Trafikutskottets betänkande nr 23 år 1974 TU 1974:23

Nr 23

Trafikutskottets betänkande i anledning av motion om elektrifiering
av järnvägslinjen Borlänge-Mora.

Motionen

I motionen 1974:1076 av herr Jonsson i Mora m. fl. (fp, c, m) hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär åtgärder för elektrifiering av bandelen
Borlänge-Mora och att för ändamålet anvisas erforderligt anslag.

Frågans behandling vid 1972 års riksdag

I motionen 1972:257 av herr Jonsson i Mora m. fl. (fp, s, c, m) yrkades
att riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte hemställa om åtgärder för elektrifiering
av bandelen Borlänge-Mora, med beaktande av vad som anfördes i motionen
om möjligheten till beredskapsarbete.

I sitt betänkande över motionen redogjorde utskottet för innehållet i inhämtade
remissyttranden (jfr motionen 1974:1076) samt anförde därefter
följande:

Utskottet har i annat sammanhang uttalat att, med hänsyn till den
stora betydelse transportväsendets utformning har för lösandet av de lokaliserings-
och regionalpolitiska problemen, fortsatta ansträngningar bör
göras att samordna åtgärderna på dessa områden. Förbättrade järnvägskommunikationer
mellan landets olika delar framstår härvidlag som angelägna
önskemål. I anslutning till riksdagens behandling av de trafikpolitiska frågorna
har också vid flera tillfällen framhållits, att det är angeläget att en
fortlöpande uppföljning och effektiv samordning av de trafikpolitiska åtgärderna
sker med hänsyn till olika landsdelars behov och intressen. Vid
den integrerade trafikplanering som därvid erfordras bör beaktas inte blott
de skilda trafikgrenarnas lönsamhet och kostnadsansvar var för sig utan
även deras inbördes beroende av varandra samt den totala samhällsekonomiska
effekten vid olika transportalternativ. Hänsyn måste därvid även
tas till sociala, näringspolitiska och lokaliseringspolitiska förhållanden.

Vid sin prövning av den nu aktuella motionen har utskottet inte funnit
sig berett tillstyrka att riksdagen begär omedelbara åtgärder i det av motionärerna
angivna syftet. Bl. a. regionalpolitiska och arbetsmarknadsmässiga
skäl synes dock tala för en elektrifiering av banan. En förnyad och allsidig
prövning av frågan med beaktande härav bör därför komma till stånd. Mot
bakgrund jämväl av vad i det föregående anförts vill utskottet sålunda förorda
att Kungl. Maj:t snarast låter verkställa en sådan prövning och för riksdagen
redovisar resultatet härav.

Utskottet hemställde slutligen att riksdagen som sin mening skulle ge
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet i frågan anfört. Riksdagen fattade
också beslut i enlighet härmed (rskr 1974:252).

1 Riksdagen 1974. 15 sami Nr 23

TU 1974:23

Departementschefens uttalande i frågan i prop. 1974:1, m. m.

I prop. 1974:1 (bil. 8, s. 233-234) har departementschefen tagit upp frågan
och därvid anfort följande:

I anslutning till riksdagens uttalandelTU 1972:16, rskr 1972:252) i frågan
om elektrifiering av bandelen Borlänge-Mora har SJ på Kungl. Maj:ts uppdrag
i samråd med AMS utfört en förnyad prövning av frågan.

SJ anför i skrivelse den 18 maj 1973 - till vilken skrivelse fogats yttrande
från AMS - bl. a. att investeringskostnaderna för elektrifieringen kan beräknas
till ca 11,6 milj. kr. i 1973 års pris- och lönenivå. Mindrekostnaderna
uppgår till ca 0,4 milj. kr. per år. Investeringen är sett från trafikekonomisk
synpunkt klart olönsam. AMS har funnit att elektrifieringsprojektet till sin
huvuddel inte är lämpat som beredskapsarbete. AMS konstaterar i sammanhanget
bl. a. att projektet till stor del kräver sådan specialutbildad arbetskraft
som i regel inte kan rekryteras från regionen.

För egen del säger sig slutligen departementschefen inte ha funnit att
någon egentlig förbättring från trafikförsörjningssynpunkt uppnås genom
en elektrifiering av bandelen. Efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet
har han inte heller funnit några arbetsmarknadsmässiga
eller andra skäl tala för en sådan åtgärd.

Från SJ:s sida har i skrivelse till kommunikationsdepartementet den 20
februari 1974 lämnats vissa kompletterande uppgifter i ärendet. Skrivelsen
har som bilaga fogats till detta betänkande.

