Utbildningsutskottets betänkande nr 39 år 1974
UbU 1974: 39
Nr 39
Utbildningsutskottets betänkande med anledning av propositionen
1974:145 angående fria läromedel, m. m., jämte motion.
Propositionen
I propositionen 1974: 145 har Kungl. Maj:t (utbildningsdepartementet)
föreslagit riksdagen att
1. godkänna de riktlinjer för tillhandahållande av fria läromedel för
eleverna i grundskolan som förordats i propositionen,
2. godkänna vad som i propositionen förordats i fråga om extern
klass av specialskolan,
3. medge att under innevarande budgetår statsverkets kostnader för
den ersättning som skall utgå för sådana elever i externa klasser som
kommer från annan kommun får täckas med medel som anvisats under
förslagsanslaget Specialskolan m. m.: Utbildningskostnader.
Enligt propositionen bör eleverna i grundskolan som gåva få centrala
läromedel i den utsträckning som krävs för en allmän överblick
av det huvudsakliga innehållet i lärokursen. Bestämmelserna avses träda
i kraft den 1 juli 1976. Vidare föreslås i propositionen vissa förbättringar
av de kommunala villkoren i samband med anordnande av s. k.
extern klass av specialskolan.
Motionen
1974: 1994 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen
1.
beslutar att eleverna i grundskolan som gåvoläromedel skall erhålla
de centrala läromedel som behövs för att kunna följa undervisningen,
2. hos regeringen hemställer om förslag om särskild medelstilldelning
till kommunerna för denna verksamhet.
Gällande bestämmelser om tillhandahållande av läromedel
Frågan om tillhandahållande av läromedel åt elever i grundskolan
regleras i 2 kap. 27 § skolstadgan (1971: 235). Första och andra styckena
av paragrafen har följande lydelse.
Elev vid grundskolan skall i skälig omfattning tillhandahållas materiel
som fordras för en tidsenlig undervisning.
Elev vid grundskolan får behålla egentliga läroböcker, arbetsböcker
1 Riks (lasén 1974. 14 sami. Nr 39
UbU 1974:39
2
och förbrukningsmateriel. Vid anfordran skall dock återlämnas dels
vissa läroböcker och läseböcker, särskilt om de skall användas kortare
tid, dels förbrukningsmateriel som utan olägenhet kan användas på
lärorummet av olika klasser och grupper.
Tidigare behandling av frågan om tillhandahållande av läromedel
1972 års riksdag
Utbildningsutskottet anförde i sitt betänkande 1972: 26 i anledning av
vid 1972 års riksdag väckta motioner angående tillhandahållande av fria
läromedel åt elever i grundskolan att utskottet delade motionärernas uppfattning
att det genom den snabba utvecklingen på läromedelsområdet
inte är lika lätt som förut att definiera t. ex. begreppen ”egentliga läroböcker”
och ”vissa läroböcker och läseböcker” i 2 kap. 27 § skolstadgan
och erinrade om att eleverna skall erhålla de förstnämnda böckerna som
gåva och de sistnämnda som lån. Utskottet fann vidare att den andel läromedel
som eleverna erhåller som gåva fortsättningsvis bör vara oförändrad
jämfört med tidigare praxis. Med hänsyn till de olägenheter som
visat sig följa av påtalad oklarhet i skolstadgan var det emellertid enligt
utskottets mening angeläget att det ifrågavarande andra stycket i paragrafen
utformades så att det — inom ramen för vad som sägs i första
stycket — gav kommunerna större frihet att avgöra vilka läromedel som
skall lämnas som gåva respektive lån till eleverna i grundskolan. Riksdagen
beslöt på utskottets förslag att ge Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
sålunda anfört om 2 kap. 27 § skolstadgan.
1973 års riksdag
Enligt beslut av 1973 års riksdag skulle som riktlinjer i fråga om
tillhandahållande av läromedel gälla att elev i grundskolan skulle som
gåva få minst ett läromedel, vilket ger en allmän överblick över det
huvudsakliga kursinnehållet i ämnet, i varje ämne där sådant läromedel
förekommer. Då ett läromedel ofta nog endast är avsett för en viss årskurs
eller ett visst stadium kommer, som utbildningsutskottet konstaterade,
eleven under genomgången av grundskolan att ha rätt till mer
än ett centralt läromedel i ett och samma ämne (prop. 1973: 76, UbU
1973: 28, rskr 1973: 242).
Vårsessionen med 1974 års riksdag
Kungl. Maj:t anmälde i proposition angående vissa läromedelsfrågor
(prop. 1974: 13) att skolöverstyrelsen (SÖ) den 6 december 1973 lagt
fram förslag till nya bestämmelser om fria läromedel för eleverna i
grundskolan samt att remissbehandlingen av detta förslag inte kunde
avslutas i sådan tid att nya bestämmelser om fria läromedel kunde träda
i kraft vid utsatt tidpunkt. Kungl. Maj:t föreslog därför att gällande
UbU 1974:39
3
bestämmelser om fria läromedel tillämpades även under budgetåret
1974/75. Riksdagen godkände att så skedde (UbU 1974: 15, rskr 1974:
155).
Utskottet
Statsmakterna beslöt år 1974 (prop. 1974: 13, UbU 1974: 15, rskr
1974: 155) att med centrala läromedel skall förstås sådana läromedel
som täcker väsentliga delar av ämnen, ämnesgrupper eller kursmoment,
som anges i gällande läroplan, och förser eleverna med instrument som
hjälper dem att planera och organisera sina studier, öva färdigheter,
inhämta fakta och sätta in dessa i ett meningsfullt sammanhang.
