Utbildningsutskottets betänkande nr 34 år 1974

UbU 1974:34

Nr 34

Utbildningsutskottets betänkande med anledning av motion angående
forskning om smärtlindring vid förlossning.

Motionen

1974:465 av fru Lantz m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen uttalar
sig för att resurser ställs lill förfogande för forskning kring smärtlindring
vid förlossning och att särskild smärtforskning bedrivs.

I fråga om motiveringen till yrkandet hänvisas till motionen 1974:435,
vilken är remitterad till socialutskottet.

Uppgifter i anslutning till motionen 1974:465

Metoder och praxis beträffande smärtlindring vid förlossning

För att underlätta förlossningsarbetet och minska smärtan för kvinnan
anordnas - delvis som en psykologisk förberedelse för förlossningen - teoretisk
undervisning om förlossningens anatomi m. m. samt mödragymnastik
med rörelseträning och övningar i andningsteknik och avslappning. I samma
syfte används under själva förlossningen flera metoder, där smärtstillande
medel kommer till användning. Man kan härvidlag skilja mellan metoder
(I) där de smärtstillande medlen ges i tablettform eller som insprutning
för bl. a. en mera allmän avslappning, (2) där kvinnan får inandas bedövande
gaser, t. ex. lustgas i kombination med syrgas, (3) där lokalbedövning ges
vid slidöppningen, samt (4) där de nerver som leder smärtkänsligheten till
hjärnan bedövas.

De tre förstnämnda metoderna praktiseras allmänt på förlossningsavdelningarna.
De anses inte utsätta moder eller barn för några risker. Metoderna
uppges ge viss smärtlindring. Genom s. k. slutnarkos kan smärtfrihet erhållas.

Metoder, som innebär bedövning av nerver som leder smärtkänsligheten
till hjärnan och som nämns av motionärerna är paracervikalblockaden, pudendusblockaden
och epiduralanestesin. Paracervikalblockaden (PCB) sker
genom att bedövningsmedlet sprutas in på ömse sidor om livmoderhalsen
och blockerar smärtnerverna i detta område. Denna metod kan ge god smärtlindring
under det s. k. öppningsskiftet men behöver kompletteras med en
annan metod - pudendusblockaden - under det s. k. utdrivningsskiftet.
Pudendusblockaden sker genom bedövning av den s. k. pudendusnerven i
bäckenbotten. Den kan ge smärtfrihet vid tänjningaroch vävnadsbristningar

1 Riksdagen 1974. 14 sami. Nr 34

UbU 1974:34

m. m. då barnet föds fram. Epiduralanestesin sker genom bedövning i ryggmärgskanalen.
Denna metod kan ge smärtfrihet under hela förlossningen.

1 cirkulär år 1969 gav socialstyrelsen råd och anvisningarom smärtlindring
vid förlossning. I cirkuläret framhålls att de smärtlindrande medlens verkningar
på modern är förhållandevis väl kända, medan däremot erfarenheterna
av sådana medels inverkan på barnet under och efter förlossningen är jämförelsevis
små. Vidare framhålls att möjlighet ännu saknas att med smärtlindrande
medel påverka enbart modern.

Utbildningen av läkare för förlossningsvård och av barnmorskor, m. m.

I grundutbildningen för läkare meddelas särskild undervisning i anestesiologi
inom ramen för kurserna i medicin och kirurgi under det s. k.
medicin-kirurgi-året. I en senare del av grundutbildningen ingår utbildning
i obstetrik och gynekologi.

Med anledning av statsmakternas beslut år 1969 om läkarnas vidareutbildning
utfärdades nya bestämmelser om läkares specialistbehörighet. De
är intagna i kungörelsen (1969:422) med tillämpningsföreskrifter till lagen
(1960:408) om behörighet att utöva läkaryrket. Gemensamt krav beträffande
alla specialiteter är - förutom legitimation som läkare - allmäntjänstgöring
som läkare under för närvarande 18 månader. För specialistkompetens i
gynekologi och obstetrik krävs därefter tre års tjänstgöring vid kvinnoklinik
(huvudutbildning) samt ett års tjänstgöring vid kirurgisk klinik och ett halvt
års tjänstgöring vid anestesiavdelning (sidoutbildning). Beträffande specialiteten
anestesiologi krävs tre års tjänstgöring vid anestesiavdelning (huvudutbildning)
samt ett halvt års tjänstgöring vid kirurgisk klinik och ett
halvt års tjänstgöring vid medicinsk klinik (sidoutbildning).

