Trafikutskottets betänkande nr 8 är 1974

TU 1974:8

Nr 8

Trafikutskottets betänkande i anledning av motioner angående den
statliga trafikpolitiken, m. m.

Motionerna

I detta betänkande behandlar utskottet följande motioner, nämligen

1974:119 av herr Fälldin m. fl. (c), vari, såvitt nu är i fråga (punkten
1), hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller 1. att direktiven till
den trafikpolitiska utredningen vidgas i enlighet med vad som anges i
motionen,

1974:122 av herr Torwald m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts beträffande
ökade insatser från statens järnvägars sida att med tåg ta på sig största
möjliga andel av lokaltrafiken, speciellt i anslutning till normala
arbetstider,

1974:123 av herr Ångström m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen
beslutar att bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga åtgärder för en sådan
samordning mellan statens järnvägars zontaxa samt järnvägens och
postverkets busstaxor som avses i motionen och samtidigt bör övervägas
samordning med enskilda trafikföretag i samma syfte,

1974:173 av herr Gustavsson i Eskilstuna m. fl. (s), vari hemställs att
riksdagen hos Kungl. Majit begär att i nästa etapp av den regionala
trafikplaneringen hänsyn vid prioriteringen av angelägna åtgärder tas till
vad i motionen sägs om angelägna utbyggnadsbehov inom trafiksektorn i
Södermanlands län,

1974:231 av herr Magnusson i Kristinehamn m. fl. (vpk), vari föreslås
att riksdagen hos regeringen hemställer om snar utredning och förslag till
åtgärder för att förstärka inlandsbanans kapacitet i syfte att utveckla
person- och godstrafiken,

1974:307 av herrar Alemyr (s) och Svanström (c), vari föreslås att
riksdagen hos Kungl. Majit hemställer att Kungl. Majit uppdrar åt SJ att
skyndsamt uppta förhandlingar med arbetsmarknadsverket angående en
fortsättning av breddningen av Bergabanan med etappen Sandbäckshult—Berga
såsom beredskapsarbete i direkt anslutning till nu pågående
etapp,

1974:309 av herr Bohman m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Majit anhåller 1. om sänkning av SJ:s taxor i enlighet med vad i

1 Riksdagen 1974. 15 sami. Nr 8

TU 1974:8

motionen anförts, 2. om tilläggsdirektiv för utredningen om månadsbiljetter
i enlighet med vad i motionen anförts,

1974:313 av herr Helén m. fl. (fp), vari, såvitt nu är i fråga (punkten
1), hemställs 1. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär a) att i avvaktan på
den trafikpolitiska utredningens förslag omedelbara åtgärder vidtas för
att öka järnvägarnas konkurrenskraft och ge dem större möjligheter att ge
allmänheten en fullgod service, innebärande bl. a. försök med prissänkningar
på vissa sträckor, förbättrad regional och lokal trafik, charterresor
med tåg, beslut om att viktiga bansträckor som nu hotas av nedläggning
får vara kvar och att trafikinskränkningar undvikes, förbättrad sowagnsservice,
ökad satsning på snabbtåg, utbyggnad av distriktsenheterna i
Växjö, Borås och Umeå, insättande av nya tåglägenheter under energikrisen,
b) att SJ :s tioårsplan över behovet av investeringar omarbetas till ett
aktionsprogram i syfte att ge SJ en väsentligt ökad del av såväl personsom
godstrafiken i landet i enlighet med vad som anförs i motionen,

1974:314 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t begär utredning och förslag beträffande formerna för en
samordnad satsning på kollektivtrafikteknik,

1974:315 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställs att direktiven till
den trafikpolitiska utredningen vidgas i enlighet med vad som anges i
motionen,

1974:479 av herr Björk i Gävle m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna l.dels att nedläggning i
princip inte må förekomma vare sig av järnvägslinje eller av busslinje på
landsväg i avvaktan på resultatet av den regionala trafikplanering som
länsstyrelser och kommuner har att ombesörja, 2. dels att kostnaderna
för olönsamma busslinjer på landsbygden skall bestridas av staten och ej
överlastas på kommunerna,

1974:480 av herr Blomkvist m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad som i motionen 1974:557
anförts om att järnvägslinjen Gårdsjö-Mariestad-Forshem—Lidköping—
Vara skall bevaras,

1974:490 av herr Henrikson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t anhåller om förslag till sådan ändring i fråga om tillståndsgivningen
för yrkesmässig trafik att kommunerna kan lösa den lokala
trafikförsörjningen,

1974:491 av herr Hjorth m. fl. (s), vari föreslås att riksdagen hos
Kungl. Maj:t anhåller om utredning angående upprustning av hamnanläggningen
i Hargshamn,

1974:492 av herrar Hörberg (fp) och Persson i Heden (c), vari anhålles
att riksdagen hemställer att Kungl. Maj:t utreder möjligheterna att bereda
Borås direkt sittvagnsförbindelse till och från Stockholm samt till och
från Malmö,

TU 1974:8

1974:499 av herrar Rosqvist (s) och Andersson i Gamleby (s), vari
hemställs att riksdagen måtte uttala att vad gäller SJ:s investeringar i
rullande materiel sådan fördelning av tilldelade medel sker, att upprustning
även kommer till stånd av vagnmateriel för banor som icke hänföres
till kategorin ”tätortsförbindelser på huvudlinjer”,

1974:500 av herr Schött m. fl. (m,c), vari hemställs att riksdagen
måtte besluta att hos Kungl. Maj:t anhålla om en skyndsam utredning om
breddning av återstående del av järnvägslinjen Kalmar—Berga snarast
möjligt,

1974:501 av fru Swartz m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen
beslutar att hos Kungl. Maj:t begära att möjligheterna för breddning av
järnvägssträckan Sandbäckshult—Berga snarast utreds,

1974:502 av herr Torwald m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t anhåller om utredning och förslag angående inrättandet av
ett fristående permanent statligt organ för samordnande av investeringar
och drift vid de samhälleliga trafikföretagen,

1974:504 av herr Winberg m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen ger
Kungl. Maj:t till känna l.att SJ:s utredning angående ostkustbanans
förlängning till Umeå snarast föreläggs riksdagen för bedömande, 2. att
utredningen därvid bör kompletteras med en beräkning av investeringsoch
eventuella driftkostnader för en upprustning av linjen Ånge—Vännäs
jämte anslutande linjer till motsvarande totala kapacitet som skulle
uppnås vid en förlängning av ostkustbanan, 3. att i övrigt en samlad plan
bör upprättas avseende upprustning av det norrländska järnvägsnätet,
varvid särskilt transportfrågoma på inlandsbanan samt sträckorna Gävle—
Härnösand och Vännäs—Boden bör uppmärksammas,

1974:774 av herr Karl Bengtsson i Varberg (fp), vari hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att de mötesspår som är för korta och
därför inte tillåter maximal trafik skyndsamt byggs ut,

1974:783 av herrar Hörberg (fp) och Jonsson i Mora (fp), vari föreslås
att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om sådan utredning att
utvecklingsbara orter och regioner enligt regionalpolitiken får en tillfredsställande
lösning på persontransportproblemet t. ex. genom sovvagnsförbindelser
inom ramen för en allmän satsning på SJ,

1974:787 av fru Jonäng (c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl.
Maj:t anhåller om att försöksverksamhet med ett prisbilligt årskort
gällande på SJ:s tåg och bussar skyndsamt kommer till stånd,

1974:788 av fru Jonäng m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t anhåller om en översyn av SJ:s trafikservice i Gävleborgs län
i enlighet med vad i motionen anförts,

1974:789 av herr Konradsson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t anhåller om sådan ändring av yrkestrafikförordningen

TU 1974:8

att kommuner och landsting medges rätt till trafiktillstånd utan krav på
fordons innehav,

1974:790 av herr Larfors m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t anhåller om skyndsam utredning om formerna för anordnandet
och drivandet av terminaler för att möjliggöra ökad samtrafik
mellan järnvägs- och vägtrafik,

1974:791 av herr Magnusson i Kristinehamn m. fl. (vpk), vari föreslås
att riksdagen hos regeringen hemställer om en utredning om möjligheterna
till ett överförande av NKLJ i statens ägo,

1974:796 av herr Nilsson i Östersund m. fl. (s,fp), vari hemställs att
riksdagen beslutar uppdra åt Kungl. Maj:t 1. att ta initiativ syftande till
ett förtydligande av innebörden i det vägavtal som ingicks 1956, 2. att
medverka till att den svenska järnvägsförvaltningen tillsammans med
motsvarande norska organ undersöker möjligheterna att på Trondheimsleden
införa en transitotariff vad beträffar järnvägsfrakter, samt 3. att
vidta åtgärder för att undanröja nu rådande i motionen påtalade
skevheter beträffande vägavgifter och fordonsskatt,

1974:1067 av herr Boo m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen beslutar
dels uttala att ytterligare upprivning av järnvägsspår inom Dalarna inte
skall ske, dels i övrigt ge Kungl. Maj:t till känna vad som anförts i
motionen,

1974:1071 av herrar Gustafsson i Byske (c) och Torwald (c), vari
hemställs att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad i
motionen anförts beträffande sänkta priser på SJ:s person- och godstransporter
samt behovet av en upprustning av SJ:s rullande materiel,

1974:1077 av herrar Karlsson i Mariefred (c) och Sundkvist (c), vari
hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att den arbetande
trafikpolitiska utredningen får i uppdrag att ägna speciell uppmärksamhet
åt de trafikpolitiska problem inom den regionalpolitiska utvecklingen
som berörs i motionen,

1974:1083 av herr Nisser m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen
uppdrager åt Kungl. Maj:t att tillsätta en utredning med syfte att granska
och framlägga förbättringsförslag angående de rabattsystem som tillämpas
för gruppresor till idrottstävlingar i enlighet med vad som i motionen
framförts,

1974:1084 av herr Nordin m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen ger
Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts beträffande behovet av en
upprustning av såväl banvall m. m. som fordonspark på i första hand
bandelen Forsmo—Hoting men även övriga bibanor till inlandsbanan,

1974:1089 av herr Stjernström m. fl. (c), vari hemställs l.att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om skyndsam utredning syftande till
upprustning av inlandsbanan som en stamlinje i ett kommunikations -

TU 1974:8

system för inlandet i enlighet med vad i motionen anförts, 2. att
riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts om behovet
av omedelbara åtgärder för upprustning av inlandsbanan i avvaktan på
utredningens mera definitiva resultat,

1974:1092 av herr Winberg m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t begär utredning och förslag avseende förbättrade kommunikationer
mellan Tröndelagsområdet, mellersta Norrland och Österbotten,

1974:1413 av herr Antonsson m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t anhåller att trafikpolitiska utredningen får i uppdrag att
utreda frågan om en enhetlig beräkning av biljettpriserna vid kombinerade
buss- och tågresor i syfte att avskaffa den nu tillämpade s. k.
snittaxan,

1974:1414 av herrar Berndtson (vpk) och Magnusson i Kristinehamn
(vpk), vari föreslås 1. att riksdagen uttalar sin anslutning till i motionen
anförda synpunkter om att järnvägsstationerna bör upprustas och få en
tidsenligare gestaltning och hos regeringen hemställer att pröva möjligheterna
att som lämpliga sysselsättningsobjekt inleda en sådan upprustning
samt till nästkommande budgetår framlägga förslag i förordad
riktning, 2. att riksdagen som sin mening uttalar att bidrag till ersättning
för bibehållande av icke lönsamma järnvägsanstalter väsentligt uppjusteras
i kommande budgetförslag,

1974:1424 av herr Gernandt (c), vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t anhåller 1. att zonmodelluppdelning av riket utformas så att
inlandsbanan och ostkustbanan förstärker varandra, 2. att trafikunderlaget
i vad avser persontransporter inte må försvagas genom att busstrafik
bedrives parallellt med de nämnda banorna,

1974:1429 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari föreslås 1. att
riksdagen till regeringen och till 1972 års trafikpolitiska utredning
överlämnar följande uttalande: a) Uppdelningen i en affärsbane- och en
trafiksvag del av järnvägsnätet skall icke i fortsättningen ligga till grund
för bedömning av nedläggningsärenden. Vägledande i sådana ärenden
skall vara sociala, närings- och regionalpolitiska aspekter, som också utgör
grundvalen för omfattningen av ekonomiska insatser för trafikens
upprätthållande, nedläggning eller utvidgning, b) Frågan om taxepolitikens
roll för att öka de kollektiva transportmedlens utnyttjande, främst
den spårbundna trafiken, behandlas med förtur, och skyndsamt förslag
lämnas om en kraftig taxesänkning, med beaktande av den i vpk-motionen
1973:479 aktualiserade tanken om länsbolag och taxesystem av typ
50-kort, som även nyligen aktualiserats av regeringen, c) Bilismens
framtida roll bör bli föremål för en särskild utredning och planering. Ett
program utarbetas för den tunga lastbilstrafikens överförande till
järnvägarna genom skilda restriktiva åtgärder (bestämmelser om lastfordons
längds begränsning till 18 meter, förbud mot tung trafik över
helger och veckoslut etc., d) Frågan om sjö- och kanalfartens utnyttjande

1 * Riksdagen 1974. 15 sami. Nr 8

TU 1974:8

för godstransporter tas upp till prövning, varvid även frågan om statliga
investeringar i fartygs- och isbrytarverksamhet blir föremål för överväganden,
2. att regeringen hos den trafikpolitiska utredningen hemställer, att
med förtur gripa ur och framlägga förslag för ställningstagande, även av
försökskaraktär, innan utredningen i sin helhet fullbordat sitt arbete,

1974:1439 av herr Lothigius m. fl. (m), vari föreslås att riksdagen hos
Kungl. Maj:t hemställer om 1. utredning om förutsättningarna för
framtida omfattande användning av höghastighetståg; 2. studier om
huruvida någon form av luftkuddetågsystem motsvarar de tekniska och
ekonomiska krav som bör ställas på den framtida förbindelsen Malmö—
Saltholm-Köpenhamn,

1974:1440 av herr Lothigius m. fl. (m), vari, såvitt nu är i fråga
(punkterna B 4—6), föreslås att riksdagen B. hos Kungl. Maj:t hemställer
om 4. kartläggning av den under drivmedelsransoneringen ökade kollektivtrafiken,
5. försök på vissa av SJ:s bandelar med reducerade taxor,
6. snarast möjliga införande av s. k. automatiskt tågstopp i enlighet med
vad i motionen anförts,

1974:1444 av herr Nordgren m. fl. (m), vari föreslås att riksdagen
hemställer hos Kungl. Maj:t om en temporär nedsättning av SJ:s
biljettpriser för resor till och från Norrland.

