Trafikutskottets betänkande nr 20 år 1974 TU 1974:20

Nr 20

Trafikutskottets betänkande i anledning av motion om förbättrade
radiokommunikationer för ökad trafiksäkerhet m. m.

Motionen

I motionen 1974:1426 av herr Gernandt m. fl. (c, m) hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t anhåller om 1. utredning om förutsättningarna för och
värdet av att upplåta en eller två kanaler inom medborgarbandet i trafiksäkerhetsfrämjande
syfte, 2. utredning om förutsättningarna för och värdet
av att definitivt upplåta en eller två kanaler inom medborgarbandet för
kommunikation och nödanrop i fjällvärlden, 3. att i anslutning till ovanstående
eller separat utreda värdet av en service- och nödkanal, inom medborgarbandet,
för handikappade.

Remissyttrandena

Över motionen har yttranden inhämtats från rikspolisstyrelsen, televerket
och SOS Alarmering AB. Se bilaga till detta betänkande.

Utskottet

Televerket framhåller i sitt yttrande att verket utfärdat särskilda trafikföreskrifter
för privatradiotrafik för kanalerna 11 A och 16, vilka bl. a. används
för att höja säkerheten för och underlätta navigeringen av småbåtar.

Beträffande förutsättningarna och värdet av att upplåta en eller två kanaler
inom privatradiobandet i trafiksäkerhetsfrämjande syfte nämns att verket
i samband med interpellation i riksdagen (1971 nr 92) förklarat sig berett
att efter särskild framställning härom upplåta en speciell vägtrafikkanal på
lämplig frekvens i privatradiobandet avsedd för trafiksäkerhetsmeddelanden.
Särskilda trafikföreskrifter för användningen av vägtrafikkanalen skulle i
så fall komma att utfärdas i likhet med vad som redan skett för kanalerna
11 A och 16. Uttalanden från bilisternas eller deras organisationers sida om
behovet av en speciell vägtrafikkanal har dock saknats, och underhandsförfrågningarna
har icke lett till något positivt ställningstagande. Med tanke
bl. a. härpå avser verket inom kort att gå ut med en allmän skrivelse till
berörda organisationer för att i första hand efterhöra deras synpunkter på
behovet av en speciell vägtrafikkanal. Skulle de lämnade synpunkterna innebära
ett klart positivt ställningstagande, säger sig verket vilja för sin del

I Riksdagen 1974. 15 sami. Nr 20.

TU 1974:20

medverka till att ställa en lämplig trafikkanal till förfogande för de vägfarande

och även utarbeta särskilda trafikföreskrifter forén sådan kanals användning.

Beträffande kanaler inom privatradiobandet för kommunikation och nödanrop
i fjällvärlden vill televerket bestämt hävda att ett definitivt upplåtande
redan föreligger. Verkets ”Trafikföreskrifter för privatradiotrafik på kanalerna
11 A och 16” äger nämligen tillämpning vid användning i fjällen.

I fråga om värdet av en service- och nödkanal inom privatradiobandet
för handikappade uppger verket att kanal 17 i detta band sedan flera
år uteslutande tilldelats handikappade (med läkarintyg) läkare med s. k. bakjour
och ett fåtal vägsamaritkårer. Sannolikheten för de handikappade att
i en uppkommen nödsituation utanför den egna närzonen få förbindelse
och förmedling av hjälp bedöms dock som mycket liten. I ett sådant läge
skulle däremot förekomsten av en väletablerad vägtrafikkanal med en någorlunda
väl fungerande passningstjänst enligt verket ge den handikappade
betydligt större möjligheter att få hjälp. I detta sammanhang vill verket
nämna att en arbetsgrupp bestående av representanter för Handikappinstitutet,
socialdepartementet, arbetsmarknadsstyrelsen och trafiksäkerhetsverket
för närvarande utreder möjligheterna för och värdet av att utnyttja
televerkets manuella mobiltelefonsystem (MTD) för de handikappades kommunikationsbehov.