Ämnet anestesiologi är företrätt genom professurer vid universiteten i
Uppsala och Lund samt vid karolinska institutet. Professurer i obstetrik
och gynekologi finns vid universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg och Umeå
samt vid karolinska institutet. Vid nämnda universitet samt karolinska institutet
finns även professurer i ämnet pediatrik (vetenskapen om barnsjukdomarna),
som behandlar bl. a. frågor som har anknytning till förlossningsvården.

I fråga om samtliga de forskningsområden, som närmast är aktuella i
detta sammanhang gäller sålunda att det finns en på universitetsstat etablerad
forskningsorganisation, vilken rymmer bl. a. professurer.

Medicinska forskningsrådet har stött och stöder forskningsprojekt om
smärtlindring vid förlossning, t. ex. undersökningar vid vissa undervisningssjukhus
av effekter på moder och barn av förlossning med epidural ledningsanestesi,
fysiologiska effekter av denna anestestiform samt den paracervikala
bedövningsteknikens inverkan på moder och barn.

Riksbankens jubileumsfond lämnar anslag till undersökningar av effekten

UbU 1974:34

på moder, foster och barn av epiduralanestesi samt kombinationen
paracervikalblockad + pudendusblockad som fÖrlossningsanestesi. Den aktuella
undersökningen utgör ett samarbetsprojekt på bred bas där anestesiavdelningen,
kvinnokliniken, barnmedicinska kliniken, kliniskt-lysiologiska
centrallaboratoriet, kliniskt-neurofysiologiska centrallaboratoriet,
ögonkliniken samt perinatallaboratoriet vid Akademiska sjukhuset i Uppsala
är engagerade.

Utbildning av barnmorskor sker sedan år 1969 inom en av linjerna för
vidareutbildning av sjuksköterskor/sjukskötare, benämnd vidareutbildning
inom obstetrisk och gynekologisk vård (jfr prop. 1968:66, SU 1968:108).
Utbildningen omfattar 50 veckor, varav 10 veckor teori och 40 veckor klinisk
och socialmedicinsk praktik. Undervisning om smärtlindring vid förlossning
ingår enligt läroplanen för denna utbildningslinje i såväl den teoretiska
som den praktiska utbildningen. Läroplanen reviderades den 1 juli 1973,
varigenom momenten smärtlindring och psykoprofylax fick ökat utrymme
(jfr rskr 1971:272).

1971 drs riksdagsbeslut

Vid 1971 års riksdag väcktes fyra motioner som tog upp olika frågor
om smärtlindring vid förlossning. Två av dem hade som huvudämne forskning
om smärtlindring vid förlossning, nämligen motionerna 1971:72 och
1971:736 i vilka framhölls att kunskaperna om de risker som kan vara förenade
med olika smärtlindringsmetoder fortfarande var otillräckliga och att
det var angeläget med forskning på området. Båda motionerna utmynnade
i yrkanden om åtgärder för forskning om smärtlindring vid förlossning.

Motionerna behandlades i socialutskottets betänkande 1971:40. Utskottet
föreslog att riksdagen som sin mening skulle ge Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet med anledning av bl. a. nämnda två motioner anfört om ökade
möjligheter till smärtlindring vid förlossning. 1 forskningsfrågan hade utskottet
anfört i huvudsak följande:

Forskning rörande smärtlindring vid förlossning bör vara av tvärvetenskaplig
natur och inbegripa i första hand ämnena anestesiologi, obstetrik
och pediatrik. Inom samtliga dessa discipliner finns redan en vid universiteten
etablerad forskningsorganisation, som rymmer bl. a. professurer.
Även klinisk forskning om smärtlindring under förlossning pågår inom landet.
Som framgår av remissyttrandet från statens medicinska forskningsråd
har rådet stött och stöder även för närvarande forskningsprojekt avseende
smärtlindring under förlossning. Rådet har i sitt yttrande särskilt framhållit
att rådet, i den mån ytterligare kostnadskrävande vetenskapliga frågeställningar
uppstår, givetvis kommer att stödja framställningar om ekonomiskt
understöd efter sedvanlig värdering av forskningsprojektens uppläggning
och av kompetensen hos projektledare.

