Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1974        Prop. 1974: 116

Nr 116

Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade regler fiir taxering av vat­tenfallsfastighet; given den 29 mars 1974.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopende av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla det förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departe­mentschefen hemställt.

CARL GUSTAF

G. E, STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås inför 1975 års allmänna fastighetstaxering ändrade regler om taxering av vattenfallsfastighet. De föreslagna änd­ringarna avser i huvudsak en anpassning till systematiken och värde­ringsprinciperna i de nya bestämmelser om fastighetstaxering som an­tagits av 1973 års höstriksdag. Taxeringsvärdet på vattenfallsfastigheter skall liksom gäller övriga fastighetstyper bestämmas till 75 % av mark­nadsvärdet. På några punkter föreslås justeringar av värderingsmetodi­ken. Detaljregleringen i värderingsfrågorna överlämnas till riksskatte­verket.

De nya reglerna föreslås skola tillämpas första gången vid 1975 års allmänna fastighetstaxering.

1    Riksdagen 1974, 1 saml Nr 116

 

Prop. 1974:116

Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas att punkt 3 av anvisningarna till 9 nalskattelagen (1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.

kommu-

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Anvisningar

till 9 §

3,i Taxering av vattenfall med tillhörande byggnader torde endast undantagsvis kunna ske med ledning av faktiskt erlagda köpeskillingar.

Värdet av outbyggt vat­tenfall (fallvärde) uppskattas — på sätt nedan stadgas och en­ligt de närmare anvisningar Konungen meddelar — efter stor­leken av en beräknad, hela vatten­kraften i fallet motsvarande effekt (taxeringseffekt) och ett beräknat värde per effektenhet.

Taxeringseffekten beräknas ef­ter en på grundval av medelvat-tenföringen bestämd vattenföring (taxeringsvattenföring) samt efter bruttofallhöjden vid medelvatten-föring, Taxeringsvattenföringen skall bestämmas så, att en där­emot svarande, året mnt tillgäng­lig effekt kan anses likvärdig med hela den i vattenfallet ekonomiskt uttagbara vattenkraften. Vid be­stämmande av taxeringsvattenfö­ringen skall hänsyn tagas dels till vattenföringens växlingar un­der året, oavsett om dessa bero enbart på naturliga förhållanden i vattendraget eller äro påverkade av genomförd årsreglering, dels till sådan framtida årsreglering som med sannolikhet väntas bliva ge­nomförd dels ock till möjlig­heten att efter vattenfallets utbygg­nad där anordna korttidsreglering eller tillgodogöra sig en reglering av dylikt slag, vilken närbeläget kraftverk  anordnat.  Vatten,   som

1 Senaste lydelse 1950: 122,

3, Till ledning vid bestämman­det av marknadsvärdet av vat­tenfall med tillhörande bygg­nader skola gälla de grunder som angivas i denna punkt.

/Marknadsvärdet av o u t-byggt vattenfall (fallvär-de) uppskattas efter storleken av en beräknad, hela vattenkraften i fallet motsvarande effekt (taxe­ringseffekt) och ett beräknat vär­de per effektenhet.

Taxeringseffekten beräknas ef­ter en på grundval av medelvat-tenföringen bestämd vattenföring (taxeringsvattenföring) samt efter bruttofallhöjden vid medelvatten-föring, Taxeringsvattenföringen skall bestämmas så, att en däremot svarande, året runt tillgänglig ef­fekt kan anses likvärdig med hela den i vattenfallet ekonomiskt ut­tagbara vattenkraften. Vid bestäm­mande av taxeringsvattenföringen skall hänsyn tagas dels till vat­tenföringens växlingar under året, oavsett om dessa bero enbart på naturliga förhållanden i vattendra­get eller äro påverkade av genom­förd årsreglering, dels till så­dan framtida årsreglering som med sannolikhet väntas bliva genom­förd dels ock till möjligheten att efter vattenfallets utbyggnad där anordna korttidsreglering eller tillgodogöra sig en reglering av dylikt slag, vilken annat uppströms liggande kraftverk anordnat, Vat-

 

Prop. 1974:116

Nuvarande lydelse

på grund av förpliktelse, vilken åvilar fastigheten såsom sådan, måste avstås till samfärdsel och andra behov, medräknas ej i den mån vattenkraftens värde därige­nom minskas.

Vid uppskattning av värdet per effektenhet fastställes ett normal­värde med ledning av priset på vattenkraft för orten. Det sålun­da fastställda normalvärdet jäm­kas uppåt eller nedåt med hänsyn dels till utbyggnadsförhållande­na vid fallet såsom dess höjd och långsträckthet samt grundens be­skaffenhet och transportkostnader m. m., dels till kostnaderna för anordnandet av sådan årsreglering, som beaktats vid beräkning av taxeringseffekten, dels o ek till överföringsavstånd och avsätt­ningsförhållanden. I det sålunda jämkade normalvärdet vidtages härefter den nedsättning, som be­tingas av den tid, vilken väntas förflyta innan fallet blir utbyggt.

Outbyggt vattenfall, som ej kan tillgodogöras tillsammans med an­nat vattenfall, kan anses sakna självständigt värde, om dess fall­höjd understiger en meter. Vatten­fall, som ej kan förväntas bliva ut­byggt inom överskådlig framtid, kan jämväl anses sakna särskilt värde.

Värdet av kraftverk, var­med avses såväl kraftverk för elek­trisk kraftproduktion som kraft­verk till direkt drivna anläggning­ar, kan uppskattas med utgångs­punkt från den avkastning, som med hänsyn till den för anlägg­ningen naturliga kundkretsen bör

Föreslagen lydelse

ten, som på grund av förpliktelse, vilken åvilar fastigheten såsom så­dan, måste avstås till samfärdsel och andra behov, medräknas ej i den mån vattenkraftens värde där­igenom påtagligt minskas. Vid be­räkning av bruttofallhöjden för vattenfall, vars fallhöjd till en del ingår i ett årsregleringsmagasin, skall nämnda del av fallhöjden upptagas med ett i skälig mån nedsatt värde.

Vid uppskattning av värdet per effektenhet fastställes för olika flodområden ett normalvärde på grundval av kostnaderna för pro­duktion av elektrisk kraft inom landet och flodområdets belägen­het. Normalvärdet jämkas uppåt eller nedåt i den mån så är på­kallat av hänsyn dels till över­föringsavstånd och avsättningsför­hållanden, dels ock till ut­byggnadsförhållandena vid fallet samt kostnaderna för anordnandet av sådan årsreglering, som beak­tats vid beräkning av taxeringsef­fekten. Därjämte vidtages den ned­sättning av normalvärdet, som be­tingas av den tid, vilken väntas för­flyta innan fallet blir utbyggt. Vat­tenfall och falldelar, som ej kunna förväntas bliva utbyggda inom överskådlig framtid, kunna anses sakna särskilt värde.

Marknadsvärdet av vatten­kraftverk, varmed avses så­väl kraftverk för elektrisk kraft­produktion som kraftverk till di­rekt drivna anläggningar, kan upp­skattas med utgångspunkt / avkast­ningen därav under beaktande av dels    anläggningens    påräkneliga

 

Prop. 1974:116

Nuvarande lydelse

normalt kunna påräknas från en dylik anläggning, samt normala omkostnader för verkets årliga drift under beaktande av dels an­läggningens påräkneliga varaktig­hetstid och dels att viss del av det enligt denna metod uppskatta­de värdet kan belöpa å reglerings­damm, som enligt vad nedan sägs skall taxeras särskilt.

Då emellertid tillfredsställande uppgifter för bedömande av de i det föregående angivna förhål­landena vanligen ej torde stå till förfogande, bör vid taxering av kraftverk följande värderingsme­tod i regel komma till använd­ning.

Vattenfallet uppskattas såsom om det vore outbyggt.

Föreslagen lydelse

varaktighetstid och dels att viss del av det enligt denna metod upp­skattade värdet kan belöpa på reg­leringsdamm, som enligt vad ne­dan sägs skall taxeras särskilt.

Då emellertid tillfredsställande uppgifter för tillämpning av den i föregående stycke angivna vär­deringsmetoden vanligen ej torde stå till förfogande, bör marknads­värdet av vattenkraftverk i regel uppskattas enligt nedan angivna metod.

Vattenfallet uppskattas såsom om det vore outbyggt. Finnes grundad anledning att antaga, att vattenkraften i fallet inte kommer att tillgodogöras efter det att det befintliga kraftverket blivit ned­slitet och tagits ur drift, vidtages dock sådan ytterligare jämkning av normalvärdet per effektenhet att värdet av vattenfallet kommer att avse endast kraftverkets åter­stående drifttid.

Den kraftverksägaren tillhöriga mark å land, som tages i anspråk för anläggningen med bostadshus, upptages till skäligt värde (utmåls-värde). TiU mark, som nu nämnts, må ej hänföras mark, som använ­des för jordbmk eller skogsbruk eller eljest för annat ändamål än det som med anläggningen avses.

Värdet å kraftverket i övrigt be­stämmes med ledning av de å dess anläggande nedlagda kostnaderna. Såframt ej annat följer av vad i nästföljande stycke sägs, skola där­vid tagas i betraktande samtliga dessa kostnader. Hit hänföras allt­så bland annat kostnader för: konstruktionsarbeten, administra­tion, ersättningar för skada å mark och andra ersättningar för skada eller intrång, anordningar till skydd för fisket eller till förhindrande av olägenheter för flottningen en. m.,   uppförandet   av   kraftsta-

Marknadsvärdet av kraftverket i övrigt (värde av byggnader) be­stämmes med ledning av kostna­derna för anläggandet av kraft­verket. Samtliga dessa kostnader skola medräknas i den mån ej an­nat följer av vad som sägs i näst­följande stycke. Sålunda skola medräknas bland annat kostnader för skade förebyggande åtgärder ersättningar för skada eller intrång samt kostnader för provisoriska åtgärder i samband med anläggan­det av kraftverket. Den omstän­digheten att kostnadema avse fas-

 

Prop.1974:116

Nuvarande lydelse

tionsbyggnad med maskinell, till fastighet hänförlig utrustning samt övriga för kraftverkets drift erfor­derliga byggnader, bostadshus för personal därunder inbegripna, dammbyggnader, i övrigt å jorden eller i vattnet uppförda konstruk­tioner av olika slag — däribland skadeförebyggande invallningar, ställverk samt vägar och broar, vil­ka uteslutande eller delvis tjäna kraftverkets behov — tunnlar eller andra utrymmen under jorden, åstadkomna genom sprängning el­ler annorledes, samt rensningar. Den omständigheten att kostnader­na avse fastighet, som ej ingår i den taxeringsenhet vara kraftver­ket är beläget, eller att kostnader­na avse provisoriska anordningar för kraftverksbyggnadsarbetets be­drivande såsom provisoriska bo­städer för arbetarna eller andra provisoriska byggnader eller pro­visoriska vägar, broar och last­ningsplatser, eller att kostnaderna äro att anse såsom allmänna kost­nader för sjukvård, semester, ren­hållning m. m. är ej i och för sig av beskaffenhet att hindra deras hänförande till taxeringsvärdet på­verkande kostnader.

Till kostnader av sistberörda slag räknas däremot icke kostna­der för förvärv av sådan rätt till vattenfall och utmål, till vilken hänsyn skall tagas vid fallvärdets och utmålsvärdets bestämmande, kostnader för framställande eller förvärv av för kraftverkets drift erforderliga föremål av lös egen­doms natur samt kostnader för byggnader eller arbeten, till vilkas värden hänsyn skall tagas vid taxe­ring av annan taxeringsenhet än den, vara kraftverket är beläget.

Det sammanlagda beloppet av de kostnader, som enligt vad i nästföregående båda stycken sägs hänföras till de taxeringsvärdet på­verkande kostnaderna, beräknas utgöra den faktiska anskaffnings-

Föreslagen lydelse

tighet, som ej ingår i den taxe-rmgsenhet på vilken kraftverket är beläget, utgör ej hinder mot att kostnaderna medräknas.

Till kostnader, som påverka vär­det av kraftverket, räknas icke kostnader för förvärv av sådan rätt till vattenfall och utmål, till vilken hänsyn skall tagas vid fall­värdets och utmålsvärdets bestäm­mande, samt kostnader för bygg­nader eller arbeten, till vilkas vär­den hänsyn skall tagas vid taxe­ring av annan taxeringsenhet än den, på vilken kraftverket är be­läget.

Det sammanlagda beloppet av de kostnader, som enligt nästfö­regående båda stycken skola upp­tagas såsom kostnader för anläg­gande av kraftverket, beräknas ut­göra   den   faktiska   anskaffnings-

 

Prop. 1974:116

Nuvarande lydelse

kostnaden för kraftverkets bygg­nader. Denna anskaffningskostnad, fördelad på byggnadsarbeten, tur-binutrustning, elektrisk utrustning och maskinutrustning i övrigt, om­räknas till värdet vid den tidpunkt taxeringen avser (värde å bygg­nader). Omräkningen skall ske un­der hänsynstagande till dels pris­ändringar, som ägt rum sedan de tidpunkter, då anskaffning skett, arbeten utförts eller ersättnings­belopp utgivits, dels ock erforderlig avskrivning å kostnaden för verk­ställda arbeten, turbinutrustning, elektrisk utrustning och maskinut­rustning i övrigt. Beträffande kost­nad, avseende ersättningar för ska­da å mark och andra ersättningar för skada eller intrång gäller, att avskrivning för sådan kostnad ej må beräknas. I regel bör avskriv­ning icke heller beräknas för kost­nad för arbeten, vilka äro av be­ståndande karaktär och tillika kun­na antagas bliva nyttiggjorda jäm­väl vid en förnyelse av anlägg­ningen.

Därest med hänsyn till anlägg­ningens ålder eller mindre goda utförande eller på grund av ex­ceptionellt goda och väl tillvara­tagna utbyggnadsbetingelser eller av andra orsaker tillämpandet av ovan sist angivna värderingsmetod i visst fall leder till ett uppenbar­ligen oriktigt resultat, må värdet jämkas efter ty som skäligt finnes.

I fråga om kraftverk till direkt drivna anläggningar — till över­vägande delen bestående av kvar­nar, sågar och liknande smärre an­läggningar — gäller vidare att, därest anläggningen lämpligen kan i sin helhet uppskattas enligt de för taxering av fastighet i allmän­het gällande grunderna, reglerna i denna anvisningspunkt icke böra erhålla tillämpning.

Vid uppskattning av kraftverks värde må — oavsett vilkendera av de  i   denna  anvisningspunkt  an-

Föreslagen lydelse

kostnaden för kraftverkets bygg­nader med vad därtill hör. Denna anskaffningskostnad, fördelad på det antal kostnadsgrupper som fin­nes erforderligt, omräknas till vär­det vid ingången av året före taxe­ringsåret. Omräkningen skall ske under hänsynstagande till dels pris­ändringar, som ägt ram sedan de tidpunkter, då anskaffning skett, arbeten utförts eller ersättningsbe­lopp utgivits, dels ock erforderlig avskrivning. Avskrivning får ej beräknas för kostnad, som avser ersättningar för skada eller intrång, eller för därmed sammanhängan­de utrednings- och rättegångskost­nader.

Den enligt nästföregående styc­ke omräknade anskaffningskostna­den jämkas uppåt i den mån så finnes skäligt med hänsyn till, å ena sidan, kraftverkets produk­tionsförmåga och dess läge i för­hållande till betydelsefulla avsätt­ningsområden och, å andra sidan, kostnaderna för kraftverket och för däri nyttiggjorda regleringar.

I fråga om vattenkraftverk till direkt drivna anläggningar — tUl övervägande delen bestående av kvarnar, sågar och liknande smär­re anläggningar — gäller vidare att, om anläggningen lämpligen kan i sin helhet uppskattas enligt de för taxering av fastighet i all­mänhet gällande grunderna, reg­lerna i denna anvisningspunkt icke böra tillämpas.

Vid uppskattning av vatten­kraftverks marknadsvärde må — oavsett vilkendera av de i denna

 

Prop.1974:116

Nuvarande lydelse

givna värderingsmetoderna, som kommer till användning — avdrag ske för skyldighet att leverera er­sättningskraft, grundad på vatten­lagen; rättighet att utfå dylik kraft skall, i den mån rättigheten kan utnyttjas av den fastighet, varmed den är förenad, tagas i betraktan­de vid dess taxering. Vid bestäm­mandet av värdet av skyldighet att leverera ersättningskraft och rät­tighet att utfå dylik kraft skall, då uttagningskostnaden gäldas i penningar, hänsyn tagas dels till den del av nämnda kostnad, som utgör underhålls- och driftkost­nad, dels ock till den del av den i uttagningskostnaden ingående an­läggningskostnaden, som vid den tidpunkt taxeringen avser ännu icke erlagts.

Värdet av reglerings­damm med tillhörande mark uppskattas enligt de regler, som enligt vad ovan stadgats gälla i fråga om kraftverk vid uppskatt­ning av dels mark å land, som ta­ges i anspråk för anläggningen med bostadshus, dels ock i kraft­verk ingående byggnader, I beräk­nad anskaffningskostnad för regle­ringsdamm ingå således jämväl er­sättningar för skada å mark och andra ersättningar för skada eller intrång samt kostnader för rens-

Föreslagen lydelse

anvisningspunkt angivna värde­ringsmetoderna, som användes — avdrag ske för skyldighet att leve­rera ersättningskraft, grandad på vatienlagen {1918: 523); rättighet att utfå dylik kraft skall, i den mån rättigheten kan utnyttjas av den fastighet, varmed den är förenad, tagas i betraktande vid dess taxe­ring. Vid bestämmandet av värdet av skyldighet att leverera ersätt­ningskraft och rättighet att utfå dylik kraft skall, då uttagningskost­naden gäldas i penningar, hänsyn tagas dels till den del av nämnda kostnad, som utgör underhålls-och driftkostnad, dels ock till den del av den i uttagningskostnaden ingående anläggningskostnaden, som vid ingången av året före taxeringsåret ännu icke erlagts.

Vad ovan sägs angående ersätt­ningskraft grundad på vattenlagen (1918: 523) skall äga motsvarande tillämpning i fråga om ersättnings­kraft, som enligt avtal utgår såsom vederlag för av kraftverkets ägare förvärvad ägande- eller servituts­rätt till i kraftverket tillgodogjord vattenkraft, under förutsättning att skyldigheten att tillhandahål­la ersättningskraften är knuten till kraftverket och rätten till kraften knuten till i avtalet angiven fastig­het samt att kraftleveransen icke begränsats till att avse endast viss tid.

Vid uppskattning av marknads­värdet av regleringsdamm med tillhörande mark skola i till­lämpliga delar gälla de regler, som enligt vad ovan stadgats gälla i fråga om vattenkraftverk vid upp­skattning av utmålsvärde samt värde av byggnader.

 

Prop. 1974:116

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

ningar och skadeförebyggande åt­gärder m. m.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första gången vid allmän fastighetstaxering år 1975.

 

Prop. 1974:116

Utdrag av protokollet över finansärenden hållet inför Hans Majrt Konungen i statsrådet den 29 mars 1974.

Närvarande: statsministern PALME, statsråden STRÄNG, JOHANS­SON, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, GUSTAFSSON, ZACHRISSON, LEIJON, HJELM-WALLÉN,

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter ge­mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrade regler för taxering av vattenfallsfastighet och anför,

1    Inledning

Lagstiftningen på fastighetstaxeringens område har under den se­naste femårsperioden successivt setts över och moderniserats. Nyligen har inför 1975 års allmänna fastighetstaxering reviderade bestämmelser beslutats angående flera betydelsefulla frågor om värderingen och för­farandet (prop, 1973: 162, SkU 1973: 70, rskr 1973: 391, SFS 1973: 1099, 1100, 1106, 1974: 68 m. fl.). I prop. 1973: 162 lämnades en redo­görelse för reformarbetet (s. 91), Vidare påpekades att frågan om taxe­ringen av vattenfallsfastigheter då övervägdes inom finansdepartementet och att förslag i ämnet avsägs skola föreläggas 1974 års riksdag (s. 292),

Kommunalskattelagen (1928: 370, KL) innehöll i sin ursprungliga ly­delse inte några särbestämmelser angående värdering av vattenfalls­fastigheter, dvs, outbyggda vattenfall, kraftverk och regleringsdammar. Detaljerade sådana bestämmelser infördes år 1932 (prop. 1932: 220, BeU 1932: 42, rskr 1932: 255, SFS 1932: 291). Dessa regler komplet­terades år 1937 med vissa förtydligande bestämmelser (prop, 1937: 281, BeU 1937: 27, rskr 1937: 412, SFS 1937: 518), Är 1950 fick be­stämmelserna om taxering av vattenfallsfastigheter sin nu gällande ly­delse (prop. 1950: 71, BeU 1950: 27, rskr 1950: 89, SFS 1950: 122). 1950 års ändringar innebar främst att värderingen av vattenfall skulle ske enligt en med utgångspunkt i medelvattenföringen beräknad taxe­ringsvattenföring samt att i detalj utformade regler lämnades för värde­ringen av kraftverk och regleringsdammar enligt den s, k, anläggnings­kostnadsmetoden eller produktionskostnadsmetoden, i fortsättningen be­nämnd anläggningskostnadsmetoden.

Inom finansdepartementet har i november 1973 upprättats prome­moria (Ds Fi 1973: 15) angående taxering av vattenfallsfastigheter. Pro­memorian innehåller förslag till en systematisk förenkling av regelsyste-

 

Prop. 1974:116                                                                    10

met samt vissa förslag till ändringar av värderingsmetodiken som till en del sammanhänger med de efter förslag i prop, 1973: 162 ändrade be­stämmelserna om fastighetstaxeringen, Ttll promemorian har bilagts ett utkast till anvisningar för taxering av vattenfallsfastigheter. Utkastet är avsett att ligga till grund för de anvisningar i ämnet som riksskatteverket (RSV) har att utfärda till ledning för 1975 års allmänna fastighetstaxe­ring. Utkastet till anvisningar torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av kammarrät­ten i Stockholm, RSV, statens vattenfallsverk, statens pris- och kartell­nämnd, statens industriverk, länsstyrelsema i Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Blekmge, Hallands, Älvsborgs, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska kraftverksföreningen och Sveriges industriförbund.

Länsstyrelsema i Kronobergs och Västmanlands län åberopar över­lämnade yttranden av konsulenterna för vattenfallstaxering i länen. I vissa frågor hänvisar länsstyrelserna i Jönköpings, Blekinge och Väster­bottens län till yttranden som avgetts av konsulenterna för vattenfalls­taxering i resp, län och som överlämnats. Länsstyrelserna i Hallands, Älvsborgs och Gävleborgs län har bifogat yttranden från konsulenterna för vattenfallstaxering i länen. Länsstyrelsen i Jämtlands län har på där­om av landstinget i länet gjord anhållan berett landstinget tillfälle att avge yttrande och har bifogat detta yttrande. Till landstingets i Jämt­lands län yttrande hänvisar landstingsförbundet, Sveriges industriför­bund åberopar vad som anförts i Svenska kraftverksföreningens remiss­yttrande,

2   Regelsystemet

2.1 Nuvarande ordning

I punkt 3 av anvisningarna till 9 § KL lämnas de grundläggande reg­lerna för taxering av vattenfallsfastighet. Dessa regler avser taxering av outbyggda vattenfall, kraftverk och regleringsdammar. Där lämnas även regler för värdering av kraftverk till direkt drivna anläggningar, t. ex. kvarnar och sågar. Vidare finns regler för värdering av ersättnings­kraft.

Eldigt andra stycket av anvisningspunkt 3 till 9 § skall Kungl. Maj:t meddela närmare anvisningar till ledning för uppskattningen av värdet av outbyggt vattenfall (fallvärde). Sådana anvisningar för 1970 års all­männa fastighetstaxering finns i kungörelsen (1969: 310) om anvis­ningar för taxeringen av vattenfallsfastighet vid 1970 års allmänna fastighetstaxering.

Utöver de anvisningar, som meddelats av Kungl, Maj:t, har särskilda

 

Prop. 1974:116                                                        11

sakkunniga inför de allmänna fastighetstaxeringarna på uppdrag av chefen för finansdepartementet utarbetat ytterligare anvisningar angå­ende taxering av vattenfallsfastighet. De senaste anvisningarna av detta slag är rubricerade Tabeller för index och avskrivning m. m. till led­ning vid 1970 års allmänna fastighetstaxering vid uppskattning av värdet av kraftverk och regleringsdammar. Dessa anvisningar, som främst avsett värde av kraftverksbyggnader, har tillsammans med de av Kungl. Maj:t fastställda anvisningarna publicerats separat.

Slutligen har dåvarande riksskattenämnden (RN) inför 1970 års all­männa fastighetstaxering meddelat vissa anvisningar beträffande värde­ring av outbyggda vattenfall och ersättningskraft.

2.2 Promemorian

Regel- och anvisningskomplexet för taxering av vattenfallsfastighe­ter har en avsevärd omfattning. Bestämmelserna återfinns i författ­ningar m, m, av olika dignitet. Den skiktning av bestämmelserna som därvid skett, kan enligt promemorian knappast sägas vara konsekvent genomförd. Regler av i stort sett samma valör eller art ingår sålunda i författningar m, m, av olika dignitet. Det framhålls att detta inte kan anses tillfredsställande.

