Trafikutskottets betänkande nr 1 år 1974

TU 1974

Nr 1

Trafikutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974:1 i vad
avser utgifterna på driftbudgeten för budgetåret 1974/75 inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde jämte motioner.

Kommunikationsdepartementet m. m.

1. Kommunikationsdepartementet m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker
Kungl. Maj:ts i propositionen 1974:1 bilaga 8 (kommunikationsdepartementet)
under punkterna Al — A 3 (s. 25—26) framlagda förslag och
hemställer

att riksdagen för budgetåret 1974/75 anvisar

1. till Kommunikationsdepartementet ett förslagsanslag av
6 601 000 kr.,

2. till Kommittéer m. m. ett reservationsanslag av 4 500 000
kr., därav hälften att avräknas mot automobilskattemedlen,

3. till Extra utgifter ett reservationsanslag av 430 000 kr.

Vägväsendet

2. Allmän översikt över utvecklingen. Anslagen till vägväsendet. Före
behandlingen av de skilda anslagen har Kungl. Maj:t lämnat en allmän
översikt över utvecklingen inom vägväsendet och över vägverkets anslagsäskanden
m. m. (s. 27—64).

Kungl. Maj:ts förslag till medelsanvisning för budgetåret 1974/75
under de skilda väganslagen m. m. innebär

att till Statens vägverk: Ämbetsverksuppgifter anvisas ett förslagsanslag
av 8 700 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen (punkten
B 1, s. 65),

att till Drift av statliga vägar anvisas ett reservationsanslag av
1 155 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen (punkten
B 2, s. 65-66),

att till Byggande av statliga vägar anvisas ett reservationsanslag av
745 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen (punkten B 3,
s. 66-67),

att till Särskilda byggnads- och förbättringsåtgärder avseende statliga
vägar anvisas ett reservationsanslag av 200 000 000 kr., att avräknas mot
automobilskattemedlen (punkten B 4, s. 67),

att till Bidrag till drift av kommunala vägar och gator anvisas ett
reservationsanslag av 184 550 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen
(punkten B 5, s. 68),

att till Bidrag till byggande av kommunala vägar och gator anvisas ett
reservationsanslag av 343 600 000 kr., att avräknas mot automobilskatte 1

Riksdagen 1974. 15 sami Nr 1

TU 1974:1

2

medlen (punkten B 6, s. 68—69),

att under budgetåret 1974/75 statlig lånegaranti för lån avseende
inköp av vägunderhållsmaskiner för vissa enskilda vägar beviljas intill ett
belopp av 120 000 kr. samt att till Bidrag till drift av enskilda vägar
m. m. anvisas ett reservationsanslag av 83 000 000 kr., att avräknas mot
automobilskattemedlen (punkten B 7, s. 69-70),

att till Bidrag till byggande av enskilda vägar anvisas ett reservationsanslag
av 26 800 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen
(punkten B 8, s. 71),

att till Tjänster till utomstående anvisas ett förslagsanslag av
16 800 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen (punkten B 9,
s. 71-72),

att till Avsättning till statens automobilskattemedelsfond anvisas ett
förslagsanslag av 1 000 kr. (punkten B 10, s. 72-73).

Motionerna

1 motionen 1974:124 av herr Åsling m. fl. (c, fp) hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär skyndsam utredning och förslag
angående införande av ett vägbroanslag så att broprojekt som de
exemplifierade och andra kan komma till utförande tidigare än eljest och
utan att inkräkta på övrigt vägbyggande i de berörda länen.

1 motionen 1974:308 av herrar Björk i Gävle (c) och Olsson i
Sundsvall (c) hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller
om översyn av nu utgående iståndsättningsbidrag för enskilda vägar.

1 motionen 1974:3 12 av herr Gernandt (c) hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t anhåller om skyndsam utredning av det trafikpolitiska
värdet av och de svenska kostnadsandelama i en vägtunnelförbindelse
mellan Sverige och Finland vid Norra Kvarken.

I motionen 1974:334 av herr Gernandt (c) hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t anhåller om en skyndsam utredning rörande det näringspolitiska
värdet av en väg-, bro- och tunnelförbindelse mellan Vasa och
Umeå, varvid även värdet av sysselsättningseffekten i samband med den
svenska delen av anläggningsarbetet bör invägas i bedömningen.

I motionen 1974:487 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs att riksdagen
1. till Bidrag till byggande av enskilda vägar för budgetåret 1974/75
anvisar ett reservationsanslag av 30 500 000 kr., att avräknas mot
automobilskattemedlen, samt 2. till Bidrag till drift av enskilda vägar
m. m. för budgetåret 1974/75 anvisar ett reservationsanslag av
87 500 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.

I motionen 1974:498 av herrar Petersson i Ronneby (c) och Elmstedt
(c) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t framhåller att vid kommande
budgetarbete beaktas nödvändigheten av att anslaget Bidrag till drift av
enskilda vägar m. m. får en sådan storlek, att vägar som fyller kraven för
erhållande av statsbidrag också skall utan dröjsmål kunna erhålla sådant.

TU 1974: 1

3

I motionen 1974:777 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t uttalar sig för att anslaget Särskilda byggnads- och
förbättringsåtgärder avseende statliga vägar för budgetåret 1974/75
kommer till användning enligt de grunder som angetts i motionen.

I motionen 1974:779 av herrar Gustafsson i Stenkyrka (c) och Nilsson
i Visby (s) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att frågan om
byggandet av en bro mellan Gotland och Fårö med skyndsamhet beaktas
i vägplaneringen.

I motionen 1974:780 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs l.att
riksdagen uttalar att det under Särskilda byggnads- och förbättringsåtgärder
avseende statliga vägar redovisade anslaget skall utnyttjas till
fullo i enlighet med de riktlinjer som ovan angivits och att vägverket får i
uppdrag att planera sin verksamhet med hänsyn till detta, 2. att riksdagen
till Bidrag till drift av enskilda vägar för budgetåret 1974/75 anvisar ett i
förhållande till Kungl. Maj:ts förslag med 4 500 000 kr. förhöjt reservationsanslag
av 67 500 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

3. att riksdagen till Bidrag till byggande av enskilda vägar för budgetåret
1974/75 anvisar ett i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag med 3 700 000
kr. förhöjt reservationsanslag av 30 500 000 kr., att avräknas mot
automobilskattemedlen.

I motionen 1974:784 av herrar Johansson i Hållsta (c) och Andersson
i Edsbro (c) hemställs att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa om att inom tillgängliga anslag utrymme skapas
för ett påbörjande av vägen Norrtälje-Kapellskär under budgetåret
1974/75 samt att utbyggnader på vägen Stockholm—Norrtälje ges en
högre prioritet i planeringen än vad som f. n. är fallet.

I motionen 1974:785 av herrar Johansson i Skärstad (c) och Börjesson
i Falköping (c) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om
ändring av anvisningarna för uppsättande av vägmärken, syftande till
minskad restriktivitet vid behandlingen av ansökningar om uppsättande
vid allmän väg av upplysningsmärken för vägvisning till samlingslokaler
och andra icke kommersiella anläggningar.

I motionen 1974:786 av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c) hemställs
att riksdagen beslutar att sådana ekonomiska resurser ställs till vägverkets
förfogande att de aviserade indragningarna av allmänt underhåll för vissa
vägar icke kommer till stånd.

I motionen 1974:793 av herrar Nilsson i Agnäs (m) och Åkerlind (m)
hemställs att riksdagen beslutar om åtgärder i syfte att eliminera de
skadeverkningar som vägsaltet medför.

I motionen 1974:799 av herr Stadling m. fl. (s, c) hemställs att
riksdagen som sin mening uttalar att spridning av vägsalt måtte upphöra.

I motionen 1974:800 av herrar Svanström (c) och Andersson i Nybro
(c) hemställs att riksdagen vid behandling av frågan om väganslag för

1* Riksdagen 1974. 15 sami. Nr 1

TU 1974:1

4

nästa budgetår uttalar att Kalmar län tillerkänns anslag i sådan
omfattning att vägstandarden snabbt kan förbättras och en bro byggas
vid Bjursunds ström.

I motionen 1974:802 av herr Westberg i Ljusdal m. fl. (fp, c, m)
hemställs att riksdagen vid behandlingen av anslaget B 4 Särskilda
byggnads- och förbättringsåtgärder avseende statliga vägar som sin
mening uttalar att av anslaget bör under budgetåret 1974/75 ett belopp å
25 milj. kr. utgå för de vägbyggnadsåtgärder avseende Europaväg 4, som
angetts i motionen.

1 motionen 1974:1070 av fru Fredrikson m. fl. (c, fp) hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t uttalar att transporter upp till 10/16 tons
axeltryck medges till och från fastigheter belägna vid väg som i princip är
upplåten endast för lättare trafik, på i motionen anförda grunder.

1 motionen 1974:1081 av herr Magnusson i Nennesholm (c) hemställs
att riksdagen som sin mening uttalar att av de medel som under rubriken
B 4 Särskilda byggnads- och förbättringsåtgärder avseende statliga vägar
en del bör ställas till länsvägförvaltningarnas förfogande i enlighet
med vad i motionen anförts.

I motionen 1974:1085 av herrar Oskarson (m) och Karl Bengtsson i
Varberg (fp) hemställs att riksdagen beslutar att i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställa att de trafik- och vägpolitiska aspekterna i högre grad än
hittills beaktas vid fördelning av anslaget Särskilda byggnads- och
förbättringsåtgärder avseende statliga vägar.

I motionen 1974:1086 av herr Oskarson m. fl. (m, s, c, fp) hemställs
l.att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t uttalar sig för en snabbare
utbyggnad av E 6 sträckan Fjärås—Frillesås till motorväg än vad
nuvarande tidsplaner anger, 2. att riksdagen beslutar att av medel under
B 4, anvisa 28 000 000 kr. för ifrågavarande vägbygge.

I motionen 1974:1411 av herrar Andersson i Nybro (c) och Olof
Johansson i Stockholm (c) hemställs att riksdagen beslutar om sådan
ändring i väglagen att länsvägnämnderna ges beslutanderätt vid upprättande
av långtidsplaner samt i frågor som gäller sträckning och lokalisering
av nya vägar enligt vad som anförts i motionen.

1 motionen 1974:1412 av herr Andersson i Nybro m. fl. (c, m)
hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t 1. begär att det nya anslaget på
200 milj. kr., benämnt Särskilda byggnads- och förbättringsåtgärder
avseende statliga vägar, i första hand sätts in i Kalmar län och andra
regioner som har stora behov av insatser på kommunikationsområdet i
syfte att uppnå en bättre regional balans, 2. anhåller om att vägverket får
direktiv att vid planeringen av den framtida vägpolitiken prioritera
regioner som är i särskilt behov av lokaliserings- och regionalpolitiska
insatser.

I motionen 1974:1415 av herr Björck i Nässjö (m) hemställs att

TU 1974:1

5

riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om att sådana åtgärder vidtages att
ombyggnaden av väg 31 i den del som avser sträckan Nässjö—Jönköping
kraftigt påskyndas.

I motionen 1974:1418 av herrar Carlshamre (m) och Johansson i
Vrångebäck (m) hemställs att riksdagen till Kungl. Maj:t uttalar att vid
fördelningen av väganslagen större hänsyn än hittills bör tas till det
sekundära vägnätets behov av upprustning och underhåll.

I motionen 1974:1434 av herrar Johansson i Vrångebäck (m) och
Carlshamre (m) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär skyndsam
projektering av vägförbindelse i Lysekilsområdet, enligt vad som anförts i
motionen, samt uttalar att denna förbindelse snarast bör komma till
utförande och finansieras utanför ordinarie anslag till väg- och brobyggen.

1 motionen 1974:1437 av herr Lothigius (m) hemställs att riksdagen
anhåller att Kungl. Maj:t ger vägverket i uppdrag att utarbeta regler för
byggande av på- och avfartsramper till motorleder i enlighet med vad som
i motionen anförts.

I motionen 1974:1440 av herr Lothigius m. fl. (m) hemställs, såvitt nu
är i fråga (punkterna A och B 1—2), att riksdagen A. beslutar att av
anslaget B 4. Särskilda byggnads- och förbättringsåtgärder avseende
statliga vägar 100 milj. kr. skall användas för byggande och 100 milj. kr.
för förbättringsåtgärder, B. hos Kungl. Maj:t hemställer om 1. förslag
snarast möjligt till plan för de totala väginvesteringarna, 2. utredning och
förslag angående införande av s. k. tullvägar i enlighet med vad i
motionen anförts.

I motionen 1974:1442 av herr Mattsson i Skee m. fl. (c) hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär skyndsam utredning och förslag
angående införande av ett vägbroanslag så att broprojekt kan komma till
utförande tidigare än eljest och utan att inkräkta på övrigt vägbyggande i
landet.

