Utrikesutskottets betänkande nr 3 år 1974

UU 1974:3

Nr 3

Utrikesutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974:1 i vad
avser anslag till internationellt utvecklingssamarbete, jämte motioner.

Allmänt (prop. s. 13, 15, s. 18-19)

U-länderna har under senare år allt kraftigare understrukit sina krav på
att de ekonomiska relationerna mellan alla länder skall grundas på
likaberättigande och respekt för det nationella oberoendet. I propositionen
refereras uttalanden från de alliansfria staternas möte i Alger hösten
1973, där de begärde ökat inflytande och större hänsynstagande till sina
intressen i de internationella förhandlingarna på bl. a. de handelspolitiska
och monetära områdena.

I olika länder liksom i den internationella utvecklingsdebatten
understryks att en långsiktig strategi för ökat ekonomiskt oberoende
måste förankras i en bred social och ekonomisk utveckling. De stora
folkgrupperna måste engageras i produktionen och bli delaktiga av dess
resultat. En förbättrad sysselsättning ger en jämnare inkomstfördelning
och ökar den inhemska efterfrågan. I länder som har små möjligheter att
på annat sätt — t. ex. genom beskattning — påverka inkomstfördelningen,
är det endast genom att direkt inrikta varu- och tjänsteproduktionen på
de stora folkgruppernas behov som en utveckling mot social rättvisa kan
åstadkommas.

Sådana utvecklingsansträngningar ställer emellertid de fattiga staterna
inför stora problem. Även i länder där folkmajoritetens krav på
förbättringar är grundvalen för utvecklingspolitiken saknar regeringen
ofta den makt och de effektiva instrument som den behöver för att
genomföra fastställda utvecklingsplaner. Den inhemska överklassen som
vanligen motsätter sig åtgärder för en resursomfördelning har ofta en
intressegemenskap med utländska kapitalintressen och ser oberoendesträvandena
som ett hot mot sina privilegier.

I en av FNs ekonomiska kommission för Latinamerika utarbetad
rapport pekar man på de stora svårigheter, som möter de reformaktiva
u-länderna. Strukturförändringarna frigör en tidigare uppdämd efterfrågan,
som de inhemska resurserna har svårt att tillfredsställa. Situationen
förvärras om länderna därtill möts av fientlighet och ekonomisk
aggression från utlandet. Detta är, säger rapporten, särskilt allvarligt
eftersom länder som söker genomföra strukturreformer i enlighet med
FN-strategins åtaganden borde få internationellt stöd för dessa reformer.

1 Riksdagen 1974. 9 sami. Nr 3

UU 1974:3

Undersökningar av FAO visar att försörjningsläget i ett stort antal
u-länder försämrades under 1960-talet och de första åren av 1970-talet.
För perioden 1961 — 1971 översteg befolkningstillväxten jordbruksproduktionens
ökning i inte mindre än 42 u-länder, däribland några av de
mest folkrika. Under år 1972 minskade u-ländernas spannmålsproduktion
inte endast räknat per invånare utan även totalt. På grund av dåliga
skördar i bl. a. Sovjetunionen ökade samtidigt efterfrågan på världsmarknaden
rekordartat. Världens överskottslager av vete sjönk till sin lägsta
nivå på 20 år, och världsmarknadspriset fördubblades. U-ländernas
möjligheter att täcka sitt spannmålsbehov genom import minskade
därigenom ytterligare. Internationella hjälpaktioner genomfördes under
år 1973 till förmån främst för de av torka eller andra naturkatastrofer
drabbade länderna i Afrika och Sydasien.

Stagnationen i u-ländernas jordbruksproduktion har gjort dem starkt
beroende av en osäker världsmarknad. Det står klart att de på lång sikt
kan trygga sin livsmedelsförsörjning endast genom att öka sin egen
produktion. Därigenom stärks också deras ekonomiska oberoende.

Särskilda frågor avseende Sveriges insatser i internationellt utvecklingssamarbete 1.

Anslagsutveckling, planeringsramar och vägen till enprocentsmålet
Propositionen (s. 23—24)

De samlade anslagen för internationellt utvecklingssamarbete föreslås
tills vidare öka med 35 % till totalt 2 100 milj. kr. När det ekonomiska
läget kan överblickas klarare avser regeringen att återkomma till frågan
om hur enprocentsmålet skall uppnås. Detta kan tidigast ske i vårens
kompletteringsproposition.

I internationella sammanhang har Sverige anslutit sig till det i FN:s
utvecklingsstrategi angivna målet för överföring av resurser till de fattiga
länderna. Målet innebär att utbetalningarna av offentligt bistånd vid
mitten av årtiondet skall motsvara 0,7 % av industriländernas bruttonationalprodukt
till marknadspris. Enligt nu föreliggande prognoser för
utbetalningar av svenskt bistånd kommer detta mål att nås antingen 1974
eller 1975, dvs. i enlighet med vårt internationella åtagande.

Beräkningen av planeringsramarna för biståndsanslagen har tidigare
gjorts med utgångspunkt i riksdagens beslut att anslagen skall öka i
absoluta tal minst lika mycket som under löpande budgetår. Denna
planeringsmetod är inte längre tillämplig. Med hänsyn bl. a. till den
osäkerhet som råder förordas att planeringsramarna för budgetåren
1975/76 och 1976/77 preliminärt beräknas till 2 600 milj. kr. resp. 2 800
milj. kr. Härigenom tillgodoses kraven på en effektiv långsiktig planering
av biståndet. Om de tidigare nämnda förnyade anslagsövervägandena för
budgetåret 1974/75 ger anledning därtill återkommer Kungl. Maj:t med
förslag till nya planeringsramar.

UU 1974:3

Planeringsramar för budgetåren 1974/75 - 1976/77

	Budgetår, milj. kr.			1974/75-
					• 1976/77
	1973/74	1974/75	1975/76	1976/77	Summa
	Anslag	Förslag	Planeringsramar
Bidrag till internationella
biståndsprogram	550,0	750,0	875,0	910,0	2 535,0
Bilateralt utvecklingssam-
arbete	960,0	1 297,9	1 660,0	1 822,0	4 779,9
Förvaltning, utbildning,
rekrytering och infor-
mation m. m.	52,5	52,1	65,0	68,0	185,1
Totalt	1 562,5	2 100,0	2 600,0	2 800,0	7 500,0

Planeringsramarna är som nämnts preliminära. Detta gäller också
fördelningen på anslag. Förskjutningar i den ena eller andra riktningen
mellan andelarna för multilateralt resp. bilateralt bistånd måste nämligen
kunna ske för att man skall kunna ta hänsyn till omständigheter som nu
inte kan förutses.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1974:80 av herr Wemer i Malmö m. fl. (m), vari
hemställs att riksdagen beslutar att u-landsbiståndet för budgetåret
1974/75 skall motsvara en procent av bruttonationalprodukten,

dels motionen 1974:657 av herr Helén m. fl. (fp) i vad avser
hemställan att riksdagen uttalar att det statliga anslaget för bistånd till
u-ländema budgetåret 1974/75 i enlighet med tidigare gjorda utfästelser
skall ha en omfattning motsvarande en procent av bruttonationalprodukten
(punkt 1); att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att förslag om
erforderliga tilläggsanslag för att nå detta mål framlägges för riksdagen
(punkt 2) samt att riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna vad i motionen
anförs om planeringsramarna för 1975/76 och 1976/77 (punkt 3),

dels motionen 1974:1271 av herr Fälldin m. fl. (c) i vad avser
hemställan att riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna vad som i övrigt i
motionen anförts,

dels motionen 1974:1281 av herr Åkerlind (m) ivad avser hemställan
att riksdagen beslutar att till det svenska u-landsbiståndet under
budgetåret 1974/75 anslå 1 562,5 milj. kr. (punkt 1).

Utskottet

Sverige har i internationella sammanhang anslutit sig till det i FN:s
utvecklingsstrategi angivna målet för överföring av resurser till de fattiga
länderna. Målet innebär att utbetalningarna av offentligt bistånd vid

UU 1974:3

mitten av årtiondet skall motsvara 0,7 % av industriländernas bruttonationalprodukt
till marknadspris. Av propositionen framgår, att detta
mål enligt nu föreliggande prognoser för utbetalning av svenskt bistånd
kommer att nås antingen 1974 eller 1975, dvs. i enlighet med vårt
internationella åtagande.

Det av riksdagen år 1968 antagna enprocentsmålet innebär att de
samlade biståndsanslagen budgetåret 1974/75 skulle svara mot 1 % av
bruttonationalprodukten till marknadspris. I propositionen framhålls att
det med hänsyn till rådande osäkerhet — här åberopas bl. a. energikrisen
— inte är möjligt att göra en kalkyl över bruttonationalproduktens
utveckling för det närmaste året. De samlade biståndsanslagen föreslås
öka med ca 35 % till 2 100 milj. kr. När det ekonomiska läget kan
överblickas klarare avser regeringen återkomma till frågan om hur
enprocentsmålet skall uppnås. Detta kan tidigast ske i vårens kompletteringsproposition.

Yrkandena i motionerna 80 och 657, punkterna 1 och 2, har
innebörden att riksdagen skall aktualisera frågan om enprocentsmålets
uppnående i enlighet med tidigare beslut.

Även yrkandet i motionen 1271, punkten 7, synes främst beröra
enprocentsmålet. Motionärerna förutsätter att detta mål skall uppnås.

Eftersom av propositionen framgår att regeringen nu aktivt överväger
hur det av riksdagen antagna målet skall uppnås, finner utskottet att
motiv inte föreligger för att särskilt påminna regeringen om målet.

Utskottet anser att ovannämnda motionsyrkanden bör besvaras med
vad utskottet anfört.

Yrkandet i motionen 1281, punkten 1, är liktydigt med att ingen
höjning skall företas under budgetåret 1974/75 av anslagen för internationellt
utvecklingssamarbete. Liknande motionsyrkanden har avslagits av
de tre föregående riksdagarna, som konstaterat att yrkandena var
oförenliga med de av riksdagen 1968 antagna principerna för de svenska
biståndsinsatsernas ökning. Utskottet avstyrker motionen 1281, punkten
1, med samma motivering.

I motionen 657, punkt.en 3, föreslås att den biståndspolitiska
utredningen skall ges ett klart uppdrag att lägga fram förslag om hur en
ökning av andelen av BNP bör ske, sedan enprocentsmålet nåtts.

Utskottet delar uppfattningen att Sveriges insatser i utvecklingssamarbetet
även i framtiden bör öka i takt med vårt lands ekonomiska
möjligheter. Det bör dock understrykas att det övergipande målet för
Sveriges framtida utvecklingsinsatser inte kan uttryckas enbart i en viss
procentandel av vår bruttonationalprodukt. U-länderna har under senare
år framfört allt starkare krav att industriländerna anlägger ett vidare
synsätt på förbindelserna mellan de två ländergrupperna. Sålunda har de
bl. a. understrukit att de ekonomiska relationerna mellan alla länder skall
grundas på likaberättigande och respekt för nationellt oberoende. Deras
krav har i allt större utsträckning kommit att koncentreras till de
handelspolitiska och monetära områdena, där de ansett att i-ländernas
större ekonomiska makt har påverkat resultatet av hittills genomförda

UU 1974:3

internationella förhandlingar. Inför de multilaterala handelsförhandlingarna
inom GATT har u-ländema — senast vid de alliansfria staternas
möte i Alger hösten 1973 — hävdat att frågor av intresse för dem borde
utgöra en av huvudpunkterna. Under arbetet inom Internationella
valutafonden (IMF) på en förbättring av det internationella valutasystemet
har de krävt förändringar av systemet som leder till en ökad
överföring av resurser till u-ländema. Samtidigt har debatten inom FN i
allt större utsträckning kommit att gälla begränsningarna för u-ländernas
självständiga utveckling, t. ex. deras rätt att fritt förfoga över de egna
naturresurserna. Utvecklingen innebär inte att de fattiga länderna avvisar
bistånd från den rika delen av världen, men att de skärper kraven på att
detta skall utgå från mottagarnas önskemål och planer. Samtidigt har de
anledning konstatera att den totala biståndsvolymen ökar endast mycket
långsamt och väsentligt understiger den målsättning som fastställts i FN :s
utvecklingsstrategi.

U-ländernas situation och utvecklingsmöjligheter kommer att ingående
diskuteras vid en rad internationella konferenser under det närmaste året.
Den extra generalförsamling som inleds den 9 april 1974 kommer att
behandla råvaruproblemen och utvecklingsfrågorna mot bakgrund av den
senaste tidens utveckling inom energisektorn. Församlingen torde bli av
stor betydelse för de förhandlingar rörande utvecklingsproblem som
redan pågår eller förutses inom FN-systemet. FN:s havsrättskonferens
kommer bl. a. att behandla frågan om kuststaternas rätt att ekonomiskt
utnyttja havet och havsbottnen i angränsande områden. I augusti 1974
äger FN:s befolkningskonferens rum. Under november kommer FN:s
världslivsmedelskonferens att överväga nationella och internationella åtgärder
på jordbruks-, handels- och biståndspolitikens områden för att
höja jordbruksproduktionen i u-länderna och främja en förbättrad
konsumtionsstandard. Under 1975 kommer en särskild session med FN:s
generalförsamling att äga rum i direkt anslutning till en omprövning av
FN:s utvecklingsstrategi. Förhandlingarna på de handelspolitiska och
monetära fälten pågår löpande inom GATT, UNCTAD och IMF.

Nämnda konferenser och förhandlingar innebär att det internationella
samfundet inom en relativt kort tidsrymd utsätter de internationella
ekonomiska relationerna i alla deras aspekter för en ingående granskning.
Det är inte osannolikt att denna process kommer att leda fram till
påtagliga förändringar av synen på u-ländemas krav och utvecklingsmöjligheter.

Dessa förhållanden kan även medföra ändrade förutsättningar för och
nya krav på Sveriges politik gentemot u-ländema. Det är därför särskilt
viktigt att vid samordningen och beredningen av de svenska ställningstagandena
inför de förestående internationella mötena dra nytta av den
sakkunskap rörande u-ländemas förhållanden som finns i SIDA och på
andra håll i förvaltningen.

Det är inte minst mot bakgrunden av den här beskrivna internationella
utvecklingen som en översyn och värdering av den svenska biståndspolitiken
nu företas. Först när resultatet av den biståndspolitiska
utredningens arbete föreligger kommer tillräckligt underlag att finnas för

UU 1974:3

ställningstaganden till frågor av det slag som aktualiseras i motionen 657,
punkten 3.

Med hänvisning till det som här anförts avstyrks sistnämnda motion,
såvitt nu är i fråga.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen anser motionen 1974:80 besvarad med vad
utskottet anfört,

2. att riksdagen anser motionen 1974:657, i vad avser uppnående
av enprocentsmålet och förslag om tilläggsanslag för
att nå detta mål, besvarad med vad utskottet anfört,

3. att riksdagen avslår motionen 1974:657 i vad avser planeringsramarna
för 1975/76 och 1976/77,

4. att riksdagen anser motionen 1974:1271, i vad avser enprocentsmålets
uppnående, besvarad med vad utskottet anfört,

5. att riksdagen avslår motionen 1974:1281, såvitt nu är i fråga.

2. Biståndspolitikens inriktning och utformning
Propositionen (s. 13—15, 19)

Vid de alliansfria staternas möte i Alger hösten 1973 har bl. a. slagits
fast av de fattiga länderna att de måste förlita sig främst på egna krafter i
utvecklingsarbetet. De avvisar inte bistånd från den rika delen av världen
men de skärper kraven på att detta skall utgå från mottagarnas önskemål
och planer. De fordrar att själva få bestämma över hur deras naturtillgångar
och andra resurser skall utnyttjas.

Den svenska regeringen ser en sådan utveckling som ett nödvändigt led
i de fattiga ländernas strävan till frigörelse och sociala förbättringar för de
egna folken. Utvecklingen ligger helt i linje med den uttalade målsättningen
för Sveriges utvecklingssamarbete med den tredje världen. På de
handelspolitiska och monetära områdena ställs Sverige inför delvis nya
krav. Även i dessa avseenden söker emellertid Sverige, tillsammans med
andra i-länder som har en besläktad syn på samarbetet med u-länderna att
fortsätta sina ansträngningar att främja dessa länders intressen.

Propositionens avsnitt om handels- och valutafrågor refereras under
punkten 7 nedan.

Inom det internationella utvecklingssamarbetet fullföljs den svenska
politiken till förmån för ett ökat u-landsinflytande. Detta gäller såväl
Sveriges politik i mellanstatliga organisationer som i vårt direkta
samarbete med enskilda u-länder. Sverige stöder u-ländernas uppfattning
att varje stat har rätt att fritt förfoga över de egna naturresurserna. Med
skärpa har Sverige vänt sig mot att internationellt utvecklingsbistånd, i
synnerhet sådant som förmedlats av de multilaterala organisationerna,
undanhålls länder som sökt uppnå ett minskat beroende av utländska
ekonomiska intressen.

Det har länge varit ett viktigt u-landsönskemål att utvecklingskrediter

UU 1974:3

inte skall bindas till upphandling i det land som finansierar krediten. För
egen del tillämpar Sverige denna princip och har bl. a. i OECD:s
biståndskommitté (DAC) arbetat för att få den allmänt godtagen.
Diskussionerna i DAC, som avbröts år 1971 i samband med den
internationella valutakrisen, har nu återupptagits. Sverige verkar för att
den fortsatta behandlingen snarast skall leda till en överenskommelse om
avbindning av utvecklingskrediterna.

Det direkta svenska samarbetet med enskilda u-länder utformas så att
mottagarländerna får ett vidgat reellt inflytande över de resurser som
ställs till förfogande. Genom länderprogrammeringen har samarbetsformer
utvecklats med sikte på att möjliggöra för mottagarlandet att ange
inriktningen av samarbetet inom givna finansiella ramar. Härigenom
tillgodoses det av riksdagen fastlagda målet att biståndet skall grundas på
mottagarlandets egna prioriteringar.

1 sitt bilaterala utvecklingsprogram inriktar sig Sverige i första hand på
ett samarbete med enskilda länder vilkas utvecklingsansträngningar syftar
till oberoende samt social och ekonomisk rättvisa. I det multilaterala
arbetet verkar Sverige för att FN-strategin på motsvarande sätt skall få
praktiska uttryck i de internationella organisationernas bistånd.

En FN-konferens för världens livsmedelsproblem kommer att äga rum
år 1974. Konferensen kommer i första hand att efter förberedelser i
ECOSOC:s regi behandla åtgärder för att öka u-ländernas egen livsmedelsproduktion
och livsmedelsbiståndets framtida roll. Genom att skörden år
1973 synes ha blivit väsentligt bättre än under tidigare år i de flesta
u-länder liksom i i-länderna, bör denna konferens kunna möjliggöra en
mera långsiktig planering av utvecklingssamarbetet på detta för u-länderna
väsentliga område. Sverige bör aktivt medverka i denna konferens.

I det svenska utvecklingssamarbetet spelar insatser för att trygga
u-ländernas försörjning med livsmedel på såväl kort som lång sikt en
väsentlig roll.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1974:61 av herr Hermansson m. fl. (vpk) i vad avser
hemställan att riksdagen hos regeringen begär att den svenska politiken
gentemot u-länderna utformas med beaktande av att biståndet omfördelas
så att stödet till reaktionära regimer helt upphör och att de resurser
som därigenom frigörs används till stöd åt progressiva stater och
nationella och sociala befrielserörelser (punkt 1),

dels motionen 1974:1281 av herr Åkerlind (m) i vad avser hemställan
att riksdagen beslutar att i de fall bistånd skall ges till länder där
inbördesstrider eller krigstillståndsliknande förhållande gentemot annat
land föreligger, biståndet skall administreras av Röda korset, Rädda
barnen och/eller Missionen (punkt 2).

UU 1974:3

Utskottet

Det förslag om omfördelning av det svenska biståndet mellan olika
mottagare som framförs i motionen 61, punkten 1, motsvaras av
motionsyrkanden som behandlats av 1972 och 1973 års riksdagar. Dessa
avslogs (jfr UU 1973:3, punkt 2) med motiveringen att förslaget inte var
förenligt med de riktlinjer för det svenska biståndets inriktning som
riksdagen antagit. Utskottet avstyrker motionen 61, såvitt nu är i fråga,
med samma motivering.

Motionen 1281 behandlar frågan om svenskt bistånd till länder som
befinner sig i väpnad konflikt med annat land eller där det råder en intern
väpnad konflikt. Riksdagen har tidigare understrukit (SU 1969:62) att
svenskt statligt stöd ej kan tillåtas komma i konflikt med den
folkrättsliga regeln att ej ingripa i annan stats inre angelägenheter. Vidare
har framhållits att statligt humanitärt stöd som genom Röda korset och
därmed jämförliga hjälporganisationer förmedlas till olika befolkningsgrupper
i länder, vilka befinner sig i inbördeskrig, inte synes möta
betänkligheter från folkrättslig synpunkt.

Utskottet vill tillägga att andra former av kanalisering av humanitärt
bistånd i konfliktsituationer kan förekomma, varvid dock dess humanitära
karaktär måste klart framträda.

Frågorna om stöd till Indokina och befrielserörelser i Afrika, vilka
berörs i motiveringen till sistnämnda motion, behandlas av utskottet
underpunkterna 3 resp. 10.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1974:61 såvitt avser omfördelning
av det svenska biståndet,

2. att riksdagen anser motionen 1974:1281, såvitt nu är i fråga,
besvarad med vad utskottet anfört.

3. Svenska insatser i enskilda mottagarländer
Propositionen (s. 41—60)

En i propositionen intagen tabell över bl. a. indikativa planeringsbelopp
för budgetåret 1974/75 avseende det bilaterala biståndet återfinns
under punkten 18 här nedan.

I propositionen redogörs för vissa pågående eller planerade svenska
insatser. Redogörelsen avser Tunisien, Etiopien, Kenya, Tanzania, Östafrikanska
Gemenskapen (EAC), Zambia, Botswana, Lesotho, Swaziland,
Sudan, södra Afrika: flyktingar och befrielserörelser, Indien, Bangladesh,
Demokratiska republiken Vietnam, Sydvietnam, Laos, Cambodja, Sri
Lanka, Pakistan, Afghanistan, Sydkorea, Malaysia, Cuba och Chile.

Systemet för länderprogrammering presenteras på s. 42—43.

Utrikesutskottet uttalade år 1973 (UU 1973:3 s. 13) att det är
önskvärt att utskottet ges kvalificerad insyn i länderplaneringen på ett
tidigt stadium utan att samtidigt formella ställningstaganden från
riksdagens sida aktualiseras. I propositionen meddelas att föredragningar

UU 1974:3

kommer att äga rum inför utrikesutskottet om biståndsplaneringen för de
enskilda mottagarländerna. På detta sätt kan riksdagen hållas informerad
om regeringens långsiktiga länderplanering.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1974:278 av herr Bohman m. fl. (m), i vad avser
hemställan att riksdagen hos Kungl. Maj.'t uttalar att svenskt biståndsarbete
framför allt bör inrikta sig på de fattigaste länderna (punkt 1); att
riksdagen hos Kungl. Maj:t uttalar att anslaget till Cuba snarast överföres
till verkligt behövande länder samt till u-landsforskning och de frivilliga
organisationernas hjälpinsatser (punkt 2); att riksdagen hos Kungl. Maj:t
hemställer att inom ramen för beviljade anslag ett belopp om 50 milj. kr.
skall utgå till Etiopien budgetåret 1974/75 (punkt 3); samt att riksdagen
hos Kungl. Maj:t uttalar att hjälpen till VietnamS folk bör få en mera
rättvis fördelning och att en planering genast bör igångsättas beträffande
svenska humanitära och återuppbyggnadsinsatser i Sydvietnam (punkt 5),

dels motionen 1974:655 av herrar Ahlmark och Molin (fp) vari
föreslås att riksdagen beslutar att planeringsramen för budgetåret
1974/75 för biståndet till Zambia höjs till 70 milj. kr.,

dels motionen 1974:657 av herr Helén m. fl. (fp) i vad avser
hemställan att riksdagen begär att Sri Lanka (Ceylon), Lesotho och
Swaziland i fortsättningen kommer att ingå bland programländerna för
svenskt bistånd (punkt 7); att riksdagen uttalar sig för att biståndet till
Bangladesh och Zambia under budgetåret 1974/75 okar till i motionen
angiven nivå (punkt 8) samt att riksdagen ger Kungl. Majit till känna vad i
övrigt anförs i motionen under avsnittet Biståndets länderinriktning
(punkt 9),

dels motionen 1974:979 av herr Adolfsson (m), vari hemställs att
riksdagen hos Kungl. Majit uttalar att anslaget till Cuba och Nordvietnam
överföres till katastrofdrabbade länderna i Västafrika,

dels motionen 1974:980 av fru Dahl m. fl. (s), vari hemställs att
riksdagen uttalar att det svenska biståndet till PRR snarast möjligt bör
kraftigt ökas,

dels motionen 1974:1272 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari
hemställs att riksdagen under III huvudtiteln C 2 (prop. 1974:1, bilaga 5)
anvisar 50 milj. kr. till Cambodjas nationella enhetsregering (GRUNK),

dels motionen 1974:1273 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari föreslås
att riksdagen under tredje huvudtiteln punkten C 2 anvisar 300 000 000
kronor till Demokratiska republiken Vietnam och 150 000 000 kronor
till Republiken Sydvietnams provisoriska revolutionära regering,

dels motionen 1974:1274 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari
hemställs att riksdagen under III huvudtiteln C 2 (prop. 1974:1, bilaga 5)

UU 1974:3

anvisar 50 milj. kr. till den befriade zonen i Laos, dvs. till Laos
patriotiska front,

dels motionen 1974:1279 av herr Takman m. fl. (vpk), vari föreslås att
riksdagen beslutar inrätta en statlig forskningsfond för Vietnam, varvid
fondens medel skall användas i samarbete med myndigheterna i Demokratiska
republiken Vietnam dels för finansiering av uppbyggnaden av
basresurser för vetenskaplig forskning och teknisk utveckling i DRV, i
synnerhet av sådana institutioner, bibliotek och andra vetenskapliga
inrättningar, som skadats eller förstörts av USA:s bombningar, dels för
inköp av vetenskapliga instrument och annan utrustning, dels för
forskning och teknisk utveckling i Vietnam, utförd av vietnamesiska
vetenskapsmän och tekniker, och dels som stöd till de svenska forskare
och tekniker, som i samarbete med vietnamesiska kolleger själva bedriver
forskning för Vietnam, eller på annat sätt, exempelvis genom sammanställningar
ur vetenskapliga rapporter, stöder den vietnamesiska forskningen
(punkt 1) samt att riksdagen för budgetåret 1974/75 till denna
forskningsfond för Vietnam anvisar 25 milj. kr. (punkt 2).

Utskottet

Frågan om principerna för biståndets länderinriktning berörs i
motionen 1974:278, vari yrkas att svenskt biståndsarbete framför allt bör
inrikta sig på de fattigaste länderna.

Utskottet vill framhålla att över 70% av det bilaterala svenska
biståndet faktiskt inriktar sig på mycket fattiga länder. Därtill kommer
särskilda svenska bidrag till UNDP-program till förmån för de minst
utvecklade länderna. Även genom sina bidrag till Internationella utvecklingsfonden
(IDA) stöder Sverige främst de fattigaste länderna.

Den bild som det bilaterala svenska biståndet i dag uppvisar motsvarar
alltså i praktiken ganska väl det krav som uppställs i motionen 278.

I propositionen anförs att Sverige i sitt bilaterala utvecklingsprogram i
första hand inriktar sig på ett samarbete med enskilda länder, vilkas
utvecklingsansträngningar är inriktade på oberoende och social och
ekonomisk rättvisa. En fullständig redovisning av de principer som gäller
för ländervalet återfinnes i statsutskottets av 1970 års riksdag godkända
utlåtande (SU 1970:84), vilket fogats som bilaga till detta betänkande.
Dessa riktlinjer, som alltjämt gäller, möjliggör en fördelning av det
bilaterala biståndet som kan vinna bred anslutning hos den svenska
allmänheten.

Motionen får anses besvarad med vad utskottet sålunda anfört.

Innebörden av motionen 657, punkten 7, torde vara att fleråriga
samarbetsprogram skall uppgöras för biståndet till Sri kanka (Ceylon),
Lesotho och Swaziland.

Riksdagen har tidigare (SU 1969:82) understrukit behovet av försiktighet
vid en utvidning av kretsen av nya mottagarländer för svenskt
bistånd av större omfattning. Beslut härom måste föregås av grundliga

UU 1974:3

analyser som klarlägger förutsättningarna för det svenska engagemanget.
Sådana analyser kan i praktiken endast utföras av statliga myndigheter.
Riksdagen har samtidigt förordat en pragmatisk handlingslinje, innebärande
att biståndmyndighetema försöksvis engagerar sig i vissa delprojekt
i nya länder genom samarbete med FN-organ som redan är
verksamma inom landet i fråga. Biståndsmyndigheten kan därigenom
successivt vinna erfarenheter av lämpligheten av direkta biståndsinsatser i
större skala, utan att man fördenskull hos vederbörande regering väcker
förväntningar om att Sverige skall binda sig för ett omfattande långsiktigt
bistånd.

Utskottet konstaterar att de tre i motionen 657 nämnda länderna
tillhör den krets av länder i vilka Sverige redan har biståndsåtaganden.
Flera länder i denna kategori skulle kunna nämnas. Utskottet anser
emellertid att underlag ännu inte finns för beslut av riksdagen om en
utvidgning av kretsen av programländer.

Motionen 657, såvitt nu är i fråga, torde härmed få anses besvarad.

I motionen 657, punkten 9, förordas att möjligheterna till nya
hjälpinsatser i Pakistan och Sudan prövas.

Beträffande Pakistan framhålls i propositionen följande.

Det svenska biståndet till Pakistan uppgick budgetåret 1972/73 till 5
milj. kr. varav 4 milj. kr. som stöd via FN till ett program för personer
som blev hemlösa genom kriget med Indien. Innevarande budgetår
fortsätter en insats avseende ett teleprojekt till en kostnad av ca 1,6 milj.
kr. Därutöver har 5 milj. kr. i form av svenskt vete samt 1 milj. kr. genom
Röda korset lämnats till offren för förra årets översvämningskatastrof.

För budgetåret 1974/75 räknar departementschefen med ett belopp
på 10 milj. kr., som bör ge utrymme åt bl. a. stöd till särskilda
återuppbyggnadsinsatser efter översvämningskatastrofen.

I enlighet med en överenskommelse inom det s. k. Pakistan-konsortiet
träffade Sverige år 1973 avtal med Pakistan om en förlängning av 1972
års skuldkonsolidering och har skrivt av samtliga räntefordringar på
biståndskrediter under innevarande budgetår. Därtill har Sverige i samma
avtal skrivit ned en kredit med 9,9 milj. kr. och därmed befriat Pakistan
från samtliga skulder avseende tidigare biståndsinsatser i Bangladesh.

Av SlDA:s petita framgår att verket har upprätthållit en beredskap för
fortsatt bistånd till Pakistan, när härför erforderliga betingelser föreligger.

Förnyad planering av svenskt bistånd till Pakistan beräknas ske under
innevarande budgetår. Biståndsbehovet är påtagligt. Svenskt bistånd
skulle kunna utgå i form av stöd till exempelvis familjeplaneringsprogram,
oljeväxtodling, seminavel samt yrkesutbildning. Varubistånd
kan visa sig utgöra en lämplig biståndsform, framhåller SIDA.

Utskottet finner, mot bakgrund av Sveriges tidigare erfarenheter av
insatser i Pakistan och den beredskap som råder i fråga om planeringen av
fortsatta insatser, att förutsättningar föreligger för en utbyggnad av
utvecklingssamarbetet med nämnda land.

I fråga om Sudan framhålls följande i propositionen.

Under budgetåret 1972/73 utbetalades 6,2 milj. kr. till Sudan enligt
två tidigare tecknade utvecklingskrediter till landsbygdens vattenför -

UU 1974:3

sörjning. Därmed återstår 4,2 milj. kr. av krediterna att utnyttja. Till
FN :s hjälpprogram för flyktingar och hemlösa i södra Sudan har Sverige
bidragit med sammanlagt 7 milj. kr. Programmet avslutades i oktober
1973, då ansvaret för FN:s verksamhet i området överfördes till dess
reguljära utvecklingsorgan. Behoven i södra Sudan är alltjämt stora och
en fortsättning av det svenska humanitära biståndet kan komma att
aktualiseras.

Utskottet förutsätter att en aktiv prövning sker av möjligheterna att
göra fortsatta biståndsinsatser i Sudan.

Motionen 657, såvitt nu är i fråga, torde få anses besvarad.

Frågan om biståndet till Etiopien aktualiseras i motionen 278,
punkten 3. Motionärerna föreslår att 50 milj. kr. skall utgå till detta land
under nästa budgetår, medan i statsverkspropositionen föreslås 40 milj.
kr.

Propositionen innehåller följande om utvecklingssamarbetet med
Etiopien.