1971 års fastighetstaxeringsutredning har i sitt betänkande (SOU 1973: 4) Fastighetstaxering diskuterat motsvarande problem såvitt angår fastighetstaxeringen över huvud taget. Enligt utredningen förelåg vä­gande skäl för en teknisk omarbetning av regelkomplexet för fastighets­taxering. Denna omarbetning borde även avse ett urval i fråga om vilka av de gällande reglerna, som borde ingå i författningskomplexet för fastighetstaxeringen, och vilka som borde hänföras till RSV:s anvis­ningsområde. Det angavs att man i 9 § KL och anvisningarna till nämn­da paragraf borde samla de regler, som avsåg den generella värderings­grunden (dvs, marknadsvärdet) samt de värderingsprinciper och värde­ringsmetoder, som kunde komma i fråga för en värdering enligt denna grund,

I prop, 1973: 162 med förslag om nya regler för allmän fastighets­taxering, m, m, har framlagts förslag, som ansluter till dessa tanke­gångar,

I promemorian föreslås i enlighet med detta allmänna synsätt be­träffande den formella uppläggningen av taxeringsreglerna att punkt 3 av anvisningarna till 9 § skall innehålla endast huvudprinciperna för värdering av outbyggda vattenfall, kraftverk och regleringsdammar. Detaljföreskrifter och exemplifierande uppräkningar utmönstras ur KL och ersätts med anvisningar av RSV,

Någon motsvarighet till kungörelsen om anvisningar för taxeringen av vattenfallsfastighet vid 1970 års allmänna fastighetstaxering bör en-

 

Prop. 1974:116                                                        12

ligt promemorian inte utfärdas till 1975 och senare års allmänna fastig­hetstaxeringar. Detta föranleder borttagande av det nuvarande stadgan­det i andra stycket av punkt 3 av anvisningama till 9 § att fallvärdet uppskattas enligt de närmare anvisningar Konungen meddelar. Bestäm­melserna kan utan olägenhet överföras till RSV:s anvisningsområde,

2.3 Remissyttrandena

Förslaget till förenkling och ändrad systematisering av reglerna om taxering av vattenfallsfastighet tillstyrks av samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan, t, ex, RSV samt länsstyrelserna i Östergötlands, Hallands, Älvsborgs och Norrbottens län. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anför bl, a, att länsstyrelsen finner det riktigt att KL endast skall inne­hålla huvudreglerna och att närmare anvisningar för taxeringen skall meddelas av RSV, RSV finner att utkastet till anvisningar för taxering av vattenfallsfastigheter utgör en mycket god grund för RSV:s kom­mande anvisningar i ämnet.

3    Frågor om värdering av vattenfallsfastighet 3.1 Allmänna värderingsregler; taxeringsutfallet

3.1.1  Nuvarande ordning

I punkt 3 av anvisningarna till 9 § KL anges till en början att taxe­ring av vattenfall med tillhörande byggnader endast undantagsvis kan ske med ledning av faktiskt erlagda köpeskillingar. De därefter föl­jande reglerna behandlar i särskilda avsnitt värdering av outbyggda vattenfall, kraftverk och regleringsdammar. Vidare ges en specialregel för värdering av kraftverk till direkt drivna anläggningar, i huvudsak bestående av kvarnar, sågar och liknande smärre anläggningar.

3.1.2  Promemorian

Fastighetstaxeringsutredningen har i sitt betänkande (SOU 1973:4) föreslagit vissa ändringar av mera allmän natur i KL:s regler om fastig­hetstaxering. Som huvudregel har föreslagits, att taxeringsvärde skall åsättas till belopp som motsvarar 80 % av taxeringsenhetens marknads­värde, bestämt med hänsyn till dels det allmänna prisläget vid ingången av året före taxeringsåret i enlighet med de närmare föreskrifter RSV meddelar, dels taxeringsenhetens beskaffenhet vid taxeringsårets ingång. Med marknadsvärde för en taxeringsenhet avses, enligt punkt 1 av an­visningarna till 9 § KL, det pris som den sannolikt skulle betinga vid en försäljning. Vidare anges där de tre värderingsmetoder som allmänt sett kommer till användning vid uppskattning av marknadsvärdet näm­ligen  ortsprismetoden,  avkastningsmetoden  och  anläggningskostnads-

 

Prop. 1974:116                                                        13

metoden. Det sägs att ortsprismetoden i första hand bör komma till an­vändning. Vidare sägs att, då ortspriset inte ger erforderlig ledning, marknadsvärdet kan uppskattas på grundval av taxeringsenhetens av­kastning m. m. Slutligen anges att beträffande taxeringsenhet, för vil­ken det är svårt att beräkna en normal avkastning, kan marknadsvärdet uppskattas med utgångspunkt i återanskaffningskostnaden, omräknad till nuvärde under beaktande av byggnads ålder, förslitning och sanno­lika varaktighetstid m, m, (tekniskt nuvärde).

I prop. 1973: 162 har fastighetstaxeringsutredningens förslag god­tagits, dock att taxeringsvärdenivån föreslagits till 75 % av marknads­värdet i stället för av utredningen föreslagna 80 %.

I promemorian framhålls att det förhållandet, att en taxeringsenhets marknadsvärde uppskattas enligt anläggningskostnadsmetoden — dvs. med utgångspunkt i den till nuvärde omräknade återanskaffningskost­naden — inte i och för sig innebär att taxeringsenhetens marknadsvärde skall anses vara Hka med det sålunda bestämda kostnadsvärdet. För att komma fram till marknadsvärdet kan det nämligen vara erforderligt att justera detta kostnadsvärde med hänsyn till den affärsvinst som vid en försäljning är att påräkna.

Med hänsyn härtill bör enligt promemorian bestämmelserna i punkt 3 av anvisningarna till 9 § formuleras om så att det klart framgår, att det är marknadsvärdet som beräknas enligt reglerna i anvisningspunk­ten. Detta gäller såväl i fråga om outbyggt vattenfall som beträffande kraftverk och regleringsdamm. Av huvudregeln i 9 § följer sedan, att taxeringsvärde skall åsättas till det belopp som motsvarar 75 % av det marknadsvärde, som beräknats enligt reglerna i punkt 3 av anvisning­arna till 9 §. I anslutning därtill föreslås att det uttalande som f, n. in­leder punkt 3 — nämligen att taxering av vattenfall med tillhörande byggnader endast undantagsvis torde kunna ske med ledning av faktiskt erlagda köpeskillingar — tas bort såsom numera överflödigt. I stället bör såsom inledande stadgande anges, att till ledning vid bestämmande av marknadsvärdet av vattenfall med tillhörande byggnader skall gälla de grunder som anges i anvisningspunkten i fråga.

Vid 1970 års allmänna fastighetstaxering torde enligt promemorian i fråga om vattenfallsfastigheterna ha tillämpats en taxeringsvärdenivå av 100 % av det värde som uppskattats enligt föreskriven anläggnings­kostnadsmetod. Därav följer att, om taxeringsvärdet för vattenfallsfas­tigheter vid 1975 års allmänna fastighetstaxering skulle fastställas till 75 % av ett enligt oförändrade grunder beräknat anläggningskostnads­värde, taxeringsvärdena genomgående skulle bli 25 % lägre än de skulle blivit vid tillämpning av 1970 års normer. En sådan sänkning av taxe­ringsvärdena torde enligt promemorian inte vara sakligt befogad och skulle knappast accepteras av kraftverkskommunerna.

Vid  utarbetandet  av promemorian har inte förelegat uppdrag  att

 

Prop. 1974:116                                                        14

föreslå ett frångående av den metod, anläggningskostnadsmetoden, på vilken värdet av byggnader m. m. på vattenfallsfastigheter generellt be­räknas. Det har emellertid ansetts ofrånkomligt att i viss mån jämka värde av byggnader vid 1975 års taxering för att 75 %-regeln skall kunna tillämpas beträffande vattenfallsfastigheter. En jämkning är påkallad även för att skapa ökad relativ rättvisa såväl mellan de olika kraftverken inom ett flodområde som mellan kraftverk inom skilda flodområden.

Olika metoder har övervägts för att den avsedda jämkningen av värde av byggnader skall åstadkommas, I promemorian anges ati den jämk­ning av anläggningskostnadsvärdet för ett kraftverks byggnader m, m,, som erfordras för att detta värde skall bli likställt med ett enligt orts­prismetoden bestämt värde, bör ske med hänsyn till respektive kraft­verks godhet ur lönsamhetssynpunkt. Detta jämkningsförfarande berörs närmare i avsnitt 3,3,

Beträffande den taxeringsmässiga effekten av de föreslagna -ändrade bestämmelserna uttalas i promemorian att det inte är möjligt att ange något procenttal, varmed taxeringsvärdena genomsnittligt ändras vid tillämpning av de föreslagna reglerna. Vissa beräkningar har emellertid gjorts angående vilka individuella ändringar av taxeringsvärdena som de nya reglerna skulle medföra för några kraftverk av olika godhets­grad från lönsamhetssynpunkt. Beräkningarna tyder på att för ett kraft­verk, som bedömts såsom normalt ur lönsamhetssynpunkt, taxerings­värdet vid 1975 års taxering — vid en taxeringsvärdenivå av 75 % — kan antas bli i stort sett oförändrat i förhållande till 1970 års värde; därvid bör observeras att vid 1970 års taxering taxeringsvärdena för kraftverk regelmässigt bestämdes på grundval av en taxeringsvärdenivå av 100 %. För kraftverk av bättre godhetsgrad tyder beräkningarna på en höjning av taxeringsvärdena — vid en taxeringsvärdenivå av 75 % — med 15 ä 30 %. I promemorian understryks emellertid, att beräkningar­na omfattar endast ett fåtal kraftverk och att slutsatserna därför är osäkra.

3.1.3 Remissyttrandena

Förslaget att marknadsvärdet skall utgöra värderingsgmnd även för vattenfallsfastigheter har godtagits över lag. Några remissinstanser, bl. a. Svenska kraftverksföreningen framhåller dock att någon ortspris­nivå omöjligt kan noteras för kraftverk.

Det utfall av taxeringen som beräknats i promemorian har blivit föremål för diskussion. Bl. a. statens vattenfallsverk och Svenska kraft­verksföreningen anför att kraftverkens byggnadsvärde, som är den tunga posten vid värdesättningen, kommer att höjas med hänsyn till att bygg-nadskostnadsindex ökat med ca 45 % sedan 1970 års taxering. Kraft­verksföreningen anför att detta innebär en ökning av taxeringsvärdena med 15 å 25 %, Vidare medför enligt kraftverksföreningen de nyligen ändrade reglerna om fastighetsbegreppet i skatterätten att viss maskinell

 

Prop. 1974:116                                                                    15

utrustning, som tidigare inte ingått i beräkningsunderlaget för kraft­verken, nu skall ingå i detta. En uppskattning tyder enligt föreningen pä att byggnadsvärdet därigenom kommer att höjas med mellan 5 och 10 %, Vidare medför de modernare metoder, enligt vilka fallvärdet föreslås bli beräknat, icke oväsentliga höjningar av detta värde. För kraftverkskommunerna bör det enligt föreningen som regel bli fråga om en betydande höjning av garantibeloppen.

Svenska kommunförbundet anför att promemorieförslaget om änd­ring av reglerna för beräkning av vattenfallsfastigheters marknadsvärde berör — åtminstone i vissa avseenden — mycket komplicerade tekniska beräkningsproblem. Bl. a. därför är det svårt att bedöma den samman­lagda effekten av de föreslagna ändrade reglerna. Enligt förbundet måste emellertid förslaget — i kombination med huvudregeln för fas­tighetstaxering att taxeringsvärdet skall sättas till 75 % av marknads­värdet — antas resultera i betydligt lägre taxeringsvärden för vatten­fallsfastigheter än de taxeringsvärden som skulle åsättas dessa fastig­heter, om de nuvarande reglerna bibehålls. Effekten av de föreslagna reglerna om uppräkningen av kraftverks värde med hänsyn till dess godhet ur lönsamhetssynpunkt kan, såvitt förbundet förstår, inte på långt när uppväga effekten av nämnda huvudregel och förslagen i övrigt i promemorian, vilka i allt väsentligt synes innebära jämkning nedåt vid beräkning av marknadsvärdet.

Även landstingsförbundet anser att de föreslagna reglerna kommer att leda till betydligt lägre taxeringsvärden än om hittills tillämpade regler bibehålls.

Länsstyrelsen i Östergötlands län förordar att man för vattenfalls­fastigheter bestämmer taxeringsvärdenivån till 100 % av det värde som framtagits enligt föreskriven värderingsmetod.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att de föreslagna reglerna i för­hållande till 1970 års regler kommer att leda till mera rättvisande värden i fråga om kraftverk som byggts på senare tid. Äldre kraftverk kan dock antas fortfarande komma att bli relativt sett undervärderade.

Flera remissinstanser har berört frågan om energisituationens inver­kan på vattenfallsfastigheternas värden, bl. a. statens industriverk. Svenska kommunförbundet och landstingsförbundet. Kommunförbundet framhåller att ett taxeringsutfall som innebär att taxeringsvärdet för kraftverk med normal lönsamhet vid 1975 års taxering blir oförändrat i förhållande till 1970 års värden knappast kan godtas. Detta gäller sär­skilt om priset på elenergi kommer att stiga och förbli väsentligt högre som en följd av oljekrisen och ett för framtiden bestående högre pris på olja. En sådan förändring av energisituationen måste antas öka vatten­fallsfastigheternas avkastningsvärde och därmed också dessas marknads­värde högst betydligt. Landstingsförbundet anser att garantier måste skapas för att marknadsvärdet till sitt innehåll grundas på förhållanden rörande långsiktiga förväntningar beträffande vattenkraftens konkur-

 

Prop. 1974:116                                                        16

renskraft, lönsamhet m, m, inom energiförsörjningsområdet. Förbundet finner det otillfredsställande om taxeringsvärdena för vattenfallsfastig­heter skulle komma att ligga på i stort sett oförändrad nivå sedan 1965 års fastighetstaxering, när samtidigt lönsamhetsförutsättningarna radi­kalt förbättrats på grund av ett stigande efterfrågeöverskott samt såväl kortsiktiga som långsiktiga marknadsmässiga förskjutningar till förmån för vattenkraften. Förbundet anser att värderingsmetodiken kan med­föra en eftersläpning av taxeringsvärdena på vattenfallsfastigheter samt att värderingsmetoden kan vara för litet flexibel.

Statens industriverk finner att man i promemorieförslaget redovisat ett synnerligen förtjänstfullt arbete på att beräkna vattenfallsfastighets värde. Ett arbete som under normala förhållanden och med någon mindre justering väl kunnat utgöra grund för taxeringen av vattenfalls­fastigheter. Verket ifrågasätter emellertid, om det i dagens situation över huvud taget är möjligt att med rimlig säkerhet bestämma värdet av en vattenfallsfastighet. Grunden för beräkningarna — nämligen värdet av elkraften — är f, n. utsatt för snabba och stora förändringar. Industriverket påpekar att utbyggnaden av kärnkraftverk enligt prop, 1972: 111 begränsats till de platser där utbyggnader redan pågår — dvs. fyra stycken. En begränsning av kärnkraftutbyggnaderna har sannolikt en avsevärd inverkan på vattenfallens värde. Vidare fram­håller verket de stora höjningarna av oljepriserna och den stora osäker­het som alla elprisbedömningar nu är behäftade med. Priset för fri­villigt mellan kraftföretagen utväxlad kraft är i början av februari 1974 ca 15 öre per kilowattimme (kWh) mot ungefär 3 öre/kWh för ett år se­dan. Verket föreslår under dessa förhållanden att 1975 års taxering i sin helhet baseras på 1970 års taxeringsvärden. För de vattenfall som var utbyggda år 1970 bör 1970 års värden justeras med hänsyn dels till den prisökning som skett på elektrisk kraft, dels till den ökade förslitningen sedan år 1970, För vattenfall som utbyggts efter år 1970 bör man kunna basera taxeringen på den faktiska byggnadskostnaden ökad med värdet av det outbyggda fallet enligt 1970 års taxering, varvid fall­värdet justeras med hänsyn till prisökningen på elektrisk kraft. För vattenfall som är outbyggda år 1975 bör man utgå från 1970 års värde justerat med hänsyn till prisökningen på elektrisk kraft.

Frågan om vilken värderingsgrund — anläggningskostnadsmetoden eller avkastningsmetoden — som bör användas vid beräkningen av vattenfallsfastighets taxeringsvärde har tagits upp av några remissin­stanser. Svenska kommunförbundet anser att en övergång från beräk­ning enligt anläggningskostnadsmetoden till beräkning enligt avkast­ningsmetoden bör genomföras. Landstingsförbundet anför att summan av en rad sådana formaliserade värden, som föreslagits och som var för sig skall fastställas med marginaler för att förebygga övervärdering, lätt får sådana osäkerhetsmarginaler att det redan av den anledningen bör övervägas om inte en tillämpning av avkastningsmetoden ger ett tillförlitlisare resultat.

 

Prop. 1974:116                                                  17

3.2 Outbyggt vattenfall

3.2.1    Nuvarande ordning

I andra stycket punkt 3 av anvisningarna till 9 § KL anges att värdet av outbyggt vattenfall — det s, k, fallvärdet — uppskattas enligt de närmare anvisningar Konungen meddelar efter storleken av en be­räknad, hela vattenkraften i fallet motsvarande effekt (taxeringseffekt) och ett beräknat värde per effektenhet.

Enligt tredje stycket av anvisningspunkt 3 skall taxeringseffekten beräknas efter en på grundval av medelvattenföringen bestämd vatten­föring (taxeringsvattenföring) och efter bruttofallhöjden vid medel-vattenföring. Taxeringsvattenföringen skall bestämmas så att en däremot svarande, året runt tillgänglig effekt kan anses likvärdig med hela den i vattenfallet ekonomiskt uttagbara vattenkraften. Vid bestämmande av taxeringsvattenföringen skall hänsyn tas till vattenföringens växling­ar under året, oavsett om dessa beror enbart på naturiiga förhållanden i vattendraget eller är påverkade av genomförd årsreglering. Vidare skall hänsyn tas till sådan framtida årsreglering, som med sannolikhet väntas bli genomförd, samt till möjligheten att efter fallets utbyggnad där anordna korttidsreglering eller tillgodogöra sig korttidsreglering som närbeläget kraftverk anordnat. Vatten som måste.avstås till sam­färdsel och andra behov på grund av förpliktelse, som åvilar strömfalls­fastigheten såsom sådan, medräknas inte i den mån vattenkraftens värde därigenom minskas.

Vid uppskattning av värdet per effektenhet av vattenkraften i fallet fastställs enligt fjärde stycket av anvisningspunkt 3 ett normalvärde med ledning av priset på vaUenkraft för orten. Det fastställda värdet får jämkas uppåt eller nedåt med hänsyn dels till utbyggnadsförhållandena vid fallet, dels till kostiiaderna för anordnandet av sådan årsreglering, som beaktats vid beräkning av taxeringseffektens storlek, dels ock till överföringsavstånd och avsättningsförhållanden. Vidare får jämkning av normalvärdet per effektenhet ske med hänsyn till den tid, som vän­tas förflyta innan fallet blir utbyggt.

Enligt femte stycket av anvisningspunkt 3 slutligen kan outbyggt vattenfall, som inte kan tillgodogöras tillsammans med annat vattenfall, anses sakna självständigt värde, om dess fallhöjd understiger en meter. Även vattenfall, som inte kan väntas bli utbyggt inom överskådlig fram­tid, kan anses sakna särskilt värde,

3.2.2    Promemorian

Som tidigare anförts skall enligt promemorian RSV utfärda anvis­ningar motsvarande dem som enligt andra stycket punkt 3 av anvisning­arna till 9 § KL skall meddelas av Konungen, Detta bör föranleda borttagande av det nyssnämnda stadgandet, I övrigt förordas i pro-2    Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 116

 

Prop. 1974:116                                                        18

memorian att bestämmelserna i punkt 3 av anvisningarna till 9 § om be­räkning av fallvärdet ändras i följande avseende, I det nuvarande tred­je stycket görs ett par mindre jämkningar i reglerna om bestämmande av taxeringsvattenföringen. I den nuvarande lagtexten anges att vid bestämmande av taxeringsvattenföringen hänsyn skall tas bl, a, till möj­ligheten att efter vattenfallets utbyggnad där anordna korttidsreglering eller tillgodogöra sig en reglering av sådant slag, vilken närbeläget kraftverk anordnat. Kravet på att kraftverket skall vara närbeläget bör vid nuvarande utbyggnadsförhållanden i fråga om våra älvar inte upprätthållas och så har inte heller skett i praktiken. Därför ersätts ut­trycket . närbeläget kraftverk med uttrycket annat uppströms liggande kraftverk. Vidare jämkas stadgandet i sista meningen i tredje stycket. Där anges nu att vatten som på grund av förpliktelse, vilken åvilar fastigheten såsom sådan, måste avstås till samfärdsel och andra be­hov inte medräknas i den mån vattenkraftens värde därigenom minskas. Nämnda avdragsmöjlighet bör tillämpas endast när det gäller vatten­mängder, som motsvarar en mera avsevärd del av värdet för den nor­merande vattenföringen. Stadgandet jämkas därför på så sätt att avdrag får ske endast om vattenkraftens värde påtagligt minskas på grund av skyldigheten att avstå vatten för angivna ändamål.

Som förut nämnts beräknas taxeringseffekten på grundval av taxe­ringsvattenföringen och brattofallhöjden vid medelvattenföring. Några närmare regler angående hur brattofallhöjden skall beräknas har inte meddelats i KL. I de av Kungl. Maj:t fastställda anvisningarna för 1970 års allmätma fastighetstaxering anges endast att den fallhöjd, varmed man har att räkna, utgör hela den fallhöjd, som ingår i taxe­ringsenheten, och att vid utbyggt fall brattofallhöjden alltså inte är liktydig med skillnaden mellan dämningsgränsen och vattenståndet i turbinavloppet. Det innebär i fråga om vattenfall, vars fallhöjd till en del ingår i ett årsregleringsmagasin och därför kan utnyttjas helt bara en del av året att någon reducering med hänsyn till sistnämnda förhållande inte torde kunna ske.

Denna innebörd av gällande bestämmelser medför enligt promemo­rian taxeringsvärden som är högre än vad som är sakligt motiverat. Om en betydande del av fallhöjden vid sådant vattenfall, varom här är fråga, kan nyttiggöras endast under t. ex. halva året, kan fallvärdet inte vara lika stort som om hela fallhöjden kunnat ständigt tillgodogö­ras. Därför bör enligt promemorian bestämmelserna i punkt 3 av anvis­ningarna till 9 § kompletteras för att möjliggöra ett skäligt hänsynstagan­de till att vid vattenfall, vars fallhöjd till en del ingår i ett årsreglerings­magasin, viss del av fallhöjden kan utnyttjas endast delvis. Detta sket genom att till nuvarande tredje stycket av punkt 3 fogas en tilläggs­bestämmelse angivande att vid beräkning av bruttofallhöjden för vat­tenfall, vars fallhöjd till en del ingår i ett årsregleringsmagasin, nämnda

 

Prop. 1974:116                                                        19

del av fallhöjden skall upptas med ett i skälig mån nedsatt värde.

Bestämmelserna i nuvarande fjärde och femte styckena av anvis­ningspunkt 3 jämkas och omdisponeras. I fjärde stycket anges inled­ningsvis att ett normalvärde per effektenhet skall fastställas med led­ning av priset på vattenkraft för orten. Det är enligt promemorian i dag knappast realistiskt att tala om ett sådant ortspris. För att mera ansluta till verkligheten formuleras regeln därför om så att för olika flodområden skall fastställas ett normalvärde på grundval av kostna­derna för produktion av elektrisk kraft inom landet och flodområdets belägenhet,

I fjärde stycket ges regler för jämkning av fastställt normalvärde. Be­stämmelserna härom ändras i formellt hänseende. Därvid utmönstras ur lagtexten bl. a. exemplifieringen av omständigheter, som är av bety­delse för bedömning av utbyggnadsförhållandena vid fallet. Sådana exemplifieringar görs i stället i RSV:s anvisningar och bör inte tynga lagtexten. Vidare föreslås en omformulering för att klarare markera att jämkning av normalvärdet — uppåt eller nedåt — skall ske endast i de fall då så är påkallat.

I femte stycket av anvisningspunkt 3 anges att outbyggt vattenfall, som inte kan tillgodogöras tillsammans med annat vattenfall, kan anses sakna självständigt värde, om dess fallhöjd understiger en meter. I prak­tiken har denna bestämmelse ersatts av en anvisning som meddelats av RN angående taxering av mindre, outbyggda vattenfall. Bestämmel­sen utmönstras därför ur lagtexten. Den återstående meningen i femte stycket av anvisningspunkt 3 angående vattenfall med fallhöjd under en meter förs över till fjärde stycket. Meningen omformuleras därvid så att det tydligt framgår att med bestämmelsen avses, föratom vatten­fall, även falldelar som inte kan förväntas bli utbyggda inom överskåd­lig framtid. I fråga om delar av ett strömfall måste enligt promemorian bedömningen av utbyggnadsfrågan givetvis avse strömfallet i dess helhet (fallkomplexet).

3,2,3 Remissyttrandena

Den helt övervägande delen av remissinstanserna har inte något att erinra mot de föreslagna bestämmelserna i KL om beräkning av fall­värdet. Däremot förekommer en del invändningar mot förslagen om det tekniska utförandet av värderingen såsom det angetts i det bifogade utkastet till RSV:s anvisningar. Dessa invändningar innebär i huvudsak att man på vissa håll, bl. a. länsstyrelserna i Blekinge och Jämtlands län, anser att normalvärdena per naturkilowatt (nkW) blir för låga med hän­syn till läget inom energiområdet. Svenska kraftverksföreningen anser emellertid att fallvärdena i vissa fall kommer att höjas avsevärt.

Förslaget om tillägg till bestämmelsen om beräkning av brattofall­höjd med hänsyn till att viss del därav ingår i årsregleringsmagasin och

 

Prop. 1974:116                                                        20

endast delvis kan utnyttjas tillstyrks av bl. a. länsstyrelsen i Östergöt­lands län och Svenska kraftverksföreningen.

Statens vattenfallsverk föreslår att jämkningsfaktorn avseende över­föringsavstånd och avsättningsförhållanden utgår, eftersom jämkning av värdet med hänsyn till överföringskostnaden i praktiken tillgodoses genom de differentierade normalvärdena för natureffekten. Vid de en­staka fall en ytterligare jämkning uppenbarligen kan anses befogad bör detta kunna ske efter särskild utredning för det speciella fallet.