Utskottet

Vidgade direktiv till den trafikpolitiska utredningen, m. m.

I motionen 1974:119 erinras om att goda kommunikationer är en
förutsättning för en positiv utveckling samt att samhällets struktur i hög
grad bestäms av trafiksystemets utformning. Det är därför angeläget att
bättre möjligheter i detta hänseende skapas för utveckling i alla delar av
landet. Detta skall förverkligas genom en decentralistisk lokaliserings- och
regionalpolitik. Trafikpolitiken måste betraktas som och utgöra en
integrerad del av denna. Målsättningen för trafikpolitiken skall vara att
till rimliga priser erbjuda de enskilda människorna goda kommunikationer
och att tillgodose näringslivets behov av transporter och trafikservice
i övrigt. Hela landet måste sålunda ha en tillfredsställande
trafikservice. Trafikpolitiken måste vidare syfta till en god trafikförsörjning
med så låg energiförbrukning som möjligt.

Det har enligt motionärerna inte varit möjligt att med den nuvarande
trafikpolitiken tillgodose de krav som den regionalpolitiska målsättningen
ställer. En omprövning är därför nödvändig. Det bör sålunda uppdras åt
den trafikpolitiska utredningen att utarbeta trafikpolitiska riktlinjer för
ett decentraliserat samhälle. Utredningen bör därvid bl. a. överväga och
ompröva gällande räntabilitetskrav för de statliga kommunikationsföretagen.

Trafikgrenarnas kostnadsansvar måste enligt motionärerna baseras på
en samhällsekonomisk totalkalkyl, kompletterad med sociala och miljö -

TU 1974:8

mässiga avvägningar mellan olika trafikgrenar och med hänsyn till deras
betydelse för olika delar av landet.

Taxor och avgifter för gods- och persontrafik skall utformas på ett
sådant sätt att den praktiska effekten blir att inte någon del av landet
skall kunna utpekas som speciellt oförmånlig från taxe- och avgiftssynpunkt.
Ett system med maximitaxa måste införas för resor med tåg
och flyg.

Riksomfattande trafikförsörjningsplaner bör enligt motionärerna upprättas.
Dessa skall bygga på samordning av regionala trafikförsöijningsplaner
som landstingen upprättat, grundade på lokala trafikförsöijningsplaner
upprättade av primärkommunerna. Till vägledning för detta
planeringsarbete på olika nivåer skall enhetliga normer och anvisningar
utarbetas. Representanter för primärkommuner, landsting och trafikföretag
skall beredas möjlighet att från början delta i det regionala
planeringsarbetet. De enskilda kommunmedlemmarna skall så långt
möjligt ha inflytande på utformningen av trafikförsörjningsplanerna inom
kommunerna.

För ett effektivt utnyttjande av resurserna och en god service krävs
också ett väl fungerande samarbete mellan de verk som handlägger
trafikfrågor. Det skall enligt motionärerna åligga kommunikationsdepartementet
att svara för den behövliga samordningen. Departementet
måste ägna större uppmärksamhet åt dessa uppgifter. En förstärkning i
detta avseende bör ske genom tillsättande av ett samordningsorgan i vars
direktiv skall ingå att bl. a. svara för samordningen mellan olika
trafikgrenar och deras planering samt att samråda i fråga om anslagsframställningar.
Den trafikpolitiska utredningen bör få i uppdrag att
närmare överväga formerna för denna samordning.

Motionärerna utvecklar i ett antal punkter närmare sina synpunkter på
trafikpolitiken och begär i anslutning härtill att den trafikpolitiska
utredningen får i uppgift att behandla även flygets roll i trafikförsörjningen.
Slutligen hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj :t anhåller att
direktiven till nämnda utredning vidgas i enlighet med vad som anges i
motionen.

I motionen 1974:315 konstateras att de mest framträdande grundprinciperna
i 1963 års trafikpolitiska beslut var att vaije trafikgren i
princip själv skulle svara för de kostnader som den förorsakar samhället
samt att en tillfredsställande transportförsöijning för hela landet till
lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad skulle tryggas. Dessa mål har
dock enligt motionärerna inte uppnåtts. Sedan år 1963 har dessutom en
ny regionalpolitik och ett större medvetande om miljöns betydelse böijat
växa fram.

Det är enligt motionärerna angeläget att den trafikpolitiska utredningen
i sitt fortsatta arbete utgår från den energisituation vi har att
vänta i framtiden. Målsättningen skall härvid vara att skapa ett energisnålt
transportsystem.

Det behövs nu en integrerad trafikpolitik som syftar till att genom
samarbete och naturlig arbetsfördelning mellan olika trafikslag tillvarata

TU 1974:8

varje trafikmedels specifika förtjänster. Rationaliteten bjuder därför att
de hittills ganska strikta gränserna mellan olika transportsätt sprängs.
Möjligheterna för olika lastbilsföretag att köpa transporttjänster av SJ för
kombinerade transporter järnväg-lastbil i egen regi bör t. ex. kunna
vidgas. Nya fraktsystem, som bygger på enhetslaster, måste kunna
anpassas till flera trafikslag. Det kräver en ganska långtgående teknisk
standardisering av utrustningen. Det ankommer enligt motionärerna på
regeringen att ta erforderliga initiativ till samordning i det syftet.

För persontrafiken är det i första hand samordningen mellan olika
kollektiva trafikmedels taxepolitik och tidtabeller som måste eftersträvas
men på längre sikt också kombinationer av individuella och kollektiva
transportmedel. Med dagens datateknik anses det vara fullt möjligt att
skapa tidtabellsmässig samordning mellan olika transportmedel. Trafikpolitiska
utredningen bör få i uppdrag att utarbeta ett system härför. För
att underlätta integrationen mellan de olika yttransportmedlen bör i
stadsplaneringen ske en satsning på gemensamma terminaler.

Den trafikpolitiska utredningen bör enligt motionärerna genom
tilläggsdirektiv få i uppgift att utreda flygets roll för trafikförsörjningen
och få mer preciserade tilläggsdirektiv i vad avser sjöfartens roll.

Vidare bör åtgärder vidtas för utbyggnad av fler industrispår. Besked
om ostkustbanans förlängning måste komma och förstärkningar av
affärsbanenätet ske så att högre axeltryck kan tillåtas.

Slutligen begärs även i denna motion att direktiven till den trafikpolitiska
utredningen vidgas i enlighet med vad som anges i motionen.

Senast vid förra årets riksdag behandlade utskottet (TU 1973:8, rskr
1973:123) ingående de trafikpolitiska frågorna. Utskottet erinrade därvid
bl. a. om innehållet i de direktiv som meddelats den trafikpolitiska
utredningen.

I dessa framhålls att det är av största vikt att betingelser skapas för en
samhällsekonomiskt riktig utveckling och fördelning av transportarbetet.
Samtidigt som härvid erinras om omständigheter, som begränsar möjligheterna
att tillämpa en mera utvecklad fri konkurrens, hänvisas till den
utveckling inom samhället som skett sedan 1963 års trafikpolitiska beslut
och som inneburit en längre gående precisering i fråga om inriktningen av
det samhälleliga handlandet i olika hänseenden inom närings- och
regionalpolitiken samt arbetsmarknadspolitiken. Härigenom åsyftas en
utjämning av utvecklingsmöjligheterna i förhållandet mellan landets olika
delar genom en mera balanserad utveckling av näringslivet och därmed av
sysselsättningen samt till en mera balanserad bebyggelseutveckling med
en tillfredsställande samhällelig och kommersiell service för befolkningen
i olika områden.

Det har enligt direktiven efter hand framstått klart att man i vidare
utsträckning än som förutsattes vid 1963 års trafikpolitiska beslut måste
förena den marknadsmässiga rörelsefriheten med en planmässig samordning
och styrning. Inom den ram och på de villkor som bestäms genom
åtgärder av sistnämnda slag skall möjligheter finnas för trafikutövarna
inom resp. trafikgrenar att i marknadsmässiga former göra sig gällande

TU 1974:8

efter sina särskilda förutsättningar.

Mot den angivna bakgrunden har en omprövning ansetts böra ske av
kostnadsansvarets utformning och tillämpning. En sådan omprövning
förklaras motiverad med hänsyn till de olägenheter som följer med
kostnadsansvarighetsprincipens nuvarande hårda knytning till varje särskild
trafikgren. Med hänsyn till den begränsning av möjligheterna att
åstadkomma samhällsekonomiskt riktiga lösningar, som i vissa fall följer
med en till varje trafikgren knuten kostnadsansvarighet, har det också
ansetts finnas anledning att närmare överväga i vilken utsträckning och
under vilka förutsättningar en ändrad innebörd bör ges åt kostnadsansvaret.

I direktiven tas också upp frågan om behov av särskilda åtgärder
avseende godstrafiken på landsväg, vilka kan vara motiverade för att
främja en sund och balanserad utveckling. Det skall härvidlag ankomma
på de sakkunniga att överväga de ytterligare åtgärder som krävs för att
främja en rationell och sund utveckling inom landsvägstrafiken. Därvid
bör också beaktas behovet av instrument, som kan bidra till en
samhällsekonomiskt riktig arbetsfördelning mellan olika trafikmedel och
trafikutövare. Som exempel på sådana åtgärder anges nya former för
tillståndsgivning inom landsvägstransportsektorn.

Utskottet konstaterar att de för utredningen meddelade direktiven i
väsentliga delar innebär ett tillgodoseende av de synpunkter som
motionsledes framförts. Vad beträffar luftfarten torde de allmänna
betingelserna för denna naturligen komma att behandlas av utredningen i
anslutning till frågan om det trafikpolitiska kostnadsansvaret. Frågan om
luftfartens trafikuppgifter i förhållande till andra trafikgrenar kan
förväntas komma att närmare behandlas av trafikplaneringsutredningen.
Utskottet anser sig vidare kunna utgå från att såväl inrikesflygets prisoch
taxefrågor som luftfartsfrågorna i deras helhet kommer att i lämpligt
sammanhang bli föremål för särskild utredning. I fråga om sjöfarten gäller
att Kungl. Maj :t på begäran av riksdagen gett trafikpolitiska utredningen
tilläggsdirektiv, som ger utredningen möjlighet att ta upp de frågor som
över huvud kan bli aktuella. Utskottet förutsätter vidare att den
trafikpolitiska utredningen vederbörligen beaktar vad i motionerna
anförts rörande en god trafikförsöijning med så låg energiförbrukning
som möjligt samt om kollektivtrafikens utbyggnad m. m. Utredningen bör
också — i enlighet med önskemålen i motionen 1974:119 — närmare
överväga frågan om formerna för den samordning mellan olika trafikgrenar
och deras planering m. m. som nu erfordras.

Under hänvisning till det anförda och då utskottet även anser de av
motionärerna enligt det föregående i övrigt anförda synpunkterna vara av
väsentlig betydelse för det fortsatta utredningsarbetet på det trafikpolitiska
området vill utskottet föreslå att motionerna överlämnas till
utredningen för dess överväganden i berörda frågor.

Beträffande vägfrågorna vill utskottet hänvisa till de uttalanden som
riksdagen helt nyligen — på förslag av utskottet — gjort vid behandlingen

TU 1974:8

av vägbudgeten för nästa budgetår.

Utskottet vill i detta sammanhang slutligen framhålla att en integrerad
trafikpolitik kan bli effektiv från samhällsekonomiska och regionalpolitiska
utgångspunkter endast om den utformas så att snärjande
detaljregleringar undviks. Detta synes bäst ske om varje transportmedels
tjänster prissätts med hänsyn till de samhällsekonomiska kostnaderna.
Effektiviteten i transportapparaten och kvaliteten på transporttjänsterna
torde också främjas bäst genom en med tillbörligt beaktande av de
samhällsekonomiska aspekterna i möjligaste mån lika konkurrens mellan
trafikmedel och trafikföretag.

Vad utskottet i nu berörda delar anfört bör av riksdagen ges Kungl.
Maj d till känna.

Av utskottets ställningstagande följer att utskottet inte kan tillstyrka
att riksdagen till regeringen och 1972 års trafikpolitiska utredning gör de
uttalanden som föreslås i motionen 1974:1429. Vissa därvid upptagna
spörsmål är f. ö. redan föremål för prövning i olika utredningar m. m. I
nämnda motion har också föreslagits att riksdagen skall göra ett
uttalande om att regeringen hos den trafikpolitiska utredningen hemställer
att denna med förtur griper in och lägger fram förslag för
ställningstagande även av försökskaraktär innan utredningen i sin helhet
fullbordat sitt arbete. Då även utskottet utgår från att utredningen — i
överensstämmelse med meddelade direktiv — kommer att redovisa
resultatet av sitt arbete i form av delbetänkanden synes motionen i denna
del inte påkalla någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

I motionen 1974:502 har hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t
anhåller om utredning och förslag angående inrättande av ett fristående
permanent statligt organ för samordnande av investeringar och drift vid
de samhälleliga trafikföretagen.

