Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1974 Prop. 1974:132

Nr 132

Kungl. Maj:ts proposition med förslag om sänkning av inkomstskatten, m. m.; given den 23 augusti 1974.

Kungl. Maj:t vUl härraed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

CARL GUSTAF

G. E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag om lindring av raarginaleffekterna för inkomsttagare i mellaninkomstlägena och skattesänkning för låginkomsttagare.

På skatte- och avgiftsområdet innebär förslaget, att sjukförsäkringsavgiften för löntagare slopas. Nuvarande avtrappning av grundavdragen upphör och statsskatleskalan justeras framför alll i syfte att lindra raarginalskallen i raellaninkorastlägena. Inkorasttagare i aktiv ålder med en statligt taxerad inkomst inte överstigande 36 000 kr. föreslås få ett extra avdrag från skatten, s. k. särskild skattereduktion, med 250 kr./år. Det sammanlagda resultatet av dessa åtgärder innebär skattesänkningar för inkorasttagare i alla inkorastlägen utora för dera sora befinner sig i de högsta. Procentuellt är skattesänkningen störst vid årsinkoraster upp tUl 20 000 kr. Räknat i kronor är den däreraot störst i inkorastlägena 50 000—100 000 kr./år och uppgår där tUl drygt 2 000 kr.

Även folkpensionärerna får förbättringar. Avtrappningen av hustrutillägg och koraraunalt bostadstillägg till folkpension föreslås ske raed en tredjedel i stället för sora nu raed hälften av den sidoinkorast som överstiger det s. k. avdragsfria beloppet. Vidare avses pensionär vars statligt taxerade inkomst inte överstiger 36 000 kr. tillförsäkras extra avdrag vid taxeringen med rainst 500 kr.

För att bereda lättnad åt egenföretagarna föreslås att aUraän arbetsgivaravgift inte skall tas ut på de första 10 000 kronorna av avgiftsunderlaget.

Reformen finansieras i huvudsak genom höjning av arbetsgivarnas och

1    Riksdagen 1974. 1 saml Nr 132

Prop. 1974:132 2

egenföretagarnas socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen från 3,8 % till 7 % och genora en tidigare föreslagen höjning av socialförsäkrings-avgiften till folkpensioneringen. Reformen föreslås träda i kraft den 1 januari 1975.

I propositionen föreslås också en ändring i fråga om beskattningen av egnahem, F. n, gäller att den s, k. vUlaschablonen inte tUlämpas om fastigheten hyrs ut tUl annat än stadigvarande bostad för en ersättning sora överstiger såväl 1 200 kr. sora 2 % av taxermgsvärdet. Den fasta beloppsgränsen föreslås nu höjd till 2 400 kr. Härigenora ökar möjligheterna att hyra ut utrymmen i egnahem som t. ex. sommarbostad utan att schablonbeskattningen raåste frångås. Förslaget i denna del avses bli tillärapligt redan vid 1975 års taxering.

Prop. 1974:132 3

1    Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas i fråga om komraunalskattelagen (1928: 370) dels att orden "Konungen" och "Kungl. Maj:t" skaU bytas ut raot

"regeringen", deh att 19 §, 46 § 2 mom., 48 § 2 och 3 mom., 50 § 2 mora., punkt

6 av anvisningarna tUl 24 §, punkt 1 av anvisningama till 49 § samt

punkterna 1 och 2 av anvisningarna till 50 § skall ha nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §1

TUl skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:

vad sora vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt tillfallit raake eller vad sora förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;

vinst å icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som avses i 35 § 3 eller 4 mom.;

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100 kronor;

ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962: 381) om allmän försäkring eller lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, ora icke ersättningen grundas på förvärvsinkorast av 4 500 kronor eller högre belopp för år eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eUer under mUitärtjänstgöring om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 4 500 kronor eller högre belopp för år, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, sora icke tagits i saraband raed tjänst, dock att till skattepliktig inkorast räknas ersättning i förra av pension eller annan livränta, så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller annan ansvarighetsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur;

belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkring;

ersättning på grund av skadeförsäkring, dock ej i den mån köpeskU-ling, som skulle hava influtit därest försäkrad egendom i stäUet försålts, varit att hänföra tUl intäkt av jordbruksfastighet, av aiman fastighet eller av rörelse eller i den mån ersättningen eljest motsvarar sådan skattepliktig intäkt eller raotsvarar sådan avdragsgill orakostnad, vilken är att hänföra till någon av nämnda förvärvskällor;

vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel, som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på

' Senaste lydelse 1973: 1113 och 1121.

Prop. 1974:132 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

grund av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat;

ersättning jämlikt lagen (1956: 293) om ersättning åt sraittbärare ora icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 4 500 kronor eller högre belopp för år;

periodiskt understöd eller därmed järaförlig periodisk intäkt, i den raån givaren enligt 20 § eller punkt 5 av anvisningarna tUl 46 § icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp;

stipendier till studerande vid undervisningsanstalter eller eljest avsedda för mottagarens utbildning;

allmänt barnbidrag;

lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt förordningen (1958: 295) om sjömansskatt;

konlantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel;

invaliditetstillägg eller invalidi- handikappersättning enligt 9
tetsersättning enligt 9 kap, lagen kap. lagen om allraän försäkring,
ora allmän försäkring, så ock hem- så ock hemsjukvårdsbidrag, som
sjukvårdsbidrag, som utgår av utgår av komraunala eller lands
kommunala eller landstingskom- tingskommunala medel tUl den
munala raedel till den vårdbehö- vårdbehövande;
vande;

koramunalt bostadstillägg enligt lagen (1962: 392) om hustrulillägg och kommunalt bostadstillägg tUl folkpension;

kommunalt bosladstUlägg lill handikappade;

bostadstUlägg som avses i kungörelserna (1968:425) om statliga bostadstillägg till barnfamiljer och (1973: 379) om statskommunala bostadstillägg;

sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från pensions- eller personalstiftelse ur raedel, för vilka avdrag icke raedgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;

kompensation av staten för bensinskatt på bensin som förbrukats vid yrkesmässig användning av motorsåg.

(Se vidare anvisningarna.)

46 § 2 m o m." I hemortskommunen äger skattskyldig, som varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret, därjämte njuta avdrag:

1) för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning, som icke får avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla, i den utsträckning som framgår av punkt 5 av anvisningarna;

2) för dels sådan socialförsäkringsavgift tUl folkpensioneringen enligt 19 kap. 3 § lagen (1962: 381) om allraän försäkring och tiUäggs-pensionsavgift, sora påförts den skattskyldige under året näst fÖre det taxeringsår varom fråga är, dels ock avgift för pensionsförsäkring, sora ej avses i 33 §, därest avgiften under beskattningsåret eriagts för försäkring, vilken äges av den skattskyldige själv eUer, i förekoraraande fall, hans omyndiga barn;

= Senaste lydelse 1973: 1109 och 1113.

Prop.1974:132

Nuvarande lydehe

3) för dels sådan sjukförsäkringsavgift enligt 19 kap. 2 § lagen om allmän försäkring, som påförts den skattskyldige under året näst före det taxeringsår varom fråga är, dels ock premier och andra avgifter, som skattskyldig er-lagt för försäkringar av följande slag, vilka ägas av honora själv eller, i förekoramande faU, hans make eller hans omyndiga barn, nämligen kapitalförsäkring, arbetslöshetsförsäkring samt sådan sjuk-eller olycksfallsförsäkring, därunder inbegripen avgift till sjukkassa för begravningshjälp, som ej avses i 33 § och som ej utgör sjukförsäkring enligt 2—4 kap. lagen om allmän försäkring;

Föreslagen lydehe

3) för dels sådan sjukförsäkringsavgift enligt 19 kap. 2 § lagen ora allraän försäkring, sora påförts den skattskyldige under året näst före det taxeringsår varora fråga är och som avser inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2 § nämnda lag, dels ock pre-raier och andra avgifter, som skattskyldig eriagt för försäkringar av följande slag, vilka ägas av honom själv eller, i förekoramande fall, hans make eller hans omyndiga barn, nämligen kapitalförsäkring, arbetslöshetsförsäkring särat sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring, därunder inbegripen avgift till sjukkassa för begravningshjälp, som ej avses i 33 § och som ej utgör sjukförsäkring enligt 2—4 kap. lagen om allraän försäkring;

4) för belopp sora den skattskyldige enligt vid självdeklarationen fogat intyg eller annat skriftligt bevis utgivit under beskattningsåret för underhåll av icke heraraavarande barn ora barnet är under 18 år eller, såvitt gäller underhåll på grund av dom, oavsett barnets ålder, dock högst med 2 500 kronor för varje barn;

5) för sådan avgift enligt 4 § förordningen ora allraän arbetsgivaravgift, som påförts den skattskyldige under året näst före det taxeringsår varora fråga är.

5) för sådan avgift enligt 4 § lagen ora allraän arbetsgivaravgift, sora påförts den skattskyldige under året näst före det taxeringsår varom fråga är.

Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig erlägga sjömansskatt, skall avdrag för periodiskt understöd, avgift för pensionsförsäkring, som ej avses i 33 §, och underhållsbidrag, som i första stycket 4) här ovan sägs, åtnjutas allenast i den mån hänsyn vid beräkningen av sjömansskatt icke tagits tUl understödet, avgiften eller underhållsbidraget.

Därest skattskyldig endast under en del av beskattningsåret varit här i riket bosatt, skall avdrag, som nu sagts, åtnjutas allenast i den raån det belöper å nämnda tid.

Avdrag för premier och andra avgifter, som avses i första stycket 3) här ovan och som ej utgöra sjukförsäkringsavgift enligt 19 kap. 2 § lagen om allmän försäkring, raå ej för skattskyldig åtnjutas tUl högre belopp än 250 kronor; dock att, om skattskyldig under beskattningsåret varit gift och levt tUlsammans med andra maken, ifrågavarande avdrag för dem båda gemensarat raå åtnjutas raed högst 500 kronor. Avdrag, sora nu sagts, raed högst 500 kronor raå vidare åtnjutas ora skattskyldig under beskattningsåret varit ogift (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild) och haft heraraavarande barn under 18 år.

Avdrag för avgift för pensionsförsäkring sora äges av den skattskyldige fär ej åtnjutas tUl högre belopp än skUlnaden raellan saramanlagda

Prop. 1974:132 6

Nuvarande lydehe Föreslagen lydelse

beloppet av inkomster från förvärvskällor, sora äro skattepliktiga i hemortskommunen, och övriga avdrag enligt denna paragraf. Kan avdrag för avgift för pensionsförsäkring icke utnyttjas i hemortskommunen, må avdrag åtnjutas i annan komraun med belopp intill den där redovisade inkomsten, i förekoramande fall efter andra avdrag enligt denna paragraf som ålnjutes vid taxeringen i komraunen. Vad som sålunda ej kunnat avdragas får den skattskyldige tillgodoföra sig genom avdrag senast vid taxering för sjätte beskattningsåret efter det år då avgiften eriades. Ej heller i sistnämnda fall får avdraget överstiga vad som återstår sedan övriga avdrag enligt denna paragraf åtnjutits.

48 §

2 ra o ra." Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under större delen av beskattningsåret, äger att å den i hemortskommunen taxerade inkorasten åtnjuta koramunalt grundavdrag enligt vad nedan sägs.

Grundavdraget är 4 500 kronor om den skattskyldiges enligt förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt taxerade inkomst uppgår till högst 30 000 kronor och, om inkomsten är större än 30 000 kronor, 4 500 kronor minskat med en femtedel av inkomsten till den del den överstiger 30 000 kronor.

Har skattskyldig under beskattningsåret uppburit lön eller annan gottgörelse som utgör skattepliktig inkomst enligt förordningen (1958: 295) om sjömansskatt skall grundavdraget beräknas med hänsyn till summan av den skattskyldiges taxerade inkomst enligt andra stycket, den beskattningsbara inkomsten enligt nämnda förordning samt enligt 1 § 2 mom. förordningen skattepliktig dagpenning. Det sålunda beräknade grundavdraget skaU minskas med en tolftedel för varje period om trettio dagar, för vilken den skattskyldige uppburit beskattningsbar inkomst och skattepliktig dagpenning som förut nämnts.

Det belopp för grundavdrag, som  erhålles  vid  tillämpning av

' Senaste Ivdelse 1973: 1121.

2 raora. Skattskyldig fysisk person, sora varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret, äger att å den i heraortskorarau-nen taxerade inkorasten åtnjuta koraraunalt grundavdrag med 4 500 kronor.

Har skattskyldig under beskattningsåret uppburit lön eller aiman gottgörelse sora utgör skattepliktig inkomst enligt förordningen (1958: 295) om sjömansskatt skall grundavdraget minskas med en tolftedel för varje period om trettio dagar för vilken den skattskyldige uppburit beskattningsbar inkomst enligt näranda förordning samt enligt 1 § 2 mom, förordningen skattepliktig dagpenning. Det sålunda beräknade grundavdraget avrundas uppåt tUl helt tiotal kronor.

Prop. 1974:132

Nuvarande lydelse

andra eller tredje stycket, avrundas uppåt till helt tiotal kronor, 3 ra o ra,* Skattskyldig fysisk person, sora varit här i riket bosatt under högst hälften av beskattningsåret, äger i heraortskom-munen åtnjuta kommunalt grundavdrag enligt följande. Grundavdraget är 375 kronor för varje kalendermånad eller del därav, varunder den skattskyldige varit bosatt här i riket, om den skattskyldiges enligt förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt taxerade inkomst uppgår till högst 15 000 kronor. Är inkomsten större än 15 000 kronor, minskas det avdragsbelopp, som elfest skolat utgå, med en femtedel av inkomsten till den del den överstiger 15 000 kronor. Det avdragsbelopp, som sålunda erhålles, avrundas uppåt tUl helt tiotal kro-

Föreslagen lydehe

3 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt endast under en del av beskattningsåret, äger i hemortskora-raunen åtnjuta koraraunalt grundavdrag som för varje kalenderraå-nad eller del därav, varunder han varit här i riket bosalt, utgör en tolftedel av 4 500 kronor. Det avdragsbelopp, sora sålunda erhålles, avrundas uppåt tUl helt tiotal kronor.

50 §

2 ra o ra, För fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, utgöres såvitt angår hemortskommunen den beskattningsbara inkomsten av den laxerade inkomsten minskad med kommunalt grundavdrag. Den beskattningsbara inkomsten skall angivas i helt hundratal kronor, så att överskjutande belopp, sora icke uppgår tUl helt hundratal kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs skatteförmåga under beskattningsåret hava varit väsentiigen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka den skattskyldige ägt tUlgodonjuta allmänt barnbidrag, eller annan därmed jämförlig omständighet, må efter taxeringsnämndens eller, om besvär anförts eller ock särskild framställning därora gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, skatterättens beprövande den skaltskyldiges taxerade inkorast rainskas, förutora raed koramunalt grundavdrag, med ytteriigare ett efter omständighetema avpassat belopp, dock högst 10 000 kronor. Har skattskyldig på grund av jämkning vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit avdrag för nedsatt skatteförmåga, skall avdrag, som avses i detta stycke, minskas med det belopp, varmed jämkning medgivits.

Om skattskyldigs inkomst, efter avdrag av därå belöpande skatt, på grund av nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller annan därraed jämförlig omständighet understigit vad han kan anses hava behövt till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda bam (existensminimum) må den skattskyldige jämväl,  efter taxeringsnämndens  eller,  om besvär anförts  eller

* Senaste lydelse 1970: 162. ' Senaste lydelse 1974: 296,

Prop.1974:132 8

Nuvarande lydelse Fureslagen lydehe

ock särskild framstäUning därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, skatterättens beprövande, erhålla avdrag för väsentligen nedsatt skatleförmåga raed belopp som ovan sägs; dock må avdraget beträffande skattskyldig med oförsörjda bam för varje sådant barn ökas med högst 2 500 kronor. Vad i andra stycket sista punkten här ovan sägs skall därvid äga motsvarande tillämpning,

Skattskyldig,   vars   inkomst   till Skattskyldig,   vars  inkomst   till

icke obetydlig del utgjorts av folk- icke obetydlig del utgjorts av folkpension, skall — om särskilda om- pension, skall — om särskilda omständigheter icke föranleda annat ständigheter icke föranleda an-— anses ha haft nedsatt skatteför- nat — anses ha haft nedsatt skat-måga enligl andra stycket. Riks- teförmåga enligt andra stycket. skatteverket fastställer grunder för Har sådan skattskyldig haft taxe-beräkning av avdrag för nedsatt rad inkomst enligt lagen (1947: skatteförraåga enligt detla stycke.     576) om statlig inkomstskatt, som

icke överstiger 36 000 kronor, skall avdrag för nedsatt skatteförmåga medges med minst 500 kronor. Överstiger den skattskyldiges statligt taxerade inkomst 36 000 kronor men icke 38 500 kronor utgör avdraget minst ett belopp motsvarande 20 procent av skillnaden mellan 38 500 kronor och den taxerade inkomsten. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer närmare föreskrifter för beräkning av avdrag för nedsatt skatteförraåga enligt detla stycke.

Vad härefter återstår avrundas nedåt till helt hundratal kronor och utgör för skattskyldig, sora nu nämnts, beskattningsbar inkomst.

Anvisningar

tUl 24 §

6." De i 24 § 2 mom. första och andra styckena meddelade bestämmelserna om upptagande av intäkt efter särskild grund äro tUlämpliga även om fastigheten eller fastighetsdelen, utöver utrymmen för bostad åt en eller två familjer, innehåller något enstaka rura för uthyming eller i ringa omfattning kan användas för annat ändaraål än såsora bostad.

Till fastighet, som i 24 § 2 mom. avses, är att hänföra även fastighet som nyttjas endast viss del av året eller tillfäUigt, såsom soramarvilla, sporlstuga eller jaktstuga, eller som utan att användas står till ägarens förfogande.

Från tillämpningen av bestäm- Från tiUämpningen av bestäm-

melserna i 24 § 2 mom. första och raelsema i 24 § 2 mom. första och andra styckena bliva genom regeln andra styckena bliva genom regeln i   2   mora.   sista   stycket   första     i   2   mora.   sista   stycket   första

« Senaste lydelse 1966: 696.

Prop. 1974:132

Nuvarande lydelse

punkten, under där angivna förutsättningar, undantagna exempelvis fastigheter som under somrarna bmka uthyras till somraargäsler men i övrigt bebos av ägarna, sora-raarstugor sora regelbundet uthyras under sorararna, fastigheter vUka till viss del upplåtas för upplagsplats, för rörelse el. dyl. samt fastigheter vilka utnyttjas för odUng eller tillgodogörande av alster eller naturtiUgångar från fastigheten. En fastighet bör anses i allenast ringa omfattning utnyttjad för sådant ändamål, som här avses, om den därigenom förvärvade årliga bruttointäkten uppgår till högst 1 200 kronor eller överstiger nämnda belopp men icke 2 procent av faslighetens taxeringsvärde.

Föreslagen lydelse

punkten, under där angivna förutsättningar, undantagna exerapelvis fastigheter sora under somrarna bmka uthyras tUl somraargäsler raen i övrigt bebos av ägama, sora-marstugor sora regelbundet uthyras under sorararna, fastigheter vilka tUl viss del upplåtas för upplagsplats, för rörelse el. dyl. särat fastigheter vilka utnyttjas för odling eller tiUgodogörande av alster eller naturtillgångar från fastigheten. En fastighet bör anses i allenast ringa orafattning utnyttjad för sådant ändaraål, som här avses, om den därigenom förvärvade årliga bruttointäkten uppgår till högst 2 400 kronor eller överstiger nämnda belopp men icke 2 procent av fastighetens taxeringsvärde.

Fråga huruvida fastighet skall anses inrättad till bostad åt en eller två familjer skall bedömas med hänsyn tiU de förhåUanden, som rått vid beskattningsårets utgång.

tiU l.' Oskift dödsbo efter person, sora vid sitt frånfälle varit här i riket bosatt, äger på grund av bestäraraelsema i 53 § 3 raora. att för det beskattningsår, under vilket dödsfallet inträffat, åtnjuta kommunalt grundavdrag med belopp, som skulle hava tillerkänts den avlidne, därest han fortfarande levt. Har nämnda person icke varit under hela tiden mellan beskattningsårets ingång och döds-faUet här i riket bosatt, skall avdrag medgivas dels för den tid han varit härstädes bosatt, dels för tiden efter dödsfallet till beskattningsårets utgång och för den sammanlagda tiden beräknas i enlighet med de i 48 § 2 och 3 mom. meddelade bestämmelserna.

49 §

Oskift dödsbo efter person, som vid sitt frånfälle varit här i riket bosatt, äger på gmnd av bestämraelserna i 53 § 3 mom. att för det beskattningsår, under vilket dödsfallet inträffat, åtnjuta koraraunalt gmndavdrag raed belopp, som skulle hava tUlerkänts den avlidne, därest han fortfarande levt. Har nämnda person icke varit under hela tiden mellan beskattningsårets ingång och dödsfallet här i riket bosatt, skall avdrag medgivas dels för den tid han varit härstädes bosatt, dels för tiden efter dödsfallet till beskattningsårets utgång och för den sararaanlagda tiden beräknas i enlighet raed de i 48 § 3 raora. raed-delade bestäraraelsema.

Avdrag, varom nu sagts, medgives utan hänsyn därtUl, att dödsboet efter den avlidne skiftats före utgången av det beskattningsår, under vilket dödsfallet ägt rum.

' Senaste lydelse 1970: 162.

Prop. 1974:132 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tUl 50 § 1. Den skattskyldiges skatteförmåga bedömes med hänsyn, å ena sidan, till hans inkomst och förmögenhet särat, å andra sidan, till vad han kan anses hava behövt tUl nödigt underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn (existensminiraum). Såvida icke särskilda förhållanden till annat föranleda, skall existensminimum bedömas med hänsyn tUl förhållandena under hela beskattningsåret. Särskilda förhållanden varom nyss sagts få anses föreligga t. ex. i det fall att en skattskyldig under året börjat i förvärvsarbete eller upphört med sådant arbete, i följd varav inkorasten utslagen på hela året understigit existens-miniraibeloppet; i sådana fall bör existensrainiraura bedöraas med hänsyn till den tid inkomsten åtajutits.

Den myndighet Konungen där- Regeringen eller den myndighet
till förordnar fastställer normal- regeringen bestämmer fastställer
belopp för existensrainiraura för norraalbelopp för existensmini-
olika delar av riket, avsedda att mura för olika delar av riket, av
tjäna till ledning vid bestäraraande sedda att tjäna till ledning vid be-
av existensrainiraura i det särskil- stäraraande av existensrainiraura i
da fallet. det särskilda fallet.

Norraalbeloppen för existensrainiraura äro i första hand avsedda för skattskyldiga, vUkas inkomst huvudsakligen härflutit av förvärvskällan tjänst.

Vid bestämning av avdrag för nedsatt skatteförraåga vid existensminimum skall såsom inkomst av tjänst upptagas den skattskyldiges bruttointäkter — inklusive de biinkomster den skattskyldige må hava åtnjutit — i förekommande fall minskade med sådana nödiga utgifter för inkomstens förvärvande, för vilka den skattskyldige vid taxering äger åtnjuta avdrag, t. ex. avgifter, som den skattskyldige eriagt för sådan pensionsförsäkring eller sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som tagils i samband med tjänst, eller avgifter, som den skattskyldige i samband med tjänsten eriagt för egen eller efterlevandes pensionering annorledes än genom försäkring, eller kostnader för resor tiU och från arbetet. Utgöres inkomsten av livränta, varom i 32 § 2 mom. förmäles, skall livräntan inräknas i inkomsten med oreducerat belopp. Barnbidrag medräknas icke i inkomsten.

Fråga om avdrag i andra fall för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum får bedömas med särskilt beaktande av att en riktig uppskattning verkställes av inkorastförhållandena, speciellt raed hänsyn till den orafattning, vari naturaförmåner må hava åtnjutits, och dessa förmåners värde.

Har den skattskyldige haft lägre levnadskostnader än normalt skall den skattskyldiges existensminimum anses hava i motsvarande mån understigit normalbeloppet, t. ex. om en ogift skattskyldig haft gemensamt hushåll med anhöriga eller andra eller om en skattskyldig åtnjutit särskUd förmån i form av billig bostad eller billiga livsförnödenheter eller andra liknande förmåner, I regel torde anledning överhuvud icke föreligga att bevilja avdrag för nedsatt skatteförraåga vid existensrainiraura åt s. k, heramasöner eller hemraadöttrar. Icke heller raå avdrag medgivas, om den skattskyldige ägt tillgångar; dock atl härvid bortses från sedvanliga husgeråd, möbler och kläder, arbetsredskap, mindre boslads-

« Senaste lydelse 1971: 256.

Prop. 1974:132 H

Nuvarande lydehe Föreslagen lydehe

fastighet av enklaste beskaffenhet o. s. v. A andra sidan raå existensrainiraura beräknas hava överstigit norraalbeloppet, ora den skattskyldige haft utgifter för underhåll av make och bam, med vilka han icke levt tillsammans under beskattningsåret. Vidare kan anledning finnas att frångå normalbeloppet, om bostadskostnaden varit högre än norraalt. Existensrainiraura för den skattskyldige raå järaväl i annat fall bestäramas högre än norraalbeloppet, ora särskUda skäl därtill föranleda.

Har den skattskyldige under beskattningsåret enligt beslut av den lokala skattemyndigheten åtnjutit befrielse från eller nedsättning av den preliminära skatten på gmnd av nedsatt skatteförmåga vid existensrainiraura, bör vid prövning av frågan ora avdrag vid taxeringen för nedsatt skatteförmåga avvikelse icke ske från det av förstnämnda rayndighet faststäUda existensrainiraibeloppet, såvida icke nya oraständigheter frarakoramit; såsom exempel å dylika oraständigheter må nämnas att den skattskyldige äger tUlgångar, varom den lokala skattemyndigheten saknat kännedom, eller att den skattskyldiges ekonomiska ställning påtagligt förbättrats efter den lokala skattemyndighetens beslut.

Har den skattskyldige icke haft Har den skattskyldige icke haft
högre inkorast än det för honom högre inkomst än det för honom
beräknade existensrainiraibeloppet beräknade existensrainiraibeloppet
och har detta befunnits bero av och har detta befunnits bero av
förhållande, varora i 50 § 2 raora. förhåUande, varora i 50 § 2 raora.
tredje stycket förmäles, bör avdrag tredje stycket förmäles, bör avdrag
för nedsatt skatteförraåga raedgi- för nedsatt skatteförraåga raedgi-
vas raed så stort belopp, dock vas med så stort belopp, dock
högsl med belopp som i nyssnänm- högst med belopp som i nyssnämn
da lagrura sägs, att den skattskyl- da lagrum sägs, att den skattskyl
dige icke påföres beskattningsbar dige icke påföres beskattningsbar
inkomst. Har den skattskyldige rält inkomst. Har den skattskyldige rätt
att åtnjuta skattereduktion enligt att åtnjuta skattereduktion enligt
2 § 4 mora. uppbördsförordningen 2 § 4 eller 5 mora. uppbördslagen
(1953: 272), skaU avdrag för ned- (1953: 272), skall avdrag för ned
satt skatteförraåga beräknas med satt skatteförraåga beräknas raed
beaktande härav. beaktande härav.

Är inkomsten högre än nyss sagts men icke så stor, att inkomsten minskad med skatten därå uppgår till existensrainiraura, bör avdrag för nedsatt skatteförraåga beviljas raed så stort belopp, raaxiraerat på sätt i föregående stycke sägs, att slörre skatt icke koraraer att uttagas än att inkomsten, minskad med skatten, uppgår tUl beloppet av existensraini-mum.

Nedsatt arbetsförmåga skall anses föreligga jämväl i det fall att den skattskyldige på gmnd av arbetsskygghet eller raissanpassning eller eljest av psykiska skäl har svårt att förvärva norraal arbetsinkorast.

2.' Ora     skattskyldig    åtnjutit 2. Ora skattskyldig åtnjutit jära-

jämväl annan inkorast än folkpen- väl annan inkorast än folkpension, sion, skall avdraget jämkas raed skall avdraget järakas med hänsyn hänsyn till omständigheterna och tUl omständigheterna och i enlig-i enlighet med de av riksskattever- het med de närmare föreskrif-ket fastställda grunderna. Den ora- ter som fastställts. Den omstän-ständigheten att folkpension under     dighelen att folkpension under ett

• Senaste lydelse 1970: 162.

Prop. 1974:132

12

Nuvarande lydelse elt beskattningsår utgått med ett ringa belopp, t. ex. till följd av att folkpensionen icke åtnjutits under hela året, utgör icke hinder raot att raedgiva den skattskyldige avdrag. Avgörande för bedöraningen i detta fall är humvida folkpensionen, om den utgått i full utsträckning, utgjort en icke obetydlig del av inkomsten.

Som folkpension behandlas även lagen om pensionstiUskolt föranlett

Föreslagen lydelse beskattningsår utgått med ett ringa belopp, t. ex. till följd av att folkpensionen icke åtnjutits under hela året, utgör icke hinder mol att medgiva den skattskyldige avdrag. Avgörande för bedömningen i detta fall är humvida folkpensionen, om den utgått i full utsträckning, utgjort en icke obetydlig del av inkomsten, tilläggspension i den mån den enligt avräkning av pensionstillskott.

Denna lag träder i kraft i fråga om 19 § den 1 juli 1975 och i övrigl den 1 januari 1975. Därvid skall följande iakttas.

1. De nya beslämmelserna i anvisningarna till 24 § tUlämpas första gången vid 1975 års taxering.

2. De nya bestämmelserna i 19 §, 46 § 2 mora., 48 § 2 och 3 mom., 50 § 2 raora. fjärde stycket andra och tredje raeningarna, punkt 1 av anvisningarna till 49 § särat punkt 1 åttonde stycket av anvisningarna till 50 § tUlärapas första gången vid 1976 års taxering.