1* Riksdagen 1974. 14 sami. Nr 34

UbU 1974:34

Även om remissvaren inte ger belägg för att bristande kunskap om smärtlindrande
metoder vid förlossning i dagens läge utgör den mest väsentliga
orsaken till att effektiv smärtlindring erbjuds kvinnorna i så förhållandevis
ringa grad som uppenbarligen är fallet, visar den samlade bilden av remissmyndigheternas
inställning ett ökat behov av både klinisk och experimentell
forskning.

Socialutskottet vill i likhet med vad socialstyrelsen sagt i sitt remissvar
starkt understryka behovet av ytterligare undersökningar rörande olika
smärtlindringsmetoders effektivitet och risker för moder och barn samt sådana
speciella säkerhetsåtgärder som är erforderliga för att möta sidoeffekter
av metoderna.

Riksdagen fattade beslut i enlighet med utskottets förslag (rskr 1971:272).
Riksdagens skrivelse i ärendet har i vad den berör socialstyrelsens verksamhetsområde
av Kungl. Maj:t överlämnats till socialstyrelsen för beaktande
och i vad den berör utbildningsdepartementets verksamhetsområde
föranlett uppdrag till skolöverstyrelsen i fråga om barnmorskeutbildningen.

Remissyttrandena

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från socialstyrelsen, universitetskanslersämbetet,
statens medicinska forskningsråd. Landstingsförbundet,
Svenska läkaresällskapet och Svenska barnmorskeförbundet.

Inom universitetskanslersämbetet (UKÄ) har motionen remissbehandlats
i fakultetsberedningen för medicin, odontologi och farmaci. UKÄ ansluter
sig till fakultetsberedningens bedömning. Beredningen framhåller att omfattande
forskning om smärtlindring vid förlossning redan nu bedrivs vid
nästan samtliga medicinska fakulteter, bl. a. med stöd av medel från medicinska
forskningsrådet och riksbanksfonden. Beredningen understryker behovet
av fortsatt forskning inom området med särskilt beaktande av den
pågående internationella forskningen. Medel för ifrågavarande forskning bör
dock enligt beredningens uppfattning inte anvisas i särskild ordning. Området
bör avvägas mot andra angelägna forskningsområden.

Till UKÄ:s remissyttrande är bilagt av UKÄ inhämtade yttranden från
rektorsämbetena vid universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg och Umeå,
karolinska institutet samt högskolan i Linköping. Rektorsämbetena hänvisar
till yttranden som inhämtats från respektive medicinska fakultet.

Medicinska fakulteten i Uppsala stöder motionärernas krav på ökade resurser
för forskning om smärtlindring vid förlossning och därmed sammanhängande
problem, men framhåller samtidigt att den vetenskapliga aktiviteten
på området inte är obetydlig. Om ökade resurser ställs till förfogande
är det väsentligt att dessa utnyttjas optimalt. Detta sker enligt fakultetens
mening bäst genom att forskningen huvudsakligen koncentreras till ett litet
antal centra, som redan har dokumenterat kunniga forskare och avdelningar,
delvis utrustade för denna typ av forskning. En viss samordning och ge -

UbU 1974:34

mensam övergripande planering av dessa centras inriktning på skilda delar
av ämnesområdet skulle sannolikt också öka forskningens effektivitet, anser
fakulteten.

En förstärkning av'de obstetriska undervisningsklinikernas kader av specialistkompetenta
läkare anser medicinska fakulteten i Göteborg vara en förutsättning
för att intensifierat forsknings- och utvecklingsarbete beträffande
obstetrisk smärtlindring skall leda till infriandet av den av riksdagen formulerade
målsättningen.

Medicinska fakulteten vid karolinska institutet, som stryker under att en
inte oväsentlig forskning i hithörande frågor redan sedan flera år bedrivs
vid nästan samtliga universitetsorter, anser det angeläget att ytterligare resurser
ställs till förfogande. Fakulteten utgår ifrån att ett dylikt resursstöd
ej medför att en inskränkning sker av anslag till andra forskningsbeviljande
instanser. Fakulteten framhåller vikten av att man tillskapar forskningsläkartjänster
inom obstetrisk anestesiologi.

Medicinska fakulteten vid högskolan i Linköping kan inte tillstyrka att paracervikalblockad,
pudendusblockad och epiduralanestesi snarast införs vid
samtliga kvinnokliniker, då detta rimligen först kan ske efter utökad forskning
och produktionskontroll på ett begränsat antal kliniker och först då
adekvata resurser finns tillgängliga.