Budgetåret 1972/73 utbetalades 38,5 milj. kr. i svenskt bistånd till
Etiopien. Härav avsåg 5,5 milj. kr. utbetalningar under tidigare ingångna
kreditavtal, medan 33 milj. kr. ställdes till förfogande under budgetåret
som gåvobistånd. För innevarande budgetår beräknas ett medelsbehov
om 30 milj. kr. Katastrofbistånd för 5 milj. kr. har därtill lämnats med
anledning av torkan och hungersnöden i landet. Planeringsramen för
budgetåret 1974/75 har ökats till 40 milj. kr. med hänsyn till behovet av
särskilda insatser i de av torkan drabbade områdena.

Liksom tidigare koncentreras det svenska biståndet under innevarande
budgetår till insatser på hälsovårdens, utbildningens och landsbygsutvecklingens
områden. Det svenska personalbiståndet uppgår f. n. till ca
100 personer.

Samarbetet avseende hälsovård omfattar bl. a. stöd till ett institut för
näringsfrågor (ENI) samt till hälsocentraler i några landsbygdsområden.
ENI bedriver forskning och upplysningsverksamhet rörande kosthåll och
näringsfrågor. Dessutom tillverkar och säljer institutet proteinrik barnmat.
Denna produktion har ökats innevarande år för att möjliggöra
leveranser till de torkdrabbade områdena. Sveriges samlade stöd till ENI
t. o. m. budgetåret 1973/74 uppgår till 24 milj. kr. Inriktningen av
institutets framtida verksamhet utreds.

Det svenska stödet till skolbyggnadsprogrammet, ESBU,har förlängts
med ett år för att anpassas till innevarande etiopiska planperiod. Vid
utgången av budgetåret 1973/74 beräknas ca 6 000 skolrum ha producerats
till en kostnad för svensk del av ca 60 milj. kr. Programmets
framtida utformning utreds f. n.

Stödet fortsätter till det regionala landsbygdsutvecklingsprojektet,
CADU, i Chilalo-provinsen. Fortsatta bidrag lämnas även till den enhet
inom jordbruksministeriet, EPID, som samordnar och stödjer ett antal
integrerade projekt för landsbygdsutveckling i andra delar av landet.
Under budgetåret 1973/74 belöper sig den svenska kostnaden för dessa
projekt till ca 11 milj. kr. Sammanlagt har Sverige därmed bidragit med
ca 64 milj. kr. för dessa verksamheter. Avtalet om stöd till CADU löper
ut i juni 1975. En svensk-etiopisk grupp har tillsatts för att utvärdera
projektet.

Med de ytterligare belopp som regeringen senare har anslagit för
katastrofhjälp till Etiopien har Sverige nu lämnat bidrag med sammanlagt

UU 1974:3

9,1 milj. kr. till detta land utöver den ordinarie biståndsramen för
innevarande budgetår, vilken beräknats till 30 milj. kr.

Utskottet finner att möjligheterna för en ökning av det reguljära
utvecklingssamarbetet med Etiopien för dagen är svåra att överblicka.
Utskottet förutsätter att det kommer att finnas möjligheter för ytterligare
humanitära hjälpinsatser i Etiopien, utanför den nu föreslagna
ramen, om utvecklingen skulle motivera detta.

Mot denna bakgrund avstyrks motionen 657, såvitt nu är i fråga.

Frågan om biståndet till Zambia berörs i motionerna 655 och 657
(punkten 8). I den förstnämnda motionen föreslås att ett belopp av 70
milj. kr. utgår till Zambia under nästa budgetår, i den andra motionen att
planeringsramen för Zambia för nästa budgetår höjs till 60 milj. kr., för
vilket ändamål tilläggsanslag skall utgå.

I propositionen sägs följande om utvecklingssamarbetet med Zambia.

De svenska åtagandena uppgick budgetåret 1972/73 till 15 milj. kr.
och utbetalningarna till 8,9 milj. kr. För budgetåret 1973/74 beräknades
ursprungligen en finansiell ram om 20 milj. kr. Den höjdes till 30 milj. kr.
med anledning av stängningen av gränsen mellan Sydrhodesia och Zambia
i januari 1973. Planeringsramen för 1974/75 har ökats till 45 milj. kr.

Zambias utsatta och strategiska läge i södra Afrika har motiverat en
utbyggnad av det svenska stödet till landets ansträngningar att öka sitt
ekonomiska oberoende. Det svenska biståndet inriktas främst på två
områden, landsbygdsutveckling och utbildning, vilka ges ökad vikt inom
Zambias utvecklingsplan. En betydande del av det svenska biståndet
utgörs, som tidigare, av personalbistånd. Under innevarande budgetår
arbetar sålunda ca 60 utsända personer inom den zambiska förvaltningen.

Svenskt stöd utgår till ett program för integrerad landsbygdsutveckling
inom s. k. intensivutvecklingszoner. Avtal har vidare ingåtts om stöd till
ett lantbruksinstitut i Mpika för utbildning av lantbruksassistenter.
Kostnaden för denna insats uppgår för svensk del till drygt 17 milj. kr.
Bistånd lämnas även för uppförande och drift av en lärarskola med en
kapacitet på 320 utbildningsplatser vid full utbyggnad. Ytterligare
svenska insatser stöder zambiska program för arbetskraftsplanering,
hälsovård, telekommunkationer och elkraftförsörjning. Svensk personal
är bl. a. behjälplig i utvecklingen av jordbrukskooperationen, och insatser
inom konsumentkooperationen kan även komma att aktualiseras. Den i
samband med gränsstängningen beslutade ökningen av biståndet har
använts för import från Sverige av fordon och teleutrustning till det
zambiska transportväsendet.

Utskottet noterar att en kraftig ökning under senare år har skett av de
svenska insatserna i Zambia. Landets ekonomiska läge torde under den
senaste tiden ha förbättrats genom de stigande kopparpriserna.

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionerna 655 och 657,
såvitt nu är i fråga.

Motionen 657, punkten 8, aktualiserar en höjning av planeringsramen
för biståndet till Bangladesh till 100 milj. kr. under nästa budgetår.
Motionärerna förutsätter att detta sker på tilläggsstat.

Beträffande Bangladesh framhålls följande i propositionen.

De svenska biståndsåtagandena gentemot Bangladesh uppgick under
budgetåret 1972/73 till 76,7 milj. kr. och utbetalningarna till 75,6 milj.

UU 1974:3

kr., varav 5,5 milj. kr. till - FN för katastrofinsatser i landet. För
innevarande budgetår har avtal tecknats om sammanlagt 75 milj. kr.,
varav 8 milj. kr. som kredit på IDA-villkor Planeringsramen för
budgetåret 1974/75 har ökats till 80 milj. kr.

Det löpande avtalet omfattar huvudsakligen importstöd, delvis i form
av svenska varor som papper, pappersmassa, teleutrustning samt reservdelar
till industrin. En viktig del av avtalet omfattar direkt stöd till
livsmedelsförsörjningen i form av svensk rapsolja samt finansiering av
spannmålstransporter. Det projektinriktade biståndet avser främst stöd
till familjeplanering, men omfattar även exportfrämjande åtgärder,
yrkesutbildning och kooperation.

I Bangladesh sker nu en stegvis övergång från återuppbyggnadsarbetet
till ett mer reguljärt utvecklingsarbete, och en utvecklingsplan för
perioden 1973—1978 har lagts fram. Svenska biståndsinsatser med en
mer långsiktig inriktning har också successivt ökat, och det finns
anledning att räkna med att denna utveckling fortsätter även budgetåret
1974/75.

Eftersom valutaknappheten torde fortsätta att utgöra ett allvarligt
hinder för landets utveckling kan huvuddelen av de svenska resurserna
förutses komma att utnyttjas för importfinansiering även i framtiden.
Med hänsyn till situationen i Bangladesh kommer även nästa budgetårs
avtal att ge utrymme för livsmedelsleveranser ägnade att förbättra
livsmedelsläget.

Utskottet konstaterar att Bangledesh nu är mottagare av ett långsiktigt
svenskt utvecklingsbistånd av ungefär samma storlek som det katastrofbistånd
som utgått under tidigare budgetår. Sverige kan beräknas svara
för något mera än 5 % av det bistånd som landet erhåller. Utskottet
förutsätter att regeringen framlägger förslag om ytterligare höjning av de
svenska insatserna i den mån erfarenheterna av det praktiska utvecklingssamarbetet
med Bangladesh motiverar detta.

Med hänvisning till det som här anförts avstyrks motionen 657 i denna
del.

Ökade biståndsinsatser i Demokratiska republiken Vietnam yrkas i
motionen 1273. Ett belopp av 300 milj. kr. föreslås utgå under nästa
budgetår.

Propositionen innehåller följande om utvecklingssamarbetet med
Demokratiska republiken Vietnam.

De svenska åtagandena för budgetåret 1972/73 uppgick till 190 milj.
kr., varav 100 milj. kr. utgjordes av medel som enligt 1970 års
riksdagsbeslut reserverats för återuppbyggnadsbistånd budgetåren
1970/71 och 1971/72. Till följd av krigsförhållandena som medfört bl. a.
stora transportproblem stannade utbetalningarna under budgetåret
1972/73 vid ca 38 milj. kr. För budgetåret 1973/74 har avtal tecknats
om totalt 120 milj. kr. och därutöver har lämnats ett bidrag på 10 milj.
kr. för återuppbyggnaden av Bach Mai-sjukhuset. Planeringen för
budgetåret 1974/75 skall utgå från en finansiell ram på 170 milj. kr.

Den omfattande förstörelse som de amerikanska bombningarna åstadkom
har medfört att landets importbehov är stort såväl av konsumtionssom
kapitalvaror. En betydande del av det svenska biståndet står till
förfogande för att möta dessa behov.

Samtidigt pågår planeringen av återuppbyggnadsinsatser. Under innevarande
budgetår kommer den s. k. förprojekteringen att avslutas av två

UU 1974:3

omfattande projekt, nämligen ett skogsindustriprojekt samt ett barnsjukhus.
Genomförandet av dessa projekt förutses bli påbörjade under
senare delen av budgetåret. Skogsindustriprojektet utgörs av en integrerad
massa- och pappersfabrik med en beräknad produktionskapacitet om
ca 50 000 årston skriv- och tryckpapper. Vidare planeras samhällsinvesteringar
i bl. a. kraftverk, vägar, bostäder och sjukhus. Kalkylerna över
investeringskostnaderna är fortfarande osäkra men sannolikt kommer de
att överstiga 500 milj. kr. Sverige kan förutses komma att bestrida den
övervägande delen härav.

Barnsjukhuset, som kommer att byggas i Hanoi, får ca 370 vårdplatser.
Kostnaden beräknas till ungefär 40 milj. kr. Ytterligare ett
sjukhus, ett allmänsjukhus beläget i gruvdistriktet norr om Haiphong,
planeras och byggandet av detta beräknas starta under budgetåret
1974/75.

Stödet till DRV :s familjeplaneringsprogram fortsätter. Denna verksamhet
inleddes budgetåret 1971/72 och bidraget för budgetåret
1973/74 beräknas till 5 milj. kr.

Mot bakgrund av det som här anförts beträffande planeringen för
biståndsinsatser i Demokratiska republiken Vietnam avstyrks motionen
1273, såvitt nu är i fråga.

Utskottet vill vidare framhålla följande. Det skogsindustriprojekt i
Demokratiska republiken Vietnam som beskrivs i propositionen är den
största enskilda biståndsinsats som hittills planerats av de svenska
myndigheterna. Kalkylerna över investeringskostnaderna är fortfarande
osäkra. Vårt land kan, enligt vad utskottet erfarit, komma att bestrida
betydligt mer än en halv miljard kronor för denna insats som under en
följd av år kommer att ställa stora krav, delvis av principiellt nytt slag, på
de i insatserna deltagande svenska parterna. Förprojekteringen av insatsen
beräknas vara genomförd inom kort, varefter slutgiltigt ställningstagande
till genomförandet bör göras.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om följande uttalande av
1973 års riksdag (UU 1973:3).

Frågor rörande samarbete med mottagarländerna inom de redovisade
finansiella ramarna utgör en viktig del av Sveriges utrikespolitik.
Regeringsformen innehåller föreskrifter om riksdagens medverkan vid
ingåendet av överenskommelser med främmande makter och om samråd
mellan regering och riksdag i utrikespolitiska angelägenheter. Huruvida
överenskommelser med främmande makter avser frågor av sådan vikt att
de i enlighet med 12 § regeringsformen skall underställas riksdagen avgör
regeringen ensam under konstitutionellt ansvar.

En regel som tvingar regeringen att underställa riksdagen samarbetsavtalen
för godkännande skulle kunna omintetgöra en av länderprogrammeringens
väsentligaste fördelar, nämligen den frihet som systemet
ger avtalsparterna att planera samarbetets innehåll för flera år
framåt.

Utskottet vill emellertid framhålla vikten av att ett parlamentariskt
deltagande i planeringsprocessen äger rum på ett tidigt skede, innan
regeringen utfärdar direktiv som blir avgörande för resursernas länderfördelning
och uppläggningen av samarbetet med mottagarländerna.

I statsverkspropositionen meddelas i anledning av detta uttalande att
föredragningar framdeles kommer att äga rum inför utrikesutskottet om
den långsiktiga biståndsplaneringen för de enskilda mottagarländerna.

UU 1974:3

Utskottet torde därför i fortsättningen få kännedom om särskilt
betydande insatser i god tid innan de blir föremål för beslut som binder
Sverige i förhållande till vederbörande mottagarland.

En ökning av det svenska biståndet till övriga delar av Indokina
förordas i motionerna 1974:980, 1272, 1273 och 1274.

Av propositionen framgår följande beträffande insatser i övriga
Indokina.

Under budgetåret 1972/73 lämnades 13,5 milj. kr. som humanitärt
bistånd till Provisoriska Revolutionära Regeringen (PRR) i Sydvietnam.
Ett bidrag om 1,5 milj. kr. lämnades via Frikyrkan Hjälper till De
Förenade Buddistkyrkoma i Sydvietnam för hjälp till flyktingar. Vidare
lämnades stöd med sammanlagt 5 milj. kr. till Internationella Röda
korsets särskilda program för Indokina (IOG) och till Världskyrkorådet
som likaledes genomför en biståndsinsats avseende hela Indokina. För
innevarande budgetår har som tidigare nämnts anvisats 20 milj. kr. för
bistånd till PRR. Vidare har ett bidrag om 2 milj. kr. lämnats som stöd
för UNICEF:s insatser i Indokina.

Möjligheterna till svenska biståndsinsatser i Sydvietnam, Laos och
Cambodja prövas fortlöpande av regeringen i enlighet med vad riksdagen
uttalat (UU 1973:3, rskr 1973:139) om beaktande av de akuta
biståndsbehoven och de insatser som andra länder gör i ifrågavarande
områden.

I Laos har träffats avtal om bildande av en koalitionsregering, med lika
representation för de två partierna. Regeringen står beredd att inleda
biståndsdiskussioner med denna regering när den har bildats i överensstämmelse
med det ingångna avtalet och praktiska förutsättningar i övrigt
bedöms föreligga för ett bistånd som når fram till de folkgrupper som
hårdast drabbats av kriget. I Cambodja pågår kriget fortfarande. Av de
diskussioner som förts med företrädare för den kambodjanska befrielserörelsen
FUNK har framgått att det i detta läge inte är praktiskt möjligt
att lämna ett direkt humanitärt bistånd till huvuddelen av befolkningen i
landet. Regeringen står dock beredd att lämna ett sådant bistånd när
förutsättningar härför skapats.

I prop. 1973:1, bil. 5, framhöll dåvarande utrikesministern att frågan
om rehabilitering och återuppbyggnad i de krigshärjade områdena i
Vietnam och det övriga Indokina skulle aktualiseras efter ett krigsslut
samt att det omfattande bistånd, som denna återuppbyggnad kräver,
skulle vara en internationell angelägenhet. Vi nödgas i dag konstatera att
det med undantag för UNICEF:s insatser inte varit möjligt att organisera
något mellanstatligt biståndsprogram med rättvis fördelning av resurserna
mellan de olika parterna. Det finns flera, delvis samverkande orsaker
härtill: De fortsatta striderna i området, tveksamhet hos bl. a. några av de
potentiella mottagarpartema om innebörden av en internationell samordning
av biståndet samt tendensen hos vissa av de större internationella
organisationerna att föregripa en bredare, samordnad aktion genom
ensidiga biståndsinsatser till förmån för i första hand Saigonregimen. Det
aktiva svenska arbetet för att främja rättvist fördelade, internationella
insatser, som grundas på samtliga parters behov, kommer att fortsättas.

Utskottet noterar att möjligheterna till svenska biståndsinsatser i
Sydvietnam, Laos och Cambodja fortlöpande prövas av regeringen i
enlighet med vad riksdagen uttalat om beaktande av de akuta biståndsbehoven
och de insatser som andra länder gör i ifrågavarande områden.

UU 1974:3

Med hänvisning härtill torde motionen 980 få anses besvarad, medan
motionerna 1272, 1273,i denna del, och 1274 avstyrks.

I motionen 1974:278, punkten 5, uttalas att hjälpen till Vietnams folk
bör få en mera rättvis fördelning och att en planering genast bör
igångsättas beträffande svenska humanitära och återuppbyggnadsinsatser

1 Sydvietnam.

Riksdagen har tidigare uttalat (SU 1970:84) att biståndet skall avse
både Nord- och Sydvietnam och har förutsatt att Kungl. Maj:t söker
inleda planering av återuppbyggnadsbistånd till Sydvietnam vid den
tidpunkt då realistiska förutsättningar härför kan anses föreligga.
Riksdagen har dessutom framhållit (UU 1971:2) att vid fördelningen av
insatser mellan olika områden bör beaktas såväl det akuta biståndsbehovet
som de insatser vilka andra länder gör i ifrågavarande områden.
Utskottet vill understryka dessa uttalanden. Motionen 278 torde få anses
besvarad med hänvisning till det som nu anförts och den ovannämnda
redogörelsen för planeringen av biståndet till Indokina.

Yrkandet i motionen 1279 angående inrättande av en statlig forskningsfond
för Vietnam har motsvarighet i en motion till fjolårets riksdag.
Denna avslogs med motiveringen att tanken på en dylik insats inte ingått
bland de projekt som tagits upp från Demokratiska republiken Vietnams
sida i förhandlingar med de svenska myndigheterna. Utskottet har erfarit
att läget är oförändrat i detta avseende. Motionen avstyrks därför.

I motionen 278 föreslås att anslaget till Cuba snarast överförs till
verkligt behövande länder samt till u-landsforskning och till de frivilliga
organisationernas hjälpinsats.

Av propositionen framgår följande beträffande biståndet till Cuba.

De svenska åtagandena för budgetåret 1972/73 uppgick till 20 milj.
kr. och utbetalningarna till 6,3 milj. kr. För innevarande budgetår har
avtal tecknats om 35 milj. kr. Planeringssiffran för budgetåret 1974/75
har ökats till 45 milj. kr.

Cubas brist på konvertibel valuta utgör ett allvarligt hinder för landets
utvecklingsansträngningar. Det svenska biståndet har därför huvudsakligen
givits i form av importstöd, främst till sektorerna hälsovård och
utbildning, som prioriteras högt av den kubanska regeringen.

I maj 1973 slöts avtal om ett treårigt stöd för undervisningen på
landsbygden. Insatsen avser import av bl. a. laboratoriemateriel samt
utrustning för framställning av skolböcker och andra läromedel. Vidare
träffades överenskommelse angående svenskt varubistånd om sammanlagt
30 milj. kr. under en treårsperiod. Under år 1973 beslöt Sverige också att
via FAO stödja ett institut för utveckling av köttindustrin.

De närmaste åren kommer det svenska biståndet att huvudsakligen
avse importstöd till undervisnings- och hälsovårdssektorerna. Svenska
multibi-insatser via ITC, UNESCO och FAO kommer också att ta medel i
anspråk.

Utskottet finner att inga sakskäl har framlagts i motionen 278 för ett
avbrytande av de svenska biståndsinsatser som nu pågår i Cuba. Det är
riktigt att Cuba liksom flera andra svenska programländer inte tillhör
kretsen av de allra fattigaste. Av vad som här tidigare anförts framgår att
det svenska biståndet inte heller skall vara förbehållet endast de fattigaste

2 Riksdagen 1974. 9 sami. Nr 3

UU 1974:3

länderna. Utskottet avstyrker motionen 1974:278, såvitt nu är i fråga, av
de skäl som här anförts.

Utskottet återkommer i annat sammanhang till frågan om bidrag till
u-landsforskning och till de frivilliga organisationerna.

I motionen 1974:979 hemställs att anslaget till Cuba och Nordvietnam
överförs till de katastrofdrabbade länderna i Västafrika. Innebörden av
motionen är att utvecklingssamarbetet med Cuba och Nordvietnam skall
avbrytas. Under hänvisning till det som ovan anförts om samarbetet med
dessa länder avstyrks motionen. Utskottet återkommer under avsnittet
11 här nedan till frågan om bistånd till katastrofdrabbade länder i
Västafrika.

Utskottet återkommer i samband med medelsanvisningen under
punkten 18 (Bilateralt samarbete) till hemställan angående motionerna
1974:278 (punkten 3), 655, 1272, 1273, 1274 och 1279 (punkten 2).

Utskottet hemställer

1. att riksdagen anser motionen 1974:278, i vad avser inriktningen
av biståndsarbetet, besvarad med vad utskottet anfört,

2. att riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört
om riktlinjerna för ländervalet,

3. att riksdagen avslår motionen 1974:278 i vad avser bistånd
till Cuba,

4. att riksdagen anser motionen 1974:278, i vad avser fördelningen
av hjälpen till Vietnams folk, besvarad med vad

utskottet anfört,

5. att riksdagen anser motionen 1974:657, i vad avser bistånd

till Sri Lanka, Lesotho och Swaziland, besvarad med vad

utskottet anfört,

6. att riksdagen avslår motionen 1974:657 i vad avser bistånd
till Bangladesh och Zambia,

7. att riksdagen anser motionen 1974:657, i vad avser biståndsländerinriktning
i övrigt, besvarad med vad utskottet anfört,

8. att riksdagen avslår motionen 1974:979,

9. att riksdagen anser motionen 1974:980 besvarad med vad
utskottet anfört,

10. att riksdagen avslår motionen 1974:1279, i vad avser beslut
om inrättande av en statlig forskningsfond för Vietnam.

4. Sveriges deltagande i utvecklingssamarbete inom ramen för internationella
biståndsprogram

Propositionen (s. 24—41)

Den i propositionen lämnade beräkningen av medelsbehovet under
budgetåret 1974/75 för bidrag till de internationella biståndsprogrammen
redovisas under punkten 17.

Ur propositionen i övrigt må följande refereras.

Den multilaterala andelen av Sveriges biståndsprogram är väsentligt

UU 1974:3

större än för flertalet i-länder. Sverige har under budgetåren 1967/68—
1972/73 bidragit med sammanlagt ca 1 900 milj. kr. till de internationella
biståndsprogrammens verksamhet, vilket motsvarar ca 40 % av de totala
svenska biståndsanslagen under nämnda period. Detta överstiger väsentligt
motsvarande andel för DAC-länderna som helhet.

FN :s utvecklingsinriktade verksamhet är ett led i världsorganisationens
strävanden att främja fred och internationell samverkan. De bidrag som
Sverige lämnar till FN-systemets utvecklingsarbete utgör därför en viktig
del av vår allmänna FN-politik. En annan utgångspunkt för våra
multilaterala bidrag är u-ländernas uppslutning kring denna form för
internationellt utvecklingssamarbete, manifesterad bl. a. vid de alliansfria
staternas möte i Alger.

Sveriges stora multilaterala bidrag har förstärkt möjligheterna att
verka för u-ländernas önskemål gentemot andra i-länder.

De grundläggande målsättningarna för Sveriges utvecklingssamarbete
styr självfallet Sveriges handlande i de internationella biståndsorganisationerna.
Den naturliga ramen härför har utgjorts av FN:s utvecklingsstrategi
vars syn på utvecklingsprocessen präglas av ett socialt utjämningsoch
rättvisetänkande och en betoning av u-ländernas strävan mot
oberoende.

SIDA, som bl. a. vid genomförandet av s. k. multibi-projekt samarbetar
med flertalet av FN:s fackorgan, har belyst de internationella
organisationernas administrativa problem i sin anslagsframställning för
budgetåret 1974/75. Departementschefen vill i detta sammanhang
framhålla att man knappast kan förvänta att det multilaterala biståndet
uppnår samma administrativa effektivitet som kan förekomma inom det
direkta utvecklingssamarbetet. Det finns flera orsaker härtill. Personalen
rekryteras på världsvid basis, vilket självfallet resulterar i samarbetsproblem
inom sekretariaten. Verksamhetens karaktär av kunskapsöverföring
från i första hand en rad i-länder till u-länder med vitt skilda
förutsättningar att motta dessa kunskaper skapar problem som inte
möter ett enskilt i-land. Därtill kommer en långsamhet i beslutsfattandet,
som naturligt präglar mellanstatligt samarbete.

På bl. a. svenskt initiativ genomförs nu en reform av FN-familjens
biståndsverksamhet. Reformarbetet gäller såväl UNDP som de olika
FN-organ vilka i samarbete med mottagarländerna svarar för insatsernas
genomförande. Utgångspunkten för arbetet är insikten om att biståndsinsatserna
för att vara framgångsrika måste vara direkt knutna till
mottagarlandets prioriteringar och engagemang i dessas genomförande.
Enligt entydiga uttalanden från u-ländernas sida ger FN:s nya länderprogrammeringssystem
således möjlighet till en samlad och rationell
flerårsplanering av FN-biståndet med direkt anknytning till u-ländernas
egna utvecklingsplaner.

Fortfarande återstår dock mycket att göra innan reformprogrammets
alla syften nåtts. Målet är att få till stånd en snabbare och smidigare
resursöverföring, att rationalisera projektarbetet samt att anpassa organens
struktur till det nya ländertänkandet.

UU 1974:3

Bedömningen av de multilaterala organens verksamhet kan dock inte
begränsas till de administrativa effektivitetsproblemen. I förgrunden
måste stå innehållet i organisationernas politik på utvecklingssamarbetets
område. Från svensk sida söker vi aktivt påverka utformningen av denna
politik.

Detta gäller exempelvis FN-biståndets länderfördelning, där Sverige
ställt sig bakom de fattigare u-ländernas krav på en starkt ökad andel av
FN-resurserna. Ett första principbeslut härom antogs förra året i UNDP:s
styrelse som ansvarar för denna fråga. Vidare kan nämnas strävandena
inom de olika FN-organen att låta biståndet präglas av FN-strategins
sociala rättvisetänkande.

Sverige strävar systematiskt att förstärka u-ländernas inflytande inom
de multilaterala organisationerna. Inom IDA har Sverige aktivt, men
hittills utan framgång, hävdat att u-ländemas röstandel bör ökas och
fastställas i stadgan. På svenskt initiativ organiserades ett möte i samband
med IDA:s årsmöte år 1973 där u-länderna gavs möjlighet att utveckla
sina synpunkter på Världsbanksgruppens lånepolitik. Mot bakgrund av det
intresse som visades av u-länderna bör man från svensk sida verka för att
sådana diskussioner blir ett bestående inslag i IDA:s verksamhet. Sverige
har vidare vänt sig mot att de finansiella organisationerna inskränkt eller
inställt sin kreditgivning till länder som genomfört strukturreformer till
förmån för befolkningens flertal. Sådana länder bör tvärtom ha särskilt
företräde i det multilaterala biståndet.

De svenska insatserna inom de multilaterala organisationerna förbereds
i nära samråd med berörda svenska myndigheter, bl. a. inom ramen
för den s. k. multilaterala samrådsgruppen. Härigenom har ett enhetligt
uppträdande i de olika organisationerna möjliggjorts, liksom en närmare
samordning med det direkta svenska utvecklingssamarbetet. Det är också
angeläget att som ett led i dessa samordningssträvanden se till att alla
biståndsinsatser som Sverige kanaliserar via internationella organisationer
inordnas i Sveriges allmänna politik i dessa organisationer.

I propositionen redogörs närmare för samarbetet inom FN:s utvecklingsprogram
(UNDP), FN:s barnfond (UNICEF), Internationella utvecklingsfonden
(IDA), Regionala utvecklingsbanker, Internationella livsmedelsprogrammet,
Konventionen om livsmedelshjälp, FN:s flyktingkommissariat
(UNHCR), FN:s hjälpprogram för Palestinaflyktingar
(UNRWA), UNCTAD/GATT:s handelscentrum (ITC), FN:s befolkningsfond
(UNFPA), FN:s enhet för ekonomisk och social information
(CESI), WHO:s projekt för forskning för den mänskliga fortplantningens
område, den rådgivande gruppen för internationell jordbruksforskning,
ILO:s världssysselsättningsprogram (WEP), FN:s forskningsinstitut för
social utveckling (UNRISD) och FN:s utbildnings- och forskningsinstitut
(UNITAR).

UU 1974:3

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1974:61 av herr Hermansson m. fl. (vpk) i vad avser
hemställan att riksdagen hos regeringen begär att den svenska politiken
gentemot u-länderna utformas med beaktande av följande: att Sverige
utträder ur Världsbanken, Internationella utvecklingsfonden, IDA, och
andra organ som har sin udd riktad mot u-ländema samt upphör med sina
ekonomiska åtaganden gentemot IDA (punkt 4),

dels motionen 1974:278 av herr Bohman m. fl. (m) i vad avser
hemställan att riksdagen hos Kungl. Maj:t uttalar att samarbetet med de
regionala utvecklingsbankerna bör byggas ut (punkt 8),

dels motionen 1974:398 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari yrkas
att riksdagen beslutar avslå det i prop. 1974 bil 5 punkt C 1 äskade
anslaget till IDA och regionala utvecklingsbanker samt att riksdagen
beslutar om Sveriges utträde ur Världsbanksgruppen,

dels motionen 1974:657 av herr Helén m. fl. (fp) i vad avser
hemställan att riksdagen begär hos Kungl. Maj:t att ökade möjligheter till
insyn i de internationella biståndsprogrammen skapas för riksdagen
(punkt 5) samt att riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna vad som i övrigt
framförs i motionen under Multilateralt bistånd (punkt 6),

dels motionen 1974:1271 av herr Fälldin m. fl. (c) i vad avser
hemställan att riksdagen uttalar att riksdagen skall ges ökad insyn i de
internationella biståndsprogrammen (punkt 6),

dels motionen 1974:1276 av herr Olof Johansson i Stockholm m. fl.
(c) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om tilläggsdirektiv
till utredningen angående Sveriges utvecklingssamarbete med
u-länderna (UD 1972:03) så att prövningen av de internationella
biståndsorganens verksamhet kommer att behandlas med förtur (punkt
1) samt att riksdagen i avvaktan på prövningen av de internationella
biståndsorganens verksamhet avslår hemställan i propositionen 1974:1,
Bilaga 5, C 1.4 angående medgivande för Kungl. Maj:t att utbetala det
första svenska bidraget till IDA under den fjärde påfyllnaden (punkt 2).

Utskottet

Sveriges medlemskap i Världsbanksgruppen samt bidragen till IDA tas
upp i motionerna 1974:61, 398 och 1276. I de förstnämnda två
motionerna krävs utträde ur Världsbanksgruppen samt att riksdagen
avslår det i propositionen äskade anslaget till IDA. Tidigare riksdagar har
avvisat motsvarande krav.

Statsmakternas inställning till frågan om Sveriges medlemskap i
Världsbanksgruppen har senast formulerats av statsrådet Sigurdsen i ett
anförande i riksdagen den 14 februari 1974 som svar på en enkel fråga. I
anförandet framhölls bl. a. att Sveriges medlemskap i Världsbanks -

UU 1974:3

gruppen liksom i andra internationella organisationer på utvecklingssamarbetets
område måste avgöras mot bakgrund av en bred bedömning
av deras politik och det stöd verksamheten har bland u-länderna. Även
om Världsbanksgruppens politik i vissa avseenden med fog har kritiserats,
är det uppenbart att bankgruppen har u-ländemas stöd som en viktig
källa för obunden internationell kreditgivning för utvecklingsändamål.

Våra möjligheter att påverka Världsbanksgruppen, så att den bättre
tillgodoser de fattiga folkens behov och krav, kan bara tillvaratas om vi
stannar kvar inom organisationen. Det råder inget tvivel om att detta
överensstämmer med u-ländernas uppfattning, framhöll statsrådet.

I propositionen ges en närmare redovisning av de svenska strävandena
att förstärka u-ländernas inflytande inom IDA.

Den politik som Sverige bör eftersträva i Världsbanksgruppen behandlas
också av den biståndspolitiska utredningen. Följande bakgrund för
översynen ges i utredningsdirektiven.

Världsbanksgruppens dominerande ställning i den internationella
utvecklingskreditgivningen har förstärkts. Internationella utvecklingsfondens
(IDA) mjuka, leveransobundna kreditgivning har snabbt utbyggts.
Liksom FN lägger bankgruppen nu i sin deklarerade biståndspolitik
allt större vikt vid de sociala faktorerna i utvecklingsprocessen.
Samtidigt har emellertid kritik riktats av åtskilliga u-länder mot bankgruppen
för dess agerande i samband med nationaliseringar av i-landsföretag
i u-länder. Från u-landshåll har också hävdats att bankens krav på
den ekonomiska politikens utformning i mottagarländerna i vissa fall
försvårar genomförandet av utvecklingsstrategier för mobilisering av de
egna resurserna genom en social rättvisepolitik.