Statens industriverk anser att man inte bör åsätta fallvärde. Verket anför bl, a, att fallvärdet är starkt beroende av genomförda korttids-och långtidsregleringar. Dessa regleringars storlek och därmed även fallvärdet står i relation till de kostnader som läggs ned på respektive regleringar. Dessa kostnader återfinns i kostnaderna för byggnader och maskiner för kraftverk och för långtidsregleringar men även •— åtmins­tone till viss del — i fallvärdet. Härigenom uppkommer en dubbelbe­skattning. Fallvärdet borde därför beräknas på den helt oreglerade vat­tenföreningen. Detta torde i många fall bli så lågt att det kan försum­mas,

3.3 Vattenkraftverk

3.3.1 Nuvarande ordning

Bestämmelserna om värdering av kraftverk finns i sjätte—femtonde styckena av punkt 3 av anvisningarna till 9 § KL. Enligt sjätte stycket kan kraftverk, varmed avses såväl kraftverk för elektrisk kraftproduk­tion som kraftverk till direkt drivna anläggningar, uppskattas med ut­gångspunkt i den avkastning, som med hänsyn till den för anläggningen naturliga ktmdkretsen bör normalt kunna påräknas från en sådan an­läggning, samt normala omkostnader för verkets årliga drift under be­aktande av dels anläggningens påräkneliga varaktighetstid och dels att viss del av det enligt avkastningsmetod uppskattade värdet kan belöpa på regleringsdamm som skall upptas som särskild taxeringsenhet. Emel­lertid bör enligt sjunde stycket en alternativ värderingsmetod i regel an­vändas vid värdering av kraftverk, då tillfredsställande uppgifter för bedömande av nyss angivna förhållanden vanligen inte torde stå till för­fogande.

Vid tillämpning av sistnämnda värderingsmetod — änläggningskost-nadsmetoden — värderas enligt åttonde, nionde och tionde styckena vattenfallet, utmålet till kraftverket respektive kraftverket i övrigt värt för sig. Vad först angår vattenfallet anges att detta skall uppskattas såsom om det hade varit outbyggt (fallvärde). Beträffande därefter ut­målet dvs, den kraftverksägaren tillhöriga mark på land, som tas i an­språk för anläggningen med bostadshus, anges att det skall upptas till .skäligt värde (utmålsvärde). Till utmålet får inte hänföras mark som används för jordbruk eller skogsbruk eller eljest för annat ändamål än det, som avses med anläggningen.

 

Prop. 1974:116                                                        21

Värdet av kraftverket i övrigt (värde av byggnader) bestäms med ledning av de kostnader som lagts ned på anläggandet av kraftverket. Om inte annat anges skall samtliga dessa kostnader beaktas. Till an­läggningskostnader skall dock inte räknas kostnader för förvärv av sådan rätt till vattenfall och utmål, vartill hänsyn skall tas vid bestäm­mande av fallvärde eller utmålsvärde. Inte heller skall enligt elfte stycket medräknas kostnader för framställande eller förvärv av föremål av lös egendoms natur, som behövs för kraftverkets drift, eller kostnader för sådana byggnader eller arbeten, till vilkas värden hänsyn skall tas vid taxering av annan taxeringsenhet än den på vilken kraftverket är be­läget.

Det sammanlagda beloppet av de kostnader, som är av beskaffenhet att påverka taxeringsvärdet, beräknas enligt tolfte stycket utgöra den fak­tiska kostnaden för kraftverkets byggnader. Denna anskaffningskostnad, fördelad på byggnadsarbeten, turbinutrastning, elektrisk utrastning och maskinutrustning i övrigt, omräknas till värdet vid den tidpunkt taxering­en avser. Omräkningen sker under hänsynstagande å ena sidan till inträf­fade prisförändringar och å andra sidan till erforderliga avskrivningar av kostnaden för verkställda arbeten, turbinutrastning, elektrisk utrust­ning och maskinutrastning i övrigt. Avskrivning får inte beräknas på kostnad avseende ersättningar för skada på mark och andra ersättningar för skada eller intrång. I regel bör avskrivning inte heller beräknas för kostnad för arbeten, som är av beståndande karaktär och som kan antas bli nyttiggjorda även vid en förnyelse av anläggningen.

Reglerna för beräkning av kraftverks värde enligt anläggningskost­nadsmetoden kompletteras i trettonde stycket med ett stadgande om att värdet i vissa fall får jämkas. Om anläggningskostnadsmetoden med hänsyn till anläggningens ålder eller mindre goda utförande eller på grund av exceptionellt goda och väl tillvaratagna utbyggnadsbeting­elser eller av andra orsaker skulle i visst fall leda till ett uppenbarligen oriktigt resultat, får värdet jämkas efter vad som finnes skäligt.

Beträffande slutligen kraftverk till direkt drivna anläggningar anges i fjortonde stycket att reglerna i punkt 3 av anvisningarna till 9 § inte bör erhålla tillämpning, om anläggningen lämpligen kan i sin helhet uppskattas enligt de för taxering av fastighet i allmänhet gällande grun­derna. Nu avsedda anläggningar utgörs till övervägande delen av kvar­nar, sågar och liknande smärre anläggningar.

3,3,2 Promemorian

Vattenkraftverk,   jämkningsfaktor   avseende   ut­byggda vattenfall, m.m,

I promemorian sägs att bestämmelserna i punkt 3 av anvisningarna till 9 § KL uttryckligen bör begränsas till att gälla vattenkraftverk. Ordet kraftverk bör därför bytas ut mot vattenkraftverk. Vidare bör den be-

 

Prop. 1974:116                                                        22

skrivning av avkastningsmetoden som finns i sjätte stycket förenklas och förkortas.

I fråga om val av värderingsmetod beträffande vattenkraftverk godtas i promemorian den mening, på vilken gällande bestämmelser i KL byg­ger, nämligen att då tillfredsställande uppgifter för tillämpning av av­kastningsmetoden vanligen inte torde stå till förfogande bör marknads­värdet av vattenkraftverk i regel uppskattas enligt anläggningskostnads­metoden på sätt som anges i hithörande bestämmelser i KL,

Värdet av vattenfall som hör till ett kraftverk (fallvärdet) bör, såsom i gällande bestämmelser anges, uppskattas som om det vore outbyggt, I promemorian diskuteras fallvärdet av utbyggt vattenfall, då det kraft­verk som fallet hör till är nedslitet och kan förväntas inte bli förnyat.

De särskilda sakkunniga, som på uppdrag av chefen för finansde­partementet utarbetade förslag till anvisningar för uppskattning av fall­värde till 1970 års allmänna fastighetstaxering, anförde i samband med sitt förslag till anvisningarna bl. a.

"Givetvis skall sådana strömfall anses sakna fallvärde, där hinder för utbyggad kan väntas föreligga på grand av naturvårdsintressen eller andra vattenkraften motstående intressen eller där ägaren kan göra sannolikt att fallet är ekonomiskt inte utbyggnadsvärt. Likaledes bör, när det gäller strömfall, som tillgodogörs i kraftverk, vilka sedan de blivit nedslitna kan antas inte bli förnyade och vattenkraften till följd därav inte vidare utnyttjad, fallvärdet reduceras till att avse endast kraftverkets återstående drifttid. Till ledning vid beräkning av detta re­ducerade fallvärde har vi infört en jämkningsfaktor C4 vars storlek angivits i tabell 6."

Den föreslagna tabell 6 hade följande utseende:

 

"Kraftverkets återstående drifttid

Faktor C4

1— 5 år

0,2

6—10 "

0,4

11—20 "

0,6

över 20 "

1,0"

Den till tabellen anslutande texten hade följande lydelse:

"Finns grundad anledning anta att ett utbyggt vattenfall inte kommer att vidare tillgodogöras, sedan det nuvarande kraftverket blivit ned­slitet och tagits ur drift, reduceras fallvärdet till att avse endast kraft­verkets återstående drifttid. Härvid tillämpas de faktorer som anges i tabell 6."

Vid remissbehandlingen accepterades förslaget om införande av den nya jämkningsfaktorn genomgående men i 1970 års anvisningar om­nämndes inte den föreslagna jämkningsfaktorn C4.

I promemorian ansluter man sig till den år 1969 allmänt godtagna uppfattningen att en sådan jämkningsfaktor bör införas.

Enligt promemorian bör åttonde stycket av anvisningspunkt 3 kom­pletteras. Där bör anges att, om det finns grundad anledning att anta

 

Prop. 1974:116                                                        23

att vattenkraften i fallet inte kommer att tillgodogöras efter det att det befintliga kraftverket blivit nedslitet och tagits ur drift, sådan yt­terligare jämkning av normalvärdet per effektenhet bör vidtas att vär­det av vattenfall kommer att avse endast kraftverkets återstående drift­tid. De detaljföreskrifter som behövs för tillämpning av den nya jämk­ningsregeln bör tas in i de anvisningar för taxeringen som RSV förut­sätts skola utfärda.

Anledning att ändra bestämmelserna om taxering av mark på land som hör till kraftverket (utmålsvärde) föreligger enligt promemorian inte.

Värderingsunderlag för kraftverksbyg'gnaderna I reglerna om värdering av kraftverket i övrigt (värde av byggnader) bör enligt promemorian den tyngande exemplifieringen av kostnader som skall medräknas mönstras ut ur KL och i stället tas in i RSV:s anvisningar. Alltjämt bör dock, för att därigenom styra anvisningarnas innehåll, i lagtexten behållas vissa mera principiella bestämmelser an­gående kostnader för skadeförebyggande åtgärder, ersättningar för ska­da eller intrång samt kostnader för provisoriska åtgärder i samband med anläggandet av kraftverket. Vidare bör alltjämt i lagtexten anges att den omständigheten, att kostnadema avser fastighet som inte ingår i den taxeringsenhet på vilken kraftverket är beläget, inte utgör hinder för att kostnaderna medräknas. Man bör även behålla det stadgandet att i produktionskostnaden inte skall inräknas kostnader för förvärv av sådan rätt till vattenfall och utmål, till vilken hänsyn skall tas vid fallvärdets och utmålsvärdets bestämmande, samt kostnader för bygg­nader eller arbeten till vilkas värden hänsyn skall tas vid taxering av annan taxeringsenhet än den, på vilket kraftverket är beläget.

Enligt elfte stycket av anvisningspunkten 3 till 9 § KL skall i pro­duktionskostnaden inte inräknas kostnader för framställande eller för­värv av föremål av lös egendoms natur som behövs för kraftverkets drift, I anslutning härtill erinras i promemorian om att i en inom fi­nansdepartementet upprättad promemoria (Ds Fi 1973: 7) angående fastighetsbegreppet i skatterätten, m, m, föreslagits bl, a, nya regler om taxeringen av s, k, industritillbehör dvs, egendom som avses i 2 kap, 3 § jordabalken (IB), I nyssnämnda lagrum anges att till fastighet, som helt eller delvis är inrättad för industriell verksamhet, hör — förutom byggnader och andra anläggningar, som avses i 2 kap, 1 § JB, samt s, k, byggnadstillbehör — även maskiner och annan utrustning som tillförts fastigheten för att användas i verksamheten huvudsakligen på denna, dock ej fordon, kontorsutrustning och handverktyg. Trots att industritillbehören sålunda civilrättsligt hör till fastigheten såsom en del av denna, skall värdet därav enligt departementspromemorian inte ingå i fastighetens taxeringsvärde.  Det bör  emellertid  anmärkas  att

 

Prop. 1974:116                                                       24

t, ex, turbiner och generatorer i kraftverk samt andra maskiner av så­dant värde och sådan storlek, att industribyggnadens användning och värde är helt beroende av den maskinella utrustningen i fråga, inte räknas som industritillbehör utan som byggnadstillbehör, varför deras värde skall ingå i fastighetens taxeringsvärde.

I prop, 1973: 162 har framlagts förslag, som i sak överensstämmer med nyssnämnda i promemorian (Ds Fi 1973: 7) angående fastighets­begreppet i skatterätten, m. m, föreslagna bestänunelser.

1 promemorian angående taxering av vattenfallsfastigheter behand­las frågan om industritillbehören utförligt i det bifogade utkastet till RSV:s anvisningar och i motiveringen till utkastet. Mot bakgrund av den föreslagna regleringen av hithörande frågor behöver man enligt pro­memorian inte behålla bestämmelsen i elfte stycket av punkt 3 av an­visningarna att i produktionskostnaderna för kraftverket inte skall in­räknas kostnader för framställande eller förvärv av för kraftverkets drift erforderliga föremål av lös egendoms natur. Bestämmelsen bör därför utmönstras ur KL. Däremot kan det i tydlighetens intresse vara lämpligt att i RSV:s anvisningar rörande taxering av vattenfallsfastig­heter erinras om att värdet av sådana föremål inte skall medräknas.

Omräkning, avskrivning, m. m.

Regler angående omräkning av den faktiska anskaffningskostnaden till värdet vid den tidpunkt taxeringen avser återfinns i tolfte stycket av punkt 3 av anvisningarna till 9 § KL. Det anges bl, a, att anskaffnings­kostnaden skall i och för omräkningen fördelas på kostnadsgrapperna byggnadsarbeten, turbinutrustning, elektrisk utrustning och maskinut­rustning i övrigt, I praktiken har emellertid gjorts en uppdelning pä kostnadsgrupperna vatten- och husbyggnader, maskinutrustning och skadeersättningar. Frågan om anskaffningskostnadens fördelning på kostnadsgrupper är enligt promemorian inte av den art att den bör de-taljregleras i KL. I lagtexten behöver bara anges att anskaffningskost­naden vid omräkningen skall fördelas på det antal kostnadsgrupper, som finns erforderligt. Detaljreglering av fördelningsfrågan bör sedan ske genom RSV:s anvisningar. Detta bör ske på samma sätt som vid 1970 års taxering.

Omräkning av den faktiska anskaffningskostnaden skall ske till värdet vid den • tidpunkt taxeringen avser vilket f. n. är taxeringsårets ingång. Emellertid skall taxeringsvärde år 1975 generellt åsättas till 75 % av taxeringsenhetens marknadsvärde, därvid marknadsvärdet skall bestäm­mas med hänsyn till det allmänna prisläget vid ingången av året före taxeringsåret i enlighet med de närmare föreskrifter RSV meddelar. Detta bör enligt promemorian medföra att omräkningen av den faktiska anskaffningskostnaden för ett kraftverk skall avse värdet vid ingången av året före taxeringsåret.

 

Prop. 1974:116                                                        25

Enligt tolfte stycket av punkt 3 av anvisningarna till 9 § får avskriv­ning inte beräknas för kostnad, avseende ersättningar för skada på mark och andra ersättningar för skada eller intrång. Denna bestämmelse bör enligt promemorian behållas, dock med viss förenkling av ordalagen. Vidare sägs i lagrummet att avskrivning i regel inte heller bör beräknas för kostnad för arbeten, vilka är av beståndande karaktär och tillika kan antas bli nyttiggjorda jämväl vid en förnyelse av anläggningen. Därmed torde avses bl. a. vissa avloppstunnlar, större jorddammar och jämförliga markanläggningar. Sådana anläggningar torde emellertid enligt de särskilda sakkunnigas anvisningar vid 1970 års fastighets­taxering regelmässigt ha behandlats som sådana vatten- och husbygg­nader för vilka avskrivning medgetts. Då man i promemorian tagit ställning till frågaii, om det nu diskuterade stadgandet bör kvarstå i KL eller ej, har beaktats att avdrag vid inkomsttaxeringen numera med­ges för avskrivning av markanläggningar i fråga om både rörelse och jordbruksfastighet. Vidare har beaktats att regelsystemet förenklas om förevarande bestämmelser utmönstras samt att den inverkan på kraft­verkets marknadsvärde, som den "beståndande" karaktären hos dessa markanläggningar medför, kan beaktas då man fastställer avskrivnings­procenten för kostnadsgruppen vatten- och husbyggnader. Med hänsyn härtill föreslås i promemorian att man slopar förbudet mot att beräkna avskrivning på ifrågavarande markanläggningar,

I promemorian anges att avskrivningsprocenten vid 1970 års taxering enligt de anvisningar som lämnats av särskilda sakkunniga var 2 för vatten- och husbyggnader samt 3,5 för maskinutrustning. I de fall då anläggningskostnaden inte kunde delas upp på förekommande kostnads­grupper fick avskrivning ske efter 2,5 % om året. Normer för avskriv­ningsprocent, spärr vid avskrivningen o, d, bör enligt promemorian meddelas av RSV. I promemorian föreslås ändring av avskrivningspro­centen vid 1970 års taxering endast i fråga om maskinerna. För dessa bör avskrivningsprocenten enligt promemorian bestämmas till 4. Skälet till detta är att en viss utökning skett av den grupp maskiner, som skall ingå i underlaget for värdet av byggnader, samt att maskinerna på grund av den relativt snabba tekniska utvecklingen sannolikt har en kortare livslängd numera. Såsom spärr för avskrivning föreslås oföränd­rat 35 % av nyanläggningsvärdet. Spärrvärdet bör i vissa fall kunna jämkas.

I anvisningarna vid 1970 års fastighetstaxering angavs, att avskriv­ning inte fick göras på kostnad som avser ersättning för skada på mark eller annan ersättning för skada och intrång och därmed jämförliga kost­nader. Därmed torde främst ha avsetts sådana utrednings- och process­kostnader som har samband med regleringen i ersättningsfrågorna. Dessa kostnader kan uppgå till avsevärda belopp. Sådana kostnader bör inte räknas som avskrivningsbara. De har nämligen samma karaktär av en-

 

Prop. 1974:116                                                        26

gångskostnad för förvärv av en icke tidsbegränsad rätt som själva er­sättningsbeloppen. Bestämmelse därom bör enligt promemorian införas i punkt 3 av anvisningarna. Där bör anges att avskrivning inte får be­räknas för kostnad, som avser ersättningar för skada eller intrång eller för därmed sammanhängande utrednings- och rättegångskostnader.

Jämkningsfaktor avseende lönsamheten

Om anläggningskostnadsmetoden i visst fall med hänsyn till anlägg­ningens ålder eller mindre goda utförande eller på grund av exceptionellt goda och väl tillvaratagna utbyggnadsbetingelser eller av andra orsaker leder till ett uppenbarligen oriktigt resultat, får det enligt nuvarande trettonde stycket av pimkt 3 av anvisningarna till 9 § KL jämkas efter skälighet. Denna jämkningsregel torde i praktiken inte ha haft den kor­rigerande effekt som åsyftats därmed. Jämkningsregeln bör därför en­ligt promemorian ges en annan utformning.

Ett ytterligare — och betydelsefullt — skäl att ompröva denna jämk­ningsregel sägs ligga i att taxeringsvärdet skall åsättas till belopp, som motsvarar 75 % av taxeringsenhetens marknadsvärde, därvid marknads­värdet uppskattas enligt ortsprismetoden, avkastningsmetoden eller an­läggningskostnadsmetoden. I det föregående har framhållits, att ett värde som beräknats enligt anläggningskostnadsmetoden inte är lik­ställt med ett enligt ortsprismetoden beräknat marknadsvärde med mindre än att en justering sker med hänsyn till den vinst som är att på­räkna vid en försäljning.

Beträffande vattenfallsfastigheter torde vid 1970 års allmänna fastig­hetstaxering — i motsats till vad som gällde i fråga om andra fastig­hetstyper — genomgående ha tillämpats en taxeringsvärdenivå av 100 % av det uppskattade värdet. Om taxeringsvärdet för vattenfallsfastigheter vid 1975 års allmänna fastighetstaxering skulle fastställas till 75 % av ett enligt oförändrade grunder beräknat anläggningskostnadsvärde, skulle taxeringsvärdena genomgående bli 25 % lägre än de skulle blivit vid tillämpning av 1970 års normer. En sådan sänkning av taxeringsvärdena torde emellertid enligt promemorian inte vara sakligt befogad och skulle knappast accepteras av kraftverkskommunerna.

Det är därför ofrånkomligt, sägs det i promemorian, att en viss jämk­ning av värde av byggnader sker för att 75 %-regeln skall kunna till-lämpas beträffande vattenfallsfastigheter. En jämkning är påkallad även för att skapa ökad relativ rättvisa såväl mellan de olika kraftverken inom ett flodområde som mellan kraftverk inom skilda flodområden.

I promemorian redovisas olika metoder för att åstadkomma åsyftad jämkning av värde av byggnader. Man har sluthgen valt lösningen att den jämkning av anläggningskostnadsvärdet för ett kraftverks byggnader m, m,, som erfordras för att detta värde skall bli likställt med ett enligt ortsprismetoden bestämt värde, bör ske med hänsyn till respektive kraft­verks godhet ur lönsamhetssynpunkt. Det kan dock enligt promemorian

 

Prop. 1974:116                                                       27

inte komma i fråga att göra en detaljerad avkastningsberäkning. En godtagbar sådan beräkning kan i regel inte göras bl, a, på grund av de integrerade förhållanden som föreligger inom elproduktions- och eldistributionsområdena. Vad som åsyftas är en bedömning i stort av respektive kraftverks godhet ur lönsamhetssynpunkt. Denna bedömning bör ske på grundval av, å ena sidan, kraftverkets produktionsförmåga och dess läge i förhållande till betydelsefulla avsättningsområden och, å andra sidan, anläggnings-, drifts- och underhållskostnaderna för kraft­verket samt kostnadema för i kraftverket nyttiggjorda regleringar. Bedömningen bör alltså ske på grandval av vissa faktiska förhållanden och utmynna i att respektive kraftverk med hänsyn till sin godhet ur lönsamhetssynpunkt bedöms vara "mindre gott", "normalt", "gott" eller "mycket gott".

Självfallet kan, sägs det i promemorian, delade meningar råda om vilka jämkningstal som bör svara mot godhetsklasserna. Detta är naturligt, eftersom kraftverk praktiskt taget aldrig går i försäljning och möjlighet därför inte föreligger att jämföra ett enligt värderingsreglerna beräknat marknadsvärde med faktiskt föreliggande försäljningspriser. En viss försiktighet vid bestämmandet av jämkningstalen är därför befogad. I promemorian har man stannat vid att förorda de jämkningstal som anges i nedanstående uppställning.

 

Kraftverket uppskattat efter

Jämkningstal

dess godhet ur lönsamhetssyn-

 

punkt

 

Mindre gott

1,0

Normalt

1,1

Gott

1,2

Mycket gott

1,3

I anslutning tUl de föreslagna jämkningstalen erinras om att jämk­ningstalen är avsedda att tillämpas på kostnadsvärdet av ett kraftverks byggnader m, m,, dvs, på ett värde som är nedskrivet med hänsyn till anläggningens ålder och bruk. Detta kan sägas innebära att, ehuru för­säljningsvinsten inte bör vara avskrivningsbar, en viss avskrivning av försäljningsvinsten indirekt medges. Jämkningstalen kan därför till sin verkan anses vara något lägre än vad de siffermässigt är,

I enlighet med det anförda föreslås i promemorian att bestämmel­serna i nuvarande trettonde stycket i punkt 3 av anvisningarna till 9 § utmönstras. De bör ersättas med en regel av innebörd att vid bestäm­mande av värde av byggnader den faktiska anskaffningskostnaden, sedan denna uppräknats enligt index och efter det erforderliga avskriv­ningar beräknats, jämkas uppåt i den mån så finnes skäligt med hänsyn till, å ena sidan, kraftverkets produktionsförmåga och dess läge i för­hållande till betydelsefulla avsättningsområden och, å andra sidan, kost­naderna för kraftverket och för däri nyttiggjorda regleringar.

I promemorian föreslås vidare att i RSV:s anvisningar för 1975 års

 

Prop. 1974:116                                                        28

allmänna fastighetstaxering anges de godhetsklasser och de däremot svarande jämkningstal, som skaU ligga till grund för jämkningsförfa­randet.

För att jämkningsförfarandet skall kunna på avsett sätt bidra till ett rättvisare taxeringsresultat bör enligt promemorian förfarandet detalj-regleras genom RSV:s försorg och under medverkan av opartiska sak­kunniga. Det anges att RSV före det egentUga taxeringsarbetets början bör sammankalla konsulenterna för taxering av vattenfallsfastigheter till ett möte för diskussion om principerna för bestämning av jämknings­talen.

3,3.3 Remissyttrandena

Förslagen om ändringar av reglerna i KL om uppskattning av värde av byggnader på kraftverk har godtagits av den övervägande delen av remissinstanserna. Förslagen om jämkningsregler avseende dels ut­byggda vattenfall dels värde av byggnader med hänsyn till kraftverkets lönsamhet har emellertid föranlett skilda ställningstaganden.

Den föreslagna jämkningsfaktorn för utbyggda vattenfall tillstyrks av flertalet remissinstanser som yttrat sig där­om. Detta gäller bl, a, statens vattenfallsverk, länsstyrelsen i Västman­lands län och Svenska kraftverksföreningen. Länsstyrelsen i Västman­lands län anför bl, a, att den föreslagna ändringen är väl motiverad. Denna regel kommer att bli tillämplig inom Västmanland, där många vattenfall utbyggdes mycket tidigt av mdustrier och bruk men där sam­tidigt också vissa fallsträckor fått ligga outbyggda och för vilka ekono­min i en framtida utbyggnad är synnerligen oviss. Svenska kraftverks­föreningen anser att den föreslagna jämkningen av normalvärdet är yt­terligt befogad och har blivit nödvändig genom de senare årens utveck­ling.

RSV är negativ mot förslaget om jämkning av fallvärdet på utbygg­da vattenfall. Verket anför bl, a, att jämkning av den föreslagna typen inte har skett vid tidigare allmänna fastighetstaxeringar. Promemorian innehåller inte något exempel på eller antydan om att vattenkraftverk kommit att taxeras för högt på grund av att den föreslagna regeln sak­nats. Enligt RSV:s mening har tillräckliga skäl för den föreslagna jämk­ningsregeln inte framförts. Den extra försiktighet med vilken uppskatt­ningen av värdet av ett kraftverk i något undantagsfall bör ske kan och skall iakttas redan med den i punkt 2 av anvisningarna till 9 § KL intagna generella bestämmelsen om skälig nedsättning av taxeringsvär­det, då säkerheten vid uppskattningen av taxeringsenhets marknadsvärde Ur lägre än normalt. De anvisningar som RSV senare förutsätts utfärda kan innehålla särskilt påpekande härom.

