Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Majrts proposition nr 14 år 1974            Prop. 1974:14

Nr 14

Kungl. Majcts proposition angående studiesocialt stöd; given den 1 mars 1974.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokoUet över utbildningsärenden, föreslå riksdagen att bi­falla de förslag om vUkas avlåtande till riksdagen föredragande departe­mentschefen hemställt.

CARL GUSTAF

BERTIL ZACHRISSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram flera reformförslag på det studiesociala området.

Studiebidraget inom studiemedelssystemet föreslås fr. o. m. den 1 juli 1974 höjt från nuvarande högst ca 1 750 kr till ca 2 000 kr per läsår. Aterbetalningsreglerna inom studiemedelssystemet föreslås bli förbätt­rade. Bl. a. skaU den avsedda återbetalningstiden hållas, varigenom den årliga avgiften blir lägre än f. n. Den totala återbetalningsskyldigheten och det århga återbetalningsbeloppet bör förändras med ett s. k. regle­ringstal, vilket är det för den enskilde gynnsammaste talet av konsu­mentprisutvecklingen eller ett särskilt fastställt garantital på 1,032 enheter. Detta innebär att dessa båda belopp inte kan höjas mer än 3,2% per år. Dessutom föreslås betydande förbättringar av trygghets­reglerna i återbetalningssystemet. Den gräns där avgift påförs föreslås höjd från 2,5 basbelopp till 3,5 basbelopp och den maximala avgiften skall fastställas till en lägre andel av avgiftsunderlaget än f. n., dvs. in­komst och förmögenhet. Reglerna om hänsynstagandena till makes in­komst föreslås också bli uppmjukade. Möjlighet till avskrivning av stu­diemedel föreslås vid sjukdom, handikapp e. d. Studielån från aUmänna studidånefonden föreslås under vissa villkor kunna bh omförda tUl återbetalningspliktiga studiemedel.

1    Riksdagen 1974.    I saml.   Nr 14

Prop. 1974:14                                                           2

Det behovsprövade tillägget inom studiehjälpssystemet föreslås höjt från högst 90 till högst 110 kr. i månaden fr. o. m. den 1 juh 1974.

ResetiUägget föreslås fr. o. m. den 1 juU 1974 bli höjt så att 75, 95, 125 och 145 kr. i månaden utgår till elever som bor minst 6, 15, 25 resp. 35 km från studieorten.

För att administrationen av det studiesociala stödet skall kunna under­lättas på sikt föreslås centrala studiestödsnämnden få i uppdrag att utreda frågan om ADB-register för studiemedelstagare. En förändring av förmögenhetsprövningsreglerna föreslås.

Slutligen föreslås en särskild sjukförsäkring för studerande med åter­betalningspliktiga studiemedel träda i kraft den 1 januari 1975.

 

Prop. 1974:14                                                                        3

Förslag till

Lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)

Härigenom förordnas i fråga om studiestödslagen (1973:349),

dels att i 1 kap. 4 §, 2 kap. 3 §, 3 kap. 4, 8, 13, 14 och 22 §§ och 4 kap. 5, 11, 26 och 27 §§ ordet "studiehjälpsnämnden" skaU bytas ut mot "studiestödsnämnden",

dels att nuvarande 3 kap. 13—22 §§ skall betecknas 3 kap. 20—22 och 24—30 §§ och nuvarande 4 kap. 28—33 §§ skall betecknas 4 kap. 36, 38, 39 och 41—43 §§,

dels att 3 kap. 5 och 11 §§, nya 3 kap. 22 §, 4 kap. 10, 14, 17, 19, 21 och 24 §§, nya 4 kap. 36 och 41 §§, 5 kap., 6 kap. 2 och 4 §§ samt punkt 6 övergångsbestämmelserna skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas nitton nya paragrafer, 3 kap. 5 a, 13—19 och 23 §§ och 4 kap. 28—35, 37 och 40 §§ samt närmast före nya 4 kap. 28 § en ny mbrik, allt av nedan angivna lydelse,

dels att rubrikerna närmast före 3 kap. 14—16 §§ och 4 kap. 28 och 29 §§ skaU sättas närmast före 3 kap. 21 och 22 §§, nya 3 kap. 23 §, 4 kap. 36 § respektive nya 4 kap. 37 §,

dels att i övergångsbestämmelserna tUl lagen skall införas fem nya punkter, 6 a—6 e, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

3 kap.

5 §
Studiehjälp utgår för sådan del  Studiehjälp utgår för sådan del

av läsår under vilken den stude-     av läsår under vilken den stude­
rande  bedriver studier.   Närmare      rande bedriver studier,
bestämmelser om läsårs längd och  Studiehjälp i form av återbetal-

om dess fördelning på terminer ningspliktiga studiemedel utgår
meddelas av Konungen eller, efter även för tid under vilken den stu-
Konungens bemyndigande, av cen- derande är sjuk enligt vad som an-
trala studiehjälpsnämnden.          ges i 13—19 §§.

Närmare bestämmelser om läs­års längd och om dess fördelning på terminer meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts be­myndigande, av centrala studie­stödsnämnden.

5a §

Studiehjälp beviljas efter ansö­kan, om ej annat följer av bestäm­melse som Kungl. Maj:t eller, ef­ter bemyndigande av Kungl. Maj:t, centrala studiestödsnämnden med­delar

 

Prop. 1974:14                                                                           4

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

11 §

Behovsprövat tillägg utgår med Behovsprövat tillägg utgår med
högst 90 kronor i månaden.        högst 110 kronor i månaden.

Närmare bestämmelser om be-   Närmare bestämmelser om be-

hovsprövat tillägg meddelas av hovsprövat tUlägg meddelas av
Konungen.                                   Kungl. Maj:t.

13       §

/ 14—19 §§ ges bestämmelser om återbetalningspliktiga studie­medel för tid under vilken stu­derande som avses i 12 § på grund av sjukdom är helt oförmögen att bedriva sina studier.

I nämnda paragrafer förstås med

sjukperiod: tid under vilken den studerande på grund av sjukdom oavbrutet varit oförmögen att be­driva sina studier,

studietid: den del av en termin under vilken den studerande be­driver studier och den del av ter­minen under vilken han skulle ha bedrivit studier om han ej blivit sjuk.

14 §

Å terbetalningspliktiga studieme­del utgår för sjukperiod som infal­ler under den del av en termin som utgör den studerandes studietid, förutsatt att

1.    sjukperioden ej omfattar he­la den studerandes studietid under terminen,

2.    den studerande under någon del av terminen bedriver sina stu­dier.

För sjukperiod som infaller ef­ter studietidens början utgår åter­betalningspliktiga studiemedel dock endast om den studerande ingett ansökan om sådana medel dessför­innan. Om synnerliga skäl förelig­ger, kan studerande bevUjas åter­betalningspliktiga studiemedel även för sådan sjukperiod.

För den första termin under vil­ken en studerande tiUhör en ut­bildningslinje utgår återbetalnings­pliktiga   studiemedel   endast   för

 

Prop. 1974:14

Nuvarande lydelse             ,    Föreslagen lydelse

sjukperiod som infaller efter det den studerande bedrivit studier på utbildningslinjen under minst en månad.

15

Studerande har rätt till återbe­talningspliktiga studiemedel för större del av två på varandra föl­jande terminer än sex månader endast om särskilda skäl föreligger.

16      §

Studerande har rätt till återbe­talningspliktiga studiemedel endast för sådan sjukperiod eller del där­av som godkänts av den allmänna försäkringskassa, hos vilken den studerande år inskriven.

17      §

Blir studerande på grund av sjukdom helt oförmögen att bedri­va sina studier, skall han anmäla detta till den allmänna försäkrings­kassan, om han beviljats återbe­talningspliktiga studiemedel för terminen eller om han ansökt el­ler avser att ansöka därom. An­mälan skall ske enligt de närmare bestämmelser som meddelas av riksförsäkringsverket.

18      §

Finner den allmänna försäkrings­kassan att studerande på grund av sjukdom är helt oförmögen att be­driva sina studier, skall kassan godkänna sjukperioden, om ej an­nat följer av andra eller tredje stycket.

Godkännande enligt första styc­ket får avse endast tid som infal­ler efter det anmälan skett enligt 17 §. Om hinder mött mot anmä­lan eller annat särskilt skäl före­ligger, får godkännande avse även tid före sådan anmälan.

Den allmänna försäkringskassan får vägra att godkänna sjukperiod eller del därav, om den studerande

1. uppsåtligen åsamkat sig sjuk-

 

Prop, 1974:14

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

domen eller gjort sig skyldig till grov oaktsamhet ur hälsosynpunkt eller om annat liknande särskilt skäl föreligger,

2.    underlåter att, på begäran av kassan, genom intyg av läkare styr­ka sjukdomen och det därav för­anledda hindret för studierna,

3.    vägrar att taga emot besök av person som fått i uppdrag av kas­san att verkställa sjukkontroll,

4.    under sjukperiod ändrar vis­telseort utan att underrätta kassan eller reser till utlandet utan med­givande av kassan,

5.    ådragit sig sjukdomen vid förövande av handling för vilken ansvar genom lagakraftägande dom ådömts honom,

6.    vägrar att underkasta sig un­dersökning av läkare eller under­låter att följa läkares föreskrift,

7.    uppsåtligen eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift angående för­hållande som är av betydelse för tillämpningen av bestämmelserna om återbetalningspliktiga studie­medel för sjukperiod.

19 §

Har studerande som bevUjats återbetalningspliktiga studiemedel på grund av sjukdom varit helt oförmögen att bedriva studier un­der 90 dagar i följd eller förelig­ger annat särskUt skäl, skall den allmänna försäkringskassan, enligt de närmare bestämmelser som riksförsäkringsverket meddelar, undersöka om skäl föreligger att vidtaga åtgärd som är ägnad att förkorta sjukdomstiden eller på annat sätt helt eller delvis åter­ställa studieförmågan.

Finner den allmänna försäk­ringskassan att åtgärd som avses i första stycket behövs, skall den underrätta den studerande härom och tillse att åtgärden vidtages. Vägrar den studerande att under-

 

Prop. 1974:14

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

kasta sig åtgärden, kan kassan be­sluta att ej godkänna den del av sjukperioden som infaller sedan den studerande fått imderrättelse om kassans beslut. I underrättel­sen skall intagas erinran om att så­dant beslut kan meddelas.

22 §

Studiehjälp enligt detta kapitel får beviljas svensk medborgare för studier utom riket, om studierna icke med lika stor fördel kan bedrivas vid svensk läroanstalt.

Även  i  andra  fall  får  studie-    Även i andra fall får studiehjälp

hjälp enligt detta kapitel bevUjas enligt detta kapitel bevUjas för för studier utom riket enhgt be- studier utom riket enligt bestäm-stämmelse som Konungen medde- melse som Kungl. Maj:t meddelar, lar.

Första och andra styckena gäUer dock endast sådana studier som motsvarar eller är jämförbara med studier vid svensk läroanstalt eller utbildningslinje som omfattas av förordnande enligt 1 §.

Första och andra styckena gäl­ler ej för sjukperiod som avses i 13 §.

23 §

Allmän försäkringskassa skall lämna centrala studiestödsnämn­den uppgift om sådan sjukperiod enhgt 13 § som godkänts av kas­san.

4 kap.                 ,

10 §
Studiemedel utgår för sådan del Studiemedel utgår för sådan del

av läsår under vilken den stude-     av läsår under vilken den stude­
rande bedriver studier.   Närmare     rande bedriver studier,
bestämmelser om läsårs längd och  Studiemedel utgår även för tid

dess fördelning på terminer med- under vilken den studerande är delas av Konungen eller, efter Ko- sjuk enligt vad som anges i 28— nungens bemyndigande, av centra-     36 §§.

la stiidiehjälpsnämnden.                Närmare bestämmelser om läs-

års längd och dess fördelning på terminer meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyn­digande, av centrala studiestöds­nämnden.

 

Prop. 1974:14                                                                           8

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

14 § Har heltids- eller deltidsstuderande vårdnaden om barn som ej fyllt 16 år eller är han skyldig att till fuUgörande av lagstadgad underhåUs-skyldighet utge underhällsbidrag till barn som ej fyUt 16 år, förhöjes det belopp som den studerande har rätt tiU enligt 13 § med bamtiUägg. TiUägget utgår för varje barn med 25 procent av basbeloppet för ©tt läsår om nio månader. Vid bestämmande av bamtillägget äger 13 § andra, tredje och fjärde styckena motsvarande tUlämpning.

Även om båda föräldrarna enligt första stycket har rätt tiU barntUl-lägg, utgår endast ett barntiUägg. Detta utges till fadern, eUer, om för­äldrarna är ense därom, till modern. Är en av föräldrarna skyldig att utge underhåUsbidrag som avses i första stycket, utges dock tiUägget aUtid till denne. Om synnerliga skäl föreligger, får barntiUägg utgå tiU envar av föräldrarna.

Har studerande, som enligt första och andra styckena har rätt till barntillägg på grund av att han är skyldig att utge underhållsbi­drag till ett barn, tidigare på sam­ma grund erhållit barntillägg för samma barn, utgår dock det nya barntillägget endast om han upp­fyller något av följande två vill­kor, nämUgen

1.   att i fråga om det senast be­viljade barntillägget ha fullgjort den skyldighet som avses i 40 §,

2.   att ha medgett att det nya barntillägget får betalas ut till den som har vårdnaden om barnet.

17 §
Utöver vad som följer av 16 §     Utöver vad som följer av 16 §

minskas beloppet enligt 13—15 §§ minskas beloppet enligt 13—15 §§ för heltidsstuderande som har rätt för heltidsstuderande som har rätt till studiemedel under en termin till studiemedel under en termin för nio hela perioder om en halv för nio hela perioder om en halv månad med en femtedel av den del     månad med

av  den  studerandes  förmögenhet    /. en femtedel av den del av den

som överstiger sex gånger basbe- studerandes förmögenhet som
loppet.                                         överstiger sex gånger basbeloppet,

eller

2. om den studerande är gift och lever tillsammans med ma­ken, en femtedel av den del av makarnas sammanlagda förmögen­het som överstiger nio gånger bas­beloppet.

 

Prop. 1974:14

Nuvarande lydelse

Om den studerande är gift och lever tillsammans med maken, minskas beloppet enligt 13—15 §§ dessutom med dels 40 procent av den del av makens inkomst under terminen som överstiger två gång­er basbeloppet, dels en femtedel av den del av makens förmögenhet som överstiger sex gånger basbe­loppet.

Är den studerande gift men le­ver han ej tillsammans med ma­ken, äger andra stycket motsva­rande tiUämpning, i den mån detta följer av bestämmelse som medde­las av Konungen eller, efter Ko­nungens bemyndigande, av cen­trala studiehjälpsnämnden.

Föreslagen lydelse

Om den studerande är gift och lever tiUsammans med maken, minskas beloppet enligt 13—15 §§ dessutom med 40 procent av den del av makens inkomst under ter­minen som överstiger två gånger basbeloppet.

Är den studerande gift men le­ver han ej tillsammans med ma­ken, äger första stycket 2 och andra stycket motsvarande tUl-lämpning, i den mån detta följer av bestämmelse som meddelas av Kungl. Maj:t eUer, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av centrala studiestödsnämnden.

19 §

För deltidsstuderande som har rätt till studiemedel under en ter­min för nio hela perioder om en halv månad minskas det belopp som utgår för terminen enligt 13 —15 §§ med dels två tredjedelar av den del av den studerandes in­komst under terminen som över­stiger 125 procent av basbeloppet, dels en femtedel av den del av den studerandes förmögenhet som överstiger sex gånger basbeloppet.

Om sådan studerande är gift och lever tillsammans med maken, minskas beloppet enligt 13—15 §§ dessutom med dels 40 procent av den del av makens inkomst under terminen som överstiger 290 pro­cent av basbeloppet, dels en femte­del av den del av makens förmö­genhet som överstiger sex gånger basbeloppet.

För deltidsstuderande som har rätt tUl studiemedel under en ter­min för nio hela perioder om en halv månad minskas det belopp som utgår för terminen enligt 13— 15 §§ med dels två tredjedelar av den del av den studerandes in­komst under terminen som över­stiger 125 procent av basbeloppet, dels

1.   en femtedel av den del av den studerandes förmögenhet som överstiger sex gånger basbeloppet, eller

2.   om den studerande är gift och lever tillsammans med maken, en femtedel av den del av makar­nas sammanlagda förmögenhet som överstiger nio gånger basbe­loppet.

Om sådan studerande är gift och lever tiUsammans med maken, minskas beloppet enligt 13—15 §§ dessutom med 40 procent av den del av makens inkomst under ter­minen som överstiger 290 procent av basbeloppet.

 

Prop. 1974:14

10

 

Nuvarande lydelse

Är den studerande gift men le­ver han ej tillsammans med maken, äger andra stycket motsvarande tiUämpning, i den mån detta föl­jer av bestämmelse som meddelas av Konungen eller, efter Konung­ens bemyndigande, av centrala studiehjälpsnämnden.

Föreslagen lydelse

Är den studerande gift men le­ver han ej tillsammans med ma­ken, äger första stycket 2 och andra stycket motsvarande till-lämpning, i den mån detta följer av bestämmelse som meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av centrala studiestödsnämnden.

21 §

Som den studerandes inkomst för terminen enhgt 16, 19 och 20 §§ räknas den inkomst som han kan antagas komma att åtnjuta under terminen eUer, om studie­medel vid ett och samma tillfälle skall beviljas för mer än en ter­min, den inkomst som han kan an­tagas komma att åtnjuta under terminerna, delad med antalet ter­miner. Värdet av naturaförmåner fastställes av Konungen. Studie­stöd enligt denna lag, doktorand­stipendium, statskommunalt bo­stadstillägg och allmänt barnbi­drag räknas icke som inkomst.

Som den studerandes inkomst för terminen enligt 16, 19 och 20 §§ räknas den inkomst som han kan antagas komma att åtnjuta under terminen eller, om studie­medel vid ett och samma tillfälle skall beviljas för mer än en ter­min, den inkomst som han kan an­tagas komma att åtnjuta under terminerna, delad med antalet ter­miner. Värdet av naturaförmåner fastställes av Kungl. Maj:t. Studie­stöd enligt denna lag, doktorand­stipendium, statskommunalt bo­stadstillägg och allmänl; barnbi­drag räknas icke som inkomst.

Bestämmelserna i första stycket äger motsvarande tillämpning vid beräkning av makes inkomst i fall som anges i 17—20 §§.

Med förmögenhet förstås i 17 och 19 §§ skattepliktig förmögen­het enligt förordningen (1947: 577) om StatUg förmögenhetsskatt. Be­lopp varmed den studerande upp­burit återbetalningspliktiga studie­medel får dock ej avräknas såsom skuld.

24 §

I studiemedel till vilka den stu­derande har rätt enligt 10 och 12 —23 §§ ingår studiebidrag med följande belopp, nämligen

1. för heltidsstuderande, om han är berättigad tUl studiemedel för en hel period om en halv månad med minst en adertondd av 140 procent av basbeloppet, 97 kronor 50 öre eller, om han är berättigad till studiemedel med lägre belopp.

I studiemedel till vilka den stu­derande har rätt enligt 10 och 12 —23 §§ ingår studiebidrag med följande belopp, nämligen

1. för heltidsstuderande, om han är berättigad till studiemedel för en hel period om en halv månad med minst en adertondel av 140 procent av basbeloppet, 111 kronor eller, om han är berättigad till studiemedel med lägre belopp, så

 

Prop. 1974:14                                                                         11

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

så stor del av 97 kronor 50 öre  stor del av 111 kronor som svarar
som svarar mot förhållandet mel-        mot förhållandet mellan det belopp
lan det belopp vartill han är be- vartill han är berättigad och en
rättigad och en adertondel av 140      adertondel av 140 procent av bas­
procent av basbeloppet,             beloppet,

2. för deltidsstuderande, om han 2. för deltidsstuderande, om han
är berättigad till studiemedel för         är berättigad till studiemedel för
en hel period om en halv månad         en hel period om en halv månad
med minst en adertondd av 70 pro-    med minst en adertondel av 70 pro­
cent av basbeloppet, 49 kronor  cent av basbeloppet, 56 kronor
eUer, om han är berättigad tiU   eller, om han är berättigad till
studiemedel med lägre belopp, så       studiemedel med lägre belopp, så
stor del av 49 kronor som svarar         stor dd av 56 kronor som svarar
mot förhållandet mellan det belopp     mot förhållandet mellan det belopp
vartill han är berättigad och en  vartill han är berättigad och en
adertondel av 70 procent av bas-       adertondd av 70 procent av bas­
beloppet,                                    beloppet.

Utgående studiemedel utgör i första hand studiebidrag.

Studiemedel under sjukdom

28        §

/ 29—35 §§ ges bestämmelser om studiemedel för tid under vU­ken den studerande på grund av sjukdom är helt oförmögen att bedriva sina studier.

I nämnda paragrafer förstås med

sjukperiod: tid under vilken den studerande på grund av sjukdom oavbrutet varit oförmögen att be­driva sina studier,

studietid: den del av en termin under vilken den studerande be­driver studier och den del av ter­minen under vilken han skulle ha bedrivit studier om han ej blivit sjuk.

29 §

Studiemedel enligt 12—26 §§ ut­går för sjukperiod som infaller under den del av en termin som utgör den studerandes studietid, förutsatt att

1.   sjukperioden ej omfattar hela den studerandes studietid under terminen,

2.   den studerande under någon del av terminen bedriver sina stu­dier.

 

Prop. 1974:14                                                                       12

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

För den första termin under vU­ken en studerande tUlhör en ut­bildningslinje utgår studiemedel endast för sjukperiod som infaller efter det den studerande bedrivit studier på utbildningslinjen under minst en månad.

Med stöd av första stycket har studerande rätt till studiemedel för större del av två på varandra föl­jande terminer än sex månader en­dast om särskilda skäl föreligger.

30        §

Studiemedel enligt 12—26 §§ ut-. går även för sådan sjukperiod som omfattar hela den studerandes stu-tietid under en termin. Detta gäl­ler dock endast om terminen in­faller närmast efter sådan termin under vilken den studerande be­drivit studier för vilka studiehjälp eller studiemedel utgått eller kun-itat utgå.

31 §

För sjukperiod som infaller ef­ter studietidens början utgår stu­diemedel dock endast om om den studerande ingett ansökan om så­dana medel dessförinnan. Om syn­nerliga skäl föreUgger kem stude­rande beviljas studiemedel även för sådan sjukperiod.

32 §

Studerande har rätt till studie­medel endast för sådan sjukperiod eller del därav som godkänts av den allmänna försäkringskassa, hos vilken den studerande är in­skriven.

33 §

Blir studerande på grund av sjukdom helt oförmögen att bedri­va sina studier skall han anmäla detta till den allmänna försäk­ringskassan, om han bevUjats stu­diemedel för  terminen  eller om

 

Prop. 1974:14                                                                       13

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

han ansökt eller avser att ansöka därom. Anmälan skall ske enligt de närmare bestämmelser som meddelas av riksförsäkringsverket.

34 §

Finner den allmänna försäk­ringskassan att studerande på grund av sjukdom är helt oför­mögen att bedriva sina studier, skall kassan godkänna sjukperio­den, om ej annat följer av andra eller tredje stycket.

Godkännande enligt första styc­ket får avse endast tid som infal­ler efter det anmälan skett enligt 33 §. Om hinder mött mot an­mälan eller annat särskUt skäl föreligger, får godkännande avse även tid före sådan anmälan.

Den aUmänna försäkringskas­san får vägra att godkänna sjuk­period eller del därav, om den studerande

1.    uppsåtligen åsamkat sig sjuk­domen eller gjort sig skyldig till grov oaktsamhet ur hälsosynpunkt eller om annat liknande särskilt skäl föreUgger,

2.    underlåter att, på begäran av kassan, genom intyg av läkare styrka sjukdomen och det därav föranledda hindret för studierna,

3.    vägrar att taga emot besök av person som fått i uppdrag av kassan att verkställa sjukkontroll,

4.    under sjukperiod ändrar vis­telseort utan att underrätta kassan eller reser till utlandet utan med­givande av kassan,

5.    ådragit sig sjukdomen vid förövande av handling för vilken ansvar genom lagakraftägande dom ådömts honom,

6.    vägrar att underkasta sig un­dersökning av läkare eller under­låter att följa läkares föreskrift,

7.    uppsåtligen eller av grov vårdslöshet   lämnar   oriktig   eller

 

Prop. 1974:14                                                                         14

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

vilseledande uppgift angående för­hållande som är av betydelse för tillämpningen av bestämmelserna om studiemedel för sjukperiod.

35       §

Har studerande som bevUjats studiemedel på grund av sjukdom varit helt oförmögen att bedriva studier under 90 dagar i följd eller föreligger annat särskUt skäl, skall den allmänna försäkringskassan, enligt de närmare bestämmelser som riksförsäkringsverket medde­lar, undersöka om skäl föreligger att vidtaga åtgärd som är ägnad att förkorta sjukdomstiden eller på annat sätt helt eller delvis återställa studieförmågan.

Finner den allmänna försäk­ringskassan att åtgärd som avses i första stycket behövs, skall den underrätta den studerande härom och tillse att åtgärden vidtages. Vägrar den studerande att under­kasta sig åtgärden, kan kassan be­sluta att ej godkänna den del av sjukperioden som infaller sedan den studeraride fått underrättelse om kassans beslut. I underrättel­sen skall intagas erinran om att så­dant beslut kan meddelas.

36 §

Studiemedel enligt detta kapitel får beviljas svensk medborgare för studier utom riket, om studierna icke med lika stor fördel kan bedrivas vid svensk läroanstalt.

Även i andra fall får studieme-    Även i andra fall får studieme-

del enhgt detta kapitel bevUjas för ■ del enhgt detta kapitel bevUjas för studier utom riket enligt bestäm- studier utom riket enhgt bestäm­melser som Konungen meddelar, melser som Kungl. Maj:t medde­lar.

Första och andra styckena gäUer dock endast sådana studier som motsvarar eUer är jämförbara med studier vid svensk läroanstalt eUer utbUdningshnje som omfattas av förordnande enligt 1 § eller 3 kap. 1 §.

Första och andra styckena gäl­ler ej för sjukperiod som avses i 28 §.

 

Prop. 1974:14                                                                       15

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

37 §

Allmän försäkringskassa skall lämna centrala studiestödsnämn­den uppgift om sådan sjukperiod enligt 28 § som godkänts av kas­san.

40 §

Studerande till vUken barntillägg utgått för ett barn enligt 14 § första och andra styckena på grund av att han är skyldig att utge underhållsbidrag till barnet skall överlämna det belopp som han erhåller i barntillägg till den som har vårdnaden om barnet el­ler medge att beloppet betalas ut till värdnadshavaren.

Vid tillämpning av första stycket anses utgående studiemedel i första hand utgöra barntiUägg.

41 §

Studiebidrag och återbetalnings- Studiebidrag och återbetalnings­
pliktiga studiemedel enligt detta pliktiga studiemedel enligt detta
kapitel avrundas till helt krontal kapitel samt barntillägg vid till-
Vid öretal under 50 nedåt och vid lämpning av 40 § avrundas till
annat öretal uppåt.                     helt krontal vid öretal under 50

nedåt och vid annat öretal uppåt.

5 kap. Återbetalning av studiemedeP

Huvudsakliga grunder

1    § Den som uppburit återbetal­ningspliktiga studiemedel skall återbetala dessa genom årliga av­gifter.

2    § Återbetalningen skall börja under det tredje året efter det för vilket den återbetalningsskyldige senast uppburit studiemedel.

Det år då återbetalningen skall börja benämnes första avgiftsåret.

3  § Återbetalningen fördelas på
åren fram till och med det år un­
der vilket den återbetalningsskyl­
dige fyller 50 år eller, om denna
tid omfattar mindre än 15 år, på

' I fråga om nuvarande lydelse av 5 kap. hänvisas till SFS 1973: 349.

 

Prop. 1974:14                                                                       16

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

15 år. Återbetalningen fördelas dock i vissa fall på kortare tid. Bestämmelser härom finns i and­ra och tredje styckena.

Återbetalningen får ej fördelas på fler år än att återbetalningen för det första avgiftsåret uppgår till lägst en tiondel av basbeloppet enligt vad som framgår av följande grupper av bestämmelser, nämli­gen

1.    23 § andra stycket, jämfört med 16—19 §§, 38 § första stycket, 42 § första stycket och 58 och 59 §§.

2.    23 § tredje stycket, jämfört med 16—21 och 24 §§, 38 § första stycket, 42 § första stycket och 58 och 59 §§.

Återbetalningen får ej fördelas på fler år än åren fram till och med det under vilket den återbe­talningsskyldige fyller 65 år.

4 § Aterbetalningstiden enligt 3 §
förlänges, om

1.   med stöd av 44—47 §§ före­skrivits att slutlig avgift ej skall utgå eller skall nedsättas till lägre belopp än som avses i 42 § första stycket,

2.   den återbetalningsskyldige för visst år ej erlägger avgift eller del av avgift och debiteringen av av­giften på grund därav förfaller helt eller delvis enhgt 66 §.

Förlängningen omfattar det an­tal år som fordras för debitering av ny avgift i stället för den avgift eller del av avgift som avses i förs­ta stycket.

Avgift som enligt andra stycket skulle belöpa på år efter det under vilket den återbetalningsskyldige fyller 65 år skall dock ej utgå.

5 § Aterbetalningstiden enligt 3 §
förkortas, om under denna tid
den återbetalningsskyldige frivilligt
återbetalt visst belopp eller om be-

 

Prop. 1974:14                                                                       17

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

slut angående befrielse enligt 60 § eller återkrav enligt 6 kap. 2 § meddelats i fråga om visst belopp som omfattas av hans återbetal­ningsskyldighet.

Förkortningen avser det antal år i slutet av återbetalningstiden som skulle ha fordrats för debitering av motsvarande avgifter.

6   § Har den återbetalningsskyldi­ge uppburit återbetalningspliktiga studiemedel (nya studiemedel) un­der år som omfattas av återbetal­ningstiden för de studiemedel som han tidigare uppburit (äldre studie­medel), fastställes gemensam åter­betalningstid för de äldre och de nya studiemedlen.

7   § Återbetalning i fall som avses i 6 § börjar under året närmast ef­ter det under vilket den återbetal­ningsskyldige uppburit de nya stu­diemedlen.

8   § Återbetalning i fall som avses i 6 § fördelas på åren fram till och med det år under vilket den åter­betalningsskyldige fyller 50 år el­ler, om denna tid omfattar mindre än 15 år, på 15 år. Återbetalning­en fördelas dock i vissa fall på kortare tid. Bestämmelser härom finns i andra—fjärde styckena och i9§.

Återbetalningen får ej fördelas på fler år än att återbetalningen för året närmast efter det under vilket den återbetalningsskyldige uppburit de nya studiemedlen upp­går till lägst en tiondel av basbe­loppet.

Återbetalningen får ej fördelas på fler år än att återbetalningen för året närmast efter det under vilket den återbetalningsskyldige uppburit de nya studiemedlen upp­går till lägst det belopp som skulle ha utgått för samma år, om den återbetalningsskyldige ej uppburit de nya studiemedlen, enligt vad som framgår av följande grupper av bestämmelser, nämligen

2   Riksdagen 1974.    1 saml.    Nr 14

Prop. 1974:14                                                                       18

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

1.    26 § första stycket, jämfört med 16—21 §§, 38 § första stycket, 42 § första stycket och 58 och 59 §§,

2.    26 § andra och tredje styc­kena, jämförda med 16—21 och 29 §§, 38 § första stycket, 42 § första stycket och 58 och 59 §§,

3.    27 §, jämförd med 16—21 och 29 §§, 38 § första stycket, 42 § första stycket och 58 och 59 §§.

Har återbetalningstiden för de äldre studiemedel som avses i 6 § förlängts enligt 4 § första stycket, får den gemensamma aterbetal­ningstiden enligt 6 § ej understiga det antal år som skulle ha gällt, om de nya studiemedlen ej utgått.

9 § Aterbetalningstiden i fall som
avses i 6 § får ej fördelas på fler
år än åren fram till och med det
under vilket den återbetalnings­
skyldige fyller 65 år.

10    § Den gemensamma återbetal­ningstiden enligt 6 § kan förlängas och förkortas. Härvid äger 4 och 5 §§ motsvarande tillämpning.

11    § Avlider den återbetalnings­skyldige, bortfaller återbetalnings-skyldigheten. Dödsboet efter den avlidne skall dock erlägga ej er­lagd avgift för år före det under vilket dödsfallet inträffat. Om syn­nerliga skäl föreligger, får centra­la studiestödsnämnden befria döds­boet från skyldighet att erlägga så­dan avgift.

12  § Aterbetalningsskyldigheten
för år som infaller under återbe­
talningstiden bestämmes på grund­
val av regleringstal, återbetalnings­
belopp, årsbelopp, avgiftsunderlag
och avgiftsgräns.

13 § Till fullgörande av återbetal­
ningsskyldigheten skall den åter­
betalningsskyldige erlägga prelimi­
när avgift och kvarstående avgift.

I vissa fall skall den återbetal-ningsskyldige erlägga tilläggsavgift, påminnelseavgift och extra avgift.

 

Prop. 1974:14                                                                       19

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

14 § I detta kapitel förstås med
avgiftsår,  år  som   omfattas  av

aterbetalningstiden enligt 2—11 §§ eller bestämmelse som avses där,

basbelopp, det basbelopp som gäUer vid ingången av avgiftsåret.

Bestämmande av återbetalnings* skyldigheten

Regleringstal

15 § Centrala studiestödsnämnden
fastställer i slutet av varje år ett
regleringstal för året.

Regleringstalet för ett år skall utgöra det lägsta av följande två tal, nämligen

1.    det tal som erhålles om kon­
sumentprisindex för november må­
nad delas med konsumentprisindex
för november månad närmast fö­
regående år,

2.     det garantital som Kungl.
Maj: t särskilt fastställer.

Regleringstalet anges med fyra decimaler. Den fjärde decimalen höjes till närmast högre tal, om den femte decimalen är fem eller högre.

Aterbetalningsbelopp under år före det   första av g i f ts år e t

16 § Aterbetalningsbeloppet utgör
vid utgången av det år, under vil­
ket den återbetalningsskyldige
första gången uppburit återbetal­
ningspliktiga studiemedel, produk­
ten av det uppburna beloppet och
ett jämkat regleringstal.

Har den återbetalningsskyldige under året uppburit återbetalnings­pliktiga studiemedel vid flera till­fällen, skall varje sådant belopp multipliceras med ett jämkat reg­leringstal och återbetalningsbelop­pet utgöra summan av de belopp som därvid erhålles.

Har under året den återbetal­ningsskyldige   frivUligt   återbetalt

 

Prop. 1974:14                                                                       20

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

visst belopp eller har beslut angå­ende befrielse enligt 60 § eller åter­krav enligt 6 kap. 2 § meddelats i fråga om visst belopp som omfat­tas av hans återbetalningsskyldig­het, minskas dock återbetalnings­beloppet enligt första eller andra stycket med produkten av sådant belopp och ett jämkat reglerings­tal. Beröres flera belopp skall var­je sådant belopp multipliceras med ett jämkat regleringstal och åter­betalningsbeloppet enligt första el­ler andra stycket minskas med summan av de belopp som därvid erhålles.

17 § Med jämkat regleringstal i
16 § första och andra styckena av­
ses det tal som erhålles vid beräk­
ning enligt följande formel, näm­
ligen

1 + "jLizll.

360 där a motsvarar det antal dagar som återstod av året när den åter­betalningsskyldige uppbar återbe­talningspliktiga studiemedel och r regleringstalet för året. Månad skall anses motsvara 30 dagar.

18 § Med jämkat regleringstal i
16 § tredje stycket avses det tal
som erhålles vid beräkning enligt
följande formel, nämligen

1 + "('' — ) . 360

där a motsvarar det antal dagar som återstod av året när den åter­betalningsskyldige gjorde den fri­villiga återbetalningen eller när beslutet om befrielse enligt 60 § meddelades eller när den återbe­talningsskyldige upptar de medel i fråga om vilka beslutet om åter­krav enligt 6 kap. 2 § meddelades samt r regleringstalet för året. Må­nad skall anses motsvara 30 dagar.

19 § Aterbetalningsbeloppet utgör
vid utgången av sådant år, vilket
infaller efter det år som avses i

 

Prop. 1974:14                                                                       21

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

16 § men före första avgiftsåret, summan av följande två belopp, nämligen

1.   produkten av regleringstalet för året och återbetalningsbelop­pet vid utgången av närmast före­gående år,

2.   produkten av ett jämkat reg­leringstal och de återbetalnings­pliktiga studiemedel som den åter­betalningsskyldige uppburit under året.

Har under året beslut om åter­krav enligt 6 kap. 2 § meddelats i fråga om visst belopp, minskas återbetalningsbeloppet enligt förs­ta stycket med det belopp som er­hålles vid följande beräkning. Det belopp som återkrävts multiplice­ras med det jämkade regleringstal som beräknades i slutet av det år, för vilket de studiemedel uppburits som omfattas av återkravet. Det belopp som därvid erhålles multi­pliceras i sin tur med det regle­ringstal som fastställts under när­mast följande år. Motsvarande sker därefter för varje följande år till och med det år under vUket beslutet om återkrav meddelats. Avser återkravsbeloppet studieme­del som uppburits under mer än ett år, skall detta fördelas på res­pektive år, varefter varje fördelat belopp skall beräknas på nyss an­givet sätt. Återbetalningsbeloppet enligt första stycket skall då mins­kas med summan av de belopp som därvid erhålles.

Vid fastställande av återbetal­ningsbeloppet enligt denna para­graf äger bestämmelserna i 16 § andra och tredje styckena samt 17 och 18 §§ motsvarande tillämp­ning.

Aterbetalningsbelopp under  av gif t sår

20 § Aterbetalningsbeloppet utgör vid utgången av avgiftsår summan av följande två tal, nämligen

 

Prop. 1974:14                                                                       22

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

1. produkten av

a)   återbetalningsbeloppet vid ut­ gången av närmast föregående dr, minskat med dels summan av de preliminära och kvarstående av­gifter som under året debiterats den återbetalningsskyldige, dels be­lopp som den återbetalningsskyl­ dige under året återbetalt frivilligt jämte sådan förhöjning som avses i 57 §, dels belopp i fråga om vil­ket beslut om befrielse enligt 60 § meddelats under året, dels belopp i fråga om vilket beslut om åter­ krav enligt 6 kap. 2 § meddelats under året, och

b)   regleringstalet för året,

2. produkten av

a)   de återbetalningspliktiga stu­diemedel som den återbetalnings­ skyldige uppburit under året och

b)   ett jämkat regleringstal.

Vid fastställande av återbetal­ningsbeloppet enligt denna para­graf äger bestämmelserna i 16 § andra och tredje styckena, 17 och 18 §§ samt 19 § andra stycket motsvarande tillämpning.

21 § Har under visst år beslut om debitering av avgift helt eller delvis förfallit enligt 66 § på grund av att den återbetalningsskyldige ej erlagt det debiterade beloppet eller del därav, ökas återbetaU ningsbeloppet enligt 20 § första stycket. 1. a) med det belopp som erhålles vid följande beräkning. Det belopp som ej betalats multi­pliceras med det regleringstal som fastställts i slutet av det år, för vilket avgiften debiterats den åter­betalningsskyldige. Det belopp som därvid erhålles multipliceras sedan i sin tur med det regleringstal som fastställts under närmast följande år. Motsvarande sker därefter för varje följande år till och med året närmast före det tmder vilket be-

 

Prop. 1974:14                                                                       23

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

slutet om debitering av avgiften förfallit.

Första stycket äger motsvarande tillämpning på preliminär eller kvarstående avgift som den återbe­talningsskyldige under året åter­fått enligt 74 § första eller andra stycket eller enligt 75 §.

Årsbelopp

22    § Årsbelopp beräknas för den återbetalningsskyldige för varje år från och med det första avgifts­året till och med det år som in­faller närmast efter det sista år vid vars utgång den återbetalnings­skyldige har ett återbetalningsbe­lopp enligt 20 och 21 §§.

23    § Årsbelopp beräknas för det första avgiftsåret till belopp mot­svarande det tal som erhålles, om återbetalningsbeloppet vid närmast föregående års utgång delas med ett tal motsvarande

1.    för återbetalningsskyldig, som
under det första avgiftsåret skall
fylla högst 36 år, antalet år från
och med det första avgiftsåret till
och med det år under vilket den
återbetalningsskyldige skall fylla
50 år,

2.    för äldre återbetalningsskyl­dig, som tmder det första avgifts­året skall fylla högst 51 år, 15 år,

3.    för annan äldre återbetal­ningsskyldig, antalet år från och med det första avgiftsåret till och med det år under vUket han skall fylla 65 år.

Understiger återbetalningsbelop­pet vid utgången av året närmast före det första avgiftsåret två tion­delar av basbeloppet, beräknas dock årsbeloppet för det första av­giftsåret till samma belopp som aterbetalningsbeloppet.

Uppgår årsbeloppet för det förs­ta avgiftsåret, beräknat enligt förs­ta stycket, till lägre belopp än en

 

Prop. 1974:14                                                                       24

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

tiondel av basbeloppet, bestämmes årsbeloppet för det första avgifts-året i stället till en tiondel av bas­beloppet.

24    § Årsbelopp för senare avgifts­
år än det första beräknas för åter­
betalningsskyldig som ej under nå­
got avgiftsår uppburit återbetal­
ningspliktiga studiemedel till pro­
dukten av årsbeloppet för närmast
föregående avgiftsår och det regle­
ringstal som fastställts i slutet av
detta av gif t sår.

Årsbelopp enligt första stycket får ej beräknas till högre belopp än som motsvarar återbetalnings­beloppet vid utgången av närmast föregående år.

Har andra stycket tillämpats vid beräkning av årsbelopp och skall årsbelopp senare ånyo beräknas för visst år på grund av samma återbetalningsskyldighet, skall det­ta årsbelopp beräknas till det års­belopp som skulle ha beräknats för året, om andra stycket ej till-lämpats och årsbelopp beräknats för varje år. Därvid får årsbelop­pet dock aldrig beräknas till högre belopp än återbetalningsbeloppet vid utgången av närmast föregå­ende år.

25    § För återbetalningsskyldig som
under visst avgiftsår (avgiftsår c)
uppburit återbetalningspliktiga stu­
diemedel (nya studiemedel), be­
räknas årsbeloppet för närmast
följande år (avgiftsår d) till be­
lopp motsvarande det tal som er­
hålles, om aterbetalningsbeloppet
vid utgången av avgiftsår c delas
med ett tal motsvarande

1.   för återbetalningsskyldig, som
under avgiftsår d skall fylla högst
36 år, antalet år från och med av­
giftsår d till och med det år under
vilket den återbetalningsskyldige
skaU fylla 50 år,

2. för äldre  återbetalningsskyl-

 

Prop. 1974:14                                                                       25

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

dig, som under avgiftsår d skall fylla högst 51 år, 15 år,

3. för annan äldre återbetal­ningsskyldig, antalet år från och med avgiftsår d till och med det år under vilket han skall fylla 65 år.

Om det för viss återbetalnings­skyldig, som avses i första stycket 1 eller 2, med stöd av 44—47 §§ föreskrivits att slutlig avgift för avgiftsår före avgiftsår d ej skall utgå eller skall nedsättas till lägre belopp än som avses i 42 § första stycket, får dock hans årsbelopp för avgiftsår d aldrig bestämmas till högre belopp än det belopp som fordras för att antalet återbe­talningsår skall vara minst detsam­ma som om den återbetalnings­skyldige ej uppburit de nya studie­medlen. Därvid förutsattes att av­gift för varje återstående avgifts­år utgår med belopp som av.ses i 42 § första stycket.

Andra stycket äger motsvaran­de tiUämpning om den återbetal­ningsskyldige för avgiftsår före avgiftsår d ej erlagt avgift eller del av avgift och debiteringen av avgiften på grund därav förfallit helt eller delvis enligt 66 §.

26 § Understiger återbetalnings-beloppet vid utgången av det av­giftsår c, som avses i 25 §, två tiondelar av basbeloppet, beräknas dock årsbeloppet för avgiftsår d, till samma belopp som återbetal­ningsbeloppet.

Uppgår årsbeloppet för det av­gif tsar d, som avses i 25 §, beräk­nat enligt 25 §, till lägre belopp än en tiondel av basbeloppet, bestäm­mes årsbeloppet för avgiftsår d i stället till en tiondel av basbelop-' pet.

Årsbeloppet för det avgiftsår d, som avses i 25 §, får dock bestäm­mas till högst det belopp som ford­ras för att antalet återbetalningsår

 

Prop. 1974:14                                                                       26

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

skall vara minst detsamma som om den återbetalningsskyldige ej uppburit de nya studiemedlen.

27    § Årsbeloppet för det avgifts­år d, som avses i 25 §, bestämmes, utan hinder av 25 eller 26 §, alltid till lägst det belopp till vilket års­beloppet för avgiftsår d skulle ha beräknats, om den återbetalnings­skyldige ej uppburit de nya studie­medlen.

28    § Bestämmelserna i 25—27 §§ äger motsvarande tillämpning, om återbetalningsskyldig under annat år än avgiftsår uppburit nya åter­betalningspliktiga studiemedel och återbetalningsbelopp ånyo skall be­räknas för tidigare återbetalnings­skyldighet vid utgången av samma

29    § För återbetalningsskyldig som
efter ingången av det första av­
giftsåret uppburit återbetalnings­
pliktiga studiemedel beräknas års­
beloppet för senare avgiftsår än
det avgiftsår d, som avses i 25 §,
till produkten av årsbeloppet för
närmast föregående avgiftsår och
det regleringstal som fastställts i
slutet av detta avgiftsår.

Årsbeloppet enligt första stycket får ej beräknas till högre belopp än som motsvarar återbetalnings­beloppet vid utgången av närmast föregående år.

Vid fastställande av årsbeloppet enhgt denna paragraf äger bestäm­melserna i 24 § tredje stycket mot­svarande tillämpning.

A v gif t s unde rlag

30   § Avgiftsunderlaget utgör sum­man av den återbetalningsskyldi­ges inkomst och den del av hans förmögenhet som överstiger sex basbelopp.