I motionen 1974:1443 av herr Mattsson i Skee m. fl. (c, fp) hemställs
att riksdagen beslutar att investeringar i båt eller färja för trafik mellan
öar eller mellan öar och fastlandet och de årliga kostnaderna för driften
skall vara statsbidragsberättigade enligt bestämmelserna om bidrag till
enskilda vägar.

I motionen 1974:1449 av herr Westberg i Ljusdal (fp) hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller l.att en inventering av vägbehov,
som har särskilt stor betydelse ur regionalpolitisk synpunkt, verkställs, 2.
att försök med en kraftfull satsning på vägväsendet inom någon lämplig
region genomföres för att därigenom utröna, vilken inverkan en sådan
åtgärd har för en bygds utvecklingsmöjligheter.

I motionen 1974:1450 av herr Wirtén (fp) hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t begär utredning och förslag i syfte att skapa ökat inflytande
för länsstyrelsernas lekmannastyrelser över den regionala vägplaneringen.

TU 1974:1

6

I motionen 1974:1451 av herr Ångström (fp) hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t begär att statens vägverk snarast låter projektera för en
ny vägförbindelse från norra delen av Vindelns kommun i höjd med
Åmsele till Lycksele och att arbetena snarast igångsättes.

Utskottet

Den långsiktiga vägplaneringen m. m.

I statsverkspropositionen erinrar departementschefen om de riktlinjer
för den långsiktiga vägplaneringen som uppdrogs av 1972 års riksdag. I
anledning härav samt motionsledes framställda yrkanden vill utskottet
ånyo framhålla att den integrerade väg- och trafikplanering som nu bör
eftersträvas måste ske i nära kontakt med samhällsplaneringen i stort och
i högre grad än tidigare samordnas med en aktiv lokaliserings- och
regionalpolitik. Arbetsmarknadspolitiska och allmänt näringspolitiska
målsättningar måste härvid beaktas varjämte hänsyn skall tas till
trafiksäkerhetsmässiga och miljömässiga synpunkter. De resurser som
avsätts för vägändamål bör i enlighet härmed fördelas på ett sådant sätt
att alla delar av landet får ett vägnät som tillsammans med andra åtgärder
skapar bättre förutsättningar för befolknings- och näringslivsutvecklingen.
Lönsamhetsbedömningarna skall således styras av kravet härpå.

Det föreligger enligt vad departementschefen anfört ett behov av att
man i det fortsatta mera långsiktiga utvecklingsarbetet eftersträvar att
väga in olika samhällsekonomiska effekter, vilka inte ryms inom den
nuvarande kalkylmodellen. Behovet härav anses öka med de vidgade
regional- och näringspolitiska aspekter som läggs på samhällets investeringar
i olika hänseenden. Vinsterna kan i ett sådant perspektiv inte
enbart bestämmas med hänsyn till trafikanterna utan bör även härledas
ur bebyggelse- och näringslivsutvecklingen. Utskottet vill för sin del
understryka vad departementschefen sålunda anfört.

1 samband med beslutet om dessa riktlinjer förutsattes vidare att den
s. k. kalkylmodell som av vägverket tillämpas vid investeringsplaneringen
skulle ses över. Ett utvecklingsarbete skulle sålunda bedrivas för att bl. a.
få fram underlag som gör det möjligt att på ett bättre sätt än hittills
bestämma den vikt som rimligen bör ges vissa av de i kalkylmodellen
ingående komponenterna, såsom trafikanternas tidskostnad, trafikolyckskostnaden
och kalkylräntan.

För att i enlighet med statsmakternas ställningstaganden dra upp de
närmare, mera konkreta riktlinjerna för det nämnda utrednings- och
utvecklingsarbetet tillsattes av departementschefen en särskild arbetsgrupp.
Dess uppdrag omfattar numera även den översyn av vägverkets
och arbetsmarknadsstyrelsens vägbyggnadsverksamhet i form av beredskapsarbeten,
vilken begärts av riksdagen (TU 1972:15, rskr 1972:251).

Under erinran om det anförda finner utskottet det alltjämt vara
angeläget att det fortsatta utrednings- och planeringsarbetet bedrivs med
all den skyndsamhet som befinns möjlig samt att som resultat härav ett

TU 1974:1

7

långsiktigt program för de totala väginvesteringarna inom landets olika
delar snarast föreläggs riksdagen. Någon försening härav genom översynen
av vägverkets och arbetsmarknadsstyrelsens vägbyggnadsverksamhet får ej
ske.

Vad utskottet sålunda anfört bör av riksdagen ges Kungl. Maj:t till
känna.

Detta innebär i allt väsentligt ett tillgodoseende av yrkandet i
motionen 1974:1440 att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om
förslag snarast möjligt till plan för de totala väginvesteringarna. Yrkanden
av i princip samma innebörd återfinns f. ö. i motionerna 1974:777 och
1974:780.

Utskottet finner ej någon åtgärd från riksdagens sida erforderlig i
anledning av yrkandena i motionen 1974:1449 att riksdagen hos Kungl.
Maj:t anhåller dels att en inventering verkställs av vägbehov, som har
särskilt stor betydelse ur regionalpolitisk synpunkt, dels att försök
genomförs med en kraftfull satsning på vägväsendet inom någon lämplig
region för att därigenom utröna, vilken inverkan en sådan åtgärd har för
en bygds utvecklingsmöjligheter. Motionen i fråga avstyrks därför.

I motionen 1974:1411 har yrkats att riksdagen beslutar om sådan
ändring i väglagen att länsvägnämnderna ges beslutanderätt vid upprättande
av långtidsplaner samt i frågor som gäller sträckning och lokalisering
av nya vägar enligt vad som anförts i motionen. Vidare har i motionen
1974:1450 yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär utredning och
förslag i syfte att skapa ökat inflytande för länsstyrelsernas lekmannastyrelser
över den regionala vägplaneringen.

Utskottet vill i anledning härav till en början erinra om att
vägärendenas handläggning regleras genom föreskrifter i väglagen och
vägkungörelsen. Enligt 11 § väglagen prövas fråga om byggande av väg av
statens vägverk efter samråd med länsstyrelsen. Har vägverket och
länsstyrelsen olika uppfattning hänskjuts frågan till Kungl. Maj:ts
prövning. I vägkungörelsen finns detaljerade föreskrifter beträffande
handläggningen och sam rådsförfarandet då fråga är om byggande av väg.

Enligt 14 § väglagen skall inom område med fastställd generalplan
eller med stadsplan eller byggnadsplan väg byggas i överensstämmelse
med planen. Gäller annars särskilda bestämmelser för marks bebyggande
eller användning, såsom regionplan, utomplansbestämmelser eller naturvårdsföreskrifter,
skall väg läggas så att syftet med bestämmelserna inte
motverkas. Om särskilda skäl föreligger kan undantag från planen eller
bestämmelserna medges. Dessa undantag prövas av länsstyrelsen. Undantag
från fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan får medges
endast om byggnadsnämnden tillstyrker det.

Genom den samordning av vägplaneringen med den fysiska markanvändningsplaneringen
som således är föreskriven i väglagen ges såväl
kommuner som länsstyrelser ett direkt och avgörande inflytande i
planeringen.

Väglagstiftningen innehåller också vad gäller arbetsplanearbetet

TU 1974:1

tvingande bestämmelser om de viktigaste samråden och ger på olika
punkter länsstyrelsen ett betydande inflytande i vägplaneringen.

Vid utarbetandet av arbetsplan skall således enligt 16 § väglagen
samråd i fråga om vägens sträckning och vägförslagets utformning i övrigt
ske med berörda fastighetsägare och myndigheter samt andra som kan ha
ett väsentligt intresse i saken. Nämnda samrådsförfarande har ytterligare
preciserats i vägkungörelsen, där det stadgas att samråd skall ske med
länsstyrelsen, som därvid inhämtar synpunkter från länsvägnämnden,
med övriga myndigheter vilkas verksamhetsområde beröres av företaget
samt med lokala organ och sammanslutningar som kan ha ett väsentligt
intresse i saken. Kommun och känd ägare till varje fastighet som beröres
av företaget skall beredas tillfälle att framföra synpunkter vid sammanträde
på platsen. Enligt 17 § väglagen skall arbetsplan med vissa undantag
ställas ut och därvid hållas tillgänglig för granskning. Arbetsplatsen
överses därefter med hänsyn till inkomna erinringar. Enligt 31 §
vägkungörelsen kan länsstyrelsen förordna om upprättande av alternativt
förslag till arbetsplan. Sedan länsstyrelsen behandlat arbetsplan som skall
fastställas överlämnas den med eget yttrande och med de yttranden som
inkommit till statens vägverk. Kan den arbetsplan som förordats av
länsstyrelsen godtagas av statens vägverk fastställer vägverket planen. I
annat fall hänskjuts frågan till Kungl. Maj:ts prövning.

Det är sålunda ett komplicerat och tidskrävande arbete som föregår
fastställandet av en arbetsplan. Den med nödvändighet utdragna planeringstiden
liksom det faktum att vägen när den väl är byggd ligger där den
ligger för åtskillig tid framåt har ansetts medföra behov av att inordna
vägplaneringen i den totala samhällsplaneringen. Det beskrivna planeringssystemet
har också ansetts väl fylla detta syfte. Vad gäller
länsstyrelsen har den ett avgörande inflytande på vägfrågorna dels genom
sitt allmänna planeringsansvar på regional nivå, dels genom sina speciella
uppgifter avseende bebyggelseplaneringen och natur- och miljövårdsområdena
och dels genom de befogenheter som väglagstiftningen ger
länsstyrelsen. Som framgått kan således länsstyrelsen förordna om
upprättande av alternativ arbetsplan. Vägverket kan heller inte fastställa
en arbetsplan som inte kan godtas av länsstyrelsen. Under alla skeden av
vägplaneringen förekommer med olika berörda intressenter ett omfattande
samrådsförfarande som till sina huvuddrag är reglerat i väglagstiftningen.

Vägplanläggningen, dvs. prioriteringen av de vägobjekt som skall
utföras, regleras av 12—23 §§ i vägkungörelsen. Genom femåriga flerårsplaner
fastläggs denna prioritering. Flerårsplan för riksvägar upprättas av
vägverket efter förslag från länsstyrelsen, som skall höra kommuner och
länsvägnämnd. Över upprättat förslag skall länsstyrelsens yttrande inhämtas.
Flerårsplan för länsvägar upprättas av länsstyrelsen efter inhämtande
av förslag från kommuner och länsvägnämnd.

Flerårsplan fastställs av vägverket. Om länsstyrelse och vägverk har
olika uppfattning hänskjuts frågan till Kungl. Maj:t för avgörande.

År 1972 fastställdes flerårsplaner för åren 1973-1977. Endast fyra av

TU 1974:1

9

de 47 planerna måste avgöras av Kungl. Maj:t. Tre av dessa hade inte
accepterats av länsstyrelserna, emedan man ansåg de ekonomiska ramarna
för små. Däremot förelåg för dessa inga avvikande åsikter i vad gäller
prioriteringen.

Eftersom vägplaneringen är en utdragen process har vägverket förlängt
planeringshorisonten genom att upprätta tioåriga långtidsplaner. Dessa
fastställs inte som flerårsplanerna, men förslag och yttranden inhämtas
från länsstyrelse, länsvägnämnd och kommuner på likartat sätt som för
flerårsplanerna.

Det system för planeringen av väghållningen, planläggning och
projektering, som används av vägverket tillsammans med kommuner och
länsstyrelser sedan slutet av 1960-talet är konstruerat så att erforderliga
kompromisser och anpassningar till regional trafikplanering och fysisk
samhällsplanering skall kunna tillgodoses. Vägförvaltningarnas engagemang
hos kommunerna i samband med den fysiska samhällsplaneringen,
region-, general- och stadsplaner innebär att erforderlig expertis beträffande
trafikfrågorna finns tillgänglig tillsammans med politiker och
planerare. Därigenom byggs förutsättningarna upp för en fullständig
samhällsplaneringsprocess där väg- och trafikfrågorna kan få en tillfredsställande
lösning samtidigt som kommunernas planmonopol ej behöver
ifrågasättas.

Vad beträffar länsvägnämnderna vill utskottet erinra om att departementschefen
i propositionen 1971:23 — med förslag till väglag m. m. —
utgick från att länsvägnämndsinstitutionen som sådan visserligen skulle
kvarstå men att dess besvärsrätt skulle bortfalla. Vidare förutsattes
länsvägnämnderna, som i fortsättningen skulle kunna ta initiativ i
vägfrågor som berör länet i dess helhet eller en större del därav, i sin
helhet bli tillsatta av länsstyrelserna. Motiveringen härför angavs vara den
partiella länsförvaltningsreformens genomförande fr. o. m. den 1 juli
1971.

