Trafikutskottets betänkande nr 22 år!974 TU 1974:22

Nr 22

Trafikutskottets betänkande i anledning av motioner rörande trafiksäkerheten
m. m.

Motionerna

I motionen 1974:318 av herr Sjöholm (fp) hemställs att riksdagen måtte
besluta att hos Kungl. Majit begära förslag till utformning av sådant tillägg
till vägtrafikförordningen som förespråkats i motionen.

I motionen 1974:493 av herr Komstedt m. fl. (m) hemställs att riksdagen
hos Kungl. Majit begär en översyn av gällande bestämmelser och en uppmjukning
av förbudet mot extra strålkastare vid körning på halvljus.

I motionen 1974:495 av fru Olsson i Helsingborg (c) och fröken Pehrsson
(c) hemställs att riksdagen beslutar införa lagstadgad skyldighet för gångtrafikant
att vid mörkrets inbrott vara försedd med reflexanordning eller lykta.

I motionen 1974:782 av herr Hernelius (m) föreslås att riksdagen hos
Kungl. Majit hemställer att straffbestämmelsen i 164 i p.l vägtrafikkungörelsen
ändras så att gående som går mot rött ljus icke ovillkorligen skall
straffas.

I motionen 1974:798 av herr Polstam m. fl. (c) hemställs att riksdagen
hos Kungl. Majit anhåller om förslag till lag rörande skyldighet för gångtrafikant
att vid färd under mörker vara utrustad med reflexanordning.

I motionen 1974:1069 av herrar Eriksson i Arvika (fp) och Carlström
(fp) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att bestämmelser införs,
innebärande skyldighet för gångtrafikant att vid färd i mörker bära reflexanordning
eller lykta.

I motionen 1974:1090 av herr Strömberg i Botkyrka (fp) hemställs att
riksdagen beslutar att hos Kungl. Majit begära skyndsamt förslag till stadgande
i vägtrafikförordningen att vid färd med motorcykel förare och passagerare
obligatoriskt skall bära skyddshjälm.

I motionen 1974:1093 av herr Winberg m. fl. (m) hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t begär utredning och förslag, innebärande principiellt förbud
för den som icke uppnått den körkortsålder som är föreskriven för visst
fordon att förvärva sådant fordon.

I motionen 1974:1421 av fru Fraenkel (fp) hemställs att riksdagen som
sin mening ger Kungl. Majit till känna vad som i motionen 1974:1320 anförts
om parkeringstillstånd för handikappade.

I Riksdagen 1974. 15 samt. Nr 22

TU 1974:22

I motionen 1974:1423 av herrar Fransson (c) och Andersson i Nybro (c)
hemställs att riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts
beträffande behovet av en kompletterande lagstiftning rörande transporter
av hälso- och miljöfarliga varor.

I motionen 1974:1430 av herr Hermansson m. fl. (vpk) föreslås, såvitt
nu är i fråga (yrkandet 3), att riksdagen uttalar sig för behovet av en bättre
trafikolycksfallsstatistik med hänsynstagande bl. a. till vad i motionen påtalats.

I motionen 1974:1431 av herrar Hyltander (fp) och Enlund (fp) hemställs
att riksdagen måtte besluta att Kungl. Maj:t utfärdar bestämmelser om obligatorisk
användning av halvljus vid framförande av bil vid försämrad sikt
och i övrigt i överensstämmelse med motionens syfte.

I motionen 1974:1432 av fröken Hörlén m. fl. (fp) hemställs att riksdagen
beslutar att hos Kungl. Maj:t begära en översyn av de förhållanden som
är av betydelse för barnens säkerhet i trafiken, varvid skolskjutsproblemen
bör ägnas särskild uppmärksamhet.

I motionen 1974:1448 av fru Thunvall (s) föreslås att riksdagen beslutar
hemställa hos Kungl. Maj:t om sådana förslag till ändringar av körkortskungörelsen
1972:592 som möjliggör att de delar av övergångsbestämmelsernas
10 5 samt 11 5 punkt b) som avser körkort klass AB*** utgår.