Frågan härom behandlades ingående av utskottet senast i dess
betänkande 1973:17. Under hänvisning härtill samt till vad utskottet i
det föregående anfört rörande samordningen av de olika trafikgrenarnas
verksamhet m. m. synes motionen inte nu böra föranleda någon särskild
åtgärd från riksdagens sida.

Regionala och interregionala planeringsfrågor m. m.

I anvisningarna till länsstyrelserna om regional trafikplanering har
bl. a. upptagits frågan om interregional trafik. Sålunda framhålls att den
interregionala trafiken bör beaktas i den regionala trafikplaneringen med
hänsyn dels till behovet att i lämplig utsträckning samordna de regionala
transporterna med de mera övergripande trafikströmmarna till och från
övriga delar av landet, dels till de återverkningar i fråga om dimensioneringen
av den egna regionens transportnät och trafikanläggningar som de
övergripande trafikströmmarna kan ha. Vidare framhålls att den regionala
trafikplaneringen skall ske i nära samverkan mellan länsstyrelserna och
trafikplaneringsutredningen, mellan länsstyrelserna inbördes och mellan

TU 1974:8

länsstyrelserna och kommunerna inom resp. län. 1 anslutning härtill
konstateras att länen — med hänsyn till allmänhetens och näringslivets
kontaktmönster — inte alltid utgör från trafikplaneringssynpunkt funktionellt
lämpligt avgränsade områden. En regional trafikplanering för ett
län måste därför i viss utsträckning på lämpligt sätt avstämmas med
motsvarande planering i ett eller flera angränsande län.

Under hänvisning till det utredningsarbete som således pågår inom
trafikplaneringsutredningen samt i samband med länsstyrelsernas och
vederbörande verks fortlöpande planeringsarbete finner utskottet någon
anledning inte föreligga att riksdagen nu — såsom i motionen 1974:173
yrkats — hos Kungl. Majd begär att i nästa etapp av den regionala
trafikplaneringen särskild hänsyn vid prioriteringen av angelägna åtgärder
tas till vad i motionen sägs om utbyggnadsbehoven inom trafiksektorn i
Södermanlands län. Vad beträffar de av motionärerna speciellt upptagna
vägfrågorna vill utskottet — såsom redan i dess betänkande 1974:1
rörande vägbudgeten m. m. uttalats — framhålla att sådana frågor bör
behandlas i den för prövning av vägärenden stadgade ordningen.

Av samma skäl avstyrks yrkandet i motionen 1974:1077 att riksdagen
hos Kungl. Maj d begär att den trafikpolitiska utredningen får i uppdrag
att ägna speciell uppmärksamhet åt de trafikpolitiska problem i likaledes
Södermanlands län som berörs i motionen.

Jämväl under hänvisning till vad tidigare anförts avstyrks motionen
1974:788 vari yrkats att riksdagen hos Kungl. Majd anhåller om en
översyn av SJ:s trafikservice i Gävleborgs län i enlighet med vad
motionärerna anfört.

I motionen 1974:796 har yrkats att riksdagen beslutar uppdra åt
Kungl. Maj d att ta initiativ syftande till ett förtydligande av innebörden i
det vägavtal som ingicks år 1956 mellan svenska och norska vägmyndigheter
samt att medverka till att den svenska järnvägsförvaltningen
tillsammans med motsvarande norska organ undersöker möjligheterna att
på Trondheimsleden införa en transitotariff vad beträffar järnvägsfrakter.
Vidare begärs åtgärder för undanröjande av nu rådande och i motionen
påtalade skevheter beträffande vägavgifter och fordonsskatt.

Utskottet vill i anledning härav erinra om att de i nämnda motioner
aktualiserade frågorna och härmed sammanhängande förhållanden sedan
åtskilliga år tillbaka behandlats i riksdagen samt varit föremål för
Nordiska rådets och dess ministerråds uppmärksamhet och även föranlett
vissa åtgärder i den av motionärerna åsyftade riktningen. I likhet med
motionärerna konstaterar utskottet dock att flera frågor kvarstår olösta,
vilket gäller både järnvägs- och lastbilstrafiken. En bättre överensstämmelse
mellan den svenska och norska trafikpolitiken bör åstadkommas.
Det torde därför enligt utskottets uppfattning böra ankomma
på Kungl. Majd att ta erforderliga initiativ för att ernå en tillfredsställande
och snar lösning av dessa frågor. Vad utskottet härom anfört
bör av riksdagen ges Kungl. Maj d till känna.

TU 1974:8

Utskottets sålunda gjorda uttalande torde i berörda delar även
tillgodose syftet med yrkandet i motionen 1974:1092 om att riksdagen
hos Kungl. Maj:t skall begära utredning och förslag avseende förbättrade
kommunikationer mellan Tröndelagsområdet, mellersta Norrland och
Österbotten. Med hänsyn härtill och då motionen i övrigt inte synes böra
föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida avstyrker utskottet
densamma.

I motionen 1974:231 har yrkats att riksdagen hos regeringen
hemställer om snar utredning och förslag till åtgärder för att förstärka
inlandsbanans kapacitet i syfte att utveckla person- och godstrafiken. I
motionen 1974:1084 har begärts att riksdagen ger Kungl. Maj d till känna
vad i motionen anförts beträffande behovet av en upprustning av såväl
banvall m. m. som fordonspark på i första hand bandelen ForsmoHoting
men även övriga bibanor till inlandsbanan. 1 motionen 1974:1089
har yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj d anhåller om skyndsam
utredning syftande till upprustning av inlandsbanan som en stamlinje i ett
kommunikationssystem för inlandet i enlighet med vad i motionen
anförts. I motionen 1974:504 har yrkats att riksdagen ger Kungl. Maj d
till känna att SJ :s utredning angående ostkustbanans förlängning till
Umeå snarast bör föreläggas riksdagen för bedömande samt att utredningen
därvid bör kompletteras med en beräkning av investerings- och ev.
driftkostnader för en upprustning av linjen Ånge-Vännäs jämte anslutande
linjer till motsvarande totala kapacitet som skulle uppnås vid en
förlängning av ostkustbanan. I övrigt anser motionärerna att en samlad
plan bör upprättas avseende upprustning av det norrländska järnvägsnätet,
varvid särskilt transportfrågorna på inlandsbanan samt sträckorna
Gävle-Härnösand och Vännäs—Boden bör uppmärksammas. Slutligen har i
motionen 1974:1424 begärts att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att
zonmodelluppdelning av riket utformas så att inlandsbanan och ostkustbanan
förstärker varandra samt att trafikunderlaget i vad avser persontransporter
inte må försvagas genom att busstrafik bedrivs parallellt med
de nämnda banorna.

De i nu nämnda motioner upptagna frågorna synes vara av sådan
karaktär att prövningen av dem bör ske i anslutning till det utredningsarbete
som den trafikpolitiska utredningen har att fullgöra. Materialet för
bedömningarna härvidlag bör kunna erhållas genom arbetet inom
trafikplaneringsutredningen samt vid den regionala trafikplanering som
f. n. pågår genom länsstyrelsernas försorg ävensom vid statens järnvägars
fortlöpande planeringsarbete. Utskottet föreslår under hänvisning till det
anförda att riksdagen hos Kung. Maj t begär att motionerna överlämnas
till de båda nämnda utredningarna för deras överväganden i nu berörda
frågor.

1 motionen 1974:1067 har bl. a. begärts att tillståndet för SJ att riva
upp rälsen på bansträckan Vika-Sågen, där trafiken f. n. är helt nedlagd,
återkallas. Även utskottet finner det angeläget att så sker — i avvaktan på
de ytterligare överväganden rörande inlandsbanans eventuella upprustning
som enligt utskottets uppfattning bör komma till stånd. Motionen i

TU 1974:8

övrigt bör dock inte föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida.
Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges Kungl. Maj d till känna.

Järnvägsfrågor i övrigt samt taxefrågor m. m.

Beträffande SJ:s verksamhet framhålls i direktiven till den trafikpolitiska
utredningen att det givetvis är av stor vikt att SJ även i
fortsättningen vidtar energiska åtgärder i olika hänseenden för att öka
företagets möjligheter att hävda sig marknadsmässigt. Därvid bör SJ :s
marknadsföring och utbud av transporttjänster anpassas så att möjligheter
till samtransporter med landsvägssektorn i all möjlig mån tas till
vara.

I detta sammanhang anses närmare böra övervägas i vad mån
konstruktionen av SJ s taxor i olika hänseenden är den rätta för att SJ på
ett samhällsekonomiskt riktigt sätt skall kunna fullgöra sin andel i
trafikarbetet. Taxorna går i sina huvuddrag tillbaka till de förslag som år
1956 lades fram av den s. k. järnvägstaxekommittén. Sedan dess har en
viss successiv anpassning skett samtidigt som SJ i anslutning till 1963 års
trafikpolitiska beslut fått en ökad rörelsefrihet i taxemässigt hänseende.

Det bör sålunda enligt direktiven ankomma på de sakkunniga att
närmare överväga frågan om den lämpliga utformningen av SJ s taxor. I
sammanhanget skall beaktas SJ s kostnadsstruktur, marknadsförhållanden
och servicemöjligheter. Det sägs vara av stor vikt att taxorna
ges en sådan utformning att de i önskvärd utsträckning stöder marknadsföringen
av SJ :s transporttjänster och i högre grad medverkar till ett
effektivt utnyttjande av SJ:s kapacitet. Angeläget sägs också vara att
övervägandena omfattar möjligheterna att anpassa SJs taxor på längre
avstånd så att de dels i större utsträckning kommer att ligga i linje med
samhällets allmänna regional- och näringspolitiska mål, dels förbättrar
SJ a möjligheter att hävda sig i fråga om persontrafik, godsslag och
sändningsstorlekar som SJ har naturliga förutsättningar att handha.

En utgångspunkt förklaras slutligen vara att SJ även i fortsättningen
skall ha en betydande kommersiell rörelsefrihet att — med motsvarande
avvikelser från taxorna — träffa fraktavtal, medge rabatter etc. SJs
möjligheter härvidlag från marknadssynpunkt skall av de sakkunniga
övervägas från principiella utgångspunkter.

Beträffande frågan om SJ :s trafiksvaga bandelar och SJ :s separatredovisning
av dessa anses — mot bakgrund av de erfarenheter som efter hand
vunnits av denna separatredovisning — anledning finnas att överväga en
ändrad prövnings- och handläggningsordning.

Det understryks slutligen att vid utredningsarbetet frågorna om SJ :s
taxekonstruktion och omprövningen av SJs trafiksvaga nät skall ges hög
prioritet.

I anslutning härtill vill utskottet för sin del erinra om sitt uttalande vid
1971 års riksdag (TU 1971:6, rskr 1971:146) att en förutsättning vid
trafikplaneringen måste vara att försörjningen med kollektiv trafik hålls
på en tillfredsställande nivå. Stor försiktighet måste därför, som

1** Riksdagen 1974. 15 sami Nr 8

TU 1974:8

riksdagen tidigare understrukit, iakttagas beträffande järnvägsnedläggelser.
Därest nedläggning av en viss bandel ändå anses böra komma till
stånd skall såvitt möjligt sådan ersättningstrafik ordnas att kravet på en
god trafikförsörjning kan tillgodoses. Den viktiga frågan om ansvaret för
uppehållande av sådan olönsam busstrafik som tillkommit i anledning av
järnvägsnedläggelse — samt kostnadstäckningen härför — måste också få
en tillfredsställande lösning.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att chefen för kommunikationsdepartementet
i enlighet med Kungl. Maj ds bemyndigande den 18
januari 1974 numera tillkallat sakkunniga för utredning avseende
regionalt gällande generella trafikrabatter. I direktiven framhålls bl. a. att
de ökade krav som framöver kommer att ställas på den kollektiva
trafiken motiverar ytterligare insatser för att möta dessa krav. Det gäller
härvidlag att genom fortsatt planering ge den kollektiva trafikapparaten
en ändamålsenlig utformning och inriktning. Det gäller också att inom de
områden där allmänheten har sina frekventa eller förhållandevis ofta
återkommande resebehov eftersträva en prissättning, som medverkar till
att de kollektiva trafikmedlen i ökad utsträckning kommer till användning.
Inte minst den nya energisituationen med en förmodligen bestående
höjning av drivmedelspriserna medför ett behov av att via kollektivtrafiken
kunna erbjuda energibesparande alternativ till privatbilism.

Med hänsyn bl. a. härtill och till vikten av att få en tillfredsställande
lösning på prisproblemet inom den angivna kollektiva trafiken har
sålunda särskilda sakkunniga ansetts böra tillkallas för att utreda frågan
om införandet av regionalt gällande generella rabatter av typ periodkort
och liknande. De sakkunniga bör enligt direktiven innefatta företrädare
för de statliga samt primär- och landstingskommunala intressena. Det
ankommer på de sakkunniga att närmare överväga rabatternas geografiska
täckning, utformning och storlek med hänsyn till omfattningen och
inriktningen av ifrågavarande trafik och kostnaderna för denna samt med
beaktande av befolknings-, arbetsmarknads- och serviceförhållanden etc. I
sammanhanget bör erfarenheterna tas till vara av hittills tillämpade olika
rabattsystem. Även om strävandena skall inriktas på att ge rabatterna en
giltighet för resp. regioner skall de sakkunniga vara oförhindrade att i
förekommande fall, då förhållandena så motiverar, överväga deras
giltighet inom lämpligt avgränsade områden i regionerna. De sakkunniga
bör belysa hur olika alternativ i fråga om utformning och storlek av
rabatterna kan väntas påverka utnyttjandet av de kollektiva trafikmedlen
och vilka fördelar de väntas ge med hänsyn till framkomlighet i trafik,
samhällsbyggande och serviceutnyttjande. Behovet av anpassning av de
rabatterade avgifterna till den allmänna prisutvecklingen bör övervägas.
De administrativa och tekniska aspekter som sammanhänger med
rabatterna skall närmare utredas.

