Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 129 år 1974 Prop. 1974:129

Nr 129

Kungl. Maj:ts proposition med förslag om förbättrade folkpensions­förmåner och en lagstadgad sänkning av den allmänna pensionsål­dern; given den 7 juni 1974.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­rådsprotokollet över socialärenden, föreslå nksdagen all bifalla de Tdrslag, om varsavlålande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

CARL GUSTAF

SVEN ASPLING

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen läggs fram förslag om avsevärda förbättringar av folk-pensionsförmånerna och om en lagstadgad sänkning av den allmänna pen­sionsåldern lill 65 år. Reformerna for folkpensionärerna omfattar höjningar av folkpensionens grundbelopp, höjda pensionstillskott för dem som saknar ATP eller har låga ATP-belopp, bättre pensionsförmåner tor unga invalider och andra förtidspensionärer samt förbättrade handikappersättningar och vårdbidrag inom folkpensioneringen.

Det i propositionen framlagda reformprogrammet föreslås träda i kraft under åren 1975 och 1976. Reformkostnaderna uppgår till över 3 miljarder kronor med ungefär lika fördelning på pensionsålders.sänkningen och de förbättrade folkpensionsförmånerna. Reformerna föreslås finansierade genom höjningar av socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen och en höjd ATP-avgift.

En lagstadgad sänkning av den allmänna pensionsåldern till 65 år föreslås träda i kraft den I juli 1976. Vid samma tidpunkt skall genomföras ökade möjligheter till en rörlig pensionsålder med utgångspunkt i en allmän pen­sionsgräns vid 65 år. Frågan om den rörliga pensionsåldern behandlas nu med förtur av pensionsålderskommittén i dess fortsatta arbete med sikte

I  Riksdagen 1974. I saml. Nr 129

 

Prop. 1974:129                                                         2

på en proposition därom till nästa års riksdag. Genom den föreslagna tid­punkten för ikraftträdandet av pensionsålderssänkningen skapas tidsmässigt utrymme för arbetsmarknadens parterati genomföra de anpassningsförhand­lingar beträffande gällande pensionsavtal som måste komma lill stånd i samband med sänkningen av den allmänna pensionsåldern och som då också kan samordnas med den vikliga frågan om en rörlig pensionsålder.

De i propositionen föreslagna förbättringarna av folkpensionsförmånerna omfatlar i första hand höjningar av folkpensionens grundbelopp redan den I januari 1975. Folkpensionen höjs då från 90 till 95% av basbeloppel för ensam pensionär och från 140 lill 155% av basbeloppet för pensionärspar. Det betyder vid nuvarande basbelopp en höjning av folkpensionens årsbelopp med ca 425 kr. för ensam pensionär och med ca 635 kr. för var och en av två makar. Den slörre höjningen för makar görs för att minska skillnaden mellan giftas och ogiftas folkpensionsförmåner.

För dem som saknar ATP eller har låga ATP-belopp skall utgå fortsatta pensionstillskott. Den årliga höjningen av dessa tillskott föreslås i enlighet med pensionsålderskommitténs betänkande från den I juli 1976 bli 4% av basbeloppet för ensam pensionär och för var och en av två makar i stället för som nu 3%. Den garantinivå som pensionstillskotten skall ge höjs successivt från 30% till 45% av basbeloppel. Pensionstillskottens höj­ning blir därigenom vid nuvarande basbelopp 340 kr. om året från den I juli  1976 och för en femårsperiod därefter.

En fråga som är särskilt angelägen gäller bättre pensionsförmåner för unga invalider. Det förslag härom som läggs fram på grundval av pen­sionsålderskommitténs betänkande innebär att pensionstillskotten fr. o. m. den I juli 1976 fördubblas för förtidspensionärer utan ATP eller med låga ATP-belopp, vilket fär särskild betydelse för dem som invalidiserats i unga år. Pensionstillskottens garantinivå för dessa grupper stiger enligt förslaget successivt till 90% av basbeloppel. De lår därigenom en kraftig ökning av sina pensionstillskott den I juli 1976 och sedan en årlig höjning av pen­sionstillskotten med 680 kr. under en femårsperiod vid nuvarande basbelopp.

Gynnsammare regler föreslås från den I juli 1975 för de särskilda folk-pensionsförmåner som utgår lill handikappade i form av invaliditetsersätl-ning, invaliditetstillägg och vårdbidrag. De nuvarande invaliditetsersättning­arna och invaliditetstilläggen sammanförs enligt förslaget till en ny förmån med benämningen handikappersättning. Både i fråga om denna förmån och vårdbidraget lill föräldrar som vårdar handikappade barn hemma innebär förslaget mildare regler som ger flera handikappade än nu möjlighet att få ersättning för vårdinsatser och merkostnader på grund av handikappet. Bl.a. skall döva - liksom redan gäller för blinda - alltid kunna få han­dikappersättning. Vårdbidraget höjs den 1 juli 1976 till samma belopp som de höjda förtidspensionerna.

Reform kostnaderna uppgår under åren 1975-1977 till följande belopp, be­räknade vid ett basbelopp av 9 000 kr.

 

Prop. 1974:129                                                         3

a)   Höjningen av folkpensionens grundbelopp 775 milj. kr. lör år 1975.

b)   Handikappersättningen och vårdbidraget 50 milj. kr. för är 1975 och 50 milj, kr. för år 1976.

c)   Höjningen av pensionstillskotten 70 milj. kr. för år 1976 och 150 milj. kr. för år 1977.

d) De särskilda pensionstillskotten för unga invalider och andra förtids­
pensionärer 130 milj. kr. för år 1976 och  150 milj. kr lÖr år 1977.

e) Pensionsålderssänkningen 900 milj. kr. för folkpensioneringen, 100
milj. kr. för Iblkpensionärernas bostadstillägg och 775 milj. kr. för ATP-delen
med i stort sett lika fördelning på åren  1976 och  1977.

Den sammanlagda reformkostnaden under åren 1975-1977 utgör ca 3 150 milj, kr., varav ca 1 775 milj. kr. för sänkningen av pensionsåldern och ca  I 375 milj. kr. för de övriga folkpensionsreformerna.

Kostnadsökningarna för folkpensioneringen fördelar sig med 825 milj. kr. för år 1975 - varav 350 milj. kr. har täckning i nuvarande folkpen­sionsanslag - 750 milj. kr förär 1976 och 800 milj, kr. för år 1977. Ökningen av ATP-kostnaderna beräknas till ca 350 milj. kr för år 1976 och 425 milj. kr. för år 1977.

De i propositionen framlagda pensionsreformerna föreslås linansierade genom höjning av arbetsgivarnas och egenföretagarnas sociallbrsäkrings-avgift till folkpensioneringen och en höjd ATP-avgift. För att skapa Hnan-sielll utrymme fören kommande skattesänkning föreslås samtidigt en höj­ning av socialförsäknngsavgiften som innebär att finansieringen av folk­pensionerna skattevägen relativt setl kan minskas. Socialförsäkringsavgiften till folkpensionenngen föreslås höjd från nuvarande 3,3% till 4,2% för år 1975 och till 4,7 % för år 1976 och beräknas för år 1977 bli 5,3 %. ATP-avgiften föreslås höjd från llVo till 11,75% fr o. m. år 1977.

I propositionen föreslås att riksförsäknngsverket fär i uppdrag att i samråd med Försäkringskasseförbundet genomföra särskilda informationsåtgärder vid reformernas ikraftträdande.

 

Prop. 1974:129

Författningsförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkring'.

dels att rubriken till 9 kap. skall ha nedan angivna lydelse,

dels att 3 kap, 3;;, 4 kap, 3, 6 kap, I och 2 v;, 7 kap, I och 4;;;. 8 kap. 1 och 4, 9 kap. 1-5;;;;, 11 kap. I och 6;?;;, 12 kap, I och 2 ;;;:;, 13 kap. 1-3, 16 kap. I, 2 och 5;;;;, 18 kap. 20 samt 19 kap, 2 och 4 a >; skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 15 kap, 2 , av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

Försäkrad, som åtnjuter hel för­tidspension enligt denna lag eller un­der månaden närmast före den, var­under han uppnått sextiosju års ål­der, åtnjutit sådan pension, har ej rätt till sjukpenning. För tid efter ingången av den månad, varunder försäkrad fyllt sextiosju år eller dess­förinnan börjat åtnjuta ålderspension enligt denna lag, mä sjukpenning utgå för högsl eithundraåttio dagar.

Ej må försäkrad på grund av vad i 1 S andra stycket stadgas uppbära sjukpenning för lid efter den månad, varunder han fyller sextiosju år.

Försäkrad, som åtnjuter hel för­tidspension enligl denna lag eller un­der månaden närmast före den, var­under han uppnått sextiofem års ål­der, åtnjutit sådan pension, har ej rätt till sjukpenning. För tid efter ingången av den månad, varunder försäkrad fyllt sexiiofem är eller dess­förinnan börjat ånjuta ålderspension enligt denna lag, må sjukpenning ulgå för högsl eithundraåttio dagar.

Ej mä försäkrad på grund av vad i I ;; andra stycket stadgas uppbära sjukpenning för tid efter den månad, varunder han fyller sexiiofem år.

 

För lid efter ingången av den må­nad, varunder försäkrad fyllt sextio­sju år eller dessförinnan börjat åtnju­ta ålderspension enligt denna lag, må ersättning för sjukhusvård utgå för

' Ligen omtryckt 1973:908.

kap,

3

För tid efter ingången av den må­nad, varunder försäkrad fyllt sextio-fem år eller dessförinnan börjat åt­njuta ålderspension enligt denna lag, må ersättning för sjukhusvård utgå

 

Prop. 1974:129

■'Nuvarande lydelse

högst trehundrasexliofem dagar. Vad nu sagts äger motsvarande till-lämpning för tid, varunder den för­säkrade åtnjuter hel förtidspension och skall med sådan tid jämställas efterföljande tid, däresl förtidspen­sionen upphört alt utgå med måna­den näst före den, varunder den för­säkrade fyller sextiosju år.

Föreslagen Ivdelse

för högst trehundrasexliofem dagar. Vad nu sagts äger motsvarande lill-lämpning för lid, varunder den för­säkrade åtnjuter hel förtidspension och skall med sådan tid jämställas efterföljande tid, därest förtidspen­sionen upphört att ulgå med måna­den näst före den, varunder den för­säkrade fyller sexiiofem år.

 

6 kap,

I s'

Rätt till folkpension i form av å I -derspension tillkommer för­säkrad från och med den månad, varunder   han   fyller   sextiosju   år.

På särskild framställning av för­säkrad ulgår ålderspension för lid före den månad, varunder han fyller se.xlios/u år, dock tidigast från och med den månad, då han uppnår sex­tiotre års ålder. Pension enligt vad nu sagts må ej ulgå till försäkrad, som äger komma i åtnjutande av till-läggspension enligt 12 kap, 1  andra styckel, med mindre han tillika gör framslällningenligt nämnda lagrum.

Framställning på grund varav ål­derspension utgår för tid före den månad varunder den försäkrade fyl­ler,f.v//os///år må återkallas med ver­kan från nästa månadsskifte. Sådan återkallelse gäller ej för försäkrad, som åtnjuter tilläggspension enligl 12 kap, 1  andra stycket, med mind­re han tillika gör återkallelse enligt 12 kap, 1  tredje stycket. Har för­säkrad sedan återkallelse sketl gjort förnyad framställning enligt andra stycket må denna framställning icke återkallas.

Rätt till folkpension i form av å I -derspension tillkommer för­säkrad från och med den månad, varunder  han   fyller sexiiofem  år.

På särskild framställning av för­säkrad utgår ålderspension för tid före den månad, varunder han fyller sexiiofem år, dock tidigast från och med den månad, då han uppnår sex­tiotre års ålder. Pension enligt vad nu sagts må ej utgå till försäkrad, som äger komma i åtnjutande av till-läggspension enligl 12 kap, 1  andra stycket, med mindre han tillika gör framställning enligt nämnda lagrum.

Framställning på grund varav ål­derspension utgår för lid före den månad varunder den försäkrade fyl­ler sexiiofem år må återkallas med verkan från nästa månadsskifte. Sä­dan återkallelse gäller ej för försäk­rad, som åtnjuter tilläggspension en­ligl 12 kap. 1 ;; andra stycket, med mindre han lillika gör återkallelse enligt 12 kap. 1 ;; Iredje stycket. Har försäkrad sedan återkallelse skett gjort förnyad framställning enligt andra styckel må denna framställ­ning icke återkallas.

 

Prop. 1974:129

Nuvarande lydelse

Ålderspension utgör, där ej annal följer av vad i andra och tredje styck­ena sägs, för år räknat nittio procent eller, för gift försäkrad vars make åt­njuter folkpension i form av ålders­pension eller förtidspension eller äger rätt lill pension enligt 1  första stycket, sjuiiio procent av basbelop­pet. Åtnjuter maken enligt 7 kap. 2  andra eller tredje stycket två tred­jedelar av hel förtidspension eller halv förtidspension, utgår dock ål­derspension i förra fallet med sim-liosex och Ivå tredjedels och i senare fallet med aV//o procent av basbelop­pet.

Börjar ålderspension ulgå lidigare än från och med den månad, varun­der den försäkrade fyller sextiosju år, skall pensionen, där ej annat följer av vad i tredje stycket sägs, minskas med sex tiondels procent för varje månad, som då pensionen börjar utgå återstår till ingången av den må­nad varunder den försäkrade fyller sexiiosju år. Om pensionen börjar utgå senare än från och med sist­nämnda månad, ökas pensionen med sex tiondels proceni för varje månad, som då pensionen börjar utgå förflutit från ingången av den månad varunder den försäkrade uppnådde nämnda ålder; härvid må hänsyn dock ej lagas till lid efter in­gången av den månad, under vilken den försäkrade fyllt sjuttio år, och ej heller till tid, då den försäkrade åtnjutit tilläggspension i form av ål­derspension eller icke varit berätti­gad lill folkpension.

Om ålderspension upphört efter

Föreslagen lydelse

1

Ålderspension ulgör, där ej annal följer av vad i andra och tredje styck­ena sägs, för år räknat nitiiofem pro­cent eller, för gift försäkrad vars make åtnjuter folkpension i form av ålderspension eller förtidspension el­ler äger rätt till pension enligt I ;; för­sta stycket, sjuttiosju och en halv pro­cent av basbeloppel. Åtnjuter maken enligt 7 kap, 2 ;; andra eller tredje stycket två tredjedelar av hel förtids­pension eller halv förtidspension, ut­går dock ålderspension i förra fallet med åitioire och en tredjedels och i senare fallet med åttiosexoch en fjär­dedels procent av basbeloppet.

Börjar ålderspension ulgå lidigare än från och med den månad, varun­der den försäkrade fyller sexiiofem år, skall pensionen, där ej annat följer av vad i tredje stycket sägs, minskas med sex tiondels procent för varje månad, som då pensionen börjar utgå återstår till ingången av den må­nad varunder den försäkrade fyller sexiiofem år. Oin pensionen börjar ulgå senare än från och med sist­nämnda månad, ökas pensionen med sex tiondels procent lör varje månad, som då pensionen börjar utgå förflutit från ingången av den månad varunder den försäkrade uppnådde nämnda ålder; härvid må hänsyn dock ej lagas till lid efier in­gången av den månad, under vilken den försäkrade fyllt sjuttio år, och ej heller till tid, då den försäkrade åtnjutit tilläggspension i form av ål­derspension eller icke varit berätti­gad till folkpension.

Om ålderspension upphört efter

 

Prop. 1974:129

Nuvarande lydelse

återkallelse enligt 1 ;; tredje stycket, skall senare utgående ålderspension minskas med sex tiondels procent för varje månad som ålderspension utgått saml sex tiondels procent för varje månad, som då ålderspensio­nen åter börjar utgå återstår till in­gången av den månad varunder den försäkrade fyller sexiiosju år. Börjar pensionen äter utgå senare än från och med sistnämnda månad, skall pensionen minskas med sex tiondels procent för varje månad under vil­ken pensionen tidigare utgått.

Föreslagen lydelse

återkallelse enligt 1 ;j tredje stycket, skall senare utgående ålderspension minskas med sex tiondels procent för varje månad som ålderspension utgått samt sex tiondels procent för varje månad, som då ålderspensio­nen åter börjar ulgå återstår lill in­gången av den månad varunder den försäkrade fyller sextiofem år. Börjar pensionen åter utgå senare än från och med sistnämnda månad, skall pensionen minskas med sex tiondels procent för varje månad under vil­ken pensionen lidigare utgått.

7 kap,

Rätt till folkpension i form av förtidspension tillkommer försäkrad, som fyllt sexton år och som ej åtnjuter ålderspension enligt denna lag, för tid före den månad, då han fyller sextiosju år, därest hans arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fy­siska eller psykiska prestationsför­mågan är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varak­tig-

1   s

Räll till folkpension i form av förtidspension tillkommer försäkrad, som fyllt sexton år och som ej åtnjuter ålderspension enligt denna lag, för lid före den månad, då han fyller sexr/o/pm år,därest hans arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fy­siska eller psykiska prestationsför­mågan är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varak­tig-

Rätt till förtidspension tillkommer även försäkrad, som fyllt sextio år och som till följd av arbetslöshet uppburit ersättning från erkänd arbets­löshetskassa under den längsta tid sådan ersättning kan ulgå eller uppburit kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371 )om kontant arbetsmark­nadsstöd under fyrahundrafemlio dagar, däresl hans möjlighet all bereda sig fortsalt inkomst genom sådant arbete som han tidigare utfört eller genom annat för honom tillgängligt arbete är nedsatt med minst hälften och ned­sättningen kan anses varaktig. Rätt lill förtidspension enligt vad nu sagts tillkommer försäkrad som uppburit kontant arbetsmarknadsstöd utan hinder av att stödet ej utgått under fyrahundrafemtio dagar, såvida han dessförinnan uttömt sin rätt till stöd.

Kan nedsättning av arbetsförriiågan icke anses varaktig men kan den antagas bliva bestående avsevärd tid, äger den försäkrade rätt till folkpension

 

Prop. 1974:129

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

i form av sjukbidrag. Sådant bidrag skall vara begränsat till viss tid; och skall i övrigt vad som är stadgat om förtidspension enligt första styckel gälla beträffande sjukbidrag.

dedels procent av basbeloppet. Om förtidspension ulgår för lid efter del alt ålderspension med stöd av 6 kap, I  tredje stycket upphört att ulgå, skall förtidspensionen minskas med sex tiondels procent för varje månad under vilken ålderspensionen utgått.

Hel förtidspension utgör, där ej annat följer av vad i andra styckel sägs, för år räknat niiiio eller, för gift försäkrad vars make åttijuter folk­pension i form av ålderspension eller förtidspension eller äger rätt till pen­sion enligt 6 kap, 1  första stycket, siuttio procent av basbeloppet. Åt­njuta båda makarna förtidspension och är pensionen för endera eller båda sådan som i 2  andra eller tred­je styckel sägs, skall dock vid be­räkning av pension hel förtidspen­sion utgöra, om två tredjedelar av hel förtidspension ulgår till andra maken, sjuttiosex och två tredjedels och, om halv förtidspension utgår till denne, åttio procent av basbeloppet.

Hel förtidspension utgör, där ej annat följer av vad i andra stycket sägs, för år räknat nitiiofem eller, för gift försäkrad vars make åtnjuter folkpension i form av ålderspension eller förtidspension eller äger räll lill pension enligl 6 kap. 1 ;j första styck­et, sjuttiosju och en halv procent av basbeloppet. Åtnjuta båda makarna förtidspension och är pensionen för endera eller båda sådan som i 2  andra eller tredje stycket sägs, skall dock vid beräkning av pension hel förtidspension utgöra, om två tred­jedelar av hel rörtidspension ulgår lill andra maken. åtlioireoch en tred­jedels och, om halv förtidspension utgår till denne, åttiosex oeh en fjär-

 

8 kap.

I
Räll  lill  folkpension i form av
änkepension            tillkommer

änka, som ej åtnjuter folkpension i fom av ålderspension, för tid före den månad då hon fyller se.v//05/i/ år, därest hon

a)   har vårdnaden om och stadig­varande sammanbor med barn un­der sexton år, som vid makens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos änkan; eller

b)   vid makens död fyllt trettiosex

Rätl lill folkpension i form av
änkepension             tillkommer

änka, som ej åtnjuter folkpension i form av ålderspension, för tid före den månad då hon fyller sexiiofem år, däresl hon

a)   har vårdnaden om och stadig­varande sammanbor med barn un­der sexton år, som vid makens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos änkan; eller

b)   vid makens död fyllt trettiosex

 

Prop. 1974:129                                                                     9

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

år och varil gift med honom minst     år och varit gift med honom minst
fem år.                                fem år.

Upphör rätt till änkepension enligl första styckel a), skall vid bedöm-mandet av rätt till pension enligt b) anses som om mannen avlidit, då rätten till pension enligt a) upphörde, saml äktenskapet varat lill nämnda tidpunkt.

Änkepension utgör, där ej annat Änkepension ulgör, där ej annat
följerav vad nedan sägs, för år räknat följerav vad nedan sägs, för år räknat
nittio procent av basbeloppet, niiiiofem proceni av basbeloppet.

Utgår änkepension med lillämpning av I  första stycket b) och hade den pensionsberättigade ej fyllt femtio år vid mannens död eller vid den tidpunkt, som avses i I  andra stycket, minskas pensionen med en fem­tondel för varie år, varmed antalet år som den pensionsberättigade fyllt vid mannens död eller vid nämnda tidpunkt understiger femtio.

Om änkepension utgår för tid efter del atl ålderspension med slöd av 6 kap. I  tredje stycket upphört att ulgå, skall änkepensionen minskas med sex tiondels procent för varje månad under vilken ålderspensionen utgått,

9 kap. Om tilläggsförmåner lill folk- 9 kap. Om särskilda folkpensionsför-
pension m. m.                      maner

I ;;

Till ålderspension eller förtidspen- Till ålderspension eller förtidspen-

sion ulgår ba rn t i 1 lä gg förvar- sion utgår ba r n t i 11 a gg för var­
je barn under sexton år till försäkrad je barn under sexton år till försiikrad
eller försäkrads hustru, därest den eller försäkrads hustru, däresl den
försäkrade har vårdnaden om eller försäkrade har vårdnaden om eller
stadigvarande sammanbor med bar- stadigvarande sammanbor med bar­
net. Barntillägg enligt vad nu sagts net, Barnlillägg enligt vad nu sagts
utgives ej till ålderspension, som den utgives ej till ålderspension, som den
försäkrade åtnjuter för tid före den försäkrade åtnjuter för tid före den
månad varunder han fyller sextiosju månad varunder han [yllet sexiiofem
år, eller till pension, som tillkommer år, eller till pension som tillkommer
gift kvinna,                          gift kvinna,

Barnlillägg till ålderspension eller hel förtidspension utgör för år räknat tjugufem procent eller, om barnet är berättigat till barnpension enligl 8 kap, 5 N, tio procent av basbeloppet. Utgår enligt 7 kap, 2 ;; andra eller tredje stycket två tredjedelar av hel förtidspension eller halv förtidspension, utgör barntillägget motsvarande andel av barntillägg till hel förtidspension.

Åtnjuter den försäkrade tilläggspension enligt denna lag, minskas honom

 

Prop. 1974:129

10

 

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

tillkommande barntillägg med hälften av tilläggspensionen i den mån denna för år räknat överstiger halva basbeloppet.

Till ålderspension eller förlidspen-sion Ulgår i n va I i d i I e I s I i 11 -I dg g , därest den försäkrade är ur stånd au reda sig s/älv och på grund härav vid upprepade tillfällen dagligen är i behov av hjälp av annan samt hjälpbehovet uppkommit innan den försäkrade fyllt sextiotre år. Invalidi-teistillägg skall alltid utgå, däresl den försäkrade är blind och blindheten in­trän innan den försäkrade uppnått sextiotre års ålder.

Åndå att så ej folier av forsla stycket utgår invaliditetstillägg lill rörtidspen­sion, som avses I 7 kap. 2 x' andra eller tredje stycket, däresl den försäkrade ulför förvärvsarbete men på grund av höggradig nedsättning i kroppsorgans funktion är i behov av avsevärd fbrllö-pande hjälp av annan person eller får vidkännas betydande meruigifler för färdmedel eller andra hjälpmedel för all kunna utföra arbetet. Med försäk­rad som utfor förvärvsarbete jämställes försäkrad som bedriver studier, om den försäkrade är berättigad lill stu­diehjälp eller studiemedel for studierna eller endast på grund av bestämmelse om bchovsprövning utesluten från så­dan förmån. Invalidiieisiillägg enligt detla stycke må vara begränsat lill viss tid.

Invalidiieisiillägg tillkommer ej för­säkrad, som stadigvarande vårdas å anställ lillhörande slalen eller kom­mun eller landstingskommun eller å enskild anstalt lill vars drift statsbidrag

2

Räll till handikappersätt­ning tillkommer försäkrad, som fyllt sexton år och som innan han fyllt sex­iiofem år för avsevärd tid fått sin funk­tionsförmåga nedsatt i sådan omfatt­ning alt han

a)   i sin dagliga livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan,

b)   för atl kunna förvärvsarbeta be­höver fortlöpande hjälp av annan eller

c)      eljest får vidkännas betydande
merutgifter.

Föreligger behov av hjälp antingen i den dagliga livsföringen och för all kunna förvärvsarbeta, eller i ettdera av eller båda dessa avseenden och där­jämte merutgifter i anledning av han­dikappet, grundas bedömning av räll till handikappersättning på det sam­manlagda behovet av slöd.

Vid tillämpning av denna paragraf skall med försäkrad som utför för­värvsarbete likställas studerande som åtnjuter studiestöd enligt studiestöds­lagen (1973:349) eller endasl på grund av bestämmelse om behovspröv­ning är utesluten från sådan förmån.

Handikappersättning ulgår aUtid till försäkrad som är blind, döv eller gravt hörselskadad om blindheten, dövheten eller hörselskadan inträtt innan den försäkrade uppnått sexiiofem års ål­der.

 

Prop. 1974:129

II

 

Nuvarande Ivdelse

utgår eller ock genom anstaltens för­sorg utom densamma.

Invaliditetslillägg ulgör for år räk­nat ireitio procent av basbeloppel.

Föreslagen lydelse

 

Åtnjuter försäkrad som avses i 2 i första slyckel andra punkten eller and­ra styckel icke pension enligl denna lag, äger han, därest han fyllt sexton år, räll till invalidiietser-sål t n i n g för tid före den månad då han fyller sextiosju år.

Invaliditetsersälining må vara be­gränsad till viss tid.

Invaliditetsersälining lill försäkrad, som avses i 2 ■ första stycket andra punkten, ulgör för år räknat sextio procent av basbeloppet. Invaliditetser­sälining i annat fall ulgör. alll efter hjälpbehovels omfallning eller merui-gifiernas storlek, för år räknat sextio eller Ireitio procent av basbeloppel.

Alltefter hjälpbehovets omfattning eller meruigifternas sloriek ulgör han­dikappersättning för år räknat sextio, fyrtiofem eller ireilio procent av 6as6e-  loppet.

Handikappersättning kan begränsas till viss tid. Behovet av handikapper­sättning skall omprövas i samband med beslut om förtidspension oeh då den försäkrade tillerkännes ålderspen­sion enligl denna lag.

Handikappersäilning till försäkrad som är blind utgör för tid före den må­nad, då ålderspension eller hel förtids­pension enligt denna lag börjar ulgå, för år räknat sextio proceni av basbe­loppet. För lid därefter utgör ersätt­ningen trettio proceni av basbeloppet om ej stödbehovet ger anledning till högre ersättning.

Handikappersättning till försäkrad som är döv eller gravt hörselskadad ut­gör ireitio proceni av basbeloppel om ej stödbehovet ger anledning till högre ersätming.

 

Försäkrad förälderäger för vård av barn som ej fyllt sexton år rätt till vårdbidrag om barnet på grund av sjukdom, psykisk utvecklings­störning eller annat handikapp för avsevärd tid och i avsevärd omfattning är i behov av särskild tillsyn och vård.

Försäkrad förälder äger för vård av barn som ej fyllt sexton år rätt till vårdbidrag om barnet på grund av sjukdom, psykisk utvecklings­störning eller annat handikapp för avsevärd lid är i behov av särskild tillsyn och vård. Vid bedömningen av räll lill vårdbidrag skall jämväl beaktas

 

Prop. 1974:129

12

Nuvarande Ivdelse                       Föreslagen /yde/se

Vårdbidrag ulgår med belopp mot svarande hel förtidspension lill ensam stående jämte pensionsiillskott.

sådana merutgifter som uppkommer på grund av hornels sjukdom e//er han -dikapp.

Vårdbidrag ulgår allt efter tillsyns-och vårdbehovets omfallning oeh mer­uigifternas storlek med belopp motsva­rande hel eller halv förtidspension till ensamslående jämte pensionslillskoil som svarar mol pensionen. Vårdbidrag beviljas alt utgå tills vidare. Behovet av bidrag skall omprövas vart tredje är. såvida ej skäl föreligga för omprövning med kortare mellanrum.

5 Vid tillämpning av 2 och 3 si skall såsom blind anses den vars synför­måga, sedan Ijusbrytningsfel rätlats, är så nedsatt att han .saknar ledsyn. Vad i 2 x Iredje styckel .stadgas skall äga motsvarande lillämpning belräf­fande invalidiietsersätlning och vård­bidrag. Regeringen äger dock förordna all sådana förmåner skola utgivas för tid då någon vistas utom anstahen utan all vårdas genom dess försorg.

Vid tillämpningav 2 och 3 ;;s skall såsom blind anses den vars synför­måga, sedan ljusbrytningsfel rättats, är så nedsatt atl han saknar ledsyn. Såsom gravt hörselskadad anses den som med hörapparat saknar möjlighet eller har slora svårigheter all uppfatta tal.

Vårdas försäkrad I anstalt som tillhör eller lill vars drift ulgår bidrag från sta­ten, kommun eller lands­tingskommun, utgives icke handi­kappersäilning. Detsamma gäller om den försäkrade vårdas utanför anstal­ten genom dess försorg.

Vad I andra styckel föreskrives äger motsvarande lillämpning beträflän­de vårdbidrag. Vistas barn uiam an-stallen utan au värdas genom dess för­sorg utgives vårdbidrag för sådan lid om denna uppgår lill minst lin dagar per kvartal. Skall i sådani fall vårdbidrag utgivas för del av kalendermånad, ul­går bidraget för varje dag med en tret­tiondel av månadsbeloppel och avrun­das till närmaste hela kronial.

'Senaste lydelse 1974:510,

 

Prop. 1974:129

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse kap.

 

Rätt till tilläggspension grundas För varje år, varunder någon varit försäkrad enligt I kap, 3 > första eller andra stycket skall för honom enligt vad nedan sägs beräknas pensions­grundande inkomst på grundval av hans inkomst av anställning och in­komst av annat förvärvsarbete under året. Sådan beräkning skall icke gö­ras för år löre det då den försäkrade uppnår sexton års ålder, ej heller för år då den försäkrade avlidit eller för år efter det då han fyllt sexiiofem år eller för tidigare år, varunder han åt­njutit ålderspension eller förtidspen­sion enligt denna lag.

på inkomst av förvärvsarbete.

För varje år, varunder någon varit försäkrad enligt I kap, 3 > första eller andra styckel skall för honom enligt vad nedan sägs beräknas pensions­grundande inkomst på grundval av hans inkomst av anställning och in­komst av annal förvärvsarbete under året. Sådan beräkning skall icke gö­ras för år före det då den försäkrade uppnår sexton års ålder, ej heller för år då den försäkrade avlidit eller för år efter det då han fyllt sextiofyra år eller för tidigare år, varunder han åt­njutit ålderspension eller förtidspen­sion enligt denna lag.

 

För varje är, för vilket pensions­grundande inkomst fastställts lör försäkrad, skall pensionspo­äng tillgodoräknas honom, I den mån pensionsgrundande inkomst härrör från inkomst av annat för­värvsarbete må dock pensionspoäng tillgodoräknas den försäkrade endast såvida tilläggspensionsavgift enligt 19 kap, 3  för året till fullo erlagts inom föreskriven tid. Utan hinderav att sådan avgiftsbetalning icke skett skall pensionspoäng tillgodoräknas den försäkrade för det år varunder han fyllt sexiiofem år eller, där den försäkrade eller efterlevande lill ho­nom ansöker om pension enligl denna lag för tid före det år varunder den för­säkrade skulle uppnå sextiosju års ål­der, för de båda år som närmast fö­regått del då pension vid bifall till

6 ;;

För varje år, för vilkel pensions­grundande inkomst fastställts för försäkrad, skall pensionspo­äng tillgodoräknas honom. 1 den mån pensionsgrundande inkomst härrör från inkomsl av annat för­värvsarbete må dock pensionspoäng tillgodoräknas den försäkrade endast såvida tilläggspensionsavgift enligt 19 kap, 3  lör året till fullo erlagts inom föreskriven tid. Utan hinderav att sådan avgiftsbetalning icke skett skall pensionspoäng tillgodoräknas den försäkrade för de båda år som närmast föregått det då pension vid bifall till ansökningen skulle börja utgå. Pensionspoäng skall vidare all­tid tillgodoräknas för pensionsgrun­dande inkomst härrörande från in­komst som avses i 3 ;:; första stycket d).

 

Prop. 1974:129

14

 

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

ansökningen skulle börja utgå. Pen­sionspoäng skall vidare alltid tillgo­doräknas för pensionsgrundande inkomst härrörande från inkomst som avses i 3  första stycket d).

Pensionspoäng som i första stycket sägs är den pensionsgrundande in­komsten delad med det vid årets ingång gällande basbeloppel. Pensions­poäng beräknas med två decimaler.

För år, varunder försäkrad åtnjutit förtidspension enligt 13 kap. 2 j, skall den försäkrade tillgodoräknas pensionspoäng motsvarande vad enligt nämn­da paragraf skall antagas hava tillgodoräknats honom för samma år.

12 kap, 1   s

Rätt till tilläggspension i form av ålderspension tillkommer försäkrad från och med den månad, varunder han fyller sextiosju år, un­der förutsättning att pensionspoäng tillgodoräknats honom för minst tre år.

På särskild framställning av för­siikrad utgår under förutsättning som i första stycket sägs. ålderspen­sion för tid före den månad, varun­der han fyller sextiosju år, dock ti­digast från och med den månad, då han uppnår sextiotre ärs ålder. Pen­sion enligt vad nu sagts må ej utgå till försäkrad, som äger komma i åt­njutande av folkpension enligt 6 kap. I  andra stycket, med mindre han tillika gör framställning enligl nämnda lagrum.

Framställning om ålderspension lör tid före den månad varunder den försäkrade fyller sexiiosju år må åter­kallas med verkan från nästa må­nadsskifte. Sådan återkallelse gäller ej för försäkrad, som åtnjuter folk­pension enligt 6 kap, I Sandra styck-

Rätt till tilläggspension i form av ålderspension tillkommer för­säkrad från och med den månad, varunder han fyller sextiofem år, un­der förutsättning att pensionspoäng tillgodoräknats honom för minst tre år.

På särskild framställning av för­säkrad utgår, under förutsättning som i första stycket sägs, ålderspen­sion för tid före den månad, varun­der han fyller sexiiofem år, dock ti­digast från och med den månad, då han uppnår sextiotre års ålder. Pen­sion enligt vad nu sagts må ej ulgå till försäkrad, som äger komma i åt­njutande av folkpension enligt 6 kap. I ;; andra stycket, med mindre han tillika gör framställning enligl nämnda lagrum.

Framställning om ålderspension för tid före den månad varunder den försäkrade fyller sexiiofem år må återkallas med verkan från nästa må­nadsskifte. Sådan återkallelse gäller ej för försäkrad, som åtnjuter folk­pension enligt 6 kap. 1 Sandra styck-

 

Prop. 1974:129                                                        15

Nuvarande lydelse                               Föreslagen lydelse

et, med mindre han tillika gör åter- et, med mindre han tillika gör åter­
kallelse enligt 6 kap, I ;; tredje styck- kallelse enligl 6 kap, 1 ;; iredje styck­
et. Har försäkrad sedan återkallelse el. Har försäkrad sedan återkallelse
skett gjort förnyad framställning en- skett gjort förnyad framställning en­
ligt andra stycket må denna fram- ligt andra stycket må denna fram­
ställning icke återkallas,                 slällning icke återkallas.

2  

Ålderspension utgör, där ej annat följer av andra, tredje och fjärde styck­ena, för år räknat sextio procent av produkten av basbeloppet lorden månad, för vilken pension skall utgivas, och medeltalet av de pensionspoäng som tillgodoräknats den försäkrade eller, om pensionspoäng tillgodoräknats ho­nom för mer än femton år, medeltalet av de femton högsta poängtalen. Har pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade för mindre än trettio år, skall hänsyn tagas endasl lill så stor del av nämnda produkt som svarar mot förhållandet mellan det antal år, för vilka pensionspoäng tillgodoräknats honom, och talet trettio.

Har undantagande enligt 11 kap. 7 ;; ägt giltighet för den försäkrade, skall honom tillkommande ålderspension utgöra sextio proceni av så stor del av den i första stycket angivna produkten, som svarar mot förhällandet mellan det antal år, dock högst trettio, för vilka pensionspoäng tillgodo­räknats den försäkrade, och talet trettio ökat med ell för varje år, för vilkel den försäkrade till följd av undantagandet icke tillgodoräknats pensions­poäng eller gått föriustig mer än en poäng. Ej må med tillämpning av vad nu sagts talet trettio ökas lill mer än femtio. Vad i detla stycke stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fall då pensionspoäng jämlikt II kap, 6 S första stycket på grund av underlåten avgiflsbelalning icke tillgodo­räknats den försäkrade.

Börjar ålderspension utgå tidigare Börjar ålderspension utgå tidigare

än från och med den månad, varun- än från och med den månad, varun­der den försäkrade fyller 5eA7/o5///år, derden försäkrade fyllersev//o/emår, skall pensionen, där ej annal följer skall pensionen, där ej annat följer av Ijärde stycket, minskas med sex av fjärde stycket, minskas med sex tiondels procent för varje månad, tiondels procent för varje månad, som då pensionen börjar utgå åter- som då pensionen börjar utgå åter­står till ingången av den månad var- står till ingången av den månad var­under den försäkrade fyller sextiosju under den försäkrade fyller sextio-år. Om pensionen börjar utgå senare fem år. Om pensionen börjar utgå se-än från och med sistnämnda månad, nare än från och med sistnämnda ökas pensionen med sex tiondels     månad, ökas pensionen  med sex

 

Prop. 1974:129

16

 

Nuvarande lydelse

procent för varje månad,som då pen­sionen börjar utgå förflutit från in­gången av den månad varunder den försäkrade uppnådde nämnda ålder; härvid må hänsyn dock ej lagas lill lid efter ingången av den månad, un­der vilken den försäkrade fyllt sjuttio år, och ej heller till tid, då den för­säkrade åtnjutit folkpension eller icke varit berättigad till tilläggspen­sion i form av ålderspension.

Om ålderspension upphön efter återkallelse enligt 12 kap, 1 i? tredje stycket,skall senare utgående ålders­pension minskas med sex tiondels procent lör varje månad som ålders­pension utgått samt sex tiondels pro­cent för varje månad, som då ålders­pensionen åier börjar ulgå återstår lill ingången av den månad varunder den försäkrade fyller sexiiosju år. Börjar pensionen åter utgå efter in­gången av den månad varunder den försäkrade fyllt sexiiosju år skall pen­sionen minskas med sex tiondels procent för vaoe månad under vil­ken pensionen lidigare utgått.

Föreslagen lydelse

tiondels proceni för varje månad, som då pensionen böriar utgå för­flutit från ingången av den månad varunder den försäkrade uppnådde nämnda ålder; härvid mä hänsyn dock ej lagas till tid efier ingången av den månad, under vilken den för­säkrade fyllt sjuttio år, och ej heller lill tid, då den försäkrade åtnjutit folkpension eller icke varit berätti­gad till tilläggspension i form av ål­derspension.

Om ålderspension upphön efter återkallelse enligt 12 kap. I ;:; tredje stycket, skal I senare utgående ålders­pension minskas med sex tiondels procent för varje månad som ålders­pension utgått samt sex tiondels pro­cent för varje månad, som då ålders­pensionen åter börjar ulgå återstår till ingången av den månad varunder den försäkrade fyller sexiiofem år. Börjar pensionen åter utgå efter in­gången av den månad varunder den försäkrade fyllt sextiofem år skall pensionen minskas med sex tiondels proceni för varje månad under vil­ken pensionen tidigare utgått.

13 kap.

Rätt till tilläggspension i form av fö .'t i d s pe n s i o n tillkommer enligl vad nedan sägs försäkrad, som ej åtnjuter ålderspension enligt den­na lag, lör tid löre den månad, då han (yller sexiiosju år, därest hans ar­betsförmåga på grund av sjukdom el­ler annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan iir nedsatt med minst hälften och

Rätt till tilläggspension i form av förtidspension tillkommer enligt vad nedan sägs försäkrad,som ej åtnjuter ålderspension enligt den­na lag, för lid före den månad, då han fyller sexiiofem år, därest hans arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fy­siska eller psykiska prestationsför­mågan är nedsatt med minst hälften

 

Prop. 1974:129

17

Nuvarande lydelse

nedsättningen kan anses varaktig samt den försäkrade äger tillgodo­räkna sig pensionspoäng för lid före det år, varunder pensionsfallel in­träffat. Även om nedsättning av ar­betsförmågan som nyss sagts icke fö­religger, skall äldre försäkrad under de närmare förutsältningar som an­givas i 7 kap, 1 ;:; andra stycket äga rätt lill förtidspension, däresl han är varaktigt arbetslös.