31   § Är den återbetalningsskyldi-

 

Prop. 1974:14                                                                       27

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

ge gift, inräknas i avgiftsunderla­get dels hälften av den del av ma­kens förmögenhet som överstiger sex basbelopp, dels följande del av makens inkomst, nämligen

1.     om inkomsten uppgår till
högst 20 000 kronor, 40 procent,

2.      om inkomsten överstiger
20000 kronor, 40 procent ökat
med en procentenhet för varje
helt tusental kronor i inkomst över
20 000 kronor, dock högst 65 pro­
cent.

32 § Har den återbetalningsskyl­
dige vid årets ingång vårdnaden
om barn som är under tio år,
minskas avgiftsunderlaget med ett
basbelopp.

Minskning enligt första stycket får dock ej avse större belopp än den del av avgiftsunderlaget som avser den återbetalningsskyldiges inkomst.

Kan på grund av vad som före­skrives i andra stycket gift åter­betalningsskyldig ej tillgodogöra sig hela den minskning som anges i första stycket, skall återstående belopp dragas av från makens in­komst.

33   § Avgiftsunderlaget avrundas nedåt till närmaste hela hundratal kronor.

34   § Om ej annat följer av andra eller tredje stycket, förstås i 30— 32 §§ med inkomst den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten för avgiftsåret.

I den mån ogift återbetalnings­skyldigs sammanlagda avdrag för underskott på förvärvskälla vid taxeringen överstiger 4 000 kronor, lägges det överskjutande beloppet till den återbetalningsskyldiges taxerade inkomst.

Är den återbetalningsskyldige gift och överstiger makarnas sam­manlagda avdrag för underskott på   förvärvskälla   vid   taxeringen

 

Prop. 1974:14                                                                       28

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

4 000 kronor, lägges det överskju­tande beloppet till den återbetal­ningsskyldiges och hans makes taxerade inkomst. Beloppet förde­las därvid mellan makarna i för­hållande till storleken av det av­drag som vardera maken tillgodo­räknats vid taxeringen.

35    § Med förmögenhet förstås i
30 och 31 §§ skattepliktig förmö­
genhet enligt förordningen (1947:
577) om statlig förmögenhetsskatt
vid utgången av året närmast före
avgiftsåret.

A v gif t s gräns

36    § Avgiftsgränsen är tre och ett
halvt basbelopp.

Avgiftsgränsen avrundas nedåt till närmaste hela hundratal kro­nor.

Preliminär  avgift

37   § Preliminär avgift utgår för varje av gif t sår, om ej annat följer av beslut enligt 39, 40 eller 41 §.

38   § Preliminär avgift för ett av­giftsår utgår med det belopp till vilket årsbeloppet för avgiftsåret beräknats.

Om undantag från första styc­ket finns bestämmelser i 39—41 §§.

39 § På ansökan av den återbetal­
ningsskyldige kan medges att pre­
liminär avgift för visst avgiftsår
ej skall utgå eller att den skall
nedsättas, om bättre överensstäm­
melse mellan den preliminära och
motsvarande slutliga avgift, beräk­
nad enligt 43—49 §§, därigenom
kan antagas uppkomma.

Ansökan enligt första stycket skall ha kommit in till centrala studiestödsnämnden före utgången av avgiftsåret. Om synnerliga skäl föreligger, får ansökan som kom­mit in senare upptagas till pröv­ning.

 

Prop. 1974:14                                                                       29

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

40 § Ar den återbetalningsskyldi­
ges betalningsförmåga nedsatt på
grund av sjukdom eller annan
jämförlig orsak och kan det anta­
gas att så kommer att vara fallet
under längre tid, dock ej för hela
återbetalningstiden, kan på ansö­
kan av den återbetalningsskyldige
medges att preliminär avgift för
två eller flera avgiftsår ej skall ut-

.                                       gå eller skall nedsättas. Sådant be-

slut får avse högst tio avgiftsår i sänder.

41 § Sädan preliminär avgift för
annat avgiftsår än det sista som ej
uppgår till 100 kronor skall ej ut­
gå som preliminär avgift för av­
giftsåret.

Slutlig avgift och kvarstående  avgift

42 § SlutUg avgift för ett avgifts­
år utgår utan särskild prövning
med det belopp till vilket årsbe­
loppet för avgiftsåret beräknats.

Om undantag från första styc­ket finns bestämmelser i 43— 49 §§.

43 § Fråga om slutlig avgift för
ett avgiftsår prövas särskilt för
viss återbetalningsskyldig, om med­
givande enligt 39 § lämnats eller
om den återbetalningsskyldige be­
gär sådan prövning. För prövning­
en gäller 44—49 §§.

Ansökan om prövning enligt första stycket skall ha kommit in till centrala studiestödsnämnden före utgången av januari månad andra året efter avgiftsåret.

44 § Slutlig avgift utgår ej för
avgiftsår under vilket den återbe­
talningsskyldiges avgiftsimderlag ej
överstiger avgiftsgränsen.

Om ej särskilda skäl föranleder annat, skall den återbetalningsskyl­diges avgiftsunderlag anses över­stiga avgiftsgränsen för avgiftsår

 

Prop. 1974:14                                                                       30

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

tmder vilket han icke varit bosatt i riket.

45     § För återbetalningsskyldig som
hela avgiftsåret varit bosatt i ri­
ket utgår slutlig avgift med högst
en femtedel av den del av avgifts­
underlaget som överstiger avgifts­
gränsen.

46    § Om synnerliga skäl förelig­ger, kan slutlig avgift för ett av­giftsår nedsättas till lägre belopp än som följer av 42 § första syc-ket eller 45 §.

47    § Ar den återbetalningsskyldi­ges betalningsförmåga nedsatt på grund av sjukdom eller annan jäm­förlig orsak och kan det antagas att så kommer att vara fallet un­der längre tid, dock ej för hela återbetalningstiden, kan medges att slutlig avgift för två eller fle­ra avgiftsår ej skall utgå eller skall nedsättas. Sådant beslut får avse högst tio avgiftsår i sänder.

48    § Vid prövning enligt 43 § av­rundas slutlig avgift till samma belopp som motsvarande prelimi­nära avgift, om den slutliga avgif­ten överstiger eller understiger den preliminära avgiften med mindre än 100 kronor.

49    § Vid prövning enligt 43 § får slutlig avgift för ett avgiftsår icke bestämmas till högre belopp än att summan av denna slutliga avgift och följande två poster uppgår till högst samma belopp som summan av återbetalningsbeloppet vid ut­gången av avgiftsåret och den pre­liminära avgift som har debiterats den återbetalningsskyldige för av­giftsåret:

 

1.    den preliminära avgift som debiterats den återbetalningsskyl­dige för närmast följande avgifts­år,

2.    summan av dels belopp som den  återbetalningsskyldige återbe-

 

Prop. 1974:14                                                                       31

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

tält frivilligt under närmast föl­jande avgiftsår jämte förhöjning som avses i 57 §, dels belopp i frå­ga om vilket beslut om befrielse enligt 60 § meddelats under sam­ma avgiftsår, dels belopp i fråga om vilket beslut om återkrav en­Ugt 6 kap. 2 § meddelats under samma avgiftsår.

Har den återbetalningsskyldige enligt 74 § första eller andra styc­ket eller enligt 75 § återfått be­lopp som han erlagt i preliminär eller kvarstående avgift och har detta belopp ej tidigare beaktats vid beräkning av återbetalningsbe­loppet vid utgången av avgiftsåret, skall detta återbetalningsbelopp ökas med beaktande av det åter-burna beloppet. Motsvarande gäl­ler i fråga om avgift eller del av avgift i fråga om vilken beslut om debitering förfallit enligt 66 §.

Det belopp i fråga om vilket be­slut meddelats om återkrav och som avses i första stycket 2 skall beräknas med motsvarande till-lämpning av bestämmelserna i 19 § andra stycket. Vid ökning som av­ses i andra stycket äger 21 § mot­svarande tiUämpning.

50   § Fastställes vid prövning en­ligt 43 § den slutliga avgiften till högre belopp än motsvarande pre­liminära avgift, skall den återbe­talningsskyldige erlägga det över­skjutande beloppet såsom kvarstå­ende avgift.

51   § För kvarstående avgift utgår en tilläggsavgift. Tilläggsavgiften beräknas efter nio öre för varje hel krona, dock minst tio kronor. Tilläggsavgiften avrundas till när­mast högre hela krontal. I fråga om tilläggsavgift äger 61 § andra stycket, 62 § andra stycket samt 63, 65 och 66 §§ motsvarande till-lämpning.

 

Prop. 1974:14

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

Särskilda bestämmelser om avgift för återbetal­ningsskyldig som är bo­satt utom riket

52 § Erlägger återbetalningsskyl­
dig som är bosatt utom riket ej
avgift inom föreskriven tid, får
bestämmas att han genast skall
fullgöra hela sin återbetalnings­
skyldighet genom att utge det be­
lopp som han haft att erlägga, om
han genom frivillig återbetalning
skolat bringa aterbetalningsskyl­
digheten att omedelbart upphöra.

Frivillig återbetalning

53    § Återbetalningsskyldig har rätt
att frivilligt återbetala större be­
lopp än som debiterats honom.

Återbetalning enligt första styc­ket kan avse

1.     hela den återbetalningsskyl­
dighet som den återbetalningsskyl­
dige har utöver vad som debiterats
honom enligt beslut, som ej för­
fallit enligt 66 §,

2.    del av den återbetalningsskyl­
dighet som den återbetalningsskyl­
dige har utöver vad som debiterats
honom enligt beslut, som ej för­
fallit enligt 66 §.

54    § VUl återbetalningsskyldig full­
göra återbetalning enligt 53 § and­
ra stycket 1, skall detta anses ske
på den dag som centrala studie­
stödsnämnden bestämmer.

55  § Återbetalning enligt 53 §
andra stycket 1 före första avgifts­
året skall avse summan av följan­
de två belopp, nämUgen

1.    produkten av återbetalnings­beloppet vid utgången av närmast föregående år och ett jämkat reg­leringstal,

2.    produkten av de återbetal­ningspliktiga studiemedel som den återbetalningsskyldige uppburit im-

 

Prop. 1974:14                                                                       33

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

der året och ett jämkat reglerings-tal

Har under året den återbetal­ningsskyldige frivUligt återbetalt visst belopp eller har beslut an­gående befrielse enligt 60 § eller återkrav enligt 6 kap. 2 § medde­lats i fråga om visst belopp som omfattas av hans återbetalnings­skyldighet, minskas dock summan enligt första stycket med produk­ten av sådant belopp och ett jäm­kat regleringstal.

Vid fastställande av det belopp som skall erläggas enligt denna paragraf äger bestämmelserna i 16 § andra och tredje tyckena, 17 och 18 §§ samt 19 § andra stycket mot­svarande tUlämpning. Därvid skall dock det regleringstal gälla som faststäUts i slutet av närmast före­gående år.

56 § Återbetalning enligt 53 § andra stycket 1 under ett avgifts­år skall avse återbetalningsbelop­pet vid närmast föregående års ut­gång

1.   minskat med dels belopp som debiterats den återbetalningsskyl­dige till betalning av preliminära och kvarstående avgifter under året, dels belopp som den återbe­talningsskyldige under året åter­betalt frivilligt jämte förhöjning som avses i 57 §, dels belopp i fråga om vilket beslut om befrielse enligt 60 § meddelats under året, dels belopp i fråga om vilket be­slut om återkrav enligt 6 kap. 2 § meddelats under året,

2.   ökat med dels avgift eller del av avgift som den återbetalnings­skyldige erlagt under tidigare av­giftsår och som han under året återfått enligt 74 § första eller andra stycket eller enhgt 75 §, dels avgift eller del av avgift i fråga om vilken beslut om debitering under året förfaUit enligt 66 §,

3.    ökat med produkten av det
belopp varmed återbetalningsplik-

3   Riksdagen 1974.    1 saml.    Nr 14

Prop. 1974:14                                                                       34

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

tiga studiemedel utgått under året och ett jämkat regleringstal.

Från beloppet enligt första styc­ket avdrages det belopp som mot­svarar förhöjning enligt 57 §.

Vid beräkning enligt första styc­ket äger följande bestämmelser motsvarande tillämpning, nämli­gen i fråga om

1.    första stycket 1, bestämmel­serna i 19 § andra stycket,

2.    första stycket 2, bestämmel­serna i 21 § och 49 § andra styc­ket,

3.    första stycket 3, bestämmel­serna i 16 § andra stycket, 17 § och 55 § sista stycket.

57 § FrivUlig återbetalning under avgiftsår tillgodoräknas den åter­betalningsskyldige på samma sätt som slutlig avgift för året. Betal­ningen förhöjes med en tiondels procent för varje helt år som vid inbetalningstillfället återstår till utgången av det år, under vilket den återbetalningsskyldige fyller 65 år. Förhöjning får dock ej ske med högre belopp än som motsva­rar tre och en halv procent.

Har beslut om att debitera den återbetalningsskyldige preliminär avgift eller kvarstående avgift helt eller delvis förfallit enligt 66 § på grund av att den återbetalnings­skyldige ej erlagt det debiterade beloppet eller del därav, avräknas dock frivillig betalning i första hand på det obetalda beloppet, se­dan detta omräknats enligt tredje stycket. Vid denna avräkning till­godoräknas ej någon förhöjning enligt första stycket.

Det obetalda beloppet multipli­ceras med det regleringstal som fastställts i slutet av det avgiftsår för vilket det obetalda beloppet påförts den återbetalningsskyldige. Det belopp som därvid erhålles multipliceras i sin tur med det reg-

 

Prop. 1974:14                                                                       35

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

leringstal som fastställts under närmast följande avgiftsår. Mot­svarande sker för varje påföljande avgiftsår till och med avgiftsåret närmast före det under vilket den frivUliga återbetalningen sker.

Upphörande av återbe­talningsskyldighet

58  § Aterbetalningsskyldigheten
upphör vid utgången av år före
det första avgiftsåret, om något
återbetalningsbelopp enligt 16 eller
19 § då ej kvarstår.

Återbetalningsskyldigheten upp­hör vid utgången av annat år un­der vUlkor att

1.   något återbetalningsbelopp en­ligt 20 och 21 §§ då ej kvarstår,

2.   den återbetalningsskyldige då erlagt full betalning för alla preli­minära och kvarstående avgifter, som debiterats honom i fråga om vilka beslut om debitering ej för­faUit helt eller delvis enligt 66 §.

59     § Den återbetalningsskyldige är
icke i något fall skyldig att erläg­
ga preliminär eller kvarstående av­
gift för år efter det under vilket
han fyllt 65 år.

I fråga om verkan av att den återbetalningsskyldige avlider gäl­ler 11 §.

60     § Ar den återbetalningsskyldi­
ges betalningsförmåga på grund
av sjukdom eller annan jämförlig
orsak varaktigt nedsatt, får han
befrias från kvarstående återbe­
talningsskyldighet.

Den som uppburit återbetal­ningspliktiga studiemedel för vux­enutbUdning kan i vissa fall be­frias från del av återbetalnings­skyldigheten enligt de närmare bestämmelser som meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av centrala studiestödsnämnden.

 

Prop. 1974:14                                                                       36

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

Debitering

61  § Varje avgiftsår debiteras
återbetalningsskyldig preliminär
avgift med belopp som följer av

. 38 § första stycket, om ej annat följer av beslut enligt 40 §. Debi­teringen förfaller i den mån be­slut fattas om att preliminär av­gift ej skall utgå eller skall ned­sättas enligt 39—41 §§.

Beslut om slutUg avgift för ett avgiftsår enligt 43 § skall fattas snarast möjligt efter det taxering för avgiftsåret verkställts i första instans. Nedsättes den återbetal­ningsskyldiges till statlig inkomst­skatt taxerade inkomst för avgifts-året, skall beslutet om slutlig av­gift omprövas, om den återbetal­ningsskyldige begär det. Ansökan om prövning skall ha kommit in till centrala studiestödsnämnden inom två månader efter det den återbetalningsskyldige fått del av beslutet om nedsättning. Är den återbetalningsskyldige gift gäller motsvarande, om makens till stat­lig inkomstskatt taxerade inkomst nedsättes.

Uppbörd

62 § Preliminär avgift skall erläg­
gas under avgiftsåret om avgiften

1.   överstiger 200 kronor med en tredjedel senast den 6 juni, en tred­jedel senast den 6 september och en tredjedel senast den 6 decem­ber,

2.   överstiger 100 men icke 200 kronor med hälften senast den 6 juni och hälften senast den 6 sep­tember,

3.   uppgår till högst 100 kronor i sin helhet senast den 6 juni.

Kvarstående avgift skall erläg­gas under andra året efter avgifts­året, med hälften senast den 6 februari och hälften senast den 6 april.

Skall preliminär eller kvarståen-

 

Prop. 1974:14                                                                       37

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

de avgift enligt första eller andra stycket fördelas på två eller tre betalningstillfällen, avrundas det belopp som skall erläggas vid an­nat tUlfälle än det sista uppåt till helt krontal. Öresbelopp varmed avrundning skett, skall avräknas vid det sista betalningstillfället.

63 § För återbetalningsskyldig ta­
lan mot taxering till statlig in­
komstskatt och framstår det som
obilligt att han erlägger kvarståen­
de avgift som bestämts på grund­
val av den icke lagakraftvunna
taxeringen, får han efter ansökan
beviljas anstånd helt eller delvis
med erläggande av avgiften. An-
.sökan skall ges in till centrala stu­
diestödsnämnden. Anståndet får
avse högst det belopp som betingas
av den återbetalningsskyldiges yr­
kande i fråga om taxeringen.

Anståndet skall gälla till dess två månader förflutit från dagen för beslut i anledning av den åter­betalningsskyldiges talan mot taxe­ringen.

Är den återbetalningsskyldige gift, äger första och andra stycke­na motsvarande tillämpning, om maken för talan mot taxering.

64   § Om preliminär avgift, kvar­stående avgift eller del av sådan avgift ej erlägges inom föreskri­ven tid, skall påminnelse därom sändas till den återbetalningsskyl­dige. För påminnelse utgår påmin­nelseavgift med belopp som Kungl. Maj:t bestämmer.

65   § Preliminär avgift, kvarståen­de avgift och belopp som den åter­betalningsskyldige frivilligt åter­betalar skall erläggas till myndig­het eller penninginrättning enligt de närmare bestämmelser som Kungl. Maj:t meddelar.

66   § Beslut om debitering av pre­liminär avgift eller kvarstående avgift förfaller, i den mån avgif-

 

Prop. 1974:14                                                                       38

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

ten ej erlagts före utgången av september månad andra året efter avgiftsåret.

Första stycket gäller icke preli­minär avgift eller kvarstående av­gift för avgiftsår efter det år un­der vilket den återbetalningsskyl­dige fyller 63 år eller för de två sista avgiftsåren före det år under vilket han avlidit.

Centrala studiestödsnämnden får för särskilt fall förordna att beslut om debitering av preliminär avgift eller kvarstående avgift skall gäl­la även efter den tidpunkt som avses i första stycket.

67   § Har beslut om debitering av preliminär eller kvarstående avgift förfallit helt eller delvis enligt 66 § på grund av att avgiften eller del därav ej erlagts, skall extra avgift enligt 68—72 §§ erläggas av den återbetalningsskyldige, om han le­ver efter utgången av det år när han fyller 65 år, och av dödsboet efter den återbetalningsskyldige, om denne avlidit senast det år när han fyller 65 år.

68   § Extra avgift enligt 67 § ut­går, om den återbetalningsskyldi­ge alltjämt har ett återbetalnings­belopp enligt 20 och 21 §§ vid ut­gången av det år, när han fyller 65 år eller, i fråga om återbetal­ningsskyldig som avlidit senast un­der det år när han fyller 65 år, före det år under vilket dödsfallet inträffat.

69   § Extra avgift beräknas på föl­jande sätt. Det obetalda belopp i fråga om vilket beslut om debite­ring förfaUit enligt 66 § multipli­ceras först med det regleringstal som fastställts i slutet av det av­giftsår för vilket beloppet debi­terats den återbetalningsskyldige. Det belopp som därvid erhålles multipliceras i sin tur med det reg­leringstal   som    fastställts    under

 

Prop. 1974:14                                                                       39

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

närmast följande .avgiftsår. Mot­svarande sker för varje följande avgiftsår till och med året närmast före det under vilket den återbe­talningsskyldige fyller 65 år eller, i fråga om återbetalningsskyldig som avlidit före det år när han skulle ha fyllt 65 år, avgiftsåret två år före det under vilket han av-lidit.

Vid multiplikation enligt första stycket för visst avgiftsår medräk­nas ej sådant belopp som på grund av friviUig återbetalning under ti­digare avgiftsår avräknats enligt 57 § andra och tredje styckena.

Extra avgift får icke i något fall överstiga återbetalningsbeloppet vid närmast föregående års ut­gång.

70   § Extra avgift skall erläggas på tid som centrala studiestöds­nämnden bestämmer.

71   § I fråga om extra avgift äger 64 och 65 §§ motsvarande tUlämp­ning.

72   § Om synnerliga skäl föreUg­ger, får den som är skyldig att er­lägga extra avgift efter ansökan helt eller delvis befrias från skyl­digheten att utge avgiften. Ansö­kan skall ges in till centrala stu­diestödsnämnden.

73   § Avgiftsbelopp som ej erlagts inom föreskriven tid får uttagas genom utmätning utan föregående dom eller utslag.

Återbäring av av gi f t

74 § Överstiger det belopp som
den återbetalningsskyldige erlagt
såsom preliminär avgift motsva­
rande slutlig avgift, är den återbe­
talningsskyldige berättigad att ef­
ter ansö/can återfå det överskju­
tande beloppet. Ansökan om åter­
bäring skall ha kommit in till cen­
trala stiidiestödsnämnden inom tvä

 

Prop. 1974:14                                                                       40

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

månader efter det den återbetal­ningsskyldige fått underrättelse om beslutet angående den slutliga avgiften.

Nedsättes preliminär avgift, kvarstående avgift, extra avgift, tilläggsavgift eller påminnelseav­gift som den återbetalningsskyldige erlagt, skall han utan ansökan återfå vad han erlagt för mycket, om ej annat följer av 75 §. Det­samma gäller om sådan avgift ej skall utgå.

Belopp som den återbetalnings-skyldige erlagt som preliminär av­gift för det år under vilket han av­lidit skall utan ansökan återbäras till dödsboet.

75 § Beslut om nedsättning av
preliminär avgift enligt 39 eller
40 § föranleder ej att redan erlagt
belopp skall återbäras. Detsamma
gäller vid beslut enligt 39 eller 40 §
om att preliminär avgift ej skall
utgå.

Om synnerliga skäl föreligger, är dock den återbetalningsskyldi­ge efter ansökan berättigad att återfå för mycket erlagd prelimi­när avgift. Ansökan skall ges in till centrala studiestödsnämnden.

76 § Häftar den, som är berätti­
gad att återfå avgift enligt 74 el­
ler 75 §, för preliminär avgift,
kvarstående avgift, extra avgift,
tilläggsavgift eller påminnelseav­
gift som förfallit till betalning, har
han. rätt att utfå endast vad som
överstiger det obetalda beloppet.

Särskilda bestämmelser

77   § I 78—80 §§ ges särskilda be­stämmelser om återbetalningsskyl­digheten för den som uppburit återbetalningspliktiga studiemedel för sjukperiod enligt 3 kap. 13— 19 §§ eller 4 kap. 28—35 §§.

78   § Aterbetalningspliktiga studie­medel som belöper på sådan del av en sjukperiod som infaller efter en

 

Prop. 1974:14                                                                       41

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

karenstid om 14 dagar medräknas ej vid tillämpning av bestämmel­serna i detta kapitel om återbetal­ningsbelopp eller frivUlig återbetal­ning, om ej annat följer av 79 §. Som karenstid enligt första styc­ket räknas endast sådan tid som infaller under sådan studietid som avses i 3 kap. 13 § eller 4 kap. 28 §. Vid beräkning av karenstid skall flera sjukperioder räknas som en sjukperiod, om den senare bör­jar inom 20 dagar efter föregåen­de periods slut.

79   § Har studerande för sådan dag under en sjukperiod som infaller efter karenstiden enligt 78 § första stycket uppburit sjukpenning en­ligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring eller enligt lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring och överstiger denna sjukpenning 25 kronor, skall vid tUlämpning av bestämmelse i detta kapitel om återbetalningsbelopp eller friviUig återbetalning medräknas endast den del av de återbetalningsplik­tiga studiemedlen för samma dag som motsvarar det belopp varmed sjukpenningen överstiger 25 kro­nor. Vad som sagts nu gäller ock­så om den studerande med anled­ning av sin sjukdom får ersättning enligt annan författning eller på grund av Kungl. Maj:ts förordnan­de eller enligt utländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring.

80   § Får centrala studiestödsnämn­den kännedom om att en stude­rande under visst år haft en sjuk­period om minst 15 dagar efter det nämnden beräknat storleken av den studerandes återbetalningsbe­lopp vid utgången av året, sker er­forderlig omräkning av återbetal­ningsbeloppet först i samband med att storleken av den studerandes återbetalningsbelopp vid utgången av närmast följande år beräknas. Avgift som debiterats på grund av

 

Prop. 1974:14                                                                         42

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

den första beräkningen återbetalas endast i den mån avgiften översti­ger det belopp som den studerande enligt den nya beräkningen skulle ha haft att erlägga för att återbe­talningsskyldigheten skall upphöra enligt 58—60 §§.

SI § Bestämmelse i detta kapitel om återbetalningsskyldig som är gift skall tillämpas endast om äk­tenskapet ingåtts senast under ka­lenderåret närmast före det för vilket avgift skall utgå.

82    § Bestämmelse i detta kapitel som gäller återbetalningsskyldig som är gift äger motsvarande till-lämpning på den som utan att va­ra gift lever tillsammans med an­nan person, med vilken han tidi­gare varit gift eller med vilken han gemensamt har eller har haft barn.

83    § Återbetalningsbelopp, årsbe­lopp, preliminär avgift, slutlig av­gift och extra avgift avrundas till helt krontal vid öretal under 50 nedåt och vid annat öretal uppåt.

84    § När slutlig avgift fastställts för ett avgiftsår, bortfaller skyldig­heten att erlägga sådan obetald del av motsvarande preliminära avgift som överstiger den slutliga avgif­ten.

A vlider återbetalningsskyldig, bortfaller skyldigheten att erlägga obetald preliminär avgift för det år under vilket dödsfallet inträffat.

Bestämmelse om obetald preli­minär avgift i första eller andra stycket äger motsvarande tiUämp­ning på påminnelseavgift som be­löper på den obetalda avgiften.

85 § Belopp som någon är berät­
tigad att återfå enligt 74 eller 75 §
men som enligt 76 § ej återbäres
på grund av att viss avgift ej er­
lagts räknas som avbetalning på
den obetalda avgiften.

Sådant överskjutande belopp som avses i 74 § första stycket och

 

Prop. 1974:14                                                                       43

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

som ej återbäres på grund av att den återbetalningsskyldige ej be­gär det jämställes med slutlig av­gift för året. Bestämmelserna i 57 § första stycket äger därvid ej tillämpning.

86   § I fråga om betalning enligt 52 § gäller bestämmelser som med­delas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Majtts bemyndigande, av centrala studiestödsnämnden.

87   § Det åhgger återbetalnings­skyldig att lämna centrala studie­stödsnämnden de uppgifter som är av betydelse för tUlämpningen av detta kapUel. I fråga om omyndig åvilar uppgiftsskyldigheten för­myndaren.

De uppgifter om personliga och ekonomiska förhållanden som läm­nas i ansökan om befrielse från preliminär avgift eller i annan handling som är avsedd att ligga till grund för bestämmande av av­gift skall avges på heder och sam­vete.

Närmare bestämmelser om upp­giftsskyldigheten meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av centrala studiestödsnämnden.

88     § Allmän försäkringskassa skall
lämna centrala studiestödsnämn­
den uppgift om sådan sjukpenning
eller ersättning som avses i 79 §.

AUmän försäkringskassa skall i övrigt lämna centrala studiestöds­nämnden de uppgifter som är av betydelse för tillämpningen av det­ta kapitel enligt de bestämmelser som Kungl. Maj:t meddelar.

89     § Annan myndighet och försäk­
ringsinrättning är skyldiga att på
begäran lämna försäkringsdomsto­
len, riksförsäkringsverket, allmän
försäkringskassa och centrala stu­
diestödsnämnden sådan uppgift i
fråga om viss person som är av
betydelse för tillämpningen av det­
ta kapitel.

 

Prop. 1974:14

44

 

Har någon uppburit studiestöd obehörigen eUer med för högt belopp och har han insett eUer bort inse detta, kan vad för mycket utgått ge­nast återkrävas.

Nuvarande lydelse

Föreslagen betydelse

6 kap.

2 §

 

Avbryter någon sina studier, äger första stycket motsvarande tillämpning beträffande uppburet studiestöd som avser tiden efter avbrottet.   -

Avbryter någon sina studier, äger första stycket motsvarande tiUämpning beträffande uppburet studiestöd som avser tiden efter avbrottet. Beror avbrottet på sjuk­dom skall studiestöd som den stu­derande uppburit enligt 3 kap. 13 — 19 §§ eller 4 kap. 28—35 §§ ej återkrävas.

På studiemedel enligt 4 kap. som återkräves enligt första eller andra stycket utgår ränta från den dag när medlen uppburits efter en ränte­sats som vid varje tidpunkt med två procent överstiger normalräntan för lån från statens utlåningsfondér. Om särskilda skäl föreligger, kan återbetalningsskyldig befrias helt eller delvis från skyldighet att erlägga ränta.

4§

Närmare föreskrifter för till-lämpningen av denna lag meddelas av Konungen eller efter Konung­ens bemyndigande, av centrala studiehjälpsnämnden.

Närmare föreskrifter för till-lämpningen av denna lag meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av centrala studiestödsnämnden eller riksför­säkringsverket.

 

6. Bestämmelserna i 22 §, 23 § andra och tredje styckena samt 24 § studiehjälpsreglementet (1964: 402) äger fortfarande tiUämpning med avseende på studielån som beviljats enligt studiehjälpsregle­mentet.

6. Bestämmelserna i 22 §, 23 § andra och tredje styckena samt 24 § studiehjälpsreglementet (1964: 402) äger fortfarande tUlämpning med avseende på studielån som beviljats enligt studiehjälpsregle­mentet, om ej låntagaren begär så­dan förändring av återbetalnings-villkoren som avses i andra styc­ket.

Begär låntagare förändring av återbetalningsvillkoren för studie­lån enligt studiehjälpsreglementet (1964:402), skall lånet jämte ränta återbetalas som om fråga vore om återbetalningspliktiga studiemedel enligt denna lag i dess lydelse en-

 

Prop. 1974:14                                                                       45

Nuvarande betydelse                    Föreslagen lydelse

ligt lagen (1974:000) om ändring i studiestödslagen samt punkterna 6a—6e.

6 a. För låntagare som ej upp­burit återbetalningspliktiga studie­medel före dag som anges i andra stycket gäller följande bestämmel­ser.

Förändring enligt punkt 6 sker med verkan från och med någon av följande tre förändringsdagar, nämligen den 1 januari 1976, den 1 januari 1977 och den 1 januari 1978.

Ansökan om förändringen skall ges in till centrala studiestöds­nämnden senast den 31 augusti närmast före förändringsdagen.

Förändring får ej bevUjas, om

1.    summan av de amorteringar och de annuiteter enligt 23 § tred­je stycket studiehjälpsreglementet (1964:402) (ränteannuiteter) som på förändringsdagen ej ännu för­faUit till betalning understiger tre fjärdedelar av basbeloppet vid in­gången av året närmast före för­ändringsdagen,

2.    på förändringsdagen återstår mindre än tre amorteringsår för studielånet.

Förändringen omfattar de amor­teringar och de ränteannuiteter som på förändringsdagen ej ännu förfallit till betalning. Centrala studiestödsnämnden får besluta att amortering och ränteannuitet som förfaUit till betalning på föränd­ringsdagen skall omfattas av för­ändringen.

Bestämmelse i 5 kap. om första avgiftsåret skall avse det år från och med vilket förändringen sker. Årsbeloppet för detta år beräknas dock till det belopp som skulle ha utgått i amortering och räntean­nuitet för året, om förändringen ej skett. Uppbär den återbetal­ningsskyldige efter förändringsda­gen   återbetalningspliktiga   studie-

 

Prop. 1974:14                                                                       46

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

medel beräknas årsbeloppet för närmast följande år enligt 5 kap. 25—28 §§.

6 b. För låntagare som uppburit återbetalningspliktiga studiemedel, för vilka årsbelopp enligt 5 kap. 22 § skall beräknas för 1976, gäl­ler följande bestämmelser.

Vad som föreskrives i punkt 6 a andra, tredje och femte styckena äger motsvarande tillämpning.

Förändring får ej beviljas, om

1.    summan av dels de amorte­ringar och de annuiteter enligt 23 § tredje stycket studiehjälpsregle­mentet (1964:402) (ränteannuite­ter) som på förändringsdagen än­nu ej förfallit till betalning, dels återbetalningsbeloppet enligt 5 kap. vid utgången av närmast föregå­ende år understiger basbeloppet vid ingången av året närmast före förändringsdagen,

2.    på förändringsdagen återstår mindre än tre amorteringsår för studielånet och mindre än tre av­giftsår för återbetalning av stu­diemedlen.

Bestämmelserna i 5 kap. 25—-28 §§ om avgiftsår d skall avse det år från och med vilket för­ändringen sker. Bestämmelserna i samma paragrafer om nya studie­medel skall därvid tillämpas på de amorteringar och de ränteannuite­ter som på förändringsdagen ännu ej förfallit till betalning. Årsbe­loppet för avgiftsår d får dock icke bestämmas till lägre belopp än det som skulle ha utgått i amor­tering och ränteannuitet för sam­ma år, om förändringen ej skett.

6 c. För låntagare som uppburit aterbetalningspliktiga studiemedel, för vilka årsbelopp skall beräknas första gången 1977 eller senare år, gäller följande bestämmelser.

Förändringen sker med verkan från och med den 1 januari 1976,

 

Prop. 1974:14                                                                       47

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

om årsbelopp första gången skall beräknas för 1977 eller 1978, och i övrigt med verkan från och med den 1 januari två år före det år för vilket årsbelopp första gången skall beräknas enligt 5 kap. 22 §. Ansökan skall ges in till cen­trala studiestödsnämnden senast den 31 augusti 1975, om föränd­ringen skall ske med verkan från och med den 1 januari 1976 och i övrigt senast den 31 augusti året närmast före förändringsdagen.

Vad som föreskrives i punkt 6 a femte stycket och punkt 6 b tredje stycket äger motsvarande tiUämp­ning.

Bestämmelserna i 5 kap. 25— 28 §§ om avgiftsår d skall avse det år från och med vilket föränd­ringen sker. Bestämmelserna i sam­ma paragrafer om nya studiemedel skall därvid tillämpas på de åter­betalningspliktiga studiemedel för vilka årsbelopp skall beräknas förs­ta gången 1977 eller senare år. Vi­dare skäll summan av de amorte­ringar och de ränteannuiteter som på förändringsdagen ännu ej för­fallit till betalning motsvara de återbetalningspliktiga studiemedel som enligt dessa paragrafer tidi­gare uppburUs.

6 d. För låntagare som uppburit aterbetalningspliktiga studiemedel men som ej kan begära förändring enligt punkt 6 b eller 6 c med ver­kan från och med den 1 januari 1976, den 1 januari 1977 respek­tive den 1 januari 1978 gäller föl­jande bestämmelser.

Vad som föreskrives i punkterna 6 a andra och tredje styckena, fjär­de stycket 2 och femte stycket, 6 b tredje stycket 1 samt 6 c femte stycket äger motsvarande tillämp­ning.

6 e. Närmare bestämmeher om förändring som avses i punkterna 6 a—d meddelas av Kungl. Maj:t

 

Prop. 1974:14                                                          48

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

eller, efter Kungl. Majtts bemyn­digande, av centrala studiestöds­nämnden.

Övergångsbestämmelser

1.    Denna lag träder i' kraft, såvitt avser utbyte av ordet studiehjälps­nämnden mot ordet studiestödsnämnden, 3 kap. 11 §, 4 kap. 14, 17, 19, 21 och 24 §§, ändrad beteckning på 4 kap. 31—33 §§, införande av nya 4 kap. 40 § och ändringen av nya 4 kap. 41 § den 1 juh 1974, såvitt avser 3 kap. 5 §, 4 kap. 10 §, 5 kap. 77—80, 88 och 89 §§ samt 6 kap. 2 och 4 §§, ändrad beteckning på 3 kap. 13—22 §§, ändrad beteckning på 4 kap. 28—30 §§, ändringen av nya 3 kap. 22 §, ändringen av nya 4 kap. 36 §, införande av nya 3 kap. 5 a, 13—19 och 23 §§, införande av nya 4 kap. 28—35 och 37 §§, införande av rubriken före nya 4 kap. 28 §, flyttning av rubriker samt punkterna 6 och 6a—6 e övergångsbe­stämmelserna till studiestödslagen (1973: 349) den 1 januari 1975 och i övrigt den 1 januari 1976.

2.    De nya bestämmelserna i 4 kap. 14 § tredje stycket om studerande som tidigare erhåUit barntillägg gäller endast sådan studerande som erhållit det tidigare barntillägget enligt beslut som meddelats tidigast den 1 juli 1974.

3.    Har i beslut om studiemedel för tid som helt eUer delvis infaller under andra halvåret 1974 studiebidraget för sådan tid beräknats enligt 4 kap. 24 § i dess äldre lydelse, har den studerande rätt tiU särskilt studiebidrag för andra halvåret 1974 med

121 kronor om det förut beviljade studiebidraget för denna tid upp­går till lägst 442 kronor,

63 kronor om det förut beviljade bidraget för denna tid uppgår tUl högst 441 kronor.

Det särskilda studiebidraget skall avräknas från de aterbetalningsplik­tiga studiemedel som den studerande beviljats för andra halvåret 1974 eller, om sådana medel ej beviljats, utbetalas tiU den studerande utan åteiibetalningsskyldighet. Utbetalningen skall ske på sätt och tid som Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, centrala studie­stödsnämnden bestämmer.

1

A. Bestämmelserna i 5 kap. i deras äldre lydelse gäher fortfarande i fråga om avgifter som avser avgiftsåret 1974 eller tidigare avgiftsår, om ej annat följer av punkt 16 nedan.

5. I fråga om avgiftsåret 1975 gäller de nya bestämmelserna i 5 kap.

 

Prop. 1974:14                                                                         49

30—36, 40, 44, 45 och 47 §§, 57 § första stycket samt 60 § i stället för motsvarande äldre bestämmelser. Förhöjning enligt 5 kap. 13 § andra stycket de äldre bestämmelserna eUer enligt 5 kap. 57 § första stycket de nya bestämmelserna får ej ske vid sådan frivUlig återbetalning under 1975 som görs före det första avgiftsåret.

6.   Det basbelopp som avses i 5 kap. 12 § första stycket i dess äldre lydelse skaU för 1975 anses utgöra 8 400 kronor. Detsamma skall gälla i fråga om det basbelopp som enligt 5 kap. 23 § första stycket i dess äldre lydelse skall tUlämpas vid omvandling av avgift som avser 1975, samt det basbelopp, som enligt 5 kap. 33 § i dess äldre lydelse, avser ingången av 1975.

7.   Den i 5 kap. 24 § första stycket i dess äldre lydelse angivna räntan skall utgöra,

 

a)    för återbetalningsskyldig som fått avgiftskvot faststäUd enhgt 5 kap. 6 eUer 7 § de äldre bestämmelserna före 1975 3,2 procent från den 1 juii 1974,

b)    för annan återbetalningsskyldig 3,2 procent från den 1 januari 1974.

8.    För den för vilken avgiftskvot skaU faststäUas före 1975 beräknas
slutiig avgift för 1975, i stället för enligt 5 kap. 12 § första stycket de
äldre bestämmelserna, enhgt följande formel, nämligen

(b -f c —d 4- e) X 1,016

f

a =

där a motsvarar avgiften för 1975, b återbetalningsskyldigheten vid ut­gången av juni 1974 beräknad enligt de grunder som anges i 5 kap. 24 § de äldre bestämmelserna, c för 1974 beviljade återbetalningspliktiga studiemedel, d summan av dels avgifter som debiterats under 1974, dels belopp som betalts frivilligt jämte föreskriven förhöjning under 1974, dels belopp i fråga om vilket beslut om återkrav enhgt 6 kap. 2 § med­delats under 1974, e summan av dels de avgifter eller delar av avgifter i fråga om vilka beslut om debitering förfallit under 1974, dels debite­rade avgifter eUer delar av debiterade avgifter som återburits under 1974 ooh f antalet kvarstående avgiftsår. Antalet kvarstående avgiftsår beräknas därvid enligt följande formel, nämhgen

g —(h —k—1-I-m-j-n)
r                                            ,

o

där f motsvarar antalet kvarstående återbetalningsår, g summan i bas­belopp av de återbetalningspliktiga studiemedel som den återbetalnings­skyldige uppburit före utgången av 1974, h summan i basbelopp av de avgifter som den återbetalningsskyldige debiterats före utgången av 1974, k siunman i basbelopp av de avgifter eller delar av avgifter i fråga om vilka beslut om debitering förfallit före utgången av 1974, 1 summan i basbelopp av de debiterade avgifter eller delar av debiterade avgifter

4   Riksdagen 1974.    1 saml.    Nr 14

Prop. 1974:14                                                                         50

som återburits tiU den återbetalningsskyldige före utgången av 1974, m summan i basbelopp av de belopp i fråga om vilka beslut om återkrav enligt 6 kap. 2 § meddelats före utgången av 1974, n summan i bas­belopp av de belopp som den återbetalningsskyldige betalt friviUigt jämte föreskriven förhöjning före utgången av 1974 och o den avgiftskvot som senast fastställts för den återbetalningsskyldige före utgången av 1974. Antalet kvarstående avgiftsår avrundas till närmast högre hela tal.

9.    För den för vUken avgiftskvot skaU fastställas första gången 1975
beräknas slutlig avgift för 1975, i stäUet för enligt 5 kap. 12 § första
stycket de äldre bestämmelserna, enligt följande formel, nämligen

(b —c) X 1,032
a=    ----------------- ,

där a motsvarar avgiften för 1975, b återbetalningsskyldigheten vid ut­gången av 1974 beräknad enligt de grunder som anges i 5 kap. 24 § de äldre bestämmelserna, c ränta för 1974 som avses i 5 kap. 24 § de äldre bestämmelserna och f det antal år med vUket delning skall ske enligt 5 kap. 6 § de äldre bestämmelserna.

10.   Regleringstal enligt 5 kap. 15 § de nya bestämmelserna skaU första gången faststäUas vid utgången av 1975.

11.   För den som uppburit återbetalningspliktiga studiemedel för tid före den 1 januari 1976 och för vilken återbetalningsskyldigheten ej upphört före detta datum skall återbetalningsbeloppet enligt 5 kap. i dess nya lydelse vid utgången av 1975 bestämmas enhgt följande.

Aterbetalningsbeloppet skall utgöra summan av

a)    produkten av regleringstalet enligt punkt 10 och det belopp som den återbetalningsskyldige haft att erlägga, om han genom frivillig återbetalning enligt de äldre bestämmelserna velat bringa återbetal­ningsskyldigheten, utom i vad avser de återbetalningspliktiga studieme­del som han uppburit under 1975, att upphöra helt den 31 december 1975,

b)   produkten av ett jämkat regleringstal och det belopp som den åter­betalningsskyldige haft att erlägga, om han genom friviUig återbetalning velat bringa återbetalningsskyldigheten i vad den avser de återbetal­ningspliktiga studiemedel som han uppburit under 1975 att upphöra helt den 31 december 1975.

Vid beräkning enligt andra stycket skall dock ränta enligt 5 kap. 24 § i dess äldre lydelse eller enhgt punkt 7 ovan ej beräknas för 1975. Ej heller skaU förhöjning ske enligt 5 kap. 13 § andra stycket i dess äldre lydelse. Dessutom skaU förutsättas att den återbetalningsskyldige kom­mer att erlägga belopp som debiterats honom som avgift och i fråga om vilket beslutet om debitering ej förfaUit vid utgången av 1975 på grund av att beloppet ej erlagts. Med jämkat regleringstal avses det tal som erhåUes om regleringstalet enligt punkt 10 jämkas med motsvarande tillämpning av 5 kap. 17 § i dess nya lydelse.

 

Prop. 1974:14                                                          51

12.   Beräkning enligt punkt 11 av återbetalningsbeloppet vid utgången
av 1975 skaU göras om, därest beslut om debitering av preliminär eller
kvarstående avgift för avgiftsåret 1975 eUer tidigare avgiftsår helt eller
delvis förfaller efter ingången av 1976 på grund av att avgiften eller
del av avgiften ej erlagts. Vid den nya beräkningen skall beslut anses
ha förfallit den 31 december 1975.

Även återbetalningsbeloppet vid utgången av 1976 och vid utgången av följande år skall, allt i den mån de beröres, räknas om med utgångs­punkt i det återbetalningsbelopp som fastställts enligt första stycket.

Omräkning enligt första och andra styckena skall beaktas vid fast­ställande av årsbelopp och avgifter först från och med avgiftsåret när­mast efter det under vilket beslutet om debitering förfaUit.

13.   Bestämmelserna i punkt 12 äger motsvarande tiUämpning, om den återbetalningsskyldige efter ingången av 1976 enligt 5 kap. 38 § första eller andra stycket i deras äldre lydelse eller 5 kap. 39 § i dess äldre lydelse återfår för mycket erlagd prehminär dier kvarstående avgift eller om beslut fattas efter ingången av 1976 om återkrav enligt 6 kap. 2 § som avser studiemedel som den återbetalningsskyldige uppburit under 1975 eller tidigare år.

14.   Debiteras efter ingången av 1976 kvarstående avgift för avgifts­året 1975 eller tidigare avgiftsår, skall beräkningen enligt punkt 11 av återbetalningsbeloppet vid utgången av 1975 och övriga återbetalnings­belopp som beröres göras om. Härvid äger punkt 12 tredje stycket mot­svarande tUlämpning.