Förslagen om avskrivningsprocent, spärrregler m. m. i utkasten till RSV:s anvisningar har föranlett åtskillig diskussion. Flertalet remiss-

 

Prop. 1974:116                                                        29

instanser har inte några erinringar mot förslagen. RSV och statens vattenfallsverk anser dock att avskrivningsprocenten bör vara gemen­sam för byggnader och tillbehör samt att denna bör uppgå till 3. Svenska kraftverksföreningen förordar att avskrivningsprocenten för byggnader bestäms till 3 eller alternativt att gemensam avskrivning på byggnader och tillbehör beräknas efter 3,5 %. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att man bör överväga att bestämma avskrivningsprocenten för tunnlar och dammar till 1.

Förslagen om spärr för avskrivningen har i det närmaste genomgående mottagits positivt. Statens vattenfallsverk och Svenska kraftverksför­eningen anser dock att spärren borde sänkas till 20 % av nyanläggnings­värdet.

Förslaget att vid beräkning av värde av byggnader tillämpa en jämkningsfaktor hänförlig till kraftverkets lönsamhet tillstyrks av flertalet remissinstanser bl. a. RSV samt länsstyrelserna i Västmanlands och Kopparbergs län. En del remissin­stanser lämnar den principiella uppläggningen av förslaget utan erinran men har vissa invändningar mot den tekniska utformningen av detsam­ma. Förslaget avstyrks av några remissinstanser, bl, a. statens vatten­fallsverk och Svenska kraftverksföreningen.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att förslaget till bedömning av anläggningen som helhet på grund av godheten ur lönsamhetssynpunkt — sett utifrån anläggningskostnadsvärdet och elproduktionen för re­spektive kraftverksanläggning — utgör en god vägledning vid taxerings­arbetet. Ett liknande förfaringssätt användes vid 1970 års taxering i Kopparbergs län, RSV anser att metoden att Idassa kraftverken från lön­samhetssynpunkt innebär en godtagbar lösning för att beräkna påslaget på kostnadsvärdet för försäljningsvinsten, RSV anser emellertid att me­toden förutsätter erforderliga preciseringar. Beträffande de föreslagna jämkningstalen föreslår RSV en anpassning till aktuell produktionskost­nadsutveckling för kraftverk.

Kammarrätten i Stockholm anser att det varit naturligt om man ge­nom beräkningsmetoden nått fram till inte såsom föreslagits värdet av ett mindre gott kraftverk utan i stället ett värde, som avsett ett kraftverk av normal godhetsgrad. Detta värde kunde sedan korrigeras uppåt eller nedåt vid ax-vikande godhetsgrad. Vad angår de ifrågasatta godhetsgra­derna — mindre gott, normalt, gott och mycket gott — vill kammar­rätten inte invända mot antalet av dem. Däremot synes deras beteck­ningar inte genomgående vara väl valda. Ett "normalt" kraftverk torde vara att anse som "gott" enligt vanligt bedömande. Möjligen löses frå­gan enklast genom att avstå från beskrivande ord och bara tala om godhetsgrad 1, 2, 3 och 4. Även om koefficienten för den lägsta god­hetsgraden är 1.0 innebär givetvis en tillämpning av detta tal en faktisk värdenedräkning. Kammarrätten vill rikta uppmärksamheten på att den

 

Prop. 1974:116                                                        30

uppsatta spärren för värdenedsättning genom avskrivning kan genom­brytas med hänsyn till särskilda värdenedsättande förhållanden. Sker detta kan ifrågasättas om inte den ytterligare värdenedräkning, som de facto sker genom att den för den lägsta godhetsgraden angivna ko­efficienten 1,0 används, innebär, eller kan innebära, ett dubbelt beak­tande av kraftverkets mindre goda skick. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att man — för att uppnå det resultat som åsyftas med den aktuella jämkningsfaktorn —■ i ett första moment bör försöka åstadkomma rätt­visa mellan kraftverk av olika godhetsgrad medelst en jämkning med faktorn 0,9, 1,0 eller 1,1. I ett andra skede bör samtliga byggnadsvärden ökas med t. ex. 15 %, varigenom ett uppskattat marknadsvärde kan anses uppnått. Därvid blir amplituden mellan kraftverk av olika god­hetsgrad något mindre medan medelvärdet torde bli tämligen oförändrat.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län finner det inte uteslutet, att mark­nadsvärdet för kraftverksbyggnader i något enskilt fall kan vara lägre än det till nuvärde omräknade anläggningskostnadsvärdet. Jämknings­regeln föreslås därför ändrad så, att den även kan leda till marknads­värden, som är lägre än de till nuvärden omräknade anläggningskostnads­värdena.

Sveriska kommunförbundet anför bl. a. att effekten av de föreslagna reglerna om uppräkningen av kraftverks värde med hänsyn till dess godhet ur lönsamhetssynpunkt inte — såvitt man kan förstå — på långt när kan uppväga effekten av huvudregeln om en taxeringsvärdenivå av 75 % av marknadsvärdet och förslagen i promemorian i övrigt, som i allt väsentligt synes innebära jämkning nedåt vid beräkning av mark­nadsvärdet. Dessa från kommunemas synpunkt negativa effekter av de nyligen ändrade reglerna bör elimineras eller mildras. Detta synes kunna ske på olika sätt. En utväg är att ändra skalan för jämkningstalen. Ett annat sätt är att bibehålla den nuvarande procentsatsen — 3,5 % — för avskrivning av maskiner. Åtskilliga anläggningar, t. ex. större jord­dammar, bergtunnlar och bergrum, har avsevärt längre livslängd än 50 år. En minskning av avskrivningsprocenten, som föreslagits till 2 %, synes också kunna övervägas. Vidare kan ifrågasättas om den nuvaran­de spärren för värdenedsättning genom avskrivning, 35 %, är riktigt avvägd. En höjning till 40 % kan vara motiverad och ägnad att mot­verka för låga byggnadsvärden och därmed taxeringsvärden.

Statens vattenfallsverk anför bl, a. att, om avsikten varit att värdet skall ställas i viss relation till de faktiska kostnaderna, föreligger inte be­hov av någon jämkningsregel utöver den som gäller för jämkning av normalvärdet per effektenhet. Värdet av goda utbyggnadsförhållanden ligger i fallets geografiska läge, berggrand, topografi etc. och skall till­föras fallvärdet. Sämre utbyggnadsförhållanden sänker givetvis värdet på fallet. Exempel finns också på att kraftverk byggs utan rent företags­ekonomisk lönsamhet. Vattenfallsverket föreslår därför att möjligheterna

 

Prop. 1974:116                                                                      31

till jämkning av fallvärdet ökas och att RSV:s anvisningar utformas med den inriktningen. Vattenfallsverket delar vidare inte meningen att det är ofrånkomhgt att en viss jämkning av värde av byggnader sker för att 75 %-regeln skall kunna tillämpas beträffande vattenfallsfastig­heter. Motivet att "en sänkning av taxeringsvärdena sedan föregående allmänna fastighetstaxering inte torde vara sakligt befogad och skulle knappast accepteras av kraftverkskommunema" kan inte godtas av kraftverksägarna som tillräckligt underlag för en ny jämkningsfaktor. Svenska kraftverksföreningen anser att det inte finns tillräckliga skäl att införa den jämkning uppåt som föreslagits, eftersom de förändrade grunderna för beräkning av fallvärde och byggnadsvärde kompenserar större delen av den från 100 % till 75 % sänkta taxeringsvärdenivån. Rent principiellt anser föreningen att det måste vara vattenfallet och inte byggnaden som är bärare av de eventuella övervärden som ligger i goda utbyggnads- och avsättningsförhållanden, goda regleringsmöjlig­heter och korta överföringsavstånd. Att jämka med hänsyn till i stort sett samma förhållanden i ohka led av beräkningama synes få till följd att man i slutresultatet knappast kan överblicka i hur stor grad för­hållandena tillåtits påverka slutresultatet. Det kan vidare ifrågasättas om detaljberäkningarna vid framtagande av ett anläggningskostnads­värde är berättigade, om man till sist gör en nära nog godtycklig upp­räkning med upp till 30 %. Ett sådant förfarande kan befaras medföra processer om snart sagt varje taxering.

Några remissinstanser har uttalat sig om det föreslagna förfarandet för bestämningen av godhetsklasser och RSV:s arbete med anvisning­arna även i övrigt. Svenska kraftverksföreningen anser det angeläget att anvisningarna utformas i samråd med representanter för vattenkrafts­intresset.

3.4 Regleringsdamm

3.4.1    Nuvarande ordning

Enligt sista stycket av punkt 3 av anvisningarna till 9 § KL skall värdet av regleringsdamm med tillhörande mark uppskattas enligt de regler som gäller i fråga om kraftverk vid uppskattning av dels mark på land, som tas i anspråk för anläggningen med bostadshus, dels ock i kraftverk ingående byggnader. Till följd därav ingår i anskaffnings­kostnaderna för dammen även ersättningar för skada på mark och andra ersättningar för skada eller intrång samt kostnader för rens­ningar och skadeförebyggande åtgärder m. m.

3.4.2    Promemorian

I promemorian förordas en förenkling i formellt hänseende av bestäm­melserna om taxering av regleringsdamm, varigenom exemplifieringen

 

Prop. 1974:116                                                                       32

av de hithörande kostnaderna utmönstras ur KL och i stället hänförs till RSV:s anvisningsområde,

I fråga om bestämmelsernas sakliga innehåll föreslås inte någon ändring, I promemorian anförs att någon jämkningsregel, motsvarande den som föreslagits för kraftverk och som skall vara hänförlig till deras godhetsgrad, inte bör införas för regleringsdammarna. Syftet med den jämkningsregel som föreslagits för kraftverksbyggnaderna är att ta fram ett värde av byggnader som också innefattar påräknelig vinst vid försäljning av anläggningen. Någon direkt tillämpning av denna jämk-ningsgrund är inte möjlig i fråga om regleringsdammar. Fristående för­säljning av en regleringsdamm är knappast tänkbar och det får sålunda anses i viss mån oegentligt att tala om påräknelig försäljningsvinst för en regleringsdamm. En regleringsdamms skötsel i ekonomiskt hänse­ende baseras på bidrag av vederbörande kraftverk, så avpassade att täckning för kostnaderna erhålls. Det övervärde, som må anses före­ligga, framkommer därför vid eventuell försäljning av de kraftverk, till vars förmån regleringen vid dammen sker,

3,4,3 Remissyttrandena

De flesta remissinstanserna har lämnat förslagen om taxering av regleringsdammar utan erinran. Några anser att den jämkningsfaktor, som föreslagits beträffande kraftverksbyggnader och som är hänförlig till kraftverksanläggningarnas godhetsgrad, också skall tillämpas vid värderingen av regleringsdammar, RSV anser att systemet, om det även gällde för regleringsdammar, skulle medföra en rättvisare fördel­ning av kraftverksföretagens vinster mellan kommuner, om kraftverk och regleringsdamm ligger i skilda kommuner,

3.5 Ersättningskraft

3,5,1 Nuvarande ordning

Enligt näst sista stycket av punkt 3 av anvisningarna till 9 § KL får avdrag ske för skyldighet att leverera ersättningskraft, grundad på vattenlagen (1918: 523, VL), oavsett om uppskattningen av kraftverks värde sker enligt avkastningsmetoden eller enligt anläggningskostnads­metoden. Rättighet att utfå sådan kraft skall, i den mån rättigheten kan utnyttjas av den fastighet varmed den är förenad, tas i betraktande vid dess taxering. Vid bestämmandet av värdet av skyldighet att leverera ersättningskraft och rättighet att utfå sådan kraft skall, då uttagnings­kostnaden för kraften betalas med pengar, hänsyn tas dels till den del av nämnda kostnad, som utgör underhålls- och driftkostnad, dels till den del av den i uttagningskostnaden ingående anläggningskostnaden som är ogulden vid den tidpunkt taxeringen avser.

Frågan  om  ersättningskraft regleras  i 9  kap,  VL,  Om  någon  på

 

Prop. 1974:116                                                        33

grund av stadgandena i 2 kap. 5 eller 6 § VL berättigas att tillgodogöra sig annan tillhörig vattenkraft, skall ersättning för vattenkraften enligt 9 kap. 13 § VL utgå genom tillhandahållande av motsvarande kraft­belopp, om och i den mån ersättningens utgivande i kraft prövas inte medföra olägenheter av betydenhet för ena eller andra parten. Kraft, som sålunda lämnas i ersättning, skall tillhandahållas från den för vattenkraftens utnyttjande avsedda anläggningen. Genom domstolens ersättningsbeslut enligt 9 kap. 13 § knyts skyldigheten att leverera ersättningskraft till kraftverksfastigheten och rättigheten till kraften till den fastighet som avstått vattenkraft. Endast med domstolens medgivan­de kan rättigheten flyttas från sistnämnda fastighet till annan fastighet, dock endast till fastighet i närheten av det strömfall, varifrån vatten­kraften gått förlorad, eller av det varifrån ersättningen lämnas.

3.5,2 Promemorian

I promemorian lämnas en redogörelse för det tidigare rättsläget på förevarande område. Det framhålls att med ersättningskraft grundad på VL har i praxis, under vissa förutsättningar, jämställts ersättningskraft som utgår enligt avtal. Såväl i de särskilda anvisningama för taxering av outbyggt vattenfall vid 1970 års allmänna fastighetstaxering som i en av RN meddelad anvisning för denna taxering anges, att med ersätt­ningskraft enligt VL jämställs ersättningskraft enligt avtal under förut­sättning att vattendomstol fastställt avtalet eller såsom villkor för vat­tenkraftens tillgodogörande förpliktat kraftverksägaren såsom ägare av anläggningen att fullgöra den avtalade kraftleveransen. Såsom ytter­ligare förutsättning för ett sådant jämställande skulle gälla, att skyl­digheten att tillhandahålla ersättningskraften liksom rätten till denna var bunden till i avtalet eller domen angivna fastigheter. De sålunda meddelade anvisningama var motiverade av eller i vart fall stöddes av ett avgörande i regeringsrätten år 1952 (Regeringsrättens årsbok 1952 ref. 24). — Avtal om ersättningskraft, som inte fastställts av vatten­domstol, skulle däremot enligt anvisningama för 1970 års taxering inte beaktas vid fastighetstaxering. Detta uttalande stod i överensstämmelse med vad föredragande departementschefen anförde vid tillkomsten år 1932 av bestämmelserna i KL om ersättningskraft.

Efter tillkomsten av anvisningarna till 1970 års taxering är sakläget emellertid numera förändrat både i vattenrättsligt och i skatterättsligt hänseende sägs det i promemorian. Högsta domstolen har i referatmål (Nytt Juridiskt Arkiv 1960 s. 488) avvisat ett yrkande om fastställelse av avtal om leverans av ersättningskraft. Avtalen hade träffats före anhängiggörande av målet om tillstånd för vattenkraftanläggningen.

Efter denna dom torde det inte ha förekommit att vattendomstol fastställt avtal, varigenom kraftverksbyggare förvärvat ägande- eller ser­vitutsrätt till vattenkraft mot vederlag i form av ersättningskraft, eller

3    Riksda"cn 1974.1 saml. Nr 116

 

Prop. 1974:116                                                        34

att vattendomstol såsom villkor för vattenkraftens tillgodogörande för­pliktat kraftverksägaren att fullgöra sålunda avtalad kraftleverans. Däre­mot kvarstår givetvis kraftverksägarnas skyldighet att leverera ersätt­ningskraft enligt tidigare meddelade beslut av vattendomstol,

I promemorian erinras i detta sammanhang om att vattenlagsutred­ningen år 1972 avgett ett betänkande (SOU 1972: 14) Revision av vat­tenlagen. Del 2 i vilket bl, a, föreslagits att de enligt VL gällande be­stämmelserna om ersättning genom kraftöverföring skall utmönstras ur lagen. Enligt förslaget får bestämmelserna om ersättningskraft dock viss motsvarighet i nya regler om s, k, andelskraft,, vilka främst går ut på att tillförsäkra innehavare av mera betydande falldelar inom en större utbyggnadssträcka i en älv rätt att på samma villkor som sökanden till kraftanläggningen ta del i kraftproduktionen i förhållande till sin an­del i den vattenkraft, som skall tillgodogöras. Rätten till andelskraft är en personlig rätt, som inte är knuten till viss fastighet. Den har så­lunda i den berättigades hand otvetydigt karaktär av lös egendom. Trots att skyldigheten att leverera andelskraft avses vara bunden vid kraftstationsfastigheten kan därför hänsyn inte tas till denna skyldighet vid fastighetstaxeringen. Det finns nämhgen inte någon härskande fas­tighet, till vilken man kan överföra det värde varmed kraftstationsfas­tighetens taxeringsvärde skulle minskas till följd av skyldigheten att le­verera andelskraft. Det torde sålunda få ankomma på parterna själva att — i den mån så anses erforderligt — vid träffande av avtal om andelskraft beakta även de skatterättsliga verkningar som följer av avtalet. De föreslagna nya reglema innebär emellertid inte att tidigare beslut om ersättningskraft skulle upphöra att gälla. Tvärtom stadgas i övergångsbestämmelserna till vattenlagsutredningens förslag att i fråga om ersättning, som enligt äldre lag bestämts att utgå genom överföring av kraft, skall äldre bestämmelser fortfarande äga tillämpning.

Även i skatterättsligt sammanhang har läget i fråga om beaktande av skyldighet att leverera ersättningskraft numera förändrats. 1 ett pleniavgörande har regeringsrätten tagit ställning till principfrågan om man vid fastighetstaxering skall beakta värdet av fri elektrisk kraft enligt ett av vattendomstol fastställt avtal. I ett enhälligt utslag be­svarade regeringsrätten denna fråga nekande (Regeringsrättens årsbok 1969 ref. 53).

Enligt promemorian råder det ingen tvekan om att de nuvarande bestämmelserna i punkt 3 av anvisningarna till 9 § KL angående ersätt­ningskraft, grandad på VL, bör behållas. Till följd av regeringsrättens ställningstagande i nyssnämnda pleniavgörande kommer vid 1975 års allmänna fastighetstaxering — om ändring inte sker av hithörande be­stämmelser i KL — de kraftverksägare, som vid 1970 och tidigare års taxeringar erhållit avdrag för skyldighet att leverera ersäUningskraft enligt av domstol fastställda avtal, inte att beviljas sådana avdrag med

 

Prop. 1974:116                                                        35

höjda taxeringsvärden som följd. Ä andra sidan kommer de fastigheter, med vilka rätten till ersättningskraft är enligt de fastställda avtalen förenad, att erhålla sänkta taxeringsvärden vid 1975 års taxering. En­ligt promemorian föreligger inte bärande skäl att acceptera en sådan om­fördelning av de berörda fastigheternas taxeringsvärden. Punkt 3 av anvisningarna till 9 § föreslås därför kompletterad med bestämmel­ser angående ersättningskraft, grundad på fastställda avtal, av samma . innebörd som de anvisningar som meddelats i ämnet.av de särskilda sakkunniga och RN till 1970 års taxering. Rättsläget skulle därigenom återföras till vad som gällde före regeringsrättens ifrågavarande utslag.

Frågan är emellertid om man bör stanna därvid anförs det vidare i pro­memorian. På grund av högsta domstolens prejudicerande dom år 1960 har vattendomstolarna varit förhindrade att fastställa undej 1960-talet och senare träffade avtal om ersättningskraft. I sak har dessa senare avtal emellertid samma innebörd som de tidigare, av domstol fast­ställda avtalen. Frågan är då om inte de senare träffade, ej fastställda avtalen också bör beaktas vid fastighetstaxeringen. Även om man kan hävda, sägs det i promemorian, att de av domstol fastställda avtalen är av annan valör än de icke fastställda, finns likväl ingen anledning att betvivla, att även de . sistnämnda avtalen år av seriös natur och att de kommer att iakttas av parterna. Avtalen är sålunda av beskaf­fenhet att påverka såväl kraftverkets som den mottagande fastighetens värde. Det bör vidare beaktas att, om hänsyn tas till ett inte fastställt avtal vid allmän fastighetstaxering men partema därefter i något, un­dantagsfall skulle häva avtalet, därav föranledd ändring av taxerings­värdena kommer att vidtas senast vid nästkommande allmänna fastig­hetstaxering. På grund av det anförda och med hänsyn till avtalens ser-, vitutsliknande karaktär talar enligt promemorian övervägande skäl för att även de icke fastställda avtalen om ersättningskraft bör beaktas vid åsättande av taxeringsvärde. Förutsättning härför bör emellertid. vara, att ersättningskraften utgår såsom vederlag för sådan ägande- eller serr vitutsrätt till i kraftverket tillgodogjord vattenkraft som kraftverkets ägare förvärvat. Såsom fömtsättning bör vidare gälla, att skyldigheten att tillhandahålla ersättningskraften enligt avtalet är, knuten till kraft­verket och rätten till kraften knuten till viss angiven fastighet samt att kraftleveransen inte begränsats tUl att avse endast viss tid. Bestämmelser av angiven innebörd bör införas i punkt 3 av anvisningama till 9 §.

Enligt promemorian bör någon spärregel inte införas avseende avdra­get för skyldighet att leverera ersättningskraft. Skälet därtill är att den mottagande fastighetens taxeringsvärde i princip skall höjas och den le­vererande fastighetens värde sänkas med ett belopp motsvarande det till nutid diskonterade värdet för respektive fastighet av de framtida kraftleveranserna. Rätten att tillgodogöra sig kraften gäller utan tidsbe­gränsning och har inte något samband med kraftverkets ålder eller skick.

 

Prop. 1974:116                                                        36

3.5.3 Remissyttrandena

Förslaget i promemorian om taxering av ersättningskraft tillstyrks av de remissinstanser som yttrat sig i frågan. Detta gäller bl. a. statens vattenfallsverk, länsstyrelserna i Östergötlands, Blekinge, Älvsborgs och Västernorrlands län samt Svenska kraftverksföreningen. I en del remissyttranden förekommer förslag till komplettering av de föreslagna reglema. Statens vattenfallsverk anser att förslaget innebär en mer rättvisande bestämmelse om rätt till avdrag för ersättningskraft vid taxe­ringen än nuvarande bestämmelse. Dessutom undanröjer man härige­nom oklarheter i fråga om den ekonomiska konsekvensen av fördel­ningen av kommunalutskylderna avtalsparterna emellan. Till ytter­ligare motivering för förslaget anges en dom av högsta domstolen (Nytt Juridiskt Arkiv 1973 s. 104). Ehura kraftieveransen till medkontrahen-tens fastighet är lös egendom, har högsta domstolen i domen förklarat, att kraftleveransen skall fortfara att utgå till den fastighet kraftavtalet innehåller, även sedan denna fastighet övergått till ny ägare. Förut­sättningen härför torde dock vara, att säljaren vid fastighetens avyttring inte förbehållit sig rätten till ersättningskraften. Vattenfallsverket an­ser vidare att det är önskvärt med förtydligande exempel på hur tillägg respektive avdrag för ersättningskraft skall beräknas. Svenska kraft­verksföreningen anser förslaget välbetänkt och anför att en utredning som verkställts inom föreningen visar att många medlemsföretag har så­dana icke fastställda avtal om ersättningskraft som åsyftas med för­slaget såväl i egenskap av leverantör av ersättningskraft som ersätt-ningskrafttagare. Länsstyrelsen i Älvsborgs län ifrågasätter om man inte bör kräva att rätten till ersättningskraft inskrivits hos domstol.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anför att en tillämpning av 1970 års regler i ett visst fall lett till att i stort sett ett kraftverks hela taxe­rade byggnadsvärde, ca 78,5 milj. kr., överförts på mottagarna av er­sättningskraft. Ersättningskraften utgjorde ca 29 % av kraftverkets pro­duktion. Länsstyrelsen framhåller bl. a. följande. Det är uppenbart att det återstående taxeringsvärdet på kraftverket saknar varje anknytning till ett realistiskt marknadsvärde. De möjligheter till jämkning av ett uppenbart felaktigt värde, som 1970 års anvisningar trots allt öppnade, har i det nu framlagda förslaget till anvisningar ersatts av en godhets­klassindelning. Det synes tveksamt om denna jämkningsmöjlighet är avsedd att kortigera här åsyftade avvikelser från marknadsvärdenivån. I så fall torde jämkningslatituden i vart fall vara otillräcklig. I prome­morian har man lagt vikt vid en värderingskonstruktion, som i princip avser att nå en taxeringsvärdenivå av 75 % av marknadsvärdet. Efter­som ersättningskraftens brattovärde grandas på gällande kraftpris bör naturligen det framräknade värdet av ersättningskraften också reduce­ras till 75 %. Därom har ingenting nämnts i promemorian. Anvisning­arna bör enligt länsstyrelsens mening kompletteras i detta avseende.

 

Prop. 1974:116                                                        37

4    Departementschefen

4.1 Allmänna synpunkter

Nästa allmänna fastighetstaxering skall äga rum år 1975. Inför denna har de administrativa och materiella reglerna om fastighetstaxering setts över. Denna översyn har resulterat i omfattande ändringar i regelsyste­met på detta område (se prop. 1973: 162, SkU 1973: 70, SFS 1973: 1099 m. fl.). Som ett sista led i denna översyn återstår nu frågan om taxering av vattenfallsfastigheter.