Utskottet

I motionen 1974:318 har föreslagits bestämmelserom förbud mot passage
av stillastående skolskjuts som har bakljuset påkopplat. I motionen 1974:1432
har begärts en översyn av de förhållanden som är av betydelse för barnens
säkerhet i trafiken, varvid skolskjutsproblemen bör ägnas särskild uppmärksamhet.

Med anledning härav vill utskottet erinra om att frågan om förbud mot
omkörning m. m. av stillastående skolskjuts vid flera tillfällen prövats av
riksdagen. Vid sin behandling av frågan år 1971 kom riksdagen (TU 1971:8,
rskr 1971:191) till den slutsatsen att effektivare åtgärder måste vidtas för
att förhindra allvarliga olyckor i samband med skolbarnstransporter. Med
hänsyn till berörda frågors komplicerade karaktär fann riksdagen sig ej beredd
att ta ställning till hur de lämpligen borde lösas. Riksdagen hemställde därför
att Kungl. Maj:t närmare måtte överväga vilka åtgärder som borde vidtas
i sammanhanget och redovisa sina ställningstaganden i anledning härav.

Prövningen i Kungl. Maj:ts kansli är fortfarande beroende av viss försöksverksamhet
bl. a. med blinkande skyltar för skolskjutsar. Utskottet vill
ånyo understryka vikten av att denna verksamhet påskyndas och att härav
föranledda åtgärder snarast vidtas.

TU 1974:22

Enligt vad utskottet erfarit kommer en särskild arbetsgrupp inom trafiksäkerhetsutredningen
att behandla de problem som berör barnen i trafiken.
De frågor motionärerna aktualiserar torde i allt väsentligt komma att behandlas
av denna arbetsgrupp. I detta sammanhang bör nämnas att en motion
med samma syfte som motionen 1974:1432 av föregående års riksdag
(TU 1973:23, rskr 1973:323) överlämnats till nämnda utredning för att tagas
under dess övervägande.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att ifrågavarande motioner
ej nu bör föranleda någon riksdagens särskilda åtgärd.

1 motionen 1974:493 har hemställts om en översyn och en uppmjukning
av förbudet mot extra strålkastare vid körning på halvljus.

Trafiksäkerhetsverkets bestämmelser om fordon med tillämpningsanvisningar
stadgar bl. a. att hjälpstrålkastare inte får användas tillsammans med
eller i stället för halvljus, när förhållandena är sådana att halvljus skall användas
på grund av vägtrafikkungörelsens bestämmelser. Bestämmelserna
fastställdes i juni 1973 och började till vissa delar tillämpas fr. o. m. september
samma år. Vissa inkopplings- och monteringskrav behövde för äldre bilar
inte vara uppfyllda förrän den 1 september i år.

Bestämmelserna i fråga har utarbetats på grundval av överväganden inom
en arbetsgrupp i trafiksäkerhetsverket med representanter för AB Svensk
bilprovning, statens provningsanstalt, motororganisationerna och fordonstillverkare
samt medicinsk och psykologisk expertis. Gruppen har haft som
uppgift att studera och pröva möjligheterna till förbättrad fordonsbelysning
m. m.

Genom föreskrifterna finns enligt trafiksäkerhetsverket ej längre möjligheter
att kompensera det dåliga ljusutbytet från undermåliga halvljusstrålkastare
genom montering av extrastrålkastare. En sådan kompensering
kan åstadkomma ökad bländning av mötande. Ett utbyte till modernare
strålkastarinsatser med effektivare ljusfördelning (t. ex. med större bredd)
ger enligt verket i allmänhet ett bättre resultat än vad en komplettering
med hjälpstrålkastare skulle ge.

På uppdrag av trafiksäkerhetsverket pågår hos statens provningsanstalt
viss inventering för att få fram halvljusstrålkastare med stor ljusspridning.
Frågan om bättre bilbelysning utreds också av Nordiska trafiksäkerhetsrådet.