Från de synpunkter SOS Alarmering AB har att bevaka säger sig bolaget
ej ha något att erinra mot att särskilda kanaler avdelas för nödsamtal från
vägfarande och fjällvandrare i likhet med vad som skett för nöjesfarkoster
till sjöss.

Utskottet är för sin del i likhet med televerket ej övertygat om behovet
av en speciell vägtrafikkanal. Verket avser emellertid som nämnts att inom
kort gå ut med en allmän skrivelse till berörda organisationer för att efterhöra
deras synpunkter i frågan. Utskottet finner det värdefullt att en sådan undersökning
kommmer till stånd och anser att den bör genomföras utan
dröjsmål. I avvaktan på resultaet härav synes någon särskild åtgärd från
riksdagens sida med anledning av motionen i denna del ej erforderlig.

Med hänsyn till vad televerket uppgivit om möjligheterna att kommunicera
på privatradiobandet inom fjällvärlden bör motionen ej heller i den
delen föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet vill för övrigt erinra
om att en motion med samma syfte avstyrkts av fjolårets riksdag (JuU
1973:29).

Av televerkets yttrande framgår även att en särskild kanal inom privatradiobandet
anvisats för bl. a. de handikappade. På grund härav och med

hänsyn till att frågan om möjligheterna för de handikappade att utnyttja
televerkets manuella mobiltelefonsystem f. n. utreds avstyrks motionen
även såvitt nu är i fråga.

TU 1974:20

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1974:1426.

Stockholm den 16 oktober 1974

På trafikutskottets vägnar
SVEN GUSTAFSON

Närvarande: herrar Sven Gustafson i Göteborg (fp). Dahlgren (c). Lothigius
(m), Lindahl i Lidingö (s), Persson i Heden (c), Hjorth (s), Rosqvist (s),
Stjernström (c), Magnusson i Kristinehamn (vpk), Sellgren (fp), Johansson
i Åmål (s). Karlsson i Malung (s). Torwald (c). Johansson i Vrångebäck
(m) och Johansson i Malmö (s).

1* Riksdagen 1974. 15 sami. Nr 20.

TD 1974:20

Bilaga

Yttranden över motionen 1974:1426

Rikspolisstyrelsen (1974-05-07)

Motionen avser dels att en eller två kanaler inom medborgarbandet
upplåts i trafiksäkerhetsfrämjande syfte, dels att en eller två kanaler definitivt
upplåts för kommunikation och nödanrop i fjällvärlden och dels att handikappade
i anslutning till dessa kommunikationsmöjligheter eller separat
inom medborgarbandet tilldelas en service- och nödkanal.

Privatradiotrafik för i motionen avsett ändamål måste bygga på stor grad
av säkerhet. Den säkerhet som är nödvändig beträffande såväl ”vägtrafikkanal”
som ”fjällräddningskanal” och inte minst för rörelsehindrade personer
är ytterst svår att uppnå inom det s k medborgarbandet. Vårt lands
topografi inverkar menligt på radiovågornas utbredning i allmänhet och särskilt
märkbart är detta på MHz-bandets frekvensområden i närheten av
27 MHz. På grund av begränsad räckvidd med markvågen och inom aktuella
frekvensområden erhållna reflexer av rymdvågen samt besvärande störningar
från avlägsna radiostationer kan närtrafik omöjliggöras under flera timmar
i följd. Vid privatradiotrafik är dessutom radiodisciplinen svår att upprätthålla.
Onödigt meningsutbyte förhindrar angelägna meddelanden. Den höga
störningsnivån jämte övriga nämnda förhållanden utesluter möjligheten till
effektiv passning. Inte ens inrättande av ett stort antal passningscentraler
skulle ge tillräcklig grad av säkerhet.

För att trygga kommunikationsmöjligheterna inom landet, på det sätt
som motionen syftar till, pågår genom televerkets försorg en uppbyggnad
av ett radiotelefon-nät som benämns MTD-systemet. Systemet byggs upp
på 400 MHz-bandet där 70 kanaler är avsedda endast för detta ändamål.
För närvarande är systemet uppbyggt så att det täcker hela kustområdet,
största delen av E 4 samt Mälardalen. Det är avsett att systemet skall byggas
ut så att kommunikation kan ske från vilken punkt som helst inom landet.
Utbyggnadstakten är dock beroende av storleken på de medelsanslag som
ställs till televerkets förfogande för ändamålet.