3. I fråga ora dels invaliditetstillägg och invaliditetsersättning, dels sjukförsäkringsavgift som avser inkomst år 1973 eller tidigare år gäller äldre bestämmelser.

2    Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt

dels att ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",

dels att ordet "förordning", om det avser denna förordning, skall bytas ut mot "lag",

dels att mbriken till förordningen samt 10 § 1 mom. och 27 § skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om statlig iakonistskatt

10 §

Nuvarande lydelse

1 m o m.i Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av nedan angivna gmndbelopp.

Gmndbeloppet utgör:

när beskattningsbar inkomst icke överstiger 15 000 kronor: 7 proceni av den beskattningsbara inkorasten;

när beskattningsbar inkomst överstiger

15 000 men	icke	20 000 kr.	; 1050 kr. fö,	15 000 k
20 000"		30 000"	■   1700"   "	20 000"
30 000 "		52 500"	• 3 600"   "	30 000"
52 500"		70 000"	■ 9 900"   "	52 500 "
70 000"		100 000"	■16 550"   "	70 000"
100 000 "		150 000 "	: 30650"   "	100 000"
150 000 kr.			■55150"   "	150 000"

15 000 kr. och 13 % av återstoden; 19% 28% 38%

47 y.

49%, 54%,

> Senaste lydelse 1972: 375.

Prop. 1974:132

13

Nuvarande lydelse

Ändå att statiig inkomstskatt skall uttagas med raer än 100 procent av grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara inkomsten belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 54 procent av deima inkomstdel.

Med familjestiftelse avses i denna förordning stiftelse, sora enligt de för densararaa gäUande stadgar har lill huvudsakligt ändaraål att tillgodose viss farailjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonoraiska intressen.

Föreslagen lydelse

1 mora. Statlig inkorastskatt utgår för fysiska personer, oskifta dödsbon och farailjesliflelser raed viss i särskild ordning bestärad procent av nedan angivna gmndbelopp.

Grundbeloppet utgör:

när beskattningsbar inkorast icke överstiger 15 000 kronor: 7 procent av den beskattningsbara inkomsten;

när beskattningsbar inkomst överstiger

15 000 men icke	20 000 kr.	1050 kr. för	15 000 kr	och 12 %
20 000"      "	25 000"	1650"   "	20 000 "	"     17%
25 000"     "	30 000"	2 500"   "	25 000 "	"     22%
30 000"     "	40 000 "	3 600"   "	30 000"	" 28 %
40 000"     "	45 000 "	6 400"   "	40 000"	" 33%,
45 000 "      "	65 000 "	8 050"   "	45 000"	"     38 %„
65 000"     "	70 000 "	15 650"   "	65 000 "	"    43%
70 000"     "	100 000 "	17 800"   "	70 000 "	"    48 %
100 000"     "	150 000 '•	32 200"   "	100 000 "	"    52 %„
150 000 kr.		58 200"   "	150 000"	"    56%

Ända att statlig inkomstskatt skall uttagas raed raer än 100 procent av grundbeloppet, raå likväl icke den å någon del av den beskattningsbara inkomsten belöpande skatten uppgå tUl högre belopp än sora motsvarar 56 procent av denna inkomstdel.

Med farailjesliftelse avses i denna lag stiftelse, sora enligt de för densamma gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydehe

27 §2

Om avräkning av utländsk skatt beslutar den skatterätt, sora har att upptaga besvär rörande den skattskyldiges taxering till statiig inkomstskatt.

.Ansökan om avräkning skall vara inkoraraen till skatterättens kansli inom ett år efter det taxeringen tUl statlig inkorastskatt vunnit laga kraft eller, om den utländska skatten slutUgen påförts efter nämnda tidpunkt, inom ett år från det den utiändska skatten sålunda påförts.

Över ansökningen skall taxeringsintendent avgiva yttrande.

Beträffande underrättelse om skatterättens beslut samt rätt att föra talan mot beslutet äga bestämraelserna ora besvär över taxering raotsvarande tillärapning.

Har avräkning av utländsk skatt Har avräkning av utländsk skatt skett enligt 24 § raen ändras taxe-     skett enligt 24 § raen ändras taxe-

2 Senaste lydelse 1971:408.

Prop. 1974:132

14

Nuvarande lydelse

ringen genom beslut av skatterätt eller utslag av kammarrätten eller Kungl. Maj:t eller genom efiertaxering, skall skatterätten vidtaga därav betingad ändring i avräkningen.

Föreslagen lydelse

ringen genom beslut av skatterätt eller utslag av karamarrätten eller regeringsrätten eller genom efiertaxering, skall skatterätten vidtaga därav betingad ändring i avräkningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 och tUlämpas såvitt gäller 10 § 1 mom. första gången vid 1976 års taxering.

Förekommer i lag eller annan författning ordet "förordning" i olika böjningsformer och avses därmed förordningen om statlig inkomstskatt skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot "lag" i motsvarande form.

3    Förslag till

Lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272)

Härigenom förordnas i fråga om uppbördsförordningen (1953: 272)

dels alt ordet "Kungl. Maj:t" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

dels att ordet "uppbördsförordningens" i punkt 1 av anvisningarna till 39 § skaU bytas ut raot "uppbördslagens",

dels att ordet "förordning" i olika böjningsformer skall, ora det avser denna förordning, bytas ut mot "lag" i motsvarande form,

dels att rubriken tUl förordningen samt 2 § 2 och 4 mom., 4 § 1 och 3 mom., 25 §, 27 § 1 mom. och 70 § 2 mom. skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i förordningen skall införas ett nytt moment, 2 § 5 mom., av nedan angivna lydelse.

Uppbördslag

Nuvarande lydelse

2 §

2 m o m. I denna förordning förstås raed

slutlig skatt: skatt som påförts vid den årliga debiteringen på gmnd av taxeringsnämnds beslut eller på grund av annat beslut, sora enligt gällande föreskrifter skall beaktas vid sådan debitering, och återstår efter iakttagande av bestämmelsema om nedsättning av skatt enligt 4 mora.;

Föreslagen lydelse

2 ra o m. I denna lag förstås med

slutlig skatt: skatt som påförts vid den årliga debiteringen på grund av taxeringsnämnds beslut eller på grund av annat beslut, som enligt gällande föreskrifter skall beaktas vid sådan debitering, och återstår efter iakttagande av bestämmelsema om nedsättning av skatt enligt 4 och 5 mora.;

preliminär  skatt:   i3§ oraförraäld skatt, som erlägges i avräkning å slutiig skatt;

' Förordningen omtryckt 1972: 75.

Prop. 1974:132

15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kvarstående skatt: skatt, som återstår att erlägga, sedan preliminär skatt avräknats från slutlig skatt;

tillkommande skatt: skatt som skall erläggas på grund av efiertaxering eller enligt beslut om debitering sedan påföringen av slutlig skatt avslutats;

skattereduktion: nedsättning av skatt enligt 4 mora.;

särskild skattereduk-t i o n: nedsättning av skatt enligt 5 mom.;

inkomstår: det kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret; uppbördsår:  tiden från och med raars raånad ett år till och raed februari raånad nästföljande år;

gift skattskyldig: skattskyldig sora taxeras raed tiUärap-ning av 52 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) och 11 § 1 mom. förordningen (1947: 576) om slatlig inkomstskatt;

gift skattskyldig: skallskyldig som taxeras raed tUlärapning av 52 § 1 mom. komraunalskattelagen (1928: 370) och 11 § 1 mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt;

ogift   skattskyldig:    annan   skattskyldig   fysisk   person   än nyss sagts.

4  m o m.2 Skattereduktion ålnjutes

av ogift skattskyldig, sora har hemmavarande barn under 18 år, och av gift skattskyldig, vars make saknar taxerad inkomst enligt förordningen (1947: 576) ora statlig inkorastskatt, raed 1 800 kronor,

av gift skattskyldig, vars raake har taxerad inkorast enligt näranda förordning sora understiger 4 500 kronor, raed 40 procent av det belopp sora raotsvarar skiUnaden raellan 4 500 kronor och den taxerade inkomsten.

av ogift skattskyldig, sora har heraraavarande bam under 18 år, och av gift skattskyldig, vars make saknar taxerad inkorast enligt lagen (1947:576) om statlig inkorastskatt, raed 1 800 kronor,

av gift skattskyldig, vars raake har taxerad inkomst enligt nämnda lag som understiger 4 500 kronor, med 40 procent av det belopp som raotsvarar skillnaden raellan 4 500 kronor och den taxerade inkorasten.

Ha gifta skattskyldiga var för sig till statlig inkorastskatt taxerad inkorast, sora understiger 4 500 kronor, ålnjutes skattereduktion endast av den sora har den högsta taxerade inkorasten. Äro de taxerade inkorasterna lika stora, tillkoraraer skattereduktion den äldre av de skattskyldiga.

Skattereduktion enligt första stycket ålnjutes endast av skattskyldig, som varit bosalt här i riket under någon del av beskattningsåret. För gift skattskyldig gäller dessutom följande. För att skattereduktion skall få åtnjutas, skall maken ha varit bosatt här i riket under någon del av beskatl-

Skattereduktion enligt första stycket ålnjutes endast av skattskyldig, som varit bosatt här i riket under någon del av beskattningsåret. För gift skattskyldig gäller dessutom följande. För att skattereduktion skall få åtnjutas, skall raaken ha varit bosatt här i riket under någon del av beskatt-

» Senaste lydelse 1973: 1119.

Prop. 1974:132

16

Nuvarande lydelse

ningsåret. Avser makens bosättning här i riket större delen av beskattningsåret, sker skattereduktionen enligt första siycket. Avser makens bosättning här i riket endast en mindre del av beskattningsåret, åtnjuter den skattskyldige skattereduktion, om maken saknar taxerad inkomsl enligt förordningen om statig inkomstskatt, med 900 kronor, och om maken har taxerad inkomst enligt nämnda förordning som understiger 2 250 kronor, med 40 proceni av det belopp som motsvarar skillnaden mellan 2 250 kronor och den taxerade inkorasten.

Föreslagen lydelse

ningsåret. Avser makens bosättning här i riket slörre delen av beskattningsåret, sker skaltereduktionen enligt första stycket. Avser makens bosättning här i riket endast en mindre del av beskattningsåret, åtnjuter den skattskyldige skattereduktion, om raaken saknar taxerad inkomst enligt lagen om statlig inkomstskatt, med 900 kronor, och om maken har taxerad inkomst enligt nämnda lag som understiger 2 250 kronor, med 40 procent av det belopp sora motsvarar skillnaden mellan 2 250 kronor och den laxerade inkomsten.

Vid tillämpningen av bestämraelserna i första, andra och tredje styckena skall som taxerad inkomst anses även under beskattningsåret uppburen beskattningsbar inkorast enligt förordningen (1958: 295) ora sjömansskatt samt enligt 1 § 2 mom. nämnda förordning skattepliktig dagpenning. Skattereduktion som tUlkomraer skallskyldig enligt näranda bestäramelser skall minskas med en tolftedel för varje period om trettio dagar, för vilken den skattskyldige uppburit inkomst som förut nämnts.

Skattereduktion sker icke i fråga om statiig förmögenhetsskatt, socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen enligt 19 kap. 3 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring, tilläggspensionsavgift, arbetsgivaravgift, allmän arbetsgivaravgift, redareavgift och förseningsavgift enligt 116 c § taxeringsförordningen samt annuilet å avdikningslån.

Skattereduktion sker icke i fråga om statlig förmögenhetsskatt, socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen enligt 19 kap. 3 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring, tilläggspensionsavgift, sjukförsäkringsavgift, arbetsgivaravgift, allraän arbetsgivaravgift, redareavgift och förseningsavgift enhgt 116 c § taxeringslagen samt annuilet å avdikningslån.

Bestämmelserna ora skattereduktion iakttagas vid debitering av slutlig skatt, tillkommande skatt och preliminär B-skatt samt vid fastställande av preliminär A-skatt. Öretal som uppkommer vid beräkning av skattereduktion bortfaller.

5 m o ni. Skattskyldig fysisk person över 16 år, som varit bosatt eller stadigvarande vistats här i riket under någon del av beskattningsåret och som under beskattningsåret haft A-inkomst enligt 9 § 3 mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt med minst 4 500 kronor, åtnjuter särskild skattereduktion  med  250  kronor,  om  hons

Prop. 1974:132

17

taxerade inkomst enligt nämnda lag icke överstiger 36 000 kronor. Överstiger den skattskyldiges statligt taxerade inkomst 36 000 kronor men icke 38 500 kronor ålnjutes särskild skattereduktion med belopp som motsvarar 10 procent av skUlnaden mellan 38 500 kronor och den taxerade inkomsten. Särskild skattereduktion ålnjutes dock icke av skattskyldig, som har rätt till avdrag för nedsatt skatteförmåga enligt 50 § 2 mom. fjärde stycket kommunalskattelagen (1928: 370).

I fråga om särskild skattereduktion äga bestämmelserna i 4 mom. femte och sjätte styckena motsvarande tillämpning.

4§

1 ra O ra.3 Har lokal skatterayn-dighet ej annorledes förordnat, skall, då inkomst av tjänst hänför sig till arbetsanslällning sora är avsedd att vara kortare tid än en vecka eller då inkorasten eljest avser bestärad tidsperiod och uppbäres vid regelbundet återkora-mande tillfällen, prelirainär A-skatt utgå med belopp, som angivas i skattetabeller. Riksskatteverket fastställer för varje inkomstår sådana tabeller.

Skattetabellerna skola för olika inkomstbelopp, beräknade för vecka eller den längre tid som riksskatteverket bestämmer, angiva därå belöpande preliminär skatt. Tabellerna skola grundas på följande fömtsättningar, näraligen

1 ra o ra. Har lokal skatlerayn-dighet ej annorledes förordnat, skall, då inkomst av tjänst hänför sig liU arbelsanställning som är avsedd att vara kortare tid än en vecka eller då inkorasten eljest avser bestärad tidsperiod och uppbäres vid regelbundet återkora-raande tillfäUen, preliminär A-skatt utgå raed belopp, som angivas i skattetabeller. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer för varje inkomstår sådana tabeller.

Skattetabellerna skola för olika inkomstbelopp, beräknade för vecka eller den längre tid som bestäms av regeringen eller den myndighet regeringen utser, angiva därå belöpande preliminär skatt. Tabellerna skola grundas på följande fömtsättningar, nämligen

att inkomsten samt gmndavdraget äro oförändrade under inkomståret,

att den skattskyldige icke komraer att taxeras för annan inkomst än som i tabeUen angives, ej heUer för garantibelopp för fastighet eller för förmögenhet,

att den skattskyldige icke har att den skattskyldige icke har att erlägga socialförsäkringsavgift att erlägga socialförsäkringsavgift tUl   folkpensioneringen   enligt   19     till   folkpensioneringen   enligt   19

» Senaste lydelse 1973: 1111. 2   Riksdagen 1974.1 saml Nr 132

Prop. 1974:132

18

Nuvarande lydelse

kap. 3 § lagen (1962: 381) om allraän försäkring eller tUläggspen-sionsavgift,

att skattskyldig, som avses i 2 mom. första stycket 2) och 4) erhåller skallereduktion, samt

Föreslagen lydehe

kap. 3 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring, tilläggspensionsavgift eller sjukförsäkringsavgift,

att skattskyldig, sora avses i 2 mora. första stycket 2) och 4) erhåller skattereduktion,

att den skattskyldige erhåller särskild skattereduktion, om inkomsten för år räknat icke överstiger 38 500 kronor eller, såvitt gäller i 2 mom. första stycket 3) och 4) avsedd skattskyldig, 40 500 kronor, samt

a 11 vid taxering för inkomsten icke andra avdrag medgivas den skattskyldige än dels gmndavdrag, och, såvitt gäller i 2 mom. första stycket 3) och 4) avsedd skattskyldig, avdrag enligt 46 § 3 mom. kommunalskattelagen.

3 m o m. Skattetabellerna skola angiva den preluninära skatten under förutsättning a 11 statlig inkomstskatt beräknas raed tUlämpning av det procenttal av grundbeloppet, som bestämts för inkomståret, att sjukförsäkringsavgift beräknas i enlighet med vad riksförsäkringsverket bestämmer för inkomståret samt att det sammanlagda beloppet av kommunal inkorastskatt och landstingsrae-del beräknas för skattekrona och skatteöre till vissa i hela krontal bestämda belopp, vilka riksskatteverket fastställer för varje inkomstår.

Riksskatteverket må dock beträffande Stockholm, Göteborg eller Malmö, efter fraraställning av vederbörande kommun, upprätta särskild tabell för inora koraraunen skattskyldiga, avseende en utdebitering för kommunalt ändaraål i femtiotal ören, samt meddela de närmare föreskrifter, som må erfordras för tillämpning av tabellen. Den merkostnad, sora kan uppkomma för upprättandet av sådan tabell, skall gäldas av vederbörande komraun.

3 ra o ra. Skattetabellerna skola angiva den prelirainära skatten under fömtsättning att statlig inkomstskatt beräknas med tillämpning av det procenttal av gmndbeloppet, som bestämts för inkomståret samt att det sammanlagda beloppet av komraunal inkomstskatt och landstingsmedel beräknas för skattekrona och skatteöre tUl vissa i hela krontal bestämda belopp, vilka regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer för varje inkomstår.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer må dock beträffande Stockholm, Göteborg eller Malmö, efter framstäUning av vederbörande kommun, upprätta särskild tabell för inom kommunen skattskj'ldiga, avseende en utdebitering för koraraunalt ändaraål i feratiotal ören, samt raeddela de närraare föreskrifter, som må erfordras för tillämpning av tabellen. Den merkostnad, som kan uppkomraa för upprättandet av sådan tabell, skall gäldas av vederbörande kommun.

Prop. 1974:132

19

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

25 §*

Vid debitering av preliminär B-skatt med ledning av prelirainär taxering skall iakttagas:

att socialförsäkringsavgift tUl folkpensioneringen uträknas med till-lämpning av 19 kap. 3 och 4 a §§ lagen (1962: 381) om allmän försäkring;

att tilläggspensionsavgift uträknas med tillämpning av den procentsals för avgiftsuttaget, sora fastställts för inkoraståret;

att sjukförsäkringsavgift påföres i enlighet med vad riksförsäkringsverket bestämmer för inkomståret;

att för skattskyldiga, sora avses i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt, sådan skatt uträknas med tillämpning av det procenttal av gmndbeloppet, som bestämls för inkomståret; samt

alt kommunal inkomstskatt och landstingsmedel uträknas med ledning av de belopp för skattekrona och skatteöre, sora för inkoraståret beslärats för utdebitering i beskattningsorten; dock må riksskatteverket, om särskilda omständigheter föreligga, förordna att utdebitering i hemortskommunen får läggas till gmnd vid debitering av preliminär B-skatt för fysisk person eller dödsbo även om beskattningsorlen är en annan.

att sjukförsäkringsavgift uträknas med tillämpning av 19 kap. 2 och 4 §§ lagen (1962: 381) om allmän försäkring;

att för skattskyldiga, som avses i 10 § 1 mom. lagen ora statlig inkorastskatt, sådan skatt uträknas raed tillärapning av det procenttal av grundbeloppet, sora betärats för inkomståret; samt

att kommunal inkorastskatt och landstingsraedel uträknas raed ledning av de belopp för skattekrona och skatteöre, som för inkomståret bestämts för utdebitering i beskattningsorten; dock må regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer, om särskUda oraständigheter föreligga, förordna att utdebitering i hemortskommunen får läggas tUl gmnd vid debitering av preliminär B-skatt för fysisk person eller dödsbo även om beskattningsorten är en annan.

27 § 1   ra o m.   Uträkning av de särskilda skatteposter som ingå i slutlig skatt samt debitering av sådan skatt sker raed ledning av uppgifter i taxeringslängd eller annat beslut om taxeringen. I övrigt iakttages:

att för skattskyldiga, som avses i 10 § 1 mom, förordningen om statlig inkorastskatt, sådan skatt uträknas med tUlämpning av det procenttal av grundbeloppet, som faststäUts att gälla för den preliminära skatt, vilken skaU avräknas raot den ifrågavarande slutliga skatten;

att för skattskyldiga, sora avses i 10 § 1 mom, lagen om statlig inkomstskatt, sådan skatt uträknas med tUlämpning av det procenttal av grundbeloppet, som fastställts att gälla för den preliminära skatt, vilken skall avräknas mot den ifrågavarande slutiiga skatten;

♦ Senaste lydelse 1973:1111. ' Senaste lydelse 1973:1119.

Prop. 1974:132

20

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

att koraraunal inkorastskatt och landstingsraedel uträknas raed ledning av den utdebitering för skattekrona och skatteöre sora för inkoraståret gäller i beskattningsorten;

att koraraunal inkorastskatt och landstingsmedel uträknas i en ge-raensara post, därvid skattebeloppet vid örelal över feratio avrundas uppåt och vid annat öretal avmndas nedåt till helt krontal;

att skogsvårdsavgift uträknas raed tillämpning av det promUlelal, som enligt vad därora särskUt är stadgat beslärats för det år då den slutliga skatten debiteras;

att tUläggspensionsavgift uträknas med tUlärapning av den för inkoraståret fastställda procentsatsen för avgiftsuttaget, därvid öretal bortfaller;

att kommunal inkomstskatt och landstingsraedel debiteras raed belopp sora uträknats av lokal skatterayndighet i det fögderi där beskattningsorten är belägen;

att i 1 § oraförraäld sjukförsäkringsavgift debiteras enligt 19 kap. lagen ora allmän försäkring och med beaktande av avgiftsbelopp som uträknats av allmän försäkringskassa;

att i 1 § oraförraäld sjukförsäkringsavgift debiteras enligt 19 kap. lagen om allraän försäkring och, såvitt gäller person med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning, med beaktande av avgiftsbelopp som uträknats av allraän försäkringskassa;

att socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen såvitt gäller person med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning debiteras med tillämpning av bestämmelserna i 11 kap. 4 § samt 19 kap. 3 och 4 a §§ lagen om allmän försäkring; att i 1 § oraförraäld arbetsgivaravgift och redareavgift debiteras i en geraensam post; samt

att i 1 § omförmäld annuilet eller, därest skattskyldig har att erlägga flera annuiteter, suraman av dessa påföres i helt antal kronor, däi-vid öretal bortfaller.

70 §

2 mom. Har vid granskning hos riksskatteverket av verkställd debitering befunnits, att skatt eller ränta blivit obehörigen utesluten från debitering eller påförd till för ringa belopp eller atl skattereduktion, prelirainär skatt eller ränta blivit gottskriven med för högt belopp, skall vederbörande länsstyrelse underrättas härom. Länsstyrelsen har att verkställa den utredning i ärendet, sora må finnas erforderlig. Föreligger för-

2 raora. Har vid granskning hos riksskatteverket av verkställd debitering befunnits, att skatt eller ränta blivit obehörigen utesluten från debitering eller påförd till för ringa belopp eller att skaltereduktion, särskild skattereduktion, preliminär skatt eller ränta blivit gottskriven raed för högt belopp, skall vederbörande länsstyrelse underrättas härom. Länsstyrelsen har att verkställa den utredning i ärendet,  som  raå  fiimas  erforderlig.

Prop. 1974:132 21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

hållande, som nyss sagts, skall Föreligger förhåUande, som nyss
länsstyrelsen, efter hörande av sagts, skall länsstyrelsen, efter bo
den skattskyldige när så finnes på- rande av den skattskyldige när så
kallat, fastställa det belopp denne finnes påkallat, fastställa det be-
har att erlägga. lopp denne har att erlägga.

Finner lokal skattemyndighet efter anmälan eller eljest sådan felaktighet sora avses i föregående stycke vara för handen eller att motsvarande felaktighet föreligger i beslut ora arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt, skall myndigheten, efter hörande av den skattskyldige eller arbetsgivaren när så finnes påkaUat, fastställa det belopp denne har att erlägga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Därvid skall följande iakttas.

1. Den nya lydelsen av 27 § 1 mom. åttonde att-satsen tUlämpas första gången vid debitering av slutiig eUer tUlkoraraande skatt på grund av 1975 års taxering.

2. De nya bestäramelserna i 2 § 2, 4 och 5 mom., 4 § 1 mom. andra stycket tredje och femte att-satserna, 4 § 3 mora. första stycket, 25 § tredje att-satsen, 27 § sjunde att-satsen och 70 § tillämpas första gången i fråga om prelimmär skatt för år 1975 samt slutlig och tUlkoraraande skatt på grund av 1976 års taxering.

3. Förekoramer i lag eller annan författning ordet "uppbördsförordning" i olika böjningsformer skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot "uppbördslag" i motsvarande form. Vidare skaU vid samma tidpunkt ordet "förordning" i olika böjningsformer, som förekommer i lag eller annan författaing och avser uppbördsförordningen, bytas ut mot "lag" i motsvarande form.

4   Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall

Härigenora förordnas i fråga ora förordningen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall

dels att ordet 'förordning" skall, om det avser denna förordning, bytas ut mot "lag",

dels att mbriken tUl förordningen samt 4 § skaU ha nedan angivna lydelse.

Lag om begränsning av skatt i vissa fall

Nuvarande lydehe Föreslagen lydehe

4 §
Spärrbelopp enligt 3 § jämföres Spärrbelopp enligt 3 § jämföres
med sararaanlagda beloppet av raed sararaanlagda beloppet av
slatlig inkomstskatt, förmögenhets- statlig inkomstskatt, förmögenhets
skatt, allmän komraunalskatt, skatt, allmän komraunalskalt och
landstingsmedel och tingshusmedel landslingsmedel som beräknats
som beräknats för den skattskyl- för  den   skattskyldige   på   grund

Prop. 1974:132 22

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

dige  på  grund  av  taxeringen.   I av taxeringen. I skattebeloppet in-

skattebeloppet inräknas även sjö- räknas även sjömansskatt, om den

mansskatt,   ora  den  skattskyldige skattskyldige   eriagt   sådan   skatt

eriagt sådan skatt under beskatt- under beskattningsåret,
ningsåret.

Är den skattskyldige berättigad Är den skattskyldige berättigad
till nedsättning av statiig inkomst- tUl nedsättning av statUg inkomst
skatt eller förmögenhetsskatt ge- skatt eller förmögenhetsskatt ge
nora skattereduktion sora avses i nora skattereduktion som avses i
2 § 4 mom. uppbördsförordning- 2 § 4 eller 5 mora. uppbördslagen
en (1953: 272) eUer genora avräk- (1953: 272) eller genora avräkning
ning av utländsk skatt enligt sär- av utländsk skatt enligt särskilda
skUda föreskrifter, skall skattebe- föreskrifter, skall skattebelopp en-
lopp enligt första stycket beräknas ligt första stycket beräknas sora om
som om skattereduktion eller av- skattereduktion eller avräkning av
räkning av skatt icke skett. skatt icke skett.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 och tillämpas beträffande 4 § första gången i fråga om skatt som avser 1976 års taxering.

Förekommer i lag eller annan författning ordet "förordning" i olika böjningsformer och avses därmed förordningen om begränsning av skatt i vissa fall skall detla vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot "lag" i raotsvarande form.

5   Förslag till

Lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623)

Härigenom förordnas i fråga om taxeringsförordningen (1956: 623)

dels att orden "Konungen" och "Kungl. Maj:t" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

dels att ordet "förordning" skall, om det avser denna förordning, bytas ut mot "lag",

dels att rubriken till förordningen samt 68 och 72 a §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Taxeringslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

68 §2

Följande taxeringslängder skola föras, nämligen inkorastlängd och förraögenhetslängd, vari av taxeringsnämnd beslutade taxeringar skola införas med angivande av taxeringens belopp och den skaltskyldiges naran.

I inkorastlängden antecknas särskilt

dels i avseende å statlig in- d e 1 s i avseende å statlig inkorastskatt inkorast av olika för- komslskatt inkorast av olika förvärvskällor med angivande tillika     värvskällor med angivande lillika

* Förordningen omtryckt 1971: 399. ■ Senaste lydelse 1974: 298.

Prop. 1974:132

23

Föreslagen lydelse

i fråga ora skattskyldiga sora avses i 9 § 3 raora. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt huruvida inkomsten utgör A-inkomst eller B-inkomst, medgivet avdrag för underskott å förvärvskälla, sammanräknad nettoinkomst (sura-raan av inkomsterna av olika förvärvskällor, minskad med avdrag för underskott), medgivna aUmänna avdrag som icke avse underskott å förvärvskälla, laxerad och beskattningsbar inkomst.

Nuvarande lydelse

i fråga om skattskyldiga som avses i 9 § 3 mom. förordningen (1947: 576) om statiig inkorastskatt huruvida inkomsten utgör A-inkomsl eller B-inkomst, raedgivel avdrag för underskott å förvärvskälla, sararaanräknad nettoinkorast (summan av inkomsterna av olika förvärvskällor, minskad med avdrag för underskott), medgivna allmänna avdrag som icke avse underskoll å förvärvskälla, taxerad och beskattningsbar inkomsl,

dels beskattningsbar inkomst enligt 2 § förordningen (1958: 295) om sjömansskatt och enligt 1 § 2 mora. nämnda förordning skattepliktig dagpenning samt det antal perioder ora trettio dagar för vilka den skattskyldige uppburit sådan inkomst under beskattningsåret,

dels i avseende å kommunal inkomstskatt taxerad och beskattningsbar inkomst.

dels beslut i övrigt, som avser förutsättning för avdrag enligt 48 § 2 och 3 mora. kommunalskattelagen (1928: 370) eller för skattereduktion enligt 2 § 4 mora. uppbördsförordningen (1953: 272),

dels beslut i övrigt, som avser förutsättning för avdrag enligl 48 § 2 och 3 mom. komraunalskattelagen (1928: 370) eller för skattereduktion enligt 2 § 4 och 5 raom. uppbördslagen (1953: 272),

dels  ock  uppgift ora de värden å skogsraark och växande skog, vara skogsvårdsavgift skall beräknas.