Vid sin behandling av denna fråga har utskottet hört representanter för
trafiksäkerhetsverket samt Svenska åkeriförbundet med flera företrädare
för såväl arbetsgivare som arbetstagare på området.

Utskottet anser frågan om god bilbelysning vara mycket betydelsefull.
Ett omfattande arbete bedrivs dock för att tekniskt lösa frågan om en belysning
som kan godtas med hänsyn till de skilda krav som bör ställas
från trafiksäkerhetssynpunkt. I den mån halvljuset inte kan förbättras så
att det blir helt tillfredsställande och det framkommer monteringsanordningar
för hjälpljuset som är fullgoda förutsätter utskottet att trafiksäker -

1 * Riksdagen 1974. 15 samt. Nr 22

TU 1974:22

hetsverket också utan dröjsmål vidtar de författningsmässiga ändringar som
må föranledas härav.

Med hänsyn till det anförda har utskottet ej funnit sig berett tillstyrka
motionen.

I motionen 1974:1431 har hemställts om bestämmelser om obligatorisk
användning av halvljus vid framförande av bil vid försämrad sikt och i övrigt
i överensstämmelse med motionens syfte.

Med anledning härav vill utskottet erinra om att i 90 § vägtrafikkungörelsen
(1972:603) stadgas att lykta som är föreskriven för fordon skall vara
tänd vid färd förutom under mörker, skymning eller gryning även i övrigt
när det är påkallat av väderleksförhållandena eller liknande omständighet.
Till väderleksförhållanden som kan föranleda att lykta skall vara tänd får
anses höra dimma, snö, regn och hagel. Med liknande omständighet avses
t. ex. rök eller ånga. 1 91—93 §§ vägtrafikkungörelsen finns bestämmelser
om obligatorisk användning av hel- resp. halvljus. Syftet med belysningsbestämmelserna
har angetts vara inte bara att föraren själv skall kunna
se tillfredsställande utan även att han skall kunna observeras tydligt av
andra vägtrafikanter.

Nordiska trafiksäkerhetsrådet har tillsatt en arbetsgrupp för att se över
härmed sammanhängande frågor. Enligt vad utskottet erfarit knyts intresset
till pågående undersökningar med s. k. varselljus så utformade att fordonen
syns bättre utan att irritera mötande fordons förare.

Mot bakgrund av det anförda och i avvaktan på resultatet av det pågående
arbetet inom trafiksäkerhetsrådet avstyrks motionen.

I motionen 1974:798 har hemställts om förslag till lag rörande skyldighet
för gångtrafikant att vid färd under mörker vara utrustad med reflexanordning.
I motionerna 1974:495 och 1974:1069 har yrkats att bestämmelser
införs innebärande skyldighet för gångtrafikant att vid färd i mörker bära
reflexanordning eller lykta.

Med anledning härav vill utskottet erinra om att en inom trafiksäkerhetsverket
för utredning av bl. a. ovannämnda frågor tillsatt arbetsgrupp
i en år 1972 avgiven rapport uttalat sig för en föreskrift om skyldighet för
gående att under mörker bära reflexanordning eller lykta då den gående
färdas på körbana, där det inte finns tillfredsställande belysning. Rapporten
har överlämnats till Nordiska trafiksäkerhetsrådet, som f. n. utreder frågan.
Utredningen avses sammanställas i en rapport som beräknas vara färdig
i april-maj 1975.

I anledning av en motion med samma syfte vid föregående års riksdag
fann utskottet (TU 1973:23) det tillfredsställande att dessa frågor behandlas
i trafiksäkerhetsrådet inte minst med tanke på intresset av gemensam nordisk
lagstiftning på området. Utskottet är alltjämt av samma uppfattning. Utskottet
anser emellertid att en frivillig användning av reflexanordningar
bör stimuleras och vill ytterligare understryka vikten av att propaganda -

TU 1974:22

verksamheten i frågan bedrivs med all kraft. I detta sammanhang förtjänar
omnämnas de värdefulla insatser som härvidlag gjorts av landsting, försäkringsbolag,
olika organisationer m. fl. Under hänvisning till det anförda
synes motionerna ej böra föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens
sida.