Med beaktande av den effekt som rabatterna kan väntas få på resandet
skall — alitjämt enligt direktiven — deras inverkan i intäkts- och
kostnadshänseende bedömas. I den mån det blir fråga om underskott har
de sakkunniga att behandla frågan om fördelningen och finansieringen

TU 1974:8

härav. I fråga om avgränsningen av vad som är att anse som lokal resp.
regional trafik skall beaktas de riktlinjer som meddelats för den regionala
trafikplaneringen. Redan etablerade rabattsystem får inte beträffande
fördelningen och finansieringen av underskott vara prejudicerande för
utredningens bedömningar och förslag. Utredningen skall bedrivas skyndsamt.

Det står enligt utskottets mening alldeles klart att järnvägarna även i
framtiden måste spela en betydande roll för både gods- och persontransporter.
Även miljöhänsyn och trafiksäkerhetsskäl liksom önskvärdheten
av en mera energisnål trafik gör det nödvändigt att den rälsbundna
trafiken stimuleras. Taxepolitiken måste bedrivas med tanke härpå, och
vidare måste SJ över huvud taget försöka göra sin del av den kollektiva
trafiken mera attraktiv och bättre anpassad till trafikanternas önskemål
och behov.

Uppkommande frågor om nedläggningar av järnvägar och indragningar
av stationer bör ses i ett mera långsiktigt perspektiv. Någon nedläggning
av järnvägar skall därför inte — mot berörda kommuners vilja — ske under
pågående utrednings- och planeringsarbete. Det är vidare enligt utskottets
mening inte tillräckligt att låta framställningar om nedläggningar av
järnvägslinjer vila i avvaktan på trafikplaneringsverksamheten. Tveksamheten
om järnvägarnas framtida roll är därmed inte undanröjd. Det ger
inte tillräcklig stabilitet åt beslut om lokaliseringar av företag eller
fraktavtal som under tiden måste fattas. Ett klargörande uttalande om
statsmakternas avsikt att tilldela järnvägarna en mera betydande roll i
den framtida transportförsörjningen vore därför i hög grad motiverat.
Redan nu måste sägas ifrån att avsikten är att i allt väsentligt och på
längre sikt behålla exempelvis de järnvägslinjer vilka SJ i skrivelse till
Kungl. Maj:t den 17 november 1972 särskilt omnämnt och begärt
eventuella taxehöjningar på. I annat fall hindras en långsiktig industriell
och regionalpolitisk planering.

För att nå en önskvärd utveckling av framför allt transporterna över
längre avstånd måste statens järnvägars konkurrenskraft förstärkas. F. n.
är i olika avseenden inte SJs transportservice av den kvalitet som
kunderna kräver. Det gäller inte minst företagets möjligheter att hålla
eller ingå bindande avtal om transporttider. Förtroendet för transportföretaget
måste på den punkten vara orubbligt inom ett näringsliv där
även ett kort driftstopp kan vålla stora kostnadsökningar. Sådana krav på
statens järnvägar måste i högre grad än hittills beaktas vid prövningen av
verkets framställningar om investeringsmedel och även internt i företagets
investeringspolitik.

Den trafikpolitiska utredningen bör enligt utskottets mening lägga
fram förslag i frågor av den karaktär som här berörts. Vissa krav måste
emellertid uppfyllas redan under den tid utredningen arbetar om inte
järnvägarna skall tappa mer trafik och situationen på vägarna därigenom
bli ännu värre än den är i dag. Som ett viktigt led i detta arbete bör,
såsom i motionen 1974:313 yrkats, SJ:s tioårsplan över behovet av

TU 1974:8

investeringar omarbetas till ett aktionsprogram i syfte att ge SJ väsentligt
ökad del av såväl person- som godstrafiken i landet.

Betydande ansträngningar måste redan nu göras för att successivt
anpassa SJ 3 verksamhet till de ökade kraven på person- och godstrafiken.
En förnyelse av den rullande materielen är angelägen så att den bättre
svarar mot en ändrad lastteknik och nya och förändrade transportbehov.
En fortsatt upprustning av bannätet bör ske för att medge ökad snabbhet
och bekvämlighet. Bl. a. bör därvid, i enlighet med yrkande i motionen
1974:1089, omedelbara åtgärder för upprustning av inlandsbanan vidtas i
avvaktan på utredningens mera definitiva resultat. På godshanteringssidan
är investeringar i tekniskt välutrustade terminalanläggningar viktiga.

Energiska åtgärder krävs sålunda för att öka SJ :s möjligheter att hävda
sig marknadsmässigt. Därvid bör SJ:s marknadsföring och utbud av
transporttjänster anpassas så att alla möjligheter till samtransporter med
landsvägssektorn tas till vara. De marknadsmässiga och drifttekniska
förutsättningarna för en utveckling mot högre hastigheter måste också
ingående prövas.

På godstrafikområdet bör utvecklingsarbetet främst inriktas på att öka
järnvägstransporternas kvalitet i fråga om snabbhet, regularitet och
godsbehandling och på att skapa gynnsamma förutsättningar för kombinerad
trafik järnväg-landsväg, järnväg-sjö.

SJ har gjort vissa försök med sänkta biljettpriser för att utröna, om
intäktsnivån kan höjas genom merförsäljning och om trafiktopparna kan
kapas genom generella sänkningar av biljettpriserna på dagar och tåg
med dålig beläggning. Denna försöksverksamhet med sänkta priser bör —
i avvaktan på resultatet av det pågående utredningsarbetet — fortsätta i
syfte inte minst att stimulera trafik på banor som anses nödvändiga av
sociala och regionalpolitiska skäl, som exempelvis inlandsbanan, samt
persontrafiken på de riktigt långa avstånden. Även charterresor per tåg
bör prövas.

I anslutning härtill må erinras om att vid behandlingen av propositionen
1972:133 angående omorganisation av SJ riksdagen strök under att
de kommersiella enheterna i Växjö, Borås och Umeå — i syfte inte minst
att åstadkomma en även på längre sikt önskvärd aktivering av försäljnings-
och serviceverksamheten — skulle inordnas i den fasta distriktsorganisationen.
Utskottet förutsätter att beslutet fullföljs i enlighet med
riksdagens intentioner härvidlag.

Vad i det föregående anförts torde närmast innebära ett bifall till
motionen 1974:313, vari yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj d begär att i
avvaktan på den trafikpolitiska utredningens förslag omedelbara åtgärder
vidtas för att öka järnvägarnas konkurrenskraft och ge dem större
möjlighet att ge allmänheten en fullgod service — allt enligt ett av
motionärerna i ett antal punkter angivet program, motionen 1974:309,
vari såvitt nu är i fråga yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om
sänkning av SJ:s taxor på vissa i annat sammanhang närmare angivna
grunder, motionen 1974:1440 i vad den avser försök på vissa av SJ:s

TU 1974:8

bandelar med reducerade taxor, motionen 1974:1444, vari yrkats att
riksdagen hos Kungl. Maj :t hemställer om temporär nedsättning av SJ :s
biljettpriser för resor till och från Norrland, samt motionen 1974:1439 i
vad den avser användning av höghastighetståg.

Detsamma gäller med avseende på motionen 1974:479, vari bl. a.
yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att nedläggning i princip inte
må förekomma av vare sig järnvägslinje eller busslinje på landsväg i
avvaktan på resultatet av den nämnda trafikplaneringen.

Vidare synes härigenom i princip kunna tillgodoses syftet med
yrkandena i motionerna 1974:783 om sovvagns förbindelser inom ramen
för en allmän satsning på SJ, 1974:790 om anordnandet och drivandet av
terminaler för att möjliggöra ökad samtrafik mellan järnvägs- och
vägtrafik, 1974:123 om samordning mellan statens järnvägars zontaxa
samt järnvägarnas och postverkets busstaxor m. m., 1974:1071 i vad den
avser sänkta priser på SJ :s person- och godstransporter samt behovet av
en upprustning av SJs rullande materiel, 1974:1413 rörande enhetlig
beräkning av biljettpriserna vid kombinerade buss- och tågresor i syfte att
avskaffa den s. k. snittaxan — om vars avskaffande utskottet redan
tidigare uttalat sig (TU 1972:18, rskr 1972:283) — och 1974:499 rörande
upprustning även av vagnmateriel för banor som inte hänförs till
kategorin ”tätortsförbindelser på huvudlinjer”. Utskottet vill i anslutning
härtill också erinra om att riksdagen — på förslag av utskottet — numera
beviljat ett för nästa budgetår i förhållande till Kungl. Maj :ts förslag med
30 milj. kr. förhöjt investeringsanslag i syfte främst att möjliggöra en
ökad anskaffning av rullande materiel, inkluderande bl. a. motorvagnar.

Vad utskottet i nu berörda frågor anfört bör av riksdagen ges Kungl.
Maj d till känna.

Utskottet finner däremot några särskilda åtgärder från riksdagens sida
ej påkallade i anledning av yrkandena i motionerna 1974:774 om
utbyggnad av mötesspår och 1974:1440 om snarast möjliga införande av
s. k. automatiskt tågstopp. Då utskottet förutsätter att frågor av detta
slag beaktas i den fortlöpande investeringsplaneringen inom SJ avstyrks
alltså motionerna i fråga.

Utskottet avstyrker jämväl yrkandet i motionen 1974:492 om begäran
från riksdagens sida att Kungl. Majd utreder möjligheterna att bereda
Borås direkta sittvagnsförbindelser med Stockholm och Malmö.

Under hänvisning bl. a. till vad i det föregående anförts samt till den
av Kungl. Maj:t tillsatta utredningen avseende regionalt gällande trafikrabatter
finner utskottet yrkandet i motionen 1974:122 — beträffande
ökade insatser från statens järnvägars sida att med tåg ta på sig största
möjliga andel av lokaltrafiken, m. m. — inte böra påkalla någon särskild
åtgärd från riksdagens sida, varför motionen avstyrks.

Av samma skäl avstyrker utskottet yrkandet i motionen 1974:787 att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om att försöksverksamhet med ett

TU 1974:8

prisbilligt årskort gällande på SJ:s tåg och bussar skyndsamt kommer till
stånd.

I motionen 1974:309 har för den i det föregående nämnda utredningen
om regionalt gällande generella trafikrabatter begärts tilläggsdirektiv
rörande bl. a. energiförsörjningen. Då emellertid syftet med motionen
genom utformningen av direktiven — vilka i sin helhet torde ha
offentliggjorts först efter den tidpunkt då motionen skrevs — i stort sett
tillgodosetts synes densamma ej påkalla någon särskild åtgärd från
riksdagens sida.

I motionen 1974:307 har begärts att riksdagen hos Kungl. Maj:t
hemställer att Kungl. Maj:t uppdrar åt SJ att skyndsamt uppta
förhandlingar med arbetsmarknadsverket angående en fortsättning av
breddningen av Bergabanan med etappen Sandbäckshult-Berga såsom
beredskapsarbete i direkt anslutning till nu pågående etapp. Vidare har i
motionen 1974:500 begärts att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om
en skyndsam utredning om breddning av återstående del av järnvägslinjen
Kalmar—Berga snarast möjligt. Ett yrkande av samma innebörd har
framställts i motionen 1974:501.

Utskottet har vid sin prövning av dessa motioner funnit vägande skäl
tala för ett bifall till motionärernas förslag om breddning av berörda
bandel. Utskottet vill därför föreslå att Kungl. Maj:t snarast prövar
möjligheterna att genom arbetsmarknadsverkets försorg låta utföra
arbetena i fråga samt vidtar de åtgärder som i anledning härav påkallas — i
syfte inte minst att få till stånd det sammanhängande järnvägsnät inom
regionen som såväl för näringslivets del som i övrigt framstår som
angeläget.

Vad utskottet härom anfört bör av riksdagen ges Kungl. Maj:t till
känna.

I motionen 1974:480 har yrkats att riksdagen som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad som anförts i motionen 1974:557 om att
järnvägslinjen Gårdsjö-Mariestad—Forshem-Lidköping- Vara skall bevaras.

I avvaktan på resultatet av det nu pågående regionala trafikplaneringsarbetet
och då någon nedläggning av berörda bandelar från SJ :s sida inte
har aktualiserats finner utskottet emellertid någon särskild åtgärd i frågan
inte påkallad och avstyrker därför motionen.

Ej heller har utskottet funnit sig böra tillstyrka yrkandet i motionen
1974:791 att riksdagen hos regeringen hemställer om en utredning om
möjligheterna till ett överförande av Nord mark-Klarälvens järnväg i
statens ägo.

1 motionen 1974:491 har begärts att riksdagen hos Kungl. Majt
anhåller om utredning angående upprustning av den SJ tillhöriga
hamnanläggningen i Hargshamn.

Om en sådan upprustning kommer till stånd i enlighet med motio -

TU 1974:8

närernas förslag torde den nu planerade järnvägen Hallstavik—Hargshamn
i förening med normalspåret Gimo-Hargshamn komma att medföra
avsevärt förbättrade transportmöjligheter för den östra länsdelen. Enligt
vad utskottet erfarit föreligger emellertid från SJ :s sida inte något intresse
för en upprustning av hamnen i fråga. Däremot har vederbörande
kommun- och landstingsmyndigheter samt länsstyrelsen i sitt förslag till
regional trafikplan ansett en upprustning angelägen för att främja en
positiv utveckling av näringslivet i det berörda området. Utskottet anser
därför att från vederbörande kommunala- och regionala organs sida
förhandlingar lämpligen bör upptas med SJ om upprustning av hamnanläggningen,
varvid även de fortsatta äganderätts- och driftsformerna av
hamnen bör prövas. Utskottet förutsätter att så sker och finner under
hänvisning härtill någon särskild åtgärd i ämnet från riksdagens sida inte
erforderlig.

