillningsavgifter skola såsom verifikationer bUäggas dels förteckning upptagande ej mindre antalet hållna föreställningar samt beträffande var och en av dem tiden och stället för densamma, de vid föreställningen uppträdande avgiftspliktiga personernas namn och nationaUtet samt, i den mån avgiften erlagts eller skall erläggas till redogöraren, i förra fallet avgiftens belopp och tiden för dess inflytande och i senare fallet de åtgärder, som vidtagits för indrivning av förfallen ogulden avgift, än även föreställning, till vars hållande under den med redovisningen avsedda tid tillstånd meddelats, men vilken icke givits, dels avskrifter av utfärdade tillståndsbevis, dels enligt 4 § 5 mom. andra stycket meddelade skriftliga beslut, dels jämlikt 4 § 6 mom. avgivna deklarationer, dels ock bevis, att vederbörande kommuner tUlkom-

Föreslagen lydelse

stämmelser, i tiUämpliga delar gälla vad som föreskrives om skatt enligt uppbördslagen (1953: 272)." Erlägges icke bevillningsavgift inom föreskriven tid, utgår reslavgift enligt 58 § 1 mom. första stycket uppbördslagen.

Har den, som är berättigad att återfå eriagd bevillningsavgift enligt denna lag, i stället att erlägga skatt som avses i uppbördslagen, skola bestäramelserna i 68 § 3 och 4 mom. sistnämnda lag äga motsvarande tillämpning.

Samlidigt med inlevereringen av staten tillkommande andel av be-vUlningsavgift enligt denna lag skall till vederbörande kommun i behörig ordning överlämnas dess andel därav.

Vid redovisningen över uppbörden av de efter denna lag utgående bevillningsavgifter skola såsom verifikationer biläggas dels förteckning upptagande ej mindre antalet hållna föreställ-nmgar samt beträffande var och en av dem tiden och stället för densamma, de vid föreställningen uppträdande avgiftspliktiga personernas namn och nationalitet samt, i den mån avgiften erlagts eUer skall erläggas tUl redogöraren, i förra fallet avgiftens belopp och tiden för dess iirflytande och i senare fallet de åtgärder, som vidtagits för indrivning av förfallen ogulden avgift, än även föreställning, tUl vars hållande under den med redovisningen avsedda tid tUlstånd meddelats, men vilken icke givits, dels avskrifter av utfärdade tillståndsbevis, dels enligt 4 § 5 mom. andra stycket meddelade skriftiiga beslut, dels jämlikt 4 § 6 mom. avgivna deklarationer, dels ock bevis, att vederbörande kommuner tUlkom-

Prop. 1974:159 18

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

mande andelar av bevillningsav- mande andelar av bevillningsav
gifterna blivit till dem utbetalta. gifterna blivit till dem utbetalta.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

Förekommer i lag eller annan författning ordet "förordning" eller böjningsform av detta ord och avses därmed förordningen angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot "lag" i motsvarande form. Äldre lydelse av förordningens rubrik, som förekommer i lag eller annan författning, skall vid sanuna tidpunkt bytas ut mot rubrikens nya lydelse.

3 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1928: 376) om särskild skatt å

vissa lotterivinster

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1928: 376) om särskild skatt å vissa lotterivinster

dels att i 3 § orden "Kungl. Maj:t" och i 4 § ordet "Konungen" skaU bytas ut mot "regeringen",

deh att i 3 a § ordet "kontroUstyrelsen" skall bytas ut mot "riksskatteverket" och ordet "förordning" mot "lag",

dels att nuvarande 4 § skall betecknas 5 §,

dels att i förordningen skall införas en ny paragraf, 4 §, av nedan angivna lydelse,

dels att rubriken till förordningen skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om särskild skatt å vissa lotterivinster

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 § Har skatt icke erlagts eller erlagts med lägre belopp än som enligt riksskatteverkets beslut skall erläggas, skall verket anmana an-ordnaren av lotteriet att omedelbart inbetala felande belopp, överstiger inbetalt belopp vad som enligt beslutet skall erläggas, äger anordnaren omedelbart återfå det överskjutande beloppet jämte ränta.

Bestämmelserna i 27—29 §§ lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning om ränta och reslavgift äger motsvarande tiUämpiung på skatt enligt denna lag.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1975. Den nya lydelsen av 4 § tUlämpas icke i fråga om skattefordran, som överlämnats tUl indriviung före ikraftttädandet av denna lag.

Prop. 1974:159 19

Förekommer i lag eller annan författning ordet "förordning" eUer böjnmgsform av detta ord och avses därmed förordningen om särskUd skatt å vissa lotterivinster skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot "lag" i motsvarande form.

4 Fiirslag till

Lag om ändring i förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt

deh att i 23, 27, 28, 31, 38 och 47—49 §§, 55 § 1 mom., 57—58 a, 62, 64, 71 och 73 §§ ordet "Konungen" och böjningsform av detta ord skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

deh att i 1, 3, 23, 27, 31, 33 och 49 §§, 55 § 1 mom., 67, 69 och 71—73 §§ ordet "förordning" skall bytas ut mot "lag",

dels att rubriken tiU förordningen samt 17, 52 och 53 §§, 55 § 2 och 3 mom. samt 61 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i förordningen skall införas två nya paragrafer, 52 a och 61 a §§, av nedan angivna lydelse.

Lag om arvsskatt och gåvoskatt

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 §1 För företeende av sådan handling rörande delning av dödsbo, som avses i 15 §, eller av arvskifteshandling skall av beskattningsmyndigheten medgivas anstånd med skattens faststäUande, såvitt arvinge, universell testamentstagare, bouttedningsman eller testamentsexekutör gör framställning därom i samband med ingivande inom vederbörlig tid av bouppteckning för inregistrering.

Anstånd skall bestämmas tUl högst fyra månader från det bouppteckningen senast skolat vara ingiven. Ställes omedelbart eller, om anstånd redan beviljats, före anståndstidens utgång nöjaktig säkerhet för det belopp, vartiU skatten uppgår vid lottemas beräkning eiUigt lag och testamente, må anstånd medgivas högst ett år från det bouppteckningen senast skolat vara ingiven.

Anstånd som nu sagts skall icke föraideda uppskov med bouppteck-nmgens registrering.

På framstälhung av delägare, boutredningsman eUer testamentsexekutör i dödsbo efter den, som vid sin död ej hade hemvist i riket, skall för förrättande av sådan delning av dödsbo, som avses i 15 §, eUer av arvskifte anstånd bevUjas med avlämnande av deklaration, därvid bestämmelsema i första och andra styckena skola äga motsvarande tilllämpning.

StäUd säkerhet skall av beskattningsmyndigheten omedelbart överlämnas tUl länsstyrelsen. Mot bevis att sedermera påförd skatt blivit gulden skaU säkerheten återställas tiU den, som nedsatt densamma. Därest genom löftesmans död eller av annan orsak säkerheten blivit minskad och icke efter anmaning annan nöjaktig säkerhet lämnas,

1 Senaste lydelse 1958: 562.

skall beskattningsmyndigheten förklara bevUjat anstånd icke vidare gälla.

Om skyldighet att, då anstånd med skattens fastställande ägt rum, å skatten gälda ränta stadgas i 52 § 1 mom.

52 §

1 m o m.2 Skatt enligt denna förordning skall, i den mån ej jämlikt 55 § anstånd medgivits, erläggas inom sex veckor efter det att beslut om skattens fastställande meddelats eller den enligt 64 § 1 mom. förordnade g.ransknings-myndigheten erhåUit meddelande om att skattskyldig vitsordat anmärkning som framstäUts av denna myndighet.

Har jämlikt 17 § anstånd med skattens fastställande ägt rum, skall beskattningsmyndigheten från dagen då bouppteckning senast skolat vara ingiven eller, där skatten uttages efter deklaration, från dagen då, om anstånd ej beviljats, deklarationen senast skolat vara avlämnad till dagen för skattens fastställande påföra ränta å skattebeloppet efter den procent, som Konungen i anslutning till det allmänna ränteläget fastställer varje år i december att gälla för det påfölfande året. Skall jämlikt 54 § skatten förskjutas av dödsboet, påföres vid skattens fastställande ränta utan uppdelning å de särskUda skattskyldiga. Vad av beräknad ränta överskjuter helt krontal bortfaller.

1 m o m. Skatt enligt derma lag skall, i den mån ej jämlikt 55 § anstånd medgivits, erläggas inom sex veckor efter det att beslut om skattens fastställande meddelats eller den enligt 64 § 1 mom. förordnade granskningsmyndigheten erhållit meddelande om att skattskyldig vitsordat aiunärkning som framställts av denna myndighet.

Har skatt icke fastställts inom åtta månader efter det bouppteckning eller deklaration, oavsett om anstånd bevilfats, senast skolat vara ingiven, skäll ränta utgå från och med närmast efterföljande månad till och med den månad då skatten fastställts av beskattningsmyndighet. Skall jämlikt 54 § skatten förskjutas av dödsboet, påföres vid skattens faststäUande ränta utan uppdelning på de särskUda skattskyldiga. Ränta utgår under visst kalenderår efter den högre av de räntesatser som gäller vid beräkning av ränta för det året enligt 69 § 1 mom. uppbördslagen (1953: 272)?- Räntebelopp som understiger femtio kronor påföres ef. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller.

Sålunda intecknat skuldebrev vare gällande såsom betalningsmedel eller säkerhet endast i den mån detsamma fastställts att gälla inom det värde, till vilket den intecknade egendomen upptagits i ärendet angående arvsskattens fastställande, och därjämte endast under fömtsättning, att inteckningen omfattar jämväl ränta efter den procent, som Konungen föreskriver.

Överstiger den arvsskatt, som skall av dödsboet förskjutas, 20 000 kronor må därjämte, intiU skattens halva belopp, å inländsk börs noterade aktier, som ingå bland dödsboets tUlgångar, eller skuldebrev, för vUket lämnas säkerhet i börsnoterade eller andra aktier, gälla såsom betalningsmedel i enlighet med de föreskrifter Konungen meddelar.

A skuld, som avses i första och tredje styckena, skall gäldas ränta efter den procent, som Konungen i anslutning till det allmänna ränteläget fastställer varje år i december att gälla för det påföljande året. Räntan räknas från den dag då beslut meddelats om att skatten må erläggas med betalningsmedel varom nu är fråga.

Sålunda intecknat skuldebrev vare gällande såsom betalnmgsme-del eller säkerhet endast i den mån detsamma faststäUts alt gälla inom det värde, tUl vilket den intecknade egendomen upptagits i ärendet angående arvsskattens fastställande, och därjämte endast under fömtsättning, att inteckningen omfattar jämväl ränta efter den procent, som regeringen föreskriver.

Överstiger den arvsskatt, som skall av dödsboet förskjutas, 20 000 kronor må därjämte, intill skattens halva belopp, å inländsk börs noterade aktier, som ingå bland dödsboets tillgångar, eller skuldebrev, för vilket lämnas säkerhet i börsnoterade eller andra aktier, gälla såsom betalningsmedel i enlighet med de föreskrifter regeringen meddelar.

A skuld, som avses i första och tredje styckena, skall gäldas ränta. Räntan utgår från och med månaden efter den då beslut meddelats om att skatten må erläggas med betalningsmedel varom nu är fråga till och med den månad då skulden betalats. I fråga om räntan gälla i övrigt bestämmelserna i 1 mom.

52 a § Fastställer överrält skatt till högre belopp än beskattningsmyndigheten förut beräknat eller vitsordar skattskyldig anmärkning av

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydehe

den enligt 64 § 1 mom. förordnade granskningsmyndigheten, skall på sålunda tUlkommande skattebelopp utgå ränta.

Vid beräkning av ränta enligt första stycket gäller,

att ränta utgår från och med den andra månaden efter den, då beskattningsmyndigheten meddelat beslut angående skatten, dock att ränta på skatt, som motsvarar tidigare återbetalat skattebelopp, skall utgå från och med månaden efter den då skattebeloppet återbetalades, samt

att ränta utgår till och med den månad, då skatten förfaller till betalning enligt 52 § 1 mom. första stycket, dock icke för längre tid än två år.

I fråga om räntan gälla i övrigt bestämmelserna i 52 § 1 mom. dock att räntan påföres av länsstyrelsen. Ränta utgår även på ränta enligt 61 § som återbetalas. Vid beräkning av ränta för tid som infaller efter utgången av det år då skatten fastställes tillämpas den räntesats som gäller för det år då skatten fastställes.

I fall, där underrätt fastställt skatt, skall rätten till den länsstyrelse, som eiUigt 52 § 1 mom. ttedje stycket är uppbördsmyndighet, snarast översända till rätten ingiven bouppteckning eller annan handling, som sägs i 51 § andra stycket, eller bouppteckning, som tillhandahållits rätten jämlikt tredje stycket sistnämnda paragraf. Därjämte åligger det rätten att, enligt vad Konungen närmare bestämmer, tillställa länsstyrelsen de uppgifter, som fordras för uppbörd av skatten. Vad nu sagts skall äga motsvarande tiUämpning, när överrätt fastställt skatt till högre belopp än förut beräknats eller skattskyldig vitsordat anmärkning som framställts av

5 Lydelse enligt prop. 1974: 132. Jfr

I fall, där underrätt fastställt skatt, skall rätten tUl den länsstyrelse, som enligt 52 § 1 mom. tredje stycket är uppbördsmyndighet, snarast översända till rätten ingiven bouppteckning eller aiman handling, som sägs i 51 § andra stycket, eller bouppteckning, som tUlhandahållits rätten jämlikt tredje stycket sistnämnda paragraf. Därjämte åligger det rätten att, enligt vad regeringen närmare bestämmer, tillstaUa länsstyrelsen de uppgifter, som fordras för uppbörd av skatten. Vad nu sagts skaU äga motsvarande tillämpning, när överrätt fastställt skatt tUl högre belopp än fömt beräknats eller skattskyldig vitsordat anmärkning som framställts av 1969: 386.

55 §

2 m o m.8 Första inbetalningen skall äga mm inom tid, som angives i 52 § 1 mom., och skall uppgå, om skatten uppdelas i endast två poster, minst till en fjärdedel av skattens belopp och i andra fall minst till belopp motsvarande skattebeloppet delat med antalet inbetalningar. Andra inbetalningen skall verkställas å årsdagen för beslutet om skattens fastställande och envar av de följande å motsvarande dag det år, varunder den förfaller till betalning; och skola dessa inbetalningar uppgå tiU sinsemeUan lika belopp. A skatt, med vars eriäggande anstånd ålnjutes, skaU gäldas ränta. efter den procent, som Konungen i anslutning till det allmänna ränteläget fastställer varfe år i december att gälla för det påföljande året. Räntan räknas från den dag då anståndsbeslutet meddelats.

6 Senaste lydelse 1958: 562.

2 m o m. Första inbetalningen skaU äga mm inom tid, som angives i 52 § 1 mom., och skall uppgå, om skatten uppdelas i endast två poster, minst tUl en fjärdedel av skattens belopp och i andra fall minst tUl belopp motsvarande skattebeloppet delat med antalet inbetalningar. Andra inbetalningen skall verkställas å årsdagen för beslutet om skattens fastställande och envar av de följande å motsvarande dag det år, vamn-der den förfaller tUl betalning; och skola dessa inbetalningar uppgå till sinsemellan Uka belopp. A skatt, med vars eriäggande anstånd ålnjutes, utgår ränta. Räntan utgår från och med månaden efter den då skatten skulle ha erlagts om anstånd icke medgivits till och med den månad då anståndstiden gått till ända. I fråga om räntan gälla i övrigt bestäm-

Nuvarande lydehe

3 mom.'' Framställning om anstånd skall skriftligen göras senast då skatteärendet upptages till avgörande. BevUjas anstånd, skall inom tid, som beskattningsmyndigheten utsätter, tUl denna avlämnas tUl Kungl. Maj:t och kronan utfärdad skuldförbindelse å det belopp anståndet avser jämte ränta. Medgives anstånd, skaU därjämte inom samma tid ställas nöjaktig säkerhet, dock att sådan skyldighet icke föreligger för skattskyldig med avseende å skatt som skall utgå för nyttjanderätt eller rätt tUl ränta, avkomst eller annan förmån eller för rätt, som avses i 8 § andra stycket. Fullgöres ej vad i detta moment föreskrivits, anses anståndet förverkat.

Föreslagen lydehe

melserna i 52 § 1 morn., dock att räntan påföres av länsstyrelsen.

3 m o m. Framställning om anstånd skall skriftligen göras senast då skatteärendet upptages tUl avgörande. BevUjas anstånd, skall inom tid, som beskattningsmyndigheten utsätter, till denna avlämnas till staten utfärdad skuldförbindelse å det belopp anståndet avser jämte ränta. Medgives anstånd, skall därjämte inom samma tid ställas nöjaktig säkerhet, dock att sådan skyldighet icke föreligger för skattskyldig med avseende å skatt som skall utgå för nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån eller för rätt, som avses i 8 § andra siycket. Fullgöres ej vad i detta moment föreskrivits, anses anståndet förverkat.

61 §

Äger på grund av bestämmelsema i 27 §, 33 § 3 mom. eller 56—59 §§ eller enligt överrätts beslut dödsbo eller skattskyldig återfå eriagd skatt, skall i den ordning som är föreskriven i fråga om restitution av skatt enligt uppbördslagen (1953: 272), skattebeloppet på ansökan kostnadsfritt återbetalas ändå att till grund för' återbetalningen åberopat beslut, där det meddelats av underrätt eller länsstyrelse, ej vunnit laga kraft. Dödsbo eller skattskyldig äge ock, utom i fall som avses i 57—58 a §§, att å återbetalat belopp erhålla ränta.

Äger på grund av bestämmelserna i 27 §, 33 § 3 mom. eller 56—59 §§ eller enligt övsrrälts beslut dödsbo eller skattskyldig återfå eriagd skatt, skall i den ordning, som i fråga om restitution av kronoutskylder är föreskriven, skattebeloppet på ansökan kostnadsfritt återbetalas ändå att till grund för återbetalningen åberopat beslut, där det meddelats av underrätt eller länsstyrelse, ej vunnit laga kraft. Dödsbo eller skattskyldig äge ock, utom i fall som avses i 57 och 58 §§, att å återbetalat belopp erhålla ränta efter fem procent om året från och med den dag beloppet efter meddelat beslut om skattens fastställande blivit inbetalat till den dag detsamma återbekommes; dock må ränta ej utgå för längre tid än till dess trettio dagar förflutit efter det laga kraft åkommit det beslut, enligt vilket beloppet skall återbe-kommas, och i varfe fall ej för längre tid än ett år från det under-

t Senaste lydelse 1958: 562.

8 Rubrikens lydelse enligt prop. 1974:132.

Prop. 1974:159 25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

rätt eller länsstyrelse först meddelat beslut om skattens fastställande.

I fall, som avses i 57 och 58 §§, I fall, som avses i 57—58 a §§,

ankommer det på Konungen att ankommer det på regeringen att förordna i vad mån ränta skall förordna i vad mån ränta enligt utgå å skattebelopp, som återbeta- första stycket skall utgå å skatte-las; dock må ränta ef beräknas ef- belopp, som återbetalas. ter högre räntefot eller för längre tid än i första stycket är stadgat.

Har jämlikt 55 § anstånd medgivits med eriäggande av skatt, skall vid befrielse från hela det skattebelopp, som utestår oguldet, avlämnad skuldförbindelse återställas. Avser befrielse endast del av oguldet skattebelopp, skola de årliga inbetalningarna i motsvarande mån nedsättas.

61a § Ränta enligt 61 § första stycket utgår från och med månaden efter den, då skattebeloppet efter meddelat beslut om skattens fastställande blivit inbetalat, till och med den månad då beloppet utbetalas. Ränta utgår även på ränta enligt 52 och 52 a §§ samt 55 § 2 mom., som återbetalas. I fråga om räntan gälla i övrigt bestämmelserna i 52 § 1 mom., dock att räntan beräknas av länsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

Ränta enligt 52 § 1 mom. andra stycket eller enligt 52 a § beräknas icke för tid före ikraftträdandet av denna lag. Ränta enligt äldre lydelse av 52 § 1 mom. beräknas endast intill den 1 januari 1976 om anstånd med skattens fastställande enligt 17 § medgivits före ikraftträdandet.

Äldre lydelse av 53 § tredje stycket gäller fortfarande i fråga om skattefordran som överlämnats till indrivning före ikraftträdandet av denna lag.

Förekommer i lag eller annan författning ordet "förordning" eller böjningsform av detta ord och avses därmed förordningen om arvsskatt och gåvoskatt skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot "lag" i motsvarande form.

5 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas att 28 § lagen (1947; 576) om statiig inkomst-skatti skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydehe

28 §2 Medgives avräkning av utiändsk skatt, skall länsstyrelsen förordna om avkortning eller, när restitution skall ske, tillställa den skattskyldige honom tUlkommande belopp.

1 Rubrikens lydelse enligt prop. 1974:132.

2 Senaste lydelse 1966: 730.

Prop. 1974:159 26

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

På restituerat belopp utgår icke ränta.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre lydelse av 28 § gäller fortfarande i fråga om restitutionsränta för tid före ikraftträdandet.

6 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt

deh att i 19—21 och 23 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",

deh att i 1, 2, 4, 10, 11, 15—17, 19 och 20 §§ samt i rubriken närmast före 20 § ordet "förordning" och böjningsform av detta ord skall, om det avser denna förordning, bytas ut mot "lag" i motsvarande form,

dels att rubriken till förordningen skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om statlig förmögenhetsskatt

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

Förekommer i lag eller annan författning ordet "förordning" eller böjningsform av detta ord och avses därmed förordningen om statlig förmögenhetsskatt skall detta vid ikraftttädandet av denna lag bytas ut mot "lag" i motsvarande form.

7 Förslag tiU

Lag om ändring i förordningen (1951: 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1951: 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst

dels att i 10 § ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",

dels att i 1, 3, 6 och 10 §§ samt anvisningama tiU 1 § ordet "förordning" och böjningsform av detta ord skaU, om det avser denna förordning, bytas ut mot "lag" i motsvarande form,

dels att mbriken till förordningen och 5 § skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §1 Bifalles ansökan varom i 4 § sägs, skaU länsstyrelsen meddela förordnande om avkortning eller, där restitution skall ske, tillställa den skattskyldige honom tUlkommande belopp. Därvid tillämpas bestämmelserna i 87 § uppbördslagen.

1 Lydelse enligt prop. 1974; 132. Jfr 1967:634.

Prop. 1974:159 27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vid restitution ulgår icke ränta enligt 69 § 2 mom. uppbördslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Bestämmelsen i 5 § andra stycket gäller fortfarande i fråga om restitutionsränta för tid före Ucraftträdandet.

Förekommer i lag eller annan författning ordet "förordning" eller böjningsform av detta ord och avses därmed förordningen angående beräkning av statiig inkomstskatt för ackumulerad inkomst skall detta vid Ucraftlrädandet av denna lag bytas ut mot "lag" i motsvarande form. Äldre lydelse av förordningens rubrik, som förekommer i lag eller annan författning, skall vid samma tidpunkt bytas ut mot rubrikens nya lydelse.

8 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1953: 397) angående avgift för

fettvaror som användas för framställning av fetlemulsion m. m.

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1953: 397) angående avgift för fettvaror som användas för framställning av fetlemulsion m.m.

deh att i 2, 11 och 19 §§ orden "Kungl. Maj:t" skall bytas ut mot "regeringen",

deh att i 1, 3, 8, 11, 16 och 19 §§ ordet "förordning" och böjningsform av detta ord skall, om det avser denna förordning, bytas ut mot "lag" i motsvarande form,

dels att mbriken tUl förordningen samt 9 § skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om avgift för fettvaror som användas för framställning av fettemul-

sion m. m.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydehe

9 §
Överinseendet å kontrollen att Lagen (1959: 92) om förfaran-

avgift behörigen erlägges handha- det vid viss konsumtionsbeskatt-
ves av riksskatteverket. ning gäller i tillämpliga delar i

fråga om avgift enligt denna lag. Övermseendet å kontrollen att avgift behörigen erlägges handhaves av riksskatteverket. TiUverkare är pliktig att för tUlsyn bereda kontrolltjänsteman, närhelst denne det påfordrar, tillträde tiU samtliga för tillverkarens rörelse använda lokaler, att meddela riksskatteverket eller kontrolltjänsteman alla begärda upplysningar angående inköp och förbrukning i rörelsen av fettvaror samt att ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som riksskatteverket för erhåUande av en betryggande kontroU över avgiftens behöriga eriäggande meddelar, ävensom de anvisningar, som kontrolltjänsteman i enlighet med riksskatteverkets föreskrifter kan komma att lämna.

i Riibrikens lydelse enligt denna proposition.

Prop. 1974:159 28

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

TUlverkare, som enligt lag är skyldig föra handelsböcker, åligger därjämte att vid anfordran hålla dessa med tUlhörande handlingar tillgängliga för kontrolltjänsteman.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

Äldre lydelse av 9 § gäller fortfarande i fråga om avgift som erlagts före ikraftträdandet av denna lag.

Förekommer i lag eller annan författning ordet "förordning" eller böjningsform av detta ord och avses därmed förordningen angående avgift för fettvaror som användas för framställning av fetlemulsion m. m. skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot "lag" i motsvarande form. Äldre lydelse av förordningens mbrik, som förekommer i lag eller annan författning, skall vid samma tidpunkt bytas ut mot rubrikens nya lydelse.

9 Förslag tUl

Lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt

Härigenom förordnas att 17 § 2 mom. samt 36 § 1 och 3 mom. lagen (1958: 295) om sjömansskatt skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 §

2 mom." Har skatt icke er- 2 mom. Har skatt icke erlagts

lagts eller erlagts med för lågt be- eller erlagts med för lågt belopp,

lopp, åligger det sjömansskatte- åligger det sjömansskattekontoret

kontoret att snarast möjligt fram- att snarast möjligt framställa krav

ställa krav (revisionskrav) (revisionskrav) på felande

på felande belopp. Belopp under belopp. Belopp under tjugofem

tio kronor utkräves dock icke. kronor utkräves dock icke.

Revisionskrav skall dock icke framställas beträffande skattebelopp som fastställts till betalning genom beslut om rättelse enligt 15 § 3 eller 4 mom.

36 §
1 m o m.ä Innebär beslut av sjö- 1 m o m. Innebär beslut av sjö-

mansskattenämnden om jämkning mansskattenämnden om jämkning
eller rättelse att redare eller sjö- eller rättelse att redare eller sjö
man äger återfå eriagd skatt, skall man äger återfå eriagd skatt, skaU
återbetalning verkställas utan sär- återbetalning verkställas utan sär
skild ansökan. Belopp under tio skild ansökan. Belopp under tju-
kronor återbetalas dock icke. gofem kronor återbetalas dock

icke.

Bestämmelserna i 68 § 3 och 4 mom. uppbördslagen skall i den omfattning riksskatteverket bestämmer äga motsvarande tillämpning vid restitution av sjömansskatt.

1 Rubrikens lydelse enligt prop. 1974: 156. Lagen omtryckt 1970: 933.

2 Senaste lydelse 1971: 814.

3 Lydelse enligt prop. 1974:132.

Har beslut som föranlett ränta ändrats på sådant sätt att ränta icke skulle ha utgått eller utgått med lägre belopp, om ändringsbeslutet beaktats vid ränteberäkningen, är sjöman eUer redare skyldig återbetala vad han sålunda uppburit för mycket. Bestämmelsema om revisionskrav äga därvid motsvarande tUlämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre lydelse av 36 § 3 mom. gäller fortfarande vid beräkning av ränta för tid före ikraftträdandet av denna lag.

10 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning

deh att i 2, 37 g och 46 §§ orden "Kungl. Maj:t" skall bytas ut mot "regeringen",

deh att i 1, 2, 23, 37 g, 38, 46 och 49 §§ ordet "förordning" skall bytas ut mot "lag" och i 50 § ordet "riksräkenskapsverket" bytas ut mot "riksskatteverket",

dels att mbriken tUl förordningen samt 27 och 28 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

* Rubrikens lydelse enligt prop. 1974:132.

Skattskyldig har att erlägga ränta å oguldet skattebelopp efter sju procent om året, dock minst tio kronor. Räntan skall, om deklaration ej avgivits inom föreskriven tid eller den skattskyldige, utan att anstånd bevUjats, underlåtit att inom sådan tid erlägga i deklaration angivet belopp, beräknas från den dag deklaration senast bort avgivas. I annat f aU skall räntan beräknas från den dag då skattebeloppet enligt beslut av beskattningsmyndigheten senast bort inbetalas. Uppkommer öretal vid beräkning av ränta, skaU räntebeloppet jämnas tUl närmast högre hela krontal.