15.   Har avgiftskvot fastställts enligt 5 kap. i dess äldre lydelse för en återbetalningsskyldig, bestämmes dennes årsbelopp för 1976 enligt föl­jande formel, nämhgen

b

[c — (d — e — f -I- g -f h)] : k ' där a motsvarar årsbeloppet för 1976, b återbetalningsbeloppet vid ut­gången av 1975, c summan i basbelopp av de återbetalningspliktiga studiemedel som den återbetalningsskyldige uppburit, d summan i bas­belopp av de avgifter som den återbetalningsskyldige debiterats, e sum­man i basbelopp av de avgifter eller delar av avgifter i fråga om vUka beslut om debitering förfallit, f summan i basbelopp av de debiterade avgifter eUer delar av debiterade avgifter som återburits till den åter­betalningsskyldige, g summan i basbelopp av de belopp i fråga om vilka beslut om återkrav enligt 6 kap. 2 § meddelats, h summan i basbelopp av de belopp som den återbetalningsskyldige betalt friviUigt jämte före­skriven förhöjning och k den avgiftskvot som senast fastställts för den återbetalningsskyldige, aUt enhgt äldre bestämmelser. Vid beräkningen avrundas [c — (d — e — f -1- g -I- h)]: k tiU närmast högre hela tal. Årsbeloppet för 1976 skall dock alltid beräknas tiU lägst en tiondel av det basbelopp, som gäller vid ingången av 1976. Årsbeloppet får ej heUer

 

Prop. 1974:14                                                          52

för den som ej uppburit återbetalningspliktiga studiemedel under 1975 beräknas till högre belopp än som motsvarar produkten av den debite­rade preliminära avgiften enligt 5 kap. 25 § de äldre bestämmelserna för 1975 och det regleringstal som faststäUes enhgt punkt 10.

16.   De nya bestämmelserna om extra avgift i 5 kap. 67—72 §§ gäller
även sådan preliminär avgift och kvarstående avgift för 1975 eller
tidigare avgiftsår, i fråga om vilken avgift beslut om debitering helt
eUer delvis förfaUit enhgt 5 kap. 30 § i dess äldre lydelse på grund av
att avgiften eller del av avgiften ej erlagts. Den del av det obetalda
beloppet som ej erlagts vid utgången av 1975, skall vid bestämmande av
extra avgift, vid början av 1976 anses uppgå tiU det antal kronor som
motsvarar produkten av

a)   det regleringstal som fastställes enligt punkt 10,

b)   det belopp i kronor som utgör produkten av dels ett tal som mot­svarar det antal basbelopp som den obetalda avgiften eller den obetalda delen av avgiften avsåg vid utgången av 1975, dels det basbelopp som enligt punkt 6 gällde vid ingången av 1975.

 

17.   Bestämmelserna i nya 4 kap. 30 § gäller för vårterminen 1975 under förutsättning att den studerande under höstterminen 1974 bedri­vit studier för viUca studiehjälp eller studiemedel utgått eller kunnat utgå.

18.   Ytterligare föreskrifter för ikraftträdandet av denna lag meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av centrala studiestödsnämnden.

 

Prop. 1974:14                                                                      53

Utdrag av protokollet över utbildningsärenden hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet den 1 mars 1974.

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, GEIJER, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, CARLS­SON, FELDT, SIGURDSEN, GUSTAFSSON, ZACHRISON, HJELM-WALLÉN.

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Zachrisson, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om studiesocialt stöd och anför.

I prop. 1974:1 (bil. 10 s. 442 och 471) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1974/75 beräkna

1.     till Studiebidrag m. m. ett förslagsanslag av 579 000 000 kr.,

2.     till Studiemedelsfonden ett investeringsanslag av 447 000 000 kr. Jag anhåller att nu få ta upp dessa frågor.

1 Inledning

Vid 1964 års riksdag fattades beslut om en ändring av formerna för det statliga studiesociala stödet för utbUdning efter grundskolan. På grundval av förslag från studiehjälpsutredningen (SOU 1963: 48) och studiesociala utredningen (SOU 1963: 74) skapades genom statsmakter­nas beslut (prop. 1964: 138, SäU 1964: 1, rskr 1964: 290) två stödformer, studiehjälp vid studier på gymnasial nivå och studiemedel vid studier på i huvudsak eftergymnasial nivå.

1964 års beslut har kompletterats i flera avseenden. Sålunda fattade 1965 års riksdag beslut om bl. a. höjning av det s. k. förlängda barn­bidraget (prop. 1965: 109, 2LU 1965: 50, rskr 1965: 283). Vid 1967 års riksdag fattades beslut om dels en förbättring av förmånerna inom vuxenutbildning, dels en ändring av grunderna och beloppen för rese-tUlägg till studiebidrag (prop. 1967:85, 2LU 1967:45, rskr 1967:290). Vid 1969 års riksdag aktualiserades i en särskild proposition (1969: 16, SU 1969: 51, 2LU 1969: 38, rskr 1969: 192 och 213) en rad förbättringar på det studiesociala området. Reformförslagen innebar bl. a. att det inkomstprövade tillägget höjdes och att maximibeloppet för lån från allmänna studielånefonden höjdes från 5 000 kr. till 6 500 kr. Reform-

 

Prop. 1974:14                                                          54

förslaget innebar vidare att en strikt gränsdragning gjordes mellan yngre och äldre elever. Gränsen faststäUdes tiU 20 år. Förslaget tog också fas­ta på de vuxenstuderande. Åldersgränsen för erhållande av studiemedel höjdes från 40 till 45 år. De vuxenstuderande fick genom förslaget möj­lighet tUl partiell befrielse från skyldighet att betala tillbaka studielån från allmänna studielånefonden.

En särskild proposition med förslag om förbättringar på det studie­sociala området behandlades av 1970 års riksdag (prop. 1970: 77, SU 1970:116, 2LU 1970:50, rskr 1970:284 och 290). Förslagen innebar bl. a. en höjning av studiebidraget och det förlängda barnbidraget inom studiehjälpssystemet från 75 kr. tiU 100 kr. i månaden, en höjning av inackorderingstillägget från 100 kr. till 125 kr. i månaden samt en höj­ning av resetilläggen med 10 kr. i varje avståndsklass. I propositionen behandlades även frågan om studiemeritering för studiemedel.

Vid 1971 års riksdag fattades beslut om att studiemedel skall kunna utgå för deltidsstuderande samt om fria läromedel för elever vid stat­liga utbildningsanstalter inom studiehjälpens område (prop. 1971: 37, SfU 1971:28, rskr 1971: 171). Dessutom fattades beslut om en höjning av resetilliiggen med 10 kr. i varje avståndsklass. Vid samma riksdag fattades också beslut om nya regler om studiestöd för utländska stude­rande (prop. 1971: 81, SfU 1971: 29, rskr 1971: 185).

Beslut om förbättringar på det studiesociala området fattades också av 1972 års riksdag (prop. 1972: 27, SfU 1972: 20, rskr 1972: 148). Propo­sitionen innehöll förslag om regler för det inkomstprövade tillägget motsvarande dem som gäller för det statliga bostadstUlägget, en höj­ning av det behovsprövade tillägget från 75 till 90 kr. i månaden och en höjning av resetillägget från 60—120 kr. till 65—130 kr. i månaden. Dessutom fattades principbeslut om att överföra äldre studerande som tillhör studiehjälpssystemet till studiemedelssystemet samt om ett en­hetligt studiekreditsystem.

Vid 1973 års riksdag (prop. 1973: 63, SfU 1973: 17, rskr 1973: 240) fattades beslut om att studerande över 20 år som tidigare tillhört studiehjälpssystemet den 1 juh 1973 skuUe överföras tUl studieme­delssystemet. I samband härmed beslöts att maximibeloppet inom studiemedelssystemet skulle fördelas på ett läsår motsvarande nio må­nader. Den maximala studiebidragsdelen sattes till 1 755 kr. för ett läsår, vUket genom överförandet innebar en förbättring med 180 kr. på ett läsår för vissa studerande. Studerande inom studiehjälpssystemet skulle enligt beslutet i fortsättningen erhålla sin studiekredit i form av återbetalningspliktiga studiemedel. Beslut fattades också om att fri-beloppsgränsen beträffande hänsynstagande till makes inkomst skulle höjas från 140 % av basbeloppet per termin till 200 % per termin och att reduceringen på inkomst därutöver skulle ske med 40 %. Princip­beslut fattades om en särskild sjukförsäkring för de studerande som

 

Prop. 1974:14                                                                         55

uppbär studiemedel. För studerande inom studiehjälpssystemet be­slöts om en höjning av inackorderingstillägget från 125 kr. tUl 150 kr. i månaden.

1973 års riksdag (prop. 1973: 165, FiU 1973:40, rskr 1973:344) fat­tade även beslut om en höjning fr. o. m. den 1 januari 1974 av studie­bidraget till yngre elever i gymnasieskolan m. fl. skolformer till 125 kr. per månad och av förlängt barnbidrag till 125 kr. per månad.

1968 års studiemedelsutredningi har med skrivelse den 27 februari 1973 överlämnat betänkandet (SOU 1973: 17) Teknisk översyn av stu­diemedelssystemet, vari behandlas frågor om bl. a. nytt registrerings-och utbetalningssystem för studiemedel, behovsprövning mot egen in­komst, studiemedel för korttidsstudier, maximitid för studiemedel, ter­minsbegreppet och studielämplighetsprövningen samt studiemedels­nämndernas sammansättning och arbetsformer. Efter remiss har ytt­randen avgetts av statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), universi­tetskanslersämbetet (UKÄ), centrala studiehjälpsnämnden (CSN), skol­överstyrelsen (SÖ), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och datainspektio­nen. Vidare har yttranden avgetts av Sveriges akademikers central­organisation (SACO), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Tjänste­männens centralorganisation (TCO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen, Postban­ken, Vuxenstuderandes riksorganisation (VRO), Sveriges förenade stu­dentkårer (SFS) och Sveriges elevers centralorganisation (SECO). Dess­utom har yttrande inkommit från teknologorganisationen Reftec.

I en promemoria som utarbetats inom utbildnings- och finansdepar­tementen har förslag lagts fram om förändringar av återbetalnings­reglerna inom studiemedelssystemet (Ds U 1973: 16) Återbetalning av studiemedel. Efter remiss har yttranden över förslaget avgetts av stats­kontoret, UKÄ, CSN och SÖ. Vidare har yttranden avgetts av Lands­organisationen i Sverige (LO), SACO, SR, TCO, SAF, Postbanken, VRO, SFS, SECO, Sveriges sjuksköterskeelevers förbund (SSEF) och Moderata ungdomsförbundet (MUF). Dessutom har yttranden inkom­mit från Fria Moderata studentförbundet (FMSF) och Reftec.

I skrivelse den 23 augusti 1973 har CSN kommit in med sin anslags­framställning för budgetåret 1974/75 för den studiesociala verksamhet som sorterar under CSN och studiemedelsnämnderna. Skrivelsen inne­håller förslag tiU vissa ändringar på studiehjälpens område.

CSN har vidare den 11 januari 1974 lämnat förslag till bestämmelser angående en särskild sjukförsäkring för studerande med återbetalnings­pliktiga studiemedel. I ärendet har yttrande kommit in från offenthg-hets -och sekretesslagstiftningskommittén.

' Riksdagsledamoten Börje Nilsson, ordförande, rektorn Stig Andersson, kanslichefen Stig Mattsson, filosofie studeranden Staffan Nilsson och riks­dagsledamoten Ingrid Sundberg.

 

Prop. 1974:14                                                          56

Vidare har flera olUca framställningar med önskemål om ändringar av de studiesociala förmånerna m. m. kommit in.

Stockholms universitets studentkår har i skrivelse den 20 mars 1972 krävt att indexhöjningen av studieskulden slopas under värnpliktstiden.

Studentkåren i Växjö har i en skrivelse den 14 maj 1973 framfört krav på att indexregleringen skall avskaffas och ersättas med en låg fast ränta, att tills det långsiktiga målet är nått bidragsdelen bör justeras upp till 25 % av studiemedlen och att studieméddsnivån skaU medge att enbart 20 % går tUl hyra samt att inkomstgränsen för återbetalning bör höjas.

Föreningen för arbetssökande med postgymnasial utbUdning har läm­nat förslag till nytt återbetalningssystem som bl. a. innebär att bidrags-delen skall utgöra 25 % av studiemedlen och att återbetalningarna skall kraftigt underlättas.

I en skrivelse den 3 september 1973 har SFS bl. a. framhållit att bi­dragsdelen måste återstäUas tiU 25 % av studiemedlens totala belopp och att totalbeloppet måste höjas för att kompensera för kostnadsökning­arna främst i form av ökade kostnader. Dessutom framhåUer SFS att behovsprövningen mot makes ekonomi bör slopas. Framför allt bör de olikheter som i dag finns i behandlingen av gifta och icke gifta sam­manboende försvinna.

TCO har i en skrivelse den 23 januari 1973 lämnat synpunkter angå­ende utredning om studiestödets återbetalningsregler. TCO framhåller att en särskild utredning bör tillkallas, att organisationen känner oro inför skuldsättningsproblemen i systemet, att jämfördseränteberäk-ningen och garantiregeln bör ändras samt att studiemeddsavgifterna bör anknytas till nettoprisindex.

Arbetsgruppen inom utbildnings- och finansdepartementen för en översyn av återbetalningsreglerna har i en skrivelse den 22 maj 1973 redovisat uppgifter om den årliga återbetalningens storlek och de åter­betalningsskyldiga studiemedelstagarnas inkomster.

I en skrivelse den 5 december 1973 anhåller SFS bl. a. att tillfreds­stäUande möjligheter ges de studerande att få extra studiemedel för som­marferierna om feriearbete inte går att få för hela ledigheten och att om detta inte går studiestödslagens 4 kap. 13 § 1 stycket ges en något generösare formulering.

CSN har i särskild skrivelse den 24 maj 1973 föreslagit en höjning av resetillägget från 65, 85, 110, 130 kr. till 75, 105, 135 och 155 kr. i må­naden för avstånd om minst 6, 15, 25 och 35 km.

Elevrådet vid Finnvedsskolan i Värnamo har anhålht bl. a. om att resebidragen måtte höjas så att de täcker resekostnaderna och att kol­lektivtrafikförbindelserna förbättras.

VRO har i en skrivelse den 31 januari 1974 krävt att deltidsstuderan­de inom gymnasial utbildning ges rätt till studiebidrag.

 

Prop. 1974:14                                                          57

2 Gällande bestämmelser om studiestöd

Till studerande under 20 år i gymnasieskolan, folkhögskolan m. fl. läroanstalter utgår studiehjälp enligt bestämmelserna i studie­stödslagen (1973: 349, ändrad 1973: 923) i form av studiebidrag jämte tillägg och återbetalningspliktiga studiemedel. TiUämpningsbestämmelser finns i studiestödskungörelsen (1973: 418). Förteckning över läroanstalter och utbildningslinjer vid vilka studiehjälp utgår finns i kungörelsen i bi­laga under Avdelning A. För elever i grundskolan och motsvarande skol­former utgår förlängt barnbidrag enligt bestämmelserna i studiestöds­lagen (1973: 349, ändrad 1973: 923) och studiestödskungörelsen (1973: 418).

Studiehjälp enligt studiestödslagen utgår för läsår eller kurstid i princip fr. o. m. kvartalet efter det, under vilket den studerande fyllt 16 år.

Studiebidrag och förlängt barnbidrag utgår med 125 kr. i månaden.

Härutöver kan inkomstprövat tillägg utgå fr. o. m. kvartalet efter det, under vilket den studerande fyllt 17 år. TUl grund för inkomst­prövningen ligger den studerandes och hans föräldrars sammanlagda taxerade inkomst vid senaste taxering till statlig inkomstskatt. Den taxerade inkomsten får inte överstiga 27 000 kr. Om emellertid elevens föräldrar har vårdnaden om annat barn än eleven eller om föräldrarna är pUktiga till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet utge un­derhållsbidrag tUl sådant annat barn, kan inkomstprövat tillägg utgå till elev som inte är gift även om inkomsten överstiger 27 000 kr. Detta gäller endast om det andra barnet är under 17 år eller att barnet som yngre elev bedriver studier vid sådan läroanstalt vid vilken studiehjälp utgår. Överstiger elevens och föräldramas sammanlagda förmögenhet 50 000 kr. skall en femtedel av det överskjutande beloppet jämställas med taxerad inkomst. Inkomstprövat tillägg utgår med högst 75 och lägst 20 kr. per månad. TiUäggets storlek vid olika taxerad inkomst framgår av uppställningen på nästa sida.

Om elevens och föräldrarnas sammanlagda taxerade inkomst vid senaste taxering till statlig inkomstskatt inte överstiger 23 000 kr. och om synnerligen stort behov av ytterligare studiehjälp föreligger, kan behovsprövat tillägg utgå med högst 90 kr. i månaden. Vid behovs­prövningen — som görs av CSN — utgår man från årsinkomsten vid ansökningstillfället (räknat före skatt och innefattande även hittills icke skattephktiga inkomster såsom sjukpenning, bostadstillägg, arbets­löshetsbidrag etc).

Är den studerande i behov av inackordering, utgår inackorderings­tillägg med 150 kr. i månaden. Rese tillägg med 65—130 kr. i månaden

 

 

 

 

Prop. 1974:14

 

 

 

 

58

Taxerad inkomst

0 syskon

1 syskon

2 syskon

3 syskon

4 syskon  

0-23 000

75           1

 

.  .1

 

 

23 100—24 000

65

 

 

 

 

24 100—25 000

55

 

 

 

 

25 100—26 000

45

■ 75

 

 

 

26 100—27 000

30

 

 

 

 

27 100—28 000

 

 

■ 75

 

 

28 100—29 000

 

 

 

 

29 100—30 000

 

60

 

■ 75

 

30 100—31 000

 

45

 

 

31 100—32 000

 

30

 

 

75

32 100—33 000

 

 

 

 

33 100—34 000

 

 

 

 

 

34 100—35 000

 

 

60

 

 

35 100—36 000

 

 

45

 

 

36100—37 000

 

 

25

 

 

37 100-38 000

 

 

 

 

 

38 100—39 000

 

 

 

60

 

39 100—40 000

 

 

 

40

 

40100-41000

 

 

 

20

 

41 100—42 000

 

 

 

 

 

42 100—43 000

 

 

 

 

55

43 100-44 000

 

 

 

 

35

 Vid fler än fyra syskon kan inkomstprövat tillägg utgå även om föräldrarnas taxerade inkomst överstiger 44 000 kr.

utgår för dagUga resor mellan hem och skola. Tillägg utgår endast om avståndet är minst 6 km.

Här beskrivna förmåner utgår till den som fyller högst 19 år (yngre elev) under det kalenderår då läsåret eller kursen börjar.

Återbetalningsphktiga studiemedel kan utgå tiU yngre studerande. Vid prövningen tas hänsyn till den studerandes och föräldrarnas in­komst och förmögenhet.

De studerande vid eftergymnasiala läroanstalter och elever över 20 år i gymnasial utbildning erhåller studiemedel enligt bestämmelser­na i studiestödslagen (1973: 349, ändrad 1973: 923). TiUämpningsföre-skrifter finns i studiestödskungörelsen (1973:418). Förteckning över studiemeddsberättigade läroanstalter finns i kungörelsens bilaga Avdel­ning B.

Studiemedel består av studiebidrag och återbetalningspliktiga studie­medel. Studiemedlen är indexreglerade och utgår per år med 140 % av basbeloppet inom den allmänna försäkringen, dvs. med nu gällande basbelopp totalt 11 340 kr. Om den studerande har vårdnaden om barn, kan dessutom utgå barntUlägg med 25 % av basbeloppet (f. n. 2 025 kr.) för varje barn under 16 år. Extra studiemedel kan vidare utgå om synnerliga skäl föreligger. Av studiemedlen utgör maximalt 1 755 kr. ett studiebidrag medan återstoden skall återbetalas under normalt 20—25 år.

Studiemedel utgår med hänsyn till den studerandes studiemeriter samt de ekonomiska resurser över vilka den studerande förfogar.

Studiemedel kan även utgå för deltidsstudier för dem som studerar

 

Prop. 1974:14                                                          59

på minst halvtid vid eftergymnasial utbildning. Förutsättningen är att godtagbara skäl finns till att studierna bedrivs på deltid. Studiemedel till deltidsstuderande utgår med hälften av vad som utgår till heltids­studerande, dvs. med 35 % av basbeloppet per termin. Barntillägg utgår med samma belopp som till heltidsstuderande. Deltidsstudieme­del i form av återbetalningspliktiga studiemedel kan även utgå till stu­derande i gymnasial utbildning.

Studiemedel beviljas av studiemedelsnämnderna för eftergymnasial utbildning och av CSN när det gäller elever över 20 år i gymnasial utbildning.

Studiemedlen återbetalas genom årliga avgifter.

Återbetalningen sker enligt studiestödslagen (1973: 349, ändrad 1973: 923) och studiestödskungörelsen (1973:418). Återbetalningen påbörjas i regel tredje året efter det att studiemedel lyfts sista gången och pågår i regel tiUs den återbetalningsskyldige fyllt 50 år. Studiemedlen såväl som återbetalningsbeloppen är indexreglerade genom anknytning till basbeloppet i den allmänna försäkringen. Ränta utgår ej.

 

Prop. 1974:14                                                                      60

3 1968 års studiemedelsutrednings betänkande Teknisk översyn av studiemedelssystemet

3.1   Vissa gemensamma frågor

3.1.1 Nytt registrerings- och utbetalningssiystem för studiemedel

En arbetsgrupp inom CSN har utrett frågan om ett nytt registrerings-och utbetalningssystem för studiemedel. Gmppens arbete har skett i samråd med studiemedelsutredningen i avsikt att även förse utredning­en med förslag till tekniska lösningar av vissa frågor som utredningen behandlar i föreliggande betänkande. Gruppen har tUl CSN lagt fram ett principförslag till lokalt och centralt registrerings- och utbetalnings­system baserat på automatisk databehandling (ADB). Det föreslagna systemet har som målsättning att förenkla och rationalisera vissa av stu­diemedelsnämndernas särskilt betungande och tidskrävande arbetsmti-ner vilka i dag utförs manuellt. Genom systemet väntas betydande för­delar nås: behandlingstiderna för studiemeddsärenden nedbringas avse­värt, säkerheten i handläggningen av ärenden ökar, sådana kontroll­rutiner som i dag är otillräckliga på grund av det administrativa syste­mets uppbyggnad förbättras och effektivare kontrollrutiner skapas. Servicemöjligheterna gentemot studiemeddstagarna förbättras.

Arbetsgruppens förslag anger den yttre ramen och huvudrutinerna för ett ADB-baserat registreringssystem, med angivande av fördelning av arbetsuppgiftema mellan de lokala organen och ett centralt placerat studiemedelstagarregister samt förslag till datautrustning i anslutning härtiU.

Enligt arbetsgruppen är bl. a. följande förändringar angelägna: mer ändamålsenliga arbetsrutiner med bättre siffer- och beräkningskontrol­ler, bättre identitetskontroller, reducerade väntetider och en under verksamhetsåret jämnare fördelning av studiemedelsnämndernas ar­betsbelastning, ökade möjligheter att kontrollera lämnade uppgifter och då främst uppgifter om behörighet/studieaktivitet, inkomst och förmögenhet, studiemeriter, bättre möjligheter att få uppgift om studie­avbrott och andra orsaker, som kan föranleda omprövning av beviljade studiemedel, enklare ansökningsförfarande så att antalet felaktigt ifyllda handhngar kan reduceras, möjliggöra anknytning av bevUjade medel till förändringar i basbeloppet, bättre möjligheter till informationsutbyte med andra myndigheter.

Studiemedelsnämnderna förutsätts även i fortsättningen vara mot­tagande myndighet för studiemeddsansökningar utom för sådana som rör studiemedel för studier utomlands. Registrering av inkommande ansökan och beslut i enskUda fall skall även fortsättningsvis ske hos nämnden. Av studiemedelsnämnderna framställda datauppgifter ajour-

 

Prop. 1974:14                                                          61

förs i ett centralt dataregister där bl. a. vissa kontroller och utskrift sker.

Förslaget till registreringssystem innebär enligt arbetsgruppens me­ning så stora förbättringar av nämndernas arbetsrutiner att de di­rekta initialkostnaderna för systemet mer än väl kommer att vägas upp av rationaliseringsvinsterna.

När det gäller utbetalningsformen har arbetsgruppen funnit att den mest lämpliga formen är utbetalning av studiemedel på postgiro.

Arbetsgruppen föreslår följande utbetalningsmtin. Studiemedelstaga-ren får från den centrala datorn ett beslutsmeddelande om studieme­del. Före varje utbetalningsperiod tillställs studiemedelstagaren en stu-diekontroUhandling där lämnade uppgifter skall kompletteras, varefter handlingen återsänds till den centrala datorn. Därefter överförs betal­ningsuppdraget till magnetband som översänds till postbanken.

Kostnaderna har av arbetsgruppen uppskattats dels beträffande ut­vecklingskostnaderna, dels driftkostnaderna. Med hänsyn till behovet av personal, experter och utrustning för det fortsatta utvecklingsarbetet har arbetsgruppen uppskattat utvecklingskostnaderna till 2,6 milj. kr. De årUga driftkostnaderna har beräknats till 1,1 mUj. kr. Genom över­gång till central utbetalning kommer vissa kostnader att bortfalla. Arbetsgruppen räknar med att de tillkommande driftkostnaderna och de kostnader som bortfaUer kommer att ta ut varandra. Dessutom kommer administrativa vinster att uppnås.

Arbetsgruppen har inte närmare diskuterat registreringens innehåll, rutiner för ansökan om studiemedel och utbetalning av studiemedel m. m. Studiemedelsutredningen framför, med arbetsgruppens förslag som underlag, vissa principiella krav på systemets uppbyggnad, vilka är en fömtsättning för att de förslag utredningen lämnar skall kunna genomföras.

Enligt studiemedelsutredningen föreUgger ett starkt behov av åtgärder som åstadkommer en säkrare och mer rationeU administration av stu­diemedelssystemet. Detta behov har ökat genom överförandet av s. k. äldre  studerande inom  studiehjälpssystemet  till  studiemedelssystemet.

Förslaget om nytt registrerings- och utbetalningssystem liksom vissa av studiemedelsutredningens förslag, som har en anknytning därtiU, måste vidareutvecklas efter principbeslut om ADB-systems utform­ning.

3.1.2 Terminsbegreppet

Studiemedelsutredningen har utrett om en samordning mellan studie­termin och studiemedelstermin är möjlig. Utredningen har funrut att varken en generell samordning av studietermin/studiemedelstermin eller en samordning av studiemedelsterminen med terminsindelningen vid filosofisk fakultet är möjlig att åstadkomma. En samordning av olika läroanstalters terminsindelning skulle krävas för att en generell

 

Prop. 1974:14                                                          62

samordning skuUe kunna åstadkommas. Lästerminerna är olika långa på olika studiebanor och infaller på något olika tider. Det väsentligaste skälet enligt studiemedelsutredningen mot en annan tidsindelning av studiemedlens beviljningsperioder än kalenderhalvår eller kvartal är de svårigheter som skulle uppstå i fråga om den ekonomiska kontrollen i enlighet med studiemedelssystemets behovsprövningsregler.

3.1.3   Beviljningsperioder för studiemedel

Beviljning av studiemedel sker f. n. för en eller två terminer. De flesta studerande ansöker om och erhåller studiemedel för två terminer åt gången. Enligt studiemedelsutredningens mening bör studiemedlens beviljningsperioder följa kalenderhalvåret. Utredningen framhåller ock­så att det normala bör vara att studiemedel beviljas för två på varandra följande kalenderhalvår. Förslaget om övergång till ADB-behandling av studiemedelsbeviljningen ökar emellertid möjlighetema till bevilj­ning av studiemedel för längre perioder än två kalenderhalvår. Detta möjliggörs dels genom att ADB-systemet ger en aktuellare anknytning till basbeloppet, dels genom den förbättrade studiekontroll som utred­ningen föreslår i samband med det nya systemet för beviljnings- och utbetalningsrutiner. Genom längre beviljningsperioder skuUe även stu­diemedelsnämndernas arbetssituation förbättras. Utredningen framhål­ler emellertid att ett system med längre beviljningstider fordrar nära samarbete mellan de läroanstalter som till viss dd kommer att an­svara för studiekontrollen och resp. studiemedelsnämnd för att systemet skall kunna fungera tUlfredsställande.

När det gäUer utbetalningen föreslår utredningen att studiemedel skall utbetalas två gånger per kalenderhalvår. Inför varje utbetalnings­tillfälle bör studiekontroll ske. Fler utbetalningsperioder innebär från studiekontrollsynpunkt att studieavbrottet eller förändringar i den studerandes ekonomi under en beviljningsperiod kan meddelas av studie-medelstagarna enklare än nu. Ändringar i den studerandes inkomst­förhållanden kan snabbare resultera i ändring av beviljade men ej utbetalade studiemedel. Utredningen anser att det är mest praktiskt att knyta utbetalningsperioderna till kvartal. Utredningen föreslår att utbetalningen av studiemedel för var och en av utbetalningsperio-dema sker fr. o. m. den 10 januari, 10 april, 10 augusti och 10 okto­ber.

3.1.4   Basbeloppsanknytaingen

Studiemedelsutredningen föreslår att basbeloppet för den första månaden i varje kvartal, dvs. basbeloppet för januari, april, juli och oktober, ligger till grund för studiemedelsbeloppets storlek för resp. kvartal.  Enligt utredningen kommer en anknytning av studiemedels-

 

Prop. 1974:14                                                          63

beloppet till ett kvartalsbelopp inte att innebära några utgiftsökningar för statsverket. För de studerande innebär en aktuellare anknyt­ning av basbeloppet till varje utbetalningsperiod en fördel efter­som studiemedelsbeloppet härigenom kommer att stå i bättre rela­tion till konsumentprisernas utveckling under beviljningsperioden. Stu­diemedelsutredningen behandlar svårigheterna att finna en lämplig avvägd fördelning av studiemedelsbeloppet i förhållande till skillna­derna i studietidens fördelning över kvartalen och de studerandes initialkostnader samt kravet på schablonisering av beloppet. Utred­ningen föreslår att studiemedel för en tid på två kalenderhalvår för­delas enligt följande om maximala studiemedel utgår: kvartal 130%, kvartal II 20 %, kvartal III 20 % och kvartal IV 30 %.

3.1.5 Studiekontrollen

Studiemeddsutredningen framhåUer att nuvarande studiekontroll, som sker med det s. k. studieintyget, har flera brister. Återkommande kritUc har riktats mot intyget som kontroUinstrument, både vad gäller intygsgivarens möjligheter att kontrollera att angivna uppgifter i in­tyget är riktiga och utbetalningsanstalternas möjlighet att kontrollera att intygsgivaren är behörig att underteckna intyget. Representanter för olika universitet och högskolor har framfört krav på förenkling av nuvarande intygsgivning. Ett förändrat studieintyg och en förbättrad studiekontroll under löpande beviljningsperiod anses av bl. a. CSN och RRV som särskilt angeläget.

Studiemedelsutredningen anser att bristerna i nuvarande studiekon­troll främst beror på formerna för studiemedelstagarnas anmälnings-och upplysningsskyldighet. I detta avseende bör enligt utredningen för­bättringar uppnås genom införandet av ett ADB-baserat centralt och lokalt registrerings- och utbetalningssystem. Enligt utredningens för­slag bör den studerande ges ett större ansvar för de uppgifter som han skall lämna på den s. k. studiekontrollhandlingen, vilken föreslås er­sätta nuvarande studieintyg. Detta skall enligt utredningen ske inom ramen för en utökad anmälnings- och uppgiftsskyldighet för studie­medelstagaren.

Genom att utredningen föreslår att den studerande skah ges ökat ansvar för att de lämnade uppgifterna på studiekontrollhandhngen är riktiga, kan den nuvarande formen för lärarmedverkan vid in-tygsgivandet förändras. Att helt släppa läroanstalternas medverkan i studiekontrollen finner utredningen dock inte lämpligt. Utredningen föreslår att det skall vara tillräckligt att på handhngen intygas att den studerande är inskriven och registrerad vid den läroanstalt/institution han uppgett på studiekontroUhandlingen. Intygslämnandet kan an­förtros till andra befattningshavare än lärarpersonalen vid läroanstal­terna/institutionerna. Enligt utredningen kan det t. ex.  vara lämphgt

 

Prop. 1974:14                                                          64

att vid vissa institutioner låta studievägledare eller motsvarande vara de som ansvarar för detta. Det torde även vara möjligt att låta kvali­ficerad kontorspersonal svara för läroanstalternas uppgift i detta sam­manhang. Utredningen föreslår att det bör ankomma på CSN att i samråd med berörda läroanstalter utarbeta föreskrifter om hur de in-tygsberättigade personerna vid resp. läroanstalt skall utses.

Läroanstalter eller utbildningslinjer med utbildning, för vilka CSN förordnar att studiemedel vid ett och samma tUlfäUe skall kunna be­viljas för mer än två på varandra följande kalenderhalvår, skall i StäUet lämna uppgifter om den studerandes studieaktivitet. För att detta system skall kunna fungera tillfredsställande måste det före­komma ett samarbete meUan läroanstalter som ger sådan utbildning och resp. studiemedelsnämnd.

Det förslag som utredningen lämnat om en förändrad studiekontroll kan genomföras först vid införandet av ett centralt och lokalt ADB-baserat registreringssystem. I avvaktan på att ett helt nytt system införs föreslår utredningen vissa övergångsbestämmelser.

Dessa övergångsbestämmelser innebär att den studerande i fråga om sin studieaktivitet själv skall intyga att han under det kalender­halvår han senast uppburit studiemedel har studerat och att han ämnar studera det kalenderhalvår som studieintyget gäller för. På intyget bör det enligt utredningen också framgå vilka skyldigheter den studerande har om han avbryter studierna efter det han erhåUit studiemedel eller om han övergår tUl annan utbildningslinje/läroanstalt under den tid han uppbär studiemedel. Genom att den studerande får större ansvar för uppgifterna på studieintyget föreslår utredningen att lärarmedverkan vid intygsgivandet upphör. Utredningen föreslår att läroanstalterna i stället bör medverka på annat sätt t. ex. så som i det föregående nämnts vid ett centralt registrerings- och utbetal­ningssystem.

3.1.6 Regler för omprövning av studiemedel

Studiemedelsutredningen har funnit att nuvarande regler för re­ducering av studiemedel vid inkomstökning knappast ger ett tUl­räckligt skydd för att studiemedel inte utgår obehörigen eller med för högt belopp. Detta gäUer reglerna för återkrav vid såväl studie­avbrott som inkomstförändringar. Utredningen vänder sig särskilt mot att rätten till studiemedel inte påverkas efter det att medlen blivit tillgängliga för lyftning eller då de redan lyfts. Utredningen anser också att reglerna för återkrav vid studieavbrott är för generösa. Sär­skilt gäller detta för studieavbrott som inte föranletts av sjukdom eller därmed jämförbar orsak. Utredningen framhåller att nuvarande be­stämmelser indirekt kan medverka till att behovsprövningsreglerna i studiemedelssystemet åsidosätts.  Studiemedel bör enligt utredningen

 

Prop. 1974:14                                                          65

påverkas även av förändringar i den studerandes ekonomiska situation under beviljningsperioden.

Utredningen föreslår att bevUjade studiemedel bör kunna bli föremål för omprövning inför varje utbetalningstUlfälle med hänsyn till even­tueUa förändringar i den studerandes ekonomi. Omprövning kan ge till resultat att studiemedel utgått med för lågt eUer för högt belopp med hänsyn till den faktiska inkomsten under föregående utbetalnings­period. Har för litet utgått, skall en automatisk omräkning av de för beviljningsperioden återstående studiemedlen ske. Har för myc­ket utgått, skall det belopp som utgått för mycket på något sätt genast återbetalas.

Utredningen föreslår att vad som utgått med för högt belopp i första hand skall avräknas från redan beviljade men ännu inte utbetala­de studiemedel.

Kan avräkning inte ske eller är det av studiesociala skäl inte lämp­ligt, skall de för mycket utbetalda medlen återkrävas på annat sätt.

De föreslagna reglerna för omprövning av studiemedel grundar sig bl. a. på det förslag till tekniska rutiner inom ramen för ett ADB-baserat utbetalningssystem,som CSN:s arbetsgrupp utformat.

3.2 Behovsprövning mot egen inkomst

Nuvarande fribeloppsgräns för egen inkomst — dvs. den inkomst­gräns där studiemedlen börjar reduceras — ligger i dag på 40 % av basbeloppet per termin. Detta motsvarar en årsinkomst av ca 5 800 kr. vid basbeloppet 7 300 kr. Inkomst över denna gräns reducerar studie­medlen med två tredjedelar. Har den studerande en årsinkomst av ca 21 000 kr. utgår inga studiemedel alls.

Studiemedelsutredningen föreslår att denna fribeloppsgräns höjs till 55 % av basbeloppet på termin, dvs. tiU en årsinkomst motsvarande 8 030 kr. vid basbeloppet 7 300 kr.

Enligt studiemedelsutredningens mening finns det flera skäl som talar för en sådan höjning av fribeloppsgränsen.

Den nominella inkomstökningen i samhället har under senaste år­tiondet varit i det närmaste dubbelt så stor som konsumentprisökningen. Realinkomsten har stigit med i genomsnitt 3 % under samma period. Studiemedelsutredningens förslag till nya regler för omprövning av beviljade studiemedel vid inkomstökning är ett annat skäl för att höja fribeloppsgränsen. Statsmakternas beslut om överföring av s. k. äldre elever inom studiehjälpssystemet till studiemedelssystemet utgör ytter­ligare ett skäl för en höjning av fribeloppet, eftersom relativt höga för­värvsinkomster under ferietid, eller t. o. m. vid sidan av studierna, san­nolikt är relativt vanhgt bland dessa studerande. Dessutom har inom

5   Riksdagen 1974.    1 saml.    Nr 14

Prop. 1974:14                                                                         66

studiehjälpssystemet gällt att vid inkomstprövningen hänsyn endast ta­gits till inkomst som den studerande har under den tid han studerar.

Den sålunda föreslagna höjningen av fribeloppet är emellertid enligt utredningens mening inte tillräcklig för att tillgodose de berättigade krav på visst studiestöd i något högre inkomstlägen, som de äldre eleverna i t. ex. statlig och kommunal vuxenutbildning kan tänkas ha. Utredningen föreslår därför en mindre reduktion än den som f. n. gäller. Även med avseende på önskvärdheten av en samordning av inkomstprövningsreglerna för heltids- resp. deltidsstudiemedel är en annan reduktion än den nuvarande erforderlig.

Studiemeddsutredningen är av den meningen att nuvarande in­komstprövningsregler för heltids- resp. deltidsstuderande bör samordnas så att nuvarande tröskeleffekter kan undvikas. Den nuvarande ordningen medför ogynnsamma effekter på den disponibla inkomsten när en studerande övergår från deltidsstudier till heltidsstudier. Detta medför att det inte är så lockande att övergå till heltidsstudier när den stu­derande får en kraftig sänkning av sin levnadsstandard vid bibehållen förvärvsinkomst. Utredningen föreslår att reduceringsfaktorn sätts till hälften av den del av inkomsten som överstiger fribeloppet både för heltids- och deltidsstudier. Jämfört med nuvarande bestämmelser in­nebär detta en förändring från två tredjedelar till hälften i reducerings­grad. Genom en mindre reduktion sker ingen minskning av den studerandes disponibla medel — dvs. inkomst minus skatt plus studie­medel — vid måttlig inkomstökning över fribeloppet.

Konsekvenserna av utredningens förslag om höjning av fribeloppet för egen inkomst samt ändrad reducering framgår av följande tabell.

TabeU 1.    Inkomstens inverkan på studiemedelsbeloppet för heltidsstu­derande utan barn under 16 år. Basbelopp 7 300 kr.

 

 

Beräknad

inkomst

år

Nuvarande regler

Utredra'ngens förslag

Studiemedel

Disponibla

Studiemedel

Disponibla

 

per år

medel per år

per år

medel per år

5000

10 200

15 004

10 220

15 004

7 000

9 446

15 210

10 220

15 984

8 000

8 780

15 124

10 220

16 564

9 000

8114

15 074

9 735

16 695

10000

7 446

15 070

9 235

16 859

12 000

6 114

15 018

8 235

17 139

14 OOO

4 780

14 832

7 235

17 287

16 000

3 446

14 790

6 235

17 579

18 000

2114

14 738

5 235

17 859

20 000

780

14 540

4 235

17 995

22 000

0

14 836

3 235

18 071

24 000

0

16 056

2 235

18 291

26 000

0

17 096

1235

18331

28 000

0

18 088

0

18 088

 Disponibla medel = Beräknad inkomst minus preliminär A-skatt -f- studie­medel.

 

Prop. 1974:14                                                                      67

3.3   Studiemedel för korttidsstudier

Studiemedelsutredningen har vid behandhngen av inkomstprövnings­reglerna för rätt till studiemedel funnit det vara angeläget att även ta upp de korttidsstuderandes möjligheter att erhålla studiemedel. Ut­redningen avser med korttidsstuderande den som studerar på heltid kortare tid än hel termin. Korttidsstudiemedel är särskilt angelägna med tanke på de äldre eleverna inom gymnasieskolan som överförts tUl studiemedelssystemet, eftersom det inom gymnasieskolan finns kurser med förhåUandevis kort studietid. Även inom den eftergym­nasiala utbildningssektorn finns ett visst behov av korttidsstudiemedel. Dessutom kan det förväntas att antalet kortare kurser inom denna sektor kommer att öka i framtiden.

Nuvarande inkomstprövningsregier lägger enligt studiemedelsutred­ningen ofta hinder i vägen för bevUjande av studiemedel eftersom den korttidsstuderandes inkomst under kalenderhalvåret i regel verkar reducerande på de studiemedel som kan beviljas med hänsyn till den kortare studietiden.

Studiemeddsutredningen föreslår som första villkor för rätt till kort-tidsstudiemedd att den studerande följer heltidsundervisning för vilken i kursplanen har fastställts »kurstid» som är mindre än en lästermin eller motsvarande. Dessutom bör gälla som villkor att korttidsstudie­medel bör utgå för en kurstid som omfattar lägst 8 och högst 16 studie­veckor. Undantag från kravet på lägst 8 veckor bör göras för kurs inom statlig vuxenutbildning för den tid undervisning ges vid skolan. Korttids­studiemedel bör endast utgå för studiekurs som är fristående från annan längre sammanhängande utbildning. Utredningen avser härmed främst påbyggnads- och fortbildningskurser t. ex. studiekurs eller utbUdning för viss behörighet, som inte kan antas tillhöra eller ingå i en längre utbild­ning eller utbildrungskombination. Således bör korttidsstudiemedd inte utgå för studiekurs som utgör del av en fullständig terminskurs eller del av annan längre utbildning vars studietid överstiger 16 veckor, t. ex. kurs som ingår i en 20-poängs- eller 40-poängsstudiekurs vid filosofisk fa­kultet. Emellertid bör korttidsstudiemedel kunna utgå för s. k. yrkkurser som omfattar tio poäng och pågår ca en halv lästermin. Vilka kurser som bör berättiga tUl korttidsstudiemedel anser utredningen att Kungl. Maj:t bör fastställa efter yttrande av vederbörande utbildningsmyndig­het och CSN.

Korttidsstudiemedel bör inte bli ett alternativ tUl studiemedel för hel termin och bör inte heller kunna utgå i omedelbar anslutning till avslutad utbildning. Med hänsyn härtUl föreslår utredningen att kort­tidsstudiemedel endast utgår till den som under den senaste tolv­månadersperioden inte uppburit studiemedel eller bedrivit studiemedels­berättigande heltidsstudier.

 

Prop. 1974:14                                                          68

Enligt studiemedelsutredningen utesluts i vissa fall möjhgheten för personer med måtthga inkomster att erhålla studiemedel för korttids-studier. Utredningen har bl. a. därför funnit det väsentligt att föreslå speciella behovsprövningsregler för korttidsstudier. Utredningen utgår från att studierna ofta endast är ett kortvarigt avbrott i det ordinarie förvärvsarbetet. Normalt är förvärvsinkomsten jämnt fördelad över kalenderåret och vid övergång tUl heltidsstudier — vilket som nämnts bör vara en förutsättning för rätt till korttidsstudiemedel — kan för­värvsinkomsterna under de veckor studierna pågår helt falla bort. I stället för att ha den studerandes beräknade inkomst under beviljnings­perioden som utgångspunkt för behovsprövningen skall, enligt utred­ningens förslag, beträffande korttidsstuderande hänsyn tas till hans beräknade inkomst under hela det år under vilket studierna bedrivs.

För att ge ungefärligen samma disponibla medel (inkomst minus skatt plus studiemedel under studietiden) inom ett visst inkomstskikt oberoende av om studierna pågår 8 eller 16 veckor, måste fribelop­pet stå i viss relation tiU antalet möjliga inkomstveckor under kalen­deråret, dvs. ju större antal inkomstveckor (= mindre antal studie­veckor) desto högre måste fribeloppet vara. Studiemedelsutredningen föreslår ett fribelopp för korttidsstuderande som ligger mellan 360 och 440 % av basbeloppet, beroende på det antal studieveckor för vilka studiemedlen är avsedda.

Vid 36 inkomstveckor och 16 studieveckor är fribeloppet enligt ut­redningens förslag 360 % och vid 44 inkomstveckor och 8 studieveckor 440%.

På samma sätt som föreslagits beträffande fribeloppets förhållande till antalet möjliga inkomstveckor under året föreslår utredningen att även studiemedelsbeloppets storlek skall stå i relation till antalet stu­dieveckor. Maximalt studiemedelsbelopp vid heltidsstudier utgår f. n. med 140 % av basbeloppet för två kalenderhalvår, normalt motsva­rande 40 studieveckor. Detta ger ett maximalt studiemedelsbelopp på 3,5 % per studievecka. Utredningen föreslår att samma maxi­mala studiemedelsbelopp per studievecka skall utgå även vid korttids­studier. Således kommer det maximala studiemeddsbdoppet att ligga meUan 28 och 56 % av basbeloppet beroende på antalet studieveckor (8 X 3,5 resp. 16 X 3,5).

Vid ett basbelopp om 7 300 kr. kommer maximala studiemedel obe­roende av om studietiden är 8 eUer 16 veckor under året, att utgå vid en bortfallande månadsinkomst av omkring 3 000 kr. och vara reduce­rade helt vid ca 4 400 kr.

