Utbildningsutskottets betänkande nr 35 år 1974 UbU 1974:35

Nr 35

Utbildningsutskottets betänkande med anledning av motioner angående
medicinsk forskning på abortfoster.

Motionerna

1974:30 av fru Anér (fp) i vad avser hemställan att riksdagen ger Kungl.
Maj:t till känna vad som i motionen anförts om ett uppdrag till Svenska
läkaresällskapets delegation för medicinsk etik eller annat lämpligt organ
att formulera regler beträffande experiment på foster (yrkandet 2),

1974:1364 av herr Carlshamre (m) vari hemställs att riksdagen beslutar
att forskning på levande abortfoster förbjuds med endast synnerligen restriktiva
undantag i avvaktan på en slutgiltig abortlagstiftning i enlighet med
vad i motionen anförts.

Frågans behandling vid 1971 års riksdag

Frågan om användning av abortfoster vid medicinsk forskning har behandlats
i riksdagen år 1971 dels i en den 21 oktober av herr Petersson
i Röstånga (fp) framställd interpellation i ärendet (1971:177), dels i en debatt
den 15 december i samband med att statsrådet Moberg besvarade denna
interpellation (riksdagens protokoll 1971:149).

Abortlag (1974:595)

1 § Begär kvinna att hennes havandeskap skall avbrytas och kan åtgärden
ske före utgången av havandeskapets tolfte vecka, får abort utföras, om
ej åtgärden på grund av sjukdom hos kvinnan kan antagas medföra allvarlig
fara för hennes liv eller hälsa.

2§ Har havandeskap pågått längre tid än tolv veckor och kan det efter
särskild utredning angående kvinnans personliga förhållanden konstateras,
att hindersom avses i 1 § ej föreligger mot abort, får sådan åtgärd på kvinnans
begäran företagas intill utgången av adertonde havandeskapsveckan.

Utredning som avses i första stycket lår underlåtas, om det med hänsyn
till tillämplig abortmetod eller av annan särskild anledning är uppenbart
att hinder mot aborten ej föreligger.

I Riksdagen 1974. 14 sand. Nr 35

UbU 1974:35

3 § Efter utgången av adertonde havandeskapsveckan får abort utföras endast
om socialstyrelsen lämnar kvinnan tillstånd till åtgärden. Sådant tillstånd
får lämnas endast om synnerliga skäl föreligger för aborten.

Tillstånd enligt första stycket lår ej lämnas, om det finns anledning antaga
att fostret är livsdugligt.

4 § Vägras abort i fall som avses i 1 eller 2 §, skall frågan omedelbart underställas
socialstyrelsens prövning.

5 5 Abort får utföras endast om kvinnan är svensk medborgare eller bosatt
här i riket eller om socialstyrelsen i annat fall av särskilda skäl lämnar
kvinnan tillstånd till åtgärden.

Endast den som är behörig att utöva läkaryrket får utföra abort. Åtgärden
skall ske på allmänt sjukhus eller på annan sjukvårdsinrättning som socialstyrelsen
godkänner.

6 ä Kan det antagas att havandeskapet på grund av sjukdom eller kroppsfel
hos kvinnan medför allvarlig fara för hennes liv eller hälsa, får socialstyrelsen
lämna tillstånd till abort utan hinder av bestämmelsen i 3 § andra stycket.

Abort på grund av sjukdom eller kroppsfel som avses i första stycket
får utföras av den som är behörig att utöva läkaryrket utan hinder av bestämmelserna
i 3 och 5 §§, om ej åtgärden kan anstå utan våda för kvinnan.

7 § Mot socialstyrelsens beslut i ärende om tillstånd till abort får talan ej

föras.

8 § Den som har tagit befattning med abortärende får ej obehörigen yppa
vad han därvid erfarit om enskilds personliga förhållanden. Den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse
i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet
till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

9 5 Den som utan att vara behörig att utöva läkaryrket uppsåtligen utför
abort på annan, dömes för illegal abort till böter eller fängelse i högst ett

år.

Är brott som avses i första stycket grovt, dömes till fängelse, lägst sex
månader och högst fyra år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall
särskilt beaktas, om gärningen skett vanemässigt eller för vinnings skull
eller inneburit särskild fara för kvinnans liv eller hälsa.

För försök till illegal abort dömes till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

10 § Åsidosätter läkare uppsåtligen föreskrift i 4 § eller, om ej annat följer
av 6 § andra stycket, i 3 eller 5 §, dömes till böter eller fängelse i högst
sex månader.

UbU 1974:35

Remissyttrandena m. m.

Vidare är till betänkandet fogat ett uttalande i justitieombudsmännens
ämbetsberättelse till 1971 års riksdag angående användning av aborterade
foster för vetenskapligt ändamål m. m.

Utskottet

Frågor om medicinsk forskning på foster som tagits fram vid abortingrepp
har behandlats i två motioner som väckts under den allmänna motionstiden.

I motionen 1974:30 föreslås att det uppdras åt Svenska läkaresällskapets
delegation för medicinsk etik eller annat lämpligt organ att formulera regler
beträffande experiment med foster. 1 motionen 1974:1364 hemställs att riksdagen
i avvaktan på en slutgiltig abortlagstiftning beslutar förbjuda forskning
på ”levande abortfoster”. Om synnerliga skäl kan åberopas skall forskning
kunna medges. Motionären gör gällande att man svårligen kan undvika
misstanken att abortingrepp medvetet försenas i syfte att möjliggöra forskning.

Som en allmän bakgrund för bedömningen av motionsyrkandena vill
utskottet anföra följande.

Att utföra abort innebär att man avbryter ett havandeskap. Åtgärden
syftar till att orsaka fostrets död genom dess för tidiga födelse eller genom
att på annat sätt döda fostret med hjälp av invärtes eller utvärtes medel.
Att avbryta ett havandeskap genom att framkalla en för tidig födelse i annat
syfte - t. ex. för att rädda barnet - är inte att bedöma som abort. Inte
heller är åtgärder som vidtas sedan ett foster i en normal födelsesituation
börjat födas och som leder till dess död att bedöma som abort men de
kan i stället bedömas enligt bestämmelserna i 3 kap. 1-3 §§ och 5-9 §§
brottsbalken, vilka samtliga avser att bereda skydd för födda och levande
människor till liv och hälsa. Det bör beaktas att det enligt 3 § allmänna läkarinstruktionen
(1963:341) vid abort liksom vid annan medicinsk behandling
åligger varje läkare vare sig han är i allmän tjänst eller enskilt
utövar läkaryrket att i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet
såvitt möjligt ge patient den behandling som patientens tillstånd
fordrar. Handlar läkare i strid mot vad som sålunda åligger honom och
är förseelsen eljest ej straffbelagd kan han enligt 10 § instruktionen dömas till
böter eller fängelse i högst sex månader.

Sedan motionerna väcktes, har riksdagen fattat beslut om en ny abortlag
som träder i kraft den 1 januari 1975 (prop. 1974:70, SoU 1974:21, rskr
1974:268). Frågan om abort före utgången av adertonde havandeskapsveckan

I* Riksdagen 1974. 14 sam!. Nr 35

UbU 1974:35

avgörs, om ej åtgärden på grund av sjukdom hos kvinnan kan antagas
medföra allvarlig fara för hennes liv och hälsa, enligt abortlagen av kvinnan
själv, med det förbehållet att det efter den tolfte veckan krävs en särskild
kuratorsutredning i ärendet. Efter utgången av adertonde havandeskapsveckan
skall abort i princip inte få företas. Enligt 3 § abortlagen skall nämligen
efter nämnda tidsgräns abort få utföras endast om socialstyrelsen lämnar
kvinnan tillstånd till åtgärden. Sådant tillstånd skall få lämnas endast
om synnerliga skäl föreligger för aborten. Tillstånd skall inte få lämnas om
det finns anledning anta att fostret är livsdugligt, såvida det inte kan antas
att havandeskapet på grund av sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan medför
allvarlig fara för hennes liv eller hälsa (6 § första stycket).