Skattskyldig har att erlägga ränta å oguldet skattebelopp efter sju procent om året, dock minst tio kronor. Räntan skall, om deklaration ej avgivits inom föreskriven tid eller den skattskyldige, utan att anstånd bevUjats, underlåtit att inom sådan tid erlägga i deklaration angivet belopp, beräknas från den dag deklaration senast bort avgivas. I annat fall skall räntan beräknas från den dag då skattebeloppet enligt beslut av beskattningsmyndigheten senast bort inbetalas. Ränta utgår till och med den dag, då betalning sker, dock längst till och med den dag då ärendet överlämnas till indrivning. Uppkommer öretal vid beräkning av ränta, skall räntebeloppet jämnas till närmast högre hela krontal.

Beskattningsmyndigheten äger avstå från ränta, om dröjsmålet med betalningen är obetydligt eller särskUda skäl eljest föranleda därtUl.

28 §

Prop. 1974:159 31

Förekommer i lag eller annan författning ordet "förordning" eller böjningsform av detla ord och avses därmed förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot "lag" i motsvarande form.

11 Förslag till

Lag om ändring i stämpelskatteförordningen (1964: 308)

Härigenom förordnas i fråga om stämpelskatteförordningen (1964: 308)2

deh att i 1, 6, 7, 31, 48, 49, 56 och 57 §§ orden "Kungl. Maj:t" skall bytas ut mot "regeringen",

deh att i 2, 13, 21, 24, 41 b, 44, 45, 46, 49 och 55—57 §§ ordet "förordning" skall, om det avser denna förordning, bytas ut mot "lag",

deh att mbriken till förordningen samt 37 § 2 mom. skaU ha nedan angivna lydelse.

Stämpelskattelag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

37                                                  §
2 mom. Har skattskyldig un-             2 mom. Har skattskyldig un
derlåtit att inbetala skatt inom       derlåtit att inbetala skatt inom
föreskriven tid, skall reslavgift er- föreskriven tid, skall reslavgift er
läggas tUl den myndighet, som i läggas tUl den myndighet, som i
sådant fall skall uppbära skatten, sådant fall skall uppbära skatten.
Restavgiften skall utgå efter sex Restavgiften skall utgå efter fyra
öre för varje hel krona av den del öre för varje hel krona av den del
av skatten som icke erlagls i rätt av skatten som icke erlagts i rätt
tid, dock ej med mindre belopp än tid, dock ej med mindre belopp än
tio kronor. Restavgiften skall vid   tio kronor. Öretal som uppkom-
öretal över femtio avrundas uppåt mer vid beräkning av reslavgift
och vid annat öretal avrundas       jämnas till närmast högre hela
nedåt till helt krontal.                                                       krontal.

När dröjsmålet med betalningen är obetydligt eller eljest särskUda skäl föranleda det, må befrielse från skyldighet att erlägga reslavgift meddelas av länsstyrelse i fråga om skatt, som avses i 1 mom. första stycket, och av beskattningsmyndigheten beträffande annan skatt.

Riksrevisionsverket äger, / den Riksskatteverket äger meddela

mån så påkallas, meddela sär- föreskrifter i fråga om befrielse

skilda föreskrifter i fråga om be- från skyldighet att erlägga restav-

frielse från skyldighet att erlägga gift.
reslavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

Äldre lydelse av 37 § 2 mom. första stycket gäller fortfarande i fråga om skattefordran som överlämnats till indrivning före ikraftträdandet av denna lag.

' Förordningen omtryckt 1971: 454.

Prop. 1974:159 32

Förekommer i lag eller annan författning ordet "stämpelskatteförordning" eller böjningsform av detla ord skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot "stämpelskattelag" i motsvarande form. Vidare skall vid samma tidpmUct ordet "förordning" eller böjningsform av detta ord, som förekommer i lag eller annan författning och avser stämpelskatteförordningen, bytas ut mot "lag" i motsvarande form.

12 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1967: 340) med vissa bestämmelser om prisreglering på jordbrukets område

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1967: 340) med vissa bestämmelser om prisreglering på jordbmkets område

deh att i 1, 6, 11, 12, 17, 22, 25—27, 32, 33 och 39 §§ ordet "Konungen" och böjningsform av detta ord skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

deh att i 2, 9, 14, 22, 28, 34, 38 och 39 §§ samt i mbriken till förordningens bilaga ordet "förordning" och böjningsform av detta ord skall, om det avser denna förordning, bytas ut mot "lag",

dels att rubriken till förordningen samt 23 och 24 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om prisreglering på jordbrukets område

Nuvarande lydelse Föreslagen lydehe

23 §1
Avgiftsskyldig skall erlägga Avgiftsskyldig skall erlägga
ränta på oguldet avgiftsbelopp av- ränta på oguldet avgiftsbelopp av
seende avgift som uppbäres av seende avgift som uppbäres av
jordbruksnämnden efter sju pro- jordbmksnämnden efter sju pro
cent om året, dock minst tio kro- cent om året, dock minst tio kro
nor. Räntan skall beräknas från nor. Räntan skall beräknas från
den dag avgiftsbeloppet enligt be- den dag avgiftsbeloppet enligt be
slut av jordbruksnämnden senast slut av jordbruksnämnden senast
bort betalas. Uppkommer öretal bort betalas. Ränta utgår till och
vid beräkning av ränta, skall rän- med den dag då betalning sker,
tebeloppet jämnas till närmast dock längst till och med den dag
högre hela krontal. då fordringen överlämnas till in-

drivning. Uppkommer öretal vid beräkning av ränta, skall räntebeloppet jämnas tUl närmast högre hela krontal. Jordbmksnämnden äger avstå från ränta, ora dröjsmålet med betalningen är obetydligt eller särskUda skäl annars föranleder tUl det.

24                                       §
På framställning av jordbraks-        På framställning av jordbruks
nämnden skall förfallet avgiftsbe-   nämnden skall avgift eller ränta,
lopp jämte ränta omedelbart ut-    som ef erlagts inom den utsatta ti-
tagas genom utmätning.         den, indrivas i den ordning som

1 Senaste lydelse 1973: 999.

Prop. 1974:159 33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

föreskrives i uppbördslagen (1953:272) om indrivning av restförd skatt. Därvid utgår reslavgift enligt 58 § 1 mom. första stycket lagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

Äldre lydelse av 23 och 24 §§ gäller fortfarande i fråga om fordran på avgift eller ränta, som överlämnats till indrivning före ikraftttädandet av denna lag.

Förekommer i lag eller annan författning ordet "förordning" eller böjningsform av detta ord och avses därmed förordningen med vissa bestämmelser om prisreglering på jordbrukets område skall detta vid ikraftträdandet av deima lag bytas ut mot "lag" i motsvarande form. Äldre lydelse av förordningens mbrik, som förekommer i lag eller annan författning, skall vid samma tidpunkt bytas ut mot mbrikens nya lydelse.

13 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1974: 226) om prisreglering på fiskets område

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1974: 226) om prisreglering på fiskets område

deh att i 1, 6, 11, 14, 17, 18, 23 och 24 §§ orden "Kungl. Maj:t" och böjningsform av dessa ord skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

deh att 15 § skall ha nedan angivna lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 §
Avgiftsskyldig skall erlägga Avgiftsskyldig skall erlägga

ränta på oguldet avgiftsbelopp av- ränta på oguldet avgiftsbelopp av
seende avgift som uppbäres av sta- seende avgift som uppbäres av sta
tens jordbmksnämnd efter sju tens jordbmksnämnd efter sju
procent om året, dock minst tio procent om året, dock minst tio
kronor. Räntan skall beräknas kronor. Räntan skall beräknas
från den dag avgiftsbeloppet enligt från den dag avgiftsbeloppet enligt
beslut av jordbmksnämnden se- beslut av jordbmksnämnden se
nast bort betalas. Uppkommer nast bort betalas. Ränta utgår till
öretal vid beräkning av ränta, och med den dag då betalning
skaU räntebeloppet jämnas till sker, dock längst till och med den
närmast högre hela krontal. dag då fordringen överlämnas till

indrivning. Uppkommer öretal vid beräkning av ränta, skall räntebeloppet jämnas tUl närmast högre hela krontal.

Jordbruksnämnden får avstå från ränta, om dröjsmålet med betalningen är obetydligt eller särskUda skäl annars föranleder tUl det.

1 Rubrikens lydelse enligt prop. 1974: 132. 3 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 159

Prop. 1974:159 34

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

På framställning av jordbruks- På framställning av jordbruks-

nämnden skall förfallet avgiftsbe- nämnden skall avgift eller ränta,
lopp jämte ränta omedelbart ut- som ej erlagts inom den utsatta
tagas genoin utmätning. tiden, indrivas i den ordning

som föreskrives i uppbördslagen (1953:272) om indrivning av restförd skatt. Därvid utgår rest-avgift enligt 58 § 1 mom. första stycket lagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre lydelse av 15 § gäller fortfarande i fråga om fordran på avgift eller ränta, sora överlämnats till indrivning före ikraftträdandet.

14 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas i fråga om kommunalskattelagen (1928: 370)

dels att 63 § skall upphöra att gälla,

dels att 32 § 3 mom. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydehe

32 §

3 m o m.2 Såsom intäkt upptages icke vad som av staten anvisats till bestridande av särskUda, med vissa tjänster eller uppdrag förenade kostnader, såsom:

utlandstUlägg och därmed likställda förmåner för utom riket stationerad personal vid utrikesförvaltningen eller i svensk biståndsverksamhet;

förvaltningskostnadsbidrag och anslag tUl andra expenser;

å stat uppförd häst- och båtlega;

till beställningshavare vid armén utgående hästgottgörelse för egna tjänstehästar;

resekostnads- och traktamentsersättning;

kostnadsersättning för vård av person i enskilt familjehem;

ägande i följd härav skattskyldig icke göra avdrag för underskott, som kan uppkomma därigenom, att sålunda anvisat anslag icke förslår tUl täckande av därmed avsedda utgifter.

Vad i första stycket sägs skall äga tUlämpning i fråga om motsvarande kostnadsersättning som anvisats av kommun eller skogsvårdsstyrelse. Riksskatteverket må därjämte, när skäl därtUl äro, förklara att vad i första stycket sägs skall äga tiUämpning i fråga om motsvarande ersättning, som anvisats av annan offentlig institution. Sådant beslut må, när omständighetema det föranleda, av riksskatteverket återkallas. Över beslut, som riksskatteverket meddelat enligt detta stycke, må klagan icke föras.

1 Rubrikens lydelse enligt prop. 1974: 132. ~ Senaste lydelse 1974: 293.

Prop. 1974:159 35

Förmånen av fri sjukvård eller fri tandvård, så ock av fri grupplivförsäkring upptages icke såsom intäkt, oavsett om förmånen åtnjutits på gmnd av statlig eller på gmnd av kommunal eller enskild tjänst. Har sådan förmån åtnjutits på gmnd av enskUd tjänst och utgått efter väsentligt förmånligare gmnder än som gälla för befattningshavare i statens tjänst, skall dock förmånen upptagas såsom intäkt tUl den del den utgått efter förmånligare gmnder än de för nämnda befattningshavare gällande. Förmån av fri grappsjukförsäkring enligt grander som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer upptages ej såsom intäkt, om de ersättningar som kunna utgå på grund av försäkringen icke överstiga av riksskatteverket för varje kalenderår fastställda belopp.

Såsom intäkt upptages ej heller förmån av mindre värde, som utgått i annat än penningar, därest förmånen kan antagas icke vara avsedd att utgöra direkt vederlag för utfört arbete.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

. Den nya lydelsen av 32 § 3 mom. tillämpas första gången vid 1976 års taxering.

Bestämmelserna i den upphävda 63 § tUlämpas fortfarande vid debitering av skatt på grund av efiertaxering som beslutats i första instans före ikraftträdandet av denna lag.

15 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623)

Härigenom förordnas att 25, 70 och 73 §§ taxeringslagen (1956: 623)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 §2 Allmän självdeklaration skall upptaga:

1) den skattskyldiges namn och postadress, hemortskommun, där sådan finnes, och hemvist därstädes, personnummer samt nummer å för honom utfärdad debetsedel å preliminär skatt för året näst före taxeringsåret ävensom beträffande utiänning nationalitet, beträffande utländsk juridisk person det land, där styrelsen haft sitt säte, samt beträffande skattskyldig, som allenast under någon del av beskattningsåret varit i riket bosatt, uppgift om den tid, han sålunda haft bostad härstädes,

2) alla förvärvskällor, beträffande vilka skattskyldighet för beskattningsåret åligger den skattskyldige; och skall därvid i fråga om förvärvskälla, i vUken skattepliktig fastighet mgått, särskUt angivas dels beskaffenheten av den skattskyldiges innehav av fastigheten, dels fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret eller, om sådant värde det året icke varit fastigheten åsätt, dess eljest antagliga värde vid taxeringsårets ingång, dels ock, därest fastigheten icke ingått i förvärvskäUan under hela beskattningsåret eller fastigheten ingått däri endast till viss del,

1 Rubrikens lydelse enligt prop. 1974:132. Lagen omtryckt 1971: 399

2 Lydelse enligt prop. 1974:132. Jfr 1972: 764.

Prop. 1974:159 36

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

hum lång tid eller till vilken del fastigheten sålunda ingått i förvärvskällan,

3) de intäkter och de avdrag, som äro att hänföra till varje förvärvskäUa, dock att ersättning, som enligt bestämmelsema i 37 § 1 mom. l.g) icke behöver upptagas i kontrolluppgift, ej heller behöver upptagas i deklarationen såsom intäkt,

4) de allmänna avdrag, som den skattskyldige yrkar få tillgodonjuta vid taxeringen,

5) den skattskyldiges tUlgångar och skulder vid slutet av beskattningsåret, ändå att förmögenheten icke uppgår till skattepliktigt belopp, dock endast om och i den mån skattskyldighet för förmögenhet åligger honom,

6) beloppet av den preliminära skatt, som genom skatteavdrag erlagts för året näst före taxeringsåret, ävensom

7) garantibelopp, vilket skall 7) garantibelopp, vilket skall upptagas såsom skattepliktig in- upptagas såsom skattepliktig inkomst för den skattskyldige i den- komst för den skattskyldige i dennes hemortskommun. nes hemortskommun,

8) om deklarationen avser juridisk person, vari aktierna eller andelarna ägas av fysisk person, dödsbo eller familjestiftelse ensam eller tillsammans med ett fåtal andra skattskyldiga, ägarens eller ägarnas namn, personnummer och adress eller adresser.

AUmän självdeklaration skaU därjämte innehåUa de uppgifter, som för särskUda fall föreskrivas i denna lag eller som erfordras för beräkning av pensionsgmndande inkomst enUgt lagen om allmän försäkring.

Ha makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret och under detta år levt tillsammans, var för sig inkomst att taxera enligt lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, skaU vardera maken uppgiva humvida inkomst av förvärvskälla är A-inkomst eller B-inkomst enligt 9 § 3 mom. nämnda lag. Vad nu sagts om makar skall i tUlämpliga delar jämväl gälla i fråga om skattskyldiga som avses i 65 § sista stycket kommunalskattelagen (1928: 370).

Har skattskyldig under beskattningsåret varit gift, skall han jämväl uppgiva sådan boets eller andra makens inkomst och förmögenhet, över vilken förvaltningen rättsligen tUlkommit honom. Åligger skattskyldigheten andra maken, skall uppgiften lämnas å särskild blankett. Då skattskyldig skall taxeras for barns eUer annans förmögenhet, skall uppgift länmas jämväl om sådan förmögenhet.

Belopp, som upptagas i självdeklaration, skola utföras i hela krontal, så att överskjutande öretal bortfaUa.

70 §

Om besvär över skattskyldigs Om besvär över skattskyldigs

taxering skola prövas av den mel- taxermg skola prövas av den mel-

lankommunala skatterätten, skola, lankommunala skatterätten, skola,

efter det taxering åsatts och längd- efter det taxering åsatts och längd-

Nuvarande lydelse

föring skett, deklarationer och övriga handlingar rörande den skattskyldige, hans hemmavarande bam, som icke fyUt 20 år, ävensom, därest han varit gift vid ingången av beskattningsåret och under detta år levt tUlsammans med make som taxerats, motsvarande handlingar rörande maken så fort ske kan översändas tUl riksskatteverket. Vid handlingarna skola fogas utdrag av taxeringslängd samt i förekommande fall utdrag av taxeringsnämndens protokoll.

Föreslagen lydelse

föring skett, deklarationer och övriga handlingar rörande den skattskyldige, hans hemmavarande barn, som icke fyllt 18 år, ävensom, därest han varit gift vid ingången av beskattningsåret och under detta år levt tUlsammans med make som taxerats, motsvarande handlingar rörande maken så fort ske kan översändas till riksskatteverket. Vid handlingarna skola fogas utdrag av taxeringslängd samt i förekommande fall utdrag av taxeringsnämndens protokoll.

Prop. 1974:159 38

Utdrag av protokollet över finansärenden hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 11 oktober 1974.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden STRÄNG, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT, GUSTAFSSON, ZACHRISSON, HJELM-WALLÉN.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrade regler för råntor enligt uppbördsförordningen (1953: 272), m. m. och anför.

Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 12 december 1969 och den 14 maj 1970 tiUkallade jag fem sakkunniga med uppdrag att se över bestämmelserna om företagens och andra arbetsgivares uppgifts-och uppbördsskyldighet, m. m. De sakkunniga, som antagit namnet Utredningen om företagens uppgLftsplikt, redovisade i juni 1973 delbetänkandet (SOU 1973: 33) Ränta och reslavgift på skatt m. m.

I betänkandet föreslås ändrade regler beträffande reslavgift vid indrivning av skatter m. m. och likaså ändrade bestämmelser för de räntor som utgår enligt bl. a. uppbördsförordningen (1953: 272) (UF). De framlagda förslagen innebär ett i stort sett enhetligt system för reslavgift och räntor på skatter och aUmänna avgifter. Utredningens förslag i fråga om räntorna innebär bl. a. att i stället för den nuvarande kvarskatte-räntan enligt UF skall utgå dels en vid inkomstbeskattningen avdragsgUl ränta och dels en ej avdragsgUl avgift.

Kvarskatteräntan skall liksom de övriga räntorna enligt förslaget kontinuerligt anpassas till det allraänna ränteläget. Utrednmgen föreslår att ränta skaU utgå även på tillkommande skatt (respitränta). De nya ränte-reglema föreslås tiUämpas fr. o. m. år 1975. Restavgiftsbestämmelsema däremot anses kunna tiUämpas först sedan ADB tagits i bruk inom exekutionsväsendet, vilket beräknas kunna ske tidigast år 1977.

Ledamoten Eklund har med instämmande av två experter i utredningen reserverat sig mot förslaget bl. a. i vad avser kvarskatteavgiften och respiträntan.

'■ Överdirektören Hans Jämbrink, ordförande, direktören Erik Eklund, direktören Ove Kjellgren, avdelningsdirektören Per Gunnar Linde och kammarrättsrådet Sverker Widmark.

Prop. 1974:159 39

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Svea hovrätt, hovrätten för Övre Norrland, kammarrätten i Göteborg, försvarels civilförvaltning, riksförsäkringsverket (RFV), sjöfartsverket, kammarkollegiet, statskontoret, generaltullstyrelsen, bankinspektionen, riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket (RSV), lantbmksstyrelsen, statens jordbruksnämnd, lantmäteristyrelsen, riddarhusdirektionen, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Älvsborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Västernorrlands och Västerbottens län, mervärdeskatteutredningen, punktskatteutredningen, ackordscentralen. Föreningen Sveriges fögderichefer. Föreningen Sveriges kronofogdar. Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbmkamas riksförbund (LRF), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen, Svenska företagares riksförbund, Sveriges advokatsamfund, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges allmänna exportförening, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO), Sveriges industriförbund, Sveriges redareförening. Tjänstemannaföreningen vid kronofogdemyndigheten och Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Lantbmksstyrelsen har inhämtat yttrande från statens centrala frökontrollanstalt. LRF hänvisar som sitt yttrande till ett inom Lantbmkets skattedelegation upprättat utlåtande. Svenska arbetsgivareföreningen. Svenska bankföreningen och Sveriges industriförbund har som sina yttranden åberopat vad Näringslivets skattedelegation uttalat angående betänkandets förslag. Även Sveriges allmänna exportförening och Sveriges redareförening har hänvisat tUl detta uttalande. Några länsstyrelser har tUl sina yttranden fogat ytttanden från allmänna ombud, lokala skattemyndigheter och kronofogdemyndigheter inom resp. län. Föreningen Sveriges kronofogdar har bifogat yttranden från kronofogdemyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Som jag påpekat anser uttedningen själv att dess förslag beträffande restavgifter inte kan börja tUlämpas förrän ADB har genomförts inom exekutionsväsendet. Denna mening synes ovedersäglig. Eftersom arbetet med att införa det ifrågavarande ADB-systemet torde ta ytterligare ett par år i anspråk, bör ett övervägande av utredningens förslag beträffande restavgifter tills vidare anstå. Utredningens förslag rörande ett delvis nytt system för uppbörd av arbetsgivaravgifter har tidigare anmälts av chefen för socialdepartementet.

Jag ämnar nu behandla utredningens förslag i vad det avser räntor vid skattebetalning, dock endast i vissa delar. I vad förslaget avser punktskatter och mervärdeskatt bör det i första hand övervägas vid den tekniska översyn som f. n. utförs av punktskatteutredningen (Fi 1970: 57) resp. mervärdeskatteutredningen (Fi 1971: 05). Dessa utredningar bör också behandla räntor i fråga om prisregleringsavgifter på jordbmkets och fiskets område, där förfarandena i tekniskt avseende

Prop. 1974:159 40

nära anknyts till vad som gäUer för punktskatterna. Förslaget om ränlor inom vägtrafikskattens område liksom för tull ämnar jag ta upp i elt senare sammanhang.

Det finns däremot skäl att redan nu föreslå vissa åtgärder som tar sikte på det framtida ADB-systemet inom exekutionsväsendet. Jag avser i det följande föreslå bestämmelser om att ränta på det allmännas fordringar inte skall beräknas under indrivningstiden, såsom f. n. är fallet för vissa fordringar. I stäUet bör gälla att reslavgift skall utgå. Vidare ämnar jag lägga fram förslag om gmnden för debitering av kommunalskatt vid efiertaxering samt förslag rörande debitering av preliminär A-skatt i visst fall och i fråga om vissa uppgifter i självdeklaration för s. k. fåmansbolag.

Nuvarande ordning Räntor enligt UF

De räntor som utgår enligt UF är av fyra slag, nämligen de som påförs vid avräkning mellan preliminär skatt och slutlig skatt (ränta på överskjutande skatt, ö-skatteränta, och ränta på kvarstående skatt, kvar-skatteränta), ränta på skattebelopp som återbetalas på grund av nedsättning av taxering m. m. (restitutionsränta) och ränta vid anstånd med skattebetalning (anståndsränta).

Bestämmelser om restitutionsränta infördes redan i 1945 års UF, medan kvarskatteränta och ö-skatteränta infördes år 1951 efter förslag av 1945 års uppbördssakkunniga. Genom reglerna om kvarskatteränta avsågs att stimulera de skattskyldiga tUl fyllnadsbetalning så alt kvarstående skatt inte uppkommer eller i vart fall reduceras. De urspmngliga reglerna är i stort sett oförändrade. De ändringar som skett har rört räntesatserna eUer de särskUda spärreglerna som gäller för påföring av kvarskatteränta.

UF:s ränteregler behandlades av uppbördsutredningen i dess betänkande (SOU 1965: 23) Uppbördsfrågor. Utredningen fann att då gällande regler för beräkning av kvarskatteränta, ö-skatteränta och restitutionsränta var svåröverskådliga och i vissa avseenden även oklara. Utredningen lade fram förslag som ledde till lagstiftning år 1967. De nya bestämmelserna avsåg beräkning av kvarskatteränta, ö-skatteränta och restitutionsränta vid rättelse av fel i debitering eller tUlgodoräknande av preliminär skatt och vid omdebitering på grund av taxeringsbeslut m. m. liksom även anståndsränta och tidpunkterna för beräkning av restitutionsränta. Samtidigt infördes regler om skyldighet för skattskyldig och arbetsgivare att i vissa fall återbetala uppburen ränta.

Kvarskatteränta (27 § 3 mom. UF) utgår när skattskyldigs slutiiga skatt överstiger den preliminära skatt som skall gottskrivas honom med

Prop. 1974:159 41

minst en tiondel av den slutliga skatten eller minst 5 000 kr. Räntan utgår med 12 % på den del av det överskjutande beloppet (kvarstående skatten, "kvarskatten") som överstiger 1 000 kr., avmndat till närmast lägre hundratal kronor. Vid beräkning av räntan skall i den slutiiga skatten inte inräknas utskiftningsskatt, ersättningsskatt, skogsvårdsavgift, arbetsgivaravgift, avgift enligt 2 § förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift, redareavgift, avgift (skattetillägg och förseningsavgift) enligt 116 a eUer 116 c § taxeringsförordningen (1956: 623) och inte heller annuilet på avdikningslån. Vid beräkningen skaU vidare i den preliminära skatten inte medräknas skatt som erlagts efter den 30 april året näst efter inkomståret. Debiterad preliminär B-skatt, genom skatteavdrag innehållen preliminär A-skatt och preliminär A-skatt, som faststäUts tiU betalning på gmnd av underlätet skatteavdrag, räknas den skattskyldige tUl godo även om skatten ej är betald när avräkningen mellan preliminär och slutlig skatt sker.

I samband med rättelse av fel som uppkommit vid debiteringen av slutlig skatt eller vid krediteringen av preliminär skatt skall ny beräkning av kvarskatteränta göras. Räntan skall därvid bestämmas tiU det lägre eller högre belopp som betingas av rättelsen av debiteringen eller krediteringen. Vid omdebitering på gmnd av beslut om ändrad taxering skall ny beräkning av kvarskatteränta däremot ske endast när beslutet innebär en nedsättning av taxeringen. De regler som gäller för omräkning av kvarskatteränta i samband med taxeringsbeslut är tUlämpliga även i fråga om beslut angående ändring av sjukförsäkringsavgift eller tilläggspensionsavgift.

Skattskyldig som har att betala kvarskatteränta kan enligt 85 § 2 mom. UF efter ansökan hos länsstyrelsen helt eller delvis befrias från räntan. Fömtsättningen härför är att den kvarstående skatten beror av förhållande som den skattskyldige inte skäligen kunnat råda över. För make som taxerats enligt de för gift skattskyldig gäUande bestänmielser-na finns vidare möjlighet att hos länsstyrelsen begära att räntan nedsätts till det belopp vartUI den skulle ha uppgått om ränteberäkningen gjorts gemensamt för makarna.

ö-skatteränta (69 § 1 mom. UF) utgår på den del av den överskjutande preliminära skatten ("ö-skatten") som överstiger 1 000 kr. Därvid tas inte hänsyn till preliminär skatt som erlagts efter den 30 april året näst efter inkomståret. Innehållen preliminär skatt räknas dock alltid den skattskyldige tUlgodo. Begränsningen gäller inte heller debiterad preliminär B-skatt och faststäUd preliminär A-skatt av nyss nämnt slag, om skattebeloppet erlagts i sådan tid att betalningen kan beaktas i samband med debiteringen av den slutiiga skatten. Det belopp som ö-skatteränta beräknas på avrundas tUl närmast lägre hundratal kronor. Räntan utgår med 7 % om ö-skatten uppkommit genom betalning av prelimi-

Prop. 1974:159 42

när skatt senast den 18 januari året näst efter inkomståret och med 3,5 % om betalningen skett därefter men, i normalfallet, senast den 30 april samma år. Högsta räntebelopp som kan utgå är 100 000 kr. Vid beräkning av ö-skatteränta justeras den slutUga skatten endast på det sättet att skattetillägg och förseningsavgift enligt 116 a resp. 116 c § taxeringsförordningen inte tas med i den slutliga skatten vid ränteberäkningen. Vid ränteberäkningen skall till den slutiiga skatten läggas tUlkommande skatt som den skattskyldige är debiterad på gmnd av inkomsttaxeringen för det år vartill den preliminära skatten hänför sig. I vissa faU inräknas i den slutiiga skatten också tUlkommande skatt som ej påförts vid tiden för återbetalningen men kan förväntas bli påförd den skattskyldige.

Reglerna om beräkning av ö-skatteränta vid rättelse av fel och omdebitering på gmnd av taxeringsbeslut överensstämmer med vad som gäller beträffande omräkning av kvarskatteränta. ö-skatteränta som den skattskyldige erhåUit på grund av fel i själva debiteringen eUer skatteavräkningen är han skyldig att återbetala (69 § 3 mom. UF). Beslut om höjning av taxering eller sjukförsäkringsavgift etc. föranleder i princip inte omräkning av ö-skatteränta. Länsskatterätts beslut om taxeringshöjning medför dock ny beräkning av ö-skatteränta när vid tiden för återbetalning av ö-skatten tillkommande skatt debiterats på grund av beslutet eller när preliminär skatt innehållits i avvaktan på debitering av tillkommande skatt. Nedsätts debiteringen på gmnd av lägre taxering sker alltid omräkning med avseende på ö-skatteränta. Den ränta som skattskyldig sålunda erhåller är han skyldig att återbetala om taxeringen sedermera höjs.