I motionen 1974:1083 har begärts att riksdagen uppdrar åt Kungl.
Majd att tillsätta en utredning med syfte att granska och framlägga
förbättringsförslag angående de rabattsystem som tillämpas för gruppresor
till idrottstävlingar i enlighet med vad motionärerna anfört.
Utskottet kan emellertid för sin del inte finna en särskild sådan utredning
erforderlig. Förhandlingar synes i stället från närmast berörda organisationers
sida lämpligen böra tas upp med SJ i frågan. Under hänvisning
härtill avstyrks motionen.

I motionen 1974:1414 har yrkats att riksdagen uttalar sin anslutning
till de i motionen anförda synpunkterna om att järnvägsstationerna bör
upprustas och få en tidsenligare gestaltning samt hos regeringen hemställer
att pröva möjligheterna att som lämpliga sysselsättningsobjekt
inleda en sådan upprustning. Förslag i förordad riktning begärs vidare till
nästkommande budgetår varjämte hemställs att riksdagen som sin mening
uttalar att bidrag till ersättning för bibehållande av icke lönsamma
järnvägsanstalter väsentligt uppjusteras i kommande budgetförslag.

Även utskottet finner det i och för sig önskvärt att järnvägsstationerna
upprustas och får en tidsenligare gestaltning. Utskottet förutsätter dock
att SJ i sin fortlöpande investeringsplanering och i sina årliga anslagsframställningar
beaktar behovet härav liksom medelsbehovet för bibehållande
av icke lönsamma järnvägsanstalter. Under hänvisning härtill
finner utskottet motionen inte böra påkalla någon särskild åtgärd från
riksdagens sida och avstyrker därför densamma.

Vissa frågor rörande kollektivtrafik

I motionen 1974:314 har yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj :t begär
utredning och förslag beträffande formerna för en samordnad satsning på
kollektivtrafikteknik.

1 sitt betänkande TU 1971:6 (jfr TU 1972:18) ägnade utskottet
härmed sammanhängande frågor en ingående behandling och redogjorde
bl. a. för innehållet i en inom Svenska utvecklings AB utarbetad

TU 1974:8

promemoria i ämnet. I anslutning härtill framhöll utskottet att det är
angeläget att en effektiv uppföljning sker av berörda frågor såväl inom
utvecklingsbolaget som i övrigt. Utskottet ansåg sig dock kunna utgå från
att Kungl. Maj :t uppmärksamt följer utvecklingen på området samt fann
under hänvisning härtill någon särskild framställning i ämnet till Kungl.
Maj d från riksdagens sida ej erforderlig.

Av en till propositionen 1974:54 — angående finansiering av Svenska
utvecklings AB - fogad bilaga framgår att under år 1972 utvecklingsbolaget
tillsammans med Volvo och Saab-Scania bildade en gemensam
projektgrupp för att undersöka möjligheterna att utveckla kollektiva
persontransportsystem för stads- och förortstrafik. I och med att
gruppens förstudie blev färdig vid årsskiftet 1973-1974 har samarbetet i
denna form avslutats. Företagen utnyttjar resultaten för fortsatta insatser
i andra former.

Under år 1973 presenterade utvecklingsbolaget ett i samarbete med
Stansaab utformat projekt till trafikledningssystem för kollektiv trafik.
Projektets marknadsförutsättningar anses vara beroende av samhällets
beredskap att investera i kollektivtrafikens utveckling. Den önskvärda
omfördelningen från individuell trafik till en ökad kollektiv trafik
förutsätter även utveckling av bl. a. bussteknologin med hänsyn till
ekonomi och komfort. Utvecklingsbolaget har därför i samarbete med
Storstockholms Lokaltrafik AB och Hägglund & Söner AB utarbetat en
kravspecifikation beträffande en stads- och förortsbuss för 1980-talet.

Totalt har utvecklingsbolaget investerat ca 10 milj. kr. i denna sektor,
vartill kommer investeringar av medintressenter på ca 7 milj. kr.

I flera länder pågår f. n. ett intensivt arbete med att utveckla
kollektiva transportsystem. Risk synes föreligga att den svenska tillverkningsindustrin
här kan komma på efterkälken. De kollektiva transporterna
kan vidare komma att utvecklas alltför långsamt på grund av att man
från svensk sida inte tagit en mera aktiv del i utvecklingsarbetet utifrån
föreliggande transportbehov. Att utveckla snabba fjärrtransporter med
lokala matarsystem bör också ses som ett led i strävandena att undvika en
alltför stor koncentration av befolkning och arbetstillfällen. Även
möjligheterna att för svensk del hävda sig i konkurrensen om turistströmmarna
bör tas med i bilden.

För att undvika dubbelarbete och samtidigt ge detta viktiga utvecklingsarbete
ökade resurser bör enligt utskottets uppfattning Kungl. Maj :t
pröva frågan om lämpliga former för att samordna och vidareutveckla det
arbete som f. n. pågår inom styrelsen för teknisk utveckling, Svenska
utvecklings AB, övriga forskningsinstitutioner och industrier. Detta kan
exempelvis ske genom att bilda ett utvecklingsbolag av det slag som
motionärerna föreslår eller genom en stiftelse eller nämnd som får
erforderliga resurser. I de skilda alternativen synes förutom statliga organ
också böra ingå de kommuner och industrier som vill delta i arbetet.

Då utskottet förutsätter att Kungl. Maj:t ytterligare överväger härmed
sammanhängande spörsmål synes f. n. någon särskild åtgärd från riksdagens
sida i anledning av motionen inte vara erforderlig.

TU 1974:8

I motionen 1974:1440 har yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t
hemställer om kartläggning av den under drivmedelsransoneringen ökade
kollektivtrafiken. Enligt vad kommunikationsministern i ett svar på en
enkel fråga i riksdagen nyligen meddelat kommer genom nu pågående
utrednings- och utvärderingsarbete en sådan kartläggning att ske. Någon
särskild åtgärd från riksdagens sida erfordras sålunda ej, varför motionen i
denna del avstyrks.

I motionen 1974:1439 har begärts att riksdagen hos Kungl. Maj d
hemställer om att studier görs huruvida någon form av luftkuddetägsystem
motsvarar de tekniska och ekonomiska krav som bör ställas på
den framtida förbindelsen Malmö—Saltholm—Köpenhamn.

I anledning härav må erinras om att utskottet i sitt av riksdagen
godkända betänkande 1973:25 — rörande godkännande av överenskommelser
rörande fasta förbindelser över Öresund m. m. — starkt
underströk vikten av att frågan om kollektivtrafikens ordnande på bron
löses på bästa sätt. Med hänsyn härtill förutsatte utskottet att alternativet
med en spårbunden persontrafik under förberedelse- och planeringsstadiet
ytterligare övervägs samt att — därest utvecklingen på energiförsörjningens
område eller andra skäl så motiverar — härav föranledda
omprövningar kommer till stånd utan tidsutdräkt. Härvid borde enligt
utskottets uppfattning de nya former för kollektiv persontrafik, som den
tekniska utvecklingen kan möjliggöra, särskilt beaktas.

Under hänvisning härtill finner utskottet motionärernas yrkande inte
påkalla någon särskild åtgärd från riksdagens sida och avstyrker följaktligen
motionen i denna del.

Övriga frågor

I motionen 1974:490 har yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t
anhåller om förslag till sådan ändring i fråga om tillståndsgivningen för
yrkesmässig trafik att kommunerna kan lösa den lokala trafikförsörjningen.
Vidare har i motionen 1974:789 begärts att riksdagen hos Kungl.
Maj :t anhåller om sådan ändring av yrkestrafikförordningen att kommuner
och landsting medges rätt till trafiktillstånd utan krav på fordons
innehav.

Som motionärerna framhållit har kommunerna under senare år fått ett
ökat ansvar för trafikförsörjningen. Att erbjuda kommunmedlemmarna
en god transportservice framstår också som ett naturligt led i kommunernas
samlade åtaganden. Det är av stor vikt att kommunerna ges
erforderliga möjligheter för att på ett rationellt sätt lösa härvid
uppkommande frågor. De av motionärerna upptagna spörsmålen bör
därför enligt utskottets uppfattning lämpligen prövas i samband med den
översyn av yrkestrafikförordningen m. m. som f. n. pågår inom kommunikationsdepartementet.
Då utskottet förutsätter att så sker torde någon
särskild åtgärd i ämnet från riksdagens sida inte vara erforderlig.

TU 1974:8

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen dels med tillkännagivande av vad utskottet
anfört hos Kungl. Maj d begär att motionerna 1974:119 i vad
avser yrkandet 1 och 1974:315 överlämnas till den trafikpolitiska
utredningen för dess överväganden i berörda frågor,
dels avslår motionen 1974:1429,

2. att riksdagen avslår motionen 1974:502,

3. att riksdagen

a. avslår motionen 1974:173,

b. avslår motionen 1974:1077,

c. avslår motionen 1974:788,

4. att riksdagen

a. i anledning av motionen 1974:796 som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört rörande införande
av transitotariff på Trondheimsleden m. m.,

b. avslår motionen 1974:1092,

c. dels i anledning av motionen 1974:1067 som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om att
rivningstillståndet för bandelen Vika—Sågen bör återkallas,
dels hos Kungl. Maj:t begär att motionerna 1974:231,
1974:504, 1974:1084 och 1974:1089 ivad avser yrkandet 1
samt 1974:1424 överlämnas till trafikplaneringsutredningen
och den trafikpolitiska utredningen för deras överväganden
av de i motionerna upptagna frågorna,

5. att riksdagen i anledning av motionerna 1974:123, 1974:309,
yrkandet 1, 1974:313, yrkandet 1, 1974:479, 1974:499,
1974:783, 1974:790, 1974:1071, 1974:1089, yrkandet 2,
1974:1413, 1974:1439, yrkandet 1, 1974:1440, yrkandet 5,
och 1974:1444 som sin mening ger Kungl. Maj d till känna
vad utskottet anfört rörande SJ:s verksamhet samt dess
investerings- och taxepolitik m. m.,

6. att riksdagen

a. avslår motionen 1974:774,

b. avslår motionen 1974:1440, yrkandet 6,

c. avslår motionen 1974:492,

7. att riksdagen

a. avslår motionen 1974:122,

b. avslår motionen 1974:787,

c. avslår motionen 1974:309, yrkandet 2,

8. att riksdagen i anledning av motionerna 1974:307, 1974:500
och 1974:501 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet anfört rörande breddning av bandelen Sandbäckshult-Berga,

9. att riksdagen

a. avslår motionen 1974:480,

TU 1974:8

b. avslår motionen 1974:791,

c. avslår motionen 1974:491,

d. avslår motionen 1974:1083,

10. att riksdagen avslår motionen 1974:1414,

11. att riksdagen

a. avslår motionen 1974:314,

b. avslår motionen 1974:1440, yrkandet 4,

c. avslår motionen 1974:1439, yrkandet 2,

12. att riksdagen avslår motionerna 1974:490 och 1974:789.

Stockholm den 3 maj 1974

På trafikutskottets vägnar
SVEN GUSTAFSON

Närvarande: herrar Sven Gustafson i Göteborg (fp), Mellqvist (s),
Dahlgren (c), Lothigius (m), Lindahl i Lidingö (s), Persson i Heden (c),
Hjorth (s), Hugosson (s), Rosqvist (s), Östrand (s), Stjernström (c),
Magnusson i Kristinehamn (vpk), Sellgren (fp), Johansson i Hållsta (c)
och Johansson i Vrångebäck (m).

Reservationer

1. beträffande vidgade direktiv till den trafikpolitiska utredningen, m. m.
av herrar Mellqvist, Lindahl i Lindingö, Hjorth, Hugosson, Rosqvist och
Östrand (samtliga s) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”1
motionen” och på s. 10 slutar med ”påkalla någon särskild åtgärd från
riksdagens sida” bort ersättas med text av följande lydelse:

Under senare år har pågått ett intensivt trafikpolitiskt utvecklingsarbete.
Det har varit inriktat såväl på utveckling av trafikplaneringen som
på anpassning och omprövning av de trafikpolitiska instrumenten. Detta
har varit en naturlig följd av utvecklingen inom transportsektorn och
samhället över huvud, där omvandlingen inom näringslivet, befolknings-
och bebyggelseutvecklingen etc. ställt ökade krav på transportsektorn
i vad avser såväl person- som godstransporter. Den aktiva politik
som förts inom andra samhällssektorer — såsom närings- och regionalpolitiken,
arbetsmarknadspolitiken och miljöpolitiken — med alltmer
preciserade målsättningar för det samhälleliga handlandet har också
medfört behov av att fastare än tidigare infoga transportsektorn i den
vidare samhällsplaneringen.

Av särskild vikt har det mot denna bakgrund ansetts vara att få
tillgång till en övergripande trafikplanering, som innefattar samtliga
trafikgrenar och som därigenom ger bättre möjligheter till samplanering
och samordning mellan dessa. Regeringen har i sådant syfte år 1971

TU 1974:8

uppdragit åt landets länsstyrelser att genomföra en regional trafikplanering
till senare delen av år 1974. Planeringsarbetet har bedrivits i enlighet
med anvisningar som utfärdats av kommunikationsdepartementet på
förslag av den s. k. trafikplaneringsutredningen. Denna har i sin tur haft
vägledning av en försöksverksamhet som bedrivits i ett par län —
Norrbotten och Östergötland.

Arbetet har numera drivits så långt att samtliga länsstyrelser färdigställt
preliminära förslag till trafikplaner, vilka sänts ut på remiss till
kommuner och olika trafikintressenter. Härefter skall — med beaktande
av vad som framkommit vid remissbehandlingen — de slutliga förslagen
till regionala trafikplaner utarbetas.