Taxeringen av vattenfallsfastigheter spelar en betydande roll för många kraftverkskommuners ekonomi. Så har t. ex. statens vattenfalls­verk inkomståren 1955—1964 redovisat kommunalskatt endast på grand av garantibeskattningen, dvs. den kommunala inkomstbeskatt­ningen av garantibeloppen som utgör 2 % av taxeringsvärdena. In­komståret 1964 uppgick detta skattebelopp till ca 16,3 milj. kr. Även för tiden 1965—1969 har kommunalskatt för vattenfallsverket i några av de sydliga länen utgått endast på garantibelopp för fastighet. Under sistnämnda tidsperiod har verkets kommunalskatt på garantibelopp varierat mellan ca 14,7 milj. kr. och ca 17,3 milj. kr. Inkomståren 1970, 1971 och 1972 har verket åter redovisat kommunalskatt endast på garan­tibelopp, ca 18,5 milj. kr., ca 19,5 milj. kr. resp. ca 22,2 milj. kr. I stort sett kan motsvarande förhållanden antas ha förelegat i fråga om de icke­statliga kraftproducenterna. Det totala taxeringsvärdet av de ca 75 vat­tenkraftstationer, som tillhör statens vattenfallsverk, uppgick vid 1973 års taxering till ca 3 657 milj. kr. Därav utgjorde ca 3 081 milj. kr. värde av byggnader, ca 4 milj. kr. värde av utmål och ca 572 milj. kr. fall­värde.

Besluten om taxering av vattenfallsfastighet har vidare betydelse som fördelningsgrund i frågan om till vilken kommun kraftverksföretagen skall utgöra den kommunala inkomstskatten. Fördelningen sker i huvud­sak så att 5 % av inkomsten beskattas i den kommun där huvudkon­toret funnits och i övrigt — med utgångspunkt i fördelningen av brat-tointäktema — de kommuner där närdistribution bedrivits och där kraftproduktionen ägt ram.

Frågan om rätt beskattningsort för anläggningar på vattenfallsfastig­het och deras taxeringsvärden är därför betydelsefull för taxeringen. Denna fråga har behandlats i prop. 1950: 71. Utöver vad däri anförts om rätt beskattningsort för fastighet vill jag endast tillägga att frågan numera regleras i 47 § kommunalskattelagen (1928: 370, KL) enligt vil­ken den kommunala garantibeskattningen av fastighet sker i den kom­mun där fastigheten är belägen.

Garantibeskattningens ekonomiska betydelse för många kraftverks­kommuner och taxeringsvärdenas roll som fördelningsgrand vid den

 

Prop. 1974:116                                                        38

kommimala inkomstbeskattningen gör att kravet på kvalitet och lik­formighet vid taxeringen av vattenfallsfastigheter måste tillgodoses och att reglerna för denna taxering efter hand bör anpassas till den moderna tekniska utvecklingen.

Inom finansdepartementet har upprättats en promemoria (Ds Fi 1973: 15) angående taxering av vattenfallsfastigheter. I promemorian föreslås att reglerna för vattenfallstaxeringen anpassas till de nyligen beslutade reglerna om fastighetstaxeringen i allmänhet. För innehållet i prome­morian om vattenfallstaxerLngen och remissutfallet har redogjorts i av­snitten 2 och 3.1 det följande avser jag att ta upp de olika delfrågor som behandlas i promemorian. Först vill jag mellertid beröra några allmänna frågor av principiell art.

I promemorian föreslås en förenkling av regelsystemet för vatten­fallstaxeringen motsvarande den som nyligen skett i fråga om reglerna om fastighetstaxering i övrigt. Regler för vattenfallstaxeringen fanns vid 1970 års allmänna fastighetstaxering i KL och i anvisningar som medde­lats av Kungl. Maj:t och av särskilda sakkunniga samt i anvisningar av dåvarande riksskattenämnden. I promemorian har i förenklingssyfte fö­reslagits att regelsystemet ändras så att vatterifallstaxeringen i fortsätt­ningen skall regleras endast genom bestämmelser i KL och anvisningar som utfärdas av riksskatteverket (RSV).

Enligt promemorian bör vidare dé allmänna taxerings- och värde­ringsregler som numera finns i KL och som gäller för andra fastighets­typer också gälla för vattenfallsfastighetema. Detta innebär främst att vattenfallsfastigheterna skall värderas med marknadsvärdet som värde­ringsgrund. Detta bör enhgt promemorian framgå av ett uttryckligt stadgande i anvisningarna till 9 ■ § KL där de särskilda reglerna om fastighetstaxering av vattenfallsfastigheter finns. Vidare innebär pro­memorieförslaget att taxeringen av vattenfallsfastigheter skall ske enligt samma regler som för övriga fastigheter i fråga om t. ex. taxerings­värdenivå, beskaffenhetstidpunkt och värdetidpunkt. Med beskaffen­hetstidpunkt avses den tidpunkt som skall ligga till grand för bedöm­ningen av fastighetens beskaffenhet; Denna är ingången av taxerings­året. Motsvarande tidpunkt i fråga om beräkningen av värdenivån, vär­detidpunkten, är ingången av året före taxeringsåret. I promemorian framläggs i övrigt en del förslag i syfte att förbättra irietodiken för vär­deringen av vattenfallsfastighet. Detta gäller i förstå hand den anlägg­ningskostnadsmetod som föreskrivs för taxeringen av vattenkraftverk.

Vid remissbehandlingen har förslaget om förenkling av regelsyste­met genomgående mottagits positivt. Jag ansluter mig till förslaget.

Förslaget att även vattenfallsfastigheterna skall värderas med mark­nadsvärdet som värderingsgrund har på det hela taget godtagits av re­missinstanserna. En länsstyrelse har emellertid anfört att det är omöj-

 

Prop. 1974:116                                                       39

ligt att granda taxeringen på en ortsprisnivå för vattenfallsfastigheter, eftersom sådana endast ytterst sällan går i försäljning. I detta samman­hang vill jag erinra om att Kungl. Maj:t nyligen lagt fram förslag om ändring i bl, a, vattenlagens (1918: 523, VL) ersättningsregler (prop, 1974: 83). Förslaget, som bygger på vattenlagsutredningens delbetänkan­de (SOU 1972: 14) Revision av vattenlagen. Del 2 innebär att ersättning vid lösen av eller intrång på fastighet skall bestämmas med utgångspunkt i fastighetens marknadsvärde. Marknadsvärderingen är numera helt do­minerande i rättsliga värderingsfrågor och jag anser ätt marknadsvärdet skall vara riktmärket även vid taxering av vattenfallsfastigheter.

Förslaget att även vattenfallsfastigheternas värde skall beräknas till ett belopp motsvarande 75 % av marknadsvärdet vid ingången av året före taxeringsåret har tillstyrkts av den övervägande delen av remissinstan­serna. Även jag biträder förslaget. I den principiella frågan om en 25-procentig säkerhetsmarginal vid vättenfallstaxeringen vill jag emellertid framhålla följande. För värderingen av byggnader och anläggningar på vattenfallsfastigheter anges i KL två alternativa metoder, avkastnings­metoden och anläggningskostnadsmetoden. Jag har i prop. 1973: 162 (s. 308) berört innebörden i dessa metoder. Av metoderna kommer i praktiken nästan uteslutande anläggningskostnadsmetoden till använd­ning vid taxeringen. Vid 1970 års taxering åsattes taxeringsvärdena på vattenfallsfastigheterna i motsats till vad som gällde övriga fastighetsty­per till 100 % av det värde som framräknats enligt tillämpad värderings­metod, dvs. anläggningskostnadsmetoden i fråga om vattenfallsfastighe­terna. Med oförändrade värderingsnormer skulle en 25-procentig säker­hetsmarginal vid taxeringen av vattenfallsfastigheterna medföra en mot­svarande sänkning med 25 % av taxeringsvärdena på dessa fastigheter. Någon saklig grund för en sådan sänkning föreligger inte med hänsyn till bl. a. prisutvecklingen. I promemorian föreslås en justeringsregel för ätt bl. a, motverka att en sådan sänkning inträffar. Den teknik som därvid föreslagits har emellertid föranlett viss diskussion. Jag återkommer till denna fråga om värderingsteknik i det följande (avsnitt 4,3).

Valet av metod för värdering av kraftverksanläggningar har behand­lats i några remissyttranden. F. n. kan enligt KL värderingen av en kraftverksanläggning i första hand ske enligt avkastningsmetoden. Emellertid sägs det vidare att uppgifter för sådan värdering av kraft-verksanlägsningar vanligen inte står tUl förfogande och att man i stället får tillämpa en närmare beskriven anläggningskostnadsmetod vid vär­deringen. Denna uppfattning framförs också i promemorieförslaget. Svenska kommunförbundet och landstingsförbundet anser emellertid att en avkastningsvärdering vore att föredra vid vattenfallstaxeringen.

Frågan om en övergång till avkastningsvärdering av kraftverken var aktuell bl. a. vid översynen av reglerna om vattenfallstaxering år 1950. Vid fastighetstaxeringar under 1930- Och 1940-talen hade anvisningar

 

Prop. 1974:116                                                        40

lämnats för tillämpning vid vattenfallstaxeringen av en anläggnings­kostnadsmetod och olika avkastningsmetoder. Avkastningsmetoderna visade sig emellertid svårhanterliga vid den praktiska tillämpningen. Vattenfallstaxeringssakkunniga förordade i betänkandet (SOU 1948: 50) med förslag till ändrade bestämmelser angående taxering av vattenfalls­fastighet att anläggningskostnadsmetoden skulle behållas som den hu­vudsakliga värderingsmetoden. I prop. 1950: 71 (s. 55) hade föredragan­de departementschefen inte något att erinra mot det förslaget. I det nu aktuella promemorieförslaget framhålls att något uppdrag inte förelegat att utreda frågan om en övergång till taxering enligt avkastningsmeto­den. Förslaget i promemorian är i stället inriktat på att åstadkomma en förbättring av anläggningskostnadsmetoden som i praxis tillämpats i det närmaste hundraprocentigt vid taxeringen. Deklarationsblanketterna har vid föregående taxeringar varit upprättade för denna värderings­metod och anvisningarna för taxering av vattenfallsfastigheter, som lämnats av särskilt tillkallade sakkunniga, har endast behandlat taxering enligt anläggningskostnadsmetoden. Mot denna bakgrand vill jag inte nu förorda en övergång till avkastningsvärdering av vattenfallsfastigheter. Jag är emellertid beredd att inför kommande fastighetstaxeringar över­väga om man bör i större utsträckning än f. n. tillämpa en ny metodik som är mer grundad på en avkastningsvärdering än på anläggningskost­naderna.

Under remissbehandlingen har framförts synpunkter på energisituatio­nens inverkan på vattenfallsfastighetemas värde. Vidare har framhål­lits en tendens till undervärdering vid taxeringen av dessa fastigheter. Statens industriverk ifrågasätter sålunda om det i dagens läge är möjligt att med rimlig säkerhet beräkna värdet av en vattenfallsfastighet, då grunden för beräkningarna, värdet av elkraften, är utsatt för snabba och stora förändringar. Verket pekar i detta sammanhang bl. a. på inträffade prishöjningar på olja och elström. Verket anser att 1975 års vattenfalls­taxering i sin helhet bör baseras på 1970 års taxeringsvärden med erfor­derlig justering av dessa värden med hänsyn till förslitning m, m. Lands­tingsförbundet anser att värderingsmetodiken är så konstruerad att en eftersläpning av taxeringsvärdena på vattenfallsfastigheter kan uppkom­ma. Det är enligt förbundet tveksamt om systemet har en sådan flexibili­tet att exempelvis förbättrade lönsamhetsförhållanden påverkar det kon­struerade marknadsvärdet. Enligt förbundet får detta värde dessutom lätt osäkerhetsmarginaler, eftersom det utgör summan av en rad formalise­rade värden, som var för sig fastställs med marginaler för att förebygga övervärdering.

För egen del vill jag anföra följande. De föreslagna reglerna är ett uttryck för strävandena att i största utsträckning bibehålla kontinuiteten i fråga om underlaget för beräkning av vattenfallsfastigheternas garanti­belopp. Den förändrade energisituationens verkningar på dessa fastig-

 

Prop.1974:116                                                         41

heters marknadsvärden kan inte helt överblickas. Enligt de numera lagfästa principerna angående värdetidpunkten skall emellertid 1973 års priser ligga till grund för 1975 års taxering. På dessa priser torde den förändrade energisituationen inte ha haft någon mera betydande inverkan. I samband med överväganden inför kommande taxeringar torde emellertid dessa problem ånyo få aktualitet. Den nya allmänna jus­teringsregel som jag ämnar föreslå medför emellertid att kraftverkens lönsamhet till skillnad mot tidigare kommer att beaktas redan vid den nu aktuella taxeringen.

Vad beträffar den risk för undervärdering som metodiken för värde­ring av vattenfallsfastigheter sagts innebära så måste givetvis reglerna för värderingen av de olika delarna av en vattenfallsfastighet avvägas så att man undviker en undervärdering av sådana fastigheter. Det ankom­mer på RSV att utforma den närmare värderingsmetodiken och detalj­regleringen för taxeringen av vattenfallsfastigheterna. Liksom RSV ut­talat i sitt remissyttrande anser jag i princip att det utkast till RSV:s anvisningar, som fogats som bilaga till statsrådsprotokollet i detta ärende, utgör en god grund för RSV:s kommande anvisningar i ämnet. Den slut­liga utformningen av anvisningama i vad avser bl. a. procenttal, tabeller och andra talserier ombesörjer RSV med erforderlig expertis. Anvisning­arna för den kommande taxeringen får övervägas och fastställas med sik­te på att erhålla en utveckling av taxeringsvärdenivån för vattenfallsfas­tigheter som är godtagbar bl. a. mot bakgrund av den allmänna utveck­ling av taxeringsvärdenivån som inträffar vid 1975 års taxering.

4.2 Outbyggt vattenfall

Värdet av outbyggt vattenfall, det s. k. fallvärdet, uppskattas efter ef­fekten i fallet, den s. k. taxeringseffekten, och ett beräknat värde per effektenhet. Till ledning för denna uppskattning skall f. n, anvisningar enligt KL meddelas av Kungl, Maj:t. Taxeringseffekten beräknas på grundval av vattenföringen och bruttofallhöjden. Vid bestämmande av vattenföringen skall hänsyn tas till bl. a. möjligheten att efter vatten­fallets utbyggnad där anordna korttidsreglering eller tillgodogöra sig en sådan reglering som ett närbeläget kraftverk anordnat. Vidare skall vat­ten som måste avstås till samfärdsel och andra behov inte medräknas i den mån vattenkraftens värde därigenom minskas. Värdet per effekt­enhet bedöms med utgångspunkt i ett normalvärde per effektenhet, som fastställs med ledning av priset på vattenkraft i orten.

I promemorian har föreslagits att RSV skall utfärda anvisningar motsvarande dem som f. n. skall meddelas av Kungl. Maj:t.

I fråga om taxeringsvattenföringen föreslås vidare att man med hän­syn till nuvarande utbyggnadsförhållanden vid värderingen skall kunna beakta korttidsreglering som anordnats på uppströms beläget kraftverk

 

Prop. 1974:116                                                        42

och att kravet på att detta kraftverk är närbeläget skall utgå. Avdrag från vattenkraftens värde på grand av att vatten måste avstås till sam­färdsel och andra behov bör ske endast om vattenkraftens värde därige­nom minskar påtagligt.

Vidare framhålls i promemorian att bestämmelser om beräkning av bruttofallhöjden inte finns f. n. Detta har, sägs det, föranlett en ohkartad rättstillämpning då det gäller vattenfall, vars fallhöjd till en del ingår i ett årsregleringsmagasin och till följd därav kan nyttiggöras endast en del av året. Skälig hänsyn bör emellertid tas till att viss del av fallhöj­den under sådana förhållanden kan utnyttjas endast delvis. Därför före­slås en bestämmelse om att en sådan del av fallhöjden skall tas upp med ett i skälig mån nedsatt värde.

I promemorian föreslås att normalvärdet per effektenhet bör faststäl­las på grundval av kostnaderna för produktion av elektrisk kraft inom landet och flodområdets belägenhet. Detta torde mera ansluta till verk­ligheten, sägs det, än den nuvarande formuleringen, enligt vilken normal­värdet skall fastställas med ledning av priset på vattenkraft för orten, I övrigt föreslås vissa formella och redaktionella ändringar i reglerna i KL om beräkning av fallvärdet,

Samtiiga remissinstanser ansluter sig till förslaget att skyldigheten att utfärda anvisningar för uppskattningen av fallvärdet överflyttas från Kungl, Maj:t till RSV, Även i övrigt har förslagen om ändrade regler för beräkningen av fallvärdet mottagits positivt av remissinstanserna. Jag delar denna inställning och anser att förslagen i fråga om fallvärdet bör genomföras.

De normalvärden, som föreslagits i utkastet till RSV:s anvisningar angående taxering av vattenfallsfastighet, har i allmänhet lämnats utan invändningar av remissinstanserna. Bl, a, länsstyrelsen i Jämtlands län anser dock att normalvärdena upptagits till för låga belopp främst med hänsyn till läget inom energiområdet. Svenska kraftverksföreningen anser emellertid att fallvärdena med den föreslagna värderingsmetodiken kommer att höjas avsevärt. Ökningen innebär i vissa fall en fördubb­ling av 1970 års värden. Som jag emellertid tidigare anfört får det an­komma på RSV att göra de preciseringar som fordras i hithörande an­visningsfrågor.

Jag vill slutiigen beröra redovisningen av taxeringsbesluten i fråga om vattenfallsfastigheter. Denna fråga har aktualiserats bl. a. i remiss­yttranden över fastighetstaxeringsutredningens betänkande (SOU 1973: 4) Fastighetstaxering. Bl. a. statens vattenfallsverk framförde öns­kemålet att fallvärdet liksom tidigare skulle separatredovisas, I flera propositioner på fastighetstaxeringens område, senast i prop. 1973: 162 (s, 370), har jag framhållit att besluten vid fastighetstaxeringen bör re­dovisas i sin helhet, I taxeringskungörelsen (1957: 513) finns numera bestämmelser därom. Dessa innebär att föratom taxeringsvärdet skall

 

Prop, 1974:116                                                        43

redovisas bl, a. delvärden och däri ingående värden — s. k. delposter — samt, enligt RSV:s närmare anvisningar, grunder och övriga uppgifter för taxeringen. Någon inskränkning i den tidigare redovisningen av be­slut om taxering av vattenfallsfastighet kommer därför inte att ske vid 1975 års taxering. Fallvärdet kommer sålunda att redovisas särskilt.

4.3 Vattenkraftverk och regleringsdammar

En kraftverksfastighet består vanligen av utbyggt vattenfall, vatten­kraftverk och mark för kraftverksanläggningen, s, k. utmål. Vid taxe­ring av en sådan taxeringsenhet värderas dessa tre delar för sig. En sär­skild uppskattning sker sålunda av fallvärdet, värdet av vattenkraftver­ket (värde av byggnader) och utmålsvärdet. Regleringsdamm kan också ingå i taxeringsenheten men utgör dock ofta särskild taxeringsenhet.

Fallvärdet beräknas även då vattenfallet är tillgodogjort enligt samma regler som gäller för outbyggt vattenfall och som redovisats i föregående, avsnitt. Utmålet skall upptas till skäligt värde.'Som jag tidigare anfört sker uppskattningen av värde av byggnader i det närmaste uteslutande med utgångspunkt i den anläggningskostnadsmetod som angetts i KL för värderingen av kraftverk. Samma metod används för värdering av regleringsdamm. Värde av byggnader bestäms enligt denna metod med ledning av de kostnader som lagts ned på anläggandet av kraftverket. Om inte annat anges skall samtiiga dessa kostnader medräknas. Den sålunda beräknade faktiska anskaffningskostnaden omräknas till s. k. tekniskt nuvärde vid värdetidpunktén.

Vid omräkningen till tekniskt nuvärde beaktas de prisförändringar i anskaffningskostnaderna som inträffat sedan kraftverket eller reglerings­dammen uppfördes. Detta har skett främst genom uppräkning fram till värdetidpunkten av den faktiska anskaffningskostnaden enligt en särskild indexserie som anvisats av särskilda sakkunniga för vattenfallstaxeringen. Det därigenom framtagna s. k. nyanläggningsvärdet nedskrivs med hän­syn till den värdeminskning genom ålder och bruk som inträtt fram tUl värdetidpunktén. Detta sker enligt KL genom erforderliga avskrivningar av kostnaden för verkställda arbeten, turbinutrustning, elektrisk utrust­ning och maskinutrustning i övrigt. Till icke avskrivningsbara kostnader räknas enligt KL ersättning för skada på mark och andra ersättningar för skada eller intrång. Som en allmän regel gäller vidare enligt KL att det värde som framtagits enligt den anvisade anläggningskostnadsmetoden får jämkas, om metoden i visst fall med hänsyn till anläggningens ålder eller mindre goda utförande eller på grund av särskilt goda och väl till­varatagna utbyggnadsbetingelser eller av andra orsaker leder till ett up-penbarhgen oriktigt resultat,

I praxis och enligt anvisningar av särskilda sakkunniga för vattenfalls­taxeringen har avskrivningen beräknats på två kostnadsgrupper, näm-

 

Prop.1974:116                                                                        44

ligen på vatten- och husbyggnader och på maskinutrustning. Vid 1970 års allmänna fastighetstaxering skulle avskrivningsprocenten för vatten-och husbyggnader vara 2 och för maskinutrustning 3,5. Såsom en spärr för avskrivning angavs 35 % av nyanläggningsvärdet. Spärrvärdet fick i vissa fall jämkas.

I promemorian föreslås en ändring av värderingsreglerna i KL för ut­byggt vattenfall. Till skillnad mot outbyggt strömfall bör en jämknings­faktor införas för utbyggt vattenfall, då det kan föratsättas att detta inte blir tillgodogjort sedan det befintiiga kraftverket blivit nedslitet och tagits ur bruk.

I fråga om uppskattningen enligt anläggningskostnadsmetoden av vär­de av byggnader erinras i promemorian om den ändring av fastighets­begreppet för skatterättens del som införts efter förslag i prop. 1973: 162 och som skall gälla vid 1975 års allmänna fastighetstaxering, I det bi­lagda utkastet till RSV:s anvisningar behandlas vilken utrustning som bör anses utgöra byggnadstillbehör till kraftverken och därför skall ingå i un­derlaget för fastighetstaxeringen.

Den fördelning som i KL görs av anskaffningskostnaden för att ligga till grund för omräkningen till nuvärde anses i promemorian inte vara en fråga av den art att den bör detaljregleras i KL. Bestämmelsen bör därför utgå. Detsamma bör gälla föreskriften att avskrivning inte bör beräknas för kostnad för arbeten som är "av beståndande karaktär och tillika kunna antagas bliva nyttiggjorda jämväl vid en förnyelse av an­läggningen". Därmed torde enligt promemorian avses bl. a. vissa av­loppstunnlar, större jorddammar och jämförliga markanläggningar. Dessa har, sägs det, allmänt behandlats som vatten- och husbyggnader. Den inverkan på kraftverkets marknadsvärde som dessa anläggningar har kan enligt promemorian beaktas vid fastställandet av avskrivnings-procenten. Vidare föreslås att till gruppen icke avskrivningsbara kost­nader uttryckligen skall hänföras utrednings- och rättegångskostnader som hänger samman med frågor om ersättning för skada eller intrång.

Detaljreglering av frågan om fördelning på kostnadsgrupper för av­skrivningen bör enligt promemorian ske i RSV:s anvisningar. Liksom tidigare bör de avskrivningsbara kostnadsgrupperna vara dels vatten-och husbyggnader, dels maskinutrustning. I fråga om avskrivningspro­centen och spärregler förordas i promemorian inte någon annan änd­ring än att avskrivningsprocenten för kostnadsgruppen maskinutrust­ning höjs från 3,5 till 4.

Den generella jämkningsregel, som anges i KL i fråga om värdering av kraftverk enligt anläggningskostnadsmetoden, har enligt promemo­rian inte haft den korrigerande effekt som åsyftats. Den nuvarande jämkningsregeln bör därför utmönstras och i stället bör en ny regel in­föras med annan utformning. Detta bör enligt promemorian även ses mot bakgrund av ett införande av en taxeringsvärdenivå av 75 % även

 

Prop. 1974:116                                                       45

för vattenfallsfastigheterna. En ändrad utformning av jämkningsregeln är enligt promemorian påkallad även för att skapa ökad relativ rätt­visa såväl mellan de olika kraftverken inom ett flodområde som mel­lan kraftverk inom skilda flodområden. I promemorian har man efter att ha övervägt olika lösningar stannat för att jämkningen bör ske med hänsyn till resp. kraftverks godhet ur lönsamhetssynpunkt. Därför bör enligt promemorian i KL föreskrivas att det omräknade värdet bör jäm­kas uppåt i den mån så finnes skäligt med hänsyn till, å ena sidan, kraft­verkets produktionsförmåga och dess läge i förhållande till betydelsefulla avsättningsområden och, å andra sidan, kostnadema för kraftverket och för däri nyttiggjorda regleringar. Jämkningsregeln bör inte gälla vid vär­dering av regleringsdamm.

Jämkningsförfarandet bör detaljregleras i RSV:s anvisningar. De godhetsklasser och jämkningstal som skall ligga till grund för förfaran­det bör RSV fastställa under medverkan av sakkunniga, bl. a. de kon­sulenter för fastighetstaxering som skall biträda vid vattenfallstaxe­ringen,

I promemorian föreslås även att ordet kraftverk i förevarande regler byts ut mot vattenkraftverk. Vidare föreslås i dessa delar åtskilliga änd­ringar av redaktionell natur.

Förslaget om en särskild jämkningsfaktor för utbyggda vattenfall har i huvudsak mottagits positivt av remissinstanserna. RSV anser dock att regeln är onödig, då man saknar anledning att anta att vattenfalls­fastighet tidigare taxerats för högt på grund av att den föreslagna re­geln saknats. Redan vid 1970 års allmänna fastighetstaxering vann ett remitterat förslag om en jämkningsfaktor i de särskilda, av Kungl. Maj:t utfärdade anvisningarna, konstruerad på samma sätt som den nu aktuella, allmän anslutning hos remissinstanserna. Av formella skäl genomfördes förslaget emellertid inte. Även jag anser att en jämknings­faktor är sakligt befogad i de här avsedda fallen särskilt mot bakgrund av vad jag förat anfört beträffande värderingsmetoden. En sådan regel bör även bidra till att taxeringsvärdena för olika vattenfallsfastigheter blir sinsemellan mera rättvisande. Jag föreslår därför att den föreslagna jämkningsregeln införs.