Restitutionsränta (69 § 2 mom. UF) utgår när skattskyldig får tUlbaka skatt på gmnd av att slutlig, kvarstående eller tUlkommande skatt nedsätts eller när skattskyldig räknas tiU godo ytterligare ö-skatt samt när sådan ö-skatt, som innehållits i avvaktan på debitering av tUlkommande skatt, betalas ut tUl den skattskyldige efter taxeringsårets utgång. Räntan utgår efter 5 % och beräknas förutom på själva skattebeloppet även på den ytterligare ö-skatteränta som den skattskyldige äger rätt till enligt omdebitermgen. Uppkommer öretal vid ränteberäkningen skall räntcbe-loppet jämnas tUl närmast högre hela krontal. Ränta utgår inte ora räntebeloppet understiger 5 kr.

Restitutionsränta beräknas inte på belopp, som dödsbo befrias från att erlägga för skattskyldigs räknmg, och inte heller på kvarskatteränta som skall betalas tillbaka till skattskyldig. Om skattskyldig fått sin taxering nedsatt men i stället skall betala skatt, som debiterats eller bör debiteras på samma ort men i annan ordning eller på annan ort eller för annat år, skall restitutionsränta beräknas endast på den del av överskjutande skattebelopp, som inte tas i anspråk för betalning av denna skatt.

Prop. 1974:159 43

Restitutionsränta utgår t. o. m. dagen för återbetalning. I övrigt gäller belräffande ränteberäkningen i huvudsak, att restitutionsränta på skattebelopp, som erlagts preliminärt, och ö-skatteränta, som uppkommit vid ny ränteberäkning, utgår från utgången av taxeringsåret, och ränta på annan skatt fr. o. m. det första halvårsskiftet efter skattebetalningen.

Liksom i fråga om ö-skatteränta kan skattskyldig bli återbetalningsskyldig för restitutionsränta. Om det beslut som föranlett ränta ändras på sådant sätt att ränta inte skulle ha utgått eller skulle utgått med lägre belopp om ändringsbeslutet kunnat beaktas från början, skall nämligen den skattskyldige återbetala vad han uppburit för mycket i ränta

(69 § 3 mom. UF).

Enligt 75 § femte stycket UF får arbetsgivare ränta efter 5 % för år vid återbetalning av skattebelopp, som han eriagt för arbetstagare, om han sedermera funnits inte vara ansvarig för skatten. Han är skyldig att betala tillbaka för mycket uppburen ränta om han enligt senare beslut förklaras ansvarig för skattebeloppet eller del därav.

Med anståndsränta avses den ränta som enUgt 49 § 4 mom. UF i visst fall skall erläggas av den som åtnjutit anstånd med inbetalning av skatt. Enligt 49 § 2 mom. 1) kan skattskyldig, som anfört besvär över taxering, under närmare angivna fömtsättningar av länsstyrelsen medges anstånd med betalning av skatt i avvaktan på besvärens prövning. I den mån besvären inte bifalls och den skattskyldige sålunda efter anståndstidens slut skall betala skattebelopp, som omfattas av anståndet, beräknas ränta efter 5 % för år på detta belopp. Räntan beräknas från utgången av det uppbördsår under vUket skattebeloppet skuUe ha erlagts om anstånd inte meddelats t. o. m. den dag betalning sker. öretal jämnas till närmast högre krontal. Räntebelopp under 5 kr. tas inte ut. Om skattskyldigs taxeringsbesvär bifalls i högre instans återbetalas räntan sedan taxeringen vunnit laga kraft.

Räntor enligt vissa andra författningar

Enligt förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt (AGF) påförs ränta när anstånd med fastställande av skatt eller med betalning av skatt (52 § 1 mom. och 55 § 2 mom.) medges. Ränta utgår också när betalning av arvsskatt sker genom att skuldebrev eller aktie godtas som betalningsmedel (52 § 2 mom.).

Vid anstånd med faststäUande av skatt beräknas ränta från dagen då bouppteckning senast skolat vara ingiven eller, om skatten tas ut efter deklaration, från den dag deklaration rätteligen skuUe varit inlämnad. Ränta utgår tiU dagen för skattens faststäUande. Ränta vid anstånd med skatts eriäggande eller vid användande av skuldebrev eller aktie som betalningsmedel räknas från dagen för myndighetens beslut om anstånd

Prop. 1974:159 44

resp. befalningsgodkännande. I samtliga fall utgår ränta efter den procent som Konungen i anslutning till det allmänna ränteläget fastställer varje år i december att gälla för det påföljande året.

AGF innehåUer även bestämmelse om restitutionsränta. Dödsbo och skattskyldig äger sålunda enligt 61 § i allmänhet erhåUa ränta på återbetalat belopp efter 5 % om året fr. o. m. den dag beloppet inbetalats efter meddelat beslut om skattens faststäUande tUl den dag beloppet återbetalas. Ränta utgår dock inte för längre tid än till dess 30 dagar förflutit efter att det beslut vunnit laga kraft enligt vUket beloppet skaU återbetalas och i varje fall inte för längre tid än ett år från det underrätt eller länsstyrelse först meddelat beslut om skattens fastställande.

Enligt 36 § förordningen (1958:295) om sjömansskatt (SjF) skall redare och sjöman erhålla ränta efter 5 % för år när skatt återbetalas på grand av sjömansskattenämndens beslut om jämkning eller rättelse av skatteavdrag. Ränta ulgår också vid återbetalning på grund av kammarrätts eller regeringsrättens utslag. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen jämnas till närmast högre hela krontal. Räntebelopp under tio kr. utbetalas inte.

Ränta beräknas fr. o. m. den 1 juli året efter det år tmder vilket skatten erlagts t. o. m. den månad då beslut om återbetalning meddelas. Om det beslut som legat tUl gmnd för ränteberäkningen ändras på sådant sätt att ränta inte skulle ha utgått eller utgått med lägre belopp om ändringen kunnat iakttas när räntan beräknades, är sjöman eller redare skyldig att betala tillbaka för mycket erhållen ränta.

Enligt 3 § kungörelsen (1964: 805) om uppbörd och redovisning av särskild skatt å vissa lotterivinster skall anordnare, som inte erlägger skatt i rält tid, betala ränta enligt de grunder som anges i 27 § förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning (FF). Anordnare av lotteri kan även bli tillerkänd ränta. Så är fallet när inbetalt belopp överstiger vad som skall erläggas i skatt enligt RSV:s beslut. Restitutionsränta utgår då enligt 29 § FF, dvs. efter 5 % om året från inbetalningsdagen.

I 61 § uppbördskungörelsen (1967: 626) (UK) föreskrivs att avgifter och liknande medel, som får tas ut genom utmätning utan föregående dom eller utslag, skall drivas in enligt föreskriftema om indrivning av skatt i UF och UK samt att därvid utgår reslavgift enligt saimna grunder som i UF, dock med högst 60 kr. Vissa av de författningar som avses i 61 § UK innehåUer även bestämmelser om ränta. Exempel härpå är den ränta, som lantmäteristyrelsen enligt 32 § lantmäteritaxan (1960: 332) kan påfordra när belopp inte erläggs inom föreskriven tid eller när anstånd meddelas.

Prop. 1974:159 45

LItredningen Inledning

Utredningens uppdrag har såvitt nu är i fråga avsett möjligheten att skapa ett system, varigenom räntorna enhgt UF m. fl. författningar på ett smidigt sätt kan anpassas till förändringarna i diskontot. Beträffande ränta på kvarskatt har man haft att särskilt ta hänsyn tUl att den bör vara ett medel för att effektivisera skatteuppbörden och överväga om därmed är helt förenligt att räntan är avdragsgill vid inkomsttaxeringen. I förevarande hänseenden har utredningen haft att även i övrigt lägga fram de förslag till förbättring av gällande ordning som utredningen har funnit påkallade.

Utredningens förslag innebär ett i stort sett enhetligt system för samtliga skatter och allmänna avgifter. Variationerna i de föreslagna bestämmelserna för särskUda skatter eller avgifter hänför sig tiU olikheter i skatte- eller avgiftssystemen som sådana.

Räntor enligt UF

Kvarskatteräntan

Allmänt. Uttednmgen erinrar inledningsvis om att uppbördssystemet i princip är utformat så att de skattskyldiga erlägger inkomstskatt (preliminär skatt) i anslutning tUl inkomstförvärvet. Preliminär skatt tas emeUertid ut enligt tämligen schablonmässiga regler och för ett gott uppbördsresultat behövs därför oftast att de skattskyldiga själva tar initiativ tUl en riktig avvägning av skatten. De skattskyldigas inttesse av att medverka tUl att den preliminära skatten blir rätt avvägd är beroende bl. a. av vUka konsekvenserna blir om den preliminära skatten är för låg i förhållande tiU den slutiiga skatten.

Om den preluninära skatten är lägre än den slutliga skatten uppkommer kvarskatt, som betalas först under halvåret efter taxeringsåret. För den som har preliminär A-skatt tas kvarskatten ut genom skatteavdrag, som regel under årets första fyra månader. Skattskyldig med B-skatt skall själv betala in kvarskatten under uppbördsterminerna i mars och maj efter taxeringsåret. Det uppskov med skattebetalning, som uppkommer genom reglema för betalning av kvarskatt, innebär att de skattskyldiga har ett visst intresse av att skjuta upp betalningen av preliminär skatt.

Kvarskatteräntan infördes som en påföljd för utnyttjad skattekredit under cirka ett år. Enligt uttalandena vid räntebestämmelsemas tUlkomst är denna tidsberäknmg gjord från utgångspunkten att ränta skall drabba endast den som inte gjort fyllnadsbetalning av preliminär skatt senast den 30 april efter inkomståret. Som skäl för denna begränsning av den

Prop. 1974:159 46

beräknade kredittiden anfördes att för många skattskyldiga förelåg svårigheter att under inkomståret beräkna den inkomst på vUken slutlig skatt skall utgå. Alla borde därför få möjlighet att göra fyllnadsbetalning senast den 30 april efter inkomståret utan att behöva vidkännas ränta för tid dessförinnan.

Utredningen understryker att för en god överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt fömtsätts att de skattskyldiga själva medverkar och tar initiativ tUl att den preliminära skatten blir riktigt beräknad. En sådan medverkan kan uppenbarligen inte påräknas i önskvärd utsträckning utan någon form av påtryckning. Det är därför enligt utredningen nödvändigt att förena kvarskatt med en avgiftspåföljd, alldeles oavsett det förhållandet att skattskyldig har en förmån genom uppskovet med betalning av kvarskatt.

En avgift på kvarskatt skulle inte i första hand framstå som ersättning för det uppskov skattskyldig får med betalning av skatten. Genom avgiften skuUe i stället de skattskyldiga förmås att genom frivUlig betalning så nära som möjUgt anpassa storleken av betald preliminär skatt till den slutliga skatten. För att få denna verkan av påtryckningsmedel bör avgiften utformas så att dess effekt blir oberoende av den skattskyldiges avdragsrätt vid taxeringen. Den bör således ha ungefär samma karaktär som restavgiften vid försummad skattebetalning. Den bör följaktligen inte få dras av vid inkomsttaxeringen. Hänsyn bör helt naturligt tas tUl att skattskyldig inte bör undgå ränta för den kredit som uppskovet med skattebetalningen medför.

Utredningen har övervägt två lösningar. Enligt den ena (avgiftsalternativet) beräknas en ej avdragsgUl avgift som såvitt möjligt är avvägd med beaktande av tidigare angivna räntesynpunkter. Den andra lösningen innebär att en sådan avgift kombineras med en ren kreditavgift i form av ränta (kombinationsaltemativet).

Utredningen påpekar att även den nuvarande kvarskatteräntan är utformad för att fylla den dubbla funktionen av påtryckningsmedel och kreditavgift. För att den också så långt möjligt skall täcka dessa två funktioner har man satt räntesatsen högre än vad som är motiverat av enbart kreditsynpunkter. Att påtryckningsmedlet utformats som enbart ränta får ses mot bakgmnden av att man vid räntebestämmelsernas tiUkomst lade huvudvikten vid att skattskyldig genom att erlägga för låg preliminär skatt utnyttjar en möjlighet att få kredit.

Vid valet av alternativ har utredningen även beaktat att den totala kvarskatten normalt uppgår till betydande belopp. Vid 1970, 1971 och 1972 års taxeringar var kvarskatten för fysiska personer resp. ca 2,5, 3 och 1,9 mUjarder kr. och för aktiebolagen, som utgör den helt övervägande delen av juridiska personer, resp. 225, 233 och 276 milj. kr. eller sammanlagt resp. ca 2,7, 3,2 och 2,1 miljarder kr. Även ö-skatten var stor. Den uppgick för de fysiska personerna till resp. ca 2,5, 2,7

Prop. 1974:159 47

och 4 mUjarder kr. och för aktiebolagen till 195, 268 och 301 milj. kr., dvs. till sammanlagt ca 2,7, 3 och 4,3 mUjarder kr. Kvarskatt och ö-skatt vägde sålunda ganska jämnt åren 1970 och 1971. Att den överskjutande skatten år 1972 uppgick till så högt belopp hade sin grund i bl. a. de ändrade beskattningsreglerna enligt 1970 års skattepaket och preliminärskattetabellernas avvägning. Enligt utredningens raening kan man räkna med att totalbeloppen för kvarskatt och ö-skatt skall väga tämligen jämnt sedan tabellerna numera justerats.

Utredningen framhåller att avgiften bör oberoende av utfallet i fråga om ö-skatt utformas så att den kan stimulera de skattskyldiga att inbetala tUlräckligt med preliminär skatt. Eftersom det från bl. a. kreditpolitisk synpunkt är önskvärt att den preliminära och slutiiga skatten så nära som möjligt stämmer överens får samtidigt tUlses att räntebestämmelserna för ö-skatt inte direkt uppmuntrar tiU stor överbetalning av preliminär skatt.

Beträffande avgiftsalternativet har utredningen funnit att en avgift för att få önskvärd effekt skulle få bestämmas till omkring 6 %. Utredningen erinrar dock om att skattskyldig, såsom uppbördssystemet är konstmerat, har ett avsevärt uppskov med skattebetalningen i den mån kvarskatt uppkommer. Det skuUe enligt utredningens mening innebära ett aUtför stort avsteg från gäUande principer för vårt beskattningssystem att utesluta just denna kredit från beräkning av ränta.

Utredningen framhåUer att kombinationsalternativet medger beräkning av ränta såsom avgift för den skattskyldiges kredit. Vid sidan härav bör beräknas en ej avdragsgUl avgift som i kombination med räntan skall utgöra det påtryckningsmedel som är raotiverat och nödvändigt med hänsyn tiU uppbördssystemets syfte och funktion. Altemalivet ger alltså möjlighet att beakta synpunkter av det slag, som uttedningen redovisat, samtidigt som det innebär införande av en avgift som blir oberoende av den skattskyldiges möjligheter att i det särskilda fallet utnyttja en avdragsrätt.

Valet av alternativ bör enligt utredningen inte ses enbart som en fråga om avgifts- och/eller ränteregler beträffande kvarskatt. Kvarskatt är en rent uppbördsteknisk konstmktion, som anger endast vad den skattskyldige har att betala enligt avräkningen vid debitering av slutlig skatt för ett inkomstår. Genom ändringar på gmnd av taxeringsbeslut m. m. kan den skattskyldige efter denna debitering bli berättigad att återfå eller bli skyldig att betala ytterligare skatt för samma inkomstår som debiteringen avsåg. Skatt som sålunda ytterligare skaU betalas erläggs som tillkommande skatt. Kvarskatt och tillkommande skatt är med andra ord olika benämningar på skatt som i efterhand skall betalas för visst inkomstår. SkiUnaden består i att de båda "skatteslagen" påförs vid olika tidpunkter. Ett övervägande av en kreditavgift i form av ränta på kvarskatt enligt kombinationsaltemativet aktualiserar därför frågan om rän-

Prop. 1974:159 48

ta på tillkommande skatt. Sådan ränta utgår f. n. inte. Utredningen föreslår emellertid att så skall bli fallet. Det förslaget har, liksom kombinationsalternativet, som utgångspunkt att skattskyldig bör vidkännas ränta som beräknas med hänsyn tUl den tid för vUken kredit kan anses åtnjuten.

Kvarskatteräntan enligt kombinationsalternativet vill utredningen sålunda se som en del av en respitränta, beräknad i förhåUande till den tid som förflutit innan skatt skall betalas antingen som kvarskatt eUer som tillkommande skatt.

Utredningen påpekar att kombinationsalternativet kan synas något komplicerat eftersom det förutsätter beräkning av två poster, avgift och ränta, som skall anges var för sig på debetsedlarna. Ifrågavarande beräkningar sker emeUertid med hjälp av ADB och så är även faUet med överförandet av beloppen på debetsedlama. Enligt utredningen behöver heller inte de praktiska svårighetema bli alltför betydande.

SärskUt gentemot de skattskyldiga som har de högsta inkomstema och vanligen också de största kvarskatterna får en kvarskatteavgift en bättre effekt än vad enbart en ränta ger. Utredningen har närmare im-dersökt kvarskattebeloppens fördelning mellan olika gmpper skattskyldiga och därvid kunnat konstatera att de B-skatteskyldiga fysiska personerna har förhållandevis flera högre kvarskatteposter än skattskyldiga med A-skatt. Detta är än mer framträdande i fråga om de skattskyldiga juridiska personerna, särskUt aktiebolagen.

Utredningen framhåller också att nuvarande kvarskatteränta med all sannolikhet för de skattskyldiga framstår som en avgift för åtnjuten kredit. Senaste höjning av procentsatsen (år 1970) torde inte i någon högre grad ha medfört ändring i detta synsätt. Den viteskaraktär som kvarskatteräntan avses ha, undanskyms mer eller mindre av själva konstmk-tionen. Härtill bidrar givetvis även det förhållandet att skattskyldig ofta i det särskUda fallet har skäl att bedöma räntan raed hänsyn tiU en kredittid som är inte oväsentligt längre än ett år.

Kombinationsalternativet kommer för det helt övervägande antalet av de skattskyldiga, som har kvarskatt, att leda till enbart en ränta. Den ej avdragsgiUa avgiften skaU utgå endast om kvarskatten uppgår tUl ett inte alltför obetydligt belopp.

Utredningens förslag. Utredningen har staimat för korabinationsalter-nativet. Räntan skall därvid utgöra betalning för den kredit skattskyldig erhåUer genom att inbetalning av preluninär skatt är för låg tmder det att avgiften skall framstå som ett rent påtryckningsmedel av viteskaraktär.

Räntesatsen för den föreslagna kvarskatteräntan anser utredningen böra avvägas med hänsyn tUl en kredittid av femton månader, räknat från taxeringsårets början tiU den 1 aprU året näst efter taxeringsåret. Liksom f. n. skall fyUnadsbetalning av preliminär skatt kunna göras

Prop. 1974:159 49

senast den 30 aprU taxeringsåret. Anknytning tUl det aUmänna ränteläget erhålls genom att RSV varje år i deceraber skall faststäUa nästföljande års kvarskatteränta med utgångspunkt från högsta allmänt förekommande räntesats vid inlåning i bankaktiebolag, postbanken, sparbank och centralkassa för jordbmkskredit. Med nuvarande inlå-nmgsränta, 5,5 %, skulle kvarskatteräntan enligt förslaget bli 7 %. Eftersom kvarskatteräntan skall vara en ren kreditränta, föreslår utredningen att den beräknas på hela den kvarstående skatten utan den begränsning som de nuvarande 1 000-kronors-, tiondels- och 5 000-kronors-reglema innebär. Vid ränteberäkningen skall däremot enligt förslaget, liksom f. n., i den slutiiga skatten inte inbegripas skattetiUägg eller förseningsavgift. Ny beräkning av kvarskatteränta skall göras när den skattskyldiges taxering ändras eller skatt omdebiteras av annan anledmng. Vid höjning av taxeringen skall således den ytterligare ränta beräknas som skulle ha utgått om taxeringshöjningen hade kunnat beaktas vid debiteringen av slutiig skatt. En nedsättning av taxeringen får på liknande sätt tiU följd att kvarskatteräntan reduceras eller helt faller bort. Den ränteeffekt avgiften skall ge har av utredningen beräknats med utgångspunkt från den 30 aprU under taxeringsåret, eftersora avgiftens huvudsakliga syfte får anses vara att åstadkomma fyUnadsbetalning. Avgiften skaU alltså — i kombination med räntan — ses mot en kredittid om ca ett år. Efter avvägning av dessa synpunkter föreslår utredningen att avgiften bestäms till 3 %. Vid avgiftsberäkningen skall gälla spärreglerna för den nuvarande kvarskatteräntan. Detta iimebär att avgift skall utgå endast på den del av kvarskatten som överstiger 1 000 kr. och f. ö. endast ora kvarskatten utgör minst en tiondel av den slutiiga skatten eller minst 5 000 kr. De nuvarande reglerna att vissa skatter och avgifter inte skall påverka kvarskatteräntan föreslås gälla vid beräkning av avgiften. Nu gällande regler för omräkning av kvarskatteränta skall tillämpas i fråga om den föreslagna avgiften. Ny beräkning av avgift skall sålunda göras vid rättelse av debiterings- eller avräkningsfel och när kvarstående skatt av annan anledning nedsätts.

Utredningen har behandlat de nuvarande reglerna om befrielse från kvarskatteränta och framhåUer därvid, att eftersom den föreslagna räntan är beräknad enligt rena kreditsynpunkter det får anses saknas skäl att medge befrielse från den. För den kredit som den skattskyldige erhållit bör nämligen imder aUa omständigheter beräknas skälig ränta.

Beträffande kvarskatteavgiften bör gälla samma möjlighet tUl befrielse som finns i fråga om den nuvarande kvarskatteräntan. Avgiften bör alltså kunna nedsättas när kvarskatten beror av förhåUande varöver den skattskyldige inte kimnat råda.

I fråga om ränte- ooh avgiftsberäkning för makar framhåUer utredningen att i det föreslagna systemet både kvarskatte- och ö-skatteräntor-

4 Riksdagen 1974.1 saml Nr 159

Prop. 1974:159 50

na är avvägda raed hänsyn enbart tiU kreditsynpunkter. Mot den bakgrunden framstår det enligt utredningens mening inte som riktigt att behålla nuvarande regler om gemensam ränteberäkning för makar.

Beträffande beräknmg av kvarskatteavgift för makar framhåUs följande. En riktig avvägning av den preliminära skatten kan för makars del ibland försvåras genom de speciella regler som gäller för makars beskattning, t. ex. bestämmelsema om gemensam beräkning av skatt för vissa inkomster, regler om s. k. skattereduktion och föreskriften att förvärvsavdrag skall tUlkomma den make som har den lägsta A-inkomsten. Fr. o. m. den 1 januari 1971 skall emellertid makar i princip beskattas var för sig. Det helt övervägande antalet skattskyldiga berörs därför inte av de problem att avväga den preliminära skatten, som kan sammanhänga med reglerna om gemensam beräkning av skatt för makar.

Utredningen föreslår därför inte någon specialregel för makar vad gäller beräkning av kvarskatteavgift. Den föreslagna allmänna regeln om befrielse från kvarskatteavgift bör enligt utredningen vara tiUfyUest även för "makefallet".

Ö-skatteräntan

Utredningen erinrar om att tUlgodoföring av ö-skatteräntan närmast har setts som en konsekvens av ränteplikten beträffande kvarskatt. Reglerna för de båda räntorna var också från början lika, medan för ö-skatteränta av de urspmngliga spärreglerna numera är kvar endast den att ränta beräknas bara på den del av ö-skatten som överstiger 1 000 kr. Medan kvarskatteräntan avser att stimulera tUl fyllnadsbetalning av preliminär skatt, får ö-skatteräntan i princip ses som en gottgörelse tUl de skattskyldiga som fullgjort sina inbetalningar under ordinarie uppbördsterminer och därigenom fått ö-skatt.

För att inte intresset för fyllnadsbetalningar skall minska bör emellertid enligt utredningens mening även i fortsättningen tUlgodoräknas ränta inte endast på ö-skatt som uppkommit genom att preliminär skatt erlagts under ordinarie uppbörd — dvs. senast den 18 januari — utan även på skatt som inbetalts därefter men senast den 30 april under taxeringsåret.

Utredningen föreslår att kredittiden beräknas tUl ett år eller med andra ord får avse hela taxeringsåret. Förslaget innebär att ö-skatteränta beräknas för samma tid som enligt nu gällande bestämmelser. I fråga om skatt som erlagts efter den 18 januari men senast den 30 aprU föreslås en kredittid om sju månader.

Ö-skatteränta beräknas f. n. på den del av ö-skatten som överstiger 1 000 kr. sedan avrundning skett tiU närmast lägre hundratal kronor (69 § 1 mom. UF). Innan ränta beräknas skall den slutliga skatten dock justeras på visst sätt. Med slutlig skatt skall sålunda likställas tUlkom-

Prop. 1974:159 51

mande skatt, som skaU betalas med ö-skatt som innehållits i avvaktan på debitering av den tiUkommande skatten. På samma sätt som vid beräkning av kvarskatteränta skall i slutlig skatt ej inräknas skattetUlägg och förseningsavgift.

En beräkning av räntorna på kvarskatt och ö-skatt efter rena kreditsynpunkter bör enligt utredningen leda till att räntorna i princip beräknas på ett och sainma imderlag. Inte heUer beräkningen av ö-skatteränta bör därför begränsas av en 1 000-kronorsregel. I överensstänunelse med vad som föreslagits angående räntan på kvarskatt bör ö-skatteränta utgå på belopp om 100 kr. eller mer.

Bestämmelsen att viss tUlkommande skatt vid ränteberäkningen skaU likställas med slutlig skatt kan enligt utredningen utgå om det förslag för omräkning av räntan som den föreslår enligt det följande genomförs.

Utredningen föreslår ingen ändring av nuvarande regel som sätter en övre gräns för rätten till ö-skatteränta, dvs. bestämmelsen i 69 § 1 mom. UF att räntebelopp inte får överstiga 100 000 kr. Däremot föreslås att ny beräkning av ränta skall ske i ökad utsträckning.

Enligt utredningens förslag angående räntan på kvarskatt skall denna ränta aUtid omräknas vid omdebitering. Denna regel föreslås gälla också ö-skatteräntoma. Ny ränteberäkning bör sålunda göras även när fråga är om taxeringshöjning o. d. Alla taxeringsbeslut m. ra. kommer därmed att i räntehänseende få samma effekt oberoende av när de meddelas ooh oberoende av om preliminär skatt innehåUits eller ej i avvaktan på debitering av tUlkommande skatt.

Övriga räntor enligt UF

Allmänt. Utredningens förslag angående räntorna på kvarskatt och ö-skatt bygger på grandtanken att reglerna för räntorna skaU utformas med hänsyn till allmänna kreditsynpunkter. Detta innebär att en anknytning görs tUl det allmänna ränteläget och att större hänsyn än f. n. tas till beräkning av räntetiden. Samraa utgångspunkt bör enligt uttedningen vara avgörande även i fråga om övriga räntor enligt UF, dvs. restitutionsränta och ränta i samband med anstånd. För dessa räntor föreslås en del ändringar angående räntesats och tidpunkter för ränteberäkningen.

Restitutionsräntan. Beträffande restitutionsräntan föreslår ulredningen endast smärre justeringar. Nuvarande bestämraelse att restitutionsränta på preliminärt betald skatt skall beräknas från utgången av taxeringsåret föreslås oförändrad. Däremot bör restitutionsränta i fortsättningen inte beräknas på ö-skatteränta som utgår på gmnd av omdebitering, något som beror på utformningen av de nya reglerna för ö-skatteräntan. Vidare föreslås mer nyanserade beräkningsgmnder för restitutionsränta. De nuvarande schablonartade bestämmelsema för räntetideraa föreslås

Prop. 1974:159 52

ändrade på så sätt, att ränta skaU beräknas från utgången av den månad tmder vilken skattebeloppet erlagts och t. o. ra. den månad under vilken beloppet utbetalts. Detta bör gälla även vid återbetalning av skattebelopp, sora arbetsgivare eriagt för arbetstagares räkning men äger återfå enligt 75 § femte st. UF.

Utredningen föreslår att restitutionsränta skall utgå även vid återbetalning av kvarskatteränta och kvarskatteavgift. Detsamma föreslås gälla vid återbetalning av ränta som beräknats på tUlkommande skatt enligt utredningens förslag (respittänta).

I fråga om räntorna på kvarskatt och ö-skatt gäller både nu och enligt utredningens förslag att det belopp på vUket ränta beräknas skall avmndas till närmast lägre hundratal kronor. Man anser det lämpligt att denna bestämmelse får gäUa även restitutionsräntan och alltså ersätta nuvarande 5-kronorsregel. Om öretal uppkommer vid ränteberäkningen skall räntebeloppet liksom nu jämnas tUl närmast högre hela krontal.

Vidare föreslås att den räntesats som RSV årUgen i december skall faststäUa för ränta i fråga om överskjutande preliminär skatt, som inbetalts senast den 18 januari under taxeringsåret, skall gälla även vid beräkning av restitutionsränta för det följande året.