Vad beträffar motorfordonsburna vägtrafikanters möjlighet till kommunikation
syns MTD-systemet i fråga om säkerhet överträffa privatradiotrafik
inom medborgarbandet. Detta gäller också kommunikation från båt även
om möjligheterna till sändning på medborgarbandet är större över vatten
än i terräng. Genom MTD-systemet garanteras abonnenten förbindelse
genom televerkets försorg alla tider på dygnet.

På grund av de förhållanden som tidigare berörts torde det vara riskfyllt
att bygga upp ett privatradiosystem som avses täcka fjälltrakterna. En person
som råkat i nödsituation måste kunna förlita sig på funktionsdugligheten
hos det hjälpmedel som står till förfogande. Däremot har rikspolisstyrelsen
intet att erinra mot att det i fjällsäkerhetens intresse punktvis skapas motsvarande
system för mera lokala ändamål, t. ex. med basradiostation på
turistanläggningar som kan betjäna ett antal mobila stationer som kan disponeras
av färdledare eller enskilda turister eller av ortsbefolkningen. Ett
oeftergivligt säkerhetskrav är emellertid att basstationen då står under ständig
passning och att uppkallning av de mobila stationerna sker kontinuerligt.

För de handikappade fordonsägarna torde anslutning till MTD-systemet

TU 1974:20

vara den mest säkra förbindelsemöjligheten. Förutom situationer i trafiken
då hjälp behöver påkallas kan försening i tidsplanering eller dylikt meddelas
till anhöriga eller vårdare.

Televerket (1974-05-16)

Motionen utmynnar i en hemställan om utredningar om dels förutsättningarna
för och värdet av att upplåta vissa kanaler inom det s. k. medborgarbandet
i trafiksäkerhetsfrämjande syfte samt för kommunikation och
nödanrop i fjällvärlden dels värdet av en service- och nödkanal inom medborgarbandet
för handikappade.

Verket har i och för sig ingenting emot att de av motionärerna begärda
utredningarna kommer till stånd men ställer sig dock något tveksamt till
behovet.

Till stöd för denna sin uppfattning vill verket framhålla följande.

Frekvensområdet 26,958-27,282 MHz är enligt internationella överenskommelser
upplåtet för industriella, vetenskapliga och medicinska högfrekvensapparater.
Införandet av privatradio i Sverige och upplåtandet av
frekvenser härför skedde därför med det klara förbehållet att störningar
från högfrekvensapparater måste tolereras och att televerket inte kunde lämna
några garantier för störningsfrihet. Bandet är dessutom känsligt för s. k.
långdistansstörningar vars intensitet bl. a. är beroende av den periodiska
solaktiviteten. Denna går under den närmaste femårsperioden mot ett nytt
solfläcksmaximum med ökande störningar som resultat.

Dessa förhållanden gör att privatradiobandet inte kan anses lämpligt för
seriös radiotrafik som behöver vara ostörd.

De relativt prisbilliga privatradiostationerna och den ökande efterfrågan
på mindre seriös radiokommunikation bl. a. i samband med den enskilde
medborgarens olika fritidsaktiviteter har emellertid medfört en stark utveckling
inom privatradioområdet.

Cirka 150 000 stationer fördelade på drygt 45 000 privatradiotillstånd utgör
helt naturligt en icke föraktlig kommunikationsreserv, som bl. a. rätt använd
kan ha viss betydelse som komplement till samhällets normala räddningsoch
säkerhetsfunktioner. Ett exempel härpå är den sedan ett flertal år fungerande
användningen av privatradiokanalerna 11A och 16 för att bl. a. höja
säkerheten och underlätta navigering för småbåtar. Sjöfartsverket svarar här
under båtsäsongen för viss passning av kanal 11A vid sina lotsstationer
längs kusterna.