Denna innebar att länsstyrelsen skulle få en lekmannastyrelse med
landshövdingen som ordförande samt tio andra ledamöter. Länsstyrelsen
skulle som en huvuduppgift få att leda och samordna den samhällsplanering
som bedrivs inom den statliga länsförvaltningen. Avsikten vore
att främst viktigare frågor om samhällsplanering eller andra för länet
betydelsefulla frågor skulle behandlas av lekmannastyrelsen. På vägplaneringens
område skulle detta innebära, att lekmän komme att delta i
beslut som länsstyrelsen hade att fatta i frågor om flerårsplaner för
byggande av vägar och broar, om utförande av vägföretag utanför
flerårsplan, om fördelningen för statsbidrag till byggande av väg eller gata
samt om tilldelning av statsbidrag utanför fördelningsplan samt därutöver
i andra för länet betydelsefulla vägfrågor. Länsstyrelsens funktioner i
dessa ärenden skulle i allmänhet bli att inom ramen för samhällsplaneringen
på det regionala planet göra den bedömning av vägplaneringsfrågorna
som skall tjäna som underlag för de centrala avgöranden som
skall träffas av statens vägverk eller Kungl. Majit.

TU 1974:1

10

Genom länsförvaltningsreformen skulle det i länsinstans infogade
medborgerliga inflytandet bli starkare än det som kunde utövas av
länsvägnämnd, eftersom de medborgerliga representanterna i länsstyrelsen
skulle delta i besluten och inte bara ha en rådgivande funktion.

Riksdagen fann det dock vara olämpligt att länsstyrelserna skulle utse
sitt eget rådgivande organ på detta område och beslöt därför att länsvägnämnderna
i fortsättningen i stället skulle utses av landstingen efter
förslag av kommunförbundets länsavdelningar. Med den därvid föreslagna
sammansättningen av nämnderna ansågs de också böra behålla sin
besvärsrätt.

Utskottet har mot bakgrund av den lämnade redogörelsen inte funnit
sig berett att nu och på de av motionärerna anförda skälen hos Kungl.
Maj:t begära utredning och förslag i syfte att skapa ökat inflytande för
länsstyrelsernas lekmannastyrelser över den regionala vägplaneringen.
Vissa skäl talar dock enligt utskottets uppfattning för att ett sådant ökat
lekmannainflytande framdeles övervägs. Enligt vad utskottet erfarit kan
länsberedningen i sitt kommande betänkande — som beräknas
bli framlagt i slutet av detta år — förväntas belysa ansvarsfördelningen
mellan bl. a. länsstyrelserna och andra statliga regionala organ. Under
hänvisning härtill och i avvaktan på resultatet härav anser utskottet några
särskilda åtgärder från riksdagens sida i anledning av motionerna ej
erforderliga och avstyrker därför desamma.

A nslagsfrågor

Vid sin behandling av frågan om medelstilldelningen till väg- och
gatubyggandet redogör departementschefen bl. a. för utfallet av investeringarna
inom denna sektor under perioden 1968 — 1972 samt de
beräknade kostnaderna under åren 1973 och 1974. Vidare erinras om de
angelägna behov av olika driftåtgärder som föreligger på det statliga
vägnätet.

För innevarande budgetår är anslaget till Drift av statliga vägar ca
1 100 milj. kr. sedan riksdagen på tilläggsstat anvisat 75 milj. kr. Ökade
medel bör enligt departementschefen för nästa budgetår (avseende
kalenderåret 1975) ställas till förfogande under anslaget. En höjning av
detsamma med ca 130 milj. kr. i förhållande till det i riksstaten för
budgetåret 1973/74 anvisade beloppet föreslås därför. Totalt skulle
därmed för detta ändamål disponeras ca 1 155 milj. kr.

Inom denna ram räknar departementschefen med att vägverket vid
normal omfattning av servicearbetena kan utföra förbättringsarbeten i
ungefär samma omfattning som under de senaste åren. I sammanhanget
erinras om att under de senaste budgetåren även betydande insatser i
form av beredskapsarbeten - avseende förbättringsarbeten — tillkommit
för arbeten på detta område. Under budgetåren 1971/72 och 1972/73
har således för ändamålet sammanlagt ca 250 milj. kr. anvisats över elfte
huvudtiteln. För innevarande budgetår representerar vidare under hösten
1973 beslutade insatser i form av förbättringsåtgärder kostnader i
storleksordningen 60 milj. kr. Dessa arbeten, som primärt tillkommit från

TU 1974:1

11

allmän sysselsättningssynpunkt, är enligt statsverkspropositionen relativt
jämnt fördelade över landet och har även bidragit till att påskynda
vägverkets långsiktiga program för upprustning av de sekundära och
tertiära vägarna.

Utskottet finner den föreslagna anslagshöjningen välmotiverad och
tillstyrker densamma.

I motionen 1974:786 har yrkats att riksdagen beslutar att sådana
ekonomiska resurser ställs till vägverkets förfogande att de enligt
motionärerna aviserade indragningarna av allmänt underhåll för vissa
vägar inte kommer till stånd. Några indragningar av detta slag har
emellertid, enligt vad utskottet erfarit, inte nu aviserats. Såsom utskottet
dessutom redan tidigare (TU 1973:6) framhållit regleras frågan om
indragning av allmän väg och förutsättningarna härför i väglagen
(1971:948), som riksdagen behandlade och godtog så sent som i slutet av
år 1971. Bestämmelserna i den till väglagen anslutande vägkungörelsen
(1971:954) innebär att länsstyrelsens uppfattning i en indragningsfråga
ges stor vikt. Av vägverkets yttrande över glesbygdsutredningens senaste
betänkande och även i andra sammanhang gjorda uttalanden framgår
vidare att indragningsärendena handläggs under stor hänsyn till förhållandena
i de enskilda fallen och att indragningar sker endast då vägande skäl
föreligger.

Med beaktande av det anförda anser utskottet motionen inte påkalla
någon riksdagens särskilda åtgärd och avstyrker därför densamma.

Anslaget Byggande av statliga vägar är för innevarande budgetår ca
725 milj. kr., vartill kommer av riksdagen på tilläggsstat anvisade 115
milj. kr. För nästa budgetår (avseende kalenderåret 1975) förordas av
departementschefen en medelsanvisning om 745 milj. kr., innebärande en
nominell ökning med ca 20 milj. kr. jämfört med riksstaten för
budgetåret 1973/74.

Uppräkningen bör enligt departementschefen i stort medge ett
vägbyggande under år 1975 i enlighet med flerårsplanerna. Utskottet
tillstyrker förslaget samt vill i anslutning härtill och i anledning av en rad
yrkanden i de i det följande behandlade motionerna kraftigt understryka
vikten av att vägväsendet på längre sikt tillförs ökade resurser i syfte att
öka framkomligheten och trafiksäkerheten på våra vägar.

I statsverkspropositionen föreslås också införandet av ett särskilt,
konjunkturpolitiskt betingat anslag om 200 milj. kr., benämnt Särskilda
byggnads- och förbättringsåtgärder avseende statliga vägar. 1 anslutning
härtill framhålls att en betydande del av de beredskapsåtgärder, som
årligen utförts och som finansierats via arbetsmarknadsverket, avsett
vägarbeten. Utan att ändra på det förhållandet att vägarbeten även i
fortsättningen kan antas komma att utgöra en betydelsefull del av
beredskapsarbetena förordar departementschefen sålunda — för att
ytterligare höja handlingsberedskapen och säkerställa en så ändamålsenlig
användning som möjligt av vissa från sysselsättningssynpunkt nödvändiga

1 ** Riksdagen 1974. 15 sami. Nr 1

TU 1974:1

12

insatser — att ett anslag av denna karaktär införs.

I anledning härav har i motionen 1974:777 yrkats att riksdagen uttalar
sig för att anslaget kommer till användning enligt vissa i motionen
närmare angivna grunder, innebärande bl. a. att det i sin helhet utnyttjas.
Vidare yrkas att av anslaget 60 milj. kr. används till broupprustningar,
varigenom ett av vägverket i detta hänseende framlagt program skulle
kunna förverkligas på två år. Resten av anslaget föreslås fördelat med 50
milj. kr. på egentligt vägunderhåll och 90 milj. kr. på förbättringsarbeten.
I motionen 1974:780 har också begärts att anslaget utnyttjas till fullo i
enlighet med de riktlinjer som angivits i motionen samt att vägverket får i
uppdrag att planera sin verksamhet med hänsyn till detta. Även i detta
fall föreslås en väsentlig del av anslaget användas till förstärkning av
broar. Av totalbeloppet anses 50 milj. kr. böra användas till byggande
och 150 milj. kr. till drift av statliga vägar. I motionen 1974:1440 har
yrkats att av anslaget 100 milj. kr. skall användas för byggande och 100
milj. kr. för förbättringsåtgärder på det statliga vägnätet.

Utskottet vill i anledning härav framhålla att väganslagen under nästa
budgetår inte kommer att överstiga vägverkets lägsta verksamhetsalternativ
även om det särskilda anslaget på 200 milj. kr. inräknas i beloppet.
Hänsyn måste också tas till de eftersläpningar som föreligger på detta
område och till de kraftiga kostnadsökningar som tillkommer på grund av
de höjda oljepriserna. Utskottet vill därför understryka att det särskilda
anslaget ej bör få medföra någon minskning av de beredskapsarbeten som
eljest skulle komma till stånd. Vidare bör riksdagens beslut i frågan få
den innebörden att det särskilda anslaget på 200 milj. kr. för budgetåret
1974/75 till fullo får utnyttjas av vägverket samt att verket redan nu får i
uppdrag att planera sin verksamhet med hänsyn till detta. Det bör vidare
ankomma på vägverket att göra fördelningen mellan byggnads- och
driftanslag — under beaktande av de sysselsättningsmässiga effekterna.
Utskottet förutsätter att därvid behovet av en snabb ombyggnad av broar
med otillräcklig bärighet särskilt uppmärksammas, att angelägna nybyggnadsbehov
inte eftersätts och att en återhämtning kan påbörjas i fråga om
det ackumulerade behovet av egentligt vägunderhåll. Vad utskottet
sålunda anfört bör av riksdagen ges Kungl. Maj:t till känna.

Utskottet vill i sammanhanget hänvisa till att verket, enligt dess petita,
under våren 1973 genomfört en inventering för att kartlägga var det finns
ett akut behov av att bygga om vägkroppar och/eller broar och därmed
uppnå förhållandevis stora samhällsekonomiska vinster. I första hand bör
man enligt vägverket inrikta sig på broar med otillräcklig bärighet i
förhållande till de vägar som broarna är belägna på. Inventeringen
omfattar dels minimiåtgärder och kostnader för att höja tillåtet axel- och
boggitryck från 8/12 ton till 10/16 ton på sådana broar som ligger på de
mest angelägna vägsträckorna, dels kostnader för att bygga om broar som
redan är upplåtna för 10/16 tons axel- och boggitryck men där vissa
risker finns för brons långsiktiga fortbestånd. Medelsbehovet för sådana
objekt — som bl. a. är av intresse för skogsnäringen — uppgår till

TU 1974:1

13

totalt ca 110 milj. kr. De inventerade behoven hänför sig så gott som
uteslutande till de sekundära och tertiära vägnäten och är fördelade över
hela landet. Kostnaderna för var och en av de behövliga ombyggnadsåtgärderna
är i allmänhet mindre än 1 milj. kr. En insats på 30 milj. kr.
per år till dessa broombyggnader skulle medge att det inventerade akuta
behovet skulle kunna täckas på knappt fyra år. För detta belopp skulle
under första året ca 65 objekt kunna åtgärdas. Den sammanlagda
väglängd, som härigenom skulle kunna öppnas för tung trafik (10/16
ton), uppgår till ca 280 km.

Yrkandena i motionen 1974:1081, att en del av anslaget bör ställas till
vägförvaltningarnas förfogande i enlighet med vad motionären anfört,
och i motionen 1974:1085, att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer att
de trafik- och vägpolitiska aspekterna i högre grad än hittills beaktas vid
fördelningen av medel från anslaget, har utskottet inte funnit sig kunna
biträda och avstyrker därför nämnda motioner.

Ej heller kan utskottet tillstyrka att medel från det nya anslaget
specialdestineras för arbeten i vissa län eller till särskilda företag på det
sätt som föreslagits i motionerna 1974:802, 1974:1086 och 1974:1412.
Utskottet återkommer till dessa motionsyrkanden i det följande.