För att förhindra att det vid abortingrepp tas fram livsdugliga varelser
har den särskilda gräns, efter vilken abort i princip inte får företas, satts
till utgången av adertonde havandeskapsveckan. Som skäl för just denna
gräns anförde chefen för justitiedepartementet i propositionen 1974:70 med
förslag till abortlag m. m. att viabilitet, dvs. fostrets möjligheter att överleva
ett operativt ingrepp, för närvarande torde inträda någon gång mellan den
tjugofjärde och tjugoåttonde havandeskapsveckan. Han fortsatte: ”Emellertid
har de senaste årens forskningar gett ökade kunskaper om fostrets
livsbetingelser, vilket har fått till följd att möjligheterna att behandla svagt
livsdugliga foster så att de överlever stadigt har förbättrats. Med nuvarande
24-veckorsgräns har man inte helt kunnat undgå att oförutsett finna ett
viabelt foster vid abortingrepp. En bidragande orsak till detta kan ha varit
att kvinnans uppgifter om graviditetens längd varit oriktiga. Gränsen mellan
abort och födelse dras f. n. vid utgången av 28:e havandeskapsveckan. Enligt
30 § folkbokföringsförordningen (1967:198) skall sålunda foster som är äldre
än 28 veckor eller som utfört andningsrörelse eller uppvisat annat livstecken
efter födelsen anmälas som barn. Utvecklingen inom prematurvården har
emellertid medfört att man vid de överläggningar som förts inom världshälsoorganisationen
angående nya regler för definition av abort, avsedda
att tas in i 1975 års upplaga av den internationella klassifikationen av sjukdomar,
har föreslagit att gränsen mellan födelse och abort i fortsättningen
skall dras vid en fostervikt av 500 gram, vilket motsvarar cirka 22 veckors
graviditet.”

Enligt vad utskottet inhämtat är fostervikten omkring 225 gram vid slutet
av adertonde graviditetsveckan. Minsta vikt på foster som överlevt en förlossning
är knappt 600 gram.

Under senare år har en väsentlig förskjutning ägt rum mot tidiga aborter,
dvs. aborter som sker före utgången av tolfte graviditetsveckan. Medan
år 1968 den procentuella andelen tidiga aborter var 43,0 hade andelen år
1972 ökat till 80,3. Genom bl. a. ökad upplysning bör det enligt socialstyrelsen
vara möjligt att så småningom nå fram till att mer än 90 procent
av samtliga aborter utförs före tolfte graviditetsveckan.

Enligt 5 § i abortlagen får endast den som är behörig att utöva läkaryrket

UbU 1974:35

utföra abort. Åtgärden skall enligt samma paragraf ske på allmänt sjukhus
eller på annan sjukvårdsinrättning som socialstyrelsen godkänner.

Över motionen 1974:1364 har utskottet inhämtat yttranden från socialstyrelsen,
universitetskanslersämbetet, statens medicinska forskningsråd
och Svenska läkaresällskapet. Universitetskanslersämbetet har inhämtat yttranden
från rektorsämbetena vid universiteten, karolinska institutet samt
högskolan i Linköping, vilka hänvisar till yttrande från respektive medicinska
fakultet.

Remissinstanserna har konstaterat att den forskning på abortfoster
som förekommer eller förekommit gäller antingen organ eller organdelar
från döda foster eller foster som överlevt abortingreppet men som ej är
livsdugliga. Utskottet har i samband med beredningen av detta ärende inhämtat
att forskning på abortfoster bedöms vara av värde i främst följande
fyra avseenden.

Genom s. k. perfusionsförsök erhålls viktiga upplysningar om fosters ämnesomsättning.
Vissa av de genom dylika undersökningar erhållna resultaten
tillämpas redan i det dagliga arbetet på förlossningsklinikerna. De upplysningar
man erhållit om fosters omsättning av vissa hormoner har legat till
grund för en metod att utröna ett fosters vitalitet genom att undersöka den gravida
kvinnans urinutsöndring och därigenom få klarlagt i vilken utsträckning
ett visst hormon bildas av fostret. Om utsöndringen av hormonet
sjunker under en viss nivå vet man att det föreligger risk för att fostret
skall dö i moderlivet eller skadas så svårt att bestående men uppkommer.
Genom att följa utsöndringen av det aktuella hormonet är det möjligt att
bestämma lämplig tidpunkt för förlossningen vid s. k. riskgraviditeter, exempelvis
då den blivande modern har diabetes eller högt blodtryck. Ett
fortsatt forskningsarbete inom detta fält syftar framför allt till att förbättra
metoderna för bedömning av fostrets tillstånd. Man hyser också förhoppningar
om att kunna utveckla såväl medicinska som kirurgiska metoder
för behandling av sjuka eller av sjukdom hotade foster.

Genom studier av olika fysiologiska förhållanden hos foster, såsom ämnesomsättning
samt njur- och lungfunktion, har man erhållit resultat som
sedan kunnat tillämpas vid omhändertagandet av barn som varit för tidigt födda.
De under de senaste åren avsevärt förbättrade överlevnadsmöjligheterna
för barn med så pass låga födelsevikter som omkring 1 000 gram beror delvis
på att resultat från fosterundersökningar kunnat utnyttjas vid dessa barns
vård. Av stor betydelse är också att man kan undersöka olika läkemedels
effekt på fostervävnad då man därigenom får ledning för behandling av
sjuka nyfödda barn.

Missbildningar uppkommer under den tidigare delen av fosterlivet. En
del av dem är ärftligt betingade, andra orsakas av miljöfaktorer för vilka
fostret utsätts, exempelvis infektioner, gifter eller otillfredsställande näringstillförsel.
Nuvarande kunskaper om sättet på vilket missbildningar uppstår är
mycket bristfälliga. Det är dock en förhoppning hos forskarna att inten -

UbU 1974:35

sifierad forskning på foster i tidigt utvecklingsstadium och på fostervävnad
skall kunna bidraga till att belysa frågan om hur missbildningar skall kunna
förebyggas. Som följd av neurosedynkatastrofen i början av 1960-talet är
det inte möjligt att förskriva ett läkemedel till en gravid kvinna utan att
dess effekt på foster först undersökts på olika sätt.

Sedan gammalt har virus odlats på olika typer av embryonal vävnad (dvs.
på fostervävnad). Många av de virus som angriper människan fordrar mycket
speciella betingelser för att kunna växa. Poliovirus kan endast växa på fostervävnad
från människa och vissa aparter. Till en början framställdes poliovaccin
genom odling av virus på apnjurar. Den metoden övergavs dock
snart då det i sådant fall kan föreligga risk för att vaccinet blir nersmittat
med andra farliga virus. Om betryggande säkerhet skall kunna garanteras
vid framställningen av poliovaccin återstår således endast att odla virus
på mänsklig fostervävnad. Samma principer gäller för framställningen av
andra vaccin, exempelvis mot mässling, rubella (röda hund) och påssjuka.
Med hänsyn till att vissa forskningsrön tyder på att flera olika typer av
cancer samt vissa kroniska nervsjukdomar, såsom multipel scleros (MS),
orsakas av virusinfektioner har helt naturligt virusforskningen en mycket
hög aktualitet. En av de nödvändiga betingelserna för att detta väsentliga
forskningsområde skall kunna utvecklas är att misstänkta virus kan odlas
på mänsklig fostervävnad.