Respiträntan. Med tUlkommande skatt menas inte bara skatt som tUlkommer för ett beskattningsår på grund av höjd taxering utan även skatt för vilken betalningsskyldighet föreligger på gmnd av att slutiig eller kvarstående skatt blivit för lågt debiterad genom fel vid skatteuträkningen eller genom att preliminär skatt tillgodoräknats raed för högt belopp. Den tillkommande skatten förfaller till betalning under en uppbördstermin eller två uppbördsterminer som den lokala skattemyndigheten bestämmer.

Uttedningen framhåller att den föreslagna räntan på kvarskatt är ränta, som beräknas för viss tid, nämligen fr. o. m. taxeringsårets början tUl den 1 aprU nästföljande år. Räntan skall enligt förslaget vara en avgift för den kredit skattskyldig har haft under denna tid och räntesatsen avvägas med hänsyn härtUl. Befrielse från den föreslagna kvarskatteräntan skall därför inte kunna medges.

Ny beräkmng av kvarskatteränta skall enligt förslaget göras bl. a. när taxering höjs eller när av annan anledning skatt skall erläggas utöver vad som påförts vid debiteringen av slutlig skatt. Därigenom blir skattskyldig alltid debiterad den ränta, som skulle ha utgått för den angivna tiden om ändringsbeslutet kunnat beaktas redan vid den urspmngliga debiteringen. De föreslagna reglema om beräkning av ränta på kvarskatt kan därför sägas medföra ränta på tillkommande skatt för den tid, kvarskatten avser.

Inte endast reglerna om ränta på kvarskatt utan även bestämmelsema ora ränta vid restitution anknyts enligt utredningens förslag tUI rena kreditsynpunkter, ö-skatteräntan bUr en del av den restitutionsränta som

Prop. 1974:159 53

skattskyldig skaU tUlgodoräknas vid återbetalning av skatt. På sararaa sätt har man tänkt sig räntan på kvarskatt som en del av en ränta som skattskyldig skaU erlägga när han för ett beskattningsår har att betala skatt utöver tidigare eriagd.

Enligt utredningen bör debitering av ränta enligt UF ses som en del av förordningens avräkningsförfarande mellan det aUmänna och den skattskyldige som — på liknande sätt sora gäller i fråga om vanliga skuldförhållanden — i princip kan anses slutreglerat först då ett definitivt avgörande föreligger. Skattskyldig kan enligt utredningens mening inte anses ha något berättigat krav på att just den avräkning, som görs vid debiteringen av slutiig skatt, skall slutiigt bestämma skyldigheten att utge ränta.

Utredningen föreslår därför att en särskild ränta — respitränta — skall beräknas på tiUkommande skatt för tid efter den 31 mars under året näst efter taxeringsåret. På samma sätt sora i fråga ora restitutionsräntan skall respitränta beräknas t. o. m. den uppbördsmånad under vUken den tillkommande skatten förfaller tUl betalning. Om skatten skall erläggas under flera uppbördsterminer bör ränta för enkelhetens skull utgå endast t. o. m. den månad under vUken den första terminen infaller. I den mån det belopp, som den tillkommande skatten avser, svarar mot skatt sora rätteligen skulle ha debiterats som kvarskatt, kommer den skattskyldige därmed att påföras ränta dels, på gmnd av om-räkningsregeln angående ränta på kvarskatt, fr. o. m. taxeringsårets början till den 1 april nästföljande år, dels fr. o. ra. nämnda 1 aprU t. o. m. den månad under vUken någon del av skatten förfaUer till betalning.

En generell tidsgräns föreslås för räntan bl. a. därför att taxeringsprocessen inte sällan drar långt ut på tiden, många gånger på grund av förhållanden som den skattskyldige inte har förorsakat eller kunnat påverka. Respitränta på tillkommande skatt skall enligt förslaget utgå för en tid av högst två år. Det föreslås att respiträntan beräknas efter samma räntesats som restitutionsränta.

Anståndsräntan. Reglema beträffande anståndsränta föreslås ändrade på samma sätt som reglema för restitutionsräntan. Utredningen anser sålunda att anståndsränta skaU beräknas från den månad då skatten bort erläggas om anstånd inte m.eddelats t. o. m. den månad under vUken anståndet upphört, och att räntesatsen anknyts tUl det aUmänna ränteläget på samma sätt som restitutions- och respittäntoma. Det belopp som ränta beräknas på bör avmndas tUl närmast lägre hundratal kronor. Om skattskyldigs taxeringsbesvär senare bifalls skall eriagd ränta liksom nu är fallet återbetalas.

Prop. 1974:159 54

Räntor enligt vissa andra författningar, m. m.

De ränteregler som utredningen föreslagit för UF:s skatter har föreslagits så långt möjligt bli tUlämpliga på skatter och avgifter enligt andra författningar. Bl. a. förordas generellt en anknytning till ränteläget. Här skall tas upp endast de nu aktuella förslagen.

Såvitt gäUer AGF innebär utredningens förslag bl. a., att restitutionsräntan enligt 61 § AGF bör tas ut från utgången av den månad då beloppet efter meddelat beslut om skattens faststäUande blivit inbetalt t. o. m. den månad under vilken återbetalning sker. Belopp vara ränta beräknas bör vidare avrundas till närmast lägre hundratal kronor.

Utredningen föreslår också att respitränta bör utgå på tUlkommande skattebelopp när överrätt fastställt skatt tiU högre belopp än beskattningsmyndigheten beräknat eller när skattskyldig vitsordat anmärkning av beskattningsmyndighet som förordnats enligt 64 § 1 mom. AGF. I vissa fall skall ränta beräknas från utgången av andra månaden efter den då beslut angående skatten meddelats av beskattningsmyndigheten t. o. m. den månad under vilken skattebeloppet förfaller till betalning enligt 62 § 1 mom. första stycket AGF. Respitränta skall dock utgå för högst två år. Om det beslut som föranlett respitränta ändras bör gälla att för mycket eriagd ränta skall återbetalas.

Beträffande restitutionsränta enligt SjF föreslås att räntan anknyts till det allmänna ränteläget på samma sätt som restitutionsräntan enligt UF och att det belopp på vUket ränta beräknas avrundas tUl närmast lägre hundratal kronor. Ränta kommer därmed, i motsats till vad nu är fallet, att utbetalas även om räntebeloppet inte uppgår till 10 kr. Vidare föreslås att reglema om räntetidens beräkning skall ändras.

Det föreslås slutligen att i 61 § UK skall införas en regel av innebörd att ränta inte skall utgå för tid då reslavgift skall beräknas.

Remissyttrandena Allmänt

Utredningens allmänna överväganden och förslag i stort har rönt ett ganska positivt mottagande. ÄtskUliga remissinstanser anser dock att utredningens förslag beträffande kvarskatte- och ö-skatteräntorna är onödigt komplicerade vad avser såväl de skattskyldiga som de berörda myndigheterna. En enklare uppläggning anses önskvärd samtidigt som från flera håll vitsordas behovet av förbättringar av de nuvarande räntereglerna på skatteområdet.

Statskontoret instämmer i de principiella resonemang som ligger bakom utredningens förslag. Detta gäller framför allt utredningens uppfatt-

Prop. 1974:159 55

ning att räntomas funktion är att dels förbättra uppbördsresultatet, dels vara en kreditkostnad för gäldenären. Statskontoret är dock tveksamt inför den praktiska tillämpningen av förslagen. Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller att de nuvarande räntorna enligt UF är så konstruerade, att de inte alltid leder till åsyftat resultat, och att de inte heller är tUlräckligt anpassade tUl det allmänna ränteläget. En omarbetning av räntebestämmdsema är därför motiverad. Länsstyrelserna i Hallands och Örebro län finner utrednuigens försök tUl samordning mellan olUca räntebestämmelser i UF och andra författningar mycket värdefulla. Även enligt LRF är ett enhetligt system för samtiiga räntor på ifrågavarande område eftersträvansvärt. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län påpekar, att den föreslagna samordningen av de olika räntebestämmelserna i hög grad kommer att underlätta tillämpningen, men att utredningen i övrigt inte synes ha strävat efter att uppnå några förenklingar av gäUande beslämmelser.

Uiredningens föreslagna ordning med både ränta och avgift på kvarskatt tUlstyrks i princip av hovrätten för övre Norrland, RSV, försvarets civilförvaltning, bankinspekiionen och vissa länsstyrelser. LO stöder principen att avdragsrätten för räntor på kvarstående skatt skall begränsas.

Kammarrätten i Göteborg framhåller att syftet med förslagen — främst vad avser kvarskatteräntan — är att förstärka preliminärskatte-funktionen genom att motverka de skattskyldigas benägenhet att ådra sig kvarskatt. Förslagen berör emellertid inte frågan om att motverka tendensen hos de skattskyldiga att erlägga preliminärskatten genom fyllnadsinbetalning i StäUet för under de ordmarie uppbördsterminerna. Kammarrätten önskar därför — mot bakgmnd bl. a. av de förslag som statskontoret presenterat i eh promemoria om debitering och jämkning av preliminär B-skatt — att såväl reglerna om kvarskatteränta som reglerna om fyllnadsinbetalning utformas med sikte på att stimulera de skattskyldiga tUl att preliminärskattebetalningen under de ordinarie uppbördsterminerna blir så riktiga som möjligt. Förhållandet tUl statskontorets nyssnämnda förslag berörs även av andra myndigheter. Den lokala skattemyndigheten i Stockholm anser att den särskUda kvarskatteavgiften inte behövs om statskontorets förslag i promemorian genomförs. Myndighelen anser att mera omfattande ändringar i bestämmelserna om räntor enligt UF bör anstå tiUs ett nytt skattedebiteringssystem införs på grundval av de undersökningar som f. n. pågår angående metoder för källbeskattning av extrainkomster och formerna för avräkning mellan preliminär och slutlig skatt.

Prop. 1974:159 56

Räntomas anknytning till det allmänna ränteläget

Utredningens förslag iimebär bl. a. att räntorna skall justeras efter det aUmänna ränteläget. Meningarna härom går något isär bland remissinstansema.

Förslaget godtas av flera myndigheter. Hit hör generaltullstyrelsen, bankinspektionen, länsstyrelserna i Malmöhus, Hallands och Västerbottens län, advokatsamfundet, LO, LRF, Näringslivets skattedelegation, SACO, Svenska sparbanksföreningen. Svenska företagares riksförbund och Föreningen Sveriges fögderichefer.

Kammarrätten i Göteborg, sora förordat en renodlad kvarskatteavgift, avstyrker utredningens förslag i denna del och anser att övriga räntor enligt UF bör utgå efter fasta procentsatser. Enligt RRV är förslaget om räntesatsemas anknytning tUl det allmänna ränteläget inte tUlräckligt motiverat för att man skall frångå systemet med fasta räntesatser för ö-skatteränta, restitutionsränta och anståndsränta. Även länsstyrelserna i Stockholms samt Göteborgs och Bohus län riktar invändningar mot förslaget. Statskontoret finner det besynnerligt att ränta på både en skattskyldigs fordran och skuld beräknas efter samma räntesats. Det naturliga vore enligt statskontoret att kvarskatteräntan beräknades efter den genomsnittliga utlåningsräntan medan räntan på ö-skatt beräknades enligt utredningens förslag, dvs. efter inlåningsräntan.

Kvarskatteränta — kvarskatteavgift]

Utredningens förslag — kombinationsaltemativet — kritiseras av flertalet remissinstanser. Kritiken avser såväl idén att påföra både ränta och avgift som beräkningsmetoderna för räntan och avgiften.

De remissmyndigheter som godtagit eller i vart fall inte riktat några direkta invändningar mot kombinationsaltemativet har i regel förordat vissa justeringar. Hovrätten för övre Norrland anser att ränta bör utgå endast om kvarskatten uppgår tUl minst 500 kr. RSV, bankinspektionen och Svenska sparbanksföreningen anser att en gräns bör sättas vid 1 000 kr. Bankinspektionen framhåller även att de föreslagna spärrarna beträffande kvarskatteavgiften, vilka är desamma som för den gäUande kvarskatteräntan, bör justeras både med tanke på penningvärdets förändring och svårigheterna för de skattskyldiga att exakt beräkna den slutliga skatten. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att ett utbyte av nuvarande kvarskatteränta mot enbart en avgift inte är tUltalande främst av den anledningen, att svårigheter föreligger att träffa ett avgörande om rätta storleken av avgiften, som dessutom inte följer växlingama i ränteläget. Länsstyrelsen förordar kombinationsalternativet med den ändringen att ränta inte skall påföras belopp understigande 1 000 kr. Som skäl härför åberopas även att för 75 % av de skattskyldiga som har

Prop. 1974:159 57

kvarskatt understiger beloppet 1 000 kr. Likartad uppfattning redovisar länsstyrelserna i Södermanlands, Hallands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs och Västerbottens län.

Länsstyrehen i Stockholms län avstyrker förslaget och anser att några mera omfattande ändringar beträffande räntoma i UF inte bör genomföras. SkuUe trots detta föreslagna ändringar realiseras bör så inte ske innan den s. k. RS-utredningen lagt fram sitt förslag. I stället bör lämpligen nuvarande systera beträffande ränta behåUas med vissa smärre ändringar. Tiondelsregeln ooh 5 000-kronorsgränsen kan slopas vid beräkning av kvarskatteränta, varigenom bättre överensstämmelse med bestämmelserna om ränta på ö-skatt uppnås. Ränta bör inte beräknas på belopp under 1 000 kr.

Länsstyrehen i Göteborgs och Bohus län anser att kombinationsalternativet blir så komplicerat, för såväl de skattskyldiga som från administrativ synpunkt, att det bör avvisas. Ränta bör inte beräknas på hela kvarskatten. Länsstyrelsen hänvisar här tUl svårigheterna för de skattskyldiga och för myndigheterna att göra exakta skatteuträkningar. Länsstyrelsen i Skaraborgs län menar att varje komplikation av skatte- och uppbördssystemet bör undvikas. Enligt länsstyrelsen bör man välja mellan att behålla nuvarande kvarskatteränta eller ersätta den med en avgift. Systematiska försök att erlägga för låg preliminär skatt bör man stoppa på andra sätt. Länsstyrelsen ifrågasätter ora man inte skulle kunna utforma ränta på sådant sätt, att den skulle utgå raed högre belopp om kvarskatten översteg ett mera betydande belopp t. ex. 10 000 kr. och avstyrker bestämt förslaget att ta ut ränta så fort kvarskatten överstiger 100 kr. Länsstyrelsen ifrågasätter om inte tiondels- och 5 000-kronors-reglerna kan avskaffas. Även länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att förslaget att ta ränta på belopp överstigande 100 kr. inte är acceptabelt eftersom man inte kan begära att skattskyldig skall kunna räkna ut sin skatt exakt. Länsstyrelsen påpekar att uppdelningar på en ej avdragsgill avgiftsdel och en avdragsgill räntedel kan komma att vålla praktiska svårigheter vid deklaration och taxering. Likartad uppfattnuig redovisar flera andra myndigheter, inte minst vissa lokala skattemyndigheter, som vidare framhåller att förslaget skulle medföra en kraftig ökning av arbetsbelastningen för myndigheterna. Länsstyrelsen i Värmlands län anser att nuvarande regler bör stå kvar. Ett slopande av spärreglerna kan väntas medföra ökat arbete för de lokala skattemyndigheterna med att räkna fram skatten för hjälpsökande allmänhet. Kostnaden härför torde överstiga den vinst som kan bli fallet om spärreglerna slopas. Synpunkter bettäffande den ökade arbetsbelastningen som skuUe bli följden om förslaget genomfördes finns i åtskUliga remissyttranden, särskilt från länsstyrelsema, de lokala skattemyndigheterna och kronofogdemyndigheterna. Stark kritik mot kombinationsaltemativet riktas från de instanser som

Prop. 1974:159 58

företräder näringslivets intressen. Näringslivets skattedelegation avstyrker altemativet och anser att det inte föreligger skäl att avskaffa nuvarande spärregler. SHIO framhåller beträffande kvarskatteavgiften det orimliga i att bristema i det nuvarande uppbördssystemet skall kunna ge till resultat att den skattskyldige på grund av otillräckliga insikter i ett komplicerat system skall bestraffas med en hög avgift, som dessutom inte är avdragsgUl i inkomstskattehänseende. LRF gör gäUande att den skattskyldige ofta skulle möta oöverstigliga svårigheter att beräkna inte bara skatterna utan även andra pålagor så exakt, att kvarskatt inte uppkommer. LRF anser att någon straffavgift inte bör komma i fråga och vidare att nuvarande spärregler och underlag behåUs vid räntepåföringen. Advokatsamfundet vill ha kvar nuvarande spärrar för påföring av kvarskatteränta och avvisar kombinationsaltemativet. Samfundet anser att det saknas fog för den kvarskatteavgift, som enligt utredningen har viteskaraktär och framhåller att det här rör sig om ännu inte debiterade och därför inte tUl betalning förfallna skatter. SACO och TCO avstyrker likaså förslaget. Föreningen Sveriges fogderichefer framhåller, att förslaget innebär en betydligt utökad arbetsbelastning för länsstyrelse och lokal skattemyndighet. Antalet fall med ränteomräkningar mångdubblas och de olika räntesatsema kommer att komplicera arbetet. Föreningen avstyrker därför bestämt utredningens förslag och anser att nuvarande system bör behållas med den ändring av räntesatsen som kan vara skälig med hänsyn till det allmänna ränteläget.

Några remissmyndigheter har förordat att nuvarande kvarskatteränta ersätts med enbart en ej avdragsgiU avgift. Hit hör Svea hovrätt, kammarrätten i Göteborg och RRV. Kammarrätten menar att en sådan avgift är ett effektivare påtryckningsmedel än en avdragsgUl ränta, medan inga avgörande fördelar kan uppnås med det föreslagna kombinationsalternativet som synes onödigt komplicerat. Avgiften föreslås bli 6 % men bör av enkelhetsskäl utgå bara på den del av kvarskatten som överstiger 1 000 kr. Kammarrätten föreslår att även fyllnadsbetalning efter utgången av de ordinarie uppbördsterminerna skall föranleda visst av-giftspåslag genom att inbetalt belopp tUlgodoräknas endast med belopp som reducerats på visst sätt. Tiden för fyllnadsbetalning kan då också förlängas, menar kammarrätten. Svea hovrätt anser att ett avgiftssystem är enklare att hantera. Även hovrätten anger en procentsats om 6 % för en sådan avgift. RRV framhåller att utredningens förslag är logiskt uppbyggt. För den skattskyldige torde dock sannolikt avgift och ränta sammantaget framstå som en påföljd för att preliminär skatt inte erlagts i tUlräcklig omfattning. Uppdelningen på ränta och avgift är enligt RRV inte erforderlig som motivering för denna påföljd. Tvärtom kan uppdelningen från den skattskyldiges synpunkt försvåra förståeligheten av det syslem av straffpåföljder, avgifter och räntor, som skall garantera att beskattningen fungerar på tiUfredsstäUande sätt. RRV be-

Prop. 1974:159 59

tonar att den nuvarande kvarskatteräntan har karaktären av påtryckningsmedel för att preliminär skatt erläggs i tillräcklig omfattning. Med detta synsätt ligger det nära till hands att ersätta kvarskatteräntan med en vid inkomsttaxeringen ej avdragsgUl avgift.

Länsstyrelsen i Malmöhus län och LRF biträder inte utredningens förslag att vid beräkningen av kvarskatteränta inte längre skaU undantas vissa skatter och avgifter, t. ex. arbetsgivaravgift. Även länsstyrelsen i Örebro län framför kritik i denna del.

Övriga räntor enligt UF, m. m.

Förslaget om ö-skatteränta är liksom i fråga om övriga räntor utformat med hänsyn till kreditsynpunkter. Utredningens förslag i denna del har kritiserats främst i vad det avser att ränta skall beräknas även på smärre belopp. Flertalet remissinstanser uttalar att ränta bör utgå endast på belopp som överstiger 1 000 kr. Hit hör bl. a. kammarrätten i Göteborg, RSV, flertalet länsstyrelser, advokatsamfundet, SHIO samt Svenska sparbanksföreningen.

Beträffande restitutionsräntan föreslår utredningen främst vissa ändringar beträffande tiden för ränteberäkningen och att räntan anpassas efter det allmänna räntelägel. Räntan föreslås bli densamma som för respiträntan. Mot utredningens förslag, som i regel läranats utan erinran har endast detaljanmärkningar framförts. Kammarrätten i Göteborg anser att gällande regler bör behållas och att räntan bör utgå efter en fast procentsats, 5 %. Kammarrätten ser heller ingen anledning att komplicera räntedebiteringen genom att överge den nuvarande ordningen att på annan skatt än sådan som erlagts preliminärt restitutionsränta skall beräknas från utgången av det halvår under vUket skatten betalts. RSV avstyrker att underlaget för beräkning av restitutionsränta avrundas. Ränta bör dock inte beräknas på belopp som understiger 100 kr. RSV anser alt räntan av praktiska skäl bör utgå även vid befrielse av skatt för dödsbo. RRV, länsstyrelserna i Stockholms samt Göteborgs och Bohus län förordar en fast procentsats. Förslaget tUlstyrks uttryckligen av bl. a. LRF och Näringslivets skattedelegation.

Utredningens förslag att ränta för framtiden skall beräknas även på tillkommande skatt — respitränta — har fått ett blandat mottagande. Förslaget tillstyrks av kammarrätten i Göteborg och i allt väsentligt av länsstyrelserna i Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands och Västernorrlands län. Länsstyrelserna i Södermanlands och Västmanlands län anser alt respitränta bör beräknas endast vid taxeringshöjningar och inte vid omdebitering på grund av debiteringsfel m. m. Föreningen Sveriges fögderichefer tillstyrker förslaget. RSV anser att det vid taxeringshöjning inte finns något att erinra mot förslaget, men nämner vissa svårigheter som kan uppkomma i samband med eftertaxe-

Prop. 1974:159 60

ring. Enligt RSV:s raening finns inte skäl att vid beräkning av respitränta på tUlkommande skatt betrakta skattetillägg annorlunda än annat sora ingår i tUlkommande skatt. RSV anser vidare att föreslagen respit-och restitutionsränta inte bör beräknas redan under år 1975 innan de nya bestämmelserna om ränta på kvarskatt och ö-skatt kommit tUl användning. Länsstyrelsen i Stockholms län tiUstyrker förslaget raed vissa modifikationer. En fast procentsats — 9 % vid nuvarande kvarskatteränta — bör tUlämpas av praktiska skäl. Vidare bör ränta på tillkommande skatt inte utgå på de första 1 000 kronorna såvida inte den skattskyldige vid debiteringen av slutlig skatt fått en kvarskatt av sådan storlek att han redan då tUlgodogjort sig ett avdrag intiU 1 000 kr. Möjlighet bör även skapas att återta den ö-skatteränta som skattskyldig erhåUit och som inte skulle ha blivit följden om hänsyn till den tillkommande skatten hade kunnat tas redan vid debitering av slutlig skatt. Svea hovrätt anser det tveksamt om respitränta bör införas. Länsstyrelsen i Alvsborgs län avstyrker förslaget. Länsstyrelsen i Örebro län ställer sig synnerligen tveksam tUl förslaget och pekar på åtskUliga praktiska svårigheter i samband med debitering på olika orter liksom vid avräkning av spärrade belopp mot tUlkommande skatt. Inte heller RRV tillstyrker förslaget, närmast med tanke på att räntereglerna kan bli administrativt svårhanterliga. LRF, Näringslivets skattedelegation och Svenska sparbanksföreningen avstyrker alla förslaget. Skattedelegationen påpekar att ett avstående från respitränta inte kan anses medföra någon reell orättvisa, då en skattskyldig inte gäma kan ta risken att av ränteskäl spekulera i att få tUlkommande skatt i stället för kvarskatt. LRF framhåller bl. a. att någon skattekredit i egentUg mening inte kan anses ha erhållits innan dess skattskyldighet slutiigt fastställts.

Utredningens förslag rörande anståndsräntan har i aUmänhet tillstyrkts eller lämnats ulan erinran.

Enligt utredningens förslag skall befrielse inte kunna komma i fråga beträffande kvarskatteräntan utan endast beträffande kvarskatteavgiften. Dessutom föreslås att den särskUda regeln om gemensam ränteberäkning beträffande makar slopas.

Länsstyrelsen i Stockholms län godtar förslaget. Flera remissinstanser anser att befrielsemöjligheterna bör vara generösare utformade än utredningen föreslagit. Hovrätten för Övre Norrland godtar med tvekan utredningens förslag att slopa särregeln för makar, men anser att vissa justeringar i så faU bör vidtas i den allmänna befrielseregeln. Även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ställer sig tveksam till denna del av utredningsförslaget. RSV anser att en speciell befrielseregel för kvarskatteavgiften är nödvändig beträffande makar, eftersora inslag av sambeskattning fortfarande finns i skattesysteraet. Förslaget avstyrks av SHIO, LRF och Svenska sparbanksföreningen. Bl. a. flera länsstyrelser anser att befrielse bör kunna ske från såväl kvarskatteränta som den föreslagna respittäntan.

Prop. 1974:159 61

Räntor enligt vissa andra författningar

Förslaget ora ändringar i AGF har behandlats av kammarkoUegiet samt av länsstyrelserna i Stockholras och Malmöhus län. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att nuvarande ordnmg bör behåUas. Länsstyrelsen i Malmöhus län har ingen erinran mot förslaget raen anser att respitränta bör utgå även vid efterbeskatlning. Kammarkollegiet anser däremot att den föreslagna respiträntan, såvitt avser såväl stämpelskatt som arvsskatt och gåvoskatt, är otjänlig som raedel att effektivisera skatteuppbörden. Kollegiet anser däremot att det föreligger behov av en på annat sätt utformad respitränta i sådana fall där skattskyldig underlåter att i rätt tid inkomma med beskattningshandling.

Mot de föreslagna ändringarna i SjF förklarar sig sjöfartsverket inte ha någon erinran. RSV tillstyrker också förslaget dock inte i vad det avser beräkning av räntetid vid restitution av sjömansskatt. Förslaget i denna del skulle enligt verket kompUcera förfarandet.

Departementschefen

Allmänt om ränta vid skatteuppbörden

I vårt skattesystem finns regler om att ränta skall utgå när skatt erläggs efter en viss tidpunkt eller när skatt återbetalas till skattskyldig. De gällande räntebestämmelsema är emeUertid inte utformade efter något enhetiigt system. För åtskUliga skatter saknas bestämmelser om ränta såväl vid försenad skattebetalning som vid återbetalning (restitution) av skatt.

Det har i en del sammanhang satts i fråga om de räntebestämmelser som finns är utformade på ett lämpligt sätt med hänsyn till det ändamål som de skall tillgodose. Särskilt intresse har därvid riktats mot ränta på överskjutande preliminär skatt (ö-skatt) och kvarstående skatt (kvarskatt) enligt uppbördsförordnmgen (1953: 272), UF. Vid avräkningen mellan preliminär skatt och den skatt som påförs efter taxeringen (slutlig skatt) kan uppkomma ett överskott tiU den skattskyldiges förmån, vilket skall återbetalas som ö-skatt. Om den skattskyldige å andra sidan har betalt preliminärskatt med för lågt belopp uppkommer kvarskatt, som i princip skall betalas vid uppbördsterminerna i mars och maj året efter taxermgsåret.

Både på ö-skatt och kvarskatt utgår ränta. Ö-skatteränta utgår i princip med 7 % på ö-skatt som överstiger 1 000 kr. Har ö-skatten uppkommit genom s. k. fyllnadsbetalning efter uppbördsterrainen i januari året efter taxeringsåret raen senast den 30 april är räntan endast 3,5 %. Även kvarskatteränta beräknas på belopp som överstiger 1 000 kr., men för skyldighet att utge sådan ränta gäller dessutora ytterligare spärr-

Prop. 1974:159 62

regler. För att kvarskatteränta skall utgå fordras förutom att kvarskatten överstiger 1 000 kr. också att den utgör minst en tiondel av den slutiiga skatten eller minst 5 000 kr. Enligt UF utgår anståndsränta vid vissa fall av anstånd med skattebetalning och restitutionsränta vid återbetalning av skatt sedan inkomsttaxering har sänkts eller debiteringsfel tiU skattskyldigs nackdel har rättats. Dessa räntebelopp beräknas efter en fast procentsats om 5 %.

Utredningen (Fi 1970: 69) om företagens uppgiftsplikt har haft i uppdrag bl. a. att se över räntebestämmelserna på skatteområdet. I direktiven för utredningen framhölls i denna del, att räntoma enligt UF har till huvudsakligt syfte att kompensera statsverket eller den enskilde för ränteförluster i samband med uppbörden. Beträffande kvarskatteräntan påpekades i direktiven att den dessutom borde vara ett medel för att effektivisera skatteuppbörden. Utredningen borde överväga om det är förenligt med detta syfte att kvarskatteräntan är avdragsgill vid taxeringen. Vidare borde utredningen söka åstadkomma ett system genom vilket räntorna på ett smidigt sätt kunde anpassas tUl diskontot. Möjligheten att införa bestämmelse om att räntornas storlek skaU bestämmas i administrativ ordning i anknytning till diskontot borde utredas.