Socialstyrelsen anser det angeläget att forskningen inom förlossningsförberedelse
och obstetrisk anestesi förstärks genom ökning av forskningsresurserna
samt anför bl. a. följande.

Det av 1971 års riksdag gjorda uttalandet angående ökade möjligheter
till smärtlindring vid förlossning innebär att en utökning av resurserna vid
förlossnings- och anestesiavdelningar blir nödvändig samt att särskilda utbildningsåtgärder
i detta hänseende främst för barnmorskepersonal behöver
komma till stånd. En utbyggnad i enlighet med riksdagens intentioner kräver
således icke endast ett inrättande av tillräckligt antal läkartjänster utan även
en utökning av antalet tjänster för barnmorskor och anestesisjuksköterskor.
Därtill kommer ett utökat behov av lokaler samt prioritering av anslag till
apparatur och laboratorieutrustning för förbättrad övervakning av mor och
barn.

Trots stora svårigheter har insatserna för smärtlindring vid förlossning
i avsevärd grad intensifierats på flertalet förlossningsavdelningar i landet.
Bristande personella och ekonomiska resurser har bidragit till att det hittills
icke varit möjligt att fullt infria det av 1971 års riksdag gjorda uttalandet.
Sjukvårdshuvudmännen synes emellertid vid ansökan om medgivande att
inrätta nya läkartjänster ha prioriterat en utbyggnad men på grund av rådande
brist på specialister inom anestesiologi och kvinnosjukvård har det inte varit
möjligt att åstadkomma en så snabb resursförstärkning som vissa sjukvårdshuvudmän
har velat företa. Bakgrunden härför är att vakanssituationen
inom vissa områden inom landet varit svår och det är nödvändigt att sjukvårdsinrättningar
även utanför storstadsregionerna kan hålla sina tjänster
besatta.

Frågan om förlossningsvårdens organisation har närmare utretts av socialstyrelsen
(Socialstyrelsen redovisar nr 35, 1973), varvid utredningens förslag
utformats under iakttagande av riksdagens uttalande om smärtlindring.

UbU 1974:34

Som utredningen förutskickat kan det bli nödvändigt med en centralisering
av förlossningsverksamheten till ett mindre antal större förlossningsenheter
inom sjukvårdsområdena för att adekvat kunna utnyttja de resurser som
kan ställas till förlossningsvårdens förfogande för att därigenom kunna driva
förlossningsvård på en hög ambitions- och säkerhetsnivå.

Ett värdefullt samarbete har - som en grundförutsättning för god smärtlindring
vid förlossning - på många håll etablerats mellan obstetriker, pediater
och anestesiologer. Metoder, som enligt vetenskap och beprövad erfarenhet
bör användas för smärtlindring vid förlossning, har ingående diskuterats
mellan företrädare för dessa specialiteter. Man avser att inom närmaste
tiden framlägga en framställning av dessa problem även om - enligt
gängse praxis - det ankommer på respektive klinikchefer att avgöra vilka
smärtlindringsmetoder, som kan tillämpas på respektive förlossningsavdelning.

Sedan många år tillbaka förekommer i USA och i de anglosaxiska länderna
en etablerad forskningsverksamhet inom obstetrisk anestesi med väl dokumenterade
resultat. Även i Skandinavien bedrivs numera ett aktivt forskningsarbete
av stort värde tack vare ett fruktbärande samarbete mellan obstetriker,
pediater och anestesiologer. Det är emellertid väsentligt att framhålla
att den anestesiologiska forskningen hittills hämmats av en relativt
låg forskningskapacitet, vilken orsakats av bristen på såväl anestesiologer
som på anestesiologtjänster. Det är därför angeläget att förstärka forskningen
inom förlossningsförberedelse och obstetrisk anestesi genom utökning av
forskningsresurserna. För närvarande bedrivs särskild smärtforskning vid
teoretiska institutioner för fysiologi och neurofysiologi i landet.

Statens medicinska forskningsråd framhåller att en korrekt värdering av
eventuella riskmoment för moder och foster vid olika former av analgesi
under pågående förlossning förutsätter djupgående kunskaper om de speciella
fysiologiska förhållanden, som råder mellan moder och foster under
olika skeden av förlossningsarbetet. Forskningsrådet påpekar att det liksom
tidigare är berett att inom nuvarande ramar stödja enskilda, specifika projekt
efter sedvanlig värdering av forskningsprojektens uppläggning och av kompetensen
hos projektledare samt skisserar ett utvidgat forskningsprogram
som emellertid förutsätter avsevärt ökade anslagsmedel. Härom har i remissyttrandet
anförts följande.