Som framhållits avser den forskning på abortfoster som förekommer eller
förekommit antingen organ eller organdelar från döda foster eller foster
som överlevt abortingreppet men som ej är livsdugliga. Mot bakgrund av
den redovisning som gjorts beträffande behovet av ifrågavarande forskning
kan utskottet inte ställa sig bakom yrkandet i motionen 1974:1364 om ett
generellt förbud mot denna forskning. Man får i detta sammanhang inte
glömma bort att forskning på fostermaterial ger möjligheter att finna metoder
och medel för att hindra lidande hos barn och vuxna.

Den i motionen 1974:1364 framförda misstanken att abortingrepp medvetet
försenats för att möjliggöra forskning avvisas bestämt av de medicinska
fakulteterna. Utskottet vill understryka vad fakulteterna anför, nämligen
att vården av den abortsökande kvinnan alltid är det primära och att de
ansvariga läkarnas strävan är att utföra abortingreppet på det för kvinnan
skonsammaste möjliga sättet. Detta innebär enligt fakulteterna bl. a. att ingreppet
utförs så tidigt som omständigheterna medger. Forskningsaspekten
är alltid av sekundär betydelse. Medicinska fakulteten vid karolinska institutet
anför vidare att möjligheter till missförstånd finns i denna fråga
på grund av olika tekniker vid utförandet av abort och utvecklar detta i
sitt remissyttrande, till vilket utskottet hänvisar.

I samband med interpellationsdebatten år 1971 tog dåvarande statsrådet
Moberg upp påståendet om medvetet försenad abort och anförde därvid:
”Jag vill nämna att spörsmålet om forskning i sådana här sammanhang
var föremål för en mycket omfattande debatt i Helsingfors under 1960-talet.
Där enade sig världens forskare på detta område om att uttala, att man skulle

UbU 1974:35

kunna bedriva forskning i dessa sammanhang, om man samtidigt kunde
motivera en sjukvårdsinsats. Den ståndpunkt som våra forskare mig veterligt
hittills intagit i denna fråga är etiskt sett strängare än den som kom till
uttryck i Helsingforsavtalet, eftersom de icke drar in forskningsaspekten
förrän beslutet om denna typ av abort fattats av kvinnan själv på rent medicinska
mänskliga grunder. Med hänsyn till detta och med hänsyn till de
uppgifter i övrigt som jag har litt är det min uppfattning att påståenden
av den typ som här har refererats saknar grund.” Såvitt utskottet kunnat
finna, har efter nämnda interpellationsdebatt inte framkommit något som
kan styrka de misstankar om medvetet försenad abort som framförs i motionen
1974:1364.

Utskottet har i det föregående utförligt behandlat abortbegreppet, innebörden
av den nya abortlagen samt frågan om fosters viabilitet. Klarläggandena
i dessa avseenden har utskottet funnit väsentliga då en diskussion
om ifrågavarande forskning och dess etik måste bygga på korrekta sakuppgifter.
Vidare har utskottet sökt redovisa syftet med och värdet av forskning
på abortmaterial.

Beträffande ifrågavarande yrkanden i motionerna 1974:30 och 1974:1364
vill utskottet slutligen anföra följande.

Vid ett möte inom World Medical Association (Världsläkarförbundet)
i Helsingfors i juni 1964 antogs en deklaration (den s. k. Helsingforsdeklarationen)
med vägledande normer för den i klinisk forskning verksamme
läkarens handlande. Helsingforsdeklarationen har godkänts och antagits av
Sveriges läkarförbund. Sedan år 1967 har etiska kommittéer successivt
inrättats vid samtliga medicinska fakulteter i landet och tagits i anspråk
främst för att bedöma ansökningar om forskningsstöd från statens
medicinska forskningsråd och från fakulteternas egna fonder och forskningsmedel.
Etisk kommitté vid medicinsk fakultet skall i första hand ha till
uppgift att vid anfordran ge råd eller avge yttranden beträffande etiska frågor
inom medicinsk forskning. Etisk kommittéskall även kunna ta egna initiativ
till rådgivning eller upplysning. Vid bedömning och godkännande av kliniska
forskningsprojekt följs Helsingforsdeklarationen.

Svenska läkaresällskapet har en särskild delegation för medicinsk etik.

I delegationen ingår lekmannarepresentanter. Delegationen söker bl. a. främja
intresset för etiska frågor bland läkare och allmänhet samt verka för en
systematiserad undervisning i medicinsk etik vid de medicinska utbildningsanstalterna.

Medicinsk-klinisk forskning kan självfallet ställa forskaren inför etiska
problem. Detta gäller även forskning med abortmaterial. Enligt vad utskottet
erfarit från statens medicinska forskningsråd är det ett uttalat forskarintresse
att medicinsk-kliniska forskningsprojekt blir föremål för en etisk prövning.

I syfte att förstärka de etiska kommittéernas ställning och finna vägar för
att inrymma all medicinsk-klinisk forskning i sådana kommittéers prövning
har statens medicinska forskningsråd tagit skilda initiativ i form av dels

UbU 1974:35

konferenser, dels utredningsarbete. Bl. a. har rådet kallat företrädare för socialstyrelsen
och de etiska kommittéerna vid de medicinska fakulteterna
till en konferens i december i år, vid vilken skall behandlas rutiner för
de etiska kommittéernas granskning av forskning, relationen mellan forskningsverksamhet
och sjukvård samt frågan huruvida lekmän skall ingå i
de etiska kommittéerna. Vidare har rådet tilldelat Svenska läkaresällskapets
delegation för medicinsk etik, vari ingår lekmän, särskilda medel för en
undersökning angående ”Medicinsk-klinisk forskning - dess omfattning och
natur”.

Utskottet utgår från att de i Helsingforsdeklarationen fastslagna principerna
även i fortsättningen kommer att utgöra grund för ställningstaganden
till studier på foster och att, i den mån kompletterande riktlinjer bedöms
erforderliga, sådana kommer till stånd. Utskottet vill också slå fast den
principen att kliniska försök - antingen det är fråga om forskning på abortfoster
eller annan forskning - bör bli föremål för etisk prövning oavsett
av vem i landet de bedrivs. Med hänsyn till de initiativ som statens medicinska
forskningsråd tagit samt till vad utskottet i övrigt anfört bör de ifrågavarande
motionsyrkandena inte föranleda någon riksdagens åtgärd. Vid
detta sitt ställningstagande har utskottet fäst stort avseende vid att frågan
om lekmannarepresentation i de etiska kommittéerna särskilt kommer att
prövas.

Utskottet avstyrker således motionen 1974:30 yrkandet 2 och motionen
1974:1364 samt hemställer

att riksdagen avslår motionen 1974:30 yrkandet 2 och motionen
1974:1364.

Stockholm den 26 november 1974

På utbildningsutskottets vägnar
STIG ALEMYR

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Alemyr (s), Larsson i Staffanstorp
(c), Jönsson i Arlöv (s). Nordstrandh (m), Wiklund (s), Elmstedt (c),
Gustafsson i Barkarby (s), fröken Hörlén (fp), fru Gradin (s), fru Dahl (s),
fru Sundberg (m), herr Sundgren (s), fru Lantz (vpk), fröken Rogestam (c)
och fru Ekelund (c).