Utredningen har gått igenom hela skatte- och avgiftsområdet i fråga om räntor och redovisar i sitt betänkande (SOU 1973: 33) Ränta och reslavgift på skatt m. m. förslag om räntebestämmelser som i största utsträckning är likartade för hela området. Beträffande ränta enligt UF bygger förslaget på principen att ränta skall utgå efter den 1 januari taxeringsåret, i första hand som kvarskatteränta resp. ö-skatteränta. Vid höjning av skatten på grund av taxeringsbeslut ra. ra. skaU erläggas respitränta, dock för en tid av högst två år, och vid återbetalning av skatt liksom f. n. utges restitutionsränta till den skattskyldige. När kvarskatt föreligger med större belopp skall en särskild kvarskatteavgift om 3 % påföras enligt regler som f. n. gäller för påföring av kvarskatteränta. Anståndsräntan föreslås anpassad till principerna för systemet i övrigt. Räntesatsen för de olika räntoma skall enligt förslaget fastställas varje år i december av RSV och motsvara den då gäUande högsta inlåningsräntan i vissa kreditinrättningar.

Vid remissbehandlingen har man allmänt anslutit sig till principen om ett räntesystem för skatte- och avgiftsområdet som så långt möjligt är enhetligt. Några remissinstanser har emeUertid fört fram en mer allmän kritik mot att kvarskatteränta resp. kvarskatteavgift skall utgå på ej debiterad skatt. Denna principieUt betonade kritik avser också förslaget om ränta på tiUkommande skatt, respiträntan. I dessa avseenden vUl jag mer allmänt uttala följande.

Jag anser liksom uttedningen att räntesystemet på skatte- och avgiftsområdet så långt det går bör vara enhetligt. Det finns inte anlednmg att skattskyldiga enligt skUda författningar skall behandlas oUka i fråga om

Prop. 1974:159 63

skyldighet att erlägga eller få ränta på skatt. Skillnader i detta hänseende bör i princip godtas endast om dessa kan särskUt motiveras, t. ex. av olikheter i de administrativa förfarandena. Inom systemet bör de enskilda och det allmänna i stort sett vara Uka berättigade tUl ränta när er-lagd skatt återbetalas resp. skatt betalas senare än normalt. Den ränta som tiUkommer det allmänna när skatt betalas senare än normalt bör ses som en ren kreditavgift, vUken också har funktionen att utjämna situationen mellan sådana skattskyldiga, som har eriagt skatt i vanlig tid, och sådana som av en eller annan anledning har kunnat skjuta på skattebetalningen. Vårt uppbördssystem för preliminär skatt innebär i detta avseende stora skillnader mellan löntagare, som normalt erlägger skatt genom avdrag från lön (A-skatt), och övriga skattskyldiga som i viss utsträckning själva förfogar över preliminärskattens storlek genom att de betalar B-skatt. Den förmån dessa senare har skulle sannolikt utayttjas ännu mer om inte den nuvarande kvarskatteräntan i viss utsträckning neutraliserade den förmån de sålunda har. Av statistik som utredningen har redovisat framgår att B-skattebetalare i mycket större utsträckning än A-skattebetalare påförs kvarskatt och att de förra också svarar för de stora beloppen kvarskatt. Det finns sålunda enligt min raening starka skäl för åtgärder som syftar tUl att åstadkomma t. ex. friviUiga fyllnadsbetalningar. Det kan i sammanhanget vara värt att påpeka utvecklingen inom civilrätten i fråga om ränta. En ny räntelag förbereds inom justitiedepartementet på gmndval av ett betänkande (SOU 1974: 28), där det föreslås en dröjsmålsränta på fyra procentenheter över gällande diskonto, dvs. i dagens läge 11 %.

Inledningsvis har påpekats att jag i detta sammanhang skaU behandla endast vissa delar av utredningens förslag. I stort kommer framställningen att avse endast räntor enligt UF, förordningen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt (AGF) samt förordningen (1958: 295) om sjömansskatt (SjF). De författningsförslag som utredningen har lagt fram i fråga ora vad jag kommer att ta upp i det följande bör fogas tUl statsrådsprotokollet som bilaga 1—6. Jag skall vidare gå in på vissa andra frågor beträffande uppbörd m. m. som inte har samband med uttedningens förslag.

Räntor enligt UF, m. m.

Kvarskatteräntan — kvarskatteavgiften

Den nuvarande kvarskatteräntan utgår raed 12 % på den kvarstående skatt som överstiger 1 000 kr. Vid ränteberäkningen bortses från vissa skatter och avgifter som ingår i den slutiiga skatten. Preliminär skatt som erlagts efter den 30 april året efter inkomståret beaktas — utom i ett par faU — inte heller i underlaget för ränteberäkningen. Vidare krävs för att ränta skaU utgå att det belopp sora räntan skaU beräknas på

Prop. 1974:159 64

utgör minst en tiondel av den justerade slutUga skatten eller minst 5 000 kr.

När införandet av kvarskatteräntan föreslogs av 1949 års uppbördssakkunniga (SOU 1950:7) motiverades detta med att särskUt de B-skatteskyldiga kunde komma att få en avsevärd skattekredit genora att medvetet underlåta att erlägga prelirainärskatt som svarade mot de verkliga inkomstema. I den proposition (prop. 1951: 203), i vUken kvarskatteräntan föreslogs införd, uttalade departementschefen att enighet rådde ora att årgärder borde vidtas för att stimulera de skattskyldiga till att lämna sin medverkan tUl att ett gott uppbördsresultat skulle uppnås.

Utredningen har föreslagit att kvarskatteränta skall tas ut på kvarskatt som uppgår tUl minst 100 kr., således utan hänsyn till beloppsgränser eUer spärregler av nuvarande modell. Räntan skall avse en tid av femton raånader, nämligen den 1 januari taxeringsåret—den 1 april året efter taxeringsåret, då kvarskatten normalt betalas i mars och aprU. Den föreslagna regeln är ett uttryck för det kredittänkande sora utredningen har tUlärapat i fråga om räntorna. Kvarskatteavgift skall som framgått påföras enligt de regler, som nu gäller för kvarskatteräntan, och utgå med en fast procentsats om 3 %. Avgiften skall inte vara avdragsgill vid taxeringen, vUket motiveras med att den därigenom får effekt som stimulans för fyllnadsbetalning av skatt oavsett den skattskyldiges marginalskatt.

Dessa förslag från utredningens sida — en kombination av kvarskatteränta och kvarskatteavgift, "kombinationsaltemativet" — har kritiserats från remissinstansemas sida från flera synpunkter. Även de som i princip godtagit förslaget anser att en beloppsgräns bör gälla även vid påföring av kvarskatteränta. Som skäl hänvisas bl. a. till att kvarskatten för ca 75 % av de skattskyldiga med kvarskatt understiger 1 000 kr. Det betonas att räntepåföringen skulle medföra avsevärt administrativt merarbete, och att kombinationsalternativet blir alltför komplicerat och därför bör avvisas. Några remissinstanser föreslår i stället att enbart kvarskatteavgift skall tas ut. Från ett par håll föreslås att avgiften skaU beräknas efter 6 %.

För egen del kan jag ansluta mig till den åsikten, att utredningens förslag visserligen är logiskt uppbyggt men att det å andra sidan raåste medföra merarbete och komplikationer som synes bli alltför omfattande. Kanske hälften av alla skattskyldiga skulle därigenom påföras kvarskatteränta, oftast till helt obetydliga belopp, som sedan skall deklareras och via taxeringsavier leda tUl specialgransknuig av självdeklarationerna. Systemet bör därför förenklas. Jag anser att den effekt man här vill uppnå kan vinnas genom regler om enbart en kvarskatteavgift som avvägs så, att den både motverkar räntevinst vid underlåten fyllnadsbetalning och utgör en påtryckning som stimulerar tiU fyllnadsbetalning. Ett sådant system tUlämpas t. ex. i Danmark, där en avgift mot-

Prop. 1974:159 65

svarande vår kvarskatteränta utgår med 8 % och inte är avdragsgUl. Utredningen har behandlat detta altemativ och ansett att en kvarskatteavgift, om sådan inte kombineras med ränta, bör utgå efter 6 %. Även ett par remissinstanser har stannat för denna procentsats vid avgiftsalternativet.

I fråga om avgiftens storlek bör särskilt beaktas de synpunkter som jag i det föregående har fört fram beträffande det olika läget för B-skattebetalare och A-skattebetalare. De förra betalar preliminärskatt enligt särskUd debitering medan de senare erlägger preliminärskatt vid varje löneutbetahiing. B-skatten eriäggs med lika belopp under sex upp-bördsterminer, således varannan månad med början i mars inkomståret. Om kvarskatt uppkoraraer för en B-skattebetalare innebär detta alltså att han normalt får kredit om ca 20 månader. B-skattebetalama har relativt sett de flesta större kvarskattepostema. Det är givetvis angeläget att avgiften avvägs så att den medför att särskUt sådana kvarskatteposter reduceras. Jag föreslår därför att avgiften skall utgå med 8 % om kvarskatten överstiger 5 000 kr. I andra faU bör avgiften påföras efter 6 %.

Utredningen har föreslagit att för räntan skall gälla endast en beloppsgräns om 100 kr. — därigenom att underlaget för ränteberäkningen skall avrundas tUl lägre hundratal kronor — medan för kvarskatteavgiften skall gälla spärreglema för den nuvarande kvarskatteräntan. Några remissinstanser har kritiserat att inga spärregler föreslagits för räntan medan andra har föreslagit en enhetlig beloppsgräns om 1 000 kr. vid påföring av kvarskatteavgift.

De nuvarande spärreglerna för kvarskatteränta medför självfallet att de skattskyldiga inte har anledning att genom fyllnadsbetalning reducera en kvarskatt som ligger under spärreglema, dvs. understiger en tiondel av den slutliga skatten och inte heller uppgår tUl 5 000 kr. En beloppsgräns om 100 kr. anser jag dock vara för låg. Jag viU emeUertid inte heller förorda en generell 1 000-kronorsgräns utan föreslår i stället den regeln, att kvarskatteavgift skall erläggas endast om den uppgår tiU 50 kr. eller mer. Med ett sådant system undgås debitering av obetydliga avgiftsbelopp samtidigt sora en ej obetydlig frigräns kommer att gäUa vid avgiftspåföringen, närmare bestämt 899 kr. vid en avgift om 6 %.

Som framgått av det föregående bortses vid debitering av nuvarande kvarskatteränta från vissa skatter och avgifter som inte påverkar debitering av preliminär B-skatt och självfallet inte kan tas ut genom skatteavdrag som preliminär A-skatt. Utredningen har föreslagit att dessa skatter och avgifter inte skall frånräknas när det gäller ränteberäkningen men däremot tas bort vid påföringen av kvarskatteavgift.

För dessa skatter och avgifter gäUer att de med vissa imdantag, som jag skall beröra i det följande, och om man bortser från utskiftningsskatt, som påförs endast juridisk person, till sin storlek är åtminstone

5 Riksdagen 1974.1 saml Nr 159

Prop. 1974:159 66

tUhiärmelsevis kända för den som skall betala dem. Det bör därför inte vara särskUt svårt att beräkna den imgefärliga storleken av dessa skatter och avgifter. Det bör f. ö. påpekas att en och samme skattskyldig praktiskt taget aldrig debiteras alla dessa skatter och avgifter samtidigt utan endast en eller annan av dem. Beräkningen av en fyllnadsbetalning för att undgå kvarskatteavgift bör i dessa fall inte vara svårare än att beräkna fyllnadsbetalning på grund av exttainkomster för sainma ändamål. Frigränsen för den föreslagna kvarskatteavgiften torde i de allra flesta fall vara större än de nu avsedda skatterna och avgiftema. Jag föreslår därför att kvarskatteavgiften skall påföras utan att dessa skatter och avgifter frånräknas. Undantag bör dock gälla för skattetUlägg och förseningsavgift enligt taxeringsförordningen (1956: 623), TF. Dessa avgifter debiteras nämligen först sedan tiden för fyllnadsbetalning som påverkar avgiftspåf öringen har gått ut. Vad jag nu föreslagit medför att underlaget för kvarskatteavgift och för ö-skatteränta beräknas enligt samma principer, eftersom denna ränta redan f. n. påförs utan att man från slutlig skatt räknar bort någonting annat än skattetUlägg och förseningsavgift. I vissa hänseenden bör för kvarskatteavgiften gälla en del regler i övrigt som utredningen föreslagit beträffande kvarskatteräntan. Avgiften bör sålimda räknas om, såväl uppåt sora nedåt, vid ändrad taxering eller rättelse av debitering. Jag ämnar i en specialmotivering ta upp detaljer i de författningsförslag som utarbetats enligt de riktlinjer jag här angett.

F. n. kan skattskyldig helt eUer delvis befrias från kvarskatteränta, om kvarskatten beror av förhåUande som den skattskyldige inte skäligen kunnat råda över. Dessutom kan gift skattskyldig begära att påförd kvarskatteränta nedsätts till det belopp som skulle ha påförts om ränteberäkningen gjorts gemensamt för makarna.

Utredningen har ansett att befrielse från kvarskatteränta inte bör förekomma i det föreslagna systemet. Däremot bör möjlighet tUl befrielse helt eller delvis kunna medges beträffande kvarskatteavgiften. Någon särskUd beräkningsgmnd för avgiften i makefallet föreslås inte. Enligt utredningens mening är den allmänna befrielsemöjligheten tUlfyllest även för detta fall. Flera remissinstanser anser emellertid att be-frielseregleraa bör utformas generösare än utredningen föreslagit, och ett par av instansema förordar en särregel för makar avseende beräkning av kvarskatteavgift.

Möjlighet att få nedsättning av avgiften bör enligt min mening föreligga även i fortsättningen, men jag anser att villkoren härför bör skärpas något. Nedsättning bör ske endast i det fall att rimliga skäl att göra fyllnadsbetalning saknats eller svårigheter att beräkna dess storlek har förelegat enUgt relativt objektiva gmnder. Om kvarskatteavgift påförts efter höjning av taxeringen, som har avsett rättelse av en felräkning i deklarationen eller ett uppenbart ogmndat yrkande, vars orimlighet den

Prop. 1974:159 67

skattskyldige måste ha insett, bör normalt inte medges nedsättnmg av avgiften.

De nuvarande befrielsereglema tUlämpas något olika, i praktiken på så sätt, att en och annan länsstyrelse oftast reducerar kvarskatteräntan till skäligt belopp medan andra endast medger full befrielse. En likformig tUlämpnmg bör emellertid eftersträvas. Med hånsyn härtUl och då den kvarskatteavgift som jag föreslagit inkluderar räntesynpunkter bör enligt min mening befrielse kunna avse endast viss del av avgiften. Reducering bör generellt medföra att avgiften utgår med endast 3 %.

Jag har i ett tidigare sammanhang (prop. 1972:15 s. 48) uttalat att skälet för en särbehandling av makar vad avser beräkning av kvarskatteränta avsevärt minskat i styrka eftersom inkomstbeskattningen numera i allt väsentiigt är en individuell beskattning. Jag delar därför utredningens uppfattning att en särregel för raakar vid avgiftsberäkningen inte längre är motiverad.

ö-skatteräntan

Liksora kvarskatteräntan infördes också ö-skatteräntan år 1951 på förslag av 1949 års uppbördssakkunniga. Med visst imdantag räknas ränta endast på preliminär skatt som betalts senast den 30 april taxeringsåret. Underlaget för ränteberäkningen bestäms med bortseende från skattetUlägg och förseningsavgift som kan ingå i den slutiiga skatten. I vissa faU imäknas i den slutiiga skatten även debiterad tUlkoraraande skatt och skatt som kan antas bli påförd. Ränta beräknas på ö-skatt sora överstiger 1 000 kr. och utgår raed 7 % om ö-skatten erlagts senast den 18 januari och med 3,5 % om den erlagts den 19 januari—den 30 april taxeringsåret. Ö-skatteränta utgår med högst 100 000 kr.

Utredningens förslag ansluter sig i stort tUl gäUande regler vad angår underlaget vid ränteberäkningen. Beträffande maximum för ö-skatteräntan föreslås ingen ändring. Den nuvarande 1 000-kronorsgränsen föreslås däreraot slopad, eftersora utredningen i fråga ora räntor utgår från rena kreditsynpunkter. Utredningen föreslår att räntesatsen skall bestämmas årligen och har därför haft anledning att ta upp frågan om räntetiden för ö-skatteräntan. Utredningen anser att denna tidrymd skall anses vara tolv månader för skattebelopp som erlagts senast den 18 januari under taxeringsåret och sju månader i faU beloppet erlagts därefter men före den 30 april. I fråga om omräkning av ö-skatteränta vid ändring i taxering m. m. föreslås samma regler som beträffande kvarskatteräntan enligt utredningens förslag.

Flera remissmstanser har ansett att en frigräns om 1 000 kr. alltjämt bör gäUa vid räntepåföringen. Det åberopas framför aUt att räntepåföringen eljest skulle bli alltför omfattande.

Även jag anser att ö-skatteränta inte skall utgå när ö-skatten är obetydlig. En frigräns bör emellertid inte anges beloppsmässigt utan, såsom

Prop. 1974:159 68

jag föreslagit beträffande kvarskatteavgiften, åstadkommas på så sätt, att räntebelopp sora understiger 50 kr, inte utbetalas. Beloppsgränsen blir då t. ex. 799 kr. om räntan är 7 %. Ränta på preliminär skatt som erlagts under tiden 19 januari—30 aprU taxeringsåret utgår f. n. med 3,5 %, dvs. med halva den högre räntesatsen. Jag anser att denna ordning har goda skäl för sig och föreslår därför att räntetiden vid tillämpning av den lägre räntesatsen skall anses vara sex månader i stället för sju månader, som utredningen föreslagit.

Utredningen har föreslagit att räntorna enligt UF skall bestämmas av RSV varje år i december och motsvara den högsta allmänt förekommande räntesatsen vid inlåning i vissa angivna kreditanstalter.

De flesta remissinstanser som uttalat sig i frågan har godtagit förslaget. Några anser emeUertid att fasta procentsatser är att föredra. En remissinstans menar att kvarskatteräntan borde anknytas tUl den gällande utiåningsräntan.

För egen del vUl jag i princip förorda utredningens förslag. Ändringama i diskontot kan med nuvarande ordning inte få genomslag i fasta procentsatser på det sätt som är önskvärt särskUt beträffande ö-skatteräntan. I fråga om de övriga räntorna har anknytning tUl ränteläget inte samma betydelse men i varje fall talar rättvisesynpunkter för en sådan anknytning. Ränta tUl det allmänna bör enligt min mening beräknas efter samma grand som gäller för ränta till skattskyldig. Jag vUl eraellertid föreslå vissa förenklingar i förhållande till utredningens förslag. Till att börja med kan konstateras, att inlåningsräntorna är lika stora i alla bankinrättningar, varför det måste vara tydligt nog att hänvisa tUl högsta allmänt förekommande inlåningsränta i bankinstitut, dvs. inlåning på 12 månaders räloiing. För att ändring i räntesatsen skall kunna undvikas vid smärre fluktuationer i bankräntan, bör räntesatserna enligt UF alltid bestämmas till jämna tal eller halv procentenhet, varvid avrundningen bör ske uppåt. Det bör föreskrivas att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer skall fastställa dessa räntesatser.

Restitutionsräntan

Bestämmelser om ränta vid återbetalning av eriagd skatt infördes redan i 1945 års uppbördsförordning. Räntan utgår efter 5 % och beräknas inte bara på själva skattebeloppet utan också på den ytterligare ö-skatteränta som den skattskyldige får vid skattesänkning etc. Vissa begränsningsregler gäller vid ränteberäkningen. Bl. a. utgår inte ränta på kvarskatteränta som återbetalas och inte heller på skattebelopp som dödsbo har befriats från att erlägga för den avlidnes räkning. Räntetiden beräknas schablonmässigt.

Enligt utredningens förslag skall restitutionsränta inte beräknas på ö-skatteränta när sådan utgår på grund av omdebitering. Däremot föreslås

Prop. 1974:159 69

att ränta beräknas vid återbetalning av kvarskatteränta och kvarskatteavgift, liksora vid återbetalning av den respittänta som utredningen föreslår, I fråga om belopp, som inte erlagts som preliminär skatt, föreslås att räntetidens början inte skall bestämmas enligt schablon utan beräknas från utgången av den månad då skattebeloppet erlagts. Ränta bör utgå t. o. m. den månad då återbetalning sker. Räntesatsen bör för varje år vara densamma för kvarskatteräntan under samma år.

Flera remissinstanser anser att restitutionsräntan bör oförändrat utgå efter en fast procentsats. Förslaget om varierande räntesats anses komplicera ränteberäkningen. Det anses också att den nuvarande schablonmässigt bestämda tidpunkten för räntetidens början bör bibehållas.

Utredningens förslag innebär i vissa hänseenden förenklingar medan det i andra hänseenden komplicerar systeraet. Jag anser emellertid att det på det hela taget skulle medföra förbättringar, bl. a. från rättvisesynpunkt. Detta gäller förslaget i de punkter som kritiserats enligt vad nyss angetts. Jag förordar alltså att förslaget genomförs med vissa smärre justeringar som jag avser att behandla närmare i specialmotiveruigen. Bl. a. bör enligt min mening restitutionsräntan utgå efter den högre av de räntesatser, som skall gälla för ö-skatteräntan, och restitutionsränta inte utgå om beloppet skulle understiga 50 kr.

Vid återbetalning äv eriagd skatt gäUer f. n. i några fall att restitutionsränta inte beräknas. Ett faU avser återbetalning enligt förordningen (1951:763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst, ett annat fall återbetalning av skatt som dödsbo befriats från att erlägga och ett tredje faU återbetalning vid avräkning av utländsk skatt.

Frågan om ränta på skatt sora återbetalts vid tillärapning av bestämmelserna om ackumulerad inkomst har behandlats av bevillningsutskottet år 1967 (BeU 1967: 53). Utskottet fömtsatte därvid att frågan om ändrade principer för ränteberäkning i fall då tiUämpningen av en speciell författningsbestämmelse är beroende av särskild ansökan, skulle tas upp till prövning av dåvarande centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden (CFU). Riksdagen godkände utskottets betänkande. Nämnden har i en promemoria upprättad i januari 1970 föreslagit att restitutionsränta skall utgå även i detta fall. Justitieombudsman Ulf Lundvik har i skrivelse till finansministern berört denna fråga, I sitt remissyttrande över utredningens betänkande uttalar RSV, att restitutionsränta av praktiska skäl bör utgå även vid befrielse av skatt för dödsbo.

Att restitutionsränta inte beräknas vid återbetalning av skatt i nu nämnda fall sammanhänger med det förhållandet att återbetalning är beroende av ansökan från den skattskyldiges sida. Det har aUtså ansetts att skattskyldig inte skaU gottgöras med ränta när han i viss utsträckning själv förfogar över tidpunkten för återbetalningen.

Dessa skäl för de specieUa reglema får emellertid mindre tyngd om

Prop. 1974:159 70

rena kreditsynpunkter läggs tiU gnmd för rätt tUl eller skyldighet att erlägga ränta. Bl, a, av detta skäl föreslår jag den ändringen av gällande ordning att ränta skall utgå vid återbetalning av skatt i detta fall. Mitt förslag innebär ändring av 5 § förordningen (1951: 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst samt 69 § 2 mom, UF och 28 § förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt.

Respiträntan

Utredningen föreslår sora framgått att bestäramelser skall införas i UF beträffande ränta på tUlkommande skatt, dvs, skatt som skall betalas på grund av taxeringshöjnmg eUer efter rättelse av debitering eller tUlgodoräknande av preliminär skatt. Räntan skall beräknas enligt samma gmnder som restitutionsräntan och i princip börja löpa den 1 aprU året efter taxeringsåret. Räntetiden dessförinnan anses konsumerad genom påföring av kvarskatteränta. Emellertid föreslås en maximal räntetid om två år för respiträntan, motiverat av att taxeringsprocessen ofta drar ut på tiden och många gånger på gmnd av förhållanden sora den skattskyldige inte har kunnat påverka. Förslaget har tiUstyrkts av de flesta remissinstanser.

Att respitränta skall utgå är en konsekvens av de kreditsynpunkter sora utredningen har anlagt och som jag i princip har godtagit. Det kan med skäl uppfattas som en brist i det nuvarande systemet att det allmänna utger ränta vid återbetalning av skatt medan däremot de skattskyldiga inte behöver kompensera den nackdel som drabbar det allmänna genom att skattebetalningen senareläggs. Förslaget raedför också ökad rättvisa för de skattskyldiga sinsemellan. Jag föreslår att utredningens förslag genomförs med smärre modifieringar, motsvarande dem som jag föreslår beträffande restitutionsräntan. En beloppsgräns om 50 kr, bör sålunda gälla.

Anståndsräntan

I samband med att utvidgad raöjlighet infördes år 1967 att erhåUa anstånd med skattebetalning vid besvär över taxering bestämdes, att ränta skall utgå om den skattskyldige efter prövning av besvären har att betala skatt som anståndet avser. Räntan utgår efter 5 %, Räntan beräknas från utgången av det uppbördsår då beloppet skulle ha erlagts t, o. m, den dag då betalning sker. Räntebelopp under 5 kr, behöver inte betalas.

Förslaget, som innebär att reglema för denna ränta (anståndsränta) skall utformas i analogi med de föreslagna reglema för respiträntan, har reraissinstansema i allmänhet tUlstyrkt eller lämnat utan erinran. Även jag föreslår att bestämmelsema om anståndsräntan utformas enligt samma principer som bör gäUa för respiträntan.

Prop. 1974:159 7j

Reslavgift enligt uppbördskungörelsen, m. m.

Enligt 61 § uppbördskungörelsen (1967: 626), UK, gäller att avgifter och liknande medel, som får tas ut genora utmätning utan föregående dom, drivs in enligt föreskrifterna om indrivning av skatt i UF och UK samt att därvid reslavgift skall utgå enligt UF, dock med högst 60 kr. Bestämraelsen avser åtskUliga avgifter sora gmndas på taxor, såsom lantmäteriavgifter och lantbruksnämndsavgifter men även studiemedelsavgifter m. ra.

Utredningen har noterat att i vissa fall ränta skall beräknas för en del av dessa avgifter vid bristande betalning, således även sedan fordringen lämnats till utmätningsman för indrivning. Utredningen anser emellertid att ränta inte skall beräknas sedan reslavgift påförts och föreslår därför ändring i 61 § UK, Förslaget har inte mött någon invändning från remissinstansema.

Jag föreslår att förslaget genomförs. Det överensstämmer med vad jag i det följande kommer att föreslå beträffande andra räntor som f, n. löper på skattefordringar även sedan de lämnats tiU utmätningsman för indrivning. Mina förslag i detta avseende avser att medföra förenkling av rutinen vid indrivning, vilket är särskilt angeläget med hänsyn tUl den förestående ADB-reformen inora exekutionsväsendet.

Utredningen har även tagit upp en annan fråga som avser bestämmelserna i 61 § UK. Dessa avser inte bara statens fordringar utan vissa andra fordringslyper. Hit hör riddarhuskapitationsavgifter och premier hos vissa försäkringsanstalter. Bestämmelse härom finns i 4 § kungörelsen (1953:685) angående inbetalning av vissa avgifter som tidigare uppburits i samband med den allmänna uppbörden. De förstnämnda avgifterna kan utmätas utan föregående dom enligt 51 § mom. 1 riddarhusordningen. För att försäkringspremier skall få tas ut utan beslut av domstol fordras medgivande enligt kungörelsen (1886: 80 s, 11) angående uppbörd av avgifter till vissa på ömsesidighet grandade försäkringsanstalter. I vilken utsttäckning 61 § UK gäller för andra fordringar som kan tas ut genom utmätning utan föregående dom är oklart. Paragrafen torde dock gälla några sådana, t. ex, flygplatsavgifter enligt 6 kap. 13 § luftfartslagen (1957: 297).

Indrivning av riddarhuskapitationsavgifter har inte förekommit under överskådlig tid. Indrivnmg av försäkringspremier i den ordning sora gäller beträffande skatt är mycket sällsynt. Rättigheten därtill tUlkommer numera sannolUct endast ett försäkringsbolag. Även i övrigt synes 61 § UK endast sällan tUlämpas i fråga om fordringar av enskUd karaktär.

Utredningen föreslår att 61 § UK ändras så att Indrivning enligt dess bestämmelser skall avse endast statens fordringar. Jag instämmer I detta förslag. Det finns vidare inte skäl att vissa försäkringspremier i fortsättningen skall kunna utmätas utan att dora föreligger på betalningsskyl-

Piop. 1974:159 72

digheten. Förordningen (1886: 80 s. 11) bör därför upphävas. Detta kan ske genom beslut av Kungl. Maj:t. Även ett par andra administrativa bestämmelser berörs av den föreslagna ändringen.