Föreslagen lydelse

och nedsättningen kan anses varak­tig samt den försäkrade äger tillgo­doräkna sig pensionspoäng för tid före del år, varunder pensionsfallet inträffat. Även om nedsättning av arbetsförmågan som nyss sagts icke föreligger, skall äldre försäkrad un­der de närmare förutsältningar som angivas i 7 kap. 1 S andra stycket äga rätt till förtidspension, därest han är varaktigt arbetslös. Kan nedsättning av arbetsförmågan icke anses varaktig men kan den antagas bliva bestående avsevärd tid, äger den försäkrade rätt till tilläggs­pension i form av sjukbidrag. Sådant bidrag skall vara begränsat till viss tid; och skall i övrigt vad som är stadgat om förtidspension enligt lörsta styckel första punkten gälla beträffande sjukbidrag.

Vad i 7 kap. 2 och 3 ii stadgas skall äga motsvarande tillämpning be­träffande förtidspension enligt della kapitel.

Uppgår den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst vid tidpunkten för pensionsfallel lägst till etl belopp som motsvarar det vid årets ingång gällande basbeloppet, eller har pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade för minst tre av de fyra år, som närmast föregått det år då pensionsfallet inträffar, skall fönidspension ulgå med tillämpning av bestämmelserna i andra stycket. Detsamma skall gälla då vid tidpunkten för pensionsfallet sjukpenninggrundande inkomsl uppgående lill belopp som nu sagts icke fastställts, men skulle ha fastställts, därest den allmänna försäkringskassan haft kännedom om samlliga de förhållanden som skola ligga till grund för faslsiällandel.

Hel förtidspension motsvarar den tilläggspension i form av ålderspen­sion, som skulle tillkomma den för­säkrade, därest sådan pension skulle börja utgå från och med den månad varunder han (yller sextiosju år. Här­vid skall ålderspensionen beräknas under antagande att den försäkrade för varje år från och med det då för­tidspensionen börjar utgå till och med del då han uppnår sextiofem års

Hel förtidspension molsvarar den tilläggspension i form av ålderspen­sion, som skulle tillkomma den för­säkrade, därest sådan pension skulle börja utgå från och med den månad varunder han fyller sexiiofem år. Härvid skall ålderspensionen beräk­nas under anlagande alt den för­säkrade för varje år från och med del då förtidspensionen börjar utgå till och med del då han uppnår sextiofyra

2 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 129

 

Prop. 1974:129

IS

 

Nuvarande lydelse

ålder tillgodoräknats pensionspoäng motsvarande medeltalet av de pen-sionspoänglal, vilka tillgodoräknats honom under de fyra år som närmast föregått del år då pensionsfallet in­träffade eller, om pensionen där­igenom blir större, under samlliga år från och med del då han fyllt sexton år lill och med del som närmast fö­regått pensionfallel. Vid beräkning­en av nämnda medeltal bortses från de år intill ett antal av hälften, för vilka pensionspoäng ej tillgodoräk­nats den försäkrade eller för vilka po­ängtalet är lägst.

Pension enligl denna paragraf må ej ulgå, om undantagande enligt 11 kap. 7  ägde giltighet för den för­säkrade då pensionsfallet inträffade samt undantagandet tillika föranlett, att den försäkrade för något av de fyra närmast föregående åren gått föriustig mer än en pensionspoäng. Ej heller må pension som nu sagts utgå, om den försäkrade vid sextiosfu års ålder icke kan komma i åtnju­tande av ålderspension enligt 12 kap.

Föreslagen /ydelse

års ålder tillgodoräknats pensionspo­äng motsvarande medeltalet av de pensionspoängtal, vilka tillgodoräk­nats honom under de fyra år som närmast föregått det år då pensions­fallel inträffade eller, om pensionen därigenom blir slörre, under samt­liga år från och med det då han fyllt sexton år till och med det som när­mast föregått pensionsfallel. Vid be­räkningen av nämnda medeltal bort­ses från de år intill elt antal av hälf­ten, för vilka pensionspoäng ej till­godoräknats den försäkrade eller för vilka poängtalet är lägst.

Pension enligt denna paragraf må ej ulgå, om undantagande enligl 11 kap. 7 ;; ägde giltighel för den för­säkrade då pensionsfallet inträffade samt undantagandet tillika föranlett, alt den försäkrade för något av de fyra närmast föregående åren gått föriustig mer än en pensionspoäng. Ej heller må pension som nu sagts utgå, om den försäkrade vid sextio­fem års ålder icke kan komma i åt­njutande av ålderspension enligt 12 kap.

 

Äger den försäkrade icke komma i åtnjutande av förtidspension enligt vad i 2  stadgas men skulle han hava varit berättigad till tilläggspen­sion i form av ålderspension, därest han uppnått sextiosju års ålder det år då pensionsfallet inträffar, skall hel förtidspension utgå med belopp mot­svarande vad den försäkrade i sådant fall skulle hava erhållit i ålderspen­sion, beräknad enligt 12 kap. 2 ;; för­sta och andra styckena.

Äger den försäkrade icke komma i åtnjutande av förtidspension enligt vad i 2  stadgas men skulle han hava varit berättigad till tilläggspen­sion i form av ålderspension, därest han uppnått sextiofem års ålder det år då pensionsfallet inträffar, skall hel förtidspension ulgå med belopp motsvarande vad den försäkrade i sådant fall skulle hava erhållit i ål­derspension, beräknad enligt 12 kap, 2 ;; första och andra styckena.

 

Prop. 1974:129

Nuvarande lydelse                        föreslagen lydelse

19

15 kap. 2 s

För försäkrad, som är född under något av åren 1911-1927. skall vid till-lämpning av 11 kap. 1  andra stycket pensionsgrundande inkomst beräknas även för det dr varunder han fyllt sex­iiofem år, dock ej för det fall han under nämnda år åtnjutil fönidspension en­ligl denna lag eller ålderspension enligt 6 kap. I  andra styckel eller 12 kap. I  andra slyckel.

Beräkning av förtidspension skall under förutsättningar som angivas i 13 kap. 2  för försäkrad som avses i den­na paragraf ske under antagande att den försäkrade tillgodoräknats pen­sionspoäng även för det år då han upp­når sextiofem års ålder.

Vid beräkning av ålderspension som avses i 12 kap. I .första stycket skall, om pensionen därigenom blir större, försäkrad som avses i denna paragraf tillgodoräknas pensionspoäng som om han blivit berättigad till förtidspension enligt 13 kap. I .från och med januari månad det år han uppnår sextiofem års ålder.

16 kap. I  S'

Den spm önskar komma i åtnjutande av pension skall göra ansökan hos allmän försäkringskassa i enlighet med vad regeringen förordnar.

Åtnjuter försäkrad sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård enligt den­na lag, må allmän försäkringskassa tillerkänna honom förtidspension ulan hinder av att han icke gjort ansökan därom.

Åtnjuter försäkrad sjukbidrag el- Åtnjuter försäkrad sjukbidrag el­ler lill viss tid begränsad invaliditets- ler till viss tid begränsad handikapp­ersättning, mä den tid varunder så-     ersättning, må den tid varunder så-

' Senaste lydelse 1974:510.

 

Prop. 1974:129

20

 

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

dan förmån skall utgå förlängas ulan     dan förmån skall utgå föriängas utan
att ansökan därom gjorts.       atl ansökan därom gjorts,

I den mån regeringen så förordnar må allmän försäkringskassa tillerkänna den pensionsberättigade pension enligt denna lag utan hinder av att han icke gjort ansökan därom.

För den försäkrades kostnader för läkarundersökning och läkarutlåtan­de vid ansökan om förtidspension, invaliditetslillägg. invaliditetsersätt­ning eller vårdbidrag skall ersättning utgå i enlighet med vad regeringen förordnar.

För den försäkrades kostnader för läkarundersökning och läkarutlåtan­de vid ansökan om fönidspension, handikappersättning eller vårdbidrag skall ersättning utgå i enlighet med vad regeringen förordnar.

 

Såsom villkor för rätt lill förtids­pension, invaliditetstillägg eller inva­liditetsersättning må föreskrivas all den försäkrade skall under högst trettio dagar vara inlagen å visst sjukhus eller underkasta sig under­sökning av viss läkare. Vad som sagts nu skall äga motsvarande lill-lämpning i fråga om rätt till vård­bidrag. För den försäkrades kostna­der i anledning av sådan föreskrift skall ersättning ulgå i enlighel med vad regeringen förordnar.

Såsom villkor för rätl till fönids­pension eller handikappersättning må föreskrivas all den försäkrade skall under högsl trettio dagar vara inta­gen å visst sjukhus eller underkasta sig undersökning av viss läkare. Vad som sagts nu skall äga motsvarande tillämpning i fråga om rätt till vård­bidrag. För den försäkrades kostna­der i anledning av sådan föreskrift skall ersättning utgå i enlighet med vad regeringen förordnar.

 

5 Ålderspension ulgår från och med den månad varunder den försäkrade fyller sexiiosju år eller, om han önskar all pensionen skall börja ulgå tidigare eller senare, från och med den månad som angives i pensions-ansökningen.

Förtidspension, barnlillägg, inva­liditetstillägg, invaliditetsersälining och vårdbidrag utgå från och med den månad, varunder rätt till förmå-

Ålderspension ulgår från och med den månad varunder den försäkrade fyller sextiofem år eller, om han önskar att pensionen skall börja ulgå lidigare eller senare, från och med den månad som angives i pensions­ansökningen.

Förtidspension, barntillägg, han­dikappersättning och vårdbidrag ulgå från och med den månad, varunder rätt till förinånen inträtt. 1 fall som

Senaste lydelse 1974:510,

 

Prop. 1974:129

21

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

avses i 1 S andra stycket utgår dock förtidspension från och med måna­den näst efter den, då beslutet om pension meddelats.

nen inträtt. 1 fall som avses i I >; and­ra stycket ulgår dock förtidspension från och med månaden näst efter den, då beslutet om pension med­delats.

Familjepension utgår från och med den månad då den försäkrade avlidit eller, om han vid sin död åtnjöt ålderspension eller förtidspension, från och med månaden näst efter den, varunder dödsfallet inträffat.

Pension må ej ulgå för längre tid tillbaka än tre månader tore ansök­ningsmånaden.

Vid utbetalning av folkpension för förfluten tid till försäkrad, vars make uppbär folkpension, skall pensionen så minskas, att det sammanlagda be­loppet för båda makarna motsvarar vad som skall utgå enligt 6 kap. 2 S eller 7 kap. 4 .

18 kap,

20 S'

Frågor om förtidspension, invali-dileistillägg, invalidiietsersättning och vårdbidrag avgöras i allmän försäk­ringskassa av en pensionsdelegation, bestående av sju ledamöter Dessa äro ordföranden i kassans styrelse, som lillika för ordet i delegationen, tvä av socialstyrelsen utsedda läkare, tvä av riksförsäkringsverket utsedda ledamöter som skola hava särskild erfarenhet av arbetsförhållanden och tvä av landstinget eller, om kassans verksamhetsområde utgöres av en­bart en kommun, av kommunfull­mäktige utsedda ledamöter. Omfat­lar kassans verksamhetsområde tvä landstingskommuner eller lands­tingskommun och kommun, som ej tillhör landslingskommun, skola landstingen eller landstinget och kommunfullmäktige vardera utse en ledamot. Då skäl äro därtill mä re­geringen utse särskild ordförande i pensionsdelegation, » Senaste lydelse 1974:510,

Frågor om förtidspension, handi­kappersättning och vårdbidrag avgö­ras i allmän försäkringskassa av en pensionsdelegalion, bestående av sju ledamöter. Dessa äro ordföranden i kassans styrelse, som tillika för ordet i delegationen, två av socialstyrelsen utsedda läkare, två av riksförsäk­ringsverket utsedda ledamöter som skola hava särskild erfarenhet av ar­betsförhållanden och två av lands­tinget eller, om kassans verksam­hetsområde ulgöres av enbart en kommun, av kommunfullmäktige utsedda ledamöter. Omfattar kas­sans verksamhetsområde tvä lands­tingskommuner eller landstings­kommun och kommun, som ej till­hör landslingskommun, skola landslingen eller landstinget och kommunfullmäktige vardera ulse en ledamot. Då skäl äro därtill må re­geringen ulse särskild ordförande i pensionsdelegation.

 

Prop. 1974:129

22

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

Suppleant för ordförande, som lillika är ordförande i kassans styrelse, är den för honom utsedde suppleanten i styrelsen, såvida icke regeringen förordnar annorlunda. För annan ordförande, så ock för annan ledamot än ordförande utses en suppleant. Regeringen må dock föreskriva all för envar av de av socialstyrelsen utsedda läkarna skola utses tvä suppleanter.

1 allmän försäkringskassa må med regeringens medgivande fmnas flera pensionsdelegationer.

19 kap.

Försäkrad, som vid utgången av visst år är inskriven hos allmän för­säkringskassa och ej fyllt sextiosju år och ej heller för december månad samma år åtnjutit ålderspension eller förtidspension enligt denna lag, skall för nämnda år lill kassan eriägga sjukförsäkringsavgift un­der förutsättning att lill statlig in­komstskatt beskattningsbar in­komsl beräknats för honom vid tax­ering året närmast efter del år av­giften avser.

Försäkrad, som vid utgången av visst år är inskriven hos allmän för­säkringskassa och ej fyllt sextiofem är och ej heller för december månad samma år åtnjutit ålderspension eller förtidspension enligl denna lag, skall för nämnda år till kassan eriägga sjukförsäkringsavgift un­der förutsättning all lill statlig in­komstskall beskattningsbar in­komsl beräknats för honom vid tax­ering året närmast efter del år av­giften avser.

 

4 a

Avgift lill folkpensioneringen en­ligt 1 eller 3 ;; skall utgå med tre och tre tiondels procent av det belopp, på vilkel avgiften skall beräknas. 1 fråga om sådan arbetstagare hos re­dare som avses i I ;; första slyckel förordningen (1958:295) om sjö­mansskall beräknas dock avgiften efter den lägre procentsats som Ko­nungen fastställer med motsvarande lillämpning av 4  andra stycket. Avgifterna tillföras staten.

Avgift till folkpensioneringen en­ligt 1 eller 3 ;:; skall ulgå med fyra och sju tiondels procent av det be­lopp, på vilkel avgiften skall beräk­nas. I fråga om sådan arbetstagare hos redare som avses i I ;; första stycket förordningen (1958:295) om sjömansskatt beräknas dock avgiften efter den lägre procentsats som re­geringen fastställer med motsvaran­de tillämpning av 4 ;:; andra stycket. Avgifterna tillföras slalen.

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1975 såvitt avser 6 kap. 2S första stycket, 7 kap. 4:;, 8 kap. 4;;, 18 kap. 20!; och 19 kap. 4 a;;, den 1 juli 1975 såvitt avser rubriken lill 9 kap., 9 kap. 2-5 iji; och 16 kap. I och 2 viS samt 5 >; andra styckel saml i övrigt den 1 juli 1976.

 

Prop. 1974:129                                                        23

Föreslagen lydelse

2.   För försäkrad, som fyllt 65 år under liden den I juli 1974-den 30 juni 1976 och som icke åtnjutil ålderspension eller hel förtidspension, räknas de i 3 kap. 3 >; första stycket och 4 kap. 3 i angivna högsta antalen dagar från och med den  1 juli  1976.

3.   Har försäkrad vid utgången av juni månad 1976 åtnjutit pension med minskat belopp på grund av all för honom ulgåtl ålderspension för tid före den månad varunder han fyllt 67 år, skall pension som avses i 6 kap. 2!; andra eller tredje stycket, 7 kap. 4 >; andra stycket, 8 kap. 4  tredje stycket, 12 kap. 2!; tredje eller Qärde stycket eller 13 kap. 4 >; minskas i enlighet med dessa lagrums lydelse före den 1 juli  1976.

För den som den I juli 1976 ej fyllt 67 är skall dock minskning icke ske med högre belopp än som föranledes av det antal månader varunder pension ulgäll före den 1 juli 1976 ökat med det antal månader som därefter kan återstå till ingången av den månad varunder den försäkrade fyller 65 år eller dessförinnan återkallar sin framställning om ålderspension.

4. Vid beräkning av ökning a v ålderspension enligt 6 kap. 2 >; andra stycket
eller 12 kap, 2 >; tredje stycket gäller följande. För försäkrad som den I
juli 1976 ej fyllt 67 år tages vid ökningens beräkning ej hänsyn lill lid
före den I juli 1976. För försäkrad som före den I juli 1976 fyllt 67 år
beräknas ökningen med tillämpning av lagrummen i deras äldre lydelse.

5.  Avgift till folkpensioneringen enligt 19 kap. I eller 3 !; skall för år 1975 utgå med fyra och två tiondels proceni av det belopp, på vilket avgiften skall beräknas, 1 fråga om avgift som avser tid före den 1 januari 1975 gäller 19 kap. 4a>; i sin äldre lydelse.

6.  Är försäkrad enligt beslut som meddelats på grundval av äldre be­stämmelser berättigad till invaliditetslillägg, invaliditetsersättning eller värd­bidrag för tid efter den I juli 1975 skall förmånen ej minskas eller upphöra med mindre så skulle ha sketl om de äldre beslämmelserna allljämi ägl tillämpning.

7.  Fönidspension för försäkrad som är född år 1928 eller senare skall be­räknas med tillämpning av 13 kap. 2 >; i dess äldre lydelse om rätt till för­månen föreligger för tid före den I juli 1976,

 

Prop. 1974:129                                                                   24

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1969:205) om pensionstillskott

dels all 2, 3 och 7 >;;; skall ha nedan angivna lydelse,

delsatt i lagen skall införas en ny paragraf, 2 a ,av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

Pensionstillskott utgör trettio pro­cent av basbeloppel,om ej annat föl­jerav bestämmelserna nedan i denna paragraf.

Under nedannämnda tider skall pensionslillskoilel ulgöra

den Ijuli 1969-den 30 juni 1970 tre.

den 1 juli 1970-den 30 juni 1971 sex,

den 1 juli 1971-den 30 juni 1972 nio.

den 1 juli 1972-den 30 juni 1973 tolv.

den 1 juli 1973-den 30 juni 1974 femlon,

den 1 juli 1974-den 30 juni 1975 aderton,

den 1 juli 1975-den 30 juni 1976 tjugoen.

den I juli 1976-den 30 juni 1977 tjugofyra.

den 1 juli 1977-den 30 juni 1978 tjugosju proceni av basbeloppet.

Pensionstillskott   till   ålderspen­sion, som börjat utgå tidigare eller

Pensionstillskott /;// ålderspension eller änkepension utgör fyrtiofem pro­cent av basbeloppet,om ej annat föl­jerav beslämmelserna nedan i denna paragraf.

Under nedannämnda tider skall pensionstillskottet till ålderspension eller änkepension utgöra

den 1 juli 1976-den 30 juni 1977 tjugo fem,

den 1 juli 1977-den 30 juni 1978 ljugonio,

den I juli 1978-den 30 juni 1979 trettiotre.

den 1 juli 1979-den 30 juni 1980 treliiosju,

den 1 juli 1980-den 30 juni 1981 fyrtioen procent av basbeloppet.

Pensionstillskott till ålderspen­sion, som börjat ulgå tidigare eller

' Senaste lydelse 1970:187,

 

Prop. 1974:129

25

Föreslagen lydelse

senare än från och med den månad varunder den försäkrade fyller sex­iiofem år, utgör det belopp som fram­kommer om de i första eller andra stycket angivna procenttalen min­skas eller ökas i motsvarande mån som pensionen skall minskas eller ökas enligl 6 kap. 2 >j andra eller tred­je Slyckel lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring.

Nuvarande lydelse

senare än frän och med den månad varunder den försäkrade fyller sex­tiosju år, utgör det belopp som fram­kommer om de i första eller andra stycket angivna procenttalen min­skas eller ökas i motsvarande mån som pensionen skall minskas eller ökas enligt 6 kap, 2 > andra eller tred­je styckel lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring,

Pensionslillskoil lill förtidspension, som enligt 7 kap. 2 \ andra eller tredje stycket lagen om allmän försäkring ul­går med två tredjedelar eller hälften av hel förtidspension, utgör motsvarande andel av pensionslillskoil som anges i forsla eller andra stycket. Pensionstill­skott Ulf fönidspension, som utgår for lid efter det all ålderspension med stöd av 6 kap. 1  Iredje stycket lagen om allmän försäkring upphön atl utgå. skall minskas med sex liondels proceni för varje månad under vilken ålders­pensionen utgått.

Pensionstillskott till änkepension, som enligt 8 kap. 4 ;; andra eller iredje slyckel lagen om allmän försäkring utgår med minskat belopp, utgör det belopp som framkommer om de i första eller andra stycket angivna pro­centtalen minskas i motsvarande mån.

2 a

Pensionstillskott lill förtidspen­sion utgör nittio proceni av basbe­loppel. om ej annat följer av bestäm­melserna nedan i denna paragraf

Under nedannämnda tider skall pensionstillskottet lill förtidspension ulgöra

den I juli 1976-den 30 juni 1977 femtio,

den 1 juli 1977-den 30 juni 1978 femtioåtta.

 

Prop. 1974:129

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

26

den I juli 1978-den 30 juni 1979 sextiosex.

den 1 juli 1979-dcn 30 juni 1980 sjuttiofyra.

den I juli 1980-den 30 juni 1981 åtiiotvå proceni av basbeloppet.

Pensionslillskoil till förtidspen­sion, som enligt 7 kap. 21 andra eller tredje stycket lagen om allmän försäk-ringuigår med tvä tredjedelar eller hälf­ten av hel förtidspension. Ulgör motsva­rande andel av pensionslillskoil som anges i första eller andra stycket. Pen­sionslillskoil till förtidspension. som ut­går för tid efter del all ålderspension med stöd av 6 kap. 1  tredje styckel la­gen om allmän försäkring upphön all utgå, skall minskas med sex liondels proceni för varie månad under vilken ålderspensionen utgått.

Pensionstillskott ulgår ej i den mån det tillsammans med vad den försäkrade har rätt alt uppbära i till-läggspension i form av ålderspen­sion, fortidspension och änkepension överstiger vid

ålderspension, som börjat utgå frän och med den månad varunder den försäkrade fyller sexiiosju år, tret­tio procent av basbeloppet.

Pensionslillskoil /;// ålderspension eller änkepension utgår ej i den mån det tillsammans med vad den för­säkrade har räll att uppbära i tilläggs­pension i form av ålderspension och änkepension överstiger vid

ålderspension, som börjat ulgå från och med den månad varunder den försäkrade fyller sexiiofem år, under tiden

den I juli 1976-den 30 juni 1977 trettiofyra,

den I juli 1977-den 30 juni 1978 trettioåtta,

den I juli 1978-den 30 juni 1979 fyrtiotvå,

saml från och med den 1 juli 1979 fyniofem proceni av basbeloppet;

Senaste lydelse 1971:276,

 

Prop. 1974:129

27

 

Nuvarande lydelse

ålderspension, som börjat ulgå li­digare eller senare än från och med den månad varunder den försäkrade fyller sexiiosju år. det belopp som framkommer om trettio procent av basbeloppet minskas eller ökas i mot­svarande mån som pensionen min­skas eller ökas enligl 6 kap. 2 >; andra eller iredje stycket lagen om allmän försäkring,

förtidspension trettio procent av basbeloppel eller, om den enligl 7 kap. 2  andra eller tredje styckel lagen om allmän försäkring utgår med två tred­jedelar eller hälften av hel förtidspen­sion eller enligt 7 kap. 4  andra styck­et samma lag eljest utgår med minskat belopp, del belopp som framkommer om trettio procent av basbeloppet min­skas i motsvarande mån,

änkepension trettio procent av bas­beloppel eller, om den enligl 8 kap. 4 >; andra eller tredje stycket lagen om allmän försäkring utgår med minskat belopp, det belopp som framkommer om trettio procent av basbeloppet minskas i motsvarande män.

Föreslagen lydelse

ålderspension, som börjat utgå ti­digare eller senare än från och med den månad varunder den försäkrade fyller sextiofem år, det belopp som framkommer om ovan nämnda pro­centtal minskas eller ökas i motsva­rande mån som pensionen minskas eller ökas enligt 6 kap. 2 S andra eller tredje stycket lagen om allmän för­säkring;

änkepension ovan för olika lider angivna procenttal eller, om den en­ligl 8 kap. 4 5; andra eller iredje slyck­el lagen om allmän försäkring ulgår med minskat belopp, det belopp som framkommer om nämnda procenttal minskas i motsvarande mån.

Pensionstillskoti till förtidspension utgår ej i den mån det lillsammans med vad den försäkrade har rätt atl uppbära i tilläggspension i form avför­tidspension eller änkepension översti­ger under tiden

den f juh 1976-den 30 juni 1977 sextioåtta.

den 1 juli 1977-den 30 juni 1978 sjuttiosex,

den I juli 1978-den 30 juni 1979 åttiofyra

samt från och med den I juli 1979 nittio procent av basbeloppet.

Utgår förtidspension enligt 7 kap. 2 't andra eller tredje stycket lagen om all­män försäkring med två tred­jedelar eller hälften av hel förtids­pension eller utgår förtidspension enligt 7 kap. 4 i- andra stycket samma lag el­jest med minskal belopp, utgör pen­sionstillskottet del belopp som fram­kommer om de i föregående stycke nämnda procenttalen minskas i mot­svarande mån.

 

Prop. 1974:129

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

28

 

Närmare föreskrifter för lillämp­ningen av denna lag meddelas av Konungen eller, efter Konungens be­myndigande, av riksförsäkringsver­ket.

Närmare föreskrifier för tillämp­ningen av denna lag meddelas av re­geringen eller, efter regeringens be­myndigande, av riksförsäkringsver­ket.

1.   Denna lag träder i kraft den I januari 1975 såvitt avser 7 ;; och i övrigl den I juli 1976.

2.   Äldre bestämmelser gäller fonfarande i fråga om pensionstillskott för lid före den 1 juli  1976.

3.   Har pension minskals eller ökats med tillämpning av punkten 3 eller 4 övergångsbestämmelserna lill lagen (1974:000) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring skall pensionstillskott till pensionen min­skas eller ökas i motsvarande män.

 

Prop. 1974:129

29

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1962:392) om hustrulillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension'

dels att i 2, 5 och 17 ;;S ordet "Konungen" och böjningsform av detta ord skall bytas ul mol "regeringen" i motsvarande form,

dels alt 1 och 3 ;;; skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Hustrutillägg tillkommer för tid före den månad, då hustrun fyller sextiosju år,hustru till den, som åtnjuter folkpension i form av ålders­pension eller förtidspension, därest hustrun fyllt sextio år och själv ej åtnjuter folkpension och makarna varit gifta minsl fem år. När särskil­da skäl äro därtill, må hustrulillägg ulgå, oaktat hustrun ej fyllt sextio är eller makarna varil gifta kortare tid än fem år.

Hustrutillägg skall, där ej annat följer av vad i 4  stadgas, för är räk­nat motsvara skillnaden mellan å ena sidan sammanlagda beloppet av folkpension i form av ålderspension till tvä makar jämte två pensions­tillskott enligt lagen om pensionstill­skott saml å andra sidan folkpension i form av ålderspension till ogift jäm­te elt sådant pensionstillskott, ål­derspensionerna och pensionstill­skotten beräknade för år och under förutsättning atl de börjat utgå frän och med den månad varunder den pensionsberättigade fyllt sextiosju år.

1

Föreslagen lydelse

Hustrutillägg tillkommer för tid före den månad, dä hustrun fyller sextiofem år. hustru lill den, som åtnjuter folkpension i form av ålderspension eller fönidspension, därest hustrun fyllt sextio är och själv ej åtnjuter folkpension och ma­karna varit gifta minst fem år. När särskilda skäl äro därtill, må hustru­lillägg ulgå, oaktat hustrun ej fyllt sextio år eller makarna varit gifta kortare tid än fem år.

Hustrutillägg skall, där ej annat följer av vad i 4 >; stadgas, för år räk­nat motsvara skillnaden mellan å ena sidan sammanlagda beloppet av folkpension i form av ålderspension till två makar jämte två pensions­tillskott lill ålderspension enligt lagen om pensionstillskott samt å andra si­dan folkpension i form av ålderspen­sion till ogift jämte elt sådani pen­sionslillskoil, ålderspensionerna och pensionstillskotten beräknade för år och under förutsättning att de börjat utgå från och med den månad var­under den pensionsberättigade fyllt sexiiofem år.

Ligen omtryckt 1973:909,

 

Prop. 1974:129

30

 

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

 

Hustrulillägg eller kommunall bostadstillägg må ej utgå till ålders­pension, som den lill sådan pension berättigade åtnjuter för tid före den månad varunder han fyller sextiosju år.

Hustrutillägg eller kommunall bostadstillägg må ej utgå lill ålders­pension, som den till sådan pension berättigade åtnjuter för lid före den månad varunder han fyller sextiofem år.

 

Denna lag träder i kraft såvitt avser 2, 5 och 17 ;;>; den och i övrigt den 1 juli 1976.

januari 1975

 

Prop. 1974:129

31

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1954:243)om yrkesskadeförsäkring delsatt i 2,3,5,6, 12, 32, 36, 39, 41, 48, 58 och 59 Sj ordet "Konungen"

och böjningsform av delta ord skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande

form, dels att 16 och 20!;5 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Har olycksfall eller inverkan, som avses i 6 •?, efter upphörande av där­av förorsakad sjukdom medfört un­der längre eller kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan eller ned­sättning av densamma med minst en tiondel, utgives undertiden liv­ränta till den skadade. Medför samma olycksfall eller inverkan ånyo sjukdom, på grund varav sjuk­penning skall utgå, äger den skadade dock icke uppbära livräntan under sjukdomstiden. Livräntan beräknas på grundval av den skadades åriiga arbetsförtjänst, i förekommande fall nedsatt efter vad i tredje slyckel sägs, (ersättningsunderlaget) samt utgår för tid till och med må­naden närmast före den, under vil­ken han fyller sextiosju år, med be­lopp som för år räknat motsvarar

a)   vid föriusi av arbetsförmågan: elva tolftedelar av ersättningsunder­laget,

b)  vid nedsättning av arbetsför­mågan med minst tre tiondelar: en mot graden av nedsättningen sva­rande del av ersättningsunderiaget, minskad med en tolftedel av detla, och

Föreslagen lydelse

16 '

Har olycksfall eller inverkan, som avses 16;;, efter upphörande av där­av förorsakad sjukdom medfört un­der längre eller kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan eller ned­sättning av densamma med minst en tiondel, utgives under liden liv­ränta till den skadade. Medför samma olycksfall eller inverkan ånyo sjukdom, på grund varav sjuk­penningskall ulgå, äger den skadade dock icke uppbära livräntan under sjukdomstiden. Livräntan beräknas på grundval av den skadades åriiga arbetsförtjänst, i förekommande fall nedsatt efter vad i Iredje slyckel sägs, (ersättningsunderiaget) samt utgår för tid till och med må­naden närmast före den, under vil­ken han fyller sexiiofem år, med be­lopp som för år räknat molsvarar

a)   vid föriusi av arbetsförmågan: elva tolftedelar av ersättningsunder­iaget,

b)  vid nedsättning av arbetsför­mågan med minst tre tiondelar: en mot graden av nedsättningen sva­rande del av ersättningsunderiaget, minskad med en tolftedel av della, och

' Senaste lydelse 1967:916,

 

Prop. 1974:129

32

Nu va rande lydelse

c) vid nedsättning av arbetsför­mågan med mindre än tre tiondelar: den del av två tredjedelar av ersätt­ningsunderlaget, som svarar mot graden av nedsättningen.

För tid från och med den månad, under vilken skadad fyllt sexiiosju är, ulgör livräntan tre fjärdedelar av det belopp, vanill livräntan skall be­räknas jämlikt   första   stycket.

Föreslagen lydelse

c) vid nedsättning av arbetsför­mågan med mindre än tre tiondelar: den del av två tredjedelar av ersätt­ningsunderiaget, som svarar mot graden av nedsättningen.

För lid från och med den månad, under vilken skadad fyllt sexiiofem år, utgör livräntan tre fjärdedelar av det belopp, vartill livräntan skall be­räknas jämlikt första stycket. Vid fastställande av ersättningsunderiaget medräknas årlig arbetsförtjänst, i vad den icke överstiger två gånger basbeloppet vid ingången av det år dä skadan inträffade, lill hela sitt belopp, i vad den överstiger två men ej tre gånger nämnda basbelopp, till tre Gärdedelar och i vad den överstiger Ire gånger nämnda basbelopp, till hälften.

Pä ansökan av den skadade må    På ansökan av den skadade må

vas föreligga, besluta all livränta el­ler del därav eller livränta för viss tid skall utbytas mot elt belopp för en gång, motsvarande högst de ut­bytta livräntebeloppens kapitalvärde enligt beräkningsgrunder som fast­ställas av Konungen.

försäkringsrådet, när skäl därtill prö-     lörsäkringsrådel, när skäl därtill prö-

vas föreligga, beslula att livränta el­ler del därav eller livränta för viss tid skall utbytas mot ett belopp för en gång, motsvarande högst de ut­bytta livräntebeloppens kapitalvärde enligt beräkningsgrunder som fast­ställas av regeringen.

Änka efter den avlidne äger upp­bära livränta, så länge hon lever ogift. Livräntans belopp skall för lid lill och med månaden närmast före den under vilken änkan fyller sex­tiosju år, motsvara en tredjedel och för tid därefter en fjärdedel av den avlidnes åriiga arbetsförtjänst. Levde makarna åtskilda efter vunnen hem­skillnad, skall livränta dock ej utgå till änkan med mindre hon enligt dom eller avtal var berättigad till un­derhåll av den avlidne.

20

Änka efter den avlidne äger upp­bära livränta, så länge hon lever ogift. Livräntans belopp skall för tid till och med månaden närmast före den, under vilken änkan fyller sex­tiofem år, motsvara en tredjedel och för tid därefter en fjärdedel av den avlidnes åriiga arbetsförtjänst. Levde makarna åtskilda efter vunnen hem­skillnad, skall livränta dock ej ulgå till änkan med mindre hon enligt dom eller avial var berättigad till un­derhåll av den avlidne.

Senaste lydelse 1967:916,

 

Prop. 1974:129

33

 

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

Var den avlidne ogift, skall livränta efter samma grunder som angivits i första stycket utgå till ogift kvinna, som sedan avsevärd tid sammanlevde ined den avlidne under äktenskapsliknande förhållanden, så ock till kvinna, som var trolovad med den avlidne och som hade eller hafl barn med honom eller var havande med barn till honom. Har kvirina som nu nämnts varit gift och äger hon åtnjuta underhåll av sin förutvarande man eller,om han är avliden, i egenskap av eflerievande lill honom uppbära livränta, pension -annan än folkpension eller tilläggspension -skadestånd eller annan därmed jämföriig ersättning, som skall upphöra att utgå därest hon ingår nytt äk­tenskap, skall för tid, under vilken hon äger rätt till dylik förmån, henne tillkommande livränta enligt delta stycke minskas med vad som svarar mot värdet av förmånen. Avdrag som nu sagts skall ock ske för vad kvinnan äger uppbära i livränta efter man, med vilken hon lidigare sammanlevat under äktenskapsliknande förhållanden eller varil trolovad.

Rätten till livränta enligt första eller andra stycket upphör, därest den efterlevande avsevärd lid under äktenskapsliknande förhällanden samman­lever med annan.

Efterlämnar den som avlidit änk­ling och kommer denne genom dödsfallet att sakna erforderligt un­derhåll, skall livränta tillerkännas honom efter vad som med hänsyn till omständigheterna prövas skäligt. Livränta må dock ulgå endast så länge änklingen lever ogift samt mä för tid till och med månaden närmast före den, under vilken han fyllerspx-liosju år, motsvara högst en tredjedel och för tid därefter högst en fjärdedel av den avlidnas årliga arbetsför­tjänst.

Var den som avlidit pliktig att till fullgörande av lagstadgad under­hållsskyldighet ä särskilda tider ut­giva bidrag lill förutvarande make, äger denne, så länge bidraget skolat utgå, erhålla livränta med belopp, som motsvarar bidraget. Livräntan må dock för lid lill och med må­naden närmast före den, under vil­ken den berättigade fyller sextiosju år. motsvara högst en tredjedel och

Efterlämnar den som avlidit änk­ling och kommer denne genom dödsfallet alt sakna erforderligt un­derhåll, skall livränta tillerkännas honom efter vad som med hänsyn lill omständigheterna prövas skäligt. Livränta må dock utgå endast så länge änklingen lever ogift samt mä för tid till och med månaden närmast före den, under vilken han fyller iex-tiofem år. motsvara högsl en tred­jedel och för tid därefter högst en fjärdedel av den avlidnas åriiga ar­betsförtjänst.

Var den som avlidit pliktig att till fullgörande av lagstadgad under­hållsskyldighet å särskilda tider ut­giva bidrag lill förutvarande make, äger denne, så länge bidraget skolat utgå, erhålla livränta med belopp, som motsvarar bidraget. Livräntan må dock för lid till och med må­naden närmast före den, under vil­ken den berättigade fyller sexiiofem år, motsvara högst en tredjedel och

3 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 129

 

Prop. 1974:129                                                        34

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

för tid därefter högst en Ijärdedel av för tid därefter högst en fjärdedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst,      den avlidnes årliga arbetsförtjänst.

Finnas flera livränteberättigade och skulle enligt ovan angivna beräk­ningsgrunder livräntornas sammanlagda belopp överstiga en tredjedel av den avlidnes årliga arbelsförijänsi, skola livräntorna, så länge anledningen härtill fonfar, nedsättas proportionellt så att de tillhopa uppgå till nyss­nämnda andel av den årliga arbetsförtjänsten,

Skall livränta, varom sägs i denna paragraf, utgå så länge livräntetagaren lever ogift och ingår han äktenskap före fyllda sextio år, utgives ett belopp för en gång, motsvarande tre årsbelopp av livräntan, beräknad på grundval av det mänadsbelopp vartill livräntan uppgick den månad äktenskapet in­gicks eller vartill den skulle ha uppgått nämnda månad utan hänsyn till stadgandena i nästföregående stycke och i 23 >;.

Denna lag träder i kraft såvitt avser 2, 3, 5, 6 och 12, 16-:; tjärde stycket, 32, 36, 39, 41, 48, 58 och 59 S den I januari 1975 och i övrigt den 1 juli 1976. De nya bestämmelserna i 16 5; första och andra styckena saml 20 j äger icke lillämpning i fråga om skada, som inträffat före den I juli 1976, och ej heller i fråga om skada, som yppats senare, däresl den skadade icke efter lagens ikraftträdande varit utsatt för inverkan av sådan art, som orsakat skadan.

 

Prop. 1974:129

5 Förslag till

Lag om ändring i militärersättningsförordningen (1950:261)

35

Härigenom förordnas i fråga om militärersättningsförordningen (1950:261) delsatll U,6;; 1 mom., 14och 23 Si; ordet "Konungen" och böjningsform av detta ord skall bytas ut mol "regeringen" i motsvarande form, dels att 6;; 3 mom, och 7  2 mom. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 i

3 mom.' Har olycksfallet efter upphörande av därav förorsakad sjukdom medfört under längre eller kortare tid bestående förlust av ar­betsförmågan eller nedsättning av denna med minst en tiondel, utgi­ves, där ej annal följer av 5 mom., livränta under tiden till den skadade. Medför samma olycksfall ånyo sjuk­dom, på grund varav sjukpenning skall ulgå, äger den skadade dock icke uppbära livräntan under sjuk­domstiden. Livräntan beräknas på grundval av den skadades åriiga ar­betsförtjänst, i förekommande fall nedsatt efter vad i tredje stycket sägs, (ersättningsunderiaget) samt utgår för lid till och med månaden närmast före den, under vilken han fyller sexiiosju år. med belopp som för år räknat motsvarar

a) vid föriusi av arbetsförmågan: elva tolftedelar av ersättningsunder­iaget,

b) vid nedsättning av arbetsförmå­gan med minst tre tiondelar: en mol graden av nedsättningen svarande del av ersättningsunderiaget, mins­kad med en tolftedel av delta, och

3 mom. Har olycksfallet efter upphörande av därav förorsakad sjukdom medfört under längre eller kortare tid beslående föriusi av ar­betsförmågan eller nedsättning av denna med minsl en tiondel utgives, där ej annal följer av 5 mom., liv­ränta under tiden lill den skadade. Medför samma olycksfall ånyo sjuk­dom, pä grund varav sjukpenning skall utgå, äger den skadade dock icke uppbära livräntan under sjuk­domstiden. Livräntan beräknas pä grundval av den skadades ärliga ar­betsförtjänst, i förekommande fall nedsatt efter vad i iredje stycket sägs, (ersättningsunderiaget) saml utgår för tid till och med månaden närmast före den, under vilken han fyller sextiofem år, med belopp som för är räknat motsvarar

a) vid föriusi av arbetsförmågan: elva tolftedelar av ersättningsunder­iaget,

b) vid nedsättning av arbetsförmå­gan med minst tre tiondelar; en mot graden av nedsättningen svarande del av ersättningsunderiaget, mins­kad med en tolftedel av detta, och

'Senaste lydelse 1967:918,

 

Prop. 1974:129

36

 

Nuvarande lydelse

c) vid nedsättning av arbetsförmå­gan med mindre än tre tiondelar: den del av två tredjedelar av ersättnings­underiaget, som svarar mot graden av nedsättningen.