Trots aktiv forskning kring smärtlindring vid förlossning såväl inom som
utom landet föreligger utan tvivel fortfarande behov av ökade kunskaper
om olika smärtlindringsmetoders inverkan på moder och barn, exempelvis
för att utröna vilken personalutbildning och personaltäthet som behövs för
att minimera eller eliminera risker med använda smärtlindringsmetoder.
En av anledningarna till att riksdagens beslut 1971 om rätt till smärtlindring
vid förlossning inte har lett till önskat resultat torde således fortfarande
vara att många läkare i ansvarig ställning anser sig sakna tillräckligt vetenskapligt
underlag för en säker bedömning av riskerna i samband med
kvalificerade former av smärtlindring. De saknar därigenom också underlag
för en bedömning av vilka resurser som skall krävas av sjukvårdshuvudmännen
för att reformen praktiskt skall kunna genomföras. Härvidlag bör
särskilt betonas nödvändigheten av ett ställningstagande till införande av
tekniskt avancerade metoder för övervakning av fostrets reaktioner och allmänna
tillstånd. För att belysa effekten av obstetrisk smärtlindring för den

UbU 1974:34

kliniska vården erfordras brett upplagda vetenskapliga undersökningar som
bl. a. bör innefatta uppföljning av barnens utveckling och hälsa under längre
tid.

En forskning med denna bredare inriktning kräver samarbete mellan kliniska
forskare inom en rad olika specialiteter. De basala behoven täcks sannolikt
bäst av obstetriker,anestesiläkareoch barnläkare med speciella insikter
i fysiologi och perinatalmedicin. Dessa forskare bör i stort sett kunna ägna
sig på heltid åt forskning, planering och resultatredovisning. Dessutom krävs
heltidsanställd hjälppersonal vars storlek och sammansättning måste variera
från projekt till projekt. En dylik brett upplagd tillämpad klinisk forskning
kring smärtlindring vid förlossning bör enligt medicinska forskningsrådets
uppfattning möjliggöras genom för ändamålet tillskapade särskilda anslag
till forskningsläkartjänster inom området liksom till heltidsanställd hjälppersonal.
Sådana anslag från forskningsrådets sida, som i första hand borde
utgå till redan existerande forskargrupper inom detta område vid våra universitetssjukhus,
skulle ligga väl i linje med rådets aktiviteter inom området
metodutveckling/metodkontroll. Ett program av denna omfattning skulle
dock endast kunna finansieras via forskningsrådet om detta erhöll en avsevärd
förstärkning av sina anslagsmedel. Liksom tidigare är rådet berett
att inom nuvarande ramar stödja enskilda, specifika projekt efter sedvanlig
värdering av forskningsprojektens uppläggning och kompetens hos projektledare.

Svenska läkaresällskapet påpekar att särskild smärtforskning bedrivs vid
landets teoretiska institutioner för fysiologi och neurofysiologi, men att det
finns ett otillfredsställt behov av forskning om obstetrisk smärtlindring.
Landstingsförbundet hänvisar till socialutskottets betänkande 1971:40 samt
meddelar att det i remissyttrande över socialstyrelsens utredning 1973 om
förlossningsvårdens organisation anfört bl. a. "att de mest avancerade metoderna
endast kan ges vid region- och länssjukhus. Bl. a. mot den bakgrunden
är det angeläget att andra befintliga metoder utvärderas och vidareutvecklas.
Av särskilt intresse är härvid gjorda försök med psykoprofylax”.
Svenska barnmorskeförbundet behandlar i sitt remissyttrande i huvudsak
barnmorskeutbildningen.

Utskottet

Under senare år har frågan om smärtlindring vid förlossning varit föremål
för ett stort intresse. Vid 1971 års riksdag behandlades fyra motioner, som
avhandlade olika frågor om smärtlindring vid förlossning (SoU 1971:40,
rskr 1971:272) och vid 1973 års riksdag diskuterades ämnet med anledning
av en enkel fråga (1973:72, rd-prot. 1973:24). Den nu aktuella motionen
1974:465 gäller forskningen på området. Vissa andra frågor avseende förlossningsvården
bereds med anledning av motionsyrkanden för närvarande
av socialutskottet.