I motionen 1974:124 har hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t
begär skyndsam utredning och förslag angående införande av ett
vägbroanslag så att såväl sådana broprojekt som exemplifierats i motionen
som andra projekt kan komma till utförande tidigare än eljest och utan
att inkräkta på övrigt vägbyggande i de berörda länen. I motionen
1974:1442 har likaledes yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär
skyndsam utredning och förslag angående införande av ett vägbroanslag
så att broprojekt kan komma till utförande tidigare än eljest och utan
att inkräkta på övrigt vägbyggande i landet.

Anledningen till att det särskilda storbroanslag samt den flerårsplan
för byggande av storbroar, som tidigare fanns, numera slopats är
emellertid att systemet med ett sådant anslag ej längre befunnits vara
rationellt eller eljest ändamålsenligt. Byggandet av en bro har nämligen
ansetts vara en så integrerad del av själva utbyggnaden av vägen på ömse
sidor om bron att företagen ansetts böra bedömas som en helhet.

Den ursprungliga motiveringen för storbroplanen, nämligen att större
broföretag skulle möjliggöras trots små ramar i övrigt per län och vägtyp,
anses vidare på senare år ha mist sin betydelse. En av orsakerna härtill
anges vara att ramarna för riksvägar och länsvägar numera vanligen är så
stora att ett broföretag kan genomföras rationellt och ekonomiskt inom
dessa ramar. En annan orsak är att anslagen principiellt fördelas efter
vägprojektens olika angelägenhetsgrad. Detta innebär att ett län, som har
ett angeläget broföretag, får sin ram avpassad efter det medelsbehov som
betingas av företaget. För att planeringen skall bli så effektiv och
ändamålsenlig som möjligt har det därför ansetts vara tillräckligt med
flerårsplaner för riksvägar resp. länsvägar.

Detta betraktelsesätt finner utskottet riktigt. Ett återinförande av ett

TU 1974:1

14

särskilt broanslag torde f. ö. enligt utskottets bestämda uppfattning ej
heller i och för sig medföra en ökning av eljest tillgängliga anslagsmedel.

Utskottet vill dock i anslutning härtill erinra om att vägverket under
våren 1973 har påbörjat en inventering av vilka färjeleder som på
förhållandevis kort sikt bör ersättas med broar. Vägverkets färjebestånd
omfattar drygt 120 färjor fördelade på 80 färje- och båtleder. Drift- och
underhållskostnader för färja och färjeläge är tillsammans med kapitalkostnaderna
i många fall höga. Vid denna inventering har det visat sig att
det i vissa fall kan vara ekonomiskt att ersätta färjor med broar även om
de trafikekonomiska vinsterna i form av tidsbesparing för trafikanterna
inte tas med i kalkylerna. Detta innebär att det rent företagsekonomiskt
är lönsamt för vägverket att ersätta vissa färjor med broar. Till detta
kommer de samhällsekonomiska vinsterna. I den fastställda flerårsplanen
för femårsperioden 1973—1977 har länsstyrelserna i allmänhet i sin
prioritering bedömt det mer angeläget att satsa på förbättringar av
länsvägar än att ersätta en i och för sig väl fungerande färjeförbindelse
med bro. Beträffande medelsbehoven till sådana broinvesteringar kan det
i enlighet med vad som nyss anförts ej generellt förutsättas att dessa
behov ingår i den genomförda behovsinventeringen för perioden fram till
år 1985.

Vägverket avser att snarast göra en mer detaljerad utvärdering av
färjeinventeringen och med utgångspunkt i en företagsekonomisk bedömning
framlägga förslag om vilka färjor som inom en rimlig tidsrymd bör
ersättas med broar. Ett sådant program skulle även väl sammanfalla med
de arbetsmarknadspolitiska aspekterna att skapa sysselsättningsobjekt för
byggnadsarbetare i vissa delar av landet.

Utskottet utgår från att i samband härmed frågor av det slag
motionärerna tagit upp kommer att aktualiseras. En förnyad prövning
torde vidare — på initiativ inte minst från vederbörande regionala
vägmyndigheters sida — kunna förutsättas ske vid den revidering av
femårs- och fördelningsplanerna som författningsenligt skall äga rum
under år 1975.

Anslaget till Bidrag till drift av kommunala vägar och gator bör i
enlighet med Kungl. Maj:ts förslag tas upp med ca 184,6 milj. kr., vilket
innebär en ökning med 25,8 milj. kr. som ansetts nödvändig med hänsyn
till pris- och trafikutvecklingen m. m.

Även beträffande anslaget till Bidrag till byggande av kommunala
vägar och gator föreslås en uppräkning ske. Utskottet tillstyrker den
sålunda förordade uppräkningen med 10 milj. kr. till 343,6 milj. kr.,
varigenom fördelningsplanens målsättning för år 1975 anses kunna
fullföljas.

Till Bidrag till drift av enskilda vägar m. m. har i propositionen
föreslagits ett anslag av 83 milj. kr. innebärande en ökning med 8 milj. kr.
jämfört med riksstaten för budgetåret 1973/74. I anslutning härtill
erinrar departementschefen om att anslaget för innevarande budgetår är
uppfört med 75 milj. kr., vartill kommer 10 milj. kr., som anvisats på

TU 1974:1

15

tilläggsstat. Detta innebär en höjning med 25 milj. kr. eller drygt 40
procent jämfört med närmast föregående budgetår.

Till Bidrag till byggande av enskilda vägar har förordats ett anslag av
26,8 milj. kr., vilket betyder en uppräkning med 2 milj. kr.

I anledning av Kungl. Maj :ts förslag i dessa delar har i motionerna
1974:487 och 1974:780 — under hänvisning till den stora eftersläpning
som anses föreligga beträffande upprustningen av det enskilda vägnätet —
yrkats att de båda anslagen räknas upp med ytterligare 4,5 milj. kr.
resp. 3,7 milj. kr.

Utskottet har under en rad av år understrukit att särskild hänsyn
måste tas till det enskilda vägnätets betydelse för näringslivet och
kommunikationerna i allmänhet. Med hänsyn till vad departementschefen
i anslagsfrågorna härom anfört har utskottet dock funnit sig kunna
godtaga den av honom förordade medelsanvisningen för nästa budgetår.
Utskottet förutsätter härvid att - därest behov av ökade medel för
dessa ändamål till följd av energikrisen m. m. skulle uppstå — Kungl.
Maj:t på tilläggsstat äskar härför erforderliga medel. Vad utskottet
härom anfört bör av riksdagen ges Kungl. Maj:t till känna.

Utskottet anser sig vidare kunna utgå från att anslaget till Bidrag till
drift av enskilda vägar m. m. fortsättningsvis får en sådan storlek att
för vägar som fyller kraven för erhållande av statsbidrag sådant utan
dröjsmål skall kunna tilldelas vederbörande väghållare. Under hänvisning
härtill finner utskottet någon särskild framställning från riksdagens sida
om anslagsberäkningen vid kommande budgetarbete, såsom yrkats i
motionen 1974:498, ej erforderlig.

I motionen 1974:308 har hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhåller om översyn av nu utgående iståndsättningsbidrag för
enskilda vägar.

Redan 1972 års riksdag har emellertid på förslag av utskottet hos
Kungl. Majit begärt en översyn av statsbidragsgivningen till det enskilda
vägväsendet. Arbetet med en sådan översyn pågår f. n. inom vägverket. I
avvaktan på resultatet härav och då utskottet utgår från att därvid även
prövas frågor av den art motionärerna nämnt synes någon särskild åtgärd
från riksdagens sida nu ej påkallad. Motionen avstyrks därför.

De av Kungl. Majit i övrigt framlagda anslagsberäkningarna har inte
gett utskottet anledning till erinran. Detta innebär bl. a. att kostnadsramarna
för år 1975 för anslagen Drift av statliga vägar resp. Byggande av
statliga vägar i princip bestäms till samma belopp som anslagen. Det bör
vidare ingå i Kungl. Majits befogenheter att i den mån arbetsmarknadsläget,
kravet på en ändamålsenlig planering av verksamheten eller andra
särskilda skäl motiverar det bemyndiga vägverket att under år 1974 resp.
1975 jämka de föreskrivna kostnadsramarna för dessa år, t. ex. genom att
under andra halvåret 1974 i förväg ta i anspråk behövliga belopp av de
medel under de kalenderårsberäknade anslagen, som kan bli anvisade för
verksamhetsåret 1975.

TU 1974:1

16

De sammanlagda utgifterna under de olika väganslagen m. m. för
budgetåret 1974/75 uppgår enligt departementschefens beräkningar till
ca 2 764 milj. kr. För trafiksäkerhet och vissa bidrag m. m. beräknas
under andra anslag under sjätte huvudtiteln sammanlagt ca 103 milj. kr.
att avräknas mot automobilskattemedlen. Under andra, åttonde, nionde
och elfte huvudtitlarna föreslås därjämte ca 600 milj. kr. att avräknas
mot nämnda medel.

Det totalbelopp som avses skola täckas av automobilskattemedlen
skulle därmed samt vid bifall till den av utskottet i detta betänkande
förordade anslagshöjningen om 0,2 milj. kr. (avseende NTF:s verksamhet)
uppgå till ca 3 467,2 milj. kr. I förhållande till motsvarande på riksstaten
för innevarande budgetår uppförda anslag innebär detta en ökning med
ca 437,2 milj. kr. Då inkomsterna av automobilskattemedlen beräknas till
ca 3 694 milj. kr. skulle överskottet på vägväsendets specialbudget, där
behållningen per den 30 juni 1973 uppgick till ca 3 003 milj. kr., komma
att under budgetåret öka med ca 226,8 milj. kr.

Motionsyrkanden berörande flerårsplaner m. m.

I motionen 1974:779 har begärts att riksdagen hos Kungl. Maj:t
anhåller att frågan om byggandet av en bro mellan Gotland och Fårö med
skyndsamhet beaktas i vägplaneringen. I motionen 1974:800 har begärts
att riksdagen vid behandling av frågan om väganslag för nästa budgetår
uttalar att Kalmar län tillerkänns anslag i sådan omfattning att
vägstandarden snabbt kan förbättras och en bro byggas vid Bjursunds
ström. I motionen 1974:784 har begärts att riksdagen måtte hos Kungl.
Maj:t hemställa om att inom tillgängliga anslag utrymme skapas för ett
påbörjande av vägen Norrtälje-Kapellskär under budgetåret 1974/75
samt att utbyggnader på vägen Stockholm—Norrtälje ges en högre
prioritet i planeringen än vad som f. n. är fallet. I motionen 1974:1415
har yrkats att riksdagen anhåller om att sådana åtgärder vidtages att
ombyggnaden av väg 31 i den del som avser sträckan Nässjö-Jönköping
kraftigt påskyndas. I motionen 1974:1434 har yrkats att riksdagen hos
Kungl. Maj:t begär skyndsam projektering av vägförbindelse i Lysekilsområdet,
enligt vad som anförts i motionen, samt uttalar att denna
förbindelse snarast bör komma till utförande och finansieras utanför
ordinarie anslag till väg- och brobyggen. I motionen 1974:1451 slutligen
har yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att statens vägverk snarast
låter projektera för en ny vägförbindelse frän norra delen av Vindelns
kommun i höjd med Åmsele till Lycksele och att arbetena snarast
igångsätts.

Frågor om projektering samt byggande och drift av allmänna vägar
regleras, som tidigare nämnts, i väglagen och vägkungörelsen. De för vägoch
gatubyggandet gällande flerårs- och fördelningsplanerna upprättas
i enlighet med vägkungörelsens bestämmelser samt vissa andra föreskrifter
för femårsperioder och förnyas vart tredje år. Fördelningen av
investeringsmedel de skilda landsdelarna och väggrupperna emellan sker
vidare på grundval av en noggrann angelägenhetsgradering och efter

TU 1974:1

17

vederbörande regionala och lokala vägmyndigheters hörande — allt i syfte
att åstadkomma en så likformig och rättvis fördelning av vägmedlen som
möjligt. Nu gällande flerårs- och fördelningsplaner avser perioden
1973—1977 och skall revideras år 1975 att avse perioden 1976—1980.

Under hänvisning till vad utskottet i det föregående anfört samt då
enligt utskottets uppfattning de av motionärerna aktualiserade frågorna
bör prövas i den för handläggning av vägärenden stadgade ordningen
avstyrks motionerna i fråga.

Av samma skäl och under hänvisning jämväl till vad utskottet i övrigt
anfört rörande bl. a. användningen av det nya anslaget Särskilda
byggnads- och förbättringsåtgärder avseende statliga vägar avstyrks också
yrkandena i motionerna 1974:802, om anvisande av 25 milj. kr. för
särskilda vägbyggnadsåtgärder avseende Europaväg 4 inom Gävleborgs
län, 1974:1412, angående fördelningen av vägresurserna, 1974:1418,
angående det sekundära vägnätets behov, och 1974:1086, angående
utbyggnaden av riksväg E 6 på sträckan Fjärås—Frillesås samt anvisande
av medel härför.