Televerket har utfärdat särskilda trafikföreskrifter för privatradiotrafik på
kanalerna 11A och 16. Verket betonar för övrigt i årets upplaga av föreskrifterna
att användning av privatradioanläggningar för höjande av säkerheten
till sjöss och i fjällen bör betraktas som ett komplement till andra
men betydligt trafiksäkrare radiosystem. Vidare sägs att privatradio i båten
inte utgör någon garanti för förbindelse med omvärlden vid en uppkommen
nödsituation men att den ändå, under vissa förutsättningar, torde kunna
ge relativt goda möjligheter till någon form av förbindelse.

Vid varje planerad användning av privatradioanläggningar i säkerhetshöjande
syfte bör man vara helt klar över de ovan påtalade begränsningarna
i bandets användbarhet. Innehavet av privatradioanläggning får inte ge en
falsk trygghetskänsla. Verket anser vidare att det enda motivet för en sådan
användning i det aktuella bandet är att kommunikationsresursen i mycket

TU 1974:20

stor utsträckning redan finns.

Beträffande förutsättningarna för och värdet av att upplåta en eller två
kanaler inom privatradiobandet i trafiksäkerhetsfrämjande syfte kan nämnas
att verket, i samband med interpellation nr 92 i riksdagen 1971-03-25 i
denna fråga, förklarat sig berett att, efter särskild framställning härom, upplåta
en speciell vägtrafikkanal på lämplig frekvens i privatradiobandet avsedd
för trafiksäkerhetsmeddelanden.

En förutsättning var dock att man var beredd acceptera ovan påtalade
störningsrisker och att man genom medverkan från en eller flera till vägtrafiken
knutna organisationer kunde få en seriös uppläggning av den tänkta
vägtrafiktjänsten med möjlighet till en effektiv och meningsfylld passning
baserad på frivilliga insatser och/eller organisatoriska åtaganden.

Särskilda trafikföreskrifter för användningen av vägtrafikkanalen skulle
i så fall komma att utfärdas i likhet med vad som redan skett för kanalerna
11A och 16.

Verket är fortfarande berett att upplåta en speciell vägtrafikkanal enligt
ovan. Med hänsyn till dels skillnaderna i behoven att få kontakt längs en
väg och till sjöss dels det begränsade antalet tillgängliga kanaler inom bandet
bör endast en kanal upplåtas för det aktuella ändamålet.

Med undantag av den tidigare nämnda interpellationen är det framför
allt olika privatradioklubbar och liknande, där man företrädesvis är allmänt
intresserad av radio, som hittills mera konkret påtalat behovet av en vägkanal.

Uttalanden från de vägfarandes (bilisternas) eller deras organisationers
sida om behovet av en speciell vägtrafikkanal har däremot saknats.
Underhandsförfrågningar har tidigare icke heller lett till något positivt ställningstagande.
Det kan dock tänkas att organisationerna känt en viss tveksamhet
när det gällt att ta ansvar för säkerhetstrafiken och möjligheterna
att åstadkomma en effektiv och meningsfylld passning av en tänkt vägtrafikkanal.

Med tanke härpå och med hänsyn till föreliggande motion och upprepade
framställningar från vissa andra privatradiointressenter kommer verket inom
kort att gå ut med en allmän skrivelse till berörda organisationer för att
i första hand efterhöra deras synpunkter på behovet och värdet av en speciell
vägtrafikkanal avsedd att komma till användning i trafiksäkerhetsfrämjande
syfte, utan att därigenom direkt binda upp organisationerna i ansvarsfrågan
och eventuella organisatoriska åtaganden.

Skulle de lämnade synpunkterna innebära ett klart positivt ställningstagande
för en vägtrafikkanal, vill verket för sin del medverka till att ställa
en lämplig trafikkanal till förfogande för de vägfarande och även utarbeta
särskilda trafikföreskrifter för en sådan kanals användning. Det förefaller
verket skäligt att i ett sådant läge upplåta den behövliga trafikresursen och
låta frivilliga insatser och organisatoriska åtaganden successivt växa fram
och på basis av vunna erfarenheter på sikt resultera i en effektiv och meningsfylld
passning av vägtrafikkanalen.