En ingående redogörelse för Världsbanksgruppens verksamhet har
vidare lämnats i utrikesutskottets av riksdagen godkända betänkande
1971:15.

I motionen 61 påstås bl. a. att ”banken är en alltmer lysande affär på
u-ländernas bekostnad”. Motionärerna bortser från att av Världsbankens
årsvinst på 190 milj. dollar — detta var storleken 1972/73 — överförs 110
milj. dollar till IDA för utlåning till u-länderna. Därigenom sker således
en direkt ökning av IDA:s resurser som står i överensstämmelse med
u-ländernas önskemål. Återstoden av vinsten överförs till fondering
inom Världsbanken, varigenom bankens upplåningskapacitet ökas. Någon
utdelning har aldrig förekommit från Världsbanken.

Av föredragningar inför utskottet har framgått att IDA kan komma
att råka in i ett mycket prekärt finansiellt läge, om den fjärde
påfyllnaden av IDA:s resurser inte kan komma till stånd i enlighet med
träffade överenskommelser. Till grund för dessa farhågor ligger den
tveksamhet som under intryck av bl. a. oljekrisen har visats av de största
bidragsgivarna.

Mot den bakgrund som här tecknats avstyrks motionen 61, såvitt nu
är i fråga, och motionen 398.

I motionen 1276 hemställs att riksdagen skall avslå regeringens
förslag om utbetalning av det första svenska bidraget till IDA under den
fjärde påfyllnaden i avvaktan på att den biståndspolitiska utredningen

UU 1974:3

med förtur behandlar biståndsorganens verksamhet.

Utskottet vill framhålla att det inte är möjligt för Sverige att å ena
sidan godkänna överenskommelsen om den fjärde påfyllnaden av IDA
och å andra sidan underlåta att fullgöra sina förpliktelser enligt denna
överenskommelse. Av detta skäl och under hänvisning till vad utskottet i
övrigt anfört om IDA avstyrks motionen 1276.

Ett ökat samarbete med de regionala utvecklingsbankerna förordas i
motionen 278, punkten 8, och i motionen 657, punkten 6. I motionen
1974:398 yrkas däremot att äskade anslag till regionala utvecklingsbanker
skall avslås. Svenskt stöd till nya regionala program i södra Afrika
förordas i motionen 1974:657, punkten 6.

I propositionen lämnas en ingående redogörelse för Sveriges syn på
samarbetet med de regionala utvecklingsbankerna.

Utskottet vill understryka att Sverige i olika sammanhang internationellt
redovisat en mycket positiv inställning till regionalt samarbete
mellan u-ländema. Ett icke obetydligt svenskt stöd lämnas till sådant
samarbete. Regionalt samarbete kan omfatta en rad skilda verksamheter,
och förutsättningen för svenska insatser varierar väsentligt, beroende på
förhållandena i varje särskilt fall. Detta gäller även samarbetet med de
regionala utvecklingsbankerna, vilka dock uppvisar väsentliga skillnader
beträffande uppbyggnad och verksamhetsinriktning och därmed också
har olika värde som förmedlare av svenskt bistånd.

Sverige är medlem i den Afrikanska utvecklingsfonden. Denna är
knuten till den Afrikanska utvecklingsbanken och inriktar en stor del av
sin verksamhet på de minst utvecklade länderna. Under fondens första
treårsperiod har ett svenskt bidrag av 25 milj. kr. utgått. För att fonden
skulle få i gång sin verksamhet snabbt har Sverige också under
innevarande budgetår lämnat ett bidrag på 2,5 milj. kr. till den
Afrikanska utvecklingsbanken, som bl. a. bedriver förinvesteringsstudier i
de minst utvecklade länderna i regionen. Kapitaltillflödet till den
Afrikanska utvecklingsbanken är begränsat, och medlemskapet i banken
är förbehållet afrikanska stater.

I Interamerikanska utvecklingsbanken föreligger än så länge inte
möjligheter för icke-regionala länder att vara medlemmar. Sverige har
1966 bidragit med 5 milj. dollar till en utvecklingsfond för Latinamerika,
som är knuten till banken. Ytterligare bidrag har inte lämnats, vilket
sammanhänger med Sveriges bedömning av bankens verksamhet. Bl. a. är
bankens upphandlingspolitik mycket restriktiv; vid upphandling inom
ramen för bankens projekt får icke-medlemsländer bara deltaga om de
successivt tillskjuter medel till banken parallellt med upphandlingen i
landet. Kritik kan också riktas mot bankens inriktning på relativt
utvecklade länder.

Förhandlingar pågår nu om en utvidgning av bankens medlemskrets så
att europeiska länder och Japan skulle kunna bli medlemmar. En rad
olika problem föreligger. Bl. a. har rests invändningar mot röstreglerna
för användning av bankens utvecklingsfond för Latinamerika. Härvidlag
har f. n. USA veto i alla lånebeslut. Även upphandlingsfrågan är

UU 1974:3

fortfarande olöst. Sverige fortsätter att följa de pågående förhandlingarna.
Något ställningstagande till svenskt inträde i banken är för
närvarande inte aktuellt.

I den Asiatiska utvecklingsbanken är Sverige medlem sedan bankens
grundande och har del i bankens aktiekapital. Inga svenska medel har
emellertid sedan dess lämnats för att öka bankens fonder, vilket
sammanhängr med en bedömning av bankens allmänna lånepolitik och
syn på utvecklingsproblemen. Banken häri mycket begränsad omfattning
tagit hänsyn till den syn som finns i FN:s utvecklingsstrategi.

Vidare föreligger erfarenhet av svenskt stöd till utvecklingsbanker
avseende mindre regionala grupper. Sverige har sålunda genom SIDA
lämnat en utvecklingskredit till den Östafrikanska utvecklingsbanken,
EADB.

Banker, som i stort sett har samma funktioner och arbetssätt som
EADB, finns också inom andra regioner, t. ex. den Andinska banken och
den Karibiska banken. Av SIDA:s petita framgår att styrelsen är i färd
med att närmare studera sådana finansieringsinstitut i syfte att utröna om
det finns förutsättningar att med tekniskt och finansiellt bistånd stödja
och förstärka de delar av deras verksamhet som tar sikte på eftersatta
grupper i samhället eller som har speciell inriktning på de minst
utvecklade länderna inom regionen. En bedömning av bankernas upphandlingsbestämmelser
är också en viktig del i utredningsverksamheten
kring de regionala bankerna.

Sverige stöder den Östafrikanska gemenskapen, EAC, dels via EADB,
dels genom en utvecklingskredit till det Östafrikanska telebolaget och dels
med personalbistånd. SIDA anser att även stöd till ökat regionalt
samarbete mellan Botswana, Lesotho och Swaziland bör prövas.

Inom FN:s utvecklingsprogram (UNDP) prövas vidgad medverkan i
och uppmuntran till regionalt inriktad verksamhet, t. ex. för flera länder
gemensamma utbildningsanstalter eller forskningsprojekt.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att
undersöka möjligheterna till vidgat samarbete med de olika regionala
utvecklingsbankerna, där sådant samarbete kan bidra till att främja målen
för det svenska utvecklingsbiståndet. Hithörande frågor kommer att
beaktas av den biståndspolitiska utredningen, som enligt sina direktiv bör
pröva de internationella biståndsorganens verksamhet utifrån u-ländemas
behov och de värderingar som vägleder den svenska biståndspolitiken.
Även andra frågor avseende stöd till regionalt inriktad verksamhet kan tas
upp av utredningen. Motionerna 278 och 657, såvitt nu är i fråga, torde
därmed få anses besvarade.

Mot den bakgrund som här lämnats avstyrker utskottet motionen
1974:398 såvitt nu är i fråga.

Motionen 657, punkten 5, och motionen 1271, punkten 6,
behandlar frågan om ökad insyn i de internationella biståndsprogrammen.
Utskottet delar uppfattningen om önskvärdheten av att riksdagen
skall erhålla ökad insyn i de internationella biståndsprogrammens
verksamhet. Den ökade redovisning som ges till riksdagen beträffande de

UU 1974:3

internationella biståndsprogrammen välkomnas i detta sammanhang.
Frågan om möjligheterna att fortlöpande följa verksamheten i vederbörande
organisationer genom närvaro av parlamentariska representanter
vid de viktigaste årliga mötena tas upp i motionen 657. Utskottet finner
att frågan om ökad parlamentarisk insyn vid olika internationella organs
möten kan behandlas av den biståndspolitiska utredningen i samband
med dess undersökning av det svenska deltagandet i vederbörande organs
arbete. Yrkandena i motionerna 657 och 1271, såvitt nu är i fråga, får
härmed anses besvarade.

Utskottet återkommer i samband med medelsanvisningen under
punkten 17 (Bidrag till internationella biståndsprogram) till hemställan
i anledning av motionen 398, såvitt avser anslaget till IDA och regionala
utvecklingsbanker, och motionen 1276, punkten 2.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1974:398 i vad avser utträde ur
Världsbanksgruppen samt motionen 1974:61 i vad avser dels
utträde ur Världsbanken, Internationella utvecklingsfonden
m. fl. organ, dels Sveriges ekonomiska åtaganden gentemot
IDA,

2. att riksdagen anser motionen 1974:278, såvitt nu är i fråga,
besvarad med vad utskottet anfört om samarbete med

regionala utvecklingsbanker,

3. att riksdagen anser motionerna 1974:657 och 1271, båda

såvitt nu är i fråga, besvarade med vad utskottet anfört om

insyn i internationella biståndsprogram,

4. att riksdagen anser motionen 1974:657, såvitt nu är i fråga,
besvarad med vad utskottet anfört om samarbete med

regionala utvecklingsbanker och svenskt stöd till regionala
program,

5. att riksdagen avslår motionen 1974:1276 i vad avser tilläggsdirektiv
till den biståndspolitiska utredningen.

5. Forskning

Propositionen (s. 16—17,38—39)

I samband med översynen av FN:s utvecklingsstrategi har både i- och
u-länder uttalat sig för att de totala forskningsresurserna i högre grad
borde inriktas på problem av intresse för u-länderna. Ett förstärkt
inflytande över forskningen från u-ländernas sida måste ses som en
förutsättning för att dessas egna behov och prioriteringar skall kunna
styra forskningens inriktning.

Under budgetåret 1972/73 beräknas ca 50 milj. kr., eller ca 5 % av de
svenska biståndsutbetalningarna, ha avsett forskningsändamål.

Ett omfattande svenskt stöd lämnas till Världshälsovårdsorganisationen
(WHO) för forskning på den mänskliga fortplantningens område.
Propositionens redogörelse för detta stöd refereras under punkten 8.

UU 1974:3

Vidare redogörs i propositionen närmare för det stöd som lämnas till
internationell jordbruksforskning och till forskning inom ramen för ILO:s
världssysselsättningsprogram (WEP) samt till FN:s forskningsinstitut för
social utveckling (UNRISD) och FN :s utbildnings- och forskningsinstitut
(UNITAR).

Stöd lämnas också till ett till FN:s organisation för undervisning,
vetenskap och kultur (UNESCO) knutet institut som sysslar med
forskning på utbildningsområdet liksom till Internationella samfundet för
vetenskap (IFS), vars syfte är att lämna stöd till enskilda forskare i
u-länderna.

Inom det bilaterala utvecklingssamarbetet går forskningsstöd till
institutioner såväl i u-länderna som i Sverige och andra i-länder.
Forskning som stöds i i-länder genomförs vanligen i samarbete med
u-landsinstitutioner. Huvuddelen av forskningsstödet avser insatser inom
medicin, jordbruk och nutrition. Bland pågående insatser kan nämnas ett
institut för näringsfrågor i Etiopien, ett insektsforskningsinstitut i Kenya
och ett regionalt institut i Östafrika för bekämpning av gräshoppor.
Bidrag har lämnats till en FAO-utredning om åtgärder för att förhindra
den fortgående utbredningen av öknen i Saharas södra gränsområden.
Bland insatser som förbereds kan nämnas stöd till ett laboratorium för
forskning om vattenföroreningar i Östafrika samt några arbetsmarknadsprojekt.
Utöver dylika insatser förekommer inslag av forskningsverksamhet
inom åtskilliga av de utvecklingsprojekt scm stöds av Sverige.

U-landsforskningsutredningen presenterade hösten 1973 ett betänkande
om inriktningen och organisationen av det svenska stödet till
forskning med anknytning till u-landsförhållanden (Forskning för utveckling,
SOU 1973:41). Betänkandet, som redovisar förslag till förstärkta
insatser för utvecklingsforskningen, remissbehandlas f. n.

Motionen

I motionen 1974:278 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs bl. a. att
riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer att förslag i enlighet med
u-landsforskningsutredningens betänkande snarast föreläggs riksdagen
samt att i avvaktan härpå ett belopp av 25 mkr. inom ramen för anslagna
medel särskilt anslås för utvecklingsforskning (punkt 6).

Utskottet

Utskottet har erfarit att remissförfarandet avseende u-landsforskningsutredningens
betänkande nu har avslutats och att sedvanlig beredning av
ärendet pågår inom Kungl. Maj:ts kansli. Den biståndspolitiska utredningen
understryker i sitt remissyttrande vikten av att beslut beträffande
principer, utformning och organisation av det svenska biståndet till
utvecklingsforskning inte ges en definitiv utformning förrän utredningens
översyn av den svenska biståndspolitiken föreligger.

UU 1974:3

Av propositionen framgår att över 50 milj. kr. eller ca 5 % av de
svenska biståndsutbetalningarna redan under budgetåret 1972/73 avsåg
forskningsändamål. Propositionen innehåller en ingående redogörelse för
det svenska stödet till olika internationella forskningsprojekt och
redovisar även de bilaterala insatserna på detta område.

Utskottet delar motionärernas synpunkter på angelägenheten av att
utvecklingsforskningen snabbt byggs ut. Det föreligger emellertid inte för
närvarande underlag för beslut om ett sådant särskilt anslag för
utvecklingsforskning som motionärerna förordar. Utskottet förutsätter
att regeringen fortsätter att ägna frågorna om utvecklingsforskning stor
uppmärksamhet och framlägger ytterligare förslag härom så snart detta är
praktiskt möjligt.

Utskottet hemställer

att riksdagen anser motionen 1974:278, i vad avser frågor
rörande utvecklingsforskning, besvarad med vad utskottet
anfört.

6. U-landsinvesteringar, u-ländemas industrialisering, kapitalbildning i
u-ländema m. m.

Propositionen (s. 21—23)

I slutet av år 1972 överlämnade industribiståndsutredningen sitt
betänkande (SOU 1972:90) Industriutveckling och utvecklingssamarbete,
vilket därefter remissbehandlats.

Utredningen har framlagt flera förslag om en utbyggnad av Sveriges
bistånd på industriområdet både i vad avser det direkta samarbetet med
u-länderna och genom ökat deltagande i de multilaterala organens
verksamhet. Denna utbyggnad bör enligt utredningens uppfattning kunna
ske inom ramen för den pågående biståndsverksamheten. Samtliga
remissinstanser som tagit ställning har tillstyrkt utredningens uppfattning
på denna punkt.

De förslag från industribiståndsutredningen som berör det bilaterala
utvecklingssamarbetet innebär i väsentliga avseenden en ökad satsning på
en redan tidigare påbörjad verksamhet. Som svar på mottagarländernas
önskemål om överföring av kunnande och finansiella resurser för
industriutveckling har dessa verksamheter fått ett större utrymme i det
svenska biståndsprogrammet. Det sker bl. a. genom en ökad satsning på
småindustri. Verksamhet pågår i Kenya, Tunisien och Lesotho, medan
nya sådana insatser förbereds i bl. a. Tanzania och Botswana. Sveriges
kapacitet att kombinera industriinsatser med forskning och produktutveckling
byggs ut och inriktas bl. a. på försök att utveckla s. k.
u-landsanpassad teknologi. Stöd till u-ländernas ansträngningar att öka
sin export av industrivaror lämnas sedan en lång tid tillbaka genom bidrag
till UNCTAD/GATT:s internationella handelscentrum (ITC). För budgetåret
1974/75 föreslås en fortsatt ökad medelsanvisning för detta
ändamål. Även samarbetet med FN:s industriorgan (UNIDO) byggs ut
successivt.

UU 1974:3

Den ökning av SIDA:s personal som föreslås i propositionen (jfr punkt
15 nedan) tar bl. a. sikte på att vidga verkets möjligheter att lämna
bistånd på industriområdet. Den närmare utformningen och inriktningen
av Sveriges industribistånd i framtiden blir emellertid, som utredningen
understryker, beroende av de prioriteringar mottagarländerna gör inom
givna finansiella ramar.

Industribiståndsutredningen konstaterar att det saknas skäl att upprätta
ett svenskt investeringsbolag. De huvudsakliga motiv som från
industrins sida framförts för ett investeringsbolag anser utredningen
oförenliga med Sveriges mål för det internationella utvecklingssamarbetet.
Bl. a. Landsorganisationen (LO), Kooperativa förbundet (KF),
Lantbrukarnas riksförbund (LRF) och riksbanken instämmer i utredningens
bedömning i denna fråga, medan t. ex. Sveriges industriförbund
m. fl. och Sveriges exportråd menar att det finns goda skäl, även från
biståndspolitiska utgångspunkter, att upprätta ett svenskt investeringsbolag.
Kommerskollegium och SIDA vill att frågan ytterligare utreds.
T. v. avser departementschefen inte att ta upp denna fråga.

Utredningen föreslår slutligen att det svenska investeringsgarantisystemet,
som f. n. endast omfattar länder som i betydande utsträckning
mottar svenskt bistånd, bör utvidgas till att i princip omfatta alla
u-länder. Industribiståndsutredningen motiverar förslaget att utvidga det
svenska investeringsgarantisystemet i huvudsak med att svenska företag i
största möjliga utsträckning bör kunna konkurrera på lika villkor med
andra länders industri. Utredningen anför vidare att utlandsinvesteringar i
flera fall tryggar avsättningsmarknader för svensk export. Samtliga
remissinstanser tillstyrker förslaget om att investeringsgarantisystemet
utvidgas. LO understyrker emellertid behovet av att beakta utlandsinvesteringarnas
effekter på sysselsättningen i Sverige.

En utvidgning av investeringsgarantisystemet kan enligt industribiståndsutredningens
uppfattning inte motiveras från biståndspolitiska
utgångspunkter. Av denna anledning föreslår utredningen att det finansiella
ansvaret för eventuella skadefall inom systemet, som nu åvilar
biståndsanslagen, överförs till ett annat anslag i budgeten. Flertalet
remissinstanser instämmer i förslaget att ett utvidgat garantisystem
avskiljs från biståndsprogrammet. Kommerskollegium anser att de kommersiella
aspekterna poängteras om skadeansvaret överförs från biståndsanslagen
till tionde huvudtiteln, vilket kollegiet finner riktigt. Även KF
och LRF uttrycker sitt gillande av utredningens förslag på denna punkt.

Frågan om en utvidgning av det nuvarande investeringsgarantisystemet
bör såsom utredningen och flertalet remissinstanser framhåller bl. a. ses
från närings- och handelspolitiska utgångspunkter. Det är samtidigt
särskilt viktigt att ta hänsyn till effekterna på den inhemska sysselsättningen.
Inom denna allmänna ram får frågan om ett svenskt investeringsgarantisystem
prövas vidare. Det är därvid angeläget att också beakta den
biståndspolitiska utredningens kommande förslag till principer för
Sveriges samarbete med u-länderna.

UU 1974:3

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1974:278 av herr Bohman m. fl. (m) i vad avser
hemställan att riksdagen hos Kungl. Maj:t uttalar att investeringsgarantisystemet
bör utvidgas till att omfatta alla u-länder (punkt 9) samt att
riksdagen hos Kungl. Maj:t uttalar att ett utvecklingsbolag bör tillskapas
för investeringar i u-länderna, ägt gemensamt av staten och näringslivet
(punkt 10),

dels motionen 1974:657 av herr Helén m. 11. (fp) i vad avser
hemställan att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag till årets riksdag
om ett vidgat investeringsgarantisystem i enlighet med vad som anförs i
motionen (punkt 21) samt att riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna vad
som i motionen anförs om inrättande av ett utvecklingsbolag och
främjande av förinvesteringsundersökningar med svensk medverkan
(punkt 22),

dels motionen 1974:1271 av herr Fälldin m. fl. (c) i vad avser
hemställan- att riksdagen uttalar, att stödet till u-ländemas industrialisering
skall ges en sådan utformning, att man utvecklar en arbetskraftsintensiv
småindustri, inriktad på hela samhällets utveckling och på
oberoende gentemot industriländerna (punkt 4).

Utskottet

Frågan om utformningen av det svenska investeringsgarantisystemet är
under utredning. Som av propositionen framgår har i industribiståndsutredningens
betänkande lämnats ett förslag till utvidgning av systemet.
Detta förslag har emellertid inte biståndspolitiska motiv. I betänkandet
föreslås därför att det finansiella ansvaret för eventuella skadefall inom
systemet, som nu åvilar biståndsanslagen, överförs till annat anslag i
budgeten. I propositionen framhålls vidare att frågan om en utvidgning
av det nuvarande investeringsgarantisystemet bl. a. bör ses från näringsoch
handelspolitiska utgångspunkter.

Frågan behandlas bl. a. i ett avsnitt i motionen 1271, som dock ej
utmynnar i något yrkande. I detta avsnitt framhålls att den utvidgning
av investeringsgarantisystemet som utredningen förordar kan innebära en
snedvridning av de privata svenska investeringarna på så sätt att länder,
som i sin allmänna politik inte motsvarar de målsättningar som vägleder
svensk biståndspolitik, drar till sig privata investeringar där Sverige och
svenskt kapital står som garant. Skall likväl investeringsgarantisystemet
utvidgas till att omfatta också andra länder än dem som i dag är föremål
för svenska biståndsaktioner av olika slag, måste säkra garantier finnas för

UU 1974:3

att biståndspolitikens målsättningar inte äventyras eller beskärs. Det
förefaller i stort motiverat att avvakta en ytterligare vidgning av
investeringsgarantisystemet till dess att den tidigare nämnda biståndspolitiska
utredningen framlagt sitt betänkande med förslag till principer
för Sveriges framtida samarbete med u-ländema.

Utskottet instämmer i dessa synpunkter.

Av de skäl som här anförts avstyrker utskottet motionerna 61, 278
och 657, de båda sistnämnda motionerna såvitt nu är i fråga.

Frågan om tillskapande av ett utvecklingsbolag tas upp av motionerna
278 och 657. Liknande motionsyrkanden har tidigare avslagits av
riksdagen. I sitt betänkande 1973:3 konstaterade sålunda utrikesutskottet
att denna fråga behandlats av industribiståndsutredningen, som
ställt sig negativ till tanken på ett dylikt bolag. Bl. a. har utredningen
antagit att de stora exportföretagen kommer att bygga ut dotterföretag
även utan en svensk statlig partner. De små och medelstora företagen
bedöms i regel ha mindre kapacitet att avvara företagsledning och
riskkapital.

I motionen 657 föreslås vidare en ökad satsning på förinvesteringsundersökningar
i u-länderna med svenskt näringslivs medverkan.

Ett motsvarande motionsyrkande avslogs av 1973 års riksdag. Utrikesutskottet
framhöll i sitt betänkande 1973:3 att betydande resurser redan
ställdes till förfogande av SIDA för projektförberedelser som i stor
utsträckning utnyttjades för förinvesteringsstudier.

Utskottet noterar att läget i detta avseende är oförändrat och att
mottagarländernas önskemål om bistånd att utföra förinvesteringsstudier
i regel kan tillmötesgås.

Samtliga här berörda frågor kan tas upp till behandling av den
biståndspolitiska utredningen, vilken enligt direktiven bl. a. bör beakta
industribiståndsutredningens förslag vid sin allmänna översyn av den
svenska biståndspolitiken. Mot denna bakgrund avstyrks motionerna 278
och 657, båda såvitt nu är i fråga.

I motionen 1271 uttrycks synpunkter på utformningen av insatser
för u-ländernas industrialisering. Utskottet noterar att dessa synpunkter
ligger i linje med de principer som gäller för det svenska biståndet på
detta område. Av propositionen framgår bl. a. att verksamhet för
överföring av kunnande och finansiella resurser för industriutveckling fått
ett större utrymme i det svenska biståndsprogrammet. Det sker bl. a.
genom en ökad satsning på småindustri. Verksamhet pågår i Kenya,
Tunisien och Lesotho, medan nya insatser förbereds i bl. a. Tanzania och
Botswana. Sveriges kapacitet att kombinera industriinsatser med forskning
och produktutveckling byggs ut och inriktas bl. a. på försök att
utveckla s. k. u-landsanpassad teknologi.

Syftet med motionen 1271 är således tillgodosett.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1974:61, såvitt nu är i fråga,

2. att riksdagen avslår motionerna 1974:278 och 657, i vad
avser frågan om utvidgning av investeringsgarantisystemet,

UU 1974:3

3. att riksdagen avslår motionen 1974:278, i vad avser frågan
om utvecklingsbolag, och motionen 1974:657, i vad avser
frågorna om utvecklingsbolag och förinvesteringsundersökningar,

4. att riksdagen anser motionen 1974:1271, i vad avser stöd till
u-ländernas industrialisering, besvarad med vad utskottet
anfört.

7. Handelsutbyte med u-ländema, uåländernas exportinkomster m. m.
Propositionen (bil. 12 s. 5-6, bil. 5 s. 13, 36-37)

Sedan den tredje sessionen med världshandelskonferensen (UNCTAD
III) i Santiago de Chile ägt rum under april—maj 1972, har ett flertal
sammanträden hållits med UNCTAD:s styrelse och dess olika kommittéer.
Sverige är medlem i styrelsen och i samtliga kommittéer.

I centrum för uppföljningsarbetet efter konferensen har stått frågan
om samordning vid lösandet av monetära, finansiella och handelspolitiska
problem, råvarukonsultationer, behandlingen av u-ländernas problem vid
de allmänna handelsförhandlingarna inom GATT, biståndsmålsättningen,
u-ländernas skuldbörda, genomförandet av FN:s strategi för det andra
utvecklingsårtiondet och utarbetandet av en kod för linjekonferenser. En
stadga för staters ekonomiska rättigheter och skyldigheter är under
utarbetande.

De särskilda tullförmåner (s. k. tullpreferenser), som Sverige sedan den
1 januari 1972 beviljar u-ländema har under år 1973 utvidgats till att
omfatta ytterligare ett antal varor. Preferenserna tillämpas nu för de
sammanlagt 62 länder och områden som hittills kommit in med bl. a.
uppgift om den myndighet som utfärdars. k. ursprungsintyg, vilket krävs
för att preferenser skall kunna beviljas.

FN:s sockerkonferens 1973 har under året sammanträtt i två
omgångar i UNCTAD:s regi med deltagande av ett 80-tal länder,
däribland Sverige. Konferensen lyckades inte nå enighet om ett fullständigt
sockeravtal att ersätta 1968 års avtal. Resultatet blev i stället ett s. k.
administrativt avtal utan marknadsreglerande artiklar att gälla från och
med 1 januari 1974 och två år framåt, såvida inte ett nytt fullständigt
avtal har kunnat ingås dessförinnan. Sverige har ratificerat avtalet.

Under år 1973 har Sverige ratificerat 1972 års internationella
kakaoavtal, som trädde i kraft den 30 juni 1973 och gäller till och med
den 30 september 1976.

Efter beslut inom kaffeorganisationen har det internationella kaffeavtalet
i dess administrativa delar förlängts att gälla till den 1 oktober
1975. Avtalet avses komma att omförhandlas under år 1974. Sverige är
f. n. medlem i kaffeorganisationens styrelse.

Sverige är den störste enskilde bidragsgivaren till GATT/UNCTAD:s
gemensamma handelscentrum (ITC), som är det centrala internationella
organet för främjande av u-ländernas export. Av det svenska bidraget

UU 1974:3

utgörs en del av ett allmänt bidrag av multilateral karaktär. Budgetåret
1973/74 uppgick detta bidrag till 5 milj. kr. Härutöver sker samarbete
med ITC inom ramen för de svenska länderprogrammen.

U-ländernas behov av exportfrämjande åtgärder i form av marknadsinformation,
utbildning m. m. har under senare år ökat kraftigt. Denna
ökning får ses mot bakgrund av u-ländernas strävanden att utveckla sina
exportindustrier och göra dem mer mångsidiga. Exportfrämjande bistånd
utgör ett nödvändigt komplement till åtgärder för att t. ex. genom
råvaruavtal stabilisera u-landsprodukternas prisutveckling och underlätta
deras tillträde till i-ländernas marknader genom att ta bort tullar och
andra handelshinder. Under det senaste året har ITC vunnit allmänt
erkännande som det centrala organet för FN:s exportfrämjande verksamhet.

I en utredning som utarbetats inom handelsdepartementet har
föreslagits ett svenskt organ för stöd till u-ländernas exportansträngningar
på den svenska marknaden. Kostnaderna för verksamheten har beräknats
till 1,2 milj. kr. under det första verksamhetsåret. Utredningens förslag
remissbehandlas f. n. Proposition i ärendet avses föreläggas 1974 års
riksdag.

U-länderna deltar genom sitt medlemskap i den s. k. 20-kommittén
inom Internationella valutafonden (IMF) i arbetet på att förbättra det
internationella valutasystemet. Sedan flera år föreligger ett samlat
u-landskrav på förändringar av detta system som leder till en ökad
överföring av resurser till u-länderna. De nordiska länderna anser att
frågan om förhållandet mellan de s. k. särskilda dragningsrätterna (SDR)
och utvecklingsbistånd bör studeras i positiv anda. Den allmänna
uppfattningen är att de särskilda dragningsrätterna skall utgöra den
huvudsakliga reservtillgången i det internationella betalningssystemet och
att deras eventuella användning i utvecklingssyfte inte får äventyra detta
monetära mål. Den gemensamma nordiska uppfattningen är att det nu
borde vara möjligt att finna en lösning där de monetära aspekterna på de
särskilda dragningsrätterna kan kombineras med ett system som gynnar
u-länderna.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1974:61 av herr Hermansson m. fl. (vpk), i vad avser
hemställan att riksdagen hos regeringen begär att den svenska politiken
gentemot u-länderna utformas med beaktande av följande nämligen, att
Sverige upphör med stödet till den amerikanska dollarn och verkar för en
reglering av den internationella valutapolitiken i enlighet med de krav
som u-länderna enats om i Lima-programmet (punkt 5),

dels motionen 1974:278 av herr Bohman m. fl. (m), i vad avser
hemställan att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer att frågan om deni

UU 1974:3

motionen berörda kreditkonkurrensen utreds och att därvid inrättande av
en särskild kreditkonkurrensfond särskilt övervägs (punkt 7).

dels motionen 1974:657 av herr Helén m. fl. (fp) i vad avser
hemställan att riksdagen uppmanar regeringen att tillsammans med övriga
nordiska länder ta nya initiativ för att ett system med supplementär
finansiering kommer till stånd (punkt 19) samt att riksdagen ger Kungl.
Majit till känna vad som i övrigt anförs i motionen om världshandeln och
åtgärder för att främja u-ländemas export (punkt 20).

Utskottet

I-ländemas handelsutbyte med u-ländema har stadigt försämrats under
de senaste årtiondena. Även Sveriges handel med u-länderna har relativt
sett minskat. År 1960 kom 13% av den svenska importen från
u-länderna. Denna andel har nu sjunkit till 8 %. På samma sätt har
exportandelen sjunkit från 11 % till 8 å 9 %. I propositionen framhålls
att frågor av intresse för u-ländema med svenskt stöd har kommit att slås
fast som en av huvudpunkterna vid de pågående förhandlingarna inom
det allmänna tull- och handelsavtalet GATT, i vilka nästan samtliga
u-länder deltar.

Sverige har redan gjort betydande insatser för att underlätta u-ländernas
export inte minst genom utformningen av det allmänna systemet för
tullpreferenser. Därigenom råder tullfrihet i Sverige för u-landsimporten
på industrivaruområdet med vissa undantag såsom för textilvaror.
Tullpreferensema omfattar även vissa jordbruksprodukter av intresse för
u-länderna.

Vissa kvantitativa begränsningar tillämpas när det gäller importen från
u-ländema. Dessa avser i huvudsak textilsektorn.

De hinder för importen av u-landsprodukter som sålunda föreligger
har arbetsmarknadspolitiska och beredskapspolitiska motiv.

Vad textil- och konfektionsområdet angår har de begränsningar som
Sverige tillämpar i allt väsentligt följt det mönster som fanns i 1962 års
bomullstextilavtal. Vid senaste årsskiftet ersattes detta avtal av en
överenskommelse som täcker även ull och syntetiska fibrer, ett s. k.
multifiberavtal. Enligt detta nya avtal skall existerande importbegränsningar
avskaffas och inga nya införas om detta inte är motiverat av
marknadsstömingsskäl.