Utskottet

Av den lämnade redogörelsen framgår att trafikutskottet vid 1972 års
riksdag inte fann sig berett tillstyrka att riksdagen då begärde omedelbara
åtgärder för elektrifiering av här berörda bandel. Bl. a. regionalpolitiska och
arbetsmarknadsmässiga skäl syntes dock enligt utskottet tala för en sådan
elektrifiering. En förnyad och allsidig prövning av frågan med beaktande
härav ansågs därför böra komma till stånd. Utskottet förordade att Kungl.
Maj:t snarast skulle låta verkställa en sådan prövning och för riksdagen
redovisa resultatet härav. Utskottets förslag bifölls av riksdagen.

Någon sådan förnyad och allsidig prövning av frågan, som av riksdagen
begärdes, har emellertid av Kungl. Maj:t inte redovisats. Utskottet, som
finner detta otillfredsställande, vidhåller sin tidigare deklarerade uppfattning
i frågan. 1 anslutning härtill vill utskottet också understryka det behov av
samordnade kommunikationslösningar för olika delar av landet som sedan
länge föreligger. Behovet härav torde ha varit det kanske främsta motivet
för den regionala trafikplanering som på Kungl. Maj:ts uppdrag verkställts
genom länsstyrelsernas försorg och vars resultat bl. a. avsetts utgöra en utgångspunkt
vid statsmakternas framtida beslut rörande den statliga trafikpolitiken.
För Kopparbergs läns vidkommande har i nämnda planering ban -

TU 1974:23

delen Borlänge-Mora bedömts som en viktig och integrerande länk i kommunikationssystemet
vars betydelse förväntas kraftigt öka. De regional- och
trafikpolitiska bedömningarna över huvud har för detta län liksom för landet
i övrigt under senare år ansetts böra tillmätas en allt större vikt. Vidare
kan i det nu aktuella fallet konstateras att de av statens järnvägar senast
framlagda beräkningarna av driftkostnaderna efter en elektrifiering utvisar
en vid stigande oljepriser relativt sett förbättrad räntabilitet av kalkylerade
investeringsutgifter.

Mot bakgrund av vad sålunda anförts finner utskottet skäl tala för att
en elektrifiering av bandelen ur samhällsekonomiska synpunkter är motiverad.
Utskottet föreslår därför att Kungl. Maj:t ånyo tar upp frågan samt
vidtar i anledning härav erforderliga åtgärder i syfte att snarast möjligt låta
en elektrifiering av bandelen komma till stånd.

Vad utskottet i denna fråga anfört bör av riksdagen ges Kungl. Maj:t
till känna.

Utskottet hemställer följaktligen

att riksdagen i anledning av motionen 1974:1076 som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört rörande den
i motionen upptagna frågan om elektrifiering av bandelen Borlänge-Mora.

Stockholm den 12 november 1974

På trafikutskottets vägnar
SVEN GUSTAFSON

Närvarande: herrar Sven Gustafson i Göteborg (fp), Mellqvist (s), Lothigius
(m), Lindahl i Lidingö (s), Persson i Heden (c). Hjorth (s), Håkansson i
Rönneberga (c), Östrand (s), Stjernström (c), Sellgren (fp), Johansson i Hållsta
(c), Johansson i Åmål (s), fru Thunvall (s), herr Johansson i Vrångebäck
(m) och fru Ryding (vpk).

TU 1974:23

Bilaga

STATENS JÄRNVÄGAR

Centralförvaltningen 1974-°2-20 Da 51138/502

Trafikavdelningen

Kommunikationsdepartementet

Elektrifiering av bandelen Borlänge-Mora

Härmed översänds en sammanställning av trafikutvecklingen på bandelen
Borlänge-Mora samt av konsekvenserna av och kostnaderna i 1974 års kostnadsläge
för en elektrifiering av bandelen.

Resandetrafik

Separat statistik över antal resande i tågen mellan Borlänge och Mora
har inte kunnat tas fram på den korta tid som stått till buds. En viss uppfattning
om resandeutvecklingen till och från Dalarna kan dock fås genom den statistik
som förs över antal resande i tågen mellan Stockholm och Falun/Mora.
Resandena i dessa tåg, 5 tågpar, räknas vid Uppsala, Sala eller Avesta.

Anta! resande per dr, 1000-tal

År	Antal resande
1969	429
1970	426
1971	(arbetskonflikt)
1972	398
1973	406

Trenden är fallande med en viss återhämtning det senaste året.

Resandetågplanen för sträckan Borlänge-Mora omfattar tre dagliga tågpar
med direkta vagnar till och från Stockholm. Härtill kommer två dagar i
veckan ett motorvagnståg i vardera riktningen med anslutning i Borlänge
till och från Stockholm.

Restiden Stockholm-Mora för det snabbaste tåget, "Siljan”, är i dagens
tidtabell 4 tim. 30 min.