I motionen 1974:1093 har hemställts om utredning och förslag innebärande
principiellt förbud för den som icke uppnått den körkortsålder som är föreskriven
för visst fordon att förvärva sådant fordon.

Utskottet är ej övertygat om att motionens syfte bäst främjas genom
ett förbud av det slag motionärerna föreslår. Konsekvenserna av ett sådant
förbud är också i övrigt svåra att överblicka. Motionärerna själva synes vara
medvetna härom och anser att någon form av undantagsregel bör uppställas
då det i särskilda fall kan finnas godtagbart skäl för vederbörande att förvärva
fordon trots att körkortsåldern icke uppnåtts. Med hänvisning till det anförda
finner utskottet sig ej berett tillstyrka motionen.

1 motionen 1974:1448 har hemställts om sådana ändringar av körkortskungörelsen
(1972:592) som möjliggör att de delar av övergångsbestämmelsernas
10 § samt 11 § punkt b) som avser körkort klass AB*** utgår.

För behörighet att föra motorcykel, personbil, lätt lastbil och ett till sådan
bil kopplat lätt släpfordon krävs enligt körkortskungörelsen körkortsklass
AB***. Genom denna kungörelse har bestämmelserna skärpts såvitt nu
är i fråga så att den tidigare möjligheten att föra tung lastbil ej längre skall
finnas för innehavare av körkort för personbil.

De tidigare reglerna i detta avseende gäller emellertid under en övergångstid.
I 10 § kungörelsen (1972:605) om införande av ny vägtrafiklag
stadgas sålunda att bl. a. nytt körkort klass AB*** även efter utgången av
år 1974 medför behörighet att föra tung lastbil utan släpfordon eller med
lätt släpfordon. Vid körning i yrkesmässig trafik krävs enligt 11 § b) förutom
körkortet även nytt trafikkort.

Övergångstidens längd har i princip angetts i propositionen (1971:65) angående
körkort och körkortsregistrering. 1 sin helhet beräknas bestämmelserna
träda i kraft mot slutet av 1970-talet. Vad departementschefen anförde
i sammanhanget gav inte riksdagen (TU 1971:12, rskr 1971:209) anledning
till erinran eller särskilt uttalande.

De skärpta behörighetskrav som ställs kräver utbildningsresurser. Enligt
vad utskottet erfarit saknas emellertid såvitt nu kan bedömas sådana resurser
i den utsträckning att de nya reglerna bör träda i kraft tidigare än som
beräknats. 1 detta sammanhang får man bl. a. ta hänsyn till dem som i
sin yrkesutövning är beroende av den behörighet innehavet av ett äldre
körkort medger.

Med hänsyn till det anförda avstyrks motionen.

TU 1974:22

1 motionen 1974:782 har yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer
att straffbestämmelsen i 164 § p. 7 vägtrafikkungörelsen ändras så ai\ fotgängare
som går mot rött ljus icke ovillkorligen skall straffas.

Vid sin prövning av en motion i samma syfte vid förra årets riksdag
(TU 1973:23, rskr 1973:323) anförde utskottet att det vid förbudets införande
ansågs vara av vikt att de svenska bestämmelserna avfattades i så nära
överensstämmelse som möjligt med motsvarande internationella regler men
att det dock rådde en viss tvekan om straffbudet vid dess tillkomst. En
ovillkorlig påföljd vid brott mot förbudet att gå mot rött ljus ansågs ha
sitt värde från trafiksäkerhetssynpunkt. Utskottet underströk betydelsen av
att respekten för förbudet kan upprätthållas men uttryckte tvivel om att
detta kan uppnås genom den av motionären föreslagna åtgärden som för
den enskilde kunde medföra svåra bedömningar. Däremot borde signalsystemet
utformas med större hänsyn till gångtrafikanterna. Utskottet ville
också erinra om den möjlighet till rapporteftergift som föreligger enligt polisinstruktionen,
om förseelsen med hänsyn till omständigheterna i det särskilda
fallet är obetydlig. Utskottet fann sig under hänvisning till dessa
omständigheter ej berett tillstyrka motionen.