Uppgår den enligt förordningen om statiig inkorastskatt beräknade taxerade inkorasten tUl minst 4 500 kronor för ensamslående och till samraanlagt minst 4 500 kronor för makar, som varit gifta vid ingången av beskattningsåret och under detla år levt tUlsammans, skall den beräknade taxerade inkomsten införas, även om beskattningsbar inkomst icke uppkoraraer.

Uppgår den enligt lagen ora statlig inkorastskatt beräknade taxerade inkorasten tUl rainst 4 500 kronor för ensaraslående och till sammanlagt minst 4 500 kronor för makar, sora varit gifta vid ingången av beskattningsåret och under detta år levt tUlsammans, skall den beräknade taxerade inkomsten införas, även om beskattningsbar inkomst icke uppkommer.

I förmögenhetslängden antecknas den till statlig förmögenhetsskatt skattepliktiga och beskattningsbara förmögenheten.

Närmare föreskrifter om taxeringslängds upprättande meddelas av Kungl. Maj: t.

Närmare föreskrifter om taxeringslängds upprättande meddelas av regeringen.

Taxeringslängd underskrives av lokal skattemyndighet eller annan längdförare. Taxeringslängd skall därefter anses innefatta taxeringsnämndens beslut.

Prop. 1974:132

24

Nuvarande lydehe

Föreslagen lydelse

Ila §3

Har taxering för inkomst eUer förmögenhet sora beslutats av taxeringsnämnd icke införts i taxeringslängd inom föreskriven tid eUer har sådan taxering införts för annan än den taxeringen avsett eller eljest uppenbarligen införts felaktigt i taxeringslängd, må den myndighet sora orabesörjt längdföringen beslula om rättelse av taxeringslängden i denna del. Har beskattningsbar inkomst enligt 2 § förordningen (1958: 295) om sjömansskatt eller enligt 1 § 2 mom. näranda förordning skattepliktig dagpenning eller det antal perioder om ttettio dagar för vilka skattskyldig uppburit sådan mkomst ändrats, skall myndigheten vidtaga härav betingad rättelse av längden.

Har taxering av fysisk person eller dödsbo för inkomst eller förraögenhet sora beslutats av taxeringsnärand blivit oriktig tiU följd av

1) uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp i deklaration,

2) uppenbar felaktighet i fråga om uppgift tUl ledning för påförande av skogsvårdsavgift eller ora fastighets taxeringsvärde eller avdrag som raedgives skattskyldig utan särskUd utredning.

3) uppenbar felaktighet i fråga om allmänt avdrag, vars rätta belopp fraragår av debitering, eller avdrag för premier och andra avgifter, som avses i 46 § 2 mom. första stycket 3) kommunalskattelagen, eller motsvarande avdrag enligl 4 § 1 mom. andra stycket förordningen ora statlig inkorastskatt eller avdrag enligt 46 § 3 mora. nämnda lag eller 4 § 2 raom. nämnda förordning eller i fråga om gmndavdrag eller uppenbar felaktighet till den skattskyldiges nackdel i fråga om sådana fömtsättningar för skattereduktion som enligt 68 § skall antecknas i inkorastlängd,

4) uppenbar felaktighet, varigenom A-inkomst enligt 9 § 3 mom. förordningen om statlig inkorastskatt betecknats sora B-inkorast,

5) uppenbarligen för lågt avdrag enligt 50 § 2 mom. kommunalskattelagen eller motsvarande avdrag enligt förordningen om statiig inkomstskatt i faU då den skattskyldiges inkomst eller, vad angår makar som båda taxerats, de skattskyldigas inkomster helt eller delvis utgjorts av folkpension.

' Senaste lydelse 1974: 298.

3) uppenbar felaktighet i fråga om allmänt avdrag, vars rätta belopp framgår av debitering, eUer avdrag för premier och andra avgifter, sora avses i 46 § 2 mora. första stycket 3) koramunalskatle-lagen, eller motsvarande avdrag enligt 4 § 1 mora. andra stycket lagen ora statlig inkomstskatt eller avdrag enligt 46 § 3 mom. kommunalskattelagen eller 4 § 2 raora. lagen om statUg inkomstskatt eller i fråga om grundavdrag eller uppenbar felaktighet tUl den skattskyldiges nackdel i fråga om sådana förutsättningar för skattereduktion eUer särskild skattereduktion som enligt 68 § skall antecknas i inkomstlängd,

4) uppenbar felaktighet, varigenom A-inkomst enligt 9 § 3 mom. lagen om statlig inkorastskatt betecknats som B-inkomst,

5) uppenbarligen för lågt av
drag enligt 50 § 2 mom. kom
munalskattelagen eller raotsvaran
de avdrag enligt lagen om slatlig
inkomstskatt i fall då den skalt
skyldiges inkomst eller, vad angår
raakar sora båda taxerats, de skatt
skyldigas inkoraster helt eUer del
vis utgjorts av folkpension.

Prop. 1974:132 25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydehe

må den rayndighet sora har alt orabesörja längdföring av taxeringen, om ej särskUda skäl föranleda alt skatterätten bör avgöra frågan, besluta om rättelse i denna del.

Föreligger felaktighet av angivna slag får myndigheten även besluta ora därav föranledd ändring av den skattskyldiges eller raakens taxering i ovan angivna hänseenden.

Efter utgången av mars månad året efter taxeringsåret må rättelse enligt denna paragraf beslutas endast ora anraärkning i fråga ora felaktighet av den art sora denna paragraf avser dessförinnan gjorts hos den som har att besluta om rättelsen.

Innan rättelse beslutats skall, om det behövs, yttrande inhämtas från taxeringsnämndens ordförande. Innebär ifrågasatt åtgärd enligt andra eller tredje stycket höjning av taxering, skall den skattskyldige beredas tillfälle yttra sig innan rättelse sker, om hinder härför ej möter.

Beslutas rättelse eller vägras rättelse som den skattskyldige yrkat, skall, om detta ej är uppenbart överflödigt, beslutet inom två veckor tUlställas den skattskyldige i den ordning som i 69 § 4 mora. andra stycket föreskrives i fråga ora underrättelse beträffande taxeringsnämnds beslut.

Talan mot beslut i fråga ora rättelse enligt denna paragraf raå ej föras särskilt. Talan mot taxeringen må även i den del beslutet avser föras hos skatterätten i den ordning sora föreskrives i 74, 76, 100 och 101 §§.

Närraare föreskrifter ora förfa- Närmare föreskrifter om förfa-

randet vid rättelse enligt denna pa-     randet vid rättelse enligt denna paragraf raeddelas av Kungl. Maf:t.     ragraf raeddelas av regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. De nya bestäraraelsema i 68 § andra stycket och 72 § andra stycket tillämpas första gången i fråga om 1976 års taxering.

Förekommer i lag eller annan författaing ordet "taxeringsförordning" i olika böjningsformer skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot "taxeringslag" i motsvarande form. Vidare skall vid samma tidpunkt ordet "förordnuig" i olika böjningsformer, som förekoramer i lag eller annan författning och avser taxeringsförordningen, bytas ut mot "lag" i motsvarande form.

6   Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift

dels att ordet "förordning" skall, ora det avser denna förordning, bytas ut raot "lag",

dels att mbriken tiU förordningen samt 4 § skall ha nedan angivna lydelse.

Prop. 1974:132

26

Lag om allmän arbetsgivaravgift

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 §1

Fysisk person, som åtnjutit inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 § lagen ora allmän försäkring i form av inkomst av här i riket bedriven rörelse eller inkorast av här belägen jordbruksfastighet sora bmkas av honora, erlägger allmän arbetsgivaravgift med belopp motsvarande fyra procent av sådan inkomst, i den mån arbetsgivare icke har att erlägga allmän arbetsgivaravgift för inkomsten enligt 2 § denna förord-

Fysisk person, som åtnjutit in
korast av annat förvärvsarbete en
ligt 11 kap. 3 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring i form av in
komst av här i riket bedriven rö
relse eller inkomst av här belägen
jordbruksfastighet som brukas av
honom, erlägger allmän arbetsgi
varavgift om inkomsten av annat
förvärvsarbete överstiger tiotusen
kronor. Avgiften är fyra procent
av den del av inkomsten som över
stiger nämnda belopp. Avgift er-
ning. lägges icke i den mån  arbetsgi-

vare har att erlägga allmän arbetsgivaravgift för inkomsten enligt 2 § denna lag.

Till grund för beräkning av inkorast av rörelse eUer jordbruksfastighet under visst år skall läggas den avgiftsskyldiges taxering tUl statlig inkorastskatt avseende näranda år. Avser taxering beskattningsår sora ej sammanfaller med kalenderår, skall inkomsten under beskattningsåret anses hava åtnjutits under det kalenderår sora närraast föregått taxeringsåret.

Har inkomst av rörelse eUer jordbruksfastighet icke uppgått till femhundra kronor för år tages den ej i beräkning.

Avgift erlägges icke för inkomst, sora avses i 11 kap. 3 § första stycket d) lagen om allmän försäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. De nya bestäraraelsema i 4 § tiUämpas första gången ifråga om inkomster som upplages lill beskattning vid 1976 års taxering.

Förekoraraer i lag eller annan författning ordet "förordning" i olika böjningsformer och avses därmed förordningen ora allraän arbetsgivaravgift skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot "lag" i motsvarande form.

' Senaste lydelse 1973: 486.

Prop. 1974:132

27

7    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1962: 381) om allmän försäk-ringi

dels alt 19 kap. 6 § skall upphöra att gälla,

dels.att 19 kap. 2, 4, 7 och 10 §§ skaU ha nedan angivna lydelse.

19 kap. 2 §

Nuvarande lydelse

Försäkrad, sora vid utgången av visst år är inskriven hos allraän försäkringskassa och ej fyllt sextiosju år och ej heller för december månad samraa år åtnjutit ålderspension eller förtidspension enligt denna lag, skall för nämnda år tUl kassan erlägga sjukförsäkringsavgift under fömtsättning att tiU statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst beräknats för honom vid taxering året närmast efter det år avgiften avser.

Föreslagen lydelse

Försäkrad, sora vid utgången av visst år är inskriven hos allraän försäkringskassa och ej fyllt sextiosju år och ej heller för de-ceraber raånad samma år åtnjutit ålderspension eller förtidspension enligt denna lag, skaU för nämnda år erlägga sjukförsäkringsavgift under fömtsättning alt han under året haft inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2§.

Vid beräkning av avgift enligt första stycket äger 3 § andra och fjärde styckena samt 11 kap. 4 § motsvarande tillämpning.

4 §2

Avgift till sjukförsäkringen enligt 1 § skall utgå raed tre och åtta tiondels procent av det belopp, vara avgiften skall beräknas. Influtna avgifter fördelas mellan de allmänna försäkringskassorna i förhållande till deras utgifter under året för sjukförsäkringsförmåner, inberäknat de utgifter för lä-keraedel och kostnader enligt lagen (1974: 525) ora ersättning för viss födelsekontrollerande verksarahet ra. m., som åvila kassorna, samt för förvaltning. Regeringen äger förordna, att viss del av medlen skall  ingå  till en  fond,  be-

> Lagen omtryckt 1973: 908. ' Senaste lydelse 1974: 526.

Avgift till sjukförsäkringen enligt 1 § eller sjukförsäkringsavgift enligt 2 § skall utgå raed sfu procent av det belopp, vara avgiften skall beräknas. För försäkrad som på grund av undantagande enligt 11 kap. 7 § ej omfattas av sjukpenningförsäkringen eller för vUken försäkringen enligt 3 kap. 11 § gäller med karenstid, beräknas dock avgift enligt 2 § efter den lägre procentsats som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, myndighet fastställer med hänsyn till den inverkan undantagandet eller karenstiden bedömes

Prop. 1974:132 28

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

närand allmänna sjukför- få på försäkringens utgifter. Influt-
säkringsfonden, vilken för- na avgifter fördelas mellan de all-
valtas enligt grunder som faststäl- manna försäkringskassorna till täc-
las i enahanda ordning. kände av deras utgifter under året

för sjukförsäkringsförraåner, inberäknat de utgifter för läkeraedel och kostnader enligt lagen (1974: 525) ora ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet ra. m., som åvila kassorna, samt för förvaltning, till den del utgifterna icke täckas av statsbidrag enligt 7 §. För reglering av över- och underskott skall finnas en fond, benärand allraänna sjukförsäkringsfonden. Regeringen fastställer grunderna för överförande av medel till och från fonden.

I fråga ora sådan arbetstagare hos redare som avses i 1 § första stycket förordningen (1958: 295) om sjömansskatt beräknas avgiften tiU sjukförsäkringen enligt procentsats som regeringen faststäUer. Procentsatsen skall för visst år ulgöra bestämd andel av den i första stycket angivna procentsatsen. Nämnda andel skall svara mot förhållandet mellan antalet svenska sjöraän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal för den 31 oktober under de tre år, som närmast föregått det år då procentsatsen fastställes. Hänsyn tages härvid ej till fartyg med en bruttodräktighet understigande trehundra registerton. Procentsatsen beräknas med två decimaler.

6 §3

Sjukförsäkringsavgift fastställes av riksförsäkringsverket efter den allmänna försäkringskassans hörande. Sådan avgift beräknas för helt år och utgår för varfe avgifts-pliktig med visst belopp i hela kronor, varvid öretal bortfaller.

Avgiften skall vara avvägd så, att den i förening med andra medel som äro tillgängliga för motsvarande ändamål förslår till bestridande av den aUmänna försäkringskassans utgifter för sjukförsäkringsförmåner, inberäknat de utgifter för läkemedel och kostnader enligt lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande   verksamhet   m. m.,   som

»Senaste lydelse 1974: 526.

Prop. 1974:132 29

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

åvila kassan, samt till förvaltningskostnader och erforderlig fondering.

Avgiften består av en fast och en rörlig del. Den fasta delen skall vara lika stor för samtliga avgiftspliktiga försäkrade i landet. Den rörliga delen skall utgöra en kvotdel av den försäkrades inkomst av förvärvsarbete det år avgiften avser. Vid fastställande av denna kvotdel skall beaktas om inkomsten härrör från anställning eller från annat förvärvsarbete. Härrör inkomsten från annat förvärvsarbete än anställning skall även beaktas om karenstid gäller för sfuk-penningförsäkringen.

Vid beräkning av inkomst enligt tredje stycket gälla bestämmelserna i 3 kap. 2 § i tillämpliga delar. Hänsyn tages dock ej till lön eller annan gottgörelse som utgör beskattningsbar inkomst enligt förordningen (1958:295) om sjömansskatt eller enligt 1 § 2 mom. nämnda förordning skattepliktig dagpenning.

Försäkrads sjukförsäkringsavgift må icke överstiga ett belopp motsvarande en tiondel av hans till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst vid taxering året närmast efter det år avgiften avser.

7 §*

Statsbidrag ulgår för var- Statsbidrag utgår för var
je år med en tredjedel av allmän je år med en fjärdedel av allraän
försäkringskassas utgifter för sjuk- försäkringskassas utgifter för sjuk
försäkringsförmåner, inberäknat försäkringsförmåner, inberäknat de
de utgifter för läkemedel och kost- utgifier för läkemedel och kostua-
nader enligt lagen (1974: 525) om der enligt lagen (1974: 525) om
ersättning för viss födelsekontrolle- ersättning för viss födelsekontrolle
rande verksamhet ra. m., som åvi- rande verksamhet m. m., som åvi
la kassan, samt för förvaltning. la kassan, samt för förvaltning.

10 §5
Om debitering och uppbörd av Om debitering och uppbörd av

sjukförsäkringsavgifter och avgif-    sjukförsäkringsavgifter och avgif-

♦ Senaste lydelse 1974: 526. ' Senaste lydelse 1974: 510.

Prop. 1974:132 30

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ter till folkpensioneringen enligt ter till folkpensioneringen enligt
2 och 3 §§ stadgas i uppbördsför- 2 och 3 §§ stadgas i uppbörds
ordningen, lagen.

Allmän försäkringskassa äger i den ordning regeringen bestämmer av statsverket uppbära hela beloppet av de sjukförsäkringsavgifter, som vid debitering av slutlig skatt debiterats för kassans räkning.

Har försäkrad, som är pliktig att erlägga sjukförsäkringsavgift enligt 2 § eller avgift tUl folkpensioneringen enligt 3 §, avlidit skall 75 § 1 raora. kommunalskattelagen (1928: 370) äga motsvarande tUlämpning beträffande befrielse från skyldighet att erlägga sådan avgift.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

2. Äldre bestämraelser äger aUtjämt tillämpning beträffande avgift sora belöper på tid före ikraftträdandet. Vid tillärapning av bestäramelserna i 19 kap. 6 § tredje stycket angående sjukförsäkringsavgift för inkomst av anställning skall därvid hänsyn ej tagas till inkorast från en och samme arbetsgivare, sora under ett år ej uppgått till 500 kr.

8    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962: 392) om bustrutUlägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension

Härigenom förordnas att 4 och 14 §§ lagen (1962: 392) om huslmtiU-lägg och koraraunalt bostadstillägg till folkpension skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §
HuslrutUlägg och kommunalt Hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg rainskas med hälf- bostadstillägg rainskas raed en
ten av den pensionsberättigades tredjedel av den pensionsberätti-
årsinkomst i vad den raå översliga gades årsinkomst i vad den må
för den som är gift ettusenfera- överstiga för den sora är gift ett
hundra kronor och för annan två- tusenfemhundra kronor och för an-
tusen kronor. nan tvåtusen kronor.

Minskning skall, där rätt tUl såväl hustmtillägg sora koraraunalt bostadstUlägg föreUgger, göras först å bostadstUlägget och därefter å hustru tillägget.

14 §

Koramun skall för varje år be- Komraun skall för varje år be-

strida kostnaden för komraunala strida kostnaden för komraunala bostadstUlägg, vUka under året ut- bostadstiUägg, vilka under året utbetalats   för   pensionsberättigade     betalats   för   pensionsberättigade

• Lagen omtryckt 1973:909.

Prop. 1974:132

31

Nuvarande lydelse

som äro mantalsskrivna i kommunen.

Föreslagen lydelse

som äro mantalsskrivna i kommunen. Kostnaden beräknas enligt föreskrifter som regeringen meddelar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga ora hustmtUlägg och koraraunalt bostadstillägg som avser tid före ikraftträdandet.

Prop. 1974:132 32

Utdrag av protokollet över finansärenden hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet den 23 augusti 1974.

Närvarande: statsrainistern PALME, rainistern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, ASPLING, LUNDKVIST, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT, SIGURDSEN, HJELM-WALLÉN.

Chefen för finansdeparteraentet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga ora sänkning av inkomstskatten, m. m. och anför.

Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts berayndigande den 14 april 1972 tUl-kallade jag tretton sakkunniga att se över skattesystemet, m. ra.

Genom tUläggsdirektiv den 12 oktober 1973 fick uttedningen, som antagit benämningen 1972 års skatteutredning, i uppdrag att som en provisorisk lösning i avvaktan på utredningens slutliga förslag utarbeta ett förslag i syfte att lindra marginaleffekterna för inkomsttagare i mellaninkomstlägena och beakta behovet av skattesänkning för inkomsttagare med lägre inkomster. Som riktpunkt för arbetet angavs en kostnad på ca 4 mUjarder kr. Vidare ålades utredningen att anvisa lämpliga finansieringsvägar för förslaget,

Ulredningen har i mars 1974 redovisat sitt uppdrag enligt tilläggsdirektiven i delbetänkandet (SOU 1974: 20) Förslag till skatteomläggning m, ra.

I betänkandet föreslås att sjukförsäkringsavgiften slopas för löntagare. Vidare föreslås justeringar i fråga om grundavdragen och stats-skatteskalan främst i syfte att lindra marginalskatten i meUaninkorast-lägena. Ett särskilt låginkomstslöd till inkorasttagare i aktiv ålder föreslås i form av ett extta avdrag från skatten med 250 kr./år.

 Dåvarande riksdagsledamoten Erik Brandt, tillika ordförande, riksdagsledamoten Alvar Andersson, numera kanslirådet Gunnar Björne, riksdagsledamöterna Arne Gadd, Carl-Henrik Hermansson, Gördis Hörnlund, Valter Kristenson och Eric Krönmark, fil. dr Rudolf Meidner, andre vice talmannen Cecilia Nettelbrandt (t. o, m. den 31 december 1973), riksdagsledamotea Ingemar Mundebo (fr. o. m. den 1 januari 1974), förbundsdirektören Arne Nilstein (t. o. m. den 24 september 1973), förbundssekreteraren Sune Tidcfelt (fr. o. m. den 25 september 1973), direktören Stig Svensson och numera partisekreteraren Lars Tobisson.

Prop. 1974:132 33

För folkpensionärer förordar utredningen lättnader i form av ändrade inkomstprövningsregler för hustmtUlägg och kommunalt bostadstillägg samt en utvidgning av rälten till extra avdrag vid taxeringen.

Bostadstilläggen till barnfamiljer och låginkomsttagare utan barn föreslås avlrappade efter en enhetlig reduktionsfaktor på 15 %.

Finansieringen av slopandet av sjukförsäkringsavgiften för löntagare föreslås ske genom en höjning av arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift för sjukförsäkringen från 3,8 % tUl 6,1 %. Övriga åtgärder täcks genom en höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften från nuvarande 4 % tiU 5,3 %.

Förslaget föreslås träda i kraft den 1 januari 1975.

Reservation mot den allraänna uppläggningen av förslaget har avgetts av ledamoten Hermansson. Reservationer mot vissa delar av förslaget har avgivits av ledamöterna Andersson, Gadd, Hermansson, Hörnlund, Krönmark, Mundebo och Svensson. Ledamoten Tobisson har avgivit särskUt yttrande. Reservationerna berörs närmare i saraband raed den följande redogörelsen för utredningens förslag.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av kammarrätten i Göteborg, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket (RFV), statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket (RSV), bostadsstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholras, Östergötlands, Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands, Västemorrlands, Västerbottens och Norrbottens län, företagsskatteberedningen, komraunalekonomiska utredningen, pensionsålders-kommittén. Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO), Sveriges industriförbund. Lantbrukamas riksförbund (LRF), Svenska kora-munförbundet. Landstingsförbundet, Föreningen Sveriges fögderichefer, Taxeringsnärandsordförandenas riksförbund (TOR), Pensionäremas riksorganisation (PRO) och Försäkringskasseförbundet. Vissa länsstyrelser har bifogat yttrande från lokal skatterayndighet.

SAF och Sveriges industriförbund har åberopat yttrande som avgetts av Näringslivets skattedelegation. LRF har åberopat yttrande av Lantbmkamas skattedelegation.

Yttrande har också avgetts av Ensamståendes intresseorganisation.

1 sararaanhanget vill jag också ta upp fråga om en raindre ändring i schablonbeskattningen av egnahera.

3   Riksdagen 1974.1 saml Nr 132

Prop. 1974:132 34

Nuvarande ordning Inkomstbeskattningen

Allmänt

Inkorastskatt betalas till staten i form av statlig inkomstskatt och till kommunema i form av allraän koramunalskatt. Folkpensionsavgiften, som till sin konstmktion närmast kan jämstäUas med en statlig inkomstskatt, har slopats fr. o. ra. inkomståret 1974.

Den statliga inkomstskatten är progressiv för fysiska personer, oskiftade dödsbon och farailjestiftelser men proportionell för övriga skattskyldiga.

Den aUmänna kommunalskatten är en s. k. repartitionsskatt, vUket innebär att det skattebelopp som behövs för att täcka kommunens utgifter fördelas mellan kommunens skattskyldiga i förhåUande till det antal skattekronor och skatteören som påförs varje skattskyldig (en skattekrona =100 kr. beskattningsbar inkorast). Skatten är proportionell i förhållande tUl beskattaingsbar inkomst raen däreraot på gmnd av reglema ora grundavdrag svagt progressiv i förhållande till den taxerade inkomsten. Skattesatsen är i princip densamma för alla skattskyldiga i samma kommun.

Den fortsatta redogörelsen för inkomstbeskattningen avser endast fysiska personer.

Beräkningen av taxerad och beskattningsbar inkorast

Sora underlag för inkorastbeskattningen bestäms beskattningsbar inkomst för varje skattskyldig. Denna inkomst utgörs av taxerad inkorast rainskad i förekommande fall med grundavdrag och s. k. extra avdrag. Beskattningsunderlaget bestäras för stats- och koraraunalbeskattningen var för sig genora elt årligt taxeringsförfarande. Bestämmelser för inkomstberäkningen finns frärast i förordningen (1947: 576) ora slatlig inkorastskatt, SI, och koraraunalskattelagen (1928: 370), KL. Reglerna för inkomstberäkningen är tUl stor del geraensamma för de båda inkomstskatterna.

Skatteplikt föreligger för inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet, rörelse, tjänst, tillfällig förvärvsverksamhet och kapital. Vid kommunaltaxeringen är också s. k. garantibelopp för fastighet skattepliktigt. Inkomstberäkningen sker särskilt för varje s. k. förvärvskälla.

Till skattepliktiga intäkter hör bl. a. folkpensionsförraånerna. Skatteplikt föreligger numera också för sjukpenning imder fömtsättning alt sjukpenningen gmndas på förvärvsinkomst som uppgår tUl 4 500 kr. eller mer om året samt för föräldrapenning och vårdbidrag enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring (AFL), dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa, kontant arbetsmarknadsstöd och vissa ersättningar i samband med arbetsmarknadsutbUdning.

Prop. 1974:132 35

SkattefrUiet föreligger för ett antal andra kontantersättningar inom det socialpolitiska orarådet, bl. a. socialhjälp, allmänt barnbidrag, inva-lidilelstiUägg och invaliditetsersättnmg enligt 9 kap. AFL, statiiga bostadstillägg till barnfamiljer, slalskommunala bostadstUlägg samt kommunala bostadstUlägg till folkpensionärer och handikappade.

Vid beräkning av inkomst från särskUd förvärvskälla får avräknas aUa omkostnader under beskattningsåret som fordras för att förvärva och behålla intäkterna. Summan av inkomsterna från olika förvärvskällor utgör den skattskyldiges sammanräknade inkomst.

Från sammanräknad inkomst får göras s. k. aUmänna avdrag (46 § KL). I första hand avräknas imderskott som vid inkomstberäkningen uppkommit i förvärvskäUa. Därefter kvarstår sammanräknad nettoinkomst. Denna reduceras med vissa allmänna avdrag som inte har direkt samband med någon förvärvskäUa. Avdrag medges för sådan sjukförsäkringsavgift enligt 19 kap. 2 § AFL som påförts den skattskyldige under året näst före det taxeringsår som är i fråga. Avdragsrätt föreligger vidare för tilläggspensionsavgift och aUmän arbetsgivaravgift, som påförts under året före taxeringsåret. I viss utsträckning medges allmänt avdrag för periodiskt understöd, underhåll tUl icke heraraavarande barn samt avgifter för pensions- och kapitalförsäkring. TiU de allraänna avdragen hör slutligen förvärvsavdraget. Avdraget är förbehållet skattskyldiga — ensamstående eUer gifta — som har hemmavarande bam under 16 år och som under beskattningsåret haft s. k. A-inkomst, dvs. främst inkomst som härrör av förvärvsarbete.

Som allmän princip gäller att det endast är intäkter och avdrag hänförliga till beskattningsåret som beaktas vid inkomstberäkningen. Enligt särskilda bestämraelser har skattskyldig dock i vissa fall rätt att från visst års inkomst avräkna förlust som uppkommit ett tidigare år, s. k. förlustavdrag.

Sammanlagda inkomster från olika förvärvskällor minskat med aUmänna avdrag och förlustavdrag samt med tillägg vid kommunallaxe-ringen för ev. garantibelopp utgör taxerad inkomst. Deima avrundas nedåt till jämnt tiotal kronor.

Under vissa fömtsättaingar avräknas s. k. gmndavdrag från taxerad inkomst (48 § KL). För skattskyldig som varit bosatt i Sverige under större delen av beskattningsåret är gmndavdraget 4 500 kr., ora den tUl statlig inkomstskatt taxerade inkorasten inte överstiger 30 000 kr. Är inkorasten större, reduceras grundavdraget med 20 % av överskjutande belopp. Vid en statligt taxerad inkomst på 52 500 kr. har gmndavdraget alltså helt avtrappats. Har den skattskyldige varit bosatt i Sverige under högst hälften av beskattaingsåret järakas gmndavdraget med hänsyn härtUl.

Utöver gmndavdrag har skattskyldig i vissa fall även rätt tUl s. k. extra avdrag (50 § 2 mom. KL), nämligen dels när skatteförmågan är

Prop. 1974:132 36

väsentligen nedsatt tUl följd av långvarig sjukdom eller arman s. k. ömmande omständighet, dels när hans inkomst efter skatt på gmnd av nedsatt arbetsförraåga, långvarig oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller annan sådan oraständighet understiger existensrainiraura. Det raaxiraala avdragsbeloppet är i dessa fall 10 000 kr., vid extra avdrag på grund av existensminimum dock raed tUlägg av 2 500 kr. för varje barn.

Sedan taxerad inkomst minskats med ev. grundavdrag och extra avdrag erhålles beskattningsbar inkorast. Denna avrundas nedåt till jämnt hundratal kronor.

Makar taxeras var och en för sin inkomst. Vid inkomstberäkningen gäller dock i vissa hänseenden särskUda regler för makar. Ora raakar levt tiUsararaans under beskattaingsåret, har endera maken rätt att tillgodogöra sig allmänna avdrag och — efter den andre makens medgivande — förlustavdrag som denne inte kunnat utnyttja. Vidare beräknas s. k. extra avdrag med hänsyn tUI båda makamas inkomst- och förmögenhetsförhållanden. Grundavdraget beräknas däremot individuellt för vardera maken.