I det fall en av Kungl. Maj:t tillsatt utredning bedöms böra komma till
stånd, är det verkets uppfattning att tyngdpunkten i densamma bör läggas
på de synpunkter om värdet och behovet av en speciell vägtrafikkanal som
de vägfarande (bilisterna) och deras organisationer kan ha att anlägga. Verket
kommer för sin del givetvis icke att föregripa resultatet av en sådan utredning,
varför det tidigare skisserade eventuella upplåtandet av lämplig
vägkanal i så fall får anstå.

TU 1974:20

Vad beträffar förutsättningarna för och värdet av att definitivt upplåta
en eller två kanaler inom privatradiobandet för kommunikation och nödanrop
i fjällvärlden vill televerket bestämt hävda att ett sådant definitivt
upplåtande redan föreligger.

Verkets ”Trafikföreskrifter för privatradiotrafik på kanalerna 11A och 16”,
äger även tillämpning vid användning i fjällen. Årets upplaga av föreskrifterna,
som dock ännu endast föreligger i manusutförande (varav ett exemplar
bifogas för kännedom), innehåller dessutom en förteckning över de fjällhotell
eller motsvarande som under 1974 har speciell passning på kanal 11 A.

Denna organiserade passning i fjällvärlden har tillkommit på initiativ av
bl. a. den kände Qällflygaren Gunnar ”Spökis” Andersson och torde få betraktas
som en försöksverksamhet med goda utvecklingsmöjligheter.

Frekvensområdet 26,1-27,5 MHz är enligt det internationella radioreglementet
upplåtet för fast och mobil trafik med undantag av aeronautisk mobil
trafik. Den europeiska post- och telesammanslutningen CEPT har dessutom
rekommenderat förbud mot användning av privatradioanläggningar på 27
MHz-bandet i flygplan.

Verket har emellertid, med hänsyn tagen till de speciella kommunikationssvårigheterna
i fjällvärlden, den ringa trafikbeläggningen och att behovet
uteslutande avser uppkomna nödsituationer, beslutat att tills vidare
undantagsvis medge användning av privatradiosändare i ambulansflygplan
och spaningshelikoptrar inom fjällområden, varvid dock vissa restriktioner
i användningen föreskrivits.

Kanal 10 i privatradiobandet tilldelas normalt samerna för samband vid
bl. a. renskiljning. Denna kanal är därför vanlig i fjällvärlden och kan eventuellt
bli aktuell som ett komplement till kanalerna 11A och 16 i sådana
nödsituationer där förbindelse av olika anledningar inte är möjlig att etablera
på dessa två kanaler.

Slutligen får verket vad beträffar värdet av en service- och nödkanal inom
privatradiobandet för handikappade meddela att kanal 17 i privatradiobandet
sedan ett flertal år uteslutande tilldelats handikappade (med läkarintyg),
läkare med s. k. bakjour och ett fåtal vägsamaritkårer. Det totala antalet
tillstånd för handikappade på denna kanal uppgår för närvarande till knappt
I % av hela tillståndsstocken, varför sannolikheten för att i en uppkommen
nödsituation utanför den egna närzonen få förbindelse och förmedling av
hjälp får bedömas som mycket liten i ett sådant läge skulle däremot förekomsten
av en väletablerad vägtrafikkanal med en någorlunda väl fungerande
passningstjänst säkerligen ge den handikappade betydligt större möjligheter
att få hjälp.

Verket anser dock att den skyddade kanal 17 har stor betydelse för den
handikappade inom dennes egen närzon med tanke på de besvärliga situationer
som en handikappad dagligen ställs inför och som med tillgång
till denna kommunikationsmöjlighet lättare och snabbare torde kunna bemästras.