Genom detta planeringsarbete erhålls en kartläggning av den nuvarande
transportförsörjningen i vad avser såväl trafikanläggningar och
transportsystem som transportströmmar. Det ges en uppfattning om
behoven av och efterfrågan på transporttjänster samt faktorer som
påverkar transportapparatens framtida utformning. Det ges möjligheter
att bättre bestämma vad som för ifrågavarande region lämpligen kan
läggas i begreppet tillfredsställande transportförsörjning. En kartläggning
sker av eventuella brister i den nuvarande transportförsörjningen och
realistiska förslag kan framläggas hur transportapparaten bör utformas.
På persontrafiksidan utarbetas härvidlag förslag till regionala stomlinjenät,
som med utnyttjande av järnvägs- och bussförbindelser på samhällsekonomiskt
bästa sätt söker tillgodose allmänhetens resbehov.

Utskottet vill understryka den stora trafikpolitiska betydelse av det
planeringsarbete som sålunda utförs. Det kommer att bidra till en
samhällsekonomiskt riktig utformning av trafikappparaten. Det kommer
att ge ett bättre underlag för det allmännas prioritering av investeringar
och driftåtgärder. Det kommer att öka möjligheterna till en regional- och
näringspolitisk anpassning av transportsektorn. Och på persontrafiksidan
kommer det att ge möjligheter till en klart förbättrad regional kollektiv
trafik, där både järnvägens och landsvägsbussens möjligheter kommer att
tas till vara. En sådan förbättring är enligt utskottet angelägen för att ge
de hushåll och människor som inte disponerar bil en tillfredsställande
tillgång till en vidare arbets- och servicemarknad. Den är också angelägen
för att ge personbilisterna ett alternativ som kan dämpa bilismens tryck
på samhällsmiljön.

Enligt utskottet bör de slutliga planförslag som framläggs ge kommunikationsdepartementet
underlag för anvisningar till det fortsatta rullande
planeringsarbetet och för bedömning av de åtgärder som i anslutning
till planeringen kan bidra till en effektivare samordning av trafikarbetet.

Utskottet vill i sammanhanget också understryka vikten av att man
genom den nu pågående trafikplaneringen — som avses få en ”rullande”
karaktär — verkligen får möjlighet att exempelvis på persontrafiksidan
överväga lösningar, som tillgodoser kravet på en tillfredsställande
trafikförsörjning till lägsta samhällsekonomiska kostnad. Lösningarna bör
bedömas förutsättningslöst utan bindning till visst trafikslag. Härigenom
ges möjlighet å ena sidan att ta till vara järnvägens betydande möjligheter,

TU 1974:8

å andra sidan att — då järnvägen inte lika bra och lika samhällsekonomiskt
fördelaktigt som landsvägsbussen kan tillgodose ett trafikbehov —
välja sistnämnda trafiklösning. Resultaten av trafikplaneringen bör
omsättas i en successiv anpassning av trafikapparaten, som tillgodoser
kraven på hushållning med samhällets resurser och medel..

Utöver en fördjupad och förbättrad trafikplanering har det framstått
som angeläget att utveckla, anpassa och i olika hänseenden ompröva de
trafikpolitiska instrumenten. Arbetet härmed har anförtrotts den trafikpolitiska
utredningen. En central fråga för denna är att överväga det
trafikpolitiska kostnadsansvarets utformning och tillämpning. Med hänsyn
till den begränsning av möjligheterna att åstadkomma samhällsekonomiskt
riktiga lösningar, vilken följer med en till varje trafikgren knuten
kostnadsansvarighet, har utredningen att pröva i vilken utsträckning och
under vilka förutsättningar en ändrad innebörd bör ges åt kostnadsansvaret,
t. ex. genom en anknytning av detta till landtransportsektorn eller till
trafiksektorn i dess helhet. I anslutning härtill kan också konstateras att
trafikpolitiska utredningen genom särskilda tilläggsdirektiv fått i uppdrag
att fullfölja vägkostnadsutredningens arbete när det gäller att bestämma
vägtrafikens kostnadsansvar och dettas fördelning på olika grupper av
trafikanter.

Särskild uppmärksamhet skall trafikpolitiska utredningen ägna järnvägstrafiken
och dess möjligheter att utvecklas i marknads- och servicehänseenden.
En fråga av väsentligt intresse är härvidlag, om konstruktionen
av SJ:s taxor i olika hänseenden är den rätta för att i önskvärd
utsträckning stödja marknadsföringen av SJ :s transporttjänster och i
högre grad medverka till ett effektivt utnyttjande av SJ:s kapacitet.
Utredningen skall också undersöka möjligheterna att anpassa SJ:s taxor
på längre avstånd så att de i större utsträckning kommer att ligga i linje
med samhällets allmänna regional- och näringspolitiska mål.

Även frågan om SJ:s trafiksvaga bandelar och SJ:s separatredovisning
av dessa skall prövas av trafikpolitiska utredningen. Det konstateras i
direktiven bl. a. att utöver en omprövning av den nuvarande beräkningsmetodiken
vid avgränsning av det trafiksvaga bannätet perspektivet bör
vidgas så att man får en handläggningsordning, som även innefattar en
realistisk prövning av det trafiksvaga nätet med hänsyn till de alternativa,
samhällsekonomiskt fördelaktigare transportmöjligheter som kan stå till
buds.

Trafikpolitiska utredningen har slutligen att ägna uppmärksamhet åt
godstrafiken på landsväg och dess möjligheter att utvecklas i sunda och
balanserade former. Utredningen skall i sammanhanget även beakta
behovet av instrument, som kan bidra till en samhällsekonomiskt riktig
arbetsfördelning mellan olika trafikmedel och trafikutövare. Exempel på
sådana åtgärder kan enligt direktiven vara nya former för tillståndsgivning
inom landsvägstransportsektorn.

I anslutning till vad sålunda anförts om det trafikpolitiska planeringsoch
utredningsarbetet kan konstateras att i motionen 1974:119 bl. a.
framhållits betydelsen av trafiksystemets utformning för samhällets

TU 1974:8

struktur, trafikpolitikens roll i en decentraliserad lokaliserings- och
regionalpolitik, behovet av en omprövning av hittillsvarande trafikpolitik,
angelägenheten av att trafikgrenarnas kostnadsansvar grundas på samhällsekonomiska,
sociala och miljömässiga avvägningar, vikten av att
avgiftssättningen i trafiken får en regionalpolitisk inriktning, behovet av
riksomfattande trafikförsörjningsplaner och av medverkan i det regionala
trafikplaneringsarbetet av företrädare för olika kommunala intressen och
trafikföretagen samt vikten av en förstärkning av den trafikpolitiska
samordningen genom tillskapandet av ett särskilt organ under kommunikationsdepartementet
.

I motionen 1974:315 talas bl. a. om nödvändigheten av en integrerad
trafikpolitik med samarbete och arbetsfördelning mellan olika trafikgrenar,
vikten av att förbättra förutsättningarna för kombinerade transporter
och behovet att samordna olika trafikmedels taxepolitik och tidtabeller. 1
båda motionerna begärs att flygets roll i trafikförsörjnigen skall utredas,
och i motionen 1974:315 begärs att mera preciserade tilläggsdirektiv skall
ges trafikpolitiska utredningen beträffande sjöfarten. Allmänt gäller att i
de båda motionerna begärs en utvidgning av den trafikpolitiska utredningens
direktiv för att behandla de i motionerna upptagna frågorna.

Utskottet vill med anledning av motionerna konstatera att de
problem som tas upp i motionerna i väsentliga hänseenden redan är
uppmärksammade. Vad som allmänt sägs om behovet av transportsektorns
integrering i en vidare samhällsproblematik och av inbördes
samordning av arbetet inom de olika trafikgrenarna utgör således — som
framgår av det föregående — grundläggande utgångspunkter för det
pågående trafikpolitiska utvecklingsarbetet. Kravet på riksomfattande
trafikförsörjningsplaner får anses tillgodosett genom den hela landet
omfattande regionala trafikplaneringen, där förutsättningarna att ytterligare
utveckla planeringen naturligt prövas i samband med kommunikationsdepartementets
beredning av de slutliga förslag till regionala
trafikplaner vilka kommer att föreligga mot slutet av detta år. Kravet på
förankring av det regionala trafikplaneringsarbetet är i hög grad tillgodosett
genom det sätt på vilket detta bedrivs, där ansvaret för planförslagen
åvilar länsstyrelsernas lekmannastyrelser och arbetet kontinuerligt under
hela planeringsprocessen bedrivs i nära samverkan med kommuner,
trafikföretag och näringsliv. I de regionala persontrafikplanerna uppmärksammas
behovet av en taxe- och tidtabellsmässig samordning i förhållandet
mellan trafikföretagen. I godstrafikplanerna eftersträvas en rationell
uppbyggnad av godstrafiksystemet, en ändamålsenlig lokalisering av
trafikanläggningar och terminaler etc., vilket tillgodoser det motionsvis
framförda önskemålet om förbättrade betingelser för kombinerade
transporter.

I anslutning till vad i motionen 1974:119 anförts om att för den
trafikpolitiska samordningen tillskapa ett särskilt organ under kommunikationsdepartementet
vill utskottet understryka att det här är fråga om
trafikpolitiska samordningsuppgifter av sådan central art att de klart bör
ankomma på regeringen och kommunikationsdepartementet.

TU 1974:8

De synpunkter som i motionen 1974:119 anförts på kostnadsansvarets
utformning kan sägas i huvudsak redan ligga i trafikpolitiska utredningens
uppgift i fråga om en omprövning av det trafikpolitiska kostnadsansvaret.
I anslutning till vad i motionen 1974:315 sägs om en regionalpolitisk
utformning av avgiftssättningen inom de olika trafikgrenarna bör
framhållas att de regionalpolitiska aspekterna under senare år varit
vägledande för den successiva anpassningen av faxe- och prissättningen.
Det gäller luftfartsverkets avgifter och flygbolagens priser, vilka senare
genom en häromåret genomförd omläggning av avgiftssystemet på ett
markant sätt reducerades på längre sträckor. Det gäller sjöfartsavgifterna,
som för ett par år sedan på förslag av regeringen fick en regionalpolitisk
utformning till fördel framför allt för sjöfarten i Bottenhavet och
Bottenviken. En regionalpolitisk utjämning av godsfrakterna på järnväg
och landsväg har vidare åstadkommits för Norrland och angränsande
delar av landet liksom för Gotland genom särskilt utvecklade regionalpolitiska
stödformer. Enligt direktiven till den trafikpolitiska utredningen
slutligen åligger det såsom nämnts denna att närmare överväga möjligheterna
till en ytterligare regionalpolitisk anpassning av SJ:s taxor.

Vad beträffar yrkandet om att genom trafikpolitiska utredningen låta
utreda luftfartens roll i trafikförsörjningen vill utskottet hänvisa till att
de allmänna betingelserna för luftfarten naturligen kommer att behandlas
av utredningen i anslutning till frågan om det trafikpolitiska kostnadsansvaret.
Frågan om luftfartens uppgifter i förhållande till andra trafikgrenar
kan förväntas bli behandlade i anslutning till trafikplaneringsutredningen
och det regionala trafikplaneringsarbetet. Härutöver föreligger —
med hänsyn till vad i det föregående anförts - ingen anledning att nu
göra ytterligare utredningsinsatser i fråga om luftfarten. Beträffande
sjöfarten gäller att regeringen på begäran av riksdagen gett trafikpolitiska
utredningen tilläggsdirektiv, som ger utredningen möjlighet att ta upp
frågor som över huvud kan bli aktuella på detta område. Något behov av
ytterligare tilläggsdirektiv föreligger rimligen inte.

Utskottet vill i detta sammanhang understryka den principiella
betydelsen av de uppgifter som redan ålagts trafikpolitiska utredningen
och de mycket stora krav som dessa ställer på utredningen. Om man
verkligen vill få en lösning på problemen, vilket är av väsentlig betydelse
för den fortsatta trafikpolitiken, är det nödvändigt att den största
restriktivitet iakttas i fråga om ytterligare uppgifter för utredningen. I
annat fall minskar tilltron till att en verklig vilja finns att inom rimlig tid
uppnå några resultat. Detsamma gäller i viss mån också när krav framförs
på utredningsinsatser i särskild ordning, eftersom även detta ställer
anspråk på expertis och myndighetsresurser m. m., som redan är hårt
ansträngda.

Med hänsyn till det anförda föreslår utskottet att motionerna
1974:119, såvitt nu är i fråga, och 1974:315 avslås.

1 motionen 1974:1429 anförs synpunkter på brister i nuvarande
trafikpolitik, på SJs affärsbanenät och trafiksvaga nät, på SJ:s taxesättning,
på SJ s företräden med hänsyn till ändrade prisförutsättningar på

TU 1974:8

energiområdet, på planering av bilismen och prioritering av kollektivtrafiken
liksom på sjöfartens marknadsmöjligheter.

Allmänt vill utskottet i anslutning härtill understryka att mycket av
den kritik som i motionen anförts på hittillsvarande trafikpolitik beaktats
genom direktiven till den trafikpolitiska utredningen. Denna har också
såsom nämnts att förutsättningslöst pröva frågor sammanhängande med
SJ:s affärsbanenät och det trafiksvaga nätet. Vad som sägs om SJ:s ökade
möjligheter i en ändrad drivmedelssituation kommer på ett naturligt sätt
att beaktas i det fortsatta trafikplaneringsarbetet, som när det gäller
förändringar i trafikmedlens kostnadssituation automatiskt registrerar
dessa vid bedömningen av den samhällsekonomiskt lämpliga arbetsfördelningen
mellan transportmedlen. Vad som sägs om kollektivtrafiken och
privatbilismen och om prissättningen på SJ beaktas i väsentliga hänseenden
både genom trafikpolitiska utredningen och genom de särskilda
utredningarna om kollektivtrafik i tätorter och om prissättningen i den
regionala kollektiva trafiken (den s. k. 50-kortsutredningen).