Utredningen föreslår att även bamtiUägg skall utgå vid korttids-studier, nämligen med 0,5 % av basbeloppet per studievecka.

För korttidsstuderande föreslås att studiemedlen reduceras med en tredjedel av den inkomst som överstiger det för honom gällande fri-

 

Prop. 1974:14

69

beloppet. Denna lägre reduktion har föreslagits för att en ökning av den studerandes inkomst inte skall leda till att hans disponibla medel sjunker.

Med undantag av fribeloppets storlek föreslår utredningen att samma regler skall gälla vid behovsprövningen mot korttidsstuderandes makes inkomst som för den egna inkomsten.

Konsekvenserna av utredningens förslag angående särskilda behovs­prövningsregler för studiemedel vid korttidsstudier framgår av följande tabell.

TabeU 2. Inkomstens inverkan på studiemedelsbeloppet för korttids­studerande utan bam under 16 år. Basbelopp 7 300 kr. Beloppen avser

 

Beräknad

1

 

2

 

3

 

inkomst

16 studieveckor

12 studieveckor

8 studieveckor

 

fribelopp 360 %

fribelopp 400 %

fribelopp 440 %

 

Studie-

Dispo-

Studie-

Dispo-

Studie-

Dispo-

 

medd

nibla medeP

medel

nibla medel

medel

nibla medel

26 280

4 088

21 212

3 066

20190

2 044

19 168

27 000

3 848

21 500

3 066

20 718

2 044

19 696

28 000

3 515

21599

3 066

21150

2 044

20 092

29 000

3 181

21 685

3 066

21 570

2 044

20 548

29 200

3 115

21 811

3 066

21 762

2044

20 740

30 000

2 848

22 060

2 799

22 011

2 044

21 256

31000

2 515

22 207

2 466

22 158

2044

21736

32 000

2181

22-197

2 133

22 143

2044

22 060

32120

2 141

22 277

2 093

22 229

2044

22180

33 000

1 848

22104

1799

22 055

1751

22 007

34 OOO

1515

22 059

1466

22 010

1417

21 961

35 000

1 181

21 989

1 133

21 941

1084

21 892

36 000

848

22 652

799

22 603

751

22 551

37 000

515

22 499

466

22 450

418

22 402

37 157

 

 

 

 

3652

 

37 303

 

 

365=

 

 

 

37 449

3652

 

 

 

 

 

 Disponibla medel =

diemedel.

 Femprocentsregeln.

Beräknad inkomst minus preliminär A-skatt -{- stu-

3.4  Förmögenhetsbegreppet

Behovsprövning av studiemedel sker dels mot den egna förmögen­heten, dels mot makes förmögenhet. Sökandes förmögenhet får uppgå till sex gånger basbeloppet, det s. k. fribeloppet. Är förmögenheten större minskas studiemedlen för termin med en femtedel av den del som överstiger fribeloppet. Vid behovsprövningen bedöms makarnas förmögenhet var för sig, varvid någon avräkning av ena makens skuld inte får göras från den andra makens tillgångar. Utredningen fram­håller att detta förhållande har kritiserats och att det inte stämmer

 

Prop. 1974:14                                                          70

överens med gällande förmögenhetsskattelagstiftning. Om båda ma­karna har förmögenhet som överstiger fribeloppet, sker en reduktion av studiemedelsbeloppet i förhållande till såväl den egna som makens förmögenhet. Utredningen anser det rimligt att makes förmögenhet i mindre grad än den egna förmögenheten skall påverka rätten tUl stu­diemedel. Utredningen är emeUertid inte beredd att föreslå ett full­ständigt slopande av prövningen mot makes förmögenhet. Utredningen föreslår därför att underlaget för prövningen mot förmögenhet skall utgöras av summan av den egna skattepliktiga förmögenheten plus hälften av makens skattephktiga förmögenhet. Samma fribeloppsgräns och reduceringsgrad som f. n. gäller, dvs. sex basbelopp och reduktion med en femtedel av den dd av den på så sätt framräknade förmögen­heten som överstiger fribdoppet, föreslås gälla även i fortsättningen. Utredningen föreslår att den skattepliktiga förmögenheten skall ligga till grund för prövning av rätt tiU studiemedel. En konsekvens av detta förslag blir att återbetalningspliktiga studiemedel kommer att få av­räknas från den studerandes förmögenhet i likhet med övriga skul­der.

3.5   Formerna för utbetalning av barntillägget

I studiemedelsutredningens tidigare betänkande (SOU 1971: 87) Re­former inom studiemedelssystemet föreslogs att vid tillämpningen av behovsprövningsreglerna för rätt till studiemedel borde med gift stude­rande jämställas den som, utan att vara gift, lever tiUsammans med person med vilken han tidigare varit gift eller med vUken han har eller har haft barn. Denna jämställdhet föreslår utredningen skall utsträckas till att gälla även rätten till barntillägg. Utredningen föreslår att be­gränsningen om att endast ett barntillägg utgår för ett och samma barn tUl gifta föräldrar som båda är berättigade till studiemedel endast skall gäUa i de fall där makarna sammanbor.

För att förhindra ett oberättigat utnyttjande av barntillägg föreslår utredningen att underhållsskyldig, som ansöker om barntillägg, skall visa att tidigare uppburet barntillägg kommit det underhållsberättigade barnet till del, innan fortsatt barntillägg kan beviljas. Kan han inte visa att så har skett, skall barntillägg bevUjas endast om den studerande medger att barntillägget får utbetalas direkt till barnets vårdnads­havare.

Beträffande barntillägg för barn bosatt utanför Norden föreslår utredningen strängare krav än som gäller för barn bosatt i Norden. För studerande som ansöker om barntillägg för barn bosatt utanför Norden skall gälla — utöver vad som generellt stadgas beträffande barntillägg — att han vid varje ansökningstillfälle, på sätt CSN för­ordnar, visar att fömtsättningama för rätt till barntillägg föreligger.

 

Prop. 1974:14                                                    71

3.6  Maximitid för studiemedel

Nuvarande regler om en preciserad maximitid för rätt tiU studie­medel anknyter tiU studiesociala utredningens målsättning att alla som uppfyller vissa angivna villkor skall vara berättigade till studiemedel. Reglerna om maximitid anger att de studerande skall ha rätt till stu­diemedel under viss tid, om förutsättningarna för rätten till studie­medel i övrigt är uppfyllda. Maximitiden är f. n. 16 terminer (= ka­lenderhalvår).

Studiemedelsutredningen har funnit att en viss minskning av maximi­tiden bör göras. Bakgrunden härtUl är att utbUdningstiden för flera av de utbildningar, vilka utgjorde utgångspunkten för studiesociala utredningens förslag om maximitid, har förkortats och att studietids­eftersläpningen inom många utbildningslinjer inte längre är så stor. Ett behov av studiemedel under så lång tid som 16 terminer föreligger därför endast för ett mindre antal studerande.

Vid bestämmandet av annan maximitid måste man — hksom hittUls — tolerera en viss eftersläpning i studierna i förhållande till normal­studietiden, eftersom studiemedelssystemets regler måste vara upp­byggda så att det övervägande flertalet studerande skall kunna slut­föra sina studier med studiemedel. Det kan då enligt utredningens mening närmast gälla om maximitiden i fortsättningen skall sättas till 13 eller 14 terminer. Utredningen har kommit till den slutsatsen att 13 terminer kan vara en lämplig avvägning. Inom denna tid bör de flesta grundutbildningar — inkl. en tolerabel eftersläpning i förhål­lande till normalstudietiden — kunna klaras av. Dessutom bör stude­rande med en studietid för grundexamen på omkring tre—fyra år (sex —åtta terminer) hinna komplettera sin utbildning.

Utredningen anser att den föreslagna 13-terminsgränsen inte bör gälla utan undantag. Sålunda bör studiemedel utgå för mer än 13 ter­miner om särskilda skäl föreligger. Har den studerande tidigare upp­burit studiemedel för gymnasiala studier, bör detta regelmässigt utgöra särskilt skäl för rätt till studiemedel under tUlsammans mer än 13 ter­miner. Andra särskilda skäl för undantag från maximiregeln är fors­karutbildning. Undantag bör vidare medges för att möjUggöra för stu­derande att slutföra en påbörjad grundutbildning, även om antalet ter­miner kommer att överstiga maximitiden med en eller annan termin.

Staffan Nilsson framhåller i en reservation att maximitiden för stu­diemedel borde sättas till 14 terminer. Bl. a. skulle studerande vid lä­karutbildning tämligen regelmässigt bli föremål för undantag och pröv­ning efter särskilda skäl eftersom den utbildningen med accepterad eftersläpning överstiger 13 terminer.

 

Prop. 1974:14                                                    72

3.7  Terminsbegreppet och studielämplighetsprövningen

Studiemedelsutredningen skulle, som tidigare nämnts (se s. 56), över­väga en samordning av studietermin och studiemedelstermin. Utred­ningen har inte funnit det lämpligt att föreslå en tidsmässig samord­ning. Enligt utredningens mening är det inte nödvändigt med en sam­ordning för att lösa frågan om vilken tidsenhets studieresultat som skall ligga till grund för prövningen av studielämpligheten för rätten till studiemedel för studier vid filosofisk fakultet.

Enligt gäUande regler skall, för rätt till fortsatta studiemedel efter två terminers studier vid filosofisk fakultet, 20 poäng vara uppnådda senast den 30 juni resp. den 31 december. Har den studerande inte upp­nått dessa poäng, men i stället senast den 31 augusti resp. den 19 ja­nuari uppnått 25 poäng skaU han få studiemedel för en tredje ter­min.

Utredningsuppdraget har sin bakgrund i en framställan tUl Kungl. Maj:t från SFS. Organisationen har vänt sig mot de tillämpnings­regler som CSN meddelat i fråga om studietidsberäkningen för krav på uppnådda studieresultat för rätt till fortsatta studiemedel efter två terminers studier. SFS hävdar att bestämmelserna, såsom CSN anser de skall tiUämpas i fråga om beräkning av studietid, inte kan gälla de studerande som påbörjar studierna en vårtermin, eftersom studie­tidsberäkningen anknyter till studiemedelstermin (1.1—30.6, 1.7—31.12) och inte lästermin (20.1—30.6, 1.9—19.1). Detta medför enhgt SFS att de studerande inte kan få studieresultaten för samtiiga delkurser under de två första lästerminerna inräknade i studiemedelsbedöm­ningen.

CSN, som utfärdat tillämpningsföreskrifter på grundval av vad stu­diemedelsutredningen föreslagit i ett tidigare betänkande, menar emel­lertid att det är den totala tiden under vilken studiemedel utgår som bör vara avgörande för beräkningen av studieresultaten. Oavsett om studierna påbörjas en vår- eller en hösttermin erhåller den studerande studiemedel för tio månaders studier under två kalenderhalvår. Det är därför naturligt att man vid beräkning av studieresultaten utgår från studiemedelsterminernas indelning för att efter två terminers stu­dier få samma tidsberäkning oberoende av vilken termin studierna påbörjas. Anvisningarna medger den studerande en studietid om tio månader för att uppnå 20 poäng. Kravet på 20 poäng måste därför uppställas vid utgången av andra studiemedelsterminen, menar CSN. CSN finner det inte motiverat med en ändring av tillämp­ningsföreskrifterna.

Utredningen har funnit att det finns skäl för — bl. a. mot bakgrund av den rådande olikheten mellan lästermin och studiemedelstermin — att så långt möjligt bortse från den tidsindelning som gäller för studie-

 

Prop. 1974:14                                                          73

medlens utbetalning när meritkrav för rätten till studiemedel skall fastställas. I själva prognosbedömningen ligger nämhgen att studie­lämpligheten prövas på grundval av de vid tidpunkten för ansökningen uppnådda studieresultaten. Meritkraven bör i enlighet härmed sättas i relation till den använda studietiden och de studieresultat som varit möjliga att uppnå under samma tid. Själva studieprognosen får grun­das på sannohkheten att den studerande på grund av dessa studieresul­tat i fortsättningen kommer att kunna studera i normal takt. Utred­ningen finner det lämpligt att lästerminernas avgränsning i framtiden bör bilda utgångspunkten för de meritkrav, som bör gälla för rätt till fortsatta studiemedel efter två terminers studier.

För att uppnå denna anpassning föreslår utredningen att vid pröv­ningen av studielämpligheten för rätt tiU studiemedel efter två termi­ners studier bör tillämpas endast ett poängkrav och då ett som gäUer vid ingången av tredje terminen. Därigenom blir studieresultatsberäk­ningen lika för alla oberoende av om tredje lästerminen är en höst-dier vårtermin.

En naturlig utgångspunkt för ställningstagandet beträffande de po­ängkrav, som bör gälla vid ingången av tredje lästerminen, är att det­ta krav måste utgå från sannohkheten för att den studerande på tre terminer uppnår 40 poäng. Utredningen anser att 20 poäng vid in­gången av tredje terminen är ett för lågt krav. Bl. a. tyder CSN:s under­sökning om studieresultatens fördelning inom vissa poängintervall efter två resp. tre terminers studier för ett antal studiekurser på detta liksom UKÄ:s årliga resultatredovisning. Utredningen anser att ett poängkrav på 25 poäng vid ingången av tredje terminen bör gäUa för rätt till stu­diemedel för denna termin. För att bli beviljad studiemedel för två ter­miner bör den studerande ha uppnått 30 poäng vid samma tidpunkt.

Utredningens förslag innebär en viss höjning av poängkraven i för­hällande till nuvarande regler, eftersom det tidigare poängkravet — 20 poäng — vid utgången av andra terminen föreslås utgå. Poängkravet vid ingången av tredje terminen är emellertid detsamma som gäller f. n. Utredningen understryker att de föreslagna meritkraven ligger klart under de genomsnittliga studieresultaten och betydligt under den ideala studietakten.

Den som vid ingången av tredje terminen endast uppnått 20—24 po­äng bör enhgt utredningen kunna beviljas studiemedel, om det efter särskild utredning visar sig att det kan anses sannolikt att den stude­rande under tredje terminen uppnår 40 poäng. Det kan t. ex. gäUa en studerande som på grund av något godtagbart studiehinder inte kunnat delta i en tentamen och därigenom irussat en större poängkurs.

Utredningen föreslår dessutom att nuvarande regel att den stude­rande, förutom att ha uppnått vissa poäng, även måste ha deltagit i undervisningen för ytterligare kurser om 20 resp.  15 poäng utgår ur

 

Prop. 191 A: IA                                                        lA

föreskrifterna. Det har nämligen i den praktiska tiUämpningen visat sig vara svårt för den studerande att få sådana uppgifter bestyrkta. För studiemeddsnämnderna föreligger dessutom svårigheter att kon­trollera denna typ av uppgifter.

Enligt utredningen bör de här föreslagna ändringama i meritvärde­ringsreglerna för heltidsstuderande också medföra motsvarande änd­ringar för fortsatta studiemedel för deltidsstudier. Således bör poäng­kravet för fortsatta deltidsstudiemedel sättas till 13 poäng vid ingången av tredje terminen.

3.8 Stodiemedelsnämndernas sammansättning och arbetsformer

Studiemedelsutredningen har utrett möjligheten att ge de studerande ökat medinflytande i studiemedelsnämndernas arbete genom att låta de studerande få fullvärdig representation i studiemedelsnämnderna. Med hänsyn härtill föreslår utredningen att antalet ledamöter i studiemedels­nämnderna ökas från fem till minst sex ledamöter. Utredningen fram­håller att det dessutom kan finnas skäl att studiemedelsnämnd skall kun­na utökas med ytterligare högst två ledamöter. Därigenom nås en bättre täckning av ohka utbildningsinriktningar och geografiska delar inom nämndens verksamhetsområde. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om en utvidgning av antalet ledamöter.

Vid sammansättningen av studiemedelsnämnderna bör beaktas be­hovet av kontakter mellan olika organ i och utanför utbildningsväsen­det. Utredningen föreslår därför följande riktpunkt för studiemedels­nämndernas sammansättning.

Två av de sex ledamöterna bör företräda aUmänintresset. Två bör ha speciell erfarenhet av den eftergymnasiala utbildningen inom stu­diemedelsnämndens verksamhetsområde. En bör företräda yrkeslivet med särskild anknytning till arbetsmarknadsmyndighet. Slutligen bör en ledamot ha särskUd kännedom om de studerandes speciella situa­tion. Det kan därför vara lämpligt om tillsättandet av denna föregås av kontakter med studerandeorganisationer inom nämndens verksam­hetsområde.

Utökas någon nämnd med ytterligare högst två ledamöter bör dessa i första hand representera utbildnings- resp. studerandeintressen.

För att tillgodose kravet på en smidig och enkel handläggning av studiemedelsärenden som fordrar en kollegial behandling, föreslår ut­redningen att studiemedelsnämnd får möjlighet att inrätta delegationer. Ärenden som inte kan bifallas av nämndens ordförande, vice ordfö­rande, sekreterare eller annan befattningshavare vid studiemeddsnämnd får enhgt förslaget hänskjutas tUl sådan delegation för avgörande. I delegation skall ingå minst en ledamot av nämnden och/eller nämndens sekreterare samt en lärare och en studerande som representerar ifråga­varande utbildning.

 

Prop. 1974:14                                                                      75

3.9 Inkomstbegreppet i studiemedelssystemet

Vid beräkning av den inkomst som skall läggas till grund för behovs­prövningen av studiemedel får den studerande vid en strikt tillämp­ning av nuvarande regler inte göra avdrag för kostnader för intäkter­nas förvärvande och bibehållande. Detta leder till att det nuvarande inkomstbegreppet i vissa fall utgör ett missvisande mått på den stude­randes faktiska ekonomiska situation under den period för vilken stu­diemedel söks. Särskilt tydligt är detta i de fall där kostnaderna upp­går till relativt stora belopp i förhållande tiU intäkterna.

Enligt utredningens mening bör det inkomstbegrepp som skall ut­göra underlaget för behovsprövningen av studiemedel så nära som möj­ligt spegla den studerandes ekonomiska förutsättningar. Utredningen föreslår därför att det inom skattesystemet använda begreppet sam­manräknad inkomst läggs till grund för behovsprövningen. Härigenom tas hänsyn till kostnader för intäkternas förvärvande och bibehållan­de. Däremot inverkar inte de s. k. aUmänna avdragen.

Med den sammanräknade inkomsten som underlag för behovspröv­ningen möjliggörs också det informationsutbyte för kontroll av in­komstuppgifter som förutsätts i det nyss beskrivna ADB-baserade kon­trollsystemet i studiemedelssystemet. Uppgift om den sammanräknade inkomsten finns nämligen att tillgå i länsstyrelsernas skatteband.

Utredningens förslag innebär ingen förändring i det avseendet att den studerande vid ansökningstillfället anger sin beräknade inkomst under den tid studiemedelsansökan avser.

3.10 Remissyttranden

Studiemedelsutredningens förslag om ett nytt registrerings-och utbetalningssystem för studiemedel tillstyrks av övervägande delen av antalet remissinstanser. Statskontoret förordar ett fortsatt utvecklingsarbete i syfte att utveckla ADB-baserade rutiner för registrering och utbetalning av studiemedel. Statskontoret förut­sätter att samordningsmöjligheter mellan det nu föreslagna systemet och andra ADB-system närmare klarläggs vid det fortsatta utrednings­arbetet. RRV framhåller att principlösningen i det föreslagna registre­rings- och utbetalningssystemet tillgodoser flera av RRV tidigare ställda krav. Genom att utnyttja ADB för uppgifter av rutinkaraktär bör be­handlingsgången kunna förenklas och behandlingstiden förkortas. En fördel är enligt RRV att datatekniken medger integration mellan ut­betalningsdel och återbetalningsdel samt möjliggör statistikproduktion och informationsutbyte med andra myndigheter. Under förutsättning att de av arbetsgruppen beräknade kostnaderna för utveckling, genom­förande och drift är realistiska förordar RRV att systemarbetet förs

 

Prop. 1974:14                                                          76

vidare så snart principbeslut fattats och kraven för de olika funktio­nerna specificerats. CSN tillstyrker förslaget om införande av ett nytt registrerings-  och  utbetalningssystem  för studiemedel.  Det är enligt CSN ännu angelägnare nu med hänsyn till att gruppen äldre studeran­de i gymnasial utbildning förts över till studiemedelssystemet samt även på grund av införandet av en obligatorisk sjukförsäkring för studerande. SÖ. som tillstyrker den föreslagna omläggningen till ADB-system, fram­håller att SÖ fömtsätter att den väntade datalagen ger garantier beträf­fande enskilds integritet. AMS anser att ett centralt register över stu­diemedelsverksamheten med hjälp av ADB skulle innebära en avsevärd rationahseringsvinst och förbättra kontrollen av de studerandes studie­aktivitet och ekonomiska förhållanden. Genom informationsutbyte med AMS' informationssystem om utbetalning av utbildningsbidrag skulle man kunna förbättra kontrollen att personer inte samtidigt söker eller uppbär utbildningsbidrag och studiemedel. Datainspektionen skall till skydd för otiUbörUgt intrång i den personliga integriteten före inrät­tande av personregister meddela föreskrift om dels ändamålet med re­gistret, dels vUka personuppgifter som får ingå i detta. Enhgt datain­spektionen medför förslaget i förhållande tiU nuvarande mtiner ökad risk för intrång i den personhga integriteten. Datainspektionen anser det angeläget med ytterhgare klarhet i den berörda sekretessfrågan, både beträffande betydelsen av studiestödets formella utformning och rörande sekretessen mellan myndigheterna. Det av studiemedelsutred­ningen lagda principförslaget behöver kompletteras innan datainspek­tionen anser sig kunna ta principiell stäUning till registret i integritets­hänseende. SACO, TCO och VRO tiUstyrker förslaget. SAF framhåller att registrerings- och utbetalningssystemets funktion och uppbyggnad mycket starkt kommer att påverkas av valet av registervårdande myn­dighet. Så länge man inte har bestämt vilken denna skall vara är, en­ligt SAF, förslaget alltför outvecklat för att man skall kunna yttra sig över det. Svenska bankföreningen anför med anledning av att det före­slagna utbetalningssystemet innebär att studiemedel alltid skall utbeta­las via postgiro att man bestämt viU motsätta sig att nuvarande möj­lighet att dirigera studiemedel till bank slopas. Bankföreningen fram­håller att ett genomförande av förslaget skulle innebära att servicen åt en stor grupp av bankernas kunder utan några bärande skäl väsent­ligt skulle försämras. Inte heller Svenska sparbanksföreningen tiUstyr­ker förslaget när det gäller utbetalning av studiemedel. Postverket för­ordar utredrungens principförslag till nytt utbetalningssystem.  Åter­stående tekniska och andra frågor i samband med förslaget torde en­hgt postverket kunna lösas i samarbete mellan CSN och postverket. SFS kräver att få bh representerade i den fortsatta utredningen be­träffande nytt registrerings- och utbetalningssystem. Ett fritt informa­tionsflöde mellan olika myndigheter kan enligt SFS ha administrativa

 

Prop. 1974:14                                                          77

fördelar, men hänsynen till den personliga integriteten borde enligt SFS' mening väga tyngre. SFS förutsätter beträffande registrering att ett ADB-system inte införs förrän det definitivt avgjorts hur sekretess­bestämmelserna skaU utformas. När det gäller utbetalningen anser SFS det som en försämring med utbetalning via posten. SECO ansluter sig till SFS' uppfattning beträffande ett eventueUt införande av data-rutiner. Reftec accepterar förslaget om centralt ADB-system om bl. a. den personliga integriteten garanteras.

Frågan om terminsbegreppet tas upp av några remissinstan­ser. UKÄ instämmer med studiemedelsutredningen att det är lämpligt att införa ett enhetligt terminsbegrepp och tillstyrker förslaget att an­vända ingången av tredje terminen som bedömningsgrund. Däremot viU UKÄ inte acceptera den skärpning av kravet på resultat som stu­diemedelsutredningens förslag innebär. UKÄ föreslår en poänggräns på 20 poäng vid ingången av tredje terminen. CSN anser i likhet med utredningen att man bör ändra meritvärderingsreglerna för studerande vid fUosofisk fakultet så att den som vid tredje terminen uppnått lägst 25 poäng och högst 29 poäng bevUjas studiemedel för den tredje ter­minen. SÖ tillstyrker utredningens förslag om ändring tiU kalender­halvår liksom beviljningsperioder som följer kalenderhalvår. Enligt SACO bör begreppet utgången av andra terminen slopas som gräns för meritkrav och endast en gräns vid ingången av den följande tredje ter­minen bör bibehåUas. SACO anser de föreslagna poängkraven accep­tabla. Kravet på 25 poäng vid ingången av tredje terminen bör dock enligt SACO inte gälla utan undantag. SFS accepterar att den ekono­miska prövningen grundas på kalenderhalvår. Däremot instämmer SFS inte i utredningens förslag om 25 poäng vid ingången av tredje termi­nen i stället för 20 poäng vid utgången av andra terminen. SFS instäm­mer i reservantens yttrande i frågan.

Utredningen har behandlat frågan om beviljningsperioder och utbetalning av studiemedel och föreslår bl. a. ett nytt utbe­talningssystem där studiemedlen skall betalas ut kvartalsvis. UKÄ an­för att man inom rektorsämbetet vid Stockholms universitet och vid bibhotekshögskolan liksom vid flera av utbildningsnämnderna vid Gö­teborgs universitet är tveksamma till förslaget om kvartalsvis utbetal­ning, då det bl. a. kan innebära en risk för försening av utbetalningen och en försämrad möjlighet för de studerande att själva planera sin ekonomi under en längre sammanhängande tid. CSN anser hksom ut­redningen att studiemedel som regel bör beviljas för ett läsår. CSN, SÖ, SACO och SAF tiUstyrker förslaget att utbetalning av studieme­del sker fyra gånger om året. Även TCO tillstyrker att studiemedlen knyts tUl ett aktuellt basbelopp. Svenska bankföreningen ifrågasätter förslaget om utbetalning varje kvartal främst vad gäller storleken av första  utbetalningen  varje  kalenderhalvår.   Även Svenska sparbanks-

 

Prop. 1974:14                                                          78

föreningen ställer sig tveksam till förslaget. Postverket framhåller när det gäller den kvartalsvisa utbetalningen att det innebär en större på­frestning på postens distributions- och utbetalningsapparat. Verket för­utsätter också kostnadstäckande ersättning för åtagandet med det före­slagna nya utbetalningssystemet. SFS anser att kvartalsutbetalningen är OtiUfredsstäUande från den synpunkten att man inte med säkerhet kan förutsätta en sådan kostnadsfördelning över terminen för den stu­derande som de procentsatser utredningen anger för resp. kvartal. SFS vill behålla det nuvarande systemet med två utbetalningar per läsår. Om studiemedlen skall utbetalas fyra gånger om året anser SFS att 30 % bör utbetalas första och tredje kvartalet medan 20 % bör utbetalas andra och fjärde kvartalet. SECO instämmer i SFS' uppfattning i denna fråga. VRO påpekar det orimliga i att vuxenstuderande inte kan få studieme­del beviljade för mer än en termin i sänder. Reftec anser att övergång till kvartalsvis utbetalning endast är positiv om basbeloppet för kvar­talets första månad utgör grund för utbetalningens storlek. • När det gäller frågan om studiekontroll tillstyrker flera re­missinstanser förslaget om att studieintyget ersätts av en studiekontroll-handling. Till dem som tillstyrker hör UKÄ, CSN, SACO, SAF och VRO. SFS anser inte att kontrollen är ett huvudsakligt medel utan in­formationen om studiemedelssystemet bör förbättras och den sociala tryggheten förstärkas. Reftec tillstyrker utredningens förslag till stu­diekontrollsystem utom i den del att läroanstalten skall delta i studie­kontrollen.

Utredningen föreslår nya regler i fråga om omprövning av studiemedel. Förslaget som bl. a. innebär att studiemedel skall kunna omprövas vid varje utbetalningstillfälle anses av RRV kunna medföra en förbättring. CSN delar utredningens uppfattning att det är den faktiska ekonomiska situationen under beviljningsperioden som skall vara utgångspunkt för en eventuell ändring av redan bevUjade studiemedel och inte tidpunkten för den inträffade ekonomiska för­ändringen. CSN anser att ett system med avräkning är den bästa lös­ningen. Vad som utgått för mycket i studiemedel under en period dras från det belopp som skall utgå från den kommande perioden liksom studiemedlen ökas om den tidigare uppgivna inkomsten inte kommer att uppnås. Vid avbrott i studier under längre tid bör, liksom utred­ningen föreslår, återkrav ske. SÖ viU inte uttala sig beträffande om­prövning i avvaktan på nya regler om återbetalning. SACO menar att den studerandes ekonomiska situation under pågående termin bör vara avgörande för om omprövning skall ske. De föreslagna reglerna om av­räkning och återkrav bör enligt SACO ses över ytterligare innan de definitivt kan fastställas. SAF har inget att erinra mot de föreslagna reglerna för omprövning av studiemedel. Om erforderliga studiesociala hänsyn tas viU SFS inte motsätta sig att studiemedlen omräknas med

 

Prop. 1974:14                                                          79

jämna meUanrum. SFS ställer sig tveksam till den av utredningen före­slagna gränsen för omräkning. Reftec anser förändringen av reglerna för omprövning av studiemedel vara befogad.

Övervägande delen av antalet remissinstanser är positiva till försla­get om behovsprövning mot egen inkomst. Utredning­en har föreslagit att fribeloppsgränsen höjs från 40 % av basbeloppet per termin till 55 %, samt att reduktionen sänks från två tredjedelar till hälften, vilket tillstyrks av statskontoret, CSN, SÖ, AMS, SAF. SFS, SECO och VRO. SACO anser att fribeloppet bör höjas till 60 % av basbeloppet per termin. TCO framhåller att den reduceringstakt som f.n. gäller vid inkomstprövningen mot makes inkomst, dvs. 40 %, bör kunna tillämpas även mot egen inkomst. På längre sikt måste man enligt TCO överväga att helt ta bort hänsynstagandet till egen inkomst som vederbörande haft eller beräknas ha före eller efter utbildningspe-rioderna.

Flertalet remissinstanser är i princip positiva till utredningens för­slag om studiemedel vid korttidsstudier.

UKÄ instämmer i de synpunkter som framförts av rektorsämbetet i Lund. Rektorsämbetet framhåller bl. a. att reglerna för korttidsstu­diemedel skulle bli betydligt fördelaktigare än för ddtidsstudier. Inte heller bör studiemedel för korttidsstudier begränsas till att avse hel­tidstudier utan kunna omfatta även ddtidstudier. Rektorsämbetet är också kritiskt tiU att korttidsstudiemedel föreslås utgå endast vid kurs som är fristående från annan längre sammanhängande utbildning samt till förslaget om att studiemedel inte skulle kunna utgå för mer än en studieperiod för varje period om tolv månader. Utredningens förslag skulle t. ex. inte medge studiemedel för korttidsstudier vid den föreslag­na yrkestekniska högskoleutbildningen med inriktning mot pappers- och pappersmasseindustrin. UKÄ vill även ifrågasätta om det är nödvän­digt att Kungl. Maj:t eUer CSN faststäUer exakt vilka kurser som skall berättiga till korttidsstudiemedel. CSN anför bl. a. att modifieringar av utredningens förslag bör ske efter de principer för inkomstreduce­ring som fastställts i studiestödslagen. Fribdoppet bör enligt CSN hell­re grundas på det halvår kursen pågår än på årsinkomst. CSN delar utredningens huvudtanke att man vid inkomstprövning för korttids­studerande måste kombinera vissa andra villkor för att de som t. ex. deltar i utbUdning hel termin inte skall splittra sina studier och däri­genom förlänga utbildningstiden. En kortare »karenstid» än tolv må­nader kunde enhgt CSN övervägas. CSN, SÖ och SACO anser inte att korttidsstudiemedel endast skall utgå för kurs som är fristående från annan utbUdning. Enligt CSN är det inte nödvändigt med särskilt be­slut om vilka kurser som skall berättiga till stöd. SACO och SAF av­styrker förslaget om ett uppehåll på minst tolv månader för ny rätt till korttidsstudiemedel.  SAF anser också att korttidsstudiemedel bör

 

Prop. 1974:14                                                          80

utgå för kurser som omfattar kortare tid än åtta veckor och även för korta kurser som ingår i annan längre utbildning. Enligt SFS måste förslaget till korttidsstudiemedel modifieras innan det genomförs bl. a. i fråga om utbildningens längd, förslaget om tolv månaders karenstid och i fråga om förslaget om reducerat barntillägg för korttidsstude­rande.

Utredningen föreslår en förändring av förmögenhetsbe­greppet som innebär att den skattepliktiga förmögenheten skall ligga till grund för prövning av rätt till studiemedel. De flesta av de remissinstanser som behandlar frågan är positiva till förslaget. Stats­kontoret, CSN, SÖ, SACO och TCO anser att en ytterligare lindring i hänsynstagandet såväl till egen som makes förmögenhet bör ske och att målsättningen bör vara att helt slopa sådant hänsynstagande. SFS, VRO och Reftec viU inte ha någon prövning alls mot makes förmö­genhet.

När det gäller barntillägg föreslår utredningen att underhålls­skyldig som ansöker om barntiUägg skall visa att tidigare uppburet barntiUägg kommit det underhållsberättigade barnet till del innan fort­satt barntillägg kan beviljas. Ett fåtal remissinstanser har tagit upp denna fråga. CSN, SAF och Reftec tillstyrker detta förslag. CSN hksom SFS anser emellertid att i studerandefamiljer med barn bör barntiUägg kunna utgå till båda föräldrarna. SÖ anser det angeläget med en för­bättrad kontroll vid fortsatt beviljande av barntillägg. Vissa remissin­stanser, nämligen SÖ och Reftec, har tagit upp frågan om en höjning av barntillägget.

I fråga om maximitid för studiemedel föreslår utred­ningen en sänkning från 16 tUl 13 terminer om inte särskilda skäl före­ligger. Remissinstanserna har haft olika uppfattning i denna fråga. Förslaget har bemötts positivt av RRV, CSN, AMS och SAF. UKÄ finner inte tillräckligt bärande skäl för en minskning av maximitiden utan viU behålla nuvarande maximitid på 16 terminer. Bl. a. anför UKÄ, i likhet med reservanten Nilsson, att läkarutbildningen tämhgen regelbundet skulle bli föremål för undantag eftersom utbildningen med accepterad eftersläpning överstiger 13 terminer. SÖ liksom Reftec och SFS anser inte heUer att maximitiden bör sänkas. SACO och VRO förordar att maximitiden sätts till 14 terminer.

Utredningen föreslår beträffande studiemedelsnämnder­nas sammansättning och arbetsformer att antalet leda­möter ökas från fem till sex eventuellt fler. De studerande bör få full­värdig representation. Två av ledamöterna bör företräda allmänintresset, två bör ha erfarenhet av den eftergymnasiala utbUdningen, en bör före­träda yrkeslivet med särskild anknytning till arbetsmarknadsmyndig­het och en bör ha särskild kännedom om den studerandes situation. Remissinstanserna tillstyrker över lag förslaget. Positiva till förslaget är

 

Prop. 1974:14                                                         81

RRV, UKÄ. SÖ, AMS, SACO, TCO och SAF. CSN anser att det bör ankomma på CSN att efter samråd med studiemedelsnämnderna in­komma med förslag till förändringar i studiemedelsnämndernas arbets­former. Det är enligt CSN värdefullt med en studerande som ledamot i nämnden, men mandattiden för denne bör vara två i stället för tre år. Även SFS och VRO föreslår en kortare mandattid, nämligen ett år resp. två år. SFS anser att två studeranderepresentanter bör ingå samt att antalet ledamöter därvid ökas från sex tUl sju.

Utredningen föreslår i fråga om inkomstbegrepp vid behovs­prövningen av studiemedel att det inom skattesystemet använda be­greppet sammanräknad inkomst skall användas. Till detta förslag är de flesta av de remissinstanser som berört frågan positiva. CSA anser dock inte denna förändring befogad utan förutser stora svårigheter vid tillämpningen av en sådan bestämmelse. CSN anför att svåra avväg­ningsfall skulle uppstå både för de studerande och för de studiesociala myndigheterna i fråga om beräknat avdrag för intäkternas förvärvande.

6   Riksdagen 1974.    I saml.   Nr 14

Prop. 1974:14                                                                      82

4 Departementspromemoria angående återbetalning av studiemedel

4.1 Nuvarande regler fÖr återbetalning av studiemedel

Aterbetalningsreglerna i studiemedelssystemet är så utformade att de skaU bereda studiemeddstagarna trygghet mot att orunligt belastas av återbetalningen.

Aterbetalningsreglerna innebär i korthet följande:

—   återbetaliungstiden är jämförelsevis lång, men möjhghet finns till snabbare återbetalning på frivilhg väg

—   de årliga återbetaliungarna är reellt lika stora

—   uppgår inte den beskattningsbara inkomsten och viss del av even­tueU förmögenhet tiU ett visst minimibelopp har den äterbetalnings-pliktige rätt tUl befrielse från återbetalningen under året

—   överstiger den beskattningsbara inkomsten minimibeloppet för åter­betalningsskyldighet, kan nedsättning av den årliga avgiften göras, om betalningsförmågan ändock bedöms vara svag

—   återbetalningsskyldighet som eventueUt kvarstår när den återbetal­ningsskyldige fyUer 65 år avskrivs, om inte denna förfallit tiU betal­ning

—   i det fall studiemedelstagaren avlider skaU kvarstående återbetal­ningsskyldighet som inte förfallit tiU betalning avskrivas.

Återbetalning av studiemedel skall i princip ske i fast penrungvärde, vilket innebär att studiemedelstagaren kommer att erlägga ett reellt hka stort belopp som han erhöll i form av studiekredit under studietiden. De återbetalningspliktiga studiemedlen omräknas till antal basbelopp enligt lagen (SFS 1962: 381) om allmän försäkring. Summan av de uppburna återbetalningspliktiga studiemedlen omräknade i antal basbelopp utgör själva återbetalningsskyldigheten. Studiemedelstagaren skaU återbetala ett hka stort antal basbelopp som han uppburit under studietiden i form av återbetalningspliktiga studiemedel. Huvudregeln för återbetalning benämns basbeloppsmetoden. Basbeloppet har under en följd av år successivt ökat. Detta betyder att det belopp som återbetalas i kronor blir större än det belopp i kronor som den återbetalningsskyldige erhåUit i form av återbetalningspliktiga studiemedel.

Basbeloppsmetoden kompletteras av den s. k. jämförelseräntemeto-den, som utgör en garanti mot att återbetalningsskyldigheten enhgt basbeloppsmetoden inte ökar med mer än jämförelseräntan. Om det visar sig att det för studiemedelstagaren hade varit fördelaktigare om

 

Prop. 1974:14                                                          83

de återbetalningsphktiga studiemedlen utgjort ett annuitetslån med amortering och ränta, efter en på visst sätt bestämd räntesats, kommer jämförelseräntemetoden att tillämpas, vilket medför att återbetalnings­tiden avkortas.

Beräkningen av den totala återbetalningsskyldigheten sker paraUellt enligt båda metoderna. Det är alltid den för den enskUde förmånhgaste av de två beräkningsmetoderna som skall tillämpas. De årliga avgifterna beräknas emellertid endast enligt basbeloppsmetoden.

Den ränta som tiUämpas vid beräkning enhgt jämförelseräntemetoden utgör 60 % av den vid varje tidpunkt gäUande s. k. normalräntan för lån från statens utlåningsfonder. Normalräntan är f. n. 7 %. 60 % härav är 4,20 %. Den på detta sätt framräknade jämförelseräntan är inte av­dragsgill som skuldränta vid inkomstdeklaration.

Återbetalning av studiemedel skall som regel börja tredje året efter det då studiemedel sist uppbars. Återbetalningen skall i princip vara av­slutad under det år låntagaren fyller 50 år.

För att få fram hur stor avgift som skall erläggas varje återbetalnings­år divideras antalet erhållna basbelopp med antalet återbetalningsår. Den därvid erhållna kvoten benämns avgiftskvot. Denna uttrycks i bas­belopp. Avgiftskvoten anger hur mycket som skall återbetalas under ett återbetalningsår. Har studiemedelstagaren t. ex. uppburit 4,390 basbe­lopp, blir avgiftskvoten per år under återbetalningstiden, om studieme­delstagaren har 25 återbetalningsår, 4,390: 25 = 0,176.

Det belopp i kronor studiemedelstagaren skall erlägga ett visst år under återbetalningstiden framkommer genom att avgiftskvoten multi-phceras med det för året aktuella basbeloppet. Om basbeloppet vid in­gången av ett visst återbetalningsår är 7 300 kr. (detta belopp gäUde för återbetalningsåret 1973) skaU studiemedelstagaren det året betala (0,176X7 300 =) 1 285 kr., i studiemedelsavgift.

För att få fram ett mått på sin betalningsförmåga under ett återbe­talningsår kan den återbetalningsskyldige framräkna ett avgiftsunder­lag, som utgör en uppskattning av egen och, i förekommande fall hälf­ten av makens beskattningsbara inkomst och viss del av egen eller ma­kamas förmögenhet. Har vederbörande barn under tio år minskas av­giftsunderlaget med ett basbelopp. För att studiemedelstagaren skall vara skyldig att erlägga avgift ett visst år, skall hans avgiftsunderlag överstiga en viss nivå som kallas avgiftsgräns. Även denna gräns uttrycks i basbelopp och utgör f. n. 2,5 basbelopp.

Om avgiftsunderlaget ett år är mindre än eUer lika med avgiftsgrän­sen behöver aUtså inte avgift erläggas detta år. Motsvarande del av åter­betalningsskyldigheten skall då erläggas senare, i regel det år studieme­delstagaren fyUer 51 år (eller senare).

Om avgiftsunderlaget endast obetydhgt överskrider avgiftsgränsen, har studiemedelstagaren rätt att efter ansökan erlägga reducerad avgift.

 

Prop. 1974:14                                                          84

Det finns två generella bestämmelser som reglerar möjligheten tUl ned­sättning av avgiften. Sålunda får avgiften inte överstiga en fjärdedel av den del av avgiftsunderlaget som överstiger avgiftsgränsen. Inte heller får avgiften utgå med mer än en tiondel av avgiftsunderlaget. Enhgt dessa regler för nedsättning ökar avgiften successivt vid stigande avgiftsunderlag till dess den når upp till vad som skaU erläggas enligt vad som följer av avgiftskvoten.

Skyldigheten att betala avgift upphör året efter att vederbörande fyller 65 år. Om studiemedelstagaren avlider dessförinnan avskrivs också återstående återbetalningsskyldighet som inte är debiterad.

Studiemedelstagare har möjlighet att återbetala snabbare än vad som krävs enligt gällande bestämmelser. Han tillgodoräknas då genom en särskild premie en förhöjning av det inbetalade beloppet.

I följande tabeller redovisas samtliga under år 1971 avgiftsskyldiga studiemedelstagare, för vilka avgiftskvot första gången fastställts år 1968, 1969, 1970 eUer 1971 (det s. k. kvotåret). I tabeU 3 har studiemedds­tagarna fördelats i förhållande tUl beskattningsbar inkomst år 1971 och kvotår, i tabeU 4 efter avgiftsunderlag år 1971 och kvotår i absoluta tal. TabeU 5 är en sammanstäUning av de två föregående tabellerna med fördelningen uttryckt i procent.

Av de ca 64 000 återbetalningsskyldiga studiemedelstagarna år 1971 hade ca 28 % en beskattningsbar inkomst understigande 16 000 kr. (av­giftsgränsen för år 1971) vilket i årsinkomst motsvarar omkring 22 000— 23 000 kr. för ogift eller gift utan barn. En ungefärligen lika stor grupp hade en beskattningsbar inkomst överstigande 37 000 kr., vilket motsva­rade en årsinkomst på ca 43 000 kr.

Vidare kan av tabellerna utläsas att den ekonomiska situationen för­bättras ju fler år som går efter det att avgiftskvoten fastställts. Av det totala antalet avgiftsskyldiga år 1971, för vilka avgiftskvoten fastställdes år 1968, hade nämligen över 50 % en inkomst överstigande 37 000 kr., medan motsvarande siffra för kvotåret 1971 var knappt 22 %. Förhäl­landet var likartat vad beträffar avgiftsunderlaget, där motsvarande siffror är 63 % och 34 %.

 

Prop. 1974:14

85

Tabell 3.  Avgiftsskyldiga studiemedelstagare fördelade efter beskatt­ningsbar inkomst och kvotår

 

Beskattningsbar

Avgiftskvot första

gängen fastställd är

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1968

1969

1970

1971

Totalt

_

-16 000

1504

4 240

5 729

6 359

17 832

16 001-

-21000

317

964

1500

2 369

5150

21 001-

-26000

460

1689

2 596

3 658

8 403

26 001-

-32000

581

1894

2 609

3 462

8 546

32001-

-37 000

552

1349

1772

2 264

5 937

37 001-

-

3 440

4 604

4 971

5 060

18 075

 

 

6 854

14 740

19177

23172

63 943

Tabell  4.  Avgiftsskyldiga  studiemedelstagare fördelade  efter avgifts­underlag och kvotår

 

Avgiftsunder­lag 1971

Avgiftskvot första 1968           1969

gängen fastställd är 1970             1971

Totait

—16000

866        2 246

3 137

3 860

10109

16001—21000

277           914

1481

2192

4 864

21001—26000

349        1405

2 246

3 173

7173

26 001—32 000

543        1798

2 639

3 432

8 412

32001—37 000

488        1527

2 038

2611

6 664

37001—

4 331        6 850

7 636

7 904

26 721

 

6 854      14 740

19177

23172

63 943

Tabell 5. Avgiftsskyldiga studiemedelstagare fördelade efter beskattningsbar inkomst, under­lag och kvotår (procentuell fördelning)

 

 

 

 

Beskattningsbar inkomst/Avgifts-

Avgiftskvot första

gängen

fastställd år

 

 

 

 

Totalt

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

underlag

i tr.

1968

 

1969

 

1970

 

1971

 

.   ink./avi

 

 

ink.

avg.und.

ink.

avg.und.

ink.

avg.und.

ink.

avg.und

g. und.