För tid från och med den månad, under vilken skadad fyllt sextiosju år, utgör livräntan tre fjärdedelar av det belopp, vartill livräntan skall be­räknas jämlikt första stycket.

Föreslagen lydelse

c) vid nedsättning av arbetsförmå­gan med mindre än tre tiondelar: den del av ivå tredjedelar av ersättnings­underiaget, som svarar mol graden av nedsättningen.

För tid från och med den månad, under vilken skadad fyllt sextiofem år, utgör livräntan tre fjärdedelar av del belopp, vartill livräntan skall be­räknas jämlikt första stycket.

Vid fastställande av ersättningsunderiaget medräknas ärlig arbetsförtjänst, i vad den icke överstiger två gånger basbeloppel enligt 1 kap. 6 iJ lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring vid ingången av det år då skadan inträffade, lill hela sill belopp, i vad den överstiger två men ej tre gånger nänmda basbelopp, lill tre Ijärdedelar och i vad den överstiger tre gånger nämnda basbelopp, till hälften.

På ansökan av den skadade må    På ansökan av den skadade må

vas föreligga, besluta att livränta el­ler del därav eller livränta för viss tid skall utbytas mot ett belopp för en gång, motsvarande högsl de ut­bytta livräntebeloppens kapitalvärde enligt beräkningsgrunder som fast-stiillas av regeringen.

lörsäkringsrådel, när skäl dänill prö-     försäkringsrådet, när skäl därtill prö-

vas föreligga, besluta att livränta el­ler del därav eller livränta för viss tid skall utbytas mol ett belopp för en gång, motsvarande högst de ut­bytta livräntebeloppens kapitalvärde enligl beräkningsgrunder som fast­ställas av Konungen.

1

2 mom.' Änka efter den av­lidne äger uppbära livränta, sä länge hon lever ogift. Livräntans belopp skall för lid till och med månaden närmast före den, under vilken än­kan fyller sexiiosju år, motsvara en tredjedel och for tid därefter en fjär­dedel av den avlidnes årliga arbeis-förijänsi. Levde makarna åtskilda efter vunnen hemskillnad, skall liv­ränta dock ej utgå till änkan med

2 mom. Änka efter den avlidne äger uppbära livränta, så länge hon lever ogift. Livräntans belopp skall för tid till och med månaden närmast före den, under vilken änkan fyller sextiofem är, motsvara en tredjedel och för tid därefter en Oiirdedel av den aviidnes årliga arbeisförtjänsi. Levde makarna åtskilda efter vunnen hemskillnad, skall livränta dock ej utgå lill änkan med mindre hon en-

' Senaste lydelse 1967:918

 

Prop. 1974:129

37

 

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

 

ligt dom eller avtal var berättigad till underhäll av den avlidne.

mindre hon enligt dom eller avtal var berättigad lill underhåll av den avlidne.

Var den avlidne ogift, skall livränta efter samma grunder som angivits i första stycket ulgå till ogift kvinna, som sedan avsevärd tid sammanlevde med den avlidne under äktenskapsliknande förhållanden, så ock lill kvinna, som var trolovad med den avlidne och som hade eller haft barn med honom eller var havande med barn till honom. Har kvinna som nu nämnts varil gift och äger hon ålnjula underhåll av sin förutvarande man eller, om han är avliden, i egenskap av efterlevande till honom uppbära livränta, pension -annan än folkpension eller tilläggspension-skadestånd eller annan därmed jämförlig ersättning, som skall upphöra att ulgå därest hon ingår nytt äk­tenskap, skall för lid, under vilken hon äger rätt till dylik förmän, henne tillkommande livränta enligl detta stycke minskas med vad som svarar mol värdet av förmånen. Avdrag som nu sagts skall ock ske för vad kvinnan äger uppbära i livränta efter man, med vilken hon tidigare sammanlevat under äktenskapsliknande förhållanden eller varit trolovad.

Rätten till livränta enligt första eller andra styckel upphör, därest den eflerievande avsevärd tid under äktenskapsliknande förhällanden samman­lever med annan.

Efterlämnar den som avlidit änk­ling och kommer denne genom dödsfallet att sakna erforderligt un­derhäll, skall livränta tillerkännas honom efter vad som med hänsyn lill omsländigheierna prövas skäligt. Livränta må dock ulgå endast så länge änklingen lever ogift saml må förtid till och med månaden närmast föreden, under vilken han fyller 5cx-liosju år. motsvara högst en tredjedel och för tid därefter högst en fjärdedel av den avlidnas årliga arbetsför­tjänst.

Var den som avlidit pliktig att till fullgörande av lagstadgad under­hållsskyldighet å särskilda lider ut­giva bidrag till förutvarande make. äger denne, så länge bidraget skolat utgå, erhålla livränta med belopp, som motsvarar bidraget. Livräntan mä dock för lid lill och med mä-

Efterlämnar den som avlidit änk­ling och kommer denne genom dödsfallet att sakna erforderiigt un­derhåll, skall livränta tillerkännas honom efter vad som med hänsyn lill omständigheterna prövas skäligt. Livränta må dock utgå endasl så länge änklingen lever ogift samt må för tid till och med månaden närmast före den, under vilken han (yller.sex­iiofem år, motsvara högsl en tred­jedel och för lid därefter högst en fjärdedel av den avlidnas årliga ar­betsförtjänst.

Var den som avlidit pliktig att till fullgörande av lagstadgad under­hållsskyldighet å särskilda tider ut­giva bidrag till förutvarande make, äger denne, så länge bidraget skolat ulgå, erhålla livränta med belopp, som motsvarar bidraget. Livräntan mä dock för tid lill och med mä-

 

Prop. 1974:129                                                        38

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

nåden närmast före den, under vil-  nåden närmast före den, under vil­
ken den berättigade fyller sexiiosju  ken den berättigade fyller sextiofem
år, motsvara högst en tredjedel och          år, motsvara högsl en tredjedel och
för tid därefter högst en fjärdedel av         för tid därefter högst en fjärdedel av
den avlidnes årliga arbelsförijänsi.    den avlidnes årliga arbetsförtjänst.

Finnas flera livränteberättigade och skulle enligt ovan angivna beräk­ningsgrunder livräntornas sammanlagda belopp översliga en tredjedel av den avlidnes åriiga arbetsförtjänst, skola livräntorna, så länge anledningen hänill fortfar, nedsättas proportionellt så att de tillhopa uppgå lill nyss­nämnda andel av den åriiga arbetsförtjänsten.

Skall livränta, varom sägs i detla mom., utgå så länge livräntetagaren lever ogift och ingår livräntetagaren äktenskap före fyllda sextio år, utgives ell belopp för en gäng, motsvarande tre årsbelopp av livräntan, beräknad utan hänsyn lill stadgandena i nästföregående stycke och i 5 mom. här nedan.

Denna lag träder i kraft såvitt avser 1 ;;, 6 S I mom, och 3 mom. fjärde styckel, 14 och 23 ;;>; den 1 januari 1975 och i övrigl den 1 juli 1976. De nya beslämmelserna i 6  3 mom. första och andra styckena saml 7 ?; 2 mom, äger icke lillämpning i fråga om skada, som inträffat före den 1 juli 1976.

 

Prop. 1974:129                                                                   39

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:477) om procentsatsen för uttag av av­gift under åren 1975-1979 till försäkringen för tilläggspension

Härigenom förordnas, med ändring av vad som föreskrivits i lagen (1973:477) om procentsatsen för uttag av avgift under åren 1975-1979 till försäkringen för tilläggspension, att den i 19 kap. 5 >; lagen (1962:381) om allmän försäkring nämnda procenlsalsen för uttag av avgift till försäkringen för tilläggspension skall för vart och ett av åren 1977-1979 utgöra elva och tre fjärdedels procent.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, dä lagen enligt därå meddelad uppgifi utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

 

Prop. 1974:129                                                                   40

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Majrt Konungen i statsrådet den 7 juni 1974.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena AN­DERSSON,statsråden STRÄNG. JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLS­SON, SIGURDSEN, GU.STAFSSON, ZACHRISSON, LEIJON, HJELM-

-WALLÉN.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemen­sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om förbäiirade folk-pensionsförmåner och en lagstadgad sänkning av den allmänna pensionsåldern och anför.

1 Inledning

Pensionsålderskommittén' har i februari 1974 i ett delbetänkande (SOU 1974:15) Sänkt pensionsålder m. m. lagt fram utredning och förslag i vissa frågor om den allmänna pensioneringens framtida utformning. Efter remiss har yttranden över betänkandet avgivits av socialstyrelsen, arbetsmarknads­styrelsen, riksförsäkringsverket, statens handikappråd, statens avtalsverk, statens personalpensionsverk, försäkringsinspektionen, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Skaraborgs, Värmlands och Jämtlands län. Svenska kommunförbundel. Landstingsförbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers cen­tralorganisation (SACO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Lantbru­karnas riksförbund (LRF), Handikappförbundens centralkommitté (HCK), De handikappades riksförbund (DHR), Försäkringskasseförbundet, Pensio­närernas riksorganisation (PRO), Svenska personalpensionskassan (SPP), Svenska försäkringsbolags riksförbund. Kommunernas pensionsanslalt (KPA) samt Folksam, Några remissinstanser har bifogat yttranden som de inhämtat. Yttrande har därjämte kommit in från Riksförbundet för utveck­lingsstörda barn.

Sedan Kungl. Maj:t uppdragit åt riksförsäkringsverket att undersöka lill-lämpningen av gällande regler om invaliditetslillägg, invaliditetsersättning och vårdbidrag har verket i februari 1974 lagl fram utredning och förslag om förbättrade vårdbidrag och invaliditetsersättningar frän folkpensione­ringen (Stencil S 1974:1), Efter remiss har yttranden över riksförsäkrings­verkels förslag avgells av socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, slatens

' (S 1970:40) Ledamöter presidenten Liss Granqvist, ordförande, generaldirektören Gunnar Danielson saml riksdagsledamöterna Alvar Andersson, Göran Karlsson, Inge­mar Mundebo. Yngve Persson och Carl Göran Regnéll.

 

Prop. 1974:129                                                        41

handikappråd, försäkringsinspektionen, statens personalpensionsverk, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Skaraborgs, Värmlands och Jämt­lands län, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, LO, TCO, SACO, SAF, HCK, DHR, Svenska diabetesförbundet. Försäkringskasse­förbundet, PRO, SPP samt KPA. Några remissinstanser har bifogat yttranden som de inhämtat. Yttranden har därjämte kommit in frän Riksförbundet för utvecklingsstörda barn. Svenska psoriasisförbundet och Hörselfrämjan­dets riksförbund.

Jag avser nu att ta upp de i dessa utredningar behandlade frågorna om dels en lagstadgad sänkning av den allmänna pensionsåldern och dels höj­ningar av folkpensionens grundbelopp, höjda pensionstillskoti för dem som saknar ATP eller som har låga ATP-belopp, bättre pensionsförmåner för unga invalider och andra förtidspensionärer samt förbättrade värdbidrag och invaliditetsersättningar från folkpensioneringen,

2 Gällande bestämmelser

2.1      Inledning

Den allmänna pensioneringen enligt lagen (1962:381 )om allmän försäkring (AFL) omfattar folkpension och tilläggspension (ATP). Inom båda dessa system utgår pension i form av ålderspension, förtidspension och famil­jepension (änkepension och barnpension). Dessutom förekommer inom folk­pensioneringen vissa tilläggsförmåner.

Pensionsförmånerna från den allmänna försäkringen och flertalet av till-läggsförmånerna är ställda i relation till det s, k, basbeloppet, vilket för maj månad 1974 utgör 8 500 kr. Basbeloppet, som fastställs för varje månad, följer pä grundval av konsumentprisindex skiftningar i prislägel. Till följd härav anpassas pensionsförmånernas storiek efter penningvärdeutveckling­en.

2.2      Folkpension

Folkpension tillkommer i princip varje svensk medborgare som är bosalt i Sverige eller som varit mantalsskriven här för det år under vilket han fyllt 62 år och för de fem åren närmast dessförinnan (5 kap. 1 >; AFL). Genom konventioner har också utländska medborgare av vissa nationaliteter på särskilda villkor tillförsäkrats folkpensionsförmåner

Ålderspension (6 kap, AFL) utgår fr, o, m. den månad varunder den för­säkrade fyller 67 är. På framställning av försäkrad kan ålderspension ulgå lidigare. dock tidigast fr, o m, den månad då han uppnår 63 ärs ålder. Förlida uttag skall göras samtidigt för folkpension och tilläggspension. Pensions-uttaget kan också uppskjutas.

Tas ålderspensionen ut i förtid, minskas pensionen med 0,6% för varje månad som då pensionen börjar utgå återstår till ingången av den månad

 

Prop. 1974:129                                                        42

då den försäkrade fyller 67 är. Uppskjuts uttaget ökas pensionen på mot­svarande sätt. Hänsyn tas dock härvid inte till tid efter den månad under vilken den försäkrade fyller 70 år och inte heller till tid, då den försäkrade åtnjutit tilläggspension i form av ålderspension eller saknat rätt till folk­pension. Framställning om fönida uttag av ålderspension kan återkallas. Reduktionen av pensionen vid förtida uttag är - liksom ökningen vid upp­skjutet uttag - livsvarig och bygger på försäkringsmatematiska beräknings­grunder. Ålderspension som uttas vid 67 års ålder utgör för en ensam pen­sionär 90 % av basbeloppet och för vardera av två makar 70 % av basbeloppet,

Fönidspension (7 kap. AFL) utgår till försäkrad, som fyllt 16 är, för lid före den månad, då han fyller 67 år eller ålderspension dessförinnan börjar utgå till honom, om hans arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minsl hälften och nedsätlningen kan anses varaktig. Kan nedsättningen av arbetsförmågan inte anses varaktig men kan den antas bli bestående avsevärd tid, har den försäkrade rätl till folkpension i form av sjukbidrag. Sjukbidraget är begränsat till viss tid. I övrigt gäller samma beslämmelser som för förtidspension,

Rält lill förtidspension tillkommer också arbetslös försäkrad, som fyllt 60 år och som lill följd av arbelslöshet uppburit ersättning från erkänd ar­betslöshetskassa under den längsta lid sådan ersättning kan utgå eller upp­burit kontant arbetsmarknadsstöd under 450 dagar. Såsom ytterligare för­utsättning för rätt lill förtidspension i dessa fall gäller att den försäkrades möjlighet atl bereda sig fonsatl inkomsl genom sådant arbete som han tidigare ulfört eller genom annat tillgängligt lämpligt arbele är nedsatt med minst hälften och att nedsättningen kan anses varaktig,

Fönidspensionens sloriek graderas efter den försäkrades förmåga eller möjlighet atl bereda sig inkomst genom arbete så atl försäkrad, vars förmåga eller möjlighet är nedsatt i sädan grad alt intet eller endast ringa del därav återstår, är berättigad till hel förtidspension. Är förmågan eller möjligheten nedsatt i mindre grad men likväl med avsevart mer än hälften, utgår två tredjedelar av hel fönidspension. I övriga fall utgår halv förtidspension.

Hel förtidspension utgår med samma belopp som en ålderspension som tas ut vid 67 års ålder.

Ålders- och förtidspension kan höjas med barntillägg, hustrulillägg, kom­munalt bostadstillägg, invaliditetstillägg och pensionstillskoti. Till ålders­pension, som utbetalas före 67 års ålder kan dock de tre förstnämnda tilläggen inte utgå (9 kap, AFL).

Om förmågan eller möjligheten alt bereda sig inkomst genom arbete vä­sentligt förbättrats för en försäkrad som åtnjuter förtidspension, skall pen­sionen dras in eller minskas med hänsyn till förbättringen (16 kap, 7 S AFL).

Vid tillämpningen av folkpensioneringens beslämmelser om ålderspension och fönidspension likställs gift pensionsberättigad,,som stadigvarande lever åtskild från sin make, med ogift pensionsberättigad om inte särskilda skäl

 

Prop. 1974:129                                                        43

föranleder till annat. Med gift pensionsberättigad likställs ä andra sidan pen­sionsberättigad, som stadigvarande sammanbor med någon, med vilken han varit gift eller har eller har hafl barn (10 kap. 1 !; AFL),

Familjepension (8 kap. AFL) utgår i form av änkepension och barnpension.

En änka har rätt lill änkepension under förutsättning att hon inte åtnjuter ålderspension. Hon skall dessutom antingen ha uppnått 36 års ålder vid mannens död och varil gift med honom i minst fem år eller ha vårdnaden om och stadigvarande bo tillsammans med barn under 16 år, som vid man­nens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos änkan. Upphör änka all ha barn under 16 år i hemmet, skall vid bedömandet av hennes rätt till pension i fonsättningen anses som om mannen avlidit då barnet upphörde att påverka rätten till pension och äktenskapet varat till nämnda lidpunkt.

För änka, vars rält till änkepension grundar sig på sammanboende med barn under 16 år eller som vid mannens död eller den därmed jämställda tidpunklen fyllt 50 år, utgår änkepensionen med samma belopp som ål­derspension från 67 år fören ensam ålderspensionär. För annan änka minskar pensionen med 1/15 för varje år, varmed änkans ålder vid mannens död eller den lidpunki då hon upphörde all ha barn under 16 år i hemmet understeg 50 år. 1 förekommande fall kan jämte änkepension utgå kom­munalt bostadstillägg och pensionstillskott. Fr. o. m. den månad då änkan fyller 67 år utbyts - i motsats till vad som är fallet inom tilläggspensio­neringen - änkepension mol ålderspension.

Med änka likställs i fråga om rätl till änkepension ogift eller fränskild kvinna eller änka under förutsättning att kvinnan stadigvarande samman­bodde med ogift eller frånskild man eller änkling vid dennes död och tidigare varil gift med honom eller har eller har haft barn med honom. Änkepension dras in om änkan ingår nytt äktenskap. Uppfyller en änka förutsättningarna för rätt till två eller flera av förmånerna barnpension, förtidspension, än­kepension eller hustrutillägg, utgår endast en av förmånerna.

Barnpension utgår till barn under 18 är, vars fader eller moder eller båda föräldrar avlidit. Rätt till barnpension föreligger dock inte om barnet är adopterat av annan än den avlidne eller dennes make.

Barnpension utgör 25 % av basbeloppet efter var och en av föräldrarna. Barnpension ulgår dock alllid med sådant belopp att pensionen, tillsammans med barnet tillkommande ATP i form av barnpension, ulgör 60% av bas­beloppet om båda föräldrarna avlidit, 30% av basbeloppet om barnet sam­tidigt uppbär bidragsförskott enligt lagen (1964:143) om bidragsförskott och 40% av basbeloppel i övriga fall då barnet uppbär pension efter en av för­äldrarna. I sistnämnda fall inräknas även sådan folkpension i form av än­kepension, som utgår till kvinna som är barnels mor eller som varil gift med barnets far eller har eller har hafl barn med honom, under förutsättning att barnet och kvinnan stadigvarande sammanbor. Om flera barn är be-

 

Prop. 1974:129                                                        44

rälligade till barnpension, fördelas vid avräkningen änkepensionen lika mel­lan barnen.

Reglerna om samordning mellan pensionering och sjukförsäkring betyder bl, a. följande. Enligt 3 kap. 3 si AFL har den som åtnjuter hel förtidspension inle rätl lill sjukpenning. En försäkrad, som åtnjutit hel förtidspension under månaden närmast före den under vilken han uppnått 67 års ålder, har inte heller som ålderspensionär rätt till sjukpenning. Annan ålderspensionär har, om han vid sidan av ålderspensionen har inkomst av förvärvsarbete, rätl lill sjukpenning för 180 dagar efter ingången av den månad under vilken han fyllt 67 år eller fr, om, vilken han dessförinnan gjort förtida uttag av ålderspension. Den s, k, hemmamakeförsäkringen upphör senast fr, o, m, månaden efter den då 67-årsåldern uppnås. En försäkrad kan vidare efter ingången av den månad under vilken han fyllt 67 år eller fr, o, m. vilken han dessförinnan gjort förlida uttag av ålderspension få ersättning för sjuk­husvård i sammanlagt högst 365 dagar. De nu angivna dagantalen gäller i ett för allt, antingen del är fråga om en .sammanhängande sjukperiod eller dagarna är uppdelade på flera sådana perioder.

2.3 Tilläggsrérmäner m. m. inom folkpensioneringen

Tilläggsförmånerna inom folkpensioneringen utgörs av barntillägg, inva­lidiieisiillägg, pensionstillskott, hustrulillägg och kommunalt bostadstillägg. Härtill kommer de fristående folkpensionsförmånerna invaliditetsersättning och vårdbidrag.

Till ålders- eller förtidspension utgår barntillägg för varje barn under 16 år lill den försäkrade eller hans hustru, om den försäkrade har vårdnaden om eller stadigvarande sammanbor med barnet. Barntillägg ulgår inte till ålderspension som den försäkrade uppbär för tid före 67 är eller till pension som tillkommer gift kvinna som sammanbor med sin make,

Bannlillägget ulgör 25% av basbeloppet. Om barnet är berättigat lill barn­pension ulgör del 10% av basbeloppel. Ulgår förtidspension med två tred­jedelar eller hälften av hel förtidspension, nedsätts barnlillägget på mot­svarande sätt. Åtnjuter den försäkrade ATP minskas honom tillkommande barnlillägg med hälften av tilläggspensionen i den män denna för är räknat överstiger halva basbeloppel.

Invalidiieisiillägg är en förmån som i vissa fall kompletterar ålders- eller förtidspension. Sådant tillägg utgår om den försäkrade är ur stånd att reda sig själv och på grund härav vid upprepade tillfällen dagligen är i behov av hjälp av annan under förutsättning att hjälpbehovet uppkommit innan den försäkrade fyllde 63 år. Tillägget utgår vidare om den försäkrade är blind och blindheten inträtt innan den försäkrade uppnått 63 års ålder. In­validitetslillägg kan slutligen utgå till försäkrad som uppbär partiell för­tidspension, Föruisältning är alt den försäkrade utför förvärvsarbete men

 

Prop. 1974:129                                                       45

på grund av höggradig nedsättning i kroppsorgans funktion behöver avsevärd fortlöpande hjälp av annan person eller fär vidkännas betydande merutgifter för färdmedel eller andra hjälpmedel för att kunna utföra arbetet. Med för­värvsarbetande jämställs den som studerar om han är berättigad till stu­diehjälp eller studiemedel eller bara pä grund av behovsprövning är utesluten från sädan förmän (9 kap. 2 S AFL).

Invaliditetstillägg utgår inte till försäkrade som stadigvarande vårdas på vissa anstalter.

Invaliditetstillägg ulgör 30% av basbeloppet per år.

Invaliditetsersälining utgår lill vissa försäkrade som fyllt 16 år och som inte åtnjuter pension enligt AFL. Sådan ersättning tillkommer dels försäkrad som är blind, om blindheten inträtt innan han fyllde 63 år, dels försäkrad som utför förvärvsarbete om han pågrund av höggradig nedsättning i kropps­organs funktion behöver avsevärd fonlöpande hjälp av annan person eller får vidkännas betydande merutgifter för färdmedel eller andra hjälpmedel för atl kunna utföra förvärvsarbetet. Liksom i fråga om invaliditetstillägg jämställs studier med förvärvsarbete, Invaliditetsersälining utgör antingen 60 eller 30% av basbeloppet per år allt efter hjälpbehovets omfattning eller meruigifternas storlek (9 kap. 3  AFL). Invaliditetsersättning till blind ulgör alltid 60% av basbeloppet per år.

Försäkrad förälder äger för vård av barn som inte fyllt 16 år rätt till värdbidrag, om barnet på grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller annat handikapp för avsevärd tid och i avsevärd omfattning är i behov av särskild tillsyn och vård (9 kap. 4 ;j AFL).

Vårdbidrag utgår med belopp motsvarande hel förtidspension till ensam­stående jämte pensionstillskott.

Till folkpension i form av ålderspension, förtidspension och änkepension ulgår pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott. Pensions­tillskottet utgör f n, 15% av basbeloppet och stiger den I juli vaoe år med 3 % av basbeloppel fram t, o, m, år 1978, då det uppnår 30% av basbeloppet. Pensionstillskotten är inkomstprövade mot ATP-pension. Avräkningen är så konstruerad att den som uppbär 30% av basbeloppel eller mera i ATP-pension inte fär något pensionstillskott. Den som uppbär ATP-pension med lägre belopp än 30% av basbeloppet får utfyllnad i form av pensionstillskott i ärliga 3%-steg till dess de sammanlagda förmånerna uppnår 30%-nivån (garanlinivån).

Reglerom vissa inkomstprövade förmåner som utgår som lilliigg till folk­pension återfinns i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bo­stadstillägg lill folkpension.

Hustrutillägg tillkommer hustru till den som åtnjuter folkpension i form av ålderspension eller fönidspension om hustrun fyllt 60 år och själv inte åtnjuter folkpension samt makarna varit gifta minst fem år. När särskilda skäl föreligger kan hustrutillägg utgå även om hustrun inle fyllt 60 år eller äktenskapet varat konare tid än fem är

 

Prop. 1974:129                                                        46

Husirulilläggets maximibelopp utgör skillnaden mellan å ena sidan sam­manlagda årsbeloppet av folkpension i form av ålderspension till två makar jämte två pensionstillskott och ä andra sidan sädan pension till ogift jämte ett pensionstillskott. Vid denna beräkning skall man utgå från de ålders­pensionsbelopp som gäller vid uttag fr, o, m, 67-årsmånaden,

Kommunall bostadstillägg har numera införts i alla kommuner. Tillägget utgår lill den som är mantalsskriven inom kommunen och har folkpension i form av ålderspension, fönidspension eller änkepension eller har hustru-lilliigg.

Tillägget utgår enligt de grunder kommunen själv bestämmer Avvikelse från de i lagen fastställda inkomstprövningsreglerna lår dock inte göras och inte heller lår kommunen uppställa villkor om viss tids bosättning i kom­munen eller liknande.

Kommunerna har i huvudsak utformat grunderna för det kommunala bostadstillägget enligt något av följande tre alternativ.

1.  Etl likaslon tillägg utgår till alla pensionsberättigade inom kommunen, oberoende av pensionstagarens bostadskostnad.

2.  Tillägget anknyts i sin helhet till bostadskostnaden.

3.  En del av tillägget utgår till alla, oberoende av bostadskostnaden, och en annan del är anknuten till bostadskostnaden.

Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg får inte utgå lill ålderspension för tid före den månad dä den pensionsberättigade fyller 67 år.

Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg är underkastade inkomst­prövning. Reglerna härom innebärati förmånen minskas med pensionärens inkomster vid sidan av folkpensionen. Överstiger sidoinkomsten 2 000 kr. för ensamslående sker minskning med hälften av inkomst därutöver. För man och hustru är motsvarande gränsbelopp sammanlagt 3 000 kr. Än­kepension till den som blivit änka före den 1 juli 1960 är också hell eller delvis inkomslprövad. Avdrag sker med en tredjedel av sidoinkomst som överstiger 2 000 kr.

Riksdagen beslöt år 1973 atl etl särskilt pensionstillägg skulle utgå för år 1974. I propositionen 1973:144 underslröks angående della pensionstillägg att tillägget infördes i avvaktan på pensionsålderskommitténs förslag rörande en förstärkning av standardgarantin för folkpensionärerna. Helt pensions­tillägg ulgår till alla som vid ingången av är 1974 var berättigade till folk­pension med 3% av basbeloppet. För försäkrade som blivit eller blir be­rättigade till folkpension senare under år 1974 utgår det särskilda pensions­tillägget i förhållande till del antal månader som återstår av året.

Som en konjunkturstimulerandc åtgärd utgick vidare enligl förslag i prop. 1974:25 i april 1974 ett extra pensionstillägg av engångskaraktär motsvarande 3% av basbeloppet. Tillägget utgick som en fristående förmän till samtliga folkpensionärer.

 

Prop. 1974:129                                                                   47

2.4 Försäkringen för tilläggspension (ATP)

Tilläggspensioneringen innefattar ålderspension, fönidspension och famil­jepension som ulgår utöver folkpensionen. Rätten till tilläggspension grundas på inkomsten av det förvärvsarbete som den försäkrade utför under sin aktiva tid och pensionen är avviigd i förhållande till denna inkomst (11-15 kap. AFL).

Den inkomst som blir pensionsgrundande inom ATP är den försäkrades inkomst av förvärvsarbete under åren fr. o, m. det dä han fyller 16 är t. o. m. del då han fyller 65 år. Inkomster för år under vilket den försäkrade avlidit eller åtnjutit ålderspension eller förtidspension enligl lagen om allmän för­säkring är dock inte pensionsgrundande. Förvärvsinkomsterna indelas i in­komst av anställning och inkom.st av annat förvärvsarbete (11 kap. 1 ;; AFL). Som inkomst av förvärvsarbete anses även bl. a. sjukpenning, föräldrapen­ning och vårdbidrag enligt AFL, dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa, kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen om kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen.

Den pensionsgrundande inkomsten motsvarar summan av inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån den sammanlagda inkomsten Överstiger elt visst minsta belopp, nämligen del vid årets ingång gällande basbeloppet. Maximigränsen för beräkning av den pensionsgrun­dande inkomsten utgör sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet (II kap. 5;; AFL),

För varje år, för vilket pensionsgrundande inkomst fastställs för en för­säkrad, skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. Pensionspoängen utgör den pensionsgrundande inkomsten delad med basbeloppel vid årets ingång. ! den män den pensionsgrundande inkomsten härrör från inkomst av annat förvärvsarbete än anställning tillgodoräknas den försäkrade pensionspoäng i regel bara om tilläggspensionsavgift för året lill fullo erlagts inom före­skriven tid, Å andra sidan kan pensionspoäng enligt särskilda regler till­godoräknas försäkrad för år, varunder han åtnjutit förtidspension frän lill-läggspensioneringen, trots att ingen pensionsgrundande inkomst beräknas för sådant är (II kap, 6 AFL).

Ålderspension (12 kap, AFL) utgår under förutsättning att pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade för minst tre år. Pensionen utgår fr.o.m. den månad under vilken den försäkrade fyller 67 år med möjlighet till förtida och uppskjutet pensionsuttag efter samma regler som inoiu folkpensione­ringen. Om den försäkrade gör fönida uttag av ålderspension tas vid pen­sionsberäkningen hänsyn även till pensionspoäng som kan föreligga för det år som närmast föregår det varunder pensionen börjar utgå. Tas pensionen således ut under det år, varunder den försäkrade fyller 66 år, eller tidigare, blir det alltså fråga om att först bestämma pensionen provisoriskt. Den om­räknas sedan kännedom vunnits om pensionsgrundande inkomst och där­med poängtal även för det sista året före pensioneringen.

 

Prop. 1974:129                                                        48

Storleken av den ålderspension som börjar utgå vid 67 års ålder motsvarar 60% av produkten av basbeloppet för den månad lör vilken pensionen skall utges och medeltalet av de pensionspoäng som tillgodoräknats den försäk­rade. Har pensionspoäng tillgodoräknats för mer än 15 år beräknas medeltalet pade 15 högsia poängialen(l5-årsregeln). Har pensionspoäng tillgodoräknats för mindre än 30 år skall pensionen minskas med 1/30 för varje felande år (30-årsregeln), 1 pensioneringens inledningsskede har 30-årsregeln ersatts med en 20-årsregel för den som är född tiågot av åren 1896-1914, För den som är född något av åren 1915-1923 fordras i stället för 30 år 21 år för den som är född år 1915, 22 år för den som är född år 1916 osv. Över­gångsreglerna innebär att personer som är födda år 1914 och senare har möjlighet att förvärva full pension, inedan de som är födda åren 1896-1913 maximalt kan la så många 20-delar av full pension som antalet år fr. o, m, år 1960 i, o, m, del då vederbörande fyller 65 år. Övergångsreglerna gäller, till skillnad från reglerna inom tilläggspensioneringen i övrigt,enbart svenska medborgare,

Fönidspension (13 kap, AFL) utgår till försäkrad för tid före den månad då han fyller 67 år eller ålderspension dessförinnan börjar utgå till honom. Då en förtidspensionär uppnår 67 års ålder utbyts förtidspensionen mol ål­derspension.

De grundläggande förutsättningarna förrätt till förtidspension är desamma som inom folkpensioneringen. Den försäkrades arbetsförmåga skall alltså på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan vara nedsatt med minst hälften och nedsättningen skall vara varaktig. Är nedsättningen av arbetsförmågan inte atl anse såsom var­aktig men kan den antas bli bestående avsevärd tid, kan den försäkrade liksom inom folkpensioneringen erhålla sjukbidrag, som är begränsat till viss tid men för vilkel i övrigt gäller samma regler som beträffande för­tidspension. Även om nedsättning av arbetsförmågan inte föreligger, har försäkrad som fyllt 60 år och som är varaktigt arbetslös rätt till fönidspension även från tilläggspensioneringen under de förutsättningar som angivits be­träffande fönidspension från folkpensioneringen. Pensionsgraderingen är densamma som inom folkpensioneringen. Förtidspensionen kan således vara hel, tvä tredjedels eller halv pension.

Storleken av hel förtidspension motsvarar i princip den ålderspension som den försäkrade skulle bli berättigad till om han började åtnjuta sådan pension fr. o. m. den månad då han uppnår 67 års ålder. Pensionen beräknas under anlagande alt den försäkrade även tillgodoräknas pensionspoäng (anlagan-dcpoäng) för varje år fr, o, m, det år då pensionsfallel inträffar t, o, m. del dä han uppnår 65 års ålder. För att antagandepoäng skall få tillgodoräknas fordras att den försäkrade antingen vid tidpunkten för pensionsfallet haft en sjukpenninggrundande inkomsl som svarar moi en årsinkomst av för­värvsarbete uppgående til! minsl del vid årels ingång gällande basbeloppel eller också kan tillgodoräkna sig pensionspoäng för tre av de fyra åren närmast

 

Prop. 1974:129                                                        49

före året för pensionsfallet.

Antagandepoäng beräknas enligt den av två alternativa metoder som ger det för den försäkrade gynnsammaste resultatet. Den ena metoden innebär alt antagandepoängen sätts lika med medeltalet av de två högsta poängtalen under de fyra åren närmast före pensionsfallet. Den andra metoden innebär att antagandepoängen baseras på poängförvärven under samtliga år t. o. m. året närmast före pensionsfallet. Aniagandepoängen sätts därvid lika med medeltalet lör halva antalet av de är som kommer i fråga, varvid åren med de högsta poängtalen väljs.

Fönidspension enligl reglerna om aniagandepoäng förutsätter alt den för­säkrade vid 67 års ålder kan komma i åtnjutande av ålderspension. Antalet poängår t. o. m. det sexliofemie levnadsåret skall alltså, inberäknal åren med antagandepoäng, vara minsl tre.

Om förutsältningar inte föreligger för atl den försäkrade skall kunna lå förtidspension med tillgodoräknande av antagandepoäng, fordras för rätl till förtidspension, att den försäkrade tillgodoräknats pensionspoäng för minst tre år före del är, under vilkel pensionsfallel inträffade. Förtidspen­sionen beräknas då på grundval av föreliggande faktiska pensionspoäng enligt samma metod som ålderspension.

En försäkrads änka och barn har rätt till familjepension efter honom under förutsättning att han vid sin död var berättigad lill förtidspension eller ål­derspension från tilläggspensioneringen eller skulle ha varil berättigad lill förtidspension om hans arbetsförmåga vid liden för dödsfallet varit så nedsatt som krävs för rält till sådan pension (14 kap. AFL).

Änkepension ulgår till änka efter den försäkrade om äktenskapet varat minst fem år och ingåtts senast den dag då den försäkrade fyllde 60 år. Efteriämnar den försäkrade barn som också är barn lill änkan är änkan berättigad lill änkepension även om nyssnämnda förutsättningar inte är upp­fyllda. Änkepensionsrätlen upphör om änkan gifter om sig. Upplöses det nya äktenskapet innan det bestått i fem år, skall änkepensionen börja utgå på nytt efter förste mannen.

Änkepensionen ulgör en viss proceni av den egenpension som utgick eller skulle ha ulgåtl lill den avlidne i form av ålderspension eller hel för­tidspension. Var han ålderspensionär räknar man med en ålderspension av den storlek som gäller vid uttag från 67 års ålder.

Änkepensionens sloriek är i övrigl beroende av om den försäkrade jämte änkan efterlämnar barn som är berättigat till pension efter honom. Finns inle något pensionsberättigat barn är änkepensionen 40% av den försäkrades egenpension. Efterlämnar den försäkrade pensionsberättigat barn är änke­pensionen 35% av egenpensionen.

Barnpension tillkommer försäkrads barn under 19 år. Adoptivbarn har pensionsrätl efter adoptivföräldrarna men inte efter sina naturliga föräldrar. Har underhållsskyldighet mol barn utom äktenskap avlösts genom ell en-

4 Riksdagen 1974. I saml /Vr 129

 

Prop. 1974:129

50

gångsbelopp gäller motsvarande regel som beträffande barnpension inom folkpensioneringen (15 kap. 4 i AFL).

Storleken av barnpensionen är beroende av om pensionsberättigad änka finns och av familjemedlemmarnas antal. Efterlämnar en man änka och elt pensionsberättigat barn, blir barnets pension I5%av faderns egenpension. Är ett barn ensamt pensionsberättigat, blir barnets pension 40% av den avlidnes egenpension. Finns fiera barn än ett, ökas de nu angivna pro­centtalen med tio för varje barn utöver det första. Det sammanlagda barn­pensionsbeloppet fördelas lika mellan barnen.

Flera familjepensioner kan inte utgå saiutidigt tillsamma person. Är någon för samma månad berättigad till fiera tilläggspensioner i form av famil-jepension -1, ex. barnpension efter både fader och moder eller änkepension och barnpension - utges sålunda endast den största av dem. En kvinnas rält till änkepension påverkas emellertid inte av att hon samlidigt är be­rättigad till förtidspension eller ålderspension från tilläggspensioneringen.

En försäkrad har med samtycke av sin make möjlighet att anmäla in­dividuellt undantagande från försäkringen för tilläggspension såvitt avser inkomsl av annat förvärvsarbete än anställning. Undantagande gäller fr, o. m, året näst efter del då anmälan därom gjorts, .anmälan om undan­lagande kan återkallas av den försäkrade med verkan från nästföljande års­skifte, dock tidigast sedan undantagandet gällt i fem år. Den som har åter­kallat anmälan om undantagande kan sedan inle ånyo anmäla undanlagande.

Har anmälan om undantagande skett skall vid beräkningen av pensions-grundande inkomsl för den försäkrade för tiden efter det undantagandet trätt i kraft hänsyn inle tas till inkomst av annat förvärvsarbete än anställning (II kap. 7 AFL). Undantagande kan (enligt 12 kap. 2':; andra stycket AFL) också ha en viss reducerande effekt pä framtida pension som grundas på inkomsl av anställning.

2.5 Finansiering

Samtliga i avsnitt 2,2 och 2.3 angivna folkpensionsförmåner med undantag av kommunalt bostadstillägg finansieras med statliga medel.

Före år 1974 läcktes en del av folkpensionskostnaderna av en folkpen­sionsavgift som eriades av såväl löntagare som företagare föregen inkoiust. Avgiften utgjorde 5% av den till slailig inkomstskatt beskattningsbara in­komsten, dock högst I 500 kr. Fr, o, m. inkomståret 1974 har folkpensions-avgifien ersatts av en socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen, som debiteras arbetsgivare och egenföretagare. Underlaget för denna avgift be­räknas efter samma principer som i allmänhet gäller i fråga om socialför­säkringsavgifter. Inkomst som inte uppgår till 500 kr, för år beaktas inte och vidare bortses från den del av inkomsten som för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Den som

 

Prop. 1974:129                                                        51

har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning skall eriägga avgift om han fyllt 16 år och inte uppbär ålders- eller förtidspension enligt AFL eller vid ingången av inkomståret fyllt 65 år. Avgiften ulgör f n. 3,3% av av­giftsunderlaget.

De kommunala bostadstilläggen finansieras av vederbörande kommun.

Tilläggspensioneringen finansieras helt genom avgifter på inkomsl av för­värvsarbete. Avgift för inkomsl av anställning betalas av arbetsgivaren. Av­giften beräknas kollektivt pä summan av vad arbetsgivaren under året betalat i lön till sina anställda. Denna summa skall dock först minskas med dels ett belopp, motsvarande det vid årels början gällande basbeloppet multi­plicerat med genomsnittliga antalet arbetstagare under året, dels den del av varje arbetstagares lön som överstiger sju och en halv gånger basbeloppet. För inkomst av annat förvärvsarbete än anställning betalar de försäkrade själva en tilläggspensionsavgift. Denna beräknas på den del av den pen­sionsgrundande inkomsten som härrör från sådant arbele. Procentsatsen fastställs av Kungl. Maj:t med riksdagen och skall vara sä avvägd att av­gifterna tillsammans med andra tillgängliga medel täcker dels pensions-utbetalningar, förvaltningskostnader och övriga utgifter som åvilar försäk­ringen, dels erforderlig fondering. Avgifterna tillförs allmänna pensions­fonden. Procentsatsen ulgör för år 1974 10,5% och skall utgöra 10,75% för år 1975 samt 11% för åren 1976-1979.