Med hänsyn till den nya regeringsformen bör bestämmelserna i 61 § UK överflyttas till UF och förslagsvis placeras i en ny 64 §,

Avdrag för preliminär A-skatt i visst fall

Jag ämnar nu gå in på en fråga som inte har samband med det föregående. Den avser vilken typ av preliminär skatt — A-skatt eller B-skatt — som skall erläggas av skattskyldig som uppger sig driva rörelse trots att hans arbetsförhåUanden är sådana att anställning i själva verket föreligger.

Enligt 3 § 2 mom. UF skall skattskyldig som har inkomst av tjänst i allmänhet erlägga prelirainär A-skatt, som uppbärs genora skatteavdrag vid löneutbetalning. Om den skattskyldige vid sidan av tjänstemkomsten har en mer betydande inkomst kan den lokala skattemyndigheten föreskriva att preliminär B-skatt skall erläggas i, stäUet för Ä-skatt, Preliminär B-skatt utgår enligt särskild debitering och betalas in av den skattskyldige själv.

I ökande utsträckning har under de senaste åren förekommit att skattskyldiga begärt att få övergå till B-skatt med hänvisning tUl att de driver rörelse. De åberopar som bevis för detta att de har inregistrerad firma. Omständigheterna är emellertid ofta sådana, att den skattskyldige kan anses anställd även om han t. ex. tillhandahåller material och använder egna arbetsverktyg. Verksamhetslokal för rörelse, lager och dylika förhållanden som anses konstituera en rörelse saknas ofta i sådana fall. Genom att den skattskyldige debiteras B-skatt försvåras taxeringskontrollen. Uppbörden av prelirainärskatt blir ofta otUlfredsställande i här avsedda faU.

Vad jag nu anfört motiverar att UF kompletteras med en bestämmelse som ger de lokala skattemyndigheterna anledning att särskilt noga granska vUlkoren för övergång från A-skattebetalning till debitering av B-skatt för skattskyldiga som här avses. Beslämmelsen, som lämpligen bör få sin plats i anvisningarna tUl 3 § UF, bör innehålla, att preluninär A-skatt skall tas ut även om den skattskyldige uppger sig driva rörelse, om det av utredning i ärendet framgår att hans verksamhet bedrivs under sådana förhållanden sora motsvarar arbelsanställning.

Avskrivning av skail i visst fall

I 66 § UF anges vUlkoren för avskrivning av skatt enligt förordningen. BI. a. föreskrivs att vissa tidsfrister skall ha löpt ut innan avskrivning får ske. Frånsett det fall att skattefordran bortfallit på gmnd av ackord får preliminär skatt avskrivas först efter utgången av andra uppbördsåret efter det då skatten förfallit till betalning, medan kvar-

Prop. 1974:159 73

stående och tillkommande skatt får avskrivas först efter utgången av det uppbördsår då skatten förfaUit tUl betalning.

I skrivelse tUl finansdepartementet den 3 september 1974 har RSV meddelat, att två länsstyrelser skriftiigen har medgett kronofogdemyn-dighetema i länet rätt att tiUs vidare i vissa fall föreslå restförda skatter och allmänna avgifter till avskrivning utan att iaktta de nyss angivna tidsfristerna.

Länsstyrelsernas skrivelser är av samma innehåll och avser de fall då aktiebolag upphört att existera på grund av konkurs eller då tiUgångarna i aktiebolag som försatts i konkurs enligt vad utredning visar med all sannolikhet inte kommer att räcka till utdelning på bevakade skatte- och avgiftsfordringar. Det uttalas i skrivelserna att ora bevakad skatte- eller avgiftspost skulle inflyta, sådan post skall åtemppdebiteras och redovisas i föreskriven ordning.

Avskrivning på de grunder som anges i länsstyrelsernas skrivelser saknar uttryckligt stöd i lag. RSV framhåller emeUertid, att det allmänna syftet med avskrivning är att fordran inte skall kvarstå i räkenskaperna när alla medel som kan anses verksamma för indrivningen har visat sig resullatlösa och att länsstyrelsernas medgivande är i linje härmed, RSV föreslår att en bestämmelse införs i 66 § UF om att RSV får föreskriva att avskrivning i särskilda faU får äga rum före de tidpunkter som anges i paragrafens andra och tredje stycken, dvs. tidpunkterna för avskrivningar av preliminär resp. kvarstående och tillkommande skatt.

För egen del kan jag biträda RSV:s principieUa uttalande i fråga om syftet med avskrivning, men vUl samtidigt hänvisa tUl att bestämmelserna om tidsfristema självfallet införts som en garanti för att avskrivning inte sker för tidigt, t. ex. på grand av en mer tillfällig svårighet för den skattskyldige att betala sin skatt. I sådana fall som avses i länsstyrelsernas skrivelser finns det väl oftast inte något rimligt skäl anta att statens fodran skall kunna las ut. Avskrivning i sådana fall bör dock förutsätta, att alla överväganden gjorts beträffande sådana åtgärder som kan förbättra konkursboets ekonomiska situation, t. ex, i fråga om möjligheten tUl återvinning eller att ställa styrelseledamöter till ekonomiskt ansvar för brister i förvaltningen av bolaget.

Med denna reservation ansluter jag mig tUl RSV:s förslag om ett tUl-lägg tUl 66 § UF. Fullmakten att utfärda föreskrifter bör dock avse endast skattefordran hos juridisk person. Den bör ges regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Jag vUl framhålla att avskrivning av skatt är en förvaltningsåtgärd, som inte medför att skattefordringen bortfaller. Bestämmelse om avskrivning torde även enligt den nya regeringsformen i och för sig kunna utfärdas av regeringen. Avskrivningsbestämmelserna har emellertid av ålder haft sin plats i UF, där det också i 66 § redan finns en fullmakt för Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:! bestämmer att ge föreskrifter om avskrivning i vissa fall.

Prop. 1974:159 74

Räntor enligt AGF

I AGF finns bestämmelser ora ränta vid anstånd med fastställande av skatt eller med betalning av skatt samt om ränta vid betalning av arvsskatt med skuldebrev eller aktie. Även restitutionsränta utgår enligt AGF i vissa fall.

Utredningen har föreslagit att räntebestämmelserna i AGF skall så långt möjligt anpassas tUl de principer som förordats i fråga om räntor enligt UF, Dessutom har föreslagits att respitränta bör utgå när överrätt har fastställt skatt till högre belopp än beskattningsmyndigheten beräknat och när skattskyldig godkänt anmärkning av granskningsmyndighet i visst fall.

Endast ett fåtal remissinstanser har uttalat sig om förslagen. En remissinstans anser att den föreslagna respiträntan är otjänlig som medel att effektivisera uppbörden av arvsskatt och gåvoskatt, men att behov föreligger av en respitränta när skattskyldig inte lämnar beskattnings-handling i rätt tid. En annan remissinstans anser att respitränta bör utgå även vid efterbeskattning.'

Respiträntans funktion skall inte i första hand vara att effektivisera skatteuppbörden utan att kompensera det aUmänna för en ränteförlust, som motsvaras av en räntevinst för den skattskyldige genom att denne erlägger skatt vid en senare tidpunkt än normalt, Uttedningens förslag i fråga om arvsskatt och gåvoskatt har utformats efter den principen. Förslaget bör därför godtas med de modifikationer som jag ämnar föreslå i en specialmotivering till ett inom finansdepartementet upprättat författningsförslag.

Vid efterbeskattaing enligt AGF föreligger inte generellt sett den situationen, att den skattskyldige har haft det kapital till sitt förfogande som sedermera tas till beskattning. Att ta ut respitränta i sådana fall kan inte anses helt skäligt. Liksom utredningen anser jag därför att respitränta inte bör utgå vid efterbeskattning enUgt AGF. Däremot finner jag att starka skäl anförts för en särskilt utformad ränta som syftar till att minska benägenheten att aUtför länge dröja raed att lämna in beskattningshandling och därigenom få anstånd med skattebetalningen. Ränta bör i sådana fall beräknas sedan förslagsvis åtta månader förflutit från det handlingen borde ha lämnats tUl beskattningsmyndtgheten. Räntan kommer då i regel att börja löpa ett år efter det skattskyldigheten har inträtt. Denna ränta bör även avse dröjsmål med ingivande av handling för efterbeskattning. Förslaget skall närmare behandlas i en specialmotivering tUl upprättat författningsförslag.

Räntor enligt SjF

I SjF finns bestämmelser om restitutionsränta vid återbetalning av skatt i vissa fall. Minsta räntebelopp som återbetalas är 10 kr. Räntan

Prop. 1974:159 75

utgår efter 5 % och beräknas för tiden fr. o. ra. den 1 juli året efter det år under vilket skatten har erlagts t. o. m. den månad då beslut om återbetalning meddelas.

Utredningen föreslår inte respitränta i fråga ora sjömansskatt av det skälet, att det praktiskt taget inte förekoraraer att sjöraansskatt påförs enligt beslut av kammarrätt eller regeringsrätten. Det föreslås att den nuvarande restitutionsräntans storlek skall anknytas tUl det allmänna ränteläget och i övrigt beräknas på samma sätt som räntorna enUgt UF. Utgångspunkten för ränteberäkningen föreslås vara, för skatt som erlagts under beskattningsåret den 1 juli nästföljande år samt för annan skatt den 1 juli som inträffar närmast efter det att skatten har betalts.

Remissinstansema har godtagit förslaget. En remissinstans avstyrker dock förslaget om tidpunkten för ränteberäkningens början, då detta skulle medföra en omfattande registrering av skatteinbetalningarna.

Även jag kan I princip godta förslaget. De nya bestäraraelsema bör dock utformas i anslutning tUl vad jag föreslagit om ränta enligt UF. Sålunda bör en beloppsgräns om 50 kr. gälla även för restitutionsränta enligt SjF. För att den nya ordningen inte skall kräva ett utökat arbete med registrering av inbetalningen bör gälla att räntan för skatt som avser visst beskattningsår skall beräknas fr. o. m. den 1 mars året efter beskattningsåret, om skatten erlagts dessförinnan. I andra fall bör räntan beräknas fr. o. ra. månaden efter den då skatten har erlagts. Jag föreslår också att minimibeloppet för revisionskrav och återbetalning av skatt höjs från nuvarande 10 kr. till 25 kr. Förslagen medför ändring av 17 § 2 mom. samt 36 § 1 och 2 raom. SjF.

Räntor enUgt vissa andra författningar

Bestämmelser om ränta i fråga om punktskatter finns i förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning (FF). Som framgått avser jag inte att nu behandla utredningens förslag om ändringar i FF. Denna förordning är emellertid inte tiUämplig på förordningen (1953: 397) angående avgift för fettvaror som användas för framställning av fetlemulsion. Utredningen har föreslagit att sistnänmda förordning förs in under tillämpningsorarådet för FF. Detta raedför att räntereglerna i FF skuUe gälla i fråga om denna avgift. Förslaget, som inte har mött någon invändning, bör genomföras. Sker det kan kungörelsen (1942: 531) med vissa bestämmelser rörande uppbörd av accis eller skatt, som skall inbetalas tUl kontrollstyrelsen, ra. ra. upphävas. I kungörelsen föreskrivs f, n, att viss avgift skall ulgå vid indrivning av accis eller skatt.

Ränta enligt FF ra. fl, författningar utgår även sedan fordran överläranats till utmätningsraan för indrivning. I likhet raed vad jag föreslagit beträffande fordran enligt 61 § UK bör detta ändras så att utmät-

Prop. 1974:159 76

ningsman inte behöver beräkna sådan ränta. Jag föreslår också att bestämmelsema om reslavgift i ett par författningar ändras så att de får samma innehåU som motsvarande regler i UF. Förslaget medför ändring 1 27 och 28 §§ FF, 37 § 2 mom. stämpelskatteförordningen (1964: 308), 23 och 24 §§ förordningen (1967: 340) med vissa bestämmelser om prisreglering på jordbrakets område och 15 § lagen (1974: 226) om prisreglering på fiskets område.

Bestämmelser om ränta och indrivning av skatt enligt förordningen (1928: 376) om särskUd skatt å vissa lotterivinster finns i kungörelsen (1964: 805) om uppbörd och redovisning av särskUd skatt på vissa lotterivinster. I fråga om ränta hänvisas i kungörelsen tUl räntebestämmelserna i FF. Jag föreslår att hänvisning införs även tUl bestämmelserna I FF om Indrivning och reslavgift. Med hänsyn tUl den nya regeringsformen bör bestänunelserna i nämnda kungörelse flyttas tiU 1928 års förordning. Jag föreslår också ändring I 13 § 1 mom, förordningen (1908: 128) angående bevillningsavgifter för särskUda förmåner och rättigheter. Denna ändring avser, fömtom en modernisering av lagtexten, att undanröja viss tveksamhet i frågan huravida reslavgift skall tas ut vid indrivning av avgift enligt förordningen.

Speciella frågor

De ändrrågar sora jag har föreslagit avser med ett undantag förordningar. Av den nya regeringsformen följer att sådana författningar som dessa efter den 1 januari 1975 skall betecknas lag. Beträffande vissa av dessa förordningar har omrubricering till lag tidigare föreslagits (prop, 1974: 132 och 156). Rubrikerna till de övriga förordningarna bör ändras i överensstämmelse härmed och ordet "förordning", där det avser någon av dessa författningar, bytas ut mot "lag" och orden "Kungl. Maj:t" mot "regeringen". Motsvarande ändringar har föreslagits i de nämnda propositionerna. Av författningstekniska skäl bör liknande ändringar företas beträffande förordningen (1947: 577) om statiig förmögenhetsskatt, som i övrigt inte berörs av något ändringsförslag i detta sammanhang.

Debitering av kommunalskatt vid eftertaxering, m. m.

Efiertaxering skall enligt 114 § TF åsättas skattskyldig som genom att lämna felaktiga uppgifter i sin självdeklaration förorsakat att hans skatt blivit för låg. Skatt som skall betalas på grand av eftertaxering tas ut som tiUkomraande skatt enligt UF. Debitering av skatt på gmnd av eftertaxering skall enUgt 31 § UF ske efter samma gmnder som gällt för debitering av motsvarande slutiiga skatt. Det erinras dock i paragrafen om bestämmelsen i 63 § kommunalskattelagen (1928: 370), KL, enligt

Prop. 1974:159 77

vilken skattskyldig vid eftertaxering skall påföras allmän kommunalskatt efter den utdebiteringsprocent, som fastställts för det år då eftertaxe-ringen sker, alltså inte efter utdebiteringen för det år som eftertaxe-ringen avser.

Debitering av skatt på grand av eftertaxering skUjer sig från omräkning av skatt vid höjning av taxering visst år endast beträffande uträkning av den aUmänna kommunalskatten. Att debitering av kommunalskatt vid eftertaxering sker enligt den utdebitering som gällde det år då eftertaxerlngen beslutas har motiverats raed praktiska synpunkter.

För avräkningen av kommunalskatt mellan stat och kommun finns bestämmelser i bl. a. 72 § kommunallagen (1953: 753). Vid denna avräkning beaktas taxeringsändringar. Däreraot påverkas inte skatteutjära-ningsbidrag, som enligt lagen (1973: 433) om skatteutjämningsbidrag beräknas på gmndval av taxeringsnämnds beslut, av senare ändringar i taxeringen eller av eftertaxeringar. Vid beräkningen av bidrag enligt kungörelsen (1972:140) ora skattebortfallsbidrag bortses från de ändringar av taxeringarna som har skett i högre instans. Således påverkas inte heller detta bidrag av eftertaxeringar. Däremot skall bidrag enligt kungörelsen (1962: 69) om övergångsbidrag vid vissa ändringar i den kommunala indelningen bestämmas med beaktande av taxeringsändringar.

RSV framhåller i en promeraoria den 4 mars 1974 att praktiska skäl inte längre utgör motiv för att särbehandla allmän kommunalskatt vid debitering av tillkommande skatt på grund av eftertaxering. En sådan särbehandling medför att debiteringar på grund av eftertaxering inte kan ske ADB-mässigt utan raåste göras manueUt även sedan maskmell omräkning Införts. Det sägs i promemorian att inkomst för visst år från rättvisesynpunkt borde beskattas på samma sätt oavsett om inkomsten taxeras på vanligt sätt eller beskattas genom eftertaxering.

RSV föreslår att allmän kommunalskatt på grund av eftertaxering skall uträknas efter den utdebiteringssats som fastställts för det år efter-taxeringen avser, således för det år då taxeringen rätteligen skulle ha verkställts I första instans. För kommunernas del innebär detta att den skatt som till följd av eftertaxering skall tillgodoföras kommun, landstingskommun och församling uträknas med ledning av antalet skattekronor och den utdebitering som gällt vid debitering av slutiig skatt för det år eftertaxerlngen avser. Däremot påverkas inte skatteutjämningsbidrag och skattebortfallsbidrag av förslaget.

Jag delar RSV:s uppfattning och föreslår därför en bestämmelse om att 63 § KL skall upphöra att gälla samt att 31 § UF ändras. Förslagen bör träda i kraft den 1 januari 1975. Den upphävda 63 § KL, liksom den äldre lydelsen av 31 § UF, bör dock fortfarande tillämpas vid debitering av skatt på grund av eftertaxering som beslutats i första instans före ikraftttädandet. Detta medför att reglerna fortfarande gäller i dessa fall även om eftertaxerlngen ändras i högre instans.

Prop. 1974:159 78

Ersättning som kommun utger för vård av barn i enskUt familjehem (fosterbamsersättning) utgör skattepliktig inkomst för mottagaren. Ä andra sidan är kostnaderna för fosterbarnens mat, kläder, bostad m. m. avdragsgUla vid inkomstberäkningen. För att underlätta avdragsberäkningen har RSV meddelat anvisningar och faststäUt normalavdrag för kostnadema. Högre avdrag än normalavdragen kan dock medges ora särskUda omständigheter föreligger. Om ersättning utbetalts av kommunen för särskilda kostnader utgör denna däremot inte skattepliktig inkomst. Avdrag för dessa kostnader får då inte heller ske.

Fosterbarnsutredningen har i sitt betänkande (SOU 1974: 7) Barn och ungdomsvård föreslagit att fosterbarnsersättning skall delas upp i en skattepliktig arvodesdel och en icke skattepliktig kostnadsersättnlngsdel. En sådan ordning tUlämpas redan av flera kommuner. Härigenom skulle bl. a. den fördelen vinnas att tidsödande processer med komplicerad bevisföring om skäligheten i yrkade kostnadsavdrag kunde undvikas. Utredningen har föreslagit att kostnadsersättningsdelen undantas från skatteplikt genom en föreskrift i anvisningarna tUl 32 § KL.

RSV har avgett remissyttrande över förslaget och i allt väsentiigt tillstyrkt det, I yttrandet påpekas att lagstiftning om skattefrUiet i det avsedda faUet inte är nödvändig eftersom skattefrihet föreligger redan enligt gällande rätt för särskUd kostnadsersättning som anvisats av stat eller kommun, RSV vUl dock inte motsätta sig att man i tydlighetens intresse inför en särskUd regel för ersättningar av dessa slag.

För egen del anser jag att praktiska skäl kan anföras för utredningens förslag. Trots den schablonisering som skett av kostnadsavdragen genom RSV:s anvisningar har skattetvister inte kunnat undvikas på detta område. Jag anser det angeläget att ersättningar av detta slag behandlas på smidigast möjliga sätt vid taxeringen. Såsom RSV har framhållit i sitt ytttande bör emellertid skattefriheten inte begränsas tiU att avse endast kostnadsersättningar som utgår för vård i enskUt familjehem i barnavårdslagens mening. Även om denna grupp är den till antalet helt dominerande finns det andra grupper för vilka en lösning motsvarande den av utredningen förordade är påkallad. Som exempel kan nämnas ersättningar som utgår för personer som placerats i enskUda familjehem med stöd av omsorgslagen (1960: 293), Från beskattningssynpunkt är det viktigt att kostnadsersättningsdelen beräknas på ett likformigt sätt. Liksom hittiUs bör Svenska kommunförbundet efter samråd med RSV utfärda rekommendationer i detta avseende tUl kommunema. En självklar förutsättning för att denna ordning för beskattningen skall fungera tillfredsstäUande är att kommunema också iakttar de centralt utfärdade rekommendationerna. Det är en uppgift för RSV att kontrollera att kommunerna, när det gäller att bestänuna kostnadsersättningsandelen, följer de centtalt utfärdade rekommendationema.

Jag föreslår att en bestämmelse införs i 32 § 3 mom, KL av innehåll

Prop. 1974:159 79

att kostnadsersättning för vård av person i enskUt familjehem utgör ej skatteplUttig intäkt. Ändringen bör träda i kraft den 1 januari 1975 och tiUämpas första gången vid 1976 års taxering.

Enligt 4 § femte stycket TF skall taxeringsnämnd I särskUt taxeringsdistrikt verkställa taxermg av andra skattskyldiga än fysiska personer, dödsbon och famUjestiftelser, och tUl sådant taxeringsdistrikt skall där så kan ske hänföras även fysisk person, dödsbo eUer familjestiftelse som ensam eller tUlsammans med ett fåtal andra skattskyldiga äger aktiema i aktiebolag eller andelarna i ekonomisk föremng. Bestämmelsen har fått sin nuvarande utformning efter förslag i prop. 1972:145, där det (s, 23) framhölls att det från kontrollsynpunkt är av väsentiig betydelse att fåmansbolag och deras ägares taxering handläggs i ett sammanhang.

Det har emellertid i det praktiska taxeringsarbetet, särskUt i storstads-reglonema, ofta visat sig svårt eller omöjligt att få kännedom om vUka som äger fåmansbolag eller andelama I ekonomisk förening med ett fåtal andelsägare. Det har uttalats behov av en föreskrift om skyldighet att I deklaration för sådan juridisk person sora här avses ange naran, personnummer och adress på delägare.

Det framförda önskemålet syftar tUl bättre möjlighet att genoraföra den kontroll vid taxeringsarbetet som motiverade utformningen av 4 § TF, Jag föreslår därför att i 25 § TF införs en bestämmelse om skyldighet för juridisk person, vari aktiema eller andelama ägs av endast en skattskyldig eller ett fåtal skattskyldiga, att i sin självdeklaration lämna de nämnda uppgiftema. Vidare föreslår jag att 70 och 73 §§ TF ändras med hänsyn tiU att myndighetsåldern har sänkts från 20 tiU 18 år. Bestämmelserna bör tUlärapas fr. o. m. 1975 års taxering.

Specialmotivering

2 § 2 mom. SärskUda beteckningar har införts för avgift på kvar stående skatt och de olika räntorna för att lagtexten skaU kunna förenklas,

27 § 3 mom. Tredje stycket innebär bl, a. att kvarskatteavgiften, i motsats till vad som gäller för den nuvarande kvarskatteräntan, skaU räknas upp vid höjning av debitering, vare sig höjningen beror på taxering, ändrad preluninärskatt eller rättelse av debitering. Regeln raedför bl. a. att kvarskatteavgift skall påföras vid kvarskatt på grund av taxeringshöjning oberoende av ora det är taxeringsnämnden eller högre instans som har frångått uppgifterna I skaltskyldigs deklaration. Bestäraraelsema I det sista stycket tar sikte bl. a, på uppbörd av kvarskatt och tillkonunande skatt men avser även beloppsgränsema för betalnmgsskyldighet för sådan skatt (28 och 31 §§). Beslut om taxe-

Prop. 1974:159 80

ring eller enbart debitering kan nämligen innebära endast att påförd kvarskatteavgift höjs med belopp som understiger 25 kr., vUket alltså inte skall tas ut. Beloppsgränsen 50 kr. för kvarskatteavgift gäller självfallet inte vid höjning eller sänkning om en kvarskatteavgift om minst 50 kr. ligger "i botten".

28 § Kvarskatteavgift ingår i kvarskatten och kommer alltså att ha betydelse vid tillämpningen av första stycket. Genom att fyllnadsbetalning efter den 30 april taxeringsåret inte beaktas vid beräkning av kvarskatteavgift, kan sådan avgift korama att påföras trots att kvarskatt inte har uppkommit.

31 § I tUlkommande skatt kan ingå både kvarskatteavgift och respitränta, vUket har betydelse för beloppsgränsen i andra stycket.

32 § En särskUd regel om tiUämplig räntesats har upptagits i första stycket. Regeln avser det fall att tUlkommande skatt som debiteras ett kalenderår skall erläggas först följande kalenderår. Generellt gäller här att det löpande kalenderårets högsta ö-skatteränta skall gäUa även för den räntetid som infaller efter årsskiftet. Det skulle nämligen inte vara praktiskt att för denna korta tidrymd tUlämpa en ny räntesats, vars förhandenvaro vid tidpunkten för debiteringen i så fall raåste utrönas.

RSV har anmärkt att det saknas egentiig anledning att ta undan skattetiUägg och förseningsavgift vid beräkning av respitränta. Tanken är givetvis den att den skattskyldige haft kredit även beträffande dessa avgifter när de påförs sora tiUkommande skatt. Avgifternas speciella karaktär får emellertid anses motivera att respitränta inte beräknas.

Respitränta skall inte beräknas på kvarskatteavgift som höjs genora ändrad taxering. Regeln är en konsekvens av att ränta inte beräknas på ränta, t, ex, beräknas inte restitutionsränta på ö-skatteränta som utgår när taxering sänks. Att respitränta inte skall debiteras på anståndsränta i fall som avses I 49 § 4 mom, är närmast självklart. De föreskrivna undantagen avser också betalningskrav på grund av rättelse av debitering enligt 70 § 2 mom. Sådana krav skall enligt en ny bestämmelse medföra debitering av tUlkommande skatt. De kan åtminstone teoretiskt sett avse endast rättelse av påförd kvarskatteavgift eller anståndsränta. Att göra skiUnad mellan olika fall vid debitering av kvarskatteavgift och anståndsränta skulle vara opraktiskt, varför undantagen fått generell karaktär. I konsekvens med det förda resonemanget skall respitränta inte heller tas ut i det fall att omdebitering enbart avser för lågt debiterad respitränta. Däremot skall respitränta tas ut vid återkrav av ö-skatteränta och restitutionsränta.

I motsats till vad utredningen föreslagit skall avmndning tUl jämnt hundratal kronor inte ske vid ränteberäkningen, främst med hänsyn tiU att skattskyldig skulle kunna gå helt miste ora restitutionsränta enbart därför att han betalt skatten i sraärre poster. GenereUt skall därför sådan avrundning inte ske vid beräkning av annan ränta än ö-skatteränta.

Prop. 1974:159 81

Regeln att öretal som uppkommer vid ränteberäkningen skall falla bort motsvarar vad som i de flesta fall gäller ora öretal vid debitering enligt UF.

64 § Sedan fordringsärendet återgått till beskattnmgsmyndigheten utan att fordringen betalts, får givetvis vid ny anhållan ora indrivning beräknas ränta för den tid då fordringen tidigare varit föremål för indrivning.

68 § 1 mom. På grund av att skattetillägg och förseningsavgift inte ingår i underlaget för beräkning av kvarskatteavgift kan en och samma debitering innefatta både ö-skatteränta och sådan kvarskatt som avser endast t. ex. skattetUlägg. Kvarskatteavgift kan föreligga trots att ö-skatt uppkommit vid avräkningen (jfr motiveringen tUl 28 §). I andra punkten föreskrivs därför att kvarstående skatt och kvarskatteavgift skall dras vid beräkning av minsta belopp för återbetalning.

68 § 2 mom. Enligt tredje stycket gäller f. n. att belopp under 10 kr.
återbetalas endast när fråga är om rättelse av felaktighet I debitermg el
ler avräkning. Bestämraelsen har raedfört att grunden för oradebitering
måste särskilt noteras, vUket innebär administrativt merarbete i det nu
varande systeraet. I stäUet har nu en regel om 5 kr. som minsta belopp
för återbetalning vid alla omdebiteringar tagits in i det nya fjärde styc
ket. Detta stycke innehåller också en regel av Innebörd att återbetalning
av ö-skatt på grund av omdebitering skall göras endast om återbetalning
hade skett om den årliga debiteruigen hade varit riktig. Detta innebär
att ö-skatt under 25 kr, i vissa fall inte återbetalas vid oradebitering.

69 § 1 mom. Överskjutande prelirainär skatt skall anses i första
hand motsvara den preliminärskatt som betalts senast, vUket torde
stämraa överens raed hittills tUlämpad praxis.

69 § 2 mom. Det nya systemet för beräkning av räntor innebär att restitutionsränta i princip skall beräknas på all ränta och avgift som skattskyldig eriagt men skall återfå, Restitutionsränta skall aUtså beräknas också på kvarskatteavgift, respitränta och anståndsränta som betalas tillbaka. Sådan ränta skall också utgå på skatt, som återbetalas på grund av dödsbobefrielse. Den nu gäUande regeln att ränta utgår vid återbetalning av skatt och ö-skatteränta som innehåUits finns oförändrad kvar i momentets första stycke. Däremot utgår inte restitutionsränta på ö-skatteränta och inte heller på restitutionsränta, som i ett eller annat sällsynt fall kan återbetalas till den skattskyldige,

70 § 2 mom. Det nya tredje stycket iimebär bl, a., att kvarskatteavgift och respitränta kan utgå på belopp sora avses i detta moment. Att respitränta inte utgår på kvarskatteavgift, anståndsränta och respitränta framgår av 32 § andra stycket,

85 § 2 mom. För nedsatt kvarskatteavgift gäller inte beloppsgränsen 50 kr, vid påföring av avgift. Övergångsbestämmelserna. Första punkten innebär i huvudsak att de

6 Riksdagen 1974.1 saml Nr 159

Prop. 1974:159 82

nya bestämmelserna om kvarskatteavgift och ö-skatteränta, minsta belopp för krav på kvarskatt, tUlkommande skatt och återbetalning av ö-skatt tillämpas första gången vid debitering av skatt på grund av 1975 års taxering.