Skatteberäkning

Den statliga inkomstskatten tas ut med viss procent av ett s. k. gmndbelopp, som i sin tur motsvarar viss del av den beskattningsbara inkomsten. Under senare år har regelmässigt tagits ut 100 % av gmndbeloppet, vilket beiyder att uttagen skatt varit lika stor sora gmndbeloppet. Skatten bestäms efter en progressiv skiktskala, som har följande utseende (10 § 1 raom. SI).

Beskattningsbar inkomst, kr. Skattesats inom skiktet, %

- 15 000 7

15 000- 20 000 13

20 000- 30 000 19

30 000- 52 500 28

52 500- 70 000 38

70 000-100 000 47

100 000-150 000 49

150 000- 54

Vid beräkning av slatlig inkomstskatt för makar gäUer särskilda regler. Innebörden av dessa regler är att vardera maken beskattas individuellt för s. k. A-inkomst, medan däremot s. k. B-inkomst sarabeskat-tas. Sambeskattningen av B-inkomst sker genom att makarnas sammanlagda B-inkomst beskattas "på toppen" av deras största A-inkomst. Med A-inkomst förstås inkomst av tjänst, med undantag för periodiskt understöd och därmed jämförlig intäkt, samt inkomst av jordbruksfastighet och rörelse ora den skattskyldige varit verksara i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning. Enligt definitionen räknas bl. a. pension och livränta tUl A-inkomst. Annan inkomst än A-inkomst utgör B-inkomst.

Prop. 1974:132 37

I vissa fall medges särskUt avdrag från den uttäknade skatten med högst 1 800 kr., s. k. skattereduktion. Bestämraelser härora fmns i 2 § 4 raora. uppbördsförordningen (1953: 272). Rätt till skattereduktion raed maximibeloppet 1 800 kr. har ensamstående skattskyldig med heraraavarande bam under 18 år och gift vars raake saknar statUgt taxerad inkomst. Gift vars make har taxerad inkomst understigande 4 500 kr. får skattereduktion med 40 % av skiUnaden mellan 4 500 kr. och den taxerade inkomsten. Skattereduktionen avräknas mot flertalet skatter och avgifter, dock inte mot bl. a. statiig förmögenhetsskatt, ATP-avgift eller allmän arbetsgivaravgift.

I sammanhanget bör slutligen erinras om bestämmelsema i förordningen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall. Dessa bestämmelser innebär i huvudsak att statiig inkomstskatt och förraögenhets-skatt kan nedsättas med det belopp varmed sumraan av dessa skatter och allraän kommunalskatt överstiger det s. k. spärrbeloppet. Det senare motsvarar 80 % av statUg beskattningsbar inkomst som ej överstiger 200 000 kr. och 85 % av överskjutande beskattningsbar inkomst. Förmögenhetsskatten får dock inte nedsättas tUl lägre belopp än som svarar mot skatten på halva förmögenheten. För makar som lever tillsaramans sker skattebegränsningen med hänsyn till deras sammanlagda inkomst och förraögenhet.

Den koraraunala inkorastskatten är som tidigare nämnts proportionell i förhållande tiU den beskattningsbara inkomsten och tas ut med en i särskild ordning bestämd andel av denna inkomst. Den genomsnittliga kommunala utdebiteringen är f. n. ca 24 kr. per 100 kr. beskattningsbar inkomst, dvs. skattesatsen är i genomsnitt ca 24 %.

Socialförsäkrings- och arbetsgivaravgifter m. m.

Sjukförsäkringen

Sjukförsäkringen administteras av de allmänna försäkringskassoma. I regel finns en allmän försäkringskassa för varje landstingskommun och varje kommun som inte tilUiör landsting (18: 1 AFL). F. n. fiims 26 kassor. De är — liksom tidigare sjukkassorna — i princip konstmerade som självständiga, juridiska personer. Riksförsäkringsverket är tillsynsmyndighet och utfärdar anvisningar som är bindande för kassorna.

Sjukförsäkringen omfattar sjukvårdsersättaing samt sjukpenning och föräldrapenning. Sjukvårdsersättningen avser främst ersättning för utgifter för läkarvård, tandvård, ra. m. (2 kap. AFL). Sjukpenningen är i första hand avsedd att ersätta inkorast som försäkrad förlorar på gmnd av sjukdom. Bortsett från vad som gäller för hemmamakeförsäkringen är därför endast inkomst av förvärvsarbete sjukpenninggmndande. Inkomst av förvärvsarbete utgör antingen inkomst av anställning, som omfattar kontant ersättning i form av lön, provision, m. m. och natura-

Prop. 1974:132 38

förmåner i form av kost och bostad, eller inkomst av annat förvärvsarbete, som omfattar inkomst som förvärvas av rörelseidkare, jordbrukare, fria yrkesutövare ra. fl. (3: 2 AFL).

Sjukförsäkringens finansiering för anställda

Sjukförsäkringen finansieras genora avgifter från arbetsgivare och försäkrade (avgiftsfinansiering; 19: 1 och 2 AFL) och genom statsbidrag (skattefinansiering; 19: 7 AFL) enligt följande. Statsbidrag utgår för en tredjedel av kassans utgifter för sjukförsäkringsförmåner och förvaltning. En riktpunkt för arbetsgivaravgifterna är att de bör täcka ca 40 % av förmåns- och förvaltningsutgiftema med undantag för utgifter sora belöper på sjukpenning för egenföretagare (prop. 1973: 46 sid. 110). Återstående ca 27 % av sjukförsäkringsutgifterna täcks av de försäkrades egna avgifter.

Den avgift sora betalas av arbetsgivarna betecknas socialförsäkrings-avgift till sjukförsäkringen (19:1 AFL), Avgift tas ut på suraman av ersättningar som under året utgått till anställda såsom kontantlön eller såsom naturaförmån i form av kost eller bostad. Avgift tas också ut på ersättaing tUl den som inte är anställd, om s, k, likställighetsavtal föreligger, dvs, avtal mellan uppdragsgivare och uppdragstagare om att ersättningen skaU anses sora anställningsuikorast (3; 2 och 11: 2 AFL), Vid beräkning av avgiftsunderlaget bortses från den del av varje arbetstagares lön som överstiger 7,5 gånger basbeloppet vid årets ingång. Hänsyn tas inte heUer till arbetstagare, vars lön under året inte uppgått tUl 500 kr., eller — utom i fall av likställighetsavtal — tUl arbetstagare som inte är obligatoriskt försäkrad för yrkesskada. Avgift betalas mte heUer för lön vid sjukdora ra. ra. till den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning som arbetsgivare uppbär enligt reglerna om s.k. arbetsgivarinträde (3:16 AFL). Avgiften utgår med 3,8 % av av-giftsgmndande löneunderlag (19: 4 AFL). Influtna avgifter fördelas mellan försäkringskassoma i förhållande tUl deras utgifter under året för sjukförsäkringsförraåner — inkl. läkemedel — och förvaltning.

Den avgift som de försäkrade själva betalar kallas sjukförsäkringsavgift (19: 2 AFL). TUl skUlnad från vad som tidigare gällt omfattar denna avgift för år 1974 hela sjukförsäkringen utan formeU uppdelning på sjukvårdsförmåner, sjukpennmg m. m. Avgiftsskyldigheten är begränsad tUl försäkrade som vid utgången av avgiftsåret är inskrivna i allmän försäkringskassa (19: 2 AFL). Härigenom undantas de som är under 16 år. Befriad från avgiften är också den som vid avgiftsårets utgång fyllt 67 år och den sora i deceraber raånad detta år uppburit ålders- eller förtidspension enligt AFL. Folkpensionärer i denna mening är alltså befriade från sjukförsäkringsavgift. En allmän fömtsättning för avgiftsskyldighet är vidare att den försäkrade vid taxeringen tUl statlig inkomstskatt påförs beskattningsbar inkomst för det inkomstår avgiften avser.

Prop. 1974:132 39

Avgiften får inte överstiga en tiondel av den beskattningsbara inkomsten.

Sjukförsäkringsavgiften består av en fast och en rörlig del (19:6 AFL). Den fasta delen är lika stor för samtliga avgiftsskyldiga i hela landet. För år 1974 utgör den 300 kr. Den tas ut oberoende av om den försäkrades inkomst härrör från förvärvsarbete eller kapital ra. ra. och koraraer i huvudsak att motsvara de försäkrades kostnadsandel för sjukvårdsförmåner, hemmamakeförsäkring, föräldrapenningens garantinivå och kassans administration. Den rörliga delen skall täcka de kostnader som återstår för kassan sedan statsbidrag, arbetsgivaravgift och den fasta avgiftsdelen beaktats. Den motsvarar viss procentandel av de försäkrades inkomster av förvärvsarbete. Kapitalinkomster beaktas däremot inte. Förvärvsinkomsten beräknas i princip enligt samraa regler som gäller för sjukpenninggmndande inkorast. Procentsatsen varierar mellan kassorna, beroende på deras utgifter och avgiftsunderlag. Den rörliga delen är väsentligt lägre för anställda än för egenföretagare, vilket sammanhänger bl. a. med att kostnaderna för de anställdas sjukpenning delvis täcks av arbetsgivaravgifterna medan så inte är fallet med egenföretagarnas sjukpenning. Procentsatserna för avgiftsåret 1974 faststäUs först under senare hälften av året. För anställningsinkomst kan den genomsnittliga procentsatsen beräknas tUl ca 1,3 % och den kan antas komma att variera mellan de olika kassorna raed några tiondels procentenheter.

Försäkringskassan får av statsverket uppbära hela beloppet av de sjukförsäkringsavgifter som vid debitering av slutlig skatt påförts de försäkrade för kassans räkning. Detta innebär att avgiftsförluster på grund av försumraad skattebetalning stannar på statsverket (19:10 AFL).

Sjukförsäkringens     finansiering     för     egenföretagare

I fråga ora egenföretagare finansieras sjukförsäkringen genora statsbidrag i sarama utsträckning som beträffande anställda och genom egenavgifter. Den rörliga delen av egenavgifterna är i genomsnitt 3,8 % av avgiftsunderlaget. Detta utgörs av den avgiftsskyldiges inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. I likhet med vad som gäller i fråga om anställda bortses från inkomst som understiger 500 kr. och från den del av inkomst som överstiger 7,5 gånger basbeloppet.

Övriga avgifter

De avgifter som här avses utgör arbetsgivaravgifter i den meningen att de tas ut hos arbetsgivare på de kontantlöner och naturaförmåner i form av kost och bostad, som utgår till anställda. Några av avgiftema tas också ut i form av egenavgifter.

Avgiftema och de procentsatser som tUlämpas vid uttag under år 1974 framgår av följande uppställningar. I den mån annan uttagspro-

Prop. 1974:132 40

cent beslutats eller föreslagits för år 1975 har denna särskUt angivits. För fullständighetens skull har även de redan berörda avgifterna till sjukförsäkringen tagits med i uppställningarna.

Arbetsgivaravgifter	Procentsats
Socialförsäkringsavgift till
ATP	10,50 (1975: 10,75)
sjukförsäkringen	3,80
folkpensioneringen	3,30 (1975: 4,20 enl,
	prop. 1974: 129)
Arbetsgivaravgift till
arbetslöshetsförsäkringen m. m.	0,40
Avgift för yrkesskadeförsäkringen	0,25
Ärbetarskyddsavgift	0,10
Lönegarantiavgift	0,02
Allmän arbetsgivaravgift	4,00

HärtUl koraraer byggnadsforskningsavgiften, sora fr. o. ra. år 1975 tas ut efter 0,6 % av arbetsgivare inora byggnadsindustrin. Från denna avgift bortses i det följande. SärskUda regler gäller för uttag av avgifter hos redare; även dessa regler förbigås här.

Egenavgifter Procentsats

ATP-avgift 10,50 (1975: 10,75)

Socialförsäkringsavgift tiU
folkpensioneringen 3,30 (1975: 4,20 enl.

prop. 1974: 129)
Sjukförsäkringsavgift 3,80

Allmän arbetsgivaravgift 4,00

I fråga om avgiftsunderlaget föreligger vissa skillnader mellan de olika avgifterna. Skillnaderna sammanhänger med olikheter i de raate-riella förmånsreglerna. Förhållandet medför bl. a. alt det sararaanlagda procentueUa avgiftsuttaget på de löner som betalas av visst företag inte kan beräknas genora en enkel suramering av de procentsatser sora ovan angivits för arbetsgivaravgifterna. Uttagets storlek kommer att växla raed företagels lönestruktur. För hela riket kan det totala avgiftsuttaget under år 1975 antas koraraa att motsvara ca 20 % av den totala lönesumman.

Av särskilt intresse är den allmäima arbetsgivaravgiften som utgår enligt förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift. Vid bestämmande av underlaget för den aUmänna arbetsgivaravgiften som tas ut på löneutbetalningar bortses från arbetstagare vars lön under året understigit 500 kr. och från arbetstagare som inte är obligatoriskt yrkes-skadeförsäkrad. Vidare medräknas inle ersättning vid s. k. likställighetsavtal. Något beloppstak finns inte; avgift tas alltså ut även på den del av lönerna som överstiger 7,5 gånger basbeloppet.

Underlag för egenavgift utgörs av inkorast av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 § AFL, sora härrör från här i riket bedriven rörelse eller från här belägen jordbmksfastighet (avgiftsskyldig är endast den sora själv brukat fastigheten). Till gmnd för beräkning av underiaget för

Prop. 1974:132 41

egenavgift ligger den avgiftsskyldiges taxering tUl statlig inkomstskatt. Har inkomst av rörelse eller jordbmksfastighet inle uppgått till 500 kr. medräknas den inte. Sjukpenning är undantagen från egenavgift.

Bostadstillägg till barnfamiljer och låginkomsttagare utan bara, m. m.

BostadstiUägg utgår i form av dels statligt bostadstiUägg tUl barnfamiljer och dels statskomraunalt bostadstillägg tUl bamfaraUjer och låginkomsttagare utan barn. Dessutom ulgår inom ett mindre antal kommuner särskUt koraraunalt bostadstillägg till bamfamUjer.

De nämnda förmånerna är inkomstprövade. TUI gmnd för inkomstprövningen ligger i princip den inkomst som fastställts vid taxeringen till statiig inkomstskatt året före bidragsåret. Detta innebär att förmånerna beräknas med ledning av en inkomst som förvärvats två år före bidragsåret.

Gällande regler bettäffande bostadstUlägg återfums i kungörelsen (1968: 425, ändrad senast 1973: 378) om statiiga bostadstUlägg till bamfamUjer och i kungörelsen (1973: 379, ändrad senast 1973: 956) ora statskomraunala bostadstUlägg.

Statligt bostadstillägg utgår tUl i Sverige bosatt familj med bam under 17 år, som helt eller delvis försörjs inom familjen.

Oreducerat bostadstiUägg utgår med 75 kr./mån. eUer 900 kr./år för varje bam i faraUjen. Några villkor beträffande bostaden finns inte för det statliga bostadstillägget, som närmast har karaktär av elt in-korastprövat tUlägg till det generella barnbidraget.

TUl grund för inkomstprövningen ligger famUjeförsörjarens eller, om denne är gift, båda makamas tUl statlig inkomstskatt taxerade inkomst vid taxeringen året före bidragsåret. Avtrappningen av det statiiga bostadstillägget framgår av följande tablå:

Taxerad inkomst per år Bostadstillägget reduceras med

nedanstående andel av inkomsten (reduceringsfaktorn)

-23 000 O %

23 000-26 000 12%

26 000-36 000 18%

36 000- 24%

Den taxerade inkomsten justeras i vissa fall enligt särskUda regler.

Statskommunalt bostadstillägg utgår både till barnfamiljer och till låginkomsttagare utan barn. Det är anknutet till den faktiska bostadskostnaden och utgår med upp tUl 80 % av kostnaden inom vissa gränser. För barnfamUjer sker inkomstprövningen och avtrappningen av det statskommunala bostadstillägget på samma sätt sora vid det statliga bo-stadstiUägget. Därvid avtrappas först det statiiga tiUägget och därefter det statskommunala.

Prop.1974:132 42

Folkpensionärernas förmåner och beskattning

Förmåner

Folkpensioneringen omfattar både generella och inkomstprövade förmåner. De generella förmånerna utgörs av ålderspension, förtidspension och famUjepension i form av änkepension och barnpension. Älderspension liksom hel förtidspension och änkepension utgår för år räknat med 90 % av basbeloppet för ensamstående pensionär och med sammanlagt 140 % av basbeloppet för två pensionsberättigade makar eller med 70 % för vardera raaken. HärtiU koraraer i vissa fall pensionstUl-skott (raer härom i det följande). Basbeloppet uppgår f. n, (augusti 1974) tUl 8 500 kr. De inkomstprövade förmånerna utgörs av kommunalt bostadstUlägg, hustrutillägg och vissa änkepensioner. Dessutom förekomraer inora folkpensioneringen vissa tUläggsförmåner, bl. a. till försäkrade sora är handikappade.

Bestäraraelsema ora dessa folkpensionsförmåner återfinns i AFL samt lagen (1969: 205, ändrad senast 1971: 276) om pensionstUlskott och lagen (1962:392, omtryckt 1973:909) om huslrutiUägg och koraraunalt bostadstiUägg.

Pensionstillskott utgår som komplettering tUl folkpensionen i form av ålderspension, förtidspension och änkepension till pensionär som inte har ATP eUer som har låg ATP. TiUskottet utgår med samma belopp för ensamstående som för var och en av två makar.

För innevarande budgetår utgår pensionstillskott med 18 % av basbeloppet. I den mån ATP tUlsamraans med pensionstillskottet överstiger 30 % av basbeloppet reduceras pensionstUlskottet.

Förslag tiU avsevärda förbättringar av folkpensionsförmånerna har lagts fram tUl årets höstriksdag (prop. 1974: 129). Enligt förslaget höjs folkpensionen från 90 tUl 95 % av basbeloppet för ensara pensionär och från 140 till 155 % av basbeloppet för pensionärspar. Dessa höjningar föreslås genoraförda den 1 januari 1975. Vidare föreslås pensionstUlskottens årliga höjning fr. o. m. den 1 juli 1976 öka från 3 tiU 4 % av basbeloppet för ensam pensionär och för var och en av två makar. Den garantinivå sora pensionstillskotten skall ge höjs successivt från 30 till 45 % av basbeloppet. För förtidspensionär ulan ATP eller med låg ATP föreslås utgå dubbla pensionstillskott. Förbättringar föreslås också i fråga ora vissa särskilda förraåner tUl handikappade fr. o. ra. den 1 juli 1975. Den allmänna pensionsåldern sänks enligt förslaget den 1 juli 1976 tUl 65 år.

Hustrutillägg tUlkommer hustru till den, som antingen fyllt 67 år och uppbär ålderspension elier dessförinnan har erhållit förtidspension. 1 regel fordras att hustmn fyllt 60 år och att makarna varit gifta minst fem år. HustmtUlägg utgår inte om hustrun själv uppbär folkpension och upphör när hon fyller 67 år och får ålderspension. Oreducerat till-

Prop. 1974:132 43

lägg motsvarar skUlnaden mellan ä ena sidan ålderspension och pensionstUlskott för två makar och å andra sidan ålderspension och pen-sionstiUskott för en ensam pensionär.

Kommunalt bostadstillägg kan utgå till den som uppbär folkpension i form av ålderspension, förtidspension och änkepension eller till den som uppbär hustmtiUägg och under fömtsättning att den försäkrade är mantalsskriven inom vederbörande kommun. Kommunerna svarar helt för finansieringen av tUläggen och varje kommun bestämmer själv om tillägg skall utgå och i så fall efter vUka grunder. Kommunalt bostadstiUägg utgår f. n. i samtiiga komrauner.

För hustratillägg och kommunalt bostadstiUägg gäller samma inkomst-prövniiigsregler. Dessa innebär att tUlägg skall reduceras med hälften av den pensionsberättigades inkomst vid sidan av folkpensionen i den mån sidoinkomsten överstiger 1 500 kr. för den som är gift och 2 000 kr. för ensamstående. Som sidoinkomst räknas inte allmänt barnbidrag, socialhjälp, ATP i den mån denna föranlett minskning av pensionstillskott eller barntUlägg, livränta som avräknats raot ATP eller understöd från anförvant. Vid uppskattning av förmögenhetsavkastning skall denna höjas med 10 % av det belopp, varmed förmögenheten överstiger 40 000 kr. för den som är gift och 50 000 kr. för annan pensionsberättigad. Om det föreUgger rätt tUl både hustrutillägg oeh koraraunalt bostadstUlägg skall det kommunala bostadstUlägget reduceras i första hand.

Beträffande makar beaktas deras sammanlagda sidoinkomst och förmögenhet på så sätt att sidoinkorast och förraögenhet läggs sararaan och därefter fördelas med hälften på vardera maken. Inkomstprövningen sker sedan för vardera maken för sig. Därvid gäller de inkomst- och för-raögenhetsgränser sora tidigare angivits för gift pensionsberättigad. Härav följer att raakar kan ha en sararaanlagd sidoinkomst på 3 000 kr,, innan tillägget börjar reduceras. Vidare innebär reglerna att, i de fall då endast den ena maken har rätt till tillägg, endast hälften av sidoinkomsten komraer att beaktas vid inkomstprövningen.

Finansieringen av samtliga angivna folkpensionsförmåner med undantag av kommunalt bostadstUlägg sker med statliga medel. De kommunala bostadstilläggen finansieras helt av vederbörande kommun.

Beskattningsregler

Folkpensionsförraånerna är i princip skattepliktiga. Kommunalt bostadstillägg och tilläggsförmåner till handikappade försäkrade har dock undantagits från beskattning. De skattepliktiga folkpensionsförmänerna behandlas som A-uikomst. Detta betyder att makars folkpensioner inte sambeskattas vid den statliga inkomstbeskattningen.

Även om folkpensionsförmånerna således i princip behandlas som andra skattepliktiga tjänsteintäkter, kommer de ändå ofta att undantas

Prop. 1974:132 44

från beskattnmg på grund av reglerna om extra avdrag för nedsatt skatteförmåga.

Enligt 50 § 2 mom. fjärde stycket KL gäller att skattskyldig, vars inkomst tUl icke obetydlig del utgjorts av folkpension, skall — ora särskilda oraständigheter inte föranleder annat — anses ha rätt till extra avdrag på gmnd av nedsatt skatteförraåga. Enligt anvisningarna till sarama paragraf är skattskyldig, som vid sidan av folkpensionen även haft annan inkomst, berättigad tUl ett med hänsyn lill omständigheterna jämkat avdrag. För makar och i taxeringshänseende likställda skattskyldiga bestäms extta avdrag med hänsyn till båda makarnas inkomst-och förmögenhetsförhållanden.

Riksskatteverket fastställer grunderna för beräkning av extra avdrag för folkpensionärer. Enligt verkets anvisningar, som utformats med ledning av departementschefens av riksdagen godkända uttalanden i prop. 1970: 70, är avdragets storlek beroende av den tUl statlig inkomstskatt taxerade inkomstens storlek. Principen är att en till statiig inkomstskatt taxerad inkomst, sora motsvarar vanlig folkpension inkl. pensionstiUskolt samt en sidoinkorast på 1 500 kr. för ensamstående folkpensionär resp. 2 000 kr. för raakar, inte skall medföra beskattningsbar inkomst. När den taxerade inkomsten överstiger dessa beloppsgränser avtrappas det extra avdraget med 1/3 av överskjutande belopp. Förmögenhetsinnehav beaktas på så sätt att förmögenhet mellan 50 000 kr. och 80 000 kr. föranleder reduktion av avdraget. Överstiger förmögenheten 80 000 kr. upphör rätlen till extra avdrag.

De angivna riktlinjerna innebär att inkorastgränserna för skattefrihet och för avtrappning av det extra avdraget är direkt beroende av folkpensionens sloriek och därraed av ändringar i basbeloppet. För varje års taxering fastställer därför riksskatteverket nya inkorastgränser.

Utredningens överväganden ocb förslag

Allmänna överväganden

Skatteutredningens förslag skall enligt tilläggsdirektiven tUlgodose två huvudsyften, näraligen dels lindra raarginaleffekten för inkorasttagare i mellaninkomstlägena och dels beakta behovet av skattesänkningar för inkomsttagare med lägre inkoraster.

Vad beträffar inkorasttagare sora har låg taxerad inkorast framhåller ulredningen att det här uppenbarligen är fråga om en raycket heterogen gmpp. En inte obetydlig del består av inkorasttagare — t. ex. vissa heraraaboende ungdoraar och heramamakar — som har en bättre utkomstsituation än deras egen låga inkomst anger, Ä andra sidan ingår många inkomsttagare vars låga inkorast återspeglar en svag utkorast-situation. Det gäller t, ex. lågavlönade och andra inkorasttagare, som

Prop. 1974:132 45

trots full arbetsinsats har låg inkomst, samt många inkorasttagare sora på grund av förvärvshinder av olika slag inte kunnat göra den arbetsinsats sora de skulle önska. Av både fördelningspolitiska skäl och kostnadsskäl skulle det vara en fördel att ha tUlgång till en raetod som gjorde det möjligt att selektivt inrikta skatlelindringsåtgärder på de senaste två gmpperna av inkomsttagare Det möter dock enligt utredningen belydande praktiska svårigheter att utarbeta en sådan metod.

I fråga om förekomsten av marginaleffekter konstaterar utredningen att den sammanlagda verkan av marginalskatt, reduktion av bostadstillägg och inkomstdifferentiering av daghemsavgifter i vissa inkomstlägen varit betydande under senare år. Utredningen diskuterar mot bakgmnd härav bl. a. frågan om marginaleffekternas betydelse i förhållande tiU andra faktorer. Det framhålles att i ett system där inkomstbeskattningen är progressiv och bidragen inkomstprövade är problemet med marginaleffekter ofrånkomligt. Ju mer stödåtgärderna inriktas på inkomsttagare i vissa inkomstiägen desto större blir marginaleffekten för den som på gmnd av inkomstökning läranar dessa inkorastlägen. Marginaleffekterna återspeglar således de fördelningspolitiska arabitioner sora ligger bakom utformningen av nuvarande skatte- och bidragssystem. Utredningen framhåller eraellertid att raarginaleffekterna kan balanseras av andra faktorer, t. ex. ändringar i skatteskala, bidragsnivå och avgiftsregler. Från fördelnmgspoUtisk synpunkt kan därför det saramanlagda resultatet från ett år till ett annat av inkomstutveckling och saratidiga ändringar av regelsystemet anses vara av primärt intresse.

I fråga om marginaleffekternas inverkan på den enskildes vUja alt göra en viss arbetsinsats eller att öka sin arbetsinsats konstaterar utredningen att marginaleffekterna visserligen kan vara en väsentlig och ibland t. o. m. avgörande faktor när den enskilde överväger om han skall ta en ny anställning eller exttaarbete. Det kan å andra sidan hävdas atl det i många fall även är andra faktorer än det ekonomiska utbytet som påverkar viljan att göra en arbetsinsats. F. n. saknas enligt utredningen tillräckligt underlag för att dra några generella slutsatser ora beskattaingens betydelse för arbetsviljan. Utredningen berör också ett par andra aspekter på raarginalskatteprobleraet. Utredningen erinrar sålunda ora alt det under senare år uttryckts önskeraål från fackligt håll ora en lindring av raarginaleffekterna för att underlätta avtalsförhandlingarna. Löneutvecklmgen påverkar i sin lur kostnads- och prisutvecklingen. Marginaleffekterna har därigenora även en stabiliserings-politisk aspekt. Vidare kan höga raarginaleffekter öka benägenheten för skatteflykt eller skattefusk, t. ex. i den forraen att inkoraster av extraarbete undanhålls från beskattning.

Utredningens slutsats är att även om marginaleffektemas negativa betydelse i viss mån torde ha överdrivits i den aktuella debatten bör

Prop. 1974:132 46

dessa effekter mte negligeras. I vissa fall, särskUt för barnfamiljer i mel-laninkomstlägen och folkpensionärer, kan konstateras betydande marginaleffekter. Utredningen lägger i enlighet med tUläggsdurektiven fram förslag för att lindra dessa effekter.

Med hänsyn tUl skatteomläggningens provisoriska karaktär har förslaget begränsats tUl ett fåtal punkter och innefattar lösningar som i principieUt hänseende inte skiljer sig alltför mycket från nuvarande ordning. En naturiig utgångspunkt har enligt utredningen varit att söka knyta an tUl de reformer som genoraförts under senare år.

Ledamoten Hermansson har reserverat sig mot den av utrednings-majoriteten föreslagna metoden för skatteomläggningen. Han förordar i stället bl. a. avskaffande av mervärdeskatten på livsraedel. De kostnader förslaget föranleder utöver utredningsmajoritetens förslag bör enligt reservanten finansieras genom skärpning av skatten på stora förraögen-heter, arv och gåvor. Slutiigen föreslås att koraraunema helt befrias från allmän arbetsgivaravgift.

Sjukförsäkringsavgiften

Utt-edningen erinrar om alt den fasta avgiftsdelen under år 1974 uppgår tUl 300 kr. och att den rörliga avgiftsdel som tas ut på löneinkomster under samraa år beräknas utgå med i genomsnitt 1,3 % av avgiftsgmndande inkorast. Skattelättnaden för den enskilde ora avgift och avdragsrätt upphör beräknar utredningen till raellan 300 och 400 kr. i de flesta inkorastlägen upp till 150 000 kr. Uttryckt i procent av den totala inkomstskatten blir lättnaden betydligt slörre i lägre än i högre inkomstlägen. Från denna synpunkt kan slopandet av sjukförsäkringsavgiften för löntagare anses vara en reform raed låginkomslprofU. Fördelningspolitiska skäl talar därför enligt utredningen för att avgiften slopas. Detta skulle också raedföra att variationen i avgiftsuttag raellan olika försäkringskassor upphör. Bl. a. av denna anledning skulle en sådan reform innebära inte obetydliga lättnader för de myndigheter som handhar avgiftsdebiteringen.