Reglerna om försäkringens finansiering finns i 19 kap. AFL och i de särskilda lagarna om procentsatsen för uttag av avgitt till försäkringen för tilläggspension (SFS 1973:476 och 477).

3  Pensionsålderskommitténs Förslag till reformer

3.1 Sammanfattning av kommitténs förslag

Pensionsålderskommiltén föreslår i betänkandet alt den allmänna pen­sionsåldern den I januari 1976 sänks till 65 år. Denna reform bör enligl kommitténs uppfattning förenas med pensionsreformer som medför påtag­liga förbättringar för dem som redan är pensionärer. På grund härav fram­lägger kommittén också förslag om andra väsentliga reformer inom folk­pensioneringen. Enligt kommitténs mening bör en allmän höjning av folk­pensionens grundbelopp för alla folkpensionärer genomföras och därefter kompletteras med särskilda pensionshöjningar för dem som inte kunnat förvärva ATP eller har låga ATP-belopp. Därutöver föreslår kommittén sär­skilda förbättringar av förtidspensionerna med särskild inriktning på dem som invalidiserats i unga år. Avvägningen av reformförslagen har skett med beaktande av önskemålei att utjämna relalionen mellan giftas och ogif­tas folkpensionsförmåner. Kommittén har vidare beaktat att riksförsäkrings­verket och 1972 ärs skatleuiredning samlidigt med kommittén utarbetat

 

Prop. 1974:129                                                        52

förslag rörande förbättringar av folkpensioneringens invalidförmåner resp. mildare inkomstprövningsregler beträffande kommunala bostadstillägg.

Från dessa utgångspunkter framlägger kommillén förslag om alt folk­pensioneringens grundförmåner den I januari 1975 höjs från 90 % lill 95 % av basbeloppet för ensam pensionär och från 140 % till 155 % av bas­beloppet för pensionärspar. Vidare föreslår kommittén att pensionstillskottens årliga höjning fr. o. m. den 1 juli 1976 blir 4% av basbeloppet för ensam pensionär och för var och en av två makar i stället för som nu 3 %. Den garantinivä som pensionstillskotten skall ge höjs successivt från 30 % till 45 % av basbeloppet. De sålunda höjda pensionstillskotten föreslås fördubb­lade för förtidspensionärerna och pensionstillskottens garantinivå för för­tidspensionärer föreslås stiga successivt till 90%) av basbeloppet. Pensions­tillskotten skall enligt dessa förslag stiga under liden fram t. o. m. den 1 juli  1981,

Kostnaderna för de pensionsreformer som kommittén föreslår framgår av tabell I. Kommitténs beräkningar har skell på grundval av det basbelopp pä 8 100 kr. som gällde för februari 1974.

Tabell I

Reformförslag                          Ikraft-       Kostnad i milj. kr. jämfört

trädande        med föregående år

1975      1976      1977      1978

1,  I olkpcnsionens grundbelopp höjs från 90 % till 95 % av basbe­loppet för ensam pensionär och från 140 % till 155 % av basbe­loppel för pensionärspar      1/1-75   700

2,  Pensionsåldern sänks till 65 är                          1/1-76            1540       60       70

3.         Pensionstillskottens årliga höj­
ning ökas från 3 % till 4 % av
basbeloppet. Garantinivån höjs
successivt frän 30 % till 45 %

av basbeloppet                      1/7-76                     65     135        145

4.         De ökade pensionstillskotten
fördubblas för förtidspensio­
närer med en successiv höjning
av garanlinivån till 90 % av

basbeloppet                          1/7-76                   120     140    35

Den sammanlagda reformkostnaden för kommiiténs förslag uppgår så­ledes lill omkring 3000 milj. kr., fördelad med ungefär lika belopp på pen­sionsåldersreformen och de övriga folkpensionsreformerna.

Av de angivna beloppen avser 2 140 milj. kr. statens folkpensionskosl-nader, 100 milj. kr, kommunernas koslnader för kommunala bostadstillägg och 770 milj. kr. ATP.

För all finansiera slatens koslnader för de föreslagna folkpensionsrefor­merna föreslår kommittén en höjning av arbetsgivarnas och egenföretagarnas

 

Prop. 1974:129                                                        53

socialförsäkringsavgifi lill folkpensioneringen från 3,3 % lill 3,6 % är 1975 och till 4,5 % år 1976. För är 1977 beräknar kommillén en höjning av det erforderiiga avgiftsuttaget med ytteriigare 0,3 procentenheter. Merkostna­derna för ATP lill följd av den sänkta pensionsåldern föreslås av kommillén finansierade genom en höjning av ATP-avgiften med 0,75 % till 11,75 % föraren 1976-1979. Beträffande finansieringen finns i kommitténs belän­kande två reservationer.

Kommittén avser att senare redovisa sina överväganden om bl. a. flexibel pensionsålder, standardsäkring inom tilläggspensioneringen och mer en­hetiiga regler för avgiftsberäkningen inom socialförsäkringarna.

3.2 Allmän pensionsålder

3.2.1 Sänkning av den allmänna pensionsåldern

Pensionsåldern inom den allmänna pensioneringen har varil bestämd lill 67 år sedan år 1914. Kommitténs direktiv har inneburit etl uppdrag att förutsättningslöst utreda frågan om en sänkning av den allmänna pensions­åldern. I detta uppdrag innefattas också uiformning av regler som kan möj­liggöra en ökad grad av valfrihet och flexibilitet beträffande tidpunklen för pensioneringen.

Kommillén påpekar att pensionsåldern varierar olika länder emellan men understryker att jämförelser enbart mellan vad som betecknas som pen­sionsålder inte är rättvisande. Delta beror pä bl. a. att innebörden av ordet pensionsålder varierar och all rätten till pension ofta är beroende av in­komstprövning. Kommittén konstaterar emellertid att det internationellt sett föreligger en viss tendens till sänkning av pensionsåldern.

Dä del gäller svensk tjänstepension finner kommittén att utvecklingen har gäll mot enhetliga regler, innebärande i princip en pensionsålder av 65 år. Flertalet förvärvsarbetande - stals- och kommunalanställda, tjänste­män i privat ijänsl och med fullständigt ikraftträdande 1975 i ston sett alla kolleklivanställda arbetare - har genom avtal tillförsäkrats denna pen­sionsålder. Härtill kommer alt en tendens till höjning av pensionsåldern för dem som haft särskilt låga f)ensionsäldrar varit rådande under senare år.

Kommittén har prövat möjligheten alt helt överge begreppet pensions­ålder. Man skulle då länka sig att knyta pensioneringen till en nedtrappning av arbetsinsatsen så alt arbetsinkomsten successivt ersattes av pension. Kom­mittén konstaterar emellertid att begreppei allmän pensionsålder inte ens i ell system av nu nämnd art torde kunna hell utmönstras eftersom del för fiera kategorier - t. ex. hemmamakar och egenföretagare - inle skulle kunna ges etl praktiskt innehall. Begreppei allmän pensionsålder får enligt kommillén i ett syslem med än flexiblare åldersgränser än det nuvarande den innebörden att del utgör den gräns vid vilken oreducerad pension bör utgå utan nägon prövning av inkomster eller arbetsförhållanden.

 

Prop. 1974:129                                                        54

Kommittén påpekar att den allmänna pensionsåldern blivit mer än ett tekniskt begrepp. Pensionsåldern har också fått en psykologisk betydelse genom att till denna ålder ofta rent faktiskt knyts avgången från tjänsten och att det på sä sätt för många människor är vanligt att lägga om sin livsföring vid denna ålder.

Då det gäller frågan vid vilken ålder den ovillkorliga rälten till oreducerad ålderspension skall inträda finner kommittén att pensionsåldern 67 år f n. allmänt sett gällerendast för dem som inte omfattas av pensionsanordningar vid sidan av den allmänna pensioneringen. Kommillén påpekar all frågan om en sänkning av pensionsåldern inom den allmänna pensioneringen på grund härav har kommit att uppfattas som en rättvisefråga.

Dagens pensionärer har - erinrar kommittén - främst genom tillkomsten av ATP tillförsäkrats en levnadsstandard vilken för de fiesta inte ligger väsentligt lägre än standarden före pensioneringen. Härigenom har många, särskilt de som upplever arbetet som tungt, enformigt ellerointressant, kom­mit all uppfatta pensioneringen som något eflerslrävansvärl. Man ser fram emot pensionärstillvaron som en fritid, som man vill hinna utnyttja innan krafterna definitivt avtagit.

Den allmänna uppfattningen är numera enligt kommittén alt del bör finnas möjlighet för den som så önskar att med oreducerad ålderspension dra sig tillbaka frän arbetet vid en tidigare tidpunkt än den nuvarande pen­sionsåldern 67 år. För löntagare i allmänhel är delta önskemål redan till­godosett genom de särskilda ijänstepensioneringar som successivt tillkom­mit. Kommittén finner det naturiigt och önskvärt alt den allmänna pen­sioneringen anpassar sig efier den utveckling .som ägt rum inom arbetslivet.

Kommittén påpekar att en sänkning av pensionsåldern i hög grad är en fråga om resurser, I en vid belänkandet fogad bilaga redogörs för tänkbara samhällsekonomiska verkningar av en sänkning till 65 ärav pensionsåldern. Intresset koncentreras därvid lill återverkningarna på produktionen och till den förändring i konsumtion och sparande som kan antas bli en följd av pcnsionsåldcrssänkningcn. Beräkningarna visar atl en mycket stor del av befolkningen har lägre pensionsålder än 67 år på grund av annan pensionering än den allmänna. Detta förhållande utgör enligt kommittén skäl till att en lagstadgad pensionsålderssänkning till 65 år kan antas medföra ett för­hållandevis ringa produktionsborifall.

Mol bakgrund av de förhållanden som nu refererats föreslår kommittén atl den allmänna pensionsåldern sänks till 65 år.

Kommittén understryker att avsikten med detta förslag självfallet inte är att begränsa den valfrihet beträffande pensioneringslidpunkl som del nu­varande systemet innehåller. En sänkning av den allmänna pensionsåldern ger enligt kommittén också möjligheter till en ytteriigare utbyggd flexibilitet i della avseende. Sänkningen av den allmänna pensionsåldern har emellertid av kommittén bedömts vara sä angelägen alt den inte bör uppehållas av kommitténs fortsatta utredningsarbete i denna fråga.

 

Prop. 1974:129                                                       55

3.2.2   Ikraftträdande av pensionsålderssänkningen

Enligt kommitténs uppfattning bör sänkningen av den allmänna pen­sionsåldern ske så snart som möjligt. Mot bakgrund av de betydande re-formkosinaderna belyser kommittén alternativen att låta reformen i hela sin omfattning träda i kraft vid ingången av ett visst år eller att låta ikrafi-trädandet ske successivt. Det förstnämnda alternativet innebär atl tre års­klasser blir ålderspensionärer undersamma år. Det andra alternativet skulle kunna innebära t.ex. att åldersklassen 66 år fick pension ett år under det alt åldersklassen 65 är blev berättigad lill pension något eller nägra år senare.

Vid bedömningen av olika alternativ har kommittén kommit till upp­fattningen alt pensionsålderssänkningen bör ske i elt steg. Avgörande för detta ställningstagande är atl man härigenom lär en enkel och klar regel, som genast vid ikraftträdandet ger alla i de aktuella åldersklasserna rätt till pension. Genom alt 65-ärsåldern i stort sell redan har genomförts på arbetsmarknaden genom avial kommer därjämte enligt kommittén en sänk­ning inte att mera allvariigt inverka pä tillgången på arbetskraft.

1 fråga om tidpunkten för ikraftträdandet framhäller kommittén atl del för den allmänna försäkringens administration är nödvändigt med en viss förberedelsetid. Det är också viktigt att de på kollektivavtal grundade ijäns-tepensionsordningarna hinner anpassas lill den nya situationen. Kommillén understryker att arbetsmarknadens parter måsle ges skälig tid för en sädan anpassning. Med hänsyn härtill borde ikraftträdandet ske först avsevärd lid efter det förslag framlagts och beslut fattats. För att tiden för ikraft­trädandet inte skjuts alltför långt fram talar å andra sidan enligt kommittén det angelägna i atl de grupper som nu har högre pensionsålder fär sin pen­sionsålder sänkt till 65 år så snart som möjligt. Mot bakgrund av de syn­punkter för vilka nu redogjorts föreslår kommittén alt pensionsålderssänk­ningen skall träda i kraft den 1 januari  1976.

3.2.3   Förtida och uppskjutet uttag av ålderspension

Av kommiiténs belänkande framgår att i runt tal 62 000 pensionärer i februari 1974 hade ålderspension som uttagits före 67 års ålder från folk­pensioneringen. Motsvarande antal för tilläggspensioneringen utgjorde ca 37 000. Antalet pensionärer med pension som uttagits först efter 67 års ålder utgjorde ca 2 300 inom folkpensioneringen och ca I 900 inom till-läggspensioneringen.

Kommittén anser atl det inte finns tillräckliga skäl att i avvaktan på den fortsatta utredningen om rörlig pensionsålder nu föreslå ändringar i gällande regler om förlida och uppskjutet uttag.

Vad därefier angår det nuvarande beståndet i förtid uttagna och uppskjutna pensioner påpekar kommittén att pensionärer som gjort förtida uttag av ålderspension efier pensionsålderssänkningen kan komma atl finna den re-

 

Prop. 1974:129                                                        56

duklion som gäller orättvis och att pensionärer som uppskjutit uttaget av ålderspension i motsvarande situation kan komma att anse påslaget för litet. Kommittén diskuterar därför möjligheterna att i samband med pensions­ålderssänkningen föreskriva alt pension som uttagits före eller efter 67-ärs-åldern skall uppräknas med del belopp som ålderssänkningen motsvarar (0,6 % x 24 månader). Kommittén finner emellerlid - med beaktande särskill av hela den pensionärskader som enligl lidigare regler pensionerats vid 67 års ålder - alt rättviseskäl lika gärna kan åberopas mol ett omräkningssystem av antytt slag. Kommittén kommer därför till den uppfattningen alt någon omräkning av del bestånd av i förtid uttagna resp. uppskjutna pensioner som finns vid tidpunkten för pensionsålderssänkningen inte bör ske.

För vissa åldersklasser fordras emellertid enligl kommittén särskilda över­gångsregler efiersom effekterna av etl förtida eller uppskjutet uttag i an­slutning lill pensionsålderssänkningen ulan sådana beslämmelser skulle bli otillfredsställande. Som exempel härpå kan nämnas atl en person som fyller 65 år den 15 januari 1976 vid ett uttag av ålderspension i december 1975 skulle erhålla en livsvarig reduktion av pensionen motsvarande tvä års förtida uttag. Väntar han däremol lill januari 1976 med alt la ul sin pension ulgår pensionen med oreducerat belopp. De föreslagna övergångsreglerna avser personer som är födda under något av åren 1909-1912 och som således inte uppnår 67 ärs ålder före den 1 januari 1976. Reglerna innebär alt minsk­ningen av pensionen vid förtida uttag inte skall ske med högre belopp än som föranleds av del antal månader varunder pensionen ulgålt före sist­nämnda dag. Till detla antal skall läggas de månader med förtida uttag som därefter kan återstå lill ingången av den månad varunder den försäkrade fyller 65 år eller återkallar sitt förtida uttag.

Vad gäller uppskjuiei uttag föreslår kommillén som huvudregel att för den som vid pensionsålderssänkningens ikraftträdande inte fyllt 67 år och som börjar ånjuta ålderspension först senare än fr. o. m. den månad varunder han fyller 65 är vid ökningens beräkning inte las hänsyn till tiden före den I januari 1976, För en person som före reformens ikraftträdande fyllt 67 år men uppskjutit sitt uttag av ålderspension föreslår kommittén vidare att ökningen skall beräknas med tillämpning av lagrummen i deras äldre lydelse.

3.2.4 Tilläggsförmåner m. m.

Pensionstillskott utgår enligl gällande regler med reducerat belopp till ålderspension som uttagits före 67 års ålder. Motsatsen gäller vid uppskjutet uttag. Kommittén påpekar atl meningen är att pensionen för dem som pen­sioneras i framtiden skall erbjuda i princip samma förmåner från 65 års ålder som nu utges frän 67 års ålder. Kommitténs förslag innebär därför atl nuvarande konstruktion med reduktion resp. uppräkning av pensions­tillskott förändras pä så sätt att pensionstillskott till pension uttagen efier

 

Prop. 1974:129                                                        57

63 men före 65 års ålder reduceras och atl pensionstillskott till pension uttagen efter 65 men före 70 års ålder uppräknas.

Då det gäller kommunalt bostadstillägg till ålderspension utgår sådant nu inte förrän vid 67 års ålder. Kommillén föreslär pä liknande grunder som i fråga om pensionstillskotten all reglerna för det kommunala bo­stadstillägget i samband med pensionsålderssänkningen ändras pä sådant sätt att tillägget kan utgå från 65 års ålder.

På motsvarande sätt föreslås att åldersgränsen 67 är belräffande hustru-tillägg och barntillägg till ålderspension sänks till 65 år i samband med sänkningen av pensionsåldern.

En sänkning av pensionsåldern till 65 år medför atl rätten till invali­ditetsersälining kommer att upphöra vid denna ålder Enligt kommitténs uppfattning kan någon invändning inte resas mot en sådan följd av sänk­ningen. Kommittén hänvisar därvid till atl den försäkrade enligl kommiiténs förslag fr. o. m. denna tidpunkt skall erhålla dels pension och dels - i den män förutsättningar härför föreligger - invaliditetslillägg.

3.2.5 Pensionspoäng för det sexiio/järde och sextiofemte levnadsåret

Enligt gällande bestämmelser påverkas tilläggspensionens storlek inte av inkomsten för det år som närmast föregår det, varunder den försäkrade fyller 67 år och ålderspension således normalt börjar utgå. Kommittén fram­håller att detla har administrativa fördelar. Eftersom den pensionsgrundande inkomsten för ett år inle kan fastställas förrän etl gott stycke in på följande år, skulle nämligen uppgift om pensionspoäng för det sextiosjälie året i många fall inte föreligga då ålderspensionen skulle börja ulgå. Pensions-beslutet skulle då fä grundas på en provisorisk uppskattning av pensions­poängen för det sista året och få revideras sedan pensionspoängen för detta år fastställts definitivt. Sådana provisoriska beslut förekommer med nu­varande regler bl. a. vid förtida uttag av ålderspension. Vid en sänkning av pensionsåldern till 65 år aktualiseras motsvarande frågaom möjligheterna att tjäna in pensionspoäng för det sextiofjärde och sextiofemte levnadsåret. Regeln alt pensionsgrundande inkomst inle beräknas för de sista åren före uppnåendet av pensionsåldern ärenligt kommittén endast i sällsynta undan­tagsfall avgörande för om ålderspension över huvud skall utgå eller ej. Kom­mittén erinrar vidare om all del nuvarande systemet ger möjlighet till po­ängförvärv under maximall 50 är medan poängår utöver 30 saknar belydelse för pensionsberäkningen enligt den s, k. 30-ärsregeln,

Frän nu nämnda utgångspunkter överväger kommittén om del finns an­ledning att vid en sänkning av pensionsåldern behålla möjligheten att tjäna in pensionspoäng under del sextiofjärde och sexliofemie levnadsåret. Kom­mittén stannar därvid för uppfattningen atl möjligheten till poängförvärv under del sexliofemie året utan större olägenhet kan tas bort sedan för­säkringen kommit i full funktion. Till slöd för sill ställningslagande anför

 

Prop. 1974:129                                                         58

kommittén bl, a. att tidsmarginalen mellan maximalt möjlig intjänandeiid och den tid som fordras för oavkortad tilläggspension, även om man tar bort möjligheten atl tjäna in poäng under såväl del sextiofjärde som det sextiofemte levnadsåret, skulle bli så stor som (50-30-2=) 18 år. I normal­fallen har del därför enligt kommittén inle någon betydelse om man tar bort dessa möjligheter lill poängförvärv. Det ges alltjämt utrymme för från­varo från arbetsmarknaden under så många år att utbildning, militärtjänst och jämförbara avbrott i förvärvsarbetet väl ryms inom marginalen. Även avbrott i samband med barnsbörd och omvårdnad om minderåriga barn ryms enligt kommittén normalt sett inom den angivna tidsmarginalen.

För vissa grupper anser kommittén emellertid att etl borttagande av möj­ligheten au intjäna poäng under del sexliofemie året skulle få belydelse. Kommittén riktar i detla sammanhang uppmärksamheten på övergångs­generationen inom ATP, dvs, de försäkrade som fölls under åren 1896-1923 (AFL 15 kap,  1  M,

För dem som är födda under åren 1896-1914 har enligt övergångsreglerna till ATP 30-årsregeln ersatts med en 20-årsregel, För dem som är födda under tiden 1915-1923 behövs i stället för 30 år följande antal poängår för full pension:

 

Födelseår

Antal poängår

1915

21

1916

22

1917

23

I9I8

24

1919

25

1920

26

1921

27

1922

28

1923

29

Reglerna för övergångsgenerationen - hit räknas som framgår av det fö­regående åldersklasserna fram t. o. m, dem som pensioneras i slutet av 1980-talet - innebär att varje poängår har betydelse för pensionens storlek. Om möjligheten lill poänglörvärv för det sista året togs bon skulle della, fram­håller kommittén, medföra en lägre pensionsnivå.

Det kan därför enligl kommittén inle komma i fråga alt ta bort möjligheten lill poängförvärv under del sextiofemte året för övergångsgenerationen. Kommittén är därvid medveten om atl ett bibehållande av möjligheten till poängförvärv för detla är sedan pensionsåldern sänkts till 65 år kommer atl medföra dels den konsekvensen att försäkrad kan tjäna in pensionsrätl pä inkomster som han förskaffat sig efier det han börjat uppbära ålders­pension, dels en administraliv merbelastning på så sätt alt en provisorisk poängberäkning lar ske i avvaktan på att den slutliga poängen kan fastställas.

Kommitténs förslag innebärati möjlighet till poängförvärv underdel sex­tiofemte levnadsåret bibehålls för dem som är födda senast år 1924, För

 

Prop. 1974:129                                                        59

de yngre åldersklasserna däremot föreslår kommillén att i normala fall poäng ej skall tillgodoräknas för det sexliofemie levnadsåret.

Skulle en försäkrad som tillhör övergångsgenerationen göra förtida uttag av ålderspension anser kommittén att möjlighet till poängberäkning fördet sextiofemte året inte bör föreligga. Kommittén påpekar vidare att inkomsten under det inkomstår dä pensionsåldern uppnås ibland kommer att vara så låg att någon poäng inte kan tillgodoräknas den försäkrade. Enligl kommittén kan emellertid elt fortsatt förvärvsarbete efier den månad dä pension kan börja utgå vara till stor fördel om inkomsten därigenom kommeratl överstiga basbeloppet. Den försäkrade erhåller då pensionspoäng för della år. Även etl kortvarigt uppskjutet uttag medför dessutom en uppräkning av ålders­pensionen,

3.2.6 Vissa konsekvenser av en sänkning av pensionsåldern

Då det gäller den allmänna sjukförsäkringen anser kommittén att ålders­gränsen för hemmamakeförsäkringen (3 kap, 3 >; andra stycket AFL) bör sänkas från 67 till 65 år. Åldersgränserna vid beräkning av tid för ersättning för sjukhusvård och sjukpenningtid (3 kap. 3 s första stycket och 4 kap, 3 s AFL) bör på motsvarande sätt sänkas från 67 till 65 år,

Belräffande konsekvenserna för yrkesskadeförsäkringens del framhäller kommittén i huvudsak följande. Yrkesskadelivränta fastställs enligl regler i 16 och 20;; lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring (YFL) att ulgå med visst belopp fram lill dess livräntetagaren fyller 67 år och med reducerat belopp för tiden därefier. Denna åldersgräns bör enligt kommitténs mening sänkas till 65 är i samband med en sänkning av den allmänna pensionsåldern såvitt gäller framtida yrkesskadefall. För äldre yrkesskadade, dvs, sädana yrkesskadade som vid lidpunkten för pensionsålderssänkningen enligt la-gakrafiägande beslut har rätt till oreducerad livränta fram till 67-årsåldern, bör samordningen enligt kommittén lösas inom ramen för nuvarande sam-ordningsbcstämmclscr, som anger elt tak för de sammanlagda förmånerna. Motsvarande samordningsproblem uppkommer såvitt gäller ersättning för skada som inträffar under militärtjänstgöring. Kommittén föreslår därför enahanda ändringar i militärersättningsförordningen (1950:261), Följdänd­ringar föreslås i författningar om omreglering av äldre yrkesskadelivräntor och mililärersältningar.

Även i annan lagstiftning - t. ex. inom arbetslöshetsförsäkringen och lag­stiftningen om anställningsskydd - förekommer åldersgränser med anknyt­ning lill den allmänna pensionsåldern. Kommittén avser att återkomma till dessa frågor i senare betänkande i samband med behandlingen av frågan om en utbyggd flexibilitet inom pensioneringen.

 

Prop. 1974:129                                                        60

3.2.7 Koslnader för pensionsålderssänkningen

Kommitténs förslag om en generell sänkning av pensionsåldern inom den allmänna pensioneringen till 65 är med konsekvensändringar beträffande tilläggsförmåner m, m. beräknas av kommittén medföra följande kostnads­ökningar beräknade pä grundval av det basbelopp pä 8 100 kr. som gällde för februari  1974,

735

milj.

kr

640

 

"

65

 

"

100

 

'

Folkpension (inkl, pensionstillskoti)

Tilläggspension

Hustrulillägg

Kommunalt bostadstillägg

Summa      I 540

För tilläggspensioneringens vidkommande kommer kostnaden enligt kommittén att stiga avsevärt under de följande åren beroende pä alt såväl anialel pensionärer med tilläggspension som pensionernas belopp ökar kraf­tigt. Kostnadsökningen under de närmaste åren har av kommittén beräknats uppgå lill följande i fast penningvärde (basbelopp 8 100 kr) angivna belopp.

 

År

Kostnadsökning

1977

700 milj. kr

1978

770

1979

840

3.3 Folkpensionernas standardutveckling och avvägningen av folkpen­sionsbeloppen för gift och ogift pensionär

Kommitténs direktiv då det gäller standardsäkring inom den allmänna pensioneringen har inneburit elt uppdrag alt utreda behovet och möjlig­heterna alt förslärka de garantier rörande pensionsnivån som följer av nu gällande bestämmelser. Kungl. Maj:l har vidare - med överiämnande av riksdagens skrivelse 1973:45 och socialförsäkringsutskottets belänkande 1973:8 - uppdragit ål kommittén att utreda frågan om lika pensionsförmåner för gifia och ogifta.

Kommittén påpekar att förslaget om en sänkning av den allmänna pen­sionsåldern blir en belydelsefull reform för stora grupper blivande pensio­närer. Enligl kommitténs uppfattning bör en så genomgripande förbättring av pensionerna för blivande pensionärer kombineras med en förstärkning av pensionerna för dem som redan är pensionärer. En generell uppräkning av folkpensionernas belopp bör således enligl kommittén ske i anslutning till pensionsåldersreformen. Fortsatta överväganden beträffande standard-säkrings frågan kommer kommittén all redovisa i ell senare belänkande.

 

Prop. 1974:129                                                        61

1 samband med alt en uppräkning av pensionsbeloppen företas bör man enligt kommillén så långt möjligt försöka efterkomma det av riksdagen uttalade önskemålet om att minska skillnaderna i pensionsförmånerna till ensam pensionär resp. till vardera av två makar. Kommittén framhåller all del inle är möjligt att på en gäng företa en fullständig utjämning -en sådan skulle enligl gjorda beräkningar medföra en ökning av de åriiga pensionskostnaderna med i runt tal en miljard kr. - men all ell steg i utjämnande riktning framstår som i hög grad önskvärt.

Enligt kommitténs uppfattning ter det sig naturligt att anknyta till ut­gången av kalenderåret 1974, för vilket del särskilda pensionstillägget ulgär, och all då vidta förbättringar i avseende på pensionsbeloppen. De generella höjningarna av pensionsbeloppen bör alltså enligt kommittén genomföras den I januari 1975. Från samma tidpunkt bör enligt kommittén vidtas den justering av relalionen mellan gifts och ogifts pensionsförmåner som kom­mittén förordar.

Utöver höjning av grundförmänerna och justering av relationerna mellan pensionsförmånerna för gifta och ogifia bör reformprogrammet enligt kom­mittén också innehålla särskilda pensionsförbättringar för dem som har störst behov därav. Under senare är har förbättringar med detta syfte ägt rum genom pensionstillskotten. Det finns enligl kommittén all anledning att fortsätta på den inslagna vägen. Pensionstillskotten bör därför räknas upp. inom ramen för tillgängliga resurser. Bibehåller man konstruktionen alt pen­sionstillskotten utgår med samma belopp lill ensam pensionär och till var och en av två makar, vinner man enligt vad kommittén framhåller även därigenom en viss utjämning av pensionsförmånerna mellan gifi och ogifi. I della sammanhang bör också epligl kommillén reglerna om avräkning mol tilläggspension anpassas till pensionstillskottens högre nivå. Höjningen av pensionstillskotten bör enligl kommittén vidtas något senare än den generella höjningen av pensionsbeloppen och börja genomföras den I juli 1976.

1968 års reform med införande av pensionstillskott innebar att i lagen fastslogs en successiv utbyggnad av pensionstillskotten under en tioårspe­riod. Enligl nu gällande regler skall den sista höjningen ske den I juli 1978. Då reglerna antogs utgick man från atl del i en framlid skulle prövas i vad mån en fortsatt utbyggnad borde ske efier nämnda lidpunkt. Kommittén anser atl tiden nu är mogen alt ta ställning härtill. Elt beslut om en vidare utbyggnad bör enligt kommittén fattas i god tid bl. a. av del skälet att reglerna om pensionstillskotten är av stor belydelse för den långsiktiga pla­neringen av pensionssystemet.

Vid en samlad bedömning av de önskemål som kommillén övervägt stannar kommittén för atl föreslå följande reformprogram för folkpensio­nernas slandarduppräkning. Med verkan från den 1 januari 1975 bör grund­förmånen från folkpensioneringen höjas till 95 % av basbeloppet för ogift och 155 % av basbeloppel för ivå makar lillsammans. Härigenom får - fram-

 

Prop. 1974:129                                                        62

håller kommittén -alla pensionärer en avsevärd förbättring av sina förmåner så snart som det är praktiskt möjligt. 1 överensstämmelse med kommitténs principiella inställning att den giftes förmåner bör höjas snabbare än den ogiftes tas också ett så stort steg i denna riktning som kommittén med hänsyn till tillgängliga resurser nu ansett möjligt.

Fr. o. m, den I juli 1976 bör pensionstillskotten årligen stiga med 4 % av basbeloppet i stället för nuvarande 3 % och en successiv höjning av garantinivån inledas. Samtidigt föreslår kommittén atl den tid, under vilken pensionstillskotten skall fortsätta att stiga, förlängs till den I juli 1981, Pen­sionärer utan ATP-pension fär enligt förslaget då pensionstillskott som upp­går till 45 % av basbeloppet och pensionärer med låg ATP-pension en ut­fyllnad till 45 % av basbeloppet. Genom dessa åtgärder tas enligt kommittén ytteriigare ett steg i standardförbättrande riktning, och den gifies förmåner närmar sig ytterligare den ogiftes, efiersom pensionstillskotten utgår med samma belopp oavsett civilstånd. Kommitténs förslag innebär att pensions­tillskottens principiella uppbyggnad bibehålls med den skillnaden att den nya garantinivån, 45 % av basbeloppet, nås successivt.

Kostnaderna för de föreslagna åtgärderna har av kommittén beräknats till i tabell 2 angivna belopp,

TabeU 2

Åtgärd                                    Ikraft-      Kostnad i milj. kr. i förhällan-

trädande        de till föregående år

1975       1976      1977       1978

Grundförniänon höjs till 95 % av basbeloppet för ogift och till 155 % av basbeloppet för tvä

gifta lillsammans                      1/1-75      700

Pensionstillskoltens årliga höj­
ning ökas frän 3 % till 4 % av
basbeloppet. Trappan förlängs
till 1981/82. Garantiiiivån höjs
successivt från 30 % till 45 %
av basbeloppet                        1/7-76                65        135     145

3.4 Särskild förmån till förtidspensionärer

Kommittén har i samband med utredningen av frågan om siandardsäkring av hela den allmänna pensioneringen hafi alt överväga pensionsförbättringar för dem som invalidiserats i unga år. Kommitténs förslag rörande folk­pensionernas standardutveckling, vilket beskrivits i avsnitt 3,3, skall som tidigare nämnts följas av fortsatta överväganden beträffande standardsäk-ringsfrågan i ett senare betänkande.

Frågan om särskilda pensionsförbättringar för dem som invalidiserats i unga är är emellertid enligt kommitténs uppfattning så angelägen att den

 

Prop. 1974:129                                                                   63

inte bör uppehållas av den vidare behandlingen av standardsäkringsfrågan. Kommittén tar därför redan nu ställning i fråga om en särskild pensions­förmån till berörda grupper förtidspensionärer.

Kommittén påpekar att de unga invalidernas pensionsfråga varit föremål för uppmärksamhet under avsevärd tid och att det ofia framhållits som särskill otillfredsställande att vissa grupper som invalidiseras i unga år inte hafi möjlighet att intjäna pensionspoäng.

Kommittén anser att alla förtidspensionärer som inte har sin pension beräknad på pensionspoäng av en viss storlek bör få del av förhöjda förmåner. Delta blir visseriigen - påpekar kommittén - avsevärt mycket mer kost­nadskrävande än om man skulle koncentrera sig enbart på de unga in­validerna men de förbättringar som ges ät de äldre är motiverade av rätt­viseskäl. Kommittén understryker vidare alt en satsning på alla de för­tidspensionärer som har relativt låga pensionsbelopp från social synpunkt framstår som i hög grad befogad. Därvid anser kommittén det också naturiigt atl anknyta till pensionstillskottssystemel som ju är konstruerat för att åstadkomma sådana effekler.

När förtidspensionären uppnår den allmänna pensionsåldern uppkommer, framhåller kommittén, med en sådan lösning frågan om övergång till de förmåner som gäller enligt bestämmelserna om ålderspension. Ett av syftena med förhöjningen är enligt kommittén att den som har förtidspension skall få en inkomstnivå som är högre under den tid då familjebildning sker och då livsaktiviteten är högre än på äldre dagar. Vid övergången till ål­derspension bör därför gälla samma regler som för andra ålderspensionärer. Om de föreslagna förhöjningarna fick slå igenom också på ålderspensionen skulle detta enligt kommittén kunna upplevas som orättvist av dem som utan att ha uppburit förtidspension börjar 11 ålderspension vid den allmänna pensionsåldern och som sålunda inte skulle få del av förhöjningen. Härtill kommer enligt kommittén att de föreslagna särskilda förhöjningarna till förtidspension pä sikt skulle medföra kostnadsökningar av en helt annan storieksordning än vad som anses möjlig om de tillämpades även pä ål­derspensionerna. På grund av det anförda och då det saintidigt föreslås en allmän höjning av pensionsnivån för ålderspensionärerna anser kom­mittén att de nu ifrågavarande förhöjningarna enbart skall knytas till ut­gående förtidspensioner.

När det gäller storleken av höjningarna till förtidspensionärerna erinrar kommittén om sitt förslag till uppräkning av pensionstillskottens årliga höj­ning från 3 till 4 % av basbeloppet. Denna höjning är, framhåller kommittén, avsedd att komma alla pensionärer som är berättigade till pensionstillskott till del oavsett om det gäller ålders-, förtids- eller änkepension. Härutöver bör en väl tilltagen satsning göras för förtidspensionärerna. Kommittén fö­reslår därför att pensionstillskotten för förtidspensionärer som saknar ATP eller har låga ATP-belopp skall göras dubbelt så stora som pensionstillskotten lill andra pensionärer. 1 samband härmed bör enligt kommittén den högsta

 

Prop. 1974:129                                                        64

nivå, till vilken ATP-pension och pensionstillskott tillhopa lår uppgå utan att avräkning på pensionstillskottet skall ske, för förtidspensionärer suc­cessivt höjas till 90 % av basbeloppet, Ikrafilrädandet av reformen för för­tidspensionärerna föresläs anknuten till tidpunklen för pensionstillskottens förhöjning i övrigt, dvs. den  I juli  1976,

Kommiiténs förslag i denna del innebär alltså alt pensionstillskotten för förtidspensionärernas del fr, o, m. den I juli 1976 skall utgå med dubbelt sä stort belopp som till ålders- och änkepension.

I detta sammanhang erinrar kommittén om riksförsäkringsverkels ut­redningsuppdrag beträffande förmånligare regler för invalidiieisersäliningar m. m. inom folkpensioneringen. Vidare framhäller kommittén all förslaget om fördubbling av pensionstillskotten till förtidspension medför väsentliga förbättringar även av de vårdbidrag inom folkpensioneringen som ulgår in­nan barnet fyllt 16 år och som därefier kan ersättas av förtidspension.

Kommittén överväger också frågan om fördubblat pensionstillskott skall utgå även lill sädana förtidspensionärer som vårdas pä anstalt och kommer därvid lill det resultatet all det inle finns skäl all föreslå andra regler för del fördubblade pensionstillskottet än som gäller för pensionsförmånerna i övrigt. Förhöjt pensionstillskoti föreslås alltså utgå även i de nämnda fallen.

Pensionstillskott till förtidspension kommer enligl kommitténs förslag all Ulgå med följande belopp vid det för februari 1974 gällande basbeloppet om 8 100 kr

TabeU 3

Tid                            % av bas-     Belopp

belopp           kr.

 

1/7-76-30/6-77

50

4 050

1/7-77-30/6-78

58

4 698

1/7-78-30/6-79

66

5 346

1/7-79-30/6-80

74

5 994

1/7-80-30/6-81

82

6 642

1/7-81-

90

7 290

Ökningen av kostnaderna för de fördubblade pensionstillskotten till för­tidspension och motsvarande höjning av vårdbidrag inom folkpensione­ringen beräknas av kommittén till 120 milj, kr, för år 1976, 140 milj. kr. för år 1977 och 35 milj. kr. för år 1978, allt vid ett basbelopp av 8 100 kr.

3.5 Finansiering av de föreslagna reformerna

3.5.1 Inledning

Kommittén har enligt direktiven hafi alt redovisa kostnadskalkyler och former för täckning av de ökade kostnader som följer av de förslag kom-

 

Prop. 1974:129                                                        65

mitten framlägger. Kommittén har även enligl direktiven att överväga änd­ringar av de nuvarande finansieringsreglerna för den allmänna pensione­ringen. Kommillén avser alt i ell kommande betänkande redovisa syn­punkler och förslag beträffande justering av reglerna för söcialförsäkrings-avgifierna. Mera tekniska synpunkter på avgifissyslemets uppbyggnad kom­mer därför att diskuteras i ett senare sammanhang. Då del gäller frågan om att inom ramen för nuvarande finansieringssystem täcka kostnaderna lör de nu föreslagna reformerna framhåller kommittén att reformerna med­för stora kostnadsökningar för det allmänna. Dessa kostnadsökningar be­lastar dels statsbudgeten (förbättringarna av folkpensionerna frånsett de kom­munala bostadstilläggen), dels AP-fonden (förbättringarna av tilläggspen­sionerna) och dels kommunerna (förbättringarna rörande de kommunala bostadstilläggen).

3.5.2 Folkpensioneringen

Som framgår av den tidigare redogörelsen (jfr tabell 1) har kommittén grundat sina kostnadsberäkningar på det basbelopp pä 8 100 kr, som gällde lör februari  1974.

Kostnaden för höjningarna av folkpensionens grundbelopp beräknas av kommittén till 700 milj. kr. Kommittén påpekar att 350 milj. kr, av denna kostnad ulgör en uppföljning av det under innevarande år utgående särskilda pensionstillägget och att detta belopp redan har inräknats i folkpensions-anslaget. Återstående kostnadsökning med 350 milj, kr. fördelar sig lika mellan budgetåren 1974/75 och 1975/76, efiersom ikrafilrädandet föreslås till den  1 januari  1975.

Kostnaden för sänkningen av den allmänna pensionsåldern till 65 år be­räknas av kommittén för folkpensioneringens del lill 900 milj, kr. med lika fördelning på budgetåren 1975/76 och 1976/77, Av delta belopp avser 100 milj, kr, de kommunala bostadstilläggen, Kommillén, som utgår från att nuvarande finansieringsmetod skall användas även i fortsättningen, påpekar atl det inte ligger inom ramen för kommitténs direktiv att diskutera i vad mån kommunerna skall kompenseras för dessa kostnader. Frågan om kom­pensation lill kommunerna för denna kostnadsökning bör enligt kommittén las upp till närmare prövning sedan förslag föreligger även frän 1972 års skatleuiredning.

Kostnadsökningarna vad avser pensionstillskoltens åriiga höjning från 3 % till 4 % av basbeloppel saml successiv höjning av garantinivån fördelar sig enligt kommitténs beräkningar med 65 milj. kr. på 1976, 135 milj. kr. på 1977 och 145 milj, kr på 1978,

Ökningen av kostnaderna till följd av förslagen om fördubblade pensions­tillskott för förtidspensionärer samt höjning av garanlinivån för dessa pen­sionärer fördelar sig enligl kommillén med 120 milj. kr. på 1976, 140 milj. kr, på 1977 och 35 milj, kr. på 1978.