Med anledning av vid 1971 års riksdag framförda motionsyrkanden underströk
riksdagen behovet av ytterligare undersökningar rörande smärtlindringsmetoders
effektivitet och risker för moder och barn. Enligt riks -

UbU 1974:34

dagens bedömning gällde detta ökade behov såväl klinisk som experimentell
forskning.

Motionen 1974:465 har varit föremål för en omfattande remissbehandling.
Genom denna har ånyo vitsordats att forskning rörande smärtlindring vid
förlossning bedrivs här i landet och inte endast med hjälp av medel som
anvisas de medicinska fakulteterna utan även genom bidrag från medicinska
forskningsrådet och Riksbankens jubileumsfond. Socialstyrelsen och Svenska
läkaresällskapet påpekar därutöver att särskild smärtforskning här i landet
bedrivs vid teoretiska institutioner för fysiologi och neurofysiologi.

Utbildningsutskottet anser att riksdagens uttalande år 1971, att det föreligger
behov av ytterligare undersökningar rörande olika smärtlindringsmetoders
effektivitet och risker för moder och barn, alltjämt äger giltighet.
Statens medicinska forskningsråd framhåller i sitt remissyttrande att många
läkare i ansvarig ställning anser sig sakna tillräckligt vetenskapligt underlag
för en säker bedömning av riskerna i samband med kvalificerade former
av smärtlindring och ser häri anledning till att riksdagens uttalande år 1971
om ökade möjligheter till smärtlindring vid förlossning inte lett till önskat
resultat. Det är emellertid ofrånkomligt att resurserna för det nu ifrågavarande
forskningsområdet bör avvägas mot resurserna för andra angelägna
forskningsområden. Även om forskningen om smärtlindring vid förlossning
och smärtforskningen i övrigt måste anses vara synnerligen angelägna är
utskottet inte berett förorda att riksdagen prioriterar dessa framför andra
angelägna forskningsuppgifter. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen
1974:465.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1974:465.

Stockholm den 5 november 1974

På utbildningsutskottets vägnar
STIG ALEMYR

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Alemyr (s), Jönsson i Arlöv
(s), Nordstrandh (m), Wiklund (s), Elmstedt (c). Gustafsson i Barkarby (s),
fru Gradin (s), herrar Johansson i Skärstad (c), Sundgren (s). Karlsson i
Mariefred (c), fru Lantz (vpk), fröken Rogestam (c), herrar Nyhage (m),
Bladh (s) och Molin (fp).

UbU 1974:34

Reservation

av fru Lantz (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Motionen
1974:465” och slutar med ”motionen 1974:465” bort ha följande lydelse:
Motionen 1974:465 har varit föremål för en omfattande remissbehandling.
Som exempel kan nämnas Uppsala universitets medicinska fakultet som
bl. a. anför: ”En av anledningarna till att riksdagens beslut om rätt till smärtlindring
vid förlossning inte har lett till önskat resultat är utan tvivel bristande
kunskaper om olika smärtlindringsmetoders inverkan på modern
och barnet. Många läkare i ansvarig ställning anser sig sakna tillräckligt
vetenskapligt underlag för en säker bedömning av riskerna i samband med
kvalificerade former av smärtlindring. De saknar därigenom också underlag
för en bedömning av vilka resurser som skall krävas av sjukvårdshuvudmännen
för att reformen praktiskt skall kunna genomföras.” Svenska läkaresällskapet
framhåller att det finns ett otillfredsställt behov av forskning
inom denna sektor. Karolinska institutet, medicinska fakulteten, påpekar
också i sitt remissvar att ”det är mycket angeläget att detta viktiga ämnesområde
får ytterligare resurser för forskning och utvecklingsarbeten. Fakulteten
utgår ifrån att ett dylikt resursstöd ej medför att en inskränkning
sker av anslag till andra forskningsbeviljande instanser.”

Mot bakgrunden av dessa meningsyttringar vill utskottet understryka angelägenheten
av att här berörda forskning ges erforderliga resurser. Den
omständigheten att jämsides härmed finns andra angelägna forskningsuppgifter
talar inte mot att en sådan avvägning bör eftersträvas som beaktar
de i motionen 1974:465 anförda synpunkterna. Utskottet ansluter sig sålunda
till det i motionen förordade uttalandet. Frågan anmäler sig också i detta
sammanhang om behovet av en total förstärkning av forskningsresurserna
på sjukvårdssidan.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motionen 1974:465 som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört beträffande
resurser för forskning om smärtlindring vid förlossning och
om särskild smärtlindringsforskning.