Med hänsyn härtill anser utskottet inte att motionen behöver
föranleda någon riksdagens åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen avslår motionerna 1974:119 i vad avser yrkandet
1, 1974:315 och 1974:1429,

2. beträffande vidgade direktiv till den trafikpolitiska utredningen, m. m.
av herr Magnusson i Kristinehamn (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 8 börjar med
”Senast vid” och på s. 10 slutar med ”påkalla någon särskild åtgärd från
riksdagens sida” bort ersättas med text av följande lydelse:

I motionen 1974:1429 erinras om att vpk:s främsta krav angående
trafikpolitiken, alltsedan 1963 års trafikpolitiska beslut fattades, varit
kravet på ett upphävande av detta beslut. Det påpekas att redan när
regeringspropositionen lades så anfördes från partiets sida i en riksdagsmotion
”att samhället måste ta på sig ansvaret för att befolkningen är
tillfredsställande försörjd med transporter och kommunikationer”.

Beslutet fattades emellertid under en period då marknadsekonomin
stod som högst i kurs i vårt land. Detta ledde i sin tur till att marknaden,
eller efterfrågan, skulle styra trafikplaneringen. För att marknaden skulle
fungera gällde det dock att skapa förutsättningar för ”konkurrens på lika
villkor” mellan olika trafikföretag. Ju mer konkurrens desto mer
tillfredsställande transportstandard var tanken.

Vpk har sedan i åtskilliga riksdagsmotioner och även utanför riksdagen
kritiserat denna filosofi, som är grundläggande för den hittills förda
trafikpolitiken. Man har krävt att denna trafikpolitik skulle ersättas med
en trafikpolitik grundad på samhällsekonomiska bedömningar. Man har
krävt nya riktlinjer, riktlinjer som bl. a. tar hänsyn till sociala och
lokaliseringspolitiska behov och trafiksäkerhets- och miljövårdsintressen.
I stället för konkurrens bör man ställa samordning och samplanering.

TU 1974:8

Samordning mellan olika trafikslag skulle, anser man, medföra både ett
bättre fungerande och ett billigare transportsystem.

Mot denna bakgrund hälsar motionärerna tillsättandet av 1972 års
trafikpolitiska utredning med tillfredsställelse och ser detta som ett
resultat av den kraftiga opinionen mot den nuvarande trafikpolitiken.
Utredningen har visserligen inte som klart uttalad målsättning ett
upphävande av 1963 års trafikpolitiska beslut, men utredningsdirektiven
innebär dock kritik mot flera av de grundläggande dragen i detsamma.

I dessa direktiv framhålls att det är av största vikt att betingelser
skapas för en samhällsekonomiskt riktig utveckling och fördelning av
transportarbetet. Samtidigt som härvid erinras om omständigheter, som
begränsar möjligheterna att tillämpa en mera utvecklad fri konkurrens,
hänvisas till den utveckling inom samhället som skett sedan 1963 års
trafikpolitiska beslut och som inneburit en längre gående precisering i
fråga om inriktningen av det samhälleliga handlandet i olika hänseenden
inom närings- och regionalpolitiken samt arbetsmarknadspolitiken. Härigenom
åsyftas en utjämning av utvecklingsmöjligheterna i förhållandet
mellan landets olika delar genom en mera balanserad utveckling av
näringslivet och därmed av sysselsättningen samt till en mera balanserad
bebyggelseutveckling med en tillfredsställande samhällelig och kommersiell
service för befolkningen i olika områden.

TU 1974:8

I motionen 1974:1429 erinras om att vägkostnadsutredningen ännu
inte kunnat ge någon lösning på den svåra frågan om bilismens
kostnadsansvar, vilket skulle ge underlaget för en konkurrens på lika
villkor. Man ifrågasätter bl. a. med anledning härav om en sådan
över huvud taget går att åstadkomma.

I direktiven till den trafikpolitiska utredningen ifrågasätts om inte
kostnadsansvaret skulle bäras gemensamt av alla trafikgrenar. Motionärerna
anser detta vara en riktigare tanke och menar att det inom ramen för
ett sådant kostnadsansvar skulle finnas större möjligheter att prioritera
åtgärder i trafiken utifrån andra förutsättningar än vad som är avhängigt
marknadsvillkoren.

I anslutning till frågan om utvecklingen av landsvägstrafiken kan
anföras att vpk sedan flera år krävt utarbetandet av ett program för
överförande av tung trafik från landsväg till järnväg med anledning av de
negativa konsekvenser som den tunga trafiken på landsvägarna i många
fall helt uppenbart för med sig. Därvid måste emellertid beaktas att inte
en försämring av transportmöjligheterna åstadkommes för glesbygder och
områden som inte har tillgång till alternativa transportmedel.

Bilismens positiva betydelse för många människor är uppenbar. Men
trafikpolitikens dilemma ligger ändå just i det förhållande att bilen för de
enskilda människorna är så attraktiv och av stort värde men att den
hastigt växande bilismen samtidigt för med sig många negativa effekter,
inte bara för de billösa utan för hela samhället. Samhället, både näringsliv
och samhälleliga inrättningar, anpassar sig till den rörlighet som bilismen
ger. Den lilla nära butiken läggs ned medan storbutiken eller stormarknaden
blomstrar. T. ex. sjukvården centraliseras till stora anläggningar, som
hämtar patienter från väldiga omland. Om man vidare beaktar att landets
personbilsbestånd under 1950- och 1960-talen nästan tiodubblades står
det klart att vi måste få en bättre kontroll över bilismens utveckling. Vi
kan inte nöja oss med en planering för bilismen utan måste få en
planering av bilismen.

Genom att samhällsplaneringen i så hög grad utgått från bilismens
behov har i realiteten stor nonchalans visats den stora grupp av
människor som fortfarande är billösa. Man har på det trafikpolitiska
fältet hemfallit åt ett renodlat marknadstänkande. De stora investeringar
som skett i vägar och motorleder har naturligtvis starkt medverkat till
bilismens expansion. Trafiken är ett område där stora tunga basinvesteringar
i hög grad styr efterfrågan.

Om kollektivtrafiken framdeles på ett bättre sätt skall kunna hävda sig
gentemot bilismen är det betydelsefullt att investeringar görs på ett
sådant sätt att de gynnar kollektivtrafikmedlen. Inte minst viktigt är att
statsbidragsgivningen när det gäller investeringar för kollektivtrafiken
uppmärksammas på ett bättre sätt än tidigare.

Motionärerna tar också upp sjöfartens roll och pekar på att en
kraftigare satsning på ökade sjötransporter främst med tyngdpunkten på
godstransporter är önskvärd. Kostnadsmässigt är sjötransporter att
föredra — inte minst från energisynpunkt — jämfört med lastbilstranspor -

TU 1974:8

ter.

Motionärerna anför emellertid att rederinäringen är lukrativ och sedan
långt tillbaka har varit en av de stabilaste och mest vinstgivande
näringsgrenarna i vårt land. En ökad statlig satsning är därför önskvärd.
Samhället har för liten del i denna näringsgren. I många fall har statliga
företag tvingats chartra privata företag för statliga industriers räkning.
För statens räkning bör därför lämpligt tonnage anskaffas.

Beträffande SJ:s trafiksvaga bandelar vill utskottet peka på riksdagsrevisorernas
framhållande av att uppdelningen av det totala järnvägsnätet i
ett lönsamt och olönsamt bannät kommit att bli alltmer konstlad. I
revisorernas skrivelse uttalas vidare tvivel på riktigheten i att använda en
trafiksvag handels driftunderskott som enda kriterium på att trafiken på
bandelen bör läggas ned. Utskottet ansluter sig till denna uppfattning och
vill också understryka att nedläggningen av en bandel måste värderas från
samhällsekonomisk synpunkt, och därvid måste effekten av järnvägsnedläggelser
som sådan för den berörda bygden beaktas. Sociologiska
undersökningar av detta problem kunde vara av stort värde.

Utskottet delar alltså de i motionen 1974:1429 framförda synpunkterna
och tillstyrker yrkandet om att till regeringen och 1972 års trafikpolitiska
utredning överlämna uttalandet om att bilismens framtida roll bör
bli föremål för en särskild utredning och planering och att i detta bör
ingå ett program för överföring av tung trafik från landsväg till järnväg.
Detsamma gäller yrkandet att sjö-och kanalfarten och frågan om statliga
investeringar i fartygs- och isbrytarverksamhet tas upp till prövning.
Yrkandet i samma motion om att riksdagen till regeringen skall uttala att
regeringen hos den trafikpolitiska utredningen hemställer att denna med
förtur griper in och lägger fram förslag för ställningstagande, även av
försökskaraktär, innan utredningen avslutat sitt arbete anser utskottet
vara i princip riktigt. Då utskottet utgår ifrån att utredningen i enlighet
med sina direktiv kommer att lämna delbetänkanden synes motionen i
denna del inte påkalla någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med avslag på motionerna 1974:119 i vad avser
yrkandet 1 och 1974:315 samt i anledning av motionen
1974:1429 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet anfört rörande de i sistnämnda motion upptagna
frågorna om trafikpolitikens utformning m. m.,

3. beträffande järnvägsfrågor i övrigt samt taxefrågor m. m. av herrar
Mellqvist, Lindahl i Lidingö, Hjorth, Hugosson, Rosqvist och Östrand
(samtliga s) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ”Det
står” och på s. 16 slutar med ”bör prövas” bort ersättas med text av
följande lydelse:

I anslutning till det föregående vill utskottet understryka den stora
betydelse som järnvägstrafiken har och även framdeles kommer att få när
det gäller att tillgodose transportbehoven på såväl person- som godssidan.

TU 1974:8

Det visar inte minst erfarenheterna från trafikplaneringsarbetet, där
järnvägens styrka i fråga om olika slag av interregional mass- och
styckegodstransporter kommer till sin rätt men även i fråga om
vagnslasttrafik inom resp. trafikregioner. På persontrafiksidan kännetecknas
SJ av en stark expansion på olika interregionala relationer, och även
inom ramen för de regionala stomlinjenäten visar sig järnvägen ha
bestående uppgifter i relationer med någorlunda betydande trafikunderlag.

Insikten om järnvägens utvecklingsmöjligheter återspeglas också i
anslagstilldelningen till SJ. Anslagen till SJ har under de senaste åren
legat mellan 300 och 400 milj. kr. årligen. För 1974/75 kommer SJ:s
investeringsram att öka med drygt 70 milj. kr. till 422 milj. kr. Härtill
kommer att SJ under hösten 1973 fått särskild medelstilldelning om 75
milj. kr. för främst lok- och vagnanskaffning. Genom dessa satsningar får
SJ goda möjligheter att genom kapacitetsutbyggnad och serviceförbättringar
möta en väntad trafikökning.

Betydande ansträngningar har också under senare år gjorts för att
successivt anpassa SJ :s verksamhet till de krav som SJ :s kunder i personoch
godstrafiken ställer. En förnyelse har skett av den rullande
materielen så att den bättre svarar mot en ändrad lastteknik och nya och
förändrade transportbehov. Olika delar av bannätet har kontinuerligt
rustats upp för att medge ökad snabbhet och bekvämlighet. På
godshanteringssidan har betydande investeringar gjorts på olika håll i
landet i tekniskt välutrustade terminalanläggningar. Styckegodstrafiken
har effektiviserats genom införande av den s. k. knutpunktstrafiken.
Olika åtgärder har vidtagits för att förbättra servicenivån inom persontrafiken.
Allmänt gäller att betydande och fortlöpande insatser gjorts för
att rationalisera och anpassa SJ:s administrativa och tekniska organisation
så att den svarar mot utvecklingens krav.

Det är givetvis av stor vikt att SJ även i fortsättningen — med
utnyttjande av de ökade resurser som ställs till förfogande — vidtar
energiska åtgärder i angivna olika hänseenden för att öka företagets
möjligheter att hävda sig marknadsmässigt.

Det bör i sammanhanget med skärpa understrykas att det i huvudsak
är fråga om successiva anpassnings- och utvecklingsåtgärder i driftmässigt,
tekniskt och kommersiellt hänseende som det naturligen ankommer på SJ
att vidta. Det kan sålunda inte utan betydande olägenheter för SJ läggas
på exempelvis trafikpolitiska utredningen att överväga sådana med den
löpande driften sammanhängande frågor. Denna utredning bör naturligen
förbehållas frågor av principiell betydelse, som sammanhänger med de
grundläggande verksamhetsförutsättningarna för SJ. På samma sätt bör
det ankomma på SJ att i sin fortlöpande långtidsplanering samordna
kapacitets-, drifts- och marknadsåtgärder med bedömningen av investeringsbehoven.
Inte heller detta kan utan allvarliga skadeverkningar för SJ
läggas på en särskild utredning.

Vad som nu sagts om SJ:s utveckling och expansion innebär vidare att
efter hand anpassningsåtgärder bör vidtas i fråga om sådana delar av

TU 1974:8

bannätet, där transporttjänster uppenbarligen kan tillhandahållas på ett
klart förmånligare sätt i annan ordning. Härmed sammanhängande frågor
får prövas i anslutning till den fortlöpande trafikplaneringen.

I sammanhanget vill utskottet slutligen framhålla angelägenheten av
att SJ genom en försöksverksamhet i olika former prövar möjligheterna
att öka attraktiviteten hos den spårbundna trafiken. Utskottet tänker
härvidlag på utveckling av tåg—bil—gods, på olika rabattformer inom
persontrafiken och på lämpliga former av chartertrafik, som exempelvis
kan erbjuda ett alternativ till vissa slag av långlinjetrafik med buss. Detta
är frågor som det naturligen ankommer på SJ självt att ta ställning till.

Utöver vad sorn kan följa av sådan försöksverksamhet vill utskottet
erinra om de väsentligt ändrade betingelser för prissättningen inom den
kollektiva trafiken som kan följa av den tidigare nämnda utredningen om
regionala rabatter. I fråga om prissättningen i SJ:s interregional trafik
kan vidare hänvisas till det uppdrag som lämnats den trafikpolitiska
utredningen.