Genom avtalet skapas ett internationellt regelsystem för den brokiga
samling bilaterala åtgärder och avtal som existerar på textilområdet.

För u-ländernas vidkommande innebär det nya avtalet både fördelar
och nackdelar. De garanteras en årlig exportökning av textilvaror med
minst 6 % och kan inte längre tvingas in i ofördelaktiga uppgörelser av
importländer med stor förhandlingsstyrka. Alla uppgörelser skall granskas
av textilövervakningsorganet.

Industriländerna har genom avtalet bl. a. vunnit erkännande för de
svårigheter som drabbat textilindustrin i dessa länder. Avtalet ger dem en

3 Riksdagen 1974. 9 sami. Nr 3

UU 1974:3

lugnare importutveckling, vilket ger andrum för omställningar. Avtalets
enhetliga regler skapar också större jämlikhet mellan importländerna —
inget land kan vara mer protektionistiskt än andra.

Sveriges förhållandevis liberala importpolitik på detta område hariett
till att importens andel av konsumtionen för vissa varor är så stor att
upprätthållande av svensk produktion hotas. En liknande situation råder
också i övriga nordiska länder. Under förhandlingarna om det nya
multifiberavtalet uppnådde de nordiska länderna ett visst erkännande av
detta förhållande genom att i avtalet skrevs in en passus som medger
länder med små marknader och stor import vissa ökade möjligheter att
bromsa en besvärande importökning. Bl. a. ur beredskapssynpunkt är
detta tillfredsställande.

I motionen 657 framhålls bl. a. att man bör ytterligare utvidga
tullpreferensema och iaktta en betydligt mer restriktiv praxis än hittills
när det gäller att införa kvantitativa begränsningar gentemot u-länder.

Utskottet konstaterar att Sverige strävar efter att liberalisera importen
från u-länderna men att arbetsmarknadspolitiska och beredskapspolitiska
hänsyn i vissa fall kan lägga hinder i vägen. Inga delade meningar råder
om önskvärdheten att komma vidare i strävandena att öka u-ländernas
exportintäkter. Av propositionen framgår att Sverige kommer att aktivt
verka i denna riktning under de internationella handelsförhandlingar som
inletts inom ramen för GATT.

Mot den bakgrund som här tecknats avstyrker utskottet motionen
657, såvitt nu är i fråga.

I motionen 657 pekas vidare på vikten av olika slag av bistånd för att
främja u-ländernas export till Sverige och det övriga Skandinavien.
Utskottet vill här erinra om propositionens redogörelse för det svenska
exportfrämjande biståndet. Sverige är den störste enskilde bidragsgivaren
till GATT/UNCTAD:s gemensamma handelscentrum (ITC) som är det
centrala internationella organet för främjande av u-ländernas export.

Den av Sverige stödda exportfrämjande verksamheten går ut på att
ge u-länderna information om urvalet av produkter som är konkurrenskraftiga
på den internationella marknaden, rådgivning om åtgärder för att
anpassa produktionen efter konsumenternas krav, utbildning i internationell
marknadsföring och praktisk exportkunskap, bistånd för att
bygga upp effektiva exportorganisationer samt bistånd med marknadsföring.

En proposition om upprättande av ett svenskt organ för stöd till
u-ländernas exportansträngningar på den svenska marknaden har förelagts
riksdagen.

Av det som här anförts torde framgå att syftet med motionen 657,
såvitt nu är i fråga, är tillgodosett.

Yrkandet i motionen 61, punkten 5, går ut på att Sverige skall
upphöra med stödet till den amerikanska dollarn och verka för en
reglering av den internationella valutapolitiken i enlighet med de krav
som u-länderna enats om i Lima-programmet.

UU 1974:3

Utskottet får i anledning av detta yrkande hänvisa till följande
uttalande i propositionen:

I motionen 61 förekommer ett uttalande om att Sveriges biståndspolitik
går stick i stäv mot u-ländernas krav i fråga om reglering av det
internationella valutasystemet. Utskottet konstaterar under hänvisning
bl. a. till ovan citerade avsnitt i propositionen att detta uttalande saknar
grund. Mot den bakgrund som här har tecknats avstyrker utskottet
motionen 61, såvitt nu är i fråga.

Motionen 278 förordar att den kreditkonkurrens som svenska företag
möter vid anbudsgivning till u-länder skall utredas och att frågan om
inrättande av en särskild kreditkonkurrensfond skall övervägas.

Med anledning av ett liknande förslag om särskilda kreditförmåner vid
export till u-ländema framhöll 1970 års riksdag (SU 1970:84) att ett
dylikt stöd till exportindustrin lämpligen syntes böra diskuteras i annat
sammanhang än i samband med biståndspolitiken.

Utskottet finner att samma synsätt bör anläggas i fråga om förslaget i
motionen 278 om en kreditkonkurrensfond. I detta sammanhang vill
utskottet erinra om att 1973 års riksdag antagit en i propositionen
1973:126 föreslagen lag om särskilt forskningsavdrag och exportkreditstöd
för industrin. De möjligheter som ges enligt denna lag torde i viss
utsträckning tillgodose motionärernas önskemål. Lagen medger sålunda
rätt för företagen att vid taxering dra av skillnaden mellan refinansieringsräntan
och räntan på vissa exportkrediter som lämnas till i första hand
öststater och u-länder. Skatteutskottet framhöll i sitt betänkande (SkU
1973:43) bl. a. att Kungl. Maj:t med uppmärksamhet bör följa de
praktiska konsekvenserna av de nya stödformerna och lägga fram de
förslag som med hänsyn till erfarenheterna kan anses motiverade.

Utskottet förutsätter att Kungl. Maj:t därvid även följer utvecklingen
beträffande problem av det slag som berörs i motionen 278. Mot denna
bakgrund avstyrks motionen.

I motionen 657, punkten 19, yrkas på nya initiativ av regeringen
tillsammans med övriga nordiska länder för att ett system med
supplementär finansiering kommer till stånd.

Motionärernas uppfattning ligger i linje med den politik som

UU 1974:3

regeringen följer. Sverige har drivit frågan om ett system för supplementär
finansiering mycket hårt sedan den första UNCTAD-konferensen
1964. Emellertid är de stora industriländerna liksom även Världsbanken
numera negativt inställda till ett dylikt system. Över huvud taget torde
intresset för frågan vara något mattare under den period med hög prisnivå
för råvaror som nu råder.

Utskottet förutsätter emellertid att regeringen fortsätter att bevaka
detta område och tar de initiativ som bedöms vara realistiska. Syftet med
motionen 657, såvitt nu är i fråga, synes vara tillgodosett.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1974:61, i vad avser förslag om
åtgärder på valutapolitikens område,

2. att riksdagen avslår motionen 1974:278, i vad avser utredning
av kreditkonkurrens m. m.,

3. att riksdagen anser motionen 1974:657, i vad avser frågan om
ett system för supplementär finansiering, besvarad med vad
utskottet anfört,

4. att riksdagen avslår motionen 1974:657, i vad avser frågan
om världshandeln och u-ländernas export.

8. Familjeplanering

Propositionen (s. 17-18, 37, 38, 48, 53, 54, 56—57, 58)

Befolkningen i tredje världen har ökat mycket snabbt under hela
efterkrigstiden. Med nuvarande tillväxttakt fördubblar många u-ländersin
befolkning på 30 år. Detta skapar problem av flera slag. Efterfrågan på
samhälleliga tjänster såsom hälsovård, utbildning och kommunikationer
ökar sålunda betydligt snabbare än möjligheterna att bygga ut dessa. Nya
arbetstillfällen kan ej heller skapas i takt med de allt större årskullarna.

Endast i ett fåtal u-länder har livsmedelsproduktionen ökat märkbart
snabbare än befolkningen. En minskning av befolkningstillväxten framstår
därför som väsentlig även av detta skäl. Tillgång till familjeplaneringsservice
är dessutom väsentlig ur bl. a. hälsovårdssynpunkt och har i FN
fastslagits som en mänsklig rättighet. Erfarenheterna visar emellertid att
en sänkning av födelsetalen sällan kan uppnås isolerat utan måste normalt
föregås av en förbättring av människornas sociala situation. Befolkningsfrågan
aktualiserar därför behovet av såväl sociala reformer som ökad
resursöverföring till u-länderna med sikte på en förbättring av folkflertalets
levnadsnivå.

Sverige har varit pådrivande när det gällt att ge familjeplaneringen en
framträdande roll både i det bilaterala utvecklingssamarbetet och i
internationella organ. Drygt hälften av det svenska biståndet inom
befolkningssektorn lämnas numera genom internationella organisationer.
Det största enskilda bidraget lämnas till forskning inom fortplantningsområdet.
Stödet till familjeplaneringsverksamhet har ökat kraftigt och
uppgår för innevarande budgetår till ca 95 milj. kr. För budgetåret

UU 1974:3

1974/75 beräknar departementschefen att det sammanlagda familjeplaneringsbiståndet
kommer att uppgå till 105 milj. kr.

I augusti 1974 kommer en befolkningskonferens i FN:s regi att äga
rum i Bukarest. Avsikten är att konferensen skall rekommendera ett antal
åtgärder på nationell och internationell nivå, vilka skall sammanfattas i en
aktionsplan för världens befolkningsutveckling. Sverige har tagit en
mycket aktiv del i konferensens förberedelsearbete. Från svensk sida har
därvid bl. a. framförts att befolkningsfrågan även bör sättas i relation till
enskilda länders resursförbrukning och de globala energi- och miljöproblemen,
varför konferensen bör uppmärksamma också de industrialiserade
ländernas befolkningssituation. Denna uppfattning har fått stöd
bl. a. i rapporten från ett förberedande vetenskapligt FN-symposium om
sambandet mellan befolkning, resurser och miljö som på inbjudan av
svenska regeringen ägde rum i Stockholm i september 1973.

FN:s befolkningsfond (UNFPA) finansierar FN-systemets biståndsverksamhet
på befolkningsområdet. Närmare hälften av verksamheten
avser familjeplaneringsprojekt i egentlig bemärkelse. Betydande resurser
anslås vidare till demografisk forskning, folkräkning, utbildning och
preventivmedelsforskning. Verksamheten bygger på frivilliga bidrag från
såväl i- som u-länder. För år 1973 uppgår de sammanlagda bidragsutfästelserna
till ca 42 milj. dollar.

Genom beslut av FN:s generalförsamling har fonden under år 1973
inordnats under UNDP:s styrelse. Härigenom har ett tillfredsställande
regeringsinflytande i verksamheten uppnåtts. Reformen bör på sikt även
komma att möjliggöra en ökad praktisk samordning mellan biståndet på
befolkningsområdet och annat FN-bistånd.

Fonden har varit verksam i mer betydande omfattning i knappt tre år.
Dess administrativa effektivitet har lämnat en del övrigt att önska, vilket i
stor utsträckning kan förklaras genom den ovanligt snabba expansionen i
inledningsskedet. Den större insyn och de ökade möjligheter till
effektivisering som kan följa med överflyttningen till UNDP-styrelsen är
härvidlag av stor betydelse. Viktiga förändringar har redan företagits
beträffande fondens finansregler och långtidsplanering.

Från UNFPA har intresse visats för samarbete med Sverige rörande
stöd till familjeplaneringsprogram i några enskilda u-länder. I de fall där
Sverige har särskilda förutsättningar att lämna teknisk rådgivning
beträffande utformningen av insatserna bör sådana önskemål kunna
prövas i positiv anda. När det gäller finansiellt stöd lämnar Sverige
allmänna bidrag till fonden sedan dess upprättande. Diskussionen i
UNDP-styrelsen har visat att fonden åtnjuter ett brett stöd bland såväl usom
i-länder. Det flerårsprogram för verksamheten, som nu har behandlats
i styrelsen, förutskickar en fortsatt stark expansion av fondens
biståndsverksamhet på befolkningsområdet. Propositionens förslag beträffande
svenska bidrag refereras under punkten 17 nedan.

Ett omfattande svenskt stöd lämnas till Världshälsovårdsorganisatio -

UU 1974:3

nen (WHO) för forskning på den mänskliga fortplantningens område.
Projektet är delvis knutet tili Karolinska institutet i Stockholm. Det
omfattar bl. a. stöd till forsknings- och utbildningscentra, samarbete med
kliniker i olika länder samt upprättande av internationella forskningsgrupper
för kontraceptiv forskning. Syftet är att genom ökad kännedom
om fortplantningens processer bidra till framställandet av säkra, effektiva
och billiga födelsekontrollerande medel och metoder som lämpar sig för
omfattande användning i u-länderna. Projektets kostnad för perioden
1972—1975 har uppskattats till ca 33 milj. dollar. Härav svarar Sverige
för drygt hälften. Återstoden tillskjuts av Canada, Danmark, Norge samt
Ford-stiftelsen.

Överläggningar pågår med WHO om en utökning av det svenska stödet
till att även omfatta områdena nutrition, parasitära sjukdomar samt
utveckling av hälso- och sjukvårdssystemen i u-länder. Kostnaderna för de
av WHO föreslagna insatserna uppgår till totalt ca 5 milj. kr. per år under
en första försöksperiod på tre år.

Propositionens förslag beträffande svenska bidrag till WHO-projektet
refereras under punkten 17.

1 propositionen redovisas svenska bilaterala familjeplaneringsinsatser i
Kenya, Indien, Demokratiska republiken Vietnam, Sydkorea och Malaysia.
Vidare redovisas bidrag till vissa enskilda organisationers familjeplaneringsverksamhet.
För budgetåret 1974/75 föreslår SIDA sålunda ett ökat
bidrag till Internationella familjeplaneringsförbundet (IPPF). Denna
organisation förmedlar bistånd till familjeplaneringsverksamhet som
bedrivs av enskilda organisationer i u-länder. Verksamheten finansieras
helt med frivilliga bidrag som för år 1973 uppgick till 26 milj. dollar. 1
propositionen beräknas en höjning av det svenska bidraget från 15 till 20
milj. kr. Ett fortsatt stöd på 1,7 milj. kr. lämnas vidare till Världskyrkorådets
befolkningsprogram. Denna verksamhet syftar till att i kyrkornas
program för hälsovård och undervisning inlemma familjeplanering och
sexualupplysning.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1974:657 av herr Helén m. fl. (fp) i vad avser
hemställan att riksdagen uttalar att insatser på familjeplaneringens
område inte omfattas av den koncentrationsprincip som gäller övrigt
bistånd samt att det är önskvärt att de direkta bilaterala familjeplaneringsinsatserna
utanför kretsen av programländer vidgas (punkt 15),

dels motionen 1974:661 av herr Svensson i Kungälv (s) vari hemställes
att riksdagen, för att kunna bedöma Sveriges fortsatta insats och innehåll
inom familjeplaneringen, beslutar att hos Kungl. Maj:t begära att
biståndsutredningen prövar familjeplaneringens betydelse för u-ländernas
sociala och ekonomiska utveckling samt att biståndsutredningen erhåller
tilläggsdirektiv för detta ändamål.

UU 1974:3

Utskottet

Befolkningsfrågan har sedan länge ägnats stor uppmärksamhet i den
svenska diskussionen om utvecklingsproblemen, och Sverige har varit
pådrivande när det gällt att ge insatser på familjeplaneringens område en
framträdande roll både i det bilaterala utvecklingssamarbetet och i
internationella organ.

Befolkningen i tredje världen har ökat mycket snabbt under hela
efterkrigstiden. Med nuvarande tillväxttakt fördubblar många u-länder sin
befolkning på 30 år. Detta skapar problem av flera slag. Efterfrågan på
samhälleliga tjänster såsom hälsovård, utbildning och kommunikationer
ökar sålunda betydligt snabbare än möjligheterna att bygga ut dessa. Nya
arbetstillfällen kan ej heller skapas i takt med de allt större årskullarna.

Endast i ett fåtal u-länder har livsmedelsproduktionen ökat märkbart
snabbare än befolkningen. En minskning av befolkningstillväxten framstår
därför som väsentlig även av detta skäl.

I SlDA:s anslagsframställning erinras om att insikten om de investeringar
som krävs för att förse alla nya medborgare med livsmedel,
hälsovård, undervisning, arbetstillfällen, m.m. nu har lett många regeringar
till att införa befolkningsprogram i syfte att sänka folkökningstakten.
Dessa genomförs framför allt genom att individerna ges möjlighet
till familjeplanering. I länder som saknar en officiell befolkningspolitik
ges ofta familjeplaneringsservice av humanitära skäl genom förbättring av
mödrars och barns hälsa samt understundom även för främjande av
kvinnans frigörelse.

I propositionen framhålls att tillgång till familjeplaneringsservice är
väsentlig ur bl. a. hälsovårdssynpunkt och att den i FN har fastslagits som
en mänsklig rättighet. Erfarenheterna visar emellertid att en sänkning av
födelsetalen sällan kan uppnås isolerat, utan måste normalt föregås aven
förbättring av människornas sociala situation. Familjeplaneringsprogrammen
har hittills, framhålls i SIDA:s anslagsframställning, med
några få undantag givit blygsamma resultat. Under 1970 förhindrades
enligt en uppskattning 3 miljoner födslar genom sådana program. Bland
de faktorer som försvårar genomförandet av effektiva program kan
nämnas: bristfällig befolkningsstatistik som underlag för beslut om
åtgärder samt planering och utvärdering av programmen; otillräcklig
prioritering av familjeplanering — för många ett känsligt område — av
rädsla för negativa reaktioner; människomas avsaknad av social och
ekonomisk trygghet; avsaknad av effektiva och billiga preventivmedel;
otillräcklig kunskap om vad som styr människans fertila beteende.
Familjeplaneringen har emellertid under det gångna decenniet accepterats
som ett viktigt led i utvecklingsansträngningarna i länder med skilda
samhällssystem.

I propositionen framhålls att befolkningsfrågan därför aktualiserar
behovet av såväl sociala reformer som ökad resursöverföring till u-länderna
med sikte på en förbättring av folkflertalets levnadsnivå.

Internationellt sett har befolkningsfrågan nu kommit i förgrunden

UU 1974:3

genom att FN, för att betona problemets angelägenhet, har utsett 1974
till det internationella befolkningsåret. I augusti 1974 kommer en
befolkningskonferens i FN s regi att äga rum i Bukarest. Politiker från
hela världen kommer där att gemensamt diskutera befolkningsfrågan i ett
globalt perspektiv. Konferensen väntas anta en aktionsplan som med
hänsyn tagen till de enskilda ländernas speciella situation skall ange de
åtgärder som skulle krävas för en lösning av de globala problemen.

1 SIDA:s petita erinras om att man i diskussionen hittills främst
framhävt befolkningsfrågan som ett u-landsproblem. Den ökade insikten
om följderna av miljöförstöringen och förbrukningen av jordens resurser,
vilka redan nu till alldeles övervägande del förbrukas inom de industrialiserade
länderna, har emellertid inneburit att man böljat förstå att även
i-länderna har befolkningsproblem. I u-landssamarbetet är detta ett
faktum som inte nog kan betonas.

Sverige har tagit en mycket aktiv del i det förberedande arbetet inför
Världsbefolkningskonferensen. Från svensk sida har därvid bl. a. framförts
att befolkningsfrågan även bör sättas i relation till enskilda länders
resursförbrukning och de globala energi- och miljöproblemen, varför
konferensen bör uppmärksamma också de industrialiserade ländernas
befolkningssituation.

De svenska insatserna för familjeplaneringsverksamhet har ökat
kraftigt. Under budgetåret 1968/69 utbetalades 28 milj. kr. för detta
ändamål, medan det sammanlagda biståndet för nästa budgetår beräknas
till 105 milj. kr.

Riksdagen har med tillfredsställelse noterat (UU 1972:6) den starka
satsning på familjeplanering som sker inom den svenska biståndsverksamheten
och uttalat att direkta familjeplaneringsinsatser även fortsättningsvis
kan ske utanför kretsen av programländer. Därvid är det väsentligt att
beakta att familjeplaneringsinsatsema integreras i en allmän och social
omvårdnadspolitik.

Riksdagen har vidare konstaterat (UU 1973:3) att det inte minst i
fråga om Sveriges insatser på familjeplaneringens område är av väsentlig
betydelse att den myndighet som innehar sakkunskapen härvidlag även i
fortsättningen kommer att bereda frågor rörande både det bilaterala och
det multilaterala samarbetet.

Utskottet förutsätter att SIDA ges tillfälle yttra sig beträffande
uppkommande förslag om dylika insatser och i detta sammanhang företar
den utredning som är motiverad med hänsyn till gällande riktlinjer för
familjeplaneringsbiståndet.

I motionen 657, punkten 15, hemställs om ett uttalande av riksdagen
att insatser på familjeplaneringens område inte omfattas av den koncentrationsprincip
som gäller för övrigt bistånd samt att det är önskvärt
att de bilaterala familjeplaneringsinsatsema utanför kretsen av programländer
vidgas.

Utskottet, som konstaterar att dessa synpunkter överensstämmer med
de riktlinjer som riksdagen antagit för bistånd på familjeplaneringens
område, finnér att syftet med motionen, såvitt nu är i fråga, är

UU 1974:3

tillgodosett.

I motionen 661 hemställs att den biståndspolitiska utredningen skall
erhålla tilläggsdirektiv för att bedöma familjeplaneringens betydelse för
u-ländemas sociala och ekonomiska utveckling. I motiveringen till detta
yrkande uttrycks tvivel beträffande familjeplaneringens ekonomiska och
sociala betydelse. Utskottet delar inte denna syn.

De fortsatta insatserna på familjeplaneringens område tillhör de frågor
som den biståndspolitiska utredningen kommer att ta upp.

Av de skäl som här nämnts avstyrks motionen 661.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen anser motionen 1974:657, såvitt nu är i fråga,
besvarad med vad utskottet anfört,

2. att riksdagen avslår motionen 1974:661.

9. U-ländernas skuldbörda, biståndsvillkor m. m.

Propositionen (s. 44—46)

Den snabbt ökande skuldbördan för flertalet u-länder utgör ett
allvarligt hinder för dessa länders utveckling och strävan efter ekonomiskt
oberoende. Mot bakgrund av denna situation ser Sverige det som en
angelägen uppgift att, främst inom OECD och UNCTAD, verka för en
allmän förbättring av biståndsvillkoren.

De villkor som Sverige tillämpar i sitt direkta bistånd kan vid en
internationell jämförelse betecknas som synnerligen förmånliga. Det
bilaterala gåvobiståndet utgjorde budgetåret 1972/73 fyra femtedelar av
det bilaterala biståndet. Tillsammans med bidragen till multilaterala
organ uppgick gåvobiståndet till närmare 90 % av anslagen för internationellt
utvecklingssamarbete. Under samma år lämnades fem bilaterala
utvecklingskrediter till ett belopp om nära 270 milj. kr. varav fyra, på
sammanlagt ca 255 milj. kr., på IDA-villkor (50 års löptid, 10
amorteringsfria år samt 3/4 % i administrationsavgift) och en kredit på 25
år med 10 års amorteringsfrihet och 2 % ränta.

Kreditvillkoren har successivt mjukats upp. Ursprungligen lämnades
utvecklingskrediterna normalt med 20 års löptid, varav de fem första åren
amorteringsfria, samt med 2% ränta. År 1967 medgav riksdagen en
förlängning med fem år av såväl löptiden som den amorteringsfria
perioden för dessa krediter. Vidare bemyndigades Kungl. Majit tillämpa
IDA-villkor i samband med samfinansiering med Världsbanken/IDA.

Sedan riksdagen år 1968 lämnat medgivande till användning av
IDA-villkor även för vanliga bilaterala utvecklingskrediter har dessa
kommit att tillämpas i flertalet fall och får numera betraktas som
normalvillkor för svenska utvecklingskrediter.

Även om det svenska biståndet inte nämnvärt bidrar till u-ländernas
skuldbörda finns det anledning att ytterligare förbättra biståndsvillkoren.
Riksdagen begärde år 1973 förslag från Kungl. Majit rörande sådana
förbättringar. SIDA har uttalat sig för att andelen gåvobistånd ytterligare

UU 1974:3

ökas samt att krediter uppmjukas genom att som regel göras räntefria.

En ökning av andelen gåvobistånd bör främst avse länder som hör till
kretsen av de minst utvecklade u-länderna. 1 de fall det inte redan sker,
bör dessa fr. o. m. budgetåret 1974/75 få hela sitt nya bistånd från
Sverige som gåva. I fråga om kreditvillkoren förordar departementschefen
att Kungl. Maj:t bemyndigas att efter prövning från fall till fall lämna
utvecklingskredit utan ränta eller administrationsavgift.

Riksdagen bemyndigade år 1972 Kungl. Maj:t att, i samband med
internationella skuldkonsolideringsaktioner, medge ränteeftergift, nedskrivning
av skuldbelopp, förlängning av amorteringsfri period samt, för
25-åriga krediter, förlängning av löptid. Med stöd i detta bemyndigande
deltar Sverige f. n. i internationella skuldkonsolideringar för Indien och
Pakistan.

Eftersom amorteringar hittills inte varit aktuella för krediterna till
Indien eller Pakistan har de svenska bidragen till skuldlättnad begränsats
till att gälla avskrivning av räntefordringar. Därutöver har avskrivits den
del av en kredit till Pakistan som hänförde sig till ett avslutat projekt i
Bangladesh.

Under budgetåret 1974/75 skall de första amorteringarna betalas på
utvecklingskrediter. Hittills har de svenska åtgärderna för minskning av
u-ländernas skuldbörda vidtagits inom ramen för internationella skuldkonsolideringsaktioner.
Med hänsyn till att effekterna av de svenska
insatserna får större räckvidd när dessa kan göras gemensamt med andra
länders, anser departementschefen att samordnade aktioner även i
fortsättningen bör eftersträvas. I vissa fall kan det dock föreligga skäl för
enskilda svenska insatser. Kungl. Maj:t bör därför ges möjlighet att, efter
särskild prövning i varje enskilt fall, bevilja skuldlättnad även om någon
internationell skuldkonsolideringsoperation för landet inte företas.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1974:61 av herr Hermansson m. fl. (vpk) i vad avser
hemställan att biståndets utformning ändras så att det får karaktären av
gåvor som ej kringgärdas av villkor (punkt 2),

dels motionen 1974:657 av herr Helén m. fl. (fp) vari hemställs bl. a.
att riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförs under
avsnittet Biståndsvillkor (punkt 18).

Utskottet

Yrkandet i motionen 657, punkten 18, anknyter till de förslag om
uppmjukade biståndsvillkor som framförts i SIDA:s petita. Styrelsen
förordar sålunda att de svenska krediterna fortsättningsvis görs räntefria
samt att möjligheterna utnyttjas att helt eller delvis avskriva amorteringar
och räntebetalningar avseende redan ingångna kreditavtal. Styrelsen
förutsätter att Kungl. Maj:t utverkar riksdagens medgivande att avskriva

UU 1974:3

de under 1974/75 förfallande skuldbeloppen och räntebetalningarna.
Styrelsen avser att därefter allteftersom amorteringar och räntor förfaller
till betalning inkomma med förslag, efter prövning i varje särskilt fall, om
avskrivning av de förfallande beloppen.

I statsverkspropositionen framhålls att även om det svenska biståndet
inte nämnvärt bidrar till u-ländernas skuldbörda finns det anledning att
ytterligare förbättra biståndsvillkoren. En ökning av andelen gåvobistånd
bör främst avse länder som hör till kretsen av de minst utvecklade
u-länderna. I de fall det inte redan sker, bör dessa från och med
budgetåret 1974/75 få hela sitt nya bistånd från Sverige som gåva. I fråga
om kreditvillkoren förordar departementschefen att Kungl. Maj:t bemyndigas
att efter prövning från fall till fall lämna utvecklingskredit utan
ränta eller administrationsavgift.

De första amorteringarna på utvecklingskrediter skall betalas under
budgetåret 1974/75. Hittills har de svenska åtgärderna för minskning av
u-ländernas skuldbörda vidtagits inom ramen för internationella skuldkonsolideringsaktioner.
Med hänsyn till att effekterna av de svenska
insatserna får större räckvidd när dessa kan göras gemensamt med andra
länders, anser departementschefen att samordnade aktioner även i
fortsättningen bör eftersträvas. I vissa fall kan det dock föreligga skäl för
enskilda svenska insatser. Kungl. Majit bör därför ges möjlighet att, efter
särskild prövning i varje enskilt fall, bevilja skuldlättnad även om någon
internationell skuldkonsolideringsoperation för landet inte företas.

Utskottet finner att den i propositionen föreslagna linjen medger
betydande möjligheter att förbättra biståndsvillkoren. Deltagande i
samordnade skuldkonsolideringsaktioner kan ge vårt land möjlighet att i
det internationella samarbetet konkret verka för mjukare biståndsvillkor
även från andra biståndsgivande länders sida.

Utskottet vill inte heller utesluta att det i framtiden kan komma att
finnas fall, där ett mottagarlands ekonomi gradvis förbättrats så mycket
att en återbetalning av svenska krediter ter sig som helt naturlig och
berättigad ur utvecklingssamarbetets synvinkel.

Med hänvisning till ovanstående redogörelse för det svenska gåvobiståndets
utveckling avstyrks motionen 61, såvitt nu är i fråga.

Utskottet finner att syftet med motionen 657, såvitt nu är i fråga, är
tillgodosett.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1974:61, såvitt nu är i fråga,

2. att riksdagen anser motionen 1974:657, såvitt nu är i fråga,
besvarad med vad utskottet anfört.

10. Humanitärt stöd och utbildningsstöd till befrielserörelser i Afrika
Propositionen (s. 16, 28, 5 1-52)

I delar av Afrika kämpar folken fortfarande för att nå sitt politiska
oberoende. I Angola, Mozambique och Guinea-Bissau söker Portugal

UU 1974:3

upprätthålla sin kolonialmakt, trots FN:s upprepade och alltmer omfattande
ställningstaganden mot denna politik. I Sydafrika, Sydrhodesia och
Namibia råder omänskliga förhållanden för folkmajoriteten till följd av
det ekonomiska förtrycket och raspolitiken, vilka likaså fördömts i
upprepade FN-resolutioner.

De nationella befrielserörelser, som aktivt verkar för oberoende och
majoritetsstyre i dessa länder, betonar i sina program nödvändigheten av
att skapa såväl ett reellt ekonomiskt oberoende som ett politiskt. Deras
kritik vänder sig både mot förtryckarregimen i de egna länderna och mot
utländska investeringar, som direkt eller indirekt stödjer dessa regimers
maktställning. En översyn har inletts av svenska företagsinvesteringar i
bl. a. dessa länder.

Det är positivt att kunna konstatera att intresset och engagemanget
för de speciella problemen i södra Afrika nu växer både internationellt
och i Sverige. FN och Afrikanska enhetsorganisationen (OAU) arrangerade
våren 1973 en konferens i Oslo angående problemen i södra Afrika.
Behandlingen av konferensens rekommendationer i flera FN-organ har
bekräftat de afrikanska befrielserörelsernas ställning som talesmän för
sina förtryckta folk. Befrielserörelsema har numera fått observatörsstatus
med yttranderätt i flera organ inom FN. Det är värdefullt att de på detta
sätt kan göra sin röst hörd i världsorganisationen.

Sverige har kraftigt ökat sitt direkta stöd till befrielserörelserna.
Samtidigt har Sverige aktivt arbetat på en vidgning av FN-organens
bistånd till dem. I FN:s utvecklingsprogram (UNDP) har Sverige ställt i
utsikt särskilda bidrag för att möjliggöra för FN-familjen att öka sitt
bistånd till dessa.

Sverige verkar aktivt för ökat FN-bistånd till befrielserörelserna i södra
Afrika. Frågan har bl. a. rests i UNDP-styrelsen varvid från svensk sida i
enlighet med riksdagens önskemål understrukits att UNDP som centralt
finansieringsorgan bör vidga sin verksamhet på detta område. Frågan
kommer att på svenskt förslag diskuteras vidare i styrelsen under år 1974.
För att underlätta för UNDP att följa FN-rekommendationerna om stöd
till befrielserörelserna har regeringen — med förbehåll för riksdagens
bemyndigande — ställt i utsikt ett särskilt bidrag under år 1974 till de
insatser på detta område som UNDP:s styrelse kan komma att besluta.
Utrymme härför har beräknats under anslagsposten Övriga multilaterala
bidrag.

Propositionen innehåller vidare en redogörelse för Sveriges humanitära
bistånd och utbildningsstöd till följande befrielserörelser:

Rörelsen för Guineas och Kap Verde-öarnas självständighet (PAIGC),
Mopambiques befrielsefront (FRELIMO), Folkrörelsen för Angolas befrielse
(MPLA), Sydvästafrikas folks organisation (SWAPO), Zimbawes
afrikanska nationella union (ZANU), Zimbawas afrikanska folkunion
(ZAPU) och Afrikanska nationalkongressen (ANC).