Utskottet har ägnat denna fråga stor uppmärksamhet och bl. a. hört representanter
för rikspolisstyrelsen som anfört att polisens nuvarande resurser
inte medger någon effektiv övervakning av bestämmelsen. Trots att överträdelser
förekommer i mycket stor omfattning har under det första halvåret
i år endast 181 personer fått bötesföreläggande, dvs. i genomsnitt en person
per dag i hela landet. Det saknas dock uppgifter om i vilken utsträckning
rapporteftergift förekommit. Utskottet finner det otillfredsställande att lagbestämmelser
kan överträdas i denna omfattning utan att åtgärder vidtages.

Regeln att rött ljus innebär absolut stopplikt får anses vara mycket viktig
ur trafiksäkerhetssynpunkt. En uppluckring av denna princip, som även
gäller internationellt, skulle enligt utskottets mening kunna medföra svåröverskådliga
konsekvenser.

Utskottet är emellertid som förut nämnts medvetet om att föreskriften
överträds i alltför stor utsträckning och anser att åtgärder snarast måste
vidtas för att rätta till detta. För att få till stånd bättre förhållanden härvidlag
kan olika utvägar prövas. Den av motionären förordade åtgärden skulle
innebära att förbudet skall vara kvar men att påföljd under vissa omständigheter
inte skall inträda. Med hänvisning till vad utskottet sagt i det
föregående är utskottet ej berett att acceptera en sådan lösning.

En annan möjlighet har prövats i Norge. Där gäller att fotgängare inte
får gå mot rött ljus såvida inte körbanan är helt fri och förhållandena i
varje hänseende är sådana att passerandet kan ske utan fara eller nackdel
för övrig trafik. Enligt vad utskottet erfarit har emellertid gränsdragningsproblem
uppstått och man överväger där att införa ett absolut förbud.

En annan möjlighet är att ändra signalsystemet så att gångtrafikanterna
uppfattar stoppsignalen som meningsfull. Utskottet vill i detta samman -

TU 1974:22

hang emellertid erinra om att riksdagen redan år 1966 underströk vikten
av att signalgivningen utformas med större hänsyn till gångtrafikanterna.
Den planerade övergången till ett nytt signalsystem i samband med ändringar
av vägmärkeskungörelsen kan dock ge möjligheter till efTektiva åtgärder
på detta område. Utskottet anser att reglerna för signalsystem och
bestämmelserna i övrigt för övergångsställe för fotgängare bör bli föremål
för översyn inom Kungl. Maj.ts kansli. Härvid bör olika lösningar prövas
för att fl till stånd tillfredsställande förhållanden. Det är också angeläget
att åtgärder vidtas i syfte att åstadkomma en tillfredsställande övervakning
av reglernas efterlevnad.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges Kungl. Majit till känna.

I motionen 1974:1090 har yrkats att riksdagen hos Kungl. Majit begär
skyndsamt förslag till stadgande i vägtrafikförordningen att vid färd med
motorcykel förare och passagerare obligatoriskt skall bära skyddshjälm.

Vid sin prövning av en motion i samma syfte vid föregående års riksdag
(TU 1973:23) erinrade utskottet om att trafiksäkerhetsverket i skrivelse till
Kungl. Majit föreslagit att förare av och passagerare på annan tvåhjulig
motorcykel än moped skall vara skyldig att vid färd bära skyddshjälm av
typ som godkänts av verket. Vidare erinrades om det utredningsarbete på
området som bedrivs av en arbetsgrupp inom Nordiska trafiksäkerhetsrådet.
Utskottet ansåg frågan vara mycket angelägen.