Beträffande kravet i motionen 1974:1089 om omedelbara åtgärder för
upprustning av inlandsbanan förutsätter utskottet att erforderliga upprustningar
för att hålla inlandsbanan intakt kommer till stånd. Även
upprustningar som med hänsyn till snabbhet och bekvämlighet kan
behöva vidtas i avvaktan på pågående utredningars resultat förutsätter
utskottet blir föremål för övervägande. Under hänvisning till vad
utskottet sålunda anfört bör motionen i nu berörda del inte föranleda
någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

dels det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ”Vad i”
och på s. 17 slutar med ”motionerna i fråga” bort ersättas med text av
följande lydelse:

Vad i det föregående anförts innebär att motionen 1974:313 om
åtgärder för att öka SJ:s konkurrenskraft, m. m. bör avslås. Detsamma
gäller motionerna 1974:309, vari, såvitt nu är i fråga, yrkats att riksdagen
hos Kungl. Maj:t anhåller om sänkning av SJ:s taxor på vissa i annat
sammanhang närmare angivna grunder, 1974:1440, i vad den avser försök
på vissa av SJ:s bandelar med reducerade taxor, motionen 1974:1444,
vari yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om temporär
nedsättning av SJ:s biljettpriser för resor till och från Norrland, samt
motionen 1974:1439, i vad avser användning av höghastighetståg.

Detsamma gäller med avseende på motionen 1974:479, vari yrkats att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att nedläggning i princip inte må
förekomma av vare sig järnvägslinje eller busslinje på landsväg i avvaktan
på resultatet av den nämnda trafikplaneringen, motionerna 1974:783 om
sovvagnsförbindelser inom ramen för en allmän satsning på SJ, 1974:790
om anordnandet och drivandet av terminaler för att möjliggöra ökad
samtrafik mellan järnvägs- och vägtrafik, 1974:123 om samordning
mellan statens järnvägars zontaxa samt järnvägarnas och postverkets
busstaxor m. m., 1974:1071, i vad den avser sänkta priser på SJ:s personoch
godstransporter samt behovet av en upprustning av SJ:s rullande
materiel, 1974:1413 rörande enhetlig beräkning av biljettpriserna vid

TU 1974:8

kombinerade buss- och tågresor i syfte att avskaffa den s. k. snittaxan —
om vars avskaffande utskottet redan tidigare uttalat sig (TU 1972:18,
rskr 1974:283) — och 1974:499 rörande upprustning även av vagnmateriel
för banor som inte hänförs till kategorin ”tätortsförbindelser på
huvudlinjer”. Beträffande sistnämnda fråga rörande upprustning av
vagnmateriel vill utskottet erinra om att ökade medel ställts till SJ:s
förfogande för att bl. a. användas för rullande materiel.

Utskottet finner inte heller några särskilda åtgärder från riksdagens
sida påkallade i anledning av yrkandena i motionerna 1974:774 om
utbyggnad av mötesspår och 1974:1440 om snaraste möjliga införande av
s. k. automatiskt tågstopp. Då utskottet förutsätter att frågor av detta slag
beaktas i den fortlöpande investeringsplaneringen inom SJ avstyrks alltså
motionerna i fråga.

dels ock att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. att riksdagen avslår motionerna 1974:123, 1974:309, yrkandet
1, 1974:313, yrkandet 1, 1974:479, 1974:499,

1974:783, 1974:790, 1974:1071, 1974:1089, yrkandet 2,
1974:1413, 1974:1439, yrkandet 1, 1974:1440, yrkandet 5,
och 1974:1444,

4. beträffande järnvägsfrågor i övrigt samt taxefrågor m. m. av herr
Magnusson i Kristinehamn (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ”Det
står” och på s. 17 slutar med ”motionerna i fråga” bort ersättas med text
av följande lydelse:

Det står enligt utskottets mening alldeles klart att järnvägarna även i
framtiden måste spela en betydande roll för både gods- och persontransporter.
Även miljöhänsyn och trafiksäkerhetsskäl gör det nödvändigt att
den rälsbundna trafiken stimuleras. Den aktuella situationen, med
skönjbara svårigheter när det gäller oljeförsörjningen, gör det än
angelägnare att föra över en ökad andel av trafiken till järnvägarna. Detta
gäller särskilt de långa och tunga transporterna, men i det nämnda
perspektivet kommer också kortare landsvägstransporter och givetvis
resandetrafiken in i bilden. Att all trafikplanering skall utgå från kravet
om sparsamhet med energi och naturresurser bör i dagens läge starkt
betonas. SJ:s taxepolitik måste bedrivas med tanke härpå, och vidare
måste SJ över huvud taget försöka göra sin del av den kollektiva trafiken
mera attraktiv och bättre anpassad till trafikanternas önskemål och
behov. Uppkommande frågor om nedläggningar av järnvägar och indragningar
av stationer bör ses i ett sådant mer långsiktigt perspektiv.

För att nå en önskvärd utveckling av framför allt transporterna över
längre avstånd bör givetvis statens järnvägars konkurrenskraft förstärkas.
Ökade investeringar i framför allt den rullande materielen är därvid
angelägna. Att SJ ges möjligheter att förnya denna materiel så att den
svarar mot ändrad lastteknik och nya och förändrade transportbehov är
en fråga som bör uppmärksammas. Investeringar i tekniskt välutrustade

TU 1974:8

terminalanläggningar är också viktiga.

En fortsatt upprustning av bannätet bör vidare ske för att medge
ökade tåghastigheter och större bekvämlighet för de resande. Bl. a. bör
därvid i enlighet med yrkandet i motionen 1974:1089 omedelbara
åtgärder för upprustning av inlandsbanan vidtas i avvaktan på utredningarnas
mera definitiva resultat. SJ:s tioårsplan över behovet av
investeringar bör inte minst mot denna bakgrund inordnas i syftet att ge
SJ väsentligt ökad del av såväl person- som godstrafiken.

När det gäller utformningen av SJ :s taxor vill utskottet understryka
vikten av att radikala åtgärder vidtas för att stimulera till ökat tågresande.
I detta sammanhang kan givetvis 50-kortsutredningens arbete bli av
betydelse. Införandet av 50-kort kan, som anfördes i vpk-motionen
1973:479, ge kollektivtrafiken ökad good-will.

SJ har för sin del gjort vissa försök med sänkta biljettpriser för att
utröna om intäktsnivån kan höjas genom merförsäljning och om
trafiktopparna kan sänkas genom generella sänkningar av biljettpriserna
på dagar och tåg med dålig beläggning. Vid dessa försök har emellertid
enligt utskottets mening alltför stor vikt lagts vid intäktsnivån och för
liten vikt vid frågan om i vilken omfattning SJ har tillförts nya resande.
Detta utesluter inte att försöksverksamhet med sänkta priser bör
fortsätta i avvaktan på resultatet av det pågående utredningsarbetet
med syfte inte minst att stimulera trafik på banor som anses nödvändiga
av sociala och regionalpolitiska skäl, som exempelvis inlandsbanan.

Utskottet har emellertid den uppfattningen att frågetecknen beträffande
framtiden när det gäller energiförsörjningen i stort nu motiverar en
generell sänkning av SJ:s taxor. Beslutet att vid årsskiftet 1973-1974 höja
taxorna var enligt utskottets mening felaktigt. I stället bör nu en kraftig
sänkning förordas — förslagsvis med 20—25 procent. En sådan sänkning
borde då inte vara av kortvarig karaktär utan framstå som en ny och
varaktig giv från SJ :s sida.

I samband med behandlingen av taxefrågorna vid SJ vill utskottet
erinra om sitt uttalande i betänkandet 1972:18 om avskaffande av den
s. k. snittaxan. Utskottet ansåg att ”en omprövning av systemet snarast
bör komma till stånd — i syfte att eliminera de olägenheter som
uppkommit vid tillämpningen av detsamma”. Utskottets och riksdagens
mening har inte beaktats av SJ, varför utskottet nu ytterligare i anledning
av yrkande i motionen 1974:1413 vill understryka behovet av ett snabbt
borttagande av denna taxa och genomförandet av en enhetlig taxeberäkning
oavsett om buss eller tåg användes.

I detta sammanhang kan också erinras om att vid behandlingen av
propositionen 1972:133 angående omorganisationen av SJ riksdagen
strök under att de kommersiella enheterna i Växjö, Borås och Umeå — i
syfte inte minst att åstadkomma en även på längre sikt önskvärd
aktivering av försäljnings- och serviceverksamheten — skulle inordnas i
den fasta distriktsorganisationen. Utskottet förutsätter att beslutet
fullföljs i enlighet med riksdagens intentioner härvidlag.

Utskottet finner under hänvisning till det ovanstående — och såsom

TU 1974:8

f. ö. i motionen 1974:1429 begärts — att riksdagen till regeringen och 1972
års trafikpolitiska utredning bör överlämna ett uttalande om att
vägledande i fråga om nedläggning av järnvägar skall vara sociala, näringsoch
regionalpolitiska aspekter, vilka också skall utgöra grundvalen för
omfattningen av de ekonomiska insatserna för trafikens upprätthållande
över huvud taget.

Vidare bör skyndsamt förslag lämnas om en kraftig taxesänkning vid
SJ — i enlighet med de principer som här angivits.

Av utskottets ställningstagande härvidlag följer att utskottet avstyrker
motionen 1974:313, vari yrkats bl. a. att riksdagen hos Kungl. Maj:t
begär att i avvaktan på den trafikpolitiska utredningens förslag omedelbara
åtgärder vidtas för att öka järnvägarnas konkurrenskraft och ge dem
större möjlighet att ge allmänheten en fullgod service — allt enligt ett av
motionärerna i ett antal punkter angivet program, motionen 1974:309,
vari, såvitt nu är i fråga, yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om
sänkning av SJ:s taxor på vissa i annat sammanhang närmare angivna
grunder, motionen 1974:1440 i vad den avser försök på vissa av SJ:s
bandelar med reducerade taxor, motionen 1974:1444, vari yrkats att
riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om temporär nedsättning av SJ:s
biljettpriser för resor till och från Norrland, samt motionen 1974:1439 i
vad den avser användning av höghastighetståg.

Vidare avstyrker utskottet motionerna 1974:783 om sovvagnsförbindelser
inom ramen för en allmän satsning på SJ, 1974:790 om
anordnandet och drivandet av terminaler för att möjliggöra ökad
samtrafik mellan järnvägs- och vägtrafik, 1974:123 om samordning
mellan statens järnvägars zontaxa samt järnvägarnas och postverkets
busstaxor m. m., 1974:1071 i vad den avser sänkta priser på SJ:s personoch
godstransporter samt behovet av en upprustning av SJ:s rullande
materiel och 1974:499 rörande upprustning även av vagnmateriel för
banor som inte hänförs till kategorin ”tätortsförbindelser på huvudlinjer”.
Utskottet vill i anslutning härtill också erinra om att riksdagen — på
förslag av utskottet — numera beviljat ett för nästa budgetår i förhållande
till Kungl. Maj:ts förslag med 30 milj. kr. förhöjt investeringsanslag i syfte
främst att möjliggöra en ökad anskaffning av rullande materiel, inkluderande
bl. a. motorvagnar.

Utskottet finner några särskilda åtgärder från riksdagens sida ej
påkallade i anledning av yrkandena i motionerna 1974:774 om utbyggnad
av mötesspår och 1974:1440 om snaraste möjliga införande av s. k.
automatiskt tågstopp. Då utskottet förutsätter att frågor av detta slag
beaktas i den fortlöpande investeringsplaneringen inom SJ avstyrks alltså
motionerna i fråga.

TU 1974:8 37

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. att riksdagen

a. avslår motionerna 1974:123, 1974:309, yrkandet 1,

1974:313, yrkandet 1, 1974:479, 1974:499, 1974:783,
1974:790, 1974:1071, 1974:1439, yrkandet 1, 1974:1440,
yrkandet 5, och 1974:1444,

b. i anledning av motionerna 1974:1089, yrkandet 2, och
1974:1413 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet anfört rörande omedelbara åtgärder för upprustning
av inlandsbanan resp. avskaffande av den s. k.
snittaxan,

5. beträffande järnvägsfrågor i övrigt samt taxefrågor m. m. (i vad avser
Nordmark-Klarälvens järnväg) av herr Magnusson i Kristinehamn (vpk)
som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”Ej
heller” och slutar med ”statens ägo” bort ersättas med text av följande
lydelse:

I motionen 1974:791 erinras om att NKLJ — Nordmark-Klarälvens
järnväg — ägs av Uddeholmsbolaget. Järnvägen har bl. a. haft till uppgift
att ombesörja Uddeholmsbolagets transporter. Utöver detta har den dock
haft stor betydelse som transportör av varor från andra industrier och
enskilda. Tidigare förekom en livlig persontrafik, särskilt på delen
Hagfors—Karlstad. I nära ett årtionde har denna varit nedlagd. Efter hand
som olägenheterna av detta blivit uppenbara har bl. a. de berörda
kommunerna krävt att persontrafiken skulle återupptas.

I likhet med motionärerna vill utskottet understryka att det numera
anses självklart att samhället skall svara för kommunikationerna. Inte
minst gäller detta mot bakgrunden av deras betydelse i regionalpolitisk!
hänseende. Ett upprustat NKLJ skulle utan tvivel också betyda mycket
för en regionalpolitisk satsning på norra delen av Värmland. Av den
anledningen och för att f. ö. också få till stånd en rationell samordning av
NKLJ med SJ-trafiken bör SJ lämpligen överta NKLJ från Uddeholmsbolaget
och införliva den med det övriga järnvägsnätet.

dels att utskottets hemställan under 9 b bort ha följande lydelse:

b. med bifall till motionen 1974:791 hos Kungl. Maj:t
hemställer om en utredning om möjligheterna till ett överförande
av Nordmark-Klarälvens järnväg i statens ägo,

GOTAB 74 7285 S Stockholm 1974