När kommittén i enlighet med direktiven skall anvisa vägaratt förstärka

5 Riksdagen 1974. I saml. Nr 129

 

Prop. 1974:129                                                        66

budgeten med erforderiiga belopp konstateras till en början att väsentligen tre olika vägar står lill buds: höjning av de direkta skatterna, mervärdeskatten eller socialförsäkringsavgifien till folkpensioneringen.

Kommittén påpekar att utformningen av de direkta skatterna samtidigt prövas inom 1972 års skatteutredning. Av direktiv och tilläggsdirektiv för denna utredning framgåratt arbetet inriktas påen minskning av skatteuttaget i de vanliga inkomstlägena. Kommittén anser att det i en sädan situation är uteslutet att föreslå atl belopp av den storleksordning det här är fråga om skall finansieras genom höjt uttag av direkta skatter. Kommittén finner inle heller en finansiering över mervärdeskatten vara realistisk.

Av de vägar som står till buds för finansiering av de kostnadsökningar som belastar budgeten är enligt kommittén en höjning av socialförsäkrings­avgifien till folkpensioneringen den som ligger närmast till hands. Kom­mittén förordar atl denna finansieringsmetod väljs. Avgifien utgör för år 1974 3,3 % av avgifisunderlaget. Räknat pä 1974 ärs avgiftsunderlag, som av kommittén beräknats lill 116 miljarder kr., föreligger del enligl kommittén behov av avgiftshöjning för år 1975 med 0,3%, för är 1976 med 0,9%, för år 1977 med 0,3% och for år 1978 med 0,1%. Med hänsyn lill svå­righeterna alt överblicka utvecklingen av avgiftsunderlaget under längre lid framöver begränsar kommillén sill förslag till all gälla avgiftsuttaget för åren  1975 och 1976.

En av kommitténs ledamöter anför i en reservation att finansieringen av de av kommillén föreslagna pensionsreformerna i sin helhet - vad gäller både folkpensioneringen och ATP-bör kunna finansieras inom det utrymme som finns i AP-systemei, dvs. utan någon höjning av socialförsäkrings-avgiften.

3.5.3 Tilläggspensioneringen

Kostnaderna såvitt avser tilläggspensioneringen hänför sig till sänk­ningen av pensionsåldern. Kostnadsökningarna för de närmaste åren har av kommittén beräknats till följande belopp vid ett basbelopp pä 8 100 kr.

Tabell 4

Ar                     Kostnadsökning i milj, kr, i förhållande

till föregående år

 

1976

640

1977

60

1978

70

1979

70

Kommittén erinrar om atl riksdagen år 1973 fastställt ATP-avgifien för åren 1975-1979 till 10,75 % för är 1975 och lill 11 % för åren 1976-1979. Kommittén påpekar vidare att i propositionen 1973:48, som låg till grund för riksdagens beslut, framhölls att den föreslagna och sedermera av riks-

 

Prop. 1974:129                                                        67

dagen antagna nivån för avgiftsuttaget gällde på grundval av gällande lag-stifining i fråga om pensionsförmånerna. Däremot har enligt vad som fram­hållits i propositionen inle beaktats de lagändringar som kunde bli följden av pensionsålderskommitténs förslag.

Kommitténs förslag om en sänkning av den allmänna pensionsåldern lill 65 år medför som framgått av tabell 4 för tilläggspensioneringens del under det första året en kostnad av inemot 650 milj, kr,, som därefter fram till år 1979 stiger ytteriigare till närmare 850 milj. kr. per år. Denna kostnad motsvarar genomsnittligt under åren 1976-1979 ett avgiftsuttag med 0,75%. Mot bakgrund av statsmakternas ställningslagande år 1973 lill avgiftsuttaget under löpande finansieringsperiod bör avgiften enligt kommitténs mening höjas med 0,75% fr. o, m. år 1976. Kommittén föreslär alltså alt ATP-av­giften faslslälls lill 11,75% för vartdera av åren 1976, 1977, 1978 och 1979.

Två av kommitténs ledamöter anför i en gemensam reservation att ATP-avgifien - i enlighet med tidigare beslut - bör vara 11 % under perioden 1976-1979 med hänsyn lill atl AP-fonden med nuvarande avgift ger en synneriigen god trygghet för pensionssystemet och att den kommer att göra del också för de närmaste åren även om pensionsåldern sänks med två år.

4 Riksförsäkringsverkets förslag om förbättrade vårdbidrag och in­validitetsersättningar från folkpensioneringen

4.1 Inledning

Kungl, Maj:t uppdrog den 28 februari 1969 åt riksförsäkringsverket atl undersöka tillämpningen av gällande regler om invaliditetslillägg, invali­diietsersättning och vårdbidrag samt att avge de förslag som kunde för­anledas av denna undersökning.

Under sitt utredningsarbete har verket genomfört en enkätundersökning lör all söka kartlägga sådana handikapp eller kroniska sjukdomar som i allmänhet inte grundar rätt till invalidiletsförmån men som ändå kan med­föra speciella kostnader och hjälpbehov. Undersökningen har genomförts i samarbete med statens handikappråd och handikapporganisationerna var­vid uppgifier inhämtats frän dessa organisationer, de allmänna försäkrings­kassorna, blindkonsulenterna, länsarbetsnämnderna och vissa socialförvalt­ningar. Verket har undersökt tillämpningen av bestämmelserna om folk­pensioneringens invaliditetsförmåner och av bestämmelser gällande andra förmåner till handikappade. Resultatet av undersökningarna redovisas i ver­kets utredning.

 

Prop. 1974:129                                                                    68

4.2 Sammanfattning av verkets förslag

Riksförsäkringsverket föreslår beträffande vårdbidrag för svårt handikap­pade barn en mildring av det nuvarande kravet på att tillsyns- och vårdbehov skall föreligga i avsevärd omfattning. Verket föreslår vidare en uttrycklig bestämmelse som innebär att sådana merkostnader som uppkommer på grund av barnets handikapp skall beaktas vid bedömningen av rätten till vårdbidrag. Mot bakgrunden av den vidgning av kretsen bidragsberättigade som inträder om dessa förslag genomförs och den krafiiga höjningen av vårdbidragen fr, o. m, år 1974 föreslår verket att vårdbidraget graderas i hell och halvt bidrag.

Beträffande de s. k, ferievårdbidragen anser verket att man bör underlätta hemmavistelse för anstaltsvårdade barn även under kortare lider än 14 dagar. På grund härav föreslår verket att vårdbidrag skall kunna utbetalas för varje dag som barnet vistas utom anstalten. Verket föreslär därjämte atl bam som vistas i enskilda anstalter till vars drift bidrag utgår från landsting eller kommun skall likställas med barn i statsbidragsstödda enskilda anstalter i fråga om rätt till ferievårdbidrag.

Verkets förslag vad angåi invaliditetslillägg och invaliditetsersättning in­nebär att de krav som nu gäller beträffande den försäkrades hjälpbehov skall mildras och att de merkostnader som orsakas av handikappet skall berättiga till ersättning i större omfattning än f n. Invaliditetstillägg och invaliditet.sersättning förs enligt förslaget samman till en enhetlig hjälpform, benämnd invaliditetsersälining. Förutsättning för rätt lill ersättning skall enligt verkets förslag vara alt den försäkrades fysiska eller psykiska funk­tionsförmåga för avsevärd tid är nedsatt i viss omfattning. Härden försäkrade av denna orsak behov av mera tidskrävande hjälp av annan i sin dagliga livsföring, föreslås invaliditetsersälining kunna ulgå. Rätt till invaliditets­ersälining skall vidare enligt förslaget föreligga om den handikappade är i behov av fortlöpande hjälp av annan för att kunna utföra förvärvsarbete eller för samma ändamål lar vidkännas belydande merkostnader för färd­medel eller andra hjälpmedel, .Även i de fall handikappet nödvändiggör -andra merkostnader av betydande omfattning föreslår verket att invalidi­tetsersättning skall kunna utgå. Dessa merkostnader skall enligt förslaget beaktas även om de inle är belydande under förutsättning atl det samtidigt föreligger antingen ett visst hjälpbehov eller merkostnader för att kunna utföra förvärvsarbete.

Den nuvarande invaliditetsersättningen utgår med 30 resp, 60% av bas­beloppel. Invaliditetslillägg ulgår med 30% av basbeloppel. Riksförsäkrings­verket finner det motiverat att införa ytterligare en ersättningsnivå. Allt efier hjälpbehovets omfattning och merkostnadernas storlek föreslås den nya invaliditetsersättningen kunna utgå med elt belopp för år räknat mot­svarande 30, 45 eller 60 % av basbeloppel. Därigenom kan ersättningen anpassas bättre efier förhållandena i de enskilda fallen.

 

Prop. 1974:129                                                        69

Slutligen föreslår verket att den övre åldersgränsen, före vilken handi­kappet skall ha inträtt för att invalidiietsersättning skall kunna utges, höjs från 63 lill 65 år.

De föreslagna lagändringarna bör enligt verket träda i krafi den 1 juli 1975,

Kostnadsökningen vid genomförande av förslagen till ändrade regler för vårdbidrag har av verket beräknats till ca 25 milj, kr Kostnadsökningen vid genomförande av förslaget om invalidiietsersättning uppskattas av verket till närmare 70 milj, kr. Dessa beräkningar har utförts på grundval av det basbelopp på 8 100 kr. som gällde för februari månad 1974.

4.3 Särskilda förmåner till handikappade

4.3.1 Allmänna utgångspunkter

Riksförsäkringsverket framhåller att invaliditetsförmänerna bör ses mol bakgrunden av den allmänna pensioneringens förtidspension. Verket hän­visar därvid till departementschefens uttalande i prop, 1962:90 med förslag till lagom allmän försäkring. Däri framhölls att syftet med förtidspensionen i princip skall vara att tillförsäkra medborgarna rätl lill ekonomisk trygghet vid förtida förlust eller nedsättning av arbetsförmågan. Pensionen avser så­ledes inle att vara en lytesersättning utan en kompensation för sädana för­sörjningsekonomiska konsekvenser som harsin grund i sjukdom eller skada. Förtidspensionen är med andra ord avsedd att ersätta den inkomst som den försäkrade föriorar till följd av nedsättningen av arbetsförmågan genom sjukdomen eller skadan.

Invaliditetslillägg som utgår till svårt invalidiserade med hel förtidspen­sion är, påpekar verket, avsett att bidra till de vårdkostnader som inva­liditeten medför. Invaliditetsersättning lill förvärvsarbetande avser att bidra till de merkostnader som deras förvärvsarbete förorsakar. Dessa invalidi-letsförmåner har således enligt verket karaktär av merkostnadsersättningar. Vårdbidrag har däremot numera som huvudsakligt syfte att ersätta förälder till svårt handikappat barn för inkomstbortfall på grund av värden av barnet.

Om invaliditetstillägg och invaliditetsersättning direkt utgjorde merkost­nadsersättningar skulle förmånernas belopp bestämmas efier behovet i varje enskilt fall. Socialförsäkringarnas schabloniserade ersättningar kan emellertid enligt verket inte rimligen ändras med korta tidsmellanrum allt eftersom de individuella behoven skiftar. Behovsprövade förmåner skulle därjämte förutsätta en helt annan handläggning av ärendena än den som förekommer inom socialförsäkringarna. Verket finner därför att invaliditetsförmånerna från folkpensioneringen liksom hittills bör utgå med vissa i lag definierade belopp.

Beträffande frågan vilka slags kostnader och behov förmånerna skall bidra till att täcka anför verket bl, a. att invaliditetslillägg enligt 9 kap. 2 ;:; första

 

Prop. 1974:129                                                        70

stycket AFL och värdbidrag utgår främst på grund av behov av vård och tillsyn, Invaliditetslillägg och invalidiietsersättning till förvärvsarbetande och studerande ulgär lill de handikappade därför att deras handikapp för­orsakar dem extra koslnader i samband med förvärvsarbetet eller studierna. Även om hjälp-, tillsyns- eller värdbehovet för ett relalivt svårartat han­dikapp ibland inte är särskilt stort, kan - påpekar verket - handikappet förorsaka betydande merkostnader i den dagliga livsföringen. Enligt nu­varande regler kan en invalidiletsförmån vanligen inte utgå enbart pä grund av sådana merkostnader. Verket förordar atl man vid bedömningen av rätten till invaliditelsförmäner från försäkringen tar hänsyn till de merkostnader den handikappade har för sitt handikapp i den mån inte andra samhälls-älgärder skall kompensera för dem. En sådan mer direkt anknytning lill merkostnaderna innebär enligl verket alt systemet bättre kan anpassas till förhållandena för dem som är handikappade,

4.3.2  Vårdbidrag

Av verkets utredning framgår att i januari 1974 utgick omkring 7 500 vårdbidrag, I denna antalsuppgifi ingår inte vårdbidrag för barn som un­dervisas i special- och särskolor och som är inackorderade i elevhem. För­äldrar lill sådana barn lar bidrag i viss utsträckning - s, k, ferievårdbidrag - om barnen vistas mer än 14 dagar i föräldrahemmet. Verket beräknar att ferievårdbidrag betalas ut för omkring 6 500 barn.

Verket erinrar om att värdbidrag lill svårt handikappade barn lidigare utgick med 60 % av basbeloppet och tillkom barnet. Med hänsyn till syftet att också ge ett visst försörjningsslöd ät en förälder med svårt handikappat barn i hemmet har bidraget fr, o. m, ingången av 1974 höjts och utgår nu till föräldern. Det utgör fr, o, m. i är samma belopp som hel förtidspension frän folkpensioneringen till ensamstående jämte pensionstillskott, dvs, i ja­nuari 1974 105 % av basbeloppet. Bidragels belopp uppgick i januari 1974 (basbelopp 8 100 kr,) till 8 505 kr. för år eller 709 kr förmanad. Vårdbidraget tillkommer den förälder som svarar för värden av barnet. Bidraget beskattas som annan förvärvsinkomst, oberoende av andra makens inkomst, och kan grunda rätt till ATP-poäng, Vårdbidraget kan allslä - påpekar verket - Iräinsl ses som en viss kompensation för del inkomsiborifali som barnets om­vårdnad medför.

De behov av tillsyn och vård som beaktas vid bedömningen av rälten till vårdbidrag är, framhåller verket, sådana som går utöver dem som fö­religger hos elt normalt utvecklat barn. Detta innebär alt utrymmet för tillämpningen av bestämmelsen blir mindre när del gäller barn i späd ålder, som ju även om de är friska kräver tillsyn och vård i betydande omfattning. Någon generell nedre åldersgräns lillämpas emellertid inte utan allvariiga handikapp kan enligl verkets anvisningar medföra räu till vårdbidrag redan under första levnadsåret, 1 ärenden oin vårdbidrag beaktar man främst be-

 

Prop. 1974:129                                                        71

hovet av den särskilda värd och tillsyn som orsakas av barnets handikapp. Vidare beaktar man sådana av handikappet föranledda yttringar och behov hos barnet som kräver speciella åtgärder frän vårdarens sida. Bedömning av rätten till vårdbidrag sker främst med ledning av den faktiska arbetsinsats som vårdaren får göra.

Möjligheten att i framliden minska handikappels verkningar för barnet bestäms, framhåller verket, i hög grad av den vård och träning det kan få. I vissa fall beror möjligheterna på de hjälpmedel som kan ställas till förfogande. Det råder enligt verket enighet om att målet för vården av etl handikappat barn skall vara att ge barnet möjligheter att utvecklas efier sina förutsättningar, 1 den mån barnet kan och bör vårdas i hemmet anser verket atl samhället bör bidra till att någon av föräldrarna fär möjligheter att meddela vården.

På grundval av enkätundersökningens resultat diskuterar verket till en början kraven i fråga om beskaffenheten av barnets handikapp. Enligt gäl­lande beslämmelser och praxis krävs att barnets handikapp skall vara svår­artat för all rätl till vårdbidrag skall föreligga. 1 lillämpningen beaktas den faktiska arbetsprestation som värdaren mäste utföra, samtidigt som det las hänsyn lill särskilda kostnader som orsakas av barnets vård i hemmet.

Verket upplyser att många handikappade barn, som enligt enkätunder­sökningen inte fyller kraven i gällande bestämmelser för rätt till vårdbidrag, ändå har så stora behov av tillsyn atl en vuxen blir relativt starkt bunden av värduppgifien. Detta gäller t. ex. barn med diabetes som fordrar tillsyn vid medicinering och med diet. 1 andra fall, såsom vid astma, behöver en vuxen person ofia vara till hands.

Enligt verkets undersökning utges vårdbidrag för mindre än I % av alla barn under 16 år. Även om andelen stigit något under senare är torde den enligt verket ändå fä anses vara påfallande låg.

Verket finner atl villkoren för räll till vårdbidrag är alltför restriktiva och att de bör mildras så att fiera föräldrar än f n, kan erhålla stödet. 1 första hand bör enligl verkets mening det nuvarande villkoret alt tillsyns-behovet skall ha avsevärd omfattning mjukas upp.

Av enkätundersökningen framgår vidare enligt verket alt ett barns han­dikapp i mänga fall medför särskilda kostnader. Således kan ett allergiskt barn ha behov av en allergisanerad hemmiljö eller speciell kost. I de fall CP-skadade barn har mer uttalat handikapp ulgår enligl verket ofiast värd­bidrag. Av enkätsvaren framgår emellertid alt det finns barn med lindrigare CP-skada som inte har särskilt stort vård- och lillsynsbehov medan deras på grund av handikappet onormalt stora slitage av kläder och skor orsakar extra kostnader. Barn med diabetes kan ha behov av speciell föda vilket gör all matkostnaderna avsevärt fördyras. Verket konstaterar med hänsyn härtill att behovet av ekonomiskt stöd bör grundas också på de ökade kost­nader som betingas av handikappet.

 

Prop. 1974:129                                                        72

Riksförsäkringsverket finner - med hänvisning lill rådande praxis och de exempel som angetts - att lagtexten bör ändras lill att ange att man vid bedömningen av rätten till vårdbidrag också skall kunna ta hänsyn till om barnets sjukdom eller handikapp medför andra merkostnader än sådana som är atl hänföra till tillsyns- och värdbehovet.

En sädan ändring aktualiserar enligt verket också frågan om gradering av bidraget. En differentiering av vårdbidraget betyder att det ekonomiska stödet bättre kan anpassas till det behov som föreligger i det enskilda fallet. Vårdbidraget kan enligt verket främst ses som en viss kompensation för del inkomstbortfall som barnets omvårdnad medför. Detta huvudsyfte bör enligt verkels mening kvarstå även om man i lagtexten markerar all vid bedömningen av rätten lill värdbidrag hänsyn skall kunna tas till merkost­nader som uppstår på grund av barnets handikapp.

När det gäller frågan hur långt vårdbidraget skall graderas anser verket att man f n, inle bör gå längre än atl bidraget skall kunna ges ut med helt eller halvt belopp. Erfarenhelen lar sedan visa om det finns behov av någon ytterligare gradering. Bedömningen av om helt eller halvl bidrag skall ges ut bör enligt verket ske med ledning av den arbetsinsats som vårdaren lar göra och av de merkostnader som barnets handikapp medför.

Vid bedömningen av förälderns arbetsinsats bör man enligt verkets me­ning beakia atl vårdbidraget visserligen ger elt vissl försörjningssiöd men inte tar sikte på atl kompensera hela det inkomstbortfall som barnets om­vårdnad kan medföra.

1 de fall de merkostnader som barnets sjukdom eller handikapp medför ulöver vårdbehovet är betydande - men inle uppgår lill etl belopp som motsvarar halvl bidrag-torde det enligt verket vanligen föreligga elt tillsyns-och vårdbehov av sädan omfattning att det tillsammans med irierkostna-derna motiverar att halvt värdbidrag fär utgå.

Vistas barnet i förskola eller skola under daglid tillgodoses i viss utsttäck­ning barnets värdbehov i skolan. Verket ifrågasätter om halvt vårdbidrag i dessa fall skulle vara tillräckligt men konstaterar att föräldrarnas värd-och träningsinsatser är av utomordentligt stor betydelse för barnens utveck­ling. Huruvida helt eller halvt bidrag skall ges ul bör därför enligt verkets mening vara beroende av dels omfattningen av den vård som ges utom skolan av föräldrarna - dvs, bundenheten vid värduppgifien - och dels storleken av de merkostnader som uppkommer på grund av barnets sjukdom eller handikapp.

För all vårdbidragen inte skall iå en konserverande effekt på de han­dikappade barnens utveckling och miljö skall värdbehovet som huvudregel omprövas vart tredje är. Kontrollen kan ske med kortare mellanrum om det finns särskilda skäl till det. Fär barnet värd pä anstalt upphör rätlen lill vårdbidrag. Delsamma gäller när det skett en väsentlig förbättring i de förhållanden som rådde då bidraget beviljades. Någon särskild ompröv­ning av redan beviljade vårdbidrag bör, mot bakgrund av angivna huvud-

 

Prop. 1974:129                                                                       73

regel, enligt verkets mening däremot inte äga rum vid införandet av halvt bidrag.

Vårdbidrag till förälder som vårdar handikappat barn upphör enligt gäl­lande regler när barnet fyller 16 år, 1 de fiesta fall börjar då förtidspension eller sjukbidrag från folkpensioneringen jämte tilläggsförmåner att utgå till barnet. En höjning av övre åldersgränsen för vårdbidraget kan med hänsyn härtill enligt verkets mening i många fall medföra en försämring av stödet till handikappade barn i åldern 16-17 är. Verket föreslårdärlör ingen ändring av den nuvarande 16-årsgränsen för vårdbidraget,

Invaliditelsförmäner utgår inte då någon stadigvarande vårdas på anstalt lillhörande staten eller kommun eller landslingskommun eller på enskild anstalt till vars drifi statsbidrag utgår. De utgår inte heller då någon vårdas utom anslalt genom anstaltens försorg. Enligt särskilda beslämmelser om s. k, ferievårdbidrag skall emellertid vårdbidrag utgå för tid då anstaltsvårdat barn under minst två veckor i följd vistas utom anstalten utan att vårdas genom dess försorg. Bidrag för del av kalendermånad utgår för varje dag med 1/30 av månadsbeloppet. För barn som får skolundervisning utges dock under sommarferierna som regel bidrag med hela månadsbeloppel för juni, juli och augusti.

Riksförsäkringsverket upplyser atl 14-dagarsregeln har satts i fråga under verkets enkätundersökning. Det har därvid framhållits att det som regel bara är under jul- och sommarlov som anstaltsvårdade barn vistas i hemmet mer än två veckor.

Verket påpekar all femdagarsveckan har vunnil alll större utbredning sedan den nuvarande 14-dagarsregeln utformades. Vissa institutioner är an­ordnade som femdagarshem och man förutsätter alltså all barnen skall till­bringa veckoslut, helger och ferier utanför institutionen. De handikappade barnens skolundervisning sker ofia i riksskolor med åtföljande långa re­seavstånd lill hemorten. Vid dessa skolor har man infört förlängda lov vart­annat veckoslut

De extra kostnader liksom den ökade bundenhet som naturligt nog alltid är förenade med barnets vistelse i hemmet bör enligl verkets uppfattning inte fä motverka etl iniresse från de anhöriga att för kortare perioder engagera sig i vården och träningen av också mycket gravt handikappade barn. Den stimulans och den kontakt som de handikappade barnens hembesök innebär bör uppmuntras.

Riksförsäkringsverket föreslår därför alt reglerna ändras så alt ferievård­bidrag kan utgå för varje dag barnet vistas utanför anstalten. Verket anser atl en bestämmelse härom bör tas in i AFL och ersätta reglerna i kungörelsen (1966:238) om vårdbidrag för barn som vistas utom anstalt. Verket erinrar om den särskilda beslämmelsen angående ferievårdbidrag för barn som vistas på anstalt och får skolundervisning. För dessa barn utges hela mänadsbelopp för juni, juli och augusti vid vistelse uiom anstalt under sommarferierna. Den av verket föreslagna regeln om ferievårdbidrag gör denna bestämmelse obehövlig.

 

Prop. 1974:129                                                                       74

Registrering av dagar för vilka bidraget kan utgå bör enligt verket lämp­ligen ske vid den institution där barnet vårdas. Denna institution underrättar en gång per kvartal vederbörande försäkringskassa om det antal dagar som barnet vistats utom anstalten. Utbetalning av ferievårdbidrag skulle då kunna begränsas till att ske en gång per kvartal.

Ferievårdbidrag kan enligt gällande beslämmelser utgå för barn som vårdas i anstalt som tillhör staten, kommun eller landslingskommun. Vidare kan bidrag ulgå vid vård i enskild anstalt som har statsbidrag till drifien. Riks­försäkringsverket fOreslåratt också barn som stadigvarande värdas på enskild anstalt till vars drifi bidrag ulgår frän kommun eller landstingskommun skall omfattas av beslämmelserna om ferievårdbidrag.

4.3.3 Invahdilelsersätining

Som framgått av den tidigare redogörelsen utges f n. invalidiletsförmån till försäkrade över 16 år som invaliditetstillägg eller invaliditetsersättning,

Invaliditetslillägg utgick i januari 1970 till 10 519 försäkrade som uppbar hel pension från den allmänna försäkringen, I det övervägande antalet fall uppbar pensionslagaren förtidspension (sjukbidrag). Tilläggen utgick i 20 % av fallen på grund av blindhet och i 80 % av fallen lill följd av ett om­fattande hjälpbehov av annan anledning. En genomgång av de under åren 1968 och 1969 avslagna 1 347 ansökningarna om invaliditetslillägg från för­säkrade med hel pension visade alt avslagsbesluten i del alldeles övervägande antalet fall grundades på att erforderliga medicinska eller funktionella orsaker inte ansågs föreligga. Indragning av invaliditetslillägg berodde däremol i de flesta fall pä att den försäkrade intagils för vård på anslalt. Invalidi­tetslillägg utgick i januari 1970 vidare till 306 försäkrade med partiell pension. Grunden var i ca 80 % av fallen merkostnader för färdmedel, i 17 % fort­löpande hjälp av annan och i endasl ca 2 % av fallen merkostnader för andra hjälpmedel. Sammanlagt utgick i januari 1970 alltså 10 825 invali-diietstilliigg. I januari 1974 hade enligt verket antalet invaliditetstillägg ökat till ca  13 500,

Invaliditetsersättning utgick i januari 1970 till 3 201 personer. I 2 650 fall var förmänstagaren förvärvsarbetande och i 103 fall studerande, 448 er­sättningar utgick till blinda. Den åberopade grunden för beviljande av in-validitetsersättningar lill förvärvsarbetande var i 88 % av fallen merkostnader för färdmedel, i 11 % fortlöpande hjälp av annan och i endast I % mer­kostnader för andra hjälpmedel. Motsvarande fördelning var för studerande 72, 23 resp, 5 % .

Grunden för avslag på ansökan om invalidiietsersättning var i de flesta (all att tillräckliga medicinska eller funktionella orsaker inle förelåg, - I januari 1974 hade antalet invaliditetsersätlningar enligt verket ökat till ca 3 700.

 

Prop. 1974:129                                                        75

Verkets översikt över rådande praxis visar atl förhållandena för de för­säkrade som erhåller invalidiletsförmån är mycket skifiande och att ett han­dikapps inverkan på funktionsförmågan är högsl olika för olika personer. Del är därför enligl verket svårt att beskriva hur stort den handikappades hjälpbehov skall vara i det enskilda fallet för att medföra rätt till inva­liditetslillägg. Hjälpbehovet kan, påpekar verket, hos vissa försäkrade ha sin grund i att fysisk sjukdom medför elt tillsynsbehov som kräver annan persons närvaro.En person kan också av psykiska orsaker ha behov av hjälp i den dagliga livsföringen eller på grund av psykisk sjukdom eller utveck­lingsstörning ha behov av tillsyn. Verkels undersökning av praxis visar att detta lillsynsbehov måsle vara kvalificerat för att medföra rält till in­validiletsförmån.

Invaliditetsförmån till försäkrad som förvärvsarbetarellerstuderarärenligt gällande praxis avsedd att läcka del behov av fortlöpande hjälp och de merulgifier för färdmedel eller andra hjälpmedel som kan förknippas med arbets- eller studiesituationen. Del övervägande antalet fall där besvär i anledning av avslag på ansökan om invaliditetsförmän anförts hos verket har avsett färdkostnader.

En särskild fråga är enligt verket i vad mån den handikappades behov av vård är så slort att det kan anses falla inom ramen för det vårdansvar som åvilar sjukvårdshuvudman enligt 3 >; sjukvårdslagen (1962:242). 1 de fall vården meddelas i institution utgår inte invaliditetstillägg. Förhållandet ärenligt verket mera oklart då huvudmannen för alt uppfylla sill vårdansvar utger hemsjukvärdsbidrag för långvarigt sjuka eller hemvårdsbidrag för psy­kiskt utvecklingsstörda. Inom vi.ssa landsting synes man tillämpa den regeln att sådana bidrag minskas för handikappade som uppbär invalidiletsförmån.

Riksförsäkringsverket finner det otillfredsställande alt osäkerhet råder om vilkel slöd som kan utgå i de enskilda fallen. Huvudprincipen bör enligt verket vara att huvudmannen bär ansvaret för försäkrade som har sä stort behov av vård att skyldighet all ombesörja sjukvård föreligger. Hemsjuk­vårdsbidragen kan därmed ses som en ersättning från landstingen i de fall sluten vård eller hemsjukvård inte meddelas den sjuke. Av en sådan gränsdragning följer enligt verkets uppfattning atl försäkrade som erhåller vård eller ersättning för vård av landstinget inte skall erhålla invaliditets­förmån frän den allmänna försäkringen pä grund av sitt vårdbehov.

Landstingens hemsjukvärdsbidrag utgår efter olika regler. Den förordade huvudprincipen kan därför bli svår all tillämpa konsekvent. 1 första hand måsle enligt verket enhetliga regler utformas. Landstingsförbundet planerar också enligl vad verkel inhämtat en rekommendation med detta syfie. En sädan rekommendation finner verket angelägen. Verket understryker emel­lertid atl situationen för de vårdbehövande inle fär försämras till följd av gränsdragningsproblem. Därför bör rätlen till invalidiletsförmån från den allmänna försäkringen tills vidare - i avvaktan på en sådan samordning - bedömas på samma sätt som hittills.

 

Prop. 1974:129                                                        76

1 svaren på verkels enkätundersökning har framhållits bl, a, att handikapp kan medföra merkostnader i den dagliga livsföringen, vilka f n, inle beaktas vid bedcimningen av rälten till invaliditetsförmåner. Sådana merkostnader är inte itlllid knutna direkt till arbets- eller studiesituationen. Situationen anses vara siirskilt svår för de döva som behöver hjälp av teckenspräkstolkar i en mångfald situationer. Den hjälp av andra personer som handikappade ofia måste anlita betalas vanligen på ett eller annat sätt. Många handikappade sliter och smutsar ner kläder, sänglinne m. m. mycket mer än personer ulan handikapp. De kan ofia tvingas alt göra oekonomiska inköp. De får tillgodose sina behov av fritidsaktiviteter på mer kostnadskrävande sätt än andra människor. Ofia behövs någon som kan hjälpa till när de vill gå på teater, bio eller besöka en restaurang.

Enligt verkets uppfattning bör invalidiletstillägg och invalidiietsersättning också i fortsättningen i princip vara merkoslnadsersäiiningar. De bör därvid utgå till den försäkrade för hans samlade merkostnader till följd av han­dikappet. Gällande lagsiifining ger enligt verkel inte en sä vid ram. Vidare gör bestämiTicIserna skillnad mellan den invaliditetsförmån som utgår till försäkrad med hel pension och den som utgår till handikappad som för­värvsarbetar och inte har någon pension eller uppbär partiell pension, Lag-stifiningen är därigenom enligl verkel onödigt svår all tillämpa och orsakar missförstånd. Förmånssystemet blir lättare att överblicka om invaliditets­förmänerna ges enhetlig beteckning och lagtekniskt behandlas i ett sam­manhang. Riksförsäkringsverket föreslår därför atl invaliditetslillägg och in­validiietsersättning förs samman lill en enhetlig hjälpform, kallad invali­ditetsersälining.

Som en konsekvens av detta förslag bör enligl verket beskrivningen av det handikapp som skall föreligga också vara enhetlig. Beskrivningen bör innehålla att den försäkrades fysiska eller psykiska funktionsförmåga skall vara nedsatt. Hur allvarlig nedsättningen skall vara bör enligt verket prövas mot bakgrund av de behov av hjälp m. m. som    handikappet medför.

Det nuvarande kravet all den försäkrade skall vara ur stånd atl reda sig själv har visat sig vara alltför strängt. Den av verket gjorda undersök­ningen visar att många anser atl även kravel pä alt den försäkrade vid upprepade tillfällen dagligen skall ha behov av annan persons hjälp är alltför begränsande. Verkets erfarenheter av tillämpningen av bestämmelsen talar också för att detta krav bör mjukas upp. Verket föreslär all lagbestämmelsen i denna del ändras lill att ange att den försäkrade i sin dagliga livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan. För att grunda rätt lill ersättning skall hjälpen enligt verkets mening ha en inte obetydlig omfattning och innebära en både nödvändig och påtaglig förbättring av den försäkrades möjligheter att klara sitt dagliga liv.

Till den del invalidiietsersättning grundas på den handikappades roll som förvärvsarbetande, föreslås ersättningsrätten knytas till att den försäkrade har behov av fortlöpande hjälp av annan eller belydande merulgifier för

 

Prop. 1974:129                                                                        77

färdmedel eller andra hjälpmedel lÖr alt kunna utföra sitt förvärvsarbete.

Även om den handikappade inte dagligen är i behov av hjälp kan han enligt verket fä vidkännas så stora merkostnader för sitt handikapp i den dagliga livsföringen atl det är motiverat att ge invaliditetsersälining, 1 de fall dessa inerkostnader ärav betydande omfattning borde ensamma kunna grunda rätt lill invalidiietsersättning. 1 andra fall åter, dä kostnaderna inte är sä belydande, bör de enligt verkets mening beaktas vid helhetsbedöm­ningen av den försäkrades rätt till invaliditetsersälining. De kostnader som t. ex, orsakas av del exceptionella behovet av föda efter vissa tarmoperationer skulle därmed kunna beaktas.

Verkel sammanfattar sill förslag rörande grunderna för bedömning av rälten till invaliditetsersälining på följande sätt. I ett första led har man att konstatera om den försäkrades fysiska eller psykiska funktionsförmåga är nedsatt för avsevärd tid. Är detta fallet skall nästa steg i prövningen avse om denna nedsättning är av sådan omfattning att han antingen i sin dagliga livsföring behöver hjälp av annan eller -om han har förvärvsarbete - har fortlöpande behov av annans hjälp eller belydande merkostnader för färdmedel m, m, för att kunna utföra arbetet. Andra belydande merkost­nader skall också kunna föranleda invalidiietsersättning. Verkel betonar alt man i tillämpningen också skall kunna väga samman de olika behoven. Detta innebär att det är en bedömning av den försäkrades hela situation som skall ligga till grund för beslut om invalidiletsförmån.

De merkostnader som nu företrädesvis behandlats är sådana som uppstår i den dagliga livsföringen. För handikappade som utför förvärvsarbete eller bedriver studier uppkommer därutöver en annan typ av merkostnader, näm­ligen sådana som direkt hör samman med arbetets utförande eller studiernas bedrivande. Det vanligaste slaget av sådana kostnader avser enligt verkel färdmedel. Det är för sädana merkostnader som förvärvsarbetande eller stu­derande handikappade enligt gällande regler kan tå invalidiletsförmån från den allmänna försäkringen.

Äv verkets undersökning framgår alt det inte finns någon samordning mellan bl. a. bestämmelserna om rält för en handikappad att erhålla bidrag till inköp av invalidbil och atl erhålla invaliditetsersälining. Olika myn­digheter har att bedöma den handikappades rätt till dessa förmåner. Vad gäller invaliditetsersättningen måste man vid beräkningen av merkostna­dernas storlek enligt verkel beakta det stöd som utgår genom andra förmåner. Verket finner en samordning motiverad men anser att frågan om en sådan samordning ligger utanför verkets uppdrag. Frågan bör enligt verkets upp­fattning uppmärksammas av den socialpolitiska bidragsutredningen. Vad särskilt gäller de fall då den försäkrade erhåller resor genom kommunal färdtjänst och merkostnader därför inte uppkommer skall sädana koslnader enligt verkets mening inte heller inräknas när den handikappades merkost­nader bedöms.

Den nuvarande invaliditetsersättningen utgår med 30 eller 60 % av bas-

 

Prop. 1974:129                                                        7g

beloppet. Denna ersättning har - påpekar verket - främst blivit ett bidrag till handikappad förvärvsarbetandes bilkostnad. Enligt verket beviljas i regel hel ersättning då kostnaderna kommit upp till en nivå som ligger ungefär mitt emellan hel och halv ersättning. I de fall ko.slnaderna närmar sig nivån för halv invaliditetsersälining utges halv sådan.

Mot bakgrunden av det i det föregående redovisas förslaget framstår den nuvarande graderingen av invaliditetsersättningen enligt verket som alltför schablonmässig. Verket finneren ytteriigare gradering angelägen och föreslår införande av en 45%-nivå. Därigenom minskas enligt verket den tröskel-effekt som följer av nuvarande regler men framför alll kan ersättningen bättre anpassas efter förhållandena i de enskilda fallen. Hur stor invali­ditetsersättning som skall utgå bör enligt verket bli beroende av hjälp-, tillsyns- eller vårdbehovets omfattning och merkostnadernas sloriek. Vid beräkningen av hjälpbehovet bör detta enligt verket kunna uttryckas i en skälig limersättning.

Vid ikrafilrädandet av de föreslagna nya reglerna skall någon omprövning av utgående invaliditetsersätlningar enligt verkets uppfattning inte ske. 1 de fall invalidiietsersättning ulgår med 60% av basbeloppet bör den allt­så inte sänkas med mindre en väsenllig förändring skett i de förhållanden som legal lill grund för beslutet om ersättning.

Det nuvarande invaliditetstilläggei utgår med 30 % av basbeloppet. Tillägg utgår till de försäkrade som har de största behoven av hjälp och vård. Den angivna förmänsnivån framstår, även om man räknar med en relativt låg kostnad för denna hjälp, enligt verket mänga gånger som otillräcklig för att läcka vårdbehovet. Förslaget att sammanföra invaliditetslillägg och in­validitetsersättning lill en enhetlig hjälpform medför enligt verket alt in­validiietsersättning enligt de nya reglerna bör kunna utgå med 60 % även till den som uppbär förtidspension. Verket finner med hänsyn till det om­fattande behov av hjälp som föreligger hos de svårast handikappade för­tidspensionärerna denna höjning av förmånsnivån motiverad.

Vad särskilt gäller invaliditetsförmån till döva bestäms situationen för dessa av att de inte kan kommunicera med hörande med hjälp av talspråk och av att bristande språkförståelse försvårar kommunikation med skriv­tecken. Detla kan enligt verket också gälla för dem som är så gravt hör­selskadade att de har stora svårigheter atl uppfatta tal trots att de har hör­apparat. Behovet av hörande tolkar är, påpekar verket, .så stort att det inte helt kan täckas av en utbyggd lolkorganisalion. Verket finner situationen för de döva och de svårast hörselskadade vara sådan att de generellt bör anses uppfylla kravet att erhålla invalidiielsersältning. Vid avvägningen av ersättningsnivån har verket funnit att ett åriigt bidrag motsvarande 30 % av basbeloppet bör kunna täcka kostnader för elementära behov av tec­kenspråkstolk eller av kommunikation på annat sätt. En generell rätt till invalidiietsersättning med 30% bör därför enligt verkets mening tillerkännas döva och personer med hörselskador av så grav nalur att handikappet inle

 

Prop. 1974:129                                                        79

kompenseras av hörapparat. I del fall en döv försäkrad kan visa att han har större merkostnader eller hjälpbehov bör enligt verkels uppfattning rätlen till en högre ersättning bedömas på samma sätt som förändra handikappade. Bestämmelserna bör enligt verket kunna tillämpas på det sätt som verkel angett utan att detta särskilt markeras i lagtexten.

Den som är blind äger alltid rätt till invalidiletsförmån om blindheten inträtt innan han fyllt 63 år. Till den som har förlids- eller ålderspension ulgår invaliditetsförmän f n. med 30 % av basbeloppet, till annan med 60 % av basbeloppet. Verket föreslär ingen ändring av dessa förmånsnivåer. För det fall en blind som uppbär hel förtidspension eller ålderspension kan visa att han har merkostnader eller hjälpbehov som motsvarar 45 eller 60 % av basbeloppet bör emellertid enligt verket invaliditetsersättning med dessa nivåer kunna ges ut.