Trafiksäkerhetsrådet har föreslagit (Rapport 8, Motorcykel- och mopedhjälmar)
att lagstiftning om obligatorisk användning av skyddshjälm införs
för - såvitt nu är i fråga - motorcyklister. För att man genom information
skall fl möjlighet att skapa förståelse för hjälmanvändningen och påbudet
och därigenom erhålla förutsättningar för att lagstiftningen efterlevs krävs
enligt arbetsgruppens mening en övergångstid om ungefär ett år mellan
beslutet om lagstiftning och ikraftträdandet av denna.

Även utskottet anser att skyldighet att bära hjälm bör åläggas den som
färdas på motorcykel. Någon anledning att ytterligare dröja med lagstiftningsåtgärder
i frågan anser utskottet ej föreligga. Utskottet tillstyrker därför
att riksdagen hos Kungl. Majit hemställer om ett stadgande i vägtrafikkungörelsen
i enlighet med förslaget i motionen och att Kungl. Majit snarast
möjligt föranstaltar härom. Förståelsen för hjälmanvändningen är enligt vad
som framgår av trafiksäkerhetsrådets rapport stor. Utskottet anser därför
att lagen bör träda i kraft utan dröjsmål efter antagandet.

Utskottet har i detta sammanhang även tagit upp frågan om behörighet
att föra motorcykel. Enligt utskottets mening framstår det ur trafiksäkerhetssynpunkt
i hög grad angeläget att förare av motorcykel erhåller utbildning
för just detta slag av fordon. Utskottet anser att körkort för bil
inte skall medföra behörighet att föra motorcykel. Sådant fordon bör sålunda
fl framföras endast av den som har särskild behörighet att föra motorcykel.
Ett förslag i frågan bör snarast av Kungl. Majit framläggas för riksdagen.

TU 1974:22

Vad utskottet i nu berörda delar anfort bör av riksdagen ges Kungl. Maj:t
till känna.

I motionen 1974:1421 har yrkats att riksdagen ger Kungl. Maj.t till känna
vad som anförts i motionen 1974:1320 om parkeringstillstånd för handikappade
samt om befrielse från stämpelavgift för sådant tillstånd.

Motioner i samma syfte avstyrktes av såväl 1972 som 1973 års riksdagar
(TU 1972:7 och TU 1973:23). Utskottet erinrade om att vägverket år 1972
utfärdat anvisningar om undantag för handikappade personer från lokala
trafikföreskrifter om parkering. Anvisningarna syftar till att skapa enhetliga
villkor vid medgivande av parkeringslättnader för handikappade genom regional
eller lokal dispens utfärdad av länsstyrelse resp. trafiknämnd. Vidare
erinrades om att vägverket utfärdar parkeringstillstånd med giltighet för
hela riket. Villkoren för dessa tillstånd, som gäller för tre år, har tillkommit
i samråd med de handikappades organisationer. Motionärernas önskemål
om dispens för handikappade ansågs i huvudsak tillgodosedda. Vad utskottet
sålunda uttalat gäller alltjämt. Utskottet kan följaktligen ej heller nu finna
någon anledning föreligga för riksdagen att hos Kungl. Maj:t begära någon
åtgärd i denna fråga. Motionen avstyrks jämväl i övrigt.

1 motionen 1974:1423 har yrkats att riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna
vad i motionen anförts beträffande behovet av en kompletterande lagstiftning
rörande transporter av hälso- och miljöfarliga varor.