Ulredningen diskuterar också frågan om hela den egenavgift som en löntagare har att betala, dvs. såväl den fasta som den rörliga delen, bör slopas. Från en särskUd synpunkt kunde det vara av värde att behålla den fasta avgiftsdelen. Det skulle näraligen i så fall vara raöjligt att även i fortsättnmgen ta ut avgift på kapitalinkoraster, vUket däreraot raöter svårigheter när hela avgiften slopas på löneinkoraster. En begränsning av reformen tUl att endast omfatta den rörliga avgiftsdelen skulle emellertid innebära att den åsyftade fördelningspolitiska effekten gick förlorad. Med en sådan begränsning skulle även i övrigt effektema av reformen bli så pass obetydliga att denna enligt utredningens mening inte längre skulle vara meningsfull.

Prop. 1974:132 47

Utredningens förslag innebär därför att hela avgiften slopas för löntagarna. TUl följd härav kommer löntagamas rätt att vid taxeringen göra avdrag för avgiften automatiskt att upphöra fr. o. ra. 1977 års taxering. Ora hela sjukförsäkringsavgiften — alltså även den fasta avgiftsdelen ■— slopas för löntagamas del, måste man ta ställning till hur avgiftsuttaget skall utformas för övriga inkorasttagare. Vad först beträffar inkomst av annat förvärvsarbete än anstäUning är det enligt utredningens mening uppenbart att sjukförsäkringsavgift även i fortsättningen bör tas ut på detta inkomstslag. En raer tveksara fråga är i vUken raån avgift fortfarande bör tas ut av försäkrade som inte har inkomst av förvärvsarbete men däremot inkorast av annan fastighet, kapital m. ra. För dessa inkorasttagare innebär nuvarande systera att de har rätt till sjukförsäkringens gmndförraåner i förra av sjukvårdsersättning raen däreraot inte till sjukpenning och att de — ora inkomsten ger upphov tUl statUgt beskattningsbar inkomst — betalar den fasta avgiften, raedan däremot den rörliga avgiftsdelen inte blir aktuell för deras del. Utredningen konstaterar att rättviseskäl visserligen talar för att alla medborgare sora koraraer i åtnjutande av grundförmånerna också skall bidra tUl finansieringen. Mot bakgrund av det syslem för avgiftsuttag som numera utvecklats skulle emellertid en metod att ta ut avgifter även på kapitalinkomster innebära inte endast att den adrainistrativa vinsten av att slopa avgiften för löntagare gick förlorad utan även att förfarandet blev betydligt mer komplicerat än i dagsläget. De administrativa skälen har därför enligt skatteutredningens mening numera sådan styrka att utredningen inte anser sig kunna förorda annan lösning än att egenavgifter för sjukförsäkringen i fortsättningen begränsas till inkomst av annat förvärvsarbete.

Ledamöterna Hermansson, Hörnlund och Gadd har ansett att avdragsrätten för påförd sjukförsäkringsavgift bör tas bort för löntagare vid 1976 års taxering. Ledamöterna Andersson, Krönmark, Mundebo och Tobisson  anser att avdragsrätten bör behållas vid nämnda taxering.

Beskattningsområdet

Statsskatteskalan och grundavdrag

Genom ändringar i statsskatteskalan och reglema för gmndavdrag är det enligt utrednmgen tekniskt möjligt att åtminstone delvis tillgodose de båda huvudsyften för en reform som tilläggsdirektiven ställer upp. Utredningen påpekar emellertid att en sänkning av skatteuttaget för t. ex. inkorasttagare i lägre inkomstskikt medför att den totala inkorastskatten sänks även för inkorasttagare raed större inkomster, om inte skatteuttaget samtidigt i korapenserande syfte höjs i de högre inkomstskikten. Detta i och för sig självklara förhållande begränsar i viss mån möjligheterna att inom visst givet reformutrymme med hjälp av skatte-

Prop. 1974:132 48

skala och grundavdrag samlidigt tillgodose intresset av skattesänkning för låginkomsttagare och lindring av marginalskallen i mellaninkomstlägena. ViU man t. ex. genom lägre skattesats eller utökat grundavdrag minska skatten i lägre inkorastmtervall kan raan inle i kompenserande syfte samlidigt höja uttaget i högre intervall ora man har för avsikt att sänka marginalskatten i de senare intervallen.

I fråga om avtrappningen av grundavdraget understryker utredningen särskilt att den effekt på fördelningen av total inkorastskatt raellan individema som erhålls därigenom lika väl kan uppnås genom justering av statsskatteskalan. Hänsyn till skattefördelningen gör del alltså inte nödvändigt att behålla avtrappningen, om andra skäl talar för att man väljer en annan teknik för alt uppnå åsyftad fördelning av skatten. Avtrappningen raedför att marginalskatten i avtrappningsskiktet höjs med en femtedel, vilket vid en koraraunal utdebitering av 24 kr. per skattekrona ((Skr) innebär en skärpning av marginalskatten raed 8,6—10,4 procentenheter vid taxerad inkomst mellan 30 000 och 52 500 kr. Från de synpunkter som skatteutredningen har att beakta vid utforraningen av sitt förslag har alltså avtrappningen mindre önskvärda effekter. Utredningen förordar en övergång tUl fasta grundavdrag. Samlidigt bör natarligtvis — genom justering av statsskatteskalan eller genom andra åtgärder — åstadkommas att från fördelningspolitisk synpunkt önskvärda skattelättaader för låg- och mellaninkomsttagare inte bara behålls utan även förstärks.

Utredningen föreslår således i fråga om de statliga och kommunala grundavdragen att de inte längre skall avtrappas när den statligt taxerade inkomsten överstiger 30 000 kr. Någon annan ändring av reglema för grundavdrag föreslås i princip inte.

Vid utforraningen av den nya statsskatteskalan måste enligl utredningen flera oraständigheter beaktas. Av bl. a. kostnadsskäl är utryra-met för sänkning av skattesatsen i de lägre skikten begränsat. Skalan får i denna del avvägas så att den tUlsammans med övriga åtgärder i skälig raån tUlgodoser behovet av skattesänkning för låginkomsttagare. Vid utforraningen av skalans övriga delar måste hänsyn tas till att den nuvarande skalan grundas på avtrappade gmndavdrag. 1 samband med övergången till fasta gmndavdrag måste skatteskalan justeras så att den i erforderlig mån kompenserar för det bortfall av både statlig och kommunal inkomstskatt, som annars äger rum i de inkomstskikt där grundavdragen f. n. reduceras eller är helt eliminerade. Vid bestämmande av skattesatsen i mellaninkomstskikten bör å andra sidan samtidigt beaktas önskemålet alt där lindra marginalskatten. Vad beträffar högre inkomstskikt konstaterar uttedningen följande. Vid oförändrade skattesatser i dessa skikt skuUe de föreslagna ändringarna beträffande gmndavdragen och skatteskalans lägsta och raellersta skikt medföra skattelättnader som successivt steg med årsinkomsten för att vid en

Prop. 1974:132 49

årsinkomst på ca 200 000 kr. och en komraunal utdebitering av 24 kr./ skr. nå ett belopp på drygt 2 500 kr. Enligt utredningens mening bör av fördelningspolitiska skäl denna skattelättnad begränsas och vid de högsta inkomsterna helt elimineras genom kompenserande höjning av skattesatsen i skalans övre delar. Samtidigt är det dock enligt utredningen från olika synpunkter önskvärt att inte i någon mer betydande grad höja marginalskatten i systeraet.

Efter avvägning av nu anförda synpunkter föreslår utredningen att statsskatleskalan får följande nya utformning:

Beskattningsbar Skattesats inom

inkomst, kr, skiktet, %

- 15 000 7

15 000- 20 000 12

20 000- 25 000 17

25 000- 30 000 22

30 000- 40 000 28

40 000- 45 000 33

45 000- 65 000 38

65 000- 70 000 43

70 000-100 000 48

100 000-150 000 52

150 000- 56

Utredningen framhåller att en direkt jämförelse mellan den föreslagna statsskatteskalan och nu gällande skala ger en missvisande bild på grund av de väsentliga ändringama bettäffande grundavdragen och utredningens förslag om skatleavräkning för låginkomsttagare. Innebörden av förslaget på inkomstbeskattningens område framgår först när saratiiga dessa faktorer beaktas.

Ledamöterna Krönmark och Svensson har reserverat sig raot majori tetens förslag till statsskatteskala såvitt gäller skärpningen av skatten för inkomsttagare med högre inkomster. Ledamoten Tobisson, som anslutit sig till utredningens förslag som en helhetslösning, har i särskilt yttrande också uttalat betänkligheter raot denna skatleskärpning.

Skatleavräkning för låginkomsttagare

Beträffande låginkomsttagarna påpekar utredningen atl en generell skattesänkning för denna grupp gynnar även personer som inte kan sägas ha något påtagligt behov av särskUda skattelättnader. En sådan genereU åtgärd blir även raycket kostnadskrävande och skuUe nödvändiggöra en kompenserande ökning av skatteuttaget i skikten närmast däröver i syfte att av fördelningspolitiska skäl begränsa de skattelättnader sora annars tUlfaller inkomsttagare i dessa inkomstiägen. En sådan korapenserande skatteökning med åtföljande marginalskatteskärpning kan å andra sidan inte anses förenlig med tUläggsdirektiven.

Mot denna bakgrund diskuterar utrednuigen om det är raöjligt att finna en raetod för skattesänkning för låginkorasttagare sora dels är 4   Riksdagen 1974. 1 saml Nr 132

Prop. 1974:132 50

selektiv i den meningen att åtgärden inriktas på dem som bäst behöver den och dels inte gör det nödvändigt att företa kompenserande skalteskärpningar i de närmast högre inkomstskikten.

Utredningen erimar om att lagstiftaren i fråga om en särskild grupp av låginkomsttagare, nämligen folkpensionärer med ingen eUer låg sidoinkomst, fimnit det möjligt att medge skattelättnad i form av extta avdrag vid taxeringen enligt relalivt enkla och schablonmässigt utformade regler. Utredningen förkastar emeUertid tanken på att utvidga denna rätt till alla inkorasttagare i motsvarande inkomstlägen.

Utredningen anser sig inte heller med hänsyn tUl förslagets provisoriska karaktär böra pröva möjligheten att utforma någon ny metod av principiell innebörd. Utredningen överger därför tanken på att göra rätten till skattelättnad beroende av en prövning av den enskilde inkomsttagarens faktiska utkomstsituation och vad som orsakat denna.

Utredningen diskuterar i stället frågan i vUken mån det är möjligt att anknyta rätten till skattelättnad till storleken och arten av den skattskyldiges inkomster. Utredningen finner det inte möjligt att f. n. gå längre än att i princip anknyta rätten till särskild skattelättnad till storleken av den taxerade inkomsten och att dämtöver endast utforma ett par enkla schablonregler i syfte att avskUja vissa gmpper av inkomsttagare som generellt sett inte kan antas vara i behov av särskild skattelättnad.

Beträffande metoden för skattelättnad talar enligt utredningen både praktiska och andra skäl för att skattelättnaden tillgodoförs den enskilde oberoende av hans eget yrkande och att detta sker på debiteringsstadiet i form av avräkning av visst belopp från den slutiiga skatten.

Utredningen komraer således frara till att särskUd skattelättnad i form av avräkning från skatt bör medges enligt en enkel schablon för vissa av de inkomsttagare med låg taxerad inkomst som f. n. inte åtnjuter extra avdrag vid taxeringen i egenskap av folkpensionärer.

Utredningen föreslår alt den särskUda skatteavräkningen för låginkorasttagare blu: 250 kr./år för inkorasttagare, vars statligt taxerade inkomst inle överstiger 36 000 kr. Avräkningen föreslås skola medges individuellt för varje inkorasttagare och alltså utan hänsyn till makes inkomstförhållanden. Som en förutsättning för skatleavräkning föreslår ulredningen att inkomstlagaren skall ha fyllt 16 år den 1 november under beskattningsåret. Utredningen anser vidare att hänsyn såtUlvida bör tas tUl arten av den skattskyldiges inkomster att rätten tiU skatleavräkning görs beroende av att denne har A-inkomst på minst 4 500 kr. Skatteavräkningen är nämligen enligt utredningen motiverad främst i fråga om inkomsttagare sora har låg inkomst av förvärvsarbete eller som på gmnd av sjukdom eller arbetslöshet inte kunnat arbeta. Med denna utgångspunkt borde skatleavräkning medges endast mot inkomst-

Prop. 1974:132 51

skatt, som belöper på inkomst av förvärvsarbete eller på ersättning vid sjukdom eller arbetslöshet, raen däreraot inte raot skatt som är hänförlig lUl kapitalinkomster ra. ra. En ordning enligt vilken avräkning raedgavs endast mot skatt som belöper på vissa särskUda inkomstslag skulle dock aUtför raycket komplicera förfarandet. Det bör däremot enligt utredningens mening vara praktiskt möjligt att kräva att den skaltskyldiges inkomster tUl åtminstone någon del skall bestå av inkorast av förvärvsarbete eller motsvarande. Det har ansetts naturligt att anknyta tiU det i skattelagstiftningen redan tUlämpade begreppet A-inkomst, som i princip omfattar bl. a. inkomst av förvärvsarbete, sjukpenning och ersättning vid arbetslöshet men däremot inte kapitalinkoraster. Utredningen är medveten om att det här föreslagna kravet på viss minsta A-inkomst medför att en uppdelning på A- och B-inkomst i fortsättningen måste göras även i vissa fall där detta f. n. inte är nödvändigt. Det måsle dock antas att taxeringsnämnderaa i regel inte har någon svårighet att raed hjälp av deklarationema avgöra om kravet på viss rainsta Ä-inkomst är uppfyllt och att de genom en enkel markering kan raeddela detta tUl debiteringsmyndigheten.

Utredningen berör också frågan om det är lämpligt att genom en avtrappningsregel mildra den tröskeleffekt, som uppstår när skattskyldigs inkomst på gmnd av ett tUlskott passerar 36 000 kr. Äv praktiska skäl och raed hänsyn tiU det relativt ringa avräkningsbeloppet avvisar ulredningen eraellertid en sådan avtrappningsregel.

Utredningen framhåller att förslagets provisoriska karaktär gör det angeläget att reglema även i övrigt får en så enkel utformning som möjligt. Till skiUnad från nuvarande skattereduktion (hemraaraakeavdrag) behöver skatteavräkningen enUgt utredningens mening inte göras beroende av viss tids bosättning i Sverige. Inte heller torde det vara nödvändigt att vid bedömningen av om en skattskyldig med hänsyn tUl inkomstens storlek är berättigad till avräkning ta hänsyn till inkomst som beskattats enligt förordningen (1958: 295) om sjömansskatt.

Avräkningen bör enligt utredningen medges mot samma skatter och avgifter som kommer i fråga för nuvarande skattereduktion. Den bör beaktas även vid uppbörd av preliminärskatt. Detta betyder i fråga ora prelirainär A-skatt, att avräkningen bör inarbetas i källskattetabel-lema. Vad som bortfaUer vid skatteuppbörden bör — på sarama sätt som gäller i fråga om skattereduktion — helt bäras av staten.

Ledaraöterna Hörnlund och Gadd har i en reservation förordat att nuvarande skattereduktion avtrappas med 20 % av statiigt taxerad inkomst överstigande 50 000 kr. och att de skattemedel sora friställs genora avtrappningen tiUförs låglönegrupperna genora att skatteavräk-ningsbeloppet bestäras tUl 350 kr. Även ledamoten Hermansson anser att skattereduktionen bör avtrappas.

Ledamoten Krönmark har reserverat sig mot majoritetens förslag om

Prop. 1974:132 52

generell skatleavräkning för låginkomsttagare och i stället förordat avdrag vid taxeringen för inkomsttagare med bara under 16 år och raed högst 36 000 kr. taxerad inkomst.

Folkpensionärerna

En utgångspunkt för förslaget om skatleavräkning har varit att de låginkomsttagare som inte i egenskap av folkpensionärer har rätt till extra avdrag vid taxeringen, i annan form bör få särskUd skattelättnad. Av detta följer att skatteavräkningen i princip inte berör folkpensionä-rema. Folkpensionär, sora saknar eller har låg sidoinkorast, har rätt lill extra avdrag enligt de grunder som rUcsskatteverket fastställer. Enligt dessa gmnder har dock en folkpensionär, vars taxerade inkomst understiger 36 000 kr., inte alltid rätt tUl extra avdrag. Detta beror i vissa fall på de inkomstgränser som tiUämpas enligt tabellerna för extra avdrag. En annan anlednmg är att det extra avdraget tUl skillnad från den föreslagna skatteavräknuigen i vissa fall reduceras på gmnd av den skattskyldiges förmögenhet samt bestäms raed hänsyn tUl makars saramanlagda inkomst- och förmögenhetsförhållanden. Detta förhållande kräver enligt utredningen en saraordning mellan reglema för skatleavräkning och extra avdrag för att förhindra att folkpensionärer i vissa fall får högre skatt än låginkomsttagare i aktiv ålder. Från teknisk synpunkt anser utredningen det lärapligare att justera reglema om extra avdrag än att införa rätt tUl skatleavräkning för folkpensionärer i vissa inkomstlagen. Utredningen föreslår därför att rätten tUl extra avdrag utvidgas på så sätt att folkpensionärer vars inkorast till inte obetydlig del utgjorts av folkpension och vars statligt taxerade inkomst inte överstiger 36 000 kr. garanteras extra avdrag med visst minsta belopp. Detta belopp bör avvägas så att det ger i princip samraa skattelättnad som skatteavräkningen.  Utrednmgen bedömer  att  ett  extra  avdrag  med 500 kr. i de aktuella inkorastlägena bör ungefärligen motsvara ett avdrag från skatten på 250 kr. Med hänsyn tUl utformningen av reglerna om skatleavräkning bör minimiavdraget raedges oberoende av förmögenhet och utan hänsyn till makes inkomster. Detta betyder bl. a. att gift folkpensionär, som f. n, på grund av makes inkomst inte har rätt till extra avdrag, enligt förslaget får miniraiavdrag med 500 kr. Förslaget motverkar härigenom i någon mån de mindre önskvärda effekter som "sambeskattningen" vid bestämmande av extra avdrag i vissa fall kan medföra.

Sararaanlagda  effekter  på   besk att n in gs om rade t

Utredningen framhåller att innebörden av förslaget för den enskUde inkomsttagaren frarakoraraer sora den saramanlagda effekten av sjukförsäkringsavgiftens slopande, ändringama belräffande skatteskala och grundavdrag   samt  skatleavräkning  för  låginkomsttagare.   I  följande

Prop. 1974:132

53

tablå redovisas denna sammanlagda effekt och även verkningarna av de särskUda komponenterna. Beräkningarna avser i princip att belysa skillnaden i total inkomstskatt, genomsnittiig skattesats och raarginal-skattesats år 1975 (= 1976 års taxering) när förslagets regler tillämpas i stället för nuvarande regler. Det har antagils alt sjukförsäkringsavgiften slopats fr. o. m. inkomståret 1975 och att den nya skatteskalan m.m. tUlämpas på inkoraster sora förvärvats detta år. Vid beräkning av effekten av att sjukförsäkringsavgiften slopas har också antagits att något avdrag för sjukförsäkringsavgift inte längre förekoramer. Redovisningen avser löntagare utan förvärvsavdrag och s.k. hemmamake-avdrag (skattereduktion på 1 800 kr.). Den koraraunala utdebiteringen har antagits vara 24 kr. per skattekrona.

Av sammanställningen framgår bl. a. att den procentuella skattesänkningen är störst vid inkomster upp till 20 000 kr. .Räknat i kronor är skattesänkningen däreraot störst vid årsinkomst mellan 50 000 och 100 000 kr.; i dessa inkomstiägen uppgår den till drygt 2 000 kr,

Marginalskattemmskningen är störst i inkomstskikten raellan 30 000 och 50 000 kr,, där den maximalt raotsvarar drygt 10 procentenheter. En viss ökning av marginalskatten inträder av fömt angivna skäl vid högre inkomster. Ökningen stannar dock vid 1—3 procentenheter. Det bör observeras att den totala inkomstskatten enligt förslaget minskar vid årsinkomster upp till ca 190 000 kr.

Det bör understrykas att utredningen vid beräkning av effekten av att sjukförsäkringsavgiften slopas antagit att något avdrag för sjukförsäkringsavgift inte längre förekommer.

Årsin-	Ökning (-f) eller minskning (-		-) av inkomstskatten genom
komst kr.	förslaget
	p. g. a. slopad	p. g. a. änd-	p. g. a.	skatte-	totalt
	sjukförsäk-	rade grund-	avräkning.		kr.	%
	ringsavgift,	avdrag och	kr.
	kr.	skatteskala, kr,
1	2	3	4		5	6
10 000	-297	_	-250		-   547	-28,0
20 000	-366	-       3	-250		-   619	-12,0
30 000	-393	-   139	-250		-   782	- 8,5
40 000	-306	-1 029	—		-1335	- 8,9
50 000	-358	-1 784	—		-2 142	-10,1
60 000	-411	-1 790	—		-2 201	- 8,0
70 000	-441	-1773	—		-2 214	- 6,6
80 000	-337	-1 891	—		-2 228	- 5,5
90 000	-337	-1 791	—		-2128	- 4,5
100 000	-337	-1 691	—		-2 028	- 3,7
125 000	-313	-1 124	—		-1437	- 2,0
150 000	-313	-   374	—		-   687	- 0,8
200 000	-254	-f   447	—		-f   193	+ 0.1
300 000	-254	-f2 447	—		-f2193	+ 1,1

Prop. 1974:132 54

En uppfattning ora verkningarna av en kvarvarande avdragsrätt ger följande sammanställning (avrundade tal):

Årsinkomst, tkr.	Verkan av avdragsrätten
	vid 1976 års taxering, kr.
	(genomsnitt för riket)
10	130
20	190
30	290
40	410
50	540
60	640
70	690
80	790
100	790
150	830

Utredningen framhåller också att till redovisade skattelättnader även komraer förstärkning av bostadstUlägg m. m.

Det socialpolitiska området

Folkpensionärer i lägre inkomstskikt kan enligt uttednmgen träffas av höga marginaleffekter bl. a. på gmnd av avtrappningen av hustmtiUägg och kommunalt bostadstUlägg, HustmtUlägg och kommunalt bostadstUlägg reduceras f. n. med belopp motsvarande 50 % av den sidoinkomst som överstiger det s. k. avdragsfria beloppet, dvs. 2 000 kr. för ensamstående och 1 500 kr. för gift pensionär. Det enklaste sättet att lindra dessa marginaleffekter är att göra avtrappningen mindre brant. En lägre reduktionsfaktor medför även en förstärkning av stödet tUl folkpensionärer med sidoinkomster som ligger inom och ett stycke ovanför det nuvarande avtrappningsskiktet. Utredningen anser det motiverat att lindra marginaleffekterna för de folkpensionärer som har sådana sidoinkomster genom att minska avttappningen av hustmtiUägg och kommunalt bostadstUlägg. Avttappningen föreslås ske med en tredjedel av den sidoinkomst som överstiger det avdragsfria beloppet.

Bostadstillägg till barnfamiljer och låginkomsttagare utan bam utgår tUl ett mycket stort antal inkomsttagare. Utredningen har därför särskilt uppmärksammat de marginaleffekter som uppkommer på grund av avttappning av bostadstUlägg och övervägt olika principlösningar. I förevarande provisoriska förslag har utredningen staimat för en enhetlig reduktionsfaktor som det lämpligaste medlet att lindra marginaleffekterna. Reduktionsfaktorn föreslås bli 15 %. Utredningen erinrar om att förslaget i denna del överensstämmer med vad familjepolitiska kommittén förordat i sitt betänkande (SOU 1972:34) FamUjestöd. Utredningen vUl också justera gränsen för avtrappning och föreslår att reduceringsgränsen höjs med 3 000 kr. och alltså bestäms till taxerad inkomst på 26 000 kr,/år för barnfamiljer och 21 000 kr./år för låginkomsttagare utan barn.

Prop. 1974:132 55

Finansiering

Kostnadsberäkning  och   allraänna synpunkter

Slopandet av sjukförsäkringsavgiften för löntagare beräknar utredningen för år 1975 innebära ett bortfall av sjukförsäkringsavgifter på sammanlagt 2 950 mUj. kr. A andra sidan medför avgiftens slopande ökade skatteintäkter för staten och kommunema på gmnd av att de mkomsttagare som berörs av förslaget inte längre vid inkomsttaxeringen gör avdrag för sjukförsäkringsavgift. Vid beräkning av totalkostnaden för förslaget har utredningen avräknat belopp motsvarande intäktsökningen, nämligen 820 mUj. kr. för staten och 780 mUj. kr. för kommunema, eller sammanlagt 1 600 mUj. kr.

Övergången tUl fasta gnmdavdrag kan enligt utredningen för koraraunema antas medföra ett skattebortfall på 1 340 milj. kr. För staten kan skattebortfallet på gmnd av denna övergång och den saratidiga justeringen av skatteskalan beräknas tUl 1 270 mUj. kr.

Antalet inkomsttagare som år 1975 (1976 års taxering) berörs av skatteavräkningen har uppskattats tiU 2,3 mUjoner. Bland dera ingår ett raindre antal, för vUka inkorastskatten före avräkningen och därmed också avräkningsbeloppet understiger 250 kr. Totalkostnaden för skatteavräkningen och den samtidiga utvidgningen av det extra avdraget för folkpensionärerna beräknar uttedningen tUl 580 raUj. kr.

Införandet av en enhetlig reduktionsfaktor på 15 % för bostadstiUägg till bamfaraUjer och låginkomsttagare utan barn och den samtidiga justeringen av inkorastgränsen beräknas kosta staten 60 milj. kr. och kommunema 20 mUj. kr. Den lindrigare avtrappningen av hustmtUlägg och kommunalt bostadstiUägg för folkpensionärer beräknas kosta kommunema 70 raUj. kr. och staten 10 mUj. kr.

Den sammanlagda kostnaden för utredningens förslag blir i enlighet hänned (2 950—1 600-1-1 340-1-1 270-1-580-1-80-f 80 =) 4 700 railj. kr.

Beräkningarna avser kostnaderna vid fullt genomslag av reformen. De inkluderar således inte det belopp på 1 600 mUj. kr. som kan tillkomma för övergångsåret 1975 på gnmd av eftersläpande avdragsrätt för sjukförsäkringsavgift.

Finansieringen av förslaget bör enligt utredningen med hänsyn till skatteomläggningens provisoriska karaktär ske genom ett fåtal tekniskt enkla åtgärder och helst genom anlitande av en enda eller en huvudsaklig finansieringskäUa. De enda beskattningsformer sora var för sig kan tänkas ge belopp av den storleksordning det här är fråga om är mervärdeskatten och produktionsfaktorbeskattningen. En höjning av mervärdeskatten skulle delvis motverka de åtgärder som i belänkandet föreslagits i syfte att tUlgodose behovet av skattesänkning för låginkomsttagare. Utredningen vUl bl. a. med hänsyn härtill inte förorda finansiering genom mervärdeskatt.

Prop. 1974:132 56

Vid 1972 och 1973 års skatteomläggningar finansierades sänkningen av den statiiga inkorastskatten resp. slopandet av folkpensionsavgifien genora höjning av arbetsgivaravgifterna. I utredningens nu aktuella tUl-läggsdirektiv anges också att finansiering av förslaget kan tänkas ske genom skatteuttag på produktionen efter principer liknande dera som tillämpats vid de två senaste skatteomläggningarna.

Utredningen har raed hänsyn härtUl haft särskUd anledning att pröva möjlighetema att finansiera förslaget genora skatt uttagen på produktionen.

Enligt utredningens uppfattaing är arbetsgivaravgiftema enda tänkbara finansieringsraedel på produktionsfaktorbeskatlningens område. En höjning av dessa avgifter framstår i dagsläget sora den enda finansieringskälla sora kan ge belopp av tUlräcklig storleksordning. Ora inkomstskattesänkningen kombineras med en höjning av arbetsgivaravgifterna får reformen delvis samma principiella innebörd som 1973 års skatteomläggning. Avgiftshöjningen måste, frarahåller utredningen, självfallet kombineras med de konjunkturpolitiska åtgärder sora raed hänsyn till förhållandena vid genomförandet kan anses påkallade.

Utredningen förordar alltså finansiering genom höjda arbetsgivaravgifter.

När det gäller den närmare utformningen av finansieringsförslaget skiljer utredningen mellan kostnaden för slopande av sjukförsäkringsavgiften för löntagare och övriga reformkostnader.

Kostnaderna  för  att  slopa  sjukförsäkringsavgiften

Utredningen anser det ligga närmast tUl hands att finansiera denna del av reformen genom en höjning av den socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen sora uttas hos arbetsgivama och sora f. n. utgår raed 3,8 % av avgiftsunderlaget.

Höjningen av arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift bör enligt utredningen avvägas så att täckning i princip erhålls för det beräknade inkomstbortfallet för sjukförsäkringen vid slopandet av de försäkrades sjukförsäkringsavgift, 2 950 mUj. kr. En höjning av procentsatsen för socialförsäkringsavgiften för sjukförsäkringen från 3,8 till 6,1 % kan beräknas ge i det närraaste full kostnadstäcknmg (2 920 mUj, kr,).