1 detta sammanhang vill verket också omnämna att en arbetsgrupp bestående
av representanter för Handikappinstitutet, Socialdepartementet, Arbetsmarknadsstyrelsen
och Trafiksäkerhetsverket för närvarande utreder
möjligheterna för och värdet av att utnyttja televerkets manuella mobiltelefonsystem
(MTD) för de handikappades kommunikationsbehov.

Avslutningsvis kan dessutom nämnas att verket inom ramen för det nordiska
telesamarbetet för närvarande deltar i arbetet inom en speciell arbets -

TU 1974:20

grupp med syfte att försöka harmonisera tekniska och administrativa bestämmelser
för privatradio inom de områden där en sådan harmonisering
är av väsentlig betydelse.

Man har därvid bl. a. kunnat konstatera att privatradion och dess användningsområden
utvecklats på olika sätt inom vart och ett av de deltagande
länderna (Danmark, Finland, Norge och Sverige) och att en koordinering
därför torde komma att stöta på svårigheter oavsett vilka lösningar
som kan komma att föreslås.

Möjligheterna för en eventuell gemensam nordisk vägtrafikkanal torde
vara obefintliga. Endast Norge har varit inne på att upplåta en allmän kanal
som oavsett tilldelade trafikkanaler skulle fä användas för kontakter med
andra tillståndshavare när en uppkommen situation så kräver. Det norska
förslaget bygger icke på någon organiserad passning av en sådan allmän
kanal och effekten är begränsad till max 0,5 W medan max 5 W skulle
komma att gälla för en vägtrafikkanal i Sverige.

För kommunikationsbehov i fjällvärlden föreligger dock vissa möjligheter
till en koordinerad användning av kanal 10 i såväl Sverige som Norge.

Med hänsyn till pågående nordiska harmoniseringssträvanden inom privatradioområdet
kommer verket att informera övriga nordiska teleadministrationer
innan definitivt beslut fattas om upplåtande av en speciell vägtrafikkanal
i Sverige.

Bilaga till televerkets yttrande

Trafikföreskrifter för privatradiotrafik pä kanalerna 11A och 16, utfärdade i maj
1974

Privatradiokanalerna 11A och 16 är i första hand avsedda att användas
för småbåtar för att höja säkerheten och underlätta navigering. Samma kanaler
får även användas i fjällen för att höja säkerheten vid bl. a. skidturer
och fjällvandringar.

Följande föreskrifter avser framför allt kanalernas användning till sjöss
men äger till stor del även tillämpning vid användning i fjällen.

Som allmän regel gäller att kanalerna 11A och 16 endast får användas
för nödvändig trafik.

Amatörtrafik är ej tillåten. Utsändning av anrop som ej är riktat till specifik
motstation (allmänt anrop) är endast tillåtet vid nödtrafik eller i förebyggande
syfte vid korta lokala varningsmeddelanden om hastigt uppkommande värderleksförsämring
eller påträffat sjöhinder. Trafik för utförande av tekniska
experiment får ej bedrivas. Enstaka mycket kortvariga testsändningar får dock
ske då så är oundgängligen nödvändigt för att prova eller justera anläggningen.
Vid all sådan sändning skall stationens anropssignal sändas även
vid provets slut.

Kanal 11A (27,095 MHz)

Kanal 11A får användas:

a) för säkerhetstrafik vid nödtillfällen

b) för sändning av meddelanden avsedda att förhindra onödiga räddningspådrag
(exempelvis information om försening eller ändrad färdplan)

TU 1974:20

- till stationer som har passning på kanalen och som räknas upp i denna
folder (lotsplatser, kustbevakningsstationer, fjällhotell etc) eller där sådana
ej kan nås

- till andra lämpliga basstationer (exempelvis tillhörande fiskeri- eller båtorganisation).

Under de närmaste fern minuterna före varje hel timme skall skärpt uppmärksamhet
iakttas vid passning av kanal IIA. Endast säkerhetstrafik vid nödtillfällen
får då förekomma.