Mänga försäkringskassor har i svaren på verkels enkätundersökning tagit upp frågan om en höjning av den ålder före vilken ell handikapp skall ha inträffat för att ge rätt till invaliditetsförmån. Syfiet med invalidför­månerna är emellerlid enligt verket atl de skall ulgöra en kompensation för bl. a. hjälpbehov som uppkommit på grund av sjukdom eller skada. För de hjälpbehov som hänför sig till åldrandet finns andra stödformer och de skall inte ersättas genom invalidförmåner. En övre åldersgräns bör därför enligl verkets uppfattning fortfarande finnas. Erfarenhelen inom försäkrings­kassorna vid lillämpningen av den nuvarande 63-årsgränsen visar dock all del är svårt atl motivera en åldersgräns som ligger några år under gränsen för normalt uttag av ålderspension. F. n. inträder för slora grupper arbets­tagare rätt till ålderspension från 65 år. Med hänsyn därtill, men också med hänsyn till pensionälderskommitténs förslag om en sänkning av pen­sionsåldern till 65 är inom den allmänna försäkringen, föreslär verkel alt övre åldersgränsen före vilken handikappet skall ha inträtt för att inva­liditetsersälining skall kunna utges höjs lill motsvarande ålder. En utgående invalidiietsersättning bör enligt verkets mening inle heller höjas pä grund av förhållanden som inträffar sedan den försäkrade uppnått 65 ärs ålder.

Invaliditetsersälining bör enligt verkets uppfattning i vissa fall omprövas då den försäkrade uppnår den allmänna pensionsåldern. 1 enlighet med ver­kets övriga förslag gäller detta blind försäkrad. Om inte särskill stora kost­nader föreligger bör invaliditetsförmånen enligl verket liksom nu utgå med 30 % av basbeloppet från det den blinde uppnår pensionsåldern. En om­prövning i samband med pensioneringen bör enligl verket också ske i de fall rätten till invaliditetsersättning till nägon del grundas på den försäkrades behov av hjälp eller merkostnader för färdmedel eller andra hjälpmedel för att kunna utföra förvärvsarbete. Omprövningen skall dä göras med bort­seende från sådana merkostnader. Även i dessa fall skall enligl verkets förslag gälla atl återstående hjälpbehov eller merkostnader skall ha upp­kommit innan den försäkrade fyllt 65 är för alt beaktas vid denna prövning.

 

Prop. 1974:129                                                        80

Verket föreslår att de föreslagna lagändringarna skall träda i krafi den 1 juli  1975,

4.3.4 Kostnader för reformförslagen

Kostnaderna för de av verket föreslagna reformerna är beroende av dels hur många försäkrade som kommer att tillerkännas högre förmån och dels antalet nytillkommande förmånstagare. Uppskattningen av dessa antal är -betonar verket -osäker, varför beräkningen av kostnaderna kan bli endast ungefärlig.

Den nuvarande årskostnaden för vårdbidragen beräknas av verket lill 65 milj, kr,, beräknat på grundval av del basbelopp på 8 100 kr. som gällde i februari 1974. Verket beräknar att ca 7 500 vårdbidrag utgick i januari 1974. Den reform ,som nu föreslås kan enligl verket uppskattas resultera i att kretsen bidragsberättigade vidgas med inemot 5 000 barn, I de flesta av de nya fallen torde enligt verket halvt bidrag komma att utgå. Med beaktande av pensionstillskottet i dess nivå för februari 1974 uppskattas kostnadsökningen för verkets förslag lill närmare 20 milj. kr

Enligl uppgifler som verket inhämtat beräknas all ca 6 500 barn under 16 år i sär- och specialskolan bor i elevhem. Ell genomförande av verkels förslag om vidgad rätt till ferievårdbidrag uppskattas komma all medföra all bidrag utgår för i genomsnitt ytteriigare 30 dagar Kostnadsökningen för försäkringen kan därmed enligt verket beräknas bli omkring 4 milj. kr. Förslaget att ferievårdbidrag även skall kunna utgå för barn som sta­digvarande vistas på enskild anstalt, till vilken bidrag utgår från landsting eller kommun, lorde enligt verkel medföra en ytteriigare kostnadsökning om högsl 2 milj. kr.

Den sammanlagda kostnadsökningen vid genomförande av förslagen till ändrade regler för värdbidrag uppskattas således av verket lill ca 25 milj. kr,

I januari 1974 utgick enligl verkets beräkningar invalidiietsersättning i ca 3 700 fall. Därav avsåg drygt 700 halv ersättning. Vidare utgick ca 13 500 invalidiletstillägg. Nuvarande årskostnad vid basbeloppet 8 100 kr, beräknas av verkel lill sammanlagt ca 50 milj, kr.

Antalet ersättningsberättigade som kan tillkomma uppskattas av verkel till omkring 15 000. A v dessa beräknas ca 12 000 erhålla invaliditetsersättning med 30 % och återstoden ersättning med 45 % av basbeloppet. Kostnads­ökningen skulle därför enligl verket vid basbeloppet 8 100 kr, bli omkring 45 milj, kr. per år, varav omkring 35 milj. kr. faller på ersättningen med 30%). Verkel beräknar vidare alt många som nu uppbär invaliditetstillägg med 30 % av basbeloppet till följd av förslaget kommer alt bli berättigade till invaliditetsersälining med 45 eller 60% av basbeloppel. Om detta antas gälla 9 000 försäkrade - av vilka omkring 7 000 beräknas få den högsia ersättningen och 2 000 ersättning med 45 % av basbeloppel - skulle kost-

 

Prop. 1974:129                                                                      81

nadsökningen enligl verket bli närmare 20 milj. kr. per år. Förslaget all höja åldersgränsen frän 63 till 65 är kan beräknas medföra all ytteriigare ca 1 200 försäkrade lår rätl till förmånen. Kostnadsökningen pågrund härav kan enligl verkel beräknas lill ca 5 milj. kr. per år.

Kostnadsökningen vid genomförande av förslaget om invaliditetsersäli­ning uppskattas alltså av verkel till närmare 70 milj. kr.

En sammanfattning av kostnadsberäkningarna lämnas i följande tabell.

Tabell 5

Nuvarande       Beräknad         Beräknad

kostnad, milj. kr.     kostnad vid       kostnadsökning,

genomförande av     milj. kr.

verkets förslag,

milj. kr.

Invaliditetstillägg        33

120                  -H70

Invaliditetsersättning     17

Vårdbidrag          65                     90                   + 25

Summa               115                   210                  +95

5 Remissyttrandena

5.1 Yttranden över pensionsålderskommitténs betänkande

5.1.1   Allmänna synpunkter

Pensionsälderskommitléns reformprogram har lått ell posilivi gensvar vid remissbehandlingen. I flera remissyttranden understryks särskill fördelen av all pensionsålderssänkningen kombineras med väsentliga förbättringar för dagens folkpensionärer och för handikappade.

5.1.2   Sänkning av den allmänna pensionsåldern

Kommitténs förslag om sänkning av den allmänna pensionsåldern från 67 till 65 är stöds eller lämnas utan erinran av bl. a. socialstyrelsen, riks­försäkringsverket, arbetsmarknadsstyrelsen, statens avtalsverk. länsstyrelserna i Stockholms. Malmöhus. Skaraborgs. Värmlands och Jämtlands län. Lands­tingsförbundet. LO, TCO. SACO, LRF. Försäkringskasseförbundel, PRO, Svenska försäkringsbolags riksförbund, KPA och Folksam. I remissyttrandet från Kommunförbundet ifrågasätts om kommillén tillräckligt analyserat hu­ruvida en allmän sänkning av pensionsåldern ger den från social synpunkt bäsl motiverade användningen av de resurser som kan sättas in.

Socialstyrelsen understryker alt en pensionsälderssänkning till 65 år är en angelägen reform för de grupper som inle på annal sätt tillförsäkras pension

6 Riksdagen 1974. I saml Nr 129

 

Prop. 1974:129                                                        82

frän denna ålder. Länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus län framhäller att det från rättvisesynpunkt är angeläget med en generell sänkning av pen­sionsåldern. Länsstyrelsen i Värmlands län understryker att en sänkning även kan motiveras med önskemålet alt individen vid den ålder som föreslagits bör 11 möjlighet att övergå lill en lugnare tillvaro, TCO finner del tillfreds­ställande att frågan nu fåren lösning. LO, som anser atl en rörlig pensionsålder är den mest angelägna reformen inom pensionssystemet, finner atl en sänk­ning av den allmänna pensionsåldern inte står i motsatsställning till strä­vandena all öka röriigheten i pensionssystemet. Enligt LO:s mening bör pensionsålderssänkningen betraktas som en ny utgångspunkt för en röriig pensionsålder. LO tillstyrker därför 65 är som ny allmän pensionsgräns. Riksförsäkringsverket framhåller att omkring hälften av alla försäkrade mellan 65 och 67 ärs ålder redan nu har allmän pension i nägon form. PRO, som tidigare med hänsyn till kostnaderna känt en viss tveksamhet rörande frågan om allmän sänkning av pensionsåldern, finner tveksamheten undanröjd genom kommitténs reformprogram och tillstyrker förslagen.

5.1.3 Frågan om rörlig pensionsålder

Frågan om ökade möjligheter till röriig pensionsålder tas upp i flera re­missyttranden. Därvid påpekas att del hade varit värdefullt om det kunnat ske en samtidig bedömning av frågan om sänkningen av den allmänna pensionsåldern och frågan om röriig pensionsålder. SAF beklagar uppdel­ningen av dessa frågor och anser att beslut om pensionsålderssänkningen inte bör fallas nu. Liknande synpunkter anförs av försäkringsinspektionen och länsstyrelsen i Malmöhus län. Länsstyrelsen i Skaraborgs län understryker angelägenheten av atl möjligheterna lill ökad röriighel i fråga om pensions­åldern tillvaratas under det fortsatta utredningsarbetet. Även HCK, som tilllstyrker reformförslagen, ser fram mol det fortsatta reformarbetet med ökade möjligheter till röriig pensionsålder. Kommunförbundet, KPA, Lands­tingsförbundet och SACO skulle hellre sett atl frågan om sänkning av den allmänna pensionsåldern och frågan om ökade möjligheter lill röriig pen­sionsålder kunnat redovisas i etl sammanhang. LO. TCO och Svenska för­säkringsbolags riksförbund anser också alt dessa frågor borde behandlats i ell sammanhang, vilkel även skulle underlättat anpassningsförhandlingarna be­träffande gällande pensionsavtal. LO förutsätter all de krav på ökade möj­ligheter lill röriig pensionsålder som framförts frän fackligt håll blir beaktade i kommitténs fortsatta arbele med denna fråga, som skall redovisas i elt betänkande under innevarande år.

5.1.4 Ikraftträdande av pensionsålderssänkningen

Pensionsålderkommitténs förslag all pensionsålderssänkningen skall träda i kraft den 1 januari 1976 las upp i flera remissyttranden. Riksförsäkringsverket

 

Prop. 1974:129                                                        83

och statens personalpensionsverk framhäller all del frän administrativ syn­punkt uppkommer problem dä tre årsklasser samtidigt skall pensioneras. Verkel anser del dock möjligt att genomföra pensionsålderssänkningen i enlighet med kommitténs förslag. Försäkringskasseförbundet understryker önskvärdheten av att beslut fallas i sä god tid att kassornas förberedelsearbete kan genomföras ulan alltför slora påfrestningar på organisation och personal.

Behovet av tillräckligl lidsutrymme för de anpassningsförhandlingar be­träffande gällande pensionsavtal som måste komma lill stånd i samband med pensionsåldersreformen understryks i flera remissyttranden, bl. a. från LO, TCO och SACO. För atl möjliggöra dessa avtalsanpassningar anser LO att det behöver ske en erforderiig förskjutning av tidpunkten för ikraft­trädandet.

5/lFanserall pensionsålderssänkningen bör träda i kraft först den 1 januari 1978. SPP anser atl ikrafilrädandet bör ske den I januari 1977. SAF och SPP anser vidare alt ett successivt ikraftträdande skulle vara att föredra. Denna synpunkt delas inte av länsstyrelsen i Skaraborgs län och TCO, som i sina yttranden framhäller fördelarna med att pensionsålderssänkningen sker i ell steg.

5.1.5   Förtida och uppskjutet uttag av ålderspension

Frågan om förtida och uppskjutet uttag av ålderspension berörs i några remissyttranden. Arbetsmarknadsstyrelsen finner pensionsålderskommitléns förslag godtagbart med tanke på att kommittén avser att under innevarande är återkomma med ett betänkande om ökade möjligheter till en rörlig pen­sionsålder. LO understryker del angelägna i alt pensionsålderskommittén i sitt fortsatta arbelel prövar utformningen av reglerna angående förtida uttag eftersom dessa anses oförmånliga med hänsyn till reduktionsfaklorn. Liknande synpunkler anförs av Försäkringskasseförbundet, som ställer sig tveksami till systemet med förtida uttag.

5.1.6   Tilläggsförmåner m. m.

Pensionsålderskommitténs förslag då det gäller anpassningen av tilläggs-förmånerna vid en sänkning av den allmänna pensionsåldern väcker inga erinringar. De remissinstanser som yttrat sig över denna del av betänkandet anser del naturiigt all tilläggsförmånerna ansluts till den allmänna pen­sionsåldern på sätt som kommittén föreslagit.

5.1.7   Pensionspoäng för det sextiofjärde och sexiiofem te levnadsåret

Kommitténs förslag rörande poängberäkning fördel sexliofemie levnads­året tas upp i flera remissyttranden. Riksförsäkringsverket ar\ser att kommittén i sitt slutbetänkande bör föreslå erforderiiga förenklingar av pensionsbe-

 

Prop. 1974:129                                                        g4

räkningen för undvikande av omräkningar av ATP-pension. Då del gäller övergångsgenerationerna anser verkel att alla försäkrade som tillhör ålders­gruppen 1911-1924 bör bli berättigade till antagandepoäng för del år de fyller 65 år samt atl någon begränsning lill svenska medborgare i detta hänseende inle bör göras. Folksam förordar att försäkrade tillhörande över-gångsgeneralionerna tillgodoräknas antagandepoäng lika med poängen för det sextioQärde året. Liknande synpunkter anförs av bl. a. SPP. som föreslår att pensionspoäng beräknas för försäkrade tillhörande dessa årsklasser som om de hade koiumit i åtnjutande av förtidspension under januari månad det år de fyller 65 år. Även SPP anser att nägon skillnad inle bör göras mellan svenska och utländska medborgare i detla hänseende. SAF:s be­dömning ansluter sig till de synpunkter som SPP uttalar i dessa frågor. LO anser att poängberäkningen för övergångsgenerationerna bör ske på så sätt att dessa för del sexliofemie året tillgodoräknas en pensionspoäng som minst uppgår till den som tillgodoräknats för det sextiofjärde året. LO anser vidare all man bör utsträcka de särskilda bestämmelserna för övergångsgeneraiionerna lill alt omfatta personer som är född år 1927 och tidigare. Därigenom skulle man knyta an till de särskilda tillgodoräknings-regler i samband med sjukdom och arbetslöshet som gäller för dessa års­klasser.

5.1.8 Vissa konsekvenser av en sänkning av pensionsåldern

SAF och SPP påpekar att inom de avialsgrundade pensionsordningarna för arbetstagare pä den privata arbetsmarknaden liksom för övrigl även inom tjänstepensioneringen pä den offentliga sektorn gäller alt rätten till ålders­pension inträder fr. o, m. månaden efter den då vederbörande fyller 65 år. Eftersom ett motiv för sänkningen av den allmänna pensionsålder angivits vara en anpassning lill vad .som gäller pä arbetsmarknaden, synes det därför SAF och SPP naturiigt all även inom den allmänna pensioneringen rätten till ålderspension inträder fr. o, m. månaden efter den då den försäkrade fyllt 65 år.

Reglerna angående ersättning för sjukvårdsförmåner berörs av bl, a. För­säkringskasseförbundet, som framhåller atl införandet av en röriig pensions­ålder kan komma att påverka dessa regler betydligt.

Riksförsäkringsverket tar upp kommitténs förslag till övergångsbestämmel­ser i fråga om livräntor i yrkesskadeförsäkringslagstiftningen och militär­ersättningsförordningen. Del framhålls alt de föreslagna övergångsbestäm­melserna skulle innebära ell avsteg från den nu vedertagna och naturliga principen att ändringarna i denna lagstiftning inte skall medföra sänkning av de förmåner, som förut gällande regler har tillförsäkrat dem som är er­sätlningsberälligade pä grund av inträffade skador. Verket anser all omo­tiverade skillnader i förmånernas storlek uppkommer om lidpunkten för livräntebeslutel i första instans blir avgörande för livränleberäkningen. Del

 

Prop. 1974:129                                                        85

förordas därför alt tidpunkten för skadan blir avgörande för vilka regler som skall lillämpas.

Statens personalpensionsverk upplyser alt en sänkning av den allmänna pensionsåldern i enlighet med pensionsålderskommitléns förslag kommer att aktualisera vissa ändringar i den nettosamordning som f n. råder be­träffande livräntor inom dess verksamhetsområde.

5.1.9   Folkpensionernas standardutveckling och avvägningen av pensionsbelop­
pen för gift resp. ogift pensionär

Remissinstanserna tillstyrker överlag kommitténs förslag om höjning av folkpensionens grundbelopp och om utjämning av relationen mellan folk-pensionsförmånerna för gifta och ogifta. Uttryckligt slöd för kommitténs förslag i dessa frågor uttalas av socialstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms. Malmöhus. Skaraborgs, Värmlands och Jämtlands län. Kommunförbundet, Landstingsförbundet. LO. TCO. SACO. LRF, Försäkringskasseförbundel och PRO. Försäkringsinspektionen är inte främmande för en längre gående ut­jämning av relationen mellan gifts och ogifts folkpensionsförmån. TCO fram­häller att förslaget om minskning av skillnaden i pensionsförmånerna för gifta och ogifta stär i överensstämmelse med organisationens socialpolitiska målsättning.

Kommitténs förslag om höjning av pensionstillskotten för de pensionärer som saknar ATP eller har låga ATP-belopp tillstyrks eller lämnas utan erinran av samlliga remissinslanser utom SAF. SAF anser sig inle kunna tillstyrka kommitténs förslag om höjda pensionstillskott dä den ekonomiska silua­lionen för dessa folkpensionärer enligl SAF:s mening inle generellt anses vara sädan atl den föreslagna höjningen framstår som motiverad.

PRO konstaterar med tillfredsställelse då det gäller kommitténs förslag om slandarduivecklingen av folkpensionsförmänerna att organisationens krav om väsentliga förbättringar av de äldres försörjningsvillkor beaktats.

5.1.10 Särskild förmån tid förtidspensionärer

Remissinstanserna är i storl sell eniga i all lillstyrka kommitténs förslag till en särskild förmän i form av dubbelll pensionstillskott till förtidspen­sionärer som saknar ATP eller har låga ATP-belopp.

I remissyttrandena från riksförsäkringsverket och Försäkringskasseför­bundet berörs konsekvenseav kommitténs förslag vid övergången frän för­tidspension till ålderspension. 1 denna fråga stöder TCO kommitténs upp­fattning alt förmånen enbart bör knytas till utgående förtidspension. Ål­derspensionärer bör således inle uppbära olika slora pensioner beroende på om de lidigare varil förtidspensionerade eller ej. SACO finner kommitténs förslag om fördubbling av pensionstillskotten för förtidspensionärer vara en angelägen förbättring. Statens handikappråd framhåller all kommitténs

 

Prop. 1974:129                                                        86

förslag innebär en avsevärd och länge efieriängtad förbättring för de för­tidspensionärer som genom att de har små ATP-förmäner eller saknar sådana haren svär ekonomisk situalion, DHR finner det tillfredsställande att kom­mittén i denna fråga lagl fram ett förslag, som enligt förbundets uppfattning är ett första steg på vägen att ge ekonomisk trygghet ät en grupp medborgare som hittills lått leva påen myckel låg levnadsstandard. Liknande synpunkler anförs av Riksförbundet för utvecklingsstörda barn. Både handikapprådet och DHR finner det angeläget med ett sä snabbt genomförande som möjligt av förbättringarna. HCK anser all kommitténs förslag inle når upp lill de förväntningar man haft i denna fråga.

Riksförsäkringsverket påpekar att systemet med varierande pensionstill­skott beroende på huvudförmån bör uppmärksammas av riksskatteverket vid utarbetandet av anvisningar om extra avdrag för folkpensionärer vid beskattningen.

5.1.11 Koslnader

Riksförsäkringsverket anser atl pensionsålderskommitténs kostnadsberäk­ningar är rimliga men framhåller att en relativt slor osäkerhet kan föreligga då det gäller beräkningarna av kostnaderna för pensionstillskott och kom­munala bostadstillägg. Svenska kommunförbundet beräknar kostnaderna för bostadstillägg lill de två årsklasser del har gäller lill omkring 150 milj. kr., dock med en viss reduktion med hänsyn till ökade ATP-pensioner.

5.1.12 Finansiering

Kommitténs förslag i fråga om finansieringen av de föreslagna reformerna lillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Förslagen tillstyrks av bl, a, LO. TCO. SACO. Landstingsförbundet. Försäkringskasse­förbundel och PRO. Riksförsäkringsverket bekräftar kommitténs beräkning av den höjning av ATP-avgifien som blir erforderlig och erinrar om all verkel grundat sitt lidigare förslag till avgiftsuttag för åren 1975-1979 på en oförändrad lagstiftning, Försäkringsinspeklionen finner likaså i konsekvens med lidigare beräkningar angående ATP-avgifien kommitténs förslag i den­na del rimligt. Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Malmöhus län. PRO finner kommitténs förslag till fördelning av reformkostnaderna väl avvägt. Svenska kommunförbundet lar upp frågan om kompensation lill kom­munerna för de ökade kostnaderna för folkpensionärernas kommunala bo­stadstillägg till följd av kommiiténs förslag om sänkning av den allmänna pensionsåldern.

SAF finner kostnadsutvecklingen då del gäller arbetsgivaravgifterna hell orimlig, särskill med beaktande av de förslag som samlidigt framläggs av 1972 års skatleuiredning. SAF efterlyser en samlad bedömning av arbets­givaravgifternas effekt på priser och sysselsättning och är inle beredd all

 

Prop. 1974:129                                                       87

acceptera den av kommittén föreslagna höjningen av socialförsäkringsav­giften till folkpensioneringen innan en sädan analys förelagils, SAF anser vidare att den av kommittén föreslagna höjningen av ATP-avgiften är helt omotiverad, LRF anser att den föreslagna höjningen av socialförsäkrings­avgiften till folkpensioneringen kan accepteras men däremot inle förslaget om höjning av ATP-avgiften.

5.2 Yttranden över riksförsäkringsverkets förslag

5.2.1   Allmänna synpunkter

Riksförsäkringsverkels utredning och förslag om förbättrade värdbidrag och invaliditetsersätlningar har i likhet med pensionsålderskommitléns be­länkande fått ett posiiivt mottagande vid remissbehandlingen. De av verkel framlagda förslagen tillstyrks - i vissa fall med önskemål om ytteriigare förbättringar - såsom väl ägnade att förbättra de handikappades situation. Verkets förslag angående tidpunkten för ikraftträdandet och beräkningen av kostnaderna föranleder inga erinringar från remissinstanserna.

5.2.2   Vårdbidrag

I remissyttrandena framhålls överlag det värdefulla i att vårdbidragen till föräldrar med handikappade barn i hemmet förbättras i enlighet med riksförsäkringsverkels förslag. Förslagen om mildring av kraven i fråga om tillsyns- och värdbehov vinner allmän anslutning. Flera remissinstanser un­derstryker vikten av att den bidragsberättigade kretsen vidgas i enlighet med verkets förslag,

Samma inställning präglar remissyttrandena över verkets förslag alt mer­kostnader som förorsakas av handikapp skall beaktas vid bedömande av rätt lill vårdbidrag.

Statens handikappråd anser att de föreslagna förbättringarna är positiva och att antalet handikappade som kan kompenseras för avsevärda mer­kostnader till följd av handikapp kommer att öka. Handikapprådet under­stryker även att iriöjligheterna till full kostnadsläckning blir bättre genom det framlagda förslaget,

HCK understryker att förslaget innebär väsentliga förbättringar jämfört med nuvarande system. Trots de slora förbättringarna anser HCK dock att förslaget inte går tillräckligt långt,

DHR tillstyrker verkets förslag och finner atl detta innebär en vidgning av rätten till vårdbidrag för olika grupper av handikappade barn, vars föräldrar nu inle kan erhålla denna förmån,

SACO. som tillstyrker att reglerna om rätt till värdbidrag i enlighel med verkels förslag görs mera generösa, ifrågasätter en klarare markering i den föreslagna lagtexten av syftet att vidga den bidragsberättigade kretsen eller

 

Prop. 1974:129                                                        gg

i vart fall elt uttalande om atl reglerna skall tolkas liberalt,

LO anser att verkels förslag rörande värdbidrag medför värdefulla för­bättringar, LO ansluter sig till förslagen atl merkostnader skall beaktas vid bedömningen av rält lill vårdbidrag och att vårdbidraget i sin helhet skall läggas lill grund för beräkning av pensionsgrundande inkomst. Även Land­stingsförbundet understryker angelägenheten av de föreslagna förbättringarna.

I fiera remissyttranden berörs de handikappade barnens behov av träning. Statens handikappråd påpekar i detta sammanhang att handikappade barn ofta har eii starkt uttalat behov av systematisk och tidigt insatt träning. Liknande synpunkter anförs av HCK och Riksförbundet för utvecklingsstörda barn. HCK framhäller att nya forskningsrön bekräftar det viktiga i att träning sätts in mycket tidigt vid vissa former av bl. a, utvecklingsstörning, syn­skador och hörselskador. 1 dessa yttranden understryks därför att etl barns iräningsbehov bör berättiga lill vårdbidrag.

Den av verket föreslagna graderingen av värdbidraget i helt och halvt bidrag tillstyrks i remissyttrandena. Socialstyrelsen påpekar att genom en sådan gradering kan undvikas markanta iröskeleffekter. Länsstyrelsen i Stock­holms län tillstyrker förslaget om gradering mot bakgrund särskill av att merkostnaderna skall beaktas saml att bidragsbeloppen fr. o. m.den 1 januari 1974 har höjts. Länsstyrelsen i Värmlands län påpekar alt graderingen medför en bättre anpassning till omständigheterna i det enskilda fallet. Länsstyrelsen i Jämtlands län ifrågasätter om en gradering i helt och halvl bidrag är tillfyllest och om inte en ytteriigare differentiering borde införas för alt motverka all ersättningarna utgår alltför schablonartat. HCK motsätter sig inle en gradering av vårdbidraget men anser all frekvensen av halva värdbidrag bör bli väsentligt lägre än vad verket räknat med i sitt förslag. HCK anser atl i särskilt svåra fall även bör öppnas möjlighet till förhöjda vårdbidrag. 1 några remissyttranden, bl.a, frän socialstyrelsen, länsstyrelsen i Värmlands län, HCK och Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ifrågasätts om inte vårdbidrag bör utgå även till fosterföräldrar och i vissa fall även till andra personer som vårdar handikappat barn.

Riksförsäkringsverkels förslag om ändring av reglerna för ferievårdbidrag anses i flera remissyttranden innebära en angelägen förbättring som till­godoser viktiga behov. HCK uttalar en särskild uppskattning av förslaget alt del skall bli möjligt att erhålla vårdbidrag för varje dag under året som det handikappade barnet vistas i föräldrahemmet. Verkets förslag alt enskilda anstalter med bidrag frän landsting och kommuner skall likställas med an­stalter som åtnjuter statsbidrag lämnas utan erinran vid remissbehandlingen,

5.2.3 Invaliditetsersälining

Förslagen alt kraven på hjälpbehov skall mildras, att merkostnader skall bli avgörande för rätten till förmån samt att förmånerna invalidiletstillägg och invalidiietsersättning skall föras samman till en enhetlig hjälpform vin-

 

Prop. 1974:129                                                        89

ner allmänt stöd vid remissbehandlingen. Socialstyrelsen finner det tillfreds­ställande att bestämmelserna för rätl till ersättning mjukas upp. Liknande synpunkler anförs av länsstyrelsen i Värmlands län. LO. DHR, Svenska dia­betesförbundet. Riksförbundetför utvecklingsstörda barn. Svenska Psoriasisför­bundet och PRO.

Den av verkel föreslagna graderingen av den nya invaliditetsersättningen till 30,45 resp. 60% av basbeloppet tillstyrks av bl. a. länsstyrelserna i Stock­holms och Skaraborgs län. Socialstyrelsen ifrågasätter om graderingen kan medföra svårigheter all avväga lämplig nivå men vill inle motsätta sig den av verkel föreslagna graderingen tills erfarenhet vunnits av dess lillämpning. SACO anser atl graderingen bör vara 40,55 resp. 80 % av basbeloppet. HCK anför alt den av verket föreslagna graderingen bör kompletteras med ytter­ligare en nivå, nämligen 75%.

Verkels förslag om en höjning från 63 lill 65 ärav den övre åldersgränsen före vilken handikappet skall ha uppkommit tillstyrks av flertalet remiss­instanser. SACO ifrågasätter om åldersgränsen över huvud laget i fortsätt­ningen behövs. Liknande synpunkter anförs av Försäkringskasseförbundet.

1 några remissyttranden berörs frågan om samordningen mellan hem­sjukvårdsbidrag och invaliditetsersälining. Socialstyrelsen liksom LO un­derstryker därvid vikten av en ändamålsenlig samordning. Landstingsför­bundets uppfattning är all aktuella bidragsformer i många fall på ett lämpligt sätt kan komplettera varandra och täcka såväl sjukvårdsmässiga som andra behov hos handikappade. Den av verket föreslagna utformningen av lag­stiftningen, som medger att invaliditetsersälining graderas efter personligt hjälpbehov med beaktande av ökade levnadsomkostnader till följd av han­dikappet, fär enligt förbundet ses som elt medel härvidlag.

Socialstyrelsen och DHR berör frågan om invaliditetsersälining lill rörel­sehindrade. Socialstyrelsen anser att en särbestämmelse för rullstolsbundna personer skulle underiätta prövningen av rätten till ersättning. DHR finner alt en motsvarighet till den gränsdragning som skell i verkels förslag vad gäller blinda och döva bör komma till stånd i fråga om rörelsehindrade. Hörselfrämjandets riksförbund anser att även hörselskadade som använder hörapparat bör omfattas av den generella rätt lill ivanlidiletsersäitning som verket föreslagit för döva.

DHR understryker atl det inom förbundet framförs krav på all ord som "vanför" och "invalid" skall utmönstras ur lagstiftningen, efiersom dessa ord upplevs myckel negativt av många handikappade. Förbundet påpekar att en sädan ändring av lagspråkel också har skett på andra områden. DHR hemställer därför all den nya formen av ersättning benämns handikapper­sättning.

 

Prop. 1974:129                                                                    90

6 Departementschefen
6.1 Inledning

I enlighet med vad som anförts i årets socialhuvudlilel (prop. 1974:1 bil,

7        s. 24) avser jag att nu ta upp frågan om en rad reformer pä pensionsområdet
och deras finansiering. Som jag framhållit i socialhuvudliteln bör dessa re­
former utöver en lagstadgad sänkning av den allmänna pensionsåldern till
65 år även innefatta påtagliga förbättringar för dagens folkpensionärer. En
sådan inriktning av pensionsreformerna slår också i överensstämmelse med
det uttalande om pensionsfrågorna som gjordes vid förra årets riksdag pä
förslag av socialförsäkringsulskollel (SfU 1973:2).

Del betänkande som i februari i är lades fram av pensionsålderskommiltén fyller dessa anspråk på utformningen av de nu aktuella pensionsreformerna. Detta kommer lill uttryck i att kommiiténs förslag om en lagstadgad sänk­ning av den allmänna pensionsåldern till 65 år i betänkandet har kombinerats med förslag om avsevärda förbättringar av folkpensionsförmånerna. Sam­tidigt föreligger elt av riksförsäkringsverket pä regeringens uppdrag utarbetat förslag om nya regler för de särskilda ersättningar lill handikappade som ulgår inom folkpensioneringen.

De framlagda ulredningsförslagen har lagils emol positivt vid remiss­behandlingen. Remissinstanserna uttalar genomgående sin tillfredsställelse med att den lagstadgade sänkningen av den allmänna pensionsåldern lill 65 år har kombinerats med påtagliga förbättringar inom folkpensioneringen fördemsom redan är folkpensionärer. Pensionärernas riksorganisation (PRO) konstaterar i sitt remissyttrande atl utredningsförslagen innebär ell beak­tande av de krav som organisationen har framfört på en väsenllig förbättring av de äldres försörjningsvillkor.

Det reformprogram på pensionsområdet som jag mot denna bakgrund nu lägger fram för ikraftträdande under åren 1975 och 1976 omfattar följande fem huvudpunkter.

O Lagstadgad sänkning av den allmänna pensionsåldern till 65 år. O Höjningar av folkpensionens grundbelopp.

O Höjda pensionstillskott för dem som saknar ATP eller har låga ATP-belopp. O Särskilda pensionsförbättringar för unga invalider och andra förtidspen­sionärer utan ATP eller med låga ATP-belopp. O Förbättrade handikappersättningar och vårdbidrag inom folkpensioner­ingen.

1 detta sammanhang bör också nämnas atl frågan om minskade mar­ginaleffekter i inkomslprövningsreglerna för folkpensionärernas kommunala bostadstillägg kommer att tas upp till prövning i samband med behandlingen av de förslag som lagts fram av 1972 ärs skatleuiredning.

De förslag som jag i del följande lägger fram innebär bl. a. att en lagstadgad sänkning av den allmänna pensionsåldern till 65 år skall träda i kraft den

 

Prop. 1974:129                                                        91

1 juli 1976. Avsikten är att vid samma tidpunkt skall genomföras ökade möjligheter lill en röriig pensionsålder med utgångspunkt i en allmän pen­sionsgräns vid 65 år. Jag vill i samband härmed anmäla atl frågan om den röriiga pensionsåldern nu behandlas med förtur av pensionsålderskommittén i dess fortsatta arbele med sikte på en proposition härom lill näsla års riksdag. Reform kost naderna för det redovisade programmet för sänkt pensions­ålder och förbättrade folkpensionsförmåner beräknas uppgå till över 3 mil­jarder kronor. Jag avser all i del följande föreslå all reformerna finansieras genom höjning av arbetsgivarnas och egenföretagarnas socialförsäkrings­avgift lill folkpensioneringen och en höjd ATP-avgift.

6.2 Allmän pensionsålder

6.2./ Sänkning av den allmänna pensionsåldern

Pensionsåldern inom den allmänna pensioneringen har alltsedan folk­pensioneringen infördes genom 1913 ärs lag om allmän pensionsförsäkring varit 67 år. Möjligheter föreligger emellertid all la ul ålderspension före 67 ärs ålder, dock tidigast fr. o. m. 63 års ålder (förtida uttag). Vid sådant uttag minskas pensionen med 0,6%) för varje månad som, dä pensionen börjar las ul, återstår till den månad då den försäkrade fyller 67 år. Del går också att vänta med att ta ul ålderspension (uppskjutet uttag). I sådant fall ökas pensionen på motsvarande sätt med 0,6% per månad, varvid dock hänsyn inle tas till tid efter del alt den försäkrade fyllt 70 år. Förlida uttag måsle avse såväl folkpension som ATP. Beträffande uppskjuiei uttag finns inle någon uttrycklig bestämmelse om samordning, men den försäkrade har inle nägon fördel av alt vänta med uttag av den ena av pensionsdelarna. Reduktionen liksom ökningen är livsvarig och bygger i princip på försäk­ringsmatematiska beräkningsgrunder.

Pensionsålderskommittén har haft i uppdrag alt förutsättningslöst utreda frågan om en sänkning av den allmänna pensionsåldern. Kommillén konsta­terar att det internationellt sell lorde föreligga en viss tendens till sänkning av pensionsåldern men understryker samtidigt att enbart jämförelser mellan vad som betecknas som pensionsålder inte är rättvisande eftersom inne­börden av detta begrepp varierar starkt olika länder emellan. Till skillnad från vad som gäller i flera andra länder ulgår ålderspension från den allmänna försäkringen i Sverige ulan inkomstprövning och oavsett om den försäkrade slutar sitt förvärvsarbete eller inle. Det svenska pensionssystemet skiljer sig från vad som gäller i de flesla andra länder även i del avseendet att det är uppbyggt på en folkpension som utgår till alla oavsett föregående förvärvsarbete i kombination med en allmän tilläggspension som är an­knuten till förvärvsinsatsen. Övriga pensionssystem innehåller som regel enbart pensionsförmåner för förvärvsarbetande.

Kommillén påpekar vidare alt stats- och kommunalanställda, tjänstemän

 

Prop. 1974:129                                                        92

i privai tjänst och - med fulll ikraftträdande den 1 januari 1975 -arbetstagare inom LO/SAF-området genom pensionsanordningar vid sidan av den all­männa pensioneringen har tillförsäkrats lägre pensionsålder än 67 är. Av kommitténs redovisning framgår också alt ett stort antal försäkrade i januari 1974 uppbar förtidspension från folkpensioneringen och tilläggspensione­ringen.

Kommittén diskuterar möjligheten atl hell överge begreppei pensionsålder och i stället knyta pensioneringen till nedtrappningen av arbetsinsatsen. Kommittén finner all en sådan ordning knappast skulle kunna genomföras. Den allmänna pensionsåldern (är enligt kommittén - även i ett system med än flexiblare åldersgränser än det nuvarande - innebörden alt den ulgör den gräns vid vilken oreducerad pension bör ulgå ulan någon prövning i fråga om inkomsler eller arbetsförhållanden.

I kommiiténs betänkande framhålls all välståndsutvecklingen i samhället kommit samhällsmedlemmarna lill godo inte bara direkt i form av höjda inkomsler ulan också indirekt genom lagstiflningsvis genomförda reformer och avtalsvis överenskomna förmåner ulöver den kontanta lönen. Vid sidan av socialförsäkringsområdet har sålunda tillkommit lagstiftning om arbels-tidsbegränsning och lagstadgad semester. Löntagarnas krav på ökad fritid har härigenom enligl kommittén accepterats som befogade och angelägna.

Kommittén finner all motsvarande synpunkter kan läggas pä önskemålen om en sänkning av den allmänna pensionsåldern. Enligt kommittén torde den allmänna uppfattningen hos befolkningen i aktiv ålder numera vara att det bör finnas möjlighet för den som så önskar all med oreducerad ålderspension dra sig tillbaka från arbetet vid en tidigare lidpunkt än den nuvarande pensionsåldern. 1 fråga om den ålder vid vilken en ovillkoriig rält till oreducerad älderspension skall inträda finner kommittén del naturiigt och önskvärt atl den allmänna pensioneringen anpassar sig efter den ut­veckling som ägl rum inom arbetslivet, där pensionsåldern 67 år numera saknar förankring. Kommittén understrykeratt en sänkning av den allmänna pensionsåldern också i hög grad är en fråga om resurser och alt kostnaderna för en sådan reform är mycket slora. Kommillén visar emellertid samtidigt atl en stor del av befolkningen på grund av förtidspension från den allmänna försäkringen och annan pensionering än den allmänna redan har pension före 67 års ålder och att en pensionsålderssänkning därför kan antas medföra elt förhållandevis litet produktionsbortfall.

Det sagda föranleder kommittén att föreslå all den allmänna pensions­åldern sänks lill 65 år. Kommittén understryker atl den med della förslag självfallet inte avser att begränsa den valfrihet beträffande pensionerings­lidpunkl som det nuvarande pensionssystemet innehåller. I det nu framlagda betänkandet anmäler kommittén all den skall fortsätta sitt arbele med frågan om ytterligare utbyggd flexibililel belräffande pensionsåldern och att detta utredningsarbete är avsett att slutföras före utgången av är 1974.

Remissinstanserna stöder genomgående förslaget om en sänkning av den

 

Prop. 1974:129                                                        93

allmänna pensionsåldern frän 67 lill 65 år.

Som en bakgrund till pensionsåldersfrågan vill jag erinra om hur refor­marbetet och resursinsatserna på pensionsområdel sedan ATP:s genomfö­rande i början av 1960-lalel har varil inriktade på kostnadskrävande för­bättringar för folkp)ensionärerna och en förlidsf)ensionsreform som i rea­liteten för många har inneburit en kraftig sänkning av pensionsåldern. Sam­tidigt som förlidspensionsreformen genomfördes fick pensionsålderskom­miltén i uppdrag all pröva frågan om en sänkning av den allmänna pen­sionsåldern. Jag framhöll i direktiven till pensionsålderskommiltén att denna fråga måste ses bl. a. mol bakgrund av att stora grupper löntagare genom pensionsavtal utanför den allmänna försäkringen har tillförsäkrats en lägre pensionsålder, och som bekant föreligger numera också ell avtal mellan LO och SAF om 65 års pensionsålder.

Pensionsålderskommiltén har nu redovisat ett belänkande med förslag om en lagstadgad sänkning av den allmänna pensionsåldern till 65 är. Genom del av kommittén framlagda och vid remissbehandlingen tillstyrkta betän­kandet föreligger nu konkret underiag för etl beslut i pensionsåldersfrågan. På grundval härav föreslår jag att beslut fattas vid årets riksdag om en lagstadgad sänkning av den allmänna pensionsåldern till 65 år. Som jag redan framhållit finner jag del lillfredsslällande att della beslut om sänkt pensionsålder kan kombineras med ett beslut om påtagliga förbättringar inom folkpensioneringen för dem som redan är pensionärer. Beslutet om en lagstadgad sänkning av den allmänna pensionsåldern till 65 år gör det enligl min mening angelägel all ulan tidsutdräkt också finna ökade möj­ligheter till en röriig pensionsålder. Jag återkommer strax till denna fråga i samband med mina överväganden om tidpunkten för pensionsälderssänk-ningens genomförande.