UU 1974:3

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1974:399 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari föreslås
att riksdagen anvisar 25 miljoner kronor till FREL1MO, 25 miljoner
kronor till MPLA och 25 miljoner kronor till PAIGC (punkten 1) samt
att riksdagen uttalar sig för ett upphävande av förmyndarprincipen
rörande humanitärt bistånd till förmån för en princip om villkorslöst stöd
till befrielserörelserna (punkten 2),

dels motionen 1974:657 av herr Helén m. fl. (fp) i vad avser
hemställan att riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförs
om stöd till befrielserörelser i södra Afrika och Angola (punkt 10) samt
att riksdagen begär hos Kungl. Maj:t att den s. k. Flyktingberedningen ges
parlamentarisk representation (punkt 11),

dels motionen 1974:658 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari föreslås
att riksdagen anvisar 5 miljoner kronor till ELF (Eritreas befrielsefront),

dels motionen 1974:1271 av herr Fälldin m. fl. (c) i vad avser
hemställan att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att flyktingberedningen
ges parlamentarisk representation (punkt 2).

Utskottet

Av propositionen framgår att de nationella befrielserörelser i Afrika
som kämpar mot vita minoritetsregimers förtryck numera har fått
observatörstatus med yttranderätt i flera organ inom FN.

Sverige har aktivt arbetat på en utvidgning av FN-organens bistånd till
dem. Utskottet noterar med tillfredsställelse att vissa framsteg uppnåtts
för att förmå de internationella organen att engagera sig mera verksamt
för att stödja kampen mot raspolitiskt och kolonialt förtryck.

Det är angeläget att Sverige fortsätter att stödja en sådan utveckling
och tar lämpliga initiativ i detta syfte.

Gällande principer för svenskt humanitärt bistånd och utbildningsstöd
till befrielserörelser återfinns i statsutskottets utlåtande 1969:62. Därav
framgår att humanitärt stöd och utvecklingsstöd till afrikanska befrielserörelser
tillstyrks med beaktande av att utformningen av svenskt statligt
stöd ej kan tillåtas komma i konflikt med den folkrättsliga regeln att ej
ingripa i en annan stats inre angelägenheter. En sådan konflikt behöver
inte uppstå, sägs det i utlåtandet, i de fall då FN entydigt har tagit
ställning mot förtryck av folk som eftersträvar nationell frihet. Detta kan
anses vara fallet beträffande Namibia, Rhodesia och de under Portugals
överhöghet stående områdena i Afrika. I vad avser hjälp till apartheidpolitikens
offer kan sådan hjälp motiveras bl. a. med FN:s uttryckliga
fördömande av den sydafrikanska apartheidpolitiken.

I samma utlåtande påpekas att de speciella förutsättningarna för stöd
åt vissa befrielserörelser i Afrika inte ger underlag för generella krav på

UU 1974:3

statliga stödåtgärder till rörelser och organisationer vilka betecknas som
nationella eller sociala befrielserörelser.

I motionen 1974:399 förordas en kraftig ökning av biståndet till
FRELIMO, PAIGC och MPLA.

I motionen 1974:657 förordas bl. a. ökat stöd till ANC, ZAPU, ZANU
och SWAPO.

Av propositionen framgår följande.

Sveriges humanitära bistånd och utbildningsstöd till befrielserörelserna
och befolkningen i södra Afrika uppgick budgetåret 1972/73 till 21 milj.
kr. Därav avsåg 7 milj. kr. verksamhet för flyktingar och offer för
rasåtskillnadspolitiken. Under innevarande budgetår upptas 33 milj. kr.
för ändamålet. Det svenska stödet till befrielserörelserna växer i takt med
dessas möjligheter att organisera civil verksamhet i befriade områden och
i fria grannstater. För budgetåret 1974/75 beräknas preliminärt 50 milj.
kr. för programmet.

PAIGC i Guinea-Bissau har med svenskt stöd successivt byggt upp sin
transport- och lagringskapacitet och kan nu ta emot avsevärda kvantiteter
civila varor. Listor upprättas årligen av PAIGC, och varorna, främst
undervisningsmateriel och utrustning för hälsovårdssektorn, upphandlas
sedan av SIDA. Biståndet inkluderar även vanliga handelsvaror för
folkaffärer PAIGC inrättat i befriade områden. Befolkningen kan där
byta till sig bl. a. tyger och redskap mot jordbruksprodukter. Innevarande
budgetår levereras även ris till de områden i befriade delar av
Guinea-Bissau som drabbats av torka. Totalt lämnas 15 milj. kr. till
PAIGC under innevarande budgetår.

Med FRELIMO i Mopambique har på samma sätt nåtts överenskommelse
om svenskt stöd till utbildning, hälsovård och produktion, dels i
Tanzania, dels i befriade områden i Mopambique. Kontantbidrag lämnas
till driften av ett barnläger i södra Tanzania och till Mopambiqueinstitutet
i Dar es Salaam, som är huvudkvarter för rörelsens civila
verksamhet. För transport och lagring av varor utgår särskilda kontantbidrag.
FRELIMO får budgetåret 1973/74 sammanlagt 5 milj. kr.

För MPLA i Angola har beräknats 3,5 milj. kr., varav en del utgör
bidrag till en av UNESCO administrerad utbildningsinsats i Kongo. Den
namibiska rörelsen SWAPO har börjat bygga upp bl. a. en egen
utbildningsverksamhet bland namibiska flyktingar i Zambia. Till denna
har Sverige under budgetåret bidragit med 500 000 kr. ZANU och ZAPU
från Sydrhodesia och ANC från Sydafrika får svenskt stöd för liknande
verksamhet.

En kraftig ökning kan således väntas under budgetåret 1974/75 av det
svenska humanitära biståndet och utbildningsstödet till ifrågavarande
befrielserörelser. Av detta skäl avstyrker utskottet motionerna 1974:399
och 657, båda såvitt nu är i fråga.

I motionen 1974:657 hävdas vidare att stöd bör ges till två av
befrielserörelserna i Angola, nämligen såväl till MPLA som till Angolas
nationella befrielsefront FNLA. Motionärerna anför att FNLA behärskar
vissa områden i Angola och har en aktivitet där.

Som kriterium för svenskt humanitärt bistånd till befrielserörelser
gäller bl. a. att rörelsen bedöms ha möjlighet att effektivt kanalisera
hjälpen till offren för kolonialregimens förtryck. FNLA bör enligt
utskottets mening kunna erhålla svenskt stöd om rörelsen efter sedvanlig

UU 1974:3

prövning anses uppfylla nämnda krav. Det ankommer på flyktingberedningen
att svara för de bedömningar som krävs för ställningstagande till
eventuella ansökningar om bidrag.

Motionen 1974:657 torde, såvitt nu är i fråga, anses besvarad.

I motionen 1974:658 föreslås stöd till Eritreas befrielsefront (ELF).
Utskottet har redogjort för de principer som gäller för svenskt bistånd till
afrikanska befrielserörelser. Grunden för detta bistånd är resolution av
FN:s generalförsamling, som Sverige kunnat stödja. Resolution av detta
slag föreligger inte i fråga om den i motionen nämnda rörelsen. Av detta
skäl avstyrks motionen 1974:658.

I motionen 1974:399 begärs en förändrad utformning av stödet till de
afrikanska befrielserörelserna. Riksdagen avslog 1973 ett motsvarande
yrkande. I utrikesutskottets betänkande UU 1973:3 framhölls att
motionens beskrivning av det nuvarande biståndets karaktär saknade
grund. Förslaget till ändrade principer för biståndet avstyrktes, då det
befanns stridande mot gällande, väl fungerande, riktlinjer. Utskottet
avstyrker motionen 399, såvitt nu är i fråga, med samma motivering.

I motionerna 1974:657 och 1271 föreslås att den s. k. flyktingberedningen
ges parlamentarisk representation. Liknande motionsyrkanden har
avslagits av fyra tidigare riksdagar. Därvid har framhållits att i
beredningen för studiestöd och humanitärt bistånd till afrikanska
flyktingar och nationella befrielserörelser (flyktingberedningen) ingår
representanter för olika organisationer och institutioner som har manifesterat
intresse för och har erfarenheter av insatser på detta område. Vidare
har understrukits att beredningen fungerar på ett tillfredsställande sätt
(jfr UU 1970:9).

Utskottet konstaterar att det i samband med dess behandling av frågor
rörande humanitärt stöd och utbildningsstöd till afrikanska befrielserörelser
visat sig föreligga ett allt större behov av information om dessa
rörelser. Detta motiverar att Kungl. Maj:t överväger åtgärder för att ge
flyktingberedningen ett parlamentariskt inslag. Vad utskottet nu anfört
bör ges Kungl. Maj:t till känna.

Syftet med motionerna 1974:657 och 1271, båda såvitt nu är i fråga,
är därmed tillgodosett.

Utskottet återkommer i samband med medelsanvisningen under punkt
18 (Bilateralt utvecklingssamarbete) till hemställan angående motionen
399, i vad avser beräkning av bidrag till befrielserörelser, samt till
hemställan angående motionen 658.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1974:399, i vad avser villkoren
för stöd till befrielserörelser,

2. att riksdagen anser motionen 1974:657, i vad avser motionens
uttalande om stöd till befrielserörelserna i södra Afrika
och Angola besvarad med vad utskottet anfört,

3. att riksdagen i anledning av motionerna 1974:657 och 1271
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om parlamentarisk
representation i flyktingberedningen.

UU 1974:3

11. Katastrofbistånd
Propositionen (s. 20—21, 39)

Under budgetåret 1972/73 fattades beslut om katastrofinsatser för ett
sammanlagt belopp om 48,9 milj. kr. Bland de mest omfattande
insatserna märktes direkt bistånd till Provisoriska revolutionära regeringens
(PRR) område i Sydvietnam med 11 milj. kr. Enskilda organisationer
erhöll bidrag för verksamhet i Indokina med 9 milj. kr.
Humanitära insatser på den indiska halvön stöddes med bidrag på
sammanlagt 11,5 milj. kr. Bidrag till FN-insatser för flyktingar och
hemlösa i södra Sudan uppgick till 7 milj. kr., medan 8 milj. kr. lämnades
genom FAO och enskilda organisationer till det av torka och hungersnöd
drabbade Västafrika.

Hittills har under budgetåret 1973/74 följande större insatser för
katastrofbistånd och för extra bistånd till programländerna beslutats. Ett
belopp på 20 milj. kr. har använts för utökning av biståndet till
Demokratiska republiken Vietnam (DRV) av hänsyn till de omfattande
återuppbyggnadsbehoven. Biståndet till Indien har ökats med 10 milj. kr.
med anledning av livsmedelsbristen i landet. Zambia, som fick sin
försörjningssituation hotad genom att gränsen till Sydrhodesia stängdes,
erhöll extra bistånd till samma belopp. För bistånd till PRR har ur
katastrofreserven avsatts 20 milj. kr., medan det statliga bidraget till Bach
Mai-sjukhuset i DRV uppgått till 10 milj. kr. Med anledning av en
översvämning erhöll Pakistan katastrofhjälp för 6 milj. kr., medan 5 milj.
kr. utnyttjades för hjälp till torkdrabbade områden i Etiopien.

En väsentlig del av det svenska katastrofbiståndet under senare år har
lämnats till av FN-organ samordnade internationella aktioner. Enskilda
svenska organisationer har också erhållit betydande statligt stöd till sin
verksamhet. Vidare har katastrofresurserna utnyttjats för direkt katastrofbistånd
genom SIDA till enskilda mottagarländer eller för en
utökning av det reguljära utvecklingssamarbetet med programländer. För
framtiden kommer samma kanaler att stå till buds för svenskt katastrofbistånd
och för extra bistånd med utnyttjande av katastrofreserven. Den
grupp som år 1972 inrättades inom utrikesdepartementet med företrädare
för departementet, SIDA och Röda korset har visat sig vara ett
ändamålsenligt forum för samråd i katastrofärenden oberoende av om
besluten sedan fattas av regeringen eller SIDA. Gruppen har till uppgift
att ge förslag om svenska katastrofinsatser och bedöma deras utformning
och kanalisering. Därtill bör den utnyttjas för samråd även i frågor som
rör riktlinjerna för det svenska katastrofbiståndet.

Den redovisade utvecklingen under de senare åren visar på angelägenheten
av betydande resurser på biståndsanslagen för insatser som inte i
förväg kunnat planeras eller förutses och som kan vidtas utan att medföra
långsiktiga förpliktelser för svensk del. Vanligen rör det sig om åtgärder
för att lindra akut nöd orsakad av krigshändelser eller naturkatastrofer. I
länder med vilka Sverige har utvecklingssamarbete bör medel ur
katastrofreserven kunna disponeras också när försörjningen och plane -

UU 1974:3

ringen hotas till följd av den politiska och ekonomiska utvecklingen. I
sådana lägen ställs katastrofmedlen till förfogande inom ramen för det
reguljära samarbetet. Ett sådant stöd kan underlätta för u-landets
regering att fullfölja sitt långsiktiga utvecklingsarbete. Ett exempel härpå
är det ovan nämnda biståndet till Zambia. Hjälpbehoven i Indokina och
livsmedelsbristen i Sydasien och vissa afrikanska länder kan likaså komma
att ställa anspråk på det kommande budgetårets katastrofreserv.

För budgetåret 1974/75 beräknas en katastrofreserv på 150 milj. kr.
Härav upptas 30 milj. kr. under anslaget C 1. Bidrag till internationella
biståndsprogram. Återstoden beräknas kunna tas i anspråk under anslaget
C 2. Bilateralt utvecklingssamarbete.

De medel som anslagits under anslaget för katastrofinsatser under
anslaget C 2 bör vid behov kunna användas för internationellt samordnade
insatser.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1974:278 av herr Bohman m. fl. (m) i vad avser
hemställan att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer att minst 30 milj.
kr. av katastrofbiståndet används för att lindra svältkatastrofen i Etiopien
och övriga av torkan drabbade afrikanska stater (punkt 4),

dels motionen 1974:657 av herr Helén m. fl. (fp) i vad avser
hemställan att riksdagen ger Kungl. Majit till känna vad i motionen anförs
under avsnittet Katastrofbistånd (punkt 14).

Utskottet

I motionen 278 föreslås en minimiram för katastrofinsatser i Etiopien
och övriga av torkan drabbade afrikanska stater.

Regeringen har hittills anslagit 23 milj. kr. för katastrofhjälp till
Västafrika och 9,1 milj. kr. till Etiopien utöver den ordinarie biståndsramen
för sistnämnda land. I propositionen understryks angelägenheten
av att betydande ramar beräknas inom biståndsanslagen för insatser som
inte i förväg kunnat planeras eller förutses och som kan vidtas utan att
medföra långsiktiga förpliktelser för svensk del.

En katastrofreserv på 150 milj. kr. beräknas för budgetåret 1974/75.

Utskottet finner inte ändamålsenligt att diskutera minimiramar för
framtida katastrofinsatser i olika länder. Om behov av sådana insatser
som beskrivs i motionen 278 skulle föreligga under budgetåret 1974/75,
torde dessa kunna tillmötesgås inom ramen för den föreslagna katastrofreserven.
Motionen 278 avstyrks mot denna bakgrund.

Innebörden av motionen 657, såvitt nu är i fråga, är att åtgärder bör
vidtas för att ett system för internationell samverkan vid katastrofsituationer
skall komma till stånd.

Utrikesministern förklarade i ett inlägg i utrikesdebatten den 20 mars

4 Riksdagen 1974. 9 sami. Nr 3

UU 1974:3

1974 att han delade uppfattningen om nödvändigheten av att samordna
hjälparbetet på internationell nivå i det hårt kris- och svältdrabbade
Afrika. Sverige kommer att i FN verka i detta syfte.

En del av detta problemkomplex kommer att kunna behandlas vid
Världslivsmedelskonferensen hösten 1974.

Utskottet konstaterar att man kan vänta sig fortsatt svensk aktivitet i
den riktning som anges i motionen 657. Motionens syfte är sålunda
tillgodosett.

Utskottet återkommer i samband med medelsanvisningen under
punkten 18 (Bilateralt uvecklingssamarbete) till hemställan angående
motionen 1974:278, såvitt angår en viss ram för katastrofhjälp till olika
länder.

Utskottet hemställer

att riksdagen anser motionen 1974:657, i vad avser samordning
av katastrofinsatser, besvarad med vad utskottet anfört.

12. Varubistånd
Propositionen (s. 43—44)

Varubiståndet, dvs. det bistånd som formellt är förhandsbestämt till
upphandling i Sverige, har ökat kraftigt under de senaste åren. Från en
nivå på ca 25 milj. kr. i början av 1970-talet ökade varubiståndet till
inemot 100 milj. kr. budgetåret 1972/73. Mot bakgrund av de avtal och
överenskommelser som ingåtts med mottagarländerna, har SIDA beräknat
att volymen för budgetåret 1973/74 kommer att bli ca 180 milj. kr.,
motsvarande inte fullt 20 % av det totala bilaterala biståndet. Därtill kan
läggas de svenska bidrag in natura som lämnas till Internationella
livsmedelsprogrammet (WFP) samt enligt den internationella livsmedelskonventionen
(FAC) till ett sammanlagt värde av ca 50 milj. kr. under
budgetåret 1973/74. Det har visat sig att det vid rådande internationella
högkonjunktur med högt kapacitetsutnyttjande inom industrin föreligger
svårigheter att erhålla leveranser vid de tidpunkter som mottagarländerna
önskar.

De huvudsakliga mottagarna av svenskt varubistånd under innevarande
budgetår är Bangladesh, Cuba, DRV, Indien och Sri Lanka, vilka samtliga
får en stor del av sitt bistånd från Sverige i form av importstöd. Till
denna grupp hör även Zambia, som utnyttjat den ökning av biståndet
som motiverades av gränsstängningen mot Sydrhodesia för import av
svenska varor.

Även annat bistånd än varubiståndet leder till upphandling i Sverige.
De multilaterala organisationerna gör sålunda betydande inköp i Sverige
och upphandlingen under de obundna bilaterala krediterna genererar en
omfattande svensk export. Detsamma gäller det obundna svenska
gåvobiståndet. Stödet till befrielserörelserna i Afrika utgörs till betydande
del av svenska varor, likaså en del av katastrofhjälpen.

Inom ramen för det ordinarie utvecklingssamarbetet förutses för

UU 1974:3

framtiden fortsatta varubiståndsinsatser i länder som får en betydande
del av sitt bistånd från Sverige i form av importstöd, alltså huvudsakligen
samma länderkrets som hittills. Departementschefen räknar även med
möjligheten att utnyttja svenska varor, bl. a. vete, för en del av de
katastrofinsatser som kommer att företas.

Tidigare planerades svenskt varubistånd med utgångspunkt i varor som
Sverige erbjöd sig tillhandahålla, främst konstgödsel och papper. Numera
ges mottagarlandets regering möjlighet, i enlighet med riksdagens
uttalande (UU 1973:3 rskr 1973:139), att inom en överenskommen
finansiell ram fritt välja svenska varor. Därigenom inriktas varubiståndet
naturligen på sådana områden där det svenska näringslivet besitter
särskild konkurrensförmåga.

Departementschefen förordar att planeringen av varubiståndet för
budgetåret 1974/75 tar sikte på en volym av ca 250 milj. kr. Ett
varubistånd av denna omfattning kan tillgodoses inom de ökade belopp
som ställs till programländernas förfogande. Som tidigare nämnts kan
departementschefen återkomma till frågan om de samlade anslagen för
budgetåret 1974/75. I det sammanhanget får frågan om varubiståndets
del av det samlade anslaget ytterligare övervägas.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1974:279 av herr Gustafsson i Säffle m. fl. (c) vari
hemställes att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning
beträffande möjligheterna att låta vissa typer av konserverade livsmedel,
bl. a. frystorkade produkter, i ökad utsträckning ingå i det statliga
svenska biståndet till u-ländema,

dels motionen 1974:657 av herr Helén m. fl. (fp) i vad avser
hemställan att riksdagen uttalar att varubiståndet skall läggas utanför
mottagarländernas länderramar (punkt 12) samt att riksdagen ger Kungl.
Maj:t till känna vad i motionen i övrigt anförs under avsnittet
Varubistånd (punkt 13),

dels motionen 1974:982 av herr Komstedt (m) vari hemställs att
riksdagen uttalar sig till förmån för att en ökad andel av den svenska
u-hjälpen bör utgå i form av varor och tjänster från svenska företag,

dels motionen 1974:1271 av herr Fälldin m. fl. (c) i vad avser
hemställan att riksdagen uttalar att varubiståndet i största möjliga
utsträckning skall läggas utanför de s. k. länderramarna (punkt 3).

Utskottet

I motionerna 657 och 1271 yrkas att varubistånd helt respektive i
största möjliga utsträckning skall läggas utanför länderramarna.

UU 1974:3

1970 års riksdag (UU 1973:3) framhöll bl. a. att det vid framtida
förändringar av det svenska biståndets utformning borde beaktas att
biståndet skall grundas på mottagarlandets egna prioriteringar och
målsättningar. För att möjliggöra att denna princip kan tillämpas
samtidigt som ett ökat inslag av svenska varuleveranser skulle prägla vårt
bistånd krävs noggranna överväganden om formerna för och det
organisatoriska genomförandet av ett dylikt bistånd. Mottagarna bör fritt
kunna besluta vilka varor de önskar erhålla. Den närmare utformningen av
varubiståndet bör bli föremål för biståndsutredningens prövning, uttalade
riksdagen vidare.

Som framhålls i propositionen ges mottagarlandet numera möjlighet, i
enlighet med riksdagens ovanstående uttalande, att inom en överenskommen
finansiell ram fritt välja svenska varor. Därigenom inriktas
varubiståndet naturligen på sådana områden, där det svenska näringslivet
besitter särskild konkurrensförmåga.

Inom ramen för det ordinarie utvecklingssamarbetet förutses för
framtiden fortsatta varubiståndsinsatser i länder som får en betydande
del av sitt bistånd från Sverige i form av importstöd, alltså huvudsakligen
samma länderkrets som hittills. Departementschefen räknar även med
möjligheten att utnyttja svenska varor, bl. a. vete, för en del av de
katastrofinsatser som kommer att företas.

SIDA är nu i färd med att, efter kontakter med vederbörande
mottagarländer, uppgöra förslag till finansiella ramar för varubiståndet.
Mottagarländerna kommer därefter att få bistånd från SIDA för att
komma i kontakt med leverantörer av de svenska varor som intresserar
dem. Inköpen sker antingen genom kommersiella kanaler eller genom
offentliga inköpsorganisationer. Vid behov får mottagarna hjälp med
inköpens genomförande. Varuleveranserna betalas genom SIDA:s försorg.

För mottagare av denna typ av bistånd är det särskilt viktigt att
biståndet kan planeras långsiktigt. Det är därför ändamålsenligt för båda
parter att varubiståndet planeras tillsammans med andra resursöverföringar
inom en gemensam finansiell ram.

Svenska varor kan, som framhålls i propositionen, även komma att
utnyttjas för katastrofinsatser. Det säger sig självt att varubistånd för
detta ändamål inte kan ges inom ramen för en långsiktig länderplanering.

Utskottet finner att syftet med motionerna 657 och 1271, båda såvitt
nu är i fråga, i huvudsak torde vara tillgodosett.

I motionen 657 förordas vidare att liksom hittills de huvudsakliga
mottagarna av svenskt varubistånd skall vara Bangladesh, Cuba, Demokratiska
republiken Vietnam, Indien och Zambia. Såsom redan framhållits,
framgår det av propositionen att fortsatta varubiståndsinsatser förutses
inom huvudsakligen samma länderkrets som hittills. Utskottet förutsätter
att den indikativa uppdelning på länder som företas av det för
varubistånd beräknade beloppet inte innebär någon definitiv låsning utan
att anslag, som på grund av mottagarländernas egna prioriteringar
eventuellt inte kommer att utnyttjas för varubistånd i vissa länder, kan
utnyttjas av andra mottagare. Motionen 657 torde i denna del därmed få

UU 1974:3

anses besvarad.

I motionen 279 föreslås utredning om att vissa typer av konserverade
livsmedel i ökad utsträckning skall ingå i det svenska biståndet.
Riksdagen avslog ett motsvarande motionsyrkande 1973. Därvid konstaterades
(UU 1973:3) att intet principiellt hinder förelåg mot biståndsinsatser
av detta slag, om ett mottagarland skulle uttrycka önskemål
därom. En särskild utredning av denna fråga ansågs därför inte motiverad.
Motionen 279 avstyrks av samma skäl.

I motionen 982 förordas att en ökad andel av den svenska u-hjälpen
bör utgå i form av varor och tjänster från svenska företag. Utskottet vill
erinra om att det svenska biståndet utgår från mottagarländernas
önskemål och prioriteringar. Det är ett u-landsönskemål att utvecklingskrediter
inte skall bindas till upphandling i det land som finansierar
krediten. För egen del tillämpar Sverige denna princip och arbetar bl. a.
inom OECD:s biståndskommitté (DAC) för att få den allmänt godtagen.

Beträffande gåvobistånd i form av svenska varor hänvisas till ovanstående
redogörelse. I praktiken kommer det svenska näringslivet redan
nu i mycket hög grad att engageras i uppdrag inom biståndets ram. Mot
den bakgrund som här nämnts avstyrks motionen 982.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1974:279,

2. att riksdagen i fråga om varubistånd utanför länderramarna
anser motionerna 1974:657 och 1271, båda såvitt nu är i
fråga, besvarade med vad utskottet anfört,

3. att riksdagen anser motionen 1974:657, såvitt angår vad i
motionen i övrigt anförs under avsnittet varubistånd, besvarad
med vad utskottet anfört,

4. att riksdagen avslår motionen 1974:982.

13. Jordbruksprojektens ekologiska aspekter
Motionen

I motionen 1974:1271 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs bl. a. att
riksdagen uttalar, att stödet till utvecklingen av jordbruket i u-länderna
måste ske under stort ansvarstagande för de ekologiska konsekvenserna
och på så sätt att förgiftning av jorden, urlakning och erosion motverkas
(punkt 5).

Utskottet

Den syn på miljöfrågorna som ingår i den svenska biståndspolitiken
beskrivs i SIDA:s anslagsframställning. SIDA understryker sålunda att
miljöintressen i europeisk eller nordamerikansk bemärkelse måste bevakas
med varsamhet och nyansering i de rådslag med u-länder som ingår i
utvecklingssamarbetet. För de fattiga ländernas regeringar måste en så
snabb förbättring som möjligt av levnadsnivån i materiell mening förbli

UU 1974:3

en primär målsättning. Att till förmån för exempelvis ett naturvårdsintresse
avstå från en på kort sikt möjlig materiell nivåhöjning är inte heller
för välställda länder alltid ett lätt avgörande. Med hänsyn till det nu
anförda har SIDA inriktat sina ansträngningar i miljövårdshänseende på i
huvudsak tre dimensioner:

a) Genom stöd åt utbildning och forskning i miljövårdsfrågor med
deltagande från u-länder eftersträvas vidgad och förbättrad information
till dessa länders beslutande organ om miljöaspekter på alternativa
utvecklingsåtgärder. Det framstår som betydelsefullt att utvecklingsplanering
inte skall ske i frånvaro av kunskap om effekterna på miljön av
olika åtgärder.

I vad gäller specifika utvecklingsprojekt, vari svensk medverkan
önskas, försöker SIDA i förekommande fall initiera behövliga förundersökningar
av exempelvis ekologisk art eller avseende arbetsmiljön, innan
definitiva beslut fattas om projektets genomförande och om svenskt stöd.

b) Stöd åt forskning och utbildning samt åt miljövårdsinriktade
förundersökningar av projekt åsyftar också att i Sverige bredda kunskapsbasen
då det gäller tropiska miljöfrågor, i första hand ekologiska
förhållanden i de länder, med vilka Sverige särskilt samarbetar. Härigenom
väntas SIDA bli bättre i stånd att stödja sig på inhemsk expertis för
planering av biståndet på kort och lång sikt.

c) SIDA tillstyrker inte medverkan i utvecklingsprogram eller projekt
som beräknas få uppenbart miljöskadliga effekter. I anslagsframställningen
hänvisas bl. a. till att SIDA sedan ett år samverkar med
Naturvetenskapliga forskningsrådet i det nybildade Sekretariatet för
internationell ekologi, vilket fungerar som konsult åt de båda stiftarna
och som initiativtagare till utbildnings- och forskningsinsatser. För
närvarande övervägs inom sekretariatet en studie rörande afrikanska
gräsmarker.

Styrelsen anser vidare att Sverige bör ta initiativ i olika sammanhang
till brett upplagda aktioner i syfte att på sikt motverka markförstöringen.
Intim samverkan synes påkallad med isynnerhet FN:s miljövårdssekretariat,
med livsmedels- och jordbruksorganisationen FAO samt med
närmast berörda u-länders regeringar.

Sverige bör vidare vara berett att för miljövårdsinsatser liksom för
exempelvis befolknings-, sysselsättnings- eller arbetsmiljöfrågor ställa
personal och pengar till förfogande inom ramen för biståndet.

Avslutningsvis framhålls i anslagsframställningen att det genom
dylika aktioner finns utsikter att samla länder på olika välståndsnivåer
kring en miljövårdsfråga som torde uppfattas som en gemensam
angelägenhet av största vikt. Ett stort upplagt markskyddsarbete innebär
för övrigt sysselsättningsmöjligheter för outbildad undersysselsatt landsbygdsbefolkning
i u-länderna. Styrelsen avser återkomma med förslag i
dessa hänseenden.

UU 1974:3

Riksdagens revisorer har för yttrande till bl. a. SIDA överlämnat en
granskningspromemoria angående resultatvärdering i den svenska biståndsverksamheten
(nr 10, daterad den 30 november 1973), i vilken
bl. a. de svenska biståndsinsatsernas ekologiska effekter granskats. I
promemorian, som ännu ej slutbehandlats, anförs på denna punkt bl. a.
följande:

I enlighet med statsmakternas intentioner räknar SIDA till målen för
biståndsinsatserna även miljövården. Vid arbetet med att åstadkomma
ekonomiska och sociala förbättringar skall sålunda, jämte annat, de
ekologiska effekterna beaktas. Flera av de biståndsinsatser som företas i
utvecklingsländerna, särskilt de som avser jordbruk, skogsbruk, boskapsskötsel
och vattenförsörjning, är av sådan karaktär att de kan medföra
ekologiska effekter. Det kan därför sättas i fråga om inte det totala
utbytet av åtgärder i välståndsskapande syfte i vissa fall kan bli negativt.
Erfarenheterna av revisorernas besök i två av dessa länder har gett det
intrycket, att dessa frågor ännu är långt ifrån lösta och att även de
svenska biståndsinsatserna är förenade med osäkerhetsmoment av angiven
karaktär. Det är synnerligen angeläget att dessa problem studeras i
samband med biståndsarbetet. De måste därför noggrant uppmärksammas
vid resultatvärderingen.

SIDA har i sitt yttrande över granskningspromemorian bl. a. framhållit
att någon principiell skillnad mellan vad som anförts i promemorian och
styrelsens syn på principer för och metoder för genomförande av
resultatvärderingsverksamheten inom utvecklingssamarbetet inte torde
föreligga. Av yttrandet framgår att de praktiska svårigheter som föreligger
bl. a. sammanhänger med länderplaneringens metodik och med personalläget
inom SIDA. Sistnämnda fråga behandlas under avsnitt 15 här
nedan.

Utskottet instämmer i motionärernas bedömning att stödet till
utvecklingen av jordbruket i u-länderna måste ske under stort ansvarstagande
för de ekologiska konsekvenserna och på så sätt att förgiftning av
jorden, urlakning och erosion motverkas. Av ovanstående redogörelse
framgår att problemet i hög grad uppmärksammas av biståndsmyndigheten.

Utskottet förutsätter att biståndsmyndigheten även framdeles ägnar
de ekologiska frågorna stor uppmärksamhet och ges praktiska möjligheter
att ytterligare förbättra sina insatser härvidlag.

Motionen 1271, såvitt nu är i fråga, torde därmed få anses besvarad.

Utskottet hemställer

att riksdagen anser motionen 1974:1271, såvitt nu är i fråga,
besvarad med vad utskottet anfört.

14. Bidrag till enskilda organisationers hjälpverksamhet

Propositionen (s. 58)

Under budgetåret 1972/73 lämnades ca 13 milj. kr. i bidrag till
svenska enskilda organisationers utvecklingsfrämjande verksamhet. Däri

UU 1974:3

inräknas inte de bidrag på ca 14 milj. kr. som under budgetåret 1972/73
lämnats till enskilda organisationer för katastrofinsatser i Indokina och
på den indiska subkontinenten, för stöd till offren för rasförtryck och
kolonialism i södra Afrika samt för informationsverksamhet i Sverige.

Under budgetåret 1973/74 beräknas bidrag om drygt 16 milj. kr. utgå
till de enskilda organisationernas utvecklingsfrämjande verksamhet.
Denna verksamhet utgör ofta ett värdefullt stöd till det utvecklingsarbete
som bedrivs av u-ländernas egna enskilda organisationer och bidrar därtill
till ett förstärkt engagemang i Sverige för u-länderna. Bidrag utgår främst
för verksamhet i länder med vilka Sverige redan har ett omfattande
statligt utvecklingssamarbete och avser i första hand insatser inom
områdena hälsovård, utbildning, byutveckling, kooperation och facklig
verksamhet. Stöd har emellertid lämnats även till verksamhet utanför de
s. k. programländernas krets och detta bör kunna ske även i framtiden.

