Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motioner nr 9—15 år 1974

Mot. 1974

9-15

Nr 9

av herr Börjesson i Falköping och fru André
om skattelättnader för handikappade.

Personer med starkt nedsatt hörsel är i sin dagliga livsföring helt
beroende av de tekniska hjälpmedel som står till buds. Tillgången till
hörapparater och hörseltekniska hjälpmedel är självfallet av utomordentligt
stort värde för att underlätta de handikappades möjligheter till en
någorlunda normal tillvaro. Trots dessa hjälpmedel innebär emellertid
handikappet svåra psykiska och sociala påfrestningar. Till detta kommer
att användningen av hjälpmedel också är förknippad med icke oväsentliga
särskilda kostnader såsom för anskaffande av batterier, sladdar etc. För
dessa utgifter kan de handikappade inte erhålla någon kompensation från
vare sig stat, kommun eller landsting. Inte heller kan de här kostnaderna
dras av i självdeklaration under någon inkomstkälla.

Som exempel på särskilda utgifter när det gäller de hörselskadade kan
nämnas reparationskostnader för hörapparater och hörseltekniska hjälpmedel
samt kostnader för batterier, sladdar, band till bandspelare m. m.
De hörselskadade har också dryga utgifter för resor och personliga besök
vid uträttande av ärenden som på grund av hörselnedsättningen inte kan
klaras av per telefon.

Den osäkerhet och rädsla för missuppfattning som de handikappade i
många fall känner gör att det i åtskilliga sammanhang uppstår behov av
personlig hjälp med åtföljande merkostnader. Det kan nämnas att
kammarrätten i beslut den 15 juni 1970 i fem fall beviljat extra avdrag
för väsentligt nedsatt skatteförmåga på grund av dövhet eller stark
hörselnedsättning med belopp varierande mellan 400 och 1 000 kronor,
varav två 800-kronorsavdrag.

Batterikostnaderna för huvudburen hörapparat kan röra sig från 50
kronor upp till 260 kronor per år. Reparationskostnaderna från 50 till
200 kronor per år. Stereoapparater (hörapparat vid vartdera örat) ger
dubbel kostnad.

Batterikostnaderna för kroppsburen hörapparat kan uppgå till mellan
50 och 400 kronor och reparationskostnaderna från 50 till 100 kronor
per år. Två hörapparater (med telefon vid vartdera örat) kostar det
dubbla.

Driftkostnaden för tekniska hjälpmedel beräknas till 20 kronor och
reparationskostnaderna från 40 kronor och uppåt per år.

Det är allmänt omvittnat att de handikappade i regel tillhör de
inkomstsvaga grupperna i vårt samhälle. Förutom de svåra påfrestningar
som handikappet i sig medför får dessa människor oftast också leva
under knappa ekonomiska förhållanden. De särskilda utgifter som
handikappet medför när det gäller användande av hjälpmedel blir en
ytterligare belastning.

1 Riksdagen 1974. 3 sami. Nr 9-15

Mot. 1974:9

2

Enligt vår uppfattning borde rätt till generellt skatteavdrag införas för
de handikappade männisor sorn för sin dagliga livsföring är beroende av
tekniska hjälpmedel med åtföljande särskilda utgifter. Dessa utgifter
innebär avsevärt fördyrade levnadskostnader för människor som redan
genom sitt handikapp har begränsade möjligheter till normalt liv.

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till rätt till
generellt avdrag för fördyrade levnadskostnader när det gäller
handikappade i enlighet med vad i motionen anförts.

Stockholm den 11 januari 1974

BENGT BÖRJESSON (c)
i Falköping

GUNILLA ANDRÉ (c)