En sänkning av pensionsåldern gör del nödvändigt all la ställning till frågorna om åldersgränserna beträffande även de till grundförmänerna an­knutna tilläggsförmånerna saml invaliditetsersättningen. Jag delar pensions­ålderskommitléns principiella uppfattning atl tilläggsförmånerna vid pen­sionsålderssänkningen bör följa huvudförmänerna och således anknytas till den nya pensionsåldern. Della innebär att pensionstillskott ulgår med nor­malbelopp lill älderspension som utges frän 65 ärs ålder och all kommunalt bostadstillägg, hustrulillägg och barnlillägg lill ålderspension utges frän sam­ma ålder. Meningen är ju, som kommillén påpekar, all pensionen för dem som pensioneras i framtiden skall erbjuda i princip samma förmåner från 65 års ålder som nu utges från 67 års ålder. Jag förordar därför genomförande av kommitténs förslag i denna del. Jag återkommer till frägan om inva­liditetsersälining i avsnitt 6.5.

En av de konsekvenser som följer av en lagstadgad sänkning av pen­sionsåldern blir således alt kommunall bostadstillägg kan utgå till ålders­pension från 65 år. Jag vill påpeka att man därigenom också löser ett av de problem som föreligger vid nuvarande avtalspensioner frän 65 år, där

 

Prop. 1974:129                                                        94

kommunalt bostadstillägg inte utgår förrän vid 67-årsåldern. Den vidgade rätten till kommunall bostadstillägg beräknas enligt kommittén medföra en kostnadsökning för kommunerna med omkring 100 milj. kr. om året. Vid denna beräkning av kostnaderna har beaktats atl ungefär en tredjedel av de personer som berörs av pensionsålderssänkningen redan har kom­munalt bostadstillägg lill förtidspension ellerannan pensionsförmän. Frägan om kompensation till kommunerna för den kostnadsökning för folkpen­sionärernas bostadstillägg som följer av den allmänna pensionsålderns sänk­ning till 65 är kommer att tas upp lill behandling i annat sammanhang.

6.2.2 Ikraftträdande av pensionsålderssänkningen och frågan om rörlig pen­sionsålder

Enligl pensionsålderskommitténs uppfattning bör sänkningen av den all­männa pensionsåldern genomföras så snart som möjligt. Kommittén un­derstryker emellertid all del med hänsyn till såväl kostnaderna som be­lastningen pä administrationen måste noga övervägas pä vilket sätt och när reformen skall träda i kraft. Kommittén förordar atl sänkningen skall ske i ett steg varigenom man tår en enkel och klar regel som vid ikraft­trädandet ger alla i de aktuella åldersklasserna räll lill pension. I fråga om lidpunkten för ikraftträdandet anser kommittén att del för administrationen är nödvändigt med en viss förberedelselid. Kommittén finner del också nödvändigt atl de på kollektivavtal grundade personalpensionsanordning­arna hinner anpassas lill den nya situationen och alt arbetsmarknadens parter därför mäste ges skälig lid för erforderiiga förhandlingar belräffande dessa frågor Vid avvägningen av dessa synpunkler stannar kommittén för etl förslag om ikraftträdande den 1 januari 1976.

SAF anser i sitt remissyttrande att ikraftträdandet inte borde ske förrän den I januari 1978. De administrativa myndigheterna framhåller vid re­missbehandlingen önskvärdheten av all beslut om pensionsålderssänkning­en fattas i så god lid all förberedelsearbetet kan genomföras ulan alllför slora påfrestningar. Frän löntagarorganisationerna understryks behovet av tillräckligt tidsutrymme för förhandlingar om anpassning av gällande pen­sionsavtal. För all möjliggöra dessa avialsanpassningar anser LO all del behöver ske en erforderiig förskjutning av tidpunkten för ikraftträdandet.

1 flera remissyttranden understryks angelägenheten av ökade möjligheter lill röriig pensionsålder. LO anser alt della är den mest angelägna reformen inom pensionssystemet och framhåller all sänkningen av den allmänna pen­sionsåldern lill 65 är bör betraktas som en ny utgångspunkt för en röriig pensionsålder. Flera remissinstanser uttalar tveksamhet beträffande upp­delningen av frågan om sänkning av den allmänna pensionsåldern och frågan om ökade möjligheter till rörlig pensionsålder.

Jag vill understryka att det finns ell nära samband mellan frågan om den lagstadgade allmänna pensionsåldern och frågan om ökade möjligheter

 

Prop. 1974:129                                                        95

lill en röriig pensionsålder. Jag delar den uppfattning som bl. a. LO, TCO och SACO ger uttryck för när de i sina remissyttranden framhäller att den röriiga pensionsåldern är en angelägen reform. En lagstadgad sänkning av den allmänna pensionsåldern till 65 år står givelvis inle i motsatsställning lill denna fråga om ökade möjligheter lill rörlig pensionsålder. Som LO påpekar i sitt remissyttrande bör sänkningen av den allmänna pensionsåldern till 65 är i slällel betraktas som en ny utgångspunkt för en röriig pensionsålder.

Jag har i det föregående på grundval av pensionsålderskommitléns be­tänkande föreslagil all etl beslut om en lagstadgad sänkning av den allmänna pensionsåldern till 65 år fattas vid årets riksdag. När del gäller tidpunkten för pensionsålderssänkningens ikraftträdande är del enligt min mening an­geläget att skapa tillräckligt tidsutrymme för erforderliga anpassningsför­handlingar belräffande gällande pensionsavtal och att därvid också kunna lä till stånd en samordning med ett system som ger ökade möjligheter lill röriig pensionsålder. För att tillmötesgå de önskemål som i detta hän­seende har förts fram av löntagarorganisationerna föreslår jag alt tidpunklen för pensionsälderssänkningens ikraftträdande fastställs lill den 1 juli 1976. Därigenom skapas bättre tidsmässigt utrymme för arbetsmarknadens parter atl genomföra de anpassningsförhandlingar beträffande gällande pensions­avtal som måsle komma till stånd i samband med sänkningen av den all­männa pensionsåldern och som då också kan samordnas med frägan om ökade möjligheter till röriig pensionsålder

Jag föreslår således all en lagstadgad sänkning av den allmänna pen­sionsåldern lill 65 år skall träda i kraft den 1 juli 1976. Avsikten är alt vid samma tidpunkt skall genomföras ökade möjligheter till en rörlig pen­sionsålder med utgångspunkt i en allmän pensionsgräns vid 65 år. Som jag redan nämnt bedrivs det pågående utredningsarbetet beträffande en rörlig pensionsålder med sikte pä en proposition i denna viktiga fråga till nästa ärs riksdag,

I likhet med kommittén anser jag det naturiigt att ett ställningslagande till frägan om förändring av reglerna angående förlida och uppskjutet uttag (år anstå till dess övriga förslag beträffande den rörliga pensionsåldern fö­religger. Jag ansluter mig också till kommitténs förslag beträffande vissa undantagsbestämmelser för personer som gör förlida uttag resp. uppskjuter pensionsullag i anslutning lill alt pensionsålderssänkningen träder i kraft. Till dessa frågor återkommer jag i specialmotiveringen lill förfatlningsför-slagen.

6.2.3 Pensionspoäng för del sextiofemte levnadsåret

Till grund för rätten till ATP ligger de inkomster som den försäkrade har fr. o. m. del år han fyller 16 t. o. m. det år han fyller 65 är. Inkomster under år dä den försäkrade åtnjutil pension är emellertid inte pensions-grundande, 1 princip blir endasl inkomsler av förvärvsarbete, för vilka den försäkrade taxerats till statlig inkomstskatt, pensionsgrundande. Med in-

 

Prop. 1974:129                                                        96

komst av förvärvsarbete jämställs vissa ersättningar som är avsedda atl kompensera bortfall av förvärvsinkomst, t.ex. sjukpenning, föräldrapen­ning och arbetslöshetsersättning. Pensionsrätt tillgodoräknas på den del av förvärvsinkomsten som ligger mellan en nedre gräns motsvarande det vid inkomstårets början gällande basbeloppel och en övre gräns motsvarande 7,5 gånger detta basbelopp.

Pensionspoäng utgörs av den pensionsgrundande inkomsten delad med det vid årets ingång gällande basbeloppet. Då ATP-systemel är helt utbyggt krävs det för full älderspension att man har pensionspoäng för 30 år (30-årsregeln). Ålderspension beräknas på grundval av medeltalet av pensions­poängen under de 15 bästa åren eller - för den som inte har 15 poängår - medeltalet av samtliga poäng.

Under ATP-systemeis uppbyggnadsskede gäller särskilda beräkningsreg­ler för personer födda före år 1924 (övergångsgenerationerna). För dem som är födda åren 1896-1914 har 30-årsregeln ersatts med en 20-årsregel, För den som är född är 1915 behövs 21 i stället för 30 är, för den som är född är 1916 behövs 22 år osv, till och med den som är född år 1923 för vilken det krävs 29 poängår för full pension.

Då förtidspension beräknas med antagandepoäng antas den försäkrade ha tillgodoräknats pensionspoäng för liden fr, o. m. del år dä pensionen börjar ulgå t. o. m. det år då han fyller 65 år,

Pensionsålderskommiltén understryker all nu gällande regler ger möj­lighet till poängförvärv under maximall 50 år och att 30-årsregeln innebär alt poängår utöver 30 saknar betydelse för pensionsberäkningen. Kommittén anser därför att möjligheten till poängförvärv undel det sextiofemte lev­nadsåret utan större olägenhet kan tas bort sedan ATP kommit i full funk­tion. Kommittén föreslär all i normala fall pensionspoäng för del sexliofemie året inte skall tillgodoräknas personer som är födda senare än år 1924.

Dä del gäller övergångsgenerationerna har däremot i regel varje poängår betydelse. Med hänsyn härtill föreslår kommittén att möjligheten till po­ängförvärv bibehålls underdel sexliofemie levnadsåret för dem som är födda under åren 1911-1924. Kommitténs förslag för övergångsgeneraiionerna är begränsat till att avse svenska medborgare. Samtliga remissinstanser som yttrat sig över kommitténs förslag i denna del anslutersig lill bedömningen all möjligheten till poängförvärv under del sexliofemie året bör behållas för övergångsgenerationerna och att den kan las bort sedan ATP kommit i full funktion. LO anser all de särskilda beslämmelserna för övergångs­generationerna bör utsträckas lill atl omfatta personer som är födda fram t. o. m. år 1927 och knyter då an till de särskilda tillgodoräkningsreglerna för dessa årsklasser i samband med sjukdom och arbetslöshet.

Då det gäller den tekniska utformningen av poängberäkningen föreligger olika förslag från remissinstanserna.

RikslÖrsäkringsverket, Folksam, LO, SPP och SAF föreslär samtliga all försäkrade som tillhör övergångsgeneraiionerna tillgodoräknas antagande-

 

Prop. 1974:129                                                       97

poäng för det är de fyller 65 är. Riksförsäkringsverket framhäller atl pen­sionsålderskommiltén i sill slutbetänkande bör föreslå förenklingar av pen­sionsberäkningen för undvikande av omräkningar av ATP-pension.

I likhet med remissinstanserna ansluter jag mig lill kommitténs upp­fattning att möjligheten till poängförvärv under det år den försäkrade fyller 65 år bör kunna tas bort för personer som inte tillhör övergångsgenera­iionerna. Jag vill också i enlighet med vad kommillén anfört förorda särskilda bestämmelser för övergångsgeneraiionerna, dock med den ändringen att undantagsbestämmelserna - som LO föreslagit - utsträcks lill att avse per­soner som är födda är 1927 och tidigare. Då det gäller utformningen av beslämmelserna rörande poängberäkning föreslår jag mol bakgrund av vad som anförts i flera remissyttranden - särskill i riksförsäkringsverkets och SPP:s yttranden - ell system av följande innebörd.

Som huvudregel börgälla att beräkningen av pensionsgrundande inkomsl sker för är t. o, m, del är dä den försäkrade fyller 64 är. I enlighet härmed beräknas antagandepoäng för förtidspension t. o. m. del år dä den försäkrade uppnår 64 ärs ålder. Som särskild bestämmelse för försäkrad född under något av åren 1911-1927 bör gälla att pensionsgrundande inkomsl beräknas för den försäkrade även för det är dä han fyller 65 år. Beräkning av pen­sionspoäng för delta är bör därvid ske med lillämpning av de regler om antagandepoäng som redan gäller inom förtidspensioneringen. Även de som blir 65 år under första halvåret 1976 garanteras genom dessa bestämmelser pensionspoäng för hela 1976 pä samma sätt som del för dem som senare blir 65 år tillskapas en garanti för pensionspoäng för hela det sexliofemie levnadsåret.

6.2.4 Vissa konsekvenser av en sänkning av pensionsåldern

Pensionsålderskommiltén föreslår dä del gäller sjukförsäkringen att ål­dersgränsen för hemmamakeförsäkringen sänks frän 67 lill 65 är saml all begränsningen av tiden för ersättning för sjukhusvård och sjukpenningtid räknas från 65 år. SPP har i sitt remissyttrande ifrågasatt lämpligheten av en ändring av åldersgränserna då det gäller rätt till ersättning för sjukhusvärd och sjukpenning. För egen del vill jag framhålla att kommiiténs förslag inte innebär nägon ändring av den princip som f n. gäller. Genom de av kommittén föreslagna övergångsbestämmelserna undviks alt nägon försäm­ring inträffar för dem som är pensionärer då pensionsålderssänkningen träder i kraft. Jag förordar därför all förslagen genomförs.

Belräffande yrkesskadeförsäkringen och militärersättningsförordningen samt därtill anslutande författningar föreslår kommittén att åldersgränsen då livränta reduceras sänks från 67 lill 65 år. När det gäller äldre skadefall föreslår kommittén att nuvarande beslämmelser skall gälla även fortsätt­ningsvis om frägan om livränta prövats i beslut som meddelats före ikraft­trädandet av de nya beslämmelserna. I denna fråga ansluter jag mig till 7 Riksdagen 1974. I saml Nr 129

 

Prop. 1974:129                                                        98

vad riksförsäkringsverket föreslagit i sitt remissyttrande, nämligen att tid­punklen för skadan - och således inle beslutet om livränta - skall vara avgörande för vilka regler som skall lillämpas. Jag återkommer till denna fråga i specialmotiveringen till författningsförslagen.

Inom den allmänna försäkringen gäller att älderspension börjar utgå den månad varunder den försäkrade uppnår pensionsåldern. Även övriga för­måner inom den allmänna försäkringen börjar utgå den månad, varunder räll till förmånen inträtt. SAF och SPP har i sina remissyttranden påpekat att rätten till ålderspension inom den privata ijänstepensioneringen i all­mänhet inträder fr. o, m, månaden efter den då vederbörande fyller 65 är och föreslagil att samma regel bör gälla beträffande ålderspension från den allmänna försäkringen. Jag är inte beredd att föreslå någon sådan förändring, vilken skulle innebära försämringar förde försäkrade jämfört med den prin­cip som gäller inom den allmänna försäkringen. Jag kan därför inle biträda SäF:s och SPP:s förslag i denna fråga.

Som framgår av det föregående förekommer åldersgränser med anknyt­ning lill den allmänna pensionsåldern även i annan lagstiftning, t. ex, inom arbetslöshetsförsäkringen. Till dessa frågor avser kommittén atl återkomma i samband med behandlingen av frågan om utbyggd flexibilitet inom pen­sioneringen.

Kommittén understryker att sänkningen av pensionsåldern kommer att medföra behov av tid för förhandlingar och ändringar i avtals- och för­säkringsvillkor då del gäller annan pensionering än den allmänna samt pri­vata kapital- och pensionsförsäkringar. De förslag jag redovisat i tidigare avsnitt innebär atl beslut om sänkning av den allmänna pensionsåldern fattas vid årets riksdag för ikraftträdande den I juli 1976. Som jag förut framhållit bereds arbetsmarknadens parter därigenom möjligheter att före ikraftträdandet ta ställning till erforderliga förändringar i tiänslepensions-anordningarna. På samma sätt ges försäkringsbolagen möjlighet till erfor­derliga anpassningar av försäkringsvillkoren.

6.3 Höjningar av folkpensionens grundbelopp och pensionstillskotten

Ålderspension och hel förtidspension inom folkpensioneringen utgör f n. för ensam pensionär 90 % av basbeloppet och för pensionärspar 140 % av basbeloppet. Pensionstillskottet, som utgår till alla pensionärer som saknar ATP-pension eller har en mindre sädan pension, ulgör f n. 15 % av bas­beloppet. Detla tillskott ökar med 3 % av basbeloppet åriigen den 1 juli till dess del den 1 juli 1978 uppgår till 30% av basbeloppet. Tillskottet utgår med samma belopp till ensam pensionär och till vardera av två makar. Om den försäkrade inte har inkomster eller har låga inkomster vid sidan om pensionen tillkommer kommunall bostadstillägg. För år 1974 ulgår enligl särskilda bestämmelser vidare ett särskill pensionstillägg med 3%> av bas­beloppel lill alla folkpensionärer.

 

Prop. 1974:129                                                        99

De i kommitténs betänkande framlagda förslagen om höjningar av folk­pensionens grundbelopp och pensionstillskotten tillstyrks överiag av remiss­instanserna. PRO konstaterar därvid att organisationens krav om väsentliga förbättringar av de äldres försörjningsvillkor beaktats. Även det förslag som lagts fram om utjämning av folkpensionsförmänerna mellan gifta och ogifta vinner uttryckligt stöd av bl. a. LO, TCO och PRO. TCO uttalar att detla förslag står i överensstämmelse med organisationens socialpolitiska mål­sättning.

I enlighet med kommitténs betänkande föreslär jag att folkpensionens grundbelopp den 1 januari 1975 höjs från 90 till 95% av basbeloppet för ensam pensionär och från 140 till 155% av basbeloppet för pensionärspar. Förslaget innebär vid nuvarande basbelopp en pensionshöjning med ca 425 kr. för ensam pensionär och med ca 635 kr. för var och en av tvä makar Genoin den större höjningen för makar uppnår man på sätt kommittén föreslagil en utjämning av folkpensionsförmånerna luellan gifta och ogifta.

Jag föreslår vidare, likaledes i enlighel med kommitténs betänkande, en förbättring av pensionstillskotten till pensionärer som saknar ATP eller har låga ATP-belopp. Den åriiga höjningen av pensionstillskotten för ensam pensionär och för var och en av tvä makar bör som kommittén föreslagil frän den 1 juli 1976 fastställas till 4% av basbeloppel i stället för som nu 3%. Pensionstillskottens höjning blir därigenom vid nuvarande basbelopp 340 kr, om året med början den 1 juli 1976 och för en femårsperiod därefter. Förslaget innebär också att den tid, under vilken pensionstillskotten skall fortsätta att stiga, föriängs till den 1 juli 1981 och all den garantinivä som pensionstillskotten skall ge successivt höjs frän 30 till 45% av basbeloppet. Del sagda betyder alt pensionärer ulan ATP den 1 juli 1981 kommer alt erhålla etl pensionstillskott som uppgår till 45 % av basbeloppet medan pen­sionärer med läg ATP (år en utfyllnad lill samma nivå av basbeloppel.

6.4 Bättre pensionsförmåner för unga invalider och andra förtidspensionä­rer

1 enlighet med sina direktiv har pensionsålderskommiltén också lagt fram förslag som innebär bättre pensionsförmåner för dem som invalidiserats i unga år. Enligt förslaget fördubblas pensionstillskotten för förtidspensionärer fr, o. m. den 1 juli 1976 och pensionstillskottens garantinivä höjs successivt till 90% av basbeloppet. Även denna del av kommitténs betänkande har fått ett positivt mottagande under remissbehandlingen.

Kommitténs förslag innebär att de förtidspensionärer som saknar ATP eller har låga ATP-belopp fär rätl till dubbla pensionstillskott. Förslaget får därigenom särskild betydelse för dem som invalidiserats i unga år. Dessa grupper lår således en kraftig ökning av sina pensionstillskott den 1 juli 1976 - vid nuvarande basbelopp en höjning med 2 460 kr. -och därefter en åriig höjning av pensionstillskotten med 680 kr. under en femårsperiod.

 

Prop. 1974:129                                                                      lOO

likaledes vid nuvarande basbelopp. Jag finner det tillfredsställande att denna viktiga fråga nu kan lösas och biträder det av kommittén framlagda förslaget. Till den närmare utformningen av reglerna återkommer jag i specialmöti­veringen till förfallningsförslagen.

6.S Förbättrade handikappersättningar och vårdbidrag inom folkpensio­neringen

6.5.1 Handikappersättning

Invalidiletstillägg är en förmän soin i vissa fall kompletterar ålders-eller förtidspension inom folkpensioneringen. Tillägget utgår om den försäkrade är ur stånd att reda sig själv och pä grund härav vid upprepade tillfällen dagligen är i behov av hjälp av annan saml hjälpbehovet uppkommit innan den försäkrade fyllt 63 år. Tillägget utgår alllid om den försäkrade är blind och blindheten inträtt före 63 års ålder. Invaliditetstillägg kan även ulgå till försäkrad som uppbär partiell förtidspension om han utför förvärvsarbete. Förutsättning är alt han på grund av höggradig nedsättning i kroppsorgans funktion behöver avsevärd fortlöpande hjälp av annan person eller lår vid­kännas belydande merutgifter för färdmedel eller andra hjälpmedel för alt kunna ulföra arbetet. Med försäkrad som har förvärvsarbete jämställs för­säkrad som studerar om hanar berättigad till studiehjälp eller studiemedel eller endast på grund av behovsprövning är utesluten frän sådan förmän. Invaliditetslillägg ulgår inle till försäkrade som stadigvarande vårdas i vissa anstalter. Tillägget utgör 30% av basbeloppel.

Invalidiietsersättning ulgår lill vissa försäkrade som fyllt 16 år och som inle åtnjuter pension. Ersättningen utgår dels lill försäkrad som är blind, dels till försäkrad som ulför förvärvsarbete men på grund av höggradig nedsättning i kroppsorgans funktion behöver avsevärd fortlöpande hjälp av annan person eller (år vidkännas betydande merutgifter för färdmedel eller andra hjälpmedel för atl kunna ulföra arbelel. Även här gäller att han­dikappet skall ha uppkommit före 63 års ålder. Liksom i fråga om inva­liditetstillägg jämställs studier med förvärvsarbete. Invalidiietsersättning ut­gör 60 eller 30%) av basbeloppet alltefter hjälpbehovets omfattning eller meruigifternas sloriek. Ersättningen lill blind ulgår alllid med 60% av bas­beloppet.

Riksförsäkringsverket har lagt fram förslag som innebär att de krav som nu gäller beträlTande den försäkrades hjälpbehov skall mildras och alt mer­kostnader som orsakas av handikappet i ökad omfattning skall beaktas vid bedömning av rätten till invalidiletsförmån. Invaliditetslillägg och invali­ditetsersättning förs enligl förslaget samman lill en enhetlig hjälpform, be­nämnd invalidiietsersättning. Enligl verkels förslag bör - vid sidan av de nu gällande ersättningsnivåerna 30 resp. 60% av basbeloppet - ytteriigare en ersättningsnivå motsvarande 45% av basbeloppel införas. Med en sädan

 

Prop. 1974:129                                                       lOi

ändring blir del enligl verkets uppfattning möjligt atl bättre anpassa er­sättningen lill förhållandena i det enskilda fallet, Verkel föreslår även en höjning av den övre åldersgränsen före vilken handikappet skall ha inträtt för atl invalidiietsersättning skall kunna utgå. Enligt förslaget bör gränsen sättas lill 65 är, dvs, lika med den föreslagna nya pensionsåldern.

Riksförsäkringsverkets förslag tillstyrks allmänt under remissbehandling­en. Flera remissinstanser uttalar tillfredsställelse över atl bestämmelserna för bedömning av rätt till ersättning mjukas upp.

Jag förordar all det av verket framlagda förslaget läggs till grund för ändringar av bestämmelserna om invalidförmånerna. I överensstämmelse med ett förslag av DHR under remissbehandlingen förordar jag att den nya enhetliga ersättningen kallas handikappersättning. Den bör i enlighet med verkels förslag utgå med 30, 45 eller 60% av basbeloppet alltefter förhållandena i del enskilda fallet. Handikappersättning bör tillkomma för­säkrad, vars fysiska eller psykiska funktionsförmåga för avsevärd lid är ned­satt. Räll lill ersättning bör föreligga om den försäkrade pä grund av sitt handikapp behöver mera tidskrävande hjälp av annan i sin dagliga livsföring och vidare om den handikappade för att kunna förvärvsarbeta behöver fort­löpande hjälp av annan person. Även då den handikappade eljesl har be­tydande merutgifter lill följd av sitt handikapp bör rält lill handikapper­sättning föreligga. Som verket påpekat bör den handikappades värd- och hjälpbehov vid bedömning av frägan om rätl till ersättning vägas samman med hans merkostnader lill följd av handikappet. Föreligger behov av hjälp i den dagliga livsföringen eller för utförande av förvärvsarbete samtidigt med merutgifter i annal avseende bör bedömningen således grundas på del sammanlagda behovet av slöd. De nya reglerna bör i enlighet med verkets förslag träda i kraft den 1 juli 1975.

Mol bakgrund av vad verkel anfört anser jag att blind försäkrads rätt till handikappersättning alhjämt bör komma till uttryck i särskild lagbe­stämmelse. I dessa fall gäller det nämligen en generell rält lill ersättning.

I enlighel med verkets förslag bör döva och gravt hörselskadade personer alltid ha rätt lill handikappersättning motsvarande minsl 30% av basbe­loppet. Eftersom denna ersättning skall utgå i alla fall där dövhet eller grav hörselskada föreligger bör i likhet med vad som gäller blind en särskild bestämmelse härom las in i lagtexten. Jag vill i della sammanhang un­derstryka alt en döv eller gravt hörselskadad försäkrad som visar att han till följd av sill handikapp har större hjälp- eller värdbehov eller högre mer­kostnader än vad som molsvarar 30% av basbeloppet självfallet skall ha räll lill den högre handikappersättning som är motiverad i det särskilda fallet.

Med den uiformning som de nya beslämmelserna lär finner jag liksom riksförsäkringsverket inte skäl att föreslå speciella beslämmelser för andra former av handikapp. Vid bedömningen av sådana fall skall i enlighel med verkets förslag ersättningens nivå bestämmas med hänsyn lill del värd-

 

Prop. 1974:129                                                        102

och hjälpbehov och de merkostnader i övrigt som föreligger på grund av handikappet. Jag återkommer till den närmare utformningen av besläm­melserna i specialmötiveringen till förfallningsförslagen.

6.5.2  Vårdbidraget lill förälder med handikappat barn

Vårdbidrag inom folkpensioneringen utgår till förälder som värdar barn under 16 är då barnel på grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstörfiing eller annat handikapp för avsevärd tid och i avsevärd omfattning är i behov av särskild tillsyn och vård. Vårdbidragets belopp molsvarar hel förlids-pension lill ensamslående jämte pensionstillskott.

Riksförsäkringsverket har föreslagil atl de nu gällande kraven för rätt till vårdbidrag mildras och atl man vid bedömningen av rätl till bidrag skall kunna la hänsyn lill om barnels handikapp medför andra merkostnader än sädana som är att hänföra till tillsyns- och värdbehovet. Verket har också föreslagil att värdbidraget graderas i helt och halvt bidrag.

Under remissbehandlingen framhålls överiag del värdefulla i all vård­bidragen förbättras i enlighet med verkets förslag. DHR finner alt förslaget medför en vidgning av rätlen till bidrag för olika grupper av handikappade barn. Statens handikappråd, HCK och Riksförbundet för utvecklingsstörda barn understrykeratt ett barns behov av träning också bör berättiga föräldrar till vårdbidrag.

1 enlighel med vad riksförsäkringsverket anfört föreslår jag alt kraven för rätt till vårdbidrag till förälder med handikappat barn mildras. Rätl lill bidrag bör således föreligga om barnel pä grund av sjukdom, psykisk ut­vecklingsstörning eller annat handikapp för avsevärd lid är i behov av sär­skild tillsyn och vård. Som verkel föreslagit bör vidare i lagtexten tas in bestäiTimelse om att även andra merkostnader än sådana som äratl hänföra till tillsyns- och vårdbehovet skall beaktas vid bedömningen av rätt lill vårdbidrag,

I några remissyttranden har understrukits vikten av att det handikappade barnets behov av träning beaktas vid bedömningen av räll lill bidrag. Denna synpunkt överensslämmer med verkets påpekanden om vikten av att han­dikappade barn redan från späd ålder bör stimuleras och tränas och alt möj­ligheterna all i framliden minska ett handikapps verkningar i hög grad be­stäms av bl. a. den träning barnel kan (ä. Jag vill för egen del understryka alt det handikappade barnets behov av träning är att se som etl naturiigt led i en aktiv vårdinsats och därför självfallet bör beaktas vid bedömningen av rätten till värdbidrag. Eftersom iräningsmomentet pä detla sätt är en del av vårdinsatsen behövs inle någon särskild lagbestämmelse.

Med den nu föreslagna mildringen av kraven för rält lill bidrag kommer den bidragsberättigade kretsen atl vidgas. Med hänsyn härtill och i syfte att nå en god anpassning av vårdbidragets sloriek lill del föreliggande hjälp­behovet bör bidraget i enlighel med verkets förslag graderas i hell och halvt

 

Prop. 1974:129                                                       103

bidrag. De nya reglerna bör i enlighet med verkels förslag träda i kraft den I juli  1975,

Vårdbidraget - som sedan barnet fyllt 16 år ofta övergår i förtidspension - molsvarar f n. hel förtidspension jämte pensionstillskott. 1 enlighel med pensionsälderskommitléns belänkande har jag i det föregående (avsnitten 6.3 och 6.4) föreslagit höjningar av folkpensionens grundbelopp och höjda pensionslillskoil. En följd av dessa förslag blir en kraftig förstärkning även av vårdbidragen. Helt vårdbidrag, som f n. utgår med 105 % av basbeloppet, kommer således den 1 juli 1976 att uppgå lill 145% av basbeloppet och därefter under en femårsperiod höjas successivt till 185% av basbeloppel.

Enligt särskilda bestämmelser utgår s. k. ferievårdbidrag för anstaltsvårdat barn för tid då barnet vistas utom anstalten utan alt vårdas genom dess försorg. Förutsättning härför är f n, atl barnet under minst tvä veckor i följd vistas utom anstalten. Riksförsäkringsverket har föreslagil all dessa regler ändras den 1 juli 1975 så att ferievårdbidrag kan utgå för varje dag som barnet vistas utanför anstalten. Verkels förslag har fäll ell posiiivt gensvar under remissbehandlingen.

Jag vill framhålla atl de barn det här gäller ofta har grava handikapp. Dä de når skolåldern (Ir de i allmänhet specialundervisning, och om de vårdades i hemmet skulle fortlöpande värdbidrag utgå. Den nu gällande regeln för ferievärdbidraget medför att detla vanligen bara kan erhållas under jul- och sommarlov. Jag finner skäl tala för det av riksförsäkringsverket framlagda förslaget som innebärati de handikappade barnens hemmavistelse underiättas och att de därigenom fär ökade möjligheter lill stimulans och kontakt med föräldrar och andra anhöriga. Verkel har understrukit all de nya reglerna bör utformas pä ett sådant sätt alt de inte blir administrativt betungande och föreslagil alt den institution där barnel värdas bör registrera det antal dagar som barnet vistas utom institutionen och en gång per kvartal underrätta vederbörande försäkringskassa därom. Därvid bör i avvaktan pä närmare erfarenheter av de nya reglerna vårdbidrag utbetalas till föräldern dä antalet sädana dagar uppgår till minst tio per kalenderkvarlal.

6.6 Kostnader och finansiering

Som jag inledningvis nämnt uppgår reformkoslnaderna för sänkningen av den allmänna pensionsåldern och de föreslagna förbättringarna av folk­pensionsförmånerna till sammanlagt över 3 miljarder kronor.

De i utredningsförslagen gjorda kostnadsberäkningarna är grundade pä det basbelopp på 8 100 kr, som gällde i februari 1974, samtidigt som be­räkningen av avgifisunderiaget för socialförsäkringsavgiften lill folkpensio­neringen och ATP-avgiften skett på dä kända uppgifter avseende 1974. Sedan utredningsförslagen lagts fram har basbeloppet fr, o. m. april 1974 stigit lill 8 500 kr. Eftersom reformprogrammets genomförande är avsett all påbörjas den I januari 1975, kommer jag i del följande att redovisa beräkningen

 

Prop. 1974:129                                                       ,04

av reformkostnaderna vid ett basbelopp av storieksordningen 9 000 kr. som kan väntas gälla under della är. Pä motsvarande sätt kommer jag vid be­räkningarna avseende finansieringen att tillämpa det avgiftsunderiag som enligt vad nu kan bedömas kommer att gälla för 1975. Del innebär att avgifisunderiaget beräknas lill 134 miljarder kronor för social försäkrings­avgiften till folkpensioneringen och till 102 miljarder kronor för ATP-av­giften. För de båda närmaste åren efter 1975 förutsätts atl förändringar av basbeloppet resp. avgiftsunderiagen i slort sell väger upp varandra.

Med de nu angivna utgångspunkterna kan de sammanlagda reformkost­naderna för åren 1975-1977 beräknas uppgå till 3 150 milj. kr, varav I 775 milj, kr för pensionsålderssänkningen och 1 375 milj. kr för de föreslagna förbättringarna av folkpensionsförmänerna. De lolala reformkoslnaderna för folkpensioneringen fördelar sig med 825 milj, kr pä 1975, 750 milj. kr på 1976 och 800 milj. kr. pä 1977. Ökningen av ATP-kostnaderna beräknas lill 350 milj. kr. för 1976 och 425 milj. kr för 1977. Den närmare beräkningen av reformkoslnaderna framgår av tabell 6. Tabell 6

Reformförslag                                               Kostnadsökning jämfört

med föregående år, milj.kr.

1975       1976       1977

Folkpensioneringen

Höjningar av folkpensionens grundbelopp den I januari

1975                                                             775
Ändrade regler för handikappersäuning och vårdbidrag

den  1 juli  1975                                            50         50

Sänkning av den allmänna pensionsåldern till 65 år den

I juli  1976                                                                500        503

Höjning av pensionstillskotten den 1 juli 1976           70     150

Dubbla pensionstillskott till förtidspensionärer den 1 juli

1976                                                                          130    ISO

Summa folkf)ensioneringen                          825       750        800

Tilläggspensioneringen

ATP-kostnader för sänkning av den allmänna pensions­
åldern den 1 juli 1976                                               350        425

Totalsumma                                                 825        I  100    I 225

Total reformkostnad                                               3 150

Av den angivna kostnaden för 1975 på 775 milj. kr. för höjningar av folkpensionens grundbelopp molsvarar 350 milj. kr, en kostnad som har täckning i nuvarande folkpensionsanslag. Där har nämligen beräknats medel för en uppföljning av det särskilda pensionstillägg för 1974 som beslutats i avvaktan på det nu framlagda reformförslaget. Den lolala reformkosinad som återstår att finansiera ulgör således (3 150-350) 2 800 milj. kr.

 

Prop. 1974:129                                                      105

När det gäller finansieringen av reformkoslnaderna har kommillén fö­reslagil all folkpensionskoslnaderna skall täckas genom höjning av arbets­givarnas och egenföretagarnas socialförsäkringsavgift lill folkpensioneringen och att ATP-kostnaderna skall täckas genom en höjd ATP-avgift. Samma finansieringsgrunder bör gälla för de av riksförsäkringsverket föreslagna för­bättringarna av handikappersättning och vårdbidrag inom folkpensionering­en.

1 pensionsålderskommiltén har avgivils en reservation mol den föreslagna höjningen av ATP-avgiften och en reservation mol såväl den höjda ATP-avgiften som den föreslagna höjningen av socialförsäkringsavgifien till folk­pensioneringen.

Kommittémajoritelens förslag om fullständig avgiftsfinansiering av re­formkoslnaderna har vid remissbehandlingen uttryckligen tillstyrkts av LO, TCO och SACO. 1 remissyttrandet frän SAF avstyrks den höjda ATP-av­gifien. Den föreslagna höjningen av socialförsäkringsavgifien lill folkpen­sioneringen förklarar sig SAF inte heller kunna acceptera i avvaktan på en samlad analys av arbetsgivaravgifternas effekt beträffande priser och sys­selsättning. Det av kommittén framlagda finansieringsförslaget har i övrigt tillstyrkts eller lämnais ulan erinran av flertalet remissinslanser. Höjningen av ATP-avgiften berörs särskilt av bl.a. riksförsäkringsverket och försäk­ringsinspektionen, som båda tillstyrker förslaget i konsekvens med lidigare beräkningar och ställningstaganden.

Det är enligt min mening i hög grad angeläget att etl beslut i finan­sieringsfrågan fattas samtidigt med beslutet om de nu föreslagna pensions­reformerna. Della har också starkt understrukits i årets reviderade finansplan (prop. 1974:100 s. 25) och även tagits upp i finansutskottets betänkande nr 25 är 1974 vid behandlingen av finansplanen. I nämnda utskottsbetän­kande redovisas därvid den politiska överenskommelse som träffats om bl.a. de här behandlade pensionsreformerna och deras finansiering.

Efiersom de nu föreslagna reformerna helt avser den allmänna försäk­ringen framstår del som naturligt att de i sin helhet också finansieras genom socialförsäkringens avgiftssystem. Som framgår av det förut anförda har denna finansieringsform även föreslagits av pensionsålderskommiltén. Jag föreslär därför atl reformkoslnaderna finansieras genom höjda socialförsäk­ringsavgifier.

Vad gäller de reformkostnader som avser folkpensioneringen innebär den angivna finansieringsformen en höjning av arbetsgivarnas och egenföreta­garnas socialförsäkringsavgift lill folkpensioneringen. Den i en reservation lill kommitténs betänkande framförda tanken atl finansieringen av reform-kostnaderna - vad gäller såväl folkpensioneringen som ATP - i sin helhet skulle kunna ske inom det utrymme som finns i ATP-syslemet har inte vunnit något gehör vid remissbehandlingen. Med hänsyn härtill finner jag inte anledning alt gå närmare in på denna fråga. Det kan vara tillräckligt all konstatera all en sädan anordning skulle slå i slrid med gällande fi­nansieringssystem för den allmänna försäkringen.

 

Prop. 1974:129

106

Till den del reformkostnaderna avser ATP blir konsekvensen av den nämnda finansieringsformen en höjning av ATP-avgiften. Som kommittén framhållit förutsattes vid förra årets beslut om den nu gällande ATP-avgiften att avgiftens storlek skulle omprövas när kostnader tillkommer med an­ledning av pensionsälderskommitléns förslag. Det finns skäl att i detla sam­manhang också erinra om den samlade redovisning av budgetsaldona och AP-fondens tillväxt som lämnats i årets reviderade finansplan (prop, 1974:100 s. 35, FiU 1974:25), Enligt denna redovisning har summan av de statliga och kommunala budgetsaldona under de senaste åren understigit AP-fondens tillväxt med 3 å 4 miljarder kronor om året, medan för ka­lenderåret 1974 det samlade budgetunderskottet för stat och kommun för­utses komma att överstiga AP-fondens tillväxt med en halv miljard kronor. Det föreligger således en omsvängning mellan 1973 och 1974 på 4 miljarder kronor, som nästan helt förklaras av det statliga budgetunderskottets ökning. Detta förhållande understryker ytteriigare nödvändigheten av att även re­formkostnader som avser ATP-systemel måste finansieras genom motsva­rande tillskott på avgiftssidan.

Jag föreslår således att pensionsreformerna finansieras genom höjning av arbetsgivarnas och egenföretagarnas socialförsäkringsavgift till folkpensio­neringen och en höjd ATP-avgift. Den erforderliga avgiftshöjningen uppgår för socialförsäkringsavgiften till sammanlagt 1,5 % av avgifisunderiaget och fördelar sig till följd av tidpunkterna för reformernas ikraftträdande med en höjning av 0,4% år 1975, 0,5% år 1976 och 0,6%. år 1977. För att skapa finansiellt utrymme för en kommande skattesänkning med anledning av skatteutredningens föreliggande belänkande bör samtidigt genomföras en höjning av nämnda socialförsäkringsavgift med ytteriigare en halv procent­enhet från den I januari 1975, varigenom finansieringen av folkpensionerna skattevägen relativt sett kan minskas. Det .sagda innebär att socialförsäk­ringsavgiften till folkpensioneringen, som f n. utgör 3,3%, föreslås höjd till 4,2% för är 1975 och till 4J% för år 1976 och att avgiften för år 1977 beräknas bli 5,3%. Författningsbestämmelser beträffande avgiftsuttaget för år 1977 kommer framdeles att föreläggas riksdagen sedan pensionålders-kommiitén redovisat sill betänkande även belräffande frågan om en röriig pensionsålder. Vad gäller ATP-avgiften föreslår jag att den av kommittén angivna höjningen frän 11% till 11,75%) genomförs fr.o.m. år 1977,

De redovisade reformkostnaderna påverkar i större omfattning folkpen­sionsanslaget först fr, o. m, budgetåret 1975/76. Av kostnaderna för höj­ningen av folkpensionens grundbelopp belöper 380 milj. kr. på budgetåret 1974/75.