Enligt propositionen 1974: 145 bör eleverna i grundskolan som gåva
få centrala läromedel i den utsträckning som krävs för en allmän överblick
av det huvudsakliga innehållet i lärokursen.
I motionen 1974: 1994 hävdas att propositionens förslag innebär för
stor frihet för en kommun när det gäller att avgöra vilka läromedel som
skall tillhandahållas eleverna som gåva respektive lån. Elev bör enligt
motionärerna som gåva erhålla de centrala läromedel som behövs för
att kunna följa undervisningen i kommunens grundskola.
Utskottet erinrar om att 1973 års riksdag fattat beslut om riktlinjer
i fråga om tillhandahållande av läromedel åt elev i grundskolan. De
preciserande bestämmelser som nu föreslås innebär bl. a. att kommuns
gåvoskyldighet skall avse centrala läromedel. Antalet centrala läromedel
som en elev under genomgång av grundskolan erhåller som gåva kan
självfallet växla från kommun till kommun beroende på vilka läromedel
som en kommun väljer. Målet för alla kommuners strävan skall enligt
propositionen 1974: 145 emellertid vara detsamma, nämligen att som
gåva ge centrala läromedel i den utsträckning som krävs för en allmän
överblick av det huvudsakliga innehållet i lärokursen. Såvitt utskottet
kunnat finna blir motionärernas ifrågavarande önskemål tillgodosett
om propositionens förslag genomförs. Motionen 1974: 1994 behöver
därför i denna del inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Beträffande den i motionen aktualiserade frågan om särskilt statsbidrag
till läromedel vill utskottet anföra följande.
Genom riksdagens beslut år 1946 ålades skoldistrikten att utan behovsprövning
tillhandahålla samtliga elever inom folk- och småskola
fria läroböcker och fri förbrukningsmateriel (prop. 1946: 59, SU 1946:
78, rskr 1946: 191). För dessa ändamål utgick statsbidrag, som dock
inte täckte hela kostnaden. Genom riksdagens beslut år 1957 rörande
omläggning av statsbidragen till primärkommunernas driftutgifter bortföll
det särskilda bidraget till fria läromedel (prop. 1957: 112, SU 1957:
91, rskr 1957: 239). Kompensation för detta erhölls genom att kommunernas
andel av kostnaderna för lärarlönerna, det s. k. kommun
-
UbU 1974: 39
4
avdraget, minskades. Att införa ett nytt specialdestinerat statsbidrag
är enligt utskottets uppfattning inte lämpligt. Därtill kommer att utredningen
om skolan, staten och kommunerna just behandlar frågan
om statsbidrag till kommunernas verksamhet på skolans område. Enligt
utredningens direktiv är det angeläget att statsbidragets storlek kan
anpassas till kommunernas skiftande förutsättningar att organisera
skolverksamheten. Med hänvisning till pågående utredningsarbete avstyrker
utskottet det ifrågavarande yrkandet i motionen 1974: 1994.
Utskottet har intet att erinra mot vad som i övrigt anförs i propositionen
beträffande läromedel. De nya bestämmelserna avses träda i kraft
den 1 juli 1976.
Förslagen i propositionen beträffande externa specialklasser tillstyrker
utskottet.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen med bifall till propositionen 1974: 145 och med
avslag på motionen 1974: 1994 yrkandet 1 godkänner de riktlinjer
för tillhandahållande av fria läromedel för eleverna i
grundskolan som förordats i propositionen,
2. att riksdagen avslår motionen 1974: 1994 yrkandet 2,
3. att riksdagen godkänner vad som i propositionen 1974: 145
förordats i fråga om extern klass av specialskolan,
4. att riksdagen medger att under innevarande budgetår statsverkets
kostnader för den ersättning som skall utgå för sådana
elever i externa klasser som kommer från annan kommun får
täckas med medel som anvisats under förslagsanslaget Specialskolan
m. m.: Utbildningskostnader.
Stockholm den 3 december 1974
På utbildningsutskottets vägnar
STIG ALEMYR
Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Alemyr (s), Larsson i
Staffanstorp (c), Jönsson i Arlöv (s), Nordstrandh (m), Wiklund (s),
Gustafsson i Barkarby (s), fröken Hörlén (fp), fru Gradin (s), herr
Johansson i Skärstad (c), fru Sundberg (m), herr Sundgren (s), fru
Lantz (vpk), fröken Rogestam (c), herr Bladh (s) och fru Ekelund (c).
Reservation
av fru Lantz (vpk) som anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar med ”Genom
riksdagens” och på s. 4 slutar med ”motionen 1974: 1994” bort
ha följande lydelse:
UbU 1974: 39
5
För kommun, som har begränsade ekonomiska möjligheter, kan det
vara förenat med svårigheter att tillhandahålla eleverna de centrala
läromedel som behövs för att eleverna skall kunna följa undervisningen
i grundskolan. Mot bakgrund härav bör kostnaderna för centrala läromedel
bestridas av staten. Kungl. Maj:t bör därför återkomma till riksdagen
med förslag om ett särskilt statsbidrag som avser sådana kostnader.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. att riksdagen med bifall till motionen 1974: 1994 yrkandet 2
som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört
om särskilt statsbidrag till centrala läromedel,
MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1 974 740054