Övriga motionsledes aktualiserade frågor

I motionen 1974:1440 har hemställts att riksdagen i enlighet med
motionärernas förslag begär utredning och förslag angående införande av
s. k. tullvägar.

Utskottet har under en lång rad av år behandlat motionsyrkanden av
denna innebörd och hänvisar därför till den ingående redogörelse i frågan
som lämnades senast vid fjolårets riksdag (TU 1973:6, s. 12—13).
Dessutom må framhållas att vägkostnadsutredningen numera lagt fram
ett betänkande (SOU 1973:32) benämnt Vägtrafiken — kostnader och
avgifter. 1 betänkandet behandlas ekonomiska principer för prissättningen
inom vägtrafiksektorn. Vidare redovisas de kostnader som från
olika utgångspunkter kan hänföras till vägtrafiken och alltså i ett eller
annat hänseende kan anses ingå i vägtrafikens totala kostnadsansvar.
Resultatet av expertutredningens arbete skall nu — i enlighet med vad
som förutsattes redan vid tillsättandet av vägkostnadsutredningen —
fullföljas inom en parlamentariskt sammansatt utredning. I statsverkspropositionen
säger sig departementschefen ämna föreslå Kungl. Maj:t att ge
trafikpolitiska utredningen tilläggsdirektiv att fullfölja utredningsarbetet
om vägtrafikens kostnadsansvar. Detta arbete sägs vidare böra resultera i
ett förslag till vägtrafikbeskattning.

Under hänvisning jämväl härtill och i avvaktan på resultatet av
utredningsarbetet avstyrker utskottet motionen i denna del.

I motionen 1974:1443 har yrkats att riksdagen beslutar att investeringar
i båt eller färja för trafik mellan öar och fastlandet och de årliga
kostnaderna för driften skall vara statsbidragsberättigade enligt bestämmelserna
om bidrag till enskilda vägar.

Såsom utskottet i sitt betänkande 1973:15 — i anledning av motioner
angående Ventrafiken m. m. — senast erinrade om behandlades frågan om

TU 1974:1

18

att tillgodose trafikbehovet i glesbygder och skärgårds- eller öområden i
samband med 1963 års riksdagsbeslut om riktlinjerna för den statliga
trafikpolitiken. I propositionen 1963:191 förutsattes sålunda särskilda
insatser från samhällets sida såvida nämnda områden ej på annat sätt
kunde erhålla en tillfredsställande transportförsörjning. Med hänsyn till
de skiftande befolknings- och näringsförhållandena i olika delar av landet
ansågs det enligt propositionen vara ogörligt att på förhand fastställa
vilken underskottstrafik som vore nödvändig från allmän synpunkt. En
prövning från fall till fall borde i stället äga rum i samband med att frågan
om stöd från det allmänna bleve aktuell.

Vidare erinrade utskottet om den planering i vad gäller tillgogoseende
av behovet av väg- och färjtrafikförbindelser som författningsenligt
åligger vederbörande vägmyndigheter. I anslutning härtill nämndes också
att å anslaget till enskilt vägunderhåll särskilda medel finns disponibla för
bidrag till båt- och färjförbindelser liknande dem motionärerna syftar på.

Utskottet förklarade det vidare vara angeläget att den principiellt
viktiga frågan om upprätthållande av trafikförbindelserna mellan öar eller
öområden och fastlandet samt kostnadstäckningen härför får en snar och
tillfredsställande lösning. Genom de speciella trafikförhållanden som
råder i skärgårdarna — då ju båttrafiken exempelvis faller utanför
systemet med bidrag till viss busstrafik — kommer skärgårdskommunerna
i bidragshänseende i ett sämre läge än övriga kommuner. Då utskottet
inte kunde finna det godtagbart att så sker borde det kunna övervägas att
införa stöd till båttrafiken enligt principer liknande dem som enligt
statsmakternas beslut (prop. 1973:53, TU 1973:13, rskr 1973:203)
kommer att gälla för busstrafiken. Frågan om hur lokaltrafiken bör
avgränsas från den regionala trafiken skulle f. ö. enligt nämnda beslut
ytterligare övervägas. Med hänsyn bl. a. till den storlek som vissa
kommuner får kunde det nämligen ifrågasättas om det vore rimligt att
beteckna all trafik inom en kommun som lokal.

Utskottet förklarade det slutligen vara lämpligt att berörda frågor
prövas i samband med det omfattande utredningsarbete som f. n. pågår
på det trafikpolitiska området. Utskottet förutsatte också att så sker.

Vidare utgick utskottet från att frågor om ö- och skärgårdsförbindelsernas
ordnande i åtskilliga fall kommer att aktualiseras redan under det
arbete med den regionala trafikplaneringen som uppdragits åt länsstyrelserna
att verkställa samt att som följd härav — och i avvaktan på mera
generella lösningar — en prövning av eventuella bidragsfrågor kommer till
stånd.

Vad utskottet sålunda föreslagit beslöt riksdagen som sin mening ge
Kungl. Maj:t till känna (rskr 1973:282).

Under erinran härom och då utskottet inte kan finna skäl nu föreligga
för en förnyad framställning i ämnet hos Kungl. Maj:t avstyrks motionen.

I anslutning härtill må dock nämnas att utskottet senare under
innevarande session kommer att pröva vissa motionsledes framställda
yrkanden om stöd till kollektivtrafiken i skärgårdarna enligt grunder
liknande dem som gäller för viss busstrafik.

TU 1974:1

19

I motionen 1974:334 har yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t
anhåller om en skyndsam utredning rörande det näringspolitiska värdet
av en väg-, bro- och tunnelförbindelse mellan Vasa och Umeå, varvid även
värdet av sysselsättningseffekten i samband med den svenska delen av
anläggningsarbetet bör invägas i bedömningen. Under hänvisning till
innehållet i nämnda motion har vidare i motionen 1974:312 hemställts
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om skyndsam utredning av det
trafikpolitiska värdet av och de svenska kostnadsandelarna i en vägtunnelförbindelse
mellan Sverige och Finland vid Norra Kvarken.

Frågor av detta slag bör enligt utskottets uppfattning i första hand
aktualiseras inom ramen för Nordiska rådets arbete. Så har också redan
skett. I ett medlemsförslag, framlagt i juni 1971, har sålunda begärts att
rådet måtte antaga en rekommendation av den innebörden att regeringarna
i Finland, Sverige och Norge rekommenderas att skyndsamt och
i samråd vidtaga åtgärder för att utreda möjligheterna för att bygga en
landförbindelse över Kvarken och på grundval av de företagna utredningarna
fatta principbeslut om planens förverkligande som ett samnordiskt
projekt. På uppdrag av Finlands riksdag och trafikministerium har
en särskild arbetsgrupp inom den finska väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
verkställt en utredning i frågan. Arbetsgruppen har därvid, enligt vad
utskottet erfarit, funnit byggandet av en vägförbindelse f. n. vara ett
olönsamt företag. Viss remissbehandling i frågan har också förevarit på
såväl svensk som finsk sida. Utskottet anser för sin del resultatet av den
fortsatta handläggningen av frågan böra avvaktas.

Vidare må här erinras om ett av Nordiska rådet i annat sammanhang
gjort uttalande (den svenska delegationens berättelse den 15 april 1971),
varav framgår att frågor av detta slag lämpligen också kan tas upp som ett
led i det framtida transportsamarbetet i anslutning till arbetet med en
nordisk transportöverenskommelse. De nordiska regeringarna har numera
(den 6 november 1972) undertecknat en överenskommelse om samarbete
på transport- och kommunikationsområdet. Ratifikationsproceduren är
avslutad och överenskommelsen trädde i kraft den 1 mars 1973.

Under hänvisning till vad sålunda anförts kan utskottet inte finna
några särskilda åtgärder från riksdagens sida i anledning av motionärernas
yrkanden påkallade. Motionerna avstyrks därför.

I motionen 1974:785 har hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t
anhåller om ändring av anvisningarna för uppsättande av vägmärken,
syftande till minskad restriktivitet vid behandlingen av ansökningar om
uppsättande vid allmän väg av upplysningsmärken för vägvisning till
samlingslokaler och andra icke kommersiella anläggningar.

Såsom utskottet redan vid förra årets riksdag framhöll i anledning av
en då väckt motion i samma syfte anser sig utskottet kunna utgå från att
vederbörande myndigheter noggrant prövar inkomna ansökningar härom
samt gör de avväganden som i det enskilda fallet betingas av omständigheterna.
Någon särskild åtgärd från riksdagens sida synes ej heller nu vara
påkallad, varför motionen avstyrks.

TU 1974:1

20

I motionen 1974:793 har yrkats att riksdagen beslutar om åtgärder i
syfte att eliminera de skadeverkningar som vägsaltet medför. Vidare har i
motionen 1974:799 hemställts att riksdagen som sin mening uttalar att
spridning av vägsalt måtte upphöra.

Utskottet vill i anledning härav erinra om att riksdagen tidigare genom
bl. a. motioner, interpellationer och enkla frågor uppmärksammats på
spörsmålen härom — som är av betydelse från framför allt trafiksäkerhetssynpunkt.
Utskottet har vid sin tidigare prövning av frågan funnit det
vara angeläget att vägverkets pågående arbete på området intensifieras i
syfte att än mer förbättra tillämpade metoder samt den tekniska
materielen så att olägenheter och skadeverkningar i möjligaste mån
motverkas. Vidare har utskottet föreslagit att Kungl. Maj:t uppdrar åt
vägverket att snarast låta sammanställa och utvärdera erforderligt
material för frågans bedömning. Så har numera skett och i årets
statsverksproposition har departementschefen tagit upp frågan härom.
Han hänvisar härvid till den redogörelse för behov och erfarenheter m. m.
av vägsaltning som vägverket utfört och redovisat i publikationen
Halkbekämpning (DD 116). Fördelarna med metoden anges vara att det
visat sig möjligt att i stor utsträckning genom saltning hålla vägar isfria
med ökad trafiksäkerhet som följd. Vägverkets bedömningar i denna del
har skett i samråd med trafiksäkerhetsverket. Vissa olägenheter i form av
moddig vägbana, nedsmutsning m. m. kan emellertid inte undvikas i
sammanhanget. Av publikationen framgår vidare att naturvårdsverket och
vägverket efter överläggningar enats om att saltningen under nuvarande
former torde kunna accepteras från naturvårdssynpunkt. Man är också
överens om att saltmängderna bör bibehållas på nuvarande låga nivå. Det
konstateras i detta hänseende att saltningen, som totalt uppgår till ca
75 000 ton per år, enbart omfattar de mest trafikbelastade vägarna — ca
12 000 km av totalt 96 000 km — och vidare att saltmängderna uppgår
till 5-7 gram per m2 och spridningstillfälle. Detta innebär, räknat på
normalnederbörden på vägområdets yta, en saltkoncentration av ungefär
300 miljondelar (ppm). Rostskador och eventuellt ökade väghållningskostnader
direkt förorsakade av saltningen anses inte vara av den
omfattning att de bör hindra den fortsatta användningen av metoden.

Departementschefen instämmer i de slutsatser som vägverket efter
samråd med trafiksäkerhetsverket och naturvårdsverket har kommit till,
nämligen att fördelarna av saltningen väger avsevärt tyngre än nackdelarna.
Den restriktivitet i användningen av salt som vägverket ålagt sig anser
han dock motiverad samt utgår vidare från att berörda myndigheter med
uppmärksamhet följer utvecklingen.

Utskottet ansluter sig till den uppfattning departementschefen därvid
givit uttryck åt samt avstyrker i enlighet härmed motionerna i fråga.

I motionen 1974:1070 har begärts att riksdagen hos Kungl. Maj:t
uttalar att transporter upp till 10/16 tons axeltryck medges till och från
fastigheter belägna vid väg, som i princip är upplåten endast för lättare
trafik, på i motionen anförda grunder.

TU 1974:1

21

Till en början må därvid framhållas att kvarstående begränsningar i
medgivet axeltryck betingas av förhållandena med avseende på vederbörande
väg- eller vägavsnitts faktiska bärighetsförmåga m. m. Några
generella undantag från eljest gällande regler har utskottet för sin del ej
funnit sig berett att tillstyrka. Å andra sidan bör erinras om att under
senare år höjningar av medgivet axel- och boggitryck skett i högst
betydande omfattning och att ytterligare förbättringar torde vara att
motse. Under hänvisning härtill och då utskottet förutsätter att vederbörande
lokala och regionala myndigheter — efter ansökan därom — i
största möjliga utsträckning ger dispens från gällande föreskrifter avstyrks
motionen i fråga.