Enligt tredje punkten gäUer de nya bestämmelsema om anståndsränta och restitutionsränta först med ingången av år 1976 och tUlämpas då inte retroaktivt. För tiden dessförinnan sker ränteberäkningen enligt de nu gällande räntebestämmelserna. Respitränta räknas först fr, o, ra. den 1 april 1976,

AGF

52 § 1 mom. I detta moment finns bestämmelser om den ränta som kan sägas ha karaktär av anståndsränta. Däratöver finns regler, som skall tillämpas även vid beräkning av andra räntor enligt AGF,

F.n, regleras i momentet den ränta som skall utgå när anstånd med skattens fastställande meddelats enligt 17 §. Sådana anståndsfall är sällsynta. De nuvarande reglerna härom, liksora den särskUda hänvisningen i 17 §, har utgått. De nya bestämraelserna om anståndsränta har utformats så att de även täcker sådana fall. Förslaget innebär att ränta skall utgå i samtliga fall där skatten inte kunnat fastställas av beskattningsmyndigheten inom viss tid efter det att skattskyldighet inttätt. Den föreslagna räntan kan även ses som en form av förseningsavgift genom att den också träffar sådana fall där beskattningshandling inte lämnas i rätt tid med därav följande fördröjning med skattens fastställande.

Enligt de nya räntereglerna skall ränta utgå sedan åtta månader förflutit efter det att bouppteckning eller deklaration skolat vara ingiven. Ränta skall utgå även för tid som omfattas av anstånd raed boupptecknings förrättande eller ingivande av deklaration. För arvsskattens vidkommande Innebär detta att ränta i allmänhet börjar löpa ett år efter det skattskyldighet inträtt. Bouppteckning skall nämligen inges inom fyra månader efter dödsfallet. I och för sig skulle skäl kunna anföras för att tidigarelägga utgångspunkten för ränteberäkningen. Emellertid skulle en alltför kort tillmätt tid i detta sammanhang kunna leda tiU stundom omotiverade räntekrav, beroende på de skiftande förhållanden som kan föreligga mellan olika dödsbon med därav följande svårigheter att få det civilrättsliga underlaget för arvsskatten fastställt. A andra sidan är någon tidsbegränsning framåt inte föreskriven utan räntan skall utgå till dess skatten fastställts av beskattningsmyndigheten. På motsvarande sätt bör ränta utgå om gåvoskatt inte fastställts inom åtta månader efter det deklaration skolat vara ingiven.

Andra stycket innehåller även de närmare reglema för ränteberäkningen. Dessa regler är tUlämpliga på alla räntor enligt AGF oin inte annat angetts. Enligt 69 § 1 mom, UF fastställs i december raånad räntesatsen för det därpå följande året. Beloppsgränsen gäller givetvis inte när 50 kronors ränta ligger "i botten".

Prop. 1974:159 83

Av generell räckvidd är likaså det nyinförda fjärde stycket. Enligt detta skall genomgående omräkning av ränta ske om det beslut som ligger till grand för ränteberäkningen ändras. För mycket påförd eller uppburen ränta om mer än 5 kr. skall återbetalas. Bestämmelsen avser såväl det fall alt det nya beslutet är tiU fördel för den skattskyldige som när det är till nackdel för honom. Föreskrifterna om att bestämmelserna om skatt i AGF skall tUlämpas på ränta innebär att förordningens regler om betalningssätt, reslavgift, ränteberäkning m. m. skall tUlämpas.

52 a § I paragrafen regleras den s. k. respiträntan, aUtså den ränta
som skall utgå när överrätt fastställer skatten till högre belopp än be
skattningsmyndigheten har gjort liksom när skattskyldig har godkänt an
märkning från beskattningsmyndigheten. Ränta skall påföras av länssty
relsen, vilket medför att nuvarande bestämmelser i 8 § tiUämpnings-
kungörelsen (1958: 563) får ändras.

I vissa fall kan det tänkas att den räntesats som skall gälla enligt huvudregeln inte är känd för länsstyrelsen när räntan skall beräknas. Så kan bli fallet om ett skattebelopp fastställts till betalning genom beslut i slutet av november. Ränta skall i sådant fall påföras även för januari månad. I sådant läge får den räntesats som gäller för det år då skatten fastställs användas. Bestämmelse härom finns i paragrafens sista stycke.

53 § Reglerna ora reslavgift har anpassats till vad som gäller enligt
UF. Enligt 58 § 1 mora. första stycket UF utgår reslavgift beräknad ef
ter fyra öre för varje hel krona av skatten, dock minst tio kronor. Re
geln medför att 14 § i tillämpningskungörelsen skall upphävas.

61 § F. n. ankommer det på Konungen att förordna, om restitutionsränta skall utgå i fall som avses i 57 och 58 §§ AGF. I praxis har detta, som kammarkollegiet påpekat, ansetts gälla även i 58 a § förekommande fall. Paragrafen har ändrats så att den överensstämmer med praxis.

61 a § I paragrafen regleras närmare beräkning av restitutionsränta. TUl skillnad från vad som nu gäller skall ränta i princip beräknas intill dess skattebeloppet återbetalas.

Såsom påpekats inledningsvis skall genomgående omräkning av ränta ske om det beslut som legat till grund för ränteberäkningen ändras (52 § 1 mom. fjärde stycket). På eriagd anståndsränta och respUränta som återbetalas till skattskyldig eller dödsbo utgår restitutionsränta och på motsatt sätt kan respitränta bli aktuell om tidigare uppburen restitutionsränta skall återbetalas till staten.

Övergångsbestämmelserna. De nya reglerna ttäder i kraft den 1 januari 1975. De båda nya räntorna enligt 52 § 1 mom. andra stycket och 52 a § skall dock inte beräknas för tid före ikraftträdandet. Om anstånd med skattens fastställande enligt 17 § medgivits före ikraftträdandet skaU dock intill den 1 januari 1976 ränta i dessa fall beräknas enligt de äldre reglerna i 52 § 1 mom.

Prop. 1974:159 84

Hemställan

Jag hemställer att Kungl, Maj:t föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättade förslag tUl

1. lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272),

2. lag ora ändring i förordnmgen (1908: 128) angående bevillningsavgifter för särskilda förraåner och rättigheter,

3. lag ora ändring i förordningen (1928: 376) om särskild skatt å vissa lotterivinster,

4. lag om ändring i förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt,

5. lag om ändring i lagen (1947: 576) om statiig inkomstskatt,

6. lag om ändring i förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt,

7. lag ora ändring i förordningen (1951: 763) angående beräkning av statlig Inkomstskatt för ackumulerad inkomst,

8. lag om ändrmg i förordnmgen (1953: 397) angående avgift för fettvaror som användas för framställning av fettemulsion ra, ra.,

9. lag ora ändring i lagen (1958: 295) ora sjömansskatt,

10, lag ora ändring i förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsurationsbeskattning,

11, lag om ändring i stärapelskatteförordningen (1964: 308),

12, lag om ändring i förordningen (1967: 340) med vissa bestämmelser om prisreglering på jordbrukets område,

13, lag om ändring i lagen (1974: 226) ora prisreglering på fiskets område,

14, lag om ändring i komraunalskattelagen (1928: 370),

15, lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med insläraraande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

3 mom. Överstiger skattskyldigs slutUga skatt den preliminära skatt, som enligt 2 mom. skall gottskrivas honom, med minst en tiondel av den slutliga skatten eller med minst femtusen kronor, skall den skattskyldige tiU statsverket erlägga ränta med tolv procent, för en beräknad tid av ett år, å den del av det överskjutande beloppet, som överstiger ettusen kronor; dock att det belopp vara ränta sålunda skall beräknas, skall avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Vid bedömande av om och med vilket belopp ränta skall ulgå, skall i den slutliga skatten icke inräknas utskiftningsskatt, ersättningsskatt, skogsvårdsavgift, arbetsgivaravgift, avgift enligt 2 § förordningen om allmän arbetsgivaravgift, redareavgifl, avgift som avses i 116 a eller 116 c § taxeringsförordningen santt annuiteter, ej heller skaU i den preliminära skatten inräknas sådan i 2 mom. under 3) omförmäld preliminär skatt, som erlagts efter den 30 april året näst efter inkomståret.

Har slutlig eller kvarstående

3 m o m. Överstiger skattskyldigs slutliga skatt den preliminära skatt, som enligt 2 mom. skall gottskrivas honom, skall den skattskyldige erlägga ränta, för en beräknad tid av femton månader, å det överskjutande beloppet, avrundat till närmast lägre hundratal kronor. Vid bedömande av om och med vilket belopp ränta skall utgå, skall i den slutliga skatten icke Inräknas avgift som avses i 116 a eller 116 c § taxerlngsför-ordningen, ej heller skall i den preliminära skatten Inräknas sådan i 2 mom. under 3) omförmäld preliminär skatt, som erlagts efter den 30 aprU året näst efter inkomståret. Räntan skall utgå efter räntesats som riksskatteverket fastställer i december året före taxeringsåret. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen jämnas till närmast högre hela krontal.

Ändras debitering eller tillgodoräkning av preliminär skatt eller debiteras tillkommande skatt, sker ny beräkning av ränta. Räntan bestämmes därvid till belopp som skulle ha utgått, om beräkningen

Nuvarande lydelse

skatt blivit påförd med oriktigt belopp genom fel vid debiteringen eller har preliminär skatt blivit tillgodoräknad med felaktigt belopp eller skall kvarstående skatt av annan anledning nedsättas, skall ny beräkning av ränta göras enligt första stycket.

Bestämmelserna i denna förordning om kvarstående och tillkommande skatt äga, där icke annat angives, motsvarande tillämpning beträffande ränta enligt detta moment.

Föreslagen lydelse

gjorts vid den årliga debiteringen av moisvarande slutliga skatt.

4 m o m. Utgör det överskjutande beloppet enligt 3 mom. minst en tiondel av den slutliga skatten eller minst femtusen kronor, skall den skattskyldige erlägga avgift med tre procent å den del av beloppet, som efter avrundning till närmast lägre hundratal kronor överstiger ettusen kronor. Vid bedömande av om och med vilket belopp avgift skall utgå, skall den slutliga och preliminära skatten beräknas enligt 3 mom.; i den slutliga skatten skall dock ej inräknas utskiftningsskatt, ersättningsskatt, skogsvårdsavgift, arbetsgivaravgift, avgift enligt 2 § förordningen om allmän arbetsgivaravgift, redareavgift eller annuiteter.

Sker rättelse av fel som uppkommit vid debitering av slutlig eller kvarstående skatt eller vid tillgodoräkning av preliminär skatt eller nedsättes kvarstående skatt av annan anledning, göres ny beräkning av avgift enligt första stycket. Avgiften bestämmes därvid till belopp som skulle ha utgått, om beräkningen gjorts vid den årliga debiteringen av motsvarande slutliga skatt.

5 mom. Bestämmelserna i denna förordning om kvarstående och tillkommande skatt äga, där icke annat angives, motsvarande

Prop. 1974:159 87

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tiUämpning beträffande ränta och avgift enligt denna paragraf.

(Se vidare anvisningarna.)

32 P På tiUkommande skatt skall skattskyldig erlägga ränta. Vid beräkning av räntan skall iakttagas:

att ränta utgår från och med den 1 april året näst efter taxeringsåret, dock att ränta å tillkommande skatt, avseende belopp som restituerats enligt 68 § 2 mom., skall utgå från utgången av den tnånad, då beloppet restiiuerats;

alt ränta utgår till och med den månad, då skatten förfaller till betalning eller, om skatten skall erläggas under flera uppbördsterminer, till och med den månad utider vilken den första uppbördsterminen infaller, dock ej i något fall för längre tid än två år; samt

att i den tillkommande skatten icke skall inräknas avgift som avser 116 a eller 116 c § taxeringsförordningen och ej heller ränta enligt 27 § 3 mom.

Ränta enligt första stycket utgår för visst kalenderår efter den årsränta som året före kalenderåret legat till grund vid bestämmande av räntesatsen enligt 27 § 3 mom. Belopp, vara ränta skall beräknas, avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen jämnas till närmast högre hela krontal.

Ändras debitering av tillkommande skatt sker ny beräkning av ränta.

Bestämmelserna i denna förordning om tillkommande skatt äga motsvarande tillämpning beträffande ränta enligt denna paragraf.

2 Fömtvarande 32 § upphävd genom 1967: 625.

4 mom. Den som åtnjutit anstånd med inbetalning av skatt enligt 2 mora. 1) skall erlägga ränta efter fem procent för år för den del av skatten som skall erläggas sedan anståndet upphört.

Räntan utgår från ulgången av det uppbördsår, då. skatten skulle ha erlagts om anstånd icke medgivits, tUl och med den dag då skatten erlägges. Uppkommer öretal vid ränteberäkningen, jämnas räntan till närmast högre hela krontal. Ränta skall ej utgå, om räntebeloppet skulle understiga fem kronor. Bifalles den skattskyldiges besvär, skall eriagd ränta återbetalas sedan taxeringen vunnit laga kraft.

4 m o m. Den som åtnjutit anstånd med inbetalning av skatt enligt 2 mom. 1) skall erlägga ränta för den del av skatten som skall erläggas senast vid anståndstidens utgång.

Räntan ulgår från utgången av den månad, då skatten skulle ha erlagts om anstånd icke medgivits, till och med den månad, då anståndstiden gått lill ända och beräknas enligt bestämmelserna i 32 § andra stycket.

Bifalles den skattskyldiges besvär, skall eriagd ränta återbetalas sedan taxeringen vunnit laga kraft.

Nuvarande lydelse

kronor. Öretal som uppkommer vid denna beräkning skall jämnas till närmast högre hela krontal.

Arbetsgivare, som avses i första stycket, skall ulöver reslavgift erlägga tilläggsavgift för varje påbörjad tidrymd av sex månader utöver den första efter utgången av den uppbördsmånad, under vilken skatten rätteligen skolat erläggas, intill dess skatten inbetalas eller ock fastställes till betalning av den lokala skattemyndigheten. Tilläggsavgift skall för varje sådan tidrymd beräknas till fyra öre för varfe hel krona av den del av skatten, som icke erlagts, dock ej mer än tolv öre för hel krona. Bestämmelserna i denna förordning om reslavgift tillämpas även i fråga om tilläggsavgift.

Föreslagen lydehe

Reslavgift (tilläggsav-

gift) utgår om skattebelopp, som avses i första siycket, ej inbetalas senast den 15 i andra månaden efter den då beloppet skolat erläggas enligt 53 § eller 56 § 3 mom. eller efter den dä arbetsgivare ålagts ansvarighet för beloppet genom beslut av regeringsrätten, kammarrätt eller skatterätt. Avgiften utgår med två öre för varje hel krona av obetalt belopp och beräknas för varje påbörjad period om två månader, räknat från nyss angiven tidpunkt, dock för högst nio sådana perioder. Tilläggsavgift utgår dock icke för skattskyldig som inbetalar skatten inom tid som länsstyrelsen angivit i betalningspåminnelse.

Vad i första och andra styckena sägs skall i fall, som avses i 56 § 3 mom, andra stycket, gäUa endast om där angiven inbetalning icke verkställts senast under den uppbördstermin, som infaller närmast efter utgången av den månad, under vilken skatteavdraget verkställts, eller, såvitt gäller inbetalning från arbetsgivare som avses i 53 § 1 mora. tredje stycket, senast den 18 i den månad under vilken nämnda uppbördstermin infaller.

Reslavgift utgår även i fall då arbetsgivare icke behörigen lämnat uppgift om irmehållen skatt enligt 55 § eller 56 § 3 eller 4 mom. Avgiften utgår raed två öre för varje hel krona av skattebelopp, för vilket uppgift sålunda icke lämnats, dock ej med mindre än tio kronor. Öretal som uppkommer vid denna beräkning skall jämnas till närmast högre hela krontal. I fall som avses i 56 § 3 mom. fjärde stycket utgår nu avsedda reslavgift endast om uppgiftsskyldigheten icke fuUgjorts senast under den uppbördstermin som avses i tredje stycket ovan.

Reslavgift (kontrollav-

gift) utgår i fall då arbetsgivare icke behörigen lämnat uppgift om innehållen skatt enligt 55 § eller 56 § 3 eller 4 mom. Avgiften utgår med två öre för varje hel krona av skattebelopp, för vilket uppgift sålunda icke lämnats, dock ej med mindre än tio kronor. I fall som avses i 56 § 3 mom. fjärde stycket utgår nu avsedda reslavgift endast om uppgiftsskyldigheten icke fuUgjorts senast under den uppbörds-terraln som avses i tredje stycket ovan.

Öretal som uppkommer vid beräkning av reslavgift jämnas till närmast högre hela krontal.

1 mom. Överstiger eriagd preliminär skatt motsvarande slutliga skatt eller har genom skatteavdrag enligt 40 § 2 mom. andra stycket innehållits mer än som svarar mot den skattskyldige påförd kvarstående skatt, skall länsstyrelsen i det län, där skatten debiterats, skyndsamt ombesörja att det överskjutande beloppet återbetalas tUl den skattskyldige. Restitution skall dock icke ske av överskjutande preliminär skatt under tio kronor.

1 m o m. Överstiger eriagd prelirainär skatt motsvarande slutliga skatt eller har genom skatteavdrag enligt 40 § 2 mom. andra stycket innehållits mer än som svarar mot den skattskyldige påförd kvarstående skatt, skall länsstyrelsen i det län, där skatten debiterats, skyndsamt ombesörja att det överskjutande beloppet återbetalas tUl den skattskyldige. Restitution av överskjutande preliminär skatt under tio kronor skall dock ske endast om ränta utgår enligt 69 § 1 mom.

Sedan beslut, sora avses i 45 § 2 mom., inkommit till länsstyrelsen, skaU länsstyrelsen utbetala i beslutet angivet belopp. Detsamma gäller belopp, som angives i beslut enligt 45 § 3 mom., i den mån beloppet inbetalats.

Finner Kungl, Maj:t sådan återbetalning av skatt som i första stycket sägs böra verkställas av annan än länsstyrelse, må Kungl, Maj:t därom förordna.

69 §3

1 mom. Därest den preliminära skatt, som enligt 27 § 2 raora, skall gottskrivas skattskyldig vid debitering av slutUg skatt, till den del densararaa erlagts överstiger den slutliga skatten, äger den skattskyldige erhåUa ränta å den del av det överskjutande beloppet, som överstiger ettusen kronor. Vid bedömandet av om och med vUket belopp ränta skall utgå, skall i den preUminära skatten icke inräknas sådan i 27 § 2 raom. under 3) omförmäld preliminär skatt, som erlagts efter den 30 april året näst

3 Senaste lydelse 1973: 69,

1 mom. Därest den preliminära skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall gottskrivas skattskyldig vid debitering av slutlig skatt, till den del densamma erlagts överstiger den slutiiga skatten, äger den skattskyldige erhåUa ränta å det överskjutande beloppet. Vid bedömandet av om och med vUket belopp ränta skall utgå, skall i den preliminära skatten Icke inräknas sådan i 27 § 2 mom. under 3) omförmäld preliminär skatt, som erlagts efter den 30 aprU året näst efter Inkomståret; vidare skall

Nuvarande lydelse

efter inkomståret: vidare skall med slutlig skatt likställas sådan tillkommande skatt, som enligt vad i 68 § 4 mom. andra stycket sägs helt eller delvis skall gäldas med där omförmäld preliminär skalt, samt som slutlig skatt icke räknas avgift som avses i 116 a eller 116 c § taxeringsförordningen. Ränta utgår med sju procent för en beräknad tid av ett år. På preU-minär skatt enligt 27 § 2 mom. under 3), som erlagts efter den 18 januari året näst efter inkomståret men senast den 30 april samma år, utgår dock räntan med endast tre och en halv procent. De belopp, vara ränta sålunda skall beräknas, avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen jämnas till närmast högre hela krontal. Räntebeloppen må tillhopa icke överstiga 100 000 kronor.

Har slutlig eller kvarstående skalt genom fel vid debileringen blivit påförd med oriktigt belopp eller har preliminär skatt blivit tillgodoräknad med felaktigt belopp eller skall slutlig eller kvarstående skatt av annan anledning nedsättas, göres ny beräkning av ränta enligt första stycket.

2 m o m. Den som jämlikt 68 § 2 mom. äger återbekomma för mycket eriagd skatt skall erhålla ränta därå efter fem proceni för år. Uppkommer öretal vid beräkning av sådan ränta, skäll räntebeloppet jämnas till närmast högre hela krontal. Ränla skall dock ej utgå, om räntebeloppet skulle understiga fem kronor. Ränta som nu sagts skall icke heller utgå å belopp som dödsbo i anledning av skattskyldigs frånfälle befriats från att erlägga eller å ränlebe-lopp som påförts enligt stadgandet

Föreslagen lydehe

som slutiig skatt icke räknas avgift som avses i 116 a eller 116 c § taxeringsförordningen. Ränta utgår, för en beräknad tid av tolv månader, efter den årsränta som året före taxeringsåret legat till grund vid bestätnmande av räntesatsen etdigt 27 § 3 mom. På preliminär skatt enligt 27 § 2 raom. under 3), som erlagts efter den 18 januari året näst efter Inkomståret men senast den 30 april samma år, utgår dock räntan för en tid av sju månader. Riksskatteverket fastställer med lillämpning av anvisningarna till 27 § den räntesats sotn skall gälla i sistnämnda fall. De belopp, vara ränta sålunda skall beräknas, avrundas till närmast lägre hundratal kronor, öretal som uppkommer vid ränteberäkningen jämnas till närraast högre hela krontal. Räntebeloppen raå tUlho-pa icke överstiga 100 000 kronor.

Ändras debitering eller tillgodo-räkning av preliminär skatt eller debiteras tillkommande skatt sker ny beräkning av ränta. Räntan bestämmes därvid till belopp som skulle ha utgått om berähtingen gjorts vid den årliga debiteringen av moisvarande slutliga skatt. Bestämmelserna i denna förordning om tillkommande skatt äga motsvarande tiUämpning beträffande ränta enligt delta stycke.

2 ra o ra. Den sora jämlikt 68 § 2 mom, äger återbekomma för mycket eriagd skatt skall erhålla ränta på beloppet. Ränla utgår för visst kalenderår efter den årsränta som året före kalenderåret legat till grund vid bestämmande av räntesatsen enligt 27 § 3 mom. Belopp, vara ränla skall beräknas, avrundas till närmasl lägre hundratal kronor. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen jämnas till närmast högre hela krontal. Ränta skall icke utgå å belopp som dödsbo i anledning av skatt-

Föreslagen lydelse

skyldigs frånfälle befriats från att eriägga.

Nuvarande lydelse

127 § 3 mom. I fall varom i 68 § 3 mom. sägs skall ränta utgå endast å den del av det för mycket er-lagda beloppet, som skall utbetalas lill den skattskyldige.

Ränta enligt första siycket ulgår, förutom å det skattebelopp som skall återbetalas, även å det belopp som beräknas enligt 1 mom. andra stycket.

Vid beräkning av ränta enligt detta moment skall iakttagas:

att ränta utgår för skatt som preUminärt erlagts från utgången av taxeringsåret och för annan skatt från utgången av den månad, då den erlagts;

Vid beräkning av ränta enligt detta moment skall iakttagas:

att ränta utgår för skatt som preliminärt erlagts och för ränta enligt 1 mom. andra styckel från utgången av taxeringsåret samt för annan skatt, därest den erlagts under förra hälften av ett kalenderår, från och med den 1 därpå följande juli, och däresl den erlagts under senare hälften av ett kalenderår, från och med den 1 därpå följande januari;

att, därest skatt betalts före uppbördslermin, då skatten förfallit till betalning, skatten anses som eriagd under nämnda uppbördstermin;

att ränla utgår tUl och med den att ränta utgår tUl och med den

dag, då beloppet återbetalas. månad, då beloppet återbetalas.

Första och andra styckena äga tUlämpning även på återbetalning av skatt eller ränta som innehållits med stöd av 68 § 4 mom. andra stycket.

Har beslut som föranlett ränta enligt detta moment ändrats på sådant sätt att ränta icke skulle ha utgått eUer utgått med lägre belopp, om ändringsbeslutet beaktats vid ränteberäkningen, är den skattskyldige pliktig återbetala vad han sålunda uppburit för mycket. Bestämmelserna i denna förordning om tUlkommande skatt öga därvid motsvarande tUlämpning.

Första, andra och tredje styckena äga tillämpning även på åberbetalning av skatt som innehållits med stöd av 68 § 4 mom. andra styckel.

3 mo m. Har beslut, som föranlett ränta enligt 1 mom. andra stycket eller 2 mom., ändrats på sådant sätt att ränta icke skulle ha utgått etier utgått med lägre belopp, om ändringsbeslutet beaktats vid ränteberäkningen, är den skattskyldige pliktig återbetala vad han sålunda uppburit för mycket. Bestämmelserna I denna förordning ora tillkommande skatt äger därvid motsvarande tUlämpning.

Prop. 1974:159 93

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

70 §

2 ra o m. Har vid granskning hos riksskatteverket av verkställd debitering befunnits, att skatt eller ränta blivit obehörigen utesluten från debitering eUer påförd tUl för ringa belopp eller att skattereduktion, preliminär skatt eller ränta blivit gottskriven med för högt belopp, skall vederbörande länsstyrelse underrättas härora. Länsstyrelsen har att verkställa den utredning i ärendet, som må finnas erforderlig. Föreligger förhållande, som nyss sagts, skall länsstyrelsen, efter hörande av den skattskyldige när så finnes påkallat, fastställa det belopp denne har att erlägga.

Finner lokal skattemyndighet efter anraälan eller eljest sådan felaktighet som avses i föregående stycke vara för handen eller att motsvarande felaktighet föreligger i beslut om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt, skall myndigheten, efter hörande av den skattskyldige eller arbetsgivaren när så finnes påkallat, fastställa det belopp denne har att eriägga.

Belopp som faslställes enligt detla moment skall erläggas som tillkommande skatt.

75 §

Underlåter arbetsgivare utan skälig anledning att vederbörligen fuUgöra sin skyldighet att verkställa skatteavdrag, är han jämte arbetstagaren ansvarig för skatt, vilken skatteavdraget skolat avse, till belopp som svarar raot vad han underlåtit att avdraga. Lokal skattemyndighet som utfärdat eUer haft att utfärda arbetstagarens debetsedel beslutar om arbetsgivarens ansvarighet I nämnda fall.

Sedan beslut fattats enligt första stycket må krav på eriäggande av skattebeloppet riktas mot såväl arbetsgivaren som arbetstagaren. Vistas arbetstagaren på känd ort inom riket, må arbetsgivaren krävas endast ora det kan antagas att arbetstagaren underrättats om sin skyldighet att erlägga skattebeloppet. Beloppet må indrivas hos arbetstagaren i samma ordnmg som gäller för restförd skatt.

Efterkommer arbetsgivaren icke anmodan att erlägga beloppet, må detsamma uttagas i den ordning som stadgas i fråga om indrivning av skatt, dock att införsel ej må beviljas.

Arbetsgivare eller arbetstagare. Arbetsgivare eller arbetstagare,

som har att erlägga mot underlätet som har att erlägga mot underlätet
skatteavdrag svarande belopp, är skatteavdrag svarande belopp, är
tillika skyldig att å beloppet er- tillUca skyldig att å beloppet er
lägga reslavgift. lägga reslavgift enligt 58 § 1 mom.

Tilläggsavgift ulgår därvid från
den 15 i andra månaden efter den
då beslut om arbetsgivarens eller
arbetstagarens ansvarighet med
delades.
Därest arbetsgivare efter besvär Därest arbetsgivare efter besvär

över lokal skattemyndighets beslut över lokal skattemyndighets beslut funnits icke vara ansvarig för ar- funnits icke vara ansvarig för arbetstagares skatt, skall länsstyrel- betstagares skatt, skall länsstyrel-

Nuvarande lydelse

sen till arbetsgivaren återbetala skatt, som denne eriagt för arbetstagaren, samt eriagd reslavgift och ränta efter fem procent för år. Häftar arbetsgivare för restförd skatt eller arbetstagares skatt, för vilken han funnits ansvarig, äger han dock utfå endast vad som överstiger det obetalda skattebeloppet och reslavgift. Förklaras arbetsgivare enligt senare meddelat beslut helt eller delvis ansvarig för skatten, är han skyldig återbetala uppburen ränta i vad den avser skattebelopp för vUket han befunnits ansvarig. Därvid äger tredje stycket motsvarande tiUämpning.