UbU 1974:35

Bilaga 1

Sammanställning av remissyttrandena över motionen 1974:1364

Socialstyrelsen som till sitt svar på den remitterade motionen
1974:1364 fogat ett tidigare yttrande till justitieombudsmannen i samma
ärende, har över motionen yttrat följande.

I motionen hemställs att riksdagen beslutar att forskning på levande abortfoster
förbjuds med endast synnerligen restriktiva undantag som t. ex. fastställande
av anledningen till missbildning i avvaktan på en slutgiltig abortlagstiftning.
Motionären anser att det förefaller ganska säkert att forskning
bedrivs i Sverige på aborterade, fullgångna foster. Uttrycket "aborterade,
fullgångna foster” är definitionsmässigt en omöjlighet då fullgångna foster
är barn och ej kan aborteras. Om motionären med detta uttryck avser foster
som vid aborten är livsdugliga är antagandet grundlöst.

Socialstyrelsen har tidigare utförligt utrett frågan om rätten att förfoga
över aborterade foster och redovisat detta i yttrande till justitieombudsmannen
1970-03-05. 1 yttrandet erinras om att vid samtliga medicinska fakulteter
i landet finns etiska kommittéer som skall granska forskningsobjekt
avsedda att utföras på människa. Sådana arbeten får ej påbörjas utan att
dessa godkänts av den etiska kommittén som har att pröva bl. a. om den
föreslagna undersökningen står i överensstämmelse med vedertagna etiska
normer. Vidare gäller - vilket också uttalades i styrelsens yttrande till justitieombudsmannen
- att experiment på levande foster, dvs. barn, icke står
i överensstämmelse med vedertagna etiska normer och icke kan tolereras
i vårt samhälle. Som tillsynsmyndighet för sjukvården har socialstyrelsen
bl. a. till uppgift att bevaka att företeelser inom hälso- och sjukvården stridande
mot vedertagen praxis och vedertagna etiska normer påtalas.

Socialstyrelsen får vidare meddela att styrelsen nu genom underhandskontakter
med universitetens medicinska fakulteter fått bekräftat att försök
med levande abortfoster av det slag som i motionen avses icke förekommer
eller planeras i deras forskningsprojekt.

Sedan ifrågavarande motion avgivits har den 14 juni 1974 utfärdats en
ny abortlag (1974:595), som träder i kraft den 1 januari 1975. 1 3 § denna
lag stadgas att efter utgången av adertonde havandeskapsveckan får abort
utföras endast om socialstyrelsen lämnar kvinnan tillstånd till åtgärden.
Sådant tillstånd får lämnas endast om synnerliga skäl föreligger för aborten.
Vidare föreskrives i samma lagrum att dylikt tillstånd ej får lämnas om
det finns anledning antaga att fostret är livsdugligt. Genom vad som stadgas
i den nya abortlagen kommer det således inte att finnas förutsättningar
för forskning med levande foster.

Av det ovan anförda framgår, att forskning på levande foster av det slag
som i motionen avses icke förekommer samt att fr. o. m. den 1 januari
1975 förutsättningarna för forskning med livsdugliga foster bortfaller. Det
synes därför enligt socialstyrelsens mening icke påkallat att genom särskild
lagstiftning förbjuda forskning på levande foster.

Universitetskanslersämbetet har till sitt yttrande bifogat
yttranden från rektorsämbetena vid universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg
och Umeå, karolinska institutet samt högskolan i Linköping. Rektorsämbetena
hänvisar till yttranden som inhämtats från respektive medicinska

UbU 1974:35

fakultet. UKÄ säger i sitt yttrande:

Inom UKÄ har ärendet behandlats av fakultetsberedningen för medicin,
odontologi och farmaci. Beredningen anför följande.

Av de ingivna remissyttrandena framgår att forskning på levande abortfoster
- såvitt fakulteterna har sig bekant - inte förekommer. Beredningen
vill här framhålla att en för sakfrågan allvarlig förväxling mellan begreppen
levande och vital synes ha skett i den offentliga debatten. Beredningen
kan beträffande dessa begrepps betydelse hänvisa till yttrandena. Fakulteterna
avvisar bestämt misstanken att abortingrepp medvetet försenats för
att möjliggöra forskning på välutvecklade foster. Medicinska fakulteten i
Lund påpekaratt i framtiden den nya abortlagstiftningen effektivt omöjliggör
avsiktligt uppskjutande av en tidig abort i syfte att få mera utvecklade
foster till forskning eftersom den nya lagen medger fri abort före 12:e graviditetsveckan,
medan äldre foster endast aborteras efter särskild prövning.
I detta sammanhang får beredningen också erinra om förekomsten av de
s. k. etiska kommittéerna vid de medicinska fakulteterna med uppgift att
granska forskningen från etisk synpunkt.

UKÄ vill härutöver framhålla följande.

Det förhållandet att bland allmänheten finns en misstanke att forskning
bedrivs med nyttjande av levande abortfoster och att abortingrepp avsiktligt
försenas i sådant syfte gör det angeläget att få ett klarläggande i hithörande
frågor. Att en uttalad oro förekommer framgår av att frågan varit uppe
till debatt i riksdagen vid skilda tillfällen.

Verksamheten i ovan nämnda kommittéer har belysts i svaret på den
åberopade interpellationen och i debatten i anslutning till detta. Eftersom
allmänhetens oro beträffande nyttjande av abortfoster inom forskning fortsätter
finns det anledning att överväga åtgärder, exempelvis en utveckling
av idén med de etiska kommittéerna. Dessa kommittéer täcker universitetens
verksamhetsområde men sålunda inte forskningsverksamhet som
kan förekomma utanför detta ansvarsområde. Detta förhållande bör därför
uppmärksammas. I fråga om kommittéernas verksamhet och en eventuellt
vidgad eller förändrad sådan kontrollverksamhet finns det därjämte skäl
att överväga ökad insyn i dessa frågor genom lekmannarepresentation. Möjligen
finns det också behov av juridisk sakkunskap i dem, såvida inte sådan
redan anlitas. UKÄ förordar att riksdagen hemställer att Kungl. Maj:t föranstaltar
om åtgärder i den här angivna riktningen.

Medicinska fakulteten vid universitetet i Uppsala har i sitt yttrande anfört
bl. a. följande.

Medicinsk forskning på aborterade icke livsdugliga foster motiveras av
att det finns stora olikheter mellan olika djurslag och mellan djur och människa
beträffande t. ex. livmoderns byggnad, moderkakans uppbyggnad och
funktion, graviditetstidens längd, kullstorleken och ämnesomsättningsförhållanden.
Resultat från djurförsök kan därför i många fall inte ge adekvat
information om motsvarande förhållanden hos människa. Om man vill
öka sin kunskap om människans tidiga utveckling, om de faktorer som
påverkar fostrets liv och hälsa, faktorer som eventuellt kan leda till missbildningar
eller fosterdöd, måste man i sista hand alltid skaffa sig sina upplysningar
från undersökningar på människa.

Den vanligaste typen av forskning (Typ I) under utnyttjande av abortfoster
omfattar experiment i vilka man ger läkemedel, hormoner eller liknande
ämnen till modern eller injicerar dem i fostervattnet före ett abortingrepp.

