Mot. 1974:1693

13

Nr 1693

av herr Westberg i Ljusdal m. fl.

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:28 angående den statliga
kulturpolitiken.

Vid reformeringen av skolsystemet under de senaste årtiondena har
såväl riksdagen som Kungl. Maj:t i olika sammanhang framhållit att
folkhögskolans uppgifter också i framtiden blir betydelsefulla. Den nu
arbetande folkhögskolutredningen är ett yttryck för denna syn. Utredningen
skall som främsta uppgift klarlägga ”vilken roll folkhögskolan kan
och bör spela i kulturliv och utbildningssamhälle”. Då det gäller den
senare angelägenheten skall bl. a. uppmärksammas folkhögskolans insatser
för vuxenutbildningen och samverkan mellan folkhögskola och annan
studieverksamhet.

Folkhögskolans insatser i vårt kulturliv — som sålunda också skall
uppmärksammas av utredningen — är ett viktigt och karakteristiskt drag
hos skolformen. Här har folkhögskolan en lång och rik tradition och
bygga på, utformad framför allt genom de intima kontakterna med
folkrörelser och den frivilliga bildningsverksamheten. Ett aktuellt utslag
av denna på det allmänna kulturlivet inriktade ambition är att — enligt
skolöverstyrelsens redovisning — 67 ämneskurser kommer att anordnas av
folkhögskolorna under sommaren 1974 med litteratur, konst, konsthantverk,
teater och film som teman. Skapande dramatik, konsthantverk,
grafisk konst, historiska musikinstrument är några karakteristiska kursrubriker.
Mer än 70 folkhögskolor är engagerade i denna och liknande
ämneskursverksamhet instundande sommar. Hela antalet ämneskurser är
500. Praktiskt taget samtliga — och inte endast sålunda de nu redovisade
— är uttryck för de strävanden, som kulturrådet i sitt betänkande Ny
kulturpolitik definierar som mål för kulturpolitiken.

Vid sidan av denna på särskilda målgrupper inriktade verksamhet
bedriver folkhögskolan en bred, mot allmänheten riktad, kulturaktivitet
med föreläsningar, konserter, teaterföreställningar, konstutställningar
m. m. Inte sällan är folkhögskolorna dessutom förmedlare mellan andra
kulturaktiviteter (Riksteaterns, Rikskonserters, Riksutställningars) och
allmänheten, en roll folkhögskolan kan spela bl. a. med hjälp av sina
lokalresurser. Såväl i den egna bygden som, via samverkande folkrörelser,
i landet i stort blir folkhögskolan en allmän kulturförmedlare av
betydande mått. Det är därför anmärkningsvärt att kulturrådet i sitt
betänkande Ny kulturpolitik (SOU 1972:66) så föga uppmärksammat
folkhögskolans nuvarande roll i kulturlivet och dess möjligheter till
insatser i den nya kulturpolitiken. I Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år
1974, Den statliga kulturpolitiken, anföres att kulturämnena är rikt
representerade på samtliga folkhögskolor samt att skolorna utgör

Mot. 1974:1693

14

kulturcentra på sina respektive orter och därvid spelar en betydande roll.
De naturliga konsekvenserna av dessa konstateranden uppmärksammas
emellertid knappast då det gäller att tillvarata folkhögskolornas insatser i
den framtida kulturpolitiken. Ett utslag av detta är att folkhögskolan
över huvud taget inte nämns då kulturorganisationen i landstingskommunerna
beröres. Landstingen är dock huvudmän för mer än 50 folkhögskolor.
Med tillfredsställelse skall dock konstateras att Kungl. Majit i
prop. 1974:1 (bil. 10 s. 419) förordat att övningslärare vid folkhögskola
bör få räkna in ledaruppgifter för allmän studiecirkel i sin tjänstgöringsskyldighet
och därmed genom sina yrkesskickligheter och sina erfarenheter
kunna bidra till ett mera aktivt kulturarbete på respektive orter.

Med hänvisning till det anförda hemställes

1. att riksdagen ger Kungl. Majit till känna vad som i motionen
anförts om folkhögskolans roll i kulturlivet och vikten av att
dess insatser tillvaratas vid den kommande utformningen av
kulturpolitiken,

2. att riksdagen hemställer att motionen överlämnas till folkhögskoleutredningen
för beaktande.

Stockholm den 4 april 1974

OLLE WESTBERG (fp)
i Ljusdal

STURE KORPÅS (c) NILS CARLSHAMRE (m)

ARNE GEIJER (s)
i Stockholm