I motionen 1974:1437 har hemställts att riksdagen anhåller att Kungl.
Maj:t ger vägverket i uppdrag att utarbeta regler för byggande av på- och
avfartsramper till motorleder i enlighet med vad motionären anfört.

Fastställandet av de normer som i berörda hänseenden gäller sker
enligt vad utskottet erfarit på grundval av såväl svenska som utländska
erfarenheter på främst väg- och trafiksäkerhetsområdet samt med sikte på
att få fram de för svenskt vidkommande mest optimala reglerna.
Normerna är som sådana generella men olikheter i deras tillämpning kan
förekomma. Så sker också i betydande omfattning och med hänsyn till
såväl mark- och trafikförhållanden som andra skiftande faktorer i olika
landsdelar. Framkomlighets- och trafiksäkerhetskraven anses dock inte få
eftersättas. Utskottet delar denna uppfattning och anser det f. ö. böra
ankomma på vägverket att göra de bedömningar som härvidlag erfordras.
Utskottet förutsätter dock att härvid vederbörligen beaktas synpunkter
av den art motionären framfört och som torde bli av allt större vikt med
den växande insikten i vårt land om nödvändigheten att hushålla med de
knappa resurserna i fråga om värdefull åkermark m. m. Under hänvisning
härtill finner utskottet någon särskild åtgärd från riksdagens sida i
anledning av motionärens yrkande ej erforderlig.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen förbudgetåret 1974/75 anvisar

a. till Statens vägverk: Ämbetsverksuppgifter ett förslagsanslag
av 8 700 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

b. till Drift av statliga vägar ett reservationsanslag av
1 155 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

c. till Byggande av statliga vägar ett reservationsanslag av
745 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

d. till Särskilda byggnads- och förbättringsåtgärder avseende
statliga vägar ett reservationsanslag av 200 000 000 kr., att
avräknas mot automobilskattemedlen,

e. till Bidrag till drift av kommunala vägar och gator ett

TU 1974:1

22

reservationsanslag av 184 550 000 kr., att avräknas mot
automobilskattemedlen,

f. till Bidrag till byggande av kommunala vägar och gator ett
reservationsanslag av 343 600 000 kr., att avräknas mot
automobilskattemedlen,

2. att riksdagen i anledning av departementschefens uttalanden
— rörande vägplaneringen samt användningen av anslaget till
Särskilda byggnads- och förbättringsåtgärder — samt motionerna
1974:777, 1974:780, yrkandet 1, och 1974:1440,
yrkandena A och B 1, som sin mening ger Kungl. Maj:t till
känna vad utskottet i berörda frågor anfört,

3. att riksdagen

a. medger att under budgetårét 1974/75 statlig lånegaranti
för lån avseende inköp av vägunderhållsmaskin för vissa
enskilda vägar beviljas intill ett belopp om 120 000 kr.,

b. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag på
motionerna 1974:487, yrkandet 2, och 1974:780, yrkandet

2, till Bidrag till drift av enskilda vägar, m. m. för budgetåret
1974/75 anvisar ett reservationsanslag av 83 000 000 kr., att
avräknas mot automobilskattemedlen,

c. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag på
motionerna 1974:487, yrkandet 1, och 1974:780, yrkandet

3, till Bidrag till byggande av enskilda vägar för budgetåret
1974/75 anvisar ett reservationsanslag av 26 800 000 kr., att
avräknas mot automobilskattemedlen,

d. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet i
övrigt anfört beträffande anslagsbehovet för enskilda vägar,

4. att riksdagen för budgetåret 1974/75 anvisar

a. till Tjänster till utomstående ett förslagsanslag av
16 800 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

b. till Avsättning till statens automobilskattemedelsfond ett
förslagsanslag av 1 000 kr.,

5. att riksdagen avslår motionen 1974:1449,

6. att riksdagen avslår

a. motionen 1974:1411,

b. motionen 1974:1450,

7. att riksdagen avslår motionen 1974:786,

8. att riksdagen avslår

a. motionen 1974:1081,

b. motionen 1974:1085,

c. motionerna 1974:124 och 1974:1442,

9. att riksdagen avslår

a. motionen 1974:308,

b. motionen 1974:498,

10. att riksdagen avslår

a. motionen 1974:779,

b. motionen 1974:784,

TU 1974:1

23

c. motionen 1974:800,

d. motionen 1974:1415,

e. motionen 1974:1434,

f. motionen 1974:1451,

11. att riksdagen avslår

a. motionen 1974:802,

b. motionen 1974:1086,

c. motionen 1974:1412,

d. motionen 1974:1418,

12. att riksdagen avslår motionen 1974:1440, yrkandet B 2,

13. att riksdagen avslår motionen 1974:1443,

14. att riksdagen avslår motionerna 1974:312 och 1974:334,

15. att riksdagen avslår motionen 1974:785,

16. att riksdagen avslår

a. motionen 1974:793,

b. motionen 1974:799,

17. att riksdagen avslår motionen 1974:1070,

18. att riksdagen avslår motionen 1974:1437.

Trafiksäkerhet

3. Statens trafiksäkerhetsverk: Förvaltningskostnader. Kungl. Maj:t har
under punkten C 1 (s. 74-77) föreslagit riksdagen att till Statens
trafiksäkerhetsverk: Förvaltningskostnader för budgetåret 1974/75 anvisa
ett förslagsanslag av 16 1 18 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.

Motionen

I motionen 1974:1430 av herr Hermansson m. fl. (vpk) föreslås, såvitt
nu är i fråga (punkten 1), att riksdagen måtte besluta att underpunkten
C 1. Statens trafiksäkerhetsverk: Förvaltningskostnader för informationsverksamhet
anvisa ytterligare 1 milj. kr.

Utskottet

Kungl. Maj:ts förslag innebär en höjning av anslaget med 1,6 milj. kr.
till 16 118 000 kr. Härvid har medel beräknats för två nya tjänster,
nämligen en förste byråsekreterare hos pressombudsmannen för bl. a.
insamling, översättning och bearbetning av utländskt material samt ett
kvalificerat biträde inom trafik- och informationsbyrån. Vidare beräknas
ytterligare 1 milj. kr. för informationsverksamhet — för vilket ändamål
därmed skulle disponeras ca 8,55 milj. kr. — samt ökade medel för bl. a.
reseersättningar.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under förevarande punkt.
Härav följer att utskottet inte kan biträda yrkandet i motionen
1974:1430 om en ytterligare höjning av medelstilldelningen för informationsverksamheten
med 1 milj. kr., vilket skulle innebära en sammanlagd

TU 1974:1

24

medelsanvisning av 17 118 000 kr. Utskottet vill dock i anslutning härtill
erinra om att Kungl. Maj:t föreslagit en uppräkning även av anslaget till
verkets uppdragsverksamhet med 1,5 milj. kr. till ca 21 milj. kr.

Övriga vid årets riksdag väckta motioner i trafiksäkerhetsfrågor
kommer att av utskottet prövas i ett senare sammanhang.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
på motionen 1974:1430, yrkandet 1, ti\\ Statens trafiksäkerhetsverk:
Förvaltningskostnader för budgetåret 1974/75 anvisar
ett förslagsanslag av 16 118 000 kr., att avräknas mot
automobilskattemedlen.

4. Statens trafiksäkerhetsverk: Uppdragsverksamhet och Registrering av
motorfordon. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkterna
C 2 - C 3 (s. 77-80) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1974/75 anvisar

1. till Statens trafiksäkerhetsverk: Uppdragsverksamhet ett förslagsanslag
av 20 990 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

2. till Registrering av motorfordon ett förslagsanslag av 1 000
kr.

5. Bidrag till trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder vid järnvägskorsningar.

Kungl. Maj:t har under punkten C 4 (s. 80—81) föreslagit riksdagen att
till Bidrag till trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder vid järnvägskorsningar
för budgetåret 1974/75 anvisa ett reservationsanslag av 7 000 000 kr., att
avräknas mot automobilskattemedlen.

Motionerna

I motionen 1974:1074 av herr Håkansson i Rönneberga m. fl. (c)
hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t uttalar att anslaget Bidrag till
trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder vid järnvägskorsningar i nästa års
statsverksproposition uppräknas med hänsyn till kostnadsfördyringarna
och till angelägenheten av en förstärkning av säkerhetsåtgärderna.

1 motionen 1974:1430 av herr Hermansson m. fl. (vpk) föreslås, såvitt
nu är i fråga (punkten 2), att riksdagen måtte besluta att under punkten
C 4. Bidrag till trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder vid järnvägskorsningar
anvisa ytterligare 1,5 milj. kr.

Utskottet

Kungl. Maj:ts förslag under förevarande punkt innebär en höjning av
medelsanvisningen med 500 000 kr. till 7 milj. kr. mot av trafiksäkerhetsverket
begärda 8,5 milj. kr.

Såsom i de båda motionerna framhållits har enligt statsverkspropositionen
bidrag under budgetåret 1972/73 utbetalats med sammanlagt 6,5
milj. kr. Vid ingången av budgetåret 1973/74 fanns obetalda räkningar

TU 1974:1

25

för utförda åtgärder till ett sammanlagt bidragsberättigat belopp av 4,0
milj. kr., varjämte godkända planer för ännu inte utförda åtgärder fanns
till en bidragsberättigad kostnad av 8,0 milj. kr.

Anslaget har varit oförändrat sedan budgetåret 1965/66. Sedan denna
tidpunkt har kostnaderna för utförande av ifrågavarande säkerhetsanordningar
ökat med ca 55 procent.

En uppräkning av anslaget med 2 milj. kr. har av trafiksäkerhetsverket
ansetts böra ske med hänsyn till dels kostnadsfördyringarna, dels
eftersläpningen i utförande av redan beslutade åtgärder, dels det stora
behovet av säkerhetsåtgärder vid ytterligare ett flertal korsningar för vilka
godkännande ännu inte skett på grund av brist på medel för utförandet.

I samband med sin prövning av motionerna har även utskottet
konstaterat att en betydande eftersläpning i medelstilldelningen föreligger.
Med hänsyn till den betydelse ur trafiksäkerhetssynpunkt här
ifrågavarande anläggningar dock har finner utskottet det önskvärt att
under höstens budgetarbete en förnyad höjning av anslaget övervägs. För
nästa budgetår har utskottet emellertid funnit sig böra godta Kungl.
Maj:ts förslag. Härav följer att utskottet avstyrker det i motionen
1974:1430, framställda yrkandet om en höjning av anslaget med 1,5 milj.
kr. till 8,5 milj. kr.

Yrkandet i motionen 1974:1074 synes under hänvisning till det
anförda i väsentlig mån tillgodosett och därför ej böra påkalla någon
riksdagens särskilda åtgärd.

Utskottet hemställer följaktligen
att riksdagen

1. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på
motionen 1974:1430, yrkandet 2, till Bidrag till trafiksäkerhetsfrämjande
åtgärder vid järnvägskorsningar för budgetåret
1974/75 anvisar ett reservationsanslag av 7 000 000 kr., att
avräknas mot automobilskattemedlen,

2. avslår motionen 1974:1074.

6. Bidrag till nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande. Kungl.
Maj:t har under punkten C 5 (s. 82-84) föreslagit riksdagen att till
Bidrag till nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande för budgetåret
1974/75 anvisa ett anslag av 2 550 000 kr., att avräknas mot
automobilskattemedlen.

Motionerna

I motionen 1974:1087 av herr Polstam (c) hemställs att riksdagen
måtte besluta anslå 140 000 kr. till Nationalföreningen för trafiksäkerhetens
främjande, att användas för kursverksamheten för lärare.

1 motionen 1974:1088 av herr Polstam m. fl. (c, m, fp) hemställs att
riksdagen måtte besluta att anslaget till Nationalföreningen för trafiksäkerhetens
främjande uppräknas med 325 000 kr.

TU 1974:1

26

Utskottet

Den i motionen 1974:1087 föreslagna anslagshöjningen om 140 000
kr., att användas för kursverksamheten för lärare, har utskottet - även
om den i och för sig framstår som välmotiverad — ej funnit sig berett att
tillstyrka.

Däremot vill utskottet förorda att ökade medel, såsom i motionen
1974:1088 föreslås, ställs till förfogande för att möjliggöra en ökning av
den angelägna verksamhet som föreningen bedriver genom Barnens
trafikklubb. En höjning med 200 000 kr. för detta ändamål av det av
Kungl. Maj:t för nästa budgetår med 2 550 000 kr. upptagna anslaget bör
sålunda ske.