UbU 1974:35

Sedan fostret framskaffats tas blod och vävnadsdelar så snabbt som möjligt
tillvara för analyser. Undersökningar av typ I kan vara mycket värdefulla
när det gäller att undersöka huruvida och i vilken mån exempelvis läkemedel
eller gifter tränger fram till fostret. De kan emellertid ej ge svar på alla
viktiga frågor. I enstaka fall har man därför försökt att under några timmar
efter abortfostrets framfödande hålla delar av dess kropp vid liv (Typ II).
Man kan genom att perfundera fostrets blodomlopp med blod eller andra
lämpliga lösningar behålla viss funktion i organen hos det i egentlig mening
icke livsdugliga fostret. På detta sätt har man kunnat studera ämnesomsättningsprocesser
av stort praktiskt intresse. Bl. a. har man genom experiment
av typ II vid karolinska sjukhusets kvinnoklinik och hormonlaboratorium
lyckats klarlägga väsentliga delar av de kvinnliga könshormonernas
bildning och omsättning hos moder, foster och moderkaka. De genom denna
forskning vunna kunskaperna har i väsentlig grad bidragit till att analys
av dessa hormoner i blod och urin hos gravida kvinnor tagits upp som
en viktig del i övervakningen av fostrets tillstånd vid en rad graviditetskomplikationer.
Det är att märka att man vid försök av denna art har att
göra med organismer hos vilka högre hjärnfunktioner icke kan vara utvecklade.

Vid medicinska fakulteten i Uppsala har försök av typ II hittills icke
utförts. Såvitt fakulteten har sig bekant, föreligger inte heller några planer
i denna riktning.

Medicinska fakulteten vid universitetet i Lund anför bl. a. att om en kvinna,
som begärt legal abort och alltså velat fl ett foster avlägsnat och dödat, av
en eller annan anledning uttryckligen motsätter sig att vävnader tillvaratas,
bör givetvis en sådan önskan kunna respekteras: en parallell anses här kunna
dras till problematiken kring tillvaratagandet av vävnad för transplantationsändamål
från avliden människa, reglerad i lag av den 14 mars 1958,
nr 104.

Medicinska fakulteten vid universitetet i Göteborg, som anser att det är synnerligen
angeläget att forskning på vitalt abortmaterial inte försvåras, har
anfört bl. a. följande.

I samband med utförandet av legal abort omhändertages ibland vävnader
från foster och moderkaka för vetenskapliga undersökningar. Detta sker
huvudsakligen för följande ändamål:

1 Undersökning av enskilda organs byggnad och utveckling. Denna forskning
har betydelse bl. a. för vår kunskap om missbildningars uppkomstmekanism.

2 Odling av speciella virusarter. Diagnostik av vissa sjukdomar kan sålunda
ej ske utan tillgång till abortmaterial.

3 Metaboliska studier, dvs. undersökning av hur kroppsegna eller tillförda
ämnen upptages av och omsättes i fosterorganismen. Exempel på dylik
forskning som bedrivits vid Göteborgs universitet är hur tillfört radioisotopmärkt
järn upptages av fostret.

För att vävnadsmaterial från fostret skall kunna utnyttjas för vetenskapligt
ändamål krävs att det är vitalt, dvs. att det organ som skall undersökas
avlägsnas ur fosterkroppen så kort tid som möjligt efter det att foster och
placenta skilts från livmodern. Att fostret skall vara levande är däremot

UbU 1974:35

varken ett krav eller ett önskemål. Här synes en förväxling ha skett mellan
begreppen vital och levande.

Tillgången till vitalt abortmaterial för forskningsändamål är idag ytterst
begränsad beroende på de metoder som användes vid utförande av legal
abort. Flertalet ingrepp sker numera genom s. k. vakuum-exaeres före utgången
av 12:e graviditetsveckan. Det på så sätt erhållna materialet är som
regel inte användbart för vetenskapliga studier. I perioden 13:e-20:e graviditetsveckan
användes ett två-seanceförfarande med injektion av en lösning
i livmodern, syftande till lostrets död. Detta framkallar inom en kort
tidsperiod värkar och fostret stöts ut på samma sätt som vid ett spontant
missfall. Kvarhållna rester av abortmaterial uthämtas genom instrumentell
utrymning. Detta material kan aldrig användas för forskning.

Först om foster och moderkaka uthämtas ur livmodern genom s. k. litet
kejsarsnitt är fostervävnaden lämpad för forskningsändamål. Detta ingrepp
sker i enstaka fall på den abortsökande kvinnans uttryckliga önskan, om
hon upplever denna operation som mera skonsam än ovan nämnda tvåseanceingrepp.
Någon gång sker det också om den senare metoden misslyckats.
I Göteborg utförs litet kejsarsnitt praktiskt taget enbart om i samband
med abortingreppet sterilisering skall utföras. År 1973 utfördes vid Sahlgrenska
sjukhusets kvinnoklinik 15 sådana ingrepp. En mindre del av dessa
foster utnyttjades för vetenskaplig forskning på sätt som inledningsvis beskrivits.
Undersökningarna utfördes sålunda på vital fostervävnad men icke
på levande foster. I intet fall gjordes något försök att hålla fostret vid liv.

Det som främst upprört vissa representanter för massmedia och de nämnda
riksdagsledamöterna är uppenbarligen de perfusionsförsök, som tidigare utförts
på aborterade foster på olika platser i världen. Deras och allmänhetens
reaktion är förståelig. Dessa foster hade under en mycket begränsad tidrymd
intakt hjärtverksamhet och cirkulation. Huruvida de skall betraktas som
levande är emellertid en definitionsfråga. Om hjärndödsbegreppet accepteras
torde så icke vara fallet. Därmed synes också frågan om dessa foster kunde
uppleva smärta vara besvarad. Att de undersökta lostren företett spontana
muskelrörelser innebär icke en funktion av nervsystemet på högre nivå.

Fakulteten har sig inte bekant att forskning av denna typ bedrives för
närvarande. Det måste dock hävdas att sådana försök har gett och i fortsättningen
kan ge forskningsresultat av utomordentlig betydelse för vår kunskap
om sjukdomars uppkomst och för diagnostik och vård av komplicerade
graviditeter.

Den av motionären framförda misstanken, att abortingrepp medvetet försenats
för att möjliggöra forskning på så välutvecklade foster som möjligt,
mäste på det bestämdaste avvisas. Vården av den abortsökande kvinnan
är självfallet alltid det primära. De ansvariga läkarnas strävan är att alltid
utföra abortingreppet på det för kvinnan skonsammast möjliga sätt. Detta
innebär bl. a. att ingreppet utförs så tidigt som omständigheterna medger.
Forskningsaspekten är alltid av sekundär betydelse. Om ett abortingrepp
försenas för att vinna fördelar ur forskningssynpunkt står detta i strid med
vetenskap och beprövad erfarenhet. Fakulteten känner inte till något enda
fall där så har skett.

Medicinska fakulteten vid universitetet i Umeå anser bl. a. att legal abort bör
ske så tidigt som möjligt och utgår från att någon fördröjning av aborten,
så att fostret skall hinna bli mer utvecklat och därmed mera lämpligt ur
forskningssynpunkt, inte förekommer.

UbU 1974:35

Medicinska fakulteten vid karolinska institutet har i sitt yttrande anfort följande.