Remissinstanserna har godtagit de olika förslagen om ändringar av reglerna i KL om nedskrivning av anskaffningskostnaderna vid beräk­ning av värde av byggnader enligt anläggningskostnadsmetoden. Me­ningarna har varit mera delade när det gäller de föreslagna avskriv­ningsprocenten och spärregeln. Flertalet finner emellertid förslagen i promemorian lämpliga. RSV och statens vattenfallsverk anser dock att avskrivningsprocenten bör vara 3 i fråga om kostnaderna för all egen­dom som får nedskrivas. Svenska kraftverksföreningen anser att detta procenttal bör vara 3,5. Alternativt föreslår föreningen att avskrivnings­procenten för byggnader bör bestämmas till 3. Länsstyrelsen i Jämtiands

 

Prop. 1974:116                                                        46

län anser att procenttalet för tunnlar och dammar bör bestämmas till 1. En liknande uppfattning redovisas av Svenska kommunförbundet, som även anser att den nuvarande procentsatsen 3,5 för avskrivning av maski­ner kan bibehållas, då maskinema i stor utsträckning kan antas ha en längre livstid än 25 år. Förbundet anser vidare att en höjning av spärre­geln från 35 till 40 % kan vara motiverad och ägnad att motverka för låga byggnadsvärden. Statens vattenfallsverk och Svenska kraftverks­föreningen anser att spärren bör bestämmas till 20 % av nyanläggnings-värdet.

Jag ansluter mig liksom remissinstanserna till förslagen om ändrade regler i KL i nedskrivningsfrågorna. Som jag tidigare anfört ankommer det på RSV att i anvisningar fastställa den närmare värderingsmetodi­ken. Däri ingår även att avgöra vilken avskrivningsprocent som bör till-lämpas för de kostnadsgrupper verket bestämmer, I promemorian har anförts bl, a, att man vid en avskrivning om 2 % av vatten- och hus­byggnader beaktat bl. a. att även större jorddammar, vissa avloppstunn­lar och jämförliga markanläggningar skall få avskrivas, vilket inte för­fattningsenligt kunnat ske tidigare. Höjningen av avskrivningsprocenten för maskinutrustning från 3,5 till 4 har i promemorian motiverats med den snabba utvecklingen beträffande maskinerna och den utökning av gruppen maskinutrustning som det nya fastighetsbegreppet medför vid 1975 års taxering och som gör att denna kostnadsgrapp kommer att inne­fatta även utrustning av mindre varaktigt slag. Mot bakgrund av det an­förda synes mig de procentsatser, som föreslagits i promemorian, vara väl avvägda.

Förslaget om en allmän justeringsfaktor som anknyts till kraftverkens godhet ur lönsamhetssynpunkt lämnas i princip, utan eriman av den övervägande delen av remissinstanserna. Kritik riktas mot förslaget främst från kraftproducenterna. Dessa anser att en säkerhetsmarginal av 25 % vid taxeringen inte berättigar en sådan regel som föreslagits. Svenska kraftverksföreningen anser rent principiellt att det niåste vara vattenfallet och inte byggnaden som är bärare av de övervärden som här kan komma i fråga. Från något håll anförs att det väirde som beräk­nas enligt den anläggningskostnadsmetod som föreskrivs i KL utan re­duktion för säkerhetsmarginal bör anses utgöra taxeringsvärdet. Svenska kommunförbundet och landstingsförbundet befarar att den föreslagna justeringsfaktom inte medför skälig förändring av kraftverkens taxe­ringsvärden.

Min uppfattning är följande. Det föreligger i princip inte någon skill­nad i fråga om marknadsvärdering och nivåanpassning av å ena sidan vattenfallsfastigheter, antingen värderingen sker med tillämpning av anläggningskostnadsmetoden eller avkastningsmetoden, och å andra si­dan den marknadsvärdering och nivåsättning som sker av andra fastig­hetstyper, t. ex, industrier enligt anläggningskostnadsmetoden och skogs-

 

Prop. 1974:116                                                        47

fastigheter enligt avkastningsmetoden, I dessa fall skall vid taxeringen göras en anpassning ay det beräknade värdet tilL marknadsvärdenivå på grandval av de bedömningar som kan göras centralt, regionalt och lokalt av värderingsexperter vid taxeringen. Taxering av industrier över huvud taget sker i allmänhet enligt en anläggningskostnadsmetod. Det värde som därvid beräknas kan utan vidare justeras, om det inte kan anses motsvara marknadsvärdet exempelvis på grund av företags­ekonomiska bedömningar. Det sålunda framtagna värdet minskas med den generella säkerhetsmarginalen. Samma principiella tillvägagångssätt måste enligt min mening tillämpas vid taxering av vattenfallsfastighe­ter. Därför bör det inte komma i fråga att det värde på en kraftverks­anläggning som tas fram enligt den föreskrivna anläggningskostnads­metoden direkt skall utgöra anläggningens taxeringsvärde såsom skett vid föregående taxeringar. Under de förhållanden som är för handen vid 1975 års taxering anser jag att den föreslagna justeringsregeln bör införas för att bl. a, ge föratsättningar för en taxeringsvärdenivå av 75 % även för vattenfallsfastigheter.

Vid tillämpning av den föreskrivna anläggningskostnadsmetoden varie­rar kraftverkens värden med hänsyn till bl. a. anläggningskostnaderna, oavsett om kraftverken är lika lönsamma. Detta inotverkas av den före­slagna justeringsfaktom. Förslaget medför därigenom ökad relativ rätt­visa vid taxeringen av olika kraftverk. Denna effekt av förslaget har inte ifrågasatts av remissinstansema. Med hänsyn till bl. a. den bety­delse som kraftverkens taxeringsvärden har som fördelningsgrund vid den kommunala inkomstbeskattningen anser jag att denna verkan av förslaget har betydande värde. Justeringsfaktom medför i intet fall nedjustering av värdet. Den i anvisningsförslaget föreslagna skalan är följande:

 

Kraftverket uppskattat efter dess

Jämkniiigsfaktor

godhet ur lönsamhetssynpunkt

 

Mindre gott

1,0

Normalt

.1,1

Gott

1,2    .

Mycket gott

1,3

RSV bestämmer de närmare anvisningar som behövs för .justerings­förfarandet. Riktmärket får därvid som jag tidigare anfört vara att den förändring i taxeringsvärdena som sker i fråga om vattenfallsfastigheter­na vid 1975 års taxering skall vara godtagbar i jämförelse med de taxe-ringsvärdeförändruigar som sker för övriga fastighetstyper vid denna taxe­ring. Justeringsfaktorn bör tillämpas på värde av byggnader för att få åsyftad effekt. De bedömningar som skall göras för en klassindelning e. d. med hänsyn till kraftverkens godhet ur lönsamhetssynpunkt kan knappast ske i fråga om regleringsdammarna. Reglerna om justerings­faktorn bör därför inte gälla för regleringsdammar.

 

Prop.1974:116                                                                    48

övriga förslag om ändringar av reglerna för beräkning av värde av byggnader lämnas utan erinran av remissinstanserna. Även jag anser att de bör genomföras.

4.4 Ersättningskraft

Skyldighet att leverera ersättningskraft är enligt VL knuten till kraft­verksfastigheten. Rättigheten att motta sådan kraft är i princip förenad med den fastighet som avstått vattenkraft. Vid fastighetstaxeringen skall enligt KL avdrag vid beräkning av kraftverks värde ske för skyldighet att leverera ersättningskraft, grandad på VL. Rättighet att utfå sådan kraft skall, i den mån den utnyttjas, beaktas vid den mottagande fas­tighetens taxering,

I promemorian framhålls att ersättningskraft som utgått på grund av avtal, som fastställts av domstol, tidigare enligt praxis jämställts med er­sättningskraft grandad på VL. Genom nya prejudicerande avgöranden inom såväl skatterätten som civilrätten har denna praxis numera änd­rats. Till följd härav skulle — om ändring inte sker i KL — de kraft­verksägare, som vid 1970 och tidigare års taxeringar fått avdrag för skyldighet att leverera ersättningskraft enligt av domstol fastställda av­tal, inte medges sådana avdrag med höjda taxeringsvärden som följd. De fastigheter som mottar ersättningskraften skulle få sänkta taxerings­värden vid 1975 års taxering. Bärande skäl föreligger enligt promemo­rian inte för att acceptera en sådan omfördelning. Därför föreslås en bestämmelse som innebär att ersättningskraft, grundad på av domstol fastställda avtal, vid fastighetstaxeringen skall jämställas med ersättnings­kraft enligt VL. Då fastställelse av avtal om ersättningskraft enligt ci­vilrättslig praxis inte kunnat ske sedan år 1960, föreslås i promemorian vidare att även icke fastställda avtal om ersättningskraft bör under vissa angivna föratsättningar beaktas vid fastighetstaxeringen. För att så skall ske bör ersättningskraften utgå såsom vederlag för sådan ägande- eller servitutsrätt till i kraftverket tillgodogjord vattenkraft som kraftverkets ägare förvärvat. Vidare bör skyldigheten att tillhandahålla ersättnings­kraften enligt avtalet vara knuten till kraftverket och rätten till kraften knuten till viss angiven fastighet. Kraftleveransen skall vidare inte ha be­gränsats att avse viss tid. Bestämmelse av denna innebörd bör enligt pro­memorian införas i KL.

I promemorian erinras i detta sammanhang om att vattenlagsutred­ningen i delbetänkandet (SOU 1972:14) Revision av vattenlagen. Del 2 bl. a. föreslagit att reglerna om ersättningskraft skall utmönstras ur VL och ersättas av regler om andelskraft. Rätten till sådan kraft skulle emellertid inte vara av sådant slag att den i och för sig skulle beaktas vid fastighetstaxeringen.

Förslagen om ändrade regler vid fastighetstaxeringen för ersättnings-

 

Prop. 1974:116                                                                      49

kraft tillstyrks i det närmaste enstämmigt av remissinstanserna. Läns­styrelsen i Västernorrlands län anser emellertid att avdrag för skyldighet att leverera ersättningskraft inte bör få ske med så stort belopp att det återstående taxeringsvärdet på kraftverket saknar varje anknytning till ett realistiskt marknadsvärde. Länsstyrelsen anser även att det fram­räknade värdet av ersättningskraften med hänsyn till den 75-procentiga taxeringsvärdenivån bör reduceras till 75 %, eftersom ersättningskraf­tens bruttovärde grundas på gällande kraftpris.

För egen del anser jag att förslagen om ersättningskraften i promemo­rian är sakligt befogade och att de bör genomföras. Motsvarande regle­ring i fråga om andra rättigheter av servitutskaraktär, som i och för sig skall beaktas vid fastighetstaxeringen, lämnas i de värderingstekniska an­visningar för 1975 års fastighetstaxering, som RSV fastställt. Detsamma gäller sådana rättigheter som inte är knutna till viss fastighet och därför beaktas vid fastighetstaxeringen endast i den mån de påverkar mark­nadsvärdet. Dessa frågor har jag för övrigt berört i prop, 1973: 162 (s, 305 f). Reglerna om vattenfallstaxeringen kommer ännu vid 1975 års taxering att återfinnas i KL i mycket större utsträckning än vad som gäller reglema om fastighetstaxeringen i övrigt. Det kan därför vara lämpligt att även de föreslagna reglerna om inverkan på taxeringen av ersättningskraft och vissa former av fri elektrisk kraft tas in i KL, Nå­gon spärregel e, d, avseende avdraget för skyldighet att leverera ersätt­ningskraft som länsstyrelsen i Västernorrlands län föreslagit, anser jag däremot inte bör införas. Skäl härför är bl. a. som framförts i prome­morian att den mottagande fastighetens värde i princip skall höjas och den levererande fastighetens värde sänkas med det till nutid diskonte­rade värdet för resp. fastighet av de framtida kraftieveranserna. Rätten till kraftleveranserna har sålunda inte något samband med kraftverkets ålder eller skick. Länsstyrelsens förslag om en 25-procentig nedräkning av ersättningskraftens värde avser en värderingsfråga i vilken RSV är behörigt att lämna de anvisningar som behövs.

Som jag anfört i avsnitt 4,1 har en proposition med förslag om änd­ringar av ersättningsbestämmelserna i VL numera förelagts riksdagen, I prop, 1974: 83 förordas att bestämmelserna om ersättningskraft byts ut mot nya bestämmelser om andelskraft. Dessa innebär emellertid till skillnad mot vattenlagsutredningens förslag att andelskraften konstrueras så att den i och för sig liksom ersättningskraften skall beaktas vid fastig­hetstaxering. Enligt de övergångsbestämmelser som föreslagits i fråga om VL skall äldre bestämmelser emellertid tillämpas i fråga om ersätt­ningskraft som bestämts enligt äldre lag. Ändringarna i VL är avsedda att träda i kraft den 1 juli 1974, Beslutar riksdagen om sådana nya reg­ler i VL som berör 1975 års taxering av vattenfallsfastigheter, kommer en kompletterande proposition angående hithörande fastighetstaxerings­frågor att föreläggas riksdagen före nämnda taxering.

4   Riksdagen 1974.1 saml. Nr 116

 

Prop, 1974:116                                                                    50

5    Hemställan

Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att antaga inom finansdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Agneta Heide

 

Prop.1974:116                                                                    51

Bilaga

Utkast till

Anvisningar för taxering av vattenfallsfastigheter

bilagt promemorian (Ds Fi 1973: 15) angående taxering av vattenfalls­fastigheter.

(Utkastet är avsett att ligga till grund för de anvisningar i ämnet, som RSV har att utfärda till ledning för 1975 års allmänna fastighets­taxering.)

Innehåll

A   Inledning  ..................................................... .. 52

B   Uppskattning av marknadsvärdet av outbyggt vattenfall (fall­
värde)   ......................................................... .. 52

B.l Beräkning av normerande vattenföring (Q norm). .. 53

B.2 Beräkning av taxeringsvattenföring (Q tax)  .... .. 56

B,3 Beräkning av taxeringseffekt (E tax) .............. .. 58

B.4 Beräkning av värde per effektenhet................ .. 58

B,5 Uppskattning av utmålsvärde i vissa fall..........    60

C   Uppskattning av marknadsvärdet av vattenkraftverk  61

Cl Uppskattning av fallvärde............................... .. 61

C,2 Uppskattning av utmålsvärde  ...................... .. 62

C.3 Uppskattning av värde av byggnader.............. .. 62

C,3,l Kostnader som skall medräknas  ............. .. 62

C,3,2 Kostnader som inte skall medräknas........ .. 65

C,3,3 Omräkning av faktisk anläggningskostnad enligt in­
dex .................................................. .. 66

C,3,4 Avskrivning av anläggningskostnad ........ .. 66

C.3.5 Spärr för avskrivning........................... .. 67

C,3,6 Jämkning av beräknat "värde av byggnader" 68

D   Beaktande av skyldighet att leverera ersättningskraft           68

E   Uppskattning av marknadsvärdet av regleringsdamm            70

 

Prop. 1974:116                                                                    52

A    Inledning

Enligt 9 § kommunalskattelagen (KL) skall taxeringsvärde åsättas till det belopp som motsvarar 75 % av taxeringsenhetens marknadsvärde. Nämnda värde skall bestämmas med hänsyn till det allmänna prisläget vid ingången av året före taxeringsåret i enlighet med de närmare före­skrifter RSV meddelar eller alltså med hänsyn till prisläget den 1 janua­ri 1974, Enligt punkt 1 av anvisningarna till 9 § KL avses med mark­nadsvärdet för en taxeringsenhet det pris, som den sannolikt skulle betinga vid en försäljning. I samma anvisningspunkt anges att mark­nadsvärdet kan bestämmas enligt ortsprismetoden eller avkastningsmeto-deu eller produktionskostnadsmetoden. Den sistnämnda metoden inne­bär att man uppskattar marknadsvärdet med utgångspunkt i återanskaff­ningskostnaden, omräknad till nuvärde under beaktande av byggnads ålder, förslitning och sannolika varaktighetstid m, m.

Enligt 4 § tredje stycket KL skall taxeringen ske på grundval av fastighetens beskaffenhet vid taxeringsårets ingång dvs. den 1 januari 1975.

I punkt 3 av anvisningarna till 9 § KL ges speciella regler för upp­skattning av marknadsvärdet av vattenfallsfastigheter dvs. vattenfall, vattenkraftverk och sådana regleringsdammar som i huvudsak är avsed­da för reglering av vattnets avrinning till förmån för kraftproduktion i nedanför liggande strömfall. RSV:s nu ifrågavarande anvisningar anknyter till bestämmelserna i nyssnämnda punkt 3,

Det bör uppmärksammas att såväl punkt 3 av anvisningarna till KL som RSV:s anvisningar avser att tjäna till ledning vid beräkning av marknadsvärdet för fastigheter av ifrågavarande slag. Taxeringsvärdet skall utföras med 75 % därav.

B    Uppskattning av marknadsvärdet av outbyggt vattenfall (fallvärde)

Enligt punkt 3 av anvisningarna till 9 § KL uppskattas fallvärdet efter storleken av taxeringseffekten och ett beräknat värde per effekten­het. Utgångspunkt för beräkning av taxeringseffekten är medelvatten­föringen i vattendraget (M Q), Efter justering av medelvattenföringen med hänsyn till vattendragets hydrologiska karaktär och föreliggande årsregleringsmöjligheter erhålls den s, k, normerande vattenföringen vid fallet (Q norm). Sedan denna i sin tur justerats med hänsyn till föreliggande möjligheter till korttidsreglering erhålls den i punkt 3 av anvisningarna till 9 § angivna taxeringsvattenföringen (Q tax). Taxe­ringseffekten (E tax) uträknas därefter på grundval av taxeringsvatten­föringen och bruttofallhöjden vid medelvattenföring.

Värdet per effektenhet bestäms på grundval av ett normalvärde, olika för olika flodområden. Sedan detta normalvärde justerats med hänsyn till olika på värdet inverkande omständigheter, erhålls fallvärdet genom att taxeringseffekten multipliceras med det justerade värdet per effekt­enhet.

De olika leden i beräkningsförfarandet behandlas i det följande vart för sig.

 

Prop. 1974:116                                                                       53

Innan de olika leden i beräkningsförfarandet tas upp till behandling må erinras om att större, outbyggda vattenfall — liksom utbyggda vattenfall — regelmässigt torde ingå i taxeringsenhet, som taxeras som annan fastighet. Det förekommer emellertid även att jordbraksfastig-het med outbyggt vattenfall eller med del i sådant fall åsätts särskilt tillgångsvärde för vattenfallet.

Man kan förutsätta, att värdet av mindre, outbyggda vattenfall i framtiden kommer att minska med hänsyn till att kostnaderna för att bygga ut dem till kraftstationer bedöms vara alltför stora och att det alltså blir mera lönsamt för vederbörande fastighetsägare att täcka sitt strömbehov genom köp av elektrisk ström. Det bör även beaktas att vattenfall får anses sakna värde i sådana fall, där hinder för utbyggnad måste antas föreligga till följd av naturvårdsintressen eller andra, vat­tenkraften motstående intressen. På grund härav bör vid taxering av jordbruksfastighet med outbyggt vattenfall fastigheten endast undantags­vis åsättas särskilt tillgångsvärde för vattenfallet. Det sagda gäller dock inte falldelar ingående i sådant större strömfall eller fallkomplex som kan förväntas bli utbyggt.

Det bör anmärkas att vattenfall och falldelar, som ej kan förväntas bli utbyggda inom överskådlig framtid, regelmässigt får anses sakna särskilt värde, I fråga om delar av ett strömfall bör bedömningen av utbygg-nadsfrägan göras med hänsyn till strömfallet i dess helhet (fallkom­plexet).

Med hänsyn till de uttalanden, som från regeringens och riksdagens sida gjorts angående förhindrande av fortsatt utbyggnad av Torne och Kalix älvar samt Vindelälven och Pite älv, bör den /, n. inte tillgodo­gjorda vattenkraften i nämnda älvar inte åsättas fallvärde vid 1975 års allmänna fastighetstaxering.

B.l Beräkning av normerande vattenföring (Q norm)

Undersökningar har visat att den justering av medelvattenföringen, som betingas av möjligheten till årsreglering för vattenfall med sam­ma hydrologiska karaktär, är ganska entydigt bestämd av förhållandet mellan ärsregleringsmagasinets storlek och den normala årsvattenmäng-den i vattenfallet. Med ärsregleringsmagasinets storlek avses därvid hela det disponibla magasinet dvs. bruttomagasinet. Till följd härav är det möjligt att i tabellform ange storleken av den faktor, varmed medelvattenföringen skall multipliceras med hänsyn till årsreglerings-möjligheterna. Eftersom den normerande vattenföringen, såsom nämn­des inledningsvis, är beroende ej blott av ärsregleringsmagasinets stor­lek utan även av vattendragets hydrologiska karaktär måste tabellvär­dena uppdelas i grupper, envar svarande mot en viss hydrologisk karak­tär av vattenföringen vid platsen för fallet. De ifrågavarande värdena anges i tabell 1 här nedan. Uppgift om till vilken grupp ett vattenfall hör erhålls ur nedanstående hjälptabell, tabell 2. Om i brist på hydro­logiska uppgifter tabell 2 inte kan användas, kan besked erhållas från Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut. Box 12 108, 102 23 Stockholm 12, såväl om vattenfallets vattendragsgrupp som om dess medelvattenföring.

 

Prop. 1974:116                                                        54

Tabell 1. Faktor för bestämmande av den normerande vattenföringen på grundval av medelvattenföringen

 

 

Ärsregleringsmagasinets storlek i

procent av den normala årsvatten-

 

mängden vid platsen för vattenfallet

 

 

 

 

 

0          12         3

4

5

6

7

8

9

 

Vattendragsgrupp A

 

 

 

 

 

 

0

0,20    0,24    0,28    0,32

0,36

0,40

0,44

0,47

0,50

0,53

10

0,55    0,57    0,59    0,60

0,62

0,64

0,66

0,67

0,68

0,69

20

0,71     0,72    0,73    0,74

0,75

0,77

0,78

0,79

0,80

0,81

30

0,82    0,82    0,83    0,84

0,85

0,85

0,86

0,87

0,88

0,88

40

0,89    0,89    0,90    0,90

0,91

0,91

0,91

0,92

0,92

0,93

50

0,93    0,93    0,94    0,94

0,94

0,95

0,95

0,95

0,96

0,96

60

0,96    0,97    0,97    0,97

0,98

0,98

0,98

0,98

0,99

0,99

70

0,99    0,99     1,00     1,00

1,00

1,00

1,01

1,01

1,01

1,01

80

1,02     1,02     1,02     1,02

1,02

1,03

1,03

1,03

1,03

1,03

90

1,03     1,04     1,04     1,04

1,04

1,04

1,04

1,04

1,04

1,05

100

1,05     1,05     1,05     1,05

1,05

1,05

1,05

1,05

1,05

1,05

110

1,06     1,06     1,06     1,06

1,06

1,06

1,06

1,06

1,06

1,06

120

1,06 Vattendragsgrupp B

 

 

 

 

 

 

0

0,25    0,29    0,32    0,35 osv, lika med A

Vattendragsgrupp C

0,38

0,41

0,44

0,47

0,50

0,53

0

0,30    0,33    0,36    0,39 osv, lika med A

Vattendragsgrupp D

0,41

0,43

0,45

0,47

0,50

0,53

0

0,35    0,37    0,39    0,41 osv, lika med A

Vattendragsgrupp E

0,43

0,45

0,47

0,49

0,51

0,53

0

0,40    0,42    0,44    0,46 osv, lika med A

Vattendragsgrupp F

0,47

0,48

0,49

0,51

0,52

0,53

0

0,45    0,47    0,48    0,49

0,50

0,51

0,53

0,54

0,55

0,56

10

0,58    0,59    0,60    0,61 osv, lika med A

Vattendragsgrupp G

0,62

0,64

0,66

0,67

0,68

0,69

0

0,50    0,52    0,53    0,54

0,55

0,56

0,57

0,58

0,59

0,60

10

0,61     0,62    0,63     0,64

0,65

0,66

0,67

0,68

0,69

0,70

20

0,71     0,72    0,73     0,74 osv, lika med A

Vattendragsgrupp H

0,75

0,77

0,78

0,79

0,80

0,81

0

0,55    0,56    0,57    0,58

0,59

0,60

0,60

0,61

0,62

0,63

10

0,64    0,65    0,66    0,67

0,67

0,68

0,69

0,70

0,71

0,72

20

0,73     0,74    0,75    0,75 osv, lika med A

Vattendragsgrupp I

0,76

0,77

0,78

0,79

0,80

0,81

0

0,60    0,61     0,62    0,62

0,63

0,64

0,64

0,65

0,66

0,67

10

0,67    0,68    0,69    0,70

0,70

0,71

0,72

0,73

0,74

0,74

20

0,75    0,76    0,76    0,77

0,78

0,79

0,79

0,80

0,81

0,82

30

0,82    0,82    0,83    0,84 osv. lika med A

0,85

0,85

0,86

0,87

0,88

0,88

 

Prop. 1974:116                                                  55

Ärsregleringsmagasinets storlek i procent av den normala årsvatten-mängden vid platsen för vattenfallet

Vattendragsgrupp K

0,67

0,67

0,68

0,68

0,69

0,70

0,70

0,73

0,73

0,74

0,74

0,75

0,76

0,76

0,79

0,79

0,80

0,80

0,81

0,81

0,82

0,84

0,85

0,85

0,86

0,87

0,88

0,88

O        0,65    0,66    0,66.