Den egenavgift tUl sjukförsäkringen som tas ut på inkomst av annat förvärvsarbete skall enligt utredningens förslag behåUas, I samband med den översyn av avgiftsreglerna som reformen föranleder finns det dock, enligt utredningen, anledning att överväga vissa ändringar i tekniken för uttaget av företagarnas egenavgifter. Utredningens förslag i fråga om inkomst av anställning innebär att nuvarande egenavgift som beräknas  särskilt för varje försäkringskassa ersätts av  en socialför-

Prop. 1974:132 57

säkringsavgift som är enhetlig för hela riket. Starka administrativa skäl talar för att även egenföretagarnas egenavgift i fortsättningen bör beräknas enligt för hela riket enhetliga gmnder. Det förslag till ändring av bestämraelserna i 19 kap. AFL, sora utredningen lägger fram, bygger på att egenavgifterna i fortsättningen skall uttas efter enhetliga grunder, varvid fömtsätts att procentsatsen — i de fall då ingen särskUd karenstid gäller — motsvarar procentsatsen för arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen eller 6,1 % enligt förslaget,

Arbetsgivamas nuvarande socialförsäkringsavgift tUl sjukförsäkringen — 3,8 % av löneunderlaget — är enligt prop. 1973: 46 avvägd så att den beräknas täcka ca 40 % av sjukförsäkringens kostnader (med undantag för kostnaden för egenföretagarnas sjukpenning). I den raån influtna socialförsäkringsavgifter avviker från den angivna riktpunkten för dessa avgifters andel av sjukförsäkringens kostaader sker en reglering genora överföring på eller ianspråktagande av raedel från allmänna sjukförsäkringsfonden. Enligt utredningens förslag koraraer socialför-säkringsavgiftema att svara för 2/3 av sjukförsäkringskostnaden. Återstående 1/3 täcks genom statsbidrag. Den aUmänna sjukförsäkringsfonden bör liksom hittUls kunna användas för att reglera avvikelser mellan socialförsäkringsavgifter och nämnda 2/3 av sjukförsäkringskoslnader-

Övriga reformkostnader

Ulredningen föreslår att kostnaderna för övriga åtgärder täcks genora höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften.

En höjning av procentsatsen från nuvarande 4 % tUl 5,3 % skulle ge en intäktsökning för staten på 1 820 mUj, kr., varav 1 730 mUj, kr. härrör från avgifter som betalas av arbetsgivare och 90 milj, kr, från egenavgifter. Det har förutsatts att 660 milj, kr, disponeras för att korapensera koraraunema för deras kostnader.

Finansieringen har beräknats raed hänsyn tUl reformkostnaden vid fullt genoraslag av reformen. Såsom framhållits uppkoraraer för övergångsåret 1975 ett bokföringsmässigt inkomstbortfall om avdragsrätlen för löntagarnas sjukförsäkringsavgift behålls. Utredningen har inte lagt fram förslag tiU täckning av detta bortfall. Om täckning av bortfallet anses erforderlig, kan detta ske på olika sätt, t.ex. genora ökning av den allraänna arbetsgivaravgiften raed ytterligare 1,1 procentenhet för år 1975 eUer genom att avdragsrätten slopas vid 1976 års taxering.

Ledamöterna Andersson, Mundebo, Krönraark och Svensson har reserverat sig mot utredningens förslag till finansiering av reformen.

Andersson och Mundebo motsätter sig utredningens förslag ora en höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften. Reservantema anser det inte nödvändigt att helt kompensera stat och kommun för de totala

Prop. 1974:132 5g

effektema av utredningens förslag och framhåller vidare bl. a. att skattereformen delvis bör kunna vara självfinansierande.

Krönmark anser det inte riktigt att nu binda sig för en finansieringsmetod enligt raajoritetens förslag och föreslår bl. a. tillsättandet av en besparings- och rationaliseringskommitté.

Svensson anser att man bör avvakta den samhällsekonomiska utvecklingen innan stäUning tas tUl finansieringsmetod.

Ledamoten Tobisson har i särskilt yttrande uttalat sig i samma riktning som Svensson.

Remissyttrandena

Allmänt

Flertalet remissinstanser ställer sig positiva till utredningens förslag och anser alt de i huvudsak kan godtas. Det gäller bl. a. löntagarorganisationerna. LO tillstyrker förslagen utom såvitt gäller tidpunkten för slopande av avdragsrätten för sjukförsäkringsavgiften och med vissa principiella förbehåU beträffande reglerna om bostadstillägg. TCO konstaterar att förslagen i stort sett ansluter sig lill organisationens skaltepoUtiska inställning och att de är så konstruerade, att de underlättar långsiktiga lösningar. SACO tUlstyrker förslagen sora en helhetslösning men gör erinringar beträffande skärpningen av marginalskatten vid högre inkomster. RRV anser att de föreslagna åtgärderna i stort sett uppfyUer de i direktiven angivna önskemålen samtidigt som vissa administrativa förenklingar uppnås. En liknande helhetsbedömning gör bl. a. socialstyrelsen. Svenska kommunförbundet och flertalet länsstyrelser.

Många remissinstanser anser det eraellertid angeläget att betona förslagets karaktär av provisorium. Sålunda tillstyrker LO förslaget till skatteskala och skatleavräkning med kraftigt understrykande av den provisoriska karaktären. Näringslivets skattedelegation betonar också att det fraralagda förslaget måste ses sora ett provlsoriura och förutsätter alt en ny justering av inkorastbeskattningen görs med verkan från år 1976. I annat fall kommer staten genom inflationen automatiskt att få skatteintäkter raed större belopp än som förutsatts. Även TCO, SACO och SR framhåller behovet av ytterligare skatteomläggningar efter år 1975.

Länsstyrelsen i Östergötlands län understryker att tUlfälliga lösningar av nu ifrågakomraande slag aldrig är eftersträvansvärda ur skatteadmi-nistrativ synpunkt. Kortsiktiga lösningar på beskattningsområdet uppfattas inte bara av allmänheten som besvärande, utan även de tUlämpande myndighetema upplever ständiga och många gånger kortsiktiga förändringar i beskattningsreglerna som högst otillfredsställande. Mot bakgrund härav finner länsstyrelsen det godtagbart att skatleulredningen

Prop. 1974:132 59

i föreUggande förslag begränsat sig tUl förhållandevis enkla ändringar i nuvarande skatte- och bidragssystem.

RRV ifrågasätter med tanke på förslagets provisoriska karaktär om inte utredningen borde ha analyserat och redovisat möjlighetema att åstadkomma de önskade effekterna med hjälp av ett mer generellt verkande medel. Möjlighet finnes enligt RRV att med hjälp av t. ex. etl aUmänt statsskatteavdrag, varierat i skilda inkorastskikt, åstadkomma både skattelättnader i låginkomstskikten och lättnader av marginaleffekter på gmnd av utformnmgen av skatte- och bidragssystemen i meUaninkomstskUiten,

Sjukförsäkringsavgiften

Alla remissinstanser som yttrat sig i denna del har antingen uttryckligen tUlstyrkt förslaget att slopa avgiften på anslällningsinkomst eller läranat det utan erinran.

LO konstaterar att avgiften efter avdrag vid taxeringen blir ungefär lika stor för alla inkomsttagare, att den alltså relativt sett drabbar låginkomsttagarna hårdast och att ett slopande av avgiften därför innebär särskilt betydande lättnader för dem. Även SACO framhåUer reformens låginkomstprofil.

Flertalet instanser har särskUt uppehåUit sig vid den administrativa aspekten. RFV anser att nuvarande förfarande med sjukförsäkringsavgiften är tids- och kostnadskrävande och att reformen medför stor administtativ vinst. Samma uppfattaing har bl. a. RRV, flera länsstyrelser och Föreningen Sveriges fögderichefer. Länsstyrelsen i Värmlands län anser dock att förslaget kommer att leda till att problemet att avgöra vem som är arbetstagare resp. egen företagare accentueras.

RRV ifrågasätter om inte egenavgift även i fortsättningen bör tas ut på kapitalinkomster och andra inkomster som inte härrör från förvärvsarbete, eftersom den som har sådana inkomster kommer i åtnjutande av vissa sjukförsäkringsförraåner. Enligt RRV:s raening kan ifrågasättas om de administrativa skäl sora utredningen raotiverat avgiftsbefrielse med är så avgörande att t. ex. en reducerad egenavgift inte kan tas ut av inkomsttagare med inkomst av annat än förvärvsarbete.

Ett par remissinstanser berör frågan om sambandet mellan förmåner och avgifter. RSV anser att förslaget medför att della samband försvinner för försäkrad med anställningsinkomst och att det inte kan uteslutas att detla i vissa fall leder till försök att utan reell bakgmnd höja den sjukpenninggrundande inkomsten och därraed också sjukpenningen. Mot bakgmnd härav kan det enligt RSV visa sig nödvändigt att bygga ut informationen mellan sjukförsäkrmgs- och skattesystemen. Lantbrukarnas skattedelegation, sora godtar förslaget att slopa avgiften med hänsyn till förenklingsvinsten, anser alt det dock i princip bör

Prop. 1974:132 60

föreligga ett synbart saraband mellan förmåner och avgifter, eftersom förmånstagarna endast därigenom får en uppfattnmg ora kostnaden för förmånen. Delegationen finner liksom RSV att förslaget nödvändiggör förbättrad sjukpenningkontroll.

Förslagets konsekvenser för försäkringskassornas stäUning berörs av Försäkringskasseförbundet och RFV. Förbundet konstaterar att borttagandet av kassornas möjligheter att ta ut individuella sjukförsäkringsavgifter för löneinkomster kan medföra att kassornas slällning som självständiga offentliga organ mbbas. Förbundet anser att nuvarande systera fungerar raycket bra och fömtsätter därför att ett borttagande av avgifterna inte koraraer alt raedföra någon förändring av kassornas ställning. RFV anser inte heller att förslaget bör leda till att kassornas nuvarande status som självständiga offentligrättsliga organ rubbas eUer att försäkringskassornas nuvarande besvärsrätt i sjukförsäkringsärenden påverkas. RFV framhåller dock att förslaget i hög grad påverkar försäkringens ekonomiska struktur. Verket har tillsatt en arbetsgrupp för att göra en översyn av systeraet för tiUhandahållande av rörelsemedel åt försäkringskassorna. Beträffande allmänna sjukförsäkringsfonden anser RFV det praktiskt att regeringen får möjlighet att meddela allmänna föreskrifter för transaktionerna med fonden. Vidare föreslår RFV att frågan om hur man skall förfara med de fonder för den obligatoriska sjukförsäkringen, sora nu finns hos försäkringskassorna, blir föreraål för särskild utredning. Följdändringarna beträffande egenföretagamas avgifter berörs också av RFV. Enligt RFV innebär utredningsförslaget vissa avgiftshöjningar för denna kategori utom vid raycket låga inkomster. Med beaktande av att avgiften är avdragsgUl vid taxeringen beräknar RFV höjningen tUl raellan ca 100 och 320 kr. vid årsinkoraster raellan 20 000 och 50 000 kr. RFV bedömer höjningarna som förhållandevis måttliga och anser att de får godtas. RFV framhåller att höjningarna beror på att företagarna som nu — genom att de får del av arbetsgivaravgifter — svarar för endast ca 27 % av kostnaderna för sjukvård och förvaltaing efter reformen får svara för ca 67 % även av dessa kostnader.

Många remissinstanser har ytttat sig i frågan om löntagarnas eftersläpande avdragsrätt för sjukförsäkringsavgift bör slopas eUer ej. Meningarna är raycket delade.

RRV anser ett slopande av den kvarvarande avdragsrätten vara det alternativ vars statsfinansiella effekter närmast ansluter sig till utredningens direktiv.

LO uttalar sig lUcaledes för ett slopande av avdragsrätten och framhåUer att full fördelningspolitisk effekt annars inte uppnås förrän år 1976. För slopande av avdragsrätten uttalar sig också kammarrätten i Göteborg, socialstyrelsen, länsstyrelsen i Västmanlands län och Svenska kommunförbundet.

Prop. 1974:132 61

Ä andra sidan anser TCO det vara ett oeftergivligt krav att arbetstagarna inte fråntas avdragsrätlen vid 1976 års taxering. SR anser också att avdragsrätten skall behåUas, och SACO ställer sig av tekniska, praktiska och principiella skäl bestämt avvisande till att slopa avdragsrätten. Mot elt slopande av avdragsrätten uttalar sig vidare länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands och Norrbottens län samt Föreningen Sveriges fögderichefer och Lantbrukarnas skattedelegation. Några av dessa remissinstanser anser bl. a, att det skulle vara förenat med praktiska svårigheter att vid taxeringen år 1976 behöva skilja mellan löntagares och egenföretagares avgifter.

Beskattningsområdet

Fasta grundavdrag

De myndigheter som uttalat sig på denna punkt har i aUmänhet ställt sig raycket positiva till förslaget. Man har frarahåUit att den nuvarande avtrappningen raedför såväl svårigheter för den enskUde att överblicka beskattningsresultatet sora belastning och raerarbete för skattemyndigheterna. Övergången till fasta gmndavdrag har bedömts ge betydande administrativa vinster. Bland de myndigheter som understrukit de administrativa fördelama kan nämnas RSV, flertalet av de hörda länsstyrelserna. Föreningen Sveriges fögderichefer och TOR.

Statsskatteskalan

Som fraragått av redogörelsen för remissinstansernas allmänna synpunkter har flertalet av dessa ställt sig positiva tUl utredningens olika förslag betraktade som en helhetslösning. Häri har i allmänhet också legat att förslaget tUl statsskatteskala i princip godtagils, I flera yttranden återkommer dock synpunkten att skatteavräkningen bort arbetas in i skatteskalan. En annan fråga som uppmärksararaats i en del yttranden är den föreslagna marginalskatteskärpningen i högre inkomstskikt. SACO anser att det är både onödigt oeh olämpligt att nu höja margi-nalskattesatsema och att en sådan höjning försvårar vidare omläggningar av skattesystemet. Föreningen Sveriges fögderichefer framhåller att höjningen har ringa statsfinansieU betydelse och anser atl den kan raedföra ökad benägenhet tUl skatteflykt. Länsstyrelsen i Värmlands län ifrågasätter ora det är befogat att skärpa progressionen när realin-komsterna ändå tenderar att sjunka på gmnd av inflationen. Lämpligheten av marginalskatteskärpnmgen bestrids eller sätts i fråga även av kammarrätten i Göteborg, länsstyrelsen i Skaraborgs län. Näringslivets skattedelegation. Lantbrukarnas skattedelegation och TOR.

Prop. 1974:132 62

Skatteavräkningen

Endast ett fåtal av de remissinstanser, som särskUt berört förslaget ora skatleavräkning, har läranat det utan erinran. LO, TCO och SACO synes dock i princip godta lösningen. Delsarama gäller länsstyrelsen i Västernorrlands län.

Övriga instanser som tagit ställning till skatteavräkningen har antingen riktat anmärkningar mot olika punkter av förslaget eller ställt sig tveksamma tiU eller uttryckligen avstyrkt lösningen i dess helhet.

Från rent adrainistrativa synpunkter har kritiken varit särskUt stark. RRV anser inte att det frarajar förenkling av skattesysteraet att parallellt med ett flertal andra åtgärder på beskattningsområdet föra in en särskUd skatleavräkning för att nå endast vissa begränsade effekter. Flertalet tillämpande myndigheter befarar alt skatteavräkningen komraer att medföra inte obetydligt merarbete för såväl taxeringsnämnder som för lokala skattemyndigheter. Till denna grupp av remissinstanser hör både flertalet av de länsstyrelser sora yttrat sig och de lokala skattemyndigheter som dessa länsstyrelser hört i frågan. Samma farhågor förs fram av Föreningen Sveriges fögderichefer och TOR.

Flera remissinstanser finner den tröskeleffekt sora uppkoraraer vid inkoraster strax över 36 000 kr. ytterst betänklig. Kammarrätten i Göteborg frarahåller att tröskeleffekten kan motsvara mer än 100 % av ett inkomsttillskott. Sararaa förhållande betonas av bl. a. Näringslivets skattedelegation. Även RSV finner effekten starkt besvärande och förordar därför att avräkningsbeloppet vid inkorast över 36 000 kr. avtrappas med 10 % av överskjutande belopp. RSV anser visserligen alt en avtrappning har administrativa nackdelar raen bedöraer den vara tekniskt genoraförbar. Betänkligheter inför tröskeleffekten anförs också av bl. a. länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Västmanlands och Norrbottens län, SHIO och Lantbrukarnas skattedelegation.

Bland de rayndigheter som ställt sig avvisande till skatteavräkningen har flertalet ansett att ett likvärdigt resultat kan erhållas genora justering av skatteskalan, eventuellt i förening med utökning av gmndavdragen. Kammarrätten i Göteborg nämner även barnavdrag för skattskyldiga med taxerad inkomst på högst 36 000 kr. som en tänkbar lösning. Statskontoret förordar i stället höjt schablonavdrag i förvärvskällan tjänst.

1 fråga om den närmare utformningen av förslaget anser RSV att det inte finns skäl att ge även skattskyldiga som är bosatta utomlands rätt tUl skatteavräkning. Vidare anser RSV liksom länsstyrelsen i Stockholms län att "skatteavräkning" är mindre lämpligt och föreslår benämningen "särskUd skattereduktion". Vid nedsättnmg av skatt enligt förordningen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall skall det skattebelopp som nedsätts beräknas som om skattereduktion inte skett.

Prop.1974:132 63

Samma sak bör enligt RSV gälla vid skatteavräkning. RSV liksora RFV anger också vissa önskvärda följdändringar i uppbördsförordningen.

Folkpensionärerna

Förslaget om ett minimibelopp på 500 kr. för extra avdrag tUlstyrks av länsstyrelsen i Västernorrlands län, LO, Föreningen Sveriges fögderichefer. Försäkringskasseförbundet och PRO. RRV har inte heller något principiellt att invända mot förslaget.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län avstyrker uttryckligen såsom en följd av länsstyrelsens ställningstagande bettäffande skatteavräkningen.

Det förhållandet att minimiavdraget enligt förslaget skall medges oberoende av makes inkomst och förmögenhet berörs i några yttranden. Kammarrätten i Göteborg anser att förslaget koraraer att gynna inkoraststarka gmpper. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att förslaget i denna del innebär ett inte önskvärt frångående från den skatteförmågepruicip som hittUls gällt vid beviljande av extra avdrag vid taxeringen. Lantbrukarnas skattedelegation anför liknande synpunkter.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att den närmare innebörden av förslaget inte entydigt framgår av betänkandet. Enligt länsstyrelsen kan betänkandet antingen tolkas så att alla folkpensionärer med en taxerad inkomst på högst 36 000 kr. skall erhålla extra avdrag med 500 kr. och att de dämtöver i förekoramande fall skall få extra avdrag enligt nuvarande regler. Länsstyrelsen anser dock att betänkandet också kan tolkas så att extra avdrag skall medges enligt nuvarande regler men med ett garanterat miniraibelopp i vissa fall. Ett förtydligande anses önskvärt. Om det sistnämnda tolkningsalternativet är det avsedda, efleriyser länsstyrelsen närmare anvisningar om samordningen med nuvarande regler, särskilt med hänsyn tUl fördelningen av extta avdrag mellan makar.

RSV tycks utgå från att förslaget har den innebörd som framgår av det första av de av länsstyrelsen i Malmöhus län anförda altemativen. RSV synes också uppfatta förslaget så att uttrycket "folkpensionär" avses omfatta alla som uppburit någon folkpension under året och alltså inte endast — såsom fallet är raed 50 § 2 mora, fjärde stycket KL — skattskyldiga vars inkorast tUl icke obetydlig del utgjorts av folkpension.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att uttedrungens förslag kräver ändring av 50 § KL raed anvisningar och kammarrätten i Göteborg ifrågasätter ora inte de föreslagna bestämmelsema med hänsyn tUl sin grundläggande natur bör tas in i KL.

RSV framhåller att förslaget medför en tröskeleffekt vid inkomster

Prop. 1974:132 64

strax över 36 000 kr. och föreslår därför successiv avtrappning av avdraget i dessa inkomstiägen

PRO heraställer alt beloppet för skattefri sidoinkomst skall höjas till 4 000 kr. för ensamstående och 6 000 kr. för två makar tUlsamraans samt att "nuvarande samtaxering" av pensionärer skall upphöra.

Hustratillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension

Förslaget om lägre reduktionsfaktor för hustmtUlägg och kommunalt bostadstUlägg tUl folkpension tUlstyrks av RFV, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Västernorrlands och Norrbottens län. Pensionsålderskommittén och PRO. RRV finner förslaget acceptabelt men framhåUer samtidigt att förslaget inte innebär att marginaleffekterna försvunnit utan att de förskjutits uppåt i inkorastlägena. Även LO tUlstyrker förslaget raen anför samtidigt att skUlnaden mellan den skatt sora betalas av en folkpensionär och av en person i aktiv ålder är betydande ända upp i inkorastlägen sora väl motsvarar vissa LO-medlemmars inkomster från heltidsarbete och att enligt LO:s mening alla låginkorasttagare helst bör behandlas lika skatteraässigt.

RFV anför att en följd av förslaget är att raan kan koraraa upp i avsevärt högre inkomstskikt än vad sora nu är faUet innan förmånerna helt upphör. Med exempel belyser RFV att den övre gränsen för kommunalt bostadstillägg kan variera avsevärt beroende på storleken av det oreducerade tUlägget och att detsamma gäller också hustratUläggen, efiersom dessa tillägg börjar reduceras först sedan bostadstUlägget kon-sumerals. Försäkringskasseförbundet anser att den föreslagna förändringen medför att de inkomstprövade förmånerna i viss raån ändrar karaktär. De kan inte längre ses som stöd till pensionärer med inga eller endast låga sidoinkomster. I stället blir bostadstiUägget mer ett allmänt bostadsslimulerande stöd tiU pensionärerna sora grupp och hustrutillägget en standardhöjning för pensionärshustrurna. Förbundet anser att denna fråga blivit för litet belyst i utredningen.

De adrainistrativa konsekvenserna berörs i några yttranden. Enligt RFV kan förslaget väntas medföra en avsevärd ökning av arbetet främst hos försäkringskassornas lokala enheter och försäkringsnämnderna under de närmaste månaderna omkring årsskiftet 1974/1975. Försäkringskasseförbundet anför att handhavandet av de komraunala bostadstilläggen och hustmtilläggen medför stora adrainistrativa problem och anser att en förenklad handläggning av dessa förmåner bör utredas.

PPO anser att det reduktionsfria beloppet bör höjas tUl 4 000 kr. för ensamstående och 6 000 kr. för två makar tillsaramans.

Prop. 1974:132 65

FinansierLig

Utredningens förslag i denna del har fått ett blandat mottagande

LO tillstyrker förslagen om ökad socialförsäkringsavgift och allmän arbetsgivaravgift. Saratidigt anförs att en ökning av den allraänna arbetsgivaravgiften är att föredra framför socialförsäkringsavgiften från såväl fördelningspoliliska som administrativa utgångspunkter raen att det dock i ett förslag av föreliggande provisoriska karaktär kan vara svårt att frångå socialförsäkringsavgiften. Även SACO tiUstyrker förslagen och anför att organisationen för sin del komraer att beakta arbetsgivarnas härav föranledda kostnadsökningar i 1975 års förhandlingar.

RRV delar utredningens uppfattning om att finansieringen bör ske på ett så tekniskt enkelt sätt och med så små ändringar i nuvarande regelverk som möjligt. De föreslagna finansieringsvägama anses från dessa synpunkter vara lämpliga och innebär enligt RRV:s bedömning inga större administrativa komplikationer vid inordnande i nuvarande systera. RRV frarahåller saratidigt att avgifterna kan ha väsentliga övervältringseffekter och att härigenom indirekt uppkommer stalsfinan-siella effekter av skUda slag, t. ex. genom annorlunda löneutveckling, prishöjningar, avdragsrätt för eriagda avgifter etc. Det påpekas att dessa effekter, som i stor utsträckning hittiUs är outtedda, kan ha stor betydelse och kan innebära både förstärkning och urholkning av de avsedda effekterna av utredningens förslag. De finansiella effekterna kan dessutom bli olika på lång och kort sikt vUket innebär vissa kassamässiga konsekvenser. En noggrann bedömning av dessa effekter bör enligt RRV:s raening göras innan ställning tas tUi utredningens förslag.

Företagsskatteberedningen framhåller att produktionsfaktorbeskalt-nmgen ingår som en integrerande del i beredningens uppdrag att göra en avvägning av företagsbeskattningens olika element. Beredningen har för att få underlag för sina överväganden på området gett Industriens utredningsinstitut i uppdrag atl utreda produktionsfaktorbeskalt-ningens ekonomiska effekter och att institutet lämnat en preliminär rapport som kan saraiuanfattas så att institutet inle kunnat finna några väsentliga skillnader raellan arbetsgivaravgifter och andra kostnader för arbetskraft. Vad beträffar skatteutredningens finansieringsförslag konstaterar beredningen att avgiftsuttaget avpassats så att ökningen i kronor molsvarar kostnaderna för reformen. Utredningen har därvid inte tagit hänsyn till att dessa avgifter är avdragsgilla vid företagens inkorastlaxering. Genora avdragsrätten påverkas den beskattningsbara inkorasten i företagen och därmed deras direkta skattebelastning. Storleken av det skattebortfall det här rör sig om är svår alt uppskatta men bör enligt beredningen beaktas.

Svårigheterna att bedöraa verkningarna av finansieringsförslagen på

5   Riksdagen 1974.1 saml Nr 132

Prop. 1974:132 66

sysselsättning, prisbildning och löneförhandlingar frarahålls också av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, sora anser att avgifterna redan nu kan vara raycket betungande för en stor grupp hantverkare, fiskare och andra småföretagare.

Näringslivets skattedelegation anmärker att ulredningen inle gjort något försök till analys av avgifternas effekter på förelagsslmklur, rationaliseringstakt ra. ra. Osäkerheten i utredningens bedöraning visar sig enligt delegationen däri att utredningen funnit det nödvändigt att vid beräkningen av den finansiella effekten av en avgiftshöjning anlägga ett statiskt betraktelsesätt. Avkastningen har beräknats utan hänsynslagande till effektema av avdragsrätt, övervältring ra. ra. Delegationen konstaterar att utredningens förslag till finansiering i princip innebär att det inkomstbortfall som skattelättnaden för löntagarna föranleder ersätts med arbetsgivaravgifter som visserligen ger det allraänna en raot bortfallet svarande bmttoinkorast, raen vilka netto ger betydligt mindre eftersom de är avdragsgiUa för företagen. Della kan enligt delegationen givetvis inte ses på annat sätt än sora en form av skattelättnad, vars storlek kan uppskattas till någon raUjard. Reforraen bör enligl delegationen till betydande del vara självfinansierande genom sin konsurations- och konjimklurstimulans, sora medför en ökning av inkomstunderlaget för beskattningen. Enligt delegationens uppfattning är det ännu för tidigt att fatta något beslut hur finansieringsfrågorna skall lösas.

Även SHIO är kritisk mot finansieringsförslagen och anser alt en höjning av arbetsgivaravgifterna inle är en acceptabel finansieringsmetod. Lantbrukarnas skattedelegation finner höjningen av socialförsäkringsavgiften godtagbar men motsätter sig en höjning av den allraänna arbetsgivaravgiften, varvid de av avgiften förorsakade svårigheterna för arbetskraftskrävande företag och egenföretagare betonas.

Frågan ora avgiftskontrollen har tagits upp av flera remissinstanser sora framhållit att det ökade uttaget av arbetsgivaravgifter nödvändiggör utbyggnad och effektivisering av arbetsgivarkonlrollen inora avgiftsorarådet. Denna synpunkt framförs bl. a. av RSV som anser alt de nuvarande resurserna är mycket små i förhåUande till de stora beloppen. Det ökade kontrollbehovet understryks också av länsstyrelserna i Östergötlands och Malmöhus län, företagsskatteberedningen och LO.

Verkningarna för kommunerna berörs bl. a. av 5veni-ka kommunförbundet och Landstingsförbundet. Förbundens slutsatser är att effektema på kommunemas skatteunderlag och skatteinkomster blir mycket stora. Särskilt betydande antas verkningarna bli budgetåren 1977 och 1978, då nettoförändringen i form av inkorastrainskning på gmnd av skatteutredningens och bostadsskattekoramitténs förslag beräknats till sammanlagt 8 190 resp. 5 750 milj. kr. Förbunden gör anmärk-

Prop. 1974:132 67

ningar såväl mot skatteutredningens beräkning av intäktsökningen på gmnd av löntagarnas upphörande avdragsrätt för sjukförsäkringsavgift som mot att utredningen vid sin bedömning av kommuners och landstings kompensationsbehov inte beaktat den reducering av skatteunderlagets tUlväxt som följer av att löneökningar ersätts av arbetsgivaravgifter. Vidare anmärks att ulredningen inte alls berört konsekvenserna för kompensation till kommuner och landsting av det system som gäller för avräkning mellan stat och kommun vid skattemedelsleveranserna. Det anförs att avräkningssysteraets konstmktion leder till att effektema blir raycket ojämnt fördelade under de första åren. Sammanfattningsvis betonas behovet av att kompensalionsfrågorna blir lösta utan dröjsmål.

Ängelägenheten av tillräcklig kompensation till kommuner och landsting understryks också av länsstyrelserna i Malmöhus, Värmlands, Västmanlands och Västernorrlands län.

Kommunalekonomiska utredningen anser att konsekvensema av skatteutredningens finansieringsförslag för den framtida inkomstutvecklingen i kommunerna inte kan beräknas med precision samt uttalar allmänt att i anslutning tUI förslagets fortsatta beredning bör genomföras särskilda beräkningar av samtiiga föreslagna ändringars sammantagna slutliga effekter på kommunernas inkomster och utgifter under samtidigt hänsynstagande till utbelalningssystemets konstmktion.

Departementschefen Allmänna synpunkter

En omfattande översyn av vårt skattesystem sker f. n. inom 1972 års skatleuiredning (Fi 1972: 02). Huvuduppgiften för utredningen är att bedöma de fördelningspolitiska aspekterna på skatte- och avgiftssystemet. Utredningen skall också uppmärksamma konstruktionen av statliga bidragssystem och frågan om beskattning i stället för inkomstprövning och bidrag. Vidare prövar utredningen de indirekta skatternas fördelningspolitiska effekter och konstruktion.