Utskottet hemställer

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen
1974:1088 samt med avslag på motionen 1974:1087 till
Bidrag till nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande
för budgetåret 1974/75 anvisar ett anslag av 2 750 000 kr.,
att avräknas mot automobilskattemedlen.

7. Kostnader för nytt bilregister m. m. och Kostnader för framställning
av körkort m. m. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under
punkterna C 6 — C 7 (s. 85—92) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1974/75 anvisar

1. till Kostnader för nytt bilregister m. m. ett reservationsanslag
av 25 840 000 kr.,

2. till Kostnader för framställning av körkort m. m. ett förslagsanslag
av 26 217 000 kr.

Sjöfart

8. Allmän översikt över utvecklingen. Anslagen till sjöfartsverkets
verksamhet. Före behandlingen av de skilda anslagen har Kungl. Maj:t
(s. 93-122) lämnat en allmän översikt över sjöfarten m. m.

Kungl. Maj:ts förslag till medelsanvisning för budgetåret 1974/75
under de skilda anslagen innebär

att till Farledsverksamhet, exkl. isbrytning anvisas ett förslagsanslag av
111 580 000 kr. (punkten D 1, s. 122—123),

att till Isbrytning anvisas ett förslagsanslag av 46 680 000 kr. (punkten
D 2, s. 123-124),

att till Fartygsverksamhet anvisas ett förslagsanslag av 11 985 000 kr.
(punkten D 3, s. 124-125),

att till Övrig verksamhet anvisas ett förslagsanslag av 1 800 000 kr.
(punkten D 4, s. 125-126).

Motionerna

I motionen 1974:489 av herr Hallgren m. fl. (vpk) föreslås att
riksdagen uttalar sig för sådan ändring i lots- och fyrkungörelsen, att

TU 1974:1

27

lotsskyldighet i princip alltid föreligger för fartyg som trafikerar svenska
kustfarvatten, kanaler och insjöar, dock med de undantag som anförts i
motionen, samt att hos regeringen hemställa om att förslag härom
skyndsamt utarbetas och föreläggs riksdagen.

I motionen 1974:496 av fru Olsson i Helsingborg m. fl. (c) hemställs
att riksdagen beslutar att lotstvång återinförs, med undantag för mindre
fartyg i svensk kustsjöfart.

I motionen 1974:794 av herrar Nilsson i Trobro (m) och Schött (m)
hemställs att riksdagen som sin mening uttalar, att Hanö fyr även i
fortsättningen skall vara bemannad.

I motionen 1974:795 av herrar Nilsson i Trobro (m) och Schött (m)
hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj :t anhåller att åtgärder vidtas för
att förbättra samarbetet mellan sjöräddningen i Sverige, Finland och
Sovjetunionen.

1 motionen 1974:1078 av herr Komstedt (m) hemställs att riksdagen
uttalar som sin mening att Kungl. Maj:t vidtar skyndsamma åtgärder för
inrättande av ett centralt fritidsbåtsregister.

I motionen 1974:1419 av fru Dahl m. fl. (s) yrkas att riksdagen
hemställer att Kungl. Maj:t tillser att de säkerhets- och miljöproblem som
orsakas av båtar med kraftig motor och hög hastighet blir föremål för
ingående behandling och skyndsamt förslag från berörda utredningar.

Utskottet

Av sjöfartsverket framlagda förslag om en sammanlagd medelsanvisning
under driftbudgeten om 174,5 milj. kr. har av Kungl. Maj:t godtagits
med vissa ändringar. Detta innebär att anslagen tas upp med 1 11 580 000
kr. till Farledsverksamhet, exkl. isbrytning, 46 680 000 kr. till Isbrytning
och 11 985 000 kr. till Fartygsverksamhet. För anslaget Övrig verksamhet
har departementschefen beräknat 1 800 000 kr. Departementschefen
har slutligen bl. a. räknat med ett särkostnadsbidrag från fjärde huvudtiteln
om 1,4 milj. kr. för att täcka den under programmet Farledsverksamhet
ingående militära sjökartläggningen.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under förevarande punkt. I
statsverkspropositionen har departementschefen även redovisat sin syn på
det framlagda betänkandet (Ds K 1973:2) och den avgivna rapporten om
partikelmärkning av olja i fartyg. Vad departementschefen därvid anfört
har ej gett utskottet anledning till erinran.

I motionen 1974:489 har yrkats att lotsskyldighet i princip skall
införas för fartyg som trafikerar svenska kustfarvatten, kanaler och
insjöar. I motionen 1974:496 har hemställts om lotstvång med undantag
för mindre fartyg i svensk kustsjöfart.

Med anledning härav vill utskottet erinra om att den nuvarande
lotsorganisationen utformats på grundval av ett system med i princip

TU 1974:1

28

allmän lotsfrihet (prop. 1970:119, SU 1970:143, rskr 1970:347).
Bestämmelser om en straffsanktionerad lotsplikt i viss omfattning i
förening med en lämplig avvägning av avgifterna för utförda lotsningar
borde enligt uttalande av departementschefen i propositionen 1970:119
kunna skapa betydligt bättre garantier för sjösäkerheten än bestämmelserna
i den tidigare lotsförordningen. Det förutsattes under rikdagsbehandlingen
att vid avgränsningen miljö- och säkerhetsaspekterna tillmäts
stor betydelse.

Med hänsyn härtill har bestämmelser i olika avseenden utfärdats om
skyldighet att anlita lots framför allt i fråga om vissa tankfartyg med last
av råolja m. m. och fartyg med allmänfarlig last i bulk. Frågan om
utvidgning av skyldigheten att anlita lots har dessutom tagits upp av
sjöfartsverket i en framställning i december 1972 hos Kungl. Maj:t.

I anledning härav har Kungl. Maj:t genom beslut den 6 april 1973
uppdragit åt sjöfartsverket att inkomma med i beslutet närmare angivet
underlag för bedömning av bl. a. den fortsatta utformningen av lotsningsskyldigheten.
Kungl. Maj:t har slutligen i januari 1974 uppdragit åt
sjöfartsverket att skyndsamt slutföra sammanställningen och utvärderingen
av erfarenheterna av gällande bestämmelser om skyldighet att
anlita lots samt att i anslutning härtill överväga behovet av att skärpa
ifrågavarande bestämmelser. Resultatet av verkets överväganden skall
redovisas till chefen för kommunikationsdepartementet före den 1 april i
år. Enligt vad utskottet erfarit har genom sjöfartsverkets försorg gjorts en
utredning, Farledsutredningen, som bl. a. behandlar frågan om skärpta
bestämmelser beträffande lotsning. Utredningen har i denna del varit
föremål för remissförfarande.

1 avvaktan på resultatet av det sålunda pågående utredningsarbetet
synes någon åtgärd från riksdagens sida i anledning av ifrågavarande
motioner såvitt gäller skyldighet att anlita lots ej erforderlig. Utskottet
vill dock i sammanhanget framhålla att även frågan om vidareutbildning
av lotsar bör beaktas under ärendets vidare behandling.

1 motionen 1974:794 har yrkats att Hanö fyr även i fortsättningen
skall vara bemannad.

Med anledning härav vill utskottet erinra om inriktningen och
utformningen av sjöfartsverkets arbete. Under beaktande av sjösäkerhetens
krav bör verksamheten sålunda - enligt vad som uttalades då
den nuvarande organisationen för sjöfartsverket tillkom — drivas med
ökad ekonomisk inriktning med i princip full kostnadstäckning som mål
(prop. 1969:58, SU 1969:906). På grund härav har sjöfartsverket enligt
vad utskottet erfarit som ett led i verksamhetens rationalisering automatiserat
ett stort antal fyrar. Det bör få ankomma på sjöfartsverket att vidta
de åtgärder beträffande fyrarna som verket finner erforderliga, varvid
utskottet förutsätter att sjösäkerhetskravet av verket beaktas. Med
hänvisning härtill avstyrks motionen.

I motionen 1974:795 har hemställts om åtgärder för att förbättra
samarbetet mellan sjöräddningen i Sverige, Finland och Sovjetunionen.

TU 1974:1

29

Enligt vad utskottet erfarit pågår underhandlingar om avtal beträffande
samarbete vid sjöräddning med Finland, och sådana underhandlingar
kommer även att upptas med övriga Östersjöstater inkl. Sovjetunionen.
Då sålunda syftet med det av motionärerna framställda yrkandet i allt
väsentligt torde komma att tillgodoses avstyrks motionen.

I motionen 1974:1078 har hemställts om skyndsamma åtgärder för
inrättande av ett centralt fritidsbåtsregister. Vidare har i motionen
1974:1419 hemställts att de säkerhets- och miljöproblem som orsakas av
båtar med kraftig motor och hög hastighet blir föremål för ingående
behandling och skyndsamt förslag från berörda utredningar.

De frågor motionärerna aktualiserar utreds f. n. av 1970 års fritidsbåtsutredning
och trafikbullerutredningen. Även utskottet vill framhålla
betydelsen av att utredningarna bedrivs skyndsamt men anser inte att
motionerna bör föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen för budgetåret 1974/75 anvisar

a. till Farledsverksamhet, exkl. isbrytning, ett förslagsanslag

av 111 580 000 kr.,

b. till Isbrytning ett förslagsanslag av 46 680 000 kr.,

c. till Fartygsverksamhet ett förslagsanslag av 11 985 000

kr.,

d. till Övrig verksamhet ett förslagsanslag av 1 800 000 kr.,

2. att riksdagen

a. avslår motionen 1974:489,

b. avslår motionen 1974:496,

c. avslår motionen 1974:794,

d. avslår motionen 1974:795,

e. avslår motionen 1974:1078,

f. avslår motionen 1974:1419.

Övriga sjöfartsändamål

9. Handelsflottans pensionsanstalt och Bidrag till vissa resor av sjöfolk.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkterna D 5—D 6
(s. 126—128) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1974/75 anvisar

1. till Handelsflottans pensionsanstalt ett anslag av 1 000 kr.,

2. till Bidrag till vissa resor av sjöfolk ett förslagsanslag av
100 000 kr.

10. Avsättning till handelsflottans välfärdsfond. Kungl. Maj:t har under
punkten D7 (s. 128—130) föreslagit riksdagen att till Avsättning till
handelsflottans välfärdsfond för budgetåret 1974/75 anvisa ett förslagsanslag
av 600 000 kr.

TU 1974:1

30

Motionen

I motionen 1974:121 av herr Torwald m. fl. (c) hemställs att
riksdagen anvisar ett extra belopp om 5 milj. kr. för budgetåret 1974/75
att tillföras Handelsflottans välfärdsfond för disposition under perioden
1974/75 - 1983/84.

Utskottet

1 motionen 1974:121 har hemställts att ett extra belopp av 5 milj. kr.
för budgetåret 1974/75 tillförs Handelsflottans välfärdsfond för disposition
under perioden 1974/75—1983/84.

Av statsverkspropositionen framgår att Handelsflottans välfärdsråd
funnit det angeläget att välfärdsfondens medel får användas till den
löpande verksamheten för att därmed utjämna skiftningarna i inkomstposterna.
Enligt rådets mening är nämnda medel till större delen inte
ändamålsbundna, varför fonden anses utgöra reservmedel som behövs just
för den löpande verksamheten. För att uppnå detta syfte har rådet funnit
det erforderligt att anslag till avsättning till fonden beviljas med dels
600 000 kr., dels ett extra belopp om 5 milj. kr. att tillföras fonden för
att användas under perioden 1974/75 — 1983/84. Departementschefen
har ej funnit sig beredd att medge den extra avsättningen till fonden.

I detta sammanhang vill utskottet framhålla vikten av att den nyligen
aktualiserade frågan om videokassetter till handelsflottan snabbt löses.
Utskottet, som förutsätter att så sker, har under hand erfarit att detta
kan genomföras utan att något extra anslag till fonden för nästa budgetår
beviljas.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag även i övrigt.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
på motionen 1974:121 till Avsättning till handelsflottans
välfärdsfond för budgetåret 1974/75 anvisar ett förslagsanslag
av 600 000 kr.

11. Understöd åt skärgårdsrederier m. m. Utskottet tillstyrker Kungl.
Maj:ts förslag under punkten D 8 (s. 130) och hemställer

att riksdagen till Understöd åt skärgårdsrederier m. m. för
budgetåret 1974/75 anvisar ett förslagsanslag av 675 000 kr.

Institut m. m.

12. Transportnämnden. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under
punkten E 1 (s. 131 — 133) och hemställer

att riksdagen till Transportnämnden för budgetåret 1974/75
anvisar ett förslagsanslag av 1 354 000 kr., därav tre fjärdedelar
att avräknas mot automobilskattemedlen.