Vid prövning av bidrag till enskilda organisationers verksamhet synes
det angeläget att försäkra sig om att projekten är väl förankrade i
mottagarlandets allmänna utvecklingssträvanden. En princip som normalt
bör gälla är att de statliga bidragen skall stödja verksamhet till vilken de
enskilda organisationerna själva ger betydande bidrag. För budgetåret
1974/75 beräknas 25 milj. kr. för ändamålet, vilket innebär en
uppräkning med mer än 50%.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1974:278 av herr Bohman m. fl. (m) i vad avser
hemställan att riksdagen hos Kungl. Majit hemställer att inom ramen för
beviljade anslag ett belopp om 35 mkr skall utgå till missionens och andra
humanitära organisationers biståndsverksamhet (punkt 11),

dels motionen 1974:657 av herr Helén m. fl. (fp) i vad avser
hemställan att riksdagen uttalar att stödet till de frivilliga organisationernas
u-landsverksamhet skall öka till i motionen angiven nivå (punkt
16).

Utskottet

I motionerna 278 och 657 förordas att 35 milj. kr. — dvs. samma
belopp som föreslås i SIDA:s petita — avsätts för bidrag till enskilda
svenska organisationers biståndsverksamhet.

I propositionen beräknas 25 milj. kr. för ändamålet, vilket innebär en
uppräkning med 50 % i förhållande till innevarande budgetår.

I propositionen uttrycks en positiv syn på de enskilda organisationernas
utvecklingsfrämjande verksamhet. Denna utgör ofta ett värdefullt
stöd till det utvecklingsarbete som bedrivs av u-ländernas enskilda
organisationer och bidrar därtill till ett förstärkt engagemang i Sverige för
u-länderna. Vidare redogörs i propositionen (jfr sammandraget här ovan)

UU 1974:3

för de kriterier som gäller i fråga om bidrag till vederbörande organisationer.

Vid föredragning inför utskottet har framgått att de enskilda
organisationerna i rätt stor omfattning fördelar bistånd i katastrofsituationer
liksom stöd till offer för rasdiskrimination och kolonialt förtryck.
De statliga bidrag som organisationerna faktiskt kommer att åtnjuta över
olika anslagsposter under budgetåret 1974/75 kan därför komma att
uppgå till en högre summa än det belopp av 25 milj. kr. som
propositionen anger. Under innevarande budgetår beräknas ett bistånd
om sammanlagt ungefär 40 milj. kr. ha förmedlats genom enskilda
organisationer, varvid deras medverkan i katastrofbiståndet m. m. inräknats.

Utskottet har erfarit att den nedskärning av beräknade bidrag som
gjorts i propositionen i förhållande till SIDA:s petita inte är att betrakta
som en begränsning av möjligheterna att bifalla framställningar från dessa
organisationer, i den mån framställningarna motsvarar bidragskriterierna.
Olikheterna förklaras i stället av skilda uppfattningar om den summa som
bidragsframställningar av detta slag — bortsett från bidrag av katastrofmedel
— kan komma att belöpa sig till.

Utskottet förutsätter att bidrag till enskilda organisationer kommer
att beviljas i den omfattning som anges i motionerna, under förutsättning
att framställningar härom inkommer som motsvarar bidragskriterierna.
Även om den summa som anges i propositionen inte är att uppfatta som
en begränsning, förefaller det rimligt att, med tanke på de bedömningar
som framkommit vid föredragningar inför utskottet, höja beräkningen av
medelsbehovet till 30 milj. kr. för budgetåret 1974/75 inom ramen för
beviljade anslag.

Utskottet återkommer i samband med medelsanvisningen under
punkten 18 (Bilateralt utvecklingssamarbete) till hemställan angående
motionerna 1974:278 och 657, båda såvitt nu är i fråga.

15. SIDA:s organisation och funktioner
Propositionen (s. 42—43, 63-66)

Huvuddelen av Sveriges direkta bistånd till enskilda mottagarländer
lämnas inom ramen för långsiktiga samarbetsprogram. Programmeringen
syftar till att låta mottagarlandets regering ange hur de resurser som
Sverige ställer till förfogande bör nyttiggöras för att stödja landets egna
utvecklingsansträngningar.

På svensk sida möjliggör länderprogrammeringen en mer rationell
beslutsordning och ger ett effektivt instrument för biståndsgivningen till
ett enskilt land. Till SIDA har delegerats att komma överens med
mottagarlandets myndigheter om utformningen av det stöd till enskilda
verksamheter som upptas i samarbetsprogrammen. Tidigare krävdes
Kungl. Maj ris beslut i ärenden av detta slag.

UU 1974:3

SIDA är central förvaltningsmyndighet för det direkta utvecklingssamarbete
som Sverige bedriver med utvecklingsländer. I den omfattning
Kungl. Majit föreskriver samarbetar styrelsen dessutom med mellanstatliga
organisationer. SIDA leds av en styrelse. Chef för den löpande
verksamheten är en generaldirektör. I enlighet med den nya instruktion
för verket, som trädde i kraft den 1 september 1973, bedrivs verksamheten
inom tio byråer: länderbyrån, industribyrån, lantbruksbyrån,
undervisningsbyrån, befolkningsbyrån med sektionen för hälso- och
näringsfrågor, utredningsbyrån, ekonomibyrån, rekryterings- och utbildningsbyrån,
personaladministrativa byrån samt informationsbyrån.

I propositionen redovisas SIDA:s framställning om 27 nya tjänster för
budgetåret 1974/75, fördelade på flertalet enheter och byråer inom
verket. SIDA föreslår vidare bl. a. en ny tjänst som överdirektör samt en
tjänst som chefsjurist. I övrigt ligger tyngdpunkten i SIDA:s personaläskande
vid tjänster som har samband med ökat varu- och katastrofbistånd,
behovet att förstärka kapaciteten att lämna industribistånd och
andra förskjutningar i sektorinriktningen samt med ett ökat informationsutbud.

Departementschefen erinrar om att under de senaste åren en rad
förändringar genomförts av det bilaterala biståndets administration.

Införandet av fasta rutiner för länderprogrammeringen ligger nära i
tiden. Under innevarande budgetår har det blivit möjligt att dra nytta av
de möjligheter till rationalisering av biståndsadministrationen som det
nya systemet erbjuder. Det bättre underlaget för biståndsplaneringen,
som länderprogrammeringen ger, kan utnyttjas för att införa förenklade
och mindre personalkrävande planeringsrutiner och metoder för resursöverföring
och kontroll. Arbetet med detta pågår inom SIDA och
departementschefen vill understryka betydelsen av att mottagarlandets
egna organ i växande utsträckning får ta på sig ansvar för genomförande,
kontroll och uppföljning av biståndsfinansierad verksamhet. Härigenom
möjliggörs personalbesparingar inom verket samtidigt som ett mål för att
införa länderprogrammering genom samarbetsprogram uppnås.

Samtidigt som möjligheter finns till betydande rationaliseringsvinster
medför förändringarna av det bilaterala utvecklingssamarbetets inriktning
på länder och biståndsformer, resursinnehåll och administration, åtminstone
under en övergångsperiod, ökade krav på delar av SIDA:s
administration.

Departementschefen har beräknat medel för sex nya tjänster. Denna
ökning av SIDA:s personal medger en förstärkning av inköpsverksamheten,
industribyrån, sektionen för hälso- och näringsfrågor samt
tillgodoser behov av ytterligare biträdespersonal.

Under sommaren 1973 genomfördes SIDA:s flyttning till nya lokaler i
kvarteret Provisorn. Därmed bortfaller de engångsutgifter som de senaste
åren belastat SIDA:s myndighetsanslag. För utgifter i övrigt beräknar
departementschefen en ökning av medelsanvisningen med 495 000 kr.
Inom denna ram ryms, förutom ökade omkostnader till följd av löne- och

UU 1974:3

prishöjningar, bl. a. förhyrning av motionslokaler för SIDA:s personal.
Viss höjning av posterna för reseersättningar och utbildning av hemmapersonalen
finner departementschefen också motiverad.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1974:657 av herr Helén m. fl. (fp), i vad avser
hemställan att riksdagen beslutar att ge SIDA beredningsansvaret för
Sveriges medverkan i de internationella biståndsprogrammen (punkt 4)
samt att riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförs
under avsnittet Biståndsförvaltningen (punkt 23),

dels motionen 1974:1271 av herr Fälldin m. fl. (c) i vad avser
hemställan att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att SIDA ges beredningsansvaret
för Sveriges medverkan i de internationella biståndsprogrammen
(punkt 1).

Utskottet

Frågan om beredningsansvaret för Sveriges medverkan i de internationella
biståndsprogrammen tas upp i motionerna 657 och 1271.

Enligt grundlagen ingås överenskommelser med annan stat eller med
mellanfolklig organisation av regeringen. Detsamma gäller åtagande av
internationell förpliktelse för riket i annan form än överenskommelse.
Förvaltningsmyndighet har inte denna kompetens utan särskilt bemyndigande
från regeringen.

Enligt vad som framgått vid utskottsbehandlingen är motionernas
syfte att understryka vikten av att SIDA skall bidra till beredningen av
ärenden rörande Sveriges medverkan i de internationella biståndsprogrammen.

Härvidlag vill utskottet erinra om följande uttalande av 1970 års
riksdag (SU 1970:85):

Utskottet förutsätter vidare att den sakkunskap som finns företrädd
inom SIDA också fortsättningsvis utnyttjas i det multilaterala utvecklingssamarbetet,
däribland även vad gäller de svenska förberedelserna för
och deltagandet i möten inom de mellanstatliga organisationerna. En
fortsatt nära kontakt med och god inblick i de internationella organens
planering och löpande verksamhet är av största betydelse även för SIDA
och för utformningen av Sveriges bilaterala utvecklingssamarbete som i
allt större utsträckning anknyts och samordnas med de internationella
biståndsprogrammen.

Utskottet vill understryka vikten av att nära kontakter upprätthålls
mellan departement och myndigheter rörande handläggningen av ärenden
avseende det multilaterala samarbetet. I statsverkspropositionen anförs
härvidlag följande:

UU 1974:3

Utskottet finner i detta sammanhang att man bör fästa lika mycket
vikt vid det samråd mellan berörda departement och myndigheter som är
ett nödvändigt led i utarbetandet av en hållfast svensk biståndspolitik
som vid samordningen av de svenska ställningstagandena i olika organ.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att ett konsultativt statsråd
numera har biståndsfrågorna som sin särskilda arbetsuppgift. Därigenom
bör bl. a. samrådet rörande biståndspolitikens uppläggning kunna underlättas.

Vad åter angår samordningen — dvs. uppnåendet av enhetliga svenska
ställningstaganden i olika internationella organ — så är även detta beroende
av ett utbyte av informationer och synpunkter mellan de departement
och myndigheter som deltar i vederbörande organs arbete. Det följer av
grundlagen att ansvaret för samordningen av utrikespolitiken, varav
biståndspolitiken är en del, vilar på utrikesdepartementet. Utrikesledningen
skall hållas informerad om alla kontakter av utrikespolitisk
betydelse som svenska myndigheter upprätthåller med utländska eller
internationella organ.

I anslutning till det som nu sagts välkomnar utskottet att SIDA i sin
årliga anslagsframställning inkommer med synpunkter på Sveriges medverkan
i de internationella biståndsprogrammen. Utskottet menar att en
sådan ordning ger riksdagen bättre underlag vid bedömningen av dessa
program och att möjligheterna i övrigt till en öppen och realistisk debatt
om verksamheten härigenom vidgas.

Motionerna 657 och 1271, båda såvitt nu är i fråga, torde få anses
besvarade med vad utskottet anfört.

Motionen 657 tar även upp frågan om SIDA:s personalbehov.
Motionärerna framhåller att den ökande anslagsvolymen ställer ökade
krav på biståndsförvaltningens kapacitet och finner att SIDA:s äskanden
rörande nya tjänster bör bifallas.

I SIDA:s petita har anmälts behov av 27 nya tjänster för budgetåret
1974/75. Dessa fördelar sig på flertalet enheter och byråer inom verket.

För att generaldirektören skall få möjlighet att ägna sig åt särskilt
prioriterade verkschefsuppgifter och med hänsyn till att arbetet i SIDA
medför stor bortovaro från Stockholm föreslås att en ny tjänst som
överdirektör på SIDA inrättas. Vidare föreslås en tjänst som chefsjurist. I
övrigt ligger tyngdpunkten i SIDA:s personaläskanden vid tjänster som
har samband med ökat varu- och katastrofbistånd, behovet att förstärka
kapaciteten att lämna industribistånd och andra förskjutningar i sektorinriktningen
samt ett ökat informationsutbud.

UU 1974:3

I statsverkspropositionen beräknas medel för sex nya tjänster. Denna
ökning av SIDA:s personal medger en förstärkning av inköpsverksamheten,
industri by rån, sektionen för hälso- och näringsfrågor samt
tillgodoser behov av ytterligare biträdespersonal, framhålls i propositionen.

Motiveringen till den nedskärning som sålunda gjorts i SIDA:s
äskanden framgår av följande uttalande i propositionen:

Under de senaste åren har en rad förändringar genomförts av det
bilaterala biståndets administration. Införandet av fasta rutiner för
länderprogrammeringen ligger nära i tiden. Under innevarande budgetår
har det blivit möjligt att dra nytta av de möjligheter till rationalisering av
biståndsadministrationen som det nya systemet erbjuder. Det bättre
underlaget för biståndsplaneringen, som länderprogrammeringen ger, kan
utnyttjas för att införa förenklade och mindre personalkrävande planeringsrutiner
och metoder för resursöverföring och kontroll. Arbetet med
detta pågår inom SIDA och jag vill understryka betydelsen av att
mottagarlandets egna organ i växande utsträckning får ta på sig ansvar för
genomförande, kontroll och uppföljning av biståndsfinansierad verksamhet.
Härigenom möjliggörs personalbesparingar inom verket samtidigt
som ett mål för att införa länd erprogrammering genom samarbetsprogram
uppnås.

Utskottet vill erinra om att riksdagens revisorer för yttrande till bl. a.
SIDA överlämnat en granskningspromemoria angående resultatvärdering i
den svenska biståndsverksamheten. 1 promemorian konstateras bl. a. att
brister vidlåder det praktiska genomförandet av det system för resultatvärdering
som tillämpas av SIDA.

I sitt yttrande över granskningsprom em orian har SIDA bl. a. framhållit
att överväganden av regeringen av utrikespolitisk natur, sekretessbestämmelser
och liknande omständigheter kan medföra att Sverige eller
den svenska allmänheten inte kan få full insyn i all av ett mottagarland
med svenskt stöd bedriven verksamhet. Styrelsen finner att någon
principiell skillnad mellan vad som anförs i promemorian och styrelsens
syn på principer för och metoder för genomförande av resultatvärderingsverksamheten
inom utvecklingssamarbetet inte torde föreligga.

Styrelsen framhåller att det emellertid krävs resurser från SIDA i form
av personal för genomförande av resultatvärderingsverksamheten. I detta
sammanhang framhåller styrelsen att den föreslagna förstärkningen av
SIDA:s personalresurser är otillräcklig och hänvisar till statsverkspropositionens
uttalande om att mottagarlandet i växande utsträckning får ta på
sig ansvaret för genomförande, kontroll och uppföljning av biståndsfinansierad
verksamhet. Styrelsen anser att den under sådana förhållanden
endast har små praktiska möjligheter att ytterligare öka ambitionsnivån
eller kvalitén i vad gäller genomförandet av resultatvärderingsverksamheten
inom utvecklingssamarbetet.

UU 1974:3

Utskottet noterar i detta sammanhang att riksdagens revisorer inlett
en särskild undersökning rörande personalkostnader i den svenska
biståndsverksamheten.

Det bör vidare erinras om att det ingår i den biståndspolitiska
utredningens uppgifter att göra en översyn av de administrativa formerna
för de svenska biståndsmyndigheternas arbete och avge förslag till
eventuella ändringar.

De pågående utredningarna torde få till resultat att ett bättre underlag
framdeles kommer att finnas för beslut som berör biståndsmyndigheternas
administration. Emellertid pågår redan nu en mycket betydande
ökning av biståndets volym som kan motivera en förstärkning av SIDA:s
administration, även om det ingalunda föreligger en självklar proportionalitet
mellan biståndsanslagens ökning och behovet av personalförstärkningar.

Vid föredragning inför utskottet har framgått att många mottagarländer
i samband med överföringen till dem av svenska resurser begär och
behöver tjänster som ställer ökade krav på SlDA:s förvaltning. Detta
förhållande bör beaktas vid bedömningen av verkets personalbehov,
särskilt som det är en av grundreglerna för våra utvecklingsinsatser att de
skall utgå från mottagarländernas önskemål och prioriteringar.

Av de skäl som nämnts i det föregående bör Kungl. Maj:t överväga att,
så snart en ökning av biståndsanslagen är aktuell, framlägga en beräkning
av medel för nya tjänster inom SIDA, som tar hänsyn till de synpunkter
som utskottet här anfört.

Syftet med motionen 657, såvitt nu är i fråga, torde vara tillgodosett.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen anser motionerna 1974:657 och 1271, ivad de
avser beredningsansvaret för Sveriges medverkan i de internationella
biståndsprogrammen, besvarade med vad utskottet
anfört,

2. att riksdagen anser motionen 1974:657, i vad avser biståndsförvaltningens
kapacitet, besvarad med vad utskottet anfört,

3. att riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört
om beredningsprocessen avseende Sveriges deltagande i multilateralt
samarbete och behovet av nya tjänster inom SIDA.

16. Information i Sverige om u-landsproblemen
Propositionen (s. 60—63)

Departementschefen anför bl. a. följande:

I förra årets statsverksproposition framhölls att informationsverksamhetens
utbyggnad i första hand borde ske genom att löntagarorganisationer,
studieförbund och andra folkrörelser gavs ökade bidrag för att
självständigt informera om u-landsförhållanden, utvecklingsproblem och
bistånd. Jag anser att denna grundprincip för informationsverksamheten
fortfarande är riktig och beräknar därför en kraftig ökning av bidragen
till enskilda organisationers egen informationsverksamhet. En ökning av

UU 1974:3

dessa bidrag med 2 milj. kr. till 6 milj. kr. under budgetåret 1974/75 bör
ge berörda organisationer väsentligt ökade möjligheter att nå egna
medlemmar och andra målgrupper med självständig information om
u-landsfrågor.

SIDA:s egen produktion av informationsmaterial har nu nått en
betydande omfattning. Redan under innevarande budgetår disponerar
SIDA för sin informationsverksamhet ungefär lika mycket som hela
Världsbanksgruppen och långt mer än UNDP. Även inom i stort
oförändrade anslag ges kontinuerligt utrymme för en betydande nyproduktion
av material. Eftersom avsikten är att bidragsmottagande folkrörelseorganisationer
i stor utsträckning skall producera och sprida egen
information minskas kraven på SIDA när de direkta bidragen till
folkrörelserna ökar. Mot denna bakgrund anser jag att ökningen av
medelsanvisningen för SIDA:s informationsverksamhet kan begränsas.
Utrymme bör emellertid beredas för det tidigare nämnda informationsprojektet
om Tanzania i samarbete med en rad andra institutioner. Jag
föreslår att medlen för SIDA:s egen informationsverksamhet ökas med
750 000 kr. till 4,75 milj. kr.

Under hösten 1973 inrättades en särskild beredning för informationsfrågor.
I informationsberedningen ingår representanter för Arbetarnas
bildningsförbund (ABF), Landsorganisationen (LO), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Folkbildningsförbundet, Svenska missionsrådet,
Sveriges Ungdomsorganisationers landsråd (SUL), SIDA och utrikesdepartementet.
En av huvudfrågorna för beredningen blir att diskutera
den framtida arbetsfördelningen mellan folkrörelserna och SIDA.
Härutöver kommer beredningen att medverka vid fördelningen av bidrag
till folkrörelseorganisationernas informationsverksamheter. Kostnaderna
för beredningen förutsätts täckas av de medel som anvisas för SIDA:s
informationsverksamhet.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1974:401 av herr Werner i Malmö m. fl. (m), vari
hemställs att riksdagen anhåller att Kungl. Maj:t genom beredningen för
u-landsinformation låter överse principerna för fördelningen av anslagen
till organisationernas informationsverksamhet,

dels motionen 1974:657 av herr Helén m. fl. (fp) i vad avser
hemställan att riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförs
om SIDA:s informationsverksamhet (punkt 17).

Utskottet

Det ingår i den biståndspolitiska utredningens uppgifter att precisera
de allmänna målen för den statligt finansierade u-landsinformationen. I
utredningens direktiv sägs bl. a. följande:

UU 1974:3

Huvudmålet för denna information skall som hittills vara att sprida
kunskap i Sverige om underutvecklingens orsaker samt om u-ländernas
sociala och ekonomiska situation. Kunskaper om dessa förhållanden är en
förutsättning för en folklig förankring av det svenska biståndet till
u-länderna och över huvud taget för Sveriges solidaritet med tredje
världens folk.

Informationsverksamheten skall liksom hittills också omfatta den
svenska och multilaterala biståndsverksamheten. Utredningens utgångspunkter
för granskningen av denna del av informationen bör vara det
faktum att de avgörande utvecklingsinsatserna görs och måste göras av
u-länderna själva.

Det är särskilt angeläget att utredningen undersöker möjligheterna att
engagera de många männsikor som informationen hittills inte kunnat nå.
Det framstår som självklart att stödet till folkrörelsernas verksamhet härvid
bör tilldelas en avgörande betydelse. Effektiva resultat torde
förutsätta en betydande grad av självständighet hos folkrörelserna när det
gäller upplysningsverksamhetens utformning. Utredningen bör även
undersöka skolans roll i u-landsinformationen.

Utredningen bör i detta sammanhang överväga informationsverksamhetens
organisatoriska former.

Av den redogörelse som här lämnats framgår att syftet med motionen
401 är tillgodosett.

I motionen 657 påtalas den av regeringen föreslagna nedskärningen av
SIDA:s anslagsäskande, vilken innebär att de enskilda organisationerna
kommer att få 800 000 kr. mindre till förfogande än vad SIDA förutsatt.
Motionärerna menar vidare att propositionens förslag inte ger kompensation
för prisstegringar inom SIDA:s egen informationsverksamhet, långt
mindre till någon utvidgning av verksamheten.

I propositionen framhålls bl. a. att en ökning av bidragen till enskilda
organisationers egen informationsverksamhet med 2 milj. kr. till 6 milj.
kr. under budgetåret 1974/75 bör ge berörda organisationer väsentligt
ökade möjligheter att nå egna medlemmar och andra målgrupper med
självständig information om u-landsfrågor. Vidare framhålls i propositionen
att SIDA:s egen produktion av informationsmaterial nu har nått
en betydande omfattning och att SIDA redan under innevarande
budgetår för sin informationsverksamhet disponerar ungefär lika mycket
som hela Världsbanksgruppen och långt mer än UNDP. Även inom i stort
sett oförändrade anslag ges kontinuerligt utrymme för en betydande
nyproduktion av material.

Mot bakgrunden av det som här anförts avstyrker utskottet motionen
657, såvitt nu är i fråga.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen anser motionen 1974:401 besvarad med vad
utskottet anfört,

2. att riksdagen avslår motionen 1974:657, såvitt avser SIDA:s
informationsverksamhet.

UU 1974:3

Medelsanvisning m. m.

17. Bidrag till internationella biståndsprogram
Propositionen (s. 24—41)

Kungl. Maj:t har (punkten Cl) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de i propositionen angivna riktlinjerna för multilateralt
utvecklingssamarbete,

2. godkänna den gjorda utfästelsen om bidrag till FN:s utvecklingsprogram
(UNDP) för budgetåret 1975/76 i enlighet med vad som
förordas i propositionen,

3. medge att Kungl. Maj:t gör utfästelser om bidrag till FN:s
utvecklingsprogram (UNDP), FN:s barnfond (UNICEF), Internationella
utvecklingsfonden (IDA), Internationella livsmedelsprogrammet (WFP),
FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) och FN:s befolkningsfond (UNFPA)
för budgetåren 1975/76 och 1976/77 samt inom ramen för 1971 års
konvention om livsmedelshjälp (FAC) för budgetåret 1975/76 i enlighet
med vad som förordats i propositionen,

4. medge att Kungl. Majit, om så bedömes lämpligt, i enlighet med
vad som angivits i propositionen, utbetalar det första svenska bidraget till
IDA under den fjärde påfyllnaden vid förutsedd tidpunkt, även om
överenskommelsen härom då inte skulle ha trätt i kraft,

5. till Bidrag till Internationella biståndsprogram för budgetåret
1974/75 anvisa ett reservationsanslag av 750 000 000 kr.

På ifrågavarande anslag redovisas bl. a. följande (jfr referat under
punkten 4 ovan).

FN:s utvecklingsprogram (UNDP)

Vid UNDP:s bidragskonferens hösten 1973 tillkännagav regeringen
med förbehåll för riksdagens godkännande sin avsikt att höja det svenska
bidraget för verksamhetsåret 1974 (budgetåret 1974/75) tillsammanlagt
175 milj. kr. Till följd av att Sverige nu övergått till bidragsutfästelser i
svenska kronor på grund av växelkursändringar under år 1973 uppgår
höjningen till ca 37 %. Bidraget har delats upp i ett ordinarie bidrag på
160 milj. kr. och ett bidrag på 15 milj. kr. till UNDP:s program för de
minst utvecklade länderna. Med samma förbehåll gjordes en utfästelse för
verksamhetsåret 1975 (budgetåret 1975/76) omfattande dels ett ordinarie
bidrag till UNDP på 180 milj. kr., dels ett bidrag på 15 milj. kr. till de
minst utvecklade u-länderna. Höjningen i förhållande till riksdagens
tidigare lämnade bemyndigande (UU 1973:3, rskr 139) får ses mot
bakgrund av en appell från UNDP:s styrelse och FN:s generalförsamling
om ökade bidrag för att fullfölja UNDP:s förutsedda verksamhetsprogram
för 1972-1976.

I propositionen begärs riksdagens godkännande av de gjorda utfästelserna
för åren 1974 och 1975 (budgetåren 1974/75 och 1975/76) samt
riksdagens bemyndigande att om den fortsatta utvecklingen motiverar

5 Riksdagen 1974. 9 sami. Nr 3

UU 1974:3

detta göra en bidragsutfästelse för år 1976 (budgetåret 1976/77),
omfattande jämväl extra bidrag bl. a. till de minst utvecklade u-länderna,
på sammanlagt 215 milj. kr.

FN:s barnfond (UNICEF)

I enlighet med riksdagens beslut har utfästelser gjorts om svenska
bidrag under verksamhetsåren 1974 och 1975 (budgetåren 1974/75 och
1975/76) på 50 milj. kr. för vartdera året. Med hänsyn till önskemålet att
den särskilda bidragskonferensen uppnår det av FN fastställda målet, dvs.
100 milj. dollar år 1975, och till det starka stöd som UNICEF:s
verksamhet åtnjuter bland u-länderna föreslår departementschefen att
Kungl. Maj:t begär riksdagens bemyndigande att höja utfästelsen för
budgetåret 1975/76 till 55 milj. kr.

I propositionen begärs vidare riksdagens bemyndigande att ge
utfästelse för verksamhetsåret 1976 (budgetåret 1976/77) om ett bidrag
på 55 milj. kr.

Internationella utvecklingsfonden (IDA)

Som redovisades i förra årets statsverksproposition är budgetåret
1973/74 det sista bidragsår som täcks av nu gällande överenskommelse om
bidrag till IDA. Sedan december 1972 har förhandlingar ägt rum om en
ny påfyllnad av IDA:s resurser. Dessa förhandlingar resulterade hösten
1973 i en principöverenskommelse enligt vilken de deltagande regeringarna
åtog sig att föreslå sina lagstiftande församlingar nya bidrag till IDA
under åren 1974/75—1976/77 på totalt 4 500 milj. dollar jämfört med ca
2 900 milj. dollar i motsvarande växelkurs under den tredje påfyllnadsperioden.
Enligt överenskommelsen skall de sammanlagda bidragen under
påfyllnadsperioden fördelas på följande sätt:

Land	Dollar	Land	Dollar
Australien	90 000 000	Kuwait	27 000 000
Belgien	76 500 000	Luxemburg	2 250 000
Canada	274 500 000	Nederländerna	132 750 000
Danmark	54 000 000	Norge	49 500 000
Finland	25 200 000	Nya Zeeland	11 745 000
Frankrike	253 545 000	Schweiz	66 179 147
Förenta Staterna	1 500 000 000	Spanien	13 333 000
Irland	7 500 000	Storbritannien	499 500 000
Island	1 350 000	Sverige	180 000 000
Israel	1 000 000	Sydafrika	9 000 000
Italien	181 350 000	Västtyskland	514 500 000
Japan	495 000 000	Österrike	30 600 000
Jugoslavien	5 000 000

Enligt de tidigare överenskommelserna uttrycktes bidragsutfästelserna
till IDA i US-dollarns guldparitet den 1 januari 1960. Detta innebar att
de bidragsgivande länderna garanterade bidragens värdebeständighet vid
växelkursförändringar så länge bidragen kvarstod i det bidragsgivande

UU 1974:3

landets valuta. Denna regel skall inte gälla den nya påfyllnaden. Bidragen
beräknas i stället efter den växelkurs som gällde den 27 september 1973.
För svensk del uppgår i enlighet härmed bidragen under vart och ett av
budgetåren 1974/75-1976/77 till 252 102 000 kr.

Skyldighet att garantera värdebeständigheten av bidrag lämnade under
tidigare påfyllnader föreligger alltjämt. För fullgörande av kursgarantibetalningar
avseende dessa bidrag, förorsakade av att den svenska kronans
fastställda guldvärde sjunkit, beräknas 22 650 000 kr. erfordras under
budgetåret 1974/75. Det sammanlagda medelsbehovet för IDA under
budgetåret 1974/75 skulle därigenom komma att uppgå till 274 752 000
kr.

Överenskommelsen om den fjärde påfyllnaden av IDA:s resurser träder
i kraft först när den godkänts av minst 12 Part I-länder vilkas bidrag
uppgår till minst 3 500 milj. dollar dvs. drygt 3/4 av bidragsvolymen.
Förseningar i ikraftträdandet av påfyllnadsöverenskommelserna har ägt
rum vid de senaste två påfyllnaderna på grund av dröjsmål med den
amerikanska kongressens godkännande. Denna gång synes risken för
sådant dröjsmål särskilt stor vilket framhållits av IDA:s president. Ett
flertal u-länder har påtalat de negativa verkningar som ett utlåningsstopp
från IDA skulle medföra. Med hänsyn härtill förordar departementschefen
att Kungl. Maj:t begär riksdagens bemyndigande att, om så
bedöms lämpligt med hänsyn bl. a. till andra bidragsgivares inställning
och till IDA:s olika åtaganden, utbetala det första svenska bidraget under
den fjärde påfyllnaden vid förutsedd tidpunkt även om överenskommelsen
då inte skulle ha trätt i kraft.

Regionala utvecklingsbanker

Afrikanska utvecklingsbanken (ADB). Det medelsbehov för budgetåret
1974/75 som kan uppkomma för svenska insatser i samband med
Afrikanska utvecklingsbanken kan belasta anslagsposten Övriga multilaterala
bidrag.

Afrikanska utvecklingsfonden (ADF). Det svenska åtagandet till
fonden uppgår till ca 25 milj. kr. att inbetalas över tre år. En första
svensk inbetalning på 15,2 milj. kr. har redan gjorts. De återstående två
inbetalningarna uppgår därmed till ca 5 milj. kr. vardera. I 1973 års
statsverksproposition anslogs medel för den andra utbetalningen till
fonden. För budgetåret 1974/75 har således beräknats 5 milj. kr. för den
sista inbetalningen.

Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB). Något ställningstagande
till svenskt inträde i banken är för närvarande inte aktuellt.

Internationella livsmedelsprogrammet (WFP). I propositionen begärs
riksdagens bemyndigande att öka det svenska bidraget till WFP från 32
milj. kr. till 43 milj. kr. årligen under budgetåren 1974/75-1976/77. Ett
belopp av 5 milj. kr. beräknas för fortsatt proteinberikning av de svenska
veteleveranserna även under budgetåret 1974/75.

Det totala medelsbehovet för WFP uppgår därmed till 48 milj. kr. för

UU 1974:3

budgetåret 1974/75.

1971 års konvention om livsmedelshjälp (FAC). I propositionen
räknas med att Sverige under kommande tvåårsperiod lämnar ett
oförändrat bidrag, dvs. 35 000 ton svenskt vete per år.

Det svenska FAC-bidraget kanaliseras som tidigare nämnts genom
WFP. På grund av höjda fraktkostnader har bidraget till WFP för fraktoch
administrationskostnader höjts från 22,5 % till 25 % av leveransernas
nominella värde. Ett motsvarande bidrag bör även utgå under budgetåret
1974/75. Det svenska åtagandet enligt konventionen tillsammans med
fraktkostnader och kostnader för eventuell förmälning av vetet motsvarar
ett medelsbehov av högst 37 milj. kr. Departementschefen förordar att
Kungl. Majit begär riksdagens bemyndigande att göra utfästelse för
budgetåret 1975/76 om bidrag av denna storlek, om konventionen
förlängs.