Utredningsuppdraget är omfattande och arbetet torde ta relativt lång tid i anspråk. Det är emellertid angeläget att vissa frågor löses provisoriskt i avvaktan på utredningens slutliga förslag. En sådan fråga är bl. a. den s. k. marginaleffekten vid inkomstökningar. Genom tilläggsdirektiv har jag uppdragit åt utredningen att med förtur söka åstadkomma en lindring av marginaleffekten för inkomsttagare i mellaninkomstlägena och beakta behovet av skattesänkning för inkomsttagare med lägre inkomster. Enligt tUläggsdirektiven har det ålegat utredningen att anvisa lämpliga finansieringsvägar för sitt förslag. Uppdraget att lägga frara förslag ora en provisorisk justering av inkomst-

Prop. 1974:132 68

skatten får ses sora en fortsättning av regeringens politik att koppla sararaan skatter, sociala avgifter och löner för att därigenora åstadkomma reella lönehöjningar för de anställda utan att löneökningama blir oacceptabelt höga från stabiliseringspolitisk synpunkt eller att en alltför stor del av löneökningarna går bort i skatt.

Utredningen har nu lagt frara förslag enligt tilläggsdirektiven. Förslaget, som avses träda i kraft den 1 januari 1975, innebär i korthet följande.

Sjukförsäkringsavgiften för löntagare slopas. Nuvarande avtrappning av gmndavdragen upphör och statsskatteskalan anpassas i syfte att lindra marginalskatten i mellaninkorastiägena. Sänkningen av marginalskatten är 5—10 procentenheter i inkoinstlägena 30 000—50 000 kr. Ett särskilt låginkoraslstöd raedges i förra av avdrag på skallen raed 250 kr. Stödet utgår till inkorasttagare i aktiv ålder raed en statiigt taxerad inkomst på högst 36 000 kr. Resultatet av dessa åtgärder är skatte- och avgiftssänkningar för alla inkomsttagare utora de sora befinner sig i de högsta inkorastlägena. Procentuellt är sänkningarna slörsl \ id årsinkoraster upp lill 20 000 kr. Räknat i kronor är sänkningarna störst i inkomstiägena 50 000—100 000 kr. där de uppgår till drygt 2 000 kr.

Även folkpensionärerna föreslås få förbättringar. De komraunala bostadstilläggen tUl folkpension och hustrutilläggen trappas av raed en tredjedel i stället för som nu med hälften av den sidoinkorast sora överstiger det avdragsfria beloppet. Vidare föreslås pensionär vars statligt taxerade inkomst inte överstiger 36 000 kr. bli tillförsäkrad extra avdrag vid taxeringen med minst 500 kr.

För bostadstiUäggen till barnfamiljer och låginkomsttagare ulan barn föreslås en enhetlig avtrappning med 15 % och en höjning av inkomstprövningsgränsen med 3 000 kr. till 26 000 kr. för barnfamiljer och 21 000 kr. för övriga.

Det allmännas kostnader för skatte- och avgiftssänkningarna och de gynnsammare bidragen har utredningen beräknat till 4,7 railjarder kr.

Kommuner och landsting föreslås få full korapensation för den saramanlagda rainskning av skatteunderlaget som följer av utredningens förslag i fråga om avdragsrätt för sjukförsäkringsavgift och grundavdrag. Kompensationsbeloppet har beräknats till 570 milj. kr. För kostnadsökningar på grund av bl. a. gynnsammare avtrappning av bostadstilläggen avses kommunerna få ersättning med 90 raUj. kr.

Finansieringen av reformen föreslås ske med arbetsgivaravgifter. Slopandet av sjukförsäkringsavgiften för löntagare kompenseras genom en höjning av arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen från 3,8 % tiU 6,1 %. Övriga åtgärder finansieras enligt utredningens förslag genom höjning av den aUraänna arbetsgivaravgiften från 4 % tiU 5.3 %.

Prop. 1974:132 69

Utredningsförslaget är inte enhälligt. En reservation har avgetts raot förslagets allraänna uppläggning. I övrigt avser reservationerna vissa delar av förslaget bl. a. finansieringen.

Utredningsförslaget har varit föreraål för en omfattande remissbehandling. Förslaget har därvid fått ett i allt väsentiigt positivt mottagande. Särskilt gäller detta slopandet av sjukförsäkringsavgiften och övriga lindringar på skattesidan. Från löntagarhåll framhålls att en viss minskning av marginalskatten för de stora gmpperna torde kunna öka möjligheterna att genomföra kommande lönerörelser på ett tillfredsställande sätt. De anmärkningar som riktats raot denna del av förslaget avser detaljfrågor. Även förslaget till finansiering av reforraerna har i stort sett godtagits av reraissinstansema. I några svar avstyrkes dock en höjning av arbetsgivamas avgifter. Flera av remissinstanserna betonar förslagets provisoriska karaktär och framhåller att deras tillstyrkan sker raot bakgrunden av att den tid utredningen haft tUl förfogande inte medgett en mera genomgripande reform.

Även jag anser att utredningsförslaget på det hela taget kan läggas till gmnd för lagstiftning. Det bör understrykas att omläggningen är ett provisorium som är avsett för en kort lid, i första hand för år 1975, och att den alltså inte får ses sora en slutlig lösning. Den relativt stora enighet sora råder i fråga om omläggningen är resultatet av åtskUliga kompromisser. Jag anser det värdefullt med den samstäramighet såväl i utredningen som vid remissbehandlingen som visats från löntagarorganisationernas sida i avseende på förslagets utformning. Mot den bakgmnden är jag beredd att i likhet med flertalet reraissinstanser ansluta raig tUl förslaget i huvudsak. För finansieringen av omläggningen bör raan dock välja en något annorlunda lösning än den som utredningen föreslagit. Enligt min mening bör finansieringen i sin helhet ske genom höjning av arbetsgivamas socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen och folkpensioneringen. För att bereda en lättnad för småföretagarna vill jag samtidigt förorda en minskning av den allmänna arbetsgivaravgiftens egenavgift. Jag återkommer till finansieringsfrågan och lättnaderna för småföretagarna.

Utredningens förslag rörande bostadstiUäggen för barnfamiljer och låginkomsttagare utan bam bör tas upp när pågående utredningsarbete har slutförts. Jag lägger därför inte nu fram något förslag i det hänseendet.

Den nu aktuella omläggningen ansluter som jag nämnt tUl 1973 års reform angående slopande av folkpensionsavgiften för lönlagarna och raotsvarande höjning av arbetsgivamas socialförsäkringsavgifter. Denna reform har tillförsäkrat löntagarna en påtaglig och snabb standardförbättring samtidigt som den starkt torde ha bidragit tiU att 1974 års avtalsförhandlingar kunde slutföras på ett för samhäUsekonomin tUlfredsställande sätt. Även den nu föreslagna oraläggningen avses självfallet koraraa att beaktas av arbelsraarknadsparterna vid 1975 års löne-6    Riksdagen 1974. 1 sand. Nr 132

Prop. 1974:132 70

förhandlingar. Som framgår av finansutskottets betänkande 1974: 25 har löntagarorganisationerna vid överläggningar med regeringen anslutit sig tiU uppfattningen att den nu aktuella skatteomläggningen liksom de förestående förbättringarna av folkpensionsförraånerna (prop. 1974: 129) bör totalfinansieras. Löntagarorganisationerna har vidare förklarat sig beredda att i så fall ta hänsyn till detta i 1975 års avtalsrörelse. Jag vill understryka att en ökning av arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift, i den mån den beaktas vid beräkning av utryraraet för löneökningar, inte innebär någon ökad kostnadsbelastning för arbetsgivarna. Något i och för sig oförmånligt för arbetsgivarna ligger aUtså inte i en sådan avgift. Tvärtom är det för arbetsgivarna liksom för alla andra ett vitalt intresse att genom skatteomläggningar av förevarande slag kunna bidraga tUl en gynnsam kostnadsutveckling. Jag har för avsikt att begära Kungl. Maj:ts bemyndigande att uppdra tUl 1972 års skatteutredning att lägga frara förslag till en omläggning av liknande omfattning även för 1976 års inkomster. Även denna omläggning bör vägas in i avtalsrörelsen.

De ändringar i skattesystemet som jag här förordar föranleder ändringar också av grunderna för beräkning av sjömansskatten. Jag avser att senare i år la upp denna fråga.

Förslag om de ändringar som berör den allmänna försäkringen redovisas av chefen för socialdepartementet. Dessa förslag samt de av mig framlagda förslagen bör föreläggas riksdagen i en gemensara proposition. De förslag från chefen för socialdepartementet, om vilka Kungl. Maj:t beslutar denna dag, tas in i dagens protokoll över socialärenden. Utdrag av detta protokoll bör biläggas den gemensamma propositionen som bdaga.

Sjukförsiikrlngsa vgif ten

Utredningens förslag att slopa sjukförsäkringsavgiften för löntagare och saratidigt höja arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen har allmänt godtagits vid remissbehandlingen. Därvid har frarahållits att en sådan omläggning tillgodoser både rättvisekrav och förenklingssträvandena. Även jag ansluter mig till förslaget i denna del.

När sjukförsäkringsavgiften för löntagare slopas bortfaller automatiskt den nuvarande avdragsrätten för påförd avgift. Avgiften komraer att påföras sista gången på gmndval av 1975 års taxering (avseende 1974 års inkorast). Avdrag för denna avgift sker, ora nuvarande bestäramelser behålls, vid 1976 års taxering, dvs. det första året utredningsförslaget avses bli tillämpat. Effekten av denna avdragsrätt är en skattened-sättning som ökar från 130 kr. vid en årsinkomst på 10 000 kr. tUl 830 kr. vid årsinkomster på 150 000 kr. eller högre belopp. Skattebortfallet totalt sett för det allmänna kan beräknas till ca 1,6 railjarder kr.

De skattesänkningar på upp tUl drygt 2 000 kr. utredningen förordat avser en fullt genomförd oraläggning, där avdrag för sjukförsäkringsavgift för löntagare inte förekomraer. En särskild fråga blir då huru-

Prop. 1974:132 71

vida den eftersläpande avdragsrätlen bör behållas under det första året det nya systeraet tUlärapas. Utredningsmajoriteten har inte lagt fram något författningsförslag på denna punkt. Inte heller har utrednings-majoriteten lagt fram förslag tUl täckning av inkomstbortfallet på 1,6 miljarder kr. för det fall avdragsrätten skulle behållas övergångsåret. Utredningsmajoriteten framhåller alt det från fördelningspolitisk synpunkt bör uppmärksammas att en eventuell avdragsrätt får större effekt i högre inkomstlägen än i lägre. Detta beror på att avgiften är större vid högre inkomster och på att skattesystemet är progressivt. Ledamöterna Gadd och Hörnlund med insläraraande av ledaraoten Hermansson har framhållit att en bibehållen avdragsrätt innebär en brist i finansieringen av omläggningen med 1,6 mUjarder kr. Med hänsyn härtill och till att de fördelningspolitiska effekterna av avdragsrätten inte är godtagbara anser de att avdragsrätten för löntagares sjukförsäkringsavgift bör avskaffas vid 1976 års taxering. Ledamöterna Andersson, Krönmark, Mundebo och Tobisson anser att denna avdragsrätt bör behållas av både principiella och praktiska skäl.

Förevarande fråga har föranlett delade meningar vid remissbehandlingen. Flera instanser, däribland Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), anser att avdragsrätlen bör behållas. Ett par länsstyrelser och Föreningen Sveriges fögderichefer anser att det skulle vara praktiskt svårt att vid 1976 års taxering skilja mellan löntagares avgifter som inte skulle få dras av och egenföretagares avgifter som alltjämt skulle vara avdragsgilla. De ledamöter som uttalat sig för att slopa avdragsrätten vid 1976 års taxering vinner stöd av bl. a. Landsorganisationen i Sverige (LO), kammarrätten i Göteborg och riksrevisionsverket (RRV).

För egen del finner jag det naturligt att den föreslagna omläggningen, som innefattar slopande av såväl sjukförsäkringsavgiften för löntagarna som avdragsrätten för avgiften, tillämpas fullt ut redan vid 1976 års taxering. Om avdragsrätten behålls övergångsvis koraraer de fömt nämnda effekterna därav (s. 52) att läggas till de skattesänkningar utredningen redovisat. Från både fördelningspolitisk och statsfinansiell synpunkt anser jag de nu angivna effekterna oacceptabla. Några egentliga tekniska svårigheter att ha olika avdragsregler i detta hänseende för löntagare och egenföretagare torde inte finnas. Jag förordar alltså att avdragsrätlen för löntagares sjukförsäkringsavgift slopas fr. o. ni. 1976 års taxering. 46 § 2 raora. KL bör ändras i enlighet härmed.

Beskattningsområdet

Utredningens förslag på beskattningsområdet innebär alt nuvarande avtrappning av gnmdavdraget slopas och att statsskatteskalan justeras. Det sammanslagna resultatet härav är en lindring av marginalskatten främst för mellaninkomstgmpperna. För högre inkorastskikt skärps marginalskatten något. Genora avdraget från skatt på 250 kr. erhålls

Prop. 1974:132 72

en särskild lättnad för låginkomsttagarna.

Förslaget har som helhet fått ett positivt mottagande. Särskilt från skatteadrainistrativa instanser har framhållits att införandet av fasta gnmdavdrag underlättar för inkomsttagama att överblicka beskattnings-resultatet och att taxeringsrayndighetemas arbete underlättas.

Beträffande skatteskalan har en del remissinstanser bl. a. kamraar-rällen i Göteborg, SACO, Näringslivets skattedelegation och Lantbrukarnas skattedelegaiion i enlighet med reservationerna av ledamöterna Krönmark och Svensson särat det särskUda yttrandet av ledamoten Tobisson motsatt sig skärpningen av marginalskatten i de högsta skikten. Man framhåller att skärpningen har ringa statsfinansiell betydelse och alt den kan försvåra fortsatt omläggning av skattesystemet.

Vidare har kritik riktats från vissa beskattningsmyndigheter mot avdraget från skatt på 250 kr. Därvid har anförts att det varit tekniskt enklare att arbeta in raotsvarande lättnad i skatteskalan och att avdraget koraraer att innebära raerarbete. Statskontoret förordar ett förhöjt schablonavdrag från intäkt av tjänst i stället för avdraget från skatt. Kammarrätten i Göteborg anser att barnavdrag för skattskyldiga med inkorast upp till 36 000 kr. är en tänkbar lösning. Även mot tröskeleffekter som uppkoraraer vid inkoraster omedelbart över 36 000 kr. har riktats invändningar från flera håll.

För egen del vill jag anföra följande. Liksom flertalet remissinstanser anser jag utredningsförslaget i denna del som helhet ge effekter som i stort sett är väl avvägda. Slopandet av gmndavdragets avtrappning är dessutora en förenkling. Skärpningen av raarginalskallen i de högre inkorastskikten — som för övrigt är tämligen obetydlig — är enligt min mening motiverad från fördelningspolitisk synpunkt och torde inte nämnvärt försvåra de senare reformer som kan anses önskvärda. Skatteavdraget på 250 kr. — som jag i Ukhet med riksskatteverket anser böra benämnas särskild skattereduktion — torde i detla sammanhang vara det lämpligaste medlet att ge skattelättnad åt den grupp det här är fråga om. Den nuvarande skattereduktionen fungerar tekniskt väl och detsamraa torde koraraa att gälla den särskilda skattereduktionen.

Jag ansluter raig sålunda tiU utredningsmajoritetens förslag beträffande gmndavdrag och skatteskala samt beträffande belopp och allmänna fömtsättningar för den särskilda skattereduktionen. Jag anser emellertid liksom flera remissinstanser att den särskilda skattereduktionen bör trappas av vid statligt taxerade inkomster omedelbart över 36 000 kr. för att undvika de tröskeleffekter som annars skulle uppkomraa. Avtrappningen bör ske raed tio procent av den del av den statligt taxerade inkoraslen som överstiger 36 000 kr. Den särskilda skattereduktionen är då helt avtrappad då inkomsten uppgår tUl 38 500 kr. Avtrappningsre-geln har sin plats i 2 § 5 mora. uppbördsförordningen (1953: 272), UF. Även 4 § 1 mom, UF bör ändras i enlighet härmed. Statsverkets merkostnad för avtrappningsregeln kan beräknas bli 30 railj, kr.

Prop. 1974:132

73

Reglerna om den särskilda skattereduktionen bör vidare kompletteras i vissa hänseenden. Reduktionen bör på sätt riksskatteverket (RSV) angett medges endast tUl inkomsttagare sora är bosatta i Sverige eller stadigvarande vistas här under någon del av beskattningsåret. Ett tillägg av denna innebörd bör tas in i 2 § 5 raora. UF. Vid nedsättning av skatt enligt förordningen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall skall det skattebelopp som nedsätts beräknas som om skattereduktionen inte skett. Samma sak bör gälla vid den särskUda skattereduktionen. 4 § nämnda förordning bör kompletteras i detta avseende. Slutiigen bör det förenklade rättelseförfarandet enligt 72 a § TF göras tillämpligt även beträffande den särskilda skattereduktionen. En konsekvensändring bör ske också i punkt 1 av anvisningarna tiU 50 § KL.

Sjukförsäkringsavgiften för inkomst av annat förvärvsarbete enligt 19 kap. 2 § AFL bör på samraa sätt sora vid den år 1973 införda socialförsäkringsavgifien till folkpensioneringen, inte avräknas mot skattereduktion eller särskUd skaltereduktion. 2 § 4 mora. UF bör ändras i enlighet härraed. 4 § 1 och 3 raom. samt 25 § och 27 § 1 raom. UF bör vidare ändras i konsekvens med de nya reglema om sjukförsäkringsavgift m. ra. i AFL.

I saramanhanget vill jag framhålla att jag inte nu viU ta upp frågan om en minskning av skattereduktionen på 1 800 kr. för hemmaraake. Denna fråga bör prövas av utredningen i samband raed den fortsatta översynen av famUjebeskattningen.

De individuella effekterna av skatteförslaget framgår av följande uppställning.

Ökning (-i-) eller minskning (—) av inkomstskatten genom förslaget

Årsinkomst kr.

p. g. a. slopad sjukförsäkringsavgift, kr.

p. g. a. ändrade grundavdrag och skatteskala, kr.

p. g, a. skatteavräkning, kr.

totalt kr.

%

marginalskatt %-enheter

1

10 000

15 000

20 000

25 000

30 000

35 000

40 000

45 000

50 000

55 000

60 000

65 000

70 000

75 000

80 000

90 000

100 000

125 000

150 000

200 000

300 000

-297 -340 -366 -372 -393 -277 -306 -329 -358 -382 -411 -432 -441 -337 -337 -337 -337 -313 -313 -254 -254

3

-     57

- 139

- 509 -1 029 -1 532 -1784 -1 790 -1 790 -1 790 -1773 -1941 -1 891 -1791 -1691 -1 124

- 374 -b 447 -f2 447

-250 -250 -250 -250 -250 -250

- 547	-28,0
- 590	-16,6
- 619	-12,0
- 679	- 9,7
- 782	- 8,5
-1036	- 8,8
-1 335	- 8,9
-1861	-10,3
-2 142	-10,1
-2 172	- 8,9
-2 201	- 8,0
-2 222	- 7,3
-2 214	- 6,6
-2 278	- 6,1
-2 228	- 5,5
-2 128	- 4,5
-2 028	- 3,7
-1437	- 2,0
- 687	- 0,8
-f 193	-f 0,1
-1-2 193	+  1,1

- 0,9

- 0,5

- 1,2

- 2,0

- 5,1

- 6,0 -10,6

- 5,6

- 0,6

- 0,6

-I-

-   0,4
0,1
1,2
1,0
1,0
1,0
2,4
3,0
1.7
2,0

Prop. 1974:132 74

Folkpeusionärema

Beträffande folkpensionärerna föreslår utredningen att hustrutillägg och koraraunalt bostadstillägg trappas av raed en tredjedel i stället för sora nu raed hälften av den sidoinkorast sora överstiger det avdragsfria beloppet. Vidare föreslås att folkpensionärernas extra avdrag vid taxeringen bestäms till minst 500 kr. vid statligt taxerad inkomst upp till 36 000 kr. Minimiavdraget avses ulgå individuellt till makar och utan hänsyn till förmögenhet.

Vad först gäller den lindrigare avtrappningen av hustmtillägg och komraunala bostadstillägg till folkpension har utredningsförslaget godtagits av praktiskt taget alla reraissinstanser. Även jag ansluter raig till det. Hithörande frågor berörs närraare av chefen för socialdepartementet denna dag. Jag får i det hänseendet hänvisa till bilagda utdrag ur protokollet över socialärenden.

Förslaget om extra avdrag har bedömts positivt av flertalet av de remissinstanser som berört det. Från en del håll har dock invändningar riktats mot utredningsförslaget, varvid eraellertid en del av kritiken synes grunda sig på raissförständ ora dess innebörd. Förslaget innebär att folkpensionär raed statiigt taxerad inkorast på högst 36 000 kr. som enligt nuvarande regler på grund av storleken av egen eller makes inkomst eller förmögenhet skulle fått extra avdrag med mindre än 500 kr. eUer av nämnda orsaker vägrats avdrag, skall erhålla extra avdrag med 500 kr. För gifta pensionärer bedöras sålunda rätten till rainimi-avdraget individuellt. En fömtsättning för avdragsrätt avses alltjämt vara att den skattskyldiges inkomst tUl icke obetydlig del utgjorts av folkpension.

För egen del anser jag i likhet raed utredningen det lärapligast att det speciella låginkoraststödet för pensionärer ges inom ramen för de extra avdragen. Ätt som förordats från någon remissinstans ge lättnaden i form av särskild skattereduktion innebär en teknisk komplikation som bör undvikas. Någon begränsning i rätten tUl miniraiavdrag utöver vad ulredningen föreslagit bör inte göras med hänsyn till att den särskilda skattereduktionen för låginkorasttagare i aktiv ålder utgår utan annan inskränkning än sora följer av kraven på viss ålder och A-inkorast. För att undvika tröskeleffekter bör miniraiavdraget liksom den särskilda skattereduktionen trappas av i inkorastskiktet 36 000—38 500 kr. statligt taxerad inkorast.

Jag ansluter raig sålunda till utredningsförslaget med de justeringar jag här angett. En bestämmelse ora rätten tUl rainimiavdrag bör tas in i 50 § 2 raom. fjärde stycket KL. Den nuvarande bestäraraelsen i näranda lagrura att RSV fastställer grunder för beräkning av folkpensionärernas extra avdrag är oegentlig eftersora gmndema för avdragsrätten anges i KL. En redaktionell ändring av innebörd att regeringen

Prop.1974:132 75

eller RSV utfärdar närraare föreskrifter på området bör därför ske i nyssnäranda lagrum. En följdändring bör ske i punkt 2 av anvisningarna tUl 50 § KL.

Finansieringen

Utredningsförslaget innebär att inkomstbortfallet genom slopande av löntagamas sjukförsäkringsavgift, 2 950 milj. kr., finansieras genom att arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen höjs från 3,8 tUl 6,1 % eUer med 2,3 %. Även egenavgiften för annan inkomst av förvärvsarbete föreslås utgöra 6,1 % av avgiftsunderlaget. Kostnaden för övriga delar av reformen, 1 820 railj. kr., avses enligt utredningen täckas genora en höjning av den allraänna arbetsgivaravgiften från 4 tUl 5,3 %

I reservationer och särskUt yttrande sora fogats tUl utredningsförslaget har framhållits bl. a. att reforraen i viss utsträckning torde bli självfinansierande och att raan inte nu bör binda sig för en bestämd höjning av arbetsgivarnas avgifter.

Vid remissbehandlingen har en finansiering genom höjning av arbetsgivamas socialförsäkringsavgift och den allraänna arbetsgivaravgiften i enlighet med utredningsförslaget godtagits på de flesta håll. I några yttranden, främ.st sådana som avgetts av näringslivets organisationer, ställer man sig eraellertid negativ till en höjning av arbetsgivaravgifterna. Det gäller bl. a. Näringslivets skattedelegation och Sveriges hantverks- och industriorganisation. Lantbmkamas skattedelegation godtar höjningen av socialförsäkringsavgiften raen motsätter sig höjningen av den allmänna arbetsgivaravgiften.

Den nu aktuella skattesänkningen och slopandet av sjukförsäkringsavgiften — om vilka åtgärder i stort sett råder allmän enighet — innebär ett inkomstbortfall för det aUmänna på upp emot 5 miljarder kr. I en nära framtid förestår också kostnadskrävande reformer inom folkpensioneringen och bostadspolitiken. Som framgått av riksdagsbehandlingen av årets kompletteringsproposition (prop. 1974: 100) är det en förutsättning för genomförandet av de nämnda reformerna att klarhet råder i fråga om finansieringen.

Det är regeringens avsikt att föra en fast ekonomisk poUtik för att begränsa prisstegringarna och deras verkningar. I inflationsbekämpningen ingår som ett väsentiigt led en stark finanspolitik. Reformer som innebär sänkning av den direkta beskattningen eUer en högre social standard måste täckas med sociala avgifter eller indirekta skatter. En stabil finansiering av reformverksamheten är nödvändig för att undvika att den fortsatta reformpolitiken förs till priset av ökad inflation och hårda kreditrestriktioner. Som redovisats i annat sammanhang är det regeringens uppfattning att den nu aktueUa omläggningen av skatt och

Prop. 1974:132 76

avgifter skall finansieras genom en höjning av socialförsäkringsavgif-tema.

Det för reformema erforderliga beloppet på ca 4 700 railj. kr. bör tUl en del täckas genora en höjning av socialförsäkringsavgiften tUl folkpensioneringen med 0,5 procentenheter, varigenom fmansieringen av folkpensionerna skattevägen relativt sett kan minskas. Förslag härom har lagts fram i prop. 1974: 129 i saraband raed de höjningar av näranda socialförsäkringsavgift som följer av de där föreslagna pensionsreformerna. Återstående del av det erforderliga beloppet motsvarar en ytterligare höjning av socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen tUl 7 %, Denna lösning innebär att arbetsgivarandelen av sjukförsäkrings-kostnaderna ökar från ca 40 % till 75 %. Jag förordar i samråd med chefen för socialdepartementet att socialförsäkringsavgiften lill sjukförsäkringen således höjs till 7 % fr, o. ra, den 1 januari 1975, För egenföretagare och andra sora har inkorast av annat förvärvsarbete än anställning bör i enlighet raed utredningens förslag gälla raotsvarande procentsats som för arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen. Frågorna angående ändringen av avgiftsuttaget och de nya reglerna för sjukförsäkringens finansiering berörs närraare i bilagda utdrag av protokollet över socialärenden.

För att bereda en lättnad åt frärast sraåföretagarna vill jag vidare, sora jag förut angett, förorda en justering av den allraänna arbetsgivaravgiften sora f, n, utgår med 4 %,.Sådan avgift i form av egenavgift tas med viss begränsning ut raed likaledes 4 % av den avgiftspliktiges inkorast av annat förvärvsarbete än anställning, Egenavgift bör fr. o. ra. 1975 års inkomst inte tas ut på de första 10 000 kronorna av avgiftsunderlaget. Då underlaget beräknas bortser man självfallet från inkomst för vilken arbetsgivaravgift erläggs. Reduktionen med 10 000 kr. sker från det eljest avgiftspliktiga underlaget. Härigenom får egenföretagarna en avgiflslättnad raed upp tUl 400 kr. för år räknat. Mitt förslag i detta hänseende föranleder ändring i 4 § förordningen (1968: 419) om allraän arbetsgivaravgift.

Kommunalekonomiska frågor

I sina kostnadsberäknmgar har utredningen förutsatt att kommunerna och landstingen skall kompenseras för vissa verkningar av omläggningen. Slopandet av avdragsrätten för sjukförsäkringsavgift ökar det kommunala skatteunderlaget och innebär inkomstökning för kommuner och landsting med 780 raUj. kr. Beloppet avser effekten sora hänför sig till 1976 års taxering. Borttagandet av gmndavdragens avtrappning fr. o. ra. samma års taxering minskar det kommunala skatteunderlaget och orsakar ett skattebortfall av 1 340 milj. kr. Den ökade rälten till extra avdrag för folkpensionärer minskar skatteunderlaget raotsvarande

Prop. 1974:132 77

10 å 15 railj. kr. i skattebortfall. De av utredningen föreslagna förbättringarna av bostadstUlägg tUl barnfamiljer ra. fl. särat av koraraunala bostadstUlägg tUl folkpensionärer beräknas kosta koraraunema 20 railj. kr. resp. 70 mUj, kr. Totalt sett beräknar utredningen sålunda alt kommuner och landsting får skattebortfall och ökade kostnader med 660 milj, kr. varav 570 railj, kr. avser nettobortfall av skatteunderlag och 90 railj, kr. ökade kostnader för bostadstillägg. Oraläggningens verkningar i fråga ora bortfall av skatteunderlag blir raärkbar för korarau-ner och landsting är 1977 då 1976 års taxering läggs tUl grund vid avräkningen av koraraunalskattemedel.

De kommunalekonoraiska frågoma har vid reraissbehandlingen berörts främst av Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet. Förbunden framhåller att omläggningens effekter på kommunernas skatteunderlag och skatteinkomster blir raycket stora. Vidare raåste man enligt förbunden beakta den reducering av skalleunderlagets tUlväxt som följer av att löneökningar ersätts av arbelsgivaravgUler. Även vissa länsstyrelser har understrukit angelägenheten av kompensation tUl kommuner och landsting. Komraunalekonoraiska utredningen anser att konsekvensema av oraläggningen för den fraratida inkomstutvecklingen i kommunerna inte kan beräknas raed precision.

För egen del vill jag ansluta mig till utredningsförslaget att kommuner och landsting bör kompenseras för bortfaU av skatteunderlag på grund av ändrade avdragsregler liksom för ökade kostnader för de förbättrade bostadstUläggen till folkpension.