10       0,71     0,71     0,72

20       0,77    0,77    0,78

30       0,83    0,83    0,84

osv, lika med A

Vattendragsgrupp L

 

0

0,70    0,70    0,71

0,71

0,72

0,72

0,73

0,73

0,74

0,74

10

0,75    0,75    0,75

0,76

0,76

0,77

0,77

0,78

0,78

0,79

20

0,79    0,80    0,80

0,81

0,81

0,82

0,82

0,82

0,83

0,83

30

0,84    0,84    0,85 osv, lika med A

Vattendragsgrui

0,85 pp M

0,86

0,86

0,87

0,87

0,88

0,88

0

0,75    0,75    0,76

0,76

0,76

0,77

0,77

0,78

0,78

0,78

10

0,79    0,79    0,79

0,80

0,80

0.80

0,81

0,81

0,81

0,82

20

0,82    0,82    0,83

0,83

0,84

0,84

0,84

0,85

0,85

0,85

30

0,86    0,86    0,86

0,87

0,87

0,88

0,88

0,88

0,89

0,89

40

0,89    0,90    0,90 osv, lika med A

Vattendragsgru]

0,90

pp N

0,91

0,91

0,91

0,92

0,92

0,93

0

0,80    0,80    0,81

0,81

0,81

0,82

0,82

0,82

0,82

0,83

10

0,83     0,83     0,83

0,84

0,84

0,84

0,85

0,85

0,85

0,85

20

0,86    0,86    0,86

0,86

0,87

0,87

0,87

0,88

0,88

0,88

30

0,88    0,89    0,89

0,89

0,89

0,90

0,90

0,90

0,90

0,91

40

0,91     0,91     0,92

0,92

0,92

0,92

0,93

0,93

0,93

0,94

50

0,94    0,94    0,94

0,95

0,95

0,95

0,96

0,96

0,96

0,97

60

0,97    0,97    0,97 osv, lika med A

Vattendragsgrui

0,97 pp O

0,98

0,98

0,98

0,98

0,99

0,99

0

0,85     0,85     0,85

0,86

0,86

0,86

0,86

0,87

0,87

0,87

10

0,87    0,87    0,88

0,88

0,88

0,88

0,88

0,89

0,89

0,89

20

0,89    0,89    0,90

0,90

0,90

0,90

0,90

0,91

0,91

0,91

30

0,91     0,91     0,92

0,92

0,92

0,92

0,93

0,93

0,93

0,93

40

0,93    0,94    0,94

0,94

0,94

0,94

0,95

0,95

0,95

0,95

50

0,95     0,96    0,96

0,96

0,96

0,96

0,97

0,97

0,97

0,97

60

0,98    0,98    0,98

0,98

0,98

0,99

0,99

0,99

0,99

0,99

70

1,00     1,00     1,00 osv, lika med A   .

Vattendragsgru]

1,00 pp P

1,00

1,00

1,01

1,01

1,01

1,01

0

0,90    0,90    0,90

0,90

0,91

0,91

0,91

0,91

0,91

0,91

10

0,92    0,92    0,92

0,92

0,92

0,92

0,92

0,93

0,93

0,93

20

0,93    0,93    0,93

0,93

0,94

0,94

0,94

0,94

0,94

0,94

30

0,95    0,95    0,95

0,95

0,95

0,95

0,95

0,96

0,96

0,96

40

0,96    0,96    0,96

0,96

0,97

0,97

0,97

0,97

0,97

0,97

50

0,97    0,97    0,98

0,98

0,98

0,98

0,98

0,98

0,99

0,99

60

0,99    0,99    0,99

0,99

1,00

1,00

1,00

1,00

1,00

1,00

70

1,00    1,01     1,01

1,01

1,01

1,02

1,02

1,02

1,02

1,02

80

1,02     1,02     1,02 osv, lika med A

1,02

1,02

1,03

1,03

1,03

1,03

1,03

 

Prop. 1974:116

56

Tabell 2. Hjälptabell för vattendragens indelning i grupper efter deras hydrologiska karaktär vid platsen för vattenfallet

 

Oreglerad va

ittenföring

Vatten-

Oreglerad

vattenföring

Vatten-

med 75 % varaktighet i

drags-

med 75 %

varaktighet i

drags-

% av medel'

iatten-

grupp

Yo av medelvatten-

grupp

föringen

 

 

föringen

 

 

lägre än 12

 

A

48-52

 

I

13-17

 

B

53-57

 

K

18-22

 

C

58-63

 

L

23-27

 

D

64-69

 

M

28-32

 

B

70-76

 

N

33-37

 

F

77-83

 

O

38-42

 

G

84-91

 

P

43-47

 

H

 

 

 

Vid begagnande av tabell 1 bör följande iakttas.

Vid uppskattning av ärsregleringsmagasinets storlek skall hänsyn tas ej blott till de årsregleringar, som genomförts vid tiden för taxeringen, utan även till sådana årsregleringar som med sannolikhet väntas bli ge­nomförda. Magasinsvolymen för en framtida årsreglering upptas med ett reducerat belopp avpassat efter den tid som väntas förflyta till dess regleringen genomförs. Om regleringen inte kan förväntas komma till stånd inom tio år, bör man dock i regel bortse från den ifrågavarande reg­leringsmöjligheten. Den bör beaktas endast om det är känt att regle­ringen planeras ske ehuru först efter mer än tio år.

Till ledning vid den reduktion av magasinsvolymen, som enligt vad nyss sagts bör ske, kan lämpligen användas den i avsnitt B,4 intagna ta­bellen 5 med den därtill knutna kompletterande regeln. För ett icke utbyggt vattenfall skall dock uppskattningen av magasinsvolymen för framtida årsregleringar ske med utgående från den tidpunkt då fallet beräknas vara utbyggt. Det bör nämligen observeras att den justering av värdet, som enligt avsnitt B,4 skall göras med hänsyn till tidpunkten för fallets utbyggnad, inbegriper även kraftvinsten av samtliga de reg­leringar som väntas vara genomförda till denna tidpunkt.

Sedan flottningen i vårt land numera är i huvudsak nedlagd, behöver hänsyn i regel inte tas till att vattenkraftens värde kan vara minskat på grund av skyldighet att avstå vatten för flottningsändamål. Skulle så­dant avstående förekomma eller föreligger skyldighet att avstå vatten för annat ändamål, bör minskning av den normerande vattenföringen ske efter en skönsmässig bedömning. Sådan minskning, som förutsätts be­höva ifrågakomma bara i undantagsfall, får göras endast om skyldighet att avstå vatten åvilar fastigheten såsom sådan och vattenkraftens värde därigenom påtagligt minskas. Sålunda minskad normerande vattenföring betecknas Q norm».

B.2 Beräkning av taxeringsvattenföring (Q tax)

Som nämnts inledningsvis skall den normerande vattenföringen (Q norm eller, i förekommande fall, Q norm») justeras med hänsyn till föreliggande möjligheter till korttidsreglering. Härvid avses såväl kort­tidsreglering vid vattenfallet i fråga som korttidsreglering anordnad vid annat uppströms liggande kraftverk.

 

Prop. 1974:116

57

Faktorn för korttidsreglering anges i tabell 3. Faktorn har graderats efter förhällandet mellan utbyggnadsvattenmängden och medelvatten­föringen vid platsen för vattenfallet. Vid utarbetandet av tabellen har beaktats att en högre utbyggnadseffekt medför ökade överföringsför-luster och överföringskostnader. De i tabellen angivna värdena är redu­cerade med hänsyn därtill. För outbyggt vattenfall beläget i en redan mer eller mindre exploaterad älv kan utbyggnadsvattenmängden lämpli­gen bestämmas med ledning av förhållandena vid ovanför och nedan­för liggande kraftverk. Föreligger ej denna möjlighet till jämförelse med andra fallsträckor bör göras en skönsmässig bedömning av storleken av utbyggnadsvattenmängden mot bakgrund av de regleringsmöjligheter, som kan förväntas föreligga vid tiden för fallets utbyggnad.

Tabell 3. Faktor för korttidsreglering

 

 

Utbyggnads­vattenmängd i

Flodområde

 

 

 

 

 

 

 

 

 

förhållande till

Dalälven,

Ljungan

Änger-

Skellefte

Lule och

medelvatten-

Klarälven

och

manälven

och Ume

Pite

föringen i vallen-

och söder

Ljusnan

och In-

älvar

älvar

fallet

därom lig­gande vat­tendrag

 

dalsälven

 

 

1,0

1,00

1,00

1,00

1,00

1,00

1,5

1,20

1,20

1,20

1,20

1,20

2,0

1,40

1,40

1,40

1,35

1,30

2,5

1,60

1,55

1,50

1,45

1,40

3,0

1,70

1,65

1,60

1,55

1,50

4,0

2,00

1,85

1,80

1,70

1,55

5,0

2,20

2,00

1,90

1,75

1,55

6,0 eller högre

2,35

2,10

1,95

1,75

1,55

För mellanliggande värden för utbyggnadsvattenmängden bestäms faktorn genom interpolering.

Vid tillämpning av tabell 3 bör beaktas, att vid bestämmandet av utbyggnadsvattenmängden hänsyn skall tas även till sådan utbyggnad av kraftverket som väntas bli genomförd i samband med en ännu inte genomförd korttidsreglering. Den ökning av utbyggnadsvattenmängden, som sålunda beräknas, bör emellertid reduceras med hänsyn till den tid som väntas förflyta till dess den utvidgade korttidsregleringen genom­förs. Vid reduktionen bör användas den i avsnitt B,4 intagna tabellen 5, Om den utvidgade korttidsregleringen inte väntas vara genomförd inom tio år, bör man helt bortse från den ökning av utbyggnadsvattenmäng­den som kan föranledas av regleringen.

Vid tillämpningen av tabell 3 bör vidare beaktas att, om av vatten­domstol meddelade vattenhushållningsbestämmelser innebär sådan in­skränkning i regleringsrätten att regleringsnyttan avsevärt påverkas, faktorn för korttidsreglering bör i skälig mån jämkas nedåt. Sådana in­skränkningar i regleringsrätten, som medför endast en mindre reduktion av regleringsnyttan, bör däremot inte föranleda någon jämkning av fak­torn. För att jämkning skall ske bör alltså krävas, att vattenkraftens värde påtagligt minskas genom bestämmelserna i fråga,

5    Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 116

 

Prop. 1974:116                                                                    58

B.3 Beräkning av taxeringseffekt (E tax)

Sedan taxeringsvattenföringen och bruttofallhöjden vid medelvatten­föring bestämts (i m/s resp. i m) erhålls taxeringseffekten uttryckt i na­turkilowatt (nkW) enligt formeln E tax = 9,82XHXQtax, där talet 9,82 är jordaccelerationen och H fallhöjden.

Det bör uppmärksammas att fallhöjden H skall motsvara bruttofall­höjden vid medelvattenföring. Den fallhöjd, varmed här skall räknas, utgör sålunda hela den fallhöjd som ingår i taxeringsenheten. H är alltså vid ett utbyggt fall inte liktydigt med skillnaden mellan dämnings­gränsen och vattenståndet i turbinavloppet.

Beträffande vattenfall, vars fallhöjd till en del ingår i ett årsregle­ringsmagasin, bör vidare uppmärksammas att nämnda del av fallhöjden upptages med ett i skälig mån nedsatt värde. Nedsättningens storlek av­passas efter den ungefärliga längden av de tider under året, då olika delar av den i regleringsmagasinet ingående fallhöjden kan nyttiggöras i vattenfallet i fråga.

Exempel på beräkning av t ax e r i n g s ef f e k t

Ett outbyggt vattenfall i mellansverige med en bruttofallhöjd av 20 m och en medelvattenföring av 100 m/s och en beräknad utbyggnads­vattenmängd av 200 m/s samt tillhörande vattendragsgrupp I beräknas bli utbyggt. Årsregleringsmöjligheter finns motsvarande 1 000 milj, m, varav regleringar motsvarande 500 milj, m- antas vara genomförda vid tidpunkten för kraftverkets utbyggande och 500 milj. m fem år där­efter.

Medelvattenföring                                                         100 m/s

Normala årsvattenmängden                                  3 150 milj, m

Årsregleringsmagasin, totalt                                  1 000 milj. m

D:o reducerat 500-F0,SX500 =                                 900 milj, m

D:o i procent av årsvattenmängden                                  29 %

Faktor för normerande vattenföring enligt tabell 1             0,82

Beräknad utbyggnadsvattenmängd                              200 m/s

D:o i förhållande till medelvattenföringen                                2

Faktor för korttidsreglering enligt tabell 3                           1,40

Taxeringsvattenföring 0,82X1,40X100 =                   114,8 mVs

Taxeringseffekt 9,82X20X114,8 =                           22 547 nkW

B.4 Beräkning av värde per effektenhet

Värdet i kr, per effektenhet dvs, per naturkilowatt bestäms på grund­val av de i tabell 4 här nedan angivna normalvärdena.

Tabell 4. Normalvärden per naturkilowatt

Flodområde                                                                 Nonnahärde

kr.jnkW

Torne och Kalix älvar                                                     50

Lule och Pite älvar                                                       160

Skellefte och Ume älvar                                               180

Ångermanälven och Indalsälven                                  200

Ljungan och Ljusnan                                                   215

Dalälven, Klarälven och söder därom liggande vattendrag    280

 

Prop. 1974:116                                                        59

Beträffande i tabellen ej angivna flodområden bestäms normalvärdet med ledning av värdena för närmast belägna, i tabellen upptagna flod­områden.

Beträffande Torne och Kalix älvar samt Vindelälven och Pite älv. bör beaktas det inledningsvis i avsnitt B gjorda uttalandet att den /, n. inte tillgodogjorda vattenkraften i dessa älvar inte bör åsättas fallvärde vid 1975 års allmänna fastighetstaxering.

Vad angår det för Torne och Kalix älvar ovan angivna normalvärdet bör vidare beaktas, att det angivna värdet utgör ett skÖnsmässigt be­stämt, till nutid diskonterat värde avseende befintiiga anläggningars återstående drifttid.

Det för respektive vattenfall enligt tabell 4 gällande normalvärdet skall jämkas, uppåt eller nedåt, i den mån så är påkallat av hänsyn dels till överföringsavstånd och avsättningsförhållanden dels ock till utbygg­nadsförhållandena vid fallet samt kostnaderna för anordnande av så­dan årsreglering, som beaktats vid beräkning av taxeringseffekten. Där­jämte skall vidtas den nedsättning av normalvärdet, som betingas av den tid vilken väntas förflyta innan fallet blir utbyggt. Hänsyn till nämnda tre jämkningsgrunder tas genom jämkningsfaktorer, beteck­nade Cl, Co och Cg, med vilka normalvärdet multipliceras.

Jämkningsfaktorn c

Denna faktor avser att justera normalvärdet per nkW med hänsyn till överföringsavstånd och avsättningsförhållanden.

Hänsyn till överföringsavstånd och avsättningsförhållanden har i stort tagits dels genom att normalvärdet bestämts under antagande att ut­vunnen kraft överförs till stamlinjenätet eller förbrukningsorten på en 50 km lång ledning och dels genom att normalvärdet graderats med lägre värden ju längre norrut fallet ligger. Genom jämkningsfaktorn Ci skall emellertid de ytterligare justeringar vidtas som kan vara motive­rade på grund av de närmare omständigheterna i fråga om läge och avsättningsförhållanden. Bl. a. måste beaktas betydelsen av vattenkraf­ten med hänsyn till dess belägenhet i förhållande till folkrika områden och industricentra. Justering bör dock inte ske vid obetydliga avvikel­ser från de förhållanden som förutsatts vid normalvärdets bestäm­mande.

Jämkningsfaktorn bör i regel inte överstiga 1,1 eller understiga 0,9.

Jämkningsfaktorn Cj

Denna faktor avser att justera normalvärdet per nkW med hänsyn dels till utbyggnadsförhållandena vid fallet, såsom dess höjd och lång­sträckthet samt grundens beskaffenhet och transportkostnader m, m., och dels till kostnaderna för anordnandet av sådan årsreglering som beaktats vid beräkning av taxeringseffekten.

Är de totala utbyggnadskostnaderna, däri inräknat även den på an­läggningen kommande andelen i ovannämnda regleringskostnader, läg­re än vad som kan anses normalt för flodområdet i fråga, skall normal­värdet jämkas uppåt. Är kostnadema högre, jämkas normalvärdet ned­åt. Någon jämkning bör dock inte ske vid obetydliga avvikelser från vad som i fråga om utbyggnadskostnader kan anses normalt för flod­området.

Jämkningsfaktom bör i regel inte överstiga 1,3 eller understiga 0,9.

Vid prövning av frågan om vad som beträffande utbyggnadskostna-

 

Prop. 1974:116                                                        60

der kan anses normalt för ett visst flodområde måste beaktas,, att de genomsnittliga utbyggnadsförhållandena är olika för olika flodområden. Om de genomsnittliga utbyggnadsförhållandena för en viss älv uppen­barligen är goda, bör detta föranleda att jämkningsfaktorn Co bestäms till minst 1,1 för de strömfall i älven, där utbyggnadskostnaderna be­döms vara varken lägre eller högre än vad som kan anses normalt för strömfall i älven i fråga. För älvar, där utbyggnadsförhållandena ge­nomsnittiigt inte är särskilt goda, bör däremot jämkningsfaktom C2 be­stämmas till 1,0 för sådana strömfall där utbyggnadskostnaderna be­döms vara varken högre eller lägre än vad som kan anses normalt för den älv varom fråga är.

I fråga om outbyggda vattenfall må anmärkas att ju högre utbygg­nadskostnaderna beräknas bli, desto längre dröjer det i allmänhet innan anläggningen blir utförd. Faktorn C2 kan därför sägas i viss mån ingå i faktorn Cg, vilket i fråga om outbyggda vattenfall bör beaktas vid be­stämmande av faktorn C2.

RSV avser att före det egentiiga taxeringsarbetets början kalla kon­sulenterna för taxering av vattenfallsfastigheter till ett möte för dis­kussion bl. a. om principerna för bestämning av jämkningsfaktorerna Cj och C2.

Jämkningsfaktorn Cg

Denna faktor avser att möjliggöra den justering nedåt av normal­värdet per nkW, som betingas av den tid vilken väntas förflyta iiman fallet blir utbyggt. Denna tid omfattar även tiden för utbyggandet. Vid justeringen tillämpas den faktor som för respektive utbyggnadstider anges i nedanstående tabell 5.

Tabell 5. Justering av normalvärden med hänsyn till tiden för fallets utbyggnad.

 

Antal år till dess

Fak

fallet blir utbyggt

 

0-1

1,0

2-3

0,9

4-5

0,8

6-7

9,7

8-10

0,6

Om fallet inte kan förväntas bli utbyggt inom tio år från den tid­punkt taxeringen avser, dvs. den 1 januari 1975, bör faktorn C3 i all­mänhet sättas till 0; dock att, om det är känt att utbyggnad av fallet planeras att ske ehuru först efter mer än tio år, faktorn C3 bör efter omständigheterna åsättas med högst 0,4 och lägst 0,1.

B.5 Uppskattning av utmålsvärde i vissa fall

Om till ett såsom annan fastighet taxerat outbyggt vattenfall hänförts viss mark på land, avsedd att användas för ett blivande vattenkraftverk, redovisas jämväl utmålsvärde vid taxering av sådan fastighet. Därvid tillämpas de regler som anges i avsnitt C,2 rörande uppskattning av ut­målsvärde för kraftverk.

 

Prop. 1974:116                                                                    61

C    Uppskattning av marknadsvärdet av vattenkraftverk

Inledningsvis må nämnas att med vattenkraftverk avses, förutom vat­tenkraftverk för elproduktion, även den kraftproducerande delen av en direktdriven anläggning. I kvarnar, sågar och liknande direktdrivna an­läggningar är emellertid den kraftproducerande delen ofta så obetyd­lig i förhållande till anläggningen i övrigt, att värdet av anläggningen i dess helhet lämpligen bör uppskattas enligt de för taxering av fastighet i allmänhet gällande grunderna dvs. enligt ortsprismetoden.

För övriga fall anges i punkt 3 av anvisningarna till 9 § KL att mark­nadsvärdet kan uppskattas med utgångspunkt i avkastningen därav un­der beaktande av dels anläggningens påräkneliga varaktighetstid och dels att viss del av det enligt denna metod uppskattade värdet kan belöpa på regleringsdamm som skall taxeras särskilt. Vidare anges i punkt 3 att, då tillfredsställande uppgifter för tillämpning av avkast­ningsmetoden vanligen ej torde stå till förfogande, bör marknadsvärdet av vattenkraftverk i regel uppskattas enligt de i anvisningspunkten an­givna reglerna dvs. i huvudsak enligt produktionskostnadsmetoden. Produktionskostnadsmetoden sådan den utformats i anvisningspunkt 3 är sålunda den primära metoden för bestämmande av ett vattenkraft­verks marknadsvärde, medan avkastnmgsmetoden i viss mån har ka­raktär av kontrollmetod.

Vid tillämpning av produktionskostnadsmetoden bestäms särskilt för sig värdet av vattenfallet (fallvärde), värdet på mark på land (utmåls­värde) och värdet av kraftverket i övrigt (värde av byggnader). Summan av dessa värden, efter avdrag för skyldighet att leverera ersättningskraft respektive tillägg för rätt till stådan kraft, anses som anläggningens marknadsvärde. De olika posterna behandlas i det följande var för sig.

Cl Uppskattning av fallvärde

Vattenfallet uppskattas såsom om det vore outbyggt och enligt de regler som angetts i det föregående. Därvid iakttas — vad angår de i avsnitt B,2 angivna bestämmelserna — att faktorn för korttidsreglering beräknas på grandval av den faktiska utbyggnadsvattenmängden vid kraftverket eller, i förekommande fall, på grundval av den större utbygg­nadsvattenmängd, som beräknas föreligga efter genomförandet av plane­rad korttidsreglering. Den ökning av utbyggnadsvattenmängden, som sålunda beräknas, reduceras på sätt i avsnitt B.2 sägs. Såsom i nämnda avsnitt anges, bör hänsyn inte tas till sådan ökning av utbyggnadsvatten­mängden, som kan föranledas av en reglering vilken inte väntas vara genomförd inom tio år.

I vissa fall bör dock det värde, som erhålls enligt förenämnda reg­ler, jämkas nedåt. Så bör ske om det föreligger grundad anledning att anta, att vattenkraften i fallet inte kommer att tillgodogöras efter det att det befintliga kraftverket blivit nedslitet och tagits ur drift. I sådant fall bör normalvärdet per effektenhet jämkas nedåt så att värdet av vat­tenfallet kommer att avse endast kraftverkets återstående drifttid. Jämkningen bör ske genom att normalvärdet per effektenhet multipli­ceras — förutom med jämkningsfaktorema Cj, C2 och C3 enligt de regler som angetts i det föregående — med den faktor som anges i nedan­stående tabell 6. Faktorn har i tabellen betecknats C4.

 

Prop. 1974:116                                                  62

Tabell 6. Jämkningsfaktor   med   hänsyn   till   kraftverkets   återstående drifttid

Kraftverkets äter-                 Faktor c,

stående drifttid

1- 5 år                               0,2

6-10"                                 0,4

11-20"                                 0,6

över 20 år                           1,0

Vad angår Torne och Kalix älvar bör i förevarande sammanhang be­aktas att — såsom angetts i avsnitt B.4 — det för dessa älvar angivna normalvärdet utgör ett skÖnsmässigt bestämt, till nutid diskonterat vär­de avseende befintliga anläggningars återstående drifttid. Eftersom normalvärdet sålunda är bestämt med hänsyn till den återstående drift­tiden, bör givetvis någon justering av fallvärdet genom tillämpning av jämkningsfaktorn C4 inte ifrågakomma för nämnda båda älvar.

C.2 Uppskattning av utmålsvärde

Utmål för kraftverk utgörs av den mark på land, som tas i anspråk för anläggningen med tillhörande personalbostäder. Utmålet uppskattas etdigt de för taxering av fastighet i allmänhet gällande grunderna, dvs, enligt ortsprismetoden. Därvid bör beaktas att, om kraftverket ligger långt från bebyggda trakter, priset för marken regelmässigt bör sättas lågt.

C.3 Uppskattning av värde av byggnader

Ett kraftverks värde, utöver fallvärde och utmålsvärde, redovisas så­som värde av byggnader. Detta värde bestäms med ledning av kostna­derna för anläggandet av kraftverket. Kostnaderna omräknas enligt pris­index till värdet per den 1 januari 1974 och nedskrivs med hänsyn till den värdeminskning, som genom ålder och bruk inträtt fram till nämn­da dag. I vissa fall vidtas därjämte en ytterligare justering av värdet på sätt som anges nedan i avsnitt C,3,6.

C.3.1 Kostnader som skall medräknas

Vid uppskattning av värde av byggnader skall, med de undantag som anges i avsnitt C.3.2, medräknas samtliga kostnader för anläggandet av kraftverket. Sålunda skall medräknas kostnader för konstruktionsar­beten, administration, ersättningar för skada på mark och andra ersätt­ningar för skada eller intrång, anordningar till skydd för fisket eller, i förekommande fall, til! förhindrande av olägenheter för flottningen, uppförandet av kraftstationsbyggnaden med maskinell, till fastighet hän­förlig utrustning samt övriga för kraftverkets drift erforderliga byggna­der, bostadshus för personal därunder inbegripna, dammbyggnader, i övrigt på jorden eller i vattnet uppförda konstruktioner av olika slag — däribland skadeförebyggande invallningar samt vägar och broar, vilka uteslutande eller delvis tjänar kraftverkets behov — tunnlar eller andra utrymmen under jord, åstadkomna genom sprängning eller annor­ledes, samt rensningar. Vidare medräknas kostnader som avser provi­soriska anordningar för kraftverksbyggandet såsom provisoriska bostä-

 

Prop. 1974:116                                                                      63

der för arbetarna eller andra provisoriska byggnader samt provisoriska vägar, broar och lastplatser eller som avser allmänna kostnader såsom för sjukvård, semester, renhållning m. m. Den omständigheten att kost­naderna avser fastighet, som ej ingår i den taxeringsenhet på vilken kraft­verket är beläget, utgör inte hinder för att kostnaderna medräknas.