 

-16 000

21,9

12,6

28,8

15,2

29,9

16,4

27,4

16,7

27,9

15,8

16 001-

-21000

4,6

4,0

6,5

6,2

7,8

•    7,7

10,2

9,5

8,1

7,6

21 001-

-26 000

6,6

5,1

11,5

9,5

13,5

11,7

15,8

13,7

13,1

11,2

26001-

-32 000

8,5

7,9

12,8

12,2

13,6

13,8

14,9

14,8

13,4

13,2

32 001-

-37 000

8,1

7,1

9,2

10,4

9,2

10,6

9,8

11,3

9,3

10.4

37001-

-

50,2

63,2

31,2

46,5

25,9

39,8

21,8

34,1

28,3

41,8

 

 

99,9

99,9

100,0

100,0

99,9

100,0

99,9

100,1

100,1

100,0

4.2 Förslag angående förändrat återbetalningssystem

Det har i den studiesociala debatten hävdats att studiemedelssystemet skulle vara ofördelaktigare än ett konventionellt lånesystem. I denna diskussion har man, anser arbetsgruppen, emellertid bortsett från en rad viktiga inslag i studiemedelssystemet. Man har t. ex. inte beaktat före­komsten av studiebidrag liksom de sociala trygghetsreglerna. Fördel­ningen av återbetalningarna under återbetalningsåren och den långa

 

Prop. 1974:14                                                          86

återbetalningstiden måste också beaktas i detta sammanhang. En jäm­förelse som beaktar cdla komponenter i studiemedelssystemet utfaUer tiU studiemedelsreglernas förmån i förhållande till ett konventionellt lånesystem.

Det kan också påpekas att när man konstruerat enskilda jämförelse­exempel har man alltid utgått från personer som efter att ha genom­gått en av samhället tUlhandahållen utbildning också fått mycket god ekonomisk vinning av denna utbildning. Det betraktas av studiemedels­systemets kritiker som orättvist att dessa inkomsttagare inte får till­godogöra sig de ytterligare vinster som införande av ett ränteavdrag skuUe innebära. Detta är en ståndpunkt som inte står i samklang med en social målsättning för utbildningspohtiken.

I dkektjven till översynen av studiemedelssystemets återbetalnings-regler framhölls bl. a. att skäl saknades för en omprövning av syste­mets grundläggande principer. I linje med regeringens allmänna social-och utbildningpolitiska strävanden bör tyngdpunkten hgga på åtgär­der som avser de studiemedelstagare som efter studietidens slut är att betrakta som betalningssvaga. I uppdraget har emellertid också ingått att överväga om regelsystemet mer allmänt sett uppfyller de sociala mål som satts upp vid dess införande. Det har sluthgen bedömts som angeläget att undersöka möjhgheterna tiU en sådan teknisk omläggning som gör återbetalningsreglerna enklare och överskådligare för studie­medelstagarna.

Två olika metoder kan användas om man vUl förändra de genereUa återbetalningsvillkoren för att underlätta återbetalningen. Antingen kan man välja att förskjuta relationerna meUan studiebidraget och de åter­betalningsphktiga studiemedlen eller subventionera de årliga återbetal­ningskostnaderna. Enhgt arbetsgruppens förslag bör man vid en för­bättring av återbetalningsreglerna kombinera dessa båda metoder. Där­igenom undviker man att bryta de nuvarande principerna för systemet.

Studiebidragets storlek har varit oförändrat sedan år 1965, varför det i samband med översynen av återbetalningsreglerna finns anledning att beakta nivån på studiebidraget. En förbättring av återbetalningsvill­koren i övrigt är dock den viktigaste åtgärden. Arbetsgruppen föreslår att det maximala studiebidraget för ett läsår om nio månader höjs till ca 2 000 kr. Dessutom föreslås följande system för återbetalning av studiemedel avsett att ersätta nuvarande basbelopps- och jämförelse­räntemetoden.

1.   De erhållna återbetalningspliktiga studiemedlen läggs samman och
bildar genom ett i kronor uttryckt belopp återbetalningsskyldigheten.

Vid utgången av varje år utgör återbetalningsbeloppet summan av dels aterbetalningsbeloppet vid utgången av föregående år multipUcerat med regleringstalet för året, dels de under året uppburna studiemedlen reglerade på sätt som anges under punkt 2.

2. De återbetalningspliktiga studiemedel som den studerande erhåller

 

Prop. 1974:14                                                          87

varje termin uppräknas med ett speciellt regleringstal från den dag då den av den studerande kvitterade studiemedelsavin av utbetalningsan­stalten clearas i riksbanken.

3.   Vid ingången av tredje året efter det då den återbetalningsskyl­dige senast uppburit studiemedel fastställs normalt den årliga återbetal­ningsskyldigheten (årsbelopp). Detta sker på så sätt att det fastställda återbetalningsbeloppet vid utgången av närmast föregående år divideras med det antal återbetalningsår, som den återbetalningsskyldige förfogar över. Den århga avgiften är densamma som årsbeloppet om inte den avgiftsskyldige får uppskov med eller nedsättning av avgiften.

4.   Den avgift som framkommer enligt punkt 3 skaU den återbetal­ningsskyldige erlägga under första avgiftsåret. Påföljande års avgift fast­ställs därefter i regel på så sätt att föregående års avgift uppräknas med gällande regleringstal.

5.   Återbetalningsskyldigheten upphör normalt när den återbetal­ningsskyldige erlagt det belopp som vid ett avgiftsårs ingång kvarstår att erlägga. Återbetalningsskyldigheten upphör dock inte förrän den återbetalningsskyldige erlagt fuU betalning för alla preliminära och kvar­stående avgifter som debiterats honom och som ej förfallit till betal­ning.

6.   För att inte de årliga återbetalningarna skall utgöras av alltför små avgifter bör första årets avgift inte understiga en tiondel av bas­beloppet.

7.   Avgifter som återbetalningsskyldig helt eUer delvis erhålht uppskov med att erlägga under ett eller flera avgiftsår, skall erläggas under tid som infaller efter den enligt huvudregeln fastställda återbetalningstiden.

De föreslagna reglerna innebär dels att den fastställda återbetalnings­tiden alltid kommer att hållas, om den enskilde inte får uppskov med avgiftsbetalning eller gör frivUliga betalningar, dels att man uppnår en jämn periodisering över hela återbetalningstiden.

Liksom nu är fallet får den återbetalningsskyldige rätt till två avgifts­fria år mellan det år han senast uppbar studiemedel och det år då åter­betalningsskyldigheten fastställs. Det förhållandet att den återbetal­ningsskyldige ånyo uppbär studiemedel efter det att återbetalningsskyl­dighet fastställts, skall dock inte medföra att han återigen skall vara berättigad tiU två återbetalningsfria år.

De århga avgifterna kommer i jämförelse med nuvarande regler att ha en jämnare periodisering mätt i nominellt värde över hela återbetal­ningstiden. Genom att uttrycka återbetalningsskyldigheten i kronor och inte i basbelopp uppnår man också syftet att göra återbetalnings­reglerna enkla och överskådliga för den enskilde.

Principen bör alltjämt vara att den som uppburit studiemedel skall utan ränta återbetala ett reellt lika stort belopp som han uppburit i åter­betalningspliktiga studiemedel. Samtidigt bör reglerna innehålla en ga­ranti mot att återbetalningsskyldigheten påverkas ogynnsamt om kraf­tiga förändringar i penningvärde skulle inträffa. Redan nu finns i syste­met en garantiregel som i princip har detta syfte. Denna har dock vissa

 

Prop. 1974:14                                                         88

negativa effekter. För att uppnå det avsedda syftet med återbetalnings-reglerna bör därför den årliga återbetalningsskyldigheten uppräknas med ett regleringstal, som utgör ettdera av följande tal: prisutveck­lingen under föregående år eller ett av Kungl. Maj:t fastställt garanti­tal.

Enligt arbetsgmppen är det lämpligast att använda konsumentpris­index som ett mått på prisförändringarna. Det tal som avser konsument­prisutvecklingen bör grundas på skillnaden mellan konsumentprisindex för november månad året närmast före avgiftsåret och konsumentpris­index för november månad året dessförinnan.

Anknytningen till konsumentprisindex har den fördelen att den åter­betalningsskyldige alltid är garanterad att inte behöva återbetala med mer än enhgt realränta noll.

När det gäller att beräkna storleken av garantitalet bör utgångspunk­ten vara att detta tal inte får innebära att återbetalningsskyldigheten medför en oskälig uppoffring i jämförelse med vad som aUmänt bedöms rimligt när staten står som långivare. I nuvarande återbetalningssystem finns en garantiregel — jämförelseräntemetoden — som har till syfte att begränsa återbetalningsskyldighetens totala omfattning om penning-värdeförändringen under återbetalningstiden är större än den genom­snittliga jämförelseräntan. Denna ränta har sedan studiemedelssystemet infördes successivt ökat, vilket framgår av följande tablå.

Budgetär             Jämförelseräntan i

 

1965/66

3,45

1966/67

3,45

1967/68

3,45

1968/69

3,60

1969/70

3,75

1970/71

4,05

1971/72

4,05

1972/73

4,20

1973/74

4,20

Arbetsgruppen framhåUer att vid fastställandet av garantitalet måste den föreslagna höjningen av studiebidraget beaktas, eftersom denna höjning påverkar den totala återbetalningsskyldigheten.

För att bereda studiemedelstagarna en ytterligare minskad återbetal­ningsskyldighet bör garantitalet läggas på en nivå som väsentligt under­stiger jämförelseräntans nuvarande storlek.

Garantitalet bör enligt arbetsgruppen inte knytas till någon ränta utan i stället ligga fast under en längre tidsperiod.

Arbetsgruppen föreslår att garantitalet sätts till 1,0320 enheter, vilket innebär att de återbetalningspliktiga studiemedlen inte kommer att upp­räknas med mer än högst 3,2 % per år. Genom ett så förhållandevis lågt tal, som är betydligt lägre än nuvarande jämförelseränta, kommer

 

Prop. 1974:14                                                         89

den årliga återbetalningsskyldigheten — i den mån penningvärdeför­ändringen är större än grantitalet — att öka måttligt under återbetal­ningsperioden.

Genom att regleringstalet består av antingen konsumentprisutveck­lingen eller av garantitalet kan regleringstalet bli lägre än 1,0320 en­heter, men inte högre.

Garantitalet bör fastställas av Kungl. Maj:t. Det regleringstal som årligen skall användas bör däremot fastställas av CSN, varvid alltid det lägsta av konsumentprisutvecklingen och garantitalet skall gälla som reglerings tal.

EnUgt nuvarande regler utgörs avgiftsunderlaget av den återbetal­ningsskyldiges till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst jämte förmögenhet över visst belopp (sex basbelopp). Är den återbetalnings­skyldige gift tillkommer hälften av makens inkomst och hälften av den del av dennes förmögenhet som överstiger sex basbelopp. Nedsättning i avgiftsunderlaget får göras med ett basbelopp om den avgiftsskyldige har vårdnaden om barn under tio år.

För den som beräknas ha en beskattningsbar inkomst understigande ett basbelopp utgör emellertid avgiftsunderlaget aUtid ett basbelopp.

Arbetsgmppen föreslår följande förändringar beträffande avgiftsun­derlaget.

Avgiftsunderlaget bör utgöra summan av dels den återbetalningsskyl­diges till statlig inkomst taxerade inkomst, dels den del av hans skatte­pliktiga förmögenhet som överstiger sex basbelopp. Är den återbetal­ningsskyldige gift bör avgiftsunderlaget förhöjas dels med hälften av den del av makens förmögenhet som överstiger sex basbelopp, dels med viss del av makens inkomst, nämligen 40% av makens taxerade in­komst upp tiU 20 000 kr. samt därefter med ytterligare 1 % för varje ytteriigare 1 OOO-tal kr., dock högst 65 %.

Om den återbetalningsskyldige har vårdnaden om barn som är under tio år, minskas den återbetalningsskyldiges inkomst med ett basbelopp. Saknar han inkomst eUer uppgår inkomsten inte till ett basbelopp, minskas hans makes inkomst med ett basbelopp eller den del av bas­beloppet som inte kan dras av mot den egna taxerade inkomsten.

Avgiftsgränsen föreslås av arbetsgmppen höjas från 2,5 basbelopp till 3,5 basbeloppp.

Maximal avgift får enligt nuvarande regler inte utgöra mer än 25 % av skUlnaden mellan avgiftsunderlaget och avgiftsgränsen. Maximal av­gift får inte heUer vara högre än 10 % av avgiftsunderlaget. Arbets­gruppen föreslår att den maximala avgiften bör utgå med 20 % av skillnaden mellan avgiftsgräns och avgiftsunderlag. Detta ger en lång­sammare ökning av den maximala avgiften vid ökning av avgiftsunder­laget. Genom förslagen om höjning av avgiftsgränsen och förändring av reglerna för beräkning av avgiftsunderlag och av maximal avgift

 

Prop. 1974:14                                                         90

uppnås betydande lättnader för personer som efter studierna kan få nedsatt betalningsförmåga.

Förslaget om höjning av studiebidraget föreslås träda i kraft den 1 juli 1974. De nya återbetalningsreglerna föreslås träda i kraft den 1 ja­nuari 1975.

Kostnadema beräknas för budgetåret 191A/15 tUl ca 30 mUj. kr. för det höjda studiebidraget och ca 10 milj. kr. för minskad återbetalning. Först under budgetåret 1975/76 beräknas de nya återbetalningsreglerna slå igenom helt i fråga om budgeten och kostnaderna beräknas då uppgå till ca 50 milj. ler. Arbetsgruppen föreslår att samthga studiemedelsta­gare som uppbär studiemedel eller som den 1 januari 1975 har skyldig­het att erlägga preliminär avgift skall återbetala studiemedlen efter de nu föreslagna reglerna.

F. n. gäller att premie för friviUig inbetalning får tillgodoräknas med viss promille för vart år fr. o. m. det den friviUiga avgiften erläggs t. o. m. det den avgiftsskyldige fyller 50 år. Detta har medfört att vissa vuxenstuderande kan gå miste om premien om återbetalningen skulle ha avbrutits efter det att de fyUt 50 år. Reglerna härför föreslås bh ändrade så att utgående premie utsträcks att gälla upp t. o. m. den återbetalningsskyldige fyllt 65 år. En maximering av premien tiU 3,5 % föreslås. Premie bör emellertid få tiUgodoräknas först fr. o. m. det år under vilket århg avgift fastställs.

Återbetalning av studiemedel skall normalt vara fullgjord vid 50 års ålder. Den som under sin återbetalningsperiod får uppskov med att er­lägga avgift får i stället denna under åren meUan 50 och 65 år. Efter 65 års ålder påförs ingen avgift. Vid dödsfall avskrivs återstående åter­betalningsskyldighet. Dessa nu gällande regler föreslås utvidgade med en möjUghet tUl befrielse i sådana fall där den återbetalningskyldiges betalningsförmåga på gmnd av sjukdom e. d. är varaktigt nedsatt el­ler kan beräknas så förbli för resten av hvet.

Nuvarande regler om partiell avskrivning av studielån till vissa vuxen­studerande föreslås kvarstå i huvudsak oförändrade.

Den som uppburit studielån från allmänna studielånefonden föreslås under vissa villkor få omvandla studielånen till återbetalningspliktiga studiemedel. Fördelarna med en omvandling till återbetalningspliktiga studiemedel gäUer framför allt för dem som både har studielån och studiemedel. En samordnad återbetalning innebär enklare rutiner sam­tidigt som den enskilde får ta del av studiemedelssystemets fördelar för hela sin återbetalningsskyldighet.

I promemorian redovisas också effekten av de ändrade trygghets-reglerna. I tabeller som följer redovisas verkningarna av de föreslagna reglerna.

Ogift avgiftsskyldig utan barn under tio år med en årsinkomst mot­svarande lön enligt A 15 (ca 33 000 kr.) får enligt de nya reglerna en

 

Prop. 1974:14

91

maximal avgift på omkring 800 kr. Enligt nuvarande regler är mot­svarande avgift 1 700 kr. (tabeU 6). Har den avgiftsskyldige barn under tio år bhr den maximala avgiften vid en årsinkomst motsvarande lön eiUigt A 20 (ca 40 000 kr.) ca 400 kr. Vid motsvarande inkomst utgår f. n. maximala avgiften med 1 462 kr. (tabell 7). Den maxunala av­giften är genomgående i storleksordningen 1 000 kr. lägre enUgt för­slaget jämfört med vad,som f. n. gäller.

Även för gift avgiftsskyldig innebär förslaget betydande förbättring­ar. Gift avgiftsskyldig som saknar egen inkomst får en reell lättnad på meUan 1 000 och 2 000 kr. i vad som kan tas ut i maximal avgift. Särskilt för gift som saknar barn under tio år medför förslaget bety­dande lättnader (tabeUerna 6 och 8). Även i sådana faU där båda ma­karna är avgiftsskyldiga innebär förslaget reella lättnader; särskilt fram­trädande är detta om de har förhållandevis låga inkomster.

Tabell 6. Maximal studiemedelsavgift för ogift avgiftsskyldig, som sak­nar bam under tio år. Jämförelse mellan nuvarande och föreslagna regler. Basbelopp 7 300 kr.

Löneklass/ Bruttoinkomst

A 10 26940 A 12 29 448 A 15 32 916 A 18 37 760 A 20 40 620

 

Nuvarande regler

Föreslagna

regler

Beskatt-

Maximal

Taxerad

Maximal

ningsbar

avgift

inkomst

avgift

inkomsp

 

 

 

19 400

288

23 900

0

21900

912

26 400

170

25 200

1737

29 700

830

30 400

3040

34 100

1710

33 700

3 370

36 900

2 270

Approximativt.

Tabell 7. Maximal studiemedelsavgift för ogift avgiftsskyldig som har barn under tio år. Jämförelse mellan nuvarande och föreslagna regler. Basbelopp 7300 kr.

 

Löneklass/

Nuvarande regler

 

Föreslagna regler

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Beskatt-

Avgifts-

Maximal

Taxerad

Avgifts-

Maximal

 

ningsbar

underlag

avgift

inkomst

underlag

avgift

 

inkomsti

 

 

 

 

 

A 10 26 940

17 400

10100

0

21900

14 600

0

A 12 29 448

19 900

12 600

0

24 400

17100

0

A 15 32 916

23 200

15 90Ö

0

28100

20 400

0

A 18 37 760

28 000

20700

617

32100

24 800

0

A 20 40 620

31400

24100

1462

35 900

27 600

410

A 22 44 580

36200

28 900

2 657

38 900

31600

1210

A 24 48 744

40 700

33 400

3 340

42 700

35 400

1970

 Approximativt.

 

Prop. 1974:14

92

Tabell 8. Maximal studiemedelsavgift för gift avgiftsskyldig som saknar egen inkomst och ej har barn under tio år. Jämförelse mellan nuvaran­de och föreslagna regler. Basbelopp 7 300 kr.

 

 

Makes

Nuvarande

regler

 

Föreslagna regler

 

bruttoinkomst

 

 

 

 

 

 

Makes be-

Avgifts-

Maximal

Makes

Avgifts-

Maximal

 

skatt-

underlag

avgift

taxerad

underlag

avgift

 

ningsbar

 

 

inkomst

 

 

 

inkomsti

 

 

 

 

 

A 10 26 940

19 400

17 000

0

23 900

10 200

0

A 12 29 448

21900

18 200

0

26 400

12100

0

A 15 32 916

25 200

19 900

412

29 700

14 500

0

A 18 37 760

30 400

22 500

1062

34100

18 400

0

A 20 40 620

33 700

24100

1462

36 900

20 600

0

A 22 44 580

38 600

26 600

2 087

40 900

24 400

0

A 24 48 744

43 100

28 800

2 637

44 700

28 500

590

A 26 53 688

47 800

31200

3 120

48 600

31500

1190

A 28 59 196

53 700

34100

3 410

53 700

34 900

1870

* Approximativt.

Tabell 9. Maximal studie inedelsav gif t för gift avgiftsskyldig som saknar egen inkomst och har barn under tio år. Jämförelse mellan nuvarande och föreslagna regler. Basbelopp 7 300 kr.

 

 

Makes brutto­ inkomst

Nuvarande

regler

 

Föreslagna

regler

 

Makes be­skatt­ningsbar inkomsti

Avgifts­underlag

Maximal avgift

Makes taxerad inkomsti

Avgifts­underlag

Maximal avgitt

A 10 26 940

19 400

9 700

0

23 900

6 600

0

A 12 29 448

21900

10 800

0

26 400

7 600

0

A 15 32 916

25 200

12 600

0

29 700

9 400

0

A 18 37 760

30 400

15 200

0

34 100

12 300

0

A 20 40 620

33 700

16 800

0

36 900

14 500

0

A 22 44 580

38 600

19 300

262

40 700

17 700

0

A 24 48 744

43 100

21500

812

44 600

21200

0

A 26 53 688

47 800

23 900

1412

48 600

25100

0

A 28 59 196

53 700

26 800

2137

53 700

30100

890

A 30 65 304

58 300

29 100

2 712

58 300

29 200

1510

 Approximativt.

4.3 Remissyttranden

Flera remissdnstanser tar upp vissa allmänna synpunkter i samband med sina yttranden över arbetsgmppens promemoria om återbetalning av studiemedel. Statskontoret ifrågasätter om den valda tidpunkten för genomförandet av förändringama, nämhgen den 1 januari 1975, är realistisk. Statskontoret framhåller att en senareläggning skulle göra det möjhgt att beakta mer långsiktiga samordningskrav i ADB-verk­samheten.

UKÄ framhåller att studiemedelssystemet bör underkastas en ordent-hg prövning när SVUX lämnat sitt förslag, bl. a. mot bakgmnd av att

 

Prop. 1974:14                                                         93

rekryteringen till högre utbildning nu ändrar karaktär när det gäller studerandes ålder och benägenhet att i sammanhängande studier full­följa utbUdningslinjer. Ett annat skäl är att vuxenstuderande på nivåer motsvarande ungdomsskolans utbildning har överförts tUl studiemedels­systemet. UKÄ ser arbetsgmppens förslag som åtgärder på kort sikt och tUlstyrker dem i huvudsak. SÖ konstaterar att förutom att föränd­ringama innebär förbättringar för den enskUde så förbättras även överskådUgheten och enkelheten i studiemedelssystemet. CSN fram­håller att arbetsgruppens förslag på ett positivt sätt tillgodoser syftet med en lång återbetalningstid, en jämn periodisering av återbetalning­arna och trygghet vid betalningssvaghet. Det hade emeUertid eiJigt CSN varit önskvärt att regler föreslagits som gett större enkelhet. Enhgt SACO finns det anledning att förorda en genomgripande förändring av hela studiemedelssystemet och ett utredningsarbete i detta syfte bör snarast påbörjas. Även SAF understryker behovet av en genomgripande förändring av den studerande ungdomens studiefinansiering. TCO fram­håller att det studiesociala systemet synes bli alltmer komplicerat och svåröverskådligt för den enskilde. Detta kan enligt TCO bidraga tiU att undergräva förtroendet för samhällets studiesociala insatser, varför en ökad vikt bör fästas vid åtgärder som syftar tiU förenklmg och över-skådhghet. SFS anser att de framförda förslagen i stora drag innebär en förbättring av återbetalningssystemet. Enhgt SFS är dessa justeringar inom systemet inte tUlräckliga utan en översyn och omarbetning av hela systemet bör aktuahseras. MUF påpekar att man sedan lång tid verkat för ett nytt studiemedelssystem för alla studerandekategorier eftersom det nuvarande systemet enligt MUF inte tillfredsställer gmndläggande krav. SSEF tar upp två problem i studiemedelssystemet som man anser bör ändras nämligen att bamtilläggen görs återbetalningsfria och att prövning mot makes inkomst inte skaU ske. Även Reftec anser att en översyn av studiefinansieringen bör göras.

Förslaget om höjt studiebidrag tillstyrks av det övervägan­de antalet remissinstanser. UKÄ anser den föreslagna höjningen tUl 2 000 kr. vara ett minimum och en åtgärd att på kort sikt förbättra studiestödet men framhåller att studiebidragets höjning måste ses i samband med förslagen tUl förändringar av återbetalningssystemet som lagts fram. Enligt LO bör justeringar av bidragsdelen inte användas som ett genereUt medel utan användas för att t. ex. ge stimulans för åter­kommande utbildning. Flera remissinstanser, nämligen SÖ, SACO. SR, SFS, VRO, SECO, MUF. SSEF och Reftec framhåller att studiebidra­get bör utgöra 25 % av studiemedlen. Flertalet av dessa anser att bi­dragsdelen bör indexregleras.

Flertalet remissinstanser har inget att invända mot de förändringar som föreslås i fråga om återbetalningsreglerna. De flesta remissinstan­ser instämmer i förslagen när det gäller    återbetalningens

 

Prop. 1974:14                                                          94

längd och periodisering. SFS och SACO ifrågasätter emellertid om man inte borde förlänga aterbetalningstiden ytterhgare.

När det gäller regleringstalet enligt konsumentprisindex eUer ett faststäUt garantital på 3,2 % framhåller CSN att den avvägiung som gjorts av garantitalet är lämphg. SACO och SJ? önskar en återgång tiU en konventionell låneform för den del av studiestödet som utgörs av kredit. EnUgt SACO och SR borde regleringstalet sättas tiU högst 1,0300 i StäUet för 1,0320. SFS, SECO och MUF framhåller att garanti­talet bör hgga fast för en lång tid. Garantitalet bör enligt SFS och MUF skrivas in i studiestödslagen. Enligt FMSF bör riksdagen och inte regeringen faststäUa garantitalet. Dessutom bör enhgt SFS i de fall då prisindex bhr avgörande för återbetalningens storlek nettoprisindex användas. MUF anser att regleringstalet borde sättas tUl 1,0270, eftersom enhgt MUF talet 1,0320 inte tar tiUräcklig hänsyn tiU marginaleffekter. FMSF anser att garantitalet bör vara 2,8 % istäUet för 3,2 %.

Olika synpunkter har framkommit från remissinstanserna i fråga om de föreslagna reglerna för beräkning av avgiftsunderlag. I fråga om hänsyn tUl makes inkomst framhåUer UKÄ att det principiellt är felaktigt att ta hänsyn tiU makes ekonomiska förhållanden. Denna ståndpunkt ddas av SACO, TCO, VRO. SFS. MUF, SSEF och Reftec. Enligt promemorians förslag får man för vård av eget barn under tio år reducera avgiftsunderlaget med ett basbelopp. Enhgt UKÄ och SÖ bör detta gäUa för bam upp tUl 16 år och enhgt SACO, SFS och Reftec upp tUl 18 år. Även TCO föreslår att tioårsgränsen bör höjas. Vissa remissinstanser framför också att hänsyn borde tas tiU antalet bam. CSN anför i fråga om beräkningen av avgiftsunderlaget bl. a. att reg­lerna är mycket detaljrika och därför svåröverskådhga för den enskilde. Även CSN anser att ett mål på sikt bör vara att avveckla hänsynstagan­det tUl makes inkomst. CSN framhåller emeUertid att ett borttagande av hänsynen till makes ekonomi skulle ge effekter som från rättvise­synpunkt skuUe bh svåra att försvara, t. ex. där ena maken är hemma och den andra maken har en mycket hög inkomst och förmögenhet. Utan makehänsynstagande skuUe avgiftsunderlaget i sådana faU bli lågt, trots att den totala familjeekonomin är bättre än för en lågin­komsttagare som blir debiterad avgift. TCO pekar på att konstmktio­nen av förslaget om upptrappat procentueUt hänsynstagande tUl makes inkomst kan göra att den reeUa effekten försämras för betydande in-komsttagargmpper. TCO fömtsätter därför att inkomstgränsema fort­löpande justeras. SFS anser att arbetsgmppens förslag tiU makehänsyn inte bara leder tUl stora orättvisor utan också frånkänner gifta lågin­komsttagare den ekonomiska trygghet som målsättningarna för studie­medelssystemet innehåller. FMSF framhåUer att makeprövning strider mot principer som råder i samhället i övrigt.

De föreslagna ändringarna angående avgiftsgräns och maxi-

 

Prop. 1974:14                                                         95

mal avgift har i huvudsak bemötts positivt. SFS anser emellertid att maximalt 15 9& av den del av avgiftsunderlaget som överstiger av­giftsgränsen skall kunna utgå i studiemedelsavgift i stället för 20 % som föreslås i promemorian. Den föreslagna avgiftsgränsen på 3,5 bas­belopp bör enligt SSEF höjas tUl 4,5 basbelopp.

Endast ett fåtal remissmstanser har uttalat sig när det gäUer frågan om premie vid frivillig inbetalning. UKÄ anser att premie bör utgå om inbetalningen görs året efter det studiemedel upp­burits i stäUet för först tredje året enhgt arbetsgruppens förslag. CSN tillstyrker förslaget men är tveksam om premiesystemet är påtagligt för-måiUigt för den enskilde. SACO tillstyrker förslaget eftersom man anser det motiverat att möjligheter tiU premie utsträcks tiU 65 års ålder. SFS anser att den som gör en frivillig inbetalning bör få möjhghet att välja meUan att förkorta återbetalningstiden eUer att få lägre århg avgift.

Förslagen om befrielse från avgift och avskrivning av studiemedel tiUstyrks av övervägande antalet remissinstanser. SÖ framhåller att förslaget om avskrivning vid eftergymnasiala studier missgynnar vuxenstuderande som börjar från gmnden och sedan fort­sätter med gymnasiala kurser. SÖ föreslår att även vuxenstuderande i gymnasiala kurser får möjlighet tUl avskrivning. SFS menar att kravet på fyra terminers studier vid eftergymnasial utbildrung för avskrivning är olyckhgt.

Frågan om konvertering av studielån till studiemedel bemöts positivt av flera remissinstanser. CSN biträder i huvudsak förslaget i promemorian men anför på vissa puiUcter avvikande uppfattning. Bl. a. anser CSN att minimibeloppet — enhgt förslaget trefjärdedelar av bas­beloppet — borde varit 50% av basbeloppet. Enhgt CSN bör också återbetalningstiden efter konverteringen följa studiemedelssystemets regler. Postbanken anser att samliga former av statlig studiekredit bör omfattas av konverteringen. Konverteringen bör även omfatta förfallet amorterings- och räntebelopp samt gälla oavsett lånets storlek. Dess­utom bör särskild ersättning för konverteringsarbetet utgå till Post­banken.

 

Prop. 1974:14                                                         96

5 Centrala studiehjälpsnämndens förslag på studiehjäl­pens område

CSN framhåller i sin anslagsframställning' för budgetåret 1974/75 att studiestödet för gymnasiala studier inte till någon del var värde-säkrat före den 1 juli 1973. Höjning av de olika stödformernas belopp som en följd av minskat penningvärde fick ske genom särskilda beslut av statsmakterna. Så har också skett vid flera tUlfällen under årens lopp efter 1964 års studiesociala reform. De s. k. äldre eleverna inom gymnasial utbildning, dvs. de som är minst 20 år, överflyttades fr.o. m. läsåret 1973/74 från studiehjälpsområdet tiU studiemedelsområdet. Här­igenom indexregleras dessa elevers studiestöd samtidigt som de får en avsevärd höjning av det totala stödbeloppet och blir helt jämställda med studerande i eftergymnasial utbildning.

För de yngre eleverna (under 20 år) inom studiehjälpsområdet höjdes inackorderingstUlägget den 1 juh 1973 från 125 till 150 kr. i månaden. Vidare förstärktes det inkomstprövade tUlägget den 1 januari 1974 ge­nom att gränsen för taxerad inkomst i de fall där den studerande inte har syskon under 17 år höjdes från 21 000 tUl 23 000 kr. Även inkomst­gränserna för rätt till behovsprövat tiUägg och återbetalningspliktiga studiemedel,  som  ersätter studielånen,  försköts i motsvarande mån.

Under årens lopp har de totala förbättringarna för de yngre eleverna varit stora, men trots detta konstaterar CSN att studiestödet minskat i betydelse som stöd åt barnfamiljerna såväl i nominellt värde som realt sett med hänsyn till penningvärdesförändringarna.

Den sociala snedrekryteringen till högre studier har förbättrats under 1960-talet men avstannade under åren 1969/70. Det torde också bl. a. med hänsyn till det läge, som f. n. råder på arbetsmarknaden för perso­ner med högre utbildning, finnas risk för att den positiva trenden bryts och ersätts av en nedåtgående kurva.

CSN anser att det är synnerligen angeläget att studiestödets rekry-teringsbefrämjande effekt inte bara bibehålls utan också förstärks. Stu­diehjälpen borde, såsom CSN tidigare framfört, i högre grad än vad som nu är fallet användas i standardutjämnande syfte till förmån för barnfamiljer med låga inkomster. Att barnen i sådana famUjer i större utsträckning än barnen från välsituerade familjer skaU finansiera sina gymnasiala studier med lån är inte rimligt.

Gymnasieskolans tre- och fyraåriga linjer rekryterar fortfarande i större relativ utsträckning sina elever från välsituerade hem, medan låginkomsttagarnas barn i större utsträckning går till den kortare och yr­kesinriktade utbildningen efter grundskolan. CSN framhåUer att av an­talet elever i gymnasieskolans tre- och fyraåriga linjer hade av antalet

 

Prop. 1974:14                                                          97

elever med studiebidrag endast 11 % inkomstprövat tillägg medan mot­svarande siffror för de tvååriga ekonomiska, sociala och tekniska lin­jerna var 14,5 % och för de yrkesinriktade linjerna samt specialkurser 21 %. CSN finner mot bakgrund av vad som anförts att synnerligen starka skäl talar för att studiehjälpen förbättras ytterligare.

Genom skUda beslut sedan år 1964 har beloppen för studiehjälpens olika former i några fall höjts så att realvärdet bibehållits. För framför allt inkomstprövat och behovsprövat tillägg har emellertid realvärdet minskat kraftigt.

CSN har i de senaste årens anslagsframställningar starkt framhållit vikten av ett föiljättrat inkomstprövat tillägg både vad avser belopp och inkomstgränser. På grund av bl. a. minskat real­värde för tillägget föreslogs i 1972 års anslagsframställning att be­loppen borde höjas så att spännvidden blev 30—110 kr. i månaden.

Utfallet för inkomstprövat tillägg budgetåret 1972/73 visar att an­talet tUlägg minskade med drygt 15 000 och kostnaden för tiUägget med 8,2 milj. kr. i jämförelse med budgetåret 1971/72. Den kraftiga nedgången förklaras främst av den ändrade åldersgänsen från 16 till 17 år i fråga om rätten till inkomstprövat tillägg samt av slopandet av det s. k. syskontillägget på 25 kr. i månaden. Även om man beaktar höjningen av inkomstgränserna fr. o. m. den 1 juh 1972, som motver­kat en ytterligare minskning av utfallet, konstaterar CSN att de ge­nomförda förbättringarna inte varit tillräckliga för att hejda den ned­gång för inkomstprövat tillägg som har andra orsaker.

CSN anser det ofrånkomhgt med en kraftig förstärkning av det in­komstprövade tiUägget både i fråga om belopp och inkomstgränser för att studiehjälpen skall kunna återhämta sin betydelse som stöd till familjer med små och medelstora inkomster, när de har ett eller flera studerande barn. CSN viU i första hand prioritera en höjning av bidragsbeloppet med hänsyn till främst den realvärdesförsämring för tiUägget som skett. Högsta belopp föreslås tiU 125 kr. i stället för nu­varande 75 kr. i månaden. För ogift elev utan syskon och för gift elev föreslås de olika tilläggsbeloppen till 125, 100, 80, 60 och 40 kr. i månaden (gällande belopp fr. o. m. den 1 januari 1974 är 75, 65, 55, 45 och 30 kr.). För ogift elev med syskon föreslås också att maximalt 125 kr. i månaden skall kunna utgå och att beloppen bör framräknas enhgt samma grundprinciper som kommer att gälla fr. o. m. vårter­minen 1974.

Med hänsyn tiU att maximibeloppet föreslås höjt till 125 kr. har reduktionstalen föreslagits till 15, 25 och 35 kr. i stället för nuvarande 10, 15 och 20 kr.

CSN anser att det skulle vara olyckligt om samordningen med det statliga bostadstillägget skulle förhindra nödvändiga välmotiverade beloppshöjningar för det inkomstprövade tillägget som har sin sär-

7   Riksdagen 1974.    1 saml.   Nr 14

Prop. 1974:14                                                          98

skilda motivering, nämligen att vara ett bidrag tiU familjerna under barnens studietid och då inte bara tUl boendekostnaderna utan också — och kanske i än högre grad — tiU andra kostnader för barnen under den gymnasiala skoltiden.

Enligt de regler som kommer att gälla fr. o. m. vårterminen 1974 börjar det maximala inkomstprövade tiUägget att reduceras när det ekonomiska underlaget för eleven och föräldrarna överstiger 23 000 kr. (reduceringsgräns). Med hänsyn till den fortgående inkomstutveck­lingen, och det på gmnd därav starkt minskade antalet inkomstprövade tillägg varje år, anser CSN det också nödvändigt med en väsentlig höjning av inkomstgränserna och föreslår en genereU höjning med 5 000 kr.

CSN beräknar kostnaderna för en höjning av beloppen för inkomst­prövat tillägg från 20—75 kr./månad tiU 30—125 kr./månad till 10 milj. kr. och en höjning av inkomstgränsema med 5 000 kr. till 8 milj. kr.

När det gäller behovsprövat tillägg bröts den tidigare nedåtgående trenden i utflödet under budgetåret 1972/73. Detta för­klaras av de förbättringar som fr. o. m. den 1 juli 1972 genomfördes för tUlägget beträffande inkomstgränser och belopp. Den vUlkorliga inkomstgränsen höjdes då från 8 000 kr. i beskattningsbar inkomst till 21 000 kr. i taxerad inkomst. Vidare ökades tilläggsbeloppet från 75 till 90 kr. i månaden. De av CSN fastställda inkomstgränserna avseende tillåten bruttoinkomst för ohka familjetyper höjdes också väsent­ligt.

Behovsprövat tillägg utgår oftast för elever, vars föräldrar är sjuk­pensionärer, arbetslösa eller ensamstående med mycket låga inkomster. Föräldrarna har i regel små möjligheter att av egna medel bidra tiU barnets uppehälle och andra studiekostnader. De kraftiga prisstegringar som inträffat under senare år drabbar dessa familjer särskilt hårt. Stor­leken av det studiestöd som kan erhållas har därför stor betydelse vid avgörandet om barnen skall fortsätta studera efter fullgjord skol­plikt eller inte.

Med hänsyn tiU det ovan anförda och till den realvärdeförsämring för det behovsprövade tillägget som tidigare påpekats anser CSN det ytterst angeläget att tillägget höjs från 90 till 125 kr. i måna­den.

Någon ändring av den vUlkorliga inkomstgränsen för behovsprövat tillägg (23 000 kr. i taxerad inkomst fr. o. m. den 1 januari 1974) före­slås inte. Däremot avser CSN att under fömtsättning av anslag fr. o. m. budgetåret 1974/75 justera upp de av CSN själv faststäUda gränsema för bmttoinkomst.

CSN beräknar kostnaden för en höjning av beloppet för behovsprövat tillägg från 90 kr./månad tiU 125 kr./månad tiU 2,7 milj. kr. Justering

 

Prop. 1974:14                                                          99

av  CSN:s  bruttoinkomst- och fönnögenhetsgränser för behovsprövat tillägg beräknas kosta 0,8 milj. kr.

Resetillägg utgår fr.o.m. den 1 juh 1972 enligt följande upp­stäUning:

Avstånd i km minst                6       15      25       35

Resetillägg i kr. per månad     65       85      110     130

I skrivelse den 24 maj 1973 tiU Kungl. Maj:t föreslog CSN att rese­tillägget till följd av höjda biljettpriser för resa med buss skulle höjas fr. o. m. den 1 juli 1973. CSN anförde bl. a. att uppskattningsvis ca 90 % av de studerande, som är berättigade till resetillägg, reser med buss. ResetUläggets storlek bör därför bestämmas med utgångspunkt i kostnaden för bUjett till buss vid SJ. Det förhållandet att ett mindre antal studerande, som reser med tåg, därvid ges en liten överkom­pensation får enligt CSN:s mening inte medföra att man avstår från att höja resetillägget. Resetillägget har tiU syfte att utgöra ett spe­ciellt stöd för de elever som dagligen måste företa längre resor tUl skolan. Höjs inte resetillägget, innebär detta att utgiftema för studierna stiger mer för elever som måste resa till och från skolan än för elever som inte behöver resa. TUlsammans med inackorderingstillägget har resetillägget särskild betydelse för elever från glesbygderna. CSN före­slår att resetillägget i de ohka avståndsklasserna bör utgå med 75, 105, 135 resp. 155 kr. Merkostnaden för statsverket vid en höjning av resetillägget enligt CSN:s förslag beräknas tiU ca 8 milj. kr.

 

Prop. 1974:14                                                         100

6 Centrala studiehjälpsnämndens förslag till bestämmel­ser angående en särskild sjukförsäkring för studerande med återbetalningspliktiga studiemedel

Kungl. Maj:t uppdrog genom beslut den 29 juni 1973 åt CSN att i samråd med riksförsäkringsverket (RFV) utforma förslag till bestäm­melser angående en särskild sjukförsäkring för studerande. Beslut om en sådan försäkring fattades av 1973 års riksdag (prop. 1973: 63, SfU 1973: 17, rskr 1973: 240). CSN har i skrivelse den 11 januari 1974 i sam­råd med RFV lämnat förslag till särskUd sjukförsäkring för studerande eiUigt följande.

CSN föreslår att sjukförsäkringen endast bör gälla de studerande som har återbetalningspliktiga studiemedel. Försäkringen är att betrakta som en skuldförsäkring vars syfte är att eliminera skuldsättning för studerande under sjukdomstiden. Försäkringen bör enligt CSN även inbegripa yngre studerande i gymnasial utbildning med återbetalnings­pliktiga studiemedel samt studerande som har extra studiemedel. Svensk studerande som studerar utomlands bör inte omfattas av sjukförsäk­ringen bl. a. på grund av att man inte kan ordna en tillfredsställande sjukkontroll i dessa fall. Däremot föreslås de utländska studerande i Sverige som har återbetalningspliktiga studiemedel ingå i sjukförsäk­ringen.

Försäkringen måste få retroaktiv verkan i vissa fall eftersom man kan söka studiemedel fram till den 30 oktober resp. den 15 april för den termin studiestöd utgår. Den studerande som bhr sjuk i början av en termin skall genast sjukanmäla sig hos försäkringskassan även om studiestöd ännu inte beviljats. Den som sjukanmäler sig i efterhand när studiestöd beviljats kan enligt de regler som gäller för försäkrings­kassorna inte godtas utom i vissa fall.

Studiestöd söks och beviljas i flertalet faU för två terminer. För att få utkvittera studiemedel för en termin skall den studerande genom in­tyg från läroanstalten styrka att han bedriver de studier för vilka med­len beviljats. Således bör inte studieintyg utfärdas för studerande som på grund av sjukdom inte påbörjar studierna för terminen.

CSN framhåller att det vore olyckligt om en studerande som blir sjuk under senare delen av en termin och har studiemedel beviljade även för nästa, inte skulle bli försäkrad under denna termin på grund av att han inte har rätt att få studieintyg. Därför bör enligt CSN regler­na om utbetalning av studiemedel vidgas så att ett särskilt intyg bör kunna utfärdas av den nämnd som beviljat studiemedlen i stället för studieintyg.

För att alla studerande skall ha rätt till försäkringen under lika lång

 

Prop. 1974:14                                                        101

tid föreslår CSN att studiestöd skall kunna beviljas för ny termin till studerande som på grund av sjukdom inte kan påbörja den nya termi­nens studier. Möjhgheten föresläs bara gäUa den som haft studiestöd närmast föregående termin och avse högst en termin.

Den särskilda sjukförsäkringen bör gäUa endast så länge som studie­stöd utgår. Det problem som uppstår om den studerande vid studie­stödsperiodens slut fortfarande är sjuk är det enligt CSN angeläget att aktualisera och lösa i annat sammanhang.

Sjukförsäkringen innebär att de återbetalningspliktiga studiemedlen vid sjukdom omvandlas tUl sjukpenning. CSN föreslår att samtliga åter­betalningsphktiga studiemedel, dvs. även barntiUägg och extra studie­medel, skaU inräknas i det belopp som i efterhand' kan bli föremål för avskrivning.

Med hänsyn tiU att sjukförsäkringsfrågan inte varit löst har CSN följt en liberal praxis i fråga om återkrav på grund av sjukdom. Enligt prop. 1973: 63 är avsikten att den studerande under sjukdomstiden skall få behålla studiestödet. CSN utgår från att även studiebidrags­delen får behållas. I enhghet härmed bör studiestöd inte återkrävas vid avbrott på grund av sjukdom utom vad,gäller resetillägg och inackor­deringstillägg och för studiestöd som beviljats för utiandsstudier. Den som endast sökt och bevUjats bidragsdelen får härigenom behålla bi­draget.

Vissa studerande är obligatoriskt sjukpenningplacerade enligt lagen om allmän försäkring. Vissa samordningsproblem med den allmänna försäkringen kan uppstå. CSN föreslår att det belopp som i efterhand skall avskrivas från studiemedelsskulden reduceras om den studerande genom den allmänna försäkringen erhåller en sjukpenning som över­stiger 25 kr. Reduktion bör ske med trefjärdedelar av det belopp var­med sjukpenningen överstiger 25 kr. De studerande som har frivillig sjukförsäkring får högst 20 kr. och de som är obligatoriskt försäkrade för högst 25 kr. kan genom den av CSN föreslagna sjukpenninggränsen bli fullt försäkrade även i den särskilda sjukförsäkringen för studeran­de. Sjukförsäkringen för studerande föreslås endast gälla vid hel ar­betsoförmåga och ha en karenstid på 14 dagar. Oin ny sjukperiod bör­jar inom 20 dagar efter föregående sjukperiods slut bör båda perioder­na anses som en sjukperiod.

CSN föreslår att den nu gällande karenstiden inom den frivilhga för­säkringen på 18 dagar bör sänkas till 14 dagar.