Kanal 16 (27,155 MHz)

Kanal 16 får användas för trafik med andra båtar samt med båtklubbstationer
eller där sådana ej kan nås, med andra för tillfället lämpliga stationer.
Följande trafik får utväxlas över kanal 16:

a) anhållan om hjälp vid nödtillfällen eller om bistånd vid navigering

b) utbyte av meddelanden vid räddningsaktioner

c) meddelanden om förseningar e. d. avsedda att förhindra onödiga räddningspådrag d)

korta meddelanden innehållande upplysningar av värde för navigering
etc. (inkl. lokala varningsmeddelanden om hastigt uppkommande väderleksförsämring
eller påträffat sjöhinder).

e) anropsförfarande med omedelbar övergång till bestämd trafikkanal i
det fall den sökta stationen (i båt) är inställd för passning av kanal 16.

Det är av största vikt att en god trafikdisciplin iakttas. Sändning får ej
ske om kanalen är upptagen av trafik.

Säkerhetstrafik mäste ovillkorligen ges företräde framför ali annan trafik

Meddelande, som mottagits av basstation, får ej överföras till adressaten
via andra basstationer (fast radiotrafik) utan skall vidarebefordras på de normala
teleförbindelserna. Sådan vidarebefordran får dock undantagsvis ske
vid nöd- och säkerhetstrafik i det fall basstationen ej har tillgång till det
normala telenätet.

Anm.

1. Kanalerna 11A och 16 får oavsett tidpunkt på året endast användas
under de betingelser och på det sätt som angivits ovan.

2. Användning av privatradioanläggningar för höjande av säkerheten till
sjöss och i fjällen bör betraktas som ett komplement till andra befintliga
men betydligt trafiksäkrare radiosystem. Privatradio i båten utgör ingen
garanti för förbindelse med omvärlden vid en uppkommen nödsituation
men torde ändå, under vissa förutsättningar, kunna ge relativt goda möjligheter
till någon form av förbindelse.

TELEVERKETS CENTRALFÖRVALTNING
Radioutvecklingssektionen

TU 1974:20

Passning på privatradiokanalen 11A

Passning sker under 1974 på följande platser

Lotsplatser (motsvarande):

Norrlandskusten Ostkusten

Kalix (Erikören)

Luleå (marinen tullen)
Piteå

Röd kallen
Öjebyn (brandstn.)
Skellefteå
Umeå (tullen)

Bredskär

Skagsudde

Härnösand (tullen)

Spikarna (Sundsvall)

Ljusne

Bönan

Svartklubben

Sydkusten
Helsingborg
Glumslöv (tullen)
Malmö (månd.-fred.

08.00-16.30)

Trelleborg (brandstn.)
Simrishamn (brandstn.)
Hanö

Sölvesborg (brandstn.)

Karlshamn

Aspö

Karlskrona (tullen)
Vänern

Kristinehamn

Aspholmen

Dalbobron

Söderå rm
Furusund (tullen)
Stockholm (tullen)
Sv. Högarna
Sandhamn
Dalarö
Landsort
Södertälje
Gotska Sandön
Visby
Hävringe
Gryt (tullen)

Idö

Kråkelund
Ölands norra udde
Kalmar

Västkusten
Strömstad
Nordkoster (end.
dagtid)

Gravarne (tullen)
Lysekil Nya (Brofj)
Lysekil
Marstrand
Vinga

Göteborg (tullen)

Varberg

Halmstad

Fjällhotell (motsvarande):
Jämtland

Åkersjöns fjällhotell
Kolåsens fjällhotell
Anjans fjällhotell
Permings turisthotell, Kall
Fjällgården, Åre
Köja fjällhotell
Häggsjönäs semesterby
Storliens högfjällshotell
Blåhammaren, turiststation Sylarna,

turiststation

Härjedalen
Helags turiststation
Ramundbergets fjällgård
Walles fjällhotell
Tänndalens turiststation
Fjällnäs turiststation
Vemdalens högfjällshotell

1 fjällen sker passning
alla dagar mellan

08.00-18.00

TU 1974:20

Följande nödhamnar är försedda med privatradiostationer i s.k.nödradioskåp
att användas vid behov:

Luleå skärgård	Läge:	Stockholms	Läge:	Västkusten	Läge:
		skärgård
	Lat N		Lat N		Lat N
	Long 0		Long O		Long O
Kataja	65 42,7	Håkanskär	59 47,8	Hallands Väderö	56 26,1
	24 09,5		19 15,2		12 34,6
Sandskär	63 33,7	Inre Hamnskär	39 44,0	Tistlarna	57 30,7
	23 43,7		19 18,9		11 44,0
Halsögrund	65 39,5	Norrpada	59 37,7	Kungsö	57 33,5
	23 33,7		19 16,1		11 46,7
Likskär	65 38,8	Röder Bodskär	59 35,0	Lindholmen	57 44,2
	23 02,7		19 26,0	(V Hälso)	11 37,2
Tisteröarna	65 43,5	Lygna	59 32,4	Ussholmen	57 50,9
	22 36,1		19 27,8	(SSW Marstrand)	11 33,1
Båtöharen	65 37,9	Fredlarna	59 31,1	Altarholmen	58 01,0
	22 49,6		19 22,1	(I Grönskären)	11 27,2
Småskär	65 28,5	Ängskär	59 31,9	Vasholmarna	58 13,0
	22 44,5		19 16,5		11 22,6
Norra Espen	65 24,0	Gillöga Österskär	59 25,5	Brandskären	58 17,9
	22 31,7		19 21,2		11 20,4
Stor-Räbben	65 11,2	Gillöga Storskär	59 24,6	Skut- o Hamn-	58 33,6
	21 56,3		19 20,7	holmen	11 11,6
Stenskär	65 07,8	Sprickopp	59 24,0	Gluppö	58 34,8
	21 43,1	(Lilla Nassa)	19 12,0		11 12,8
Malören	65 31,8	Horsten	59 18,2	Gåshåla	58 32,9
	23 33,4		19 08,6		11 05,6
Södra		Bullerö	59 12,1	Väderö Storö	58 34,8
Bottenviken			18 51,1		11 04,2
Skötgrunnan	64 36,0	Hällskär	59 10,1	Morö	58 39,8
	21 30,0		18 50,0		11 09,0
Vapplan	63 34,9	Norsten	59 02,0	Ulsholmen,	58 43,5
	20 01,3	(utanför Ornö)	18 39,0	norra viken	11 08,9
				Ursholmen	58 50,0
		Sydkusten			10 59,7
		Utklippan	55 57,2	Tjälleskär	58 50,9
		(nödtelefon)	15 42,3		11 02,3

TU 1974:20

SOS Alarmering AB (1974-05-06)

Från de synpunkter SOS Alarmering AB har att beakta finns intet att
erinra mot att särskilda kanaler avdelas för nödsamtal från vägfarande och
fjällvandrare i likhet med vad som skett för nöjesfarkoster till sjöss.

Med hänvisning till privatradioutrustningarnas förhållandevis låga tekniska
standard och till att privatradiobandet är öppet för mindre strikt organiserad
trafik vill vi framhålla angelägenheten av att brukarna inte bibringas
en överdriven uppfattning om privatradioutrustningarnas säkerhetshöjande
effekt. Upplåtandet av särskilda nödkanaler kan komma att medverka
till en sådan övervärdering. Huruvida nödkanal för handikappade
är önskvärd eller ej kan vi inte bedöma. Som säkerhetssystem i handikappfordon
anser vi dock privatradioutrustningar vara klart otillräckliga.

Det torde åligga televerket att bedöma huruvida det är möjligt att genomföra
den reduktion av privatradiobandets trafikkapacitet som avdelandet
av särskilda nödkanaler innebär.

Slutligen (år vi framhålla att SOS-AB inte finner det förenligt med de
uppgifter som enligt av riksdagen godkänt avtal åligger bolaget att bekosta
radioanläggningar för och/eller att åtaga sig passning av radiokanaler inom
privatradiobandet.

GOTAB 74 8018 S Slockholm 1974