Det samlade medelsbehovet för internationellt livsmedelsbistånd
skulle därmed uppgå till 85 milj. kr. för budgetåret 1974/75. Skulle
förhandlingarna om en förlängning av FAC inte leda till förväntat
resultat bör en del av de resurser som avsatts för detta ändamål kunna
utnyttjas för en ytterligare ökning av det svenska bidraget till WFP.

Övriga multilaterala bidrag

FN:s flyktingkommissarie (UNHCR). Programmet som finansieras
med frivilliga bidrag beräknas för verksamhetsåret 1974 omfatta 9 milj.
dollar. Sverige lämnar treåriga utfästelser till UNHCR.

Vid styrelsemötet år 1973 utlovades i enlighet med riksdagens
bemyndigande 1,3 resp. 1,4 milj. dollar avseende åren 1974 och 1975
(budgetåren 1973/74 och 1974/75). I linje med vad som anfördes i 1973
års statsverksproposition lämnades för verksamhetsåret 1976 (budgetåret
1975/76) utfästelse i svenska kronor med 6,9 milj. kr.

För budgetåret 1974/75 beräknas medelsbehovet till 6,4 milj. kr.
Vidare förordar departementschefen att Kungl. Majit begär riksdagens
bemyndigande att avge utfästelse för verksamhetsåret 1977 (budgetåret
1976/77) med 7,5 milj. kr.

FN:s hjälpprogram för Pales tina-fly k tingar (UNRWA). Programmet
finansieras helt genom frivilliga bidrag. Det har för närvarande en
omfattning av cirka 60 milj. dollar. För budgetåret 1973/74 uppgår det
svenska bidraget till nära 15 milj. kr.

Mot bakgrund av organisationens allmänna finansiella svårigheter och
eventuella ökade kostnader på grund av konflikten mellan Israel och
arabstaterna under hösten 1973 har regeringen med förbehåll för
riksdagens godkännande utfäst ett förhöjt svenskt bidrag för verksamhetsåret
1974 (budgetåret 1974/75) på 17 milj. kr. I propositionen
begärs att riksdagen godkänner denna utfästelse.

UNCTAD/GATT.s internationella handelscentrum (ITC). Sverige är
ITC :s största enskilda bidragsgivare. Av det svenska bidraget utgörs en del
av ett allmänt bidrag av multilateral karaktär. Budgetåret 1973/74

UU 19743

uppgick detta bidrag till 5 milj. kr. Härutöver sker samarbete med ITC
inom ramen för de svenska länderprogrammen. I propositionen förordas
att det svenska multilaterala bidraget till ITC höjs till 7 milj. kr. för
budgetåret 1974/75.

FN:s befolkningsfond (UNFPA). I propositionen förordas att det
svenska bidraget, som i flera år legat på oförändrad nivå, för budgetåret
1974/75 höjs från 15 till 20 milj. kr. Vidare begärs riksdagens
bemyndigande att, om den fortsatta utvecklingen motiverar detta, vid
den bidragskonferens som förutses under 1974, göra utfästelser om
svenska bidrag på totalt 20 milj. kr. för vartdera av de kommande två
verksamhetsåren 1975 och 1976 (budgetåren 1975/76 och 1976/77).

FN:s enhet för ekonomisk och social information (CESI). I propositionen
förordas ett fortsatt bidrag om 250 000 kr. under budgetåret
1974/75.

Medelsbehovet för bidrag till internationell forskning om u-ländernas
problem redovisas i propositionen i ett sammanhang (jfr referat under
punkten 5 ovan). Ett omfattande svenskt stöd lämnas till Världshälsovårdsorganisationen
(WHO) för forskning på den mänskliga fortplantningens
område. Projektets kostnad för perioden 1972—1975 har
uppskattats till cirka 33 milj. dollar. Härav svarar Sverige för drygt
hälften. Regeringen har med förbehåll för riksdagens godkännande utfäst
ett med cirka 2 milj. kr. förhöjt bidrag om 25 milj. kr. för verksamhetsåret
1975 (budgetåret 1974/75) i samband med övergången till utfästelser
i svenska kronor. I propositionen begäres att riksdagen godkänner
denna utfästelse. För bidrag till WHO:s forskning beträffande nutrition,
parasitära sjukdomar samt utvecklingen av hälso- och sjukvårdssystemen i
u-länder beräknas ett medelsbehov om 5 milj. kr. för budgetåret
1974/75. För bidrag till den verksamhet som stöds av den rådgivande
gruppen för internationell jordbruksforskning, avseende bl. a. förädling
av olika grödor, bl. a. vete, ris, majs, baljväxter och potatis, beräknas ett
oförändrat medelsbehov med 10 milj. kr. för budgetåret 1974/75.

För det svenska bidraget till ILO.s världssysselsättningsprogram (WEP)
förordas i propositionen en ökning från cirka 2,3 milj. kr. budgetåret
1973/74 till 3 milj. kr. budgetåret 1974/75.

För bidrag till FN:s forskningsinstitut för social utveckling (UNRISD)
samt FN:s utbildnings- och forskningsinstitut (UNITAR) beräknas under
budgetåret 1974/75 ett bidrag på sammanlagt 1,7 milj. kr.

För bidrag till katastrofinsatser som samordnas av olika multilaterala
organ beräknas ett behov om minst 30 milj. kr. under budgetåret
1974/75.

Medelsbehovet för de nu redovisade insatserna under posten Övriga
multilaterala bidrag uppgår till 125,4 milj. kr.

Utöver dessa insatser kan ytterligare multilaterala bidrag aktualiseras
under budgetåret 1974/75. Sålunda kan bidrag komma ifråga till UNDP
för särskilda insatser för befrielserörelserna i södra Afrika (jfr ovan under
punkten 10). Även bidrag till ADB kan bli aktuella.

Erfarenhetsmässigt kan man vidare räkna med ett medelsbehov

UU 1974:3

sammanhängande med FN:s och övriga internationella organisationers
u-landsinriktade verksamhet. Insatser till förmån för regionalt u-landssamarbete,
exempelvis via någon av FN:s regionala ekonomiska kommissioner,
kan komma att aktualiseras. Sverige har under budgetåren
1971/72—1973/74 lämnat frivilliga bidrag till FN:s generalsekreterare för
verksamhet med anknytning till FN:s utvecklingsstrategi som denne anser
angelägen. Bidragen har uppgått till motvärdet av 1 milj. dollar vartdera
året. Det kan bli motiverat att också under budgetåret 1974/75 lämna ett
bidrag. Vidare kan, som tidigare nämnts, kostnader för ett svenskt organ
till stöd för u-ländernas exportansträngningar på den svenska marknaden
komma att belasta denna anslagspost. Även olika slag av forskningsinsatser
eller stöd till forskning i u-länderna kan aktualiseras för finansiering
under denna anslagspost. Utöver den ointecknade reservation som kan
föreligga vid ingången av budgetåret 1974/75 bör 34,8 milj. kr. stå till
förfogande för dessa ändamål.

Mot bakgrunden av anförda medelsbehov beräknas anslagsposten
Övriga multilaterala bidrag till sammanlagt 160,2 milj. kr.

Bidrag till internationella biståndsprogram budgetåren 1971172-1974/75
(milj. kr).

	1971/72 Anslag	1972/73 Anslag	1973/74 Anslag	1974/75 Förslag
UNDP	119,6	128,0	157,4	175,0
UNICEF	30,0	40,0	45,0	50,0
IDA	175,9	177,7	177,7	274,8
Regionala utvecklingsbanker	-	-	7,4	5,0
WFP/FAC	42,9	51,0	56,0	85,0
övriga multilaterala bidrag	27,5	59,2	106,5	160,2
	395,9	455,9	550,0	750,0

Motionerna

Utskottet har tidigare behandlat

dels under punkten 4 här ovan motionen 1974:398 av herr Hermansson
m. fl. (vpk) i vad avser hemställan att riksdagen beslutar avslå det i
prop. 1974 bil. 5 punkt C 1 äskade anslaget till IDA och regionala
utvecklingsbanker (punkt 1),

dels under punkten 4 här ovan motionen 1974:1276 av herr Olof
Johansson i Stockholm m. fl. (c) i vad avser hemställan att riksdagen i
avvaktan på prövningen av de internationella biståndsorganens verksamhet
avslår hemställan i propositionen 1974:1, Bilaga 5, C 1.4 angående
medgivande för Kungl. Maj:t att utbetala det första svenska bidraget till
IDA under den fjärde påfyllnaden (punkt 2).

UU 1974:3

Utskottet

Utskottet, sorn avstyrkt ovannämnda motionsyrkanden, hemställer

1. att riksdagen godkänner de av föredragande statsrådet och av
utskottet angivna riktlinjerna för multilateralt utvecklingssamarbete,

2. att riksdagen godkänner den gjorda utfästelsen om bidrag till
FN:s utvecklingsprogram (UNDP) för budgetåret 1975/76 i
enlighet med vad som förordas i propositionen,

3. att riksdagen medger att Kungl. Maj:t gör utfästelser om
bidrag till FN:s utvecklingsprogram (UNDP), FN:s barnfond
(UNICEF), Internationella utvecklingsfonden (IDA), Internationella
livsmedelsprogrammet (WFP), FN :s flyktingkommissarie
(UNHCR) och FN:s befolkningsfond (UNFPA) för
budgetåren 1975/76 och 1976/77 samt inom ramen för 1971
års Konvention om livsmedelshjälp (FAC) för budgetåret
1975/76 i enlighet med vad som förordats i propositionen,

4. att riksdagen med bifall till propositionen 1974:1 och med
avslag på motionen 1974:1276, såvitt nu är i fråga, medger
att Kungl. Maj:t om så bedöms lämpligt utbetalar det första
svenska bidraget till IDA under den fjärde påfyllnaden vid
förutsedd tidpunkt, även om överenskommelsen härom då
inte skulle ha trätt i kraft,

5. att riksdagen med bifall till propositionen 1974:1 och med
avslag på motionen 1974:398, såvitt nu är i fråga, till Bidrag
till internationella biståndsprogram för budgetåret 1974/75
på driftbudgeten under tredje huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 750 000 000 kr.

18. Bilateralt utvecklingssamarbete
Propositionen (s. 41—60)

Kungl. Maj:t har (punkten C 2) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de i propositionen föreslagna riktlinjerna för bilateralt
utvecklingssamarbete,

2. bemyndiga Kungl. Maj:t lämna utvecklingskrediter utan ränta eller
administrationsavgift,

3. bemyndiga Kungl. Maj:t att, även utan samband med internationella
skuldkonsolideringsaktioner, beträffande utvecklingskrediter medge
eftergift av skuldtjänst och nedskrivning av skuldbelopp,

4. till Bilateralt utvecklingssamarbete för budgetåret 1974/75 anvisa
ett reservationsanslag av 1 297 778 000 kr.

UU 1974:3

Bilateralt bistånd budgetåren 1973/74-1974/75
Fördelning på mottagarländer

Land	Beräknat medelsbehov1 1973/74		Indikativ planeringsrair 1974/75	i2
	milj. kr.	%	milj. kr.	%
Bangladesh	75	7,8	80	6,2
Botswana	20	2,1	30	2,3
Cuba	35	3,6	45	3,5
Demokratiska Republiken Vietnam	120	12,5	170	13,1
Etiopien	30	3,1	40	3,1
Indien	135	14,1	175	13,5
Kenya	60	6,3	60	4,6
Tanzania	120	12,5	145	11,2
Tunisien	35	3,6	40	3,1
Zambia	30	3,1	45	3,5
Övriga länder	533	5,5	80	6,2
Flyktingar och befrielserörelser i Afrika	33	3,5	50	3,8
Bistånd skontor	12,5	1,3	12,5	0,9
Övrigt4	201,5	21,0	325,5	25,0
Totalt	960	100,0	1 298	100,0

1 Enligt regleringsbrevet förbudgetåret 1973/74.

2 Dessa belopp för de enskilda länderna kan, beroende på medelstillgång,
extraordinära händelser etc., ändras i de årliga överläggningarna om samarbetsavtal.
Medel som kan utnyttjas för ökning av planeringsramarna finns upptagna under
posten Övrigt. Beloppet för budgetåret 1974/75 under posten Övriga länder är en
preliminär beräkning.

3 Afghanistan (3 milj. kr.), Lesotho (6 milj. kr.), Swaziland (6 milj. kr.), Malaysia
(1,5 milj. kr.), Pakistan (1 milj. kr.), Sri Lanka (13 milj. kr.), Republiken Korea (4,5
milj. kr.) samt Östafrikanska Gemenskapen (15 milj. kr.).

4 Denna post avser främst medel till katastrofreserven och extra medel utöver
planeringsramarna för programländerna. Därutöver ingår en reserv för forskning
samt bidrag till enskilda organisationer och internationella familjeplaneringsorganisationer
samt till regionala projekt. Dessutom omfattar posten kostnaderna
för stipendiat- och kursverksamhet samt biträdande experter.

Beträffande propositionens avsnitt om de bilaterala samarbetsprogrammen,
varubistånd och biståndsvillkor hänvisas till punkterna 3, 9
respektive 12 här ovan. Länderprogrammeringen berörs vidare under
punkten 15. Beträffande insatser i enskilda länder hänvisas till punkten 3.

Under icke-länderinriktat bistånd redovisas bl. a. för familjeplaneringsinsatser
ett medelsbehov av 21,7 milj. kr. För svenska enskilda
organisationers utvecklingsfrämjande verksamhet beräknas för budgetåret
1974/75 ett belopp av 25 milj. kr. För kurs- och stipendiatverksamhet
beräknar SIDA förbudgetåret 1974/75 ett medelsbehov om totalt 21,5
milj. kr.

För det icke-länderfördelade biståndet, vilket även innefattar kostnader
för biträdande experter och förberedelse och kontroll av projekt samt
kostnader för den biståndspolitiska utredningen, beräknar departements -

UU 1974:3

chefen för budgetåret 1974/75 ett sammanlagt medelsbehov på ca 100
milj. kr. Det samlade medelsbehovet för biståndskontoren under budgetåret
1974/75 beräknas till 12,5 milj. kr.

För det bilaterala utvecklingssamarbetet beräknar departementschefen
ett sammanlagt medelsbehov om 1 298 milj. kr. förbudgetåret 1974/75.
Därav beräknas en reserv på 120 milj. kr. för katastrofinsatser.

Fördelningen av anslaget framgår av ovanstående tabell.

Motionerna

Utskottet har tidigare behandlat

dels under punkten 3 här ovan motionen 1974:278 av herr Bohman
m. fl. (m) i vad avser hemställan att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer
att inom ramen för beviljade anslag ett belopp om 50 mkr skall utgå till
Etiopien budgetåret 1974/75 (punkt 3),

dels under punkten 11 här ovan motionen 1974:278 av herr Bohman
m. fl. (m) i vad avser hemställan att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer
att minst 30 mkr av katastrofbiståndet används för att lindra
svältkatastrofen i Etiopien och övriga av torkan drabbade afrikanska
stater (punkt 4),

dels under punkten 5 här ovan motionen 1974:278 av herr Bohman
m. fl. (m) ivad avser hemställan att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer
att förslag i enlighet med u-landsforskningsutredningens betänkande
snarast föreläggs riksdagen samt att i avvaktan härpå ett belopp av 25
mkr inom ramen för anslagna medel särskilt anslås för utvecklingsforskning
(punkt 6),

dels under punkten 14 här ovan motionen 1974:278 av herr Bohman
m. fl. (m) i vad avser hemställan att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer
att inom ramen för beviljade anslag ett belopp om 35 mkr skall utgå till
missionens och andra humanitära organisationers biståndsverksamhet
(punkt 11),

dels under punkten 10 här ovan motionen 1974:399 av herr

Hermansson m. fl. (vpk), i vad avser hemställan att riksdagen anvisar 25

miljoner kronor till FRELIMO, 25 miljoner kronor till MPLA och 25
miljoner kronor till PAIGC (punkt 1),

dels under punkten 3 här ovan motionen 1974:655 av herrar Ahlmark
och Molin (fp) vari föreslås att riksdagen beslutar att planeringsramen för
budgetåret 1974/75 för biståndet till Zambia höjes till 70 mkr.,

dels under punkten 14 här ovan motionen 1974:657 av herr Helén
m. fl. (fp) i vad avser hemställan att riksdagen uttalar att stödet till de
frivilliga organisationernas u-landsverksamhet skall öka till i motionen
angiven nivå (punkten 16),

dels under punkten 10 här ovan motionen 1974:658 av herr

Hermansson m. fl. (vpk) vari föreslås att riksdagen anvisar 5 miljoner

kronor till ELF (Eritreas befrielsefront),

UU 1974:3

dels under punkten 3 här ovan motionen 1974:1272 av herr
Hermansson m. fl. (vpk) i vad avser hemställan att riksdagen under III
huvudtiteln C 2 (prop. 1974:1, Bilaga 5) anvisar 50 miljoner kronor till
Cambodjas,nationella enhetsregering (GRUNK),

dels under punkten 3 här ovan motionen 1974:1273 av herr
Hermansson m. fl. (vpk) i vad avser hemställan att riksdagen under tredje
huvudtiteln punkten C 2 anvisar 300 000 000 kronor till Demokratiska
republiken Vietnam och 150 000 000 kronor till Republiken Sydvietnams
provisoriska revolutionära regering,

dels under punkten 3 här ovan motionen 1974:1274 av herr
Hermansson m. fl. (vpk) i vad avser hemställan att riksdagen under III
huvudtiteln C 2 (prop. 1974:1, Bilaga 5) anvisar 50 miljoner kr. till den
befriade zonen i Laos, dvs. till Laos patriotiska front,

dels under punkten 3 här ovan motionen 1974:1279 av herr Takman
m. fl. (vpk) i vad avser hemställan att riksdagen för budgetåret 1974/75
till en forskningsfond för Vietnam anvisar 25 miljoner kronor (punkt 2).

Utskottet

I anledning av motionerna 278 och 657, båda såvitt nu är i fråga, har
utskottet uttalat att beräkningen av medelsbehovet för bidraget till
enskilda organisationer bör höjas till 30 milj. kr. för budgetåret 1974/75
inom ramen för beviljade anslag. Utskottet har avstyrkt övriga motionsyrkanden.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen godkänner de av föredragande statsrådet och
utskottet angivna riktlinjerna för bilateralt utvecklingssamarbete,

2. att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj:t lämna utvecklingskrediter
utan ränta eller administrationsavgift,

3. att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj:t att, även utan
samband med internationella skuldkonsolideringsaktioner,
beträffande utvecklingskrediter medge eftergift av skuldtjänst
och nedskrivning av skuldbelopp,

4. att riksdagen i anledning av motionerna 1974:278 och
1974:657, såvitt de angår beräkningen av medelsbehovet för
bidrag till enskilda organisationer under budgetåret 1974/75,
ger Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört,

5. att riksdagen avslår motionen 1974:278 i vad avser beräkningen
av medel för bistånd till Etiopien,

6. att riksdagen avslår motionen 1974:278 i vad avser beräkning
av medel för katastrofbistånd,

7. att riksdagen avslår motionen 1974:278 i vad avser beräkningen
av medel för utvecklingsforskning,

8. att riksdagen med bifall till propositionen 1974:1 och med
avslag på motionerna 1974:399, såvitt nu är i fråga, samt

UU 1974:3

655, 658, 1272, 1273, 1274 och 1279, såvitt nu är i fråga,
till Bilateralt utvecklingssamarbete för budgetåret 1974/75
på driftbudgeten under tredje huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 1 297 778 000 kr.

19. Rekrytering och utbildning av fältpersonal samt informationsverksamhet Utskottet Utskottet

tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag (punkten C 3, s. 60—63)
och hemställer

att riksdagen till Rekrytering och utbildning av fältpersonal
samt informationsverksamhet för budgetåret 1974/75 på
driftbudgeten under tredje huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 17 250 000 kr.

20. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)

Utskottet

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag (punkten C 4, s. 63—66)
och hemställer

att riksdagen till Styrelsen för internationell utveckling (SIDA j
för budgetåret 1974/75 på driftbudgeten under tredje huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag av 28 772 000 kr.

Stockholm den 5 april 1974

På utrikesutskottets vägnar
ARNE GEIJER

Närvarande: Herr Arne Geijer i Stockholm (s), fru Nettelbrandt (fp),
herrar Bengtson i Jönköping (c), Hernelius (m), Lange (s), Antonsson (c),
fru Lewén-Eliasson (s), herr Adamsson (s), fru Nilsson i Kristianstad (c),
herrar Palm (s), Turesson (m), Göransson (s), Korpås (c), Hellström (s)
och Ullsten (fp).

Reservationer

1. vid punkten 1 (Anslagsutveckling, planeringsramar och vägen till
enprocentsmålet) av fru Nettelbrandt och herr Ullsten (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med
”Eftersom av propositionen” och slutar med ”utskottet anfört” bort ha

UU 1974:3

följande lydelse:

Energikrisen, som i propositionen åberopas som skäl att inte nu ta
ställning till enprocentsmålets uppnående, bör enligt utskottet i första
hand ses ur u-ländernas synpunkt. För de icke oljeproducerande
u-ländema, dvs. det stora flertalet, har de höjda oljepriserna inneburit
mycket kraftiga påfrestningar. Det beräknas att förra årets oljeprishöjningar
i stort sett motsvarar i-ländernas totala bistånd och andra
nettokapitalöverföringar under 1973. Därtill kommer att u-ländernas
skuldåtaganden till följd av lämnade biståndskrediter för samma år
uppgår till ett belopp av motsvarande storlek eller ca 8 miljarder dollar.

Den påfrestning som energikrisen tillsammans med u-ländernas skuldåtaganden
innebär för u-ländernas betalningsbalans gentemot utlandet gör
det enligt utskottets mening särskilt angeläget att i-länderna nu fullföljer
sitt löfte beträffande det offentliga biståndets omfattning. Det svenska
bidraget spelar härvid en viktig roll inte bara när det gäller anslagens
storlek utan också genom den politiska effekt som ett svenskt uppfyllande
av enprocentsmålet vid utlovad tidpunkt kan ha på andra biståndsgivare.
Utskottet förordar därför, att riksdagen med bifall till motionen
657 i förevarande del dels uttalar, att anslaget för internationellt
utvecklingssamarbete för budgetåret 1974/75 skall ha en omfattning
motsvarande en procent av brottonationalprodukten, dels hos Kungl.
Majit begär, att förslag om erforderliga tilläggsanslag för att nå detta mål
framläggs för riksdagen.

Beträffande utnyttjandet av de ökade anslag som kommer att stå till
förfogande för biståndsändamål ifall riksdagen bifaller utskottets yrkande
om tilläggsanslag ansluter sig utskottet till de prioriteringar som görs i
motion 657.

Detta innebär ökade insatser i Etiopien, Zambia, Pakistan, Bangladesh,
Sri Lanka, Lesotho och Swaziland. Beträffande de sistnämnda tre
länderna bör dessa enligt utskottet i fortsättningen ingå i kretsen av
programländer. Utskottet vill också förorda att det svenska biståndssamarbetet
med Sudan, som under en tid varit avbrutet, nu återupptas.

Utskottet vill vidare förorda att anslagsökningen disponeras så att
ytterligare medel kan avsättas för katastrofändamål, bl. a. för att
möjliggöra större svenska insatser i de av torka och hungersnöd drabbade
områdena i Afrika och Asien. Vidare anser utskottet att inom ramen för
anslaget för internationella biståndsprogram 50 milj. kr. bör anslås till
regionalt samarbete och att anslagsbeloppet för varubistånd i enlighet
med SIDA:s anslagsframställning bör begränsas till 200 milj. kr.

Slutligen vill utskottet förorda, att SIDA beviljas de belopp för sin
informationsverksamhet, som begärts i verkets petita. En sådan uppräkning
i förhållande till förslagen i propositionen torde vara nödvändig om
den av riksdagen tidigare tillstyrkta planen för informationsarbetets
utvidgning skall kunna genomföras.

I motionen 657 berörs även frågan om biståndets inriktning och
omfattning sedan det nuvarande enprocentsmålet uppnåtts. Motionen

UU 1974:3

föreslår, att den biståndspolitiska utredningen bör ges i uppdrag
att framlägga förslag härom.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att riksdagen när den
1968 antog det nuvarande enprocentsmålet uttalade att detta skulle
betraktas som ett etappmål. Därigenom fastslogs, att anslagen för
offentligt bistånd borde utgöra en växande andel av vårt lands samlade
resurser även efter budgetåret 1974/75. Utskottet finner det naturligt att
den biståndspolitiska utredningen ges i uppdrag att närmare överväga hur
en sådan plan för anslagsutvecklingen bör utformas.

Utskottet finner det dock angeläget att en sådan plan när det gäller de
offentliga biståndsanslagens storlek inordnas i en samlad u-landspolitik.
I-ländernas politik har nämligen på många områden återverkningar på
u-länderna. En samordnad u-landspolitik krävs också i FN:s strategi för
det s. k. andra utvecklingsårtiondet, till vilken Sverige utan reservationer
anslutit sig. Detta får konsekvenser på många områden, t. ex. när det
gäller vår sysselsättnings- och handelspolitik. Åtgärder på det inhemska
området som motverkar import av u-landsvaror försvårar t. ex. u-ländernas
möjlighet att skaffa sig de nödvändiga valutainkomsterna och att
åstadkomma en produktivitetshöjande strukturomvandling.

Även i-ländemas kredit- och valutapolitik påverkar u-länderna. Ändrade
växelkurser, räntenivåer och lånemöjligheter har återverkningar på
företagens vilja till u-landsinsatser.

I-ländernas miljö- och befolkningspolitik spelar också en viktig roll.
Den mycket kraftiga energikonsumtionen i i-ländema innebär ett
orättvist utnyttjande av världens gemensamma resurser i detta avseende.
Det är också viktigt att ansvaret att hejda överbefolkningen inte
uteslutande betraktas som en angelägenhet för de fattiga länderna.

Dessa exempel visar att vi behöver en helhetssyn på våra relationer till
u-länderna. Det bör ankomma på den biståndspolitiska utredningen att
närmare precisera denna u-landspolitik.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ”1
motionen” och på s. 5 slutar med ”FN:s utvecklingsstrategi” bort utgå,

dels att utskottets hemställan under punkterna 2 och 3 bort ha
följande lydelse:

2. att riksdagen med bifall till motionen 1974:657 dels uttalar
att det statliga anslaget till u-länderna budgetåret 1974/75 i
enlighet med tidigare gjorda utfästelser skall ha en omfattning
motsvarande en procent av bruttonationalprodukten,
dels hos Kungl. Maj:t begär att förslag om erforderliga
tilläggsanslag för att nå detta mål framläggs för riksdagen,

3. att riksdagen hos Kungl. Maj:t ger till känna vad i motionen
anförs om framtida planeringsramar och en samordnad
u-landspolitik.

UU 1974:3

2. vid punkten 3 (Svenska insatser i enskilda mottagarländer) av fru
Nettelbrandt och herr Ullsten (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med
”Innebörden av” och på s. 11 slutar med ”anses besvarad” bort ha
följande lydelse:

I motionen 1974:657, punkten 7, har föreslagits att Sri Lunka
(Ceylon), Lesotho och Swaziland i fortsättningen skall ingå bland
programländerna för svenskt bistånd. Motionärerna förordar också att
biståndet till dessa länder väsentligt vidgas.

Utskottet, som finner att starka skäl föreligger för en snabb utbyggnad
av det svenska biståndet till Sri Lanka (Ceylon), Lesotho och Swaziland,
vill instämma i motionens förslag och förorda att dessa tre länder i
fortsättningen kommer att ingå i kretsen av programländer för svenskt
bistånd.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med
”Frågan om” och på s. 14 slutar med ”i denna del” bort ha följande
lydelse:

I motionen 1974:655 föreslås att ett belopp av 70 milj. kr. utgår till
Zambia och i motionen 1974:657, punkten 8, föreslås att planeringsramen
för Zambia för nästa budgetår höjs till 60 milj. kr., för vilket
ändamål tilläggsanslag skall utgå.

I likhet med motionärerna anser utskottet att starka skäl finns för att
kraftigt höja biståndet till Zambia. Trots att kopparpriset varit högt
under det senaste året har avspärrningen av gränsen till Rhodesia betytt
mycket stora uppoffringar för Zambia. En vädjan har också utgått från
FN:s generalsekreterare till medlemsstaterna i FN att bistå Zambia i
denna situation. Mot denna bakgrund vill utskottet i likhet med
motionen 1974:655 förorda att planeringsramen för Zambia för nästa
budgetår höjs till 70 milj. kr.

Syftet med motionen 1974:657, punkten 8, är därmed tillgodosett.

I motionen 1974:657, punkten 8, föreslås en höjning av planeringsramen
för biståndet till Bangladesh för nästa budgetår till 100 milj.
kr., för vilket ändamål tilläggsanslag skall utgå. Bangladesh möter i dag
mycket stora problem. På grund av torka och översvämningar råder brist
på spannmål. Samtidigt har det utländska biståndet kraftigt
minskat, bl. a. beroende på att en av de tidigare stora biståndsgivarna,
Indien, nu själv har mycket stora svårigheter. Mot denna bakgrund
förordar utskottet att planeringsramen för Bangladesh för nästa budgetår
höjs till 100 milj. kr. Utskottet förutsätter att regeringen framlägger
förslag om ytterligare ökning av de svenska insatserna om situationen i
Bangladesh motiverar detta. Syftet med motionen 1974:657, punkten 8,
är därmed tillgodosett.

UU 1974:3

dels att utskottets hemställan under punkterna 5 och 6 bort ha
följande lydelse:

5. att riksdagen med bifall till motionen 1974:657, i vad avser
bistånd till Sri Lanka, Lesotho och Swaziland, hos Kungl.
Maj:t begär att Sri Lanka, Lesotho och Swaziland i fortsättningen
skall ingå bland programländerna för svenskt bistånd,

6. att riksdagen i anledning av motionen 1974:657, i vad avser
bistånd till Zambia och Bangladesh, och med bifall till
motionen 1974:655 som sin mening ger Kungl. Maj:t till
känna vad utskottet anfört.

3. vid punkten 3 (Svenska insatser i enskilda mottagarländer) av herrar
Hernelius och Turesson (m) som anser att den del av utskottets yttrande
som på s. 12 börjar med ”Frågan om” och på s. 13 slutar med ”i fråga”
bort ha följande lydelse:

I motionen 278 påyrkas en höjning av det bilaterala biståndet till
Etiopien från föreslagna 40 milj. till 50 milj. kr.

Det stora behovet av bistånd till Etiopien är väl känt. Fattigdomen är
skrämmande; medelinkomsten per capita är den lägsta i världen. Även till
följd av tradition och tidigare insatser har Sverige all anledning att

kraftigt medverka till bistånd åt detta land och folk. De pågående inre
störningarna har snarare ökat än minskat hjälpbehovet. Skulle ett
förvärrat läge i detta avseende inträda, finns möjlighet att på sätt som
skett i andra fall ompröva det svenska biståndets inriktning. På grund
härav vill utskottet förorda att riksdagen med bifall till motionen 278,
såvitt nu är i fråga, beslutar att medelsbehovet för bistånd till Etiopien
inom ramen för begärda anslag beräknas till 50 milj. kr.

4. vid punkten 3 (Svenska insatser i enskilda mottagarländer) av herrar
Hernelius och Turesson (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ”Av
propositionen” och på s. 18 slutar med ”här anförts” bort ha följande
lydelse:

Vid Sveriges val av mottagarland bör, som framhålls i motionen 278,
hjälpbehovet och möjligheterna att uppnå god utvecklingseffekt vara
avgörande och icke politiska bedömningar.

Det väsentligaste måste vara att biståndet i varje enskilt land utformas
på ett utvecklingsbefrämjande sätt, så att det kommer den fattiga
befolkningen till godo. En politisering av det svenska biståndet, som låter
inhemska politiska värderingar påverka valet av mottagarländer, kan icke
accepteras. En sådan utveckling äventyrar inte bara en nödvändig
kontinuitet i utvecklingssamarbetet utan även en bred uppslutning
bakom den svenska u-hjälpen.

FN förordar i sin strategi att i-länderna vidtar särskilda åtgärder till
förmån för de fattigaste u-ländema. Hjälpbehovet har tidigare varit ett
ledmotiv i svenskt biståndsarbete och bör återigen så vara. I enlighet med

UU 1974:3

denna uppfattning anser utskottet att Cuba är mindre väl ägnat som
mottagarland för större svenska insatser av länderkoncentrerad natur.
Med bifall till motionen 278, såvitt nu är i fråga, förordar utskottet att
riksdagen uttalar att anslaget till Cuba snarast överförs till verkligt
behövande länder samt till u-landsforskning och till de frivilliga organisationernas
hjälpinsatser.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen med bifall till motionen 1974:278, såvitt nu är i
fråga, ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört
beträffande biståndet till Cuba.