Sjukförsäkringens kostnad för ett år beräknas tiU 4,7 milj. kr. CSN föreslår att försäkringen bör göras avgiftsfri. Som skäl anför CSN att en avgiftsfri försäkring i förhällande till nuvarande anslag för studie­medelsfonden endast på sikt kräver en anslagsökning. Större rättvisa uppnås meUan studiemedelstagare som uppbär både studiebidrag och återbetalningspliktiga studiemedel än den som enbart söker studiebi-

 

Prop. 1974:14                                                        102

drag. De med enbart studiebidrag får enligt CSN:s förslag en förmån genom att studiebidraget inte återkrävs vid avbrott på grund av sjuk­dom. Genom premiefrihet undviks dessutom ett omfattande administra­tivt merarbete. De administrativa kostnaderna skulle enligt CSN bli stora i förhållande till premiens storlek. Även vissa andra praktiska svårigheter skulle enligt CSN uppstå om avgift skall erläggas genom premie.

Om förslaget om premiefrihet inte skulle genomföras bör enligt CSN sjukförsäkringen för studerande subventioneras av staten med 20 % liksom vid den friviUiga försäkringen.

CSN redovisar även alternativ för om avgift skall erläggas. Tre pre­mieklasser bör inrättas. CSN utgår från en kostnad på 4,7 milj. kr. och utan stathg subventionering. De som har maximala studiemedel bör betala 3 kr. per studiemedelsperiod om 15 dagar, de med halva studie­medel 1 kr. och 50 öre och yngre elever i gymnasial utbildning 25 öre. Sjukförsäkringspremien bör avräknas från studiebidragsdelen och i de faU studiebidrag inte utgår avräknas premien från de återbetalnings­pliktiga studiemedlen.

Om försäkringen skall finansieras genom avdrag för premier bör ett särskilt anslag under driftbudgeten upprättas.

Beslut om att studerande skaU omfattas av den särskilda sjukför­säkringen för studerande fattas formellt av studiemedelsnämnd resp. CSN vid beviljning av studiemedel. Försäkringskassan svarar för kon­troll av sjukförsäkran och sjukintyg. Beslut som avser sjukskrivning föreslås i vanlig ordning kunna överklagas hos RFV och försäkrings­domstolen.

Försäkringskassorna skall lämna uppgift till CSN om antal sjukda­gar, när sjukperiod infallit och eventuellt utbetalad sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring. De administrativa kostnaderna för studie­medelsnämnderna och CSN beror bl. a. på om försäkringen förenas med premie eller inte, varför CSN anhåller om att få återkomma med beräkningen om ytterligare medelsbehov.

CSN framhåUer slutligen att de handlingar som förekommer i sam­band med den särskUda sjukförsäkringen för studerande sekretessregleras genom bestämmelserna i lagen (1973: 1053) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar. Med hänsyn härtiU skuUe det inte behövas något särskUt tillägg i 14 § lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handhngar.

 

Prop. 1974:14                                                        103

7 Departementschefen

De studerande vid eftergymnasiala utbUdningsvägar och elever över 20 år i gymnasial utbildning erhåller studiemedel som består av studie­bidrag och återbetalnmgsphktiga studiemedel. Studiemedlen är index­reglerade och utgår per år med 140 % av basbeloppet inom den aU­männa försäkringen (med i febmari 1974 gäUande basbelopp om 8 100 kr. är nu maximibeloppet 11 340 kr.). Den studerande som har vårdna­den om barn kan dessutom erhåUa barntUlägg med 25 % av basbeloppet. Av studiemedleti utgör maximalt 1 755 kr. ett studiebidrag. Studiemedel utgår med hänsyn till den studerandes och makes ekonomi samt i viss utsträckning med beaktande av hans studiemeriter. För dem som studerar på minst halvtid kan deltidsstudiemedel utgå med halva det belopp som utgår tUl heltidsstuderande. En föratsättning för deltidsstudiemedel är att godtagbara skäl finns till att studierna bedrivs på deltid.

Till studerande under 20 år i gymnasial utbildning utgår studiestödet i form av studiebidrag jämte tillägg samt i vissa fall även av återbetal­ningspliktiga studiemedel. Studiebidraget utgör f. n. 125 kr. i månaden och de olika tilläggen utgår med skUda belopp. Den nuvarande studie­hjälpen i form av direkta bidrag utgör f. n. 440 kr. i månaden.

Flera ohka förslag till förbättringar av det studiesociala stödet har nu lagts fram. Förslagen avser i första hand studiemedelssystemet.

7.1 Studiemedelsutredningens förslag

Studiemedelsutredningen har i betänkandet (SOU 1973: 17) Teknisk översyn av studiemedelssystemet lagt fram förslag om ett nytt regi­strerings- och utbetalningssystem, baserat på automatisk databehandling (ADB). Syftet med detta förslag är att förenkla och rationalisera vissa av studiemedelsnämndernas särskilt betungande och tidskrävande arbetsrutiner vilka i dag utförs manuellt. Förslaget anger den yttre ramen och huvudrutinerna för ett ADB-baserat registrerings­system, där fördelningen av arbetsuppgiftema anges mellan de lokala organen och ett centralt placerat studiemedelstagarregister. När det gäller utbetalningsformen har utredningen funnit det mest lämpligt med utbe-tatamg av studiemedel på postgu-o. Det bör enligt min mening uppdras åt centrala studiestödsnämnden (CSN) att fortsätta utvecklingsarbetet i fråga om ett nytt registrerings- och utbetalningssystem. Jag avser att senare återkomma tiU Kungl. Maj:t i denna fråga. Enligt min mening går det föreslagna utbetalningssystemet väl att förena med en utbetal­ning efter den enskUdes önskan så att bankerna liksom hittills engageras. TiU de frågor som bör tas upp i det fortsatta utredningsarbetet hör bl. a.

 

Prop. 1974:14                                                        104

terminsbegreppet, utbetalningsperioder, ansökningstid, studiekontrollen och omprövning av studiemedel. När det gäUer studiekontrol­len bör emellertid redan nu införas nya bestämmelser beträffande stu­dieintygen. Jag delar utredningens uppfattning att det bör vara möjligt att låta annan personal än lärare vid läroanstalten skriva på studiein­tygen. Den studerande bör själv intyga att han har studerat och ämnar studera det kalenderhalvår studieintyget gäller för. Av intyget bör det också framgå vilka skyldigheter den studerande har att fullgöra vid avbrott i studierna eller byte av utbildning. Jag avser att i annat sam­manhang föreslå att Kung. Maj:t uppdrar åt CSN att utfärda närmare bestämmelser om vUka personer vid resp. läroanstalt som bör vara berättigade att skriva intyg.

Utredningen har i fråga om behovsprövning mot egen inkomst föreslagit att fribeloppsgränsen mot egen inkomst bör höjas från 40 % tUl 55 % av basbeloppet per termin. Vidare föreslås att redu­ceringsfaktorn sänks från två tredjedelar tUl hälften av den del av inkomsten som överstiger fribeloppet.

SärskUda regler för korttidsstudiemedel föreslås gälla för UtbUdning om lägst 8 och högst 16 veckor vilken är fristående från annan längre sammanhängande utbildning. Korttidsstudiemedel föreslås utgå endast tiU den som inte haft studiemedel de senaste tolv månadema. Enligt förslaget bör fribeloppet för korttidsstuderande vara mellan 360 och 440 % av basbeloppet per år och de maximala studiemedlen- mellan 28 och 56 % av basbeloppet beroende på antal studieveckor. :

Frågorna om fribelopp, reduceringsfaktor och korttidsstudiemedel har i fråga om vuxenstuderande nära samband med arbetet inom kommittén för studiestöd åt vuxna (SVUX), vars förslag om studiefinansieringen för vuxna väntas, enligt vad jag erfarit, föreligga under sommaren. Med hänsyn härtill anser jag att ställningstaganden till de frågor som utredningen tagit upp bör anstå till dess att SVUX lagt fram sitt förslag.

Behovsprövnmg av förmögenhet sker mot den egna och mot makes förmögenhet. Är förmögenheten större än fribeloppet, som är sex gånger basbeloppet, reduceras studiemedlen för termin med en femtedel av det överstigande beloppet. Makamas förmögenhet bedöms var för sig, varför någon avräkning av ena makens skuld inte får göras från den andra makens tiUgångar. Om de båda makarna har förmögenhet som överstiger fribeloppet, sker en reduktion av studiemedelsbeloppet i för­hållande till såväl den egna som makens förmögenhet. Nuvarande regler stämmer inte överens med gällande förmögenhetsskattelagstiftning. Jag föreslår att underlaget för prövningen mot förmögenhet skall utgöra summan av den egna skattepliktiga förmögenheten plus makes skatte­pliktiga förmögenhet. Fribeloppsgränsen bör vara sex basbelopp för ensamstående och nio basbelopp för sammanboende med barn och gifta. Jag anser också i likhet med utredningen att den skattepliktiga förmö-

 

Prop. 1974:14                                                        105

genheten skall ligga till gmnd för prövning av rätt till studiemedel dock med det undantaget att återbetalningspliktiga studiemedel i detta sam­manhang inte bör betraktas som skuld.

När det gäller utbetalning av barntillägg ansluter jag mig tUl utredningens förslag. Det innebär att studerande som enligt hit­tUls gäUande regler har rätt till barntillägg på grund av att han är skyl­dig att utge underhåUsbidrag skall visa att tidigare uppburet barntillägg kommit det underhåUsberättigade barnet till del innan fortsatt barntillägg bevUjas. Om detta inte går att visa skall barntUlägg endast bevUjas om den studerande medger att barntiUägget får utbetalas direkt till barnets vårdnadshavare. För den som söker barntiUägg för barn bosatt utanför Norden är man självfallet skyldig att kräva intyg eller motsvarande som visar att förutsättningarna för rätt till barntUlägg förehgger. Det an­kommer på CSN att utfärda närmare bestämmelser i denna fråga.

Utredningen föreslår att maximitiden för studiemedel bör sänkas från nuvarande 16 terminer tUl 13 terminer men att undantag bör kunna göras på gmnd av särskilda skäl. Även denna fråga hör sam­man med det arbete som bedrivs av SVUX. Jag är därför f. n. inte be­redd att ta ställning till frågan.

I fråga om studielämplighetsprövningen tillämpas f. n. följande. För rätt tiU fortsatta studiemedel efter två terminers studier vid filosofisk fakultet krävs att 20 poäng skall vara uppnådda senast den 30 juni resp. den 31 december eller att den studerande senast den 31 augusti resp. den 19 januari uppnått 25 poäng. Utredningen föreslår att det vid prövning av studielämplighet för rätt till studiemedel skall tillämpas en­dast ett poängkrav, nämligen det som gäUer vid ingången av tredje ter­minen. Poängkravet bör sättas tUl 25 poäng vid ingången av tredje ter­minen för rätt tiU studiemedel under denna termin. För att få studie­medel för två terminer bör den studerande vid samma tidpunkt ha upp­nått 30 poäng. Det nuvarande systemet för bedömning av studielämplig­heten är enligt min mening inte möjligt att behålla. Detta sammanhänger med det beslut som fattades av förra årets riksdag, vilket innebär ett nytt beräkningssystem för studiemedel, varvid studietiden normalt be­räknas till nio månader. Studiemedelsutredningens förslag i fråga om po­ängberäkning innebär ingen förändring för den övervägande delen av de studerande. CSN har tillstyrkt att poängkraven sätts i enlighet med utredningens förslag i fråga om heltidsstuderande och att motsvarande justering såsom utredningen föreslagit görs även i fråga om deltids­studerande. För egen del finner jag att förslagen, som i huvudsak kan ses som en följd av riksdagens beslut föregående år om hur studiestödet skall beräknas, är väl avvägda. Jag utgår ifrån att CSN i enlighet med sitt tillstyrkande kommer att genomföra förslagen i praktiken. Även i övrigt finner jag utredningens förslag i denna fråga väl avvägda.

Vidare har utredningen föreslagit vissa förändringar i  studieme-

 

Prop. 1974:14                                                        106

delsnämndernas sammansättning och arbetsfor­mer. Studiemedelsnämndernas antal ledamöter bör bl. a. enhgt utred­ningen ökas från fem till mmst sex. Studiemedelsnämnd föreslås vidare få möjlighet att inrätta delegationer. Det ankormner på Kungl. Maj:t att meddela bestämmelser i dessa frågor.

Slutligen föreslår utrednmgen ett förändrat inkomstbegrepp vid behovsprövning av studiemedel så att det inom skattesystemet an­vända begreppet sanmianräknad inkomst läggs tUl gmnd för behovs­prövningen. Detta förslag bör enligt mm mening prövas av CSN i det av mig i det föregående förordade fortsatta utredningsarbetet.

7.2 Återbetalnii av studiemedel

I prop. 1973:1 (bU. 10 s. 497) framhöll föredragande statsrådet att han ansåg det motiverat att ompröva studiemedelssystemets återbetalnings­regler. Några ändringar i de grundläggande principema var dock inte aktueUa. En översyn av aterbetalningsreglerna har nu gjorts av en sär­skild arbetsgrupp inom utbUdnings- och finansdepartementen. Gmppen har haft överläggningar med företrädare för bl. a. löntagar- och stude­randeorganisationer. I promemorian (Ds U 1973:16) Återbetalning av studiemedel har förslag om ett nytt och förbättrat system för återbetal­ning av studiemedel lagts fram.

Förslaget innebär en allmän förbättring för dem som har att åter­betala studiemedel. Denna förbättring uppnås genom generdla för­ändringar av studiemedelssystemet i två avseenden, nämhgen en höjning av studiebidraget och en reformering av återbetalningsreglerna.

Ett nytt system för hur återbetalningarna skall fullgöras föreslås. Detta leder bl. a. till att den avsedda återbetalningstiden alltid kan hållas, att de årliga förändringama av den avgift som skall erläggas blk mått­ligare än nu genom att ett nytt inflationsskydd införs och att systemet blir enklare och mer överskådligt för den enskUde.

Förslaget innebär även betydande förstärkningar av trygghetsreglerna i återbetalningssystemet. Den gräns där avgift påförs skall enUgt försla­get höjas och avgiften skall fastställas tiU en lägre andel än nu av av­giftsunderlaget, dvs. inkomst och förmögenhet. Reglerna om hänsyns­tagande till makes inkomst föreslås bh uppmjukade. Dessa ändringar har särskild betydelse för gifta hemarbetande som saknar egen inkomst av förvärvsarbete. En möjlighet tiU avskrivning av studiemedel vid sjuk­dom, handikapp e. d. föreslås.

Arbetsgmppens förslag går vidare på linjen mot en ökad enhetlighet i studiefinansieringssystemet. Studielån från allmänna studielånefonden föreslås kunna få återbetalas som om fråga vore om återbetalningsplik­tiga studiemedel.

Remissbehandlingen har visat att det råder enighet om de gmndläg-

 

Prop. 1974:14                                                        107

gande förslagen i promemorian. Flera remissinstanser vill dock ytter­ligare öka statens åtaganden för dem som uppburit studiemedel. Några remissinstanser har — ehum med skilda motiv — i detta sammanhang framhåUit önskvärdheten av att ett ytterligare utredningsarbete kommer tUl stånd. Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Svenska ar­betsgivareföreningen (SAF) och Moderata ungdomsförbundet (MUF) har sålunda uttalat sig för en översyn av återbetalningsreglerna med syfte att låta studiemedlen utgå som ett konventionellt lån. Någon översyn med en sådan inriktning är jag dock inte beredd att förorda. Jag tillstyrker att arbetsgruppens förslag till ändringar i studiemedelssystemet genom­förs. Om detta sker blir, som arbetsgruppen också framhållit, studie­medelssystemet än gynnsammare än f. n. särskilt för de betalningssvaga grupperna. Framför allt gäller att återbetalningarnas storlek anpassas bättre än enligt nu gällande regler till den enskildes betalningsförmåga. Jag vill erinra om att frågan om vilka förmåner som skaU utgå vid studier kommer att aktualiseras i samband med arbetet inom SVUX. Ett betänkande från kommittén väntas under sommaren.

Arbetsgmppen har föreslagit en höjning av det maximala studiebidra­get för ett läsår om nio månader från 1 755 kr. till ca 2 000 kr. Flera remissinstanser har uttryckt önskemål om att bidraget höjs ytterhgare samt indexregleras. Landsorganisationen i Sverige (LO) och Tjänstemän­nens centralorganisation (TCO) har emellertid intagit en försiktigare hållning i studiebidragsfrågan och TCO anför bl. a. att skuldsättningen även beror på övriga bestämmelser som reglerar återbetalningsskyldig­heten. Jag viU erinra om att frågan om indexreglering av studiebidraget har behandlats av riksdagen så sent som för ett år sedan. Socialförsäk­ringsutskottet erinrade då om att statsmakterna tidigare tagit ställning för en prioritering av studiestödet till vuxenstuderande i den mån re­surser under de närmaste åren kan ställas till förfogande för studie­sociala ändamål (SfU 1973: 17). Jag ansluter mig till arbetsgruppens förslag om en höjning av studiebidraget fr. o. m. budgetåret 1974/75 till ca 2 000 kr. för ett läsår om nio månader. Studiebidraget bör då utgå med 222 kr. i månaden för heltidsstuderande och 111 kr. för del­tidsstuderande. De studiemedelstagare, som redan beviljats studiemedel för höstterminen 1974, bör genom en schabloniserad nedskrivning av sina återbetalningspliktiga studiemedel för höstterminen 1974 få kom­pensation för den föreslagna höjningen av studiebidraget.

Jag delar arbetsgmppens uppfattning att aterbetalningsreglerna bör vara utformade så att den faststäUda återbetalningstiden kommer att hållas, om inte den enskilde får uppskov med avgiftsbetalning eller gör frivilhga betalningar, och så att en jämn periodisering över hela åter­betalningstiden åstadkoms.

Enligt nuvarande återbetalningsregler gäUer den s. k. basbeloppsmeto­den, vilket innebär att studiemedelstagaren skall återbetala ett lika stort

 

Prop. 1974:14                                                        108

antal basbelopp som han uppburit under studietiden som återbetalnings-plUctiga studiemedel. Denna metod kompletteras av den s. k. jämfördse-räntemetoden, som utgör en garanti för att återbetalningsskyldigheten enligt basbeloppsmetoden inte skall öka med mer än jämförelseräntan (60 % av statens normalränta).

De årliga avgifterna bestäms enligt basbeloppsmetoden. Slutregle­ringen av återbetalningsskyldigheten sker genom en jämförelse meUan de båda beräkningsmetoderna. Det är alltid den för den enskilde för­månhgaste metoden som då skall tillämpas. Detta återbetalningssystem har i kombination med höjningarna av basbeloppet lett tiU en inte av­sedd förkortning av återbetalningstiden. Enligt arbetsgruppen bör åter­betalningsreglerna ändras så att denna effekt undvikes. Arbetsgmppen har föreslagit att den årliga återbetalningen räknas upp med ett regle­ringstal som motsvarar antingen prisutveckhngen enligt konsumentpris­index under föregående år eller etf av Kungl. Maj:t fastställt garanti­tal. För att minska studiemedelstagarnas återbetalningsskyldighet bör garantitalets storlek enligt förslaget läggas på en nivå som väsenthgt understiger jämförelseräntans nuvarande storlek. Det lägsta av de båda talen skaU alltid gälla. Garantitalet föreslås till 1,0320 enheter. Detta innebär att de återbetalningsphktiga studiemedlen kommer att räknas upp med högst 3,2 % per år. Detta garantital bör ligga fast under en längre period. Liksom f. n. är faUet bör avgiftsinbetalning inte med­föra rätt till avdrag vid inkomstdeklarationen. De flesta remissinstanser har tUlstyrkt arbetsgruppens förslag. Även jag ansluter mig tUl detta. Förslaget innebär dessutom förenklingar som gör att återbetalnings-reglerna bhr mer överskådliga för den enskilde. I stäUet för att som f. n. uttrycka återbetalningsskyldigheten dels totalt såsom ett visst antal bas­belopp, dels årligt i form av en avgiftskvot bestämd i basbelopp och multiphcerad med gällande basbelopp, skall man enhgt arbetsgruppens förslag aUtid ange återbetalningsbelopp och årliga avgifter direkt i visst antal kronor.

Vid återbetalningen gäUer f. n. att hänsyn tas till hälften av makens beskattningsbara inkomst samt förmögenhet som överstiger sex basbe­lopp. Nedsättning i avgiftsunderlaget får göras om den avgiftsskyldige har vårdnaden om barn under tio år. För den som inte har inkomst ut­gör avgiftsunderlaget ändock ett basbelopp. De i promemorian föreslagna reglerna innebär bl. a. att man tar bort schablonen om ett basbelopp för den som saknar inkomst samt att hänsyn tas tUl 40 % av makens taxerade utkomst upp till 20 000 kr. i taxerad uikomst och därefter ökar denna procentsats med 1 % för varje ytteriigare 1 OOO-tal kr. i taxerad inkomst dock tiU högst 65 %. Enligt förslaget skall man även i fort­sättningen ta hänsyn till förekomsten av barn under tio år. Vad jag här sagt om make gäUer hksom hittUls även ifråga om sammanboende. Förslaget innebär betydande förbättringar när det gäller makehänsynen

 

Prop. 1974:14                                                        109

för hemmavarande utan egen inkomst och för gifta där maken har låg inkomst, men även för makar som båda är avgiftsskyldiga. Flera re­missinstanser har anfört att de anser det principiellt felaktigt att ta hän­syn tiU makes inkomst. För egen del vill jag instämma i arbetsgmp­pens synpunkter att ett fullständigt slopande av hänsynen tiU makes inkomst ger effekter som är svåra att försvara ur rättvisesynpunkt. Dessutom skuUe ett fullständigt borttagande innebära kraftiga minsk­ningar i inbetalningarna av studiemedelsavgifter och därmed ökade kostnader för statsverket i ett läge när andra stora krav finns på sam­häUets insatser för studiesociala åtgärder. Enligt min mening måste man se denna fråga tiUsammans med de övriga åtgärder som föreslås för att förbättra de studiesociala villkoren. Det framlagda förslaget gynnar främst de inkomstsvaga grupperna och jag tillstyrker därför de i promemorian föreslagna förändringarna.

Sedan studiemedelssystemet infördes har en aUmän realinkomstut-veckling ägt rum. Studiemedel har i aUt större utsträckning erhållits av andra än de tidigare traditioneUa akademikergmpperaa. Bl. a. detta talar för att de sociala skyddsreglerna förbättras. Jag ansluter mig härvid till promemorians förslag oih att höja avgiftsgränsen från 2,5 basbelopp till 3,5 basbelopp samt att maximal avgift bör utgöra högst 20 % av skill­naden mellan avgiftsgräns och avgiftsunderlag. Förslaget om den höj­da avgiftsgränsen innebär att man kan få uppskov med återbetalningen upp till en bruttoinkomst på 31 000—33 000 kr. (beräknat på basbe­loppet 8 100 kr.). Den maximala avgiften kommer att öka långsammare än f. n. genom regeln att maximal avgift får utgöra högst 20 % av skiUnaden mellan avgiftsgräns och avgiftsunderlag. Därmed dämpas marginaleffekterna.

Enligt nuvarande bestämmelser påförs ingen studiemedelstagare av­gift för år efter det att han fyllt 65 år. Vid dödsfaU avskrivs återståen­de återbetalningsskyldighet. Dessa regler föreslås i promemorian ut­vidgade så att befrirelse kan medges i de faU den återbetalningsskyldi­ges betalningsförmåga på grund av sjukdom e. d. är varaktigt nedsatt eller beräknas så förbli för resten av livet samt avskrivning om döds­boet inte kan betala. Jag delar uppfattningen att detta förslag bidrar till att förstärka trygghetsreglerna och det bör enligt min mening ge­nomföras. Dessutom bör enhgt min mening, i enlighet med förslaget i promemorian, CSN kunna medge uppskov med återbetalningen upp till tio år i sänder i vissa faU.

Jag tiUstyrker även förslaget i promemorian att möjligheterna till partiell avskrivning av studiemedel för vissa vuxenstuderande bör finnas kvar. I huvudsak bör avskrivning ske enligt de regler som f. n. gäller för sådana studerande i de fall då de erhåUit studielån enligt det tidi­gare studiehjälpsreglemente (1964: 402). Enligt gällande regler för av­skrivning av studielån ställs krav på att personen i fråga skall ha varit

 

Prop. 1974:14                                                        110

familjeförsörjare. Detta krav bör som anges i promemorian inte läng­re gälla. Det bör i fortsättningen enligt min mening inte heller gälla för de vuxna som enligt tidigare gällande regler bevUjats lån enligt stu­diehjälpsreglementet.

De nya aterbetalningsreglerna bör gälla alla studiemedelstagare som är återbetalningsskyldiga när de nya reglema träder i kraft. Detta moti­veras av att de föreslagna reglema är förmåiUigare än nu gällande åter­betalningsregler.

Studielån bör under vissa villkor som angetts i promemorian få om­vandlas till återbetalningspliktiga studiemedel, dvs. återbetalas som fråga vore om återbetalningspliktiga studiemedel. Detta innebär en förbätt­ring framför allt för dem som har både studielån och studiemedel och innebär att den enskilde får ta del av studiemedelssystemets fördelar för hela sin återbetalningsskyldighet. Jag anser att konverteringen av studielån till återbetalningsphktiga studiemedel bör få ske enligt de grun­der som föreslagits i promemorian samt att, som också föreslagits, kon­vertering första gången bör ske per den 1 januari 1976.

När det gäUer genomförandet av förslagen tUl ändrade återbetalnings-regler har det — som CSN och statskontoret påpekat — visat sig att reformen av praktiska och datatekniska skäl bör träda i kraft i två etapper.

Enligt vad jag inhämtat är det inte möjligt för CSN att ha ett nytt ADB-system för återbetalningsreglema klart förrän den 1 januari 1976. Det är emellertid angeläget att de förslag arbetsgruppen lagt fram kan få effekt så tidigt som möjligt. Av den anledningen bör vissa över­gångsåtgärder i detta syfte genomföras.

Dessa övergångsbestämmelser bör ges följande utformning.

Under år 1974 får man behålla såväl basbeloppsmetod' som jäm-fördseräntemetod när det gäller att reglera den totala återbetalnings-skyldigheten. Samtidigt är det angeläget att denna regleras efter de grunder som arbetsgruppen föreslagit. Detta är möjhgt att genomföra för dem som under år 1975 inte skall erlägga avgift och för dem som då för första gången skall erlägga avgift. För dessa bör återbetalnings­skyldigheten under år 1974 räknas upp med högst 3,2 %. För övriga återbetalningsskyldiga måste av tekniska skäl nu gällande jämförelse-ränta (4,2 %) gälla under första halvåret, medan denna ränta för andra halvåret bör faststäUas till 3,2 %.

1 ett antal fall kan vid den slutjämförelse som skall göras mellan basbeloppsmetod och jämfördseräntemetod vid utgången av år 1974 den förra metoden visa sig vara mer gynnsam. För att förbättringar­na skall bh i stort sett lika stora för alla återbetalningsskyldiga, oav­sett vilken metod som är mest gynnsam för den enskilde, bör ett fiktivt basbelopp användas i förevarande sammanhang. Det bör ansluta till vad jag nyss har föreslagit ifråga om beräkning av jämförelseränta för

 

Prop. 1974:14                                                        111

återbetalningsskyldiga som skall erlägga avgift under år 1974 och där­för fastställas till 8 400 kr.

Vad jag här föreslagit innebär att arbetsgruppens förslag i praktiken genomförs vid avsedd tidpunkt, även om man tvingas använda en pro­visorisk teknisk lösning.

Avgiften för år 1975 bör fastställas på i princip det sätt arbetsgmp­pen föreslagit; bl. a. bör således den urspmngliga återbetalningstiden gälla. Effekten härav blir en inte obetydlig sänkning av 1975 års av­gifter för den som redan nu erlägger avgift och en lägre avgift än vad som skulle följa av nuvarande regler för den som år 1975 för första gången skall återbetala studiemedel.

Förbättringarna av de sociala trygghetsreglerna m. m. bör genomföras fr. o. m. den 1 januari 1975 liksom även förslaget om rätt till avskriv­ning eUer uppskov i vissa fall.

7.3 Sjukförsäkring för studerande

Statsmakterna fattade år 1973 principbeslut om en särskild sjukför­säkring för studerande (prop. 1973:63, SfU 1973:17, rskr 1973:240). Enligt detta principbeslut bör försäkringen vara obligatorisk för aUa studerande med studiemedel och gälla den tid som studiemedel utgår. Under sjukdomstiden bör den studerande behåUa sina studiemedel. De återbetalningspliktiga studiemedlen bör emellertid i efterhand reduceras med ett belopp som motsvarar utgående återbetalningspliktig del av studiemedlen per dag under de sjukdagar som den studerande är ersätt-ningsberättigad för. Karenstiden bör sättas till 14 dagar.

CSN har nu i samråd med riksförsäkringsverket (RFV) utformat för­slag till bestämmelser för denna försäkring. CSN föreslår att den sär­skilda sjukförsäkringen skall träda i kraft den 1 juli 1974. Enligt min mening behövs det dock en något längre förberedelsetid för ett genom­förande av reformen. Jag förordar därför att den nya försäkringen skall gäUa fr. o. m. den 1 januari 1975. Det ingivna förslaget bör kunna ligga till grund för ställningstagande till den närmare utformningen av försäkringen. Beredningen av frågan om försäkringens finansiering är ännu inte avslutad, varför jag i denna fråga avser att senare under året återkomma tiU Kungl. Maj:t. Detta bör dock inte utgöra hinder mot att redan nu ta upp övriga frågor till beslut.

F. n. saknas regler i studiestödslagen om rätt för den studerande att under sjukdom behålla sina studiesodala förmåner. I många fall har utbetalat studiestöd inte återkrävts. Enligt min mening bör studiestöds­lagen kompletteras med uttryckliga regler om rätt för sjiUc studerande till studiestöd. Dessa regler bör avse i första hand studiemedel enligt 4 kap., dvs. det studiestöd som utgår till studerande vid bl. a. universi­tet och högskolor samt tiU äldre studerande i gymnasieskolor, folkhög-

 

Prop. 1974:14                                                        112

skolor m. m. Reglerna bör dessutom gälla för återbetalningspliktiga studiemedel i studiehjälpssystemet. Motsvarande regler torde däremot inte behövas i fråga om bidragsformerna inom studiehjälpssystemet, eftersom de studerande enhgt nuvarande praxis, efter särskild pröv­ning, kan få behålla tidigare beviljat bidrag jämte vissa tUlägg även under kortare tids sjukdom.

Vad jag här förordat bör gäUa vid studier inom Sverige, oavsett om den studerande är svensk eller utländsk medborgare. Det kan däremot inte gälla för studier utomlands, eftersom möjlighet saknas att ordna erforderlig sjukkontroll.

Rätten att behålla studiestöd vid sjukdom bör avse i första hand varje termin så snart som den studerande under någon del av terminen ägnar sig åt studierna. Det är därför nödvändigt med någon form av spärr-regler. Jag förordar att den som beviljas studiemedel första gången skall bedriva studier under en manad, innan han omfattas av den före­slagna försäkringen. Vidare bör studerande som blir sjuk efter det att han börjat studierna för terminen normalt ha rätt till studiemedel un­der sjukdomstiden endast om han ansökt därom före insjuknandet. Det är inte rimligt att i aUa situationer upprätthålla kravet på att den stude­rande skall ha bedrivit studier under någon del av terminen. För stude­rande som under del av närmast föregående termin bedrivit studier för vilka studiehjälp eller studiemedel utgått eller kunnat utgå och under annan del av termin varit sjuk bör studiemedel kunna beviljas för följande termin. Jag föreslår därför att studiemedel enligt 4 kap. studiestödslagen — dvs. det studiestöd som utgår tUl studerande vid bl. a. xmiversitet och högskolor samt till sådana studerande vid annan läroanstalt som fyllt 20 år — skall kunna utgå tiU studerande även om han är sjuk hela den följande terminen och alltså inte då kan bedriva studier. Vad jag nu har förordat bör gäUa även för det fall då den studerande varit sjuk under den första terminen förutsatt han bedrivit studier under någon dd av den terminen.

Den särskilda sjukförsäkringen ger befrielse från återbetalningsskyl­dighet. Befrielsen bör utformas så att de återbetalningspliktiga studie­medel som belöper på sjukdomstiden efter en karenstid om 14 dagar avräknas från det belopp som återbetalningsskyldigheten avser.

När det gäller studerande som är obligatoriskt sjukpermingplacerade enligt lagen om aUmän försäkring föreslår CSN att det belopp som i efterhand skall avskrivas från de aterbetalningspliktiga studiemedlen reduceras om den studerande genom den aUmänna försäkringen erhåUer en sjukpenning som överstiger 25 kr. Reduktionen bör enligt CSN ske med tre fjärdedelar av det belopp varmed sjukpenningen överstiger 25 kr. Enligt min mening bör reduktionen ske med 100 % av beloppet över­stigande 25 kr. Motsvarande bör gälla i fråga om ersättning för yrkes­skada. Med den till 25 kr. satta sjukpenninggränsen kan de studeran-

 

Prop. 1974:14                                                        113

de som har frivillig sjukförsäkring och de som är obligatoriskt försäk­rade för högst 25 kr. bh fullt försäkrade även i den särskUda sjukför­säkringen för studerande. Härigenom kan de studerande sägas kunna få en dagsersättning från själva försäkringen motsvarande f. n. ca 55— 60 kr.

Vad jag föreslagit bör gäUa endast ifråga om studerande som är helt oförmögen att bedriva studier på grund av sjukdom. Vid partiell oför­måga kan studiestöd utgå redan enligt gällande bestämmelser. Att av­räkna återbetalningspliktiga studiemedel vid partiell oförmåga torde stöta på nästan oöverstigliga praktiska svårigheter.

Jag har inte något att invända mot regeln att om ny sjukdom börjar inom 20 dagar efter föregående sjukperiods slut båda perioderna ses som en sjukperiod.

Den studerande, som uppbär återbetalningspliktiga studiemedel eller studiebidrag enligt 4 kap. studiestödslagen skaU vid sjukdom anmäla detta till försäkringskassan vilken skall svara för kontroU av sjukför­säkran och sjukintyg. Försäkringskassorna skall senare lämna uppgift till CSN om bl. a. antalet sjukdagar för den studerande.

Försäkringskassornas kontroll bör utformas i huvudsaklig överens­stämmelse med vad som gäller enhgt lagen (1962: 361) om allmän för­säkring. Efter mönster av vad som gäller inom den allmänna försäkring­en bör därför vissa spärregler finnas. Sådana spärregler kan behövas t. ex. om den studerande inte följer läkares ordination eller om han un­derlåter att iaktta t. ex. föreskrifter om anmälan av sjukdomsfallet till försäkringskassan.

Reglerna om utbetalning av studiemedel kan behöva jämkas i detta sammanhang eftersom den sjuke inte kan få studieintyg. Han bör i stället kunna få studiemedel mot företeende av ett särskUt intyg för studie­stödsmyndighet.

TUlämpningen av vad jag föreslagit om den särskilda sjukförsäkringen kräver att CSN får vissa uppgifter från allmän försäkringskassa. Enligt 14 § lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma aU­männa handlingar (14 § senast ändrad 1973: 1053), den s. k. sekretess­lagen, åtnjuter handlingar i bl. a. ärenden rörande allmän försäkring eller eljest allmän försäkringskassas verksamhet sekretesskydd i vad handlingarna angår enskilds personliga förhållanden. Eftersom sekre­tesskyddet är knutet till handling i visst ärende och inte till uppgift rörande visst förhållande kan uppgift som CSN erhåller frän allmän försäkringskassa komma att hos CSN sakna sekretesskydd, något som måste anses mindre tillfredsställande. Enligt vad jag erfarit avser emel­lertid chefen för justitiedepartementet att senare i år föreslå Kungl. Maj:t att förelägga riksdagen förslag tiU erforderlig ändring i sekre­tesslagen. Vad gäUer övriga sekretessfrågor som har samband med ärenden om studiestöd kommer, enligt vad jag inhämtat, offentlighets-

8   Riksdagen 1974.    I saml.    Nr 14

Prop. 1974:14                                                        114

och sekretesslagstiftningskommittén, vars uppdrag omfattar frågan om en genomgripande reform av lagstiftningen om offentlighet och sekre­tess, att ta upp dessa i sitt slutbetänkande.

7.4 Förslag på studiehjälpens område

Slutiigen vUl jag ta upp några frågor om studiestödet tiU yngre elever i gymnasieskolan m. fl. skolformer.

Studiehjälp utgår f. n. dels i form av studiebidrag, dels i form av olika tiUägg. Studiebidraget utgör sedan den 1 januari 1974 125 kr. i månaden. CSN har nu föreslagit en höjning av inkomstprövat tUlägg, behovsprövat tUlägg och resetillägg.

När det gäUer det behovsprövade tillägget viU jag förorda en förbätt­ring. För att förbättra ekonomin för studerande i familjer med mycket låga inkomster föreslår jag att det behovsprövade tillägget ökas från högst 90 kr. tUt högst 110 kr. i månaden.

Resetillägget bör enligt min mening höjas fr. o. m. den 1 juli 1974. Beloppen bör höjas från 65, 85, 110 och 130 kr. i månaden till 75, 95, 125 och 145 kr. i månaden för avstånd om 6, 15, 25 resp. 35 km. Jag beräknar att utgifterna för resetiUägg ökar med ca 7 milj. kr. Det an­kommer på Kungl. Maj:t att meddela bestämmelser i denna fråga. Jag är i övrigt inte beredd att nu tiUstyrka CSN:s förslag.

I prop. 1974: 1 (bil. 14) har chefen för bostadsdepartementet anfört beträffande inkomstgränser för bostadstilläggen att 1972 års skatteut­redning enligt tiUäggsdirektiv har i uppdrag att söka åstadkomma en lindring av de s. k. marginaleffekterna för inkomsttagare i mellanm-komstlägen och att beakta behovet av skattesänkningar för inkomsttagare med lägre inkomster. För att möjliggöra en provisorisk lösrung av dessa frågor skall utredningen utarbeta förslag som kan läggas tUl grund för beslut vid 1974 års riksdag. Ställningstagande tiU frågan om ändring av inkomstgränserna m. m. för bostadstilläggen under år 1975 bör där­för anstå tills skatteutredningen lagt sitt förslag. Inkomstgränserna för det inkomstprövade tiUägget är f. n. kopplade till de gränser som gäl­ler för bostadstillägg. Frågan om en eventueU förändring av inkomst­gränserna för det inkomstprövade tillägget får jag således återkomma till i annat sammanhang.

I enlighet med det anförda har inom UtbUdningsdepartementet upp­rättats förslag tiU lag om ändring i studiestödslagen (1973: 349).

 

Prop. 1974:14                                                        115

8 Specialmotivering

De förslag i fråga om studiestödet som jag har lagt fram i det före­gående föranleder ett stort antal ändringar i studiestödslagen (1973: 349). De nya reglerna om återbetalning av studiemedel kräver en full­ständig överarbetning av bestämmelserna i 5 kap. Bestämmelser med anledning av den nya sjukförsäkringen för studerande föranleder ett flertal nya paragrafer i 3—5 kap. samt dessutom ändringar i vissa gällande paragrafer i dessa kapitel och i 6 kap. De nya reglerna om rätt till barntillägg och om beaktande av egen och makes förmö­genhet, vUka föranleds av studiemedelsutredningens betänkande, med­för ändringar i 4 kap. I detta kapitel måste också 24 § ändras i an­ledning av höjningen av studiebidraget. Förhöjningen av det behovs­prövade tillägget föranleder en ändring av 3 kap. 11 §. Som jag tidigare har angett byter centrala studiehjälpsnämnden den 1 juh 1974 namn och kommer därefter att benämnas centrala studiestödsnämnden. Detta namnbyte berör ett stort antal paragrafer i studiestödslagen. Slutligen medför de föreslagna bestämmelserna om konvertering av studielån till återbetalningspliktiga studiemedel ändringar och tUlägg i övergångsbe­stämmelserna tiU studiestödslagen.

3 kap.

5§

I 5 § har med anledning av förslaget om sjukförsäkring för stude­rande förts in en bestämmelse av innebörd att återbetalningspliktiga studiemedel kan utgå även under sjukdom. Som jag har framhållit i den aUmänna motiveringen behövs inte någon motsvarande föreskrift be­träffande studiehjälpens bidragsformer.

5a§

Enligt 3 kap. 3 § studiestödskungörelsen (1973: 418) beviljas studie­hjälp efter ansökan. I detta förhållande föreslås ej någon ändring. Bestämmelsen har dock förts till studiestödslagen pä grund av de be­stämmelser som föreslås ingå i nya 3 kap. 14 § andra stycket studie-stödslagen.

13—19§§

I dessa nya paragrafer har tagits in de bestämmelser om sjukför­säkring som föranleds av förslaget i den allmänna motiveringen. Nu­varande 3 kap. 13—19 §§ har flyttats tUl 3 kap. 20—22 och 24—27 §§.

Studiestöd enligt 13—19 §§ kan utgå endast vid sjukdom som medför

 

Prop. 191 A'. IA                                                                  116

att den studerande är helt oförmögen att bedriva sina studier. Är han endast delvis oförmögen att studera kan studiehjälp utgå om detta följer av övriga bestämmelser i 3 kap. Av detta följer att någon mot­svarighet inte finns i 3 kap. 13—19 §§ till sådan halv sjukpenning som kan utgå enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring (AFL) vid sådan nedsättning av arbetsförmågan som inte är fullständig. Studie­stöd enUgt 13—19 §§ kan inte utgå i de fall dä den studerande på grund av barns födelse eller adoption låter bli att studera. I sådant fall utgår föräldrapenning enligt AFL.

Frågan huruvida någon på grund av sjukdom är helt oförmögen att bedriva studier skall självfallet avse just de studier som den studerande håller på med och inte bara frågan huruvida han överhuvudtaget kan bedriva några studier. Detta har i författningstexten markerats ge­nom att ordet sina inskjutits framför ordet studier.

13      §

Liksom enligt AFL avses i 6 kap. med sjukperiod tid vamnder den studerande oavbrutet lider av sjukdom (jfr 3 kap. 10 § sista stycket AFL). Begreppet sjukperiod är av betydelse främst vid beräkning av karenstid enligt 5 kap. 78 §.

14      §

Återbetalningspliktiga studiemedel vid sjukdom kan naturligtvis utgå endast för sådan del av en termin under vilken den studerande skulle ha bedrivit studier om han inte blivit sjuk. Dessutom måste gälla att fråga är om studier vid sådan läroanstalt vid vilken studiehjälp kan utgå.

Enhgt vad som anförts i den allmänna motiveringen skall återbetal­ningspliktiga studiemedel kunna utgå för sjukperiod som infaller under en termin, om den studerande under någon dd av terminen kunnat bedriva de avsedda studierna. Det saknar därvid betydelse när under terminen han bedriver dessa studier. Det är aUtså fuUt möjhgt att han är sjuk under t. ex. de fyra första månaderna och frisk under den sista av terminens fem månader för att studiestöd skall kunna utgå. Är han sjuk i början av en termin innan han påbörjat sina studier, kan fråga om hans rätt till återbetalningsphktiga studiemedel inte avgöras förrän han blivit frisk och börjat studera. Återbetalningspliktiga studiemedel får nämligen utgå för sjukperiod endast om den studerande bedrivit studier under någon del av terminen.

I andra och tredje styckena har tagits in de spärregler avseende rätten tiU återbetalningspUttiga studiemedel för tiden före ansökan och före viss studietid som jag förordat i den aUmänna motiveringen.

15      §

Som jag föreslagit i den aUmänna motiveringen bör rätten till åter-

 

Prop. 1974:14                                                        117

betalningspliktiga studiemedel inte vara i tiden obegränsad. Det bör alltså inte vara möjligt att termin efter termin få återbetalningspliktiga studiemedel så snart man studerat någon eller några få dagar oavsett studieprognosen och övriga omständigheter. Om sjukdomen varar mycket länge kan det nämligen ibland finnas skäl att ifrågasätta om den studerande verkligen kommer att slutföra sina studier. En prövning härav kan bli aktuell efter exempelvis sex månaders sjukdom. I 15 § föreslås därför att en studerande som under två på varandra följande terminer varit sjuk under mer än sex månader kan få återbetalnings­pliktiga studiemedel endast om särskUda skäl föreligger.

16—19 §§

SjukkontroUen har i 16 § anförtrotts de allmänna försäkringskas­sorna. Närmare regler om kontrollen har tagits in i 17—19 §§. Dessa regler har utformats i nära överensstämmelse med motsvarande bestäm­melser i AFL.

Beslut av försäkringskassa bör liksom enligt AFL kunna överklagas. Bestämmelser härom bör tas in i studiestödskungörelsen (1973: 418).

22 §

Enligt vad jag förordat i den allmänna motiveringen bör aterbetal­ningspliktiga studiemedel under sjukdom kunna utgå endast vid studier inom Sverige. Detta föranleder en komplettering av 22 §.

4 kap.

10 §

I denna paragraf har förts in en bestämmelse av samma innebörd som den som förts in i 3 kap. 5 §.

14 §

I denna paragraf har förts in vissa av de bestämmelser om rätt till barntillägg för den som ej är vårdnadshavare som jag föreslagit i den allmänna motiveringen. Ytterligare bestämmelser om rätten till barn­tillägg har tagits in i en ny paragraf, 40 §.

I ett nytt tredje stycke i 14 § anges vad som krävs för rätt tiU barntiUägg för att detta skall kunna utgå till den som är skyldig att utge underhållsbidrag, om han förut fått barntillägg för samma barn. För att den studerande skall kunna uppfylla de villkor som således skall gäUa behövs nya regler om hur stor del av uppburna studiemedel, däri inbegripet studiebidraget, som skall anses utgå såsom barntiUägg i de fall då studiemedlen reduceras på grund av bl. a. den studerandes in­komst och förmögenhet enligt 4 kap. 17—20 §§. Dessa nya regler bör ges den innebörden att utgående studiemedel i första hand skall räknas som bamtiUägg. Detta innebär exempelvis att om den studerandes rätt till studiemedel för ett helt läsår om nio månader enligt reducerings-

 

Prop. 1974:14                                                        118

reglema i 4 kap. 17—20 §§ begränsas tUl 25% av basbeloppet, anses hela detta belopp utgå som barntillägg. Den studerande blir alltså skyl­dig att överlämna hela beloppet till värdnadshavaren eller att medge att hela beloppet betalas direkt till värdnadshavaren. Bestämmelserna härom har tagits in i 40 §.