Fjolårets riksdag (prop. 1973:143, TU 1973:24, rskr 1973:334) antog den
europeiska överenskommelsen om internationell transport av farligt gods
på väg (ADR) och godkände i samband därmed av departementschefen
förordade riktlinjer för en reglering av de nationella vägtransporterna av
farligt gods. Enligt dessa riktlinjer borde frågan om nationella vägtransporter
lösas inom ramen för gällande produktkontrollagstiftning och i första hand
handhas av de myndigheter som enligt denna lagstiftning har ansvaret för
olika varukategorier. Denna lösning innebar att tanken på en transportlagstiftning
av det slag motionärerna nu förordar avvisades. Behovet av
samordning bl. a. i fråga om reglering av olika transportsätt ansågs bäst
främjas genom att en myndighet fick det samlade ansvaret härför. Departementschefen
påpekade att den föreslagna organisatoriska ordningen fick
ses som en lösning tills vidare i avvaktan på att man får ytterligare underlag
för en bedömning bl. a. genom de erfarenheter som kan utvinnas sedan
systemet varit i kraft under viss tid. Beträffande reglering av inrikes vägtransporter
förutsatte departementschefen att vederbörande förvaltningsmyndigheter
meddelar föreskrifter som i huvudsak ansluter till ADR-reglerna.

Utskottet kunde i allt väsentligt ansluta sig till de av departementschefen
förordade riktlinjerna för en reglering av inrikes vägtransporter av farligt
gods. Vidare framhöll utskottet som mycket betydelsefullt att arbetet med
en anpassning mellan ADR-reglerna och de nationella bestämmelserna bedrivs
skyndsamt. Med hänsyn till transportsäkerhetsfrågornas stora vikt ville

TU 1974:22

utskottet understryka att dessa frågor bör behandlas med fortur.

Utskottet anser alltjämt att lagstiftningen på området bör genomföras
enligt de av departementschefen förordade och av riksdagen godkända riktlinjerna.
Som redan i den förenämnda propositionen framhållits krävs ytterligare
underlag för en bedömning av den nya organisatoriska ordningen.
Erfarenheter härför kan erhållas först sedan en anpassning skett mellan
ADR-reglerna och de nationella bestämmelserna och de senare varit i kraft
en tid. Utskottet anser därför att det ännu är för tidigt att göra något uttalande
om behovet av en kompletterande lagstiftning på detta område. Frågor om
lokala trafikföreskrifter innebärande förbud mot trafik med fordon som transporterar
farligt gods utreds f. n. enligt vad utskottet erfarit inom Kungl.
Maj:ts kansli. Med hänsyn till det anförda avstyrks motionen. Utskottet
vill dock ånyo understryka vikten av att transportsäkerhetsfrågorna behandlas
skyndsamt och att erforderliga resurser ställs till förfogande för detta
arbete.

I motionen 1974:1430 har hemställts att riksdagen uttalar sig för behovet
av en bättre traflkolycksfallssiatistik med hänsynstagande bl. a. till vad i motionen
påtalats.

Med anledning härav vill utskottet erinra om den pågående utredningen
om trafikolycksstatistiken och att utskottet redan år 1972 (TU 1972:7) underströk
angelägenheten av att utredningsarbetet påskyndas.

Enligt vad utskottet erfarit avser nämnda kommitté att lägga fram ett
betänkande kring årsskiftet 1974-1975. I avvaktan härpå finner utskottet
ej någon särskild åtgärd från riksdagens sida med anledning av ifrågavarande
motion i denna del erforderlig.

Utskottet hemställer att riksdagen

1. avslår motionen 1974:318,

2. avslår motionen 1974:1432,

3. avslår motionen 1974:493,

4. avslår motionen 1974:1431,

5. avslår motionerna 1974:495, 1974:798 och 1974:1069,

6. avslår motionen 1974:1093,

7. avslår motionen 1974:1448,

8. i anledning av motionen 1974:782 som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört om en översyn av reglerna
för signalsystem och av de bestämmelser som i övrigt gäller
i fråga om övergångsställen för fotgängare,

9. i anledning av motionen 1974:1090 hos Kungl. Maj:t begär
skyndsamma åtgärder i syfte att införa ett stadgande i vägtrafikkungörelsen
av innehåll att vid färd med motorcykel förare
och passagerare obligatoriskt skall bära skyddshjälm,

10. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört
beträffande behörighet att föra motorcykel,

TU 1974:22

11. avslår motionen 1974:1421,

12. avslår motionen 1974:1423,

13. avslår motionen 1974:1430, yrkandet 3.