Fakulteten har sig icke bekant att vetenskapliga undersökningar utförts
på levande foster. Fakulteten vill dock starkt betona nödvändigheten av
att i denna affektladdade debatt verkligen precisera vad som menas med
levande. En för sakfrågan allvarlig förväxling har här skett med begreppet
vital. Varje foster, oberoende av storlek och utvecklingsgrad, som vid födelsen
andats, visat hjärtslag eller pulsationer i navelsträngen eller utfört
aktiva rörelser, skall registreras som levande fött enligt WHO:s nuvarande
definition på levande född, vilken är gällande i Sverige. De försök som
utförs på foster avser sålunda dylika, vilka ej visat i definitionen nämnda
livstecken och följaktligen äro döda som individer betraktade, men där vissa
organ och vävnader i lämplig miljö under en begränsad tid kan fungera.
Forskningar på dylikt material, antingen det gäller intakta foster eller delar
av fostret, måste sålunda rubriceras som nyttjande av döda foster respektive
dött abortmaterial. Materialets användbarhet beror således på vävnadernas
bibehållna vitalitet under längre eller kortare tid efter organismens död.

Vad man i den offentliga debatten särskilt upprörts över är perfusionsförsök,
som utförts på foster, där hjärtat kunnat bringas att fungera på nytt.
Fakulteten vill dock betona, att sådana perfusionsförsök utförts på hjärndöda
foster. Detta utesluter, enligt fakultetens mening, med visshet de smärtsensationer
hos fostret, vars eventuella förekomst så starkt skakat vissa
opinionsbildare.

Fakulteten är angelägen om att debatten i denna fråga får en saklig och
nyanserad prägel och är på allt sätt beredd att medverka härtill. Anledningen
är att fakulteten anser abortmaterialets korrekta och invändningsfria utnyttjande
av utomordentligt värde för såväl forskning som sjukvård.

Det har sålunda visat sig att metaboliska och hormonella undersökningar
på foster och fostervävnad på ett avgörande sätt ökat våra kunskaper om
fostrets intrauterina livsbetingelser och därmed bidragit till utvecklingen
av nya undersökningsmetoder för bedömning av riskgraviditeter. Användningen
av dylikt material har även bidragit till ökad förståelse av exempelvis
s. k. medfödda metaboliska rubbningar och därmed givit oss möjligheter
att på ett tidigt stadium diagnostisera dylika tillstånd och i speciella fall
avbryta graviditeten. De medfödda missbildningarna har också i viss utsträckning
gjorts åtkomliga för vetenskaplig analys genom tillgång av abortmaterial.

Fakulteten är vidare angelägen att framhålla att tillgång till abortmaterial
är en förutsättning för bedrivande av viss typ av virusdiagnostik. Materialet
är nödvändigt för odling av speciella virus, som sedan används för viruslaboratoriernas
diagnostik av eventuell förekomst av dessa sjukdomsframkallande
mikroorganismer i misstänkta fall.

Motionen innehåller även ett annat motiv i den allmänna debatten, som
starkt upprört opinionen och framkallat viss oro bland de abortsökande kvinnorna.
Motionären skriver: "Vidare kan man svårligen undvika misstanken,
att under dessa omständigheter abortingrepp medvetet försenas, vilket ställer
saken i en ännu kusligare dager.” Fakulteten äger inte kännedom om något
fall där så skulle ha skett. Fakulteten vill också reservationslöst fördöma
varje åtgärd avsedd att försvåra ingreppet för den gravida kvinnan i syfte
att vinna fördelar ur forskningssynpunkt. Fakulteten anser sådana åtgärder
skarpt strida mot vetenskap och beprövad erfarenhet, samt vill beklaga att
part som i detta avseende känt sig förfördelad icke vänt sig till socialstyrelsens

UbU 1974:35

ansvarsnämnd i stället för att anonymt figurera i en inflammerad debatt.

Nämnas bör att möjligheter till missförstånd finns i denna fråga. Ett abortingrepp,
särskilt efter 12:e graviditetsveckan, kan utföras på flera olika sätt.
Vanligen använder man lösningar av olika slag, som införes i livmodern
och därigenom framkallar värkar och abort. Denna metod är dock relativt
smärtsam och vissa patienter föredrar hellre ett operativt ingrepp i narkos
med öppnande av bukvägg och livmoder (s. k. litet kejsarsnitt).

Medicinska fakulteten vid Linköpings högskola tar upp bl. a. vissa rykten och
anför:

Att som motionären framhållit abortingrepp medvetet kan försenas för
att möjliggöra användandet av foster i vetenskapligt syfte anser fakulteten
vara att misstänkliggöra läkarkåren på ett grovt kränkande sätt. Ett dylikt
handlingssätt strider för övrigt mot vedertagna läkaretiska principer och
kan således bestraffas i disciplinär ordning enligt gällande lagstiftning, varför
en speciell lagstiftning för att förhindra detta ej erfordras.

Statens medicinska forskningsråd har anfört bl. a. följande.

Vid samtliga medicinska fakulteter har inrättats etiska kommittéer, som
har till uppgift att lämna vägledning åt forskare i frågor av etisk natur.
Statens medicinska forskningsråd har beslutat att hänskjuta alla ärenden,
där kliniska försök planeras och där etiskt ansvar kan tänkas vara förknippat
med undersökningarna, till de lokala etiska nämnderna för granskning.
Forskning inom det aktuella området underkastas sålunda numera alltid
en etisk bedömning.

Ett krav för att kunna godkänna undersökningar på foster är att indikationer
för abort eller för val av tidpunkt för utförande av aborten eller
av den tillämpade tekniken ej influeras av den föreslagna undersökningen.

Enbart foster från patienter i högst 20:e graviditetsveckan får komma
till användning. Fostervikten är vid slutet av 20:e graviditetsveckan högst
250 gr. De minsta foster som överlevt en förlossning motsvarar en vikt
på knappt 600 gr. Det får därför betonas att foster med en vikt på högst
250 gr icke under några omständigheter har en möjlighet att överleva och
att dylika foster utan undantag är att anse som previabla. De registreras
ej heller såsom levande enligt vare sig socialstyrelsen eller internationella
normer.

Efter det att ett foster uttagits ur livmodern fortsätter hjärtat att slå men
andningsrörelser förekommer ej. Det leder till att fostret redan efter ett
par minuter måste betraktas som hjärndött. I den offentliga debatten har
särskilt kritik riktats mot perfusionsförsök, men dessa experiment har alltid
utförts på hjärndöda foster. Omkring 20 minuter förflyter nämligen mellan
fostrets uttagande och påbörjandet av perfusionen, varför fostret vid experimentets
början måste betraktas som hjärndött.

Statens medicinska forskningsråd vill framhålla att ett abortmaterial, som
utnyttjas på ett etiskt invändningsfritt sätt, är av utomordentligt stort värde
för såväl forskning som sjukvård. Flittills utförda undersökningar har lett
fram till en otvetydigt ökad kunskap om hormonomsättning och metabolism
speciellt av olika läkemedel i det previabla fostret och gett oss en bättre
förståelse av fostrets intrauterina livsbetingelser. De praktiska konsekvenserna
av dessa iakttagelser har blivit att man introducerat nya undersökningsmetoder
för bedömning av riskgraviditeter.

UbU 1974:35

I detta sammanhang är det även av vikt framhålla att tillgång till abortmaterial
är en förutsättning för att möjliggöra vissa typer av virusdiagnostik.
Fosterorgan krävs för odling av speciella virus, som sedan utnyttjas i diagnostiskt
syfte för att avslöja vissa virusbetingade sjukdomar.

Statens medicinska forskningsråd vill framhålla vikten av att experiment
alltjämt får utföras på abortmaterial men att denna forskningsverksamhet
även i fortsättningen blir föremål för granskning av etiska kommittéer. Härigenom
skapas betryggande garanti för att ifrågavarande forskning utföres
på ett ur etisk synpunkt riktigt sätt.

Svenska läkaresällskapet har i ärendet yttrat bl. a. följande.