Vad särskilt angår frågan vilka maskiner och andra tillbehör m, m,, som skall hänföras till fastighet och medräknas vid bestämmandet av anläggningskostnaden, bör följande beaktas.

Enligt 2 kap, 1 § första stycket jordabalken hör till fastighet — för­utom byggnad — ledning, stängsel och annan anläggning, som anbragts i eller ovan jord för stadigvarande bruk. Begreppet "ovan jord" om­fattar även sådana fall då en anläggning vilar "på" jorden. De ifråga­varande s. k, markanläggningarna hör, hksom byggnadema, civilrättsligt till fastigheten och skall medräknas i anläggningskostnaden och därmed i taxeringsvärdet. Till markanläggningar varom nu är fråga bör hän­föras utomhusställverk och utomhus uppställda transformatorer.

Emellertid gäller enligt 5 § 5 mom, KL, att från skatteplikt är undan­tagen ledning ingående i det elektriska kraftöverförings- eller kraftdistri­butionsnätet liksom transformator- eller kopplingsstation, som hör till detta nät. Vidare gäller enligt 9 § tredje stycket KL, att taxeringsvärde inte skall åsättas sålunda undantagna ledningar och stationer. Vid be­stämmandet av ett kraftverks taxeringsvärde skall därför medräknas en­dast värdet av sådana i anslutning till kraftverket uppförda utomhusställ­verk och utomhus uppställda transformatorer, som är avsedda att betjä­na endast kraftverket i fråga.

Enligt 2 kap. 1 § andra stycket jordabalken gäller att även så­dan anläggning, som är uppförd utanför en fastighet, hör till fas­tigheten om anläggningen är avsedd för stadigvarande bruk vid ut­övning av servitut till förmån för fastigheten och inte hör till den fastig­het där den finns. Samma regel tillämpas för fastighetstaxeringens del, 1 enlighet härmed gäller att om ett sådant ställverk eller en sådan trans­formator, som direkt hör till ett kraftverk, skulle med servitutsrätt stå på annan fastighet än utmålsfastigheten, skall värdet av ställverket eller transformatorn medräknas vid bestämmandet av kraftverkets taxerings­värde.

Till byggnad hör, enligt 2 kap, 2 § första stycket jordabalken, fast inredning och annat varmed byggnaden blivit försedd, om det är ägnat till stadigvarande bruk för byggnaden eller del av denna, såsom fast avbalkning, hiss, ledstång, ledning för vatten, värme, ljus eller annat med kranar, kontakter och annan sådan utrustning, värmepanna, ele­ment till värmeledning, kamin, kakelugn, innanfönster, markis, brand­redskap, civilförsvarsmateriel och nyckel. Enligt andra stycket i 2 kap. 2 § hör därjämte i regel till byggnad, såvitt angår "fabrikslokal", kyl­system och fläktmaskineri. De angivna s, k, byggnadstillbehören hör civilrättsligt till byggnaden och skall medräknas i anläggningskostnaden och därmed i taxeringsvärdet. Reservdelar och dubbletter till nyss angivna föremål räknas däremot inte som byggnadstillbehör och med­räknas inte i anläggningskostnaden eller i taxeringsvärdet,

I fråga om sådana specialfastigheter, som t. ex, kraftverksbyggnader utgör, räknas emellertid — utöver vad som angivits i nästföregående stycke — även vissa andra i byggnaderna befintliga maskiner som bygg­nadstillbehör. Dessa maskiner hör civilrättsligt till fastigheten och kost­naden för desamma skall medräknas i anläggningskostnaden. Förutsätt-

 

Prop. 1974:116                                                                      64

ningen för att de skall medräknas är att de representerar stora värden och i regel har avsevärd storlek. I enlighet härmed bör i anläggnings­kostnaden för ett kraftverk medräknas kostnaderna för följande bygg­nadstillbehör nämligen turbiner och generatorer samt i kraftverksbygg­naderna monterade traverser, ställverk och transformatorer. Detsamma gäller beträffande för kraftverkets behov avsedda traverser och bock­kranar i de fall då de till dessa hörande spåren helt eller delvis vilar på byggnadsdelar, som ingår i kraftverket. Vidare bör medräknas sådana hjälpmaskinerier som erfordras för att de nämnda huvudmaskinema skall kunna fungera, t. ex. kyl- och oljepumpar samt kontrollorgan.

I anläggningskostnaden för ett kraftverk skall även inräknas en upp­skattad kostnad för ränteförlust under byggnadstiden. Beräkningen här­av bör ske på följande sätt.

Ränteförlust anses uppstå på de kostnader som nedlagts intill det år då kraftverket tas i bruk. Ränteförlusten för de under ett visst år ned­lagda kostnaderna anses i sin helhet belöpa på året i fråga och beräknas från mitten av det år, då kostnaden nedlades, till ingången av det år då kraftverket togs i bruk. Beräkningen sker med tillämpning av enkel ränta och den räntefot som anges i nedanstående tabell 7 för det år, då de egentliga byggnadsarbetena påbörjades. För under byggnad varande kraftverk räknas ränteförlusten fram till den 1 januari 1975,

Tabell 7. Tabell för beräkning av ränteförlust under byggnadstiden.

 

Är

Räntefot, %

1912 eller tidigare

5,25

1913-1917

5,75

1918-1922

6,25

1923-1932

5,25

1933-1934

4.5

1935-1950

3,75

1951-1955

4.0

1956-1959

5,5

1960-1966

6,25

1967-1968

6,75

1969-1971

7,75

1972-1973

7,5

1974

9

Exempel

Kraftverksbygget påbörjades under år 1952 med vissa förberedande arbeten som tillfartsvägar m. m. varefter det egentiiga byggnadsarbetet pågick under åren 1953—1957. Under år 1958 förekom vissa avslut­ningsarbeten. Anläggningens första aggregat togs i drift i september 1957, De under respektive år nedlagda faktiska kostnaderna framgår av nedanstående uppställning.

Enligt det valda exemplet påbörjades det egentiiga byggnadsarbetet år 1953, Ränteförlusten skall alltså beräknas efter en räntefot av 4 %, Enligt exemplet gäller vidare att kraftverket togs i drift år 1957. Ränte­förlusten skall alltså beräknas för tiden fram till den 1 januari 1957,

 

Prop.

1974:116

 

65

Är

Faktisk kostnad.

Tillägg för

Beräknad faktisk kostnad

 

M kr.

ränta %

M kr.

1952

0,1

4,5x4 = 18

l,l8x  0,1 =   0,118

1953

5,0

3,5x4 = 14

l,14x   5,0 =   5,700

1954

15,0

2,5x4 = 10

1,10x15,0 = 16,500

1955

20,0

1,5x4=   6

1,06x20    =21,200

1956

20,0

0,5x4=   2

1,02x20    =20,400

1957

12,0

0

12,000

1958

2,0

0

2,000 77,918

Vid mera betydande ombyggnader eller utvidgningar av kraftverk be­räknas ränteförlust på motsvarande sätt som vid nyanläggningar,

C,3,2 Kostnader som inte skall medräknas

Vid uppskattning av värde av byggnader för ett kraftverk skall i an­läggningskostnaden inte medräknas kostnader för förvärv av sådan rätt till vattenfall och utmål, till vilken hänsyn skall tas vid fallvärdets och utmålsvärdets bestämmande. Inte heller skall medräknas kostnader för byggnader eller arbeten, till vilkas värden hänsyn skall tas vid taxering av annan taxeringsenhet än den på vilken kraftverket är beläget.

Såsom angetts i avsnitt C,3,l skall taxeringsvärde inte åsättas de på kraftöverförings- eller kraftdistributionsnätet befintliga ställverken och transformatorerna. Till de sålunda undantagna anläggningarna bör hän­föras även sådana utomhusställverk och utomhus uppställda transforma­torer, som visserligen står på det ifrågavarande kraftverkets utmålsom-råde men som betjänar jämväl annat eller andra kraftverk än detta.

I fråga om kostnaderna för andra maskiner eller annan utrustning än den, som omnämnts i avsnitt C,3.1, bör följande beaktas.

Enligt 2 kap. 3 § jordabalken gäller visserligen — i fråga om fastig­het som helt eller delvis är inrättad för industriell verksamhet — att till fastigheten civilrättsligt hör även andra maskiner och annan utrustning än de byggnadstillbehör som omnämnts i avsnitt C.3,1 här ovan. Enligt angivna lagrum hör sålunda till fastigheten, förutom nämnda byggnads­tillbehör, maskin och annan utrustning, som tillförts fastigheten för att användas i verksamheten huvudsakligen på denna, dock ej fordon, kon­torsutrustning och handverktyg. Värdet av dessa s. k, industritillbehör skall emellertid enligt 5 § 5 mom, KL inte ingå i taxeringsvärdet. Värdet av industritillbehören skall sålunda inte heller medräknas i anläggnings­kostnaderna för ett kraftverk, — I sammanhanget må nämnas att med "fordon" inte avses sådana som löper på skenor t, ex, traverser och lyft­kranar.

Vad slutligen angår sådana på en fastighet befintliga maskiner m. m, som civilrättsligt är att hänföra till lös egendom, t, ex, fordon, kontors­utrustning och handverktyg, skall värdet därav självfallet inte medräk­nas i anläggningskostnaden för ett kraftverk eller i dess taxeringsvärde,

I detta sammanhang må anmärkas att endast sådana anläggningsdelar skall medräknas, som ingår i anläggningen vid den tidpunkt taxeringen avser dvs. den 1 januari 1975. Om en anläggningsdel blivit utbytt mot en ny, skall således bland anläggningskostnaderna medräknas endast kostnaden för den nya anläggningsdelen och kostnaden för den utbytta delen lämnas ur räkningen. Detta gäller även om utbytet skett innan den utbytta delen helt avskrivits.

 

Prop. 1974:116

66

C.3,3 Omräkning av faktisk anläggningskostnad enligt index

I nästföregående båda avsnitt har angetts vilka kostnader som skall medräknas i förevarande sammanhang. Den sålunda bestärhda faktiska anläggningskostnaden skall omräknas till nuvärde. Eftersom marknads­värde — och därmed även taxeringsvärde — skall bestämmas med hän­syn till det allmänna prisläget vid ingången av året före taxeringsåret dvs, med hänsyn till prisläget den 1 januari 1974 skall omräkningen dock avse tidpunkten den 1 januari sistnämnda år. Omräkningen sker med hjälp av den i nedanstående tabell 8 intagna indexserien. För att underiätta omräkningen har i tabellen såsom "omräkningstal" för re­spektive år angetts kvoten mellan 1973 års index och index för det år då kostnaden nedlagts.

Tabell 8. Tabell utvisande index samt mot index svarande omräkningstal

 

År

Index

Omräk­nings­tal

År

Index

Omräk­nings­tal

Är

Index

Omräk­nings­tal

1900 el.

 

 

1924

56

4,29

1949

95

2,53

tidigare

31

7,74

25

55

4,36

1950

100

2,40

1901

31

7,74

26

54

4,44

51

113

2,12

02

32

7,50

27

53

4,53

52

126

1,90

03

32

7,50

28

52

4,62

53

125

1,92

04

32

7,50

29

51

4,71

54

124

1,94

05

33

7,27

1930

50

4,80

55

128

1,88

06

33

7,27

31

49

4,90

56

135

1,78

07

33

7,27

32

48

5,00

57

141

1,70

08

34

7,06

33

47

5,11

58

141

1,70

09

34

7,06

34

48

5,00

59

143

1,68

1910

34

7,06

35

49

4,90

1960

148

1,62

11

35

6,86

36

50

4,80

61

150

1,60

12

35

6,86

37

52

4,62

62

153

1,57

13

36

6,67

38

53

4,53

63

154

1,56

14

36

6,67

39

55

4,36

64

156

1,54

15

46

5,22

1940

61

3,93

65

159

1,51

16

62

3,87

41

68

3,53

66

162

1,48

17

88

2,73

42

74

3,24

67

167

1,44

18

119

2 02

43

78

3,08

68

171

1,40

19

123

1,95

44

79

3,04

69

181

1,33

1920

120

2,00

45

81

2,96

1970

196

1,22

21

81

2,96

46

85

2,82

71

210

1,14

22

62

3,87

47

90

2,67

72

225

1,07

23

58

4,14

48

94

2,55

73 74

240* 240

1,00 1,00

* Avser första halvåret 1973,

C,3,4 Avskrivning av anläggningskostnad

Sedan den faktiska anläggningskostnad, som enligt avsnitt C,3,l och C,3,2 skall medräknas, omräknats till värdet per den 1 januari 1974, be­räknas avskrivning på detta nyanläggningsvärde. Därvid beaktas att av­skrivning ej får beräknas för kostnad, som avser ersättningar för skada eller intrång, eller för därmed sammanhängande utrednings- och rätte­gångskostnader. Övriga kostnader fördelas på dels kostnader för vatten-och husbyggnader — innefattande grävning, sprängning, jord- och sten-fyllning, vattenbyggnader för kraftverk och dammar inkl, tuber m, m.

 

Prop. 1974:116                                                                      67

samt kraftstationsbyggnader och övriga hus — dels ock kostnader för maskinutrustning, innefattande turbiner, generatorer, luckor, ställverk, transformatorer, traverser och bockkranar samt sådana hjälpmaskine­rier, som erfordras för att de omnämnda huvudmaskinerna skall kunna fungera, t, ex, kyl- och oljepumpar samt kontrollorgan.

Avskrivning sker för vatten- och husbyggnader med 2 % för år och för maskinutrustning med 4 % för år. Avskrivning beräknas för helt ka­lenderår med början året efter det då kostnaden nedlagts t, o, m, år 1973,

I de undantagsfall där möjlighet saknas att uppdela anläggningskost­naderna i de tre förenämnda kostnadsgrupperna — ej avskrivningsbara tillgångar, vatten- och husbyggnader samt maskinutrustning — får av­skrivning ske på hela det sammanlagda beloppet efter 2,5 % för år. Detta torde endast kunna bli aktuellt för vissa äldre kraftverk, i regel av liten omfattning, för vilka detaljerad bokföring inte föreligger, i vart fall inte för tidigare år.

De angivna procenttalen för avskrivning får jämkas beträffande visst kraftverk, om så finns påkallat med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter.

C,3.5 Spärr för avskrivning

En oinskränkt avskrivning enligt förat angivna procentsatser skulle i fråga om äldre men i fullt brak varande kraftverk kunna medföra ett oskäligt lågt "värde av byggnader". För att motverka en sådan effekt av avskrivningsreglerna bör tillämpas en spärr för värdenedsättning genom avskrivning. För undvikande av missförstånd må emellertid framhållas att nämnda spärr givetvis inte är tillämplig vid den avskriv­ning, som medges i samband med inkomsttaxeringen, utan tillämpas endast vid uppskattning av det marknadsvärde som skall ligga till grand för bestämmande av taxeringsvärdet för kraftverket i fråga.

Ovannämnda spärr innebär att anläggningskostnaderna för vatten- och husbyggnader samt maskinutrustning, efter indexmässig uppräkning till nyanläggningsvärde i enlighet med vad som angetts i det föregående, i regel inte får avskrivas mer än att de nämnda tillgångarnas värden efter avskrivning sammantagna uppgår till 35 % av deras nyanlägg­ningsvärde,

I de undantagsfall där möjlighet saknas att uppdela anläggnings­kostnaderna i de förut omnämnda tre kostnadsgrapperna — ej avskriv­ningsbara tillgångar, vatten- och husbyggnader samt maskinutrastning — innebär spärren att nyanläggningsvärdet i regel inte får avskrivas mer än att värdet uppgår till 35 % av nyanläggningsvärdet inkl. de ej avskrivningsbara tillgångarna.

Som förat angetts innebär spärren, att nyanläggningskostnaderna "i regel" inte får genom avskrivning nedbringas mer än vad ovan angetts. Detta betyder att 35 %-spärren får underskridas då så finns påkallat av sakliga skäl. Spärrvärdet bör sålunda jämkas nedåt i skälig mån om kraftverkets återstående varaktighetstid bedöms vara kort eller om det visas att underhålls- eller personalkostnadema för kraftverket av viss an­ledning är onormalt stora. Vidare bör i fråga om äldre kraftverk spärr-värdet jämkas nedåt i skälig mån, om enligt nutida uppfattning kraft­verket är konstruerat på ett icke rationellt sätt och det enligt index upp­räknade nyanläggningsvärdet därför bedöms vara för högt. Då fråga om underskridande av 35 %-spärren uppkommer bör den vägledande

 

Prop. 1974:116                                                        68

synpunkten vara, att eventuellt föreliggande särskilda omständigheter av beskaffenhet att med sannolikhet minska marknadsvärdet bör föran­leda en sänkning av det för spärren gällande procenttalet.

C.3,6 Jämkning av beräknat "värde av byggnader"

De anvisningar, som meddelats i avsnitt C.3.3—C.3.5, syftar till att för resp, kraftverk möjliggöra en beräkning av "värde av byggnader" på grandval av den till nuvärde omräknade anskaffningskostnaden, ve­derbörligen avskriven med hänsyn till ålder och brak. Det sålunda framtagna värdet inbegriper emellertid inte — såsom fallet är med ett enligt ortsprismetoden beräknat marknadsvärde — den vinst som kan vara att påräkna vid en försäljning av anläggningen. Det enligt bestäm­melserna i förenämnda avsnitt beräknade "värde av byggnader" bör därför justeras för att hänsyn i möjlig mån skall kunna tas till den vinst som kan vara att påräkna vid en försäljning.

I syfte att åstadkomma en sådan justering skall den omräknade an­skaffningskostnaden jämkas. Jämkningen sker på grundval av en be­dömning i stort av kraftverkets godhet ur lönsamhetssynpunkt. Be­dömningen skall sålunda ske på grundval av, å ena sidan, kraftverkets produktionsförmåga och dess läge i förhållande till betydelsefulla av­sättningsområden och, å andra sidan, anläggnings-, drifts och underhålls­kostnaderna för kraftverket samt kostnadema för däri nyttiggjorda regle­ringar. Bedömningen skall utmynna i att kraftverket hänförs till en av de godhetsklasser som avses i nedanstående uppställning. I uppställ­ningen anges även den faktor, varmed det enligt avsnitt C,3,3—C.3,5 beräknade "värde av byggnader" bör jämkas i fråga om kraftverk hän­förliga till resp, klasser.

Kraftverket uppskattat efter dess   Jämkningsfaktor

godhet ur lönsamhetssynpunkt

Mindre gott                             1,0

Normalt                                  1,1

Gott                                      1,2

Mycket gott                            1,3

Det värde, som erhålls såsom resultat av jämkningen, upptas som "värde av byggnader". Om reduktion av detta värde med hänsyn till eventuell skyldighet att leverera ersättningskraft ges anvisningar i näst­följande avsnitt.

Såsom angetts i avsnitt B.4 avser RSV att före det egentliga taxerings­arbetets början kalla konsulenterna för taxering av vattenfallsfastighet till ett möte för diskussion bl, a, om principerna för bestämning av jämk­ningsfaktorerna Cl och C2, Vid detta möte avses överläggningar skola ske jämväl i fråga om principerna för nu ifrågavarande jämkningsför­farande.

D    Beaktande av skyldighet att leverera ersättningskraft

Vid uppskattning av kraftverks värde skall avdrag ske dels för skyl­dighet att leverera ersättningskraft, grundad på vattenlagen, dels ock för ersättningskraft som enligt avtal utgår såsom vederlag för av kraft­verkets ä"are förvärvad ägande- eller servitutsrätt till i kraftverket till-

 

Prop. 1974:116                                                        69

godogjord vattenkraft. Rätt till avdrag föreligger oavsett om avtalet fast­ställts av vattendomstol eller om så ej skett. Såsom förutsättning för avdrag i sistnämnda fall gäller dock, att skyldigheten att tillhandahålla ersättningskraften enligt avtalet är knuten till kraftverket och rätten till kraften knuten till i avtalet angiven fastighet samt att kraftleveransen inte begränsats till att avse endast viss tid.

Ersättningskraft kan utgå antingen som s. k. nettokraft (frikraft) eller som s, k. bruttokraft. I förstnämnda fall har ersättningstagarens skyldighet att gälda uttagningskostnad, dvs. vederlag för kraftens utta­gande och överföring, fullgjorts genom att kraftbeloppet minskats ned till det för nettokraften fastställda kraftbeloppet. I sådant fall är ersätt­ningskraftens värde lika med brattovärdet av det utgående kraftbelöp-pet. Om ersätlningskraften däremot lämnas såsom bruttokraft, har er-sättningstagaren att lämna ersättning i pengar för kraftens uttagande och överföring. Värdet av kraften erhålls då genom att från dess brat­tovärde avdrag görs med hänsyn till uttagningskostnaden. Därvid beaktas dels den kapitaliserade årliga kostnaden för kraftverkets drift och un­derhåll, dels den del av anläggningskostnaden som den 1 januari 1974 ännu inte erlagts.

Såsom kraftens bruttovärde anses dess pris vid kraftverksväggen. I fråga om uttagningskostnaden gäller vad som bestämts av vederbörande domstol. Då fråga är om ersättningskraft, som utgår enligt ett av dom­stol inte fastställt avtal, bör uttagningskostnaden, där omständigheterna inte föranleder till annat, bestämmas i enlighet med vad som angetts i avtalet,

Kapitalisering av ersättningskraftens årsvärde bör ske efter en ränte­fot av 5 %.

Det bör obsen,'eras att ersättningskraftens värde inte får bestämmas såsom en mot ersättningstagarens fallhöjd svarande andel av kraft­verkets beräknade nuvärde före avdrag av ersättningskraftens värde.

Värdet av ersättningskraften avdras från det "värde av byggnader" som bestämts för kraftverket i fråga.

Vid taxering av ersättningstagarens fastighet skall tillägg göras för rätten till ersättningskraft. Tillägg bör i regel göras med det belopp, varmed avdrag för skyldigheten att tillhandahålla kraften fått göras vid taxering av ersättningsgivarens fastighet. Om ersättningstagaren kan tillgodogöra sig endast en del av kraften eller endast kan nyttiggöra sig den på sådant sätt, att värdet därav för honom är avsevärt lägre än för ersättningsgivaren, bör emellertid tillägget jämkas till detta lägre värde. Skulle, å andra sidan, ersättningstagaren kunna nyttiggöra sig kraften så att dess värde för honom är avsevärt högre än för ersättningsgivaren, bör tillägget på motsvarande sätt jämkas uppåt.

Värdet av ersättningskraften redovisas i fråga om jordbruksfastighet såsom värde av särskilda tillgångar. Beträffande annan fastighet inräk­nas värdet i markvärdet.

Skulle rätt till ersättningskraft vara förenad med strömfallsfastigheten eller annan fastighet, som i sin helhet ingår i kraftverksanläggningen, skall värdet av ersättningskraften tilläggas utmålsvärdet.

 

Prop. 1974:116                                                                    70

E    Uppskattning av marknadsvärdet av regleringsdamm

De regler som enligt de i det föregående meddelade anvisningarna gäller i fråga om uppskattning av utmålsvärde och "värde av byggnader" äger motsvarande tilllämpning vid uppskattning av marknadsvärde av regleringsdamm. I anläggningskostnaden för dammen skall sålunda in­räknas bl. a, ersättningar för skada på mark och andra ersättningar för skada eller intrång samt kostnader för rensningar och skadeförebyggande åtgärder.

De beträffande kraftverk i avsnitt C,3.6 angivna bestämmelserna om jämkning av den omräknade anskaffningskostnaden för byggnader m, m, är inte tillämpliga i fråga om regleringsdammar.

 

Prop. 1974:116                                                                    71

Innehållsförteckning

Propositionen    ................................................................. ..... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll   ............................. ..... 1

Författningsförslag   ..........................................................       2

Utdrag av statsrådsprotokollet den 29 mars 1974 ...........       9

1    Inledning   ..................................................................       9

2    Regelsystemet.............................................................     10

 

2.1    Nuvarande ordning ...............................................     10

2.2    Promemorian  .......................................................     11

2.3    Remissyttrandena.................................................. ... 12

3  Frågor om värdering av vattenfallsfastighet................     12

3.1 Allmänna värderingsregler; taxeringsutfallet.........     12

3.1.1    Nuvarande ordning........................................ ... 12

3.1.2    Promemorian   .............................................. ... 12

3.1.3    Remissyttrandena......................................... ... 14

3.2 Outbyggt vattenfall  .............................................. ... 17

3.2.1    Nuvarande ordning ....................................... ... 17

3.2.2    Promemorian   ..............................................     17

3.2.3    Remissyttrandena.......................................... ... 19

3.3 Vattenkraftverk   ...................................................     20

3.3.1    Nuvarande ordning ....................................... ... 20

3.3.2    Promemorian   ..............................................     21

3.3.3    RemissyUrandena..........................................     28

3.4 Regleringsdamm.................................................... ... 31

3.4.1    Nuvarande  ordning   .................................... ... 31

3.4.2    Promemorian   ...............................................    31

3.4.3    Remissyttrandena.......................................... ... 32

3.5 Ersättningskraft  ................................................... ... 32

3.5.1    Nuvarande ordning  ...................................... ... 32

3.5.2    Promemorian   .............................................. ... 33

3.5.3    Remissyttrandena..........................................    36

4  Departementschefen ..................................................    37

4.1    Allmänna synpunkter   .......................................... ... 37

4.2    Outbyggt vattenfall  .............................................. ... 41

4.3    Vattenkraftverk och regleringsdammar.................. ... 43

4.4    Ersättningskraft..................................................... .. 48

5  Hemställan.................................................................. .. 50

Bilaga Utkast till anvisningar för taxering av vattenfallsfastig­
heter   ............................................................................ .. 51

MARCUS BOKTR.STOCKHOLM 1974     740189