TU 1974:1

31

13. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Förvaltningskostnader
m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under
punkterna E 2 — E 7 (s. 133 — 143) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1974/75 anvisar

1. till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Förvaltningskostnader
ett förslagsanslag av 34 166 000 kr.,

2. till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Underhåll
av materiel m. m. ett förslagsanslag av 1 382 000 kr.,

3. till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Nyanskaffning
av instrument m. m. ett reservationsanslag av
600 000 kr.,

4. till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Uppdragsverksamhet
ett förslagsanslag av 7 803 000 kr.,

5. till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Väderlekstjänst
för luftfarten ett förslagsanslag av 12 073 000 kr.,

6. till Bidrag till väderleksstationer i Nordatlanten och på
Grönland m. m. ett förslagsanslag av 1 600 000 kr.

14. Statens väg- och trafikinstitut m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker
Kungl. Maj:ts förslag under punkterna E8 — E 10 (s. 145—153) och
hemställer

att riksdagen för budgetåret 1974/75 anvisar

1. till Statens väg- och trafikinstitut ett förslagsanslag av 1 000
kr.,

2. till Bidrag till statens väg- och trafikinstitut ett reservationsanslag
av 6 236 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

3. till Statens väg- och trafikinstitut: Utrustning ett reservationsanslag
av 2 070 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.

15. Statens geotekniska institut: Förvaltningskostnader m. fl. anslag.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkterna Eli — E 13
(s. 153—156) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1974/75 anvisar

1. till Statens geotekniska institut: Förvaltningskostnader ett
förslagsanslag av 3 914 000 kr.,

2. till Statens geotekniska institut: Uppdragsverksamhet ett
förslagsanslag av 3 lil 000 kr.,

3. till Statens geotekniska institut: Utrustning ett reservationsanslag
av 100 000 kr.

16. Fraktbidragsnämnden. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag
under punkten E 14 (s. 157-158) och hemställer

att riksdagen till Fraktbidragsnämnden för budgetåret 1974/75
anvisar ett förslagsanslag av 598 000 kr.

TU 1974:1

32

17. Transportforskningsdelegationen och Bussbidragsnämnden. Utskottet
tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkterna E 17 — E 18
(s. 159—162) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1974/75 anvisar

1. till Transportforskningsdelegationen ett reservationsanslag av
8 065 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

2. till Bussbidragsnämnden ett förslagsanslag av 485 000 kr., att
avräknas mot automobilskattemedlen.

Diverse

18. Ersättning till postverket för befordran av tjänsteförsändelser. Kungl.
Maj:t har under punkten F2 (s. 169-171) föreslagit riksdagen att till
Ersättning till postverket för befordran av tjänsteförsändelser för
budgetåret 1974/75 anvisa ett förslagsanslag av 203 000 000 kr., därav
3 200 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.

Motionen

I motionen 1974:1075 av fröken Hörlén (fp) och herr Wirtén (fp)
hemställs att riksdagen beslutar att hos Kungl. Majit begära utredning av
frågan om ett administrativt enklare postbefordringssystem för alla
myndigheter - statliga och kommunala - inom offentlig förvaltning.

Utskottet

Kungl. Maj:ts förslag under förevarande punkt tillstyrks av utskottet.
Med anledning av yrkandet i motionen 1974:1075 om ett administrativt
enklare postbefordringssystem får utskottet erinra om att chefen för
kommunikationsdepartementet tillkallat en sakkunnig med uppgift att
utreda frågan om tjänstebrevsrätt för icke statliga organ. Utskottet
förutsätter att härvid även den av motionärerna aktualiserade frågan blir
föremål för prövning. Under hänvisning härtill och då resultatet av
utredningsarbetet bör avvaktas finner utskottet att ifrågavarande motionsyrkande
inte nu bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Utskottet hemställer
att riksdagen

1. till Ersättning till postverket för befordran av tjänsteförsändelser
för budgetåret 1974/75 anvisar ett förslagsanslag av
203 000 000 kr., därav 3 200 000 kr. att avräknas mot
automobilskattemedlen,

2. avslår motionen 1974:1075.

19. Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m. fl. anslag.

Utskottet tillstyrker Kungl. Majits förslag under punkterna F3 — F8
(s. 172—177) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1974/75 anvisar

1. till Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m. m.

TU 1974:1

33

ett förslagsanslag av 2 221 000 kr.,

2. till Beredskap för civil luftfart ett reservationsanslag av
1 500 000 kr.,

3. till Kostnader för visst värderingsförfarande ett förslagsanslag
av 40 000 kr.,

4. till Kostnader för riskgaranti till Scandinavian Airlines
System ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

5. till Kostnader för omläggning av flygtrafikledarutbildningen
ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

6. till Ersättning till Linjeflyg AB för särskilda rabatter vid
flygtrafik på Gotland ett reservationsanslag av 2 400 000 kr.

Stockholm den 19 mars 1974

På trafikutskottets vägnar
SVEN GUSTAFSON

Närvarande: herrar Sven Gustafson i Göteborg (fp), Mellqvist (s),
Dahlgren (c), Lothigius (m), Lindahl i Lidingö (s), Persson i Heden (c),
Hjorth (s), Hugosson (s), Håkansson i Rönneberga (c), Rosqvist (s),
Östrand (s), Stjernström (c), Magnusson i Kristinehamn (vpk), Sellgren
(fp) och Johansson i Vrångebäck (m).

Reservationer

1. vid punkten 2 (Allmän översikt över utvecklingen. Anslagen till
vägväsendet) beträffande införande av s. k. tullvägar av herrar Sven
Gustafson i Göteborg (fp), Lothigius (m), Sellgren (fp) och Johansson i
Vrångebäck (m) som anser att

dels det avsnitt av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med
”Utskottet har” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Behovet av väginvesteringar har ökat kraftigt under senare år på grund
av det växande transportarbete som utförs på vägarna men också genom
att anslagsmedel inte kunnat ställas till förfogande i tillräcklig utsträckning.
Frågan om nya finansieringsvägar har på grund härav kommit i ett
nytt läge jämfört med de förhållanden som rådde i början av 1960-talet,
då frågan senast prövades i en utredning.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att motorvägarna har
visat sig vara mycket effektiva och dessutom har en avsevärt lägre
olycksfallsfrekvens i jämförelse med andra vägar. De är emellertid mycket
kostsamma, vilket kan innebära att väganslagen inte förslår för ett väl
fungerande länsvägnät. I sådana fall och även i fråga om större broar, som
med ordinarie väganslag inte kan byggas inom rimlig tid, bör därför ett
system med avgiftsfinansiering prövas försöksvis. Det bör dock i regel

TU 1974:1

34

endast användas i de fall då trafikanterna kan ges acceptabla alternativa
färdvägar.

Utskottet anser att en omprövning av denna fråga är motiverad. Vad
utskottet härom anfört bör av riksdagen ges Kungl. Majit till känna.

dels utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. att riksdagen i anledning av motionen 1974:1440, yrkandet
B 2, som sin mening ger Kungl. Majit till känna vad utskottet
anfört rörande avgiftsfinansiering av vägar och broar,

2. vid punkten 3 (Statens trafiksäkerhetsverk: Förvaltningskostnader)
av herr Magnusson i Kristinehamn (vpk) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 23 börjar med
”Utskottet tillstyrker” och på s. 24 slutar med ”21 milj. kr.” bort ha
följande lydelse:

Undersökningar har visat att det finns stora brister i bilisternas
kunskaper beträffande trafikmärken och trafikregler. Mot den bakgrunden
och med beaktande av den betydelse informationen haft för t. ex.
det ökade användandet av bilbälten och reflexer anser utskottet det vara
motiverat att bevilja trafiksäkerhetsverket högre anslag för denna
verksamhet än vad departementschefen föreslår. Informationsverksamheten
syftar ju till att öka allmänhetens kunskaper om trafik och
trafikregler och ge rekommendationer om uppträdande i trafiken. Inte
minst viktigt är det enligt utskottets mening att plats upplåtes i
massmedia (TV etc.) för sådan verksamhet. Utskottet tillstyrker med
anledning av det anförda yrkandet i motionen 1974:1430 om att anvisa
ytterligare 1 milj. kr. för informationsverksamheten.

dels utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall
till motionen 1974:1430, yrkandet 1, till Statens trafiksäkerhetsverk:
Förvaltningskostnader för budgetåret 1974/75 anvisar
ett förslagsanslag av 17 118 000 kr., att avräknas mot
automobilskattemedlen.

3. vid punkten 5 (Bidrag till trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder vid
järnvägskorsningar) av herr Magnusson i Kristinehamn (vpk) som anser
att

dels det avsnitt i utskottets yttrande på s. 25 som börjar med
”Anslaget har” och slutar med ”särskilda åtgärd” bort ha följande
lydelse:

I vpk-motionen 1973:181 påtalades att frågan om bidrag till trafiksäkerhetsfrämjande
åtgärder vid järnvägskorsningar blivit styvmoderligt
behandlad. I motionen yrkades på en höjning av anslaget till denna
verksamhet med 1 milj. kr. Trafikutskottet fann vid sin prövning av
motionen att en betydande eftersläpning i medelstilldelningen förelåg.

TU 1974:1

35

Under höstens budgetarbete borde enligt utskottet en höjning av anslaget
övervägas.

Trafiksäkerhetsverket framhåller nu att anslaget varit oförändrat sedan
budgetåret 1965/66. Sedan denna tidpunkt har kostnaderna för utförande
av ifrågavarande säkerhetsanordningar ökat med ca 55 procent. En
uppräkning av anslaget med 2 milj. kr. bör enligt verket ske med hänsyn
till dels kostnadsfördyringarna, dels eftersläpningen i utförande av redan
beslutade åtgärder, dels det stora behovet av säkerhetsåtgärder vid
ytterligare ett flertal korsningar för vilka godkännande ännu inte skett
med hänsyn till brist på medel för utförandet. Mot denna bakgrund anser
utskottet den av Kungl. Maj:t föreslagna ökningen av anslaget med
500 000 kr. vara helt otillräcklig och tillstyrker i stället yrkandet i
motionen 1974:1430, såvitt nu är i fråga, att anslaget höjs med
ytterligare 1,5 milj. kr. Yrkandet i motionen 1974:1074 synes därmed
också bli tillgodosett, varför någon särskild åtgärd från riksdagens sida i
denna del ej synes erforderlig.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
att riksdagen

1. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till
motionen 1974:1430, yrkandet 2, till Bidrag till trafiksäkerhetsfrämjande
åtgärder vid järnvägskorsningar för budgetåret
1974/75 anvisar ett reservationsanslag av 8 500 000 kr., att
avräknas mot automobilskattemedlen,

Särskilt yttrande

vid punkten 8 (Allmän översikt över utvecklingen. Anslagen till sjöfartsverkets
verksamhet) beträffande lotsskyldighet och loistvång av herr
Magnusson i Kristinehamn (vpk) som anfört:

1 vpk-motionen 1974:489 framhålls att redan i motionen 1973:1358
(likaledes vpk) yrkades en återgång till tidigare lotsskyldighet, dock med
den skillnaden att lots verkligen anlitades och att skyldigheten i fråga om
lotsplikt inte stannade vid att endast lotsavgift erlades. Grundtanken är
densamma i årets motion: motionärerna anser det vara riktigare att det i
princip råder lotsskyldighet för alla fartyg som trafikerar svenska
kustvatten, kanaler och insjöar och att vissa undantag från detta utfärdas
och preciseras i lots- och fyrkungörelsen. Motionärerna föreslår att
riksdagen måtte besluta att hos regeringen hemställa om att förslag
härom skyndsamt utarbetas och föreläggs riksdagen.

Utskottet har i sin skrivning anfört att Kungl. Maj:t i januari 1974
uppdragit åt sjöfartsverket att skyndsamt slutföra sammanställningen och
utvärderingen av erfarenheterna av gällande bestämmelser om skyldighet
att anlita lots samt att i anslutning härtill överväga behovet av skärpta
bestämmelser. Resultatet av verkets överväganden skall redovisas till
chefen för kommunikationsdepartementet före den 1 april i år. Utskottet
framhåller också att det genom sjöfartsverkets försorg gjorts en utredning

TU 1974:1

36

som bl. a. behandlar frågan om skärpta bestämmelser beträffande
lotsning. Utredningens ståndpunkter torde f. ö. i stor utsträckning
överensstämma med vad som framförs i motionen 1974:489. I avvaktan
på resultatet av detta utredningsarbete synes någon beställning av
ytterligare en utredning inte vara nödvändig. Med tanke på att inte minst
starka rederiintressen kan komma att motarbeta en skärpning av
lotsbestämmelserna borde emellertid enligt min mening utskottet ha
uttalat sig för en utökad lotsskyldighet i enlighet med motionens krav.

GOTA B 74 7022 S Stockholm 1974