5. vid punkten 5 (Forskning) av herrar Hernelius och Turesson (m) som
anser att utskottets yttrande från och med den mening som på s. 26
börjar med ”Den biståndspolitiska” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka att målinriktad forskning kring utvecklingsfrågornas
natur och biståndets mål och vägar är en av de väsentligaste
förutsättningarna för att utvecklingssamarbetet skall lyckas. Utskottet
anser liksom u-landsforskningsutredningen att en rimlig minsta ram för
svensk utvecklingsforskning bör vara 5 % av det totala biståndsanslaget. I
denna summa bör inte ingå kostnader för olika former av forskning
anknuten till biståndsprojekt som beräknas ingå i det bilaterala utvecklingssamarbetet.
Utskottet instämmer vidare i utredningens förslag
beträffande de kriterier som bör uppfyllas av projekt eller andra insatser
inom ramen för ett utvidgat stöd till svensk utvecklingsforskning.

Väsentligt för det fortsatta utvecklingssamarbetet är också utbildning
om utvecklingsproblemen. De förslag till organisation av utvecklingsforskningen
som utredningen framlägger är enligt utskottets mening på
denna punkt inte helt tillfredsställande. U-landsutbildningen på högskolenivå
bör byggas ut, och en nära anknytning till den vidgade u-landsforskningen
är att eftersträva. På sikt bör ett internationellt universitet för
u-landsforskning och u-landsutbildning i vårt land övervägas.

Med hänsyn till angelägenheten av att utvecklingsforskningen snabbt
byggs ut bör förslag om en särskild nämnd för utvecklingsforskning, i
enlighet med utredningens förslag, snarast föreläggas riksdagen.

Utskottet anser vidare att 25 milj. kr. bör avsättas till ett särskilt
anslag för utvecklingsforskning.

Vad utskottet nu anfört i anledning av motionen 278 om beräkningen
av medel för utvecklingsforskning bör ges Kungl. Maj:t till känna.

6. vid punkten 6 (U-landsinvesteringar, u-ländernas industrialisering,
kapitalbildning i u-länderna m. m.) av fru Nettelbrandt (fp), herrar
Hernelius (m), Turesson (m) och Ullsten (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med
”Frågan om utformningen” och på s. 30 slutar med ”i fråga” bort ha
följande lydelse:

För att bryta sig loss ur rollen som främst råvaruproducenter måste

UU 1974:3

u-länderna skapa ett mer differentierat näringsliv. Därför satsar också
u-länderna i dag på att utveckla sin industri — alltifrån hantverk och
småindustri till större industriella företag. Genom att stödja en industrialisering,
som sker jämsides med landsbygdens och jordbrukets utveckling,
kan Sveige främja u-ländemas ekonomiska frigörelse och bidra till att
göra dem mindre beroende av ekonomiska bindningar av kolonial
karaktär.

För u-länderna är det ett utomordentligt stort problem att skapa
produktiv sysselsättning åt en alltför snabbt växande befolkning. En
produktionshöjning krävs för att skapa de resurser som är nödvändiga vid
ansträngningarna att öka levnadsstandarden i vidaste mening. Härför
behövs inte bara kapital utan också överförande av kunnande på det
tekniska, industriella och kommersiella området.

Riksdagen har tidigare uttalat att insatser till förmån för u-ländernas
industrialisering bör ges en ökad vikt inom biståndsverksamheten.
Industribiståndsutredningen har i sitt betänkande lämnat flera förslag,
som går i denna riktning. Utskottet förutsätter att Kungl. Maj:t låter
utredningens förslag om utvidgning av investeringsgarantisystemet bilda
underlag för förslag, som kan behandlas vid årets riksdag. Systemet bör
därvid utvidgas till att omfatta i princip alla u-läder, dock med bibehållen
prövning av utvecklingseffekterna i varje särskilt fall.

Mot denna bakgrund avstyrks motionen 61 och tillstyrks motionerna
278 och 657, såvitt nu är i fråga.

I motionerna 278 och 657 föreslås upprättande av ett utvecklingsbolag.
Utskottet finner att ett utvecklingsbolag kan få stor betydelse. Det
skulle kunna ställa medel — och vid behov expertis — till förfogande för
förinvesteringsstudier. Det skulle kunna förmedla krediter för investeringar.
Det skulle genom tillskott av riskkapital kunna medverka i direkta
investeringar i u-länder, tillsammans med svenska företag och u-landsföretag
i form av joint ventures. 1 vissa fall skulle det kunna träda in med ett
övergripande ansvar, inte minst för att medverka till att inriktning och
finansiella villkor i projekten utformas på för u-landet lämpligaste sätt.
Värdefulla synpunkter på bildandet av ett dylikt bolag har redovisats i en
bilaga till industribiståndsutredningens betänkande.

Utskottet förutsätter att regeringen i enlighet med vad som föreslås i
motionerna 278 och 657 lägger fram förslag till inrättande av ett
utvecklingsbolag efter beredning inom berörda departement och myndigheter.
I detta sammanhang bör också prövas, i enlighet med vad som
anförs i motionen 1974:657, möjligheten av att åstadkomma en ökad
satsning på förinvesteringsundersökningar i u-länderna med svenskt
näringslivs medverkan.

dels att utskottets hemställan under 2 och 3 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen med bifall till motionerna 1974:278 och 657, i
berörda delar, hos Kungl. Maj:t begär förslag till årets riksdag
om ett vidgat system för investeringsgarantier,

3. att riksdagen med bifall till motionen 1974:278, i vad avser

6 Riksdagen 1974. 9 sami. Nr 3

UU 1974:3

frågan om utvecklingsbolag, och motionen 1974:657, i vad
avser frågorna om utvecklingsbolag och förinvesteringsundersökningar,
som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet anfört.

7. vid punkten 7 (Handelsutbyte med u-länderna, u-ländernas exportinkomster)
av fru Nettelbrandt och herr Ullsten (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33 börjar med
”Sverige har” och på s. 34 slutar med ”är tillgodosett” bort ha följande
lydelse:

I motionen 1974:657 påpekas att u-ländernas försök att vidga sin
export till i-ländema motverkas av tullar, icke-tariffära handelshinder och
bristande marknadsföringsresurser. Motionärerna hävdar att i-ländernas
vilja att stödja import av både råvaror och färdigvaror från u-länderna
utan att begära motsvarande insatser vid u-ländernas import av varor från
i-länderna blir avgörande för möjligheterna att minska klyftan mellan
u-länder och i-länder. De problem som skulle kunna uppstå i vissa
branscher inom i-länderna vid en sådan politik bör vara tämligen lätta att
lösa, vilket inte kan sägas om de väldiga svårigheter u-länderna möter,
ställda inför behovet att skapa sysselsättning åt stora grupper av
arbetslösa eller undersysselsatta människor och samtidigt möta kraven på
sysselsättning hos de nya grupper som varje år tillförs arbetskraften.

Motionärerna framhåller att vid UNCTAD-förhandlingarna 1964,
1968 och 1972 har u-ländernas krav på förändrade handelsvillkor mötts
med en avvisande eller tveksam hållning från i-ländernas sida eller, i vissa
fall, med till intet förpliktande rekommendationer. De praktiska resultaten
har varit mycket obetydliga. Föret under senare år har vissa i-länder,
enskilt eller tillsammans med andra, upprättat system med tullpreferenser
för färdigvaror från u-länderna. Betydelsen skall emellertid inte överdrivas,
då systemet lider av många brister.

Utskottet instämmer i dessa synpunkter och konstaterar att det är av
grundläggande betydelse att u-länderna får en sådan mångsidighet i sin
produktion att de kan exportera mer bearbetade varor och inte enbart
blir beroende av några få produkter. I-länderna bör i enlighet med vad
som anförs i motionen 1974:657 medverka till att göra u-ländernas
exportinkomster säkrare genom att stödja tillkomsten av råvaruavtal och
buffertlager. I likhet med motionärerna finner utskottet det angeläget att
de svenska insatserna för att stödja u-ländernas exportfrämjande verksamhet
ytterligare byggs ut genom såväl ökade bilaterala som multilaterala
insatser. Därvid bör speciellt behovet av en utvidgad utbildningsverksamhet
på detta område och av ytterligare satsningar på marknadsundersökningar
för speciella produkter uppmärksammas.

I motionen 1974:657 erinras om att det svenska tullpreferenssystemet
innebär att industrivaror utom vissa textilvaror, skor och lädervaror är
tullfria. I händelse av särskilda påfrestningar vid viss import kan särskilda
kvantitativa begränsningar införas, vilket utnyttjades senast under 1973 i

UU 1974:3

samband med import av skjortor från Indien. Motionärerna förordar att
man bör ytterligare vidga det tullfria varuområdet och att en betydligt
mer restriktiv praxis än hittills bör iakttas när det gäller att införa
kvantitativa begränsningar gentemot u-länder.

Utskottet finner det angeläget att regeringen vidtar åtgärder i syfte att
ytterligare liberalisera importen från u-länderna. Därvid bör en omprövning
ske av tullpreferenssystemet i syfte att utvidga det tullfria
varuområdet och att iaktta en mer restriktiv praxis när det gäller att
införa kvantitativa begränsningar gentemot u-länderna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. att riksdagen med bifall till motionen 1974:657, i vad avser
frågan om världshandeln och u-ländemas export, som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

8. vid punkten 7 (Handelsutbyte med u-länderna, u-ländernas exportinkomster
m. m) av herrar Hernelius och Turesson (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med ”Med
anledning” och slutar med ”avstyrks motionen”'bort ha följande lydelse:

Ett sätt att motverka den internationella bistånds bindningens nackdelar
såväl för u-ländema som för svenska företag — liksom för vår
betalningsbalans — vore en förbättring av företagens möjligheter att
hävda sig i kreditkonkurrensen med utländska företag vid anbudsgivning
till u-ländema. Under hittillsvarande förhållanden har skillnaden i
kreditmöjligheter ofta betytt att svenska företag gått miste om beställningar,
även om de lämnat den i fråga om pris, kvalitet, leveranstid etc.
förmånligaste offerten. Detta sammanhänger med att u-landets valutasituation
ofta är så dålig att de erbjudna betalningsvillkoren blir helt
avgörande.

En möjlighet att lösa detta problem kan ligga i att bilda en särskild
kreditkonkurrensfond. Med en sådan fond skulle med utländska företags
anbud jämförbara kreditvillkor kunna lämnas från svensk sida, vilket
givetvis förbättrar de enskilda företagens konkurrenssituation. Fonden
skulle också innebära stora fördelar för u-länderna. Den skulle minska
deras beroende av bundna biståndskrediter och därigenom motverka den
snedvridning av marknadssituationen som biståndsbindningen leder till.

Med instämmande i de synpunkter som framförts i motionen 278
förordar utskottet att frågan om kreditkonkurrensen utreds och att
därvid inrättande av en särskild kreditkonkurrensfond övervägs.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen ger Kungl. Majit till känna vad som anförts i
motionen 1974:278 om utredning av kreditkonkurrens och
inrättande av en särskild kreditkonkurrensfond.

UU 1974:3

9. vid punkten 9 (Uländernas skuldbörda, biståndsvillkor m. m.) av fru
Nettelbrandt och herr Ullsten (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 43 som börjar med
”Utskottet finner” och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Som konstateras i motion 1974:657 har u-ländernas skuldsituation
ytterligare förvärrats. Biståndsflödet stagnerar och kapitalöverföringarna
sker på mer ofördelaktiga villkor, vilket leder till ökad skuldsättning.
Sverige måste därför fortsätta att verka för en allmän uppmjukning av det
internationella utvecklingsbiståndet.

Utskottet erinrar om att föregående års riksdag begärde förslag från
Kungl. Maj:t rörande förbättringar av villkoren i det svenska kreditbiståndet.
De förslag till uppmjukningar av kreditbiståndet som framförs i
motion 1974:657 synes sålunda vara helt i linje med intentionerna
bakom detta beslut. Utskottet förutsätter därför att krediterna i
fortsättningen som regel görs räntefria och att de skuldbelopp och
räntebelopp, som förfaller till betalning under 1974/75, avskrivs.

Ett sådant förfaringssätt hindrar icke Sverige att medverka i internationella
skuldkonsolideringsaktioner för att påverka andra biståndsgivare
till att förbättra sina biståndsvillkor. Avsaknaden av en internationell
skuldkonsolideringsaktion får emellertid inte stå i vägen för en avskrivning
av förfallande skuldbelopp och räntor, som mot bakgrunden av
mottagarlandets ekonomiska situation synes motiverad. Det synes därför
inte rimligt att en lindring av villkoren för finansiellt bistånd som regel
först sker i ett akut krisläge, dvs. i samband med internationella
skuldkonsolideringsaktioner.

Vad utskottet sålunda anfört i anledning av motionen 1974:657, såvitt
nu är i fråga, torde ges Kungl. Maj:t till känna.

dets att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen med bifall till motionen 1974:657 som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om
ytterligare uppmjukning av biståndsvillkoren.

10. vid punkten 11 (Katastrofbistånd) av fru Nettelbrandt och herr
Ullsten (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49 börjar med
”Innebörden av” och på s. 50 slutar med ”tillgodosett” bort ha följande
lydelse:

I motion 1974:657 hävdas att det är realistiskt att förutsätta ett
ökande behov av svenska katastrofhjälpinsatser. Motionärerna förutsätter
att ytterligare humanitär hjälp och katastrofhjälp kommer att
lämnas ur katastrofreserven för att lindra nöden i Indokina och att
avsevärda insatser, som grundar sig på samtliga parters behov, kommer att
finansieras genom detta anslag. Enligt motionen motiveras ännu mer
massiva omedelbara katastrofhjälpinsatser av den rådande hungersituationen
såväl i Sahel-området som i Etiopien och i Sydasien. I Sydasien pekar

UU 1974:3

man speciellt på behoven av fortsatta katastrofhjälpinsatser i Bangladesh
och Pakistan.

Utskottet instämmer i dessa synpunkter och förutsätter att regeringen
utformar katastrofhjälpen i enlighet därmed.

I motion 1974:657 pekas också på behovet av en förbättrad
internationell planering och samverkan vid katastrofsituationer. Motionärerna
hänvisar till att SIDA i sina petita föreslagit att radikala åtgärder
vidtas för att åstadkomma en samordning på internationell nivå och
finner det ytterst angeläget att Sverige skyndsamt medverkar till att de
föreslagna såväl internationella som svenska samordningsåtgärderna snarast
kommer till stånd.

Utskottet instämmer i dessa synpunkter och förutsätter att regeringen
skyndsamt kommer att vidta åtgärder i detta syfte.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motionen 1974:657, i vad avser
katastrofbistånd, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet anfört.

11. vid punkten 11 (Katastrofbistånd) av herrar Hernelius och Turesson
(m) som anser att utskottets yttrande t. o. m. det stycke som på s. 49
slutar med ”denna bakgrund” bort ha följande lydelse:

Svältkatastrofen i Etiopien och i det torkdrabbade Sahel-området i
Afrika medför fortsatta behov av omfattande humanitära hjälpinsatser,
vilka bör följas av ett mera långsiktigt bistånd i syfte att åter skapa
försörjningsmöjligheter för befolkningen. Vårt land bör i enlighet med
sina långa traditioner av humanitärt hjälparbete även i framtiden vara
berett att göra omfattande insatser i dessa områden. I enlighet med vad
som framhålls i motionen 278 bör minst 30 milj. kr. av katastrofreserven
sålunda beräknas för att lindra svältkatastrofen i nämnda områden.

12. vid punkten 18 (Bilateralt utvecklingssamarbete) av herrar Hernelius
och Turesson (m) som — vid bifall till reservationen 3 — anser

dels att utskottets yttrande bort innehålla en mening av följande
lydelse:

Utskottet har tillstyrkt motionen 278 i vad avser beräkning av medel
för bistånd till Etiopien.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. att riksdagen med bifall till motionen 1974:278, såvitt nu är i
fråga, uttalar att inom ramen för beviljade anslag ett belopp
om 50 milj. kr. skall utgå till Etiopien under budgetåret
1974/75.

13. vid punkten 18 (Bilateralt utvecklingssamarbete) av herrar Hernelius
och Turesson (m) som — vid bifall till reservationen 11 — anser

dels att utskottets yttrande bort innehålla en mening av följande
lydelse:

UU 1974:3

Utskottet har tillstyrkt motionen 278, i vad avser beräkning av medel
för katastrofbistånd.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. att riksdagen med bifall till motionen 1974:278, såvitt nu är i
fråga, uttalar att ett belopp av minst 30 milj. kr. bör inom
ramen för katastrofreserven beräknas för att lindra svältkatastrofen
i Etiopien och övriga torkdrabbade områden i Afrika.

14. vid punkten 18 (Bilateralt utvecklingssamarbete) av herrar Hernelius
och Turesson (m) som — vid bifall till reservationen 5 — anser

dels att utskottets yttrande bort innehålla en mening av följande
lydelse:

Utskottet har tillstyrkt motionen 278 i vad avser beräkningen av
medel för utvecklingsforskning.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. att riksdagen i anledning av motionen 1974:278 uttalar att
ett belopp av 25 milj. kr. bör inom ramen för anslagna medel
särskilt beräknas för utvecklingsforskning.

15. vid punkten 18 (Bilateralt utvecklingssamarbete) av fru Nettelbrandt
och herr Ullsten (fp) som — vid bifall till reservationen 2 — anser

dels att utskottets yttrande bort innehålla en mening av följande
lydelse:

Utskottet har tillstyrkt motionen 1974:655.

dels att utskottets hemställan under punkterna 8 och 9 bort ha
följande lydelse:

8. att riksdagen med bifall till motionen 1974:655 ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört om bistånd till Zambia,

9. att riksdagen med bifall till propositionen 1974:1 och med
avslag på motionerna 1974:399, såvitt nu är i fråga, samt
658, 1272, 1273, 1274 och 1279, såvitt nu är i fråga, till
Bilateralt utvecklingssamarbete för budgetåret 1974/75 på
driftbudgeten under tredje huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 1 297 778 000 kr.

Särskilda yttranden

vid punkten 3 (Svenska insatser i enskilda mottagarländer) av herrar
Hernelius och Turesson (m):

1. Stor vikt ligger uppå att den svenska biståndspolitiken förankras
hos medborgarna. De år från år stigande beloppen medför givetvis en allt
större uppmärksamhet rörande biståndsmedlens rätta användning och
urvalet av mottagare. Med rätta är den allmänna opinionen angelägen om
att trygghet vinns om biståndsmedlens effektiva utnyttjande samt om

UU 1974:3

att inga ovidkommande hänsyn får tagas vid fördelningen eller slutande
av avtal.

I stort sett har enighet kunnat upprätthållas om den svenska
biståndspolitikens mål och medel och dess nära anpassning till av Förenta
nationerna eller dess organ under svensk medverkan antagna riktlinjer.
Emellertid har under senaste tid en tendens till obalans kunnat märkas i
fråga om det bilaterala biståndet och länderurvalet. Vad som borde stå i
förgrunden, nämligen folkens och landets behov, synes ibland ha trängts
undan av värderingar som mera speglar den svenska regeringens bedömning
av rådande regim än landets fattigdom i vid mening. Sjävfallet kan
det inte få bli fråga om hjälpinsatser i länder, där regimen kan befaras
använda medlen för berikande av närstående grupper eller för upprätthållande
av ett orättfärdigt samhälle. Å andra sidan är det förkastligt om
regimens mer eller mindre socialistiska karaktär blir utslagsgivande vid
urval och fördelning.

De i statsverkspropositionen angivna länderramarna synes ge upphov
till vissa farhågor i denna riktning. Det ökade anslaget har icke fördelats
proportionellt i förhållande till tidigare tillämpade principer utan har i
några fall genom avsteg från av vederbörande ämbetsverk föreslagen
fördelning kommit till en användning som förstärker intrycket av
obalans. 1 något fall har ett icke-socialistiskt land kommit att föras åt
sidan även sedan det härför en gång åberopade krigstillståndet upphört.
Valet av mottagarland är i ett annat fall såsom i fråga om Cuba, vilket
påtalas i en särskild reservation, svårförståeligt med hänsyn till naturtillgångar,
nationalinkomst och annat bistånd.

Vid uppgörandet av planeringsramar för framtiden är det nödvändigt
att tillse att denna obalans undanröjs eller förminskas. Det är viktigare
att, som i debatten framhållits, se mera till människorna än till
regeringarna. Det är framför allt viktigt om den förda biståndspolitiken
skall vinna det önskvärda gensvaret i en bred folkopinion.

2. I statsverkspropositionen meddelas att s. k. förprojektering kommer
att avslutas under innevarande år beträffande ett skogsindustriprojekt
i Demokratiska republiken Vietnam. Projektet har initierats av
mottagarlandets regering.

Detta projekt omfattar en integrerad massa- och pappersfabrik med en
beräknad årsproduktion av 55 000 ton skriv- och tryckpapper i första
etappen, skogsodlingsåtgärder för att trygga behovet av råvara samt
investeringar i kraftverk, vägar och bostäder.

Projektet är det största, det mest komplicerade och troligen också det
mest riskfyllda som svensk biståndsverksamhet någonsin engagerat sig i.

Den svenska andelen av investeringskostnaden beräknas till omkring
600 milj. kr. i 1973 års penningvärde. Detta belopp kan komma att stiga
avsevärt på grund av oförutsedda svårigheter under uppbyggnadsskedet
och risken för driftstörningar under inkörningstiden. De erfarenheter ett
par av de större svenska skogsföretagen gjort i samband med liknande
investeringar i bl. a. Canada under förhållanden som är mycket mera
likartade med svenska förhållanden än vad som är fallet i Vietnam är

UU 1974:3

värda att uppmärksammas.

Vid de fortsatta förhandlingarna bör tillses att den svenska projektledningen
har så fullständiga garantier som möjligt för att importerad
maskinutrustning o. d. kan tas om hand på ett betryggande sätt, innan
den förs från hamn till fabriksområdet. Lika viktigt är att man vet att
transportväsendet kommer att fungera, kvalificerad arbetskraft finns att
tillgå och inhemsk materiel kan anskaffas vid de rätta tidpunkterna.

Avtal om projektet bör inte träffas förrän tillfredsställande garantier i
dessa och liknande avseenden erhållits. Först då är tidpunkten inne för
ett definitivt ställningstagande.

UU 1974:3

Bilaga 1

Ur statsutskottets utlåtande nr 84 år 1970

I propositionen uttalas att den ledande principen, då tillfälle ges till en
utvidgning eller förnyelse av den länderkrets till vilken det direkta
biståndet koncentreras, och vid fördelningen av biståndet mellan dessa
länder bör vara att främja uppnåendet av det dubbla mål som uppställts
för vårt utvecklingssamarbete med u-länderna. Det är därför naturligt att
Sverige i första hand söker samarbeta med länder, vilkas regeringar i sin
ekonomiska och sociala politik strävar efter att genomföra sådana
strukturförändringar som skapar förutsättningar för en utveckling präglad
av ekonomisk och social utjämning. Vid utbyggandet av vårt direkta
bistånd bör vi därför enligt propositionen gradvis åstadkomma en
förskjutning, så att nya insatser i första hand kommer i fråga i sådana
länder.

Utskottet är medvetet om att såväl ländervalet som utformningen av
de enskilda biståndsinsatserna har betydelse för möjligheterna att
förverkliga de uppställda målen för svensk biståndspolitik och att erhålla
största möjliga effekt av de enskilda insatserna. En långsiktig planering av
biståndsinsatserna är under alla förhållanden nödvändig. Vad som i
propositionen särskilt anförs om ländervalet innebär inte heller ett
övergivande av principen om en långsiktig planering av det bilaterala
biståndet. Som konsekvens härav kan det i praktiken endast bli fråga om
en gradvis förskjutning av biståndsinsatsernas fördelning mellan mottagarländerna.
Propositionen aktualiserar inte heller ett avbrytande av
biståndssamarbetet med något av de nuvarande mottagarländerna. Utskottet
utgår från att den svenska biståndspolitikens målsättningar är
möjliga att uppnå i länder med olika politiska och ekonomiska system.
Utskottet kan mot bakgrund härav och med beaktande av de synpunkter
som utskottet anfört ge sin anslutning till propositionens uttalande vad
avser länderval och förskjutning vid utbyggandet av Sveriges direkta
bistånd.

Utskottet kan i detta sammanhang även ansluta sig till SIDA:s
bedömning av hur bistånd från Sverige skall komma de breda befolkningslagren
i de fattiga länderna till godo och medverka till social och
ekonomisk utjämning i mottagarländerna. Biståndsinsatser inom jordbruk,
vattenförsörjning, hälsovård och familjeplanering, skolbyggande
och yrkesutbildning bör, såsom styrelsen framhåller i sin senaste
anslagsframställning, utformas så att de direkt når gemene man i
samhället. Varje överföring av finansiella resurser förutsätter insyn i
medlens användning i enlighet med de avtal som överenskommits mellan
parterna. Genom en sådan utformning bör även den kulturella och
politiska utvecklingen i de fattiga länderna på sikt påverkas på det sätt
som är önskvärt. Den samhällsutveckling i demokratisk riktning, som de
svenska insatserna inom utvecklingssamarbetet enligt statsmakternas

UU 1974:3

uttalanden skall medverka till, befordras genom att möjligheter skapas till
utveckling och arbete och genom att befolkningstillväxten hålls tillbaka
så att en snabbare standardhöjning möjliggörs.

Utskottets ställningstagande överensstämmer med uttalandet i motionerna
1:450 och 11:497 att våra projekt naturligtvis måste få en
inriktning, som gör att insatsen bidrar till en bred ekonomisk och social
utveckling till gagn för den stora massan av folket. Som framhålls i de
nämnda motionerna, varierar möjligheterna att bedöma resultatet beroende
på vilken typ av projekt det gäller. Det är också klart att utsikterna till
goda resultat kan vara beroende av i vilket land insatsen görs. Det finns
länder vilkas regimer inte i första hand är inriktade på att utnyttja
biståndssamarbetet för att höja folkets sociala och ekonomiska standard.
I andra fall kan en bristfällig förvaltning göra att mottagarlandet inte
uppfyller sin del av ett ingånget avtal och att insatsen av det skälet inte
når avsett resultat. Återigen i andra fall kan regimen ha en klart uttalad
vilja att åstadkomma sociala effekter, men svårigheter av annan art gör
att resultaten ändå blir dåliga. Exempel på länder, där det råder i alla
avseenden ideala förhållanden, finns knappast. Utskottet kan på samtliga
ovan angivna punkter instämma i motionernas uttalanden.

Till dessa i motionerna 1:450 och 11:497 anförda synpunkter vill
utskottet lägga, att omfattningen och varaktigheten av svenskt bilateralt
utvecklingsbistånd givetvis måste betingas av i vilken mån biståndet kan
väntas bidra till de uppställda målsättningarnas förverkligande. Det ställer
sig ofta svårt att på ett tidigt stadium förutsäga att så blir fallet.
U-landsregimer som betecknar sig själva som progressiva och inleder
ambitiösa utvecklingsprogram kan drivas att revidera sin politik eller
störtas av grupper med mindre tilltalande målsättningar. Eftersom
biståndspolitiken måste arbeta på lång sikt, kan ett projekt inte lämpligen
avbrytas på grund av sådana förändringar. Omvänt kan regimer, som
framstår som föga framstegsvänliga, genom kontakt med olika biståndsgivare
förmås att inleda program som på lång sikt kan ha positiva
effekter. En schematisk uppdelning av u-länderna under olika etiketter är
sålunda vansklig.

Även om man beaktar ovan anförda reservationer och nyanseringar,
synes det dock möjligt att uppställa vissa principer för ett lämpligt
länderval, då en utvidgning av mottagarkretsen blir aktuell. 1 de fall då ett
u-land sedan länge har behärskats av en regim som har visat sig
ointresserad av en både ekonomisk och social utveckling finns det skäl att
visa återhållsamhet i fråga om nya svenska biståndsinsatser. I de fall då
starka indicier talar för att en u-landsregim allvarligt strävar till
ekonomisk och social utjämning och har realistiska förutsättningar att
samtidigt öka den allmänna utvecklingstakten, om den får bistånd
utifrån, kan det vara särskilt befogat för vårt land att underlätta dess
strävanden.

Sammanfattningsvis vill utskottet betona riskerna med att döma
u-ländernas interna politik efter dagslägets växlingar. Det svenska
utvecklingssamarbetet skall syfta till reformer på lång sikt i en riktning,

UU 1974:3

som är förenlig med våra ideal om social och ekonomisk rättvisa och om
allas delaktighet i kulturen och i samhällets styrelse. När statsmakterna
har att ta ställning till en utvidgning av mottagarkretsen för bilateralt
bistånd, bör de främst välja länder som förenar fattigdomens och
underutvecklingens behov med framstegsvilja och utvecklingskraft. Från
allmän utjämningssynpunkt ställer det sig naturligt att utvälja särskilt
fattiga länder som mottagare av svenskt bistånd, men detta innebär inte
att sådant bistånd endast skall vara förbehållet de allra fattigaste
länderna. En liknande tankegång synes SIDA:s styrelse i sin anslagsframställning
ha velat ge uttryck åt.

UU 1974:3

Bilaga 2

Översikt över motionernas behandling

Motionen	Utskottets ytt-rande återfinns under punkten	Utskottets hem-ställan återfinns under punkten
1974:61	2, 4,6, 7, 9	2, 4, 6, 7, 9
1974:80	1	1
1974:278	3, 4,5,6, 7,11,14	3, 4, 5,6, 7, 18
1974:279	12	12
1974:398	4	4,17
1974:399	10	10, 18
1974:401	16	16
1974:655	3	18
1974:657	1,3,4, 6, 7, 8,9, 10, 11, 12, 14, 15, 16	1,3, 4, 6, 7, 8,9, 10, 11, 12, 15, 16, 18
1974:658	10	18
1974:661	8	8
1974:979	3	3
1974:980	3	3
1974:982	12	12
1974:1271	1,4,6, 10, 12, 13,15	1,4,6,10,12,13,15
1974:1272	3	18
1974:1273	3	18
1974:1274	3	18
1974:1276	4	4, 17
1974:1279	3	3, 18
1974:1281	1,2	1,2

UU 1974:3 93

Innehållsförteckning Sid.

Allmänt 1

Särskilda frågor avseende Sveriges insatser i internationellt utvecklingssamarbete
2

1. Anslagsutveckling, planeringsramar och vägen till enprocentsmålet Propositionen

Motionerna , 3

Utskottet 3

2. Biståndspolitikens inriktning och utformning

Propositionen 6

Motionerna 7

Utskottet 8

3. Svenska insatser i enskilda mottagarländer

Propositionen 8

Motionerna 9

Utskottet 10

4. Sveriges deltagande i utvecklingssamarbete inom ramen för
internationella biståndsprogram

Propositionen 18

Motionerna 21

Utskottet 21

5. Forskning

Propositionen 25

Motionen 26

Utskottet 26

6. U-landsinvesteringar, u-ländernas industrialisering, kapitalbildning
i u-länderna m. m.

Propositionen 27

Motionerna 29

Utskottet 29

7. Handelsutbyte med u-länderna, u-ländernas exportinkomster
m. m.

Propositionen 31

Motionerna 32

Utskottet 33

8. Familjeplanering

Propositionen 36

Motionerna 38

Utskottet 39

9. U-ländernas skuldbörda, biståndsvillkor m. m.

Propositionen 41

Motionerna 42

Utskottet 42

UU 1974:3 94

Sid.

10. Humanitärt stöd och utbildningsstöd till befrielserörelser i
Afrika

Propositionen 43

Motionerna 45

Utskottet 45

11. Katastrofbistånd

Propositionen 48

Motionerna 49

Utskottet 49

12. Varubistånd

Propositionen 50

Motionerna 51

Utskottet 51

13. Jordbruksprojektens ekologiska aspekter

Motionen 53

Utskottet 53

14. Bidrag till enskilda organisationers hjälpverksamhet

Propositionen 55

Motionerna 56

Utskottet 56

15. SIDA:s organisation och funktioner

Propositionen 57

Motionerna 59

Utskottet 59

16. Information i Sverige om u-landsproblem

Propositionen 62

Motionerna 63

Utskottet 63

Medelsanvisning m. m.

17. Bidrag till internationella biståndsprogram

Propositionen 65

Motionerna 70

Utskottet 71

18. Bilateralt utvecklingssamarbete

Propositionen 71

Motionerna 73

Utskottet 74

19. Rekrytering och utbildning av fältpersonal samt informationsverksamhet Utskottet

20. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)

Utskottet 75

UU 1974:3 95

Sid.

Reservationer
vid punkten 1

reservation nr 1 (fp) 75

vid punkten 3

reservation nr 2 (fp) 78

reservation nr 3 (m) 79

reservation nr 4 (m) 79

vid punkten 5

reservation nr 5 (m) 80

vid punkten 6

reservation nr 6 (m, fp) 80

vid punkten 7

reservation nr 7 (fp) 82

reservation nr 8 (m) 83

vid punkten 9

reservation nr 9 (fp) 84

vid punkten 11

reservation nr 10 (fp) 84

reservation nr 11 (m) 85

vid punkten 18

reservation nr 12 (m) 85

reservation nr 13 (m) 85

reservation nr 14 (m) 86

reservation nr 15 (fp) 86

Särskilda yttranden

Bilaga 1: Ur statsutskottets utlåtande nr 84 år 1970
Bilaga 2: Översikt över motionernas behandling . .

GOTAB 74 7130 S Stockholm 1974