Som jag nämnt i det föregående har vid beräkningen av förslagsanslaget til! folkpensioner i årels statsverksproposition (prop. 1974:1 bil. 7 punkt B 4) beräknats 350 milj. kr, för uppföljning av det särskilda pensionstillägget för 1974, Vad jag här föreslagit kommer således atl innebära en viss mer­belastning av folkpensionsanslaget för budgetåret 1974/75.

 

Prop. 1974:129                                                       107

Jag vill i detta sammanhang också peka på det behov av särskilda in­formationsåtgärder som kommer all föreligga i samband med reformernas ikraftträdande. Riksförsäkringsverket bör (ä i uppdrag att i samarbete med Försäkringskasseförbundet genomföra erforderiiga informationsinsatser.

6.7 Upprättade författningsförslag

I enlighet med del anförda har inom socialdepartementet upprättats förslag till

1.    lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2,    lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott,

3.    lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunall
bostadstillägg lill folkpension,

4,    lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

5.    lag om ändring i militärersättningsförordningen (1950:261),

6,    lag om ändring i lagen (1973:477) om procenlsalsen för uttag av avgift
under åren 1975-1979 lill försäkringen för tilläggspension.

7   Specialmotivering till författningsförslagen

7.1 Förslaget till lag om ändring i lagen om allmän försäkring

3 kap.

3 s

Den allmänna pensionsåldern föresläs i 6 kap. 1 i; och 12 kap. 1 j sänkt till 65 år. Som en följd härav föresläs i denna paragraf att utgångspunkten för beräkningen av det högsta antal dagar under vilka sjukpenning kan utgå ändras till ingången av den månad varunder den försäkrade fyller 65 år. För försäkrade som fyllt 65 år under liden den I juli 1974 - den 30 juni 1976 föresläs särskilda regler i övergångsbestämmelserna (punkten 2).

4 kap,

3 s

I analogi med vad som uttalats i specialmotiveringen till 3 kap, 3 !; föreslås i förevarande paragraf att utgångspunkten för beräkningen av det högsta antal dagar under vilka ersättning för sjukhusvård kan utgå ändras lill in­gången av den månad, varunder den försäkrade fyller 65 år. För försäkrade som fyllt 65 är under liden den 1 juli 1974 - den 30 juni 1976 föresläs särskilda regler i övergångsbestämmelserna (punkten 2).

 

Prop. 1974:129                                                       108

6 kap,

I   s

1 denna paragraf föreslås att den allmänna pensionsåldern sänks till 65 år. Förslaget har kommenterats i den allmänna motiveringen och innebär att två hela årsklasser den I juli 1976 blir berättigade till älderspension. Den som önskar komma i åtnjutande av älderspension skall enligt 16 kap. I ;j göra ansökan hos den allmänna försäkringskassan. Sådan ansökan bör av den som tillhör nämnda årsklasser inges i god tid före den I juli 1976.

1 bestämmelserna om förtida uttag i paragrafens andra stycke föreslås enbart de ändringar som är oundgängligen nödvändiga som en följd av pen­sionsålderssänkningen. Till reglerna om förtida och uppskjuiei uttag blir det som angivits i den allmänna motiveringen anledning att återkomma vid behandlingen av frågan om ökade möjligheter till en röriig pensionsålder.

Paragrafen innehåller beslämmelser om ålderspensionens storiek. Som framgår av den allmänna motiveringen skall grundförmänen inom folk­pensioneringen höjas frän 90 till 95%) av basbeloppet för ensam pensionär och från 70 till 77,5% av basbeloppet för gift försäkrad, vars make åtnjuter folkpension i form av ålderspension eller hel förtidspension eller har rätt lill ålderspension enligl 6 kap. I !; första slyckel.

Bestämmelserna i första styckel sista punkten om storieken av makes ålderspension dä andra maken åtnjuter partiell förtidspension har justerats med hänsyn till den förändrade grundrelationen mellan pensionsbeloppen för ensamstående och pensionärspar.

Angående de föreslagna ändringarna i andra styckel hänvisas till vad som sagts i specialmötiveringen till 6 kap.  1 ;; andra stycket.

7 kap.

1  '

Enligt nu gällande regler kan förtidspension ulgå lill försäkrad som fyllt 16 år för tid före den månad dä han fyller 67 är. Förslaget i denna paragraf innebär alt förtidspensionen upphör att utgå månaden före den då den för­säkrade fyller 65 år. Den kommer då att ulan ansökan ersättas av ålders­pension.

4.

Förslaget i denna paragraf ansluter till förslaget beträffande 6 kap. 2;; första stycket, Grundförmänen för ensam försäkrad räknas således upp frän 90 till 95% och för gift försäkrad, vars make åtnjuter folkpension i form

 

Prop. 1974:129                                                       109

av ålderspension eller hel förtidspension eller äger rätt lill ålderspension en­ligt 6 kap. I S första stycket, frän 70 till 77,5% av basbeloppet. Förmänens storiek då andra maken åtnjuter partiell förtidspension (första slyckel andra punkten)justeras med hänsynstagande till de förändrade relationerna mellan pensionsbeloppen för ensamstående och pensionärspar.

8 kap.

1 och 4 ;i

1 enlighet med förslaget angående sänkning av pensionsåldern föreslås i dessa paragrafer att rätten till folkpension i form av änkepension upphör med utgången av månaden före den då änkan fyller 65 år. Hel änkepension skall utgöra 95%) av basbeloppet i likhet med älderspension.

9 kap.

1;;

Enligl beslämmelserna i denna paragraf kan barntillägg till älderspension f n. utgå först dä pensionären fyller 67 år. Förslaget rörande sänkning av pensionåldern föranleder motsvarande ändring i denna paragraf Barntillägg skall således kunna ulgå fr. o. m. den månad då pensionären fyller 65 är.

2

Som framgår av den allmänna motiveringen föreslås de nuvarande för­månerna invaliditetslillägg och invalidiietsersättning ersatta av en enhetlig hjälpform, kallad handikappersättning. Den nya ersättningen skall kunna ulgå dels som självständig förmån till försäkrad som inle åtnjuter pension enligt AFL, dels som lilläggsförmån lill pension enligt AFL.

Handikappersättningen avses i princip vara en merkoslnadsersällning. An­gående grunderna för bedömning av förutsättningarna för handikappersätt­ning hänvisas lill den allmänna motiveringen (avsnitt 6.5.1) och redogörelsen för riksförsäkringsverkels förslag (avsnitt 4.3.3). För en försäkrad vars funk­tionsförmåga är nedsatt kan merkostnader uppkomma lill följd av bl. a. att han i sin dagliga livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan eller genom all han behöver fortlöpande hjälp av annan för all kunna för­värvsarbeta. Det kan också vara så alt hans handikapp av andra orsaker nödvändiggör betydande merkostnader jämfört med de utgifter andra för­säkrade har. Vid lillämpningen av paragrafen skall den försäkrades olika behov sammanvägas sä alt hans situalion sedd som en helhet avgör frägan om rälten till handikappersättning.

Studerande som åtnjuter studiestöd skall enligl förslaget i paragrafens andra stycke likställas med förvärvsarbetande. 1 vissa fall utesluts på grund av behovsprövning studerande från rätt till studiestöd. Denna omständighet ulgör i och för sig enligt förslaget inte hinder för rält lill handikappersättning.

 

Prop. 1974:129                                                       HO

Enligt paragrafens fjärde stycke utgår handikappersättning utan prövning av det individuella stödbehovet till försäkrad som är blind, om blindheten inträtt innan han uppnått 65 års ålder, och till försäkrad som är döv eller gravt hörselskadad under motsvarande förutsättning.

3>

1 denna paragrafs första stycke har inlagils bestämmelserna om handi­kappersättningens nivå. Ersättningen skall således med beaktande av för­hållandena i det enskilda fallet kunna utgå med 30, 45 eller 60% av bas­beloppet. De föreslagna reglerna om handikappersättning kräver för en en­hetlig tillämpning anvisningar för de tillämpande myndigheterna. Det för­utsätts därför att riksförsäkringsverket meddelar försäkringskassorna erfor­derliga instruktioner.

I likhet med vad som f n. gäller belräffande invaliditetsersälining skall beslut om ersättning kunna avse begränsad tid. Föreskrift härom har intagits i paragrafens andra stycke.

Förutsättningarna för en försäkrads rätt till handikappersättning kan -sedan han beviljats förmånen - skifta till följd av flera omständigheter. De föreslagna bestämmelserna i 9 kap. 2 i; skall därför läsas mot bakgrund av bl, a. den försäkrades i 16 kap. 8 S ålagda skyldighet att om förhållandena ändras göra anmälan härom hos försäkringskassan.

Handikappersättning kan enligt förslaget utgå antingen som tillägg till pension eller som fristående förmän. I förra fallet meddelas beslut om er­sättning som regel samtidigt som pension beviljas. Med sikte på de fall då handikappersättningen beviljats som en frislående förmån har i Iredje stycket av denna paragraf getts en föreskrift om obligatorisk omprövning av förmånen i samband med beslut om förtidspension och då den försäkrade tillerkänns ålderspension enligl AFL.

Det torde vanligen vara så all en försäkrad som haft behov av fortlöpande hjälp för att kunna utföra förvärvsarbete inle kan åberopa denna - i 2 j under b) angivna - grund för fortsalt rält lill handikappersättning sedan han pensionerats. Däremot kan självfallet omständigheterna vid pensione­ringen vara eller bli sådana all den försäkrade med åberopande av övriga 12;;- under a) och c) - angivna grunder alltjämt bör (å uppbära han­dikappersättning. Även i andra fall innebär beslut belräffande pension i regel så slor förändring i den försäkrades livsföring all det föreligger skäl för försäkringskassan att vid detta tillfälle pröva om handikappersättning i fortsättningen skall utgå och i så fall med vilket belopp.

Liksom enligt gällande bestämmelser skall ersättningen till försäkrad som är blind för lid före pensionering ulgöra 60%) av basbeloppet. I enlighel med vad som anförts i den allmänna motiveringen har därjämte intagils en .särskild bestämmelse om rätt för försäkrad som är döv eller gravt hör­selskadad till ersättning motsvarande 30% av basbeloppet. Som framhållits

 

Prop. 1974:129                                                       Ul

i den allmänna motiveringen kan högre ersättning beviljas om stödbehovet ger anledning därtill.

Det föreslagna tillägget i paragrafens iredje stycke innebär all de mer­utgifter som uppkommer på grund av barnets sjukdom eller handikapp skall beaktas och i förening med bedömningen av tillsyns- och vårdbehovet vara avgörande för frågan om rätten till vårdbidrag. 1 enlighet med riksförsäk­ringsverkets förslag har vidare kravet att tillsyns- och vårdbehovet skall föreligga "i avsevärd omfattning" slopats. Som framhållits i den allmänna motiveringen utgör behovet av träning en del av bedömningsunderiaget då det gäller vårdbehovets omfattning.

Vårdbidraget ulgår f n. med samma belopp som hel förtidspension från folkpensioneringen inkl. pensionstillskott. Enligt förslaget i paragrafens and­ra stycke skall vårdbidrag - efter en samlad bedömning av tillsyns- och vårdbehovels omfattning samt meruigifternas storlek - kunna ulgå som hel eller halv förmän. Effekten av förslagen rörande uppräkning av grund­förmånerna och pensionstillskotten, som innebär en kraftig förstärkning av vårdbidragen, har berörts i den allmänna motiveringen.

5s

I paragrafens första stycke har intagils en bestämmelse av den innebörden att gravt hörselskadade jämställs med döva. Det avgörande vid bedömningen bör i dessa fall vara den hörselskadades svårigheter atl uppfatta tal med hörapparat.

Paragrafens andra och tredje stycken innehåller beslämmelser motsva­rande de nuvarande reglerna i 9 kap. 2 ;; tredje stycket och 5 S andra stycket, dock med det tillägget all enskilda anstalter som erhåller bidrag frän kommun eller landstingskommun omfattas av de föreslagna bestämmmelserna. I tred­je stycket föreskrivs vidare i enlighet med den allmänna motiveringen atl vårdbidrag skall utges även för tid då barnet vistas utom anstalten ulan att vårdas genom dess försorg om denna lid uppgår lill minst tio dagar under ett kalenderkvarlal. För all bidrag skall kunna utgå måste självfallet de i 4;; angivna förutsättningarna vara uppfyllda.

II kap,

I s

Denna paragrafs andra stycke innehåller huvudregeln för beräkning av pensionsgrundande inkomst. Som framgått av den allmänna motiveringen föreslås att .sådan beräkning inte skall ske för del är dä den försäkrade fyller 65 år. Genom en undantagsbestämmelse i 15 kap. 2 ;; bibehålls möjligheterna

 

Prop. 1974:129                                                       112

att tillgodoräkna pensionsgrundande inkomst för det sexliofemie året för personer som är födda under åren 1911-1927.

6s

1 de fall pensionsrätl inom ATP grundas på inkomst av annat förvärv­sarbete än anställning betalar den försäkrade själv avgift till försäkringen. Eriäggs inte avgift för inkomsten visst år skall någon pensionspoäng i princip inte tillgodoräknas den försäkrade för det året.

Med hänsyn till dessa regler kan frågan om pensionspoäng föreligger för de två åren närmast före del då den försäkrade ansöker om pension vara oavord ännu vid den lidpunki då pensionsfrågan prövas. Enligt förevarande paragraf skall emellertid f n. pensionspoäng tillgodoräknas försäkrad med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning för dessa år utan hinder av atl lilläggspensionsavgiften inle erlagls. Delta blir av belydelse bl.a. då den försäkrade lar ul tilläggspension före 67 år. Beträffande ålderspension som börjar ulgå vid den nuvarande pensionsåldern 67 år eller senare blir det sagda tillämpligt för del sista år då pensionsgrundande inkomst beräknas, nämligen del då 65-årsåldern uppnås.

I enlighel med vad som nu gäller bl. a. vid förtida uttag föreslås atl pen­sionspoäng skall kunna tillgodoräknas den försäkrade för de båda år som närmast föregått det dä pension vid bifall till ansökningen skulle börja utgå ovasett om avgiflsbelalning har skell. - Förslaget innebär inte nägon ändring i den nuvarande ordningen, enligl vilken avgifien för de ifrågavarande åren inte efterskänks utan dras av från den beviljade pensionen om den inte lidigare erlagts (20 kap. 4 andra stycket).

12 kap, 1 och 2 :;S

Dessa paragrafer innehåller de grundläggande bestämmelserna angående rätt till ålderspension frän tilläggspensioneringen, där den allmänna pen­sionsåldern föresläs sänkt till 65 är med följdändringar i beslämmelserna om förtida uttag.

13 kap.

1 paragrafens första stycke anges grundförutsättningarna för rätl lill för­tidspension frän tilläggspensioneringen. Förslaget innebär endast atl den övre åldersgränsen för förtidspension ändras frän 67 till 65 är.

 

Prop. 1974:129                                                       113

2 i

Som framgår av den allmänna motiveringen föreslås att möjlighet all tjäna in pensionspoäng skall föreligga t. o. m. del år dä den försäkrade fyller 64 är. Huvudregeln skall alltjämt vara all pensionspoäng inle kan intjänas för år dä pension ulgär lill den försäkrade. Frän denna huvudregel föresläs emellertid i 15 kap. 2 i undantag såvitt gäller övergängsgeneralionerna.

1 konsekvens med den nämnda huvudregeln anges i förevarande paragraf all antagandepoäng inom förtidspensioneringen tillgodoräknas den försäk­rade för varje år fr. o. m. det dä förtidspensionen börjar utgå t. o. m. del dä han uppnår 64 års ålder. Också i detta avseende görs i 15 kap. 2 i; undantag som ger övergångsgeneraiionerna möjlighet atl tillgodoräkna aniagandepo­äng även för del sexliofemie året.

3s

Paragrafen avser de fall där den försäkrade vid pensionsfallel varken haft sjukpenninggrundande inkomsl enligt vad i 2 ;; sägs eller kan tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst tre av de fyra är som närmast föregått året för pensionsfallet. Där stadgas f n, alt den försäkrade har rätt lill förtids­pension motsvarande vad han skulle erhållit i älderspension, om han uppnått 67 års ålder vid den tidpunkt då pensionsfallet inträffade. Detta medför att bestämmelserna i 12 kap. tillämpas, varvid den försäkrade antas ha fyllt 67 år vid den lidpunkt dä pensionsfallet inträffade. - Förslagei innebär enbart en anpassning till den sänkta pensionsåldern.

15 kap,

2S

Enligt den föreslagna huvudregeln i 11 kap. I !; skall pensionsgrundande inkomst inte beräknas för en försäkrad för är efter det då han fyllt 64 år För att tillgodose intresset hos övergängsgeneralionerna att erhålla största möjliga antal poängår föresläs i förevarande paragraf särskilda bestämmelser för försäkrad som är född under något av åren 1911-1927. Beslämmelserna innebär följande.

I paragrafens första stycke stadgas undanlag från beslämmelsen i II kap. 1 ;; andra slyckel. Della (Ir lill följd atl pensionsgrundande inkomst skall beräknas även för det är varunder den försäkrade fyller 65 är. Förutsättning härför är emellertid all han under detta år inte åtnjuter förtidspension eller i förlid uttagen älderspension.

I andra stycket ges bestämmelser om beräkningen av förtidspension. Dä det gäller antagandepoäng för förtidspensionärer innebär den föreslagna hu­vudregeln i 13 kap. 2 S alt sädan poäng skall beräknas för varje är t. o. m. det dä den försäkrade fyller 64 är. Nu förevarande bestämmelse medför

8 Riksdagen 1974. I saml. Nr 129

 

Prop. 1974:129                                                       114

att försäkrade som tillhör övergångsgenerationerna tillgodoräknas aniagan­depoäng även för det sextiofemte året. Till följd av bestämmelserna i 11 kap, 6 ;:; sista stycket får undantaget även betydelse för ålderspension som avlöser förtidspensionen.

Paragrafens tredje stycke innehåller bestämmelser om pensionspoängbe­räkning för ålderspension. Bestämmelserna har utformats med avsikt att alla försäkrade som tillhör övergångsgenerationerna skall kunna tillgodo­räknas pensionspoäng för det år under vilkel de uppnår 65 års ålder. Det framlagda förslaget innebärati poängberäkningen knyts anlill de nu gällande reglerna om beräkning av aniagandepoäng inom förtidspensioneringen. I enlighet med vad som under remissbehandlingen föreslagits från bl. a, SPP anges således att det vid poängberäkningen skall anses att den försäkrade erhållit rält till förtidspension fr. o. m. januari månad det år han fyller 65 år. Delta medför normall alt han kommeratl tillgodoräknas antagandepoäng för nämnda år på grundval av lidigare pensionspoäng. - Hänvisningen i tredje styckel till 13 kap. I iJ beiyder att det skall anses att den försäkrade uppfyller de grundläggande kraven för rätt till förtidspension från tilläggs­pensioneringen. Det gäller därefter att konstatera huruvida den försäkrade uppfyller förutsättningarna för rätl lill anlagandepoängberäkning enligl 13 kap. 2 ;;. Om rätt till sädan beräkning föreligger gottskrivs den försäkrade den speciella antagandepoängen för 65-årsåret. Föreligger inle sädan rätl, lillgodoförs den försäkrade pensionsrätt för ifrågavarande är enbart om han faktiskt haft pensionsgrundande inkomsl under året.

I vissa fall kan den pensionsgrundande inkomsten för det sextiofemte året ge en faktisk pensionspoäng som är högre än den poäng som beräknats enligt den nu beskrivna metoden. Under sädana omständigheter skall den försäkrade vid beräkningen av ålderspension självfallet tillgodoräknas den högre, faktiska poängen, Detla följer av första slyckel i paragrafen.

16 kap,

I, 2 och 5;:;s

Förslagen innebär att invaliditetslillägg och invalidiietsersättning ersätts av handikappersättning och atl åldersgränsen 67 är ändras till 65 är. Möj­ligheterna att före ikraftträdandet göra ansökan om pension har berörts i specialmotiveringen till 6 kap,  1 ;;,

18 kap.

20;;

Ändringarna i paragrafen föranleds av alt invaliditetstillägg och invali­ditetsersälining ersätts av den enhetliga förmånen handikappersättning.

 

Prop. 1974:129                                                       115

19 kap, 2 i;

Den som vid utgången av vissl är åtnjuter ålders- eller förtidspension enligt AFL är befriad från skyldighet alt eriägga sjukförsäkringsavgift för samma år. För den som inte är pensionär gäller motsvarande om han vid utgången av året fylli 67 är, - Förslaget i förevarande paragraf innebär att den nyssnämnda åldersgränsen sänks från 67 lill 65 är.

4as

1 denna paragraf, som infördes genom SFS 1973:908, regleras arbetsgivares och egen företagares socialförsäkringsavgift lill folkpensioneringen. Avgiften utgör r n. 3,3%) av det belopp, på vilket avgiften skall beräknas. 1 avsnitt 6.6 har redogjorts för förslagen till finansiering av de nu aktuella reformerna. Den i 4a;; föreslagna avgiften, 4,7%, avses gälla fr.o.m. den 1 januari 1976. 1 övergångsbestämmmelserna punkt 5 harangivits att avgiften ulgår med 4,2% för är 1975, Enligt nämnda övergångsbestämmelse gäller vidare 19 kap. 4 a ;; i sin äldre lydelse i fråga om avgift som avser tid före den 1 januari 1975. Som framgårav den allmänna motiveringen beräknas avgiften den I januari 1977 bli 5,3%, varom förslag till författningsbestämmelser framdeles kommer att föreläggas riksdagen.

Redares socialförsäkringsavgift lill folkpensioneringen fastställs i likhet med bl. a, sjukförsäkringsavgiften - enligl närmare beslämmelser i 19 kap, 4 ;:; andra stycket - i en ärlig kungörelse atl utgå med en på visst sätt bestämd andel av den avgift för arbetsgivare som eljest skall utgå. Andelen svarar mot förhållandel mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal för den 31 oktober under de tre år som närmast föregått det är dä procentsatserna fastställs. Särskilda regler om redares avgift behöver med hänsyn till dessa beslämmelser inte ges i detta sammanhang. Med hänsyn till rådande bemanningsförhällanden in­nebär reduktionsreglerna i prakliken att avgiftsuttaget frän redare är ca 65 % av det som gäller för arbetsgivare i allmänhet.

Övergångsbestämmelserna

1.   De framlagda förslagen innebärati reformerna träder i kraft successivt under åren 1975 och 1976, Den 1 januari 1975 höjs folkpensionens grund­belopp, den 1 juli 1975 förändras reglerna för rätl till värdbidrag och han­dikappersättning och den 1 juli 1976 genomförs ändrade regler för pen­sionstillskott. Den lagstadgade sänkningen av den allmänna pensionsåldern träder i kraft den 1 juli 1976,

2.   De föreslagna bestämmelserna i 3 kap. 3;; och 4 kap, 3;; innebär att utgångspunkten för beräkning av det högsta antal dagar under vilka sjuk-

 

Prop. 1974:129                                                       116

penning resp. ersättning för sjukhusvård kan utgå ändras till ingången av den månad, varunder den försäkrade fyller 65 är, om den försäkrade inle dessförinnan börjai åtnjuta älderspension eller hel förtidspension. För för­säkrade som - ulan atl ha gjort förtida uttag av ålderspension eller åtnjutit hel förtidspension - fyllt 65 är under tiden den 1 juli 1974 - den 30 juni 1976 och som uppburit sjukpenning resp. åtnjutit ersättning för sjukhusvård under liden frän det de fyllt 65 år fram till den 1 juli 1976, skulle emellertid en ovillkoriig sänkning av åldersgränserna i 3 kap. 3;? och 4 kap. 3 S lå ogynnsamma effekter. Pä grund härav föreslås i förevarande övergångs­bestämmelse alt det högsta antal dagar under vilka sjukpenning resp. er­sättning för sjukhusvärd kan utgå i sådant fall börjar räknas tidigast fr. o. m. den I juli 1976. För den som den 1 juli 1976 redan åtnjuter pension medför de nya bestämmelserna ingen förändring vad gäller utgångspunkten för tids­beräkningen.

3.   1 denna övergångsbestämmelse föresläs att för försäkrad som gjort förtida uttag av älderspension huvudregeln skall vara att reduktionen be­räknas på grundval av ifrågavarande lagrums beslämmelser före den 1 juli 1976. Det föreslås emellertid undanlag för personer som inle uppnår 67 års ålder före den 1 juli 1976. Undantaget innebär atl minskningen från den 1 juli 1976 inte skall ske med högre belopp än som föranleds av del antal månader varunder pensionen utgått före sistnämnda dag. Till detla antal skall läggas de månader med förtida uttag som därefier eveniuelll återstår lill ingången av den månad varunder den försäkrade fyller 65 är eller dessförinnan återkallar sitt förtida uttag.

4.   Denna övergångsbestämmelse innehåller förslag rörande pensionsbe­räkning vid uppskjutet uttag. Första punkten innebär all för den som vid pensionsålderssänkningens ikraftträdande inte fyllt 67 år enbart las hänsyn till tid efter den 1 juli 1976 vid ökningens beräkning. För en person som före reformens ikraftträdande uppskjutit sill uttag av ålderspension har i andra punkten av denna övergångsbestämmelse föreskrivits alt ökningen av ålderspensionen skall beräknas med lillämpning av lagrummen i deras äldre lydelse, Beslämmelsen i andra punkten (år lillämpning även för den som före ikraftträdandet tagit ut pension vid 67 års ålder.

7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen om pensionstillskott

Förslagen såvitt gäller pensionstillskotten innebär att tillskotten lill ålders-och änkepension fr.o.m. den 1 juli 1976 skall stiga med 4% om året i stället för som nu 3% om året, dvs. den 1 juli 1976 ulgöra 25%) av bas­beloppet och den 1 juli 1981 uppgå till 45% av basbeloppet. Vidare skall lillskotlen till förtidspension fördubblas, dvs. den 1 juli 1976 ulgöra 50%o av basbeloppet och därefier stiga med 8 % av basbeloppel per år sä att de den 1 juli 1981 uppgår till 90% av basbeloppet. Det högsia belopp som pensionstillskott och tilläggspension tillsammans (är uppgår lill för att pen-

 

Prop. 1974:129                                                       117

sionstillskott skall utgå höjs successivt till 45%) av basbeloppel i fråga om ålders- och änkepension och lill 90%) av basbeloppet i fråga om förtids­pension.

2 i

Denna paragraf innehåller de föreslagna reglerna om pensionstillskottens storiek såvitt gäller ålders- och änkepension. Motsvarande regler beträffande pensionstillskott lill förtidspension återfinns i en nyinsatt 2 a;;. Som tidigare nämnts innebär förslagen alt pensionstillskott till ålderspension eller än­kepension höjs från 3 till 4Vo per är fr. o. m. den I juli 1976 och att den nu gällande perioden föriängs till den 1 juli 1981. Detla medför att pen­sionstillskotten till nämnda förmåner vid slutet av perioden kommer att utgöra 45%) av basbeloppet. Pensionstillskottets minskning vid förlida resp. ökning vid uppskjutet uttag skall i enlighel med förslagen rörande huvud­förmänerna beräknas med utgångspunkt i alt 65 år är den normala pen­sionsåldern. Lagen föresläs träda i kraft den I juli 1976. Den del av andra stycket i 2 ;; som anger pensionstillskottens storlek under tidsperioden den I juli 1969 - den 30 juni 1976 utgår ur paragrafen. Det har i punkten 2 i övergångsbestämmelserna uttryckligen angivits att pensionstillskoti för ti­den före den 1 juli 1976 skall beräknas med lillämpning av beslämmelserna i deras äldre lydelse. I avsikt att full överensstämmelse skall ernås mellan huvudförmånernas och tillskottens beräkning föresläs i punkten 3 över-gängsbestämmelserna alt pensionstillskottet skall minskas eller ökas i mot­svarande män som huvudförmänen minskats eller ökats med tillämpning av punkterna 3 eller 4 i övergångsbestämmelserna lill ändringarna i AFL.

2as

Denna paragraf innehåller regler om pensionstillskottens sloriek såvitt gäller förtidspension. Bestämmelserna innebär atl tillskottet den I juli 1976 skall utgöra 50%) av basbeloppet och sedan åriigen stiga med 8%) av bas­beloppel tills den föreslagna högsia nivån, 90% av basbeloppel, uppnås den 1 juli 1981. Värdbidragen, som utgår med belopp motsvarande hel förtids­pension till ensamstående jämte pensionstillskott, kommeratl stiga pä mot­svarande sätt. Detta framgår av 9 kap. 4;; AFL.

3s

Paragrafen innehåller regler om avräkning mot tilläggspension.

Nu gällande regler innebär i normalfallet att pensionstillskott inte utgår i den mån det tillsammans med tilläggspension i form av ålders-, förtids-eller änkepension skulle överstiga 30% av basbeloppel.

Den nu föreslagna avräkningsregeln är av i princip samma slag. Skillnaden i förhällande till nu gällande regler är alt avräkningsgränsen höjs successivt. Höjningen är motiverad av att pensionstillskotten höjs enligt vad som framgår

9 Riksdagen 1974. I saml. Nr 129

 

Prop. 1974:129                                                       118

av 2  och 2 a ;-, Förslaget har tillkommit för att man skall (1 en jämnare ökning av sammanlagda beloppet av tilläggspension och pensionstillskott än som skulle blivit fallet om avräkningsgränsen genast vid ikraftträdandet hade salts til! 45 resp, 90% av basbeloppel. 1 överensstämmelse med atl pensionstillskotten till förtidspension föresläs bli dubbelt så stora som till­skotten till ålders- och änkepension har avräkningsgränsen i fråga om pen­sionstillskott till förtidspension satts dubbelt så högt som motsvarande gräns för tillskott till ålders- eller änkepension. Enligt påpekande i riksförsäk­ringsverkets remissyttrande har kommitténs förslag justerats så att även tilläggspension i form av änkepension reducerar pensionstillskottet till för­tidspensionär.

Övergångsbestämmelserna har kommenterats i specialmotiveringen ti

2s\

7.3     Förslaget till lag om ändring i lagen om hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg till folkpension

I och 3 5

Skälen för att den åldersgräns vid 67 år som normalt gäller för rätt till kommunalt bostadstillägg och hustrulillägg sänks samtidigt som den all­männa pensionsålderssänkningen iräder i kraft har berörts i den allmänna motiveringen, 1 I och 3 ;;S föresläs således att åldersgränsen sänks till 65 år.

Hustrulilläggels storlek bestäms enligl reglerna i 1 ;? andra slyckel genom en jämförelse mellan ålderspensionerna för ensamslående och pensionärspar jämte pensionstillskott till sådan pension,

7.4     Förslaget till lag om ändring i lagen om yrkesskadeförsäkring

16J;

Enligl lagen om yrkesskadeförsäkring kan - efter den s. k. samordnings­tidens slut - utgå bl. a. sjukpenning och invalidlivränta. Invalidlivränta kan utgå under förutsättning att det efter sjukdomstillståndets upphörande fö­religger invaliditet som nedsätter den försäkrades arbetsförmåga med minst 10%, Livräntan kan fastställas för viss lid eller utan tidsbegränsning, Ulgår livränta efter det den försäkrade fyller 67 år minskas den enligt nuvarande bestämmelser med en fjärdedel. Som en följd av förslaget om sänkning av den allmänna pensionsåldern föresläs att minskning av livräntan skall ske för tid fr, o. m. den månad, under vilken den försäkrade fyllt 65 år. Del erinras om att en översyn av reglerna för samordningen mellan förmåner från yrkesskadeförsäkringen och den allmänna försäkringen pågår i yrkes­skadeförsäkringskommittén (S 1971:01),

 

Prop. 1974:129                                                       119

20 s

De i denna paragraf föreslagna ändringarna är en följd av förslaget om sänkt pensionsålder samt förslaget lill ändrad lydelse av  16 5.

Övergångsbestämmelserna

För sådana yrkesskadade eller efterlevande till yrkesskadade, som vid ikraftträdandet den I juli 1976 har rätt till oreducerad livränta fram till 67-årsåldern, bör någon ändring belräffande förmånernas storlek inte inträda. Den lidpunkt som är avgörande för vilka regler som skall tillämpas bör i enlighet med vad riksförsäkringsverket påpekat under remissbehand­lingen vara tidpunkten för skadans inträffande. Även i fall där skadan yppats först efter den I juli 1976 skall äldre beslämmelser tillämpas om den skadade inte efter nämnda dag varit utsatt för inverkan av sådan art, som orsakat skadan. Med denna utformning av övergångsbestämmelserna blir det inle nödvändigt att göra några ändringar i de författningar som gällerom reglering av äldre livräntor.

7.5      Förslaget till lag om ändring i militärersättningsförordningen (1950:261)

6 O mom,

I likhet med vad som gäller enligt lagen om yrkesskadeförsäkring utgör livränta enligt militärersättningsförordningen för liden fr, o, m, den månad, under vilken skadad fyllt 67 är, tre fjärdedelar av det belopp vartill livräntan éeräknas för tid dessförinnan.

På samma sätt som beträffande lagen om yrkesskadeförsäkring föreslås nämnda åldersgräns sänkt frän 67 till 65 år vid lidpunkten för ikraftträdandet av pensionsålderssänkningen. De föreslagna övergångsbestämmelserna an­sluter lill vad som förordats för yrkesskadeförsäkringen,

7.6      Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:477) om procentsatsen för ut­
tag av avgift under åren 1975-1979 till Törsäkringen för tilläggspension

Riksdagen fastställde år 1973 ATP-avgiften till 10,75% förär 1975 och till 11% för vart och ett av åren 1976-1979, Det nu framlagda förslaget innebär atl avgiften höjs frän 11% till 11,75% fr, o. m, år 1977,

Beträffande redares avgift lill tilläggspensioneringen har, på samma sätt som i kommentaren till 19 kap, 4 a;; AFL beskrivits i fråga om social­försäkringsavgiften lill folkpensioneringen, tidigare gällt att avgiften varit reducerad i proportion till andelen svenska sjömän i handelsfiotian. Sedan utländska sjömän pä svenska handelsfartyg genom beslut vid 1973 års riks­dag fåll möjlighet att tjäna in tilläggspension även om de inte är bosatta i Sverige gäller emellertid atl den angivna reduktionen av avgiften lill lill-

 

Prop. 1974:129                                                       120

läggspensioneringen åriigen avtrappas med en åttondel fr. o, m, är 1974 (prop. 1973:98, SfU 23, rskr 252, SFS 1973:481). Redare kommer till följd härav alt fr. o. m. är 1981 betala samma ATP-avgift som arbetsgivare i allmänhel. Så länge de förut beskrivna reduktionsreglerna fortfarande har tillämpning bestäms de särskilda redaravgifierna liksom hittills årligen i kungörelse med utgångspunkt i den avgiftssals som fastställts för arbetsgivare i allmänhet. Särskild bestämmelse om avgiftsuttaget frän redare behöver därför inte ges i detla sammanhang.

8   Hemställan

Under åberopande av del anförda hemställer jag att Kungl. Maj:i föreslår riksdagen

atl anta förslagen till

1.     lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2.     lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionsiillskou,

3.     lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kom­munalt bostadstillägg till folkpension,

4.     lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

5.     lag om ändring i militärersättningsförordningen (1950:261),

6.     lag om ändring i lagen (1973:477) om procenlsalsen för uttag av avgift under åren 1975-1979 lill försäkringen för tilläggs­pension.

Med bifall lill vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:i Konungen atl lill riksdagen skall avlåias proposition av den lydelse bilaga till detla protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

 

Prop. 1974:129                                                       121

Innehållsförteckning                                                sid.

Propositionen................................................... ..... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll..................... ...... I

Förfatlningsförslag............................................. ..... 4

1   Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän för­säkring                     4

2   Förslag till lagom ändring i lagen(1969:205)om pensionstillskott 24

3   Förslag till lag om ändring i lagen (1962:392) om huslrutillägg

och kommunalt bostadstillägg till folkpension..........      29

4   Förslag lill lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskade­försäkring               31

5   Förslag till lag om ändring i militärersättningsförordningen (1950:261)                35

6   Förslag lill lag om ändring i lagen (1973:477) om procentsatsen för uttag av avgift under åren 1975-1979 till försäkringen för tilläggspension............................... ..... 39

Utdrag av stalsrädsprotokollet den 7 juni  1974........... .... 4q

1   Inledning..................................................................... .... 4q

2   Gällande bestämmelser.................................... .... 4]

 

2.1   Inledning.................................................. .... 4]

2.2   Folkpension........................................................... ..... 4I

2.3   Tilläggsförmåner m. m. inom folkpensioneringen... ..... 44

2.4   Försäkringen för tilläggspension (ATP).............. ........ 4-7

2.5   Finansiering........................................................... .... 5q

3 Pensionsålderskommitléns förslag till reformer........... ..... 51

3.1   Sammanfattning av kommitténs förslag................ ..... 51

3.2   Allmän pensionsålder............................................ ..... 53

 

3.2.1       Sänkning av den allmänna pensionsåldern.. ..... 53

3.2.2       Ikraftträdande av pensionsålderssänkningen                   55

3.2.3       Förtida och uppskjutet uttag av älderspension                 55

3.2.4       Tilläggsförmåner m. m.................................. ....... 5

3.2.5      Pensionspoäng för det sextioljärde och sexliofemie lev­nadsåret             5-7

3.2.6       Vissa konsekvenser av en sänkning av pensionsåldern    59

3.2.7       Kostnader för pensionsålderssänkningen....        q

 

3.3   Folkpensionernas standardutveckling och avvägningen av folk­pensionsbeloppen för gift och ogift pensionär                                                                                 g

3.4   Särskild förmån till förtidspensionärer................... ....... 2

3.5   Finansiering av de föreslagna reformerna............. ....... 4

 

3.5.1      Inledning...................................................... ....... 4

3.5.2      Folkpensioneringen.......................................        5

3.5.3      Tilläggspensioneringen.................................         


 

Prop. 1974:129                                                       ,22

sid,

4 Riksförsäkringsverkets förslag om förbäiirade vårdbidrag och in­
validitetsersätlningar från folkpensioneringen...........      67

4.1    Inledning...................................................      67

4.2    Sammanfattning av verkets förslag................ .... 68

4.3    Särskilda förmåner till handikappade...............      69

 

4.3.1        Allmänna utgångspunkter......................      69

4.3.2        Vårdbidrag.........................................      70

4.3.3        Invaliditetsersälining............................      74

4.3.4        Koslnader för reformförslagen................      80

5 Remissyttrandena...........................................      81

5.1 Yttranden över pensionsålderskommitténs betänkande                 81

5.1.1       Allmänna synpunkter............................      81

5.1.2       Sänkning av den allmänna pensionsåldern      81

5.1.3       Frågan om röriig pensionsålder...............      82

5.1.4       Ikraftträdande av pensionsålderssänkningen             82

5.1.5       Förtida och uppskjutet uttag av ålderspension          83

5.1.6       Tilläggsförmåner m.m........................... .... 83

5.1.7        Pensionspoäng för det sextiofjärde och sexliofemie lev­nadsåret                  83

5.1.8       Vissa konsekvenser av en sänkning av pensionsåldern 84

5.1.9       Folkpensionernas standardutveckling och avvägningen

av pensionsbeloppen för gift resp. ogift pensionär,, ,  85

5.1.10    Särskild förmån till förtidspensionärer.......      85

5.1.11    Kostnader    ......................................      86

5.1.12    Finansiering .......................................      86

5.2 Yttranden över riksförsäkringsverkets förslag... .... 87

5.2.1        Allmänna synpunkter............................      87

5.2.2        Vårdbidrag......................................... .... 87

5.2.3        Invaliditetsersättning........................... .... 88

6 Departemenischefen........................................      90

6.1    Inledning.................................................. .... 90

6.2    Allmän pensionsålder...................................      91

 

6.2.1       Sänkning av den allmänna pensionsåldern.      91

6.2.2       Ikraftträdande av pensionsålderssänkningen och frågan

om rörlig pensionsålder.........................      94

6.2.3       Pensionspoäng för det sextiofemte levnadsåret         95

6.2.4       Vissa konsekvenser av en sänkning av pensionsåldern 97

 

6.3    Höjningar av folkpensionens grundbelopp och pensionstillskot­ten             98

6.4    Bättre pensionsförmåner för unga invalider och andra förlids-pensionärer           99

 

Prop. 1974:129                                                      123

sid,

6.5                                                               Förbättrade handikappersättningar och vårdbidrag inom folk­
pensioneringen .......................................... ... 100

6.5.1       Handikappersättning.............................     100

6.5.2       Vårdbidraget till förälder med handikappat barn,..,       102

 

6.6   Kostnader och finansiering............................     103

6.7   Upprättade författningsförslag.......................     107

7 Specialmotivering till förfallningsförslagen.............     107

7.1   Förslaget till lag om ändring i lagen om allmän försäkring      10

7.2   Förslaget till lag om ändring i lagen om pensionstillskott .     116

7.3   Förslaget till lag om ändring i lagen om hustrutillägg och kom­munalt bostadstillägg till folkpension                                                                          118

7.4   Förslaget till lag om ändring i lagen om yrkesskadeförsäkring 118

7.5   Förslaget till lag om ändring i militärersättningsförordningen  119

7.6   Förslaget till lagomändringi lagen(l973:477)om procentsatsen för uttag av avgift under åren 1975-1979 till försäkringen för tilläggspension...................... .. 119

8 Hemställan.....................................................     120

 

GOTAB 74 7824 S   Siockholm 1974