Studiebidrag och återbetalningspliktiga studiemedel skall alltid av­rundas till helt krontal (nya 41 §). Detsamma föreslås nu för barn­tillägget.

17, 19 och 21 §§

Ändringarna i dessa paragrafer föranleds av vad jag i den allmänna motiveringen föreslagit om behovsprövning med hänsyn till förmögen­het.

24 §

Av 4 kap. 13 § tredje stycket studiestödslagen följer att studiemedel kan utgå för en tidsperiod som omfattar minst 15 dagar samt att sådan period skall anses motsvara en halv månad. I den aUmänna motiveringen har jag föreslagit en höjning av det i studiemedlen ingående studie­bidraget. Detta leder tiU att studiebidraget för period om en halv månad maximalt skall utgöra 111 kr. för heltidsstuderande och 56 kr. för del­tidsstuderande.

28—36 §§

I dessa paragrafer har förts in dels bestämmelser om rätt till studie­medel i form av studiebidrag och återbetalningspliktiga studiemedel som motsvarar bestämmelserna om återbetalningspliktiga studiemedel i 3 kap. 13—19 och 22 §§, dels en bestämmelse om rätt till studiemedel i visst fall för sjukperiod som omfattar hela den studerandes studietid under en termin. I fråga om denna bestämmelse hänvisas till vad som anförts i den aUmänna motiveringen. Nuvarande 4 kap. 28—33 § § har flyttats till 4 kap. 36, 38, 39 ooh 41—43 §§.

40 och 41 §§ Dessa paragrafer har behandlats i specialmotiveringen till 41 §.

5 kap.

Enligt gällande bestämmelser skall återbetalningen i princip fördelas på tiden fram t. o. m. det år då den återbetalningsskyldige fyller 50 år, dock på minst 15 år. I vissa fall — särskUt om den återbetalningsskyl­dige behöver uppskov — kan återbetalningstiden förlängas. Inte i något fall får dock återbetalningstiden sträcka sig längre än t. o. m. det år då den återbetalningsskyldige fyller 65 år. Vid dödsfall upphör återbetal-

 

Prop. 191 A: IA                                                       119

ningsskyldigheten. I dessa regler föreslår jag inte några förändringar. Syftet med mitt förslag är bara att garantera att återbetalningen verk­ligen fördelas på hela återbetalningstiden, vilket f. n. inte alltid är faUet. Härigenom vinns framför allt en bättre anpassning till den återbetal­ningsskyldiges ekonomi. För att detta syfte skall förverkligas krävs en rad bestämmelser av rent teknisk natur. I och för sig vore det möjligt att begränsa författningstexten till sädana bestämmelser. Detta skulle emellertid leda till att författningen skulle bli mycket svårtUl-gänglig för den enskilde. Han skulle exempelvis tvingas läsa ett stort antal bestämmelser bara för att få veta återbetalningstidens längd. En sådan utformning — som i stort bygger vidare på nuvarande författ­ningstext — kan inte anses godtagbar. I stället bör i ett inledande avsnitt tas in — förutom vissa inledande bestämmelser — huvudreglerna om när återbetalningen skall börja och om hur lång återbetalningstiden skall vara. Dessutom bör avsnittet innehålla uppgift om att återbetalnings­tiden under vissa angivna villkor kan förkortas eller förlängas. Vidare bör anges vilka slags avgifter som den återbetalningsskyldige skall betala, övriga bestämmelser, genom vUka i huvudsak anges hur nu nämnda regler tekniskt förverkligas, bör inflyta i senare avsnitt. Genom en sådan uppläggning vinns att de äterbetalningsskyldiga inom ramen för ett fåtal paragrafer kan få reda på huvudprinciperna för återbetalningen och detta utan att behöva taga del av de tekniska konstmktioner på vUka återbetalningssystemet byggts upp.

Huvudsakliga grunder

1—14 §§

Till detta avsnitt har förts vissa grundläggande bestämmelser. Så­lunda har i 1 §, i likhet med vad som föreskrivs i nuvarande 1 §, an­getts att den som uppburit återbetalningspliktiga studiemedel skaU åter­betala dessa genom årliga avgifter. Av bestämmelserna med anledning av den nya sjukförsäkringen följer att återbetalning i vissa fall inte skall ske (77—79 §§). I 2 § de nya bestämmelserna anges att återbe­talningen skall börja under det tredje året efter det år för vilket den återbetalningsskyldige senast uppburit återbetalningspliktiga studieme­del. Detsamma gäller f. n. vilket följer av en jämförelse mellan nu­varande 6 och 10 §§. De huvudsakliga grunderna för återbetalningsti­dens längd finns i 3—11 §§ de nya bestämmelserna. Dessa huvudsakliga grunder avviker i princip inte från vad som i sak gäller redan nu men har hittUls inte kommit till direkt uttryck i författningstexten. Återbe­talningsskyldigheten skall bestämmas på grundval av vissa faktorer. Dessa anges i 12 § de nya bestämmelserna. Motsvarande bestämmelse finns nu i 2 §. I 13 § de nya bestämmelserna anges vilka avgifter som kan debiteras den äterbetalningsskyldige.  Direkt motsvarighet därtill

 

Prop. 1974:14                                                        120

saknas f. n. Slutligen ges i 14 § de nya bestämmelserna vissa definitio­ner. Motsvarande definitioner finns nu i 4 resp. 10 §.

3§

I 3 § första stycket anges pä vilket antal år återbetalningstiden nor­malt skall fördelas. Om återbetalningsbeloppet inte är så stort att minst en tiondel av basbeloppet kommer att erläggas i avgift för det första avgiftsåret skaU återbetahiingstiden enligt 3 § andra stycket för­kortas så, att detta minsta avgiftsbelopp uppnås. Hur återbetalningstiden då närmare skaU beräknas framgår av de paragrafer vartUI hänvisas i 3 § andra stycket. I sista stycket anges att återbetalningstiden, hksom enhgt nuvarande 6 och 23 §§, inte får omfatta år efter det tmder vilket den återbetalningsskyldige fyUer 65 år.

4—5 §§

14 och 5 §§ anges de omständigheter som medför att den ursprungliga återbetalningstiden skall förlängas eller förkortas. Förlängning skaU ske om beslut fattats att slutlig avgift inte skall utgå för visst av­giftsår eUer skaU utgå med lägre belopp än det årsbelopp som gäUer för den återbetalningsskyldige för samma år. Förlängning skall också ske, om den återbetalningsskyldige inte erlägger avgift eUer del av avgift för visst avgiftsår. Aterbetalningstiden skaU förkortas om den återbetalnings­skyldige befrias från viss del av återbetalningsskyldigheten. Det skaU också ske om han friviUigt återbetalar visst belopp eUer om beslut fattas om återkrav av visst belopp. Förlängning eUer förkortning skaU ske med det antal år som skuUe ha krävts för att erlägga motsvarande avgifter. Det bör anmärkas att förkortningen skall avse visst antal år i slutet av återbetalningstiden.

Arbetsgmppen har föreslagit att återkrav enligt 6 kap. 2 § skall in­verka på återbetalningstid m. m. först i och med att den återbetal­ningsskyldige erlägger det återkrävda beloppet. CSN har emellertid angett att enligt nuvarande praxis avförs återkrävda belopp ur det normala återbetalningssystemet så snart beslutet om återkrav fattats. Eftersom det ofta tar flera år innan belopp, som återkrävs blir åter­betalda, anser CSN att nuvarande praxis bör behåUas. Jag finner att praktiska skäl talar för att så bör vara faUet. Berörda besätmmelser (5, 16, 18, 19, 20, 49, 55 och 56 §§) har därför utformats så, att beslu­tet om återkrav är avgörande för förkortning av äterbetalningstid m.m.

6—10§§

Om den äterbetalningsskyldige uppbär nya studiemedel innan han till fullo återbetalt de studiemedel som han tidigare uppburit måste ny gemensam återbetalningstid fastställas för honom. Härom ges bestäm-

 

Prop. 1974:14                                                        121

melser i 6—9 §§. Dessa bestämmelser gäller de fall dä den äterbetal­ningsskyldige uppbär nya studiemedel, innan han betalt tUlbaka vad han tidigare uppburit. Som framgår av specialmotiveringen tUl 24 § kan det inträffa att återbetalningsskyldigheten upphört men att den under något senare år uppkommer på nytt på grund av att den återbetalnings­skyldige återfår visst belopp som han tidigare erlagt. Uppbär sådan återbetalningsskyldig nya studiemedel efter det att aterbetalningsskyl­digheten första gången upphört men innan den ånyo upphört, skall en ny gemensam återbetalningstid faststäUas för de äldre och de nya stu­diemedlen enligt 6—9 §§.

I 10 § anges att den nya återbetalningstiden kan förlängas eller för­kortas av de skäl som angetts i 4 resp. 5 § samt att bestämmelserna i dessa paragrafer därvid äger tillämpning.

Den nya återbetahiingstiden skaU tiUämpas fr. o. m. året efter det att de nya studiemedlen uppburits (7 §). Normalt skall återbetalningstiden fördelas på samma sätt som när återbetahiingstiden ursprungligen fast­stäUdes (8 § första och andra styckena samt 9 §). Aterbetalningstiden får dock inte understiga det antal år som skuUe ha kvarstått av den gamla återbetalningstiden, om de nya studiemedlen inte uppburits (8 § fjärde stycket). Innebörden av detta behandlas närmare i spedahnotiveringen tUl 25—28 §§. Den årliga avgiften för det första nya återbetalningsåret får inte vara lägre än den årliga avgift som skuUe ha utgått för samma år om de nya studiemedlen inte uppburits (8 § tredje stycket). Vad detta iimebär i ett antaget faU framgår även av spedahnotiveringen tiU 25— 28§§.

11      §

Paragrafen motsvarar nuvarande 23 § tredje stycket.

Om dödsboet efter den återbetalningsskyldige saknar tillgångar för att bestrida avgift som inte erlagts, bör CSN ha möjhghet att befria döds­boet från skyldigheten att erlägga avgiften. Detsamma bör gäUa om andra sjmnerliga skäl föreligger för sådan befrielse. Så torde ofta vara fallet om dödsboets tillgångar är så obetydliga att de endast förslår till att täcka kostnaderna för begravning och bouppteckning.

12      §

I paragrafen namnges de begrepp som skall ligga till grund för bestämmandet av den återbetalningsskyldighet som angetts i det före­gående. Bestämmelser om innebörden i dessa begrepp ges i 15—36 §§.

13      §

I 13 § anges vilka avgifter som kan påföras den återbetalningsskyl­dige. Någon skiUnad i förhåUande tiU vad som nu gäUer föreslås inte.

Aterbetalningsskyldigheten skaU fuUgöras genom erläggande av preli­minära avgifter (37—41 §§) och i vissa fall kvarstående avgifter (50 §).

 

Prop. 1974:14                                                                       122

Debiteras kvarstående avgift utgår tilläggsavgift (51 §). Påminnelseav­gift påförs den återbetalningsskyldige om han inte erlägger preliminär avgift, kvarstående avgift eller del av sådan avgift inom föreskriven tid (64 §). I vissa fall kan extra avgift debiteras den återbetalningsskyldige dier hans dödsbo (67—72 § §).

Bestämmande av återbetalningsskyldigheten

Regleringstal

15 §

Frågan om regleringstalet har jag behandlat i den allmänna motive­ringen. Vissa remissinstanser har ansett att nettoprisindex, dvs. konsu­mentprisindex minus indirekta skatter, bör användas i stället för bmtto-prisindex, dvs. konsumentprisindex. Som arbetsgruppen framhållit är det emeUertid lämpligast att använda bruttoprisindex.

Konsumentprisindex för november månad visst år fastställs i slutet av december samma är. Det innebär att det regleringstal som skall tillämpas vid beräkning av återbetalningsbeloppets storlek vid årets utgång kan fastställas av CSN senast vid denna tidpunkt. Ofta torde det redan före december månads ingång stå klart om konsument­prisindex utvecklats så, att regleringstalet för året skall utgöras av garantitalet. Intet hindrar att CSN i sådant fall faststäUer detta regle­ringstal innan uppgift om konsumentprisindex för november föreligger.

Regleringstalet anges med fyra decimaler. Den fjärde decimalen av­rundas uppåt, om den femte decimalen är 5 eller ett högre tal. De nya reglerna om beräkning av avgifter och återbetalningsbelopp innebär att produkten av årsbeloppet och antalet kvarstående återbetalningsår, på­gående år inräknat, normalt skall motsvara återbetalningsbeloppet vid närmast föregående års utgång. Mindre avvikelser kan uppstå vid en sådan jämförelse därför att varje års avgift i regel skall motsvara före­gående års avgift multiplicerad med regleringstalet och att detta tal således endast omfattar fyra decimaler. Sådan avvikelse tillrättaläggs dock vid bestämmande av årsbeloppet för det sista återbetalningsåret. Avgiften skall nämligen då utgå med det belopp som motsvarar det lägsta av årsbelopp och kvarstående äterbetalningsbelopp. I den mån produkten av årsbeloppet för närmast föregående år och regleringstalet då överstiger återbetalningsbeloppet vid närmast föregående års utgång anges därför i 24 och 29 §§ att årsbeloppet skall utgå med ett belopp som motsvarar återbetalningsbeloppet.

Återbetalningsbeloppet under år före det första avgiftsåret

16—19§§ Reglerna om återbetalningsbeloppet saknar motsvarighet f. n. Åter-

 

Prop. 1974:14                                                        123

betalningsbdoppet motsvarar dock närmast summan i basbelopp av återbetalningspliktiga studiemedel enligt nuvarande regler. I 16—19 §§ ges bestämmelser om återbetalrungsbdoppets storlek under år före det första avgiftsåret. Därpå följer i 20 och 21 §§ regler om återbetalnings­beloppets storlek under avgiftsår. För beräkning av återbetalningsskyl­digheten enligt bl. a. bestämmelserna om årsbelopp och avgifter i 22—29 och 37—51 §§ behövs regler om återbetalningsbeloppets storlek vid varje års utgång. Den enskilde behöver också för sin aUmänna självdeklaration tiUgång tiU uppgift om återbetalningsbeloppet vid årets utgång. Reglema i 16—21 §§ anger därför hur återbetalningsbeloppet skaU beräknas vid visst års utgång. Som indirekt framgår av reglema om beräkning av års­beloppet är emeUertid återbetalningsbeloppet vid ett års utgång och vid närmast följande års ingång ett och samma belopp.

Aterbetalningsbeloppet vid utgången av det år, då den återbetalnings­skyldige första gången uppburit återbetalningspliktiga studiemedel, mot­svarar produkten av det uppburna beloppet och regleringstalet för året, jämkat så att det svarar mot det antal dagar av året som förflutit sedan den studerande uppburit medlen (16 § första stycket). Jämkningen skall enligt 17 § ske på följande sätt. Regleringstalet för året minskas med talet 1 (t. ex. 1,032 — 1 = 0,032). Det tal som därvid erhålles multipliceras med det antal dagar 'som återstod av året, när den återbetalningsskyl­dige uppbar studiemedlen. Den erhållna produkten divideras därefter med talet 360, dvs. antalet dagar under hela året [(0,032 X 180): 360 = 0,016]. Summan av det tal som dä erhålls och talet ett utgör det jämkade negleringstalet (0,016 -f 1 = 1,016). Om detta tal multipliceras med det uppburna studiemedelsbeloppet fäs aterbetalningsbeloppet vid årets utgång (1 000 X 1,016 = 1 016). Har studiemedel uppburits vid flera tillfällen får varje uppburet belopp multipliceras med ett sär-skiljt jämkat regleringstal. Summan av de dä erhållna produkterna utgör därvid återbetalningsbeloppet vid årets utgång (16 § andra styc­ket).

De nu angivna reglerna för beräkning av återbetalningsbeloppet gäUer i vad de avser under året uppburna studiemedel även under följande år före första avgiftsåret (19 § första stycket 2 och tredje stycket) samt under avgiftsår (20 § första stycket 2 och andra stycket).

Vid utgången av annat år än det år då studiemedel för första gången uppburits men före det första avgiftsåret utgör återbetalningsbeloppet summan av dels produkten av regleringstalet för året och återbetalnings­beloppet vid föregående års utgång, dels produkten av ett jämkat regle-rmgstal och under året uppburna studiemedel (19 §). Vad som avses med jämkat regleringstal har jag nyss redovisat.

Om den återbetalningsskyldige under år före det första avgiftsåret återbetalt uppburna studiemedel, skall återbetalningsbeloppet vid årets utgång minskas med produkten av det sålunda återbetalda beloppet och

 

Prop. 1974:14                                                        124

ett jämkat regleringstal (16 § tredje stycket och 19 § tredje stycket). Härvid skall det jämkande regleringstalet bestämmas enligt motsvarande grunder för vilka nyss redogjorts (18 § och 19 § tredje stycket). Det tal som skall multipliceras med regleringstalet, minskat med talet 1, skall därvid motsvara det antal dagar som återstod av året när betalningen skedde. Som exempel kan antas att den återbetalningsskyddige den 1 januari uppbär 1 000 kr. Han återbetalar därefter 500 kr. den 1 oktober. Om regleringstalet är 1,032 utgör återbetalningsbeloppet den 31 decem­ber 1 032 — 504 (500 X 1,008) = 528 kr.

Om den återbetalningsskyldige anser att återbetalningsbelopp beräk­nats med oriktigt belopp bör han ha möjlighet att söka rättelse hos CSN [jfr nuvarande 5 kap. 11 § studiestödskungörelsen (1973: 418)]. Han kan naturhgtvis också anföra besvär över nämndens beslut i frågan hos kammarrätten. Bestämmelse härom bör tas in i studiestödskungörelsen.

Vidare skaU anmärkas att återbetalningsbeloppet vid visst års utgång skaU minskas, om beslut under året fattats enligt 60 § om befrielse från del av återbetalningsskyldigheten. Härvid äger vad som anförts om fri­viUig återbetalning motsvarande tiUämpning (16 § tredje stycket, 18 § och 19 § tredje stycket). Aterbetalningsbeloppet skaU också minskas, om beslut fattas under året om återkrav enligt 6 kap. 2 §. Härvid skall minskningen ske med det belopp som vid pågående års utgång mot­svarar det återkrävda beloppet. Närmare bestämmelser om beräkning härav finns i 19 § andra stycket. Dessa bestämmelser kan illustreras med följande exempel. Den återbetalningsskyldige lyfter år 1 den 1 juli 2 000 kr. och år 2 den 1 april 3 000 kr. År 3 återkrävs 1 000 kr. av de under år 1 uppburna studiemedlen och 2 000 kr. av de under år 2 uppburna studiemedlen. Regleringstalet antas vara oförändrat 1,032. Vid utgången av år 3 skall hans med stöd av 19 § första ooh tredje styckena beräknade återbetalningsbelopp då minskas med 1 082 -F 2 114 = 3 196 kr. [(1000 X 1,016 X 1,032 X 1,032) + (2 000 X 1,024 X 1,032)]. Jag vUl i sammanhanget erinra om att på studiemedel, som återkrävs, utgår enligt 6 kap. 2 § tredje stycket ränta fr. o. m. den dag då medlen uppburits.

Äterbetalningsbelopp under avgiftsår

20—21 §§

Återbetalningsbeloppet vid utgången av år, för vilket årlig avgift skall fastställas, erhålls om återbetalningsbdoppet vid föregående ärs utgång efter att ha minskats med vissa belopp och ökats med andra multipliceras med regleringstalet för året (20 och 21 §§). Har nya studie­medel uppburits under året skall produkten av dessa och ett jämkat regleringstal läggas till. Liksom f. n. saknar det, om nya studiemedel inte har uppburits under året, betydelse för beräkning av återbetalnings-

 

Prop. 1974:14                                                        125

beloppets storlek, när olika belopp har erlagts, t. ex. när frivillig åter­betalning har skett. Detsamma gäUer i fortsättningen i vad avser beslut om befrielse enligt 60 § andra stycket.

Det belopp varmed återbetalningsbeloppet skaU minskas före multipli­kation med regleringstalet utgör summan av dels under året påförda avgifter — dvs. såväl preliminära avgifter för året som kvarstående av­gifter för tidigare år — dels under året gjorda friviUiga betalningar, dels belopp i fråga om vilket beslut om befrielse enligt 60 § meddelats under året, dels belopp varom återkravsbeslut fattats enligt 6 kap. 2 § under året. Sådant belopp som skall återbetalas på grund av återkrav, skaU beräknas tUl det belopp som motsvarar det återkrävda beloppet vid när­mast föregående års utgång. Denna beräkning skall, som följer av 20 § andra stycket, ske med tUlämpning av bestämmelserna i 19 § andra stycket. I 20 § andra stycket anges även att bestämmelserna i 16 § tred­je stycket och 18 '§ skall äga motsvarande tillämpning. Detta kan t. ex. bli fallet om den återbetalningsskyldige under ett år uppburit nya studie-medd och om under samma år beslut fattats om återkrav av en del av dessa.

På motsvarande sätt skall återbetalningsbeloppet ökas med summan av dels under året enligt 74 eller 75 § återburna belopp, dels under året enligt 66 § förfallna avgifter eller delar av förfallna avgifter. Avgifter enligt 66, 74 eller 75 § måste därvid omräknas till det belopp varmed de i princip skulle ha utgått om de i stället debiterats den återbetal­ningsskyldige för pågående år. Om som exempel en avgift om 1 000 kr. påförts den återbetalningsskyldige för avgiftsår 1 och samma avgift helt återbetalats år 3, skall avgiften upptas med produkten av samma avgift för år 2 och det i slutet av år 2 fastställda regleringstalet. Av­giften för år 2 utgör i sin tur produkten av avgiften för år 1, dvs. 1 000 kr., och det i slutet av år 1 faststäUda regleringstalet. Om regle­ringstalen för år 1 och 2 utgör 1,032 resp. 1,010 skaU aUtså den återförda avgiften beräknas tiU (1 000 X 1,032) X 1,010 dier 1 042 kr.

Årsbelopp

22—29 §§

Enligt 2 § inträder liksom f. n. skyldighet att återbetala uppburna aterbetalningspliktiga studiemedel fr. o. m. tredje året efter det år för vilket den äterbetalningsskyldige senast uppburit studiemedel i form av studiebidrag eUer återbetalningspliktiga studiemedel. I samband med att återbetakiingsskyldighet inträder skaU ett årsbelopp beräknas för den återbetalningsskyldige. Årsbelopp skaU därefter beräknas så länge den äterbetalningsskyldige har ett återbetalningsbelopp vid ut­gången av närmast föregående år (22§). Årsbeloppet ligger tiU grund för beräkning av prehminära och slutiiga avgifter. Det bestäms på grundval av regleringstal och återbetalningsbelopp. Avgörande för års-

 

Prop. 1974:14                                                        126

beloppets storlek är emellertid i regel främst återbetalningstidens längd. Som huvudregel gäller att återbetalningstiden bestäms med hänsyn till antalet kvarstående år tiU dess den återbetalningsskyldige uppnår viss ålder. Därutöver finns emellertid olika bestämmelser som innebär att årsbeloppet inte får understiga visst belopp (23 § andra och tredje styckena samt 26—28 §§). I sådant fall minskas antalet återbetahiings-år enligt huvudregeln i förhållande härtUl. Därutöver finns också vissa bestämmelser som anger att årsbelopp inte får överstiga vissa belopp (25 § andra stycket och 26 § sista stycket). De nya reglerna bygger på att återbetalningstiden skall vara lika lång som avsetts med nuvarande regler, dvs. i aUmänhet t. o. m. det år då den återbetalningsskyldige fyUer 50 år. Även i de nya reglema finns de undantag från denna huvudregel som gäller f. n. Som jag har angett i den aUmänna motiveringen innebär dock den nya konstruktionen av återbetalningsreglema att den i reg­lerna angivna återbetalningstiden kommer att stå fast. Höjningar av basbeloppets storlek kan aUtså inte längre leda tiU att återbetalningstiden förkortas.

Enligt 5 kap. 17 § de nuvarande bestämmelserna kan den återbetal­ningsskyldige befrias från visst års eUer vissa års slutliga avgifter. Sådan befrielse leder till att återbetalningstiden skjuts framåt med det antal år som fordras för att de belopp som befrielserna avsett skaU kunna er­läggas. Återbetalningstiden får dock inte förskjutas framåt så, att den kommer att omfatta år efter det under vilket den återbetalningsskyldige fyUer 65 år. Det sist nämnda innebär att belopp som på grund av befrielse inte kan utgå under år före det under vilket den återbetalningsskyldige fyUer 66 år aldrig skaU debiteras den återbetalningsskyldige. Befrielsen är i detta faU aUtså slutlig. I annat faU skaU avgift f. n. debiteras under varje år efter den ursprungligen fastställda återbetalningstiden med det belojDp som motsvarar produkten av den återbetalningsskyldiges avgiftskvot och basbeloppet vid ingången av året. Motsvarande regler skaU gälla även i fortsättningen. Innebörden i att någon befrias från avgift enligt nuva­rande 5 kap. 17 § har emeUertid missf örståtts på så sätt, att man trott att det inneburit slutlig befrielse från skyldighet att återbetala visst be­lopp och inte bara ett uppskov. Det är därför lämpligt att i författnings­texten använda begrepp som bättre speglar att det är fråga om uppskov med erläggande av avgift eUer del av avgift. De nya bestämmelsema härom finns främst i 39, 40, 43 och 47 §§.

Aterbetalningstiden förskjuts också f. n. framåt om beslut om debi­tering av avgift helt eller delvis förfaUer enligt 5 kap. 30 § de nuvarande bestämmelserna på gmnd av att avgiften eUer del därav inte betalas. Motsvarande skaU gäUa även i fortsättningen.

23 § I paragrafen ges bestämmelser om beräkning av årsbeloppet för det

 

Prop. 1974:14                                                        127

första avgiftsäret. Detta erhåUs genom att återbetalningsbeloppet vid utgången av närmast föregående år delas med antalet kvarstående år t. o. m. det år under vilket den återbetalningsskyldige fyller 50 år eller, om tiU dess inte återstår 15 år, med talet 15. Om t.o.m. det år under vUket den återbetalningsskyldige fyUer 65 år inte återstår 15 år, skall dock återbetalningsbeloppet delas med det tal som motsvarar antalet år t. o. m. det under vilket han fyller 65 år.

Årsbeloppet skall dock uppgå till minst en tiondel av det basbelopp som gäller vid ingången av det första avgiftsåret. Som följd härav skall återbetalningsbelopp som understiger två tiondelar av basbeloppet helt erläggas under det första avgiftsåret. Bestämmelserna härom finns i

23   § andra och tredje styckena. Som exempel kan antagas att åter­betalningsbeloppet är 7 700 kr. och basbeloppet 8 000 kr. Årsbeloppet skall då fastställas tUl 800 kr. Antalet återbetalningsår blir följaktligen tio. Vid oförändrat penningvärde fördelar sig årsbeloppen och därmed utgående avgifter pä dessa tio år med 800 kr. under vart och ett av de första nio åren och med 500 kr. under det tionde året (24 § andra styc­ket).

24   §

Bestämmelsen i andra stycket om att årsbeloppet inte får vara högre än återbetalningsbeloppet vid föregående års utgång har betydelse endast för det år som kan antas bli det sista avgiftsåret.

Reglerna om att årsbeloppet skall utgöra produkten av årsbeloppet för närmast föregående år och det regleringstal som fastställts i slutet av samma år, dock högst det belopp som motsvarar återbetalningsbeloppet vid närmast föregående års utgång, kan dock inte gäUa utan undantag. Att så är faUet belyses av följande exempel. Den återbetalningsskyldige, A, har ett återbetalningsbelopp vid utgången av år 8 om 2 000 kr. Hans årsbelopp för år 9 antas vara 1 500 kr. Regleringstalet antas vara oför­ändrat 1,032. Vid utgången av år 9 har A då ett återbetalningsbelopp om 516 kr. Hans årsbelopp för år 10 blir följaktligen enligt 24 § andra stycket 516 kr. Vid utgången av år 10 har A inget återbetalningsbelopp. Han har därför inte heUer något årsbelopp för år 11. A har emeUertid helt under­låtit att betala avgifter för år 9. Beslutet om debitering av dessa avgifter förfaUer tmder hösten år 11 (jfr 66 §). Vid utgången av år 11 har A följaktligen ånyo ett återbetalningsbelopp på gmnd av den tidigare åter­betalningsskyldigheten. Är 12 blir således ett avgiftsår, medan år 11 inte var det. För år 12 skuUe för A, om några bestämmelser utöver 24 § första och andra styckena inte gällde, beräknas ett årsbelopp om 533 kr. (516 X 1,032). Årsbeloppet för år 12 bör emeUertid vara detsamma som skuUe ha beräknats för året om år 11 varit avgiftsår och hänsyn inte tagits till det enligt 24 § andra stycket reducerade årsbeloppet för år 10. Därför har i 24 § tredje stycket föreskrivits att årsbeloppet i sådant

 

Prop. 1974:14                                                        128

fall skaU beräknas tiU det årsbelopp, som skuUe ha beräknats för året, om 24 § andra stycket ej tillämpats vid den senaste beräkningen. Årsbe­loppet skall vidare anses ha beräknats för varje år t. o. m. året närmast före det nya avgiftsäret 12. Årsbeloppet får dock inte överstiga återbetal­ningsbeloppet vid närmast föregående års utgång. För A:s del innebär reglerna i 24 § tredje stycket att årsbeloppet för år 12 skaU utgöra 1 649 kr. (1 500 X de regleringstal som fastställs i slutet av åren 9, 10 och 11 eUer 1,032 X 1,032 X 1,032). Detta årsbelopp är lika stort som det åter-betalrungsbelopp som beräknats för A vid utgången av år 11. Skulle A ha betalt viss del av avgifterna för år 9 skuUe återbetalningsbeloppet och därmed också årsbeloppet ha blivit lägre (24 § tredje stycket sista punkten).

25—28 §§

I dessa paragrafer, som har en motsvarighet i nuvarande 7 §, ges bestämmelser om hur årsbeloppet skaU bestämmas för år närmast efter det tmder vilket den återbetahiingsskyldige ånyo uppburit åter­betalningspliktiga studiemedel (nya studiemedel).

Huvudregeln är därvid att återbetalningsbeloppet vid närmast före­gående års utgång, bestämt enligt 20—21 §§ med beaktande av bl. a. de nya studiemedlen, skaU delas med antalet kvarstående återbetalningsår och att den kvot som då erhålls skaU utgöra årsbeloppet. Antalet kvar­stående år motsvarar det antal år som återstår t. o. m. det år då den återbetalningsskyldige fyUer 50 år, dock minst 15. Återstår inte 15 år t. o. m. det år under vUket den återbetalningsskyldige fyUer 65 år, skaU antalet återbetalningsår motsvara antalet år t. o. m. det år då han upp­når derma ålder (25 § första stycket).

Har den återbetalningsskyldige imder tidigare avgiftsår fått uppskov helt eller delvis med erläggande av visst års avgift, förlängs återbetal­ningstiden enhgt 4 § med det antal år som fordras för att debitera ny avgift i stället för den som avses med uppskovet. I den mån uppskovet avser större belopp än som kan debiteras för de år som återstår t. o. m. det år under vilket den återbetahiingsskyldige fyUer 65 år, kommer dock inte någon ny avgift att debiteras, dvs. den återbetahiingsskyldige bhr i denna del definitivt befriad från återbetalningsskyldigheten. Den om­ständigheten att en återbetalningsskyldig, som fått uppskov med viss avgift, uppbär nya återbetalningspliktiga studiemedel får inte leda till en förkortiung av den återbetalningstid som gällde för tidigare upp­burna återbetalningspliktiga studiemedd. De nya återbetalningspliktiga studiemedlen skaU aUtså återbetalas under de år som återstår av åter­betalningstiden för de tidigare uppburna återbetalningspliktiga studie­medlen. Detta innebär bl. a. att betalningen av de nya återbetalnings­pliktiga studiemedlen skall fördelas högst på det antal år som återstår t. o. m.  det år under vilket den återbetalningsskyldige fyUer 65 år.

 

Prop. 1974:14                                                                       129

Bestämmelser av denna innebörd har tagits in i 25 § andra stycket. Som exempel kan antagas att den återbetalningsskyldige, A, tar ut nya studiemedel det är han fyUer 35 är. Han har tidigare fått helt upp­skov med tre års avgifter. Då A:s återbetalningstid ursprungligen fast­ställdes, beräknades denna t. o. m. det år under vilket A skulle fylla 50 år. Den nya äterbetalningstid som skall faststäUas vid ingången av det år, dä A fyller 36 år, kommer följaktligen att avse tiden fram t. o. m. det är dä han skaU fyUa 53 år eller således omfatta 18 år. Vad nu anförts stämmer överens med vad studiesociala utredningen före­slog i betänkandet Rätt till studiemedel (SOU 1963: 74 s. 251).

Emellertid finns vissa undantagsregler som medför att antalet åter­betalningsår inte komrher att uppgå till det antal som följer av de regler för vilka nyss har redogjorts. För det första gäller därvid att årsbeloppet i regel inte får understiga en tiondel av basbeloppet (26 § andra stycket). Härav följer att ett återbetalningsbelopp som understiger två tiondelar av basbeloppet skall erläggas under det första nya avgiftsåret (26 § första stycket).

HittiUs har varje års avgift varit knuten tiU basbeloppets utveckling. Om avgiften för det första avgiftsåret överstigit en tiondel av basbeloppet har således varje följande avgift också kommit att göra detta. Så behöver emellertid inte bli fallet i framtiden. Om regleringstalet i regel skulle bestämmas av garantitalet, kan det mycket väl tänkas att det belopp, som motsvarar en tiondel av basbeloppet vid ingången av det år då A i nyss nämnda exempel fyller 36 år, är högre än kvoten mellan återbetalnings­beloppet vid närmast föregående års utgång och det tal som motsvarar antalet återbetalningsår, 18, i vårt exempel. En tillämpning av regeln om att årsbeloppet utgör minst en tiondel av basbeloppet skulle då kunna innebära att den kvarstående återbetalningstiden förkortas. Så bör inte bli fallet. För att undvika detta har i 26 § sista stycket föreskrivits att årsbeloppet får bestämmas till högst det belopp som fordras för att antalet återbetalningsår skall vara minst lika många som de skulle ha varit om nya studiemedel inte utgått.

Denna regel kan belysas med följande exempel. Årsbeloppet för B avgiftsår 1, då B fyUer 31 år, är 850 kr. B:s återbetalningstid är 20 år. Basbeloppet vid ingången av avgiftsår 1 är 8 000 kr. Avgiftsår 10 har B:s årsbelopp stigit tiU 1 150 kr. Under detta avgiftsår uppbär B den 1 okto­ber nya studiemedel med 2 000 kr. Regleringstalet är oförändrat 1,032. Vid utgången av avgiftsår 10 utgör B:s återstående återbetalningsbelopp 13 884 kr. (1 150 X 10 X 1,032 -f 2 000 X 1,008). Enligt huvudregeln i 25 § skulle hans årsbelopp för avgiftsår 11 uppgå till 925 kr. (13 884 : 15). Basbeloppet vid detta avgiftsårs ingång antas emeUertid vara 16 000 kr. En tiondd därav är 1 600 kr. Årsbeloppet skaU därför enhgt 26 § andra stycket fastställas till 1 600 kr. och återbetalningstiden till 9 år. Dä denna tid är kortare än den äterbetalningstid som hade gäUt om nya

9   Riksdagen 1974.    Isaml.    Nr 14

Prop. 1974:14                                                                       130

studiemedel ej utgått, dvs. en återbetalningstid om 10 år, träder undan­tagsregeln i 26 § sista stycket in. Årsbeloppet skall följaktligen bestäm­mas tilll 388 kr. (13 884: 10).

Vidare gäller att årsbeloppet alltid skall fastställas till lägst det belopp med vilket årsbeloppet skuUe ha utgått om den återbetalningsskyldige inte uppburit nya studiemedel under närmast föregående år (27 §).

Sist angivna regel kan illustreras med följande exempel. C har 20 återbetahiingsår t. o. m. det år under vUket han fyller 50 år. Årsbelop­pet för det första avgiftsåret har faststäUts tiU 1 533 kr., vilket Innebär att C hade ett återbetailningsbdopp vid utgången av året närmast före det första avgiftsåret på ca 30 660 kr. Regleringstalet antas vara oför­ändrat 1,032. Det år C fyUer 46 år lyfter han den 1 juli nya studiemedel med 10 000 kr. Hans årsbelopp är det året 2 458 kr. Återstående åter­betalningsbelopp, de nya studiemedlen medräknade, är vid utgången av samma år 20 314 kr. (9 839 X 1,032 -f 10 000 X 1,016). Enligt huvud­regeln skuUe nu C få 15 års återbetalningstid och således ett årsbelopp under det år han fyller 47 om 1 354 kr. Detta årsbelopp understiger emeUertid det årsbelopp som skulle ha gällt om nya studiemedel Inte utgått eUer 2 536 kr. (2 458 X 1,032). Ärsbdoppet skall följaktligen fast­stäUas till sist nämnda belopp. Antalet återbetalningsår blir följaktiigen nio. Vid oförändrat penningvärde fördelar sig årsbeloppen på dessa nio år med 2 536 kr. under vart och ett av de första åtta åren och med 26 kr. under det nionde året.

Om den återbetalningsskyldige. A, i det under specialmotiveringen tiU 24 § angivna exemplet uppbär nya studiemedel under år 11, skall be­stämmelsema i 25—27 §§ tiUämpas vid beräkning av årsbeloppet för A för år 12. Detta följer av 28 §. Härvid får årsbeloppet för A för år 12 inte beräknas till lägre belopp än 1 649 kr. (27 § jämfört med 24 § tredje stycket).

Avgiftsunderlag

30—35%%

Paragraferna motsvarar nuvarande 3 §.

Som framgått av vad jag har anfört i den aUmänna motiveringen före­slås vissa ändringar i vad avser hänsynstagande tiU egen och makes in­komst samt till bam under tio år. Efter den omläggning av skattesyste­met, som skedde fr. o. m. 1972 års taxering, har det nuvarande be­greppet beskattningsbar inkomst Inte samma Innebörd som tidigare. Vid fastställande av avgiftsunderlaget bör därför, som arbetsgruppen föreslagit, den taxerade och inte som nu den beskattningsbara inkomsten vara avgörande. Dessutom bör, också i enlighet med arbetsgruppens förslag, underskottsavdrag över 4 000 kr. jämstäUas med taxerad in­komst. Bestämmelser i dessa avseenden har förts in i 34 §.

 

Prop. 1974:14                                                                       131

För att ett basbelopp skall få avdragas bör fortfarande krävas att den återbetalningsskyldige har vårdnaden om bam som är under tio år. Jag kan därför inte dela den uppfattning som framförts av vissa remiss­instanser om att tio-årsgränsen bör höjas. Skälet härtill är främst att behovet om barntillsyn inte är så framträdande när barnet uppnått tio års ålder. Det basbelopp som kan få avdragas mot makes Inkomst, då bam under tio år finns, skall dragas från makens hela taxerade Inkomst och således inte från den del av makens inkomst som skall beaktas enligt

31  §. Följande exempel kan illustrera de föreslagna reglerna i 31 och

32  §§ angående vilken del av makes inkomst som skall ingå i avgifts­underlaget. Makens hela taxerade inkomst antages vara 25 000 kr. Ett bam under tio år finns. Det belopp som inte kan avdragas från den åter-betahilngsskyldiges inkomst uppgår tiU ett halvt basbelopp eUer, vid ett antaget basbelopp om 8 000 kr., 4 000 kr. Makens inkomst minskas så­ledes till 21 000 kr. Av detta belopp skaU enligt 31 § 41 % eller 8 610 kr. ingå i avgiftsunderlaget.

34       §

I paragrafen definieras begreppt inkomst. Motsvarande definition finns f. n. i 4 §.

Vid bedömande av fråga om underskottsavdrag överstiger 4 000 kr. bör, om den återbetalningsskyldige är gift, makarnas sammanlagda underskottsavdrag beaktas och det överskjutande beloppet därefter för­delas på var och en av makarnas hela taxerade inkomst i förhållande till de av envar av dem gjorda underskottsavdragen. Om som exempel den ena maken har underskottsavdrag om 3 000 kr. och den andre om 2 000 kr., skall således det överskjutande beloppet, dvs. 1 000 kr., för­delas på makarna med tre femtedelar eller 600 kr. och två femtedelar eUer 400 kr.

35       §

I paragrafen anges vad som avses med förmögenhet vid bestäm­mande av avgiftsunderlaget. Bestämmelser därom saknas f. n. i 5 kap.

Med förmögenhet bör, i överensstämmelse med CSN:s hittUlsvarande praxis, avses skattepliktig förmögenhet enligt förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt. Även skuld som består av återbetalnings­pliktiga studiemedel bör således få beaktas. Jag vill i detta samman­hang erinra om att, enligt 12 § 1 mom. förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt, skaU den skattepliktiga förmögenheten för makar beräknas var för sig. Skuld som inte kan avdras från den när­mast berättigade makens förmögenhet, får dock avräknas på den andre makens förmögenhet.

Om man vill uppnå överensstämmelse med vad som gäller för be­räkning av den återbetalningsskyldlges inkomst bör förmögenheten vid

 

Prop. 1974:14                                                                       132

slutet av avgiftsåret beaktas. I praxis har emeUertid CSN ansett att med förmögenhet bör avses förmögenheten vid utgången av året närmast före avgiftsåret. Skälet därtiU har framför allt varit att därigenom har den äterbetalningsskyldige ett fast belopp att utgå från om han vill be­döma möjligheterna till uppskov helt eller delvis, enligt 39 eller 40 § de nya bestämmelserna, med erläggande av preliminär avgift för avgiftsåret. Anledning saknas att frångå denna praxis.

A v giftsgräns

36        §

Paragrafen motsvarar nuvarande 5 §.

Avgiftsgränsen har, som jag närmare berört i den allmänna motive­ringen, höjts tiU tre och ett halvt basbelopp. I andra stycket anges i för­enklande syfte att avgiftsgränsen skall avrundas nedåt tUl närmaste hela hundratal kronor. Motsvarande regler gäller redan beträffande avgifts­underlaget (se 33 § de nya bestämmelsema och 3 § sista stycket nu­varande bestämmelser).

Prehminär avgift 31—Al §§

Bestämmelserna om preliminär avgift finns f. n. i 10 och 15—17 §§. De har nu förts samman tiU ett avsnitt, vilket omfattar 37—41 §§. Av de nya bestämmelserna saknar 40 och 41 §§ motsvarighet f. n.

37        §

Prehminär avgift skall utgå för varje avgiftsår, om inte annat beslu­tas enligt 39-41 §§.

38        §

I nuvarande 16 § finns detaljerade regler för att förhindra att den återbetalningsskyldige belastas med större avgift än som motsvarar hans återstående återbetahiingsskyldlghet. Motsvarande skydd nås i förslaget genom dels regeln i 38 § att preliminär avgift utgår med samma belopp som årsbeloppet, dels reglema i 22—29 §§ om årsbelopp, dels reglerna om återbetalningsbeloppet i 20 och 21 §§. Det är att märka att avgifter som under året eller tidigare år debiterats den äterbetalningsskyldige inte ingår i återbetalningsbeloppet. Detta gäller oavsett om den åter­betalningsskyldige erlagt avgiften eUer ej. Det sagda innebär att det i 38 § är tillräckligt att föreskriva att preliminär avgift skall utgå med samma belopp som årsbeloppet. Detta får nämligen i sin tur enligt 24 och 29 § § de nya bestämmelserna inte beräknas tiU högre belopp än återbetalnings-beloppet vid närmast föregående års utgång.

39        §

Bestämmelserna i 39 § motsvarar bestämmelserna i nuvarande 17 §

 

Prop. 1974:14                                                        133

med den skUlnaden att begreppet befrielse eller motsvarande uttryck har ersatts med uttrycken »ej skaU utgå» »ooh »nedsättas». Skälet här­tiU har jag redovisat i specialmotiveringen till 22—29 §§.

40 §

Bestämmelserna i 40 § är nya. De har behandlats i den allmänna motiveringen.

41 §

För att administrativt förenkla och därmed också förbilliga upp­börden av preliminära avgifter föreskrivs i 41 § att preliminär avgift som understiger 100 kr. inte skall utgå som avgift för avgiftsåret. Mot­svarande belopp kommer följaktligen att debiteras den återbetalnmgs-skyldige i slutet av återbetalningstiden. Om det är fråga om preliminär avgift för det sista avgiftsäret skall avgiften dock debiteras den äter­betalningsskyldige, oavsett om den understiger 100 kr.

Preliminär avgift understiger — med undantag för sista avgiftsåret — 100 kr. endast om beslut om jämkning enligt 39 § meddelats. I sådana fall skall storleken av den slutiiga avgiften för året aUtId bli föremål för särskild prövning (43 §). SkuUe det därvid visa sig att den sluthga avgif­ten också skuUe bli lägre än 100 kr. utgår Inte heller någon slutiig avgift för året (48 §). Betalningsskyldighet uppskjuts alltså till ett senare år.

SlutUg avgift och kvarstående avgift 42—51 §§

Bestämmelser om slutlig avgift finns f. ii. i 11, 12 och 18—22 §§. Motsvarande bestämmelser har nu förts samman till ett särskilt avsnitt som omfattar 42—51 §§. De föreslagna bestämmelserna i 47 § saknar dock motsvarighet i nuvarande bestämmelser.

42 §

Bestämmelserna i 42 § motsvarar nuvarande 12 § första stycket och nuvarande 22 §.

Slutlig avgift skall alltid bestämmas till samma belopp som årsbelop­pet, om inte annat beslutas efter särskild prövning. Bestämmelserna om när sådan särskUd prövning skall ske finns i 43 §.

43 §

Bestämmelserna i 43 § motsvarar heh nuvarande 18 §. Som an­getts i specialmotiveringen till 22—29 §§ har begreppet befrielse eller motsvarande uttryck ersatts med uttrycken »ej skall utgå» och »ned­sättas».