Kompensationen tUl kommuner och landsting för bortfaU av skatteunderlag under inkomståret 1975 på gmnd av ändrade avdragsregler bör beräknas så exakt som möjligt. Bortfallet av skatteunderlag kan beräknas med stor noggrannhet genom utnyttjande av ADB, Det är sålunda möjligt att beräkna det skatteunderlag som skulle ha förelegat ora såväl avdragsrätlen för sjukförsäkringsavgift sora grandavdragens avtrappning behållits och om det extra avdraget för pensionärer varit oförändrat. Det underlag som därvid erhålls jämförs sedan raed det faktiska skatteunderlag som beslärats vid taxermgen, i förekomraande fall justerat med hänsyn tUl de särskilda reglerna beträffande beskattad sjukpenning ra, ra. SkUlnadsbeloppet läggs tUl grund för korapensation. Det förfarande jag här skisserat överensstäraraer i princip raed det som tillämpas vid beräkning av det skatteunderlag som hänför sig till beskattad sjukpenning. Ändringama i fråga om skatteunderlaget har också betydelse för beräkningen av de bidrag sora utgår enligt kungörelsen (1972: 140) om skattebortfallsbidrag. Den tidigare redovisade metoden kan också användas i detta saramanhang så alt skattebortfallsbidragen ej påverkas av de nya skattereglerna.

De ökade kostnaderna för kommunerna till följd av ändrade inkomstprövningsregler för kommunala bostadstUlägg tUl folkpensionärer kan

7   Riksdagen 1974.1 saml Nr 132

Prop. 1974:132 78

också beräknas genom användning av ADB. Även om vissa schabloni-seringar behöver göras bör det vara möjligt att med relativt stor säkerhet beräkna hur dessa kostnadsökningar fördelar sig på olika komrauner. Kostnaderna för de koraraunala bostadstilläggen till folkpension förskotteras av staten och påförs koraraunema närmast följande år i form av avräkning mot det förskott på kommunalskatt som kommunen äger uppbära. De belopp sora skall påföras koraraunema kan därvid justeras så att de i princip blir desararaa som om nuvarande inkomst-prövningsregler skuUe ha gällt. På motsvarande sätt kan en justering göras för de ökade kostnader för komraimala bostadstUlägg sora uppkoraraer vid en sänkning av den allraänna pensionsåldern i enlighet raed förslagen i prop. 1974:129.

Koramunförbunden har i sina reraissyltranden begärt särskUd korapensation för den rainskning i skatteunderlaget sora kan uppkomraa genom att fraratida löneökningar ersätts av arbetsgivaravgifter. I anslutning härtUl vill jag anföra följande, I viss utsträckning väljer löntagarna att skaffa sig högre standard genora kortare arbetstid och längre semester i stället för genom ökade löner. Lika litet sora komraunerna i dessa fall bör ha korapensation för utebliven ökning av skatteunderlaget finns det anledning att ersätta koraraunema då löntagarna sora alternativ tUl lönehöjningar godtar skattesänkningar och förbätttade socialformer, finansierade genora höjda socialavgifter som debiteras företagen. Vidare bör den föreslagna skatteomläggningen som jag förut nämnt ses sora ett medel i strävandena att begränsa prisstegringarna vUket är ett för alla parter och gmpper gemensamt intresse. Jag anser sålunda inte tillräckliga skäl föreligga för att beräkna någon särskUd kompensation för komraunerna i detta hänseende.

Jag förordar att kommuner och landsting i överensstämmelse med skatteutredningens förslag kompenseras för ändringar i skatteunderlag och för ökade kostnader för kommunala bostadstillägg och hustmtillägg tUl folkpensionärer enligt vad jag här angett. När det gäller kompensationen för skattebortfallet blir det naturligt att närmare ta upp de tekniska frågorna i saraband med anmälan av anslagsbehovet för budgetåret 1976/77.

SammanstäUning av finansiella effekter

Skatte- och avglftsonUäggningen har som framgått finansiella effekter för inkomsttagarna, arbetsgivama, staten, kommunema och försäkringskassoma. Dessa effekter visas översiktiigt i den följande sammanställningen. Denna bygger på de av utredningen gjorda beräkningarna men har justerats raed hänsyn bl. a. till de uppgifter om sjukförsäkringens kostnader under år 1974 som nu är tUlgängUga och till kostnadsökningen genom avtrappnmgen av den särskUda skattereduktionen. Avvikelser-

Prop. 1974:132

79

na från utredningens belopp är så pass obetydliga att de inte föranlett någon omräkning av de individuella effekter som jag tidigare redovisat. I anslutning till sammanställningen vill jag framhålla att det belopp på 1 420 (1 350) milj. kr. som tillförs inkomsttagarna genom slopandet av sjukförsäkringsavgiften är elt nettoresultat. Ävgiftsbortfallet ulgör 3 100 (2 950) milj. kr. men häremot står en viss höjning av skatteunderlaget på grund av att avdrag för avgiften inte längre ifrågakommer. De tillkommande posterna på 860 (820) och 820 (780) mUj, kr, för staten resp. komraunerna avser höjt skatteunderlag.

Det bör observeras att sararaanställningen visar den beräknade finansiella helårseffekten av den föreslagna reforraen. Däremot framgår inle av sammanställningen periodiseringen av olika utbetalningar ra. m. sora blir en följd av reforraen. Bland annat raedför systeraet för leverans av kommunalskattemedel från staten tiU kommuner och landsting att kompensation för bortfall av skatteunderlag på gmnd av skatteomläggningen den 1 januari 1975 skall utbetalas första gången år 1977. Under åren 1977 och 1978 innebär omläggningen att komraunemas inkoraster minskar både när det gäller slutlig skatt avseende föregående års taxering samt förskottet på det aktueUa årets kommunalskatt. Med det förordade systemet blir kommunerna kompenserade för denna effekt.

Åtgärd

Finansiell effekt i mkr för

försäkrings-   staten kommu-    inkomst-    arbets-

kassorna nerna tagare        givare

Slopad sjukförsäkringsavgift för löntagare

Ändringar i skatteskala och grundavdrag Skatteavräkning för låginkomsttagare och utvidgat extra avdrag för folk-pensionärer

Lägre reduktionsfaktor för hustmtiUägg och kommunalt bostadstillägg för folkpensionärer

Lättnad beträffande den aUmänna arbetsgivaravgiftens egenavgift

Socialförsäkringsavgiften för sjukförsäkringen höjs från 3,8 % tiU 7,0 % Ändrat statsbidrag Socialförsäkringsavgiften för folkpensioneringen höjs med 0,5 % Kompensationsbidrag tiU kommunema

Summa

-3100 -1-860-1-   820      -fl 420

- -1 270       -1 340       -1-2 610

-    600      -     10      -h   610 -

-10-70-1-80

-     80 - — -1-80

-t-4 160 -1000	-fl 000	—	—	-4 160
-	-1- 650 - 600	-f 600	-	- 650
-1-  60	-  50	±  0	-f4 720	-4 730

' Dessa belopp visar den omedelbara effekten av förslagen utan hänsyn tagen tiU eventueUa övervältringseffekter.

Prop. 1974:132 80

Villaschablonen

Innehavet av egnahem beskattas enligt den s, k, villaschablonen. Såsom intäkt redovisas en viss procent av fastighetens taxeringsvärde. Avdrag medges i princip endast för inteckningsräntor. Schablonen tillärapas även om egnahemmet helt eller delvis uthyrs tUl stadigvarande bostad. Vid annan uthyrning — t, ex. mmsulhyrning för tUlfällig bostad — skall i princip beskattning ske enligt den konventionella raetoden, vUket innebär att alla intäkter och omkostnader skall redovisas.

Redan vid villaschablonens tiUkomst år 1953 undantogs dock bl. a. tUlfällig uthyming i ringa omfattaing från beskattnmg enligt den konventionella metoden. Ringa orafattning ansågs föreligga om hyresintäkterna inte översteg 2 % av taxeringsvärdet. Denna spärr ledde tUI konventionell beskattning i åtskilliga fall där uthyming skedde till sommargäster. Även förhåUandevis obetydliga hyresbelopp kunde näraligen vid låga taxeringsvärden föranleda att schablonen måste frångås. Genom lagstiftning år 1961 kompletterades spärren på så sätt att schablonbeskattning skulle ske ora inte intäkterna översteg 1 200 kr. eller, om detta skulle ge högre belopp, 2 % av taxeringsvärdet. Avsikten var att det stora flertalet somraamöjesuthymingar skulle falla inora dessa gränser och således inte mbba schablonbeskattningen.

Enligt rain raening bör reglerna nu anpassas efter dagens förhållanden. Det torde nuraera inle vara ovanUgt vid mrasuthyrning i en på vissa orter norraal omfattning till sommargäster att gränsen 1 200 kr. överskrids, vUket medför att det förenklade deklarations- och taxerings-förfarandet inte kan tillämpas i avsedd omfattning. En viss liberalisering av möjlighetema till sådan uthyrning med bibehållen schablonbeskattning bör därför ske. Jag vUl dock inte förorda någon mera omfattande ändring i förevarande hänseende med hänsyn tiU den sittande bostads-skattekommittén.

Jag föreslår därför och med beaktande av penningvärdeförändringen att gränsbeloppet höjs från 1 200 kr. till 2 400 kr. Den nya bestämmelsen bör tUlämpas första gången vid 1975 års taxering. Mitt förslag föranleder ändring i punkt 6 av anvisningama tiU 24 § KL.

Utöver de författaingsändringar jag förordat i det föregående bör göras några närmast redaktioneUa ändringar sora har saraband raed den nya regeringsforraen. I alla de skatteförfattningar jag här berört bör orden "Konungen" och "Kungl. Maj:t" bytas ut raot regeringen. I 37 § SI bör dock "Kungl. Maj:t" ersättas av "regeringsrätten". Vidare bör i rubrikerna i SI, UF, TF, förordningen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall och förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift benämningen av författningarna ändras till "lag". Hämtöver bör i 19 § KL benäraningama "invaliditetstillägg" och "invaliditetsersättning" ersättas med "handikappersättning".

Prop. 1974:132 81

Hemställan

Jag hemstäUer att Kungl. Maj:t i en gemensam proposition dels föreslår riksdagen att antaga inora finansdeparteraentet upprättade förslag till

1, lag ora ändring i koraraunalskattelagen (1928: 370),

2, lag ora ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,

3, lag ora ändring i uppbördsförordningen (1953: 272),

4, lag ora ändrmg i förordningen (1970:172) ora begränsning av skatt i vissa fall,

5, lag om ändring i laxeringsförordningen (1956: 623),

6, lag om ändring i förordningen (1968: 419) ora aUraän arbetsgivaravgift,

dels föreslår riksdagen alt godkänna vad jag i övrigt anfört ora den aktuella skatteomläggningen,

dels förelägger riksdagen de förslag som framgår av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemstäUt förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att tUl rUtsdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga tUl detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Dagmar Fischier

Prop. 1974:132 82

Bilaga

Utdrag av protokollet över socialärenden hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet den 23 augusti 1974.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, ASPLING, LUNDKVIST, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT, SIGURDSEN, HJELM-WALLÉN.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledaraöter frågor om ändrad finansiering av sjukförsäkringen samt ändrade inkomstprövningsregler för hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension och anför.

I anslutning tUl förslaget om sänkning av inkomstskatten m. m., som chefen för finansdeparteraentet denna dag lägger frara, tar jag nu upp frågoma om den närraare utformningen av sjukförsäkringens framtida finansiering samt om ändrade regler för inkomstprövningen av hustmtUlägg och kommunalt bostadstUlägg tUl folkpension.

Finansieringen av sjukförsäkringen

Sjukförsäkringens kostaader täcks f. n. tUl en tredjedel av statsbidrag, tiU ca 40 % av socialförsäkringsavgifter från arbetsgivama och till resterande ca 27 % av avgifter från de försäkrade. Arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen tas ut på summan av de ersättningar som arbetsgivaren under året utgett tiU anställda i form av kontantlön eller naturaförraån. Vid beräkningen av avgiftsunderlaget bortses från den del av en arbetstagares lön som för år räknat överstiger 7,5 gånger det vid årets ingång gäUande basbeloppet. Hänsyn tas inte heller tUl arbetstagare vars hela lön tmder året inte uppgått tUl 500 kr. Avgiften utgår med 3,8 % av avgiftsgnmdande löneunderlag. Sjukförsäkringsavgiften som de försäkrade betalar består av en fast och en rörlig del. Den fasta delen är lika stor för alla avgiftsskyldiga och har f. n. satts till 300 kr. Den rörUga delen motsvarar viss procentandel av de försäkrades inkomster av förvärvsarbete. Procentsatsen, som varierar

Prop. 1974:132 83

mellan försäkringskassoma, beräknas för år 1974 ulgöra i genomsnitt 1,3 % av den sjukpenninggmndande inkomsten. Motsvarande avgift för egenföretagare och andra sora har inkorast av annat förvärvsarbete än anställning varierar likaledes raellan försäkringskassoma. Denna avgift är dessutom olika stor beroende på om den försäkrade valt karenstid för sjukpenningförsäkringen (3, 33 eller 93 dagar) eller om han står utanför denna försäkring på grund av undantagande. För försäkring utan karenstid uppgår avgiften genomsnittiigt till ca 3,8 % av inkomsten. Vissa begränsningsregler finns för avgiftsuttaget för försäkrade med låga inkomster.

1972 års skatteutredning har föreslagit att sjukförsäkringsavgiften för löntagare skall slopas fr. o. m. år 1975. Inkomstbortfallet föreslås kompenserat genom en höjning av arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen från 3,8 till 6,1 % av avgiftsunderlaget. Den föreslagna omläggningen av sjukförsäkringens finansiering har — som fraragått av den redovisning chefen för finansdeparteraentet läranat — vunnit allmän anslutning vid reraissbehandlingen. Som chefen för finansdepartementet anfört bör utredningens förslag genomföras raed den justeringen att arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen i stället höjs tiU 7 %. Härigenom beräknas tre fjärdedelar av sjukförsäkringens koslnader bli täckta genom socialförsäkringsavgiften. Statsbidraget kan då minska från en tredjedel till en fjärdedel av kostnaderna. I överensstäraraelse härraed bör bestämmelserna i lagen om allmän försäkring ändras så att statsbidraget tUl sjukförsäkringen fastställs till 25 % av de totala kostnaderna och att socialförsäkringsavgiften tiU sjukförsäkringen täcker återstående 75 % av de totala sjukförsäkringskostnaderna.

För egenföretagare och andra som har inkorast av annat förvärvsarbete än anställning innebär skatteutredningens förslag en motsvarande förenkling av avgiftsberäkningen som belräffande anstäUda. Den fasta delen av egenavgiften slopas och den rörliga delen föreslås bli beräknad enligt regler som är enhetliga för hela riket. Procentsatsen fömtsätts — i de fall då inte undantagande eller särskild karenstid gäller för sjukpenning — motsvara procentsatsen för arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift tUl sjukförsäkringen.

Flera remissinstanser understryker de lättnader som den föreslagna omläggningen av finansieringsreglema innebär ur administrativ synpunkt för lokal skattemyndighet, taxeringsnärand och försäkringskassa. Riksförsäkringsverket finner att utredningens förslag beträffande sjukförsäkringsavgifterna innebär en stor administrativ vinst och att en för hela riket generell avgiftsberäkning innebär en tUltalande utjämning av sjukförsäkringens kostnader.

Jag ansluter mig till skatteutredningens förslag att avgiften i fortsättningen skall beräknas enligt grunder som är enhetiiga för hela riket.

Prop. 1974:132 84

Procentsatsen för egen företagares avgift bör för försäkring som beträffande sjukpenning gäller utan karenstid svara mot procentsatsen för arbetsgivarens socialförsäkringsavgift tUI sjukförsäkringen. För den som valt sjukpenningförsäkring med karenstid eller till följd av undantagande står utanför denna försäkring bör procentsatsen faststäUas med hänsyn tiU den inverkan den valda karenstiden eller undantagandet har för försäkringens kostnader.

Den höjda socialförsäkringsavgiften tUl sjukförsäkringen bör i enlighet raed skatteutredningens förslag utgå på samraa avgiftsunderlag sora den nuvarande avgiften. Riksrevisionsverket har i sitt reraissyttran-de påtalat de skillnader som finns i avgiftsunderlaget vid beräkningen av olika arbetsgivaravgifter. Verket framhåller att det från rationaliserings- och förenklingssynpunkt är önskvärt alt ha ett så enhetligt avgiftsunderlag som möjligt. Verket anser också tiden nu vara mogen att i det fortsatta utredningsarbetet överväga att över hela socialförsäkringen låta den sammanlagda lönesumraan resp. förvärvsinkomsten ingå i avgiftsunderlaget. I gengäld skulle de procentueUa uttagen kunna sänkas. Jag vill med anledning av riksrevisionsverkets yttrande erinra ora att i pensionsålderskoramitténs uppdrag ingår att göra en översyn av avgiftssysteraet inora socialförsäkringen i syfte att åstadkoraraa ett förenheiligande av avgiftsunderlagen.

Riksförsäkringsverket och försäkringskasseförbundet har tagit upp frågan ora vilken inverkan omläggningen av sjukförsäkringens finansiering kan ha på de allmänna försäkringskassornas ställning sora självständiga offentliga organ. Riksförsäkringsverket påpekar att kassoma nu anses vara försäkringsgivare inom sjukförsäkringen. Detta sammanhänger med att varje kassa för sig uppbär sjukförsäkringsavgifter och att dessa avgifter är bestämda raed hänsyn till raedelsbehovet inora varje försäkringskassa. Enligt förslaget koraraer försäkringskassornas verksarahet inom den obligatoriska försäkringen att i fortsättningen helt bekostas av skattemedel och generella arbetsgivar- och egenavgifter. I likhet med riksförsäkringsverket och försäkringskasseförbimdet anser jag att den här aktuella omläggningen av sjukförsäkringens finansiering inte nu bör föranleda någon ändring av försäkringskassornas ställning som självständiga offentliga organ. Riksförsäkringsverket har också tagit upp frågan om man i fortsättningen kan betrakta försäkringskassa som part i sjukförsäkringsärende och följaktUgen behörig att anföra besvär över riksförsäkringsverkets beslut i den mån beslutet går kassan emot. Denna fråga kan i sitt större sararaanhang prövas av den i början på året tillsatta utredningen ora en översyn av besvärsorganisationen inora socialförsäkringen ra, ra. (S 1974: 03).

Jag ansluter mig i likhet med riksförsäkringsverket till skatteutredningens förslag att den aUmänna sjukförsäkringsfonden liksom f. n. i

Prop. 1974:132 85

fortsättningen skall användas för att reglera avvikelser mellan de avgifter sora inflyter för sjukförsäkringen och den del av sjukförsäkringens kostnader som inte täcks av statsbidrag. Som riksförsäkringsverket föreslagit bör regeringen ges möjlighet att meddela allmänna föreskrifter för transaktionerna med fonden.

Riksförsäkringsverket har i sitt remissyttrande pekat på att det hos försäkringskassoma finns bokförda fonder som medelsreserv för den obligatoriska sjukförsäkringen. Jag anser i likhet med riksförsäkringsverket alt det i framtiden inte torde vara nödvändigt med annan fondering för den obligatoriska sjukförsäkringens behov än genora allraänna sjukförsäkringsfonden. Jag delar riksförsäkringsverkets uppfattning att det bör utredas hur raan skall förfara raed de fonder sora finns upptagna hos försäkringskassoma. Jag avser därför att senare denna dag föreslå Kungl. Maj:t att rUtsförsäkringsverket får i uppdrag att i sararåd raed riksrevisionsverket och försäkringskasseförbundet utreda denna fråga.

De nya finansieringsreglerna bör gäUa fr. o. ra. den 1 januari 1975.

Inkomstprövningen av hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg tili folkpension

För hustmtillägg och koramunalt bostadstUlägg gäller samma inkomstprövningsregler. Dessa innebär f. n. att tiUägg reduceras med hälften av den pensionsberättigades inkomst vid sidan av folkpension i den mån inkomsten överstiger 3 000 kr. för raakar och 2 000 kr. för ensaraslående. För alt lindra de samlade marginaleffekter sora uppkoraraer för pensionärema genom beskattningen och dessa inkomslprövningsregler har skatteutredningen föreslagit att avtrappningen av hustrutillägg och koramunalt bostadstillägg fr. o. ra. den 1 januari 1975 i stället skall ske med en tredjedel av den sidoinkomst som överstiger det avdragsfria beloppet.

De nuvarande inkorastprövningsreglerna ger tillsamraans raed beskattningen upphov till kraftiga marginaleffekter för pensionärer med relativt låga sidoinkorasler, bl. a. många ATP-pensionärer. Jag anser därför i likhet raed reraissinstansema, bl. a. pensionärernas riksorganisation (PRO) och pensionsålderskoraraittén, att den ändring i reglema sora skatteutredningen föreslagit innebär en välbehövlig förbättring för denna kategori och att den därför bör genoraföras. Den av PRO aktualiserade frågan ora en höjning av de avdragsfria beloppen anknyter till det nu pågående arbetet i skatteutredningen. Utredningens överväganden beträffande bl. a. olika forraer av avdrag bör avvaktas innan någon ändring görs av dessa belopp.

Prop. 1974:132 86

De ändrade reglema för inkorastprövningen av hustmtUlägg och koraraunalt bostadstillägg för folkpensionärer beräknas medföra en kostnadsökning för staten med 10 mUj. kr. och för kommunema raed 70 raUj. kr. Som chefen för finansdepartementet tidigare anfört bör dock kommunernas kostnader genom ett särskUt avräkningsförfarande justeras så att kostnadsökningen på gmnd av de ändrade inkomstprövningsreglerna i sin helhet faller på staten.

De ändrade reglerna för inkomstprövning skall gälla fr, o. ra. den 1 januari 1975, För pensionstagare som då redan uppbär hustmtUlägg eller kommunalt bostadstUlägg kommer de nya bestämraelserna att tUl-lärapas autoraatiskt, I övrigt får det ankomma på riksförsäkringsverk-kel alt efter sararåd med försäkringskasseförbundet informera pensions-lagarna om de vidgade möjligheterna tUl dessa förmåner.

Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1962: 381) om allraän försäkring;

2. lag om ändring i lagen (1962: 392) om hustmtillägg och kommunalt bostadstiUägg till folkpension.

Specialmotivering

1. Lagen (1962: 381) om allmän försäkring 19 kap.

2 §

Paragrafen som innehåller de grundläggande bestämraelserna ora skyldighet att betala sjukförsäkringsavgift (egenavgift) har ändrats så att avgiftsskyldighet i fortsättaingen endast åligger den sora haft inkorast av annat förvärvsarbete. På gmnd av hänvisningen till 3 § andra och fjärde styckena kommer reglerna om beräkning av underlag för egenföretagamas socialförsäkringsavgift lUl folkpensioneringen att bli till-lämpliga även beträffande deras sjukförsäkringsavgift. Hänvisningen tUl 11 kap, 4 § har betydelse för företagare som använder sig av brutet räkenskapsår.

I prop. 1974:129 föreslås den allmänna pensionsåldern sänkt från 67 tUl 65 år fr.o.m. den 1 juli 1976, Med hänsyn tiU detta föreslås i nämnda proposition motsvarande sänkning av maximiåldern för avgiftsskyldighet enligt denna paragraf.

Prop. 1974:132 87

4 §

Procentsatsen för arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen höjs till 7 %. Egenföretagarnas sjukförsäkringsavgift beräknas i fortsättningen enligt för hela riket enhetliga grunder. I de fall då ingen särskild karenstid från sjukpenningförsäkringen gäller och inte heller undantagande föreligger är procentsatsen — liksora i fråga ora arbetsgivarnas avgift •— 7 %. Regeringen eller efter regeringens bemyndigande myndighet föreslås få möjlighet att fastställa de lägre procentsatser för egenavgiften som blir aktuella för försäkrade som är undantagna från sjukpenningförsäkringen eller har särskild karenstid.

Genom en ändring i sista punkten första stycket av denna paragraf har regeringen beretts raöjlighet att fastställa grunderna för reglering av över- och underskott inom sjukförsäkringen via allraänna sjukförsäkringsfonden. På grundval av dessa skall sedan riksförsäkringsverket genoraföra sådana transaktioner.

Redarnas avgift till sjukförsäkringen koraraer liksora hittills att bestämmas åriigen i administrativ ordning med utgångspunkt i den avgiftssats som fastställts för arbetsgivare i allmänhel. Någon ändring i lagens bestämraelser ora avgiftsuttaget från redare behövs därför inle i saraband med den nu föreslagna omläggningen av sjukförsäkringens finansiering.

6 §

Paragrafen sora innehåller de nuvarande reglerna ora beräkning av sjukförsäkringsavgift upphävs. Beräkningen av de egenavgifter som i fortsättningen utgår för inkorast av annat förvärvsarbete än anställning bestäms av reglerna i 2 och 4 §§.

7 §

I enlighet med det tidigare anförda sänks genom ändringen av denna paragraf statsbidraget till sjukförsäkringen från en tredjedel till en fjärdedel,

10 §

Sjukförsäkringsavgift debiteras i fortsättningen inte för viss försäkringskassas räkning. Andra stycket i paragrafen upphävs därför. Den ordning i vilken kassoma i fortsättningen skall förses med medel kommer att regleras administrativt.

Övergångsbestämraelserna

Utgångspunkten för lokal skattemyndighets beräkning av egenavgift tUl sjukförsäkringen för anstäUda enligt 1973 års regler är den pensionsgmndande inkomsten, ökad med det vid årels ingång gällande

Prop. 1974:132 88

basbeloppet. Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst tas inte hänsyn till inkorast från en och sararae arbetsgivare sora under ett år inle uppgår tiU 500 kr. I övergångsbestämraelserna har intagits en eriman om den nämnda 500-kronorsregeln. Denna har betydelse endast vid 1975 års taxering.

2. Lagen (1962: 392) om hustrutiUägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension

4 §

I första stycket har reduktionsfaktorn ändrats från hälften till en tredjedel av den årsinkomst (= inkomst vid sidan av folkpension ra. ra.) som överstiger det avdragsfria beloppet.

14 §

Kostnaderna för kommunalt bostadstUlägg till folkpension förskolte-ras av staten och påförs kommunerna i form av avräkning mot det förskott på kommunalskatt som kommunen närmast följande år äger uppbära (se 16 §). Sora framgått av vad chefen för finansdepartementet anfört föreslås koraraunema bli korapenserade för de ökade kostnader för komraunala bostadstUlägg sora uppkoraraer tUl följd av ändrade inkomstprövningsregler liksom vid en sänkning av den allmänna pensionsåldern i enlighet med förslagen i prop. 1974: 129. Kompensationen skall enligt förslaget ske så att de belopp sora påförs kommunerna i princip blir desamma sora om nuvarande inkomstprövningsregler resp. pensionsålder skulle ha gällt. Genom en ändring av förevarande paragraf får regeringen berayndigande att raeddela föreskrifter för beräkningen av de kostnader sora skall gå i avräkning. Föreskrifterna avses meddelade i en särskUd kungörelse.

Hemställan

Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att anta förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1962: 381) om aUmän försäkring,

2,   lag om ändring i lagen (1962; 392) ora hustmtUlägg och kommu
nalt bostadstillägg till folkpension.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Kungl, Höghet Regenten.

Ur protokoUet: Dagmar Fischier

Prop. 1974:132 89

Innehåll

Propositionen   ................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll  ...................... .... 1

Utdrag av statsrådsprotokollet den 23 augusti 1974... .. 32

Inledning   ......................................................... .. 32

Nuvarande ordmng............................................... .. 34

Inkomstbeskattningen........................................ .. 34

Allmänt    ..................................................... .. 34

Beräkningen av taxerad och beskattningsbar inkomst    34

Skatteberäkning    ......................................... 36

Socialförsäkrings- och arbetsgivaravgifter m, m....... 37

Sjukförsäkringen ............................................ 37

Sjukförsäkringens finansiering för anställda.......... 38

Sjukförsäkringens finansiering för egenföretagare.. .. 39

Övriga avgifter............................................... .. 39

Bostadstillägg till bamfaraUjer och låginkorasttagare utan bam,

ra, m............................................................... .. 41

Folkpensionäremas förmåner och beskattning.......... .. 42

Förmåner...................................................... .. 42

Beskattningsregler    ...................................... .. 43

Utredningens överväganden och förslag .................. .. 44

Allmänna överväganden...................................... .. 44

Sjukförsäkringsavgiften   ................................... .. 46

Beskattaingsområdet   ...................................... .. 47

Statsskatteskalan och gmndavdrag    ................ 47

Skatteavräkning för lågmkomsttagare ................ 49

Folkpensionärerna   ........................................ .. 52

Sararaanlagda effekter på beskattaingsorarådet .. 52

Det socialpolitiska orarådet    ............................. 54

Finansiering...................................................... .. 55

Kostnadsberäkning och allraänna synpunkter........ .. 55

Kostnaderna för att slopa sjukförsäkringsavgiften.. .. 56

Övriga reformkostnader.................................... .. 57

Remissyttrandena    ............................................ 58

Allmänt    ........................................................ .. 58

Sjukförsäkringsavgiften   .................................... .. 59

Beskattaingsområdet   ....................................... .. 61

Fasta grundavdrag  ........................................ .. 61

Statsskatteskalan .......................................... .. 61

Skatteavräkningen    ...................................... .. 62

Folkpeusionärema   ......................................... .. 63

HustmtUlägg och koraraunalt bostadstUlägg till folkpension      64

Finansiering...................................................... .. 65

Departeraentschefen............................................ 67

Allraänna synpunkter......................................... .. 67

Sjukförsäkringsavgiften   ................................... .. 70

Beskattaingsområdet   ....................................... .. 71

Folkpensionärerna   .......................................... .. 74

Finansieringen................................................... .. 75

Prop. 1974:132 90

Kommunalekonomiska frågor    ............................ .. 76

Sammanställning av finansiella effekter ................. 78

VUlaschablonen    ............................................. 80

Hemställan   ....................................................... 81

BUaga   ............................................................ 82

MARCUSBOKTR. STOCKHOLM 1*74    7404t4