En elektrifiering skulle medge en restidsförkortning med ca 10 min. för
två tågpar genom att lokbytet i Borlänge då skulle falla bort. För ett tågpar,
som medför vagnar även till Falun, skulle någon tidsvinst inte uppkomma.

TU 1974:23

Ej heller för motorvagnstågen skulle en elektrifiering medföra någon förändring.

De dieselvärmefinkor som nu används för uppvärmning av persontågssätten
mellan Borlänge och Mora skulle självfallet bli obehövliga vid en
elektrifiering.

Godstrafik

Eftersom resandetågplanen har varit i stort sett oförändrad under de senaste
åren är förändringen i antalet bruttotonkm helt hänförlig till godstrafiken.
Nedan visas utvecklingen av antalet bruttotonkm per bankm under
de senaste fem åren.

Bruttotonkm per bankm, 1000-tal

År	Borlänge-Rättvik	Rättvik-Mora	Borlänge-Mora
1969	1 879	1 240	1 633
1970	2 275	1 533	1 990
1971'	2 110	1 363	1 823
1972	2 391	1 563	2 073
1973'	2 700	1 800	2 350

' Arbetskonflikt

1 Beräknade värden. Statistik finns tillgänglig endast t. o. m. november
månad.

Ökningen 1970 hänför sig helt till systemtransporterna av virke mellan
västra Dalarna och Gävle, vilka startade detta år. Virkestransporterna utgör
ca 40 % av trafikmängden Borlänge-Rättvik och ca 50 % Rättvik-Mora.
Nettotonmängden virke ökade från 580 tton 1972 till 655 tton 1973.

Driftplanering har visat att det är en klar fördel att framföra virkestågen
med diesellok mellan Borlänge och Mora även efter en elektrifiering. Loken
används även för vagnomsättningen på lastningsterminalerna i Oxberg,
Lomsmyren och Tallhed, vilka alla ligger bortom Mora. Vagnomsättningen
är så stor att två lok måste användas. För att uppnå en rationell lokanvändning
genom merutnyttjning av loken måste dessa stationeras i Borlänge.
Skulle tågen framföras av ellok mellan Borlänge och Mora skulle detta medföra
ett dragkraftsbehov av två ellok för tågen och två diesellok för terminalväxlingen.
Möjligheterna att merutnyttja ellok eller diesellok under
uppehåll i Mora är begränsade.

En elektrifiering av bandelen Borlänge-Mora skulle för godstrafiken betyda
att de ”allmänna” godstågen utom ett lokalgodståg till Leksand skulle
kunna framföras med elektrolok. Lokalgodståget till Leksand måste framföras
med diesellok, eftersom elektrifiering av spåret till sågverket i Insjön
inte är möjlig.

TU 1974:23

/ n vesteringskostnader

För kontaktledningsanläggningen räknas med ett förenklat utförande
genom användning av kontaktledningsstolpar av impregnerat trä och
bär/lina i stålaluminium.

Den erforderliga nya omformarstationen bedöms kunna inrymmas i det
befintliga lokstallet i Mora-Noret. Maskineffekten beräknas kunna erhållas
genom ombyggnad av två äldre omformaraggregat.

Kostnaderna för såväl kontaktledning som omformarstation har på så
sätt kunnat hållas nere.

De sammanlagda investeringskostnaderna beräknas uppgå till ca 13,2 Mkr
i 1974 års pris- och lönenivå.

Driftkostnader

Driftkostnadsberäkningen grundas på att enligt ovan resandetågen och
de "allmänna” godstågen framförs med ellok, medan virkestågen framförs
med diesellok.

En elektrifiering skulle medföra ett mindrebehov av en man samt ett
lok och tre värmefinkor.

Situationen på energiområdet innebär en viss osäkerhet beträffande den
långsiktiga prisutvecklingen för olja och elenergi. Med hänsyn härtill har
i driftkostnadskalkylen räknats med tre olika prisnivåer för olja, innebärande
en höjning av 1973 års oljepris med 150, 250 resp. 350 %. Oljepriset antas
påverka elpriset med 20 % av den procentuella ökningen, dvs. vid de valda
prisnivåerna med 30, 50 resp. 70 %.

Kalkylen visar följande nettomindrekostnader vid olika energiprisnivå:

Oljeprisnivå	Nettomindrekostnad, tkr
1973 års + 150 %	700
1973 års + 250 %	1000
1973 års + 350 %	1200

Sammanfattning

En elektrifiering skulle innebära vissa fördelar för resandetrafiken, dock
inte av den storleken att de kan bedömas medföra några intäktsförbättringar.

De mindrekostnader för drift och underhåll som beräknas uppstå är även
vid ett högt oljepris otillräckliga för att ur företagsekonomisk synpunkt motivera
en elektrifiering av bandelen Borlänge-Mora.

G. Rosqvist

GOTAB 74 7997 S Stockholm 1974