Föreslagen lydelse

sen tUl arbetsgivaren återbetala skatt, som denne eriagt för arbetstagaren, samt eriagd reslavgift. Ränta på återbetalat skattebelopp utgår för visst kalenderår efter den årsränta, som året före kalenderåret legat till grund vid bestämmande av räntesatsen enligt 27 § 3 mom., och beräknas från utgången av den månad då skatten erlagts till och med den månad då återbetalning sker. Häftar arbetsgivare för restförd skalt eller arbetstagares skatt, för vilken han funnits ansvarig, äger han dock utfå endast vad som överstiger det obetalda skattebeloppet och rest-avgift. Förklaras arbetsgivare enligt senare meddelat beslut helt eller delvis ansvarig för skatten, är han skyldig återbetala uppburen ränta i vad den avser skattebelopp för vilket han befunnits ansvarig. Därvid äger tredje stycket motsvarande tillämpning.

Har arbetstagares skatt uttagits hos arbetsgivare, skall, om indrivningskvitto överlämnas till arbetsgivaren, nämnda förhållande anmärkas å indrivningskvittot.

76 § Arbetsgivare, som betalat skatt för arbetstagare jämlikt 75 §, äger söka skattebeloppet åter av arbetstagaren. Härvid har arbetsgivaren att tUl vederbörande utmätningsman ingiva det indrivningskvitto, som må hava överlämnats till arbetsgivaren, eller på annat sätt hos utmätningsmannen styrka, att han eriagt skatten.

Utmätningsmannen må hos arbetstagaren uttaga beloppet 1 samma ordning som stadgats i fråga om Indrivning av skatt, dock att införsel ej må beviljas. Därvid är arbetstagaren skyldig alt å beloppet erlägga reslavgift.

Ila Har den som företräder arbetsgivare, som är juridisk person, verkställt skatteavdrag men uppsåtiigen eller av grov oaktsamhet underlåtit alt betala det innehållna beloppet i tid och ordning som i 77 § sägs, är han jämte arbetsgiva-

Utmätningsmannen må hos arbetstagaren uttaga beloppet i samma ordning som stadgats i fråga om indrivning av skatt, dock att införsel ej må beviljas.

Har den som företräder arbetsgivare, som är juridisk person, verkställt skatteavdrag men uppsåtiigen eller av grov oaktsamhet underlåtit att betala det innehållna beloppet i tid och ordning som i 77 § sägs, är han jämte arbetsgiva

Nuvarande lydelse

ren betalningsskyldig för skattebeloppet jämte reslavgift. Betalningsskyldigheten må jämkas eller eftergivas när särskilda skäl föreligga.

Föreslagen lydelse

ren belalningsskyldig för skattebeloppet jämte den reslavgift (grundavgift och tilläggsavgift) som belöper på det belopp för vilket betalningsskyldighet ålägges. Tilläggsavgift utgår dock icke för tid efter det att talan om åläggande av betalningsskyldighet prövats i första instans. Betalningsskyldigheten må jämkas eller eftergivas när särskilda skäl föreligga.

Talan om åläggande av betalnmgsskyldighet enligt första stycket föres vid allmän dorastol.

Yrkande ora åläggande av betalningsskyldighet som nu sagts må icke framställas och ej heller åtgärder för indrivning vidtagas sedan arbetsgivarens ansvarighet för skattebeloppet bortfallit på grand av beslämmelserna i 71 §. Utan hmder härav må dom, varigenom sådan betalningsskyldighet ålagts, verkställas inom en tid av två år från utgången av det uppbördsår då domen vunnit laga kraft. Hos den sora blivit ålagd betalningsskyldighet må indrivning ske i samma ordning som gäller för restförd skatt.

Den som eriagt skattebelopp eller reslavgift på grand av betalningsskyldighet enligt första stycket äger söka beloppet åter av arbetsgivaren. Därvid gälla i tUlämpliga delar bestämmelsema i 76 § om uttagande av skatt som arbetsgivare betalat för arbetstagare.

85 «

2 mom. Har skattskyldig enligt 27 § 5 mom. påförts ränta å kvarstående skatt och beror den kvarstående skatten av förhållande, varöver den skattskyldige icke skäligen kunnat råda, äger länsstyrelsen i det län, där räntan påförts, efter ansökan befria den skattskyldige från att helt eller delvis gälda sådan ränta.

Har endera av äkta makar, vilka taxerats enligt för gift gällande bestämmelser, att gälda ränta å kvarstående skatt och skulle, därest ränteberäkningen gjorts för makarna gemensamt, sådan ränta icke hava påförts eller hava påförts med lägre belopp än som skett, må länsstyrelse som i första stycket sägs efter ansökan meddela befrielse, helt eller delvis, från eriäggande av ränta.

2 m o m. Har skattskyldig påförts avgift å kvarstående skatt enligt 27 § 4 mom. och beror den kvarstående skatten av förhållande, varöver den skattskyldige icke skäligen kunnat råda, äger länsstyrelsen i det län, där avgiften påförts, efter ansökan befria den skattskyldige från att helt eller delvis gälda sådan avgift.

Som exempel på förhållande, varöver den skattskyldige icke skäligen kunnat råda, må nämnas att arbetsgivaren felaktigt uträknat den skattskyldiges preliminära skatt eller att skattskyldig, som påförts ränta å kvarstående skatt i en kommun, i annan kommun er-lagt för hög preliminär skatt. Vidare må nämnas det fall, att den kvarstående skatten beror på att beskattningsnämnd frångått den skattskyldiges deklaration; befrielse från räntebetalning må dock i dylikt fall icke medgivas, därest omständigheterna äro sådana att den skattskyldige bort förstå att beskattningsnämnderna skulle komma att frångå deklarationen.

Som exempel på förhållande, varöver den skattskyldige icke skäligen kunnat råda, må nämnas att arbetsgivaren felaktigt uträknat den skattskyldiges preliminära skatt eller att skattskyldig, som påförts avgift å kvarstående skatt i en kommun, i annan kommun er-lagt för hög preliminär skatt. Vidare må nämnas det fall, att skall beräknats enligt för gift skattskyldig gällande bestämmelser och att den skattskyldige på grund därav och med hänsyn till övriga förhållanden icke kuimal rätl uträkna den slutliga skatten eller att den kvarstående skatten beror på att taxeringsnämnd frångått den skattskyldiges deklaration; befrielse från avgift må dock i sistnämnda fall icke medgivas därest omständigheterna äro sådana att den skattskyldige bort förstå att taxeringsnämnden skulle komma att frångå deklarationen.

Prop. 1974:159 98

Bilaga 2

Utredningens (Fl 1970:69) förslag fill

Fiirordning om ändring i förordningen (1953: 397) angående avgift för fettvaror som användas för framställning av fettemulsion m. m.

Härigenora förordnas, att 9 § förordningen (1953: 397) angående avgift för fettvaror sora användas för framställning av fettemulsion m. ra. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §
Överinseendet å kontrollen att Förordningen (1959:92) om

avgift behörigen erlägges handha- förfarandei vid viss konsumtions-
ves av kontrollstyrelsen. beskattning gäller i tillämpliga

delar i fråga om avgift enligt denna förordning. Överinseendet å kontrollen att avgift behörigen erlägges handhaves av kontrollstyrelsen.

TiUverkare är pliktig att för tUlsyn bereda kontrolltjänsteman, närhelst denne det påfordrar, tillttäde tUl samtUga för tUlverkarens rörelse använda lokaler, att meddela kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman alla begärda upplysningar angående inköp och förbrukning i rörelsen av fettvaror samt att stäUa sig tUl efterrättelse de särskilda föreskrifter, som kontrollstyrelsen för erhållande av en betryggande kontroll över avgiftens behöriga eriäggande meddelar, ävensom de anvisningar, sora kontrolltjänsteman i enlighet med kontrollstyrelsens föreskrifter kan komma att lämna.

TiUverkare, sora enUgt lag är skyldig föra handelsböcker, åligger därjämte att vid anfordran hålla dessa med tUlhörande handlingar tUlgängUga för kontrolltjänsteman.

Denna förordning träder i kraft den

Prop. 1974:159 99

Bilaga 3

Utredningens (Fi 1970: 69) förslag tiU

Förordning om ändring i förordningen (1941: 416) om arvsskatt ocb gåvoskatt

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1941:416) ora arvsskatt och gåvoskatt

dels att 52 och 53 §§, 55 § 2 mom, samt 61 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i förordningen skall införas tre nya paragrafer, 52 a, 52 b och 61 a §§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

52 §1 1 ra o ra. Skatt enligt denna förordning skall, i den mån ej jämlikt 55 § anstånd medgivits, erläggas inora sex veckor efter det att beslut om skattens faststäUande meddelats eller den enligt 64 § 1 mom. förordnade granskningsrayndigheten erhåUit meddelande ora att skattskyldig vitsordat anmärkning sora framställts av denna myndighet.

Har jämlikt 17 § anstånd med Har jämlikt 17 § anstånd med
skattens fastställande ägt rum, skattens faststäUande ägt rum,
skall beskattningsmyndigheten skall beskattningsmyndigheten
från dagen då bouppteckning se- från dagen då bouppteckning se
nast skolat vara ingiven eller, där nast skolat vara ingiven eller, där
skatten uttages efter deklaration, skatten uttages efter deklaration,
från dagen då, om anstånd ej be- från dagen då, ora anstånd ej
viljats, deklarationen senast skolat beviljats, deklarationen senast
vara avläranad till dagen för skat- skolat vara avlämnad till da-
tens fastställande påföra ränta å gen för skattens fastställande på-
skattebeloppet efter den procent, föra ränta å skattebeloppet. Rän-
som Konungen i anslutning lill det lan utgår för visst kalenderår ef-
allmänna ränteläget fastställer ter den årsränta som i december
varje år i december att gälla för månad nästföregående år legat till
del påföljande året. Skall jämlikt grund vid bestämmande av ränte-
54 § skatten förskjutas av döds- satsen enligl 27 § 3 mom. upp
höet, påföres vid skattens faststäl- bördsförordningen (1953: 272).
lande ränta utan uppdelning å de Skall järalikt 54 § skatten förskju-
särskilda skattskyldiga. Vad av be- tas av dödsboet, påföres vid skat-
räknad ränta överskfuler helt tens fastställande ränta utan upp-
krontal bortfaller. delning å de särskUda skattskyl
diga. Örelal som uppkommer vid
ränteberäkningen jämnas till när
mast högre hela krontal.

Skatten järate ränta, där sådan påförts, skaU, då underrätt är beskatt-ningsrayndighet, betalas tiU länsstyrelsen i det län, dit underrätten hör, och eljest tiU den länsstyrelse, sora är beskattningsrayndighet.

1 Senaste lydelse 1964: 310.

2 mora. Vid eriäggande av arvsskatt, sora jämlikt 54 § skall av dödsboet förskjutas, må efter tillstånd av beskattningsmyndigheten intill ett belopp, raotsvarande högst hälften av skatten, såsom betalningsmedel gälla skuldebrev, till säkerhet för vUket, jämlikt gällande bestämmelser angående inteckning i fast egendom, tomträtt, vatlenfallsrätt, fartyg, jordbruksinventarier eller förlagsegendom, inteckning meddelats i boet tillhörig egendom, eller ock skuldförbindelse med säkerhet av sådant skuldebrev.

Sålunda intecknat skuldebrev vare gällande såsom betalningsmedel eller säkerhet endast i den mån detsamraa fastställts att gäUa inom det värde, tUl vilket den intecknade egendomen upptagits i ärendet angående arvsskattens fastställande, och därjämte endast under förutsättning, att inteckningen omfattar jämväl ränta efter den procent, som Ko-mmgen föreskriver.

överstiger den arvsskatt, som skaU av dödsboet förskjutas, 20 000 kronor må därjämte, intiU skattens halva belopp, å inländsk börs noterade aktier, som ingå bland dödsboets tUlgångar, eller skuldebrev, för vilket länmas säkerhet i börsnoterade eller andra aktier, gälla såsom betalningsmedel i enlighet med de föreskrifter Konungen meddelar.

Prop. 1974:159 lOi

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ränta på skatt, som motsvarar lidigare återbetalat skattebelopp, skall ulgå från utgången av den månad, då skattebeloppet återbetalades; samt

att ränta utgår lill och med den månad, då skatten förfaller lill betalning enligt 52 § 1 mom. första stycket, dock icke för längre tid än två år.

Bestäimnelserna i denna förordning om skatt skola i tillämpliga delar gälla ränta enligl denna paragraf.

52 b § Har beslut, som föranlett ränla enligt 52 a §, ändrats på sådant sätt att ränta icke skulle ha utgått eller skulle ha utgått med lägre belopp om ändringsbeslutet beaktats vid ränteberäkningen, skall ny beräkning av ränta göras och för mycket påförd ränta åte-rbetalas.

53 §2

I fall, där underrätt fastställt skatt, skall rätten till den länsstyrelse, som enligt 52 § 1 mom. tredje stycket är uppbördsmyndighet, snarast översända tUl rätten ingiven bouppteckning eller annan handling, som sägs i 51 § andra stycket, eUer bouppteckning, som tUlhandahållits rätten järalikt tredje stycket sistaämnda paragraf. Därjämte åligger det rätten att, enUgt vad Konungen närmare bestämmer, tillställa länsstyrelsen de uppgifter, sora fordras för uppbörd av skatten. Vad nu sagts skall äga motsvarande tUlämpning, när överrätt fastställt skatt till högre belopp än förut beräknats eller skattskyldig vitsordat anmärkning som framställts av den enligt 64 § 1 mom. förordnade granskningsmyndigheten.

Inbetalning enligt 52 § 1 mom. tredje stycket skaU ske tUl postgirokonto hos länsstyrelsen. Inbetalningen sker kostnadsfritt. Skatten skall anses vara eriagd den dag, då inbetalningskort eller försändelse innehållande girokort inkommit tUl postanstalt.

Har skatt icke erlagts inom Har skatt icke erlagts inom

föreskriven tid, skall länsstyrelsen, föreskriven tid, skall länsstyrelsen,

om ej annat följer av vad i 6 § om ej annat följer av vad I 6 §

sista stycket stadgas, förordna om sista stycket stadgas, förordna om

uttagande av felande belopp i den uttagande av felande belopp och

ordning, sora enligt uppbördsför- reslavgift i den ordning, som

ordningen gäUer för indrivning enligt uppbördsförordningen

av restförd skatt. Avgifi för in- (1953:272) gäller för indrivning

drivningen skall ulgå enligt av restförd skatt. Därvid äga be-

• Senaste lydelse 1969: 386.

Nuvarande lydehe

grunder som av Konungen be-

Föreslagen lydelse

stämmelsema om reslavgift i
stämmas. nämnda förordning motsvarande

lillämpning.

Handlmg, som enligt första stycket tillställts länsstyrelsen och som ingivaren äger återfå, må länsstyrelsen icke utiämna tUl denne förrän skatt, med vars eriäggande anstånd ej medgivits, blivit eriagd. Innan handlingen utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet av inbetald skatt.

Handling som avses i 49 a § överlämnas till den skattskyldige sedan skatt, med vars eriäggande anstånd ej medgivits, blivit eriagd. Innan handlingen utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet av inbetald skatt.

55 §3

2 mom. Första inbetalningen skall äga rum inom tid, som angives i 52 § 1 mom., och skall uppgå, om skatten uppdelas i endast två poster, minst till en fjärdedel av skattens belopp och i andra fall minst till belopp motsvarande skattebeloppet delat med antalet inbetalningar. Andra inbetalningen skall verkställas å årsdagen för beslutet om skattens fastställande och envar av de följande å motsvarande dag det år, varunder den förfaller till betalning; och skola dessa inbetalningar uppgå till sinsemellan lika belopp. A skatt, raed vars eriäggande anstånd åtnjutes, skall gäldas ränta efter den procent, som Konungen i anslutning till del allmänna ränteläget fastställer varje år i december alt gälla för det påföljande året. Räntan räknas från den dag, då anståndsbeslutet meddelats.

2 mom. Första inbetalningen skall äga rum inom tid, som angives i 52 § 1 mom., och skall uppgå, om skatten uppdelas I endast två poster, minst tUl en fjärdedel av skattens belopp och i andra fall minst till belopp motsvarande skattebeloppet delat med antalet inbetalningar. Andra inbetalningen skall verkställas å årsdagen för beslutet om skattens fastställande och envar av de följande å motsvarande dag det år, varunder den förfaller tUl betalning; och skola dessa inbetalningar uppgå tUl sinsemellan lika belopp. A skatt, med vars eriäggande anstånd åtnjutes, utgår ränta efter den årsränta som avses i 52 § 1 mom. Räntan räknas från den dag, då anståndsbeslutet meddelats.

Nuvarande lydelse

underrätt eller länsstyrelse, ej vunnit laga kraft. Dödsbo eller skattskyldig äge ock, utom i fall som avses i 57 och 58 §§, att å återbetalat belopp erhålla ränta efter fem procent om året från och med den dag beloppet efter meddelat beslut om skattens fastställande blivit inbetalat till den dag detsamma återbekommes; dock må ränta ej utgå för längre tid än till dess trettio dagar förflutit efter det laga kraft åkommit det beslut, enligt vilkel beloppet skall återbe-kommas, och i varje fall ej för längre tid än elt år från det underrätt eller länsstyrelse först meddelat beslut om skattens fastställande.

I faU, sora avses i 57 och 58 §§, ankoraraer det på Konungen att förordna I vad mån ränta skall utgå å skattebelopp, som åberbeta-las; dock må ränta ej beräknas efter högre räntefot eller för längre tid än I första stycket är stadgat.

Föreslagen lydelse

underrätt eller länsstyrelse, ej vunnit laga kraft. Dödsbo eller skattskyldig äge ock, utom i fall som avses i 57 och 58 §§, att å återbetalat belopp erhålla ränta efter den årsränta som avses i 52 § 1 mom. Belopp, vara ränla skall beräknas, avrundas HU närmast lägre hundratal kronor. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen jämnas till närmast högre hela krontal.

I fall, sora avses i 57 och 58 §§, ankommer det på Konungen att förordna i vad mån ränta skall utgå å skattebelopp, som återbetalas; dock må ränta ej beräknas efter högre räntefot än i första stycket är stadgat.

Har jämlikt 55 § anstånd medgivits med eriäggande av skatt, skall vid befrielse från hela det skattebelopp, som utestår oguldet, avlänmad skuldförbindelse återställas. Avser befrielse endast del av oguldet skattebelopp, skola de årliga inbetalningarna i motsvarande mån nedsättas.

61a § Ränta enligt 61 § första siycket ulgår från utgången av den månad, då skattebeloppet efter meddelat beslut om skattens fastställande blivit inbetalat, till och med den månad då beloppet utbetalas.

Har beslut, som föranlett ränla enligt 61 § första stycket, ändrats på sådant sätt alt ränla icke skulle ha utgått eller skulle ha utgått med lägre belopp, om ändringsbeslutet beaktats vid ränteberäkningen, skall för mycket uppburen ränla återbetalas. Beslämmelserna i denna förordning om skalt skola därvid gälla i tillämpliga delar.

Denna förordning träder I kraft den

2 m o m. Inbetalas sjömansskatt senare än i 1 mom. sägs, skall reslavgift (griindavgi/t och tilläggsavgift) utgå beräknad enligt 58 § 1 mom. uppbördsförordningen (1953:272). Tilläggsavgift ulgår dock från den 15 i tredje månaden eller, i fråga om skatt för redovisningsperioden november—december, den 15 i andra månaden efter utgången av den tidpunkt, då skatten rätteligen skolat erläggas.

2 ra o ra.2 Inbetalas sjömansskatt senare än i 1 mom. sägs, skall reslavgift och tilläggsavgift utgå beräknade enligt bestämmelserna i 58 § 1 mom, första, andra och tredje styckena uppbördsförordningen. Tilläggsavgiften bestämmes därvid i förhållande till det anlal lidrymder av sex månader, utöver den första, som påbörjats efter utgången av den lidpunkt, då skatten rätteligen skolat erläggas, intill dess skatten inbetalas eller av sjömansskatlenämnden fastställes till betalning eller, i fall som avses i 17 a § andra styckel, kravet överlämnas till indrivning.

Redovisas icke sjömansskatt i behörig ordning, utgår reslavgift beräknad enligt 58 § 1 mom. fjärde stycket uppbördsförordningen.

17 a §

Bestrides riktigheten av revisionskrav eller inbetalas icke det belopp kravet avser skaU det understäUas sjömansskattenämnden. Fiimer nämnden kravet lagligen grundat, skall den fastställa beloppet till betalning.

Avser kravet skatt som redaren avdragit men icke inbetalat och har redaren icke besttitt kravets riktighet, skall kravet icke underställas sjö-raansskattenäranden.

Prop. 1974:159 105

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förordningen (1953:272). Till-läggsavgifl utgår dock från den 15 i andra månaden efter den då beloppet fastställdes lill belalning.

21 § 1 ra o m. Det åligger sjömansskattenämnden att

1) lämna besked beträffande de fartyg, ombord på vUka de anställda skola eriägga sjömansskatt, ävensom beträffande den tabell, enligt vilken sjömansskatt skall beräknas,

2) fastställa grunder, enligt vilka drickspenningar skola uppskattas vid beräkning av sjömansskatt,

3) meddela beslut om jämkning och om rättelse av skatteavdrag,

4) pröva ärenden angående revisionskrav,

5) meddela beslut i andra frågor rörande eriäggande och beräknande av sjömansskatt,

6) fastställa de belopp, med vUka ersäitning skall utgå till kommun, landstingskommun och allmän försäkringskassa,

7) lämna anvisningar i frågor angående eriäggande och uppbörd av sjömansskatt,

8) med tUlämpning av bestäm- 8) med tillämpning av bestämmelser som riksskatteverket utfar- melser som riksskatteverket utfärdar meddela befrielse från skyl- dar m.eddela befrielse från skyldighet att erlägga reslavgift eller dighet att erlägga reslavgift enligt tilläggsavgift enligt denna förord- denna förordning,

ning,

36 §
3 mom. Sjöman eller redare 3 ra o m. Sjöraan eller redare

som har rätt att återfå för mycket som har rätt att återfå för mycket
eriagd skatt skall erhålla ränta, eriagd skatt skaU erhåUa ränta på
därå efter fem procent för år. beloppet. Räntan utgår för visst
Uppkommer öretal vid beräkning kalenderår efter den årsränta som
av sådan ränla, skall räntebelop- i december månad nästföregående
pel jämnas tUl närmast högre hela år legal till grund vid bestäm-
krontal. Ränta utgår dock icke, mande av räntesatsen enligt 27 § 3
om räntebeloppet understiger tio mom. uppbördsförordningen

kronor. (1953:272). Belopp, vara ränta

skall beräknas, avrundas lill närmast lägre hundratal kronor. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen jämnas till närraast högre hela krontal.

Vid beräkning av ränta skall iakttagas,

att ränta utgår från och med att ränta utgår för skatt, som
den 1 juli året efter det år skatten erlagts under beskattningsåret,
erlagts, från och med den 1 juli nästföl-

jande år saml för annan skatt, om den erlagts under förra hälften av eu kalenderår, från och med den

Har skatt icke erlagts eller erlagls med lägre belopp än som enligt konlrolhtyrelsens beslut skall erläggas, skall styrelsen anmana anordnaren av lotteriet att omedelbart inbetala felande belopp. Överstiger inbetalt belopp vad som enligl beslutet skall erläggas, äger anordnaren omedelbart återfå det överskfutande beloppet jämte ränta.

Eflerkommes ef anmaning enligt första slyckel, skall förfallet skattebelopp jämte ränta på framställning av kontroUstyrelsen omedelbart uttagas genom utmätning.

Ränta utgår enligt de grunder som anges i 27 och 29 §§ förordningen den 3 april 1959 (nr 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.

Erlägges icke skatt, för vilken anmälan ingivits eller som fastställts enligt 2 § andra stycket, inom den för anmälans avgivande bestämda liden utgår reslavgift (grundavgift).

Grundavgift ulgår även när skatt i annat fall än som avses i första stycket icke erlägges inom tid som bestämts av riksskatteverket.

På obetalt skattebelopp som avses i första och andra styckena utgår även reslavgift (tilläggsavgift) för varje påbörjad period av två månader, räknat i fråga om skattebelopp enligt första stycket från den 15 i andra månaden efter den, då tiden för anmälans avgivande gick till ända, och i fråga om skattebelopp enligt andra stycket från den 15 i andra månaden efter den då beloppet skolat erläggas enligt riksskatteverkets beslut.

Grundavgift ulgår med tre öre för varfe hel krona av ej eriagt belopp, dock med minst tio kronor. Tilläggsavgift utgår med två öre för varje hel krona av ej eriagt belopp och påföres för högst nio perioder, beräknade enligl iredje stycket. Öretal som uppkommer

Prop. 1974:159 108

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vid beräkning av reslavgift jämnas till närmast högre hela krontal.

Bestämmelserna i 58 § 2 mom. uppbördsförordningen (1953: 272) om befrielse från reslavgift äga motsvarande tillämpning i fråga om skatt enligt denna kungörelse.

3a § I fall som avses i 3 § andra stycket utgår ränta enligt de grunder som anges i 27 och 27 a §§ förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.

Överstiger inbetald skatt vad som skall erläggas äger anordnaren omedelbart återfå det överskjutande beloppet jämte ränta enligt de grunder som anges i 29 och 29 a §§ nämnda förordning.

3b § På framställning av riksskatteverket skall förfallet skattebelopp jämte reslavgift omedelbart uttagas genom utmätning.

Denna kungörelse träder i kraft den

Avgifier och liknande medel, som får uttagas genom utmätning utan föregående dom eller utslag, indrives enligl föreskrifier om indrivning av skatt i uppbördsförordningen och denna kungörelse. I mål om indrivning av sådana medel utgår reslavgift enligl samma grunder som i uppbördsförordningen, dock med högsl sextio kronor.

Fraraställning ora indrivnmg göres hos kronofogdemyndigheten i den ort där den betalnlngsskyl-dlge har sitt hemvist eller medlen eljest kan uttagas. Influtna medel redovisas om möjligt dagligen över postgiro till den som begärt indrivningen. Indrivningsuppdraget slutredovisas snarast möjligt. Har ärendet redovisats med hindersbevis, åligger del kronofogdemyndigheten att vidtaga förnyad åtgärd för indrivning av medel endast om det göres sannolikt att de kan utlagas till någon del.

Staten tillkommande fordran på avgift eller liknande medel, som får uttagas genom utmätning utan föregående dom, indrives i samma ordning som skall enligt uppbördsförordningen (1953: 272). Därvid ulgår reslavgift (grundavgift och tilläggsavgift) enligt 58 § 1 mom. förordningen. Tilläggsavgift utgår från den 15 i andra månaden efter den då fordringen överlämnades till indrivning. För tid efter överlämnandet utgår ej ränta, som kan vara särskUt föreskriven.

Framställning om indrivning göres hos kronofogdemyndigheten i den ort där den betalningsskyldige har sitt hemvist eller medlen eljest kan uttagas. Influtna medel redovisas ora möjligt dagligen över postgiro till den som begärt indrivnmgen. Indrivningsuppdraget slutredovisas snarast möjligt.

Prop. 1974:159 110

Innehåll

Propositionen ................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll......................... 1

Författningsförslag ............................................. .... 2

Utdrag av statsrådsprotokollet .............................. .. 38

Inledning .......................................................... .. 38

Nuvarande ordning................................................ 40

Räntor enligt UF................................................ 40

Räntor enligt vissa andra författningar................... 43

Utredningen......................................................... 45

Inledning ....................................................... .. 45

Räntor enligt UF .............................................. 45

Kvarskatteräntan............................................ .. 45

Ö-skatteräntan .............................................. 50

Övriga räntor enhgt UF..................................... 51

Räntor enligt vissa andra författningar, m. ra........... 54

Remissyttrandena................................................. 54

Allmänt ....................................................... .. 54

Räntomas anknytning tUl det aUmänna ränteläget.... 56

Kvarskatteränta — kvarskatteavgift...................... .. 56

Övriga räntor enligt UF, m, m............................... .. 59

Räntor enligt vissa andra författningar................... 61

Departementschefen ......................................... 61

Allmänt om ränta vid skatteuppbörden .................. 61

Räntor enligt UF, ra. m........................................ 63

Kvarskatteräntan — kvarskatteavgiften ............. 63

Ö-skatteräntan .............................................. 67

Restitutionsräntan ....................................... 68

Respiträntan .............................................. 70

Anståndsräntan .......................................... .. 70

Reslavgift erdigt uppbördskungörelsen, m. ra........ 71

Avdrag för preliminär A-skatt i visst fall............... .. 72

Avskrivning av skatt i visst fall........................... .. 72

Räntor enligt AGF............................................... .. 74

Räntor enligt SjF ............................................ 74

Räntor enligt vissa andra författningar ................... 75

Speciella frågor ............................................... 76

Debiteruig av kommunalskatt vid eftertaxering, m. m 76

Specialmotivering .......................................... ... 79

UF................................................................ . 79

AGF ............................................................. . 82

Hemställan ....................................................... 84

BUagor ............................................................. 85

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM! »74 740545