Stockholm den 5 november 1974

På trafikutskottets vägnar
SVEN GUSTAFSON

Närvarande: herrar Sven Gustafson i Göteborg (fp), Mellqvist (s). Dahlgren
(c). Lindahl i Lidingö (s), Persson i Heden (c), Hjorth (s), Håkansson i Rönneberga
(c), Rosqvist (s), Clarkson (m), Östrand (s), Magnusson i Kristinehamn
(vpk), Sellgren (fp), Komstedt (m), Johansson i Malmö (s) och Karihagen
(c).

Reservationer

1. beträffande extra strålkastare av herrar Clarkson (m), Sellgren (fp) och
Komstedt (m) som anser att

dels det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 3 börjar med ”Utskottet
anser” och på s. 4 slutar med ”tillstyrka motionen” bort ha följande lydelse:

Utskottet har särskilt fäst sig vid vad bl. a. Åkeriförbundet och Transportarbetareförbundet
anfört om att en god bilbelysning är en trafiksäkerhetsfråga
och en fråga om god arbetsmiljö för i synnerhet utövare av nyttotrafik.
Med hänsyn till dessa frågors vikt anser utskottet att varje förbättring
av belysningen som kan vidtas med beaktande av trafiksäkerhetens
krav i övrigt också utan dröjsmål bör genomföras. Utskottet finner därför
att, i avvaktan på resultatet av det utvecklingsarbete som nu pågår i fråga
om standardbelysning, extra strålkastare med fullgoda monteringsanordningar
vid körning jämväl på halvljus bör kunna tillåtas.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges Kungl. Maj:t till känna.

dets utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. i anledning av motionen 1974:493 som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört beträffande extra strålkastare
vid körning på halvljus m.m.,

2. beträffande fotgängare som går mot rött ljus av herrar Clarkson (m) och
Komstedt (m) som anser att

dels det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”Vid sin”
och på s. 7 slutar med ”reglernas efterlevnad” bort ha följande lydelse:

Allmän enighet torde råda om att bestämmelser som ej åtlyds gör mer
skada än nytta. Under förarbetet till ifrågavarande lagstiftning betonade

TU 1974:22

tredje lagutskottet (3LU 1966:1 s. 29) vikten av att lagreglerna så utformas
att de efterlevs och att respekten, inte minst i fråga om förbudet att gå
mot rött sken, kan upprätthållas. För tillgodoseende av de sistnämnda synpunkterna
kunde enligt nämnda utskott - utan att man gjorde avsteg från
de internationella reglerna - ifrågasättas om icke de föreslagna ansvarsbestämmelserna
borde modifieras på så sätt att ansvarsfrihet skulle kunna
komma i fråga då förseelsen med hänsyn till de särskilda trafikförhållandena
är av ringa beskaffenhet. Närmast avsågs härmed sådana fall då någon passerat
gata i närheten av övergångsstället eller gått mot rött sken då något
motorfordon inte funnits inom synhåll.

De sålunda uttalade farhågorna har enligt trafikutskottets mening i hög
grad besannats. Tiden synes därför vara inne för en uppmjukning av stadgandet.
Ett sätt vore att såsom tredje lagutskottet föreslog låta ansvarsfrihet
komma i fråga om förseelsen med hänsyn till trafikförhållandena är av ringa
beskaffenhet. Ett annat vore att låta straffbestämmelsen gälla enbart om
fordon hörs eller syns.

Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att utarbeta erforderlig författningstext
i frågan. En uppmjukning får emellertid under inga förhållanden leda till
att trafiksäkerhetens krav åsidosätts.

dels utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. i anledning av motionen 1974:782 som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört beträffande straff för fotgängare
som går mot rött ljus m. m.,

GOTAB 74 7998 Stockholm 1974