I sitt yttrande över abortkommitténs betänkande framhöll sällskapet, att
man även framgent borde ta avstånd från abort och därmed värna om det
mänskliga fostret. Sällskapet delade alltså åsikten att fostret har eget liv
och att det som blivande människa borde tillerkännas rättsskydd. Den etiska
frågeställningen var sålunda enligt sällskapets uppfattning, i vilken utsträckning
det kunde anses rimligt att medge avsteg från denna grundläggande
princip. Här anslöt sig sällskapet till uppfattningen att tidiga abortingrepp
borde kunna lå utföras bl. a. om modern fann, att det vore oskäligt betungande
för henne om hennes havandeskap fortsatte.

Även om abortlagen fått en annan utformning än sällskapet förordat,
finner sällskapet det motiverat att man vid ställningstagandet till fosterexperiment,
håller sig till den etiska grundinställning som sällskapet anslutit
sig till. Går man på den linjen torde man lättast nå fram till slutsatser,
som kan delas av de flesta.

Med denna utgångspunkt bör man bedöma försök efter i stort sett samma
grunder oberoende av fostrets ålder och man har härvid att ta hänsyn till
framför allt tre parters intressen nämligen fostrets, moderns och samhällets.

Bedöms ett ”livsdugligt foster” kunna leva vidare - vilket f. n. i regel
gäller efter 28:e veckan - har det givetvis samma rättigheter som vilket
annat barn som helst och medicinska försök kan sålunda endast utföras
under de förutsättningar, som anses godtagbara vid annan pediatrisk forskning.
Man står här inför många svåra avvägningar, delvis belysta i en PM,
som framlidne lagmannen Per Erik Fiirst på anmaning av sällskapets delegation
för medicinsk etik utarbetat (Läkartidningen nr 15 år 1973, s. 1487).
Dessa problem ligger emellertid utanför det område den aktuella motionen
berör och skall här icke vidare utvecklas.

De foster, som motionären sannolikt syftar på, är i och med abortingreppets
genomförande dömda att icke leva vidare. Vid bedömning av försök på
foster ur etisk synpunkt kan man icke bortse från detta förhållande. Det
för fostret ödesdigra beslutet har redan genomförts.

Med utgångspunkt från fostrets intressen vore huvudmotiveringen att
avstå från forskning den att företagna åtgärder kunde antas förorsaka fostret
påtagligt lidande. Att så skulle ske synes i hög grad osannolikt. Förelåg
skäl förmoda att så verkligen vore fallet borde man vid val av operationsmetod
inte bara beakta de obehag olika ingrepp förorsakar modern, utan
också ta hänsyn till det lidande de olika ingreppen kan tänkas vålla fostret.
Så har emellertid icke ansetts påkallat. Inte heller har någon mer ingående
diskussion förts hur ett levande abortfoster efter ingreppet lämpligen bör
behandlas, för att minimera ett eventuellt lidande. Herr Petersson i Röstånga
har inte lyckats finna någon undersökning som klart kan besvara frågan
om ett fem månaders foster känner smärta och någon sådan torde inte

IJbU 1974:35

finnas. Ett försök att mer ingående klarlägga denna fråga - som på grund
av sin räckvidd i och för sig synes angelägen - fordrar emellertid omfattande
experiment just på foster.

Eventuella önskemål från moderns sida måste givetvis beaktas. Fullt klart
är att det endast i undantagsfall bör komma ifråga att foster utnyttjas för
försök, om modern uttryckt en önskan att så ej skall ske.

Stor hänsyn bör tas till den allmänna opinionen, som uttryck för rådande
etiska värderingar inom de breda lagren av vårt folk. Sällskapet håller inte
för sannolikt att den oro, som herrar Carlshamre och Petersson i Röstånga
gjort sig till tolk för, delas av majoriteten av befolkningen. Uppenbart är
emellertid att man bör försöka utreda orsaken till opinionsyttringar av detta
slag och om möjligt söka återställa förtroendet. Medicinska framsteg kan
svårligen komma till stånd om allmänheten inte har tillit för dem, som
bedriver forskningen. Denna tillit kan endast grundläggas och upprätthållas
om det står fullt klart att forskningen har självdisciplin och att den följer
allmänt godtagna etiska principer. Misstag och missförstånd kan medföra
obotlig skada.

Vid den rundabordskonferens som CIOMS i slutet av förra året anordnade
över Protection of human rights in the light of scientific and technological
progress in biology and medicine gav de Moerloose, chef för WHO:s Health
Legislation, en översikt över internationella och nationella rättsregler gällande
bl. a. experiment på människa. Enligt denna framställning finns det
knappast någon lagstiftning rörande medicinska experiment. De Moerloose
framhåller, att majoriteten av författare (undantagen är få) är eniga om att
lagstiftning, när det gäller medicinsk försöksverksamhet, om möjligt bör
undvikas och att forskningen endast bör ledas av etiska regler. Faran med
lagstiftning är att den lätt kan hämma utvecklingen. Det är tveksamt, fortsätter
de Moerloose, om det överhuvudtaget är möjligt att precisera regler,
som kan anpassas på alla de ofantligt varierande förhållanden, som klinisk
forskning erbjuder. Sällskapet instämmer i dessa synpunkter och avråder
på det bestämdaste från försök att reglera medicinsk forskning genom lag.

I riksdagsdebatten 1971 framhöll statsrådet Moberg att forskarna visat
sig väl medvetna om det etiska ansvar, som är förknippat med klinisk forskning
och han redogjorde sedan för tillkomsten av de medicinska fakulteternas
etiska kommittéer, för den etiska granskning statens medicinska
forskningsråd uppställt som krav för erhållande av anslag samt för den mer
översiktliga verksamhet som bedrivs inom sällskapets delegation för medicinsk
etik. Han ansåg sig mot denna bakgrund kunna räkna med att etiska
aspekter beaktas i tillbörlig omfattning i samband med forskning inom det
aktuella området.

Herr Petersson i Röstånga påpekade bl. a. att det icke fanns några lekmannarepresentanter
i fakulteternas etiska kommittéer och gjorde gällande
att dessa kommittéers uppgift vore att övervaka att experiment på människor
utföres med patienternas medgivande och att forskning på icke levnadsdugliga
foster inte skulle sortera under någon lokal etisk kommitté. I sin
slutreplik framhävde han att man i dagens läge borde kunna kräva insyn
i forskningens art, i vilken utsträckning och var den bedrives. Han skulle
kunna tänka sig ökade resurser och befogenheter för de etiska nämnderna,
att lekmannarepresentationen i läkaresällskapets delegation förstärktes och
att lekmän även knöts till de lokala kommittéerna.

Vid bedömning av vetenskapliga experiment följs den av världsläkarförbundet
stadfästa och av Sveriges läkarförbund godkända Helsingfors -

UbU 1974:35

deklarationen (1964) avsedd som vägledning för kliniskt experimentellt forskande
läkare. De i denna deklaration fastslagna principerna kan i tillämpliga
delar läggas som grund även när det gäller ställningstagandet till studier
på foster. Det torde icke råda någon tvekan om att frågor av denna art
hör hemma inom de områden, som fakulteternas etiska kommittéer har
att handlägga och så sker också. I det uttalande, som ligger till grund för
dessa kommittéers tillkomst, fastslogs att kommittéerna i första hand skulle
ha till uppgift att vid anfordran ge råd eller avge yttrande beträffande etiska
frågor inom medicinsk forskning men att de även skulle ta egna initiativ
till rådgivning eller upplysning. Deras uppgift är således inte bara att reglera
förhållandet patient-läkare utan måste ses i ett vidare perspektiv.