44 §

I 44 § har tagits in bestämmelser vilka motsvarar vad som nu före-

 

Prop. 1974:14                                                        134

skrivs i 11 §. Arbetsgruppen har föreslagit att utöver vad som nu gäller skall införas en bestämmelse av innebörd att återbetalningsskyldig som för visst år kan antagas ha uppburit inkomst från annat land skall anses ha ett avgiftsunderlag som överstiger avgiftsgränsen. Bakgmnden härtiU är främst att det av hittills gällande dubbelbeskattningsavtal följt att den som varit bosatt i Sverige men arbetat i annat nordiskt land kunnat komma att sakna taxerad inkomst i Sverige. Av undantags­reglerna i nuvarande 5 kap. 12 § har då följt att han inte behövt betala studiemedelsavgift. Numera ingångna dubbelbeskattningsavtal med Dan­mark, Finland och Norge innebär dock en sådan ändring I beskattnings­reglerna att det av arbetsgruppen föreslagna tillägget inte behövs (jfr prop. 1971: 172, 1973: 179 odh 1973: 201).

45 och 46 §§

Bestämmelserna i de nya 45 och 46 §§ motsvarar nuvarande 12 § andra resp. tredje stycket. Jag fär här hänvisa tUl vad jag anfört i den allmänna motiveringen angående de sociala skyddsreglerna.

47        §

Bestämmelserna i 47 § är nya. De har behandlats i den aUmänna motiveringen.

48        §

Bestämmelserna i 48 § motsvarar nuvarande 19 §.

49      §

Bestämmelserna i 49 § motsvarar nuvarande 20 §.

Slutlig avgift enligt 49 § bestäms enligt 61 § andra stycket de nya bestämmelserna snarast möjligt efter det att taxering för avgiftsåret verkställts i första instans. Det innebär att beslutet om den slutliga avgiften inte kan fattas förrän på hösten året närmast efter avgiftsäret. Detta har till följd att CSN vid bestämmande av den slutliga avgiften inte bara kan ta hänsyn till det återbetalningsbelopp som fanns vid in­gången av avgiftsåret och under avgiftsåret skedda förändringar av åter­betalningsbeloppet utan också måste beakta vad som hänt efter avgifts­årets utgång fram t. o. m. den dag då den slutliga avgiften bestäms. TUl exempel måste således CSN beakta vilka preliminära avgifter som den återbetalningsskyldige debiterats för det nya avgiftsåret. Regler i dessa avseenden finns i 49 §. Det skall dock tilläggas att särskUd beräkning av att den slutiiga avgiften inte överstiger visst belopp kan bli aktuell endast om avgiften skall bestämmas under det sista avgiftsäret.

50      och 51 §§

Bestämmelserna i 50 och 51 §§ motsvarar helt bestämmelserna i nu­varande 21 §.

 

Prop. 1974:14                                                                       135

Särskilda bestämmelser om avgift för återbetalningsskyldig som är bosatt utom riket

52 §

Paragrafen motsvarar nuvarande 14 §. Enligt nu gällande lydelse skall den som är bosatt utanför Sverige och inte erlägger avgift inom föreskriven tid genast fuUgöra hela sin återbetalningsskyldighet, om inte särskilda skäl föranleder till annat. Vid tillämpningen av denna bestäm­melse har det visat sig att det i regel inte är lämpligt att kräva den återbetalningsskyldige på hela beloppet utan att det är bättre att förfara på samma sätt som i fråga om den som är bosatt i Sverige. Möjlighet att i särskilda fall omedelbart kräva den återbetalningsskyldige på hela beloppet bör dock finnas.

Frivillig återbetalning

53—57 §§

F. n. finns bestämmelser om frivillig återbetalning i 13 §. Motsvaran­de bestämmelser har nu förts till 57 §.

Den förändring av återbetalningssystemet som jag föreslår kräver vissa nya regler om frivillig återbetalning. Det har ansetts lämpligt att föra samman dessa regler till särskilt avsnitt. Detta avsnitt Inleds med en bestämmelse som anger att den återbetalningsskyldige har rätt att frivilligt återbetala större belopp än som debiterats honom (53 § första stycket). Sådan återbetalning kan avse hela eller del av den återbetal­ningsskyldighet som den återbetalningsskyldige har utöver vad som de­biterats honom i form av preliminära och kvarstående avgifter enligt sädana beslut, som inte förfallit enligt 66 § (53 § andra stycket). Nyss angivna avgifter skall erläggas senast inom föreskriven tid (jfr 62, 63 och 66 §§) och berörs således inte av en eventuell frivillig återbetalning.

De nya reglerna om bestämmande av återbetalningsbelopp innebär att den återbetalningsskyldige vid varje tidpunkt har ett i kronor angett återbetalningsbelopp. Detta belopp beräknas alltid vid utgången av varje år (16—21 §§). Däremot innehåller bestämmelserna om återbetalnings­belopp intet om hur återbetalningsbeloppet skall beräknas vid annan tid­punkt under året. Regler härom behövs emellertid för att kunna fast­ställa vilket belopp den återbetalningsskyldige skall erlägga, som en viss dag under året vill återbetala vad han då är skyldig. Sådana regler har tagits In i 55 och 56 §§. Om den återbetalningsskyldige vill återbetala vad han är skyldig, måste CSN få kännedom därom viss tid före den önskade betalningsdagen (54 §). Detta beror på att bestämmandet av det belopp som då skah erläggas kräver viss tid.

54 § Med  nuvarande  tekniska  system  för  beräkning av  viss  återbetal-

 

Prop. 1974:14                                                                       136

ningsskyldlgs återbetalningsskyldighet per viss dag måste CSN få an­mälan minst en månad före den önskade betalningsdagen. Ett önskemål är naturligtvis att denna tid om möjligt efter hand kan förkortas.

55        §

Paragrafen innehåUer bestämmelser om vilket belopp sädan äterbe-talningsskyldig har att énlägga som vill betala allt som han är skyldig under år före det första avgiftsåret. Bestämmelsema innebär att den fri­viUiga betalningen skall avse det belopp som erhålls om de under året uppburna återbetalningspliktiga studiemedlen och det återbetalningsbe­lopp som den studerande kan ha haft vid närmast föregående års utgång multipliceras med det regleringstal sorri fastställts vid utgången av när­mast föregående år, jämkat så att det svarar mot antalet dagar som för­flutit sedan årets början resp. sedan studiemedlen uppbars. Har frivil­hg återbetalning eller befrielse enligt 60 § de nya bestämmelserna skett eUer har beslut om återkrav av visst belopp fattats, skall det sålunda beräknade beloppet minskas. I fråga om regler för hur minskningen skall ske fär jag hänvisa till specialmotiveringen tUl 16—19 §§. Därvid märks dock att det regleringstal som skall tillämpas är det regleringstal som fastställts i slutet av närmast föregående år. Regleringstalet för året kan inte tUlämpas, eftersom det enligt 15 § skall fastställas först i slutet av varje år.

56        §

I 56 § ges bestämmelser om hur det belopp skall beräknas som den äterbetalningsskyldige skall erlägga, om han under avgiftsär vill åter­betala aUt som han är skyldig. Därvid gäller att återbetalningsbeloppet vid närmast föregående års utgång dels skall minskas med vissa belopp, dels skall ökas med vissa andra belopp. Av sista stycket i 56 § följer att särskilda regler i vissa fall gäller för beräknande av belopp varmed minskning eller ökning skall ske. Bl. a. gäller sådana regler för det fall att den återbetalningsskyldige under året uppburit återbetalningspliktiga studiemedel. Det regleringstal varmed sädana studiemedel skall multipli­ceras är det regleringstal som fastställts i slutet av närmast föregående är. Skälet härtill har redovisats under 55 §. Det belopp som erhålls vid beräkning enligt 56 § första stycket 1—3 skall slutiigen minskas med de premier som utgår enligt 57 ■§. Att märka är att premie följaktligen inte skall utgå på bdopp som motsvarar avgift i fråga om vilken beslu­tet om debitering förfallit.

57        §

Liksom f. n. skall belopp som den återbetalningsskyldige friviUigt återbetalar förhöjas med vissa procenttal. I likhet med arbetsgruppens förslag skall denna premie i fortsättningen utgå med 0,1 % för varje år

 

Prop. 1974:14                                                        137

fr. o. m. det år då den friviUiga återbetalningen sker t. o. m. det år då den återbetalningsskyldige fyller 65 år. Premien får dock inte utgå med högre belopp än 3,5 %. Genom att rätten till premie utsträcks i tiden får även sådana vuxenstuderande, vilka avslutar sin återbetalning efter fyUda 50 år rätt tiU premie för hela sin återbetalningstid. Till skillnad mot vad som gäller nu bör dock premie få tillgodoräknas endast om återbetalningen sker under avgiftsår. Som arbetsgmppen framhållit är skälet härtill främst att ingen bör kunna dra fördel av en premie för visst studiemedelsbelopp under samma år som han uppburit detta studie­medelsbelopp.

Rätten till premie vid frivillig återbetalning bör som arbetsgruppen föreslagit, begränsas för den som inte i föreskriven ordning fullgjort sin äterbetalningsskyldighet. Därför föreskrivs i 57 § andra stycket att pre­mie inte utgår på belopp i fråga om vilket debitering av avgift för­fallit enligt 66 § på grund av att den återbetalningsskyldige ej betalt av­giften eller del därav. Vidare föreskrives i samma stycke att frivillig betalning i första hand skall avräknas på avgift eUer del av avgift som inte betalts och där beslutet om debiteringen förfallit enligt 66 §. Sådan avgift eller del av avgift skall på sätt anges i 57 § tredje stycket omräk­nas till det bdopp varmed avgiften eller beloppet i princip skulle ha ut­gått om de avsett pågående avgiftsär. Exempel på hur sådana omräk­ningar skall tUlgå finns i specialmotiveringen till 20 och 21 §§.

Upphörande av återbetalningsskyldighet 58 och 59 §§

Av bestämmelserna om återbetalningsbelopp, årsbelopp samt om preliminär avgift, slutlig avgift och kvarstående avgift följer att av­gift endast kan debiteras den återbetalningsskyldige så länge som han har ett återbetalningsbelopp. Den omständigheten att den återbetal­ningsskyldige inte längre har något återbetalningsbelopp innebär dock inte att återbetalningsskyldigheten därmed definitivt upphört. Härför fordras dessutom att han verkligen betalt alla de avgifter i fråga om vilka deblteringsbeluten ännu gäller. Bestämmelser härom har tagits in i 58 § andra stycket. Att återbetalningsskyldigheten upphört utesluter inte att sådan skyldighet åter kan uppkomma. Detta gäller i första hand om den återbetalningsskyldige uppbär nya återbetalningsphktiga studie­medel. Men det kan också hända i andra fall, exempelvis om återbäring sker enhgt 74 eller 75 §.

Bestämmelsen i 58 § första stycket syftar på det fall då den åter­betalningsskyldige betalt friviUigt enligt 53 § eller befriats från åter­betalningsskyldighet enligt 60 §.

60 § Bestämmelserna i 60 § är nya. De har behandlats i den allmänna

 

Prop. 1974:14                                                                       138

motiveringen. Det belopp, varmed befrielse medges ett visst år enligt andra stycket, skall dragas av från återbetalningsbeloppet vid samma års utgång (16 § tredje stycket, 19 § tredje stycket och 20 §). Befrielse enligt

60        § medför att återbetalningstiden förkortas (5 §) eller i vart fall att
årsbeloppet för det sista avgiftsåret minskar.

Debitering

61        §

Paragrafen motsvarar nuvarande 25 §.

Gällande bestämmelser innebär att den återbetalningsskyldige för varje avgiftsår skall debiteras preliminära avgifter med ett totalt belopp som motsvarar produkten av det vid årets ingång gällande basbeloppet och avgiftskvoten. Det ankommer sedan på den återbetalningsskyldige att ansöka om uppskov hos CSN med erläggande av hel avgift eller del därav, för den händelse han anser att bestämmelserna om uppskov är tillämpliga (nuvarande 17 § andra stycket). Motsvarande skall gälla även i fortsättningen. Det innebär att summan av de preliminära avgifter som först debiteras den äterbetalningsskyldige skaU motsvara årsbeloppet. Detta gäller dock inte i de faU som avses i 40 och 47 §§.

I andra stycket har den ändringen skett att begreppet till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst ersatts av begreppet till statlig inkomstskatt taxerad inkomst. Skälet härtill har angetts I specialmotive­ringen tiU 30—35 §§.

Uppbörd

62—73 §§

Bestämmelserna i 62—73 §§ motsvarar i sak helt nuvarande 26— 37 §§.

Bestämmelserna om extra avgift, vUka återfinns i 67—72 §§, har med hänsyn till de nya reglerna om beräkning av preliminär och kvarstående avgift fått omarbetas i ganska stor utsträckning.

Återbäring av avgift 74—76 §§

Nuvarande bestämmelser i 38—40 §§ har utan sakliga ändringar förts över till 74—76 §§. Av skäl som jag har angett i specialmotive­ringen till 22—29 §§ har begreppet befrielse ersatts av begrepp, som bättre anger att det är fråga om uppskov med viss avgift eller del därav.

Särskilda bestämmelser

77—80§§ I dessa paragrafer har förts in de bestämmelser om befrielse frän

 

Prop. 1974:14                                                        139

skyldighet att betala tillbaka aterbetalningspliktiga studiemedel som jag förordat i min redogörelse för sjukförsäkringen.

Som karenstid räknas enligt 78 § endast dag som infaller under den tid som den studerande skulle ha bedrivit studier om han inte blivit sjuk. Som paragrafen utformats är det möjligt att tillgodoräkna karens­tid frän en termin tiU en annan, om den studerande oavbrutet är sjuk från slutet av t. ex. en vårtermin till början av nästa hösttermin eUer om sådan sjukperiod som faller under tid mellan terminerna börjar inom högst 20 dagar efter föregående periods slut. Om så är fallet skaU också tvä eller flera sjukperioder under en termin räknas som en sjuk­period vid beräkning av karenstid.

80 §

Återbetalningsbeloppet skaU enligt 5 kap. 16—21 §§ beräknas vid varje års utgång. Vid denna beräkning skall enligt 78 och 79 §§ vissa bdopp inte medräknas. Storleken av dessa belopp beräknas med mot­svarande tUlämpning av bestämmelserna i 5 kap. 16—21 §§.

Återbetalningspliktiga studiemedel som avser sjukperiod under höst­terminen torde ofta inte kunna avdragas förrän vid beräkning av åter­betalningsbdoppet vid nästa års utgång. I regel torde det nämligen inte vara möjligt för försäkringskassorna att tiU CSN lämna uppgifter därom i så god tid att avdraget kan ske vid samma års utgång. Endast i mycket sällsynta fall torde detta innebära att årsbeloppet och därmed avgiften för nästa år blir större än vad som skuUe ha blivit fallet, om avdraget kunnat göras. Skulle avgiften i sådant fall komma att överstiga kvar­stående äterbetalningsskyldighet skall överstigande del snarast möjligt återbetalas.

81—87 §§

Bestämmelserna i 81—87 §§ motsvarar utan sakliga ändringar nuva­rande 41—47 §§.

88 och 89 §§

Tillämpningen av kapitel 5 kräver att CSN får tiUgång till vissa upp­gifter från bl. a. allmän försäkringskassa. Motsvarande bestämmelser finns f. n. i 5 kap. 48 §.

6 kap.

2§

I nuvarande 6 kap. 2 § finns bestämmelser om återkrav av studie­stöd i samband med studieavbrott. Dessa bestämmelser bör nu komplet­teras med föreskrifter angående studieavbrott på grund av sjukdom. SjälvfaUet skall understöd som enligt 3 kap. 13—19 §§ eller 4 kap. 28— 35 §§ utgått för sjukperiod inte återkrävas. I fråga om återkrav vid

 

Prop. 1974:14                                                        140

sjukdom av studiebidrag jämte tillägg i studiehjälpsystemet bör ingen ändring ske i nuvarande praxis. Denna praxis har redovisats i den all­männa motiveringen.

4 §

Närmare föreskrifter för tillämpningen av bestämmelserna om sjuk­försäkring för studeamde bör få meddelas av riksförsäkringsverket.

Övergångsbestämmelser

1. Till studiestödslagen

I den allmänna motiveringen har jag förordat att konvertering av studielån bör få ske enligt de gmnder som arbetsgmppen föreslagit. Detta föranleder dels ett tillägg tlU punkt 6 i övergångsbestämmelsema till studiestödslagen, dels vissa nya övergångsbestämmelser till samma lag. Det torde vara lämpligt att införa dessa nya bestämmelser omedel­bart efter punkten 6 under beteckningen 6 a—6 e.

Arbetsgmppens förslag innebär följande.

I fråga om möjligheterna tlU konvertering delar arbetsgruppen in studielåntagarna i fyra olika grupper. Den första av dessa omfattar de studielåntagare som inte har fått studiemedel (punkt 6 a), medan de tre senare omfattar de låntagare som även har fått studiemedel (punkterna 6 b—6 d). Gmpp 2 avser studielåntagare som skall debiteras avgifter för 1976 (punkt 6 b). Låntagare för vilka skyldighet att återbetala studie­medel inträder tidigast 1977 ingår i grupp 3 (punkt 6 c). Grupp 4 om­fattar sådana studielåntagare som i och för sig har rätt till konvertering enligt reglema för grupp 3, men för vilka möjlighet till konvertering bör medges vid tidigare tidpunkt än som följer av reglerna för grupp 3 (punkt 6d). Arbetsgruppen har nämligen ansett att alla studielåntagare, som i övrigt uppfyUer de krav som skall gäUa för rätt till konvertering, bör ha möjlighet att begära konvertering under ettvart av de tre första år under vilka konverteringen skall kunna ske. För grupperna 1 och 2 samt — i den mån konverteringsrätt inte följer av reglerna för grup­perna 1—3 — för grupp 4 skall således konvertering kunna ske per den 1 januari 1976, 1977 resp. 1978. För studielåntagare som hör till grupp 3 gäller att konvertering fär ske per den 1 januari året närmast efter det sista år, för vilket han beviljats studiemedel. Om för hans del skyldighet att börja återbetala uppbuma studiemedel inträder redan under 1977, skall han ansöka om konvertering per den 1 januari 1976.

De nu angivna reglerna innebär t. ex. att den som beviljas studiemedel sista gången 1981 har rätt att ansöka om konvertering, om han bevUjas studiemedel under varje år fr.o.m. 1975 t.o.m. 1981, med stöd av bestämmelserna för gmpp 4 per den 1 januari 1976, 1977 eller 1978 och med stöd av bestämmelserna för grupp 3 per den 1 januari 1982. Upp-

 

Prop. 1974:14                                                        141

bär han däremot första gången studiemedel under 1976, kan han begära konvertering per den 1 januari 1976 endast enligt bestämmelserna för grupp 1. Ansökan om konvertering skall alltid ske senast den 31 augusti året närmast före resp. konverteringsår. I sistnämnda exempel skall alltså ansökan inges senast den 31 augusti 1975.

Enligt arbetsgruppens förslag gäller vidare att vid konverteringstill-fället alltid skall återstå tre amorteringsår för studielånet samt, för gruppema 2—4, minst tre avgiftsår för återbetalning av uppburna studie­medel. Om den studielåntagare, som i det nyss nämnda exemplet antas uppbära studiemedel under 1976, då får ett så litet belopp i studiemedel att detta skall återbetalas imder mindre än tre avgiftsår, kan han inte få konvertering per den 1 januari 1977.

Kvarstående amorteringsbelopp och ränteannuitet samt, för grupperna 2—4, kvarstående återbetalningsbelopp skall enligt arbetsgruppens för­slag vid utgången av året närmast före konverterlngsdagen uppgå till, för grupp 1 minst tre fjärdedels basbelopp och för övriga grupper till minst ett basbelopp. Basbeloppet vid ingången av året närmast före konverterlngsdagen skall därvid gälla.

Vidare skall enligt arbetsgruppens förslag studiemedelssystemets åter­betalningsregler, så som dessa föreslås gäUa fr.o.m. 1976, tillämpas. Års­beloppet för det första året skall dock motsvara lägst det belopp som skulle ha utgått i amortering och ränteannuitet för studielånet om kon­vertering inte skett. Storleken av detta belopp kommer därmed också att vara bestämmande för följande års årsbelopp enligt bestämmelserna i 5 kap. 24 § och även påverka årsbeloppets storlek, om den återbetal­ningsskyldige efter konverteringen lyfter studiemedel enligt 5 kap. 25— 29 §§. I fråga om det årsbelopp som då skaU faststäUas för året närmast efter det att studiemedlen uppburits, gäller nämligen bl. a. att det inte får understiga det belopp som skulle ha utgått, om dessa studiemedel Inte uppburits.

I sitt remissyttrande över arbetsgruppens förslag har CSN angett, att minimibeloppet för rätt till konvertering enligt nämndens mening är för högt. CSN anser också att studiemedelssystemets återbetalningsregler helt bör följas. Hänsyn bör således vid fastställande av årsbeloppet för det första året inte tagas tiU det belopp som studielåntagaren skulle ha betalt för året i amortering och ränteannuitet, om konverteringen inte skett.

Arbetsgruppens förslag är enligt min mening i alla delar väl avvägda. Skäl saknas därför att i de avseenden CSN angett ändra de föreslagna bestämmelsema.

2. Till den nu föreslagna lydelsen av studiestödslagen

Punkt 1 Förhöjningen av det behovsprövade tillägget skall liksom de ändrade

 

Prop. 1974:14                                                                       142

reglema för bamtiUägg och hänsynstagande till makes förmögenhet träda i kraft den 1 juli 1974. Från samma tidpunkt skall det förhöjda studiebidraget utgå. Som jag tidigare har anfört skall de nya bestäm­melserna med anledning av den nya sjukförsäkringen träda i kraft den 1 januari 1975 . Ifråga om studiemedelssystemets återbetalningsregler skall, som framgår av punkt 5, de nya bestämmelserna om avgifts­underlag, avgiftsgräns, avskrivning och uppskov med återbetalning samt om premie vid frivillig återbetalning gälla från den 1 januari 1975. Som jag angett i den allmänna motiveringen skall övriga regler om återbe­talningen träda i kraft den 1 januari 1976.

Rätt till konvertering av studielån som beviljats enligt studiehjälps­reglementet föreligger i princip fr. o. m. den 1 januari 1976. Ansökan om konvertering bör emellertid kunna göras under hela 1975. Punkterna 6 och 6 a—6e skaU därför träda i kraft den 1 januari 1975.

Punkt 2

De nya bestämmelserna om rätten tiU barntUlägg i 4 kap. 14 § tredje stycket bör gälla endast om den studerande när han närmast föregående gång beviljades barntiUägg för barnet var medveten om att han är skyldig att överlämna barntillägget tUl värdnadshavaren eller att medge att beloppet betalas ut till denne (4 kap. 40 §). Detta innebär att de nya reglerna i 4 kap. 14 § tredje stycket kan tillämpas endast om det när­mast föregående barntUlägget bevUjats först efter den 1 juh 1974.

Punkt 3

De som före den 1 juli 1974 beviljas studiebidrag för höstterminen 1974 fär studiebidrag enligt nuvarande regler och således med ett lägre belopp än det som jag har föreslagit skall utgå fr. o. m. den 1 juli 1974. Dessa studiemedelstagare bör, som jag har angett i den allmänna moti­veringen, kompenseras genom en schabloniserad nedskrivning av sina återbetalningspliktiga studiemedel för höstterminen 1974. Denna ned­skrivning bör motsvara ett belopp om 121 kr. om det förut beviljade studiebidraget för samma tid uppgår till lägst 442 kr. Har det förut bevUjade studiebidraget utgått med lägre belopp bör nedskrivningen ske med ett belopp om 63 kr. För studerande som endast uppbär studie­bidrag och således inte återbetalningspliktiga studiemedel för höstter­minen 1974 på grund av beslut enligt de äldre bestämmelserna, bör motsvarande belopp betalas ut tUl den studerande utan återbetalnings­skyldighet. Utbetalningen bör ske på sätt oeh tid som Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, CSN bestämmer.

Punkt 4

I fråga om avgifter som avser avgiftsåret 1974 eller tidigare avgiftsår skall de äldre bestämmelserna i 5 kap. fortfarande gälla. Har beslut om

 

Prop. 1974:14                                                                       143

debitering av avgift för avgiftsäret 1974 eller tidigare avgiftsår förfallit, gäller dock särskilda bestämmelser för beräkning av extra avgift enligt pumkt 16.

Punkterna 5—7

Att vissa av de nya bestämmelserna i 5 kap. bör gälla redan fr. o. m. den 1 januari 1975 har angetts i den allmänna motiveringen samt i sam­band med redogörelsen för när de olika nya bestämmelserna i studie­stödslagen skall träda i kraft (punkt 1). I övrigt skall nuvarande regler gälla för avgiftsåret 1975. Beräkning av avgifter för 1975 skall dock ske enhgt punkterna 8 och 9. För 1975 skall vidare gälla ett antaget basbelopp om 8 400 kr. Dessutom skall jämförelseräntan utgöra 3,2 % i stället för 60 % av normalräntan. Denna ränta om 3,2 % skall, som jag angett i den allmänna motiveringen, tiUämpas frän den 1 januari' 1974 för dem som inte är avgiftsskyldiga under 1975 eller som första gången skall erlägga avgift under 1975 samt för övriga återbetalnings­skyldiga frän den 1 juli 1974. Den kommer att få betydelse för den äterbetalningsskyldige vars återbetalningsskyldighet upphör tidigast un­der 1975. Dessutom kommer den att kunna påverka bl. a. storleken av aterbetalningsbeloppet för sådan återbetalningsskyldig som avses i punkt 11.

Punkterna 8 och 9

I fråga om dessa punkter får jag hänvisa till vad jag föreslagit i den allmänna motiveringen om fastställande av avgifter för 1975.

Punkt 10

Som framgått av vad jag har anfört i den allmänna motiveringen skall regleringstal första gången fastställts i slutet av 1975.

Punkt 11

För att ett årsbelopp och därmed preliminär och slutlig avgift skall kunna beräknas för 1976 måste ett återbetalningsbelopp enligt de nya bestämmelserna fastställas vid utgången av 1975. Detta återbetal­ningsbelopp skall motsvara produkten av regleringstalet enligt punkt 10 och det belopp som den återbetalningsskyldige skulle ha behövt erlägga, om han vid 1975 års utgång frivilligt velat återbetala allt vad han då var skyldig. Någon premie enligt nuvarande 5 kap. 13 § andra stycket skall dock inte tiUgodoräknas honom vid fastställande av det angivna beloppet. Eftersom återbetalningsbeloppet erhålls först efter multiplika­tion med regleringstalet enligt punkt 10, skall inte heller vid tiUämp­ning av jämförelseräntemetoden någon ränta beräknas för 1975. SkuUe det ske, skulle nämligen den återbetalningsskyldige komma att påföras såväl ränta som förhöjnmg med regleringstalet för 1975.

Om den återbetalningsskyldige under  1975 uppburit återbetalnings-

 

Prop. 1974:14                                                                        144

pliktiga studiemedd, skall nyssnämnda multiplikation i vad avser dessa studiemedel ske inte med hela regleringstalet utan med ett jämkat regle­ringstal. Vid bestämmande av det jämkade regleringstalet skall 5 kap. 17 § de nya bestämmelserna äga motsvarande tillämpning.

Avgifter som debiterats den återbetalningsskyldige för avgiftsåret 1975 eller tidigare avgiftsår skall inte beaktas vid fastställande av åter­betalningsbeloppet vid 1975 års utgång. Dessa avgifter skall som fram­går av punkt 5 erläggas enhgt de äldre bestämmelserna. Om beslutet om debitering av sådan avgift helt eller delvis skulle förfalla enligt 5 kap. 30 § de äldre bestämmelserna, får återbetalningsbeloppet räknas om. Detsamma gäller om den återbetalningsskyldige efter ingången av 1976 enligt 5 kap. 38 § första eller andra stycket eller 39 § de äldre bestäm­melserna återfår för mycket erlagd preliminär eller kvarstående avgift. Det gäller även om beslut fattas efter ingången av 1976 om återkrav enligt 6 kap. 2 § som avser studiemedel som har uppburits under 1975 eller tidigare år. Om sådan omräkning ges särskilda bestämmelser i punkt 12 resp. punkt 13. Omräkning av aterbetalningsbeloppet skall även ske om kvarstående avgift enligt de äldre bestämmelsema debiteras efter ingången av 1975 (punkt 14).

Punkterna 12—14

Det enligt punkt 11 fastställda aterbetalningsbeloppet vid utgången av 1975 får räknas om i de fall som jag nyss angett i specialmotiveringen till punkt 11. Sådan omräkning skaU dock ske endast om något av de nyss angivna fallen inträffar efter 1976 års ingång. Den skall göras vid utgången av det avgiftsår då beslutet förfallit, återbäring skett, kvar­stående avgift debiterats eller beslutet om återkrav fattats. Därvid skall först det belopp beräknas med vilket återbetalningsbeloppet vid 1975 års utgång skulle ha ökats resp. minskats, om avgiften (beloppet) i fråga redan då skuUe ha påverkat detta återbetalningsbelopp. Vid denna be­räkning skall bestämmelserna i punkt 11 äga motsvarande tillämpning. Det belopp som därvid erhålls, skall därefter omräknas med tillämpning av bestämmelserna i 5 kap. 19 § andra stycket eller 21 § i deras nya lydelser.

Det omräknade återbetalningsbeloppet skall beaktas vid beräkning av årsbelopp och avgifter först fr. o. m. avgiftsåret efter det vid vars utgång omräkning skett (punkt 12 tredje stycket).

Punkt 15

I punkt 15 ges vissa regler som skall hgga till grund för avgåiftsdebite-ringen för sådana återbetalningsskyldiga, för vilka återbetalningstiden börjat före den 1 januari 1976, dvs. enligt äldre bestämmelser. I punkten ges nämligen regler om årsbeloppet för 1976 för återbetalningsskyldig för vilken avgiftskvot fastställts enligt äldre bestämmelser. Enligt arbets­gruppens förslag skall det avgörande för årsbeloppets storlek i första hand vara antalet återstående avgiftsår för den återbetalningsskyldige

 

Prop. 1974:14                                                        145

vid utgången av 1975.. Detta antal skall beräknas enligt följande. Från det antal år som beaktades, då avgiftskvot senast fastställdes för den återbetalningsskyldige enligt 5 kap. 6—8 §§ de äldre bestämmelserna, dragés det antal år som förflutit fr. o. m. ingången av det år, då avgifts­kvoten fastställdes, t. o. m. är 1975. Har den återbetalningsskyldige åter­fått preliminär eller kvarstående avgift enligt 5 kap. 38 § första eller andra stycket eller 39 § de äldre bestämmelserna, skall antalet avgiftsår ökas med det antal år som skulle ha krävts för att de angivna avgifterna skulle ha kunnat erläggas. Detsamma skall ske, om beslut om debitering av avgift enligt 5 kap. 30 § de äldre bestämmelserna förfallit helt eller delvis. Har den återbetalningsskyldige frivilligt återbetalt visst belopp skall å andra sidan motsvarande minskning av antalet avgiftsår ske. Minskning skall även ske om den återbetalningsskyldige på grund av återkrav enligt 6 kap. 2 § återbetalt visst belopp. Ökning eUer minsk­ning skall dock ske endast om avgiften (beloppet) i fråga, uttryckt i basbelopp — och därvid med tiUämpning av det basbelopp som gällde vid ingången av det år, för vilket avgiften debiterats resp. återbetal­ningen skedde — motsvarar lägst den avgiftskvot som senast fastställts för den äterbetalningsskyldige.

Arbetsgruppens förslag innebär att det totala antal återbetalningsår som ursprungligen låg till grund för beräkning av avgiftskvoten i prin­cip kommer att ligga tUl grund även för beräkning av återbetalnings­skyldigheten enligt de nya reglerna. Undantag från denna princip kom­mer enligt arbetsgruppens förslag att gälla i de fall då, enligt vad jag nyss angett, antalet avgiftsår ökats eller minskats nämligen vid återbä­ring, frivillig återbetalning, uraktiåtenhet att erlägga viss avgift eUer del därav eller återbetalning på grund av återkrav. Däremot gör arbets­gruppen inte undantag från nämnda princip för de fall då antalet åter­betalningsår enligt äldre bestämmelser minskat därför att återbetalningen ökat på grund av att basbeloppet höjts i sådan utsträckning att återbetal­ningsskyldigheten enligt den s. k. jämförelseräntemetoden skulle komma att upphöra tidigare än enligt basbeloppsmetoden.

Vissa uppgifter om återburna avgifter, avgifter i fråga om vilka beslu­tet om debitering förfallit m. m., krävs för att arbetsgruppens metod att fastställa årsbeloppet skall kunna tillämpas. CSN har angett att alla dessa uppgifter inte fmns tUlgängliga hos CSN i maskinläsbar form. Enhgt CSN:s mening kommer man emellertid till samma resultat som det arbetsgruppen ville uppnå med de regler, som gruppen föreslog, även genom en annan beräkning. Denna bör enligt CSN ske enligt föl­jande.

Återbetalningsbeloppet enligt punkt 11 vid utgången av 1975 divideras med det antal år som då skulle ha återstått enligt enbart basbelopps­metoden och alltså utan beaktande av jämförelseräntemetoden. Detta antal år motsvarar det tal som erhålls genom att återbetalningsbeloppet räknat i basbelopp vid utgången av 1975 divideras med den senast fast-

10   Riksdagen 1974.    1 saml.    Nr 14

Prop. 1974:14                                                        146

ställda avgiftskvoten. Summan i basbelopp vid utgången av 1975 mot­svarar de återbetalningspliktiga studiemedd som den återbetalnings­skyldige uppburit minus summan av dels sådan avgift som debiterats den återbetalningsskyldige och i fråga om vilken varken beslutet om debitering förfallit eller återbäring skett, dels sådant belopp som den återbetalningsskyldige betalt frivilligt, förhöjning som avses i 5 kap. 13 § andra stycket de äldre bestämmelserna medräknad, och dels så­dant belopp, i fråga om vilket beslut om återkrav fattats. Samtiiga se­nast angivna belopp skall härvid omräknas i de basbelopp som följer av nuvarande bestämmelser i 5 kap.

Den av CSN föreslagna metoden att beräkna årsbeloppet bör använ­das. Liksom enligt arbetsgruppens förslag kommer härmed den kvar­stående återbetalningsskyldigheten att spridas över det antal år som skulle ha kvarstått vid utgången av 1975 enligt den beräkning som legat till grund för bestämningen av avgiftskvoten enligt hittillsvarande regler, dvs. normalt tiden fram t. o. m. det år då den återbetalningsskyldige fyUer 50 år. Liksom enligt återbetalningsreglerna i 5 kap. i dess nya lydelse bör årsbeloppet för 1976 för den nu aktuella gruppen av åter­betalningsskyldiga inte få understiga en tiondels basbelopp.

De regler som jag har föreslagit leder tUl att den förkortning av aterbetalningstiden som höjningarna av basbeloppet föranlett undanröjs för ett stort antal återbetalningsskyldiga. Härigenom får dessa förmån­ligare återbetalningsvillkor.

Har avgiftskvot inte fastställts för den återbetalningsskyldige beräknas årsbelopp och därmed också avgifter för 1976 helt enligt de nya bestäm­melserna.

Punkt 16

I punkt 16 behandlas beräkning av extra avgift i fall dä denna avgift skall utgå pä grund av att den äterbetalningsskyldige inte erlagt preli­minär eller kvarstående avgift för avgiftsåret 1975 eller tidigare av­gif tsar.

Punkt 17

Även den som är sjuk under hela vårterminen 1975 bör kunna be­viljas och uppbära studiemedel. Som förutsättning bör dock krävas att han bedrivit studier under höstterminen 1974 och att han i anledning av dessa studier erhållit eUer kunnat erhåUa studiehjälp eUer studieme­del.

I övrigt behövs inga särskilda övergångsbestämmelser i anledning av de nya bestämmelserna om studiestöd under sjukdom i 3 kap. 13— 19 §§, 4 kap. 28—35 §§ och 5 kap. 77—80, 88 och 89 §§. Detta inntfbär att karenstid enligt 5 kap. 78 § inte kan börja räknas förrän under terminstid som infaller under 1975. Sjukdom som infaller tidigare kan således inte beaktas vid tillämpningen av de nya bestämmelserna.

 

Prop. 1974:14                                                        147

9 Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att antaga förslaget till lag om ändring i studiestödslagen (1973: 349).

 

Prop. 1974:14                                                                       148

10 Anslagsberäkningar för budgetåret 1974/75

H 2. Studiebidrag m. m.

1972/73 Utgift 507 525 107 1973/74 Anslag 544 000 000 1974/75 Förslag      579 000 000

Från anslaget bestrids utgifter för studiehjälp, förlängt barnbidrag och studiebidrag jämte tiUägg enligt studiestödslagen (1973: 349, änd­rad 1973: 923). Av anslaget disponeras dessutom medel för brevskolc-stipendier samt medel för särskilt studiestöd till uUandssvenska elever.

Centrala studiehjälpsnämnden

Centrala studiehjälpsnämnden (CSN) föreslår cn ökning av detta anslag med 26 milj. kr. för nästa budgetår.

1.    Under budgetåret 1972/73 har i studiehjälp enligt studiehjälpsreg­
lementet och förordningen om förlängt barnbidrag utbetalats 350,5
milj. kr. Härav hänför sig 20,4 milj. kr. till studiebidrag till studerande
inom vuxenutbUdning. Utbetalning av brevskolestipendier uppgick till
8 800 kr. och utbetalning av särskilt studiestöd till utlandssvenska elever
tUl 50 000 kr. För innevarande budgetår har medelsbehovet beräknats
till 318 milj. kr. Minskningen i förhållande till föregående år är en följd
av att äldre elever i gymnasial utbildning förts över till studiemedels­
systemet. Vid oförändrade regler och bidragsbelopp beräknar CSN me­
delsbehovet för budgetåret 1974/75 till 318 milj. kr.

CSN föreslår en förstärkning av studiehjälpen i olika avseenden. Be­loppen för resetillägg bör enligt nämndens mening höjas till 75, 105, 135 och 155 kr. i månaden för avstånd om 6, 15, 25 och 35 km. Mer-utgiften härför beräknas till 8 milj. kr. Vidare föreslås en ökning av mä-nadsbeloppen för inkomstprövat tillägg från nuvarande belopp av högst 75 och lägst 20 kr. till belopp av högst 125 och lägst 30 kr. Dessutom för­ordas en höjning av inkomstgränserna för inkomstprövat tiUägg med 5 000 kr. Nämnden föreslår också en förstärkning av beloppet för be­hovsprövat tillägg från 90 till 125 kr. i månaden. Slutligen föreslås en justering av de av nämnden fastställda reglerna avseende bruttoinkomst-och förmögenhetsgränser för behovsprövat tillägg. Kostnaderna för dessa åtgärder beträffande inkomst- och behovsprövat tUlägg beräknas till 22 milj. kr. De sammanlagda reformkostnaderna för studiehjälp uppgår sålunda till 30 milj. kr.

2.    Under budgetåret 1972/73 har i studiebidrag enligt studiemedels-
förordningen utbetalats 157,1 milj. kr. För budgetåret 1973/74 har me-

 

Prop. 1974:14                                                        149

delsbehovet beräknats till 209 milj. kr. I detta belopp ingår även medel för äldre elever i gymnasial utbUdning, vilka fr. o. m. den 1 juli 1973 erhåller studiemedel. Medelsbehovet för 1974/75 har beräknats till 50 milj. kr. för äldre elever i gymnasial utbildning och till 165 milj. kr. för studerande i eftergymnasial utbildning eller sammanlagt 215 milj. kr.

Departementschefen

Centrala studiestödsnämnden (CSN) har fört fram flera förslag om förstärkningar på studiehjälpens område. Som jag föreslagit i det före­gående bör resetillägget höjas frän 65, 85, 110 och 130 kr. till 75, 95, 125 och 145 kr. i månaden för avstånd om 6, 15, 25 och 35 km. Merutgiften härför beräknas till 7 milj. kr. Vidare bör det behovsprövade tillägget höjas frän högst 90 kr. till högst 110 kr. i månaden. Merutgiften härför har beräknats till 2 milj. kr. Jag är f. n. inte beredd att tillstyrka en ändring av beloppen eller inkomstgränserna för inkomstprövat tUlägg. För yngre elevers studiehjälp och förlängt barnbidrag har jag beräknat det totala medelsbehovet till 354 milj. kr. (1)

Jag räknar med en minskning av antalet studerande med studiemedel jämfört med tidigare prognoser. Med hänsyn tagen till de överförda grupperna som fr. o. m. 1973/74 fär studiemedel samt den höjning av studiebidraget som jag förordat i det föregående har jag beräknat de to­tala utgifterna för studiebidrag för studerande med studiemedel till 225 milj. kr. (2)

Anslaget bör föras upp med 579 milj. kr.

Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att tiU Studiebidrag m. m. för budgetåret 1974/75 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 579 000 000 kr.

IV:5. Studicnicdelsfondcn

1972/73 Utgifti 495 000 000 1973/74 Anslag 455 000 000 1974/75 Förslag 447 000 000 ' Innefattar ej allmänna studielåncfonden.

Ur fonden utgår aterbetalningspliktiga studiemedel bevUjade enligt studiestödslagen (1973: 349, ändrad 1973: 923).

Centrala studiehjälpsnämnden

Centrala studiehjälpsnämnden (CSN) föreslår att anslaget till studie­medelsfonden förs upp med ett belopp av 538 milj. kr., vilket innebär en ökning med 83 milj. kr. i förhållande till innevarande budgetår.

 

Prop. 1974:14

150

Under läsåret 1972/73 utbetalades aterbetalningspliktiga studiemedel tiU omkring 76 000 studerande i eftergymnasial utbUdning. Utbetalning­arna ur studiemedelsfonden uppgick till 622,3 milj. kr. dvs. ett genom­snittsbelopp per år och studiemedelstagare av ca 8 200 kr.

Under budgetåret 1972/73 har nämnden beviljat 31 550 studidån till elever i gymnasial utbildning. Utbetalningarna ur aUmänna studielåne­fonden uppgick till 155 milj. kr.

Under 1974/75 beräknas 81000 studerande vid eftergymnasiala ut­bildningar beviljas återbetalningsphktiga studiemedel. CSN har vid sina beräkningar utgått från basbeloppet 7 900 kr. Medelsbehovet vid oför­ändrade regler utgör 753 milj. kr.

För elever i gymnasial utbildning beräknas medelsåtgången under 1974/75 uppgå tUl 183 milj. kr. vid oförändrade regler, varav 13 milj. kr. avser yngre elever och 170 milj. kr. avser äldre elever.

Det sammanlagda medelsbehovet för återbetalningspliktiga studie­medel uppgår sålunda tiU 936 milj. kr. Härifrån avgår en beräknad medelsreservation av 194 milj. kr. och beräknade inflytande studieme­delsavgifter, frivilliga återbetalningar och inflytande amorteringar på bevUjade län ur allmänna studielånefonden till 398 milj. kr. Det totala medelsbehovet utgör därför 538 milj. kr.

Departementschefen

Vid anslagsberäkningen för budgetåret 1974/75 har jag tagit hänsyn tiU de i det föregående föreslagna förändringarna när det gäller studie­medelssystemets återbetalningsregler samt den föreslagna höjningen av studiebidraget. Jag har i följande sammanställning även beaktat beräk­nade prisförändringar och därjämte vissa förändringar i studerande­antalet.

Anslagsberäkning (1 OOO-tal kr.)

 

Medelstillgäng

 

Beräknad

mcdelsförbrukning

Reservation 1973-06-30

 

 

 

studiemedelsfonden

406 000 000

1973/74

824 000 000

 

 

1974/75

911000 000

allmänna studielånefonden

48 000 000

 

 

Anslag för 1973/74

455 000 000

 

 

Avgifter m. m. under 1973/74

 

 

 

studiemedelsfonden

141000 000

 

 

allmänna studielånefonden

34 000 000

 

 

Avgifter under 1974/75

 

 

 

studiemedelsfonden

166 000 000

 

 

allmänna studielänefonden

38 000 000

 

 

Anslag 1974/75 (förslag)

447 000 000

 

 

 

1 735 000 000

 

1 735 000 000

 

Prop. 1974:14                                                        151

Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att till Studiemedelsfonden för budgetåret 1974/75 på kapital­budgeten under statens utlåningsfondér anvisa ett investerings­anslag av 447 000 000 kr.

Med bifall av vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Eva Dvbeck

 

Prop. 1974:14                                                        152

Innehåll

Sida

Författningsförslag

1   Inledning                                                             53

2   Gällande bestämmelser om studiestöd                       57

3   1968 års studiemedelsutrednings betänkande

Teknisk översyn av studiemedelssystemet                 60

3.1 Vissa gemensamma frågor                                  60

3.1.1   Nytt registrerings- och utbetalningssystem för studie­medel       60

3.1.2   Terminsbegreppet                                      61

3.1.3   Beviljningsperioder för studiemedel                62

3.1.4   Basbeloppsanknytningen                             62

3.1.5   Studiekontrollen                                        63

3.1.6   Regler för omprövning av studiemedel            64

 

3.2     Behovsprövning mot egen inkomst                       65

3.3     Studiemedel för korttidsstudier                           67

3.4     Förmögenhetsbegreppet                                    69

3.5     Formerna för utbetalning av barntillägget              70

3.6     Maximitid för studiemedel                                   71

3.7     Terminsbegreppet och studielämplighetsprövningen 72

3.8     Studiemedelsnämndernas sammansättning och arbets­former   74

3.9     Inkomstbegreppet i studiemedelssystemet            75

3.10  Remissyttranden                                              75

4 Departementspromemoria angående återbetalning av studie­
medel                                                                 82

4.1     Nuvarande regler för återbetalning av studiemedel 82

4.2     Förslag angående förändrat återbetalningssystem  85

4.3     Remissyttranden                                              92

 

5   Centrala studiehjälpsnämndens förslag på studiehjälpens om­råde     96

6   Centrala studiehjälpsnämndens förslag till bestämmelser angående en särskild sjukförsäkring för studerande med återbetalningspliktiga studiemedd                     100

7   Departementschefen                                            103

 

7.1     Studiemedelsutredningens förslag                      103

7.2     Återbetalning av studiemedel                            106

7.3     Sjukförsäkring för studerande                            111

7.4     Förslag på studiehjälpens område                       114

8 Specialmotivering                                                115

9  Hemställan                                                         147
10 Anslagsberäkningar för budgetåret 1974/75             148