Under de år Helsingforsdeklarationen tillämpats har man vunnit allt större
erfarenhet om hur de uppställda reglerna lämpligen bör tillämpas i olika
situationer. Den aktuella frågan är framför allt hur man skall göra de givna
normerna allbekanta och hur man skall skapa garantier för att de tillämpas.
Uppenbart är att intresset bland läkare för medicinskt etiska frågeställningar
- och då inte minst vad gäller forskningens etik - snabbt tilltar, och att
läkarna och deras organisationer i allt större utsträckning söker kontakter
utanför den medicinska världen, för att få problemen mera allsidigt belysta.
Förståelsen för att lekmannasynpunkter bör tillmätas betydelse växer, så
har t. ex. Karolinska institutets etiska kommitté till sig knutit juridisk expertis.
Bedömningen av vetenskapliga försök på foster bör ske av samma
organ och efter i stort sett samma etiska principer, som gäller för medicinsk
forskning över huvud taget.

För nyttjande av levande abortfoster inom forskningen bör således samma
generella regler gälla som för medicinsk forskning i allmänhet. Varje forskningsprojekt
måste bedömas individuellt. Ställningstagandena blir t. ex. olika
om det endast är fråga om analys av organdelar eller av specifika studier
på helt foster.

I vissa fall måste det betraktas som oetiskt och från samhällelig synpunkt
oförsvarligt att inte undersöka abortfoster. Detta gäller t. ex. när indikationen
för ingreppet varit att fosterskada ej kunnat uteslutas på grund av att modern
exponerats för giftiga eller vådliga substanser, vilka kunnat skada fostret
eller påverkat dess livsduglighet. Erfarenhet från sådan forskning är till ovärderlig
nytta för andra kvinnor, som hamnar i liknande situationer. Brister
på kunskap om sådana substansers möjlighet att passera över från moder
till foster och således åstadkomma omgivningsbetingade effekter på fostret
gör det för närvarande i regel omöjligt att i utsatta fall ta ställning till hur
man bör handla. Särskilt bör påpekas att erfarenheten inom detta område
(med bl. a. thalidomid) visat att man ej med säkerhet kan förlita sig på
resultat erhållna vid djurexperiment.

När det gäller försök på foster måste således hänsyn tas till forskningens
målsättning, experimentens utformning, hur materialet insamlas, forskarnas
kompetens, om erforderliga resurser står till förfogande, personalens inställning
osv. Särskilt svåra kan avvägningarna bli när det gäller att ta ställning
till undersökningar av foster, då man inte med säkerhet kan uttala sig om
deras livsduglighet.

Herr Carlshamre gör gällande ”att man svårligen kan undvika misstanken
att under dessa omständigheter abortingrepp medvetet försenas". Till detta
är endast att säga att om en läkare i forskningssyfte på otillbörligt sätt skulle
ha försenat ett abortingripande så strider detta inte bara mot de rättesnören,
som uppställts för medicinsk forskning, utan också mot läkarinstruktionen

UbU 1974:35

och de av läkarförbundet fastställda läkarreglerna. Skulle något sådant ha
inträffat bör vederbörande ställas till ansvar härför.

Sammanfattningsvis vill sällskapet framhålla att det i regel icke kan anföras
”etiska, religiösa och profant humanitära skäl” mot nyttjandet av levande
abortfoster inom forskningen utan att forskningen tvärtom bör stödjas
då den är en förutsättning för att framsteg skall kunna göras när det gäller
bl. a. att upptäcka, förebygga och behandla olika sjukdomstillstånd och vinna
kunskap om läkemedels inverkan på foster. Anledning finnes emellertid
här - liksom inom all medicinsk forskning - att granska planerade projekt
ur etisk synpunkt innan de påbörjas. Sällskapet avvisar således förslaget
om reglerande lagstiftning.

Sällskapet, som nedlagt stort intresse på att bygga upp en funktionsduglig
organisation för etisk bedömning av medicinsk forskningsverksamhet, är
fullt medvetet om att verksamheten ännu inte i alla avseenden nått den
fasthet och omfattning, som önskvärt vore. En uppföljning av hittills gjorda
erfarenheter vore av värde. Detta är emellertid en stor och arbetskrävande
uppgift, som lämpligen skulle kunna utföras under ledning av sällskapets
delegation för medicinsk etik. Av delegationens 10 medlemmar är 5 valda
av utomstående organisationer nämligen av envar av LO, TCO, SACO,
Publicistklubben och Statens medicinska forskningsråd och sammansättningen
bör således borga för en allsidig bedömning. Om resurser härför
i enlighet med herr Peterssons i Röstånga förslag kunde ställas till delegationens
förfogande, skulle en översiktlig orientering angående forskningsläget
i vårt land vad beträffar de etiska aspekterna relativt snabbt kunna
lämnas.

UbU 1974:35

Bilaga 2

Ur Justitieombudsmännens ämbetsberättelse år 1971 (Vårdområdet,
Sjukvård, s. 320).

Fråga om användning av aborterade foster för vetenskapligt ändamål m. m.

Med anledning av från olika håll gjorda framställningar upptogs till prövning
väckt fråga om rätten att använda aborterade foster för vetenskapligt
ändamål m. m.

Efter verkställd utredning, som bl. a. utvisade att från vissa kvinnokliniker,
särskilt vid undervisningssjukhusen, ett kontinuerligt överförande
av döda foster för undervisnings- och forskningsändamål ägde rum, yttrade
JO Bexelius bl. a.:

Varken abortlagen eller den i anslutning därtill utfärdade tillämpningskungörelsen
innehåller några föreskrifter om huru med framtaget foster skall
förfaras. Det kan enligt min mening inte med fog göras gällande att det
skulle strida mot eljest vedertagna etiska normer, att ett dött foster i viss
utsträckning användes för undervisnings- och forskningsändamål och på
så sätt främjar läkekonstens utveckling till allas nytta. Något hinder mot
en dylik användning av dött foster kan därför i och för sig inte anses föreligga.

Frågan om fosters utnyttjande för dylikt ändamål förutsätter samtycke
av något slag, oaktat några reglerande föreskrifter ej meddelats, synes böra
helt bedömas med utgångspunkt från hur saken ter sig från kvinnans synpunkt.
Det kan härvid knappast antagas, att det för den kvinna som begärt
abort skulle framstå såsom stötande att det foster från vilket hon velat
befrias får, sedan dess livskraft i enlighet med hennes önskan utsläckts,
utnyttjas för undervisnings- och forskningsändamål. Ett dylikt utnyttjande
av dött foster för angivet ändamål kan därför inte anses förutsätta samtycke
i varje särskilt fall från kvinnans sida. Skulle emellertid kvinnan uttryckligen
motsätta sig ett dylikt utnyttjande, bör hennes önskan naturligtvis respekteras.

Under hänvisning till det sagda anser jag fog saknas för kritik mot nu
förekommande användning av döda foster för undervisnings- och forskningsändamål.
Enligt min mening finns det inte heller tillräckliga skäl att
genom lagföreskrifter närmare reglera hithörande förhållanden. De etiska
kommittéer, som finnes vid samtliga medicinska fakulteter, jämte svenska
läkarsällskapets delegation för medicinsk etik måste nämligen anses utgöra
en tillräcklig garanti för att användningen av foster för undervisnings- och
forskningsändamål hålles inom etiskt godtagbara gränser.

GOTAB 74 8061 S Slockholm 1974